Bet. 1995/96:LU22

Lagutskottets betänkande

1995/96:LU22

Ändrade regler för näringsförbud

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1995/96

LU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet

regeringens proposition 1995/96:98

Ändrade regler för näringsförbud. I

propositionen föreslås lagändringar som

innebär skärpningar i fråga om

näringsförbud i anledning av brott.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1

juli 1996.

Propositionen, som inte föranlett någon

motion, tillstyrks av utskottet.

Propositionen

I proposition 1995/96:98 Ändrade regler

för näringsförbud föreslår regeringen

(Näringsdepartementet) - efter hörande

av Lagrådet - att riksdagen antar det i

propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1986:436) om

näringsförbud.

Lagförslaget har intagits som bilaga

till betänkandet.

Utskottet

Lagen (1986:436) om näringsförbud har

till ändamål att förhindra att personer

som orsakar stora skador genom sin

näringsverksamhet skall kunna fortsätta

med detta. Lagen innebär också en

möjlighet att ingripa med förbud i ett

fall då det skulle framstå som stötande

om en person som har begått allvarliga

oegentligheter i näringsverksamhet trots

detta skulle få fortsätta att ägna sig

åt sådan. Vid lagens tillämpning skall

allmänpreventiva hänsyn tas samtidigt

som det är viktigt att rättssäkerheten

för den enskilde blir

tillfredsställande.

De grundläggande förutsättningarna för

näringsförbud är dels att en

näringsidkare grovt har åsidosatt vad

som ålegat honom i näringsverksamheten,

dels att förbud är påkallat från allmän

synpunkt. För att tillgodose kravet på

rättssäkerhet uppställs som ytterligare

förutsättning att näringsidkaren endera

gjort sig skyldig till brottslighet som

inte är ringa eller i avsevärd

omfattning underlåtit att betala skatt,

tull eller avgift som omfattas av lagen

(1978:880) om betalningssäkring för

skatter, tullar och avgifter. Någon av

dessa ytterligare förutsättningar krävs

dock inte om näringsidkarens verksamhet

försatts i konkurs. Vid bedömningen av

om näringsidkaren i dessa fall grovt

åsidosatt sina åligganden får hänsyn tas

till endast sådana oegentligheter som

förekommit i den verksamhet som försatts

i konkurs. Har näringsverksamheten

bedrivits av en juridisk person får,

under de förutsättningar som enligt vad

nu nämnts gäller för en enskild

näringsidkare, näringsförbud meddelas

den som företräder den juridiska

personen. Ett näringsförbud skall vara

tidsbegränsat och gälla under lägst tre

och högst fem år.

Den som är underkastad näringsförbud

får i princip inte driva

näringsverksamhet. Han får inte heller

vara bolagsman i handelsbolag eller ha

vissa närmare angivna befattningar,

såsom exempelvis styrelseledamot i

aktiebolag. Inte heller får han faktiskt

utöva ledningen av en näringsverksamhet

eller äga så många aktier i ett

aktiebolag att hans andel av röstetalet

för samtliga aktier i bolaget överstiger

50 %. För att förhindra att ett

näringsförbud kringgås har den som är

underkastad ett sådant förbud inte rätt

att vara anställd i en näringsverksamhet

som drivs av en närstående eller i den

näringsverksamhet där han åsidosatt sina

skyldigheter.

Frågor om näringsförbud prövas av

allmän domstol på talan av allmän

åklagare. Om det är uppenbart att grund

för näringsförbud föreligger kan

domstolen, i avvaktan på slutligt

beslut, meddela tillfälligt

näringsförbud. Tillsynen över meddelade

näringsförbud utövas av de

kronofogdemyndigheter som är

tillsynsmyndigheter i konkurs.

Överträdelse av ett meddelat

näringsförbud är straffbart. Ett

näringsförbud som överträds får också

förlängas med högst fem år.

Före 1986 års särskilda lag om

näringsförbud fanns sedan år 1980

bestämmelser i dåvarande konkurslag om

näringsförbud såsom en påföljd för

konkursmissbruk. Dessa bestämmelser

flyttades till den nya lagen om

näringsförbud. Samtidigt infördes

möjligheter att även utan anknytning

till konkurs meddela näringsförbud i

anledning av brott och vid

betalningsunderlåtelse. Ändamålet med

den nya lagen var att institutet

näringsförbud i fortsättningen skulle

spela en större roll i kampen mot

ekonomisk brottslighet. Under flera år

har dock i olika sammanhang ifrågasatts

om näringsförbudsinstitutet fungerar

tillräckligt effektivt. Förslag om

översyn i skilda avseenden av reglerna

om näringsförbud och om att

näringsförbuden bör kungöras har vid

flera tillfällen förts fram bl.a. i

motioner i riksdagen. På senare tid har

vissa lagändringar kommit till stånd i

syfte att förbättra näringsförbudens

effektivitet. Sålunda trädde den 1 juli

1994 en ny regel i aktiebolagslagen

(1975:1385) i kraft som innebär att

personer som belagts med näringsförbud

omedelbart avförs ur

aktiebolagsregistret (prop. 1993/94:196,

bet. LU32, rskr. 422). Motsvarande

ändringar har gjorts i lagen (1987:667)

om ekonomiska föreningar, vilka trätt i

kraft den 1 januari 1995 (prop.

1994/95:67, bet. LU11, rskr. 111).

Vidare har efter beslut av riksdagen

våren 1994 (prop. 1993/94:171, bet.

LU36, rskr. 351) ansvaret för

näringsförbudsregistret den 1 juli 1994

förts över från Riksskatteverket till

Patent- och registreringsverket.

Härigenom har uppnåtts en bättre

samordning med de andra register som

förs hos Patent- och registreringsverket

och en rationalisering av arbetet kring

näringsförbudsregistret.

I sammanhanget bör vidare nämnas att

regeringen i december 1994 inrättat en

särskild arbetsgrupp inom

regeringskansliet för bekämpande av

ekonomisk brottslighet, regeringens

ekobrottsberedning. Beredningen har

utarbetat en strategi för kampen mot den

ekonomiska brottsligheten som godtagits

av riksdagen (skr. 1994/95:217, bet.

JuU25, rskr. 412). Strategin innehåller

ett brett åtgärdsprogram som berör både

myndigheterna och näringslivet. Några av

huvudpunkterna är att myndigheterna

skall utveckla och effektivisera sin

verksamhet när det gäller att förebygga,

upptäcka samt utreda och lagföra

ekonomisk brottslighet och att

näringslivet skall ta ett större ansvar

för bekämpningen av denna. Vidare skall

näringsförbud användas i större

utsträckning. För närvarande bereds inom

regeringskansliet vissa

sektorsövergripande mål och riktlinjer

för myndigheternas arbete mot den

ekonomiska brottsligheten. Enligt

ekobrottsberedningens strategi är

avsikten att i dessa riktlinjer

framhålla vikten av att frågor om

näringsförbud beaktas i myndigheternas

handläggning och att myndigheterna bör

införa rutiner som gör det möjligt att

leva upp till intentionerna i

näringsförbudslagstiftningen.

Våren 1994 tillkallade regeringen en

särskild utredare med uppdrag att

utvärdera tillämpningen av lagen om

näringsförbud och ge förslag till de

ändringar i regelsystemet som bedömdes

nödvändiga för att lagen skall fungera

effektivt samt pröva om tillsynen över

näringsförbuden bör förändras (dir.

1994:25). Utredningen, som antog namnet

Näringsförbudsutredningen, överlämnade i

februari 1995 betänkandet (SOU 1995:1)

Ett renodlat näringsförbud.

Näringsförbudsutredningens betänkande

och remissvaren ligger till grund för

förslagen i förevarande proposition.

I propositionen föreslås lagändringar

som innebär skärpningar i fråga om

näringsförbud i anledning av brott. Om

det är påkallat från allmän synpunkt,

skall näringsförbud meddelas den som i

egenskap av enskild näringsidkare grovt

åsidosatt vad som ålegat honom i

näringsverksamhet och därvid gjort sig

skyldig till brottslighet som inte är

ringa. Detta innebär att näringsförbud i

princip alltid skall meddelas vid

brottslighet som inte är ringa om det är

påkallat från allmän synpunkt. Har

näringsidkaren i näringsverksamheten

gjort sig skyldig till brott för vilket

lägsta straffet är fängelse i sex

månader, skall enligt förslaget

näringsförbud anses påkallat från allmän

synpunkt, om inte särskilda skäl talar

mot det. Beträffande förbudstiden

föreslås att näringsförbud skall

meddelas för en tid av lägst tre år och

högst tio år. Längsta tiden för

näringsförbud förlängs således med fem

år. Lagförslaget innebär vidare att det

i lagtexten uttryckligen föreskrivs att

det är förbjudet för den som ålagts

näringsförbud att vara firmatecknare för

juridisk person. När det gäller

överträdelse av näringsförbud föreslås

en skärpning så till vida att

förbudstiden normalt skall förlängas.

Vidare föreslås att domstolen skall

pröva om det är lämpligt att medge viss

tid för avveckling av en

näringsverksamhet innan ett beslut om

näringsförbud börjar gälla. Förslaget

innebär en skärpning i förhållande till

gällande rätt, som föreskriver att

avvecklingstid skall vara obligatorisk,

om tiden behövs för avvecklingsåtgärder.

Lagförslaget innehåller också en ny

regel om att det till en dom eller ett

beslut som innefattar näringsförbud

skall fogas en särskild handling med

uppgift om förbudets innebörd. En ny

regel föreslås också om att

tillsynsmyndigheterna i konkurs, som

även i fortsättningen bör övervaka hur

de meddelade näringsförbuden efterlevs,

för sin tillsyn skall ha rätt att få

biträde av polisen. Lag- ändringarna är

avsedda att träda i kraft den 1 juli

1996.

Förslaget innebär att möjligheten att

meddela näringsförbud i andra fall än i

anledning av brott behålls. Enligt

regeringen finns det dock ett behov av

att se över bestämmelserna om

näringsförbud i samband med

betalningsunderlåtelse och konkurs för

att öka förutsebarheten och för att ge

de rättstillämpande myndigheterna

vägledning. I sammanhanget kan nämnas

att regeringen nyligen beslutat

tillkalla en särskild utredare för att

se över bestämmelserna om näringsförbud

i samband med betalningsunderlåtelse och

konkurs i lagen om näringsförbud. Enligt

direktiven (dir. 1996:20) för uppdraget

är syftet med översynen att åstadkomma

tydligare regler för att härigenom

underlätta en effektivare tillämpning av

lagen i dessa fall. Utredaren skall

också överväga vilka åtgärder som kan

vidtas för att öka möjligheterna för en

mer frekvent tillämpning av lagen vid

åsidosättanden i näringsverksamhet

utöver brott, betalningsunderlåtelse och

konkurs såsom t.ex. vid åsidosättanden

av marknads- och konkurrensrättsliga

regler, arbetsmiljö- och miljöregler,

civilrättsliga skyldigheter m.m. Vidare

skall utredaren överväga om det skall

vara möjligt att meddela näringsförbud

enbart på grund av sådana

åsidosättanden. Enligt direktiven skall

uppdraget redovisas senast den 31

december 1996.

När det gäller frågan om kungörelse av

näringsförbud anförs i propositionen att

regeringens strategi mot den ekonomiska

brottsligheten innebär att större ansvar

läggs på näringslivet självt när det

gäller att stävja sådan brottslighet.

Näringslivet måste genom ökad s.k.

affärskontroll bli bättre på att skydda

sig mot denna brottslighet. I

propositionen hänvisas till att

regeringen i juni 1995 uppdragit åt

Patent- och registreringsverket att

verka för en ökad och effektiv

affärskontroll genom att utveckla ett

lämpligt och lättillgängligt system för

denna kontroll. För att kunna skapa goda

förutsättningar för den seriösa

näringsverksamheten är det således

enligt regeringen ett mycket stort

allmänintresse att seriösa näringsidkare

på ett effektivt sätt får kännedom om

vilka näringsidkare som meddelats

näringsförbud. Ett kungörelseförfarande

när det gäller näringsförbud skulle göra

dessa uppgifter mera tillgängliga och

underlätta för seriösa näringsidkare att

skydda sig mot personer belagda med

näringsförbud. En konsekvens av denna

förbättrade information bör enligt

regeringen också bli att överträdelser

av näringsförbud lättare kan upptäckas.

Regeringen avser att återkomma till

frågan om var och på vilket sätt

näringsförbuden skall kungöras.

Utskottet anser i likhet med regeringen

att förstärkta insatser mot ekonomisk

brottslighet är av väsentlig betydelse

för att främja ett bra näringslivsklimat

med väl fungerande marknader. Enligt

utskottets mening är det av stor vikt

att samhället kan ingripa med

näringsförbud mot personer som har

begått allvarliga oegentligheter i

näringsverksamhet. En effektiv

näringsförbudslagstiftning är ett

väsentligt medel för att motverka

ekonomisk brottslighet. Utskottet har

ingen erinran mot att det i

propositionen framlagda lagförslaget

genomförs.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande näringsförbud i

anledning av brott

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1986:436) om näringsförbud.

Stockholm den 26 mars 1996

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson

(c), Anita Persson (s), Carin Lundberg

(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg

(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson

(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding

Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja

Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s),

Tomas Högström (m), Anders Ygeman (s),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och

Rigmor Ahlstedt (c).

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1986:436) om närings-

förbud

Gotab, Stockholm 1996