Bet. 1995/96:LU25

Lagutskottets betänkande

1995/96:LU25

Stärkt konsumentskydd i resegarantilagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1995/96

LU25

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens

proposition 1995/96:182 om stärkt

konsumentskydd i resegarantilagen

(1972:204). I propositionen föreslås att

lagens tillämpningsområde, som nu

omfattar paketresor, utvidgas till att

omfatta även andra resor som sker

tillsammans med en paketresa.

Lagförslaget innehåller också vissa

ändringar för att förbättra

Kammarkollegiets möjligheter till

tillsyn av lagens efterlevnad och för

att göra Resegarantinämndens arbete

effektivare. Ändringarna föreslås träda

i kraft den 1 juni 1996.

I ärendet har inkommit en skrivelse

från Svenska Rese- och Turistindustrins

Samarbetsorganisation.

Propositionen, som inte föranlett någon

motion, tillstyrks av utskottet.

Propositionen

I proposition 1995/96:182 föreslår

regeringen (Civildepartementet) - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen

antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i

resegarantilagen (1972:204).

Lagförslaget har intagits som bilaga

till betänkandet.

Utskottet

Den första resegarantilagstiftningen,

lagen om ställande av säkerhet vid

sällskapsresa till utlandet, tillkom år

1967. Lagen ersattes den 1 juli 1972 av

nuvarande resegarantilag (1972:204).

Resegarantilagen har till ändamål att

ge konsumenter på reseområdet ett skydd

mot förluster som en researrangörs

betalningsinställelse eller

betalningsoförmåga kan medföra. För att

åstadkomma detta skydd skall de företag

som anordnar eller förmedlar resor som

omfattas av resegarantilagen ställa

säkerhet för sin verksamhet.

Säkerheten skall ställas innan resorna

marknadsförs och gälla för ett belopp

som Kammarkollegiet bestämmer med hänsyn

till reseverksamhetens art och

omfattning. Säkerheten skall i princip

vid varje tillfälle motsvara

reseföretagens ekonomiska åtagande

gentemot resenärerna. Den skall som

regel bestå av en betalningsutfästelse

utfärdad av en bank eller ett

försäkringsbolag, vilken fullgörs vid

anfordran. Varje enskilt företag

ansvarar bara för sina egna åtaganden.

Säkerheten får tas i anspråk för

återbetalning av medel som betalats för

en resa som blir inställd eller av annan

anledning inte blir av. När en resa har

påbörjats men inte slutförts, får

säkerheten tas i anspråk för resenärers

uppehälle, deras återresa och skälig

ersättning till dem för värdet av de

förmåner som de gått miste om till följd

av att resan avkortats. Ärende om

ianspråktagande av säkerhet prövas av en

särskild nämnd, Resegarantinämnden.

De resor som omfattas av

resegarantilagen är paketresor enligt

lagen (1992:1672) om paketresor. För att

utgöra en paketresa måste ett

arrangemang innehålla minst två av

följande moment: 1) transport, 2)

inkvartering eller 3) en annan

turisttjänst som utgör en väsentlig del

av arrangemanget, men som inte är direkt

knuten till transport eller

inkvartering. Som ytterligare villkor

gäller att arrangemanget skall vara

minst 24 timmar eller inbegripa

övernattning samt att arrangemanget

skall säljas eller marknadsföras till

ett gemensamt pris.

Lagen om paketresor bygger på ett EG-

direktiv, som syftar till att samordna

medlemsländernas lagstiftning om

paketresor på en hög

konsumentskyddsnivå. EG-direktivet är

ett minimidirektiv, vilket innebär att

medlemsländerna måste uppnå minst den

konsumentskyddsnivå som direktivet

föreskriver. Medlemsländerna har således

frihet att behålla eller införa regler

som är förmånligare för konsumenterna.

I propositionen konstaterar regeringen

att resandet sedan den första

resegarantilagstiftningen infördes år

1967 i viss mån ändrat karaktär. Även om

s.k. paketresor i traditionell mening

fortfarande står för en stor andel av

det totala resandet har denna typ av

resor minskat. Många företag väljer att

i större utsträckning ordna

transporterna med reguljärt flyg. Det

blir, anförs det, allt vanligare att

företagen erbjuder arrangemang med stor

valfrihet i fråga om reslängd, resmål,

tilläggstjänster m.m. Detta medför att

resorna i någon mån blir dyrare. Vidare

är det, fortsätter regeringen, nu

svårare för företag och myndigheter att

utifrån företagens

marknadsföringsmaterial avgöra om

arrangemangen utgör paketresor samt för

företagen att lämna underlag för

beräkning av säkerhetens storlek. De

betalningsvillkor som reseföretagen

tillämpar har generellt sett ändrats.

Tidpunkten när slutbetalning skall ske

tenderar att tidigareläggas. Detta

medför enligt regeringen att den

tidsperiod då den enskilde resenären

riskerar att förlora pengar blir allt

längre. Det medför också att allt större

förskottsbetalningar ackumuleras hos

företagen, betalningar som skall

garanteras genom de säkerheter företagen

har att ställa. I propositionen lämnas

vissa förslag som syftar till att inom

ramen för det nuvarande garantisystemet

bredda och fördjupa konsumentskyddet på

reseområdet. Förslagen grundar sig på

Civildepartementets promemoria den 8

januari 1996 Nya former för

resegarantier.

Propositionen behandlar frågan om en

utvidgning av lagens tillämpningsområde

för s.k. stolsförsäljning. Med sådan

försäljning avses att någon köper endast

transportdelen av en resa, vilket har

blivit en allt vanligare reseform.

Regeringen konstaterar att det under

senare år förekommit fall där resenärer

som endast köpt en stol har stått helt

utan ersättning vid en inträffad

konkurs. Detta är givetvis inte

tillfredsställande från

konsumentskyddssynpunkt. Därför kan den

nuvarande avgränsningen av resegarantins

omfattning framstå som ologisk och

omotiverad. Mot denna bakgrund finns det

enligt regeringen skäl att utvidga

lagens tillämpningsområde till de fall

där det ter sig uppenbart oskäligt att

en del resenärer har ett skydd medan

andra saknar det. Det gäller fall när

paketresenärer och andra resenärer, som

bara har köpt en transport av en

paketresearrangör, reser med samma

arrangör, med samma transport och till

samma resmål. I propositionen föreslås

därför att resegarantilagens

tillämpningsområde utvidgas till att

omfatta, förutom paketresor, också andra

resor som sker tillsammans med en

paketresa.

I propositionen föreslås vidare ett

förtydligande av resegarantilagen som

innebär att Kammarkollegiet får inhämta

uppgifter för att göra det möjligt att

ta ställning till vilken art av

verksamhet som ett företag eller en

person bedriver och därmed kunna bedöma

om skyldighet att ställa säkerhet

föreligger. Vidare föreslås en

förkortning av ansökningstiden för att

få ersättning från Resegarantinämnden

från sex till tre månader. Enligt

förslaget införs dessutom en ny regel i

resegarantilagen om att Kammarkollegiet

får förelägga ett företag vid vite att

ge in säkerhet som företaget skall

ställa enligt lagstiftningen. Därutöver

föreslås vissa ändringar som syftar till

att göra handläggningen hos

Resegarantinämnden effektivare.

Utskottet har inte någon erinran mot det

förslag till stärkt konsumentskydd i

resegarantilagen som nu föreslås. En

särskild fördel är att de garantier som

redan har ställts, enligt vad som

upplyses i propositionen, kommer att få

täcka också det utökade ansvaret.

Härigenom uppnås den fördelen att

skyddet för stolsresenärerna blir

tillämpligt redan fr.o.m. lagändringens

ikraftträdande den 1 juni 1996.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande resegarantilagen

att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i resegarantilagen

(1972:204).

Stockholm den 23 april 1996

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson

(c), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg

(m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund

(s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson

(s), Eva Arvidsson (s), Inger Segelström

(s), Tanja Linderborg (v), Anders Ygeman

(s), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida

(mp), Birgitta Carlsson (c), Eva Persson

Sellin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin

(m) och Kerstin Heinemann (fp).

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i

resegarantilagen (1972:204)

Gotab, Stockholm 1996