Bet. 1995/96:LU7

Lagutskottets betänkande

1995/96:LU07

Former för verksamhet som är beroende av statligt stöd, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

LU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet

regeringens proposition 1995/96:61

Former för verksamhet som är beroende

av statligt stöd, m.m. jämte tre

motioner som väckts med anledning av

propositionen och en motion från den

allmänna motionstiden år 1995.

I propositionen föreslår regeringen

att riksdagen godkänner ett förslag om

former för verksamhet som är beroende

av statligt stöd. Förslaget innebär att

när staten, tillsammans med en annan

part, engagerar sig i verksamhet som är

beroende av statligt stöd skall detta

ske främst genom att ett aktiebolag

eller en ideell förening bildas. Dessa

verksamhetsformer fyller enligt

regeringens uppfattning även de behov

som kommuner och landsting har av

privaträttsliga former för denna typ av

verksamhet.

Vidare föreslår regeringen att

riksdagen antar ett förslag till lag om

ändring i lagen (1994:1221) om

införande av stiftelselagen.

Lagförslaget innebär att bestämmelserna

i 6 kap. stiftelselagen om ändring m.m.

av ett stiftelseförordnande skall börja

tillämpas på stiftelser bildade av

offentliga rättssubjekt den 1 januari

1997, dvs. ett år senare än vad som

tidigare har beslutats.

Slutligen föreslås en utvidgning av

undantaget från stiftelselagens

tillämpningsområde i fråga om viss

kyrklig egendom av stiftelsekaraktär.

På lagutskottets begäran har

kulturutskottet avgivit yttrande i

ärendet. Yttrandet har fogats till

betänkandet som bilaga 2.

Utskottet tillstyrker bifall till

propositionens förslag.

Till betänkandet har fogats två

reservationer. I en reservation (m, c,

fp, mp) begärs förslag om en rättslig

reglering av anslagsberoende

verksamheter och propositionen avstyrks

i denna del och i den andra

reservationen (m) avstyrks regeringens

förslag om att skjuta fram

ikraftträdandet av 6 kap.

stiftelselagen.

Propositionen

I proposition 1995/96:61 föreslår

regeringen (Justitiedepartementet) -

efter hörande av Lagrådet - att

riksdagen antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1994:1221) om införande av

stiftelselagen (1994:1220).

Lagförslaget har intagits som bilaga 1

till betänkandet.

Vidare föreslås att riksdagen godkänner

regeringens förslag om

verksamhetsformer för statlig

verksamhet (avsnitt 4).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

proposition 1995/96:61

1995/96:L20 av Bengt Harding Olson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ny associationsform

för anslagsberoende verksamhet.

1995/96:L21 av Elisabeth Fleetwood

m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att statens

engagemang på kulturområdet oftare bör

kunna ske i form av avtal med bl.a. nu

existerande men ombildade stiftelser.

1995/96:L22 av Stig Rindborg (m) vari

yrkas att riksdagen avslår regeringens

förslag om att 6 kap. stiftelselagen

skall börja tillämpas först den 1

januari 1997, dvs. ett år efter det att

stiftelselagen träder i kraft, avseende

stiftelser som har bildats av

offentliga rättssubjekt i enlighet med

vad som anförts i motionen.

Motion väckt under den allmänna

motionstiden 1994/95

1994/95:L209 av Bengt Silfverstrand och

Bo Bernhardsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

ändring av stiftelselagen.

Utskottet

Inledning

Riksdagen antog våren 1994 en

stiftelselag som skall träda i kraft

den 1 januari 1996 (prop. 1993/94:9,

bet. LU12, rskr. 225, SFS 1994:1220).

Den nya lagen innehåller en utförlig

civilrättslig reglering av

stiftelseinstitutet. Någon

civilrättslig lagstiftning om

stiftelser har tidigare inte funnits i

Sverige.

Definitionen av stiftelsebegreppet

intar en central plats i den nya lagen.

Genom definitionen fastställs ramarna

för vilka förmögenhetsbildningar som

omfattas av stiftelsebegreppet. En

stiftelse uppkommer genom att egendom

enligt förordnande av en eller flera

stiftare avskiljs för att varaktigt

förvaltas som en självständig

förmögenhet för ett bestämt ändamål.

Bedömningen av om varaktighetskravet är

uppfyllt skall ske med utgångspunkt i

den egendom som avskilts för stiftelsen

och utan hänsynstagande till eventuella

utfästelser i förordnandet om

ytterligare tillskott.

Med denna definition av begreppet

stiftelse omfattar den nya lagen i

regel inte stiftelser som för sin

verksamhet är beroende av fortlöpande

ekonomiskt stöd. I sådana fall kan man

nämligen inte anse att den avskilda

egendomen varaktigt skall förvaltas av

stiftelsen. I en övergångsbestämmelse

till lagen föreskrivs dock att

anslagsberoende stiftelser som har

tillkommit före lagens ikraftträdande

skall omfattas av lagen. Några nya

sådana stiftelser kommer emellertid

inte att kunna bildas sedan

stiftelselagen trätt i kraft.

Konsekvenserna härav togs upp till en

ingående prövning i samband med

behandlingen av förslaget till

stiftelselag. Övervägandena ledde till

att lagutskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande förordade att

regeringen skulle återkomma till

riksdagen med förslag till rättslig

reglering av sådan anslagsberoende

verksamhet som till följd av

definitionen av stiftelsebegreppet i

stiftelselagen inte kommer att kunna

anordnas i stiftelseform. En sådan

rättslig reglering borde

tillhandahållas samtidigt med

stiftelselagens ikraftträdande. För att

detta skulle vara möjligt uppsköts

ikraftträdandet av stiftelselagen till

den 1 januari 1996.

I förevarande proposition föreslår

regeringen att riksdagen godkänner ett

förslag om former för verksamhet som är

beroende av statligt stöd. Förslaget

innebär att när staten tillsammans med

en annan part engagerar sig i

verksamhet som är beroende av statligt

stöd, skall detta ske genom att ett

aktiebolag eller en ideell förening

bildas. Dessa verksamhetsformer

tillgodoser enligt regeringens

uppfattning även de behov som kommuner

och landsting har av privaträttsliga

former för denna typ av verksamhet.

Vidare föreslår regeringen att

riksdagen antar ett förslag till lag om

ändring i lagen (1994:1221) om

införande av stiftelselagen.

Lagförslaget innebär dels att

bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen

om ändring m.m. av ett

stiftelseförordnande skall börja

tillämpas på stiftelser bildade av

offentliga rättssubjekt den 1 januari

1997, dvs. ett år senare än vad som

tidigare ha beslutats, dels en

utvidgning av undantaget från

stiftelselagens tillämpningsområde i

fråga om viss kyrklig egendom av

stiftelsekaraktär.

Förslagen om formerna för verksamhet

som är beroende av statligt stöd och

lagförslaget såvitt avser 6 kap.

stiftelselagen grundar sig på

delbetänkandet (SOU 1994:147) Former

för statlig verksamhet som Utredningen

om verksamheter som är beroende av

statligt stöd överlämnade i november

1994. Lagförslaget som rör den kyrkliga

egendomen bygger på en framställning

från Kammarkollegiet till

Justitiedepartementet. Betänkandet och

framställningen har remissbehandlats.

Utskottet behandlar nedan under skilda

rubriker förslagen i propositionen samt

motionerna.

Formerna för anslagsberoende verksamhet

Offentligt understödd verksamhet på

kulturområdet har sedan länge ofta

bedrivits i stiftelseform, och frågan

om en lämplig organisationsform för

sådan verksamhet belystes i en

proposition år 1974 om den statliga

kulturpolitiken. Där konstaterades att

det är svårt att ge en generell

rekommendation om lämplig företagsform.

Valet måste göras med hänsyn till

förhållandena i det enskilda fallet.

Från den utgångspunkten är det, enligt

vad som framhölls i propositionen,

angeläget att samhället tillhandahåller

företagsformer som är anpassade till

den verksamhet som bedrivs på

kulturområdet. Frågan om

organisationsform för

kulturinstitutionerna borde enligt

propositionen övervägas i samband med

den av riksdagen begärda utredningen om

en stiftelselag.

I enlighet med det sagda gav

regeringen Stiftelseutredningen år 1975

(Ju 1975:1) i uppdrag att överväga hur

kulturinstitutioner bör utformas i

organisatoriskt hänseende. I direktiven

till utredningen anfördes att skilda

organisationsformer kunde behöva

utarbetas alltefter de behov som olika

typer av kulturinstitutioner har och

att stiftelseformen inte genomgående

torde vara att föredra. I de fall

stiftelseformen skulle vara aktuell,

kunde det enligt direktiven finnas

behov av särskilda regler.

Stiftelseutredningen upphörde år 1983

utan att ha slutfört sitt uppdrag och

arbetet bedrevs därefter i

Justitiedepartementet, som i en

promemoria, Ds 1987:14 Stiftelser,

presenterade ett förslag till

stiftelselag. I promemorian

konstaterades att avsaknaden av en

civilrättslig lagstiftning om

stiftelser har lockat staten att

använda beteckningen stiftelse på organ

av självägande natur som ligger vid

sidan om det traditionella

stiftelsebegreppet. Stiftelsebildningar

som förutsätter att staten regelbundet,

t.o.m. årligen, tillskjuter nya medel

till stiftelsen angavs som exempel. Mot

denna bakgrund ansågs starka skäl tala

för att staten skall ha möjlighet att

bilda stiftelser under andra

förutsättningar än de som gäller för

övriga stiftare. Det föreslogs därför

att lagen som en sidoform av stiftelse

skulle omfatta stiftelser som har

inrättats under medverkan av staten.

Det framstod enligt promemorian inte

som motiverat att alla de regler som

bör gälla för en vanlig stiftelse -

särskilt reglerna om den offentliga

tillsynen - också skulle tillämpas på

en av staten bildad stiftelse. Som

beteckning på en sådan sidoform

föreslogs anslagsstiftelse .

Promemorians förslag i fråga om

anslagsstiftelser mötte invändningar

från flera remissinstanser därför att

förslaget i den delen endast omfattade

stiftelser som inrättats under

medverkan av staten. Särskilt framhölls

att anslagsstiftelser måste kunna

bildas även när landsting och

primärkommuner medverkar som stiftare.

I en revisionsrapport, Stiftelser för

statlig verksamhet, redovisade

Riksrevisionsverket (RRV) år 1990 ett

regeringsuppdrag att ta fram riktlinjer

för användningen av stiftelseformen för

statlig verksamhet. RRV tog

promemorieförslaget till utgångspunkt

och riktade stark kritik mot förslaget

om anslagsstiftelser. En sådan

stiftelseform skulle enligt verket vara

oförenlig med det allmänna

stiftelsebegreppet. RRV framhöll i

rapporten att en särskild statlig

stiftelseform inte borde införas.

Staten borde i stället ansluta sig till

det allmänna stiftelsebegreppet. Om

däremot en allmän reglering av det

slags verksamhet som enligt

promemorieförslaget skulle bedrivas i

anslagsstiftelser är motiverad, borde

enligt verket en annan beteckning än

stiftelse användas för sådana

organisationer. Den restriktivitet som

bör ligga i ett nytt och enhetligt

stiftelsebegrepp kräver, enligt vad RRV

framhöll, att alternativ utvecklas för

de stiftelser som inte längre uppfyller

de grundläggande rekvisiten för en

stiftelse.

På grundval av rekommendationerna i

RRV-rapporten lade regeringen år 1991 -

i avvaktan på kommande utredningsarbete

- fast vissa principer för användningen

av stiftelseformen i statlig verksamhet

(se prop. 1990/91:100, bil. 1, s. 60

f.). Rent allmänt förordades en

restriktiv hållning till statlig

verksamhet i stiftelseform.

Myndigheterna borde inte medverka som

stiftare eller via statuter skaffa sig

avgörande inflytande över stiftelser.

Endast vid ett partssammansatt agerande

där ingen annan verksamhetsform finns

att tillgå skulle stiftelseformen kunna

övervägas för statlig verksamhet. Som

ytterligare förutsättning för

användning av stiftelseformen borde

dessutom föreligga behov av ekonomisk

samverkan med annan part jämte behov av

en självständig framtoning. Därtill

borde det vara fråga om en väl

avgränsad verksamhet. Enligt de nämnda

principerna borde stiftelseformen dock

inte användas om verksamheten helt

finansieras av staten, om den är av

allmänt intresse eller om den kräver en

omfattande styrning. Även den tidigare

regeringen ställde sig bakom den

restriktiva hållningen till statlig

verksamhet i stiftelseform (se prop.

1991/92:100, bil. 1, s. 41).

Mot denna bakgrund kunde utskottet vid

behandlingen av förslaget till

stiftelselag våren 1994 konstatera att

synen på statlig verksamhet i

stiftelseform undergått betydande

förändringar under den långa tidsrymd

som lagstiftningsärendet hade beretts.

Detsamma kunde enligt utskottet sägas

om uppfattningen om hur

stiftelsebegreppet - särskilt med

avseende på de s.k. anslagsstiftelserna

- bör avgränsas.

Propositionen med förslag till ny

stiftelselag innehöll inte någon

anvisning om hur sådan anslagsberoende

verksamhet som inte längre kommer att

kunna arrangeras i stiftelseform i

fortsättning skall organiseras i

rättsligt hänseende. I den delen

anförde regeringen att frågan om en

lämplig organisation för verksamheter

som är beroende av statliga anslag och

som inte bör bedrivas i myndighetsform

bör övervägas utifrån helt andra

utgångspunkter än som kunde ske inom

ramen för det då aktuella lagstiftnings

ärendet. Det borde därför ske i annat

sammanhang, och regeringen sade sig ha

för avsikt att senare ta initiativ till

det. Med hänsyn härtill, anförde

regeringen vidare, var det för statens

del inte lämpligt att komplettera det

allmänna stiftelsebegreppet med en

särskild stiftelseform för

anslagsberoende, självägande organ.

Enligt regeringen borde det inte heller

komma i fråga att göra någon annan

bedömning för kommunernas och

landstingskommunernas vidkommande.

I sitt yttrande till lagutskottet

(yttr. 1993/94:KrU2y) erinrade

kulturutskottet om att ett stort antal

kulturinstitutioner numera drivs i

stiftelseform och att många av dessa

har en eller flera kommuner, ett

landsting eller kommuner och landsting

tillsammans som stiftare. I vissa men

relativt få fall är staten ensam

huvudman för en kulturinstitution som

är en stiftelse. Kulturutskottet gjorde

bedömningen att det även i

fortsättningen kommer att finnas ett

betydande behov av att ha en

organisationsform för

kulturverksamheter som är beroende av

anslag från stat, kommun eller

landsting och som inte bör bedrivas i

myndighetsform. Utskottet grundade sin

bedömning på de goda erfarenheter som

finns från de senaste årtiondena av

verksamheter på kulturområdet som

bedrivs i stiftelseform.

Kulturutskottet delade den av

regeringen redovisade uppfattningen att

frågan om lämplig organisationsform för

ifrågavarande verksamheter bör

övervägas från helt andra

utgångspunkter än som kan ske inom

ramen för det då föreliggande

lagstiftningsärendet. Vidare

konstaterade kulturutskottet att det i

propositionen saknades ett klart

ställningstagande från regeringens sida

som ger stöd för att det inom en nära

framtid kommer till stånd konkreta

överväganden om lämplig

organisationsform för

kulturverksamheter som är beroende av

anslag från stat, kommun eller

landsting och som inte bör bedrivas i

myndighetsform. Kulturutskottet ansåg

därför - med beaktande av det påtagliga

behov av sådana överväganden som

konstaterats föreligga redan tjugo år

tidigare - att lagutskottet borde

föreslå riksdagen att som sin mening

tillkännage att regeringen snarast

borde förelägga riksdagen förslag till

lämplig organisationsform för de

anslagsberoende kulturverksamheterna.

Vid behandlingen av regeringens

förslag till stiftelselag våren 1994

ansåg lagutskottet det anmärkningsvärt

att propositionen varken innehöll något

konkret förslag eller någon anvisning

om hur frågan på annat sätt kunde lösas

i anslutning till stiftelselagens

ikraftträdande. Förutsatt en strikt

tillämpning av riktlinjerna för

användningen av stiftelseformen i

statlig verksamhet skulle denna brist

enligt utskottet inte innebära något

större problem på det statliga området.

Utskottet framhöll att förhållandet är

ett helt annat på den kommunala och den

landstingskommunala sidan, vilket också

hade framgått av en framställning från

Kommunförbundet, av kulturutskottets

yttrande samt av de motioner som väckts

med yrkande om att även

anslagsstiftelser skulle omfattas av

stiftelselagen. I ärendet väckta

motionsyrkanden till förmån för

anslagsstiftelser utgjorde enligt

utskottets mening tecken på att det

föreligger ett praktiskt behov av en

rättslig reglering av sådana

organisationer. Enligt utskottet borde

det dock inte komma i fråga att i

stiftelselagen införa regler om

anslagsstiftelser, en ordning som

skulle stå i strid med det

stiftelsebegrepp som föreslogs.

Lagutskottet framhöll särskilt att det

dr en självklar angelägenhet när en ny

lagstiftning skall införas att tillse

att de nya reglerna svarar mot

praktiska behov och anpassas till

villkoren i övrigt för den verksamhet

som skall regleras. Därtill måste

lagstiftaren även vara observant på att

ett nytt regelsystem inte medför

negativa effekter på sådana områden som

inte direkt omfattas av regleringen.

Enligt utskottets mening hade den

senare aspekten, såvitt gäller

anslagsberoende verksamheter av det

slag som traditionellt har bedrivits i

stiftelseform, inte fått tillräcklig

uppmärksamhet i lagstiftningsärendet.

Utskottet ansåg därför, i likhet med

vad kulturutskottet hade uttalat i

ärendet (yttr. 1993/94:KrU2y), att

påtagliga behov talade för att

regeringen borde återkomma till

riksdagen med förslag till regler om

hur den rättsliga regleringen av

anslagsberoende verksamheter bör

anordnas.

Utskottet noterade i sammanhanget att

regeringen nyligen hade beslutat om

direktiv för en särskild utredare med

uppdrag att utreda frågan om en lämplig

form för finansiering av framtida

verksamheter som fortlöpande är

beroende av statligt stöd men som inte

bör bedrivas i myndighetsform.

Utredaren skulle vidare enligt

direktiven (dir. 1994:20) göra en

förutsättningslös översyn av befintliga

stiftelser som är beroende av statligt

stöd och därefter lämna förslag om

bl.a. hur verksamheten skall vara

finansierad i framtiden. Utskottet

kunde konstatera att utredningen inte

skulle befatta sig med frågan hur

anslagsberoende verksamheter rättsligt

skulle kunna ordnas. Mot den bakgrunden

ansåg utskottet det inte vara

realistiskt att anta att regeringen

skulle kunna återkomma till riksdagen

med ett lagstiftningsförslag i sådan

tid att en lagreglering skulle hinna

träda i kraft endast en kortare tid

efter den 1 januari 1995, vid vilken

tidpunkt stiftelselagen enligt

regeringens förslag skulle träda i

kraft. I den situationen var det enligt

utskottet nödvändigt att senarelägga

stiftelselagens ikraftträdande för att

undvika de praktiska komplikationer som

skulle bli följden av att det skulle

saknas rättsliga regler, anpassade för

anslagsberoende verksamheter. I

enlighet härmed förordade utskottet i

sitt av riksdagen godkända betänkande

att regeringen skulle lägga fram

förslag till rättslig reglering av

diskuterat slag i sådan tid att en

lagstiftning därom skulle kunna träda i

kraft samtidigt med stiftelselagen,

dvs. den 1 januari 1996.

I förevarande proposition anför

regeringen att statlig verksamhet bör

bedrivas i myndighetsform. I några fall

kan det dock vara aktuellt att låta en

statlig uppgift utföras i en

privaträttslig verksamhetsform. Sådana

överväganden kan vara aktuella då det

finns statsfinansiella eller andra skäl

för staten att samverka med någon

annan. Men även i vissa fall då staten

själv finansierar och driver en

verksamhet kan behovet av en

självständig framtoning för

verksamheten utgöra skäl för att

utnyttja en privaträttslig

verksamhetsform. Om en statlig uppgift

innefattar myndighetsutövning måste

delegeringen ske med stöd av lag.

När en privaträttslig form krävs för

statlig verksamhet som är beroende av

återkommande tilldelning av

anslagsmedel skall enligt propositionen

främst formerna aktiebolag och ideell

förening användas. Dessa

verksamhetsformer är enligt vad

regeringen framhåller lämpliga också

för motsvarande verksamheter i kommuner

och landsting. Förslaget överensstämmer

med det förslag som lagts fram i

betänkandet (SOU 1994:147) Former för

statlig verksamhet. I utredarens

uppdrag har dock inte ingått frågan att

överväga en alternativ juridisk form

för anslagsberoende verksamheter i

enlighet med riksdagens begäran.

Regeringen konstaterar att sådan

verksamhet som tidigare skulle ha getts

formen anslagsstiftelse i

fortsättningen antingen skall ges

myndighetsformen eller någon av de

nämnda privaträttsliga formerna. Övriga

verksamhetsformer har enligt regeringen

egenskaper som antingen gör dem

olämpliga för statlig verksamhet över

huvud taget eller som inte passar för

verksamhet som är beroende av statligt

stöd. Beträffande aktiebolagsformen

anförs som en fördel att den är väl

reglerad och att det inte finns några

begränsningar i aktiebolagslagen i

fråga om vilken typ av verksamhet som

kan bedrivas i ett aktiebolag, dvs.

även annan verksamhet än

näringsverksamhet kan bedrivas där. Som

exempel på verksamhet som nu bedrivs i

aktiebolagsform nämns Dramaten och

Operan, som båda är av staten helägda

bolag. Enligt regeringen kan

verksamhetsformen ideell förening

övervägas i sådana fall där det hos en

större krets finns intresse för den

uppgift som skall delegeras. Det saknas

visserligen lagstiftning om ideella

föreningar, men regeringen hänvisar

till de generella principer, till

praxis och litteratur som finns på

området.

De skäl som anförs till stöd för

användningen av aktiebolags- och

föreningsformerna kan enligt regeringen

också vara giltiga för motsvarande

verksamheter i kommuner och landsting.

Regeringen medger dock att även andra

verksamhetsformer kan vara aktuella på

det kommunala området samt framhåller

att det får ankomma på respektive

kommun eller landsting att utifrån

gällande lagstiftning bestämma vilken

verksamhetsform som skall väljas.

Utredningen om verksamhet som är

beroende av statligt stöd har

föreslagit att det bör ställas samma

krav i fråga om anslagsframställning,

årsredovisning och revision på de

aktiebolag och ideella föreningar som

får särskilt organisationsanslag som på

myndigheter. Kraven bör regleras i

bolagsordningen respektive

föreningsstadgarna eller i avtal mellan

staten och bolaget respektive

föreningen. Regeringen säger sig i

princip dela utredningens uppfattning

samt framhåller att kraven på hur de

statliga medlen skall användas i ökad

utsträckning bör preciseras i

tidsbegränsade avtal.

I motion L20 av Bengt Harding Olson

(fp) erinras om att de

offentligrättsliga organen allt oftare

utnyttjar andra verksamhetsformer än

myndighetsformen. Särskilt gäller detta

när det finns skäl att samverka med

andra parter. En sådan samverkan blir

allt viktigare på allt fler områden för

att uppnå viktiga gemensamma mål. Till

följd av det rättsläge som uppstår i

och med stiftelselagens ikraftträdande

den 1 januari 1996 gäller det enligt

motionären att finna lämpliga rättsliga

former för anslagsberoende verksamhet.

Motionären anser att regeringen har

avvisat riksdagens begäran om ett

sådant förslag i och med att den i

stället har hänvisat anslagsberoende

verksamheter till att bedrivas som

aktiebolag eller ideella föreningar.

Förslaget har mött invändningar från

olika håll, och de föreslagna formerna

dr inte anpassade för ändamålet. De

skapar enligt motionären i stället

särskilda problem för kommuner och inom

kulturområdet. Fortfarande saknas en

grundläggande analys för att tillskapa

en ny och lämplig associationsform som

garanterar erforderlig långsiktighet,

nödvändig flexibilitet och en klar

ansvarsfördelning mellan medverkande

parter. Till följd av det anförda bör

riksdagen enligt motionären förnya sin

tidigare begäran om förslag på en

lämplig associationsform för

anslagsberoende verksamheter. Med

hänsyn till den korta tid som återstår

inför stiftelselagens ikraftträdande

anser motionären att propositionens

förslag bör godtas och att de däri

anvisade verksamhetsformerna tills

vidare får användas.

Kulturutskottet anser i sitt yttrande

att de skäl inte är övertygande som

anförts i propositionen för att det

inte finns behov av en särskild

organisationsform för bl.a.

kulturverksamheter som är beroende av

anslag från stat, kommun eller

landsting och som inte bör bedrivas i

myndighetsform. Utskottet finner att de

synpunkter som anfördes i yttrandet

till lagutskottet över propositionen

med förslag till stiftelselag

fortfarande har bärkraft (se yttr.

1993/94:KrU2y). Vidare anser

kulturutskottet att det finns starka

skäl som talar för att riksdagen bör

upprepa sin begäran om att regeringen

snarast skall förelägga riksdagen

förslag om lämplig organisationsform

för anslagsberoende verksamheter.

Kulturutskottet pekar därvid på att det

under remissbehandlingen av det förslag

som läggs fram i den nu aktuella

propositionen har framhållits från

kultursektorn - både den statliga och

den kommunala - att det finns behov av

en ny associationsform för

kulturinstitutioner eller för regler

som innebär att anslagsstiftelser skall

få bildas och falla in under

stiftelselagens regler. Bl.a. har

Statens kulturråd låtit göra en studie

för att undersöka om det utomlands

finns modeller som kan användas i vårt

land. Kulturutskottet erinrar - med

anledning av regeringens förslag om

användande av ideella föreningar - om

att det i den angivna studien påpekas

att det kan föreligga en risk för att

en organisation som man antagit vara en

ideell förening kan komma att bli

klassificerad som ett enkelt bolag om

medlemsantalet de facto är statiskt.

Kulturutskottet utgår i sitt yttrande

från att lagutskottet beaktar denna

fråga vid sitt ställningstagande till

propositionens förslag.

Beträffande motion L20 anser

kulturutskottet i likhet med motionären

att det inte är lämpligt att

stiftelselagens ikraftträdande skjuts

upp ytterligare i avvaktan på det

förslag som riksdagen redan har

efterfrågat. Utskottet anser sig därför

- med den reservation som kan

föranledas av lagutskottets bedömning

när det gäller användningen av formen

ideell förening - kunna dela den

uppfattning som kommer till uttryck i

propositionen att av de

verksamhetsformer som nu står till buds

bör i framtiden aktiebolaget och den

ideella föreningen främst komma i fråga

då en privaträttslig form krävs för

statlig verksamhet som är beroende av

återkommande tilldelning av anslags

medel. Kulturutskottet ansluter sig

också till vad som i propositionen

anförs om statligt engagemang genom

avtal med annan part.

I likhet med kulturutskottet nödgas

lagutskottet konstatera att varken den

föregående eller den nuvarande

regeringen har föranstaltat om en

utredning som kan läggas till grund för

förslag till en sådan rättslig

reglering av anslagsberoende verksamhet

som riksdagen efterlyst. Lagutskottet

kan också ställa sig bakom

kulturutskottets bedömning om behovet

av en alternativ privaträttslig form

för sådan anslagsberoende verksamhet

som inte bör bedrivas i myndighetsform.

När det gäller de av regeringen

förordade formerna för sådan verksamhet

vill utskottet beträffande aktiebolaget

göra det påpekandet att

aktiebolagsformen - även om den i och

för sig kan användas för den verksamhet

som nu diskuteras och i en del fall

också är lämplig för det - är utformad

med utgångspunkt i näringslivets behov.

Även användningen av formen ideell

förening kan bli problematisk. Enligt

utskottets mening är det viktigt att

tillse, om den ideella föreningen skall

användas som verksamhetsform, att man

skapar en organisation som har

tillräckliga drag av ideell förening

för att en sådan skall anses föreligga

också i juridisk mening. Utskottet kan

för sin del inte utesluta att det slag

av anpassningar som i det syftet måste

göras kan innebära att den ideella

föreningen inte blir en så användbar

verksamhetsform för anslagsberoende

verksamheter som regeringen har

förutsatt vid utformningen av

propositionens förslag.

Mot bakgrund av det anförda kan det

enligt utskottets mening i vart fall

för närvarande inte uteslutas att det

kan krävas en ny rättslig form vid

sidan av aktiebolaget och den ideella

föreningen för att helt tillfredsställa

behovet av rättslig reglering för de

skilda slags verksamheter som är

beroende av fortlöpande statligt stöd.

Utskottet utgår från att regeringen med

uppmärksamhet följer frågan och om

något år återkommer till riksdagen med

en redovisning härav samt förslag till

en ny rättslig reglering om ett sådant

behov har visat sig föreligga. Något

tillkännagivande från riksdagens sida

är därför inte erforderligt. Utskottet

avstyrker med det sagda bifall till

motion L20 och tillstyrker

propositionen i denna del.

Utskottet övergår därmed till att

behandla en fråga som gäller den

fortsatta verksamheten i nu verksamma

stiftelser. I motion L21 anför Elisa

beth Fleetwood m.fl. (m) att det

framför allt på kulturområdet finns

anledning att använda sig av andra

samarbetsformer än aktiebolaget och den

ideella föreningen när det finns fler

intressenter än de offentliga.

Motionärerna pekar på att många

kulturella verksamheter bedrivs i

stiftelser som svarar mot den nya

lagens krav. Med tanke på

stiftelseformens fördelar är det

viktigt att dessa kan fortsätta i denna

form, men utan att stat, landsting

eller kommun kvarstår som stiftare. De

offentliga bidragen kan i stället

regleras genom avtal där stiftelsens

ansvar och skyldigheter preciseras,

liksom villkoren för lämnade anslag.

Motionärerna begär ett tillkännagivande

om att det offentliga engagemanget på

kulturområdet oftare bör ske i form av

avtal med bl.a. nu existerande men

ombildade stiftelser.

Regeringen framhåller i propositionen

att kraven på hur de statliga medlen

skall användas i ökad utsträckning bör

preciseras i tidsbegränsade avtal. Som

kulturutskottet påpekar stämmer detta i

viss utsträckning överens med vad som

anförs i motion L21. I slutbetänkandet

av Utredningen om verksamheter som är

beroende av statligt stöd, Omprövning

av statliga åtaganden (SOU 1995:93),

har utredaren redovisat en

förutsättningslös översyn av bl.a.

stiftelser som fortlöpande är beroende

av statliga medel samt lämnat förslag

om hur verksamheten bör vara

organiserad och finansierad i

framtiden. Betänkandet har ännu inte

remitterats. Den fråga som motionärerna

tar upp har ett uppenbart samband med

utredningsförslaget. Enligt utskottets

mening bör den fortsatta beredningen av

utredningsförslaget inte föregripas,

något som ett ställningstagande från

riksdagens sida till motionsyrkandet i

viss mån skulle innebära. Utskottet

avstyrker med det sagda bifall till

motion L21.

Ändring av föreskrifter i vissa

stiftelseförordnanden

Stiftelselagens 6 kap. innehåller

regler om ändring m.m. av föreskrifter

i ett stiftelseförordnande. Enligt

huvudregeln i 1 § får styrelsen eller

förvaltaren inte utan tillstånd av

Kammarkollegiet ändra eller upphäva

eller i särskilt fall åsidosätta

föreskrifter i stiftelseförordnandet

som avser i paragrafen närmare angivna

frågor. Föreskrifterna får vidare

ändras, upphävas eller i särskilt fall

åsidosättas endast om de på grund av

ändrade förhållanden inte längre kan

följas eller har blivit uppenbart

onyttiga eller uppenbart stridande mot

stiftarens avsikt eller om det finns

andra särskilda skäl.

Stiftelselagens 6 kap. kommer att

gälla för alla stiftelser. Några

lagregler om ändring av

stiftelseförordnanden för stiftelser

som har bildats av offentliga

rättssubjekt gäller inte i dag.

Regeringen lämnar tillstånd efter en

icke lagbunden prövning till ändring av

sådana stiftelseförordnanden.

I propositionen föreslår regeringen

att för sådana stiftelser som är

bildade av eller tillsammans med

staten, en kommun, ett landsting eller

en kyrklig kommun skall stiftelselagens

sjätte kapitel börja tillämpas först

efter den 1 januari 1997, dvs. ett år

efter det att stiftelselagen träder i

kraft. Förslaget skall ses mot bakgrund

av att regeringen överväger en annan

ordning än den som anges i

stiftelselagen för ändring av

förordnanden för stiftelser som har

bildats av offentliga rättssubjekt. I

propositionen anges att resultatet av

dessa överväganden troligen kommer att

presenteras för riksdagen under våren

1996 och att eventuella lagändringar

avses träda i kraft den 1 januari 1997.

För att undvika att stiftelselagens

bestämmelser först börjar gälla för

sådana stiftelser och sedan ändras

föreslår regeringen att 6 kap.

stiftelselagen inte skall börja

tillämpas på stiftelser bildade av

offentliga rättssubjekt innan

bestämmelserna kan träda i kraft i sin

nya lydelse. Den nuvarande ordningen

kommer därigenom att gälla ytterligare

ett år för dessa stiftelser, dvs. att

regeringen lämnar tillstånd till

ändring efter en icke lagbunden

prövning.

I motion L22 invänder Stig Rindborg

(m) mot förslaget om ändrat

ikraftträdande av 6 kap. stiftelselagen

beträffande stiftelser som har bildats

av offentliga rättssubjekt. Förslaget

framstår enligt motionären som en

fortsättning på det arbete som pågår

med att göra kommuner och landsting mer

och mer osjälvständiga. För redan

existerande stiftelser förefaller den

aviserade lagstiftningen innebära

bestämmelser som torde strida mot

grundläggande rättsliga principer.

Stiftelselagen kommer enligt motionären

att ge utrymme för en rimlig ordning

vad gäller möjligheterna att ändra en

verksamhet som bl.a. staten bedriver i

stiftelseform. Regeringens förslag

innebär att dessa stiftelser skall

särbehandlas, vilket är ett betydande

avsteg från stiftelselagen utan att

regeringen anfört några väsentliga skäl

härför. Riksdagen bör därför avslå

propositionen i denna del.

I motion L209 av Bengt Silfverstrand

och Bo Bernhardsson (s) erinras om att

bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen

om upphävande av föreskrifter i

stiftelseförordnande kommer att gälla

även för nu befintliga stiftelser som

har bildats av staten. Motionärerna

anser under hänvisning till bl.a. de

högskole- och forskningsstiftelser som

beslutades under den föregående

mandatperioden att stiftelselagen måste

revideras när det gäller

förutsättningarna för permutation av

stiftelser som har bildats under

medverkan av staten. Detta måste ske

innan lagen träder i kraft den 1

januari 1996.

Enligt propositionen avser regeringen

att ompröva den fortsatta existensen

när det gäller stiftelser som är

beroende av statliga anslag. Enligt

utskottet är det rimligt att detta kan

ske utan hinder av de nya

förutsättningar som stiftelselagen från

den 1 januari 1996 ställer upp.

Utskottet tillstyrker därför

regeringens förslag såvitt det avser

ändrat ikraftträdande av 6 kap.

stiftelselagen för stiftelser som har

bildats av offentliga rättssubjekt.

Ställningstagandet innebär att

önskemålen i motion L209 är

tillgodosedda samt att motion L22 bör

avslås.

Mot de delar av propositionen som inte

särskilt har berörts har utskottet

ingen erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande verksamhetsformer

för statlig verksamhet

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:L20 godkänner regeringens

förslag i denna del,

res. 1 (m, c, fp, mp)

2. beträffande stiftelser på

kulturområdet

att riksdagen avslår motion

1995/96:L21,

3. beträffande ikraftträdandet av

6 kap. stiftelselagen

att riksdagen med avslag på

motionerna 1994/95:L209 och

1995/96:L22 antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1221) om införande av

stiftelselagen (1994:1220), såvitt

avser

1 §,

res. 2 (m)

4. beträffande lagförslaget i

övrigt

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1221) om införande av

stiftelselagen (1994:1220) i den mån

förslaget inte omfattas av vad

utskottet hemställt ovan.

Stockholm den 23 november 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson

(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg

(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg

(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson

(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding

Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja

Linderborg (v), Sven-Erik Österberg

(s), Göran R Hedberg (m), Yvonne

Ruwaida (mp) och Birgitta Carlsson (c).

Reservationer

1. Verksamhetsformer för statlig

verksamhet (mom.1)

Agne Hansson (c), Rolf Dahlberg (m),

Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m),

Bengt Harding Olson (fp), Göran R

Hedberg (m), Yvonne Ruwaida (mp) och

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 9 börjar med Även

användningen och på s. 10 slutar med

denna del. bort ha följande lydelse:

Beträffande användningen av formen

ideell förening är situationen

sannolikt mer problematisk. I den

studie som Statens kulturråd låtit göra

och som kulturutskottet hänvisar till

pekas på den principiella

gränsdragningen i svensk rätt mellan

bolag (med undantag för aktiebolaget)

och föreningar. Bolaget anses som en

organisation för ett mer eller mindre

bestämt antal medlemmar, medan

föreningen är en organisation för ett

växlande antal medlemmar. Med

utgångspunkt i denna skiljelinje mellan

bolag och förening varnas i studien för

den risk som kan ligga i att en

organisation som man antagit vara en

ideell förening kan komma att bli

klassificerad som ett enkelt bolag om

medlemsantalet de facto är statiskt.

Detta skulle i så fall leda till att

organisationen inte vinner ställning

som juridisk person och att den eller

de som företräder organisationen blir

personligt ansvariga för dess

förpliktelser. Enligt utskottets mening

borde denna fråga, som inte har

diskuterats i propositionen, ha blivit

föremål för en närmare analys.

Uppenbarligen är det viktigt att

tillse, om den ideella föreningen skall

användas som verksamhetsform, att man

skapar en organisation som har

tillräckliga drag av ideell förening

för att en sådan skall anses föreligga

också i juridisk mening. Utskottet kan

för sin del inte utesluta att det slag

av anpassningar som i det syftet måste

göras kan innebära att den ideella

föreningen inte blir en så användbar

verksamhetsform för anslagsberoende

verksamheter som regeringen har

förutsatt vid utformningen av

propositionens förslag.

Enligt utskottets mening innebär det

anförda ytterligare skäl för att

riksdagens begäran från år 1994 om

förslag till en alternativ rättslig

reglering, anpassad för sådan

anslagsberoende verksamhet som inte kan

eller bör bedrivas i myndighetsform,

skall besvaras. Behovet av en sådan

reglering har också framhållits av

flera remissinstanser.

Till följd härav förordar utskottet

att regeringen så snart det kan ske

skall lägga fram förslag till rättslig

reglering av det slag som nu har

diskuterats. Till dess får regeringens

förslag om användningen av aktiebolaget

och den ideella föreningen godtas. Vad

utskottet sålunda anfört bör riksdagen

med bifall till motion L20 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande verksamhetsformer

för statlig verksamhet

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:L20 och med avslag på

propositionen i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

2. Ikraftträdandet av 6 kap.

stiftelselagen (mom. 3)

Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Henrik S

Järrel och Göran R Hedberg (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 11 börjar med Enligt

propositionen och slutar med bör

avslås. bort ha följande lydelse:

Utskottet kan ställa sig bakom det

synsätt som motion L22 ger uttryck för.

I sammanhanget vill utskottet erinra om

att en enig riksdag vid behandlingen av

förslaget till stiftelselag våren 1994

tog avstånd från tanken på att införa

särskilda regler för stiftelser som

tillkommit på initiativ från bl.a.

staten (s.k. anslagsstiftelser). Som

skäl för ställningstagandet anfördes

att en sådan ordning skulle stå i

uppenbar strid med det föreslagna

stiftelsebegreppet, vilket klart och

entydigt bör ge besked om vad för slags

organisation som avses och vilka regler

som gäller för denna. Utskottet har nu

samma principiella uppfattning.

Stiftelselagen anger en rimlig ordning

för ändring av förutsättningarna för

den verksamhet staten och andra har

anförtrott åt en stiftelse att driva.

Vidare torde det - vad gäller redan

existerande stiftelser - strida mot

allmänna rättsprinciper att genomdriva

den nu föreslagna

ändringslagstiftningen. Till följd av

det anförda avstyrker utskottet med

bifall till motion L22 regeringens

förslag till ändrat ikraftträdande av 6

kap. stiftelselagen.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande ikraftträdandet av

6 kap. stiftelselagen

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:LU22 och med avslag på motion

1994/95:L209 avslår regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1994:1221)

om införande av stiftelselagen

(1994:1220), såvitt avser 1 §.

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1221) om införande av

stiftelselagen (1994:1220)

Kulturutskottets yttrande

1995/96:KrU1y

Former för verksamhet som är beroende

av statligt stöd, m.m.

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 26 oktober 1995

beslutat bereda kulturutskottet

tillfälle att avge yttrande över

proposition 1995/96:61 om former för

verksamhet som är beroende av statligt

stöd, m.m. jämte motioner.

Med anledning av propositionen har

väckts motionerna 1995/96: L20-L22.

Utskottet

Vissa bakgrundsuppgifter.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Som redovisas i propositionen har

stiftelseformen använts flitigt bl.a.

på kulturområdet. En stiftelse utmärks

av att den är ett självägande organ med

en varaktigt bestående, självständig

förmögenhet. När en stiftelse bildas

måste alltså en tillräckligt stor

förmögenhet avsättas så att kravet på

varaktighet uppfylls. Staten, kommuner

och landsting har ofta, särskilt inom

kutursektorn, använt beteckningen

stiftelse på organ av självägande natur

som de bildat och som kräver att det

regelbundet tillskjuts medel av

stiftarna. Ett sådant organ ligger

definitionsmässigt vid sidan om det

vedertagna stiftelsebegreppet men

brukar trots det betecknas som

anslagsstiftelse.

Stiftelselagen (1994:1220), som

antogs av riksdagen våren 1994, träder

i kraft den 1 januari 1996. Lagen

innehåller inte några bestämmelser om

anslagsstiftelser. Som följd av

innehållet i lagen (1994:1221) om

införande av stiftelselagen (1994:1220)

är i många fall anslagsstiftelser

likväl att betrakta som stiftelser

enligt stiftelselagen. Däremot ger

stiftelselagstiftningen inte utrymme

för staten, kommunerna och landstingen

att bilda nya anslagsstiftelser. Som

närmare framgår av den följande

framställningen togs frågan om

konsekvenserna härav upp till ingående

prövning av såväl kulturutskottet

(yttr. 1993/94:KrU2y) som lagutskottet

(bet. 1993/94: LU12) i samband med

stiftelselagstiftningen våren 1994.

Övervägandena ledde till att

lagutskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande förordade att

regeringen skulle återkomma till

riksdagen med förslag till rättslig

reglering av sådan anslagsberoende

verksamhet som, till följd av

definitionen av stiftelsebegreppet i

det behandlade förslaget till

stiftelselag, inte kommer att kunna

anordnas i stiftelseform. En sådan

rättslig reglering borde

tillhandahållas samtidigt med

stiftelselagens ikraftträdande. För att

detta skulle vara möjligt uppsköts

ikraftträdandet av den nya

lagstiftningen till den 1 januari 1996.

Varken den föregående eller den

nuvarande regeringen har föranstaltat

om en utredning som kan läggas till

grund för förslag om en sådan rättslig

reglering av anslagsberoende

verksamheter som riksdagen efterlyst. I

propositionen föreslås i stället att

riksdagen skall godkänna de förslag

till verksamhetsformer för statlig

verksamhet som regeringen redovisar i

propositionen. Utgångspunkten för

förslagen är att statlig verksamhet bör

bedrivas i myndighetsform. I några fall

kan det dock vara aktuellt att överväga

att låta en statlig uppgift utföras i

en privaträttslig verksamhetsform.

Sådana överväganden kan vara aktuella

då det finns statsfinansiella eller

andra skäl för staten att samverka med

någon annan. Men även i vissa fall då

staten själv finansierar och driver en

verksamhet kan behovet av en

självständig framtoning för

verksamheten utgöra skäl för att

utnyttja en privaträttslig

verksamhetsform. Regeringen anser att

sådan verksamhet som tidigare skulle ha

getts formen av anslagsstiftelse i

fortsättningen främst skall ges

myndighetsformen eller någon av

formerna aktiebolag och ideell

förening. Med hänsyn till riksdagens

tidigare ställningstagande till frågan

om formerna för drivande av

anslagsberoende verksamheter kan här

också nämnas att det i propositionen

uttalas att de skäl som redovisats i

propositionen för att använda

aktiebolags- och föreningsformerna

också kan vara giltiga för motsvarande

verksamhet i kommuner och landsting.

Även andra verksamhetsformer kan dock

vara aktuella på det kommunala området.

Vidare föreslås i propositionen att

bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen

(1994:1220) om ändring m.m. av ett

stiftelseförordnande skall börja

tillämpas på stiftelser bildade av

offentliga rättssubjekt den 1 januari

1997, dvs. ett år senare än vad som har

bestämts tidigare.

Det föreslås också en utvidgning av

undantaget från stiftelselagens

tillämpningsområde i fråga om viss

kyrklig egendom av stiftelsekaraktär.

Motionskrav

Motionären bakom motion L20 (fp) riktar

kritik mot att riksdagens begäran om

förslag till en ny och alternativ

associationsform för anslagsberoende

verksamhet inte tillgodosetts. Han

anser att det inte kan anses

oomtvistligt att anslagberoende

verksamhet lämpligen bör bedrivas i

form av aktiebolag eller ideell

förening. Dessa associationsformer är

inte avsedda för anslagsberoende

verksamhet och är därför inte heller

anpassade för ändamålet. Motionären

anför vidare bl.a. att de av regeringen

förordade associationsformerna skapar

särskilda problem på kulturområdet.

Motionären anser med hänsyn till den

tidsbrist som råder - stiftelselagen

skall träda i kraft vid årsskiftet -

att propositionen bör godkännas men att

riksdagen skall vidhålla sina krav på

att ett sådant förslag till ny

associationsform för anslagsberoende

verksamhet som riksdagen begärde våren

1994 skall läggas fram.

Motionärerna bakom motion L21 (m)

anser att statens engagemang på

kulturområdet oftare bör kunna ske i

form av avtal med bl.a. nu existerande

men ombildade stiftelser. De erinrar om

att många kulturella verksamheter

bedrivs i stiftelseform och att

stiftelserna också uppfyller den nya

lagens definition att vara ett

självägande organ med en varaktigt

bestående självständig förmögenhet, som

tillskjutits av de ursprungliga

stiftarna. Med tanke på de fördelar

stiftelseformen innebär när det gäller

självständighet, engagemang och

fasthållande vid de ursprungliga

stiftarnas intentioner är det viktigt

att dessa stiftelser ges möjlighet att

fortsätta inom ramen för den nya

stiftelselagen men utan att staten,

eller i förekommande fall kommun eller

landsting, kvarstår som stiftare. Det

ekonomiska bidrag som staten

tillskjutit dels som stiftare, dels i

form av anslag, kan då i framtiden

regleras genom avtal där stiftelsens

ansvar och skyldigheter preciseras

liksom de villkor som är förbundna med

det statliga medelstillskottet. Avtalet

kan tidsbegränsas, men det får inte

vara alltför kortvarigt. Även

uppsägningstiden måste vara

tillräckligt lång för att möjliggöra

omdisponeringar.

I den tredje motionen, L22 (m), yrkas

avslag på det framlagda lagförslaget

såvitt däri föreslås en senareläggning

av ikraftträdandet av bestämmelserna

i 6 kap. stiftelselagen om ändring m.m.

av ett stiftelseförordnande som avser

stiftelse bildad av ett offentligt

rättssubjekt.

Kulturutskottets bedömning

Kulturutskottet anser att de skäl inte

är övertygande som anförs i

propositionen för att det inte finns

behov av en särskild organisationsform

för bl.a. kuturverksamheter som är

beroende av anslag från stat, kommun

eller landsting och som inte bör

bedrivas i myndighetsform. Utskottet

anser nämligen att de synpunkter som

utskottet anförde i sitt yttrande till

lagutskottet över propositionen med

förslag till stiftelselag fortfarande

har bärkraft (se yttr. 1993/94:Kr2y).

Utskottet grundade sitt

ställningstagande i nämnda ärende på de

goda erfarenheter som fanns från de

senaste årtiondena av verksamheter på

kulturområdet som bedrivs i

stiftelseform. Belägg härför hade

utskottet fått inte minst i samband med

sina studiebesök i olika delar av

landet. Utskottet hänvisade emellertid

också till att det bl. a . av en

rapport från Riksrevisionsverket år

1990 framgick att stiftelseformen också

hade nackdelar då det gäller att driva

offentlig verksamhet. Efter att vidare

ha redovisat bl.a. att det redan tjugo

år tidigare - under det arbete som

föregick tillkomsten av 1974 års

kulturproposition - konstaterats att

det fanns ett påtagligt behov av

konkreta överväganden om en lämplig

organisationsform för vissa

kulturverksamheter, förordade

kulturutskottet att lagutskottet hos

regeringen skulle hemställa att

regeringen snarast borde förelägga

riksdagen lämplig organisationsform för

anslagsberoende verksamheter.

Lagutskottets förslag, som bifölls av

riksdagen, tillgodosåg kulturutskottets

önskemål. Kulturutskottet anser att,

såvitt avser kulturutskottets

beredningsområde, det finns starka

skäl som talar för att riksdagen bör

återupprepa sin begäran i här aktuellt

avseende. Utskottet vill härvidlag

tillägga att även under

remissbehandlingen av det förslag som

behandlas i den nu aktuella

propositionen det har framhållits från

kultursektorn - både den statliga och

den kommunala - att det finns behov av

en ny associationsform för

kulturinstitutioner eller för regler

som innebär att anslagsstiftelser skall

få bildas och falla in under

stiftelselagens regler. Bl.a. har, som

anges i propositionen, Statens

kulturråd låtit göra en studie för att

undersöka om det utomlands finns

modeller som kan användas i vårt land.

Utskottet vill - med hänsyn till

regeringens förslag om användande av

ideella föreningar i stället för

anslagsberoende verksamheter - erinra

om att det i den angivna studien

påpekas att det kan föreligga en risk

för att en organisation som man antagit

vara en ideell förening kan komma att

bli klassificerad som ett enkelt bolag

om medlemsantalet de facto är statiskt.

Utskottet utgår från att lagutskottet

tar upp denna fråga till bedömning vid

ställningstagandet till den i

propositionen föreslagna

rekommendationen i fråga om former för

verksamhet som är beroende av

återkommande tilldelning av statliga

anslag.

Utskottet anser i likhet med

motionären bakom motion L20 att det

inte är lämpligt att ikraftträdandet av

stiftelselagen skjuts upp ytterligare

i avvaktan på ett sådant förslag som

riksdagen uttalat sig för. Utskottet

har vid denna bedömning att ta

ställning till de förslag som framlagts

i propositionen om former för

verksamhet som är beroende av statligt

stöd. Det gäller således vilken

organisationsform som staten i

fortsättningen bör välja för

verksamheter som är beroende av

återkommande tilldelning av

anslagsmedel i fall då inte

myndighetsformen bör användas.

Utskottet kan - med den reservation

som kan föranledas av lagutskottets

bedömning då det gäller användningen av

formen ideell förening - dela den

uppfattning som kommer till uttryck i

propositionen att av de

verksamhetsformer som nu står till buds

bör i framtiden aktiebolaget och den

ideela föreningen främst komma i fråga

då en privaträttslig form krävs för

statlig verksamhet som är beroende av

återkommande tilldelning av

anslagsmedel. Utskottet kan också

ansluta sig till vad som i

propositionen anförs om statligt

engagemang genom avtal med annan part.

Det framhålls i avsnittet därom bl.a.

att kraven på hur de statliga medlen

skall användas i ökad utsträckning bör

preciseras i tidsbegränsade avtal. I

viss utsträckning stämmer detta synsätt

överens med vad som anförs i motion

L21. Då det gäller frågan om avtalets

längd får enligt utskottets mening en

prövning ske i varje enskilt fall.

I propositionen anförs under rubriken

Regeringens förslag (s. 8) att

verksamhetsformerna aktiebolag och

ideell förening också är lämpliga för

sådan verksamhet i kommuner och

landsting som är beroende av

återkommande tilldelning av

anslagsmedel. Kulturutskottet vill för

sin del understryka vad som i ett

senare sammanhang anförs i

propositionen, nämligen att det får

ankomma på respektive kommun eller

landsting att utifrån gällande

lagstiftning bestämma vilken

verksamhetsform som skall väljas.

Propositionen innehåller inte förslag

om att det skall ske en generell

omprövning av organisationsformen för

nu pågående verksamhet som får statliga

anslag och som inte drivs i

myndighetsform eller som aktiebolag

eller ideell förening. Det anges dock -

som en motivering för det tidigare

redovisade lagförslaget om

tillämpningen av 6 kap. stiftelselagen

(1994:1220) på stiftelser bildade av

offentliga rättssubjekt - att

regeringen delar den bedömning som

kommer till uttryck i ett nyligen

framlagt utredningsförslag att äldre

anslagsstiftelser bör omprövas. Det

förslag som åsyftas är det förslag som

lagts fram i betänkandet (SOU 1995:93)

Omprövning av statliga åtaganden. I

betänkandet redovisas en

förutsättningslös översyn av stiftelser

och andra privaträttsliga

organisationer som fortlöpande är

beroende av statligt stöd. Ett antal av

dessa tillhör kultursektorn.

Utskottet tillstyrker lagförslaget

såväl i här aktuell del som då det

gäller stiftelser med kyrklig

anknytning. Detta innebär att motion

L22 avstyrks.

Även om beredningen i

regeringskansliet av det angivna

betänkandet inte bör föregripas, vill

utskottet framhålla att en sådan

omprövning av äldre anslagsstiftelser

som förutskickas i propositionen måste

göras med stor noggrannhet och

försiktighet för att kulturverksamhet

som nu bedrivs på ett framgångsrikt

sätt inte skall skadas. Det är

uppenbart att det i fråga om en rad av

de verksamheter som behandlas i

betänkandet finns starka skäl som talar

för att den nuvarande verksamhetsformen

skall förbli oförändrad eller i vart

fall inte förändras på det sätt som

föreslås i utredningsbetänkandet.

Stockholm den 14 november 1995

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson

(s), Elisabeth Fleetwood (m), Anders

Nilsson (s), Leo Persson (s), Björn

Kaaling (s), Lennart Fridén (m), Carl-

Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s),

Charlotta L Bjälkebring (v), Annika

Nilsson (s), Jan Backman (m), Ewa

Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Lars

Lilja (s), Catarina Rönnung (s), Erik

Arthur Egervärn (c) och Elizabeth

Nyström (m).

Innehållsförteckning

Gotab, Stockholm 1995