Bet. 1995/96:LU9

Lagutskottets betänkande

1995/96:LU09

Vissa ändringar i föräldrabalken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1995/96

LU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition

1995/96:47 om vissa ändringar i

föräldrabalken. De föreslagna

lagändringarna innebär att

överförmyndarnämnderna och

överförmyndarna får rätt att delegera

vissa ärenden i vilka de i dag måste

besluta själva samt att

kommunfullmäktiges bemyndigande inte

skall krävas för rätten att delegera.

Därutöver föreslås en följd-ändring

till den nyligen genomförda

förmynderskapsreformen i

fastighetsbildningslagen.

Vidare behandlas i betänkandet en med

anledning av propositionen väckt motion

(mp), vari begärs att vissa av de

beslut som föreslås delegerade ändock

slutligt skall fastställas av

överförmyndarnämnd eller

överförmyndare. I betänkandet behandlas

också en motion (s, c, fp, v, kds) från

den allmänna motionstiden 1994/95 om

förmynderskap för utomnordiska barn.

Utskottet tillstyrker bifall till

propositionen och avstyrker bifall till

den med anledning av propositionen

väckta motionen. Med hänvisning till

pågående beredningsarbete inom

Justitiedepartementet avstyrks även den

andra motionen.

Propositionen

I proposition 1995/96:47 föreslår

regeringen (Justitiedepartementet) att

riksdagen antar de i propositionen

framlagda förslagen till

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i

fastighetsbildningslagen (1970:988).

Lagförslag 2 har överlämnats till

bostadsutskottet för behandling i

samband med proposition 1995/96:78

(bet. 1995/96:BoU4). Lagförslag 1 åter-

finns i bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motion väckt med anledning av

proposition 1995/96:47

1995/96:L10 av Yvonne Ruwaida (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att beslut om utseende av

god man och förvaltare, som inte

beslutats av överförmyndarna eller

överförmyndarnämnderna, skall vara

interimistiska.

Motion väckt under den allmänna

motionstiden 1994/95

1994/95:L414 av Margareta Israelsson

m.fl. (s, c, fp, v, kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

förmyndare för utomnordiska barn.

Utskottet

Delegeringsbestämmelserna

Från den 1 juli 1995 gäller nya regler

beträffande förmyndares, förvaltares

och gode mäns förvaltning av egendom

samt tillsynen över sådan förvaltning

(se prop. 1993/94:251, bet.

1994/95:LU3, rskr. 29). Ändringarna,

som innebär en modernisering av

reglerna på området, syftar bl.a. till

en avreglering utan att berättigade

skyddsintressen sätts åt sidan. I fråga

om handläggningen av

förmynderskapsärenden bygger

ändringarna på principen att

domstolarna skall handlägga enbart

sådana frågor som verkligen kräver

domstolsprövning. De

förmynderskapsärenden som är av

övervägande förvaltningsnatur handläggs

sålunda numera av överförmyndarnämder

eller överförmyndare och inte av

domstolar. I de flesta av dessa ärenden

som överförmyndarna övertagit från

domstolarna får beslutanderätten inte

delegeras (se 19 kap. 14 § FB).

Till Justitiedepartementet har

framförts synpunkter på vissa

enskildheter i bestämmelserna. Sålunda

har överförmyndarnämnderna i Kalmar,

Örebro och Sundsvall anhållit att

departementet snarast tar initiativ

till en ändring av reglerna, så att i

vart fall beslut om förordnande och

entledigande av god man och förvaltare

kan delegeras av överförmyndarnämnd.

Inom departementet har därför

upprättats en promemoria Delegering av

vissa förmynderskapsärenden m.m.

Promemorian, som har remissbehandlats,

ligger till grund för förslagen i

förevarande proposition.

I propositionen konstateras att det i

överförmyndarnas nya arbetsuppgifter

ingår bl.a. att i många fall förordna

och entlediga gode män och förvaltare,

att besluta om hävande av avtal om

sammanlevnad i oskiftat bo och att

förelägga vite. I propositionen lämnas

en närmare redogörelse för de beslut

som överförmyndarna har övertagit från

domstolarna (s. 8).

Enligt propositionen kan det med de

nya arbetsuppgifter som lagts på

överförmyndarna visserligen förväntas

att de kommuner som har

vverförmyndarnämnder ser till att

nämnderna kan fatta beslut snabbare än

förut. Det kan dock i dessa kommuner

innebära stora praktiska svårigheter

att alltid få fram ett beslut så snabbt

som rimligen måste krävas, om inte

möjligheterna att delegera

beslutsrätten vidgas. På grund av vad

som anförts finns det enligt regeringen

skäl att på nytt överväga vilka av de

beslut som överförmyndarna övertagit

från domstolarna som bör kunna

delegeras.

I propositionen konstateras vidare att

de angivna inskränkningarna i

delegeringsmöjligheterna inte medför

några stora svårigheter när uppgifterna

handhas av en överförmyndare. Problemen

gäller i stället de kommuner som

arbetar med överförmyndarnämnder.

Delegeringsreglerna bör dock utformas

med utgångspunkt från beslutens art och

de garantier som måste finnas för

rättssäkerheten och beslutens kvalitet

i övrigt. Avgörande är sålunda att de

kompetenskrav som måste ställas är

uppfyllda. Med den utgångspunkten

saknas det anledning att göra skillnad

mellan olika kommuner. Självklart kan

en person med långvarig rutin och

säkert omdöme anförtros fler och

svårare beslut än den som har

begränsade erfarenheter och kunskaper.

Man bör kunna utgå från att

överförmyndarnämnderna och

överförmyndarna noga prövar vilka

beslut som kan delegeras, att de

bedömer vilka kunskaper och vilken

erfarenhet som krävs samt att de tar

ansvar för att den person till vilken

beslutsrätt överlämnas uppfyller de

krav som måste ställas. Av betydelse

för frågan om i vilken mån beslut skall

kunna delegeras är enligt regeringen

också bestämmelsen i 19 kap. 14 §

tredje stycket första meningen FB. Av

bestämmelsen framgår att om den som

fått beslutsrätt delegerad till sig

finner att samtycke, tillstånd eller

förordnande i ett visst fall inte bör

meddelas eller om vederbörande anser

frågan tveksam skall ärendet hänskjutas

till nämnden eller överförmyndaren.

Mot bakgrund av det anförda föreslås i

propositionen att de beslut om

förordnande av god man och förvaltare

som ankommer på överförmyndarna skall

kunna delegeras enligt samma regler som

gäller för andra överförmyndarbeslut.

Detsamma skall gälla för beslut om

upphörande av godmanskap för att det

inte längre behövs och beslut om

entledigande av en god man eller en

förvaltare på dennes egen begäran.

Beslut att entlediga en god man eller

en förvaltare på grund av att han eller

hon inte är lämplig för uppdraget skall

däremot inte kunna delegeras. Inte

heller bör beslut om hävande av avtal

om sammanlevnad i oskiftat dödsbo eller

rätten att besluta om föreläggande vid

vite kunna delegeras.

I motion 1995/96:L10 av Yvonne Ruwaida

(mp) anförs att

delegeringsmöjligheterna bör utformas

med utgångspunkt från beslutens art och

de garantier som måste finnas för

rättssäkerheten och beslutens kvalitet

i övrigt. Mot denna bakgrund anser

motionären att ett beslut om utseende

av god man och förvaltare, som har

delegerats av överförmyndare eller

överförmyndarnämnd, skall vara

interimistiskt och slutligt fastställas

av överförmyndare eller

överförmyndarnämnd. I motionen begärs

ett tillkännagivande om att den

ifrågavarande bestämmelsen i

föräldrabalken bör kom-pletteras i

enlighet med det anförda.

Utskottet vill för sin del peka på det

förhållandet att flera av de beslut som

förts över från tingsrätterna till

överförmyndarna enligt den gamla

ordningen kunde delegeras till

biträdespersonal vid tingsrätterna. Det

gällde bl.a. förordnande av god man i

ett flertal situationer. Redan detta

förhållande talar enligt utskottets

mening för att också överförmyndare och

överförmyndarnämnder skall ha möjlighet

att delegera beslutsrätten i

motsvarande ärenden. Även andra frågor

torde dock enligt utskottets mening

kunna bli föremål för delegering. I

propositionen har regeringen gjort en

omfattande redovisning av de olika

beslut som har flyttats över till

överförmyndare och överförmyndarnämnder

och också pekat på de svårigheter som

skulle kunna uppkomma vid en delegering

av beslutsrätten. Sammantaget finner

utskottet att regeringens förslag om

vilka beslut som borde kunna delegeras

är väl avvägt, särskilt med beaktande

av att det i vissa fall åligger den som

fått ett ärende delegerat till sig att

hänskjuta det till nämndens eller

överförmyndarens prövning. Utskottet

vill också instämma i vad som sägs i

propositionen om vikten av att

överförmyndarna och

överförmyndarnämnderna tar ansvar för

att den person till vilken

beslutanderätten delegeras har de

kunskaper och den erfarenhet som

behövs.

När det sedan gäller det i motion L10

framförda yrkandet att sådana beslut

om utseende av förvaltare och god man

som har delegerats - ur bl.a.

rättssäkerhetssynpunkt - endast skall

vara interimistiska och slutligt

fastställas av överförmyndare eller

överförmyndarnämnd har utskottet

motsatt uppfattning. En sådan ordning

skulle enligt utskottets mening snarare

medföra en större rättsosäkerhet,

eftersom de som berörs av besluten inte

med bestämdhet skulle veta vad som

verkligen gäller förrän besluten var

slutligt fastställda. Därtill kommer

att delegeringsmöjligheten i nämnda

ärenden med motionärens förslag skulle

bli i det närmaste meningslös.

Med det anförda tillstyrker utskottet

propositionen i nu behandlad del och

avstyrker bifall till motion L10.

Mot de delar av propositionen som inte

har berörts särskilt har utskottet

ingen erinran.

Förmyndare för utomnordiska barn

Regler om förmyndare för utomnordiska

barn finns i 4 kap. lagen (1904:26 s.

1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap. Till skillnad från den

nordiska regleringen på området utgår

bestämmelserna i nämnda lag från

nationalitetsprincipen. Det innebär i

fråga om utländska medborgare som

vistas här i landet att förmynderskap i

princip skall anordnas enligt det

främmande landets lag. När det är

oklart om ett utländskt förmynderskap

kommer att anordnas blir dock svensk

lag tillämplig.

I motion 1994/95:L414 av Margareta

Israelsson m.fl. (s, c, fp, v, kds)

begärs ett tillkännagivande om att en

övergång bör göras från

nationalitetsprincipen till

hemvistprincipen vid frågor om

utomnordiska förmynderskap.

Motionärerna framhåller att genom en

sådan övergång skulle barn som beviljas

uppehållstillstånd i Sverige få ett

bättre rättsligt skydd och inte vara

beroende av förhållandena i respektive

hemland.

Utskottet kan konstatera att frågan

behandlades av

Förmynderskapsutredningen i betänkandet

(SOU 1987:73) Internationella

förmynderskapsfrågor. Utredningen

föreslog därvid att en övergång skulle

göras från nationalitetsprincipen till

hemvistprincipen. - Betänkandet har

remissbehandlats och bereds nu inom

ramen för ett större projekt om

internationell familjerätt i

Justitiedepartementet.

Utskottet delar motionärernas

uppfattning om att det är angeläget att

hemvistprincipen bör gälla i frågor om

förmynderskap även för utomnordiska

barn. Med hänsyn till att ett sådant

förslag redan framlagts av

Förmynderskapsutredningen och nu är

föremål för beredning inom

Justitiedepartementet är något

tillkännagivande i frågan inte

påkallat. Utskottet vill dock framhålla

vikten av att det fortsatta

beredningsarbetet sker med erforderlig

skyndsamhet. Med det anförda avstyrker

utskottet bifall till motion L414.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande

delegeringsbestämmelserna

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:L10 antar regeringens

förslag till lag om ändring i

föräldrabalken,

2. beträffande förmynderskap för

utomnordiska barn

att riksdagen avslår motion

1994/95:L414.

Stockholm den 23 november 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson

(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg

(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg

(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson

(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding

Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja

Linderborg (v), Sven-Erik Österberg

(s), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta

Carlsson (c) och Marietta de Pourbaix-

Lundin (m).

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i

föräldrabalken

Gotab, Stockholm 1995