Bet. 1995/96:NU1

Näringsutskottets betänkande

1995/96:NU01

Ny ellagstiftning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1995/96

NU1

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1994/95:222 om ny ellagstiftning,

dels åtta motioner som har väckts med anledning av

propositionen,

dels helt eller delvis tio motioner från allmänna

motionstiden 1995.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet

lämnats av företrädare för Närings- och teknikutvecklingsverket

och Konkurrensverket. Skrivelser har inkommit från Gotlands

Energiverk AB, Södra Sveriges Eldistributörer Ekonomisk

Förening, Villaägarnas Riksförbund och Linköpings

Villaägarförening.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att den vilande

ellagstiftningen -- med vissa förändringar -- skall träda i

kraft den 1 januari 1996. Den nya lagstiftningen innebär att

produktion och försäljning av el skall ske i konkurrens, medan

nätverksamheten även i fortsättningen skall regleras och

övervakas på särskilt sätt. Det främsta syftet med reformeringen

av elmarknaden är att stärka konsumenternas ställning. Den

verksamhet med uppföljning och utvärdering av elmarknadsreformen

som Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),

Konkurrensverket och Svenska kraftnät skall bedriva tillmäter

utskottet mycket stor vikt.

I två reservationer (v; mp) avstyrks propositionen. En

modifierad ny ellagstiftning förordas i den första reservationen

-- endast handel med råkraft mellan producenter och

distributörer/leveranskoncessionshavare skall utsättas för

konkurrens.

Jämfört med det vilande förslaget till ny ellagstiftning

innebär regeringens förslag bl.a. en skärpning av kontrollen

rörande nya utlandsförbindelser för överföring av el. En annan

lagteknisk utformning i denna fråga förordas i en reservation

(m, fp). Under förutsättning att riksdagen beslutar om en ny

ellagstiftning, efterlyses i en annan reservation (mp) vissa

preciseringar avseende de bestämmelser som reglerar

utrikeshandeln med el. Utskottet betonar betydelsen av att en

gemensam nordisk elmarknad etableras.

Förslaget innebär vidare att systemet med leveranskoncessioner

-- vilket har till syfte att ge ett skydd för bl.a. de små

elkonsumenterna -- förlängs från tre till fem år. Härutöver

införs en möjlighet till sammanläggning av koncessionsområden,

varigenom taxorna för glesbygds- och tätortskommuner skall kunna

utjämnas. Systemet med leveranskoncessioner bör permanentas,

anförs det i en reservation (v). I en annan reservation (mp)

förordas bl.a. att prissättning skall baseras enbart på

förbrukad energi, dvs. inga fasta avgifter skall få förekomma.

De små elproducenterna erhåller bättre förutsättningar genom

regeringens förslag att utsträcka systemet med

leveranskoncessioner från tre till fem år, noterar utskottet.

Förslaget i propositionen om regleringen av ersättningen till de

små elproducenterna tillstyrks av utskottet. Ställningstagande

till frågan om det behövs ytterligare åtgärder för att stimulera

den småskaliga elproduktionen bör, enligt utskottets mening,

anstå till dess att Energikommissionen har avlämnat sitt

slutbetänkande. I tre reservationer (c; v; mp) efterlyses

andra modeller för reglering av ersättningen till de små

elproducenterna.

Regeringens förslag om att ett tillfälligt förbud för övergång

till elvärme skall kunna införas i sådana distributionsområden

där fjärrvärmen och naturgasen har svag konkurrenskraft

tillstyrks av utskottet. Ett permanent förbud för uppvärmning

med el i tätorter förespråkas i två reservationer (v; mp).

Nätverksamhet resp. produktion av och handel med el skall i

princip bedrivas av olika juridiska personer för att risken för

korssubventionering skall undvikas. I en reservation (v) anförs

att det för företag med färre än 10 000 elkunder borde räcka

med att kräva att särredovisning skall ske. I en annan

reservation (mp) föreslås att för alla nya nätföretag bör gälla

att nätverksamheten måste bedrivas i ett juridiskt helt

fristående företag som inte får vara dotterföretag till en

elproducent.

I betänkandet behandlas vidare motionsyrkanden om Vattenfall

AB. Enligt utskottets mening bör bolaget kvarstå i statlig ägo

och tidigare beslut om bolagisering bör inte omprövas. I en

reservation (m, fp, kds) klargörs reservanternas principiella

inställning till frågan om statligt ägande. Vattenfall skall

följa statsmakternas energipolitiska intentioner, anförs det i

en annan reservation (v). I en tredje reservation (mp) förordas

en försäljning av Vattenfalls vattenkraftverk till berörda

landsting medan kärnkraftverken skulle samordnas i ett separat

affärsverk under Näringsdepartementet.

Propositionen

I proposition 1994/95:222 föreslås att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1801) om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar,

4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:618) om handel med el, m.m.,

5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1994:1802) om ändring i lagen (1994:618) om handel med

el, m.m.,

6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1803) om ändring i lagen (1994:619) om ändring i lagen

(1985:277) om vissa bulvanförhållanden,

7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1804) om ändring i lagen (1994:620) om upphävande av lagen

(1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.,

8. godkänner det regeringen förordar om nätavgiftens

utformning (avsnitt 8).

Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, återges i

bilaga 1.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av propositionen är

följande:

1994/95:N20 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mindre elkonsumenter och s.k. entimmesmätning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av kontroll och information om näthyror.

1994/95:N21 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att NUTEK bör få i uppdrag att följa utvecklingen av

ersättningsnivån till småskalig elproduktion på den nya

elmarknaden.

1994/95:N22 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att elföretag med mindre än tiotusen elkunder ges

möjlighet att bedriva produktion och handel med el samt

nätverksamhet inom samma juridiska person i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1994/95:N23 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar om en modifierad ny ellagstiftning där handel med

el i konkurrens endast skall ske med råkraft mellan producenter

och distributörer/leveranskoncessionshavare enligt vad som

anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en avvecklingsplan för kärnkraften,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens fortsatta ägande av Vattenfall AB,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anmälningsskyldighet för långsiktiga utrikeskontrakt,

5. vid bifall till yrkande 1, beslutar att behålla systemet

med leveranskoncession enligt vad som anförts i motionen,

6. beslutar om förbud för elvärme i nya byggnader,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om goda ekonomiska villkor för småskalig elproduktion,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om risken för onödig byråkrati vid skapandet av särskild

juridisk person för nätverksamheten och att ekonomisk

särredovisning är tillräcklig.

1994/95:N24 av Per Westerberg m.fl. (m, fp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om koncessioner för export och import av el samt

utlandsförbindelser,

2. antar den utformning av 2 § 2 mom. lagen [(1902:71 s. 1),]

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar [som

föreslås i motionen],

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en elbörs.

1994/95:N25 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:222 om ny

ellagstiftning.

1994/95:N26 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår proposition 1994/95:222 i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om generella regler för elmarknaden,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ny ellagstiftning i enlighet med motionens konkreta

förslag.

1994/95:N27 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1994/95:222.

De motioner från allmänna motionstiden 1995 som behandlas

här är följande:

1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandet (18) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förslag om grön elmarknad.

1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avreglera elmarknaden.

1994/95:N274 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandet (15) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avreglering av elmarknaden.

1994/95:N403 av Alf Svensson m.fl. (kds) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att elmarknaden bör avregleras,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att balansprincipen bör hävdas på en kommande

avreglerad elmarknad.

1994/95:N407 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

3. beslutar om ikraftträdande för elmarknadsreformen per den 1

juli 1995 i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om etablering av en nordisk elbörs.

1994/95:N408 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om prissättningen för små elproducenter.

1994/95:N420 av Hans Stenberg (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en reglering av ersättningen till småskaligt

producerad vattenkraft.

1994/95:N421 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om priset på el från de små

kraftverken.

1994/95:N432 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om elmarknad och åtgärder för att

minska elanvändningen.

1994/95:N441 av Eva Goës och Bodil Francke Ohlsson (båda mp)

såvitt gäller yrkandena att riksdagen

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avregleringen som hot mot kärnkraftsavveckling,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om styrmedel för satsning på effektivisering av

energianvändningen och förnybara bränslen.

Utskottet

Bakgrund

Utskottet redogör inledningsvis för olika riksdagsbeslut med

relevans för frågan om ändrade regler för elmarknaden.

Hösten 1990 behandlade riksdagen en skrivelse från regeringen

(skr. 1990/91:50, bet. FiU10) om åtgärder för att stabilisera

ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. I

skrivelsen aviserades två förändringar avseende Statens

vattenfallsverk. Det dåvarande affärsverket skulle göras om till

aktiebolag, och stamnätet skulle frikopplas från Vattenfall. I

skrivelsen anfördes att Vattenfall därigenom skulle uppnå en

organisationsform som var bättre anpassad till en alltmer

internationell och kapitalintensiv verksamhet. Vidare sades att

stamnätet skulle ges en mer fristående organisationsform i syfte

att utveckla en effektivare handel med el och underlätta en

decentraliserad elproduktion.

I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, som

avlämnades våren 1991, föreslog så regeringen att verksamheten

vid Statens vattenfallsverk utom storkraftnätet skulle överföras

till ett av staten ägt aktiebolag vid årsskiftet 1991/92.

Storkraftnätet skulle i avvaktan på statsmakternas

ställningstagande avseende nätets framtida organisation drivas

vidare under ett statligt affärsverk. I propositionen framhölls

att omvandlingen av huvuddelen av Statens vattenfallsverk till

aktiebolag skulle ses som ett led i strävandet att skapa en

effektivare elmarknad. Vidare anfördes att det fanns anledning

att se positivt på den utveckling mot en mångnationell

energimarknad som var på gång i Europa. En elmarknad som

möjliggör en omfattande internationell handel med el leder bl.a.

till att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas bättre,

sades det. Näringsutskottet ställde sig bakom regeringens

förslag (bet. 1990/91:NU38). I reservationer (fp, c; m)

krävdes en privatisering och omstrukturering av Vattenfall så

snart bolagiseringen hade genomförts. I två andra reservationer

(v; mp) avvisades bolagiseringen. Riksdagen följde utskottet.

Förslag om mål och strategier för en reformering av den

svenska elmarknaden lades fram våren 1992 i proposition

1991/92:133 om en elmarknad i konkurrens. Målet angavs vara att

genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av

resurserna och att tillförsäkra kunderna flexibla

leveransvillkor till lägsta möjliga priser. Vidare anfördes att

storkraftnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna borde

förvaltas av en från kraftproducenterna fristående organisation

-- Affärsverket svenska kraftnät. Utskottet anslöt sig enhälligt

till de i propositionen förordade målen och strategierna (bet.

1991/92:NU30). Därvid betonade utskottet det önskvärda i att

hänsyn skulle tas till behovet av internationell ömsesidighet

för att konkurrenssnedvridningar skulle kunna undvikas. I en

reservation (s) begärdes att riksdagen skulle göra ett uttalande

av innebörd att ett privat ägande av Svenska kraftnät inte borde

komma i fråga. Riksdagen följde utskottet.

Riksdagen beslöt våren 1994, på förslag av dåvarande

regeringen, om ett nytt regelverk för elmarknaden fr.o.m. den 1

januari 1995 (prop. 1993/94:162, bet. NU22). Syftet med det nya

regelverket angavs åter vara att skapa förutsättningar för ett

än mer rationellt utnyttjande av produktionsresurserna och att

tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta

möjliga priser. Huvudprincipen är att åstadkomma en klar

boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el

och å andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Produktionen

och försäljningen skall ske i konkurrens, medan nätverksamheten

-- som är ett naturligt monopol -- även i fortsättningen skall

regleras och övervakas på särskilt sätt. I en reservation (s),

med instämmande i en meningsyttring (v), förordades att

förslaget skulle avslås och att regeringen skulle anmodas att

tillse att den parlamentariskt sammansatta Energikommissionen

skulle ges i uppdrag att analysera konsekvenserna av en

avreglering av elmarknaden.

Före valet 1994 avlämnade den tidigare regeringen proposition

1994/95:18 om finansiering av myndighetstillsynen för den

avreglerade elmarknaden, m.m. Genom regeringsbeslut i oktober

1994 återkallades propositionen.

Förslag om att ikraftträdandet av elmarknadsreformen skulle

skjutas upp för att skapa möjligheter för analyser av

konsekvenserna av de nya reglerna för elmarknaden lades fram

hösten 1994 (prop. 1994/95:84). Utskottet tillstyrkte detta

under förutsättning att regeringen inte satte de aktuella

lagarna i kraft, innan den för riksdagen hade redovisat

resultaten av Energikommissionens arbete beträffande

konsekvensanalyser och de ställningstaganden regeringen gjorde

med anledning därav (bet. 1994/95:NU10). I en reservation

(m, c, fp, kds) krävdes att propositionen skulle avslås och

att elmarknadsreformen skulle träda i kraft vid årsskiftet

1994/95. Riksdagen följde utskottet.

Regeringen beslöt hösten 1994 om tilläggsdirektiv (1994:120)

till Energikommissionen, vilka innebar att kommissionen med

förtur skulle analysera möjligheterna att genomföra

elmarknadsreformen på ett sätt som inte låser kommissionens

fortsatta arbete. Kommissionen redovisade sina överväganden och

förslag avseende elmarknadsreformen i delbetänkandet Ny

elmarknad (SOU 1995:14). I betänkandet föreslås att den vilande

ellagstiftningen skall träda i kraft med vissa ändringar.

Frågan om ny ellagstiftning

Propositionsförslaget i stort

En tryggad elförsörjning förutsätter, enligt regeringens

bedömning, att regelverket för produktion och överföring av el

utformas så att kundernas behov av el tillgodoses på ett

kostnadseffektivt sätt till stabila och rimliga priser

(propositionen s. 26).

En långsiktigt stabil och säker tillgång på el till

internationellt konkurrenskraftiga priser är en viktig

förutsättning för en positiv utveckling av näringslivet och

samhällsekonomin, sägs det i propositionen. Enligt 1991 års

energipolitiska riktlinjer skall energipolitiken utformas så att

dessa förutsättningar bevaras. Elförsörjningen är av central

betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Sverige,

påpekas det vidare.

Inom Norden har flera betydelsefulla förändringar skett på

elmarknaden, konstateras det. I Norge trädde en ny energilag i

kraft den 1 januari 1991, vilken bl.a. öppnade handel för el med

konkurrens. I Finland beslöt riksdagen våren 1995 om en

lagstiftning med liknande innebörd med ikraftträdande den 1 juni

1995.

Elreformen innebär förändringar av elmarknadens funktionssätt,

sägs det i propositionen. Den grundläggande förändringen består

av en tydligare ansvars- och rollfördelning mellan marknadens

aktörer. Produktion och försäljning skall ske i konkurrens.

Överföring av el på nätet (nätverksamhet) är ett naturligt

monopol och måste regleras och övervakas för att tillförsäkra

kunderna skäliga villkor för överföringen, heter det vidare. Det

samlade ansvaret för drift och leveranssäkerhet --

systemansvaret -- bör åläggas staten.

Den konkurrensutsatta delen av elmarknaden regleras av

konkurrenslagstiftningen och övervakas av Konkurrensverket,

konstaterar regeringen. En ny myndighetsfunktion, den s.k.

nätmyndigheten, har inrättats vid Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) med uppgift att svara för bl.a.

tillsyn av nätverksamhet. Affärsverket svenska kraftnät är

systemansvarig myndighet enligt den s.k. ellagen (1902:71

s. 1).

Regeringens samlade bedömning är att avgörande skäl talar för

att elmarknadsreformen nu bör träda i kraft med de ändringar i

den vilande ellagstiftningen som föreslås i propositionen.

Utvecklingen beträffande elförsörjningen -- där betydelsefulla

faktorer är den ökade internationaliseringen samt bolagiseringen

av Vattenfall och kommunala verk -- har lett till en ökad

marknadsorientering hos elföretagen, sägs det i propositionen.

Regeringen bedömer att dessa förändringar kommer elkunderna till

godo i form av lägre elpriser och en ökad servicegrad.

En trovärdig politik för omställningen och utvecklingen av

energisystemet förutsätter att åtgärderna för en stabil och

tillräcklig tillförsel av energi kan förenas med

energipolitikens övriga mål. Ett grundläggande motiv för 1991

års energipolitiska beslut var att omställningen av

energisystemet bör grundas på långsiktigt hållbara politiska

beslut (prop. 1990/91:88, bet. NU40). Statsmakterna har att ange

de förutsättningar inom vilka kraftföretagen skall arbeta,

konstateras det i propositionen. Därefter är det företagens

uppgift att med utgångspunkt i den fastlagda energipolitiken

planera och utveckla kraftsystemet så att landets behov av el

kan tillgodoses. Den statliga styrningen på energiområdet sker

genom dels administrativa regler, dels ekonomiska styrmedel i

form av skatter, avgifter och stöd.

Regeringen bedömer att förutsättningarna att driva en aktiv

energipolitik, vid ett ikraftträdande av den vilande

ellagstiftningen, kommer att vara minst lika goda som för

närvarande. Det finns dessutom anledning att förvänta att vissa

energipolitiska styrmedel kommer att kunna utnyttjas med ökad

kraft genom det nya regelverket, anser regeringen och hänvisar

till att företagens kostnadsmedvetande bör öka på en

konkurrensutsatt elmarknad. Styrkan i de ekonomiska styrmedel

som används för att påverka exempelvis produktionen av el borde

därför öka. Sådana styrmedel anses dessutom komma att få

förstärkt dynamisk effekt.

Motioner med avslagsyrkanden

I tre motioner -- 1994/95:N25 (s), 1994/95:N27 (s) och

1994/95:N26 (mp) -- yrkas avslag på propositionen i dess helhet.

En modifierad ny ellagstiftning föreslås i motion 1994/95:N23

(v).

Alla bedömare är, enligt vad som sägs i motion 1994/95:N25

(s), överens om att utvecklingen mot en omfattande avreglering

inom EU har avstannat. Den viktigaste utgångspunkten --

samtidighet -- för näringsutskottets bedömning från våren 1992

talar, enligt motionärerna, inte längre för en avreglering. Det

nuvarande elförsörjningssystemet har gett Sverige en hög teknisk

nivå, stor leveranssäkerhet, internationellt sett låga priser

samt ett rimligt system för taxesättning, påpekas det. Den som

vill förändra detta system har en stor bevisbörda och måste med

säkerhet kunna tydliggöra att de föreslagna förändringarna ger

samhällsekonomiska vinster, anser motionärerna. De hävdar dock

att propositionen är fylld av osäkerhet. Mot regeringens

bedömning att konsumenternas ställning på elmarknaden kommer att

stärkas genom den ökade konkurrensen anför motionärerna att

elproduktionsmarknaden är en utpräglad oligopolmarknad och att

koncentrationstendenserna fortsätter. Vidare hävdar motionärerna

att de små konsumenternas ställning kommer att försvagas. Under

fem rubriker -- investeringar, glesbygden, kommunerna,

utrikeshandel med el och nordisk elmarknad -- utvecklas

argumenten för avslag på propositionen ytterligare. Dessa

argument behandlar utskottet i det följande under olika avsnitt.

Sverige står inför en omställning av energisystemet som inget

annat land har genomfört, säger motionärerna. De har ambitionen

att omställningen skall ske med bibehållen god leveranssäkerhet

och till konkurrenskraftiga priser samt i ordnade former. Med

regeringens förslag kommer den i stället att överlämnas till

marknaden, anser motionärerna. Sammantaget leder detta dem till

uppfattningen att propositionen bör avslås.

Regeringens förslag till ny ellagstiftning är det hittills

mest omfattande förslaget till förändring av energipolitiken,

anförs det i motion 1994/95:N27 (s). Förslaget föregriper ett

framtida energipolitiskt beslut på ett mycket negativt sätt. Med

en avreglering av elmarknaden frånhänder sig staten styrmedlet

över det för Sverige så viktiga instrumentet för utveckling och

tillväxt, nämligen tillgång till säker och billig energi, anser

motionärerna och menar att riksdagen därmed inte längre förfogar

över besluten om energipolitiken. Det är svårt att förutse alla

konsekvenser som följer av den föreslagna avregleringen, anför

motionärerna. Därför anser de att propositionen bör avslås.

Följande områden berörs i motionen: kärnkraftsavveckling,

ägandet av Vattenfall, utrikeshandeln med el och elpriserna i

glesbygden. Frågorna behandlas i det följande under olika

avsnitt.

Riksdagsbeslutet våren 1994 om reformering av elmarknaden

kritiserades hårt av både socialdemokrater och vänsterpartister,

erinras det om i motion 1994/95:N23 (v). Kritiken riktades

framför allt mot att man skulle ändra i ett system som redan var

säkert och effektivt och har internationellt sett mycket låga

elpriser, säger motionärerna. Dessutom ansåg kritikerna att en

reformerad elmarknad skulle omöjliggöra kärnkraftsavvecklingen

och leda till kraftigt höjda elpriser på landsbygden. Det är mot

denna bakgrund förvånande, anser motionärerna, att den

socialdemokratiska regeringen lägger ett förslag som i stort är

identiskt med det förslag den borgerliga majoriteten beslöt om

våren 1994. De skäl som regeringen anför för att Sverige nu

behöver en ny ellagstiftning är viktiga också för

Vänsterpartiet, anför motionärerna. De menar dock att förslaget

till ny ellag är alltför långtgående. Risken anses uppenbar att

förslaget endast gynnar stora industriföretag och andra större

aktörer. Vänsterpartiet förordar därför en modifierad

reformering av ellagen, med innebörd att handel med el i

konkurrens endast skall avse utbyte av råkraft mellan

producenter och distributörer/leveranskoncessionshavare. Med ett

sådant förslag uppnås de fördelar som regeringen eftersträvar

samtidigt som riskerna för små- och glesbygdskunder minimeras,

menar motionärerna. Utifrån detta förslag kan man i framtiden

eventuellt gå vidare till ett system med fördjupad konkurrens.

Det förordade modifierade förslaget påverkar givetvis regler och

lagtext på ett stort antal områden, sägs det i motionen.

Miljöpartiet de gröna vill att varje lagstiftningsåtgärd skall

vara ett steg på vägen mot ett grönare samhälle, sägs det i

motion 1994/95:N26. Den föreslagna reformen av elmarknaden ger

inte tillräckliga förutsättningar för en väl fungerande

elmarknad, hävdar motionärerna. De anser att

"vinstmöjligheterna" kommer att privatiseras med förslaget,

medan kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekter, samhällsrisker

och långsiktigt verkande radioaktiva och klimatförändrande

utsläpp från elproduktionen kommer att förbli "socialiserade".

Avregleringen betecknas som en halvmesyr. Med den utgångspunkten

avstyrker motionärerna propositionen i dess helhet. De anser att

de små producenterna och konsumenterna inte har fått garantier

för att de skall kunna klara sig på elmarknaden och att

kärnkraftsavvecklingen kommer att försvåras genom en avreglering

av elmarknaden.

Motioner med krav på avreglering

I fyra motioner från den allmänna motionstiden i januari 1995

krävs att avregleringen av elmarknaden skall genomföras.

I maj 1994 beslöt riksdagen om avreglering av elmarknaden,

erinras det om i motion 1994/95:N407 (m). Den nya

socialdemokratiska regeringen valde att skjuta reformens

ikraftträdande på en oviss framtid, säger motionärerna. De anser

att elmarknadsreformen var väl förberedd och anför i motionen

att reformen bör träda i kraft den 1 juli 1995. De eventuella

kompletteringar eller justeringar som kan föranledas av

Energikommissionens överväganden får, enligt motionärerna, bli

föremål för beslut i särskild ordning.

I de två motionerna 1994/95:N273 (fp) och 1994/95:N274 (fp)

föreslås uttalanden av riksdagen om att avregleringen av

elmarknaden bör genomföras. Positiva effekter av den typ som har

uppstått i Norge kan förväntas också i Sverige, sägs det i den

förstnämnda motionen.

Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna ställer

sig i huvudsak bakom förslagen i den här aktuella propositionen,

sägs det i motion 1994/95:N24, som har väckts med anledning av

propositionen. Inledningsvis bedrevs arbetet med

elmarknadsreformen under bred parlamentarisk enighet, erinrar

motionärerna om. Våren 1994 upphörde dock enigheten när

socialdemokraterna, trots ett -- enligt motionärerna -- gediget

beredningsförfarande, motsatte sig det slutliga

riksdagsbeslutet. Av Energikommissionens betänkande framgår

mycket tydligt att de farhågor som "officiellt" föranledde

uppskovet var obefogade, anser motionärerna. De menar att de

förslag som framlagts av kommissionen, och som ligger till grund

för propositionen, visserligen innebär en del klargöranden och

förtydliganden, men de har till ingen del en sådan dignitet att

de motiverar den ettåriga förseningen. Det avgörande är

emellertid, enligt motionärerna, att elmarknadens aktörer nu

äntligen kan ges besked om framtiden och att nya

samhällsekonomiska kostnader inte uppstår till följd av

ytterligare tidsutdräkt.

Också i motion 1994/95:N403 (kds) krävs att avregleringen av

elmarknaden skall genomföras. Detta är en utgångspunkt för

Kristdemokraternas arbete i Energikommissionen, sägs det.

Vissa kompletterande uppgifter

Beträffande yrkandet i motion 1994/95:N23 (v) om att enbart

handel med råkraft skall avregleras kan noteras att detta

innebär att endast distributörerna skulle kunna delta i en

handel med el i konkurrens. Det skulle bl.a. betyda att sådana

större industriföretag som för närvarande är direkt anslutna

till regionnäten inte skulle ha möjlighet att agera på den

konkurrensutsatta delen av elmarknaden på samma villkor som

distributörerna.

Olika alternativ för en stegvis avreglering av elhandeln har

diskuterats i skilda sammanhang.

Ellagstiftningsutredningen övervägde i sitt delbetänkande

Elkonkurrens med nätmonopol (SOU 1993:68) ett regelverk med

innebörd att de regionala näten skulle öppnas för handel med el

i konkurrens, medan de legala monopolen för försäljning av el

på lokala nät skulle behållas. Utredningen (s. 128) föreslog

dock att alla nät skulle öppnas samtidigt för alla kunder. Som

skäl anfördes att om inte samma regler gäller på lokala nät som

på övriga nät uppstår problem av olika slag. Det vore enligt

utredningen olyckligt från konkurrenssynpunkt om de som är

anslutna till ett regionalt nät ges möjlighet att välja

eleverantör medan de som är anslutna till ett lokalt nät inte

får denna möjlighet.

I en promemoria upprättad inom Näringsdepartementet hösten

1993 -- och som publicerades i departementsstencilen Utredningar

om elmarknadsreformen (Ds 1994:2) -- analyserades olika

alternativ för en stegvis avreglering av elhandeln. Tre modeller

granskades. Enligt en modell skulle endast kunder över en viss

effekt- eller energigräns få tillgång till den fria marknaden.

Ett andra alternativ var att marknaden endast skulle öppnas för

de kunder som är beredda eller har möjlighet att teckna sig för

kontrakt med en viss minsta varaktighet. Det tredje alternativet

innebar att en leverantör har leveransplikt inom varje område,

men att kunderna har rätt att byta leverantör om de uppfyller

kraven på noggrann mätning och avräkning. I promemorian

förordades det sistnämnda alternativet.

I proposition 1993/94:162 om handel med el i konkurrens

diskuterades de alternativ för en stegvis övergång som angetts i

promemorian. Där sades bl.a. (s. 69) att en avgränsning av

kundgrupper efter antingen kundernas storlek (effekt eller

energi) eller längden på deras leveranskontrakt ger upphov till

svårlösta avgränsningsproblem. Detta skulle ställa krav på

omfattande administrativa insatser. Vid alternativet med

avgränsning efter kundens storlek angavs den godtyckliga

gränsdragningen mellan kundgrupperna också komma att skapa

konkurrenssnedvridningar mellan de företag som tillåts köpa el

på den konkurrensutsatta marknaden och övriga företag. Vidare

sades att alternativet med en avgränsning av kunderna efter

längden på deras kontrakt också torde skapa obalans i

konkurrensförutsättningarna mellan producenter och

distributörer, genom att de renodlade distributionsföretagen

inte skulle kunna handla el på samma villkor som andra

distributörer.

Utskottets ställningstagande

Det nu berörda förslaget om en ny ellagstiftning kan ses som

ett sista steg i en lång process med syfte att effektivisera

elmarknaden. Som tidigare redovisats inleddes denna process

redan hösten 1990 då de första förändringarna avseende

Vattenfalls ställning aviserades. Ett grundligt utrednings- och

beredningsarbete ligger bakom de nu aktuella förändringarna.

Enligt utskottets mening är det främsta syftet med

reformeringen av elmarknaden att stärka konsumenternas

ställning. De effektivitetsvinster som en ökad konkurrens kan

väntas medföra måste komma de enskilda konsumenterna till del.

Den verksamhet med uppföljning och utvärdering av

elmarknadsreformen som regeringen föreslår tillmäter utskottet

mycket stor vikt. Som tidigare redovisats kommer NUTEK,

Konkurrensverket och Svenska kraftnät att ges i uppdrag att

övervaka och löpande till regeringen redovisa utvecklingen på

elmarknaden samt rapportera eventuella brister i regelverket.

Den nya ellagstiftningen kommer också, enligt utskottets mening,

att ha positiva effekter när det gäller energisparande och

energieffektivisering.

De farhågor rörande elmarknadsreformens effekter för små- och

glesbygdskonsumenter som framförs i motionerna 1994/95:N25 (s),

1994/95:N27 (s) och 1994/95:N26 (mp) -- i vilka avslag på

propositionen i dess helhet förordas -- liksom i motion

1994/95:N23 (v), i vilken en modifierad ellagstiftning föreslås,

saknar enligt utskottets mening grund. Genom regelverkets

utformning och genom den skärpta övervakningen skapas garantier

för att konsumenternas ställning skall stärkas. Utskottet

återkommer i det följande mer i detalj till frågan om reformens

effekter för de små konsumenterna och för konsumenterna i

glesbygd. Även andra frågor som tas upp i de nämnda motionerna

som argument för ett avslag på propositionen återkommer

utskottet till. Det gäller sådant som t.ex. omställningen av

energisystemet och utrikeshandeln med el.

Ett skäl för att nu genomföra elmarknadsreformen som väger

tungt för utskottet är utvecklingen i de övriga nordiska

länderna. Som redovisats har Norge och Finland genomfört

avregleringar av sina elmarknader. Utskottet anser att

etablerandet av en gemensam nordisk elmarknad är ett starkt skäl

för en reformering av den svenska elmarknaden.

Den modifierade lagstiftning som förordas i motion 1994/95:N23

(v) och som innebär att endast en del av handeln med el skulle

utsättas för konkurrens anser utskottet skulle leda till stora

gränsdragningsproblem och risk för konkurrenssnedvridningar.

Detta har, som redovisats, utvecklats i tidigare

utredningsmaterial.

De fyra motionerna 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273 (fp),

1994/95:N274 (fp) och 1994/95:N403 (kds) från allmänna

motionstiden 1995, i vilka ett riksdagsbeslut om genomförande av

elmarknadsreformen efterlyses, saknar genom regeringens förslag

aktualitet.

Sammanfattningsvis avstyrks samtliga här aktuella motioner i

berörda delar.

Omställningen av energisystemet

Propositionen

Det är kraftföretagens uppgift att planera och utveckla

elförsörjningen så att landets behov av el tillgodoses, sägs det

i propositionen (s. 32). Förutsättningarna för

samhällsekonomiskt motiverade investeringar i ny kraftproduktion

bedöms komma att vara bättre inom det nya regelverkets ramar. Om

en säker grund skall kunna skapas för företagens

investeringsbeslut måste frågan om formerna och tidpunkten för

en kärnkraftsavveckling klarläggas, heter det vidare.

Energikommissionens fortsatta arbete är därför av stor

betydelse.

Den långsiktiga försörjningstryggheten i elsystemet kommer i

hög grad att bestämmas av investeringsutvecklingen i

kraftproduktionen, sägs det i propositionen. Det finns faktorer

som talar för såväl ökande som minskande investeringsverksamhet

på en reformerad elmarknad. Energikommissionen konstaterade i

sitt delbetänkande att det inte är möjligt att med säkerhet

avgöra om faktorerna sammantagna leder till ökade eller minskade

drivkrafter för investeringar på den konkurrensutsatta

elmarknaden jämfört med den nuvarande. Regeringen delar

Energikommissionens bedömning att ett genomförande av reformen

inte påverkar förutsättningarna för investeringar i ny

elproduktion eller effektivisering av elanvändningen på ett

sådant sätt att kommissionens fortsatta arbete hindras. Mycket

talar, enligt regeringens bedömning, för att det nya regelverket

skapar bättre förutsättningar än det nuvarande för att

investeringar skall tillkomma när de är samhällsekonomiskt

motiverade.

En grundläggande osäkerhet om det framtida investeringsbehovet

i elförsörjningen hänger samman med kärnkraftsfrågan,

konstateras det. Denna osäkerhet är dock inte en följd av

elmarknadsreformen, anser regeringen. De framtida besluten om

omställningen och utvecklingen av energisystemet måste vara

sådana att fastlagda mål för energipolitiken framstår som

trovärdiga över tiden. Energikommissionens uppdrag avseende

omställningen av energisystemet är således i detta sammanhang

mycket betydelsfullt, heter det.

Motionerna

Frågan om elmarknadsreformens koppling till omställningen av

energisystemet tas upp i åtta motioner.

De nuvarande förhållandena på elmarknaden har uppmuntrat

långsiktighet i investeringsplaneringen, sägs det i motion

1994/95:N25 (s) -- utan yrkande i frågan. Med regeringens

förslag kommer marknadsmekanismerna att gynna det kortsiktiga

perspektivet och elpriset kommer att bestämmas efter en

marginalkostnadsprincip, hävdas det. Enheter med låg rörlig

kostnad, dvs. där den stora investeringen redan är gjord, kommer

därmed att gynnas. Kärnkraften har exakt dessa karaktäristika,

påpekar motionärerna och menar att det alltså kommer att bli

dessa investeringar som vinner på en avreglering.

Det är för närvarande inte fastlagt när kärnkraften skall

avvecklas, konstateras det i motion 1994/95:N27 (s). Detta

kommer i en avreglerad elmarknad att skapa stor osäkerhet och en

mycket osäker grund för framtida investeringsbeslut för

elkraftsproducenterna, anser motionärerna -- utan yrkande i

frågan. De hänvisar till att studier från England har visat att

efter en avreglering minskade företagens insatser i fråga om

forskning och utveckling. Sådana insatser måste göras om

omställningen av den svenska elproduktionen skall kunna

genomföras, anförs det.

Sveriges framtida energisystem måste baseras på förnybar

energi -- vattenkraft, bioenergi, vind och sol -- sägs det i

motion 1994/95:Jo641 (c). Regeringen bör lägga fram förslag om

hur företag och enskilda konsumenter skall ges möjlighet att

välja att köpa energi som är producerad av förnybara

energikällor, föreslår motionärerna.

Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att om en säker

grund skall kunna skapas för företagens investeringsbeslut måste

frågan om formerna och tidpunkten för en kärnkraftsavveckling

klarläggas, anförs det i motion 1994/95:N23. Det hade enligt

Vänsterpartiets uppfattning varit positivt om ett förslag till

avvecklingsplan funnits med redan i den nu aktuella

propositionen. Det anses dock positivt att regeringen markerar

de förväntningar som finns på Energikommissionen i detta

avseende.

I motion 1994/95:N432 (v) från allmänna motionstiden anförs

att regeringen, i samband med förslaget om elmarknadsreformen,

måste framlägga förslag om åtgärder som stabiliserar och gradvis

minskar elanvändningen, i första hand genom effektiviseringar

och i andra hand genom användande av förnybara energikällor. Det

samhällsekonomiska utrymme för prissänkningar som uppstår i och

med elmarknadsreformen skall vara bestämmande för hur stor

elskatten skall vara, anser motionärerna. De hänvisar till att

Vänsterpartiet förespråkar ett aktivt användande av skatt på

energi och miljöavgifter för att skapa ett samhälle i ekologisk

balans. Motionärerna anser att en miljöinriktad skatteväxling

bör utredas och genomföras under 1990-talet.

En rad förslag som kan genomföras utan att avregleringen av

elmarknaden genomförs framläggs i motion 1994/95:N26 (mp), i

vilken som tidigare nämnts yrkas avslag på propositionen i dess

helhet. Förslagen går sammanfattningsvis ut på följande:

att nya energi- eller elförbrukningsprognoser skall baseras på

en energiplan som innebär en successiv minskning av

energianvändningen,

att regeringen skall återkomma till riksdagen med en

energiplan,

att staten skall köpa in samtliga kärnkraftverk och samordna

dem i ett produktionsbolag och att detta bolag skall påbörja

kärnkraftsavvecklingen med minst en reaktor under år 1995,

att svensk elprisnivå skall anpassas till prisläget inom EU

genom ökad beskattning på energiråvaror och genom skatteväxling,

att Miljöpartiets förslag om införande av uranskatt och höjd

avgift för kärnavfall skall genomföras,

att kontrollen av elsystemet skall bibehållas på nationell

nivå och att utländska uppköp av svenska kärnkraftverk skall

bromsas,

att kärnkraft inte skall ersättas av fossilbaserad

elproduktion utan av värmeproduktion baserad på biobränslen samt

av vindkraft, solvärme och -- framför allt -- effektivare

elanvändning och ökad hushållning,

att kärnkraft inte skall användas för att ersätta fossil

energi.

Avregleringen av elmarknaden kan vara ett hot mot avvecklingen

av kärnkraften, anförs det i motion 1994/95:N441 (mp). Det

kommer att betyda att ägarna till kärnkraftverken vill sälja så

mycket som möjligt till lägsta möjliga priser, anser

motionärerna. De menar att om en skatteväxling inte genomförs,

kommer avregleringen att medföra fortsatt kärnkraftsdrift.

Energikommissionen måste framlägga förslag om krav och styrmedel

som effektiviserar energianvändningen och stimulerar förnybara

energislag, sägs det vidare.

Balansprincipen bör tillämpas på en framtida avreglerad

elmarknad, anförs det i motion 1994/95:N403 (kds). Motionärerna

hänvisar till trepartiöverenskommelsen på energiområdet år 1991,

i vilken den s.k. balansprincipen -- dvs. att nya kraftverk inte

skall byggas om det är billigare att spara el -- lades fast. Det

skapades dock inga mekanismer som får balansprincipen att

fungera i praktiken, konstaterar motionärerna. De anser att

uppmärksamhet måste riktas mot energiföretagens agerande efter

en avreglering av elmarknaden.

Vissa kompletterande uppgifter

Energikommissionen (N 1994:04) skall enligt sina direktiv

(dir. 1994:69 och dir. 1994:120) bl.a. granska de pågående

energipolitiska programmen för omställning och utveckling av

energisystemet och analysera behovet av förändringar och

ytterligare åtgärder. Den skall också lägga fram förslag om

program med tidsangivelser för omställningen av

energisystemet. Slutbetänkande skall redovisas senast den 1

december 1995.

Riksdagen avslog våren 1995 ett antal motioner med yrkanden om

den allmänna omställningen av energisystemet. Utskottet

hänvisade enhälligt (bet. 1994/95:NU20 s. 24) till

Energikommissionens arbete och ansåg att kommissionens

slutsatser borde avvaktas. Det breda upplägget i kommissionens

arbete och den mängd analyser som skall göras täcker in, anförde

utskottet, samtliga de principiella uppfattningar som finns i

den energipolitiska diskussionen -- oavsett från vilka

utgångspunkter de framförs. Utskottet erinrade om följande olika

delar som ingår i kommissionens arbete: de samhällsekonomiska,

miljö- och energipolitiska konsekvenser som följer av en

avställning av en eller flera reaktorer under 1990-talet skall

analyseras, överväganden skall göras och förslag lämnas vad

gäller lämpliga styrmedel för omställningen och utvecklingen av

energisystemet, förutsättningarna för och behovet av

energieffektivisering och energihushållning skall granskas,

förutsättningarna för uppbyggnad av en ny infrastruktur i

Sverige utifrån de behov som uppkommer genom den energipolitiska

omställningen skall bedömas, en utvärdering av de program för

omställning och utveckling av energisystemet som initierades i

samband med 1991 års energipolitiska överenskommelse skall

göras.

I några av de här aktuella motionerna förespråkas en

miljöinriktad skatteväxling. Den parlamentariskt sammansatta

skatteväxlingskommittén (Fi 1994:04), som tillsattes våren

1994, har i uppdrag att utifrån ett samhällsekonomiskt

perspektiv analysera de miljöstyrande inslagen i nuvarande

skattelagstiftning och mot bakgrund av denna analys undersöka

förutsättningarna för ökad miljörelatering av det svenska

skattesystemet, bl.a. genom en analys av relevanta förslag på

området (dir. 1994:11). Kommittén skall slutredovisa uppdraget

senast i juni 1996 och bör lämna ett delbetänkande före utgången

av år 1995.

När det gäller energiprognoser, som berörs i motion

1994/95:N26 (mp), kan noteras att NUTEK har fått i uppdrag av

regeringen att till den 1 december 1995 redovisa ett förslag

avseende åtgärder för att förbättra prognosmetodiken och övrig

marknadsinformation avseende elsektorn. Det finns särskilda skäl

att noga följa den långsiktiga försörjningstryggheten på

elmarknaden, sägs det i propositionen (s. 56). Den nya

ellagstiftningen innebär bl.a. att kraftproducenternas relativt

starka marknadssituation försvagas, heter det vidare. Detta

ställer nya krav på information för att underlätta företagens

beslut avseende bl.a. investeringar i ny kapacitet och åtgärder

för en effektiv elanvändning. Det finns, enligt regeringen, ett

stort behov av att utveckla metoderna för prognoser för såväl

användningen som tillförseln av el och annan energi. Det är en

uppgift för NUTEK att, såsom central energimyndighet, utveckla

prognosmetoderna och i samarbete med andra berörda myndigheter

se till att prognoser över kapacitets- och

efterfrågeutvecklingen i elsektorn samt aktuell

marknadsinformation regelbundet tas fram.

Beträffande balansprincipen, som berörs i motion 1994/95:N403

(kds), sägs i direktiven till Energikommissionen (dir. 1994:67)

att denna princip tillämpats med goda resultat i länder med hårt

reglerade elmarknader med låg grad av konkurrens. Det finns

därför endast begränsade möjligheter att överföra erfarenheterna

från dessa länder till en avreglerad marknad, heter det. På en

väl fungerande marknad kan motsvarande effektiviseringseffekter

komma att uppstå som ett resultat av aktörernas konkurrens och

önskan att minimera sina totala kostnader. Det torde därför,

enligt vad som sägs i direktiven, inte finnas skäl för

statsmakterna att med regleringar föreskriva att energiföretagen

skall tillämpa balansprincipen, eftersom motsvarande effekter på

en fungerande elmarknad kan uppnås med hjälp av marknadspriser

(inkl. skatter och avgifter) på el.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar de bedömningar som Energikommissionen och

regeringen gör när det gäller frågan om sambandet mellan

elmarknadsreformen och omställningen av energisystemet. Enligt

Energikommissionen är det inte möjligt att med säkerhet uttala

sig om hururvida det kommer att uppstå ökade eller minskade

drivkrafter för investeringar med den nya ellagstiftningen

jämfört med den nuvarande. Den osäkerhet om det framtida

investeringsbehovet avseende elförsörjningen som föreligger

sammanhänger, enligt utskottets mening, med frågan om takten i

kärnkraftsavvecklingen och inte med införandet av en ny

ellagstiftning.

De överväganden som utskottet gjorde våren 1995 då en rad

motionsyrkanden om omställningen av energisystemet behandlades

äger fortfarande giltighet. Som tidigare redovisats innebär

Energikommissionens omfattande direktiv att samtliga de

principiella uppfattningar som finns avseende omställningen av

energisystemet täcks in av kommissionens arbete. Slutbetänkande

skall, som redan nämnts, lämnas i december 1995. I detta

sammanhang kommer också kommissionens överväganden beträffande

den tidigare nämnda balansprincipen att redovisas.

De synpunkter som förs fram i motion 1994/95:N25 (s) om att

elpriset med den nya ellagstiftningen kommer att bestämmas efter

en marginalkostnadsprinicip och därmed gynna bl.a. kärnkraftverk

kan ifrågasättas. Härtill kommer att redan nuvarande

produktionsoptimeringssystem ansetts gynna anläggningar med

höga fasta kostnader.

Beträffande förslagen i motionerna 1994/95:Jo641 (c) och

1994/95:N26 (mp) om s.k. grön elmarknad, vilka går ut på att

underlätta för konsumenter att kunna köpa elenergi från

förnybara energikällor, vill utskottet framhålla följande. Den

föreslagna nya ellagstiftningen kommer att möjliggöra för

företag och enskilda konsumenter att välja att köpa elenergi som

är producerad av förnybara energikällor. Det sätt på vilket

elenergin är producerad kan av en leverantör användas som ett

konkurrensmedel i förhållande till andra leverantörer.

Frågan om skatteväxling, som tas upp i några av de här

aktuella motionerna, är som tidigare redovisats föremål för

utredning. Utskottet ser ingen anledning att föregripa det

arbetet genom något uttalande i saken.

Möjligheterna att bedöma utvecklingen av såväl användningen

som tillförseln av el och annan energi torde komma att

förbättras framöver. Som redan nämnts har NUTEK fått ett

regeringsuppdrag att lägga fram förslag med syfte att förbättra

prognosmetoderna.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet

samtliga här aktuella motioner i berörda delar.

Vattenfall AB

En förutsättning för att en tillfredsställande

investeringsverksamhet skall erhållas med den nya

ellagstiftningen är enligt Energikommissionen att de

producerande företagen verkar i konkurrens, sägs det i

propositionen (s. 33). Genom riksdagens beslut år 1992

fastställdes riktlinjer för Vattenfalls verksamhet som

aktiebolag (prop. 1991/92:49, bet. NU10). Riktlinjerna innebär

att Vattenfall genom bolagsformen gavs möjlighet att konkurrera

på lika villkor med övriga företag på elmarknaden. Härigenom har

sålunda ägaren, staten, slagit fast att Vattenfall bör agera

utifrån samma grundprinciper som de övriga företagen,

konstateras det i propositionen.

Statens innehav av ungefär halva den svenska

elproduktionskapaciteten genom Vattenfall AB är, enligt

regeringen, en viktig tillgång om en situation skulle uppstå där

landets försörjningstrygghet skulle hotas. Det finns således

starka skäl för att Vattenfall bör kvarstå i statlig ägo, anser

regeringen. Den menar vidare att arbetet med elmarknadsreformen,

som inleddes genom Vattenfalls bolagisering, nu kan fullföljas

genom den nya ellagstiftningens ikraftträdande. Några avgörande

skäl för att återföra Vattenfall till affärsverksformen finns

alltså inte, sägs det i propositionen.

I tre motioner tas upp olika frågor rörande Vattenfall AB.

I motion 1994/95:N27 (s) refereras -- utan yrkande i frågan --

till uttalandet i propositionen om att det finns starka skäl för

att Vattenfall AB bör kvarstå i statlig ägo, eftersom företaget

är en viktig tillgång om landets försörjningstrygghet skulle

hotas. Motionärerna delar den uppfattningen men anser att man

kommer mycket nära den gamla affärsverksformen om Vattenfall

skall ges ett ansvar för landets energiförsörjning. Därför borde

frågan om Vattenfall skall drivas som bolag åter prövas.

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att Vattenfall AB

bör kvarstå i statlig ägo, sägs det i motion 1994/95:N23. Det är

vidare självklart att Vattenfall AB skall följa ägarnas

intentioner inom energipolitiken och därmed ligga långt framme

vad gäller satsningar på energieffektivisering och utveckling av

alternativ elproduktion, anser motionärerna.

Miljöpartiet ser gärna att konkurrens kommer till stånd mellan

elleverantörer, anförs det i motion 1994/95:N26. För att

konkurrensen skall bli effektiv måste staten dock se till att

inga marknadsaktörer får bli för dominerande, anser

motionärerna. Därför måste Vattenfall delas upp i flera bolag.

Vattenfalls innehav av vattenkraftverk bör försäljas till de

landsting (eller "länsparlament") inom vars områden verken är

belägna, föreslås det i motionen.

Ett liknande yrkande som det sistnämnda om omstrukturering av

Vattenfall avslogs av riksdagen våren 1995 på förslag av

utskottet (bet. 1994/95:NU20 s. 35). Yrkandet följdes upp i en

reservation (mp). I en motivreservation (m) anfördes att frågan

om en försäljning av Vattenfall AB borde sättas in i ett annat

perspektiv än vad som gjordes i den då aktuella motionen.

När utskottet avstyrkte det aktuella yrkandet (mp) gjorde

utskottet också en notering om att frågan om statens ägande i

Vattenfall AB har berörts i en annan motion, 1994/95:N298 (m),

från allmänna motionstiden. I den motionen har framlagts ett

allmänt yrkande om försäljning av statliga företag. Utskottet

meddelade att detta och andra yrkanden om statliga företag

kommer att behandlas under hösten 1995 i anslutning till

behandlingen av förslag i budgetpropositionen (bil. 13 s. 47)

om förvaltningen av företag med statligt ägande.

Utskottet delar regeringens bedömning att Vattenfall AB

bör kvarstå i statlig ägo. Detta är viktigt ur perspektivet att

en tillfredsställande försörjningstrygghet måste kunna

upprätthållas. Vidare anser utskottet att det inte finns skäl

att ompröva tidigare beslut om bolagisering av Vattenfall. Som

utskottet anförde våren 1991 (bet. 1990/91:NU38 s. 15)

möjliggör bolagiseringen en effektivisering och rationalisering

av Vattenfalls verksamhet. Vidare gäller att den pågående

internationaliseringen av elmarknaden kräver att Vattenfall ges

erforderliga möjligheter att konkurrera med övriga företag på

likvärdiga villkor.

Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella motionerna

i berörda delar.

Utrikeshandeln med el

Propositionen

Utrikeshandeln med el innebär fördelar för den svenska

elförsörjningen, inte minst i perspektivet av en kommande

avveckling av kärnkraften, påpekas det i propositionen (s. 36).

Genom att de nationella elsystemen kopplas samman kan

produktionskapaciteten utnyttjas effektivare och det samlade

behovet av reservkapacitet nedbringas. Vid ett större behov av

nytillskott på tillförselsidan kan import bidra till att utjämna

de prisfluktuationer som övergångsvis kan uppstå, heter det

vidare. Sverige verkar inom EU för att en inre marknad för el

skall utformas så att den kan bidra till att stärka industrins

konkurrenskraft och samtidigt tillgodose de nationella behoven

av ömsesidighet i förutsättningarna för handel mellan länderna.

Regeringen föreslår ett tillägg till den vilande

ellagstiftningen med innebörd att nätkoncession som avser en

utlandsförbindelse inte får meddelas, om förbindelsen allvarligt

skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla

elförsörjningen i landet.

Den nu gällande lagstiftningen innehåller inga särskilda

bestämmelser avseende utlandshandel med el. Regeringen bedömer

att den föreslagna ändringen i ellagen avseende

bedömningsgrunderna vid prövning ger staten ett stort inflytande

över etableringen av nya utlandsförbindelser. En strävan, för

att tillgodose samhällets intresse av långsiktig

försörjningstrygghet i elsystemet, bör dock vara att

tillkommande utlandsförbindelser ägs och förvaltas av staten,

sägs det i propositionen.

På kort sikt finns det -- med nuvarande utlandsförbindelser

och med den koncessionsprövning som föreslås i propositionen --

inte skäl att befara att försörjningstryggheten skulle äventyras

genom en ökande handel, anser regeringen. På längre sikt kan

emellertid en viss reglering av utrikeshandeln komma att bli

nödvändig för att säkerställa bl.a. försörjningstryggheten. En

särskild koncession för export och import av el bör därför

enligt regeringen övervägas. I propositionen aviseras att en

särskild utredare kommer att tillkallas för att utarbeta förslag

till ny lagstiftning i enlighet med de angivna principerna.

I den vilande ellagstiftningen finns föreskrifter om en

anmälningsskyldighet för långsiktiga avtal som avser export

eller import av el under minst sex månader. Enligt lagen

(1994:618) om handel med el, m.m. bemyndigas regeringen, eller

den myndighet regeringen bestämmer, att utfärda närmare

föreskrifter om innehållet i en anmälan. I

författningskommentaren (prop. 1993/94:162 s. 166) angavs

särskilt att det inte kommer att krävas att en sådan anmälan

skall innehålla uppgifter om priset och motparten. Regeringen

avser nu att -- i enlighet med vad Energikommissionen föreslog

-- föreskriva att anmälningsplikten skall omfatta även uppgifter

om motpart.

Motionerna

I motion 1994/95:N25 (s) refereras till det som sägs i

propositionen om att den pågående utvecklingen på den europeiska

elmarknaden är svåröverskådlig. Det råder stor osäkerhet om

vilka förutsättningar som kommer att gälla för utrikeshandeln

med el inom EU de kommande åren, anförs det. Motionärerna anser

att det är motsägelsefullt av regeringen att med de osäkerheter

den själv pekar på föreslå en avreglering.

När det gäller utrikeshandeln med el har regeringen föregripit

Energikommissionens arbete, hävdas det i motion 1994/95:N27 (s).

Vidare ifrågasätter motionärerna det rationella i att föreslå en

avreglering samtidigt som det aviseras om ytterligare

utredningsarbete.

Staten har det yttersta ansvaret för den nationella

försörjningstryggheten på elområdet, anförs det i motion

1994/95:N24 (m, fp). I den nya ellagstiftningen kommer detta

till uttryck dels genom att regeringen skall pröva nya

utlandsförbindelser genom ett koncessionsförfarande, dels genom

en generell anmälningsplikt för långsiktiga kontrakt som ingås

över gränserna. Enligt motionärernas uppfattning har staten

därmed tillförsäkrat sig det inflytande över utrikeshandeln med

el som erfordras. Det finns därför inga skäl -- varken på kort

eller lång sikt -- att överväga införande av en särskild

koncession för export och import av el, anser motionärerna. Inte

heller är det nödvändigt att tillkommande utlandsförbindelser

skall ägas och förvaltas av staten. Motionärerna delar

Energikommissionens uppfattning att lagtexten avseende

koncessionsförfarandet för utlandsförbindelser bör återspegla de

bedömningskriterier som fanns angivna i förarbetena till det

vilande lagförslaget. De anser dock att den i propositionen

föreslagna lagtekniska utformningen är mindre lämplig och

föreslår -- i linje med Energikommissionens förslag -- att

2 § 2 mom. första stycket i ellagen skall ges följande

lydelse: "Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är

lämplig från allmän synpunkt. Vid meddelande av nätkoncession

som avser utlandsförbindelse skall dessutom särskilt beaktas

förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning." Det

av regeringen föreslagna nya stycket i momentet skulle samtidigt

utgå.

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det på sikt

kan bli nödvändigt med en reglering av utrikeshandeln, sägs det

i motion 1994/95:N23. Det skall finnas en anmälningsskyldighet

för långsiktiga kontrakt, och utlandsförbindelserna skall ägas

och förvaltas av staten genom Affärsverket svenska kraftnät,

anser motionärerna.

I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att reglerna för koncession

för utrikeshandel skall utformas så att myndighet eller domstol

kan tolka dem. Regeringen skall inte ensam avgöra om affärer

skall vara tillåtna, menar motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen beslöt i augusti 1995 att bemyndiga statsrådet

Jörgen Andersson att tillkalla en särskild utredare med uppdrag

bl.a. att lämna förslag till den reglering av utrikeshandeln med

el som kan bli nödvändig för att säkerställa

försörjningstryggheten. Utredaren, f.d. kommunalrådet Göthe

Andersson (N 1995:07), skall enligt direktiven (dir. 1995:112)

analysera under vilka omständigheter det kan finnas behov av

särskilda regler om begränsning av utrikeshandeln med el och i

så fall lämna förslag till sådana regler. Syftet med en

eventuell reglering skall vara att skapa möjligheter till

begränsning av sådan utrikeshandel med el som medför negativa

effekter för försörjningstryggheten. Det bör vidare beaktas om

det under ett övergångsskede, då en varierande grad av öppenhet

tillämpas på de europeiska ländernas elmarknader, kan finnas

skäl att upprätthålla någon särskild form av kontroll för att

säkerställa att det råder ömsesidighet i handeln med el och i

fråga om tillträdet till de nationella marknaderna.

En möjlig form för reglering är, sägs det i direktiven, en

särskild koncession för export och import av el. En sådan

reglering har införts i Norge. Utredaren skall också i sitt

arbete behandla frågan om prövningen av tillkommande

utlandsförbindelser. Därvid bör han pröva behovet av och

möjligheten att genom en lagreglering tillgodose en strävan att

utlandsförbindelserna skall ägas och förvaltas av staten för att

tillgodose samhällets intresse av långsiktig

försörjningstrygghet. Utredaren skall lämna sin slutredovisning

senast i mars 1996.

I motion 1994/95:N24 (m, fp) förordas, som nämnts, en

lagteknisk utformning av den aktuella paragrafen i ellagen i

enlighet med vad Energikommissionen föreslog. Enligt vad

utskottet inhämtat finns det två skäl till att regeringen valde

en annan utformning än Energikommissionen. För det första

innebar kommissionens förslag att förbindelsens allmänna

betydelse för landets elförsörjning skulle beaktas, men det

angavs inte på vilket sätt detta skulle ske. Det betyder att den

som söker koncession inte vet på vilka grunder en ansökan kan

avslås eller beviljas. Det framlagda förslaget innebär att det

explicit anges när koncessionen skall avslås. För det andra är

bestämmelsen avsedd att skärpa kontrollen av tillkomsten av nya

utlandsförbindelser så att den långsiktiga

försörjningstryggheten inte äventyras. Detta

bedömningskriterium, dvs. långsiktig försörjningstrygghet, anses

ha fått en mer precis utformning i regeringens förslag än i

Energikommissionens förslag, där det talas om förbindelsens

"allmänna betydelse för landets elförsörjning".

Utskottets ställningstagande

Utskottets grundinställning till frågan om utrikeshandel med

el är att denna -- i likhet med allt annat handelsutbyte med

andra länder -- innebär fördelar för Sverige. Fördelarna ligger

här i en ökad produktionseffektivitet och en stabilare prisnivå.

Det är därvid viktigt att det är en ömsesidighet i olika länders

handelsförutsättningar. Detta framhölls, som tidigare

redovisats, av utskottet redan våren 1992 då riksdagen fastlade

mål och strategier för en reformering av den svenska elmarknaden

(prop. 1991/92:133, bet. NU30).

Samtidigt som utskottet vill framhålla fördelarna med

utrikeshandeln gäller, att det kan komma att uppstå situationer

då en viss reglering av utrikeshandeln kan bli nödvändig. Det

gäller om hot mot försörjningstryggheten skulle uppkomma.

Mot denna bakgrund välkomnar utskottet såväl skärpningen av

den aktuella bestämmelsen i ellagen (2 § 2 mom.) som

tillsättandet av den tidigare nämnda särskilda utredaren. Att

det i direktiven anges att en utgångspunkt för utredarens

förslag skall vara att tillkommande utlandsförbindelser skall

ägas och förvaltas av staten noterar utskottet med

tillfredsställelse.

Utskottet anser vidare att det är bra att det i propositionen

föreslås en utökning av anmälningsskyldigheten med innebörd att

även uppgift om motpart skall redovisas.

Beträffande den aktuella bestämmelsen (2 § 2 mom.) behöver

dock en korrigering göras. Det gäller det sista stycket, i

vilket en hänvisning till fjärde stycket görs. Med det tillägg

som regeringen föreslagit -- och utskottet ställt sig bakom --

har dock ett nytt fjärde stycke tillförts. Hänvisningen i det

sista stycket bör således avse det femte stycket. Den lydelse

utskottet föreslår framgår av bilaga 2.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet

propositionen i här aktuell del -- med nyss nämnda ändring --

och avstyrker samtliga fem motioner i motsvarande delar.

Nordisk elmarknad

På en integrerad nordisk elmarknad kan de samlade

produktionsresurserna utnyttjas bättre, anförs det i

propositionen (s. 25). Därigenom anses risken för en alltför

stark marknadskoncentration komma att reduceras. Den kan också

bidra till stabilare elpriser och till att investeringar sker

där en utbyggnad är mest kostnadseffektiv. För att en nordisk

elmarknad skall kunna etableras krävs medverkan av regeringarna

i de nordiska länderna, konstateras det i propositionen. Det är

angeläget att det arbete med att främja utvecklingen av en

gemensam elmarknad i Norden som bedrivs inom ramen för det

nordiska samarbetet fortsätter, anser regeringen.

En väl fungerande nordisk elmarknad kan således, enligt

regeringens bedömning, utgöra ett effektivt medel för att uppnå

både en ändamålsenlig utbyggnad och ett effektivt utnyttjande av

en elförsörjning som står i samklang med de energi- och

miljöpolitiska målen. Det arbete i den riktningen som har

inletts bör därför intensifieras, med sikte på att ett konkret

samarbete skall kunna inledas samtidigt med eller i nära

anslutning till den svenska elmarknadsreformens ikraftträdande,

sägs det i propositionen.

Argumentet i propositionen om att en avreglering i Sverige är

nödvändig med hänvisning till upprättandet av en nordisk

elmarknad är ihåligt, heter det i motion 1994/95:N25 (s).

Begreppet "nordisk elmarknad" borde innebära att också Danmark

skall vara med, anser motionärerna. De hänvisar till att det

inte finns några aktuella planer på avreglering i Danmark, utan

att man där i stället betonar vikten av en samordning och

samtidighet med övriga länder inom EU.

De fördelar med en integrerad nordisk elmarknad som anges i

propositionen stämmer inte, hävdas det i motion 1994/95:N27 (s).

Motionärerna anser att propositionen är motsägelsefull genom att

å ena sidan framhålla att det är viktigt för den framtida

elförsörjningen att Vattenfall AB är stort och å andra sidan

förespråka en integrerad nordisk marknad för att ingen aktör

skall bli dominerande på hemmamarknaden. Såväl i denna som i den

föregående motionen framställs inget yrkande i den nu aktuella

frågan.

I motion 1994/95:N407 (m) refereras till 1991 års

energiöverenskommelse, i vilken betonades att en

internationaliserad elmarknad är ägnad att leda till ett bättre

utnyttjande av de samlade produktionsresurserna. Avregleringen

är i praktiken ett led i en sådan internationalisering, anser

motionärerna. Genom avregleringarna i Norge och Finland kan en

gemensam elmarknad på drygt 300 TWh etableras. Med ett snabbt

genomförande av elmarknadsreformen i Sverige ges förutsättningar

för nordiska konsumenter och producenter att redan till år 1996

etablera en gemensam nordisk elbörs för öppen prissättning,

anför motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i

saken.

Vänsterpartiet delar regeringens bedömning beträffande

betydelsen av en nordisk elmarknad, sägs det i motion

1994/95:N23 -- utan formell hemställan. Distributionsföretag i

Sverige, Norge, Finland och på sikt eventuellt också Danmark kan

då köpa el av producenter i hela Norden, konstaterar

motionärerna. De anser att de samlade produktionsresurserna kan

utnyttjas effektivare på en sådan marknad.

Vid de nordiska energiministrarnas möte i Danmark i juni 1995

träffades överenskommelse om huvudprinciper för den nordiska

elhandeln, som innebär att Norden kommer att utvecklas till en

alltmer integrerad marknad. Av den tjänstemannarapport som

presenterades vid ministermötet framgick bl.a. att det

hittillsvarande nordiska elsamarbetet haft mycket stora fördelar

såväl ekonomiskt som energi- och miljömässigt.

Energiministrarna konstaterade att det finns behov av att

etablera en organiserad handelsplats där priset för kortsiktigt

elutbyte kan fastställas. Vidare noterades att Sverige och Norge

avser att inrätta en organiserad handelsplats med utgångspunkt i

samarbetet mellan Statnett och Svenska kraftnät. Enligt vad

utskottet har inhämtat är avsikten att en gemensam svensk-norsk

elbörs skall vara i drift vid årsskiftet 1995/96. I Sverige

ligger ansvaret för detta utvecklingsarbete huvudsakligen på

Svenska kraftnät.

Den norska regeringen planerar att lämna en s.k. melding till

Stortinget under hösten 1995 med information om bl.a. den

norsk-svenska elhandeln och den gemensamma elbörsen.

Energiministrarna uttalade vidare att man vid organiseringen

av marknadssamarbetet skall ta hänsyn till de system- och

produktionstekniska förhållanden som karaktäriserar de fyra

länderna. I Finland, där det nya regelverket för elmarknaden

trädde i kraft den 1 juni 1995, finns två parallella stamnät,

och någon systemansvarig myndighet har ännu inte utsetts. Enligt

energiministrarnas bedömning måste frågan om ansvar för bl.a.

stamnät och utlandsförbindelser preciseras innan finska

stamnätsföretag kan delta i ett samarbete om en gemensam

handelsplats. Denna fråga bereds för närvarande inom det finska

handels- och industriministeriet. I Danmark föreligger det för

närvarande inga planer på att genomföra en avreglering av

elmarknaden. Finska och danska företag kommer att kunna delta i

det kortsiktiga kraftutbytet genom avtalsteckning med börsen

eller, liksom hittills, inom ramen för bilaterala tidsbundna

avtal med svenska och norska producenter om leveranser av el.

Utskottet tillmäter frågan om en gemensam nordisk

elmarknad stor betydelse. Etablerandet av en sådan marknad ser

utskottet som en naturlig fortsättning på det samarbete på

elområdet som sedan lång tid tillbaka har ägt rum mellan de

nordiska länderna.

Enligt utskottets mening är det angeläget att det arbete som

bedrivs av Svenska kraftnät och Statnett resulterar i en nordisk

elmarknad från den 1 januari 1996. Utskottet vill också

understryka det angelägna i att Finland och Danmark ges

möjlighet att i så stor utsträckning som möjligt delta i en

sådan gemensam elmarknad.

Något uttalande av riksdagen av den typ som föreslås i motion

1994/95:N407 (m) anser utskottet inte erforderligt och avstyrker

därmed motionen i berörd del.

Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd

Propositionen

Genom den nya ellagstiftningen stärks konsumenternas ställning

på elmarknaden, anförs det i propositionen (s. 44). En väl

fungerande handel är en förutsättning för att konsumenterna

skall dra nytta av de fördelar som elförsäljning i konkurrens

kan medföra, heter det.

Små och medelstora konsumenter kommer inledningsvis sannolikt

att köpa sin el från innehavaren av leveranskoncession, sägs det

i propositionen. Förmånliga inköpsvillkor för denna kan komma

även småförbrukarna till godo. Dessa kan således dra indirekt

nytta av de fördelar en konkurrensutsatt elförsäljning innebär,

anser regeringen. För små konsumenter kan dock bl.a. kraven på

mätning begränsa möjligheten att delta i en öppen handel med el.

Tillgången till billiga mätsystem är alltså en förutsättning för

att små kunder skall kunna delta i en öppen handel, konstateras

det i propositionen. Det är därför viktigt att tekniken inom

mätningsområdet utvecklas och kostnaderna nedbringas. Regeringen

aviserar sin avsikt att uppdra åt NUTEK och Svenska kraftnät att

gemensamt redovisa förslag till åtgärder för att få fram billig

mätteknik.

Konsumenter med låg elförbrukning bör under en längre tid få

ett särskilt skydd i form av en pris- resp. leveranskontroll,

anser regeringen. Systemet med leveranskoncession skall därför

enligt förslaget i propositionen förlängas till att gälla i fem

år, i stället för i tre år, som angavs i den vilande

ellagstiftningen.

Bestämmelserna om leveranskoncession har till syfte att skapa

stabilitet och skydda små kunder och den småskaliga

elproduktionen. Starka skäl talar, enligt regeringen, för att

systemet med tidsbegränsade leveranskoncessioner skall behållas.

Därmed skapas en flexibilitet i regelverket. Regeringen avser

att noga följa utvecklingen på elmarknaden. Därvid skall

särskilt beaktas utvecklingen för de små kunderna och dessas

möjligheter att utnyttja de förändringar som reformen innebär.

Regeringen ämnar utvärdera systemet med leveranskoncession i god

tid före utgången av den femåriga koncessionsperioden, varigenom

underlag skapas för ställningstagande till om systemet bör

avvecklas eller förändras. Ett viktigt inslag i utvärderingen

skall därvid vara att bedöma hur kostnaderna för mätning har

utvecklats liksom övriga faktorer som kan ha betydelse för de

små konsumenternas möjligheter att dra nytta av de nya

förhållandena.

Elförbrukare i glesbygden skall ha tillgång till el på rimliga

villkor, påpekar regeringen. Överföringskostnaderna för el bör

därför utjämnas mellan tätorts- och glesbygdskunder. För

lokala nät föreslås NUTEK kunna medge undantag från den

vilande ellagstiftningens föreskrifter om att kostnader och

intäkter för varje koncessionsområde skall redovisas för sig. Om

områdena får redovisas samlat skall de också vid

skälighetsbedömningen av nättariffen ses som ett område.

Strukturomvandlingen av lokaldistributionen bör fortsätta, anser

regeringen och anför att NUTEK bör aktivt verka för en

sammanslagning av områden. Vid tariffsättning på

regionledningar skall huvudprincipen vara en

avståndsoberoende tariff för uttag av el. Vid

skälighetsbedömningen av nättariffen för en regionledning skall

kostnaderna för koncessionshavarens samtliga regionledningar i

viss utsträckning bedömas samlat. Regeringen avser att uppdra åt

NUTEK att särskilt övervaka kostnadsutvecklingen för

glesbygdskunderna.

Motionerna

Frågan om elmarknadsreformens effekter för de små

konsumenterna och konsumenter i glesbygd berörs i sex motioner.

Regeringens bedömning att frågan om elkonsumenterna i glesbygd

har fått en tillfredsställande lösning delas inte av

motionärerna bakom motion 1994/95:N25 (s). Om regeringens

påstående att konkurrensen på elmarknaden kommer att leda till

lägre kostnader stämmer kan man, enligt motionärerna, utgå från

att marknadskrafternas verkan medför att det uppstår stora

skillnader i elpriset mellan olika delar av landet. Det

avreglerade systemet kommer med all sannolikhet att leda till än

större skillnader mellan storkunder och vanliga konsumenter,

framför allt i glesbygden, anser motionärerna.

De främsta negativa effekterna av en avreglerad elmarknad

kommer konsumenter i glesbygd att få uppleva, hävdas det i

motion 1994/95:N27 (s). Ett avreglerat system kommer att leda

till större skillnader mellan stora och små kunder, främst i

glesbygd, anför motionärerna. Trots att det föreslagna

koncessionstänkandet redan för närvarande tillämpas i Norrland,

varierar priset mycket mellan olika områden, säger motionärerna.

För att det med regeringens förslag skall åstadkommas en

prisutjämning mellan tätort och glesbygd krävs att

tätortskunderna får betala för glesbygdskundernas långa avstånd.

Alla avregleringar har inneburit ökade kostnader och minskad

service för människor i glesbygd, hävdar motionärerna slutligen.

Det är av stor vikt att även små elkunder ges möjlighet att

delta i en öppen handel med el, anförs det i motion 1994/95:N24

(m, fp) -- utan formell hemställan. Tolkningen av regeringens

förslag om att elmätaren och dess kringutrustning samt kostnaden

för installation skall debiteras kunden måste göras snäv för att

inte hindren skall bli för stora för små elkunder att dra nytta

av den fria elhandeln, anser motionärerna. De understryker

vikten av det aviserade uppdraget till NUTEK och Svenska

kraftnät att ge förslag till åtgärder för att få fram billig

mätteknik.

Det är väsentligt att tillsynsmyndigheten får i uppdrag att

förse elkunderna med information som ger kunden en möjlighet att

avgöra näthyrans skälighet, anförs det i motion 1994/95:N20 (c).

NUTEK har som tillsynsmyndighet en central roll på den

avreglerade elmarknaden och bör därför få bästa möjliga

förutsättningar för att kunna granska näthyrorna, anser

motionären.

En direkt följd av Vänsterpartiets förslag om en modifierad

ellagstiftning är att systemet med leveranskoncession skall

bibehållas permanent, anförs det i motion 1994/95:N23.

Regeringen är själv osäker på prisutvecklingen för hushåll och

företag i glesbygden, säger motionärerna och anser att det med

Vänsterpartiets förslag blir lättare att försvara

glesbygdsintresset.

I motion 1994/95:N26 (mp) framläggs följande fyra förslag:

elproducenterna och nätoperatörerna skall basera sin

prissättning enbart på förbrukad energi, och säljaren skall

inkludera sina kapitalkostnader i priset, dvs. inga fasta

avgifter skall förekomma utöver anslutningsavgift,

kostnadsutjämning skall vara regel -- och inte undantag -- för

varje sammanhängande geografiskt område som betjänas av samma

nätoperatör,

regeringen skall redovisa hur problemet skall lösas om ingen

nätoperatör vill åta sig koncession för ett visst område,

en konsekvensutredning för konsumenterna skall göras, liksom

en utvärdering efter två år.

Vissa kompletterande uppgifter

Det totala priset för el består av två delar -- priset för den

elektriska energin och priset för nättjänsten. Priset för den

elektriska energin påverkas inte av om elen tas ut i glesbygd

eller tätort. Det är enbart ellagstiftningens regler om

prissättning på nättjänster, dvs. priser och villkor för

överföring av el, som har relevans vid en bedömning av

eventuella negativa konsekvenser för glesbygdskonsumenterna.

Skäligheten i nättariffer skall prövas av NUTEK, som också

särskilt skall övervaka tariffutvecklingen för

glesbygdskunderna. Det finns, enligt Näringsdepartementets

bedömning, i sig inget som talar för att en eventuell ökad

differentiering av priset för den elektriska energin skulle få

några särskilda effekter för glesbygdskunder. Ett viktigt syfte

med den föreslagna skärpta uppföljningen och övervakningen av

elmarknaden är, som tidigare nämnts, att få möjlighet att bedöma

utvecklingen för små kunder och glesbygdskunder, både i fråga om

elpriser och nättariffer, så att eventuella negativa effekter

kan åtgärdas.

Företrädare för NUTEK och Konkurrensverket har vid en särskild

utfrågning inför utskottet lämnat upplysningar om hur de avser

att lägga upp sitt arbete när det gäller uppföljning och

övervakning. I fråga om kostnaderna för mätutrustning hänvisades

till utvecklingen i Storbritannien, där kostnaderna för sådan

utrustning snabbt har sjunkit efter den genomförda

avregleringen.

Beträffande påståendet i motion 1994/95:N27 (s) om att alla

avregleringar har inneburit ökade kostnader för

glesbygdsboende kan noteras att arbetsmarknadsminister Anders

Sundström vid en presskonferens i augusti 1995 meddelade att

regeringen avser att utse en särskild utredare med uppdrag att

se över hur förändringarna i den statliga sektorn har påverkat

den regionala utvecklingen. Konsekvenser av privatiseringar,

avregleringar och bolagiseringar skall belysas. Utredarens

arbete avses komma att ligga till grund för regeringens framtida

regionalpolitik.

När det gäller frågan om sambandet mellan systemet med

leveranskoncession och glesbygdskonsumenternas situation, som

tas upp i motion 1994/95:N23 (v), vill utskottet framhålla att

den del av det totala priset som elkonsumenten betalar för den

elektriska energin, dvs. till innehavaren av leveranskoncession,

inte påverkas av om den tas ut i glesbygd eller tätort. Det är

enbart ellagstiftningens regler om prissättning av nättjänster,

dvs. priser och villkor för överföring av el, som skall bedömas

i frågan om eventuella negativa konskvenser för

glesbygdskonsumenterna.

I motion 1994/95:N26 (mp) har som nämnts tagits upp frågan om

hur problemet skall lösas om ingen nätoperatör vill åta sig

koncessionen för ett visst område. Utskottet noterar härvid att

omprövning av gällande koncessioner inte behöver göras som en

följd av den nya lagstiftningens ikraftträdande. Nuvarande

koncessionshavare behåller sina koncessioner; reglerna om

koncessionshavarens skyldigheter ändras dock. Den gällande

lagstiftningen förutsätter att eldistributörer (frivilligt)

ansöker om att erhålla koncession för visst område. Detta system

har, enligt vad utskottet erfarit, fungerat väl. Den föreslagna

nya ellagstiftningen innebär inte någon förändring härvidlag.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet anförde i det inledande avsnittet om frågan om

en ny ellagstiftning är det främsta argumentet för denna

lagstiftning omsorgen om konsumenterna. De fördelar som uppstår

genom den ökade konkurrensen på elmarknaden måste komma de

enskilda konsumenterna till del.

Systemet med leveranskoncessioner är avsett att ge ett skydd

för bl.a. de små konsumenterna. Genom regeringens förslag

förlängs detta system från tre till fem år. När det gäller

glesbygdskonsumenternas situation ger regeringens lagförslag

möjlighet till sammanläggning av koncessionsområden, varigenom

taxorna för glesbygds- och tätortskonsumenter kan utjämnas.

Utskottet tillstyrker båda dessa förslag.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla den stora vikt som

utskottet tillmäter den uppföljnings- och utvärderingsverksamhet

som berörda organ -- NUTEK, Konkurrensverket och Svenska

kraftnät -- skall bedriva. Genom denna verksamhet kan regeringen

bli uppmärksammad på eventuella problem som kan uppstå. Åtgärder

för att förebygga och rätta till missförhållanden kan därefter

vidtas. Likaså är det mycket angeläget att utvecklingen mot en

billigare mätteknik påskyndas. Tekniken i sig får inte vara ett

hinder för att elmarknadsreformens fördelar skall komma de små

konsumenterna till del.

En del av det som tas upp i de här aktuella motionerna är

tillgodosett genom de aviserade uppdragen till de nämnda

myndigheterna. Det gäller frågan om billig mätteknik som berörs

i motion 1994/95:N24 (m, fp), uppdraget till tillsynsmyndigheten

som efterlyses i motion 1994/95:N20 (c) och kravet på

konsekvensutredning i motion 1994/95:N26 (mp).

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i berörd

del och avstyrker samtliga här behandlade motioner såvitt nu är

i fråga.

Små elproducenter

Propositionen

Småskaliga elproducenter bör under en längre tid få ett

särskilt skydd i form av en pris- resp. leveranskontroll, anförs

det i propositionen (s. 46). Bland annat därför föreslås, som

tidigare nämnts, att systemet med leveranskoncession skall

förlängas till att gälla i fem år. En utvärdering av systemet

skall ske i god tid före koncessionstidens utgång med särskilt

beaktande av villkoren för konsumenterna och för småskalig

elproduktion.

Den som innehar leveranskoncession är enligt den vilande

lagstiftningen skyldig att köpa el från elproduktionsanläggning

som är belägen inom området och som kan leverera en effekt om

högst 1 500 kW. Regeringen refererar till vad näringsutskottet

anförde våren 1994 (bet. 1993/94:NU22) om att den småskaliga

elproduktionen bör ges ett skydd jämförbart med den för

innehavaren av leveranskoncession föreslagna mottagningsplikten

i ytterligare två år, även om man vid utvärdering av

leveranskoncessionssystemet skulle finna att detta bör

avvecklas. Genom en förlängning av giltighetstiden för

leveranskoncessionerna med två år anses riksdagens önskemål

beträffande den småskaliga elproduktionen vara tillgodosett.

I propositionen (s. 63) framläggs också förslag om hur

ersättningen till små elproducenter skall regleras. Den

småskaliga elproduktionen bör tillförsäkras rimliga ekonomiska

villkor, anser regeringen. Genom den vilande ellagstiftningen

föreskrivs att de små elproducenterna har rätt till garanterad

avsättning för sin produktion till skäligt pris.

Även villkoren för anslutning till elnätet behöver regleras,

menar regeringen. Innehavare av en elproduktionsanläggning som

kan leverera en effekt om högst 1 500 kW föreslås inte behöva

betala annan del av nättariffen än engångsavgift för anslutning,

avgift för mätare med tillhörande insamlingsutrustning och dess

installation i inmatningspunkten samt årlig avgift för mätning

och rapportering. Vidare skall ersättningen för den el som

innehavaren av leveranskoncessionen köper från de små

producenterna utformas så att hänsyn tas till när under året

inmatning av el sker, sägs det i propositionen.

Regeringen bedömer att de framlagda förslagen, i kombination

med den vilande ellagstiftningens bestämmelser om köpskyldighet

för innehavare av leveranskoncession, innebär att den småskaliga

elproduktionen ges ett lika gott skydd som för närvarande.

Vid remissbehandlingen av Energikommissionens delbetänkande

påtalade ett flertal remissinstanser att den småskaliga

miljövänliga elproduktionen bör få ekonomiska villkor som

stimulerar en fortsatt utbyggnad, erinras det om i

propositionen. Kommissionen aviserade i sitt delbetänkande att

den i det fortsatta arbetet avser att återkomma till frågan om

detta tillgodoses genom det här redovisade ersättningssystemet

eller om ytterligare åtgärder är erforderliga. En viktig del av

NUTEK:s övervakning bör vara att följa utvecklingen för den

småskaliga elproduktionen och ersättningsnivån till denna, anför

regeringen. I uppdraget ingår att till regeringen anmäla förslag

till ändringar i regelverket.

Eventuella fördelar för nätägaren av att det finns produktion

som är ansluten till nätet, såsom minskade energiförluster i

näten och lägre kostnader för anslutning till angränsande nät,

skall tillfalla producenterna, föreslås det i propositionen

(s. 65) genom ett tillägg till den vilande lagstiftningen.

Motionerna

Frågan om den småskaliga elproduktionen tas upp i sex

motioner.

Den småskaliga elproduktionen har haft och har fortfarande en

svag ställning gentemot de stora kraftbolagens produktion,

anförs det i motion 1994/95:N420 (s). Om den småskaliga

vattenkraften skall kunna utvecklas är det nödvändigt att stärka

den förnybara, småskaliga energiproduktionens ställning och

skapa en lagtext som eliminerar olika tolkningar i

ersättningsfrågan, anser motionärerna. De menar att kostnaderna

för att tillse att den småskaliga vattenkraften ges

utvecklingsmöjligheter är relativt ringa och inte behöver

belasta statsbudgeten. För elkonsumenterna kan elpriset

förväntas stiga någon tiondels öre per kWh.

I motion 1994/95:N21 (c) efterlyses det uppdrag till NUTEK som

Energikommissionen föreslog i sitt delbetänkande. Kommissionen

ansåg att NUTEK bör ges i uppdrag att följa utvecklingen av

ersättningsnivån till småskalig elproduktion och, om denna

produktion blir lägre än för närvarande, inkomma till regeringen

med förslag till åtgärder. Om utvecklingen av den småskaliga

elproduktionen skall följa de intentioner som Energikommissionen

och regeringen förordar, borde det i propositionen ha aviserats

om ett sådant uppdrag till NUTEK, anser motionären.

Enligt den vilande lagstiftningen skall prissättningen på el

från små kraftverk utformas så att den som har

leveranskoncession i det område där kraftverket ligger blir

skyldig att betala ett pris motsvarande intäkten per kWh vid

elförsäljning till hushållskunder med avdrag för skäliga

transiteringskostnader och vinst, påpekas det i motion

1994/95:N421 (c). Detta bedömdes ge ett betydligt högre pris än

gällande ersättning enligt det s.k. EKOVISAM (ekonomiska villkor

för samkörning med mindre produktionsanläggningar upp till

1 500 kW). Det kan dock vara svårt att fastställa skälig

ersättning, hävdas det i motionen. För att förenkla

beräkningarna och undvika onödiga och kostsamma beräknings- och

tolkningstvister bör priset på el från de små kraftverken

fastställas till en viss procent av den sammanlagda el- och

nättaxan inom det aktuella distributionsområdet, anser

motionärerna. De föreslår att ersättningen skall fastställas

till 70 % av den samlade intäkten minus skatter. Därigenom

anses både enkelhet och åsyftad prisförbättring erhållas. Det

påpekas att det förordade systemet har likheter med de system

som tillämpas i andra länder, t.ex. Tyskland och Danmark.

Som tidigare nämnts förordas i motion 1994/95:N23 (v) att

systemet med leveranskoncession skall bibehållas permanent.

Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att innehavare av

produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om högst

1 500 kW inte skall betala annan del av nättariffen än

engångsavgift för anslutning, avgift för mätare samt årlig

avgift för mätning och rapportering, sägs det i motionen.

Motionärerna anser det dock vara en alltför passiv målsättning

att småskalig elproduktion skall tillförsäkras rimliga

ekonomiska villkor. De ekonomiska villkoren bör vara goda --

detta är nödvändigt för att det skall åstadkommas en

intensifiering av utvecklingen av miljövänlig elproduktion,

anser motionärerna.

Den vilande ellagstiftningens bestämmelse om ersättning till

små elproducenter är inte lätt att tolka, anförs det i motion

1994/95:N408 (v) från allmänna motionstiden. Nätägarnas tolkning

tyder på en sänkning på upp till 25 %, hävdar motionärerna. De

menar att en avreglerad elmarknad, där uppdelningen på en nätdel

och en leveransdel anses utgöra en komplicerande faktor, skulle

innebära tolkningsproblem när det gäller ersättningsfrågorna. En

modell skulle, enligt motionärerna, kunna vara att Svenska

kraftnät blir köpare av elkraft från små elproducenter.

I motion 1994/95:N26 (mp) framläggs följande två förslag

beträffande de små elproducenterna. Frågan om balansansvar för

små elleverantörer, t.ex. innehavare av vindkraftverk, bör

utredas i syfte att underlätta deras möjlighet att leverera till

sina delägare och andra eventuella kunder. Vidare föreslås att

småskaliga elproducenter skall ges rimliga villkor och

möjligheter att konkurrera med de stora elbolagen, genom att

ersättningsnivån till småskalig produktion inte skall kunna

understiga den nuvarande nivån.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen avslog våren 1995 ett antal motioner rörande små

elproduktionsanläggningar. Utskottet hänvisade (bet.

1994/95:NU20) till Energikommissionens fortsatta arbete. I sitt

delbetänkande aviserade kommissionen om att man i det fortsatta

arbetet avser att återkomma till frågan om hur villkoren för den

framtida utbyggnaden av den småskaliga miljövänliga

elproduktionen påverkas av avregleringen av elmarknaden. Frågan

om den småskaliga elproduktionens roll i energisystemet och

behovet av ökade incitament för att stimulera en ökad utbyggnad

avses därvid komma att bli behandlad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är angeläget att de små

elproducenterna tillförsäkras rimliga villkor för sin avsättning

på en reformerad elmarknad. Genom att utsträcka

leveranskoncessionssystemet från tre till fem år erhåller de små

elproducenterna bättre förutsättningar. Utskottet tillstyrker

sålunda propositionen i denna del. Det är därvid viktigt att

utvärderingen av systemet företas i sådan tid att ställning kan

tas till behovet av eventuella fortsatta åtgärder. Detta är

också regeringens avsikt. Ett beslut om att permanenta

leveranskoncessionssystemet, som föreslås i motion 1994/95:N23

(v), bör däremot inte fattas.

När det gäller frågan om regleringen av ersättningen till de

små elproducenterna anser utskottet att denna, med den vilande

lagstiftningen och med de tillägg som regeringen nu föreslår,

har fått en ändamålsenlig utformning. Som framhålls i flera av

de här aktuella motionerna är det angeläget att bestämmelserna

utformas så att tolkningstvister kan undvikas.

I motion 1994/95:N21 (c) efterlyses ett uppdrag till NUTEK att

följa utvecklingen av ersättningsnivån till den småskaliga

elproduktionen. Ett sådant uppdrag avser regeringen, som

tidigare redovisats, att ge till NUTEK. Den nämnda motionen

avstyrks därmed. Ställningstagande till frågan om det behövs

ytterligare åtgärder för att stimulera den småskaliga

elproduktionen bör, enligt utskottets mening, anstå till dess

att Energikommissionen har avlämnat sitt slutbetänkande.

I motion 1994/95:N26 (mp) anförs bl.a. att frågan om små

leverantörers balansansvar bör utredas. Enligt den nya

ellagstiftningen är det en uppgift för den systemansvariga

myndigheten, Svenska kraftnät, att ansvara för att balanskraft

tillhandahålls på marknadsmässiga och neutrala villkor för bl.a.

de aktörer som saknar egna reglermöjligheter. Denna funktion

benämns vanligen balanstjänst eller reglerkraftmarknad.

Förutsättningar har därmed skapats för små elleverantörer att

genom balanstjänster vid Svenska kraftnät säkerställa behovet av

balanskraft vid leverans av el. Den nämnda motionen avstyrks

därmed i berörd del.

Svenska kraftnäts upphandling av elkraft -- som berörs i

motion 1994/95:N408 (v) -- är begränsad till de behov som

uppkommer inom ramen för verkets systemansvar och

balanshållningen i kraftsystemet. Kraftproduktionen i de

småskaliga produktionsanläggningarna är inte av den karaktären

att de kan utnyttjas för det ändamålet. Utskottet avstyrker

därmed motionen.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionen i

berörda delar och avstyrker samtliga här aktuella motioner i

motsvarande delar.

Organiserad handelsplats för el

Elförsäljning i konkurrens skapar goda förutsättningar för en

effektiv produktion och distribution av el, sägs det i

propositionen (s. 53). En organiserad handelsplats för el (en

elbörs) anses kunna ytterligare effektivisera handeln samt

förbättra prisinformationen och beslutsunderlaget för

producenter, leverantörer och förbrukare av el. En elbörs för

handel med tillfällig kraft som avser faktiska leveranser har

betydelse både för elsystemets effektiva drift och för Svenska

kraftnäts möjligheter att handha systemansvaret, anförs det. En

sådan börs skall ses som en del av elsystemets infrastruktur.

I propositionen aviseras att regeringen avser att tillkalla en

särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag till en

lagstiftning som reglerar en organiserad handelsplats för el. En

sådan lagstiftning bör innehålla regler om bl.a. neutralitet,

fritt tillträde, insyn, information, sekretess och tillsyn, sägs

det i propositionen. Det tidigare nämnda utvecklingsarbete som

pågår hos Svenska kraftnät i samarbete med norska Statnett

avseende utformningen av en gemensam elbörs bör fortsätta och

bedrivas skyndsamt, heter det vidare. Med hänsyn till att det

för närvarande saknas regler som säkerställer samhällets krav på

en elbörs bör huvudmannaskapet för en börs inledningsvis ligga

hos Svenska kraftnät, anser regeringen.

Det är viktigt att utrednings- och utvecklingsarbetet

fortsätter när det gäller frågan om skapandet av en elbörs,

anförs det i motion 1994/95:N24 (m, fp). Svenska kraftnät har

som systemansvarig myndighet en central roll i elsystemet.

Motionärerna anser att det är utomordentligt viktigt att

regelsystemet på området ges karaktären av ett ramverk;

detaljregler bör i största möjliga mån undvikas. Det är

samtidigt av stor vikt att en god kompetens byggs upp hos den

myndighet som skall utöva tillsyn över elhandeln, anser

motionärerna. Enligt deras mening saknas dock skäl för att

staten skall ange att huvudmannaskapet för en elbörs skall ligga

hos Svenska kraftnät.

I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att regeringen vid den

fortsatta utredningen om en elbörs särskilt skall beakta

intresset hos de små producenterna -- t.ex. ägare av

vindkraftverk. Likaledes bör utredas hur enskilda konsumenter

skall kunna transitera kraft från vindkraftverk som de är

delägare i, anför motionärerna.

Som tidigare redovisats tillkallades f.d. kommunalrådet Göthe

Andersson i augusti 1995 med uppdrag bl.a. att föreslå ett

regelverk för en organiserad börshandel med el, där

möjligheterna att bedriva börshandel i samarbete med de nordiska

grannländerna skall beaktas. De regler som skall tas fram bör

tillgodose krav på neutralitet, fritt tillträde, information,

sekretess, tillsyn, offentlighet och möjlighet till insyn i

prisbildningen. Utgångspunkten skall vara att skapa en

ramlagstiftning för den kortsiktiga handeln med el.

För att en handelsplats för el skall åtnjuta allmänt

förtroende är det angeläget att samhället ges ett tillräckligt

inflytande över och erforderlig insyn i börsfunktionen, sägs det

i direktiven (dir. 1995:112). Flera av de uppgifter som en börs

fyller har också ett nära samband med den löpande driften av

elsystemet. En förutsättning för att börsen skall svara mot

dessa krav är att den är knuten till systemansvaret för det

nationella elsystemet. Utredarens förslag skall utformas med

hänsyn tagen till dessa förhållanden. Förslag skall också lämnas

till hur tillsynen skall bedrivas. De regler som föreslås får

inte utformas så att de hindrar eller försvårar ett utvidgat

samarbete mellan de nordiska länderna på elområdet. Utredaren

bör i sitt arbete utgå från att en börsfunktion inrättas i

samband med att den nya ellagstiftningen träder i kraft, sägs

det i direktiven. Arbetet bör därför bedrivas skyndsamt och

redovisas senast den 30 december 1995.

Utskottet anser att skapandet av en organiserad

handelsplats för el kommer att bidra till en effektivisering av

handeln med el. En sådan handelsplats har också betydelse för

Svenska kraftnäts möjligheter att utöva sitt systemansvar, genom

att det skapas ett öppet referenspris.

Genom det uppdrag som den tidigare nämnda särskilda utredaren

har erhållit anser utskottet att de synpunkter som framförs i de

här aktuella motionerna 1994/95:N24 (m, fp) och 1994/95:N26

(mp) kommer att bli belysta. Utgångspunkten skall enligt

direktiven, som tidigare nämnts, vara att utforma en

ramlagstiftning. Utskottet avstyrker således de båda här

aktuella motionerna i berörda delar.

Fjärrvärme- och naturgasverksamhet

Konkurrenssituationen för fjärrvärme och naturgas får inte bli

så svag till följd av elreformen att verksamhetens ekonomi

riskeras, anförs det i propositionen (s. 59). Regeringen

föreslår därför att det i ellagen skall införas en bestämmelse

som ger möjlighet att begränsa elvärmen i distributionsområden

för fjärrvärme och naturgas med svag konkurrenskraft.

Bestämmelsen skall utformas så att nätanslutning som möjliggör

en övergång från fjärrvärme eller uppvärmning med naturgas till

elvärme skall kunna förbjudas under en övergångstid på tre år.

Kommunala fjärrvärme- och naturgasverksamheter som erhåller

detta skydd skall därvid omfattas av likställighets- och

självkostnadsprinciperna.

Den enda rimliga tolkningen av förslaget om det tillfälliga

förbudet för övergång från exempelvis fjärrvärme till elvärme är

att regeringen inte räknar med att en utbyggnad av

fjärrvärmenäten kommer att bli aktuell, hävdas det i motion

1994/95:N25 (s). En ytterligare svaghet i förslaget är att --

som det sägs i propositionen -- tillkommande abonnenter inte

omfattas av förbudet, anför motionärerna.

Riksdagen föreslås i motion 1994/95:N23 (v) besluta om förbud

för elvärme i nya byggnader. De byggnader som för närvarande

uppvärms med el måste också på sikt få annan uppvärmning, anser

motionärerna.

Enligt Svenska Fjärrvärmeföreningens prognos förväntas en

ökning av leveranserna av fjärrvärme med ca 5 % till år 2000

och med ca 10 % till år 2010. Utvecklingen när det gäller

utbyggnaden av naturgasnät torde, enligt Näringsdepartementet,

främst vara beroende av de energipolitiska övervägandena när det

gäller naturgasens roll i energisystemet. Frågan behandlas av

Energikommissionen. Den föreslagna bestämmelsen väntas, enligt

uppgift, främst få betydelse för de fjärrvärme- och

naturgasverksamheter som nyligen har investerat i utbyggnad av

nätet och vilka som en följd härav har höga kapitalkostnader.

Det avses bli ett inslag i den skärpta övervakningen av

elmarknadens utveckling att särskilt följa reformens betydelse

för konkurrenssituationen för fjärrvärme och naturgas.

I de gällande byggnormsreglerna (Svensk byggnorm 1989)

uppställs krav på isolering av bostäder. Dessa gäller oberoende

av om bostaden skall uppvärmas med el eller på annat sätt.

Enligt gällande regler för statlig bostadsfinansiering får

byggkostnader kopplade till eluppvärmning inte ingå i

låneunderlaget för bostadslån. Det statliga

räntesubventionssystemet lägger dock inga hinder för

installation av eluppvärmning.

I budgetpropositionen 1990 lade regeringen

(Bostadsdepartementet) fram ett förslag om ändringar i plan- och

bygglagen (PBL) i avsikt att begränsa användningen av

direktverkande el för uppvärmning (prop. 1989/90:100 bil. 13

s. 28--32 och 83--87). Bostadsutskottet uppsköt behandlingen av

ärendet två gånger (bet. 1989/90:BoU18 och bet. 1990/91:BoU22).

Den borgerliga regeringen återkallade hösten 1991 propositionen

i här berörd del (skr. 1991/92:27).

Utskottet delar regeringens bedömning att ett tillfälligt

förbud för övergång till elvärme bör kunna införas i sådana

distributionsområden där fjärrvärmen och naturgasen har svag

konkurrenskraft. Den modell som regeringen föreslår och som

innebär att NUTEK får besluta om ett tillfälligt förbud efter

ansökan från berörd kommun är att föredra framför ett generellt

förbud.

Ställningstagande till frågan om elvärmens roll i

distributionssystemet, som tas upp i motion 1994/95:N23 (v), bör

enligt utskottets mening anstå till dess att Energikommissionen

har presenterat sitt slutbetänkande. I kommissionens uppdrag

ingår, som tidigare redovisats, att lämna förslag rörande

omställningen av energisystemet. Därvid kommer också frågan om

utnyttjande av olika styrmedel att behandlas.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här

berörd del och avstyrker motionerna 1994/95:N25 (s) och

1994/95:N23 (v) i motsvarande delar.

Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m.

Myndighetstillsynen för den reformerade elmarknaden skall

finansieras genom en årlig avgift (nätavgift) som betalas av

innehavare av nätkoncession. Nätavgiften skall grundas på

antalet högspännings- och lågspänningskunder hos

koncessionshavaren enligt de föreskrifter som meddelas av

regeringen. I propositionen (s. 67) redovisas att kostnaderna

för verksamheten beräknas till ca 20 miljoner kronor per år. De

årliga nätavgifterna har av NUTEK beräknats till 3 kr per

lågspänningsabonnent och 600 kr per högspänningsabonnent.

NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet omfattar främst

normgivning och tillsyn och skiljer sig i viktiga avseenden från

NUTEK:s övriga verksamhetsområden, påpekas det i propositionen.

Myndighetens styrelse bör därför inte ges några

beslutsbefogenheter när det gäller NUTEK:s verksamhet som

nätmyndighet. Regeringen avser att tillsätta ett s.k. insynsråd

vid nätmyndigheten för att ge bl.a. konsumenterna insyn i dess

arbete.

I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att nätmyndigheten skall

vara fristående under Näringsdepartementet och inte tillhöra

NUTEK. Motivet är att NUTEK inte bör ha övervakande funktioner.

I andra hand bör övervägas om tillsynsmyndigheten kan inordnas i

Konkurrensverket, anser motionärerna.

Frågan om huvudmannaskap för nätmyndigheten behandlades av

Elmyndighetsutredningen i betänkandet Monopolkontroll på en

avreglerad elmarknad (SOU 1993:105). Utredningen övervägde tre

alternativ för huvudmannaskapet -- nämligen inom NUTEK, inom

Elsäkerhetsverket eller som en fristående myndighet. Utredningen

förordade det sistnämnda alternativet men framhöll att även de

andra alternativen hade vissa fördelar och var möjliga att

genomföra.

Regeringen anförde i proposition 1993/94:162 om handel med el

i konkurrens att huvudmannaskapet för nätmyndigheten borde ligga

hos NUTEK. Som skäl angavs bl.a. att elmarknadsfrågorna är en

del av de energipolitiska uppgifter som NUTEK har att

verkställa. Vidare angavs att den nya myndighetsfunktionen

skulle organiseras som ett särskilt verksamhetsområde.

Utskottet tillstyrker det som anförs i propositionen

rörande finansieringen av tillsynsmyndighetens verksamhet.

Riksdagen har tidigare tagit ställning för att

tillsynsmyndigheten skall ha sin organisatoriska hemvist hos

NUTEK med hänsyn till de uppgifter som NUTEK har inom

energipolitiken. Förslaget i motion 1994/95:N26 (mp) om att

överväga en annan organisationsform avstyrks sålunda av

utskottet. Att NUTEK:s styrelse inte skall ha några

beslutsbefogenheter när det gäller NUTEK:s verksamhet som

nätmyndighet bör, enligt utskottets mening, utgöra en garanti

för att det inte sker någon sammanblandning mellan

tillsynsverksamheten och den övriga myndighetsverksamheten.

Balansansvar

I ett avtal om elleverans måste regleras det ekonomiska

ansvaret för att elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i

konsumentens uttagspunkt, anförs det i propositionen (s. 71).

Detta ansvar benämns balansansvar. Regeringen framlägger

lagförslag om hur detta balansansvar skall regleras. Enligt

förslaget skall konsumenten hålla nätägaren underrättad om vem

som är balansansvarig för konsumentens förbrukning.

Svenska kraftnät kommer med den nya ellagstiftningen att ha

systemansvaret, dvs. det övergripande tekniska ansvaret för den

nationella balansen, påpekas det i propositionen. Balansansvaret

innebär en ekonomisk relation till Svenska kraftnät. Innebörden

är att i den mån den balansansvariga inte förmår tillföra

elsystemet lika mycket el som tas ut i uttagspunkten skall den

tillföras av Svenska kraftnät inom ramen för systemansvaret.

Svenska kraftnät skall därefter ersättas av den balansansvariga

för detta.

Regeringens förslag rörande balansansvar tillstyrks av

utskottet.

Prissättning och kontroll

I propositionen (s. 77) framläggs vidare förslag till

reglering av nätföretagens kostnader för nättjänster.

Nätföretagen föreslås få debitera den enskilde elabonnenten

kostnader för mätare, insamlingsutrustning och deras

installation. Övriga kostnader för mätning skall fördelas över

samtliga abonnenter i området. I de fall en elabonnent begär

mätning på annat sätt än vad regeringen föreskriver med stöd av

ellagen skall nätägaren även få debitera elabonnenten för den

ökade kostnad för insamling och rapportering som en mer

avancerad utrustning kan medföra.

Den föreslagna regleringen av nätföretagens kostnader för

mättjänster riktar sig enbart till de konsumenter som väljer att

köpa el från en annan leverantör än innehavare av

leveranskoncession. För de kunder som köper sin el från

innehavare av leveranskoncession ställs inga krav på

tidsnoggrannhet vid mätningen. Övergången till den nya

lagstiftningen innebär således inte något krav på att byta

mätare och insamlingsutrustning hos dessa kunder.

Det finns en risk för att bl.a. krav på entimmesmätning kommer

att begränsa de små elkundernas tillgång till den nya

elmarknaden, anförs det i motion 1994/95:N20 (c). Beräkningar

har gjorts som visar på att kostnaderna för entimmesmätning

uppgår till ca 2 000 kr, säger motionären. Han menar att det

bör övervägas om inte krav på entimmesmätning kan slopas för små

elkonsumenter, t.ex. hushåll och lantbruk.

I motion 1994/95:N26 (mp) sägs att systemet med

leveranskoncessioner skall utredas vidare, eftersom det

förhindrar en effektiv konkurrens "så länge elleverantören

svarar för elmätningen". Det bör undersökas om inte mätningen

inkl. mätutrustningen kan ingå i nätoperatörens skyldighet

oberoende av vem som levererar elenergin, anser motionärerna.

Vidare borde mätutrustning installeras vid nyproduktion av

lägenheter.

Enligt den föreslagna nya ellagstiftningen är det nätägaren

som skall svara för att mätning sker. Vad som sägs i nyssnämnda

motion om att det är elleverantören som skall svara för

elmätningen stämmer sålunda inte.

Regeringen avser, enligt uppgift, att utfärda föreskrifter som

innebär att mätning skall ske på timbasis för de konsumenter som

inte utnyttjar möjligheten att köpa el från

leveranskoncessionshavaren. Differentierade krav av det slag som

förordas i motion 1994/95:N20 (c) bedöms -- utöver de

gränsdragningsproblem som kan uppstå -- komma att skapa

betydande avräkningsproblem.

Utskottet tillstyrker det som föreslås i propositionen

avseende prissättning och kontroll. Det aktuella yrkandet i

motion 1994/95:N20 (c) avstyrks med hänvisning till de

avräknings- och gränsdragninsproblem som det kan väntas medföra.

Synpunkterna i motion 1994/95:N26 (mp) baseras uppenbarligen på

ett missförstånd om vem som ansvarar för mätningen.

Produktion av el i nätverksamhet, m.m.

Propositionen

Enligt den vilande ellagstiftningen får produktion och handel

med el inte bedrivas tillsammans med nätverksamhet. Sådan

elproduktion som enbart används för att täcka förluster i det

egna nätet skall dock få ingå i nätverksamhet, liksom mobila

reservkraftsanläggningar som används i samband med avbrott och

reparationer, föreslås det i propositionen (s. 80). NUTEK skall

som nätmyndighet utöva tillsyn över efterlevnaden av denna

bestämmelse.

Syftet med bestämmelsen om att nätverksamhet samt produktion

och handel med el (elverksamhet) inte får bedrivas av samma

juridiska person är att minska risken för korssubventionering,

framhålls det i propositionen. Många eldistributörer har

anläggningar för elproduktion som enbart utnyttjas för att täcka

överföringsförluster. Den vilande ellagstiftningens bestämmelser

skulle innebära att denna produktion måste skiljas från

nätverksamheten. Nätägaren skulle i så fall vara tvungen att

täcka förlusterna genom inköp av el i stället för genom egen

produktion. Detta skulle inte vara ändamålsenligt, anser

regeringen.

Bestämmelsen i den vilande ellagstiftningen, som föreskriver

att företag som bedriver nätverksamhet skall redovisa denna i

enlighet med bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125) och 11

kap. aktiebolagslagen (1975:1385), är enligt regeringen

överflödig. Skälen är följande. Näringsidkare är

bokföringsskyldiga enligt 1 § bokföringslagen. Eftersom all

nätverksamhet är näringsverksamhet kommer bokföringslagen att

vara tillämplig på nätverksamhet. Sådan verksamhet bedrivs

oftast i aktiebolagsform -- även ekonomiska föreningar och

kommunala verk förekommer. För att skapa möjlighet till bl.a.

jämförbarhet mellan skilda typer av nätverksamhet aviserar

regeringen att den eller nätmyndigheten kommer att utfärda

föreskrifter om redovisning av nätverksamhet som bedrivs av

kommuner. Detta har nu skett i departementspromemorian Förslag

till förordning om redovisning av nätverksamhet (Ds 1995:52).

Motionerna

Regeringens förslag innebär bl.a. att kommuner som både

producerar och distribuerar el tvingas -- även om man av

ideologiska eller andra skäl inte önskar det -- att bolagisera

endera distributionen eller produktionen, anförs det i

motion 1994/95:N25 (s). Motionärerna anser att det är

motsägelsefullt att detta krav ställs samtidigt som allt fler

ifrågasätter den bolagiseringsverksamhet som under senare tid

skett inom den kommunala sektorn.

För de små eldistributörerna kommer kravet på att produktion

och handel med el inte får bedrivas tillsammans med

nätverksamhet att ställa till problem, hävdas det i motion

1994/95:N22 (m). Det finns en uppenbar risk för att små och

medelstora företag kan bli utslagna från marknaden, menar

motionären. Han anser att det är självklart att det skall finnas

krav på att någon korssubventionering inte skall förekomma och

refererar till att Ellagstiftningsutredningen ansåg att det

skulle vara tillräckligt med att de olika verksamhetsgrenarna,

produktion och handel med el resp. nätverksamhet, särredovisas.

De företag som har färre än 10 000 elkunder bör därför få

tillstånd till en sådan särredovisning, föreslår motionären.

Regeringens förslag att produktion och handel inte får

bedrivas tillsammans med nätverksamhet skapar onödig byråkrati

både hos NUTEK och hos distributionsföretagen, anförs det i

motion 1994/95:N23 (v). Motionärerna anför att de i likhet med

Svenska Kommunförbundet och Riksförbundet Energileverantörerna

(REL) anser att ekonomisk särredovisning ger möjligheter till en

tillräcklig kontroll; regeringens förslag avvisas därför.

I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att nätverksamhet skall

bedrivas i juridiskt helt fristående företag som inte får vara

dotterföretag till elproducenter. Vidare förordas att alla

affärstransaktioner och elpriser skall vara offentliga -- om det

bedöms nödvändigt skall bolagsordningen ändras så att denna

insyn medges.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt Svenska Elverksföreningens uppgifter finns det (i mars

1994) ca 270 eldistributionsföretag med följande fördelning:

Distributionsföreningar 48

Privata aktiebolag 44

Övriga privata företag 1

Kommunala verk 41

Kommunala aktiebolag 112

Statliga verk 2

Statliga aktiebolag 21

Samägda (stat och kommun)

aktiebolag 4

Totalt 273

Av tabellen framgår bl.a. att av de kommunala

eldistributörerna drivs de flesta -- 112 av 153 -- i

aktiebolagsform. För dessa bolag finns det inget hinder att, vid

uppdelningen av nätverksamheten och elverksamheten, föra endera

av verksamheterna till kommunen och driva den i

förvaltningsform.

Enbart ekonomisk särredovisning, som förordas i vissa av

motionerna, anses enligt Näringsdepartementets bedömning inte ge

tillräckliga förutsättningar för en effektiv kontroll.

Ett genomförande av kravet i motion 1994/95:N26 (mp) på att

nätverksamhet skall bedrivas i juridiskt helt fristående företag

skulle innebära att elproducenter inte får äga regionnät eller

lokala nät. De regionala näten ägs och drivs för närvarande av

de kraftföretag som svarar för råkraftleveranser inom regionen.

De lokala näten ägs av distributionsföretag, av vilka

majoriteten är kommunalt ägda. Om nuvarande koncessionshavare --

i enlighet med motionens förslag -- skulle tvingas att avyttra

nätverksamheten skulle detta sannolikt leda till krav på

ersättning från staten. Vidare skulle stora administrativa

problem uppstå om nuvarande koncessioner skulle omprövas.

Ett genomförande av det andra förslaget i motion 1994/95:N26

(mp) avseende offentliggörande av elpriserna skulle innebära att

företag tvingas redovisa kommersiella uppgifter som normalt

skyddas av företagssekretess. Uppgiftsskyldigheten avseende

elmarknaden skulle därmed skilja sig från andra marknader.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen,

att huvudregeln bör vara att nätverksamhet resp. produktion av

och handel med el skall bedrivas av olika juridiska personer.

Detta är nödvändigt för att undvika risken för

korssubventionering.

De förslag till undantag som redovisas i propositionen

avseende dels sådan elproduktion som enbart används för att

täcka förluster i det egna nätet, dels mobila

reservkraftsanläggningar anser utskottet bör införas. Härigenom

ökar effektiviteten i systemet.

Enligt utskottets mening är ekonomisk särredovisning, som

förordas i motionerna 1994/95:N22 (m) och 1994/95:N23 (v), inte

tillräcklig. De myndigheter -- NUTEK och Konkurrensverket -- som

har att svara för kontrollen och tillsynen av elmarknadsreformen

anser inte att särredovisning ger tillräckliga möjligheter för

kontroll.

Den farhåga som framförs i motion 1994/95:N25 (s) för att den

nya ellagstiftningen i sig skulle medföra en kraftigt ökad

bolagiseringsverksamhet inom den kommunala sektorn, anser

utskottet överdriven. Som tidigare redovisats bedrivs för

närvarande huvuddelen av den kommunala eldistributionen i

bolagsform. För denna grupp kan endera av nätverksamheten och

elverksamheten läggas i förvaltningsform.

De förslag som framförs i motion 1994/95:N26 (mp) om

publicering av elpriser avstyrker utskottet med hänvisning till

vad som tidigare redovisats.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionen i

berörd del och avstyrker de här aktuella motionerna i

motsvarande delar.

Ikraftträdande m.m.

Regeringen föreslår (s. 84) att reglerna om den nya

elmarknaden skall träda i kraft den 1 januari 1996. Vid

övergången till det nya regelverket föreslås kunder med

tidsbegränsade kontrakt som löper ut efter den 1 juli 1995 inte

behöva iaktta uppsägningstiden hos leveranskoncessionshavare.

Enligt utskottets mening är det angeläget att det så snart

som möjligt skapas klara spelregler för aktörerna på

elmarknaden. Den nya ellagstiftningen bör träda i kraft den 1

januari 1996. I fråga om lagen (1976:240) om förvärv av

eldistributionsanläggning m.m. bör lagändringen beträffande

ikraftträdandet dock ges den lydelse som utskottet föreslår i

bilaga 3.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om ny ellagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N23 yrkande 1,

1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 1, 1994/95:N27 i

denna del, 1994/95:N273 yrkande 3, 1994/95:N274 yrkande 15,

1994/95:N403 yrkande 5 och 1994/95:N407 yrkande 3,

res. 1 (v)

res. 2 (mp)

2. beträffande omställningen av energisystemet

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo641 yrkande 18,

1994/95:N23 yrkande 2, 1994/95:N26 yrkande 2 i denna del,

1994/95:N403 yrkande 6, 1994/95:N432 yrkande 1 och

1994/95:N441 yrkandena 13 och 14,

res. 3 (v, mp)

3. beträffande Vattenfall AB

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N23 yrkande 3 och

1994/95:N26 yrkande 2 i denna del,

res. 4 (m, fp, kds) - motiv.

res. 5 (v)

res. 6 (mp)

4. beträffande utrikeshandeln med el

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 4,

1994/95:N24 yrkandena 1 och 2, 1994/95:N25 i denna del,

1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och 1994/95:N27 i denna del

antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71

s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar såvitt avser 2 § 2 mom., dock med ändrad lydelse

enligt Utskottets förslag i bilaga 2,

res. 7 (m, fp)

res. 8 (mp) - villk. res. 2

5. beträffande nordisk elmarknad

att riksdagen avslår motion 1994/95:N407 yrkande 4,

res. 9 (v) - motiv., villk. res. 1

res. 10 (mp) - motiv., villk. res. 2

6. beträffande små elkonsumenter och konsumenter i

glesbygd

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 2,

1994/95:N23 yrkande 5 i denna del, 1994/95:N25 i denna del,

1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och 1994/95:N27 i denna del

antar de i proposition 1994/95:222 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets

hemställan i det föregående,

b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.

såvitt avser 7 §,

res. 11 (v) - villk. res. 1

res. 12 (mp) - villk. res. 2

7. beträffande små elproducenter

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N21,

1994/95:N23 yrkandena 5 och 7, det förstnämnda i denna del,

1994/95:N26 yrkande 3 i denna del, 1994/95:N408, 1994/95:N420

och 1994/95:N421 yrkande 6 antar det i proposition 1994/95:222

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

såvitt avser 2 § 11 och 12 mom.,

res. 13 (c)

res. 14 (v) - villk. res. 1

res. 15 (mp) - villk. res. 2

8. beträffande organiserad handelsplats för el

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N24 yrkande 3 och

1994/95:N26 yrkande 3 i denna del,

res. 16 (mp) - villk. res. 2

9. beträffande fjärrvärme- och naturgasverksamhet

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 6

och 1994/95:N25 i denna del antar de i proposition 1994/95:222

framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen

(1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser punkt

4 i övergångsbestämmelserna,

b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.

såvitt avser 5 §,

res. 17 (v) - villk. res. 1

res. 18 (mp) - villk. res. 2

10. beträffande finansieringen av myndighetstillsynen,

m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:222 moment 8

och med avslag på motion 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del

godkänner det som anges i propositionen om nätavgiftens

utformning,

res. 19 (mp) - villk. res. 2

11. beträffande balansansvar

att riksdagen antar det i proposition 1994/95:222 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med

el, m.m. såvitt avser 13 §,

12. beträffande prissättning och kontroll

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 1

och 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del antar det i proposition

1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar såvitt avser 2 § 10 mom.,

13. beträffande produktion av el i nätverksamhet, m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N22,

1994/95:N23 yrkande 8, 1994/95:N25 i denna del och 1994/95:N26

yrkande 3 i denna del antar det i proposition 1994/95:222

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om

handel med el, m.m. såvitt avser 1 §,

res. 20 (v) - villk. res. 1

res. 21 (mp) - villk. res. 2

14. beträffande ikraftträdande m.m.

att riksdagen antar de i proposition 1994/95:222 framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar i den mån det inte

omfattas av utskottets hemställan i det föregående,

b) lag om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen

(1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar i den mån det inte

omfattas av utskottets hemställan i det föregående,

c) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. i

den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det

föregående,

d) lag om ändring i lagen (1994:1802) om ändring i lagen

(1994:618) om handel med el, m.m.,

e) lag om ändring i lagen (1994:1803) om ändring i lagen

(1994:619) om ändring i lagen (1985:277) om vissa

bulvanförhållanden,

f) lag om ändring i lagen (1994:1804) om ändring i lagen

(1994:620) om upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av

eldistributionsanläggning m.m., dock med ändring av lydelsen

enligt Utskottets förslag i bilaga 3.

Stockholm den 10 oktober 1995

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin

Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia

Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Lennart Beijer (v), Marie

Granlund (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund

(kds), Dag Ericson (s), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m),

Kerstin Warnerbring (c), Torsten Gavelin (fp) och Frank Lassen

(s).

Reservationer

1. Frågan om ny ellagstiftning (mom. 1)

Lennart Beijer (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s. 12 med "Det nu" och slutar på s. 13 med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser -- i linje med vad som anförs i motion

1994/95:N23 (v) -- att riksdagen hos regeringen bör hemställa om

en modifierad ny ellagstiftning, där handel med el i konkurrens

endast skall ske med råkraft mellan producenter och

distributörer/leveranskoncessionshavare.

Det förslag som regeringen nu har lagt fram är i stort sett

identiskt med det förslag som den dåvarande borgerliga

majoriteten i riksdagen beslöt om våren 1994 (bet.

1993/94:NU22). Den kritik som då framfördes i en reservation (s)

med instämmande i en meningsyttring (v) står sig fortfarande.

Kritiken innebar ett ifrågasättande av varför man skall ändra i

ett system som är både säkert och effektivt. Vidare ansågs en

avreglerad elmarknad omöjliggöra kärnkraftsavvecklingen och leda

till högre elpriser för glesbygdskunder.

Med det modifierade förslag till ellagstiftning som utskottet

förordar uppnås de fördelar som regeringen eftersträvar

samtidigt som riskerna för små- och glesbygdskunder minimeras.

Det kommer vidare att vara möjligt -- om det bedöms lämpligt --

att gå vidare i framtiden till ett system med fördjupad

konkurrens. Någon risk för konkurrenssnedvridningar med det

modifierade förslaget kan utskottet inte se. Alla distributörer

kommer att kunna agera på den konkurrensutsatta delen av

elmarknaden.

Den modifierade lagstiftning som utskottet efterlyser medför

att det behövs ändringar i regler och lagtext på olika områden.

Riksdagen bör anmoda regeringen att överväga på vilka områden

detta blir aktuellt och därefter återkomma med ett nytt förslag

till riksdagen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1994/95:N23 (v) i

berörd del och avstyrker propositionen. Av det sagda följer att

utskottet också avstyrker de motioner från allmänna motionstiden

-- motionerna 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273 (fp), 1994/95:N274

(fp) och 1994/95:N403 (kds) -- i vilka ett riksdagsbeslut om

genomförande av elmarknadsreformen föreslås.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande frågan om ny ellagstiftning

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkande 1,

med anledning av motionerna 1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26

yrkande 1 och 1994/95:N27 i denna del och med avslag på

motionerna 1994/95:N273 yrkande 3, 1994/95:N274 yrkande 15,

1994/95:N403 yrkande 5 och 1994/95:N407 yrkande 3

dels avslår proposition 1994/95:222,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

2. Frågan om ny ellagstiftning (mom. 1)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s. 12 med "Det nu" och slutar på s. 13 med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Den föreslagna reformen av elmarknaden ger, enligt utskottets

mening och i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N26

(mp), inte tillräckliga förutsättningar för en väl fungerande

elmarknad. Vinstmöjligheterna kommer att privatiseras, medan

staten får stå för de stora kostnaderna för miljöskador,

hälsoeffekter, samhällsrisker och långsiktigt verkande

radioaktiva och klimatförändrande utsläpp från elproduktionen.

Systemet kommer således inte att vara konkurrensneutralt. Den

föreslagna avregleringen är, menar utskottet, en halvmesyr och

bör avslås av riksdagen.

Enligt utskottets mening bör varje lagstiftningsåtgärd vara

ett steg på vägen mot ett grönare samhälle. I regeringens

förslag har de små producenterna och de små konsumenterna inte

fått några garantier för att deras ställning skall förbättras.

Vidare kommer en avreglerad elmarknad att innebära att

kärnkraftsavvecklingen försvåras.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1994/95:N26 (mp)

i berörd del. Även motionerna 1994/95:N25 (s) och 1994/95:N27

(s) blir i sak tillgodosedda och tillstyrks. Övriga här aktuella

motioner, 1994/95:N23 (v) -- i vilken en modifierad

ellagstiftning förordas -- samt 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273

(fp), 1994/95:N274 (fp) och 1994/95:N403 (kds) -- i vilka ett

riksdagsbeslut om genomförande av elmarknadsreformen föreslås

--, avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande frågan om ny ellagstiftning

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N25 i denna del,

1994/95:N26 yrkande 1 och 1994/95:N27 i denna del och med avslag

på motionerna 1994/95:N23 yrkande 1, 1994/95:N273 yrkande 3,

1994/95:N274 yrkande 15, 1994/95:N403 yrkande 5 och 1994/95:N407

yrkande 3 avslår proposition 1994/95:222.

3. Omställningen av energisystemet (mom. 2)

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s. 17 med "Utskottet delar" och slutar på s. 18 med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motionerna

1994/95:N23 (v), 1994/95:N432 (v), 1994/95:N26 (mp) och

1994/95:N441 (mp) -- att det nu är hög tid att fastlägga en

avvecklingsplan för kärnkraften. Energikommissionens

slutbetänkande kan här utgöra ett viktigt underlag.

För att möjliggöra en avveckling av kärnkraften måste

statsmakterna fastställa en plan med målet att först stabilisera

och därefter minska elanvändningen. Medlen för att åstadkomma

detta skall vara effektiviseringar och användande av förnybara

energikällor. Olika styrmedel måste användas för att uppnå det

angivna målet. I det sammanhanget vill utskottet särskilt lyfta

fram förslagen i de aktuella motionerna om att en miljöinriktad

skatteväxling bör genomföras.

Om den föreslagna nya ellagstiftningen införs ökar behovet av

de åtgärder som utskottet här har förordat. Anläggningar med

höga fasta kostnader, bl.a. kärnkraftverk, kommer enligt

utskottets mening att gynnas av elmarknadsreformen. Incitamenten

att spara och effektivisera energianvändningen kommer att

minska.

Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.

Därigenom skulle motionerna 1994/95:N23 (v), 1994/95:N432 (v),

1994/95:N26 (mp) och 1994/95:N441 (mp) bli tillgodosedda i här

berörda delar. Även övriga här aktuella motioner, 1994/95:Jo641

(c) och 1994/95:N403 (kds), blir i sak till stor del

tillgodosedda i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande omställningen av energisystemet

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N23 yrkande

2, 1994/95:N26 yrkande 2 i denna del, 1994/95:N432 yrkande 1 och

1994/95:N441 yrkandena 13 och 14 och med anledning av motionerna

1994/95:Jo641 yrkande 18 och 1994/95:N403 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Vattenfall AB (mom. 3, motiveringen)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kds), Sten Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp)

anser att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar

med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottets principiella inställning till frågan om statligt

ägande i företag tar sin utgångspunkt i ståndpunkten att statens

främsta uppgift inom närings- och energipolitiken är att ange

generella ramar och regelsystem. Ett direkt statligt ägande i

företag medför risk för att dessa får mer förmånliga

konkurrensvillkor än vad som gäller för privata företag. Med en

privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll,

kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning

tillika med en breddad riskkapitalmarknad.

Enligt utskottets uppfattning bör dock frågan om en

försäljning av Vattenfall AB sättas in i ett annat perspektiv än

vad som görs i motion 1994/95:N26 (mp). I den tidigare nämnda

motionen 1994/95:N298 (m), som utskottet skall behandla i ett

senare sammanhang, anförs att Vattenfall kommer att behöva

tillföras nytt riskkapital för offensiva satsningar runt

Östersjön och i Sverige.

Av det sagda framgår att utskottet inte anser att det är

aktuellt att pröva frågan om Vattenfall AB skall återföras till

affärsverksformen. Motionerna 1994/95:N23 (v) och 1994/95:N26

(mp) avstyrks i berörda delar.

5. Vattenfall AB (mom. 3)

Lennart Beijer (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen

och i motion 1994/95:N23 (v), att Vattenfall AB bör kvarstå i

statlig ägo. Detta innebär bl.a. att Vattenfall skall följa

statsmakternas energipolitiska intentioner. Vattenfall bör

sålunda vara en föregångare när det gäller insatser för

energieffektivisering och utveckling av alternativa

elproduktionsmetoder. Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda

regeringen att tillse att Vattenfall agerar på det angivna

sättet. Därmed blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd

del och tillstyrks alltså av utskottet.

Den uppsplittring av Vattenfall som förordas i motion

1994/95:N26 (mp) skulle, anser utskottet, försvåra möjligheterna

för företaget att kraftfullt kunna verka för att fastlagda

energipolitiska intentioner genomförs. Motionen avstyrks i här

aktuell del.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande Vattenfall AB

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkande 3 och

med avslag på motion 1994/95:N26 yrkande 2 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Vattenfall AB (mom. 3)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i

motion 1994/95:N26 (mp) bör Vattenfalls innehav av

vattenkraftverk försäljas till de landsting inom vars områden

verken är belägna. Detta bör ske för att ingen marknadsaktör

skall få en alltför dominerande ställning. Därigenom kan en

effektiv konkurrens etableras på marknaden. Kärnkraftverken bör

samordnas i ett separat affärsverk under Näringsdepartementet.

Regeringen bör lägga fram förslag i enlighet med vad som här har

angetts. Den nämnda motionen tillstyrks därmed av utskottet i

berörd del.

Det sagda innebär också att utskottet avstyrker motion

1994/95:N23 (v) i motsvarande del. Förslaget i motionen kommer

att sakna relevans med det beslut som utskottet här förordar.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande Vattenfall AB

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 2 i

denna del och med avslag på motion 1994/95:N23 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Utrikeshandeln med el (mom. 4)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m), Sten

Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

22 med "Utskottets grundinställning" och slutar på s. 23 med

"motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

En internationaliserad elmarknad innebär stora fördelar. Dessa

ligger i att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas

effektivare och att de nationella behoven av reservkapacitet kan

reduceras. Samtidigt vill utskottet understryka att staten har

det yttersta ansvaret för den nationella försörjningstryggheten.

Detta kommer till uttryck i den nya ellagstiftningen dels genom

att regeringen skall pröva nya utlandsförbindelser genom ett

koncessionsförfarande, dels genom en generell anmälningsplikt

för långsiktiga kontrakt som ingås över gränserna.

Staten har härmed, menar utskottet med instämmande i vad som

anförs i motion 1994/95:N24 (m, fp), det inflytande över

utrikeshandeln med el som erfordras. Det uppdrag beträffande

utrikeshandeln som den tidigare nämnda särskilda utredaren

erhållit är sålunda inte behövligt. Någon ytterligare reglering

av utrikeshandeln erfordras inte. Det är också onödigt att --

som görs i propositionen och i utredningsdirektiven -- uttala

att tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av

staten.

Utskottet anser vidare, i likhet med vad som anförs i den

nämnda motionen, att den i propositionen föreslagna utformningen

av den här aktuella bestämmelsen (2 § 2 mom.) bör avslås av

riksdagen. I stället bör bestämmelsen formuleras på det sätt som

framgår av motionen och som återges i bilaga 4. Detta

överensstämmer med vad Energikommissionen föreslog i sitt

delbetänkande. Genom den av utskottet föreslagna utformningen

kommer de bedömningskriterier som fanns angivna i förarbetena

till den vilande ellagstiftningen att återspeglas i lagtexten.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande utrikeshandeln med el

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N24 yrkandena 1

och 2 och med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 4,

1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och

1994/95:N27 i denna del antar det i proposition 1994/95:222

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:617) om

ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 2 mom., dock med

ändrad lydelse enligt Alternativt förslag i bilaga 4.

8. Utrikeshandeln med el (mom. 4)

Under förutsättning av avslag på reservation 2

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

22 med "Beträffande den" och slutar på s. 23 med "motsvarande

delar" bort ha följande lydelse:

I det föregående (reservation 2) har yrkats avslag på

propositionen. För den händelse detta förslag inte vinner

riksdagens gehör bör reglerna för koncession för utrikeshandel,

i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N26 (mp), utformas

så att myndighet eller domstol kan tolka dem. Regeringen bör

inte ensam få avgöra om kraftaffärer med utlandet skall vara

tillåtna. Den tidigare nämnda särskilda utredaren bör genom

tilläggsdirektiv ges i uppdrag att analysera och lämna förslag i

detta avseende.

Genom ett sådant beslut av riksdagen blir den nämnda motionen

tillgodosedd i berörd del och tillstyrks av utskottet. Med denna

precisering tillstyrker utskottet också propositionen i här

aktuell del -- dock med den ändring av regeringens förslag som

framgår av bilaga 2. Övriga fyra motioner avstyrks i motsvarande

delar.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande utrikeshandeln med el

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 3 i

denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 4,

1994/95:N24 yrkandena 1 och 2, 1994/95:N25 i denna del och

1994/95:N27 i denna del

dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i

lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 2 mom., dock med

ändrad lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 2,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

9. Nordisk elmarknad (mom. 5, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Lennart Beijer (v) anser att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 24 med "Utskottet tillmäter" och slutar på

s. 25 med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts i reservation 1 med krav

på att regeringen skall anmodas att lägga fram ett modifierat

förslag till ellagstiftning kommer etablerandet av en nordisk

elmarknad att få en något annorlunda utformning med detta

förslag än vad som nu har beskrivits. Motion 1994/95:N407 (m)

avstyrks därför i berörd del.

Utskottet vill dock understryka att det nordiska samarbetet på

elområdet som har bedrivits sedan lång tid tillbaka bör

fortsätta och vidareutvecklas.

10. Nordisk elmarknad (mom. 5, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Eva Goës (mp) anser att den del av utskottets yttrande som

börjar på s. 24 med "Utskottet tillmäter" och slutar på s.

25 med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts i reservation 2 med krav

på avslag på propositionen i dess helhet saknar frågan om

etablerandet av en nordisk elmarknad på det sätt som nu

beskrivits aktualitet. Motion 1994/95:N407 (m) avstyrks därför i

berörd del.

Utskottet vill dock understryka att det nordiska samarbete på

elområdet som har bedrivits sedan lång tid tillbaka bör

fortsätta och vidareutvecklas.

11. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (mom. 6)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Lennart Beijer (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

28 med "Som utskottet" och slutar på s. 29 med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

Som anfördes i reservation 1 är risken uppenbar att förslaget

till reformerad elmarknad endast skulle komma att gynna stora

industriföretag och andra stora konsumenter. De negativa

effekterna för små konsumenter och konsumenter i glesbygd är det

främsta skälet för förslaget i den nämnda reservationen om en

modifierad lagstiftning med innebörd att konkurrensutsättningen

endast skall avse handel med råkraft.

En direkt följd av detta modifierade förslag är att systemet

med leveranskoncessioner bör permanentas. Därigenom kommer det,

enligt utskottets mening, att vara lättare både att se till att

de små konsumenternas intressen tillvaratas och att uppnå goda

villkor för glesbygdskonsumenterna. Även i det fall att

riksdagen beslutar att införa en ny ellagstiftning i enlighet

med regeringens förslag bör systemet med leveranskoncessioner

permanentas.

Regeringen bör anmodas att återkomma till riksdagen med

förslag om lagändringar för att tillgodose vad utskottet här har

förordat. Med detta tillstyrks motion 1994/95:N23 (v) i berörd

del. I avvaktan på nytt förslag från regeringen tillstyrks

propositionen i nu aktuell del. Övriga här aktuella motioner

avstyrks i berörda delar. Som tidigare redovisats kommer det

uppföljnings- och utvärderingsarbete som regeringen planerar att

till stora delar tillgodose de önskemål och synpunkter som

framförs i motionerna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande små elkonsumenter och konsumenter i

glesbygd

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N23 yrkande 5 i

denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 2,

1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och

1994/95:N27 i denna del

dels antar de i proposition 1994/95:222 framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets

hemställan i det föregående,

b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.

såvitt avser 7 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

12. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (mom. 6)

Under förutsättning av avslag på reservation 2

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.

28 med "Som utskottet" och slutar på s. 29 med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör -- i det fall riksdagen beslutar

att införa en ny ellagstiftning -- följande förslag som

framläggs i motion 1994/95:N26 (mp) genomföras. Elproducenterna

och nätoperatörerna bör åläggas att basera sin prissättning

enbart på förbrukad energi. Därvid skall inga fasta avgifter

förutom anslutningsavgift få förekomma. Vidare bör gälla att

kostnadsutjämning skall vara regel -- och inte undantag -- för

ett sammanhängande geografiskt område som betjänas av samma

nätoperatör. Slutligen skall regeringen redovisa hur problemet

skall lösas om ingen nätoperatör vill åta sig koncession för

visst område.

Regeringen bör anmodas att återkomma till riksdagen med

förslag om lagändringar och andra eventuellt erforderliga

förslag för att tillgodose vad utskottet här har förordat. Med

detta tillstyrks den nämnda motionen i berörd del. I avvaktan på

nytt förslag från regeringen tillstyrks propositionen i nu

aktuell del.

Förslaget i motion 1994/95:N26 (mp) om en konsekvensutredning

avstyrks av utskottet, liksom samtliga övriga här aktuella

motioner i berörda delar. Som tidigare redovisats kommer det

uppföljnings- och utvärderingsarbete som regeringen planerar att

till stora delar tillgodose de önskemål och synpunkter som

framförs i motionerna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande små elkonsumenter och konsumenter i

glesbygd

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N26 yrkande 3 i

denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 2,

1994/95:N23 yrkande 5 i denna del, 1994/95:N25 i denna del och

1994/95:N27 i denna del

dels antar de i proposition 1994/95:222 framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets

hemställan i det föregående,

b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.

såvitt avser 7 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

13. Små elproducenter (mom. 7)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som

börjar med "När det" och slutar med "motsvarande delar" bort ha

följande lydelse:

När det gäller frågan om regleringen av ersättningen till de

små elproducenterna anser utskottet att den modell som förordas

i motion 1994/95:N421 (c) bör tillämpas. Som tidigare redovisats

förespråkas där att priset på el från de små kraftverken bör

fastställas till en viss procent av den sammanlagda el- och

nättaxan inom det aktuella distributionsområdet. Genom ett

sådant system, som tillämpas i bl.a. Tyskland och Danmark, kan

tolkningstvister undvikas. I motionen utvecklas det förordade

systemet ytterligare. Regeringen bör anmodas att återkomma till

riksdagen med förslag till ny utformning av den aktuella

bestämmelsen (2 § 12 mom.) i ellagen, varigenom den nämnda

motionen blir tillgodosedd i berörd del. I avvaktan på ett

sådant förslag tillstyrks propositionen i nu aktuell del.

I motion 1994/95:N21 (c) -- -- -- (= utskottet) -- -- --

därmed motionen.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande små elproducenter

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N421 yrkande 6

och med avslag på motionerna 1994/95:N21, 1994/95:N23 yrkandena

5 och 7, det förstnämnda i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i

denna del, 1994/95:N408 och 1994/95:N420

dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

såvitt avser 2 § 11 och 12 mom.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

14. Små elproducenter (mom. 7)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Lennart Beijer (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"

bort ha följande lydelse:

I det föregående (reservation 1) har begärts ett modifierat

förslag till ellagstiftning. Med ett sådant förslag permanentas

systemet med leveranskoncessioner. Därmed kommer det skydd för

den småskaliga elproduktionen som detta system innebär att

fortsätta att gälla. Om denna reservation inte bifalls bör

riksdagen hos regeringen hemställa om en ändring av regeringens

förslag i den fråga som nu är aktuell.

Utskottet delar regeringens bedömning att innehavare av

produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om högst

1 500 kW inte skall betala annan del av nättariffen än

engångsavgift för anslutning, avgift för mätare och årlig avgift

för mätning och rapportering (2 § 11 mom. i ellagen). Denna del

av propositionen tillstyrks sålunda av utskottet.

Däremot anser utskottet att regeringens förslag till avgifter

och ersättning för inmatning av el på nätet inte är

tillräckligt. Regeringens ståndpunkt att den småskaliga

elproduktionen bör tillförsäkras rimliga ekonomiska villkor

är alltför passiv. Målsättningen bör i stället vara att

tillförsäkra de små elproducenterna goda ekonomiska villkor.

Detta är nödvändigt för att utvecklingen av miljövänlig

elproduktion skall intensifieras. Regeringen bör anmodas att

skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser

det här angivna syftet. Därmed blir motion 1994/95:N23 (v)

tillgodosedd i berörd del; den tillstyrks. I avvaktan på ett

sådant förslag tillstyrks propositionen även såvitt nu är i

fråga.

I motion 1994/95:N21 (c) -- -- -- (= utskottet) -- -- --

därmed motionen.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande små elproducenter

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkandena 5

och 7, det förstnämnda i denna del, och med avslag på motionerna

1994/95:N21, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del, 1994/95:N408,

1994/95:N420 och 1994/95:N421 yrkande 6

dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

såvitt avser 2 § 11 och 12 mom.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

15. Små elproducenter (mom. 7)

Under förutsättning av avslag på reservation 2

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som

börjar med "När det" och slutar med "motsvarande delar" bort ha

följande lydelse:

I det fall riksdagen beslutar att införa en ny ellagstiftning

bör följande förslag som framläggs i motion 1994/95:N26 (mp)

genomföras.

När det gäller frågan om regleringen av ersättningen till de

små elproducenterna anser utskottet, i likhet med vad som anförs

i nyssnämnda motion, att denna bör bestämmas på ett sådant sätt

att ersättningsnivån inte får bli sämre än vad som gäller för

närvarande. I stället bör gälla att villkoren förbättras. Den

småskaliga elproduktionen bör stimuleras och ges möjligheter

att konkurrera med de stora elbolagen. Regeringen bör anmodas

att återkomma med förslag till utformning av den aktuella

bestämmelsen (2 § 12 mom.) i ellagen och de åtgärder som i

övrigt erfordras för att uppnå det här angivna syftet. Därigenom

blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del. I avvaktan

på ett sådant förslag tillstyrks propositionen i nu aktuell del.

I motion 1994/95:N21 (c) -- -- -- (= utskottet) -- -- --

därmed motionen.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande små elproducenter

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N26 yrkande 3 i

denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N21, 1994/95:N23

yrkandena 5 och 7, det förstnämnda i denna del, 1994/95:N408,

1994/95:N420 och 1994/95:N421 yrkande 6

dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

såvitt avser 2 § 11 och 12 mom.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

16. Organiserad handelsplats för el (mom. 8)

Under förutsättning av avslag på reservation 2

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som

börjar med "Genom det" och slutar med "berörda delar" bort ha

följande lydelse:

I det fall riksdagen beslutar att införa en ny ellagstiftning

bör följande förslag som framläggs i motion 1994/95:N26 (mp)

genomföras.

Som anförs i nyssnämnda motion bör den tidigare nämnda

särskilda utredaren genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att i

sitt utredningsarbete särskilt beakta de små producenternas

intressen. Bland annat bör situationen för vindkraftverken

uppmärksammas. Det bör också utredas hur enskilda konsumenter

skall kunna transitera kraft från vindkraftverk som de är

delägare i.

Den nämnda motionen tillstyrks alltså av utskottet i denna

del. Den andra här aktuella motionen 1994/95:N24 (m, fp)

avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande organiserad handelsplats för el

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 3 i

denna del och med avslag på motion 1994/95:N24 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (mom. 9)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Lennart Beijer (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motsvarande

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1994/95:N23 (v), att uppvärmning av nya byggnader med el inte

bör tillåtas. Riksdagen bör därför nu anmoda regeringen att

lägga fram förslag om förbud för elvärme i nya byggnader. På

sikt måste också de byggnader i tätorter som för närvarande

uppvärms med el omfattas av ett förbud för elvärme. Även i detta

avseende bör regeringen återkomma med erforderliga förslag till

riksdagen.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här

berörd del och den nämnda motionen i motsvarande del.

9. beträffande fjärrvärme- och naturgasverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkande 6 och

med avslag på motion 1994/95:N25 i denna del

dels antar de i proposition 1994/95:222 framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen

(1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser punkt 4 i

övergångsbestämmelserna,

b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.

såvitt avser 5 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

18. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (mom. 9)

Under förutsättning av avslag på reservation 2

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motsvarande

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser -- -- -- (= reservation 17) -- -- --

motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

lydelse enligt hemställan i reservation 17.

19. Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m. (mom. 10)

Under förutsättning av avslag på reservation 2

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "övriga

myndighetsverksamheten" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör nätmyndigheten -- om riksdagen

fattar beslut om den nya ellagstiftningen -- vara en fristående

myndighet. Som sägs i motion 1994/95:N26 (mp) är det olämpligt

ur trovärdighetssynpunkt att NUTEK också har övervakande

uppgifter. Ett alternativ till en fristående nätmyndighet skulle

kunna vara att låta den ingå i Konkurrensverket. Riksdagen bör

anmoda regeringen att överväga denna fråga och återkomma med ett

nytt förslag. Utskottet tillstyrker därmed den nämnda motionen i

berörd del. Vad som anförs i propositionen om nätavgiftens

utformning har utskottet inget att erinra emot.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande finansieringen av myndighetstillsynen,

m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:222 moment 8

och motion 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del

dels godkänner det som anges i propositionen om

nätavgiftens utformning,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

20. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (mom. 13)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Lennart Beijer (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"

bort ha följande lydelse:

Om riksdagen nu fattar beslut om den nya ellagstiftningen bör

riksdagen samtidigt avvisa kravet på att nätverksamhet resp.

produktion av och handel med el skall bedrivas av skilda

juridiska personer. Som sägs i motion 1994/95:N23 (v) skulle ett

genomförande av detta krav medföra onödig byråkrati hos både

NUTEK och distributionsföretagen. I stället bör det räcka med

att kräva att ekonomisk särredovisning skall ske. De företag som

har färre än 10 000 elkunder bör enligt utskottets mening --

och i likhet med vad som anförs i motion 1994/94:N22 (m) -- få

tillstånd till en sådan särredovisning. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med de förslag som erfordras. I avvaktan på denna

komplettering tillstyrks regeringens förslag.

Med detta tillstyrker utskottet de nämnda motionerna i berörda

delar. Utskottet avstyrker det nu aktuella förslaget i motion

1994/95:N26 (mp).

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande produktion av el i nätverksamhet, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N22 och

1994/95:N23 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1994/95:N25

i denna del och 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del

dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med

el, m.m. såvitt avser 1 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

21. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (mom. 13)

Under förutsättning av avslag på reservation 2

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"

bort ha följande lydelse:

Om riksdagen fattar beslut om den nya ellagstiftningen anser

utskottet att bestämmelserna bör kompletteras i två avseenden.

Som anförs i motion 1994/95:N26 (mp) bör nätverksamhet bedrivas

i ett juridiskt helt fristående företag som inte får vara

dotterföretag till en elproducent. Denna princip bör gälla för

alla nya nätföretag som etableras. Vidare bör gälla att alla

affärstransaktioner och elpriser skall vara offentliga. Om så

erfordras får bolagsordningen ändras så att detta blir möjligt.

Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag i

enlighet med vad utskottet har förordat.

Med detta tillstyrker utskottet den nämnda motionen i berörd

del. Övriga här aktuella motioner avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande produktion av el i nätverksamhet, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 3 i

denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N22,

1994/95:N23 yrkande 8 och 1994/95:N25 i denna del

dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med

el, m.m. såvitt avser 1 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Frågan om ny ellagstiftning (mom. 1)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kds), Sten Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp)

anför:

Vi anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1994/95:N24

(m, fp), 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273 (fp), 1994/95:N274 (fp)

och 1994/95:N403 (kds), att elmarknadsreformen borde ha

genomförts den 1 januari 1995 -- vilket riksdagen beslöt om

våren 1994. Det förslag som regeringen nu har lagt fram

innehåller visserligen några klargöranden och förtydliganden,

men dessa har inte en sådan dignitet att de motiverar den

ettåriga förseningen.

Det avgörande i dagsläget är dock att ge aktörerna på

elmarknaden klara och fasta spelregler och att den nya

lagstiftningen kan träda i kraft så snabbt som möjligt. Av denna

anledning stöder vi i huvudsak regeringens förslag.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71

s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 § 2 mom.

Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig

från allmän synpunkt.

Nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl

meddelas för ledning som är avsedd för spänning som inte

överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med

nätkoncession som berörs av ledningen.

Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör en

med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får

inte meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller

med ett annat koncessionsområde.

Nätkoncession som avser en utlandsförbindelse får inte

meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra

möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i

landet.

Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt

är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får

endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva

nätverksamhet inom det begärda området.

Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller

områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna

inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession skall

lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Nätkoncession får inte Nätkoncession får inte

överlåtas utan överlåtas utan

tillstånd av regeringen tillstånd av regeringen

eller, efter regeringens eller, efter regeringens

bemyndigande, av bemyndigande, av

nätmyndigheten. Vid nätmyndigheten. Vid

prövning av ansökan om prövning av ansökan om

överlåtelse av överlåtelse av

nätkoncession skall nätkoncession skall femte

fjärde stycket stycket tillämpas.

tillämpas.

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1994:1804) om ändring i lagen (1994:620)

om upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av

eldistributionsanläggning m.m.

Bilaga 3

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Enligt riksdagens beslut Härigenom föreskrivs att

föreskrivs att lagen lagen (1976:240) om

(1976:240) om förvärv av förvärv av

eldistributionsanläggning eldistributionsanläggning

m.m. skall upphöra att m.m. skall upphöra att

gälla den dag regeringen gälla vid utgången av

bestämmer. år 1995.

I reservation 7 föreslagen ändring i regeringens

Bilaga 4

förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i

lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar

Regeringens förslag Alternativt förslag

2 § 2 mom.

Nätkoncession får Nätkoncession får

meddelas endast om meddelas endast om

anläggningen är anläggningen är

lämplig från allmän lämplig från allmän

synpunkt. synpunkt. Vid meddelande av

nätkoncession som avser

utlandsförbindelse skall

dessutom särskilt beaktas

förbindelsens allmänna

betydelse för landets

elförsörjning.

Nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl

meddelas för ledning som är avsedd för spänning som inte

överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med

nätkoncession som berörs av ledningen.

Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör en

med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får

inte meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller

med ett annat koncessionsområde.

Nätkoncession som avser en

utlandsförbindelse får

inte meddelas om

förbindelsen allvarligt

skulle försämra

möjligheterna att

långsiktigt

upprätthålla

elförsörjningen i

landet.

Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt

är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får

endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva

nätverksamhet inom det begärda området.

Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller

områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna

inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession skall

lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen

eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten. Vid

prövning av ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall fjärde

stycket tillämpas.

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 5

Bakgrund 5

Frågan om ny ellagstiftning 7

Propositionsförslaget i stort 7

Motioner med avslagsyrkanden 8

Motioner med krav på avreglering 10

Vissa kompletterande uppgifter 11

Utskottets ställningstagande 12

Omställningen av energisystemet 13

Propositionen 13

Motionerna 14

Vissa kompletterande uppgifter 15

Utskottets ställningstagande 17

Vattenfall AB 18

Utrikeshandeln med el 19

Propositionen 19

Motionerna 20

Vissa kompletterande uppgifter 21

Utskottets ställningstagande 22

Nordisk elmarknad 23

Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd 25

Propositionen 25

Motionerna 26

Vissa kompletterande uppgifter 27

Utskottets ställningstagande 28

Små elproducenter 29

Propositionen 29

Motionerna 30

Tidigare riksdagsbehandling 31

Utskottets ställningstagande 32

Organiserad handelsplats för el 32

Fjärrvärme- och naturgasverksamhet 34

Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m. 35

Balansansvar 36

Prissättning och kontroll 37

Produktion av el i nätverksamhet, m.m. 38

Propositionen 38

Motionerna 38

Vissa kompletterande uppgifter 39

Utskottets ställningstagande 40

Ikraftträdande m.m. 40

Hemställan 41

Reservationer

1. Frågan om ny ellagstiftning (v) 43

2. Frågan om ny ellagstiftning (mp) 44

3. Omställningen av energisystemet (v, mp) 45

4. Vattenfall AB (m, fp, kds) 46

5. Vattenfall AB (v) 46

6. Vattenfall AB (mp) 47

7. Utrikeshandeln med el (m, fp) 48

8. Utrikeshandeln med el (mp) 49

9. Nordisk elmarknad (v) 49

10. Nordisk elmarknad (mp) 50

11. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (v) 50

12. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (mp) 51

13. Små elproducenter (c) 52

14. Små elproducenter (v) 53

15. Små elproducenter (mp) 54

16. Organiserad handelsplats för el (mp) 54

17. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (v) 55

18. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (mp) 56

19. Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m. (mp) 56

20. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (v) 57

21. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (mp) 57

Särskilt yttrande

Frågan om ny ellagstiftning (m, fp, kds) 58

Bilagor

1. Regeringens lagförslag 59

2. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71

s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar. 76

3. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1994:1804) om ändring i lagen (1994:620)

om upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av

eldistributionsanläggning m.m. 77

4. I reservation 7 föreslagen ändring i regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen

(1902:71 s 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar. 78