Bet. 1995/96:NU10

Näringsutskottets betänkande

1995/96:NU10

Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m.

Innehåll

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

NU10

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1995/96:83 om säkrare

finansiering av framtida kärnav-

fallskostnader m.m.,

dels fyra motioner som väckts med

anledning av propositionen,

dels två motioner från allmänna

motionstiden.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag om vissa ändringar i den s.k.

finansieringslagen. Lagen ålägger

reaktorinnehavarna att täcka

kostnaderna för hanteringen av

kärnkraftens restprodukter. För detta

ändamål uttas en avgift som för

närvarande uppgår till i genomsnitt 1,9

öre per kWh. Pengarna sätts in på ett

räntebärande konto i Riksbanken. I

propositionen föreslås att

avgiftsmedlen skall överföras till en

särskild fond benämnd Kärn-

avfallsfonden och som i myndighetsform

skall svara för kapitalförvaltningen.

Fondens medel skall enligt förslaget

placeras i Riksgäldskontoret,

företrädesvis i form av real inlåning.

Avgiftsskyldigheten skall kompletteras

med ett garantisystem som innebär krav

på reaktorinnehavarna att ställa sådana

säkerheter att de kan täcka kostnaderna

för avfallshanteringen m.m. om

fonderingen enligt finansieringslagen

är otillräcklig.

Motioner med skilda krav på

förändringar av förslagen i

propositionen avstyrks av utskottet men

följs upp i reservationer med begäran

om att regeringen skall återkomma till

riksdagen med ett reviderat lagförslag.

I en reservation (m, kds) avvisas

regeringens förslag att

Kärnavfallsfondens tillgångar endast

skall få placeras i Riksgäldskontoret;

i stället efterlyses en friare

placeringspolitik. Företrädaren för

Centerpartiet framför farhågor för att

det föreslagna garantisystemet med

ställda säkerheter kan leda till ett

minskat finansiellt utrymme för att

utveckla alternativ energiproduktion,

och han anser att enbart

fondavsättningar bör tillåtas. Det

föreslagna systemet med säkerheter

accepteras däremot i en reservation

(mp), där det dock anförs att

säkerheterna bör sättas mycket högt. I

andra reservationer (mp) ställs krav på

att fondförvaltningen skall styras av

ett realränteantagande på 0 %,

samtidigt som argument framförs för att

den årliga avgiften för

reaktorinnehavarna skall höjas

kraftigt. I en annan reservation (mp)

argumenteras vidare för att även t.ex.

miljöorganisationer skall kunna erhålla

finansiellt stöd ur Kärnavfallsfonden

för informationsinsatser inför

diskussioner om slutförvaringen av

kärnavfallet.

Propositionen

I proposition 1995/96:83 föreslås att

riksdagen antar regeringens förslag

till

1. lag om ändring i lagen (1992:1537)

om finansiering av framtida utgifter

för använt kärnbränsle m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1988:1597)

om finansiering av hanteringen av visst

radioaktivt avfall m.m.

Lagförslagen, som granskats av

Lagrådet, återges i bilaga.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av

propositionen är följande:

1995/96:N11 av Dan Ericsson (kds) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

slutförvaringen av utbränt kärnbränsle,

2. avslår regeringens förslag att

placera Kärnbränslefondens medel hos

Riksgäldskontoret,

3. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

Kärnbränslefondsutredningens förslag om

en fristående styrelse för fonden och

dess förvaltning.

1995/96:N12 av Karin Falkmer m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar att

lagen om finansiering av framtida

utgifter för använt kärnbränsle m.m.

ges den utformning som föreslagits av

Kärnbränslefondsutredningen i dess

förslag till 7 ae §§.

1995/96:N13 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att kalkylerna för

avfallshanteringen baseras på realränta

noll,

2. hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagen om finansiering

av framtida utgifter för använt

kärnbränsle att av lagtexten framgår

att kalkylerna för avfallshanteringen

baseras på realränta noll,

3. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

snabbare bygga upp Kärnavfallsfonden,

4. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

avfallsavgiften snarast bör höjas till

5 öre per kWh producerad kärnkraftsel,

5. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de

ställda säkerheterna bör grundas på

bedömningar på den ekonomiska

säkerhetsmarknaden och inte på

politiska bedömningar,

6. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

kommuner, sakägare och

miljöorganisationer skall få stöd ur

kärnavfallsfonden för

kompetensuppbyggnad och

tillhandahållande av oberoende

expertis,

7. som sin mening ger regeringen till

känna att avgiften inte får beräknas på

en längre driftstid per reaktor än 25

år.

1995/96:N14 av Lennart Brunander m.fl.

(c) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagen (1992:1537) om

finansiering av framtida utgifter för

använt kärnbränsle som gäller

fondavsättning,

2. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lagen

(1988:1597) om finansiering av visst

radioaktivt avfall m.m.

De motioner från allmänna motionstiden

som behandlas här är följande:

1994/95:N426 av Eva Goës m.fl. (mp)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

avgiften till de lagstadgade fonderna

för omhändertagande av kärnkraftens

avfall fr.o.m. den 1 juli 1995 bör

höjas till 5 öre per kWh,

2. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

kalkyler för omhändertagandet av

kärnkraftens avfall skall grundas på

kalkylränta noll,

3. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

fonderade medel ej skall kunna placeras

på värdepappersmarknaden,

4. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

ägarna till kärnkraftsbolagen skall

lämna garantier för sina förpliktelser

mot staten genom ett system med

fullgoda säkerheter,

5. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

utbetalning av medel till SKB för dess

åtaganden, enligt vad i motionen

anförts.

1994/95:N447 av Lennart Daléus (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kraftföretagens finansiella

ansvar för avfallshantering etc.

Utskottet

Bakgrund

Det nuvarande systemet för finansiering

av framtida utgifter för använt

kärnbränsle m.m. infördes år 1981 och

grundas numera på bestämmelser i dels

lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet (den s.k. kärntekniklagen),

dels lagen (1992:1537) om finansiering

av framtida utgifter för använt

kärnbränsle m.m. (den s.k.

finansieringslagen). I kärntekniklagen

återfinns de grundläggande

bestämmelserna om tillståndshavarnas

ansvar, inkl. det ekonomiska ansvaret,

för hantering och slutförvaring av

kärnavfall. I syfte att säkerställa att

medel finns tillgängliga när de olika

åtgärderna i programmet för

kärnavfallshantering skall genomföras,

har införts ett särskilt system som

innebär förpliktelse för reaktorägarna

att betala en avgift i förhållande till

den energi som levereras från

reaktoranläggningen. Bestämmelser om

detta avgiftssystem finns i

finansieringslagen.

I sistnämnda bestämmelser fastslås att

kärnkraftsproduktionen skall bära

kostnaderna för hanteringen av

kärnkraftens restprodukter. Beslut om

avgift fattas årligen av regeringen,

efter förslag av Statens

kärnkraftinspektion (SKI), och uttrycks

som ett visst belopp i öre per kWh el

som levereras från reaktoranläggningen.

Pengarna sätts in på ett räntebärande

konto i Riksbanken.

Avgiften skall täcka kostnaderna för

en säker hantering och slutförvaring av

i reaktorn använt kärnbränsle, en säker

avveckling och rivning av

reaktoranläggningen samt kostnader för

den forsknings- och

utvecklingsverksamhet som erfordras för

att komplettera reaktorinnehavarens

motsvarande insatser. Avgiften skall

vidare täcka de kostnader som staten

har i dessa avseenden.

Avgiftsuttaget från de olika

anläggningarna varierar. Sedan år 1984

har avgiften legat på samma

genomsnittliga nivå, 1,9 öre per kWh.

Den kostnadsmassa som fördelas ut på

reaktorinnehavarna är den uppskattade

kostnaden för samtliga åtgärder fram

till år 2060 då allt använt kärnbränsle

beräknas ha blivit placerat i

slutförvar. Till grund för beräkningen

av avgiftens storlek ligger en 25-årig

drifttid och en årsproduktion om 67

TWh.

Mellan åren 1982 och 1994 har

inbetalats totalt ca 16,7 miljarder

kronor i avgifter. Under samma period

har räntorna på de fonderade medlen

uppgått till ca 7,3 miljarder kronor.

Tillsammans med vissa andra

inbetalningar har finansieringssystemet

under nämnda period tillförts totalt ca

24 miljarder kronor. Utbetalningarna

har under motsvarande tid uppgått till

ca 8,6 miljarder kronor. Detta betyder

att behållningen i fonden vid utgången

av år 1994 uppgick till ca 15,4

miljarder kronor.

Allmänt om regeringens förslag

I maj 1993 beslutade den dåvarande

regeringen att låta tillkalla en

särskild utredare med uppdrag att göra

en översyn av kapitalförvaltningen av

de medel som inbetalas enligt

finansieringslagen. Utredningen - den

s.k. Kärnbränslefondsutredningen

(särskild utredare: överdirektör Olof

Söderberg) - överlämnade i juni 1994

till regeringen betänkandet Säkrare

finansiering av framtida

kärnavfallskostnader (SOU 1994:107).

Betänkandet bildar utgångspunkt för

regeringens överväganden i den nu

aktuella propositionen 1995/96:83.

I propositionen föreslår regeringen

att reaktorinnehavarnas nuvarande

skyldigheter att betala avgifter enligt

finansieringslagen skall kompletteras

med en skyldighet att ställa säkerheter

för dessa kostnader. Krav skall

ställas på reaktorinnehavarna att lämna

säkerheter till staten för täckande av

framtida kostnader för

avfallshanteringen om fonderingen

enligt finansieringslagen skulle visa

sig vara otillräcklig. Regeringen

föreslår vidare att finansieringslagen

kompletteras med en regel som innebär

att avgiftsmedlen förs över till en

särskild fond benämnd

Kärnavfallsfonden, vars tillgångar

skall placeras hos Riksgäldskontoret.

Fondens verksamhet skall bedrivas i

myndighetsform under samma namn och

ledas av en styrelse på högst sju

personer med sakkunskap inom bl.a.

finansiell ekonomi. Kärnavfallsfondens

uppgift skall omfatta enbart

förvaltning av fondmedlen. SKI kommer

även fortsättningsvis att svara för

prövning av avgifternas storlek, lämna

ett årligt avgiftsförslag till

regeringen och vaka över användningen

av avgiftsmedlen. SKI skall ges rätt

att begära utbetalning av medel från

fonden till de ändamål de är avsedda

för.

I propositionen sägs att den årliga

avgiften skall vara beräknad så att

fonduppbyggnaden, inkl. den förväntade

framtida avkastningen, täcker

kostnaderna för att ta hand om den

mängd använt kärnbränsle och kärn-

avfall m.m. som genereras vid en drift

av reaktorerna i 25 år ( intjänande-

tiden ), eller om reaktorn går mer än

25 år, den avfallsmängd som då

producerats. De kostnader som

intjänandetiden skall täcka uppstår

under 60 år fram t.o.m. 2050-talet.

Enligt vissa beräkningar uppgår de

totala återstående kostnaderna till ca

45 miljarder kronor. Denna s.k.

baskalkyl utgår från i dagsläget kända

förhållanden och känd teknik för

avfallshanteringen, vilket är styrande

för beräkningen av de totala

kostnaderna.

I finansieringsåtagandet skall också,

enligt regeringens förslag, ingå att

täcka verksamheten vid Statens råd för

kärnavfallsfrågor (KASAM), som har till

uppgift att granska den forsknings- och

utvecklingsverksamhet som bedrivs av

det av kärnkraftsproducenterna

gemensamt ägda Svensk

Kärnbränslehantering AB (SKB). Vidare

skall statens, reaktorinnehavarnas och

komunernas kostnader för information

till allmänheten i frågor som rör

hantering och slutförvaring av använt

kärnbränsle och kärnavfall täckas av

avgiften. Enligt förslag i

propositionen skall den föreslagna

förvaltningen av medel även tillämpas

för de avgiftsmedel som fonderas enligt

lagen (1988:1597) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall

m.m. (den s.k. Studsvikslagen).

Förvaltningen av fondmedlen

En central del i

Kärnbränslefondsutredningens förslag

var att Kärnavfallsfonden - med angivna

begränsningar - skulle ges möjlighet

att placera fondens tillgångar i t.ex.

aktier och räntebärande instrument.

Regeringen avvisar i propositionen

detta förslag om en friare

placeringspolitik. I stället bör, menar

regeringen, alternativet med

inflationsskyddad inlåning av fondens

medel i Riksgäldskontoret väljas.

Regeringen anser att möjligheten till

högre avkastning som en friare

placeringspolitik kan generera måste

underordnas de säkerhetskrav som bör

ställas på dessa medel. Inlåning i

Riksgäldskontoret är riskfri och kan

därjämte ge en förutsägbar real

avkastning. Regeringen anför i

propositionen att marknaden för

realränteobligationer är tillräckligt

utvecklad för att det skall vara

möjligt att prissätta inlåning till

real avkastning för fondens medel. Dock

påpekas i propositionen att fondens

styrelse inte skall vara hänvisad

enbart till real inlåning utan skall

kunna välja inlåning i nominella termer

om det bedöms ge bättre avkastning

eller är lämpligt av andra skäl.

En annan samhällsekonomiskt positiv

bieffekt av den föreslagna

placeringspolitiken är att statens

upplåningsbehov kommer att minska i

motsvarande mån som inlåningen i

Riksgäldskontoret ökar, framhåller

regeringen.

I motion 1995/96:N12 (m) avvisas

förslaget att Kärnavfallsfondens medel

skall placeras i Riksgäldskontoret.

Regeringens förslag påminner, enligt

motionärerna, om den placeringsplikt

som gällde före kreditavregleringen. I

stället borde regeringen ha följt

utredningens förslag att låta styrelsen

bygga upp - inom de föreslagna ramarna

- en långsiktig, diversifierad

portfölj, vilket kan bedömas ge den

bästa avkastningen till lägsta

motsvarande risk. Om riksdagen skulle

biträda regeringens förslag skulle det

innebära att dagens nominella ränterisk

byts ut mot en okänd realränterisk,

sägs det. Vidare påpekar motionärerna

att regeringens argument om ett minskat

statligt upplåningsbehov som en följd

av förslaget inte är korrekt; statens

återstående lånebehov minskar, men det

påverkar inte statens totala

upplåningsbehov.

Också i motion 1995/96:N11 (kds)

riktas kritik mot regeringens förslag i

denna del. Till grund för denna kritik

ligger främst vad regeringen anför i

proposition 1995/96:25 (den s.k.

tillväxtpropositionen, s. 9) om att

förslaget inte bara leder till ett

minskat upplåningsbehov utan också till

en minskad statsskuld. Ett sådant

synsätt vill motionären likställa med

en konfiskation av det kapital som

inbetalats av kärnkraftsföretagen.

Detta gör att han avvisar regeringens

förslag om överflyttning av medlen till

Riksgäldskontoret. Det vore bättre att

låta fondens styrelse själv få bedöma

hur medlen bäst skall förvaltas, menar

motionären.

I motion 1994/95:N426 (mp), som

väcktes under allmänna motionstiden och

sålunda innan propositionen avlämnades,

framförs en motsatt uppfattning.

Motionärerna avvisar det alternativ som

utredningen förordade vad gäller

placeringen av fondkapitalet. De anser

att fonderade medel med hänsyn till

riskerna inte skall kunna placeras i

aktier och andra värdepapper. En sådan

ordning skulle också innebära att

kostnaderna för avfallet inte fullt ut

belastar kärnkraften, eftersom

värdepappersmarknaden är med och

finansierar avfalls- och

rivningskostnaderna, heter det i

motionen.

Utskottet vill - i linje med vad som

sägs i propositionen - understryka

vikten av att fondmedlen placeras på

ett sätt som både är säkert och som

skyddar det insatta fondkapitalets

reala värde. Utskottet påminner om den

mycket långa tid under vilken

fondkapitalet skall finnas tillgängligt

för att finansiera de stora åtaganden

som ligger i att klara deponeringen av

restprodukterna från

kärnkraftsproduktionen. Fondkapitalets

nuvarande storlek innebär också att det

genereras en hög avkastning från de

insatta medlen. Under år 1994 var

avgiftsintäkterna och den nominella

ränteavkastningen ungefär lika stora,

ca 1,3 miljarder kronor. Den

konstruktion för fondförvaltningen som

regeringen föreslår i propositionen -

bildande av en särskild fond och en

inflationsskyddad inlåning i

Riksgäldskontoret - uppfyller på ett

tillfredsställande sätt de sammanvägda

krav som i detta sammanhang måste

ställas på dels säkerhet, dels

effektivitet i fondförvaltningen.

Utskottet gör den bedömningen att av

de nyss nämnda intressena bör

säkerhetskravet tillmätas en sådan

betydelse att förslagen i motionerna

1995/96:N12 (m) och 1995/96:N11 (kds)

om en friare placeringspolitik, för att

eventuellt kunna uppnå en något högre

avkastning, måste avvisas. Utskottet

vill vidare bestämt ta avstånd från

påståendet i sistnämnda motion om att

placeringen av Kärnavfallsfondens

tillgångar i Riksgäldskontoret är att

betrakta som en konfiskation av

kraftföretagens pengar. De medel som

nämnda företag betalar in är en avgift

som uttas med stöd av lagen, men som

återförs till de betalande för det

avsedda ändamålet. Utskottet finner

skäl att betona att den inbetalade

avgiften är specialdestinerad; medlen

kan inte användas till något annat

ändamål än att finansiera

omhändertagandet av kärnavfallet m.m.

Redovisningsmässigt gäller emellertid

att överflyttningen av fondmedlen från

Riksbanken till Riksgäldskontoret

minskar det framtida upplåningsbehovet

och att därigenom den av

Riksgäldskontoret redovisade

statsskulden framöver blir lägre än vad

den annars skulle ha blivit.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1995/96:N12 (m) och

1995/96:N11 (kds) i berörda delar. Det

aktuella yrkandet i motion1994/95: N426

(mp) får anses vara tillgodosett med

det sagda och avstyrks även det.

Säkerheter för täckande av framtida

kostnader

Som tidigare nämnts förordas i

propositionen att reaktorinnehavarna

skall ställa säkerheter till staten för

täckande av framtida kostnader för

avfallshanteringen om fonderingen

enligt finansieringslagen skulle visa

sig otillräcklig. Kärnkraftverken som

sådana skall dock inte kunna utgöra

säkerhet i någon form för de ändamål

som anges i lagen. I propositionen

framhålls därför att ägarna i flera

fall kommer att behöva ställa

säkerheter. De säkerheter som enligt

regeringen bör kunna godtas är

kreditförsäkringar, borgensåtaganden

eller fastighetsinteckningar. Även

andra typer av säkerheter kan komma i

fråga.

I propositionen föreslås två typer av

garantier, vilka gemensamt kallas

säkerhetsbelopp. Säkerhetsbelopp I

benämns i propositionen grundbelopp.

Denna garanti skall säkerställa

fonduppbyggnaden vid en eventuell

avstängning av en reaktor innan

reaktorns intjänandetid gått ut. I

grundbeloppet ingår också kostnaden för

rivning av kärnkraftverken.

Grundbeloppet omfattar endast kostnader

för det avfall som genererats t.o.m.

det år då beräkningen utförs.

Beräkningen företas varje år i

anslutning till beräkningen av

kostnaderna som ligger till grund för

avgiftens storlek. Grundbeloppet

fördelas på samma sätt som den årliga

avgiften. Säkerhetsbelopp II benämns i

propositionen tilläggsbelopp. Denna

garanti skall säkerställa

finansieringen av omhändertagandet om

fondbehållningen är otillräcklig efter

det att samtliga reaktorer ställts av.

Beloppet skall täcka kostnaderna om

vissa åtgärder visar sig vara dyrare än

planerat, om delar av åtgärdsprogrammet

måste vidtas tidigare än beräknat eller

om realräntan visar sig ha varit

överskattad. Storleken av

säkerhetsbeloppet är beroende av den

riskvärdering som görs vid olika

tidpunkter. Tilläggsbeloppet fördelas

ut på tillståndshavarna på liknande

sätt som den årliga avgiften och

grundbeloppet.

I motion 1995/96:N14 (c) anförs att

den föreslagna modellen inte är

förenlig med försiktighetsprincipen.

Vidare gäller att det föreslagna

garantisystemet leder till att

kraftföretagen låser upp sina

tillgångar som säkerhet för dessa

garantier. Detta medför att

tillgångarna inte kan nyttjas för andra

dndamål som kommer att bli aktuella,

t.ex. som säkerheter vid investeringar

relaterade till förnyelsen av

energisystemet. I motionen hänvisas

också till Centerpartiets uppfattning

att kraftföretagens samtliga tillgångar

skall ingå som säkerhet när det gäller

ansvar enligt atomansvarighetslagen

(1968:45). Det aktuella

finansieringssystemet skall enligt

motionärerna bygga enbart på

fondavsättningar som skall vara av

sådan omfattning att de också täcker de

i propositionen föreslagna

säkerhetsbeloppen I och II.

Enligt vad som sägs i motion

1995/96:N13 (mp) vore en mer försiktig

framtidsuppfattning på sin plats, vad

gäller fredliga förhållanden och stabil

ekonomisk tillväxt, när ett garanti-

och säkerhetssystem skall utarbetas. De

ställda säkerheterna bör, anför

motionärerna, grundas på bedömningar på

den ekonomiska säkerhetsmarknaden och

inte på politiska bedömningar.

I motion 1994/95:N447 (c) påpekas att

det kan uppstå ett ekonomiskt glapp i

finansieringshänseende i dels det fall

då ett kärnkraftverk stängs innan det

aktuella företaget hunnit betala in

medel för hanteringskostnaderna, dels

om kostnaderna för avfallshanteringen

visar sig överstiga de resurser som

avgiftsvägen betalats in från

kraftföretagen. Riksdagen bör mot denna

bakgrund, menar motionären, ge

regeringen till känna vad som anförs i

motionen om kraftföretagens finansiella

ansvar för avfallshanteringen.

SKB:s beräkningar över

rivningskostnaderna är mycket låga vid

en internationell jämförelse, hävdas

det i motion 1994/95:N426 (mp).

Motionärerna anser att

kärnkraftsbolagen skall lämna fullgoda

säkerheter för de fortsatta

förpliktelserna mot staten.

Utskottet vill framhålla att det av

regeringen framlagda förslaget innebär

en skärpning av reaktorinnehavarnas

finansiella ansvar för kärnavfallet.

Utskottet avvisar förslagen till

riktlinjer som framförs i motion

1995/96:

N14 (c) med innebörd att det aktuella

garantisystemet enbart skulle bygga på

fondavsättningar. Med regeringens

förslag tydliggörs för

reaktorinnehavarna och kraftföretagens

ägare att staten pålägger dem ett

åtagande att ta ett kostnadsmässigt

ansvar för kärnkraftens restprodukter.

Att bygga vidare på dagens system är

inte en framkomlig väg. Avgifterna är

mycket svåra att beräkna med hänsyn

till de osäkerheter som

kostnadskalkylerna med nödvändighet är

behäftade med. Om fonderingen är

otillräcklig vid ej förutsedda

händelser, leder detta till att staten

får träda in och ta ett kostnadsansvar

för avfallshanteringen. Kostnaden för

staten blir i sådana fall svår att

finansiera. Detta är i rådande

statsfinansiella läge inte en lämplig

lösning på problemet.

De farhågor som förs till torgs i

nyssnämnda motion om att ställda

säkerheter skulle påverka utbyggnaden

av alternativ energiproduktion kan

utskottet heller inte ansluta sig till.

Utbyggnaden av den alternativa

elproduktionen styrs primärt av utbudet

och efterfrågan på elmarknaden, dvs. de

förväntningar som finns på marknaden av

den framtida avkastningen av sådan

produktion. Den av riksdagen nyligen

beslutade elmarknadsreformen (prop.

1994/95:222, bet. 1995/96:NU1) innebär

att sådana förväntningar kommer att

vara bestämmande för möjligheterna att

erhålla kapital för investeringar i

alternativ energiproduktion i högre

grad än sänkta belåningsvärden i

kraftföretagens tillgångar till följd

av att de ingår som generella

säkerheter för avfallshanteringen.

Det som vidare framförs i motion

1995/96:N14 (c) angående

reaktorinnehavarnas ansvar enligt

atomansvarighetslagen saknar utskottet

i detta sammanhang anledning att

närmare beröra. I den lagen återfinns

bestämmelser om reaktorinnehavarnas

ansvar vid stora olyckor i samband med

energiproduktion med kärnkraft. Detta

är en fråga som i sak inte har något

samband med det bakomliggande syftet

för den administrativa reglering som

finansieringslagen är ett uttryck för.

Vad gäller de övriga i detta

sammanhang aktuella yrkandena i

motionerna 1994/95:N426 (mp) och

1995/96:N13 (mp) anser utskottet att

regeringens förslag innebär en god

hantering av de osäkerheter som av

naturliga skäl finns i denna fråga, med

avseende på den långa tidshorisont som

det rör sig om. Enligt utskottets

uppfattning bör riksdagen inte uttala

sig om vilka beräkningar av

rivningskostnaderna som är de mest

korrekta att kalkylera med. Denna fråga

är konstitutionellt överlämnad till SKI

att närmare hantera och finna svaren

på. Vad slutligen gäller motion

1994/95:N447 (c) gör utskottet den

bedömningen att regeringens förslag

ligger i linje med det yrkande som där

framförs.

Med det anförda avstyrker utskottet

samtliga i denna del berörda motioner.

Realräntans storlek

Med realränta avses den förräntning som

erhålls sedan hänsyn tagits till

inflationstakten. I propositionen

framhålls att storleken på realräntan,

dvs. de ränte- och inflationsantaganden

som kan göras för tiden fram till år

2060, självfallet är av stor betydelse

när det gäller bidraget till

finansieringen av de framtida

utbetalningarna. Avkastningen på

fonderade medel kan under olika

realränteantaganden beräknas svara för

mellan en fjärdedel och hälften av det

framtida kapitalbehovet.

SKI tillämpar för närvarande

antagandet att den reala avkastningen

för perioden fram till år 2050 uppgår

till 2,5 % per år. Regeringen anger i

propositionen för sin del ingen

uppfattning om vilket

realränteantagande som bör vara

styrande för fondförvaltningen. Av

propositionen framgår att

Kärnavfallsfonden årligen skall lämna

en rekommendation till SKI om vilket

realränteantagande som bör användas vid

avgiftsberäkningen.

I två motioner - 1994/95:N426 (mp) och

1995/96:N13 (mp) - framförs krav på att

den realränta som avgiftssättningen

skall basera sig på skall vara 0 %. De

skäl som motionärerna anför som stöd

för denna ståndpunkt är dels att man

inte kan vara säker på att realräntan

kommer att vara positiv under den

aktuella tidsperioden, dels att det

måste undvikas att kraftföretagen i

syfte att vinna ränteinkomster

uppskjuter åtgärder för

omhändertagandet av avfallet. Att

beräkningen av avgiftens storlek skall

baseras på en realränta på 0 % bör

skrivas in i finansieringslagen,

föreslår motionärerna.

Enligt beräkningar som SKI har gjort i

samband med sin skrivelse till

regeringen angående avgifter för år

1996 (SKI rapport 1995:52) skulle den

genomsnittliga avgiften behöva stiga

från dagens 1,9 öre till 4,8 öre per

kWh om realräntan sattes till 0 %.

Utskottet delar inte de farhågor som

framförs i de nu berörda motionerna.

Under perioden 19831994 har den

genomsnittliga reala avkastningen på

fondmedlen uppgått till 4,1 %. Som

tidigare nämnts tillämpar SKI för

närvarande ett antagande om en

realränta på 2,5 %. Utskottet finner

det vidare överdrivet att

kraftföretagen skulle avstå från att

vidta erforderliga förberedelseåtgärder

i syfte att vinna ränteinkomster. I det

basscenario som ligger till grund för

nuvarande avgiftsberäkningar är de

framtida kostnaderna fördelade per år

på ett sådant sätt att avfallet i sin

helhet skall vara omhändertaget år

2060. Med det anförda avstyrker

utskottet de aktuella yrkandena i här

berörda motioner.

Beräkning av avgiftens storlek

Som tidigare nämnts fastställs

avgiftens storlek årligen av regeringen

efter förslag av SKI. Till grund för

SKI:s förslag ligger

kostnadsberäkningar utförda av SKB.

De faktorer som påverkar den årliga

avgiftens storlek och det framtida

avgiftsbehovet är - förutom realräntans

storlek - den nuvarande

fondbehållningen, de framtida

kostnaderna och storleken på de

framtida elleveranserna. I nuvarande

avgiftsberäkningssystem ingår ett

påslag för osäkra kostnader. I SKI:s

skrivelse till regeringen inför

fastställandet av avgiften för år 1996

uppgår detta påslag till i genomsnitt

27 %. De framtida kostnaderna skall

beräknas efter den mängd använt

kärnbränsle och kärnavfall m.m. som

genereras vid drift av reaktorerna i 25

år (intjänandetiden), eller om reaktorn

går mer än 25 år, den avfallsmängd som

då producerats.

Enligt den nu aktuella propositionen

är metoden för att räkna fram och

sättet att formellt bestämma den årliga

avgiften oförändrad, utom i två

avseenden. Regeringens förslag innebär

att avgiftssystemet renodlas så att

något påslag för osäkerhet i

beräkningarna inte längre skall göras.

I stället skall osäkerheten täckas av

de föreslagna garantibeloppen, vilket

utskottet har behandlat i det

föregående. Den andra nyheten är att

till avgiftsunderlaget skall föras även

kostnaderna för Statens råd för

kärnavfallsfrågor (KASAM), liksom

statens, kommunernas och

reaktorinnehavarnas kostnader för

information till allmänheten i frågor

som rör hantering och slutförvaring av

använt kärnbränsle och kärnavfall.

I motionerna 1994/95:N426 (mp) och

1995/96:N13 (mp) yrkas på att den

aktuella avgiften skall höjas till 5

öre per kWh. Enligt motionärerna är det

nödvändigt att det snabbt byggs upp ett

kapital som möjliggör

direktfinansiering av hela den fasta

och rörliga kostnaden för etablerandet

av ett slutförvar för avfallet samt

kostnaderna för rivningen av

kärnkraftverken. De 16 miljarder kronor

som i dagsläget är fonderade är

otillräckliga om kärnkraften snabbt

skulle behöva avvecklas, anförs det i

den sistnämnda motionen. Där framställs

också ett yrkande om att avgiften inte

bör baseras på en längre drifttid än 25

år.

Utskottet vill anföra följande med

anledning av de här aktuella motions-

yrkandena. Enligt finansieringslagen

ankommer det, som tidigare redovisats,

på regeringen att fastställa den

aktuella avgiftens storlek med

utgångspunkt från i lagen angivna

riktlinjer för avgiftsuttaget.

Riksdagen saknar alltså anledning att

närmare behandla frågan om nivån på

avgiften. Vad som redovisas i

propositionen om beräkningen av

avgiften har utskottet inget att erinra

emot. Med det anförda avstyrks

motionerna 1994/95:

N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp) i här

berörda delar.

Information angående slutförvaringen av

använt kärnbränsle

Kommuner, sakägare och

miljöorganisationer måste få stöd ur

Kärnavfallsfonden för

kompetensuppbyggnad och

tillhandahållande av oberoende

expertis, anförs det i motion

1995/96:N13 (mp). Detta är nödvändigt

för att det skall säkerställas att

opartisk information kan tas fram inför

diskussioner om slutförvaringen av

kärnavfall. Motionärerna hävdar att det

finns flera aktuella exempel på att

staten och kommuner har gått ut med

information som inte kan anses

opartisk. Inför folkomröstningen i

Storuman om lokalisering av

kärnavfallslager valde kommunen att

popularisera information från SKB i

stället för att ge allmänheten opartisk

information, heter det i motionen.

I denna fråga får utskottet anföra

följande. I förhållande till nuvarande

lydelse av finansieringslagen införs

med regeringens förslag bestämmelser om

att medel ur Kärnavfallsfonden får

användas för informationsinsatser som

riktar sig till allmänheten. De

kostnader som staten, kommunerna eller

reaktorinnehavarna har för information

till allmänheten i frågor som rör

hantering och slutförvaring av använt

kärnbränsle och kärnavfall får täckas

från Kärnavfallsfonden. Avsikten är

inte att t.ex. organisationer skall

kunna erhålla medel för att informera

om kärnavfallsfrågor. För att

kommunerna skall kunna lämna

information måste de följa och bedöma

frågor om slutförvar. Utskottet anser

att det av motionärerna utpekade

behovet av oberoende expertis som skall

bistå med alternativa bedömningar i

förhållande till dem som tillhandahålls

av den aktuella kommunen, får framföras

i dialog med den berörda kommunen inom

ramen för den normala demokratiska

processen. Enligt utskottets

uppfattning är det inte lämpligt att

medel ur Kärnavfallsfonden används för

opinionsbildande verksamhet.

Med det anförda avstyrker utskottet

ifrågavarande motionsyrkande.

Regeringens lagförslag

Med hänvisning till vad som anförts i

de olika avsnitten i det föregående

tillstyrker utskottet regeringens

förslag om ändringar i dels

finansieringslagen, dels

Studsvikslagen. I sistnämnda lag

föreslår dock utskottet att lydelsen

ändras så att den blir likalydande med

motsvarande bestämmelse i

finansieringslagen (1 a §).

Förändringen innebär att orden Statens

kärnkraftinspektion byts ut mot orden

den myndighet som regeringen

bestämmer i 3 § andra stycket.

Övriga frågor

Metod för slutförvaringen av använt

kärnbränsle

Med hänvisning till vad som sägs i

propositionen (s. 24) om tillslutning

av slutförvaret påpekas i motion

1995/96:N11 (kds) att

slutförvaringsmetoden ännu inte är

bestämd. Om i stället för den metod som

nu närmare studeras, och på vilken

avgiftsuttaget baseras, väljs ett

alternativ med fortsatt förvar med

möjlighet att komma åt avfallet

påverkas basscenariot och därmed

grunderna för avgiftssättningen,

framhåller motionären. Han menar att

det inte nu finns anledning att

spekulera i slutförvaringsmetod.

Enligt utskottets uppfattning utpekas

inte i propositionen någon särskild

slutförvaringsmetod som grund för

kostnadsberäkningen i

avgiftsunderlaget. Det slutliga

ställningstagandet till hur det använda

kärnbränslet skall förvaras måste

baseras på ett grundligt forsknings-

och utvecklingsarbete. Det är, menar

utskottet, av väsentlig betydelse att

detta arbete bedrivs utan låsningar i

något avseende. Kärnkraftsföretagen

skall vart tredje år utforma ett

allsidigt program för den berörda

forsknings- och

utvecklingsverksamheten. Programmet

skall inkludera redovisningar av

alternativa hanterings- och

förvaringsmetoder.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion 1995/96:N11 (kds) i här ak-tuell

del.

Utbetalning av medel

I motion 1994/95:N426 (mp) påpekas att

Riksrevisionsverket (RRV) har riktat

anmärkningar mot SKI för dess

förtidsutbetalningar till SKB ur

avfallsfonden. Motionärerna anser att

utbetalningar till SKB i stället för

som nu i förväg skall ske i efterhand

för de uppgifter som sammanfaller med

företagens åtaganden.

De avgifter som reaktorinnehavarna

inbetalar sätts in, som tidigare

redovisats, på räntebärande konto i

Riksbanken och fonderas. Enligt den

finansieringsförordning (1981:671) i

vilken bestämmelser om in- och

utbetalning från fonden finns, skall

avgifter inbetalas kvartalsvis senast

en månad efter varje kvartals utgång,

medan utbetalning av avgiftsmedel sker

förskottsvis för varje kvartal.

Utbetalning sker efter en årligen

upprättad betalningsplan till SKB som

på betalningsdagen för pengarna vidare

till varje kraftföretags eget konto. I

den aktuella revisionsrapporten (F

1993: 30) kritiserade RRV att de

räntevinster som systemet genererar

tillfaller kraftföretagen och inte

fonden därför att vedertagna

kassahållningsprinciper inte iakttas.

RRV:s slutsats var att om reglerna i

förordningen ändrades så att avgifterna

i stället togs in i förskott och att

utbetalningarna verkställdes i

efterhand skulle räntevinster på

hundratals miljoner kronor för tiden

fram till år 2010 kunna uppnås. I

rapporten hävdar RRV att fonden mellan

eren 1982 och 1993 gått miste om mellan

1,2 och 2,9 miljarder kronor i

uteblivna räntevinster till följd av

att felaktiga betalningsrutiner har

tillämpats.

RRV:s rapport är i sammandrag

återgiven i en bilaga till

propositionen. Däremot kommenteras inte

RRV:s slutsatser i de aktuella

förslagsdelarna i propositionen.

Enligt utskottets bedömning belyser

RRV:s synpunkter i frågan värdet av en

god kassahållning av de medel som

förvaltas inom ramen för avgiftsfonden.

Det är dock inte en fråga för riksdagen

att ta ställning till rutinerna för in-

och utbetalning av de aktuella medlen.

Utskottet förutsätter att

Kärnavfallsfonden kommer att tillse att

fondmedlen förvaltas på ett effektivt

sätt även i det nu aktuella avseendet.

Med det anförda avstyrker utskottet

det berörda yrkandet i motion

1994/95:N426 (mp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förvaltningen av

fondmedlen

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:N426 yrkande 3, 1995/96: N11

yrkandena 2 och 3 och 1995/96:N12,

res. 1 (m,kds)

2. beträffande säkerheter för

täckande av framtida kostnader

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:N426 yrkande 4, 1994/95:

N447, 1995/96:N13 yrkande 5 och

1995/96:N14,

res. 2 (c)

res. 3 (mp)

3. beträffande realräntans

storlek

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:N426 yrkande 2 och 1995/96:

N13 yrkandena 1 och 2,

res. 4 (mp)

4. beträffande beräkning av

avgiftens storlek

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:N426 yrkande 1 och 1995/96:

N13 yrkandena 3, 4 och 7,

res. 5 (c) - villk. res. 2

res. 6 (mp)

5. beträffande information

angående slutförvaringen av använt

kärnbränsle

att riksdagen avslår motion

1995/96:N13 yrkande 6,

res. 7 (mp)

6. beträffande regeringens

lagförslag

att riksdagen antar de i proposition

1995/96:83 framlagda förslagen till

aaa) lag om ändring i lagen

(1992:1537) om finansiering av

framtida utgifter för använt

kärnbränsle m.m.,

b) lag om ändring i lagen

(1988:1597) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m., dock med ändring att i 3

§ andra stycket orden Statens

kärnkraftinspektion skall bytas ut

mot orden den myndighet som

regeringen bestämmer ,

res. 8 (m,kds) - villk.res. 1

res. 9 (c) - villk. res. 2 och 5

res. 10 (mp) - villk. res 3, 4, 6 eller 7

7. beträffande metod för

slutförvaringen av använt

kärnbränsle

att riksdagen avslår motion

1995/96:N11 yrkande 1,

8. beträffande utbetalning av

medel

att riksdagen avslår motion

1994/95:N426 yrkande 5.

res. 11 (mp)

Stockholm den 7 december 1995

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta

Johansson (s), Karin Falkmer (m),

Reynoldh Furustrand (s), Mats Lindberg

(s), Bo Bernhardsson (s), Sylvia

Lindgren (s), Chris Heister (m), Barbro

Andersson (s), Lennart Beijer (v),

Marie Granlund (s), Ola Karlsson (m),

Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds),

Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m),

Roland Larsson (c) och Torsten Gavelin

(fp).

Reservationer

1. Förvaltningen av fondmedlen (mom. 1)

Karin Falkmer (m), Chris Heister (m),

Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds)

och Sten Tolgfors (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 6 med Utskottet vill

och slutar på s. 7 med även det bort

ha följande lydelse:

Utskottet har svårt att finna logiken

i regeringens förslag i denna del. Här

tillsattes med vällovligt syfte

Kärnbränslefondsutredningen med uppdrag

att göra en översyn av den aktuella

kapitalförvaltningen. Efter ca ett års

arbete lägger så utredningen fram

förslag om bildande av en särskild

myndighet - Kärnavfallsfonden - som

skall ges rätt till en friare

placeringspolitik för att därigenom

tillförsäkra fondmedlen en högre

avkastning än vad som är möjligt för

närvarande. Regeringen instämmer i

utredningens förslag om bildande av

denna fond, som skall ges ansvar för

förvaltningen av de inbetalade medlen.

Men - och här upphör plötsligt logiken

i regeringens förslag - fonden skall

kunna placera medlen enbart på konto i

Riksgäldskontoret. En sådan omflyttning

av fondmedlen hade inte behövt föregås

av det omfattande arbete som

Kärnbränslefondsutredningen lagt ned på

frågan. Det nu aktuella förslaget i

propositionen synes endast ha som

utgångspunkt att regeringen, efter

omflyttningen av fondmedlen, vill

uppvisa ett minskat statligt

upplåningsbehov framöver. Med hänsyn

till vad som sägs i den s.k.

tillväxtpropositionen om att förslaget

också leder till en minskning av

statsskulden vill utskottet understryka

att fondmedlen inte kan användas till

något annat ändamål än att finansiera

omhändertagandet av kärnavfallet.

Av det sagda torde framgå att

utskottet - i linje med vad som anförs

i motionerna 1995/96:N12 (m) och

1995/96:N11 (kds) - inte kan godta

regeringens förslag att

Kärnavfallsfondens medel skall placeras

i Riksgäldskontoret. Utskottet förordar

i stället en fri placeringsrätt för

fondens tillgångar inom de ramar som

Kärnbränslefondsutredningen utpekade

och som återfinns i det lagförslag som

utredningen lade fram i sitt betänkande

(SOU 1994:107). Enligt detta alternativ

kan fonden bygga upp en långsiktig,

diversifierad portfölj, vilket kan

bedömas ge den bästa avkastningen till

lägsta motsvarande risk. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om

ändrade placeringsregler för

Kärnavfallsfonden i enlighet med det nu

sagda.

Med det anförda tillstyrker utskottet

motionerna 1995/96:N12 (m) och

1995/96:N11 (kds) i berörda delar.

Härav följer att utskottet avstyrker

motion 1994/95:N426 (mp) i motsvarande

del.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande förvaltningen

av fondmedlen

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:N11 yrkandena 2 och

3 och 1995/96:N12 och med avslag på

motion 1994/95:N426 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

2. Säkerheter för täckande av framtida

kostnader (mom. 2)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 8 med Utskottet vill

och slutar på s. 9 med berörda

motioner bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är

regeringens förslag inte förenligt med

försiktighetsprincipen.

Finansieringssystemet bör bygga på

enbart fondavsättningar enligt gällande

beräkningsmodeller. Utskottet vill

instämma i de farhågor som framförs i

motion 1995/96:N14 (c) för att

kraftföretagen med regeringens förslag

om garantier låser upp sina tillgångar

i de säkerhetsbelopp som föreslås i

propositionen på sådant sätt att

investeringar i alternativ

energiproduktion försvåras. Det

garantisystem som regeringen föreslår i

propositionen bör därför, enligt

utskottets uppfattning, ersättas med

enbart fondavsättningar.

Fondavsättningarna skall vara av sådan

omfattning att de täcker de i

propositionen föreslagna

säkerhetsbeloppen I och II. Utskottet

ansluter sig också till den uppfattning

som redovisas i nämnda motion om att

kraftföretagens samtliga tillgångar

skall inräknas när det gäller

utkrävande av det finansiella ansvaret

enligt atomansvarighetslagens

bestämmelser. Med hänvisning till det

anförda bör regeringen återkomma till

riksdagen med förslag till nya

riktlinjer för säkerheter för att täcka

framtida kostnader för

avfallshanteringen i enlighet med här

berörda yrkanden.

Med det nu sagda tillstyrker utskottet

motion 1995/96:N14 (c) och avstyrker de

berörda yrkandena i motionerna

1994/95:N447 (c), 1994/95:

N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp).

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande säkerheter för

täckande av framtida kostnader

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:N14 och med avslag

på motionerna 1994/95:N426 yrkande

4, 1994/95:N447 och 1995/96:N13

yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Säkerheter för täckande av framtida

kostnader (mom. 2)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 8 med Utskottet vill

och slutar på s. 9 med berörda

motioner bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka det som

anförs i motion 1994/95:N426 (mp) om

att ägarna till kärnkraftsbolagen skall

lämna garantier för sina fortsatta

förpliktelser mot staten genom ett

system med fullgoda säkerheter.

Utskottet anser att regeringen bör

göras uppmärksam på att SKB:s

beräkningar över rivningskostnaderna är

mycket låga vid en internationell

jämförelse. Likaså vill utskottet

instämma i det som sägs i motion

1995/96:N13 (mp) om att säkerheterna

bör sättas mycket högt redan i

utgångsläget. Dessa säkerheter skall

vara bestämda från ekonomiska

utgångspunkter och inte utifrån

politiska bedömningar. Regeringen bör

därför återkomma till riksdagen med

förslag till nya riktlinjer för

säkerheter för att täcka framtida

kostnader för avfallshanteringen i

enlighet med här berörda yrkanden.

Med hänvisning till det anförda

tillstyrker utskottet motionerna

1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp)

i aktuella delar. Det sagda ligger

också i linje med vad som sägs i motion

1994/95:N447 (c). Utskottet avstyrker

däremot motion 1995/96:N14 (c).

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande säkerheter för

täckande av framtida kostnader

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:N426 yrkande 4

och 1995/96:N13 yrkande 5, med

anledning av motion 1994/95: N447

och med avslag på motion

1995/96:N14 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

4. Realräntans storlek (mom. 3)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 10 som börjar med Utskottet

delar slutar med berörda motioner

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de farhågor som

framförs i motionerna 1994/95: N426

(mp) och 1995/96:N13 (mp). För den

långa tidsperiod det är fråga om kan

det inte garanteras att realräntan blir

positiv. Ett antagande om en positiv

realränta har också den effekten, att

ju längre det slutliga omhändertagandet

av kärnavfallet skjuts upp desto mindre

medel behöver betalas in. För att

motverka ett sådant beteende och lägga

en grund för en snabbare fonduppbyggnad

via höjda avgifter bör realräntan

sättas till 0 %. Utskottets uppfattning

är att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag till sådan

ändring av finansieringslagen med

innebörd att en realränta om 0 % skall

tillämpas. Med det sagda tillstyrker

utskottet här berörda mo-tionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande realräntans storlek

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:N426 yrkande 2

och 1995/96:N13 yrkandena 1 och 2

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

5. Beräkning av avgiftens storlek (mom.

4)

Under förutsättning av bifall till

reservation 2

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med Utskottet

vill och slutar med berörda delar

bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avvisat

regeringens förslag om säkerheter för

täckande av framtida kostnader. Det

föreslagna garantisystemet bör ersättas

med enbart fondavsättningar. Denna

förändring av förslaget i propositionen

innebär att också riktlinjerna för

beräkningen av avgiftens storlek måste

justeras i enlighet härmed.

I övrigt finner utskottet inte

anledning till någon erinran mot vad

som redovisas i propositionen om

beräkningen av avgiften. Som tidigare

nämnts ankommer det på regeringen att

fastställa avgiftens storlek med

utgångspunkt från angivna riktlinjer

för avgiftsuttaget. Riksdagen saknar

alltså anledning att närmare behandla

frågan om nivån på avgiften. Med det

anförda avstyrks motionerna

1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp)

i här berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande beräkning av

avgiftens storlek

att riksdagen med avslag på

motionerna 1994/95:N426 yrkande 1

och 1995/96:N13 yrkandena 3, 4 och

7 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

6. Beräkning av avgiftens storlek (mom.

4)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med Utskottet

vill och slutar med berörda delar

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det som anförs i

motionerna 1994/95:N426 (mp) och

1995/96:N13 (mp) beträffande avgiftens

storlek och utgångspunkterna för

beräkningen av denna, visar på en rad

allvarliga brister när regeringens

förslag till ändrad finansieringslag

skall tillämpas. Det föreslagna

systemet leder till att alltför låga

avgifter uttas av kraftföretagen i

förhållande till de kostnader som i

verkligheten kommer att uppstå när

kärnkraftsavfallet skall tas om hand. I

än högre grad gäller detta vid en

förtida avveckling av kärnkraften.

Utskottet anser därför att en höjning

av avgiftsuttaget i den

storleksordning som anges i de här

aktuella motionerna - till 5 öre per

kWh - är nödvändig och menar att

regeringen bör beakta detta vid

fastställandet av avgiften för år 1996.

Utskottet vill i detta sammanhang också

invända mot att regeringen i

propositionen utpekar att en driftstid

överstigande 25 år av

kärnkraftsreaktorerna skulle kunna vara

möjlig. Detta strider enligt utskottets

uppfattning mot resultatet av 1980 års

folkomröstning om kärnkraften.

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med förslag till nya riktlinjer för

avgiftssättningen i enlighet med här

berörda yrkanden.

Med ett uttalande av riksdagen i

enlighet med det nu sagda blir de

aktuella yrkandena i motionerna

1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp)

helt eller väsentligen tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande beräkning av

avgiftens storlek

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:N13 yrkandena 3 och

7 och med anledning av motionerna

1994/95:N426 yrkande 1 och

1995/96:N13 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

7. Information angående slutförvaringen

av använt kärnbränsle (mom. 5)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med I denna och

slutar med ifrågavarande

motionsyrkande bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som

framförs i motion 1995/96:N13 (mp) om

att också berörda sakägare och

miljöorganisationer bör kunna få stöd

ur Kärnavfallsfonden i syfte att

säkerställa kompetensuppbyggnad och

opartisk information inför diskussioner

om slutförvaringen av kärnavfall.

Lokalbefolkningen, sakägare och

miljöorganisationer har behov av att

för en miljökonsekvensbeskrivning få

stöd av oberoende expertis. Utskottet

instämmer i att medel ur

Kärnavfallsfonden bör kunna användas

för att finansiera sådan, ofta dyrbar,

expertis. Regeringen bör återkomma med

förslag till de lagändringar som

erfordras för att dessa utbetalningar

skall kunna genomföras.

Med det anförda tillstyrker utskottet

motion 1995/96:N13 (mp) i här berörd

del.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande information

angående slutförvaringen av använt

kärnbränsle

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:N13 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

8. Regeringens lagförslag (mom. 6)

Under förutsättning av bifall till

reservation 1

Karin Falkmer (m), Chris Heister (m),

Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds)

och Sten Tolgfors (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 11 med Med

hänvisning och slutar på s. 12 med

andra stycket bort ha följande

lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts i

det föregående angående förvaltningen

av fondmedlen avstyrker utskottet

regeringens förslag till lagändringar i

propositionen. Regeringen bör återkomma

med ett reviderat lagförslag i enlighet

med vad utskottet tidigare anfört.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande regeringens

lagförslag

att riksdagen

dels avslår proposition 1995/96:83,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

9. Regeringens lagförslag (mom. 6)

Under förutsättning av bifall till

reservationerna 2 och 5

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 11 med Med

hänvisning och slutar på s. 12 med

andra stycket bort ha följande

lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts i

det föregående om säkerheter för

täckande av framtida kostnader och om

beräkning av avgiftens storlek

avstyrker utskottet regeringens förslag

till lagändringar i propositionen.

Regeringen bör återkomma med ett

reviderat lagförslag i enlighet med vad

utskottet tidigare anfört.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande regeringens

lagförslag

att riksdagen

dels avslår proposition 1995/96:83,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

10. Regeringens lagförslag (mom. 6)

Under förutsättning av bifall till

reservation 3, 4, 6 eller 7

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 11 med Med

hänvisning och slutar på s. 12 med

andra stycket bort ha följande

lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts i

det föregående avstyrker utskottet

regeringens förslag till lagändringar i

propositionen. Regeringen bör återkomma

med ett reviderat lagförslag i enlighet

med vad utskottet tidigare anfört.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande regeringens

lagförslag

att riksdagen

dels avslår proposition 1995/96:83,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

11. Utbetalning av medel (mom. 8)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 13 som börjar med Enligt

utskottets och slutar med motion

1994/95:N426 (mp) bort ha följande

lydelse:

De synpunkter som RRV framfört på

kassahållningen i den nuvarande

avfallsfonden visar att kraftföretagen

gjort oskäliga räntevinster till följd

av felaktiga utbetalningsrutiner från

SKI:s sida. Utskottet anser att

regeringen i propositionen närmare

borde ha kommenterat den framförda

kritiken från RRV:s sida. De

möjligheter som kraftföretagen på detta

sätt har vunnit att hitta lämpliga

placeringar av fondmedlen till god

avkastning strider principiellt mot den

placeringspolitik som statsmakterna har

bestämt. Det bör ankomma på

Kärnavfallsfonden att tillse att

fondmedel ej utbetalas på ett

ineffektivt sätt med åtföljande

ränteförluster. Vad utskottet här

anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Med det sagda tillstyrker utskottet

motion 1994/95:N426 (mp) i här aktuell

del.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande utbetalning av

medel att riksdagen med bifall till

motion 1994/95:N426 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1537) om

finansiering av framtida utgifter för

använt kärnbränsle m.m.

2. Förslag till lag om ändring av lagen

(1988:1597) om

finansiering av hanteringen av visst

radioaktivt avfall m.m.

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Utskottet 3

Bakgrund 3

Allmänt om regeringens förslag 4

Förvaltningen av fondmedlen 5

Säkerheter för täckande av framtida

kostnader 7

Realräntans storlek 9

Beräkning av avgiftens storlek 10

Information angående slutförvaringen

av använt kärnbränsle 11

Regeringens lagförslag 11

Övriga frågor 12

Metod för slutförvaringen av använt

kärnbränsle 12

Utbetalning av medel 12

Hemställan 13

Reservationer 14

1. Förvaltningen av fondmedlen (m,

kds) 14

2. Säkerheter för täckande av

framtida kostnader (c) 15

3. Säkerheter för täckande av

framtida kostnader (mp) 16

4. Realräntans storlek (mp) 17

5. Beräkning av avgiftens storlek (c)1

7

6. Beräkning av avgiftens storlek

(mp) 18

7. Information angående

slutförvaringen av använt kärnbränsle

(mp) 18

8. Regeringens lagförslag (m, kds) 19

9. Regeringens lagförslag (c) 19

10. Regeringens lagförslag (mp) 20

11. Utbetalning av medel (mp) 20

Bilaga

Regeringens lagförslag 21

Gotab, Stockholm 1995