Bet. 1995/96:NU16

Näringsutskottets betänkande

1995/96:NU16

Pyrotekniska varor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1995/96

NU16

Ärendet

I detta betänkande behandlas fyra

motioner från allmänna motionstiden 1995

om pyrotekniska varor.

Remissyttranden i ärendet har inkommit

från Konsumentverket,

Rikspolisstyrelsen,

Sprängämnesinspektionen, Svenska

Kommunförbundet, Grossistförbundet

Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund,

gemensamt från de tre företagen

Hammargren Pyroteknik AB, Norabel

Hansson AB och Linders Pyrotekniska AB

samt från Sveriges

Fyrverkeribranschförbund.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker tre motioner med

krav på översyn av regelverket för

hantering av fyrverkeriartiklar och på

införande av vissa begränsningar i

nuvarande produktsortiment och i rätten

att sälja pyrotekniska varor. Ett

remissförfarande har genomförts, och

utskottet har efter en prövning funnit

att den gällande lagstiftningen är

tillräcklig. Det kan dock inte uteslutas

att en viss uppstramning av tillsynen

och kontrollen är erforderlig, och

utskottet förutsätter att frågan

uppmärksammas.

En motion med krav på införande av

förbud mot ämnena barium och strontium i

fyrverkeriartiklar avstyrks också av

utskottet men följs upp i en reservation

(mp).

Motionerna

De motioner som behandlas här är

följande:

1994/95:N205 av Eskil Erlandsson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en översyn av

hanteringen av fyrverkeriartiklar.

1994/95:N214 av Bengt Silfverstrand och

Marianne Jönsson (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

hanteringen av pyrotekniska varor.

1994/95:N215 av Ingegerd Sahlström och

Berit Oscarsson (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts

angående en lagändring då det gäller

kontrollerade försäljningsformer och

handhavande av pyrotekniska material.

1994/95:N239 av Kia Andreasson och

Ragnhild Pohanka (båda mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fyrverkerier och raketer

ej får innehålla ämnena barium och

strontium.

Utskottet

Inledning

Under den allmänna motionstiden 1995

väcktes fyra motioner om pyrotekniska

varor - 1994/95:N214 (s), 1994/95:N215

(s), 1994/95:N205 (c) och 1994/95:N239

(mp). I motionerna framställs krav bl.a.

beträffande hanteringen och

försäljningen av pyrotekniska varor.

För att få ett allsidigt underlag för

utskottets behandling har berörda

myndigheter, organisationer och företag

getts möjlighet att lämna synpunkter på

motionerna. Yttranden har inkommit från

Sprängämnesinspektionen,

Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket,

Svenska Kommunförbundet,

Grossistförbundet Svensk Handel,

Sveriges Köpmannaförbund, gemensamt från

de tre företagen Hammargren Pyroteknik

AB, Norabel Hansson AB och Linders

Pyrotekniska AB samt från Sveriges

Fyrverkeribranschförbund.

Två typer av frågor behandlas i de

aktuella motionerna. Den ena är av mer

generell karaktär och gäller krav på

översyn av regelverket för hantering av

fyrverkeriartiklar och på införande av

vissa begränsningar i nuvarande

produktsortiment och i rätten att sälja

pyrotekniska varor. Den andra frågan,

som tas upp i en av motionerna, är mer

specifik och avser krav på förbud mot

ämnena barium och strontium i

fyrverkerier och raketer.

Gällande lagstiftning

Lagen om brandfarliga och explosiva

varor

Lagen (1988:868) om brandfarliga och

explosiva varor reglerar hantering och

import av sådana varor. Syftet med lagen

är att förhindra att dessa varor orsakar

brand eller explosion som inte är avsedd

samt att förebygga och begränsa skador

på liv, hälsa eller egendom genom brand

eller explosion vid hantering av varorna

(1 §).

Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer har genom lagen

bemyndigats att närmare ange området för

lagens tillämplighet när det gäller att

bestämma och närmare definiera de varor

som skall inrymmas under benämningen

explosiva varor (2 §). Den som hanterar

explosiva varor skall vidta de åtgärder

och de försiktighetsmått som behövs för

att förhindra brand eller explosion som

inte är avsedd och för att förebygga och

begränsa skador på liv, hälsa eller

egendom genom brand eller explosion (7

§). Begreppet hantering enligt lagen har

en vid innebörd (3 §) - även t.ex.

användning omfattas av begreppet. Den

som hanterar eller importerar explosiva

varor skall ha tillstånd till det (11

§). Polisen eller

Sprängämnesinspektionen prövar, enligt

vad regeringen närmare föreskriver,

frågor om tillstånd.

I lagen finns vissa bestämmelser om

straffansvar. Den som med uppsåt eller

av grov oaktsamhet bryter mot kravet på

försiktighetsmått eller med uppsåt eller

av oaktsamhet bryter mot bl.a. kravet på

tillstånd eller mot föreskrifter som

regeringen eller tillsynsmyndigheten har

meddelat i olika hänseenden kan dömas

till böter eller fängelse i högst ett år

(21 §).

I förordningen (1988:1145) om

brandfarliga och explosiva varor har

regeringen meddelat bl.a. följande

föreskrifter. Sprängämnesinspektionen

får föreskriva om undantag från

tillämpningen av lagen och föreskrifter

som har meddelats med stöd av lagen i

fråga om vissa explosiva varor eller i

fråga om viss hantering eller import (3

§). Till explosiva varor hänförs varor

som består av eller innehåller

explosivämnen. Explosiva varor

klassificeras enligt de närmare

föreskrifter som Sprängämnesinspektionen

meddelar, och inspektionen meddelar

beslut om ett ämne är att anse som

explosivämne.

Explosiva varor får hanteras eller

importeras endast av den som har fyllt

18 år (9 §). För att en explosiv vara

skall få hanteras eller importeras krävs

att den är godkänd av

Sprängämnesinspektionen (10 §). Beslut

om godkännande skall innehålla uppgifter

om bl.a. de villkor som skall gälla för

varan (11 §). Frågor om tillstånd för

allmänheten att hantera explosiva varor

prövas av polisen (23 §). Den som har

tillstånd att överlåta explosiva varor

skall förvissa sig om att förvärvaren

har rätt att inneha explosiva varor av

det slag och den mängd som överlåtelsen

avser (33 §) .

Pyrotekniska varor utgör enligt

Sprängämnesinspektionens föreskrifter

explosiva varor (SÄIFS 1989:8).

Inspektionen har meddelat föreskrifter

om godkännande av fyrverkeripjäser och

pyrotekniska sceneffekter samt allmänna

råd om godkännande av nöjesfyrverkerier

(SÄIFS 1992:2). Av föreskrifterna följer

bl.a. att godkännande av en pyroteknisk

vara kan förenas med villkor.Vissa

pyrotekniska varor har inte godkänts av

inspektionen.

Antalet godkända fyrverkeripjäser

uppgår för närvarande, enligt

Sprängämnesinspektionen, till 2 500-3

000. En del av dessa pjäser räknas som

s.k. mindre pyrotekniska artiklar, medan

återstoden hör till den typ som

klassificeras som s.k. större

pyrotekniska varor. Denna uppdelning

avspeglar sig i villkoret vid varans

godkännande, nämligen att tillstånd för

förvärv och innehav av resp. vara inte

krävs av den som fyllt 15 resp. 18 år.

Till de artiklar som fritt får förvärvas

och innehas av den som har fyllt 15 år

hör ett antal mindre fyrverkeripjäser

med laddning av lägre vikt.

Ordningslagen

Ingripande mot störningar från

fyrverkeripjäser kan ske med stöd av

ordningslagen (1993:1617), som trädde i

kraft den 1 april 1994 (prop.

1992/93:210, bet. 1993/94:JuU1). I

ordningslagen stadgas att pyrotekniska

varor inte får användas utan tillstånd

av polismyndigheten, om användningen med

hänsyn till tidpunkten, platsens

belägenhet och övriga omständigheter

innebär risk för skada på eller någon

beaktansvärd olägenhet för person eller

egendom (3 kap. 7 §).

I allmänmotiveringen i den aktuella

propositionen anfördes (s. 119) att det

inte finns skäl att motverka

användningen i sig av pyrotekniska varor

för nöjesändamål. Vid utformningen av en

begränsning från ordningssynpunkt av

användningen av pyrotekniska varor måste

en avvägning göras mellan olika

motstående intressen och hänsyn, sades

det. En reglering i syfte att motverka

ordningsstörningar bör självfallet

utformas så att detta syfte blir

tillgodosett i så hög grad som möjligt.

Samtidigt är det angeläget att

regleringen inte sträcker sig så långt

att detta syfte i själva verket riskerar

att motverkas genom att t.ex. ungdomar i

ökad omfattning använder hemtillverkade

bomber av olika slag, hette det

vidare. Den begränsning på området som

regleringen innebär bör naturligtvis

också vara så klart avgränsad som

möjligt, anfördes det. Inte minst

viktigt är härvid att regleringen är

utformad så att den leder till

efterlevnad utan att skapa onödig

byråkrati för allmänheten och

administrativt krångel för

myndigheterna.

I propositionen framhölls vidare att

det inte är någon lämplig ordning att

generellt kräva tillstånd av polisen

beträffande de nöjesfyrverkerier i

tätorter som av tradition anordnas hos

en stor del av allmänheten vid nyår och

vissa andra helger. I stället har

regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, en kommun givits möjlighet

att meddela de ytterligare föreskrifter

för kommunen eller del av denna som

behövs för att förhindra att människors

hälsa eller egendom skadas till följd av

användningen av pyrotekniska varor

(3 kap. 9 §).

Avsikten med den nämnda bestämmelsen är

enligt specialmotiveringen

(s. 284) att det skall kunna införas

krav på tillstånd för eller förbud mot

användningen av pyrotekniska varor inom

ett visst begränsat område eller

beträffande varor av visst slag. Behov

av sådana åtgärder angavs kunna

föreligga i fråga om särskilt känsliga

platser, t.ex. vid sjukhus eller vårdhem

eller på s.k. innetorg, där risken för

att människors hälsa eller egendom

(t.ex. husdjur) skadas till följd av

användningen av pyrotekniska varor är

mera påtaglig.

Enligt ordningslagen (3 kap. 8 §) har

vidare regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, en kommun

möjlighet att meddela de ytterligare

föreskrifter för kommunen eller del av

denna som behövs för att upprätthålla

den allmänna ordningen på offentlig

plats. I specialmotiveringen i

propositionen (s. 284) påpekades att

bestämmelsen ger uttryckligt stöd för

lokala föreskrifter om användning av

pyrotekniska varor i syfte att motverka

ordningsstörningar på en offentlig

plats.

Den 1 januari 1996 upphörde att gälla

alla lokala ordningsföreskrifter som

hade utfärdats före den 1 april 1994

(dagen för ordningslagens

ikraftträdande). För att bistå

kommunerna i deras arbete med att anta

nya lokala föreskrifter utarbetade

Svenska Kommunförbundet våren 1995 ett

underlag till allmänna lokala

ordningsföreskrifter (cirkulär

1995:41).Vidare anordnade

Kommunförbundet konferenser i Stockholm,

Malmö och Umeå om ordningslagen och

lokala ordningsföreskrifter. Det är

kommunfullmäktige som beslutar om lokala

föreskrifter. Besluten skall anmälas

till länsstyrelsen.

I Kommunförbundets underlag till lokala

ordningsföreskrifter har föreskrifterna

om pyrotekniska varor delats upp i två

olika paragrafer. Den ena (20 §), som

stöder sig på bestämmelsen i 3 kap. 8 §

ordningslagen, har följande förslag till

lydelse: Tillstånd av polismyndighet

krävs för att använda följande

pyrotekniska varor inom områden med

sammanhållen bebyggelse: ...........

Förslaget till den andra paragrafen (21

§), som stöder sig på 3 kap.

9 §, har följande lydelse: Tillstånd av

polismyndigheten krävs för att få

använda pyrotekniska varor på följande

platser: .......... Det är förbjudet att

använda pyrotekniska varor närmare än

..... meter från Xsjukhuset och

...........

Krav på översyn, m.m.

Motionerna

Det krävs såväl lagändringar som

begränsningsregler vad gäller

tillgänglighet till och rätten att

saluföra pyrotekniska varor för att

komma till rätta med det starkt

tilltagande missbruket av dessa varor,

anförs det i motion 1994/95:N214 (s).

Motionärerna hänvisar till att flera

länder i Europa har begränsat

försäljningen av fyrverkerier. I Danmark

får inga smällare säljas över huvud

taget, bara raketer, sägs det. I

Tyskland är försäljningen av

fyrverkeripjäser begränsad till vissa

tidsperioder. Följande åtgärder föreslås

i motionen:

- genomförande av en översyn av gällande

regelverk,

- införande av en begränsning av rätten

att saluföra pyrotekniska varor till

företag med dokumenterad förmåga att på

ett ansvarsfullt sätt hantera en sådan

verksamhet,

- införande av en begränsning av rätten

att sälja pyrotekniska varor enligt

regler liknande dem som gäller i Danmark

och Tyskland,

- införande av absolut skyldighet för

handlare att kräva legitimation vid

försäljning av pyrotekniska varor,

- införande av särskilt tillstånd för

innehav av fyrverkeripjäser med stor

sprängverkan (t.ex. jubileumsbomber) och

den typ av smällare som enligt

motionärerna i stor utsträckning används

för rena okynnesändamål.

Riksdagen bör överväga om det inte bör

införas en särskild lagparagraf när det

gäller rätten att sälja pyrotekniskt

material med syfte att minimera

försäljningen av större och tyngre

pjäser till allmänheten, anförs det i

motion 1994/95:N215 (s). Bruket av

fyrverkerier tenderar att öka alltmer i

Sverige, vilket medför olägenheter av

olika slag, säger motionärerna. De anser

att det bör införas en begränsning, så

att allmänheten endast får hantera s.k.

mindre pyrotekniska artiklar, medan

avskjutningar av större pjäser endast

bör få utföras av kompetenta personer

vid särskilda ramper.

Även i den tredje här aktuella motionen

- 1994/95:N205 (c) - hävdas att det

behövs en översyn av hanteringen av

fyrverkeriartiklar. Trenden tycks vara

att denna hantering inte bara ökar i

kvantitet, utan också att den går ned i

åldrarna och att det blir allt vanligare

med fyrverkerier med relativt stora

laddningar, säger motionären. Han anser

att den omfattande användningen av

fyrverkerier vid t.ex. nyårshelgen

medför stora olägenheter för bl.a. äldre

människor, ljud- och ljuskänsliga djur

och flyktingar med krigsupplevelser, och

att hänsynen till dessa grupper kräver

en grundlig översyn av hanteringen av

fyrverkeriartiklar.

Remissyttranden

Sprängämnesinspektionen

Sprängämnesinspektionen är central

förvaltningsmyndighet för frågor som rör

brandfarliga och explosiva varor. Det

övergripande målet för verksamheten är

att förebygga att personer och egendom

kommer till skada vid hantering av

sådana varor.

Inspektionen redogör i sitt

remissyttrande för gällande lagar samt

pågående översyner och arbete inom

myndigheten. Det utförs löpande en

översyn av regelverket kring hanteringen

av explosiva varor. När det gäller

fyrverkeriartiklar deltar

Sprängämnesinspektionen i ett europeiskt

standardiseringsprojekt (CEN/TC212),

vilket har som syfte att fastställa nya

produktkrav. Inspektionen erinrar vidare

om att användningen av explosiva varor

har beröring med ordningslagen, och att

kommunerna, som redovisats, har

möjlighet att utfärda lokala regler

enligt denna lag.

Vad gäller produktsortimentet genomför

inspektionen löpande översyner av

godkända fyrverkeriartiklar. Dessa

översyner kan resultera i att vissa

produkter försvinner från marknaden,

medan andra kan komma att förändras

såväl vad avser villkor för godkännande

(inköpsålder) som

konstruktionsprinciper.

Inspektionen påminner om att det enligt

lagen om brandfarliga och explosiva

varor erfordras tillstånd för att få

hantera explosiva varor. I begreppet

hantering ingår även handel, och

tillstånd utfärdas av lokal

polismyndighet. Inspektionen påpekar att

det inte föreligger något hinder för den

enskilda polismydigheten att som ett

särskilt villkor i tillståndet begränsa

försäljningstiden till viss del i

tillståndsperioden, under förutsättning

att en sådan begränsning sker med

hänvisning till brand- eller

explosionsrisker. Vidare betonar

inspektionen att den enskilde handlaren

är skyldig enligt gällande förordning

att begära legitimation av kunden, om

det är skäligt att tro att denne inte

har rätt att förvärva varan.

Inspektionen redovisar också att den har

tagit fram en checklista att användas

vid tillsynen av försäljningsställen för

fyrverkeriartiklar.

Inför senaste nyårshelgen skickade

Sprängämnesinspektionen ut ett

pressmeddelande med information om vad

som kan göras för att förhindra olyckor

i samband med fyrverkerier. Där angavs

vad som gäller vid försäljning av

fyrverkerier och vad man bör tänka på

vid avfyring av raketer och smällare.

Vidare deltog inspektionen tillsammans

med Rikspolisstyrelsen, Räddningsverket,

Svenska Brandförsvarsföreningen och de

tre företagen Hammargren Pyroteknik AB,

Norabel Hansson AB och Linders

Pyrotekniska AB i en informationskampanj

i den s.k. Anslagstavlan i TV 1 och TV 2

under nyårsveckan.

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen ser med

tillfredsställelse på om hanteringen av

fyrverkerier m.m. blir föremål för en

översyn i skärpande riktning. Styrelsen

instämmer i allt väsentligt i de

beskrivningar om handhavandet av

pyrotekniska varor som ges i motionerna.

Vissa av de förändringar som

motionärerna föreslår, framför allt en

översyn av gällande regelverk, innebär

förändringar på lång sikt, medan andra

förslag till åtgärder anses kunna

genomföras relativt snabbt.

Förslaget i motion 1994/95:N214 (s) om

att begränsa rätten att saluföra

pyrotekniska varor till företag med

dokumenterad förmåga att på ett

ansvarsfullt sätt hantera en sådan

verksamhet ser Rikspolisstyrelsen

positivt på. Det krävs dock en ordentlig

genomlysning av hur förmågan att hantera

verksamheten skall dokumenteras.

Beträffande förslaget i nyssnämnda

motion om att rätten att sälja

pyrotekniska varor skall begränsas

enligt regler liknande dem som gäller i

Danmark och Tyskland nämner styrelsen

att den på olika sätt aktivt försöker

verka för införande av en begränsad

försäljningsperiod, liknande det system

som finns i Tyskland.

Styrelsen har vidare i princip inte

något att erinra mot förslaget i

motionen om att en handlare skall ha

skyldighet att avkräva legitimation av

en kund. Detta bör dock ske enligt de

regler som gäller vid Systembolagets

alkoholförsäljning, sägs det. Styrelsen

ser positivt på förslaget om införande

av särskilda tillstånd för vissa typer

av fyrverkeripjäser med stor

sprängverkan, t.ex. jubileumsbomber. Vad

gäller smällare anses ett tillståndskrav

böra gälla dem som är kraftigare än s.k.

kinapuffar.

Konsumentverket

Konsumentverket stöder motionärernas

krav på en översyn av bestämmelserna för

hantering av pyrotekniska varor. En

skärpning av bestämmelserna för såväl

försäljning som hantering av

fyrverkeripjäser anses vara väl

motiverad. Verkets uppfattning grundar

sig framför allt på erfarenheter från de

senaste årens olyckshändelser i samband

med hanteringen av fyrverkeripjäser.

Vidare hänvisas till att flera länder i

Europa har regler som är strängare än de

svenska.

Svenska Kommunförbundet

Kommunförbundet stöder bedömningen att

det behövs en översyn av

försäljningsformer och handhavande av

pyrotekniska varor. Utvecklingen har

gått mot ett ökat användande av sådana

varor och mot större och tyngre pjäser,

sägs det.

Sveriges Köpmannaförbund

Köpmannaförbundet har inhämtat

synpunkter från bl.a. Sveriges

Färghandlares Riksförbund och Cykel- och

Sporthandlarnas Riksförbund och

instämmer i vad dessa båda

organisationer framför.

Färghandlarförbundet anför att

användningen av fyrverkeripjäser är så

djupt rotad och till glädje för så många

människor att det vore ett oacceptabelt

ingrepp i den enskildes frihet att

avlägsna eller väsentligt beskära

möjligheten till denna aktivitet. Även

om saluförandet och hanteringen av

pyrotekniska varor regleras väl genom

lagar och förordningar finns behov av

viss uppstramning, menar förbundet.

Under senare år anses

tillståndsgivningen ha varit mindre

noggrann. En lämplig ordning är, enligt

förbundets uppfattning, att fackhandel

med inom området utbildad personal

ombesörjer den aktuella verksamheten.

En ytterligare begränsning av saluförda

produkter är klart olämplig, anser

Färghandlarförbundet med hänvisning till

att det med stor sannolikhet skulle leda

till en kraftig ökning av

egentillverkning och därmed ökad risk

för svåra personskador. En generell

möjlighet till användning av

fyrverkerier bör gälla under nyårs- och

påskhelgerna samt på Valborgsmässoafton,

menar förbundet; därutöver anses

användning av fyrverkerier kunna

tillåtas efter en kostnadsfri anmälan

hos polismydighet.

Cykel- och Sporthandlarnas Riksförbund

påpekar att situationen beträffande

försäljningen av pyrotekniska varor

skulle bli avsevärt bättre om nuvarande

regler efterlevdes. Detta anses kunna

uppnås genom skärpt kontroll. Förbundet

förordar att försäljningen skall ske

över disk och inte från tillfälliga

säljbord, bemannade med omyndig

personal. Beträffande försäljning i

samband med nyårshelgen föreslås en

begränsning till mellandagarna.

Köpmannaförbundet instämmer, som

nämnts, i vad de båda branschförbunden

anför men tillägger att även

självbetjäningsbutiker bör kunna erhålla

försäljningstillstånd under

förutsättning av manuell försäljning som

handhas av kunnig personal. Härvid anses

det vara särskilt viktigt med kontroll

av tillämpningen av reglerna om

handelstillstånd.

Grossistförbundet Svensk Handel

Svensk Handel hänvisar till den

lagstiftning som finns och ifrågasätter

om man kan nå så mycket längre genom

förebyggande skyddsåtgärder. I stället

anses ökad säkerhet kunna uppnås genom

opinionsbildning, tydliga instruktioner

och eventuellt genom branschvisa

överenskommelser om en striktare

kontroll av försäljningen. Förbundet har

inga invändningar mot skärpta regler för

innehav av tyngre och krutstarka

fyrverkerier, bl.a. s.k.

jubileumsbomber, om

Sprängämnesinspektionen skulle finna det

motiverat.

Förbundet anför att det efter

inträffade olyckor finns en tendens att

kräva nya lagstiftningsåtgärder, nya

förbud, höjda åldersgränser osv., utan

att det finns något belägg för att de

föreslagna åtgärderna kommer att få

avsedd effekt. En förbudslagstiftning

kan ofta motverka sitt syfte, genom att

den förbjudna hanteringen blir mera

spännande, hävdar förbundet. En alltför

rigorös lagstiftning anses i det här

aktuella fallet dessutom kunna leda till

att omfattningen av hemmagjorda bomber

ökar.

Företagen Hammargren Pyroteknik AB,

Norabel Hansson AB och Linders

Pyrotekniska AB

De tre rubricerade företagen svarar

tillsammans för mer än hälften av

marknaden för s.k. nöjesfyrverkerier i

Sverige - enligt egen uppgift är

marknadsandelen ca 65 %.

I sitt remissyttrande hänvisar

företagen till gällande regelsystem och

tillsyn och anser att utskottet bör

avstyrka motionerna. Som skäl för sitt

ställningstagande att det inte bör

införas ytterligare begränsningar i

hanteringen av pyrotekniska varor anförs

att skjutandet av smällare är en mycket

gammal tradition i Sverige. Ett annat

skäl för att tillåta fyrverkeriprodukter

i nuvarande omfattning är, enligt

företagen, att förhindra tillverkning av

hemmagjorda fyrverkeriartiklar.

Sveriges Fyrverkeribranschförbund

Förbundet anser sammanfattningsvis att

gällande lagstiftning beträffande handel

och hantering av fyrverkerier är

tillräcklig. Dock anförs att en ökning

av polisens resurser för kontroll av

efterlevnad skulle vara önskvärd.

Förbundet menar att en begränsning av

möjligheten att använda godkända

artiklar direkt leder till en större

användning av hemmagjorda (inte

godkända) pjäser. De flesta allvarliga

olyckor åstadkoms, enligt förbundet, av

hemmagjorda pjäser eller genom felaktig

hantering.

Förbundet ställer sig emellertid

positivt till en översyn av gällande

regelverk och till en begränsning av

rätten att saluföra pyrotekniska varor

till företag med dokumenterad förmåga

att på ett ansvarsfullt sätt kunna

hantera en sådan verksamhet. Man avvisar

förslaget om att införa begränsningar

liknande dem som gäller i Danmark och

Tyskland; det finns enligt förbundet

inget belägg för att detta skulle minska

omfattningen av olyckor.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har vid skilda tillfällen

behandlat - och avslagit - motioner med

krav på skärpta regler för inköp och

innehav av pyrotekniska varor (se t.ex.

bet. NU 1977/78:2, NU 1981/82:33, NU

1987/88:39, 1993/94:JuU1 och

1993/94:NU15). Vid det senaste

tillfället, våren 1994, redogjorde

utskottet kort för gällande lagstiftning

och hänvisade till bedömningar från

Sprängämnesinspektionen och

Näringsdepartementet om att denna

lagstiftning tillsammans med ökad

information och effektivare kontroll

skapar förutsättningar för att

ytterligare begränsa risken för skador

och andra olägenheter vid användningen

av nöjesfyrverkerier (bet. 1993/94:NU15

s. 58).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas bedömning

att användningen av fyrverkerier kan

innebära olägenheter för olika grupper

av människor och djur. Varje år

rapporteras också om olyckor och tillbud

i samband med hanteringen av

pyrotekniska varor.

Den lagstiftning som reglerar

verksamheten med pyrotekniska varor är,

som redovisats, av två slag. Det ena

omfattar bestämmelser på grundval av

lagstiftningen om brandfarliga och

explosiva varor, och det andra utgörs av

ordningslagen. Av de åtta

remissinstanser som utskottet inhämtat

yttranden ifrån, anser fem - däribland

Sprängämnesinspektionen - att den

gällande lagstiftningen är tillräcklig.

I det föregående har också erinrats om

de möjligheter som kommunerna har att

enligt ordningslagen utfärda lokala

ordningsföreskrifter rörande

pyrotekniska varor. Som tidigare nämnts

har Kommunförbundet i ett cirkulär

redovisat ett underlag för utarbetandet

av ordningsföreskrifter i kommunerna.

Kommunförbundet har inte någon samlad

bild av i vilken utsträckning kommunerna

har använt sig av möjligheten att

utfärda lokala ordningsföreskrifter

beträffande pyrotekniska varor. Den

allmänna uppfattningen är dock att flera

kommuner har särskilda avsnitt om

pyrotekniska varor i sina

ordningsföreskrifter. (Som exempel nämns

Göteborg, Malmö, Gävle, Kalmar och

Vindeln.) Vissa kommuner har utnyttjat

möjligheten att förbjuda användandet av

pyrotekniska varor inom ett visst

avstånd från t.ex. ett sjukhus.

När det gäller frågan om vilka

begränsningar som skall gälla

beträffande hanteringen av fyrverkerier

måste enligt utskottets mening en

avvägning göras mellan önskemålet om att

förhindra vissa företeelser och risken

för att skärpta bestämmelser medför att

oreglerad hemtillverkning ökar.

Utskottet finner efter en prövning att

den nuvarande ordningen utgör en rimlig

avvägning och att den gällande

lagstiftningen är tillräcklig. Det kan

dock inte uteslutas att en viss

uppstramning av tillsynen och kontrollen

är erforderlig, och utskottet

förutsätter att frågan uppmärksammas.

Utskottet vill också framhålla att

avgörande för de risker som kan uppstå

vid användning av pyrotekniska varor är

det egna ansvarstagandet. Härvid är en

god säkerhetsinformation av stor vikt.

Som tidigare redovisats genomförde

Sprängämnesinspektionen inför den

senaste nyårshelgen olika

informationsinsatser tillsammans med

andra myndigheter och intressenter.

Vidare vill utskottet understryka de

möjligheter som ordningslagen ger

kommunerna att utfärda lokala

ordningsföreskrifter rörande

pyrotekniska varor. Härigenom skapas

förutsättningar för att komma till rätta

med vissa olägenheter till följd av

användningen av dessa varor.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1994/95:N214 (s),

1994/95:N215 (s) och 1994/95:N205 (c).

Krav på förbud mot ämnena barium och

strontium

Motionen

Den andra mer specifika frågan som

utskottet behandlar i detta betänkande

gäller krav på förbud mot ämnena barium

och strontium i fyrverkeriartiklar. Ett

sådant krav har framställts i motion

1994/95:N239 (mp).

Det röda ljuset i fyrverkerier kommer

från strontiumjoner och det gröna ljuset

från bariumjoner, konstateras det i

motionen. Dessa joner går genom födan in

i kroppen, där de konkurrerar med bl.a.

kalciumjoner och därigenom stör

skelettuppbyggnaden, anför motionärerna.

De hävdar vidare att bariumjoner

sannolikt också ersätter selenidjoner,

vilka fungerar som aktiv grupp på

enzymer som reglerar celldelningen. För

att utan risker kunna tillåta

fyrverkeriuppskjutningar bör ämnena

barium och strontium förbjudas, anser

motionärerna och anför att ett utbyte

till ofarliga ämnen bör ske.

Remissyttranden

Av de åtta remissinstanser som gavs

möjlighet att yttra sig över motionerna

har fem avstått från att närmare

kommentera den här berörda motionen.

Rikspolisstyrelsen, Kommunförbundet och

Svensk Handel konstaterar att den

aktuella frågan ligger utanför deras

kompetens. Kommunförbundet framhåller

sin allmänna uppfattning att man i alla

sammanhang så långt möjligt skall

undvika miljö- och hälsofarliga ämnen.

Konsumentverket och Köpmannaförbundet

berör inte frågan över huvud taget i

sina yttranden.

Sprängämnesinspektionen konstaterar att

ämnena barium och strontium ingår i

flertalet av godkända

fyrverkeriartiklar. Ett förbud mot

barium- och strontiumföreningar skulle

sålunda få till följd att nästan enbart

produkter med knalleffekter skulle komma

att återstå, säger inspektionen.

Vidare redovisar inspektionen, som

tidigare nämnts, att den deltar i ett

europeiskt standardiseringsprojekt

avseende fyrverkeriartiklar. Inom ramen

för detta projekt har förslag tagits

fram på olika ämnen som inte är

önskvärda i fyrverkeriartiklar. Barium-

och strontiumföreningar ingår inte bland

dessa ämnen, konstaterar inspektionen.

Företagen Hammargren Pyroteknik AB,

Norabel Hansson AB och Linders

Pyrotekniska AB anser att utskottet bör

avstyrka den aktuella motionen.

Företagen hänvisar till det nyss nämnda

europeiska standardiseringsprojektet och

anser att det faktum att de aktuella

ämnena inte ingår i förslaget till

förteckning över icke önskvärda ämnen

torde betyda att barium- och

strontiumföreningar - i de

koncentrationer och i den mängd som de

förekommer i fyrverkerier - inte är så

farliga för miljö och hälsa att de bör

förbjudas. Det är dock självfallet

önskvärt att giftiga ämnen innehållande

barium och strontium ersätts med andra i

den utsträckning det är möjligt, säger

företagen.

Sveriges Fyrverkeribranschförbund anför

i sitt yttrande att det för närvarande

inte finns några bra ersättare för

ämnena barium och strontium inom

pyrotekniken. Inga andra kända ämnen ger

de röda och gröna färgerna på

motsvarande sätt, och utan färger skulle

ett fyrverkeri nästan enbart bestå av

smällar, konstaterar förbundet. Vidare

sägs att den röda färgen utnyttjas för

signaler i nödsituationer, framför allt

till sjöss (t.ex. varningsbloss och

nödraketer). Den mängd strontium resp.

barium som släpps ut via raketer är inte

så stor att det över huvud taget torde

märkas vid sidan om övriga utsläpp,

hävdar förbundet avslutningsvis.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill i den här aktuella frågan

hänvisa till det europeiska

standardiseringsprojekt som

Sprängämnesinspektionen deltar i. I det

förslag över icke önskvärda ämnen i

fyrverkeriartiklar som har tagits fram

inom projektet ingår, som redovisats,

inte ämnena barium och strontium. Det

förtjänar också erinras om att det röda

strontiumljuset utnyttjas för olika

typer av nödsignaler.

Utskottet anser att åtgärder för att

minska förekomsten av giftiga ämnen inom

olika områden har hög prioritet. I det

här aktuella fallet förhåller det sig

dock så, vilket framgår av

remissyttrandena, att det inte finns

några ämnen som kan ersätta barium och

strontium. Om dessa ämnen skulle

förbjudas i fyrverkeriartiklar skulle de

avsedda ljuseffekterna inte kunna

uppnås. Den mängd utsläpp som de

aktuella ämnena i fyrverkeriartiklar ger

upphov till är också som nämnts relativt

begränsad.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion 1994/95:N239 (mp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande krav på översyn,

m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:N205, 1994/95:N214 och

1994/95:N215,

2. beträffande krav på förbud mot

ämnena barium och strontium

att riksdagen avslår motion

1994/95:N239.

res. (mp)

Stockholm den 6 februari 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta

Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand

(s), Mikael Odenberg (m), Sylvia

Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro

Andersson (s), Marie Granlund (s),

Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola

Karlsson (m), Eva Goës (mp), Laila Bäck

(s), Sten Tolgfors (m), Michael

Stjernström (kds) och Frank Lassen (s).

Reservation

Krav på förbud mot ämnena barium och

strontium (mom. 2)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 11 med Utskottet

vill och slutar på s. 12 med motion

1994/95:N239 (mp) bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening bör inte EU:s

normer avseende vilka ämnen som anses

önskvärda eller inte utgöra riktmärke

för Sveriges agerande. I stället bör det

vara så att Sverige går före när det

gäller frågan om att förbjuda ämnen som

är farliga för miljö och hälsa.

Utskottet anser sålunda - i likhet med

vad som anförs i motion 1994/95:N239

(mp) - att frågan om att tillåta ämnena

barium och strontium i

fyrverkeriartiklar bör övervägas. Risken

för skador på miljö och hälsa får inte

negligeras. Möjligheterna att finna

andra ämnen än barium och strontium som

kan ge liknande ljuseffekter i

fyrverkerier måste undersökas.

Riksdagen bör genom ett uttalande

anmoda regeringen att tillse att frågan

om förbud mot ämnena barium och

strontium i fyrverkerier utreds på

lämpligt sätt. Den aktuella motionen

tillstyrks härmed.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande krav på förbud mot

ämnena barium och strontium

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:N239 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Gotab, Stockholm 1996