Bet. 1995/96:NU17

Näringsutskottets betänkande

1995/96:NU17

Kärnavfall m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

NU17

Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt

eller delvis - nio motioner från

allmänna motionstiden 1995 om kärnavfall

m.m.

Upplysningar i ärendet har utskottet

inhämtat i samband med studiebesök vid

Forsmarks kärnkraftverk och vid

anläggningen för låg- och medelaktivt

avfall - det s.k. slutförvaret för

radioaktivt driftavfall (SFR) - intill

kärnkraftverket.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 44

motionsyrkanden om olika

kärnavfallsfrågor, huvudsakligen från

företrädare för Miljöpartiet. Utskottet,

som avstyrker samtliga yrkanden, pekar

på den noggranna beslutsprocess som

omgärdar prövningen av lagringsmetoder

för kärnavfall. Dessutom understryks att

några bindningar inte finns vad gäller

vare sig metoder för inkapsling och

slutförvaring av använt kärnbränsle och

kärnavfall eller val av plats för

slutförvaret. I en reservation (mp)

anförs bl.a. att åtgärder måste vidtas

som minimerar den fortsatta produktionen

av kärnavfall. Med anledning av yrkanden

om de långsiktiga miljökonsekvenserna

från slutförvaret för radioaktivt

driftavfall i Forsmark hänvisar

utskottet till den omfattande prövning

som skett från ansvariga myndigheter i

samband med tillkomsten av lagret och

till att lagret uppfyller mycket högt

ställda säkerhetskrav. Även på denna

punkt följs yrkandena upp i en

reservation (mp).

När det gäller frågan om

beslutsprocessen angående lokalisering

av kärntekniska anläggningar, vilken

uppmärksammas i tre motioner, betonar

utskottet vikten av att berörda kommuner

och kommuninvånare ges största möjliga

insyn i de förstudier som Svensk

Kärnbränslehantering AB utför. De

aktuella yrkandena får stöd i en

reservation (mp), i vilken framhålls

betydelsen av att olika värderingar

tillåts komma fram i beslutsprocessen

och av att statens kontroll över det

radioaktiva avfallet förbättras.

I betänkandet behandlas vidare ett

flertal motionsyrkanden angående

verksamheten vid Studsvik AB och

importen av anrikat kärnbränsle.

Motionärerna yrkar bl.a på att

regeringen skall tillsätta en utredning

angående lagringen av kärnavfall vid

Studsvik och att all import av kärnämne

och kärnavfall till Studsvik skall

stoppas. Utskottet hänvisar i denna del

till att Studsvik AB enligt ett

regeringsbeslut skall upprätta ett

program senast den 30 juni 1997 för

omhändertagande av använt kärnbränsle

innefattande tekniska, ekonomiska och

juridiska aspekter. Yrkandena följs upp

i två reservationer (mp).

Motionerna

De motioner som behandlas här är

följande:

1994/95:N401 av Bertil Persson (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar avveckla

Ågestareaktorn.

1994/95:N410 av Eva Goës m.fl. (mp)

såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om

skrotningsspecifikation på

kärnkraftverk.

1994/95:N412 av Eva Goës m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

lagring av kärnavfall under havsbotten

strider mot internationella principer,

2. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att låg-

och medelaktivt avfall bör placeras i

landbaserade lager skilda från

ekosystemen,

3. hos regeringen begär en utredning av

den kärntekniska verksamheten i SFR

(slutförvaret för reaktoravfall) med en

miljökonsekvensbeskrivning,

4. beslutar att inget ytterligare

kärnavfall får föras ned i SFR-lagret

utanför Forsmark innan den begärda

utredningen presenterats,

5. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om de

risker de radioaktiva filtermassorna

utgör,

6. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det

tusenåriga perspektivet för

avklingningen,

7. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den

information som SKB delger allmänheten

om SFR, bl.a. om avklingning av

radioaktivt avfall.

1994/95:N423 av Eva Goës m.fl. (mp)

såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

verksamheten vid Studsvik,

3. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

stoppa forskningsreaktorn,

4. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

miljökonsekvensbeskrivning för

verksamheten,

5. hos regeringen begär en utredning

angående lager vid Studsvik i enlighet

med vad i motionen anförts,

6. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

avveckla servicen till

kärnkraftsindustrin utom vad som anförts

om rivning av de tolv reaktorerna,

7. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

höganrikade kärnbränsleelement HEU och

lösning av detta problem,

8. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om låg-

anrikade kärnbränsleelement LEU,

mellanlagring m.m.,

9. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

stoppa all import av kärnämne och

kärnavfall till Studsvik,

11. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

kommersiellt ekonomiska intressen går

före säkerhet, strålskydd och miljö vid

Studsvik,

12. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att HEU

och LEU skall återgå till USA.

1994/95:N428 av Sigrid Bolkéus och Karl

Hagström (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

medverkan till skyndsam redovisning av

allt kärntekniskt avfall i Norden och

dess hantering.

1994/95:N431 av Per Lager och Eva Goës

(båda mp) såvitt gäller yrkandet (1) att

riksdagen hos regeringen begär att den

snarast ger klara besked om provborrning

och eventuell förvaring av utbränt

kärnbränsle till den vaktande

lokalbefolkningen på Kynnefjäll.

1994/95:N445 av Eva Goës (mp) vari yrkas

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

lagring av kärnavfall under havsbotten

strider mot internationella principer,

2. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att låg-

och medelaktivt avfall bör placeras i

landbaserade lager skilda från

ekosystemen,

3. hos regeringen begär att den gör en

utredning av den kärntekniska

verksamheten i lagret för slutförvar för

reaktoravfall (SFR), där de långsiktiga

miljökonsekvenserna skall beskrivas,

4. beslutar att inget ytterligare

kärnavfall får föras ned i SFR-lagret

utanför Forsmark innan den begärda

utredningen presenterats,

5. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om de

risker de radioaktiva filtermassorna

utgör,

6. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det

tusenåriga perspektivet för

avklingningen,

7. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den

information som SKB delger allmänheten

om SFR, t.ex. om avklingning av

radioaktivt avfall.

1994/95:N450 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

2. hos regeringen begär en översyn av

den kärntekniska hanteringen enligt vad

i motionen anförts,

4. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det

inte finns någon godkänd metod att

slutförvara använt kärnbränsle,

6. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den

formella politiska behandlingen för

tillstånd att starta ytterligare

reaktorer ur juridisk, teknisk och

moralisk synvinkel,

7. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kritiken

från myndigheter mot FUD-programmet,

8. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

avbryta förstudierna i Malå och

Storuman,

9. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att man

inte har funnit några sprickfria berg,

10. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om SKB,

Svensk Kärnbränslehantering AB,

11. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statens

ansvar för kärnavfallet,

12. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en

demokratisk process skall utvecklas och

praktiseras vid all kärnteknisk

verksamhet,

14. hos regeringen begär en

miljökonsekvensbeskrivning för det

kärnavfall som hittills producerats,

15. hos regeringen begär att

produktionen av kärnavfall stoppas,

eftersom ingen godkänd metod för

slutförvar har tagits fram,

16. vid avslag på yrkande 15, som sin

mening ger regeringen till känna att

kärnavfallet bör minimeras.

1994/95:N452 av Eva Goës (mp) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

7. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Svensk

Kärnbränslehantering AB:s propaganda,

8. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om medel

till lokalbefolkningen för möjlighet att

nyttja oberoende expertis,

9. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

kapslarna och inkapslingsstation,

12. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lagring

av LEU-element.

Utskottet

Bakgrund

Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

- den s.k. kärntekniklagen - innehåller

grundläggande bestämmelser om säkerheten

i samband med sådan verksamhet. I denna

lag definieras kärnavfall som använt

kärnbränsle som har placerats i

slutförvar, radioaktivt ämne som har

bildats i kärnteknisk anläggning,

material eller annat som har tillhört en

kärnteknisk anläggning och blivit

radioaktivt förorenat samt radioaktiva

delar av en kärnteknisk anläggning som

avvecklas. Med kärnteknisk anläggning

avses i lagen förutom kärnkraftsreaktor

bl.a. anläggning för utvinning,

framställning, hantering, bearbetning,

förvaring som avses bli bestående

(slutförvaring) eller annan förvaring

(lagring) av kärnämne samt anläggning

för hantering, bearbetning, lagring

eller slutförvaring av kärnavfall.

Kärntekniklagen föreskriver (10 §) att

den som har tillstånd till kärnteknisk

verksamhet bl.a. skall svara för att

erforderliga åtgärder vidtas för att på

ett säkert sätt hantera och slutförvara

i verksamheten uppkommet kärnavfall

eller däri uppkommet kärnämne som inte

används på nytt. Även strålskyddslagen

(1988:220) innehåller bestämmelser om

radioaktivt avfall; i denna lag sägs (13

§) att den som bedriver eller har

bedrivit verksamhet med strålning skall

svara för att det i verksamheten

uppkomna radioaktiva avfallet hanteras

och, när det behövs, slutförvaras på ett

från strålskyddssynpunkt

tillfredsställande sätt.

Av kärntekniklagen (5 a §) framgår att

det i Sverige är förbjudet att utan

särskilt tillstånd slutförvara använt

kärnbränsle eller kärnavfall från en

kärnteknisk anläggning eller annan

kärnteknisk verksamhet i ett annat land.

Förbudet mot slutförvaring av utländskt

kärnavfall i Sverige infördes den 1

januari 1993 (prop. 1992/93:98, bet.

NU11). I propositionen som låg till

grund för beslutet underströks att

undantag från förbudet - när det

föreligger synnerliga skäl - skall

meddelas med stor restriktivitet. Enligt

vad som redovisades i

specialmotiveringen i propositionen kan

synnerliga skäl föreligga om det vid en

samlad bedömning visar sig lämpligast

från säkerhets- och strålskyddssynpunkt

att en liten mängd material slutförvaras

i Sverige. Det kan gälla fall i samband

med provning av t.ex. bränslekapsling

eller reaktordelar, då mycket små

mängder avfall bildas, eller

sekundäravfall (filter-massor m.m.) som

bildas vid behandling i anläggningar i

Sverige. En allmän utgångspunkt för

tillståndsprövningen skall vara,

underströks det i propositionen, att det

utländska material som totalt sett kan

komma att förvaras i Sverige inte med

avseende på mängd eller aktivitet får

överstiga någon procent av det beräknade

svenska kärnavfallet. Utskottet betonade

i ställningstagandet till propositionen

i denna del angelägenheten av att

undantagstillstånden meddelas med stor

restriktivitet.

I den aktuella propositionen

underströks samtidigt att det är en

annan sak om utländskt kärnämne eller

kärnavfall under en begränsad period

finns i Sverige för undersökning eller

som ett led i en behandlingsprocess,

dvs. en process som avser att förändra

avfallets egenskaper med avseende på

volym, form, aktivitetsinnehåll och

kemiska egenskaper m.m. Det avfall som

behandlas i Sverige skall snarast efter

behandlingen återställas till

leverantören. Vidare framhölls det i

propositionen att den tid under vilken

avfallet får lagras i Sverige bör

bestämmas vid införseltillfället med

beaktande av principen att slutförvaring

av avfallet i Sverige inte får

förekomma. Förbud råder sålunda inte mot

att - efter tillstånd - föra in

utländskt avfall och under en begränsad

period t.ex. behandla avfallet i Sverige

för att därefter återställa detta till

utlandet. Det aktuella förbudet i

kärntekniklagen avser alltså

slutförvaring och inte införsel av

kärnavfall.

Regeringen beslutade i december 1994

att bevilja Studsvik AB tillstånd att

t.o.m. den 30 juni 1997 i Sverige

nedföra, för slutförvaring från en

kärnteknisk anläggning eller annan

kärnteknisk verksamhet i annat land,

högst 25 kg använt kärnbränsle i form av

bl.a. segment av bränslestavar och

bränslerester, inklusive sådant

sekundäravfall som uppstår i samband med

testverksamhet, samt högst 250 kg

lågaktivt kärnavfall. I beslutet

framhöll regeringen att det avfall som

omfattas av ansökan passar in i det

svenska avfallssy-stemet och att den

avfallsmängd som avses är utomordentligt

liten i förhållande till den mängd

kärnavfall som årligen kan komma att

tillföras det svenska slutförvaret.

Finansieringen av omhändertagandet av

kärnkraftens restprodukter regleras i

lagen (1992:1537) om finansiering av

framtida utgifter för använt kärnbränsle

m.m. - den s.k. finansieringslagen.

Riksdagen har nyligen efter förslag från

regeringen (prop. 1995/96:83, bet. NU10)

beslutat om förändringar i denna lag, i

vilket bl.a. ingick en skärpning av

reaktorinnehavarnas finansiella ansvar

för kärnavfallet. Riksdagens beslut

innebär också dels att

reaktorinnehavarnas avgift till staten

för ändamålet skall förvaltas i den s.k.

Kärn-avfallsfonden med placering i

Riksgäldskontoret, dels att

reaktorinnehavarna skall ställa sådana

säkerheter till staten att framtida

kostnader för avfallshanteringen kan

täckas även om fonderingen i

Kärnavfallsfonden visar sig vara

otillräcklig. De kostnader som skall

täckas omfattar hantering och

slutförvaring av använt kärnbränsle,

avveckling och rivning av

reaktoranläggningar samt forsknings- och

utvecklingsverksamhet inom

kärnavfallsområdet m.m.

Statens kärnkraftinspektion (SKI) är

central förvaltningsmyndighet med

uppgift att övervaka säkerheten vid

kärnteknisk verksamhet. Statens

strålskyddsinstitut (SSI) är central

förvaltningsmyndighet för frågor om

skydd för människor, djur och miljö mot

skadlig verkan av joniserande och icke-

joniserande strålning. Dessa myndigheter

svarar för tillsynen både vad gäller

driften vid kärnkraftverken och

avfallshanteringen. Knutet till

Miljödepartementet finns Statens råd för

kärnavfallsfrågor (KASAM), med uppgift

bl.a. att till regeringen avge en egen,

självständig bedömning av kunskapsläget

på kärnavfallsområdet.

Fyra kraftföretag i Sverige producerar

el med kärnkraft: Forsmarks Kraftgrupp

AB, OKG Aktiebolag, Vattenfall AB och

Barsebäck Kraft AB. Dessa fyra företag

har bildat ett gemensamt bolag, Svensk

Kärnbränslehantering AB (SKB), med

uppgift att svara för hanteringen av

kärnbränslet och kärnavfallet.

Kärntekniklagen ålägger (12 §) den som

har tillstånd att inneha eller driva en

kärnkraftsreaktor att i samråd med

övriga reaktorinnehavare upprätta ett

program för den forsknings- och

utvecklingsverksamhet och de övriga

åtgärder som krävs för ett säkert

omhändertagande av kärnavfallet.

Programmet skall vart tredje år insändas

till regeringen, eller den myndighet som

regeringen bestämmer, för att granskas

och utvärderas. Arbetet med att upprätta

ifrågavarande program ombesörjs av SKB.

Programmen benämns FUD - Program för

forskning, utveckling och demonstration.

Det första programmet presenterades år

1986. Handläggningsordningen är sådan

att programmen först granskas av SKI,

som därefter remitterar programmet till

berörda myndigheter, universitet,

tekniska högskolor etc. Efter

remisstidens utgång skriver SKI ett eget

yttrande över programmet och bifogar

remissvaren till regeringen. Denna

process tar vanligtvis cirka ett år. FUD-

programmet 92 inlämnades till SKI hösten

1992, och i december 1993 fattade

regeringen beslut med anledning av SKI:s

yttrande över programmet. Ett nytt

program - FUD-program 95 - har nyligen

utarbetats och inlämnats till SKI för

granskning.

Kärnavfallet indelas dels i hög-, medel-

och lågaktivt avfall, dels i kort- och

långlivat avfall. I Sverige består det

högaktiva avfallet i första hand av

utbränt kärnbränsle. Detta har en hög

andel långlivat avfall. I låg- och

medelaktivt avfall är oftast andelen

långlivade radionuklider låg. Exempel på

låg- och medelaktivt avfall är filter

som använts för att rena vatten eller

luft i en reaktor, utbytta reaktordelar,

överdragskläder och verktyg. Låg- och

medelaktivt avfall - i vilket också

inkluderas avfallet från rivningen av

kärnkraftverken - beräknas svara för ca

95 % av den totala kärnavfallsvolym som

det svenska kärnkraftsprogrammet väntas

ge upphov till.

Det låg- och medelaktiva avfallet från

driften deponeras i det s.k.

slutförvaret för radioaktivt driftavfall

(SFR) intill Forsmarks kärnkraftverk.

Förvaret består av bergrum mer än 50

meter under havsbotten. Detta avfall

kräver en förvaring under maximalt ca

500 år, varav huvuddelen dock kräver en

förvaring under betydligt kortare tid,

eller maximalt 100 år.

Det långlivade och högaktiva avfallet

utgörs huvudsakligen av det använda

kärnbränslet. Huvudinriktningen i SKB:s

plan för att ta hand om det högaktiva

avfallet är att detta skall isoleras

genom inkapsling samt förvaras ca 500

meter ned i berg. Det är dock ännu inte

bestämt huruvida det skall byggas ett

slutförvar eller om avfallet skall

omhändertas på annat sätt. Efter drift

förvaras det använda kärnbränslet under

ca 1 år i reaktoranläggningen. Sedan

förs det vidare till en

mellanlagringsstation, det s.k. centrala

mellanlagret för använt kärnbränsle

(CLAB), som ligger vid Oskarshamns

kärnkraftverk. I CLAB skall bränslet

lagras i 30-40 år. Med en planerad

utbyggnad av CLAB avses bränslet från

hela det svenska kärnkraftsprogrammet,

ca 8 000 ton, kunna mellanlagras i CLAB.

SKB planerar att upprätta en

inkapslingsanläggning intill CLAB. Något

formellt beslut om anläggningens

lokalisering och utformning har

emellertid ännu inte fattats. Inte

heller har vare sig SKI eller regeringen

slutligt godkänt kapselkonstruktion

eller metoden för tillverkning. Efter

inkapsling avser SKB att transportera

kapslarna till en

slutförvaringsanläggning. I denna

anläggning planerar SKB att förvara

avfallet 500 meter ned i berggrunden.

Det finns ännu inga beslut om vare sig

metoden för förvaring av kapslarna eller

lokalisering av denna anläggning. Totalt

planerar SKB att genomföra förstudier i

fem till tio kommuner för denna

lokalisering.

Av kärntekniklagen framgår (5 b §) att

regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer får föreskriva att

det skall upprättas en

miljökonsekvensbeskrivning som skall

möjliggöra en samlad bedömning av den

inverkan som en planerad anläggning kan

ha på miljön och hälsan. Prövning enligt

strålskyddslagen sker i anslutning till

prövningen enligt kärntekniklagen.

Inkapslings- och

slutförvaringsanläggningarna skall också

prövas enligt lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m. - den

s.k. naturresurslagen. Prövningen enligt

denna lag skall vara allsidig och avse

övergripande frågor, såsom

anläggningarnas lokalisering, art och

omfattning samt frågor om bl.a.

markanvändning, miljö, energi och

transporter. Vad gäller

slutförvaringsanläggningen skall denna

också prövas enligt miljöskyddslagen

(1969:387), vattenlagen (1983:291) samt

plan- och bygglagen (1987:10).

Lagring av kärnavfall, m.m.

I motion 1994/95:N450 (mp) riktas kritik

mot att SKB söker alternativa platser

för slutförvaret av högaktivt avfall

trots att det inte finns någon godkänd

metod för sådan lagring. Varje dag

produceras vid kärnkraftverken 700-800

kg högaktivt avfall, en produktion som

innebär ett oöverskådligt miljöhot,

anför motionärerna. De påpekar att en

del av kärnavfallet har en halveringstid

på drygt 24 000 år. Var finns den

miljöbeskrivning som kan garantera ett

säkert förvar för denna tidsrymd, frågar

sig motionärerna.

Med hänvisning till en framlagd

doktorsavhandling sägs vidare i motionen

att det inte existerar sprickfria berg

och att det inte finns någon garanti för

att sprickor inte skall uppstå under den

långa tid som ett slutförvar av avfallet

kräver. Det påpekas också att SKB:s FUD-

program 92 utsatts för kritik från de

båda tillsynsmyndigheterna SKI och SSI

samt från Uppsala universitet.

I motionerna 1994/95:N412 (mp) och

1994/95:N445 (mp) - som är nära nog

identiska - erinras om att flera tusen

kubikmeter avfall med lägre

koncentration av radioaktivitet varje år

produceras vid våra kärnkraftverk. Inte

heller för detta avfall finns det någon

deponeringsmetod som i verklig mening

gör det ofarligt för framtida

generationer, menar motionärerna. Det

låg- och medelaktiva avfallet består

till väsentlig del av kärnkraftverkens

vattenreningsfilter, som har så hög

aktivitet att en person som uppehåller

sig vid dem under ett par minuter kan få

hela den årsdos som tillåts för personal

i radiologiskt arbete, heter det i

motionerna. Där kritiseras SKB och

kraftindustrin för att dessa talar om

att radioaktiviteten i avfallet kommer

att avklinga till fullständig ofarlighet

inom några hundra år. I själva verket,

sägs det i motionerna, handlar det om

ett problem i flertusenårsperspektiv.

Utskottet vill inledningsvis peka på

den beslutsprocess som äger rum

beträffande SKB:s FUD-program. Det sker,

enligt utskottets uppfattning, en

grannlaga bedömning från ansvariga

myndigheters och från

vetenskapssamhällets sida av det

material som SKB underställer regeringen

för prövning. I det beslut som

regeringen fattade i december 1993

angående FUD-program 92 framhölls att

SKB inte bör binda sig för någon

specifik hanterings- och förvaringsmetod

innan en samlad och ingående analys av

tillhörande säkerhets- och

strålskyddsfrågor redovisats. Den

dåvarande regeringen beslutade vid detta

tillfälle att SKB skulle komplettera FUD-

program 92 genom att redovisa:

- de kriterier och metoder som kan bilda

underlag för val av platser lämpliga för

slutförvar,

- ett program för beskrivning av

förutsättningar för konstruktion av

inkapslingsstation och slutförvar,

- ett program för de säkerhetsanalyser

som SKB avser att upprätta,

- en analys av på vilket sätt olika

åtgärder och beslut påverkar senare

beslut inom slutförvarsprogrammet.

SKB redovisade kompletteringen till SKI

i augusti 1994. I december 1994 inkom

SKI med sitt yttrande till regeringen,

jämte remissynpunkter, över SKB:s

kompletterande rapport. I februari 1995

avgav SKB ett yttrande till regeringen

med anledning av de framförda

synpunkterna, och i april 1995 inkom SKB

med kompletteringar till detta yttrande.

I mars 1995 avlämnades en skrivelse till

Miljödepartementet från cheferna för

Boverket, SKI, Statens naturvårdsverk

och SSI samt från KASAM om förfarande

för prövning av slutförvar av använt

kärnbränsle.

Allt detta material bildade underlag

för regeringens bedömning redovisat i

ett omfattande regeringsbeslut den 18

maj 1995. Med stöd av 12 §

kärntekniklagen - i vilken sägs att

regeringen i samband med granskningen

och utvärderingen får meddela de villkor

som behövs avseende den fortsatta

forsknings- och utvecklingsverksamheten

- beslutade regeringen att SKB i sitt

fortsatta forsknings- och

utvecklingsprogram skall redovisa sina

planer och program för framtagning av

tekniska krav på barriärer, delsystem

och komponenter grundade på funktions-

och säkerhetsanalyser av

slutförvarssystemet samt för

undersökning av tänkbara

slutförvarsplatser. Vidare skall

översiktsstudier samt platsanknutna

förstudier samlat presenteras i kommande

forsknings- och utvecklingsprogram.

I beslutet framhåller regeringen vidare

att ansökningarna om tillstånd enligt

naturresurslagen och kärntekniklagen att

uppföra ett slutförvar för använt

kärnbränsle och kärnavfall bör innehålla

material för jämförande bedömningar som

visar att platsanknutna förstudier i

enlighet med SKB:s redovisning bedrivits

på fem-tio platser i landet och att

platsundersökningar bedrivits på minst

två platser samt skälen för valet av

dessa platser.

Utskottet vill med denna redogörelse

visa på den mycket noggranna

beslutsprocess som omgärdar prövningen

av lagringsmetoder för kärnavfall. Det

bör understrykas att vare sig regeringen

eller de ansvariga myndigheterna ännu

har tagit ställning till

förvaringsmetoder eller till vilka

platser som kan bli aktuella för

lokalisering av slutförvarsanläggningen.

Utskottet finner ingen anledning att nu

ta ställning till de aktuella yrkandena

i här berörda motioner, vilket i

praktiken skulle föregripa den prövning

som senare kommer att ske vad gäller

utformning av lagringsmetoder och

avfallsanläggningar etc. och som kommer

att utföras av ansvariga myndigheter med

bistånd av tillgänglig nationell och

internationell vetenskaplig expertis.

Utskottet anser det naturligt att de

farhågor som framförs i här berörda

motioner ingår som förutsättningar i

denna prövning. Med det sagda avstyrker

utskottet motionerna 1994/95:N412 (mp),

1994/95:N445 (mp) och 1994/95:N450 (mp)

i här berörda delar.

Kärntekniskt avfall i Norden

I motion 1994/95:N428 (s) framhålls

vikten av att kärnsäkerheten uppmärk

sammas i de nordiska länderna, och det

begärs att en redovisning av allt

kärntekniskt avfall i Norden och dess

hantering skyndsamt skall tas fram. En

sådan redovisning måste innefatta volym,

användningsområde samt avfallets

nuvarande och framtida hantering, sägs

det. I redovisningen bör också ingå

uppgifter om t.ex. avtal med

bränsleleverantörer om återlämnande av

avfall till upparbetning eller

förvaring, innefattande också länder

utanför Norden, menar motionärerna.

I motionen hänvisas till Nordiska

rådets session i Tromsö hösten 1994 och

behandlingen av en tidigare begärd

utredning angående kärnavfall. Enligt

motionärerna var redovisningen i denna

utredning bristfällig och rådets

miljöutskott begärde därför ånyo hos

Nordiska ministerrådet en redovisning

med enhetlig specifikation av olika

avfallsmängder.

Inför Nordiska rådets session i

Reykjavik i mars 1995 presenterade

ministerrådet de begärda

kompletteringarna. Rapporten

sakbehandlades inte av miljöutskottet

vid denna session, utan rapporten

anmäldes muntligen till

plenarförsamlingen av utskottets

ordförande. Rapporteringen från de

nordiska länderna var omfattande och

innehöll en rad tekniska uppgifter om

bl.a. årlig mängd avfall, totalt

producerad mängd avfall, andel högaktivt

avfall och mängden exporterat avfall.

Vid plenarförsamlingen i Reykjavik

anmäldes att miljöutskottet avsåg att

återkomma i frågan vid ett senare

tillfälle. Enligt uppgift kommer detta

troligtvis att ske vid Nordiska rådets

session i Köpenhamn i november 1996.

Sedan motionen väcktes har sålunda en

kompletterande redovisning lämnats i

frågan. Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet motion 1994/95:

N428 (s).

Inkapsling av kärnavfall

I motion 1994/95:N452 (mp) aktualiseras

frågan om vilken inkapslingsmetod som

skall användas för det högaktiva

avfallet. I likhet med vad som gäller

för slutförvaret har ingen metod

godkänts för hur det högaktiva

kärnbränslet skall kapslas in, anför

motionären. Även i den nu aktuella

motionen hänvisas till SKB:s FUD-program

92 och till att den i programmet

föreslagna metoden för inkapsling har

mött kritik.

Av SKI:s utvärdering av SKB:s

komplettering av FUD-program 92 (SKI-

rapport 1995:1), som presenterades i

december 1994, framgår att redovisningen

angående konstruktionsförutsättningar

för slutförvar och kapsel bedömdes

delvis vara ofullständig. SKI ställde

upp bl.a. följande krav på SKB inför den

kommande prövningen av

inkapslingsanläggningen enligt

naturresurslagen och kärntekniklagen:

- redovisning av ingående analys och

värdering av alternativ till sökt metod,

- redovisning av funktionskrav som skall

ställas på kapsel, inkapslingsprocess

och förvarsutformning,

- krav på att förslutna kapslar enligt

konstruktionsförutsättningarna kan

framställas i serieproduktion,

- angivande av de krav som skall ställas

på platsegenskaper för att nå angiven

nivå på säkerheten och på strålskyddet.

I regeringsbeslutet i maj 1995 sägs -

med anledning av den komplettering som

SKB lämnat angående kapselns utformning

och inkapslingsförfarandet - att

besluten om uppförande av den planerade

inkapslingsanläggningen kan komma att

innebära stora bindningar med avseende

på fortsatta hanterings- och

förvaringsmetoder. De två

förvaringssystemen är ömsesidigt

beroende av varandra. Regeringens

ståndpunkt är att innan beslut kan

fattas om inkapslingsmetod och

inkapslingsanläggning måste en

säkerhetsanalys redovisas av

slutförvarssystemet.

Utskottet vill även i denna fråga

hänvisa till den omfattande prövning som

pågår. De riktlinjer som regeringen har

utpekat för analysarbetet avseende

kapselns utformning och konstruktionen

av inkapslingsanläggningen är enligt

utskottets bedömning avsedda att

säkerställa att inga bindningar uppstår

vare sig för kapselkonstruktion eller i

frågan om metod för slutförvar.

Utskottet finner i dagsläget inga skäl

att närmare värdera det sakliga

innehållet i de synpunkter som

framkommit av utvärderingen vad gäller

inkapslingen av det högaktiva

kärnavfallet, eller de riktlinjer som

regeringen har meddelat för det

fortsatta arbetet. Utskottets

uppfattning är att det inte finns något

underlag för att göra någon annan

bedömning än att de krav som ställs i

kärntekniklagen på en väl fungerande

utvärdering från tillsynsmyndigheternas

sida av de treåriga forsknings- och

utvecklingsprogrammen fungerar väl. I

detta perspektiv är de framförda

synpunkterna från vissa remissinstanser

en del av den utvärderingsverksamhet som

kärntekniklagen föreskriver och inte ett

uttryck för någon misstro mot den

utvecklingsverksamhet som bedrivs inom

FUD-programmet. Utskottet kan därför

inte instämma i den kritik som riktas i

den aktuella motionen mot denna del av

programmet. Utskottet avstyrker alltså

motion 1994/95:N452 (mp) i här berörd

del.

Slutförvaret för radioaktivt driftavfall

I Sverige har man valt att lägga ned det

låg- och medelaktiva driftavfallet i ett

jättelikt bergrum under havet utanför

Forsmark - i slutförvaret för

radioaktivt driftavfall (SFR) - påpekas

det i motionerna 1994/95:N412 (mp) och

1994/95:N445 (mp). När lagret är fullt

någon gång efter år 2010, fortsätter

motionärerna, kan man välja att endera

fylla igen infarten och stänga av

pumparna så att grundvattnet får strömma

in eller fortsätta att hålla avfallet

under uppsikt och låta pumparna arbeta i

hundratals år. Om lagret får

vattenfyllas kommer, enligt

motionärerna, radioaktiviteten att sakta

men säkert läcka ut i grundvattnet och i

Östersjön. I de två motionerna sägs att

lagringen av kärnavfall under havsbotten

strider mot internationella principer

som Sverige sagt sig stödja, nämligen

att låg- och medelaktivt avfall bör

placeras i landbaserade lager skilda

från ekosystemen. Motionärerna kräver en

utredning av den kärntekniska

verksamheten i lagret. I den senare

motionen begärs att de långsiktiga

miljökonsekvenserna därvid skall

beskrivas. I båda motionerna yrkas

vidare på att inget ytterligare

kärnavfall får tillföras lagret innan

denna utredning är slutförd.

Utskottet har vid ett flertal

tillfällen behandlat motioner om det nu

aktuella lagret. Vid det senaste

tillfället - våren 1991 - behandlades

fyra motionsyrkanden liknande de här

berörda. På förslag av utskottet (bet.

1990/91:NU28) avslogs yrkandena av

riksdagen. Utskottet hänvisade till att

anläggningens tillkomst hade prövats i

vederbörlig ordning. Vidare erinrade

utskottet om att SKI och SSI hade

granskat frågan om förvarets inverkan på

omgivningen från radioaktiv synpunkt.

Härutöver framhölls att en eventuell

förslutning av förvaret inte får ske

utan prövning av regeringen. Motionerna

följdes upp i en reservation (v, mp).

Utskottet finner ingen anledning att

ändra ståndpunkt i denna fråga. Förvaret

är konstruerat så att det uppfyller

mycket högt ställda säkerhetskrav.

Avsikten med förvaret är att de

radioaktiva ämnena i avfallet skall

kvarhållas så att stråldosen till

människan blir försumbar jämfört med

stråldosen från de i naturen

förekommande radioaktiva ämnena. SKI och

SSI har prövat frågan om förvarets

inverkan på omgivningen från radioaktiv

synpunkt. Vidare gäller, som nämnts, att

en eventuell förslutning av förvaret

inte får ske utan regeringens tillstånd.

De två aktuella motionerna avstyrks

därför såvitt här är i fråga.

Beslutsprocessen i fråga om kärnteknisk

anläggning

I motion 1994/95:N450 (mp) argumenteras

för att det bör arbetas fram

demokratiska former för beslutsfattande

i avfallsfrågan där olika värderingar

möts i samspel med den lokala opinionen.

I synnerhet kvinnornas värderingar måste

i ökad utsträckning få göra sig

gällande, menar motionärerna. De anför

vidare att SKB:s praktiska strategi vid

valet av Malå och Storuman som

förstudieobjekt för lokalisering av

djupförvaret av högaktivt kärnavfall var

baserat på lokalt kommunalpolitiskt

intresse. Enligt motionärernas

uppfattning har SKB på båda orterna

påbörjat förstudier mot en stor

majoritet av den lokala befolkningens

vilja. Miljörörelsen bör bidra med

information för att bemöta SKB:s

oseriösa propaganda, sägs det i motion

1994/95:N452 (mp). Detta, anför

motionärerna, bör bekostas av statliga

medel så att sådan oberoende information

kan föras ut till befolkningen.

I motion 1994/95:N431 (mp) behandlas en

annan ort - Kynnefjäll i Bohuslän - där

SKB utfört geologiska förstudier. I

motionen påpekas att Kynnefjäll är en

dålig plats för förvaring av

kärnbränsleavfall. Det behöver man inte

provborra för att förstå, sägs det.

Motionärerna yrkar på att regeringen

snarast skall ge klara besked om

provborrning och eventuell förvaring av

utbränt kärnbränsle till

lokalbefolkningen på Kynnefjäll.

I motion 1994/95:N450 (mp) hävdas att

samordningen av statens tillsyn av den

kärntekniska verksamheten måste

förbättras. Det är orimligt, menar

motionärerna, att splittra upp tillsyn

och tillståndsgivning på det sätt som

sker i dagsläget: ansvaret för den

kemiska delen av kärnavfallet ligger på

länsstyrelsen, den radioaktiva delen

ligger på SSI och själva

konstruktionsdelen ligger på SKI. Det

totala ansvaret borde i stället

samordnas och slutligt ansvar tas av en

enda statlig instans.

I regeringens beslut i maj 1995

angående FUD-program 92 sägs att berörda

kommuner bör ges möjlighet att nära

följa SKB:s platsvalsstudier. I nämnda

beslut uppdrar regeringen åt SKI att på

begäran av kommun i vilken SKB genomför

eller har genomfört förstudier utbetala

medel från Kärnavfallsfonden till berörd

länsstyrelse. Regeringens uppfattning

är, sägs det i beslutet, att en god

offentlig insyn är önskvärd i

lokaliseringsarbetet. SKB bör därför

löpande lämna information om sitt arbete

i detta avseende till SKI, SSI, KASAM,

Boverket, Naturvårdsverket samt berörda

länsstyrelser och kommuner.

Regeringen fastslog också i beslutet i

maj 1995 att en

miljökonsekvensbeskrivning, och den

process genom vilken denna tas fram,

utgör ett viktigt instrument i

kontakterna mellan myndigheter, berörda

kommuner och allmänheten. Regeringen

framhöll att det är viktigt att klara

former för arbetet med

miljökonsekvensbeskrivningen etableras i

ett tidigt skede av

lokaliseringsarbetet.

Vad gäller Kynnefjäll som

lokaliseringsort för

slutförvaringsanläggning anförde

miljöminister Anna Lindh i ett frågesvar

i riksdagen hösten 1994 (prot.

1994/95:27) att ett tusental områden i

landet studerats i syfte att kartlägga

olika typer av berggrund. Geologiska

typområdesundersökningar av olika

omfattning har genomförts inom 14 s.k.

typområden i Sverige. På några av

platserna har provborrningar skett.

Innan processen kommit så långt att det

är aktuellt att peka ut några platser

lämpliga för ett slutförvar kommer det

att dröja ytterligare ett antal år,

framhöll statsrådet. Hon underströk att

det var alldeles för tidigt att peka ut

några platser som skulle vara mer

lämpliga än andra för ett slutförvar.

I december 1995 beslutade riksdagen på

förslag av regeringen (prop. 1995/96:83,

bet. NU10) att kostnader som staten,

kommunerna eller reaktor-innehavarna har

för informationsinsatser i samband med

frågor som rör hantering och

slutförvaring av kärnavfall får täckas

från Kärnavfallsfonden.

Utskottet har tidigare behandlat

yrkanden angående den statliga

samordningen av kontrollen av

kärnteknisk verksamhet. Våren 1990 (bet.

1989/90:

NU24) avstyrkte utskottet och avslog

riksdagen yrkanden (mp) i vilka bl.a.

hävdades att ansvarsfördelningen inte

fungerade och att bedömningen och

kontrollen av den kärntekniska

hanteringen borde samordnas till en

instans. Utskottet fann vid detta

tillfälle inte anledning att ifrågasätta

gällande ordning för tillsynen av den

kärntekniska verksamheten. Denna tillsyn

är, påpekade utskottet, fördelad på

olika instanser, men ett samarbete sker

samtidigt mellan berörda tillsynsorgan.

Yrkandena följdes upp i en reservation

(mp).

Utskottet instämmer i vikten av att

berörda kommuner och kommuninvånare ges

största möjliga insyn i de förstudier

som SKB utför. På så sätt ökar

informationsutbytet och fakta kan delges

allmänheten på ett sätt som förhindrar

onödig oro. Samtidigt ges möjlighet för

berörd befolkning att öppet få ställa

frågor och lämna synpunkter på det

arbete som bedrivs. Det är utskottets

uppfattning att både SKB och ansvariga

statliga myndigheter gör betydande

ansträngningar för att åstadkomma en

sådan öppenhet i beslutsprocessen.

Utskottet finner vidare inte anledning

att ifrågasätta gällande ordning för

tillsynen över den kärntekniska

verksamheten. Även om denna tillsyn är

fördelad på olika instanser sker ett

samarbete mellan berörda tillsynsorgan.

Med hänvisning till det nu sagda och

till den lämnade redovisningen avstyrker

utskottet samtliga här berörda

motionsyrkanden.

Verksamheten vid Studsvik AB

Motion 1994/95:N423 (mp) tar upp

verksamheten vid Studsvik AB och främst

driften av forskningsreaktorn R2. Den

centrala verksamheten vid företaget och

forskningsreaktorn är, enligt

motionärerna, att utprova kärnbränsle

samt att bestråla och testa olika

material. Trots avsaknaden av en

miljökonsekvensbeskrivning, påpekas det

i motionen, beslöt regeringen år 1994

att ge ett förlängt tillstånd för

forskningsreaktorn med tio år.

Motionärerna frågar sig om det är

lämpligt att denna verksamhet drivs

kommersiellt och undrar om de

kommersiella eller de säkerhetsmässiga

intressena går först. Enligt

motionärerna bör forskningsreaktorn

stängas. De menar vidare att en

tidigarelagd plan för avveckling och

rivning av R2-reaktorn samt för

omhändertagande av rivningsavfallet

måste upprättas. Dessutom borde ett

program för omhändertagande av använt

kärnbränsle från R2-reaktorn tas fram.

Regeringen bör också, anförs det,

tillsätta en utredning angående

lagringen av kärnavfall vid Studsvik.

Både SKI och SSI har i remissyttranden

över Studsvik AB:s ansökan om fortsatt

tillstånd för R2-reaktorn redovisat sina

synpunkter beträffande verksamhetens

berättigande. SKI framhåller det

säkerhetsmässiga värdet av den

forskningsverksamhet som bedrivs vid R2-

reaktorn och som bl.a. stöds av SKI via

forskningsmedel. SKI ser R2-reaktorn som

en nationell resurs för den

kärnsäkerhetsforskning som bedrivs vid

landets tekniska högskolor och

universitet. SSI menar att den testning

av kärnbränsle som utförs i Studsvik har

en indirekt betydelse för strålskyddet

vid de svenska kärnkraftverken.

Tillstånd till fortsatt drift av R2-

reaktorn beslutades av regeringen våren

1994. Tillståndet gäller t.o.m. den 30

juni 2004. Flera villkor är uppställda

för tillståndet. Bland annat skall en

plan för rivning av R2-reaktorn samt för

omhändertagande av rivningsavfallet vara

upprättad senast den 31 december 1996.

Vidare skall ett av SKI godkänt program

för omhändertagande av använt

kärnbränsle från R2-reaktorn, omfattande

tekniska, ekonomiska och juridiska

aspekter, finnas senast den 30 juni

1997. Om företaget inte har lyckats

utarbeta ett sådant - av SKI godkänt -

program kommer enligt regeringsbeslutet

reaktorn att stängas.

Med åberopande av nu lämnade uppgifter

anser utskottet att här behandlade

yrkanden i motion 1994/95:N423 (mp) inte

bör föranleda något initiativ från

riksdagens sida. De avstyrks sålunda.

Import av visst kärnbränsle, m.m.

I nyssnämnda motion redogörs vidare för

bränsle- och avfallssituationen vid

Studsvik AB med avseende på

forskningsreaktorn. Motionärerna påpekar

härvid att det hos företaget finns

utländskt höganrikat kärnbränsle, s.k.

HEU-bränsle (High Enriched Uranium), som

företaget har svårt att avhända sig.

Förenta staterna är som leverantörsland

skyldigt att ta tillbaka

bränsleelementen, sägs det. Sedan några

år tillbaka har Studsvik övergått till

att använda låganrikat bränsle, s.k. LEU-

bränsle (Low Enriched Uranium), i

forskningsreaktorn. Enligt motionärerna

fanns det vid företaget hösten 1993

totalt 657 utbrända bränsleelement,

varav 451 HEU-element och 206 LEU-

element. Motionärerna hänvisar till att

Studsvik anser att en slutdeponering i

Sverige av utbränt LEU-bränsle med låg

anrikningsgrad är ett möjligt

alternativ, om Förenta staterna inte kan

ta tillbaka detta använda kärnbränsle.

Motionärerna menar att kärntekniklagen

är juridiskt otillräcklig beträffande

förbudet i Sverige mot slutförvaring av

utländskt kärnavfall; den aktuella

paragrafen

(5 a §) betecknas som en gummiparagraf

med hänvisning till att undantag från

förbudet kan medges om synnerliga skäl

föreligger. Kärntekniklagen måste enligt

motionärerna ändras så att det blir

absolut förbjudet att slutlagra

utländskt kärnavfall i Sverige. I

motionen yrkas vidare på att all import

av kärnämne och kärnavfall skall

stoppas, liksom att allt kärnavfall från

HEU- resp. LEU-bränslet skall återgå

till Förenta staterna.

Även i motion 1994/95:N452 (mp) berörs

avfallet vid Studsvik AB. Mellanlagring

i CLAB av LEU-elementen får inte ske,

menar motionären. Även hon begär att

bränslet skall återföras till Förenta

staterna.

Liksom de flesta övriga

forskningsreaktorer i västvärlden har

Studsvik AB kontrakt med företag i

Förenta staterna om leverans av bränsle.

Enligt uppgift kan sådant bränsle inte

införskaffas från något annat land.

Enligt kontrakten, som de i allmänhet är

utformade, skall bränslet sedan det

använts i en reaktor skickas tillbaka

till Förenta staterna för upparbetning.

Detta har hittills skett i den s.k.

Savannah River-anläggningen.

Det HEU-bränsle som använts av Studsvik

AB lagras tills vidare i företagets

förvaringsanläggning. Vid varje leverans

av sådant bränsle har från amerikansk

sida krävts att materialet skall skickas

tillbaka för slutligt omhändertagande.

Med hänsyn till säkerhetskraven stängdes

emellertid Savannah River-anläggningen

år 1989 efter ett domstolsbeslut. Efter

en omfattande miljökonsekvensbeskrivning

för verksamheten är anläggningen nu åter

i drift. Ett annat domstolsbeslut

innebär att använt bränsle från

utländska forskningsreaktorer inte får

tas i land eller transporteras i Förenta

staterna innan det amerikanska

energidepartementet, som har ansvar för

anläggningen, redovisat ett intyg som

visar bränslets begränsade inverkan.

Något sådant intyg har ännu inte

redovisats.

Resultatet har blivit att Studsvik AB

lagrar använt HEU-bränsle i avvaktan på

transport till Förenta staterna. Det är

vidare oklart om hur det använda LEU-

bränslet slutligt skall tas om hand, om

Förenta staterna inte förklarar sig

berett att återta bränslet. Någon

teknisk metod för att slutligt ta hand

om detta bränsle i Sverige har inte

utarbetats.

Utskottet har i det föregående hänvisat

till regeringens beslut i maj 1994 vad

avser tillstånd för Studsvik AB att

inneha och driva forskningsreaktorn R2.

Detta tillstånd gäller längst t.o.m. den

30 juni 2004. Det finns skäl att åter

uppmärksamma att ett villkor för detta

tillstånd är att Studsvik AB senast den

30 juni 1997 skall upprätta ett program

för omhändertagande av använt bränsle

från R2-reaktorn innefattande tekniska,

ekonomiska och juridiska aspekter. Om

företaget inte uppfyller detta åtagande

kommer reaktorn att stängas.

Med det anförda avstyrker utskottet de

här aktuella delarna av motionerna

1994/95:N423 (mp) och 1994/95:N452 (mp).

Ågestareaktorn

I Sverige återstår några få rester av

det tidigare stolta socialdemokratiska

atomvapenprogrammet, anförs det i motion

1994/95:N401 (m) med hänvisning till

Ågestareaktorn. Denna reaktor är

visserligen avställd men kan på kort tid

tas i bruk för framställning av svenska

atomvapen, hävdar motionären. Han menar

att Ågestareaktorn bör avvecklas med

hänsyn till att de betydande resurser

för kärnvapenframställning som finns

kvar i anslutning till reaktorn

allvarligt har skadat vår trovärdighet i

det internationella agerandet för

reduktion av världens kärnvapen.

Ågestareaktorn togs ur drift år 1974.

Vattenfall AB innehar tillstånd enligt

kärntekniklagen att inneha reaktorn med

därtill följande åligganden vad gäller

hantering och slutförvaring av avfall

samt avveckling och rivning av

anläggningen. Det använda bränslet från

Ågestareaktorn sändes år 1975 till

Studsvik för mellanförvaring och har

sedermera förflyttats till CLAB för

fortsatt mellanförvaring i avvaktan på

slutförvaring i Sverige. Efter

nedläggningen har anläggningen hållits

under bevakning med återkommande

tekniska och strålskyddsmässiga

inspektioner i enlighet med SKI:s och

SSI:s villkor och föreskrifter. En

översiktlig plan för en total avveckling

av Ågestaanläggningen redovisades för

regeringen år 1985. Tekniska och

strålskyddsmässiga skäl har varit

avgörande för att vänta med rivningen

till dess att teknisk och personell

kapacitet finns uppbyggd för att ta hand

om övriga svenska kärnkraftverk vid den

tidpunkt dessa tas ur drift.

Av det sagda torde framgå att

anläggningen i praktiken är avvecklad

och att de farhågor som framförs i

motion 1994/95:N401 (m) är överdrivna.

Utskottet avstyrker därför motionen.

Skrotningsspecifikation för

kärnkraftverk

I motion 1994/95:N410 (mp) anförs att

det är märkligt att kraftföretagen inte

begär någon livscykelspecifikation för

ett kärnkraftverk som, sägs det, är en

av de mest materialkrävande verksamheter

som finns och som säkert kommer att

bjuda på ganska intrikata problem vid

skrotningen. Mot denna bakgrund yrkar

motionärerna på att kärnkraftsindustrin

omgående skall åläggas att redovisa en

skrotningsspecifikation för

kärnkraftverk.

Enligt Energikommissionens nyligen

avlämnade betänkande Omställning av

energisystemet (SOU 1995:139) erhålls

vid rivningen av de tolv kärnkraftverken

totalt ca 140 000 kubikmeter avfall.

Kostnaden för att ta hand om detta

avfall har beräknats till ca 1 miljard

kronor, eller ca 80 miljoner kronor per

reaktor. SKB planerar en utbyggnad av

SFR för slutförvaring av

rivningsavfallet.

Sommaren 1994 presenterade SKB en

rivningsstudie med titeln Teknik och

kostnader för rivning av svenska

kärnkraftverk, i vilken

rivningskostnaderna beräknades uppgå

till ca 9 miljarder kronor. Enligt

uppgift pågår för närvarande inom SKI

motsvarande studier av

rivningskostnaderna. Dessa studier avses

fungera som underlag för granskning av

och jämförelse med SKB:s beräkningar.

Utskottet gör i denna del följande

bedömning. Av den lämnade redovisningen

framgår att omfattande studier har

genomförts och kommer att göras av

skrotningsteknik och kostnader för

rivningen av kärnkraftverken. Få

verksamheter torde vara så

väldokumenterade vad gäller

specifikationer av hur rivningen skall

fullgöras och hur det uppkomna

rivningsavfallet skall omhändertas som

kärnkraftverken. Utskottet vill också

hänvisa till det ställningstagande

beträffande livscykelspecifikationer som

utskottet gjorde i det näringspolitiska

betänkandet våren 1995 (bet.

1994/95:NU18 s. 82). Utskottet påtalade

därvid vikten av att producenterna tar

ett ökat miljöansvar för sina produkter

under hela deras livscykler. Dock

förklarade sig utskottet inte vara

berett att förorda införande av

lagstiftning om

livscykelspecifikationer.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion 1994/95:N410 (mp) i här aktuell

del

.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagring av

kärnavfall, m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:N412 yrkandena 5 och 6,

1994/95:N445 yrkandena 5 och 6 och

1994/95:N450 yrkandena 4, 7, 9 och

14-16,

res. 1 (mp)

2. beträffande kärntekniskt

avfall i Norden

att riksdagen avslår motion

1994/95:N428,

res. 2 (mp)

3. beträffande inkapsling av

kärnavfall

att riksdagen avslår motion

1994/95:N452 yrkande 9,

res. 3 (mp)

4. beträffande slutförvaret för

radioaktivt driftavfall

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:N412 yrkandena 1-4 och 7 och

1994/95:N445 yrkandena 1-4 och 7,

res. 4 (mp)

5. beträffande beslutsprocessen

i fråga om kärnteknisk anläggning

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:N431 yrkande 1, 1994/95:

N450 yrkandena 2, 6, 8 och 10-12 och

1994/95:N452 yrkandena 7 och 8,

res. 5 (mp)

6. beträffande verksamheten vid

Studsvik AB

att riksdagen avslår motion

1994/95:N423 yrkandena 1, 3-6 och 11,

res. 6 (mp)

7. beträffande import av visst

kärnbränsle, m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:N423 yrkandena 7-9 och 12 och

1994/95:N452 yrkande 12,

res. 7 (mp)

8. beträffande Ågestareaktorn

att riksdagen avslår motion

1994/95:N401,

res. 8 (mp)

9. beträffande

skrotningsspecifikation för

kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion

1994/95:N410 yrkande 2.

res. 9 (mp)

Stockholm den 20 februari 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta

Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand

(s), Mikael Odenberg (m), Sylvia

Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro

Andersson (s), Chris Heister (m), Marie

Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag

Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës

(mp), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck

(s) och Frank Lassen (s).

Reservationer

1. Lagring av kärnavfall, m.m. (mom. 1)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 8 med Utskottet vill

och slutar på s. 9 med berörda delar

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill - i likhet med vad som

anförs i motionerna 1994/95:N412 (mp),

1994/95:N445 (mp) och 1994/95:N450 (mp)

- understryka att det inte finns någon

godkänd metod för att slutförvara använt

kärnbränsle. Det handlar om tekniska

aspekter som är svåra att överblicka och

där nya kunskaper ständigt växer fram

och förändrar säkerhetsbilden. Det

gäller vidare tidsrymder som överskrider

det mänskliga intellektets förmåga att

fatta. Mot denna bakgrund anser

utskottet att det inte är försvarbart

att de svenska kärnkraftsreaktorerna

skall fortsätta att producera 700-800 kg

högaktivt avfall varje dag. Utskottet

vill i detta sammanhang också rikta

uppmärksamhet på det låg- och

medelaktiva avfallet. Som påpekas i

motionerna 1994/95:N412 (mp) och

1994/95:N445 (mp) består detta avfall av

främst vattenreningsfilter från

kärnkraftverken med mycket hög

strålningsaktivitet. Även detta avfall

kräver i praktiken en lagringstid i ett

tusenårsperspektiv. Om inte kärnkraften

kan stoppas momentant bör, enligt

utskottets uppfattning, sådana åtgärder

vidtas som minimerar den fortsatta

produktionen av kärnavfall.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Med ett sådant uttalande av riksdagen

blir de här aktuella yrkandena i

motionerna 1994/95:N412 (mp),

1994/95:N445 (mp) och 1994/95:N450 (mp)

helt eller väsentligen tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande lagring av

kärnavfall, m.m.

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:N412 yrkandena 5 och

6, 1994/95:N445 yrkandena 5 och 6 och

1994/95:N450 yrkandena 4, 7, 9, 14 och

16 och med anledning av motion

1994/95:N450 yrkande 15 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Kärntekniskt avfall i Norden (mom. 2)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 10 som börjar med Sedan motionen

och slutar med motion 1994/95:N428 (s)

bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion

1994/95:N428 (s) anser utskottet att det

dr angeläget med en nordisk redovisning

av det kärntekniska avfallet och en

genomlysning av de avtal som träffats

med länder utanför Norden rörande

villkoren för avfallshanteringen. Den

rapport som redovisades inför Nordiska

rådets session i Reykjavik i mars 1995

bör sakbehandlas skyndsamt. De begärda

uppgifterna finns nu tillgängliga, och

det finns enligt utskottets uppfattning

ingen anledning att vänta ytterligare

ett halvår innan dessa presenteras.

Enligt utskottets mening bör därför

regeringen skyndsamt ta ett nordiskt

initiativ i denna fråga. Riksdagen bör i

ett uttalande uppmana regeringen

härtill.

Med det anförda tillstyrker utskottet

motion 1994/95:N428 (s).

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande kärntekniskt avfall i

Norden

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:N428 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Inkapsling av kärnavfall (mom. 3)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 10 med Utskottet vill

och slutar på s. 11 med berörd del

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik som

riktas i motion 1994/95:N452 (mp) mot

att någon metod ännu inte godkänts för

inkapslingen av kärnavfallet. Även mot

denna bakgrund finns det enligt

utskottets uppfattning skäl att åtgärder

vidtas som minimerar den fortsatta

produktionen av kärnavfall. Vad

utskottet här anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Med det sagda tillstyrker utskottet det

aktuella yrkandet i motion 1994/95:

N452 (mp).

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande inkapsling av

kärnavfall

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:N452 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. Slutförvaret för radioaktivt

driftavfall (mom. 4)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med Utskottet

finner och slutar med i fråga bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar de farhågor som kommer

till uttryck i motionerna 1994/95:N412

(mp) och 1994/95:N445 (mp) angående

risken för läckage av radioaktivitet

från slutförvaret för radioaktivt

driftavfall. Enligt utskottets

uppfattning är placeringen av ett

avfallslager under Östersjöns botten

olämplig. I stället bör låg- och

medelaktivt avfall placeras i

landbaserade lager skilda från

ekosystemen. Utskottet instämmer i det

yrkande som framställs i den sistnämnda

motionen om att riksdagen hos regeringen

bör begära en utredning i syfte att

närmare beskriva de långsiktiga

miljökonsekvenserna av detta slutförvar.

I avvaktan på att en sådan utredning

slutförs bör inget ytterligare avfall

tillföras lagret. Vad utskottet här har

anfört bör riksdagen ge regeringen till

känna som sin mening.

Med det anförda tillstyrker utskottet

motionerna 1994/95:N412 (mp) och

1994/95:N445 (mp) i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande slutförvaret för

radioaktivt driftavfall

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:N412 yrkandena 1-4

och 7 och 1994/95:N445 yrkandena 1-4

och 7 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

5. Beslutsprocessen i fråga om

kärnteknisk anläggning

(mom. 5)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 13 som börjar med Utskottet

instämmer och slutar med berörda

motionsyrkanden bort ha följande

lydelse:

Utskottet ansluter sig till den

uppfattning som uttrycks i motion

1994/95:

N450 (mp) om att mer demokratiska former

för beslutsfattande måste utarbetas när

ställning skall tas till frågor som

gäller hanteringen av kärntekniskt

avfall. Utskottet instämmer vidare i den

kritik som framförs i motion

1994/95:N452 (mp) om att SKB:s

informationsverksamhet inte kan

betecknas som seriös och välgrundad. I

de sammanhang varom här är i fråga är

det särskilt viktigt att olika

värderingar tillåts komma fram och få

möjlighet att göra sig gällande tidigt i

beslutsprocessen. Utskottet anser att

förfarandet i den nu aktuella frågan i

Malå och Storuman strider mot dessa

principer. I dessa kommuner påbörjade

SKB förstudier trots motstånd från en

stor majoritet av befolkningen. Som

anförs i motion 1994/95:N431 (mp) har

det även i Kynnefjäll begåtts

överträdelser mot den lokala opinionen,

vilket har lett till ett omfattande

motstånd från befolkningen mot SKB:s

förstudier.

Utskottet ställer sig också bakom det i

motion 1994/95:N450 (mp) framförda

kravet på en förbättrad statlig

samordning av prövningsförfarandet och

tillsynsverksamheten. Det är nödvändigt,

enligt utskottets uppfattning, att

staten förbättrar kontrollen över det

radioaktiva avfallet. Utskottet anser

mot denna bakgrund att regeringen bör

vidta erforderliga

organisationförändringar i berörd

förvaltning i syfte att ge de

tillgängliga resurserna en mer samlad

form.

Med hänvisning till det anförda

tillstyrker utskottet här berörda delar

av motionerna 1994/95:N431 (mp),

1994/95:N450 (mp) och 1994/95:N452 (mp).

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande beslutsprocessen i

fråga om kärnteknisk anläggning

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:N431 yrkande 1,

1994/95:N450 yrkandena 2, 6, 8 och

10-12 och 1994/95:N452 yrkandena 7 och

8 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

6. Verksamheten vid Studsvik AB (mom. 6)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 14 som börjar med Med åberopande

och slutar med avstyrks sålunda bort

ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de

synpunkter på verksamheten vid Studsvik

AB som framförs i motion 1994/95:N423

(mp). Det är otillfredsställande att en

fortsatt drift av forskningsreaktorn R2

tillåts utan att en

miljökonsekvensutredning genomförts. Att

dessutom driva verksamheten i form av

bolag som med nödvändighet ger en

begränsad insyn i verksamheten och som

främst har kommersiella intressen, är

enligt utskottets uppfattning olämpligt.

Det råder vidare oklarhet rörande

företagets förmåga att hantera det

avfall som genereras. Utskottet

instämmer i det som föreslås i nämnda

motion om att regeringen bör låta

tillsätta en utredning angående

lagringen av kärnavfallet vid Studsvik.

Utskottet ställer sig också bakom de

krav som framförs i samma motion på att

forskningsreaktorn skall stängas och att

en plan för avveckling och rivning av

reaktorn samt för omhändertagande av

rivningsavfallet skall upprättas.

Med det anförda tillstyrker utskottet

de aktuella yrkandena i den berörda

motionen.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande verksamheten vid

Studsvik AB

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:N423 yrkandena 1, 3-6 och 11

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

7. Import av visst kärnbränsle, m.m.

(mom. 7)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 15 som börjar med Utskottet har

och slutar med och 1994/95:N452 (mp)

bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det

otillfredsställande att kärntekniklagen

är utformad så att möjlighet finns för

regeringen att lämna undantag från

förbudet att lagra utländskt kärnavfall

i Sverige. I likhet med vad som anförts

i motion 1994/95:N423 (mp) anser

utskottet att lagen bör ändras så att

denna möjlighet undanröjs. Utskottet

ställer sig också bakom yrkandet i

nämnda motion att all import av kärnämne

och kärnavfall till Studsvik AB skall

stoppas. Enligt utskottets bestämda

uppfattning är det utomordentligt

angeläget att de utbrända HEU- och LEU-

elementen snarast återförs till Förenta

staterna och inte blir föremål för vare

sig mellanlagring eller slutlagring i

Sverige.

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med lagförslag i enlighet med vad

utskottet här anfört. Med det sagda

tillstyrks motionerna 1994/95:N423 (mp)

och 1994/95:N452 (mp) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande import av visst

kärnbränsle, m.m.

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:N423 yrkandena 7-9

och 12 och 1994/95:N452 yrkande 12 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

8. Ågestareaktorn (mom. 8)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 16 som börjar med Av det och

slutar med därför motionen bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill ansluta sig till den

uppfattning som framförs i motion

1994/95:N401 (m) om att åtgärder snarast

bör vidtas för en slutlig avveckling av

Ågestareaktorn. Det är, enligt

utskottets uppfattning, till skada för

svensk trovärdighet i vårt

internationella agerande mot kärnvapen

att det inom landet finns betydande

resurser för kärnvapenframställning.

Utskottet tillstyrker med hänvisning

till det anförda den aktuella motionen.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande Ågestareaktorn

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:N401 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

9. Skrotningsspecifikation för

kärnkraftverk (mom. 9)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 16 som börjar med Utskottet gör

och slutar med aktuell del bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer i det som sägs i

motion 1994/95:N410 (mp) om att

kärnkraftindustrin omgående bör åläggas

att redovisa en skrotningsspecifikation

för kärnkraftverk. Värdefulla

erfarenheter kan härvid hämtas i Förenta

staterna där de kostnader som uppstått

vid rivning av kärnkraftverk vida

överstiger de beräkningar som SKB har

presenterat vad gäller de svenska

reaktorerna. Som anförs i motionen

skulle ett krav på

skrotningsspecifikation leda till långt

bättre kunskap om återvinning även på

detta område.

Med det sagda tillstyrker utskottet

motion 1994/95:N410 (mp) i denna del.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande

skrotningsspecifikation för

kärnkraftverk

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:N410 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Utskottet 4

Bakgrund 4

Lagring av kärnavfall, m.m. 7

Kärntekniskt avfall i Norden 9

Inkapsling av kärnavfall 10

Slutförvaret för radioaktivt

driftavfall 11

Beslutsprocessen i fråga om

kärnteknisk anläggning 12

Verksamheten vid Studsvik AB 13

Import av visst kärnbränsle, m.m. 14

Ågestareaktorn 15

Skrotningsspecifikation för

kärnkraftverk 16

Hemställan 17

Reservationer 18

1. Lagring av kärnavfall, m.m.

(mp) 18

2. Kärntekniskt avfall i Norden

(mp) 18

3. Inkapsling av kärnavfall (mp) 19

4. Slutförvaret för radioaktivt

driftavfall (mp) 19

5. Beslutsprocessen i fråga om

kärnteknisk anläggning (mp) 20

6. Verksamheten vid Studsvik AB

(mp) 21

7. Import av visst kärnbränsle,

m.m. (mp) 21

8. Ågestareaktorn (mp) 22

9. Skrotningsspecifikation för

kärnkraftverk (mp) 22

Gotab, Stockholm 1996