Bet. 1995/96:NU2

Näringsutskottets betänkande

1995/96:NU02

Mästarbrev för hantverk

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1995/96

NU2

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1994/95:228 om mästarbrev för

hantverkare,

dels en motion som har väckts med anledning av

propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

införande av en lag om mästarbrev för hantverkare.

Lagen ger regeringen rätt att meddela föreskrifter

om mästarbrev och att överlämna till en eller flera

hantverksorganisationer att utfärda och återkalla

mästarbrev.

Med anledning av en motion (fp) betonar utskottet

vikten av konkurrensneutralitet och uppföljning av

systemet.

Propositionen

I proposition 1994/95:228 föreslås att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om mästarbrev.

Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet,

återges i bilaga.

Motionen

Den motion som har väckts med anledning av

propositionen är

1994/95:N28 av tredje vice talman Christer Eirefelt

m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Konkurrensverkets ansvar för att

noga följa utvecklingen så att inga nya

etableringshinder utvecklas,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om praktiska erfarenheter av andra

EU-länders behandling av svenska företagare med

mästarbrev.

Utskottet

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § kungörelsen (1973:596) om mästarbrev för

hantverksutövare får mästarbrev tilldelas förtjänta

och skickliga hantverksutövare i ett visst yrke. Det

är Företagarnas Riksorganisation (FR) som beslutar

om tilldelande av mästarbrev efter yttrande från

Mästarbrevsnämnden.

Mästarbrev får enligt 4 § tilldelas den som har

arbetat i minst sex år det yrke som mästarbrevet

avser och som har förvärvat skicklighet och

erfarenhet samt har kunskaper i kalkylering och

bokföring. Möjlighet finns för FR att återkalla ett

mästarbrev (7 och 8 §§). Detta får ske, ont

innehavaren av brevet i utövande av sitt yrke gjort

sig skyldig till brottsligt förfarande, visat

uppenbar vårdslöshet eller bristande skicklighet

eller om han inte uppfyller de särskilda villkor som

föreskrivs för tilldelande av mästarbrev.

Mästarbrevsnämnden faställer de avgifter som enligt

10 § får tas ut vid ansökan om mästarbrev. Den som

obehörigen utger sig för att inneha mästarbrev kan

enligt 11 § dömas till böter. Organisationens beslut

att avslå en ansökan om mästarbrev eller att

återkalla mästarbrev kan överklagas till Närings-

och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Mot verkets

beslut i ett sådant ärende får talan inte föras.

Under den gångna tioårsperioden har det utfärdats

mellan 142 och 333 mästarbrev per år inom sammanlagt

ett 80-tal hantverksyrken. En viss nedgång har skett

de senaste åren.

Gesällbrev är ett kompetensbevis som erhålls efter

avlagt gesällprov. Någon författning som reglerar

utfärdandet av gesällbrev finns inte. FR har under

lång tid även beslutat om gesällbreven, men Sveriges

Hantverks- och Småföretag har nyligen börjat utfärda

egna gesällbrev.

Berörda organisationer

Företagarnas Riksorganisation bildades i juni 1990

av Småföretagens Riksorganisation och

Företagareförbundet. FR är enligt sina stadgar en

ideell näringspolitisk organisation, partipolitiskt

obunden, som skall verka för enskild företagsamhet

grundad på marknadsekonomi under socialt ansvar.

Organisationen skall bl.a. främja yrkesutbildning

och yrkesskicklighet inom hantverk och andra

näringsgrenar.

Sveriges Hantverksråd, före den 1 juli 1994

Centrala Hantverksrådet, bildades år 1983 av SHIO-

Familjeföretagen. Rådet har till huvuduppgift att

initiera och stödja insatser inom hantverkssektorn i

Sverige. Sedan april 1991 handlägger Hantverksrådet

samtliga ansökningar om mästarbrev på uppdrag av FR.

Mästarbrevsnämnden utreder kvalifikationerna hos

dem som söker mästarbrev. På grundval av denna

utredning tillstyrker eller avstyrker nämnden

ansökningar. I samverkan med yrkesförbund och

branschorganisationer tar nämnden fram aktuella

provbestämmelser för mästarbrev och reviderar

bestämmelserna. Vidare skapar nämnden normer

1995/96:NU2 och riktlinjer för vilka kunskaper som

krävs i t.ex. bokföring och kalkylering. Nämnden

vidtar även åtgärder mot vilseledande marknadsfö-

ring, t.ex. om någon i annonsering felaktigt har

uppgett sig ha mästarbrev.

Sveriges Hantverks- och Småföretag (SHS) är en

sammanslutning av lokala föreningar för hantverks-

och småföretag inom enskilt näringsliv.

Organisationen bildades år 1991, men bygger på

erfarenheter från f.d. SHIO (Sveriges hantverks- och

industriorganisation) och Små-företagens

Riksorganisation. Målsättningen för SHS är att

arbeta partipolitiskt obundet i förtroendefullt

samarbete med myndigheter, bransch- och

yrkesföreningar samt andra organisationer.

Regleringen i andra länder

Gesäll- och mästarbrev utfärdas i ett flertal länder

i Europa, men reglerna skiljer sig starkt åt.

Tyskland har en mycket välorganiserad hant-

verkssektor. Hantverksutövare är anslutna till någon

av de ca 45 hantverkskammare som finns i landet.

Enligt tysk lag får bara personer som är inskrivna i

hantverkskamrarnas yrkesregister utöva något av de

över 100 hantverksyrken som finns förtecknade i

registret. För detta krävs gesällbrev. Kraven för

att få gesäll- och mästarbrev finns reglerade

författningar. Österrikes mästarbrevssystem påminner

om det tyska. 1 Storbritannien utges olika

kompetensbevis för hantverkare, bl.a. mästarbrev.

Mästarbrev finns även i Frankrike. Av de nordiska

länderna har _ förutom Sverige _ endast Norge

utvecklat ett system med mästarbrev. Reglerna om

mästarbrev finns fastslagna i en lag från år 1986.

Finland ersatte år 1972 sitt system med gesäll- och

mästarbrev med olika yrkesexamina. 1 Danmark finns

inte något system med traditionella mästarbrev.

Mästarbrevsutredningen

I december 1993 tillsattes en särskild utredning med

uppdrag att utreda frågor om rätt att utfärda

mästarbrev för hantverkare (dir. 1993:142).

Utredningen (särskild utredare: rättschefen Marianne

Eliason) antog namnet Mästarbrevsutredningen.

Bakgrunden till uppdraget var att bl.a. Sveriges

Hantverks- och Småföretag till regeringen hade gjort

en framställning om att tillerkännas rätt att

utfärda mästarbrev. Vidare hade Konkurrensverket

påtalat att det nuvarande systemet med att utfärda

mästarbrev inte är förenligt med

konkurrensintresset. Mästarbrevsutredningen lade i

maj 1994 fram betänkandet Mästarbrev för hantverkare

(SOU 1994:53).

I betänkandet föreslås att Mästarbrevsnämnden skall

upphöra. Frågor om mästarbrev skall enligt

utredningen tills vidare skötas av Centrala

Hantverksrådet (efter den 1 juli 1994 Sveriges

Hantverksråd). Hantverksrådet skulle samtidigt ges

en bredare sammansättning, bl.a. skulle Sveriges

Hantverks- och Småföretag beredas plats i rådet.

Propositionen

I propositionen läggs fram förslag om en lag om mästarbrev för

hantverkare. Enligt förslaget skall systemet med att

utfärda mästarbrev även fortsättningen regleras i

offentligrättslig ordning för att garantera

kvaliteten på mästarbrev och för att säkerställa det

svenska mästarbrevets konkurrenskraft i andra

europeiska länder.

Frågor om mästarbrev skall regleras i en särskild

lag, eftersom det är fråga om myndighetsutövning.

Med stöd av lagen ges regeringen rätt att meddela

föreskrifter om mästarbrev och att utse särskilda

organ att besluta om dem. Mästarbrevsnämnden skall

samtidigt avskaffas. Rätten att utfärda och

återkalla mästarbrev skall kunna ges till

organisationer som bedöms kunna utföra uppgiften

sakligt och opartiskt samt även övrigt på ett sådant

sätt att mästarbrevens anseende som kompetensbevis

upprätthålls. Organisationerna skall också ge staten

en tillfredsställande insyn i verksamheten.

Regeringen avser att överlämna till Sveriges

Hantverksråd att pröva frågan om att utfärda och

återkalla mästarbrev, under förutsättning att

organisationen uppfyller dessa villkor.

Företagarnas Riksorganisation och Sveriges

Hantverks- och Småföretag anmälde under våren 1995

till regeringen att de avsåg att ombilda Sveriges

Hantverksråd till ett organ där alla rikstäckande

organisationer med hantverksanknytning kan delta på

lika villkor. Denna ombildning genomfördes i juni

1995.

Liksom tidigare skall den som obehörigen utger sig

för att ha mästarbrev kunna dömas till böter.

Regeringen avser att i förordning utfärda en

bestämmelse om detta. 1 förordning skall också

meddelas behövliga övergångsbestämmelser i samband

med att mästarbrevskungörelsen upphävs.

I propositionen erinras om att de berörda

organisationerna har förklarat sig önska statlig

medverkan. Hantverksorganisationerna är överens om

att en offentligrättslig reglering är nödvändig för

att mästarbrevet skall behålla sin kvalitet och

kunna medverka till att stimulera

kompetensutveckling och yrkesskicklighet.

Mästarbrevets kvalitet är också av intresse från

konsumentsynpunkt. En offentligrättslig ordning är

också av värde, betonas det, för att säkerställa det

svenska mästarbrevets konkurrenskraft i andra

europeiska länder. Enligt regeringen får frågan om

konkurrensneutralitet nu sin lösning genom att

Sveriges Hantverksråd ombildas till en organisation

där alla kan delta på lika villkor.

Regeringen anser att skälen för en

offentligrättslig reglering ar sa starka att en

sådan bör finnas även i fortsättningen. Det bör dock

i stor utsträckning överlåtas åt de berörda

organisationerna att inom en offentligrättslig ram

utforma verksamheten, påpekas det.

Motionen

Med anledning av propositionen har det väckts en

motion,

1994/95:N28 (fp). Däri framhålls Konkurrensverkets

ansvar att noga följa utvecklingen och vid behov

ingripa så att inga nya etableringshinder skapas.

Mästarbrevet skall enligt motionärerna vara ett

frivilligt kompetensbevis och får inte utvecklas

till ett auktorisationssystem som innebär eller

uppfattas som ett etableringshinder. Skulle framtida

praktiska erfarenheter visa att myndighetskontroll

inte är en förutsättning för att svenska företagare

inte skall diskrimineras i vissa EU-länder bör ett

system utan offentligrättslig reglering prövas.

Vissa kompletterande uppgifter

Som tidigare nämnts, ombildades Sveriges

Hantverksråd i juni 1995. Ombildningen innebär att

rådet är en partipolitiskt obunden, branschmässigt

fristående ideell förening, som bl.a. skall verka

för hög kvalitet på all yrkesutbildning för att

säkerställa de svenska yrkeskompetensbevisens

internationella konkurrenskraft. Vidare skall rådet

opartiskt fastställa enhetliga provbestämmelser för

kompetensbevisen samt utfärda och återkalla

mästarbrev.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis konstaterar utskottet att mästarbreven

alltjämt fyller en funktion som kompetensbevis.

Bland annat kan mästartiteln utgöra ett av flera

underlag vid konsumentens val av leverantör av en

tjänst eller produkt.

Bakgrunden till att mästarbreven är

författningsreglerade är den kontroll från det

allmännas sida som har ansetts önskvärd för att

breven skall få en auktoritativ prägel. Som nyss

anförts är mästarbrevets kvalitet av intresse även

från konsumentsynpunkt. Frågan gäller nu statens

fortsatta roll beträffande mästarbreven.

Synen på offentligrättsliga regleringar när det

gäller näringslivet har förändrats under senare år,

och åtgärder har vidtagits för avreglering och

konkurrens inom många samhällssektorer. Det kan

därför ifrågasättas om det allmänna över huvud taget

skall engagera sig i en fråga av denna karaktär. De

berörda hantverksorganisationerna har emellertid

tydligt förklarat sig vilja ha statlig medverkan. De

är sålunda ense om att en offentligrättslig

reglering är nödvändig för att mästarbrevet skall

behålla sin kvalitet och kunna bidra till att

stimulera kompetensutveckling och yrkesskicklighet.

Innehav eller avsaknad av mästarbrev saknar

formellt sett betydelse för den enskildes rätt att

driva näring. Brevet är, och skall också vara, ett

frivilligt kompetensbevis. Det bör understrykas att

företagare som uppfyller kraven för mästarbrev måste

kunna komma i fråga för mästartiteln oavsett deras

eventuella medlemskap i en organisation, lika väl

som att företagare utan mästarbrev inte får

diskrimineras av detta skäl.

Utskottet är medvetet om den oro som finns på vissa

håll för att det föreslagna systemet kan få

konsekvenser som inverkar menligt på kon-

kurrensneutraliteten. Den mest väsentliga frågan

härvidlag har enligt utskottets mening nu fått sin

lösning genom att Sveriges Hantverksråd har

ombildats till en organisation där alla

rikstäckande, branschövergripande

näringslivsorganisationer inom hantverksyrkena kan

delta på lika villkor. 1 sammanhanget vill utskottet

framhålla det ansvar som åligger Konkurrensverket

att följa utvecklingen så att systemet inte medför

att oönskade etableringshinder uppstår.

Sverige är bundet av ett flertal EG-direktiv om

ömsesidigt erkännande 1995/96:NU2 av examina. Syftet

med dessa direktiv är att garantera en fri arbets-

marknad inom medlemsländerna och att undanröja

regler som är till hinder för en fri rörlighet. Som

anförs i propositionen är det förenat med

svårigheter att klarlägga vilken betydelse en

offentlig reglering kan ha i internationella

sammanhang. Det kan dock inte uteslutas att ett

författningsreglerat mästarbrev i praktiken kan

innebära en viss hjälp för en svensk hantverkare som

söker arbete inom EU. För att kunskap skall kunna

vinnas om systemets praktiska effekter förutsätter

utskottet att berörda myndigheter noga följer

utvecklingen när det gäller andra i EU-länders

behandling av svenska hantverkare med och utan

offentligrättslig reglerade mästarbrev.

Det sagda leder utskottet till slutsatsen att det

finns skäl för en fortsatt offentligrättslig

reglering av mästarbreven. Samtidigt vill utskottet

återigen understryka vad som anförs i motion

1994/95:N28 (fp) om vikten av konkurrensneutralitet

och uppföljning. Något uttalande av riksdagen i den

frågan är dock enligt utskottet inte påkallat.

Motionen bör därför inte föranleda någon vidare

åtgärd från riksdagens sida.

Eftersom utfärdande och återkallande av mästarbrev

utgör myndighetsutövning, bör frågorna regleras i en

särskild lag. Som anförs i propositionen bör det

dock i stor utsträckning överlåtas åt de berörda or-

ganisationerna att utforma verksamheten inom en

offentligrättslig ram. Det bör ankomma på regeringen

att meddela förskrifter om mästarbrev och att utse

enskilda organ att besluta om dem. Som en konsekvens

härav bör Mästarbrevsnämnden avskaffas. Med det

anförda tillstyrker alltså utskottet regeringens

förslag till lag om mästarbrev.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:N28

antar det i proposition 1994/95:228 framlagda

förslaget till lag om mästarbrev.

Stockholm den 17 oktober 1995

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

1 beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s),

Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bo

Bernhardsson (s), Kjell Ericsson (c), Sylvia

Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Lennart Beijer

(v), Marie Granlund (s), Ola Karlsson (m), Eva Goes

(mp), Göran Hägglund (kds), Dag Ericson (s), Laila

Bäck (s), Sten Tolgfors (m), Jan Backman (m) och Eva

Flyborg (fp).

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om mästarbrev för hantverkare

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Mästarbrev är ett kompetensbevis som efter

ansökan får tilldelas förtjänta och skickliga

hantverkare i ett visst yrke.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela föreskrifter om mästarbrev.

3 § Regeringen får överlämna till en eller flera

hantverksorganisationer att pröva frågor om att

utfärda och återkalla mästarbrev.

Uppgiften får överlämnas endast till organisationer

som bedöms kunna utföra den sakligt och opartiskt

samt även i övrigt på ett sådant sätt att

mästarbrevens anseende som kompetensbevis

upprätthålls.

4 § En hantverksorganisation som har rätt att

utfärda och återkalla mästarbrev skall lämna den

myndighet som regeringen bestämmer de upplysningar

om sin verksamhet som myndigheten begär.

5 § En hantverksorganisations beslut om att inte

tilldela en sökande mästarbrev eller att återkalla

ett mästarbrev får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten.

1 fråga om överklagande av en hantverksorganisations

beslut tilllämpas bestämmelserna i 23-25 och 30 §§

förvaltningslagen (1986:223).