Bet. 1995/96:NU20

Näringsutskottets betänkande

1995/96:NU20

Vissa kompletteringar i elreformen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

1995/96

NU20

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition

1995/96:151 om vissa kompletteringar

till elreformen och en motion som väckts

med anledning av propositionen.

Upplysningar och synpunkter i ärendet

har inför utskottet lämnats av

företrädare för Riksförbundet

Energileverantörerna - REL.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag om ändring av ellagen. Förslaget

innebär dels att kostnaden för mätare i

inmatningspunkter skall debiteras den

berörde producenten, dels att regeringen

skall bemyndigas att utse en

tillsynsmyndighet avseende

driftsäkerheten. En motion med anledning

av propositionen avstyrks samtidigt.

Propositionen

I proposition 1995/96:151 föreslås att

riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),

innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar.

Lagförslaget återges i bilaga.

Motionen

Den motion som väckts med anledning av

propositionen är

1995/96:N25 av Eva Goës m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts angående

utnyttjandet av mätutrustning i

inmatningspunkterna,

2. begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag om hur Svenska

kraftnäts befogenheter att utforma

föreskrifter för det svenska elsy-

stemets driftsäkerhet skall utformas,

3. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

timmätningskravet i nuvarande

lagstiftning bör utgå och att

lagförslaget i stället bör inkludera den

norska modellen med

normalförbrukningskurvor.

Utskottet

Inledning

Riksdagen beslöt hösten 1995 om ny

ellagstiftning (prop. 1994/95:222, bet.

1995/96:NU1), vilken trädde i kraft den

1 januari 1996. Den nya lagstiftningen

innebär att produktion och försäljning

av el sker i konkurrens, medan

nätverksamheten regleras och övervakas

på särskilt sätt. Det främsta syftet med

reformeringen av elmarknaden är att

stärka konsumenternas ställning.

Näringsdepartementet har upprättat en

arbetspromemoria med förslag till

bestämmelser avseende fördelningen av

vissa kostnader som hänför sig till

elektrisk mätutrustning i

inmatningspunkter på elnätet och förslag

till redaktionella ändringar i

tillsynsbestämmelserna. Synpunkter på

förslagen har inhämtats vid en hearing.

De aktuella förslagen är, enligt

regeringens uppfattning, av sådan

beskaffenhet att Lagrådets hörande

skulle sakna betydelse.

Kostnaden för mätare i inmatningspunkter

Propositionen

Regeringen föreslår att kostnaden för en

mätare med tillhörande

insamlingsutrustning och för dess

installation i inmatningspunkten hos en

elproducent skall debiteras producenten.

Enligt 2 § 4 mom. lagen (1902:71 s. 1),

innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar (den s.k.

ellagen) är en innehavare av

nätkoncession skyldig att på skäliga

villkor överföra el åt annan. I 2 § 7

mom. anges att avgifter och övriga

villkor för överföring av el, som

benämns nättariff, skall vara skäliga

och utformade på sakliga grunder.

Momentet innehåller vidare bestämmelser

om hur en nättariffs skälighet skall

bedömas, varvid konsumentintresset

särskilt skall beaktas. Hänsyn skall

även tas till kravet på en rimlig

avkastning i nätverksamheten.

Bestämmelsen innebär att alla kostnader

i nätverksamheten skall beaktas när

skäligheten bedöms.

Koncessionshavaren är vidare, enligt 2

§ 4 mom., skyldig att utföra mätning av

överförd el och att rapportera

resultaten av dessa mätningar. I

förordningen (1995:1179) om mätning och

rapportering av överförd el föreskrivs

bl.a. att mätning skall utföras i varje

inmatningspunkt, dvs. den punkt där en

producent matar in el på elnätet, och i

varje uttagspunkt, dvs. den punkt där en

konsument tar ut el från elnätet.

I 2 § 10 mom. finns vissa bestämmelser

om principer för fördelning av

nätföretagens kostnader för mätning m.m.

En utgångspunkt för dessa regler är att

kundspecifika kostnader skall

finansieras av den som orsakar

kostnaden. I bestämmelsen föreskrivs att

koncessionshavaren skall debitera

elkonsumenten kostnaden för en mätare

med tillhörande insamlingsutrustning och

för dess installation i uttagspunkten

hos elkonsumenten. Denna kostnad får

inte ingå i underlaget för beräkning av

nättariffen. Mätare för konsumenter som

köper el enligt bestämmelserna om

leveranskoncession skall emellertid inte

debiteras konsumenten. För mätning av

förbrukning hos de konsumenter som köper

sin el från innehavare av

leveranskoncession krävs ingen avancerad

mätutrustning.

I det fall att en elkonsument väljer

att köpa sin el från någon annan

leverantör än den som har

leveranskoncession i området måste

elförbrukningen mätas per timme i

enlighet med den tidigare nämnda

förordningen. Mätutrustningen, som är

mer avancerad än den som kan användas

för de elkonsumenter som köper el från

den som har leveranskoncession, skall

installeras av nätkoncessionshavaren.

Kostnaden för mätutrustning och

installation får dock inte ingå i

underlaget för beräkning av nättarifffen

utan skall alltså debiteras den enskilde

elkonsumenten.

I ellagen finns ingen motsvarande

reglering avseende kostnaderna för

mätutrustning och dess installation i

inmatningspunkter, konstateras det i

propositionen. Inmatningspunkten är som

tidigare redovisats den punkt där

producerad el från ett kraftverk matas

in på elnätet. Mätutrustningen i en

inmatningspunkt är vanligtvis avsevärt

mer avancerad och dyrare än

mätutrustningen i en uttagspunkt. Den

som förorsakar kostnader för

mätutrustning i en inmatningspunkt bör,

i likhet med vad som gäller beträffande

uttagspunkter, finansiera dem själv,

anser regeringen. Härigenom undviks att

nätföretagens kunder belastas med

kostnader för mätutrustning som direkt

kan hänföras till enskilda producenter.

Redan för närvarande brukar

producenterna bekosta sina mätare

själva, konstateras det i propositionen.

Motionen

I motion 1995/96:N25 (mp) föreslås att

riksdagen skall göra ett

tillkännagivande angående utnyttjandet

av mätutrustning i inmatningspunkterna.

Det är rimligt att - som regeringen

föreslår - leverantörer som vill mata in

el på elnätet skall bekosta installation

av erforderlig mätutrustning, anser

motionärerna. De menar dock att det

borde framgå av lagen att båda parter

har samma rätt att utnyttja denna

utrustning för sina avläsningar av

inmatad effekt och energi.

Vissa kompletterande uppgifter

Mätning och rapportering av överförd el

regleras i tidigare nämnda förordning

(1995:1179) med tillhörande

förordningsmotiv (Fm 1995:1). Enligt 5 §

skall innehavare av nätkoncession sända

slutliga rapporter avseende de rättade

resultaten av sina mätningar för varje

timme på dygnet. Mätresultaten i

inmatningspunkten skall sändas till den

kraftproducent som matar in el i

inmatningspunkten och till den som har

balansansvar för produktionen.

I de flesta fall har producenten

balansansvaret och han blir då den ende

som får rapporten, sägs det i

förordningsmotiven (s. 21). Syftet är

att han skall kunna kontrollera den

debitering eller kreditering han får

från Affärsverket svenska kraftnät. I de

fall någon annan har balansansvaret får

även han rapporter. Den balansansvarige

skall dels kunna kontrollera den

debitering eller kreditering han, i

stället för producenten, får från

Svenska kraftnät, dels kunna kontrollera

den elräkning han får från producenten.

Rapportering sker, enligt

nätmyndighetens föreskrifter, senast den

femte vardagen efter mätmånaden i fråga.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag om att kostnaden för mätare i

inmatningspunkter skall debiteras den

berörde producenten. Motionärernas

önskemål om att leverantörerna skall ha

tillgång till de uppgifter som

registreras i inmatningspunkterna är,

enligt utskottets mening, på ett

välavvägt sätt tillgodosett genom de

nyss redovisade reglerna för mätning och

rapportering. Motionen avstyrks härmed i

berörd del

Viss komplettering av

tillsynsbestämmelserna

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen

vidare att den skall bemyndigas att utse

en tillsynsmyndighet för de föreskrifter

som föranleds av driftsäkerheten hos det

nationella elsystemet.

I ellagen finns bestämmelser om tillsyn

avseende dels nätverksamhet, dels

elsäkerhet. I 2 § 6 mom. anges att

tillsynen över nätverksamheten utövas av

nätmyndigheten. Tillsynen beträffande

elsäkerhet regleras i 21 §, där det

anges att tillsynen utövas av den eller

de myndigheter som regeringen bestämmer.

Regeringen har utsett Elsäkerhetsverket

till tillsynsmyndighet på detta område.

Systemansvaret för elektrisk ström

utövas - med stöd av 15 a § - av

Svenska kraftnät, som sedan den 1

januari 1995 har detta ansvar (prop.

1993/94:162, bet. NU22). Regeringen har

bemyndigat Svenska kraftnät att utfärda

föreskrifter om bl.a. kontroll, provning

och besiktning av elektriska

anläggningar eller anordningar avsedda

att anslutas till sådana anläggningar.

Sådana föreskrifter får utfärdas i den

mån det behövs av hänsyn till

driftsäkerheten hos det nationella

elsystemet.

Svenska kraftnät har behov av att också

kunna utöva tillsyn över efterlevnaden

av dessa föreskrifter, anförs det i

propositionen. Regeringen föreslår

därför att det i ellagen skall införas

ett bemyndigande för regeringen att utse

en eller flera myndigheter att utöva

tillsyn såvitt avser frågor om

driftsäkerheten hos det nationella

elsystemet.

Motionen

I motion 1995/96:N25 (mp) anförs att

regeringen bör fastställa anvisningar

för hur ansvaret för driftsäkerheten

skall utformas. Särskilt i kritiska

lägen är det av vikt att veta vilka

befogenheter Svenska kraftnät har

gentemot leverantörer och förbrukare för

att säkerställa nätets driftsäkerhet,

anförs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Svenska kraftnäts systemansvar regleras,

som nämnts, i ellagen. Enligt 15 § får

den systemansvariga myndigheten utfärda

föreskrifter om kontroll, provning eller

besiktning och andra föreskrifter

angående elektriska anläggningar m.m.,

när så är påkallat av hänsyn till

elsystemets driftsäkerhet. I proposition

1993/94:162 redovisades i

allmänmotiveringen (s. 89) och i

specialmotiveringen (s. 160) den närmare

innebörden av dessa bestämmelser.

Som sägs i den här aktuella

propositionen finns bestämmelser om

tillsyn beträffande såväl nätverksamhet

som elsäkerhet i den nu gällande

ellagen. Däremot saknas en bestämmelse

om tillsyn avseende driftsäkerheten.

Enligt vad utskottet har erfarit är

anledningen till detta ett förbiseende.

Det kan noteras att i

Ellagstiftningsutredningens

slutbetänkande Ny ellag (SOU 1995:108)

föreslås ett tillägg till en av de

paragrafer som reglerar systemansvaret.

Den systemansvariga myndigheten, dvs.

Svenska kraftnät, föreslås sålunda få

möjlighet att förutom att kunna beordra

kraftproducenter att mot ersättning öka

eller minska produktionen av el också

få beordra innehavare av nätkoncession

att avbryta eller begränsa leverans av

el till elkonsumenter. Innehavaren av

nätkoncession skall enligt förslaget i

sådana fall avbryta eller begränsa

elleveranserna så rättvist och

likvärdigt som möjligt. Betänkandet har

remissbehandlats, och en proposition med

förslag till ny ellag planeras.

Utskottets ställningstagande

Det förslag som regeringen lägger fram

beträffande tillsynen av driftsäkerheten

hos det nationella elsystemet är, som

redovisats, snarast att anse som ett

tillrättaläggande av ett tidigare

förbiseende. Genom förslaget uppnås

symmetri med de bestämmelser som gäller

för tillsyn avseende nätverksamhet och

elsäkerhet. Propositionen tillstyrks

sålunda i denna del.

Det aktuella yrkandet i motionen rör

egentligen inte tillsynen i fråga om

driftsäkerheten, utan snarare innehållet

i driftsäkerhetsansvaret. Som tidigare

redovisats har denna fråga tagits upp i

Ellagstiftningsutredningens

slutbetänkande, som för närvarande

bereds inom regeringskansliet. Utskottet

avstyrker med hänvisning härtill det nu

aktuella motionsyrkandet.

Leveransmätning

Propositionen

I propositionen framläggs inga förslag

beträffande mätning i uttagspunkter.

Regeringen erinrar om sitt uppdrag till

Närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK) och Svenska kraftnät att

gemensamt utreda och föreslå åtgärder

för att stimulera utvecklingen av billig

mätteknik avseende mätning m.m. på den

nya elmarknaden. Kraven på mätning kan

begränsa möjligheterna för konsumenter

med låg elförbrukning att delta i en

öppen elmarknad, sägs det.

Det nya regelverket innebär

förändringar som är genomgripande för

elmarknadens funktionssätt och för

producenter, leverantörer och

konsumenter, konstateras det i

propositionen. Regeringen påminner om

att näringsutskottet i samband med

beslutet om den nya ellagstiftningen

betonade vikten av en skärpt uppföljning

och övervakning av elmarknadens

utveckling med den nya lagstiftningen.

Regeringen har uppdragit åt NUTEK att, i

samråd med Konkurrensverket och Svenska

kraftnät, följa utvecklingen och till

regeringen årligen rapportera sina

erfarenheter. Myndigheterna skall lämna

en första redovisning senast den 1

oktober 1996.

Motionen

Timmätningskravet enligt den gällande

lagstiftningen bör utgå och i stället

bör den norska modellen med

normalförbrukningskurvor tillämpas,

anförs det i motion 1995/96:N25 (mp).

Motionärerna anser att det är uppenbart

att kravet på redovisning av

elförbrukning per timme leder till stora

kostnader för den hushållskonsument som

vill byta elleverantör och att nuvarande

leverantörers monopolställning sålunda

kvarstår, dock med sämre övervakning av

prissättningen.

Vid ett antagande om att hälften av

Sveriges hushåll byter leverantör och

att mätarna kostar 5 000 kr inklusive

installation uppstår en kostnad på 9

miljarder kronor, sägs det i motionen.

Till dess att kostnadseffektiv

utrustning som kan användas av alla

konsumenter tagits fram bör kravet på

timvis mätning utgå och den norska

modellen med normalförbrukningskurvor

införas, föreslår motionärerna. De

hänvisar till att kostnaden i Norge för

byte av leverantör för närvarande är ca

250 norska kronor.

Vissa kompletterande uppgifter

NUTEK:s och Svenska kraftnäts uppdrag

NUTEK och Svenska kraftnät fick i

december 1995 i uppdrag av regeringen

att, som tidigare nämnts, redovisa

förslag till åtgärder för att stimulera

utvecklingen av billig mätteknik

avseende mätning m.m. på den reformerade

elmarknaden. Enligt den promemoria som

fogades till regeringsbeslutet skall

myndigheterna presentera möjligheter och

lämna förslag till åtgärder för att

sänka kostnaderna för mätning och

rapportering av överförd el. De skall

vidare kartlägga kostnaderna för

befintliga mätsystem på marknaden och

bedöma om dessa är så höga att de

hindrar konsumenter med låg

elförbrukning att delta i en öppen

handel med el. Om det finns anledning

därtill bör myndigheterna redovisa

förslag till åtgärder för att sänka

kostnaderna för mätsystemen på

marknaden.

Det finns flera företag som

tillhandahåller system för mätning av

elförbrukning, konstateras det i

promemorian. I kartläggningen bör enligt

regeringen ingå att bedöma marknadens

utveckling avseende tillgång på

mätsystem till rimliga kostnader.

Myndigheterna bör bl.a. överväga

åtgärder, exempelvis teknikupphandling,

som stimulerar den tekniska utvecklingen

inom området. I uppdraget ingår också

att göra en bedömning av vilka effekter

det kan få att införa en övre gräns för

de kostnader som en konsument med låg

elförbrukning skall behöva betala för

sin mätare.

Om myndigheterna bedömer att det är

lämpligt bör även förslag till

alternativa lösningar lämnas, som leder

till att kostnaderna kan begränsas för

konsumenter med låg elförbrukning. Som

exempel nämns i promemorian tillämpning

av schabloner eller typkurvor i stället

för timvis mätning. Erfarenheter från

den norska elmarknaden bör beaktas när

det gäller de små konsumenternas

möjligheter att utnyttja fördelarna av

en konkurrensutsatt elförsäljning.

Uppdraget kommer enligt vad utskottet

erfarit att redovisas inom kort.

Därefter planeras remissbehandling och

sedvanligt beredningsarbete inom

regeringskansliet.

Det norska schablonsystemet

När den nya energilagen infördes i Norge

i början av år 1991 ställdes

inledningsvis krav på timvis mätning

avseende alla kunder som valde att köpa

el av en ny elleverantör. I januari 1995

ändrades reglerna för mätning och

avräkning, så att kunder med en årlig

elförbrukning lägre än 500 000 kWh fick

möjlighet att byta leverantör utan att

installera timvis mätning. Avräkningen

för dessa kunder sker i stället med

hjälp av schabloner över förbrukningen.

Krav på timvis mätning gäller för de

slutförbrukare som förväntas ha en årlig

elförbrukning över denna nivå.

Leveranskoncessionshavaren får debitera

en maximal avgift på 246 norska kronor

inkl. mervärdesskatt från

slutförbrukaren vid varje

leverantörsbyte. Avgiften betalas för

varje mätpunkt. En slutförbrukare med en

elförbrukning under 500 000 kWh kan

kräva att mätpunkten avräknas, baserat

på timvis mätning. Slutförbrukaren får

då själv täcka merkostnaden som uppstår

på grund av timmätningen. Fram till år

1996 var denna kostnad maximerad till 2

000 norska kronor per år, men nu gäller

att slutförbrukaren får betala den

faktiska merkostnaden utan någon

maximigräns.

Efter ett år med det nya systemet med

avräkning enligt en schabloniserad

förbrukningsprofil har, enligt uppgift

från NUTEK, endast ca 5 000

slutförbrukare med förbrukning under 500

000 kWh bytt leverantör. Uppgifter om

hur många som har omförhandlat sitt pris

med den gamla leverantören finns inte

tillgängliga. Under år 1995 har det dock

konstaterats en utjämning av priser

mellan olika leverantörer. Detta kan

tyda på att kundens möjlighet att byta

leverantör i sig påverkar priserna.

Utskottets ställningstagande

Det främsta syftet med reformeringen av

elmarknaden är, som tidigare redovisats,

att stärka konsumenternas ställning.

Utskottet anförde i betänkandet

1995/96:NU1 om ny ellagstiftning att de

effektivitetsvinster som en ökad

konkurrens kan väntas medföra måste

komma de enskilda konsumenterna till

del. Mot bakgrund härav tillmätte

utskottet mycket stor vikt vid den

verksamhet med uppföljning och

utvärdering av elmarknadsreformen som

NUTEK, Konkurrensverket och Svenska

kraftnät fått i uppdrag att bedriva.

Den problemställning som tas upp i

motionen rör risken för att

timmätningskravet kan utgöra ett hinder

för de konsumenter som vill byta

leverantör att verkligen kunna genomföra

ett sådant byte. Utskottet anser att

möjligheten till byte av leverantör är

en viktig fråga för konsumenternas

tilltro till reformen. Som tidigare

redovisats har NUTEK och Svenska

kraftnät i uppdrag att utreda och

föreslå åtgärder för att åstadkomma

billiga mätsystem. I detta arbete skall

erfarenheterna från den norska

elmarknaden beaktas. Uppdraget kommer

att redovisas inom kort. Utskottet

förutsätter att regeringen därefter i

lämpligt sammanhang informerar riksdagen

om sitt ställningstagande i frågan.

Enligt utskottets mening uppnås bästa

hushållning och största möjliga

effektivitet i systemet vid mätning av

den verkliga förbrukningen. Från denna

utgångspunkt är det således olyckligt om

timvis mätning ersätts av en

schabloniserad debitering. En sådan

förändring torde också medföra att

utvecklingen av billigare mätmetoder för

små konsumenter avstannar helt.

Utskottet kan för sin del inte utesluta

att en övergång till schabloniserad

debitering ter sig nödvändig men vill

mot angiven bakgrund betona vikten av

att regeringen först noga prövar om

konsumenternas kostnader för mätning kan

nedbringas inom rimlig tid.

Utskottet vill vidare framhålla att

elmarknadsreformen har varit i kraft

under endast en kort tid. För en så pass

omfattande regeländring som den nya

ellagstiftningen innebär, torde det ta

längre tid än fyra månader innan de

olika intressenterna har funnit formerna

för sitt agerande.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionen i berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kostnaden för

mätare i inmatningspunkter

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:N25 yrkande 1 antar det i

proposition 1995/96:151 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska

anläggningar såvitt avser 2 § 11

mom.,

2. beträffande viss

komplettering av

tillsynsbestämmelserna

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:N25 yrkande 2 antar det i

proposition 1995/96:151 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska

anläggningar i den mån det inte

omfattas av utskottets hemställan i

det föregående,

3. beträffande leveransmätning

att riksdagen avslår motion 1995/96:N25

yrkande 3.

Stockholm den 2 maj 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta

Johansson (s), Karin Falkmer (m), Mikael

Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell

Ericsson (c), Barbro Andersson (s),

Chris Heister (m), Marie Granlund (s),

Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola

Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran

Hägglund (kds), Nils-Göran Holmqvist

(s), Laila Bäck (s), Torsten Gavelin

(fp) och Frank Lassen (s).

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar