Bet. 1995/96:NU23

Näringsutskottets betänkande

1995/96:NU23

Förstärkt tillsyn över finansiella företag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1995/96

NU23

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition

1995/96:173 om förstärkt tillsyn över

finansiella företag och två motioner som

väckts med anledning av propositionen.

En skrivelse har inkommit med anledning

av ärendet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen

framlagda förslagen till skärpta

bestämmelser för tillsynen av

finansiella företag. Förändringarna

berör ett stort antal av de lagar som

reglerar verksamheten på de finansiella

marknaderna i Sverige. Klarare regler

införs för prövningen av lämpligheten

hos dem som leder verksamheten i ett

finansiellt företag eller ingår i dess

styrelse. Skärpta regler skall gälla för

prövning av ägare med kvalificerat

innehav av aktier eller andelar i ett

finansiellt företag.

Ägarprövningsreglerna kompletteras med

bestämmelser som skall förhindra att ett

finansiellt företag ingår i en

svåröverskådlig företagsgrupp.

Revisorerna åläggs

rapporteringsskyldighet beträffande

vissa förhållanden i finansiella

företag.

I en motion argumenteras för att

reglerna för finansieringsverksamhet

skall ändras i syfte att underlätta

sådan verksamhet. Utskottet avstyrker

motionen med hänvisning till pågående

utredningsarbete. I en annan motion sägs

att omfattningen av revisorernas

rapporteringsplikt till

Finansinspektionen borde vara större.

Utskottet gör bedömningen att det i

praktiken inte föreligger någon

avgörande skillnad mellan motionärens

synpunkter och regeringens förslag i

denna del och avstyrker därmed motionen.

Propositionen

I proposition 1995/96:173 föreslås att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617),

2. lag om ändring i

bankaktiebolagslagen (1987:618),

3. lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619),

4. lag om ändring i lagen (1995:1570)

om medlemsbanker,

5. lag om ändring i aktiekontolagen

(1989:827),

6. lag om ändring i lagen (1992:1610)

om kreditmarknadsbolag,

7. lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse,

8. lag om ändring i

försäkringsrörelselagen (1982:713),

9. lag om ändring i lagen (1972:262) om

understödsföreningar,

10. lag om ändring i lagen (1990:1114)

om värdepappersfonder,

11. lag om ändring i lagen (1992:701)

om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa,

12. lag om ändring i lagen (1980:1097)

om Svenska skeppshypotekskassan,

13. lag om ändring i lagen (1994:759)

om Sveriges allmänna hypoteksbank,

14. lag om ändring i lagen (1996:38) om

ändring i bankrörelselagen (1987:617),

15. lag om ändring i lagen (1950:272)

om rätt för utländska försäkringsföretag

att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Lagförslagen, som granskats av Lagrådet,

återges i bilaga 1.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av

propositionen är följande:

1995/96:N34 av Bengt Harding Olson (fp)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

skärpning av revisorernas

rapporteringsskyldighet,

2. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

kraftfull förstärkning av

finanstillsynen,

3. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

Finansinspektionens centrala roll.

1995/96:N35 av Per Bill (m) vari yrkas

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regler

för finansieringsverksamhet,

2. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

beakta direktiv vad gäller

finansieringsverksamheten.

Utskottet

Bakgrund

EU antog i juni 1995 det s.k. BCCI-

direktivet (95/26/EG) med bestämmelser

om förstärkt tillsyn över finansiella

företag, om placering av finansiella

företags huvudkontor, om utbyte mellan

myndigheter av sekretessbelagd

information samt om skyldighet för

revisorer att rapportera till

tillsynsmyndigheterna. Direktivet har

fått sitt namn efter Bank for Credit and

Commerce International (BCCI), som var

en företagsgrupp med ett holdingbolag

stationerat i Luxemburg och två

dotterbanker auktoriserade i Luxemburg

respektive på Caymanöarna. Dessa

dotterbanker hade i sin tur dotterbolag

och filialer med global spridning.

Problemet med företagsgruppen, som

numera är upplöst, var att dess

huvudsakliga verksamhet inte bedrevs i

de två länder där moderbankerna var

auktoriserade och att den hade en sådan

organisationsstruktur att ingen

myndighet tog det fulla tillsynsansvaret

för hela gruppen. Avsikten med BCCI-

direktivet är att förbättra

tillsynsmyndigheternas möjligheter att

bedriva en effektiv tillsyn över

finansiella företag. Direktivet skall

vara införlivat i respektive

medlemslands nationella lagstiftning

senast den 18 juli 1996.

Finansdepartementet uppdrog i juni 1995

åt en utredningsman (justitie-rådet

Torkel Gregow) att föreslå bl.a. hur

direktivets bestämmelse om förstärkt

tillsyn över finansiella företag skall

genomföras i svensk lagstiftning.

Utredningsmannen avlämnade i december

1995 en promemoria om ägar-prövning och

vissa andra frågor beträffande banker

och vissa andra finansiella företag.

Inom Finansdepartementet har utretts

utformningen av bestämmelserna i

direktivet om huvudkontorets placering

samt om informationsutbyte och

sekretess. Vidare har det ingått i

uppdraget (dir. 1995:86) för den s.k.

Banklagskommittén - under ordförandeskap

av landshövding Gösta Gunnarsson - att

utarbeta de förslag som föranleds av

BCCI-direktivets bestämmelser om

revisorers skyldighet att rapportera

vissa iakttagelser till

tillsynsmyndigheten. Detta uppdrag har

redovisats i delbetänkandet

Rapporteringsskyldighet för revisorer i

finansiella företag (SOU 1995:106).

I proposition 1995/96:173 lägger

regeringen fram förslag som berör ett

stort antal av de lagar som reglerar

verksamheten på de finansiella

marknaderna i Sverige. Klarare regler

införs för prövningen av lämpligheten

hos dem som leder verksamheten i ett

finansiellt företag och som ingår i dess

styrelse. Likaså skall skärpta regler

gälla för prövning av ägare med

kvalificerat innehav av aktier eller

andelar i ett finansiellt företag.

Vidare kompletteras

ägarprövningsreglerna med bestämmelser

som förhindrar att ett finansiellt

företag ingår i en så svåröverskådlig

företagsgrupp att Finansinspektionen

inte kan bedriva en effektiv tillsyn. En

rapporteringsskyldighet till

Finansinspektionen införs för revisorer

beträffande vissa förhållanden i

finansiella företag.

De föreslagna ändringarna, som omfattar

ändringar i 15 olika lagar, föreslås

träda i kraft den 1 juli 1996.

Tillsyn av de finansiella marknaderna

I propositionen påpekas att banker och

andra kreditinstitut har en central

uppgift i det finansiella systemet. Det

är av vikt för kapitalförsörjningen i

samhället, anför regeringen, att

rörelsen bedrivs på ett

tillfredsställande sätt. Det är

väsentligt att olämpliga personer

förhindras att utöva inflytande över

t.ex. en banks verksamhet. Enligt

regeringen måste den allmänna principen

om näringsfrihet vika i viss mån

eftersom bankväsendet är av stor

betydelse för samhället i dess helhet.

Banklagstiftningen innehåller därför

bestämmelser om prövning av lämpligheten

hos dem som skall äga större poster

aktier eller andelar i en bank.

Regeringen menar emellertid att

regleringen av ägarprövningen i den

nuvarande lagstiftningen inte uppfyller

de krav som bör ställas på en sådan.

Detta gäller även beträffande dels

möjligheten för tillsynsmyndigheten att

ingripa mot en ägare som har visat sig

olämplig, dels utformningen av de

sanktionsmedel som står till buds i

tillsynsarbetet. Motsvarande behov av

förstärkta tillsynsåtgärder föreligger

på värdepappers- och

försäkringsområdena. Skärpta krav på

ägar- och ledningsprövning skall därför

införas i den lagstiftning som reglerar

dessa verksamheter.

I motion 1995/96:N34 (fp) framhålls att

kontrollen kan ses som ett utflöde av

statens ansvar för finansmarknaden. En

fungerande tillsyn, sägs det, motiveras

av de speciella skyddsintressen som

finns på finansområdet. Dessa intressen

handlar främst om vikten av stabilitet i

det finansiella systemet. Detta kräver

ett gott konsumentskydd och effektivitet

i det finansiella systemet. Mot bakgrund

av finansmarknadernas tillväxt är det

dock staten som måste säkerställa att en

adekvat finansiell tillsyn upprätthålls,

anför motionären och menar att det nu

gäller att kraftfullt och offensivt

satsa på en förstärkning av tillsynen på

alla nivåer. Den bästa modellen för en

fungerande finanstillsyn är enligt

motionären en kombination av offentlig

tillsyn genom myndigheter och egen

tillsyn genom branschen. Mot denna

bakgrund argumenteras i motionen för en

kraftfull resursförstärkning till

Finansinspektionen. En hänvisning görs

till inspektionens systerorganisationer

i Europa, som uppges ha erhållit och

kommer under de närmaste åren att

erhålla kraftiga resursförstärkningar.

Motionären anser att Finansinspektionen

under senare år påförts nya

arbetsuppgifter utan vidföljande

resursökningar. Han anför att en adekvat

operativ tillsyn enligt god

internationell standard förutsätter att

inspektionen tilldelas ytterligare

resurser.

I propositionen gör regeringen

bedömningen att de aktuella förslagen

torde innebära endast en måttlig

arbetsökning för Finansinspektionen.

Sammantaget, menar regeringen, finns det

skäl att utgå från att förslagen inte

motiverar ökade resurser till

inspektionen. I stället ämnar regeringen

närmare analysera ambitionsnivå och

resursbehov för tillsynen över de

finansiella företagen i samband med

prövningen av den fördjupade

anslagsframställning för perioden

1997-1999 som inspektionen nyligen

avlämnat till regeringen.

Frågan om en förbättrad tillsyn

behandlas också av den tidigare nämnda

Banklagskommittén. Av direktiven framgår

att kommittén skall värdera

angelägenhetsgraden i olika

tillsynsuppgifter. Kommitténs

överväganden skall göras mot bakgrund av

en analys över vilka resurser som

fordras för att ett tillsynsarbete i

enlighet med kommitténs slutsatser skall

kunna utföras. Inte bara den önskvärda

ambitionsnivån skall anges, utan också

tillsynsarbetets inriktning vid en

oförändrad resursnivå för inspektionen.

Vidare skall övervägas i vilken form

riktlinjerna för inriktningen på

tillsynsarbetet skall läggas fast.

Bestämmelser för inspektionens

grundläggande uppgifter bör anges i lag,

anförs det i direktiven. Samtidigt skall

kommittén överväga graden av

flexibilitet i dessa regler.

Utredningsarbetet skall vara avslutat

före utgången av år 1996.

Utskottet vill i likhet med motionären

understryka vikten av att de finansiella

marknaderna lyder under en god tillsyn

från statens sida. Finansinspektionens

tillsynsverksamhet är härvid av stor

betydelse. Som utskottet tidigare

konstaterat (se bet. 1993/94:NU18 s. 16)

har myndigheten vidtagit omfattande

åtgärder för att förbättra sina

möjligheter att utföra en effektiv

operativ och finansiell tillsyn. De nu

aktuella lagförslagen med bl.a. skärpta

krav på ägarprövning skapar goda

förutsättningar för Finansinspektionen

att ytterligare utveckla sin tillsyn.

Bättre instrument kan nu utarbetas för

tillsynsarbetet, samtidigt som

arbetsmetoder som hänger samman med

tillämpningen av det äldre regelverket

kan tas bort. Detta torde innebära att

en förstärkt verkan i tillsynen kan

uppnås inom ramen för i stort sett

oförändrade resurser. Formerna för det

framtida tillsynsarbetet övervägs för

närvarande inom ramen för

Banklagskommitténs arbete. Resultatet av

kommitténs överväganden bör avvaktas

innan några mer preciserade

ställningstaganden kan göras vad gäller

tillsynens inriktning och omfattning.

Den närmare analysen av inspektionens

resursbehov bör också anstå i avvaktan

på resultatet av den fördjupade prövning

av inspektionens verksamhet som

regeringen nu genomför. Överväganden i

den frågan får göras efter det att

regeringens budgetförslag för budgetåret

1997 avlämnats till riksdagen. Med det

anförda avstyrker utskottet motion

1995/96:N34 (fp) i här aktuell del.

Rapporteringsplikt för revisorer

Enligt regeringens förslag skall

bestämmelser om rapporteringsskyldighet

till Finansinspektionen införas för

externa revisorer i banker,

kreditmarknadsbolag, försäkringsbolag,

understödsföreningar, värdepappersbolag,

fondbolag och hypoteksinstitut. BCCI-

direktivets artikel 5 innebär en

miniminivå i fråga om rapporteringsplikt

för revisorer i finansiella företag och

skall införas i svensk lagstiftning.

Innebörden i förslaget är att en revisor

i ett finansiellt företag skall vara

skyldig att omgående till

Finansinspektionen rapportera

förhållanden som bl.a. kan utgöra en

väsentlig överträdelse av de

författningar som reglerar finansiella

företags verksamhet och som kan påverka

det finansiella företagets fortsatta

drift negativt. Regeringens förslag

innehåller dock inte någon sanktion mot

de revisorer som underlåter att fullgöra

den nämnda rapporteringsskyldigheten. I

propositionen påpekas att den i BCCI-

direktivet stadgade rapporteringsplikten

till tillsynsmyndigheten innebär en

delvis ny och aktivare revisorsroll.

Bestämmelser om revision finns bl.a. i

aktiebolagslagen (1975:1385)

bankrörelselagen (1987:617),

försäkringsrörelselagen (1982:713) och

lagen (1972:262) om

understödsföreningar. Vissa

utredningsarbeten har nyligen avslutats

i vilka revisorernas uppgifter och

ansvar i företagen analyserats från

olika utgångspunkter.

Aktiebolagskommittén har i ett

delbetänkande om aktiebolagets

organisation (SOU 1995:44) lagt fram

förslag till ändringar i

aktiebolagslagen vad gäller bl.a.

bestämmelserna om revision och särskild

granskning. I betaltjänstutredningens

slutbetänkande Betaltjänster (SOU

1995:69) föreslås utökade skyldigheter

och en viss tillkommande

rapporteringsplikt för revisorer i

företag som utför betaltjänster. De

aktuella utredningsförslagen är för

närvarande under beredning i

regeringskansliet. Enligt regeringens

uppfattning är det lämpligt att dessa

föreslagna förändringar - så långt

möjligt - bereds i ett sammanhang och

att nu endast BCCI-direktivets

miniminivå genomförs i denna del.

I motion 1995/96:N34 (fp) anförs att

regeringens förslag borde vara mer

långtgående beträffande revisorernas

rapporteringsplikt. Motionären anser

dessutom att regeringens förslag på

flera viktiga punkter ligger under

direktivets miniminivå. Detta beror

enligt motionären på en tvivelaktig

översättning av direktivet på flera

punkter. Regeringen har därigenom

begränsat rapporteringsskyldighetens

omfattning på ett sätt som står i strid

mot direktivet; i stället borde

regeringen ha utgått från den tolkning

av direktivet som Bank-lagskommittén har

gjort i sitt tidigare nämnda

delbetänkande.

Utskottet kan för sin del inte se att

det i praktiken föreligger någon

avgörande skillnad mellan de synpunkter

som framförs i motionen och det förslag

som regeringen har lagt fram vad gäller

innehållet i revisorernas

rapporteringsskyldighet. Enligt uppgift

är det enbart på marginella punkter som

Banklagskommittén avviker från den

miniminivå som direktivet anger. Den

skillnad som föreligger mellan

kommitténs förslag och regeringens

ställningstagande i denna del torde

främst vara om också erinran, förutom

anmärkning, från revisorns sida skall

utgöra grund för rapporteringsplikt till

Finansinspektionen. Utskottet delar på

denna punkt regeringens bedömning att

begreppet erinran har ett mycket brett

tillämpningsområde och att ett

inkluderande av detta begrepp i

lagstiftningen kan ge upphov till

tillämpningssvårigheter. Någon

motsvarande lagfäst rapporteringsplikt

med anledning av erinran förekommer ej

heller i de övriga medlemsländerna.

Enligt utskottets uppfattning innebär

inte regeringens förslag någon

begränsning av

rapporteringsskyldighetens omfattning i

förhållande till den nivå som anges av

BCCI-direktivet. Utskottet hänvisar

också till att det pågår en beredning i

regeringskansliet angående revisorernas

rapporteringsplikt med anledning av de

tidigare nämnda utredningsförslagen.

Med det sagda avstyrker utskottet

motion 1995/96:N34 (fp) i här berörd

del.

Regler för finansieringsverksamhet

Lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

trädde i kraft den 1 januari 1994.

Syftet med lagen var att inordna

huvuddelen av reglerna för

finansieringsföretag utanför

banksystemet i en gemensam lag (prop.

1992/93:89, bet. NU9). Sålunda

sammanfördes i denna lag enhetliga

regler för sådana kreditinstitut vars

verksamhet tidigare reglerades i lagen

(1963:76) om kreditaktiebolag eller

lagen (1988:606) om finansbolag.

Regelverket i lagen gäller oberoende av

till vilka ändamål krediter ges, dvs.

oavsett om det gäller krediter till

konsumtion, bostäder, näringsliv eller

kommuner.

Beslutet om den nya

kreditmarknadsbolagslagen innebar ett

genomförande av EG:s första och andra

banksamordningsdirektiv (77/780/EEG

resp. 89/646/EEG), vars syfte är att

samordna lagar och andra författningar

som reglerar rätten att starta och driva

kreditinstitut. Med kreditinstitut avses

enligt förstnämnda direktiv ett företag

som bedriver verksamhet som består i att

ta emot insättningar eller andra

återbetalbara medel från allmänheten och

att bevilja krediter för egen räkning.

Av kreditmarknadsbolagslagen framgår att

all yrkesmässig finansieringsverksamhet

kräver tillstånd från

Finansinspektionen. Enligt lagen skall

ett institut för att få tillstånd att

påbörja kreditverksamhet ha ett eget

bundet kapital som uppgår till minst

motsvarande fem miljoner ecu (för

närvarande ca 42 miljoner kronor). För

vissa kategorier av kreditinstitut kan

lägre krav på startkapital ställas, dock

aldrig understigande 1 miljon ecu.

Till kreditmarknadsbolagslagen fogades

vissa övergångsbestämmelser. Av dessa

följde att den som när lagen trädde i

kraft den 1 januari 1994 drev

finansieringsverksamhet som inte

fordrade tillstånd enligt

finansbolagslagen - bl.a. företag vars

balansomslutning inte översteg 50

miljoner kronor och som inte riktade sin

verksamhet till konsumenter - fick

fortsätta med verksamheten t.o.m. den 31

december 1994, eller, om ansökan om

tillstånd getts in inom denna tid, tills

dess ansökan prövats slutligt (punkt 5 i

övergångsbestämmelserna). Denna

övergångstid har senare genom ett

initiativ av utskottet (bet.

1994/95:NU29) utsträckts fram t.o.m. den

30 juni 1996.

I den nu aktuella propositionen

konstateras att det finns ett stort

antal bolag som är undantagna från

tillståndskrav enligt finansbolagslagen.

Dessa bolag, som ofta är små och lokalt

förankrade, kan utgöra viktiga

affärspartner till framför allt de små

och medelstora företagen, påpekas det.

Regeringen föreslår därför att

övergångsbestämmelserna i

kreditmarknadsbolagslagen skall ändras

så att tidsfristen förlängs fram till

den 31 december 1996. Av en nyligen

avlämnad remiss till Lagrådet framgår

att regeringen har för avsikt att

föreslå en ytterligare förlängning av

tiden i den aktuella

övergångsbestämmelsen fram t.o.m. den 31

december 1998. En proposition på

grundval av lagrådsremissen väntas bli

avlämnad till riksdagen i slutet av maj

1996.

Direktivets definition av

kreditinstitut skiljer sig från vad som

enligt lagen om kreditmarknadsbolag

utgör ett s.k. kreditmarknadsbolag. Ett

sådant bolag är enligt nämnda lag ett

företag som fått tillstånd att bedriva

finansieringsverksamhet. Med

finansieringsverksamhet i lagens mening

avses näringsverksamhet vars ändamål är

att lämna kredit, ställa garanti för

kredit, förmedla kredit till konsumenter

eller medverka till finansiering genom

att förvärva fordringar eller upplåta

lös egendom till nyttjande. På vilket

sätt denna verksamhet finansieras saknar

betydelse i fråga om kravet på

tillstånd. Inte heller skiljer sig

rörelsereglerna åt beroende på om

företaget lånar medel från allmänheten

eller ej. Den svenska regleringen har

alltså, påpekar regeringen i den nu

aktuella propositionen, ett vidare

tillämpningsområde än vad som krävs

enligt EG:s banksamordningsdirektiv.

I lagen om kreditmarknadsbolag har

angivits vissa fall när

finansieringsverksamhet inte omfattas av

lagens tillämpningsområde. Bland annat

krävs inte tillstånd om

finansieringsverksamheten bedrivs av

statlig eller kommunal myndighet, om det

är fråga om handelskrediter eller om en

grupp näringsidkare med

intressegemenskap tillgodoser ett

finansieringsbehov och finansieringen av

verksamheten inte sker med medel som

lånats upp från allmänheten. Vidare

undantas sådan finansieringsverksamhet

som drivs av de regionala

utvecklingsbolagen, dvs. ALMI

Företagspartner AB. Av propositionen

framgår att regeringen har för avsikt

att utöka kretsen över verksamheter som

inte skall behöva vara

tillståndspliktig. I den nyss nämnda

lagrådsremissen föreslås att vissa

riskkapitalbolag och vissa stiftelser

skall undantas från

kreditmarknadsbolagslagens

tillämpningsområde.

I motion 1995/96:N35 (m) konstateras

att regeringen föreslår att det

nuvarande undantaget i

kreditmarknadsbolagslagen förlängs till

slutet av år 1996. Sannolikt innebär

detta, anför motionären, att lagen

kommer att fungera med

undantagslösningen i ytterligare flera

år. I stället borde regeringen ha

föreslagit grundläggande förändringar av

lagen vad gäller synen på vanliga

företags och kreditmarknadsföretags

möjligheter att bedriva

finansieringsverksamhet. Möjligheterna

för vanliga företag att finansiera sin

verksamhet genom att låna pengar av

varandra är, menar motionären, kraftigt

inskränkta med nuvarande lagstiftning.

Det faktum att det saknas en långsiktig

lösning vad gäller lagstiftningen för

finansieringsverksamhet gör att

företagsamheten på området inte kan

utvecklas, sägs det. I EU:s regler finns

ingenting som hindrar att den svenska

lagen utformas så att företag ges större

rätt att disponera sin likviditet. EU:s

banksamordningsdirektiv föreskriver att

endast finansieringsföretag som

refinansierar sin verksamhet genom att

ta emot insättningar från allmänheten

skall omfattas av en reglering. Mot

denna bakgrund föreslås i motionen att

det skall uppdras åt regeringen att

snarast skapa ett klarare regelverk på

detta område i syfte att underlätta

företagens finansieringsverksamhet.

Härvid borde EU:s

banksamordningsdirektiv beaktas.

Av propositionen framgår att det i

olika sammanhang riktats kritik mot

kreditmarknadsbolagslagens utformning.

De synpunkter som refereras i

propositionen ansluter till dem som

framförs i den nu aktuella motionen.

Regeringen instämmer i uppfattningen att

det finns motiv att se över lagen men

anser dock att översynen fordrar en

analys med ett brett perspektiv. Den

tidigare nämnda Banklagskommittén har i

uppdrag att pröva om

finansieringsverksamhet som inte

fullgörs genom upplåning från

allmänheten skall omfattas av det

regelverk som följer av bl.a. EG:s

banksamordningsdirektiv. Kommittén

skall, som redan nämnts, enligt sina

direktiv slutföra sitt arbete vid

utgången av år 1996. Med hänsyn till de

ingående överväganden som skall göras

menar dock regeringen att en ny

lagstiftning knappast kan träda i kraft

före årsskiftet 1998/99.

I denna fråga har utskottet tidigare

anfört (bet. 1994/95:NU29 s. 3) att det

kan medföra vissa nackdelar att de av

EG:s bestämmelser som gäller för

kreditinstitut blir tillämpliga på

samtliga bolag som bedriver

tillståndspliktig

finansieringsverksamhet enligt den nu

gällande kreditmarknadsbolagslagen.

Utskottet hänvisade till att regeringen

enligt uppgift övervägde att genomföra

en kartläggning av hur begreppet

kreditinstitut avgränsas i olika länder

inom EU och av om det förekommer att

andra typer av institut fullgör

uppgifter som i Sverige endast får

utföras av kreditmarknadsbolag. Beroende

på utfallet av en sådan kartläggning

kunde det enligt utskottet finnas skäl

att ändra området för tillståndspliktig

finansieringsverksamhet i Sverige eller

modifiera reglerna för vissa slag av

sådan verksamhet.

Utskottet konstaterar att de problem

som tas upp i motionen är kända och att

Banklagskommittén har i uppdrag att på

ett allsidigt sätt överväga frågan.

Utskottet ser ingen anledning till att

föregripa kommitténs arbete. Samtidigt

har utskottet inte ändrat uppfattning i

sakfrågan. Om studierna visar att sådana

begränsningar föreligger för svenska

företag att bedriva

kreditmarknadsverksamhet så att

tillgången på potentiellt riskkapital

väsentligt påverkas, jämfört med vad som

gäller i andra EU-länder, bör sådana

olikheter elimineras. Med det sagda

avstyrks motion 1995/96:N35 (m).

Lagförslagen

De föreslagna lagändringarna tillstyrks

av utskottet. Dock föreslår utskottet

vissa justeringar i regeringens förslag

beträffande kreditmarknadsbolagslagen

och lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse. Ändringen är

likalydande och innebär att även

verkställande direktörens

ställföreträdare innefattas i de

aktuella bestämmelserna i båda lagarna.

Utskottets förslag till ny lydelse av

berörda paragrafer i nämnda lagar

framgår av bilagorna 2 och 3. Vidare

föreslår utskottet vissa redaktionella

förändringar i de två nyss nämnda

lagarna, med innebörd som framgår av

utskottets hemställan under moment 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillsyn av de

finansiella marknaderna

att riksdagen avslår motion

1995/96:N34 yrkandena 2 och 3,

2. beträffande

rapporteringsplikt för revisorer

att riksdagen avslår motion

1995/96:N34 yrkande 1,

3. beträffande regler för

finansieringsverksamhet

att riksdagen avslår motion

1995/96:N35,

4. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de i proposition

1995/96:173 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617),

b) lag om ändring i

bankaktiebolagslagen (1987:618),

c) lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619),

d) lag om ändring i lagen

(1995:1570) om medlemsbanker,

e) lag om ändring i aktiekontolagen

(1989:827),

f) lag om ändring i lagen

(1992:1610) om kreditmarknadsbolag,

dock med ändring

dels att 5 kap. 17 § erhåller lydelse

enligt Utskottets förslag i bilaga

2,

dels att ordet som i 1 kap. 1 §

andra stycket 1 skall utgå,

g) lag om ändring i lagen (1991:981)

om värdepappersrörelse, dock med

ändring

dels att 6 kap. 9 § erhåller lydelse

enligt Utskottets förslag i bilaga 3,

dels att hänvisningen i 2 kap. 5 b §

till 4 a § skall ändras till

5 a § ,

h) lag om ändring i

försäkringsrörelselagen (1982:713),

i) lag om ändring i lagen (1972:262)

om understödsföreningar,

j) lag om ändring i lagen

(1990:1114) om värdepappersfonder,

k) lag om ändring i lagen (1992:701)

om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa,

l) lag om ändring i lagen

(1980:1097) om Svenska skeppshypoteks-

kassan,

m) lag om ändring i lagen (1994:759)

om Sveriges allmänna hypoteksbank,

n) lag om ändring i lagen (1996:38)

om ändring i bankrörelselagen

(1987:617),

o) lag om ändring i lagen (1950:272) om

rätt för utländska försäkringsföretag

att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Stockholm den 23 maj 1996

På näringsutskottets vägnar

Christer Eirefelt

I beslutet har deltagit: Christer

Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m),

Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg

(m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson

(c), Barbro Andersson (s), Chris Heister

(m), Lennart Beijer (v), Dag Ericson

(s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp),

Göran Hägglund (kds), Nils-Göran

Holmqvist (s), Laila Bäck (s) och Frank

Lassen (s).

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

bankrörelselagen (1987:617)

2 Förslag till lag om ändring i

bankaktiebolagslagen (1987:618)

3 Förslag till lag om ändring i

sparbankslagen (1987:619)

4 Förslag till lag om ändring i lagen

(1995:1570) om medlemsbanker

5 Förslag till lag om ändring i

aktiekontolagen (1989:827)

6 Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1610) om kreditmarknadsbolag

7 Förslag till lag om ändring i lagen

(1991:981) om värdepappersrörelse

8 Förslag till lag om ändring i

försäkringsrörelselagen (1982:713)

9 Förslag till lag om ändring i lagen

(1972:262) om understödsföreningar

10 Förslag till lag om ändring i lagen

(1990:1114) om värdepappersfonder

11 Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:701) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa

12 Förslag till lag om ändring i lagen

(1980:1097) om Svenska

skeppshypotekskassan

13 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:759) om Sveriges allmänna

hypoteksbank

14 Förslag till lag om ändring i lagen

(1996:38) om ändring i bankrörelselagen

(1987:617)

15 Förslag till lag om ändring i lagen

(1950:272) om rätt för utländska

försäkringsföretag att driva

försäkringsrörelse i Sverige

Av utskottet föreslagen ändring i

regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag

Regeringens förslag

Utskottets förslag

5 kap.

17 §

Ett tillstånd att driva

finansieringsverksamhet som har lämnats

ett kreditmarknadsbolag skall återkallas

av Finansinspektionen om

1. bolaget inte inom ett år efter

beviljande av tillstånd har börjat driva

sådan rörelse som tillståndet avser,

eller om bolaget dessförinnan förklarat

sig avstå från tillståndet,

2. bolaget under en sammanhängande tid

av ett år inte drivit sådan rörelse som

tillståndet avser,

3. bolaget genom att överträda en

bestämmelse som avses i 16 § eller på

annat sätt visat sig olämpligt att utöva

sådan rörelse som tillståndet avser,

4. bolagets kapitalbas understiger det

minsta belopp som krävs enligt 4 kap. 1

§ andra eller tredje stycket och bristen

inte har täckts inom tre månader från

det att den blev känd för bolaget,

5. bolagets egna kapital understiger

två tredjedelar av det registrerade

aktiekapitalet och bristen inte har

täckts inom tre månader efter det att

den blev känd för bolaget, eller

6. någon som ingår 6. någon som ingår

i bolagets i bolagets

styrelse eller är styrelse eller är

verkställande verkställande

direktör inte direktör eller

uppfyller de krav dennes

som ställföreträdare

inte uppfyller de

anges i 2 kap. 1 § krav som

första stycket 4.

anges i 2 kap. 1 §

första stycket 4.

Om det är Om det är

tillräckligt får tillräckligt får

inspektionen i de inspektionen i de

fall som anges i fall som anges i

första stycket 2 första stycket 2

eller 3 i stället eller 3 i stället

för att återkalla för att återkalla

tillståndet meddela tillståndet meddela

varning. I fall som varning. I fall som

avses i första avses i första

stycket 4 och 5 får stycket 4 och 5 får

inspektionen medge inspektionen medge

förlängd tid för förlängd tid för

täckande av täckande av

bristen, om det bristen, om det

finns särskilda finns särskilda

skäl. I fall som skäl. I fall som

avses i första avses i första

stycket 6 får stycket 6 får

tillstånd tillstånd

återkallas bara om återkallas bara om

Finansinspektionen Finansinspektionen

först beslutat att först beslutat att

anmärka på att anmärka på att

personen ingår i personen ingår i

styrelsen eller är styrelsen eller är

verkställande verkställande

direktör och han direktör eller

eller hon, sedan en dennes

av inspektionen ställföreträdare

bestämd tid av och han eller hon,

högst tre månader sedan en av

gått, fortfarande inspektionen

finns kvar i bestämd tid av

styrelsen eller är högst tre månader

verkställande gått, fortfarande

direktör. finns kvar i

styrelsen eller är

verkställande

direktör eller

dennes

ställföreträdare.

Om tillståndet - - - - - - skall ske.

Ett beslut - - - - - - fortsätta

verksamheten.

Av utskottet föreslagen ändring i

regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 kap.

9 § 8

Tillstånd som - - - - - - tillståndet

avser.

Ett värdepappersbolags - - - - - - att

återkallas.

Ett värdepappersbolags tillstånd skall

dessutom återkallas om:

1. bolagets kapitalbas understiger det

minsta belopp som föreskrivs i

5 kap. 1 § andra stycket och bristen

inte har täckts inom tre månader efter

det att den blev känd för bolaget, eller

2. någon som ingår 2. någon som ingår

i bolagets styrelse i bolagets styrelse

eller är eller är

verkställande verkställande

direktör inte direktör eller

uppfyller de krav dennes

som anges i 2 kap. ställföreträdare

1 § första stycket inte uppfyller de

4. krav som anges i 2

kap. 1 § första

I fall som avses i stycket 4.

tredje stycket 2

får tillstånd I fall som avses i

återkallas bara om tredje stycket 2

Finansinspektionen får tillstånd

först beslutat att återkallas bara om

anmärka på att Finansinspektionen

personen ingår i först beslutat att

styrelsen eller är anmärka på att

verkställande personen ingår i

direktör och han styrelsen eller är

eller hon, sedan en verkställande

av inspektionen direktör eller

bestämd tid av dennes

högst tre månader ställföreträdare

gått, fortfarande och han eller hon,

finns kvar i sedan en av

styrelsen eller är inspektionen

verkställande bestämd tid av

direktör. högst tre månader

gått, fortfarande

finns kvar i

styrelsen eller är

verkställande

direktör eller

dennes

ställföreträdare.

8 Senaste lydelse 1995:1597.

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 2

Bakgrund 2

Tillsyn av de finansiella

marknaderna 3

Rapporteringsplikt för revisorer 5

Regler för finansieringsverksamhet 6

Lagförslagen 8

Hemställan 9

Bilagor

1. Regeringens lagförslag 11

2. Av utskottet föreslagen ändring i

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen om

kreditmarknadsbolag 63

3. Av utskottet föreslagen ändring i

regeringens förslag till lag om ändring

i lagen om värdepappersrörelse 65