Bet. 1995/96:NU9

Näringsutskottets betänkande

1995/96:NU09

Ökad bankkonkurrens

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1995/96:74

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1995/96

NU9

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1995/96:74 om ökad

bankkonkurrens, utom såvitt avser

lagförslagen 17 och 22,

dels proposition 1995/96:10 om års-

och koncernredovisning, såvitt avser

lagförslagen 7 och 10,

dels proposition 1995/96:60 om

insättningsgaranti, såvitt avser

lagförslag 5,

dels proposition 1995/96:104 om

skatteregler med anledning av nya

årsredovisningslagar, m.m., såvitt

avser lagförslag 12,

dels två motioner som väckts med

anledning av proposition 1995/96:74,

dels tre motioner från allmänna

motionstiden.

Skrivelser i ärendet har inkommit från

Advokatfirman Vinge KB, JAK

Riksförening - JAK Södra, Nordiska

Sparlån Ekonomisk Förening och

Praktikerfinans AB.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de olika förslag

som regeringen lägger fram med syfte

att uppnå ökad konkurrens på

bankmarknaden. Regeringens förslag till

en tydligare definition av begreppet

bankrörelse tillstyrks sålunda.

Utskottet anser dock att de av

regeringen föreslagna

övergångsbestämmelserna skall göras

generellt applicerbara på all

inlåningsverksamhet som för närvarande

är tillåten enligt tillämpningen av

bankrörelselagen, i stället för som

regeringen har föreslagit endast avse

sådana ekonomiska föreningar som vid

lagändringens ikraftträdande bedriver

tillståndsfri sparkasseverksamhet.

Vidare tillstyrker utskottet förslaget

om att mottagande av kundmedel inte

skall betraktas som inlåningsverksamhet

om behållningen på kontot begränsas

till 15 000 kr. Även små spar- och

låneföreningar anser utskottet, med

instämmande i regeringens förslag, bör

kunna bli föremål för en

undantagsregel. Den avgränsning till

ekonomiska föreningar med högst 1 000

medlemmar och där medlemmarna skall

vara fysiska personer som regeringen

har föreslagit tillstyrks av utskottet.

I en reservation (mp) förordas att även

juridiska personer skall tillåtas som

medlemmar och att det skall övervägas

om en gräns på 50 miljoner kronor i

balansomslutning kan tillämpas i

stället för begränsningen till 1 000

medlemmar.

Regeringens förslag om en ny lag om

medlemsbanker tillstyrks också av

utskottet. Därigenom blir det möjligt

att bedriva bankverksamhet i ekonomisk

förening. Ett viktigt inslag i

näringspolitiken är enligt utskottets

mening att alla företagsformer skall

behandlas lika. Utskottet tillstyrker

likaså förslaget om utökade möjligheter

för banker att distribuera banktjänster

genom ombud, med hänvisning till att

det för konsumenterna är en fördel att

kunna få banktjänster utförda på annat

sätt än i en banks egna lokaler.

Slutligen tillstyrks regeringens

förslag om vidgade möjligheter för icke-

finansiella företag att äga banker.

Härvid föreslår utskottet - med

tillstyrkan av en motion (mp) - att

regeringen skall anmodas att efter två

år lämna en redovisning till riksdagen

om erfarenheterna av regeländringen.

Proposition 1995/96:74

I proposition 1995/96:74 föreslås att

riksdagen antar regeringens förslag

till

1. lag om medlemsbanker,

2. två lagar om ändring i

bankrörelselagen (1987:617),

3. lag om ändring i lagen (1992:1610)

om kreditmarknadsbolag,

4. lag om ändring i

bankaktiebolagslagen (1987:618),

5. lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619),

6. lag om ändring i lagen (1988:1385)

om Sveriges riksbank,

7. lag om ändring i lagen (1947:526)

om statlig inkomstskatt,

8. lag om ändring i lagen (1950:272)

om rätt för utländska

försäkringsföretag att bedriva

försäkringsrörelse i Sverige,

9. lag om ändring i skogskontolagen

(1954:142),

10. lag om ändring i lagen (1967:531)

om tryggande av pensionsutfästelse

m.m.,

11. lag om ändring i ackordslagen

(1970:847),

12. lag om ändring i lagen (1972:262)

om understödsföreningar,

13. lag om ändring i lagen (1979:611)

om upphovsmannakonto,

14. lag om ändring i

försäkringsrörelselagen (1982:713),

15. lag om ändring i konkurslagen

(1987:672),

16. lag om ändring i lagen (1987:1245)

om styrelserepresentation för de

privatanställda,

18. lag om ändring i lagen (1993:765)

om statligt stöd till banker och andra

kreditinstitut,

19. lag om ändring i lagen (1993:1538)

om periodiseringsfonder,

20. lag om ändring i lagen (1993:1539)

om avdrag för underskott av

näringsverksamhet,

21. lag om ändring i lagen (1993:1540)

om återföring av

skatteutjämningsreserv,

23. lag om ändring i lagen (1994:2015)

om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse,

24. lag om ändring i lagen (1995:000)

om årsredovisning i kreditinstitut och

värdepappersbolag.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

Lagförslag 17, som finns på s. 75 i

propositionen och gäller ändring i

lagen (1990:325) om självdeklaration

och kontrolluppgifter, har överlämnats

till skatteutskottet och behandlas i

betänkande 1995/96:SkU19. Lagförslag

22, som finns på s. 82 i propositionen

och gäller ändring i lagen (1994:2004)

om kapitaltäckning och stora

exponeringar för kreditinstitut och

värdepappersbolag, behandlas i

näringsutskottets betänkande

1995/96:NU8. Övriga lagförslag återges

i bilaga 1.

Proposition 1995/96:10

I proposition 1995/96:10 föreslås,

såvitt här är i fråga, att riksdagen

antar regeringens förslag till

7. lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617),

10. lag om ändring i

föreningsbankslagen (1987:620).

Lagförslagen, som överlämnats till

näringsutskottet av lagutskottet, finns

på s. 91 och s. 108 i propositionen.

Huvuddelen av förslagen i denna

proposition behandlas av lagutskottet i

betänkande 1995/96:LU4.

Proposition 1995/96:60

I proposition 1995/96:60 föreslås,

såvitt här är i fråga, att riksdagen

antar regeringens förslag till

5. lag om ändring i konkurslagen

(1987:672).

Lagförslaget finns på s. 18 i

propositionen. Övriga förslag i denna

proposition behandlar utskottet i

betänkande 1995/96:NU7.

Proposition 1995/96:104

I proposition 1995/96:104 föreslås,

såvitt här är i fråga att riksdagen

antar regeringens förslag till

12. lag om ändring i lagen (1995:000)

om medlemsbanker.

Lagförslaget, som finns på s. 31 i

propositionen, har överlämnats till

näringsutskottet av skatteutskottet.

Övriga förslag i propositionen

behandlas i skatteutskottets betänkande

1995/96:SkU19.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av

propositionen är följande:

1995/96:N9 av Eva Goës m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisning av

erfarenheterna av att den möjliga

ägarkretsen vidgas.

1995/96:N10 av Inga-Britt Johansson och

Marianne Carlström (båda s) vari yrkas

att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag

om medlemsbanker med den ändring som

följer av vad i motionen anförts,

2. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

förändringarna i bankrörelselagen resp.

kreditmarknadsbolagslagen genomförs i

enlighet med de framförda synpunkterna,

3. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

kreditmarknadsbolagslagen skyndsamt

namnändras till lag om

kreditmarknadsföretag och öppnas för

verksamhet i form av ekonomisk

förening.

De motioner från allmänna motionstiden

som behandlas här är följande:

1994/95:N201 av Göran Hägglund (kds)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ränta på

kundkonton.

1994/95:N292 av Per Rosengren och Johan

Lönnroth (båda v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag

till en lag om andelsbanker i enlighet

med vad i motionen anförts och i

enlighet med det förslag om lag om

andelsbanker som redovisas i SOU

1994:66 Finansiella tjänster i

förändring.

1994/95:N297 av Marianne Carlström

m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om finansiell

kooperativ verksamhet.

Utskottet

Bakgrund

Våren 1992 tillkallades med stöd av

regeringens bemyndigande en särskild

utredare (lagman Anders Nordström) med

uppdrag att utreda behovet av

normgivning och tillsyn inom vissa

delar av betalningsväsendet. Genom

tilläggsdirektiv vidgades

utredningsuppdraget till att omfatta en

analys av bankverksamhet som bedrivs i

butik samt en översyn av den inlånings-

och finansieringsverksamhet som drivs

av sparkassor och andra föreningar.

Utredningen, som antog namnet

Betaltjänstutredningen, lämnade i maj

1994 ett delbetänkande, Finansiella

tjänster i förändring (SOU 1994:66), i

vilket behandlades bl.a.

inlåningsbegreppet i

banklagstiftningen,

finansieringsverksamhet som bedrivs i

föreningsform samt frågan om

banktjänster genom ombud.

Ett förslag angående icke-finansiella

företag som ägare till banker har

framlagts i departementspromemorian

Ändringar i lagstiftningen för

kreditinstitut och värdepappersbolag

med anledning av nya EG-direktiv, m.m.

(Ds 1994:78). Såväl promemorian som

Betaltjänstutredningens betänkande har

remissbehandlats.

I proposition 1995/96:74 lägger

regeringen fram olika förslag som

syftar till ökad konkurrens på

bankmarknaden. Detta förväntas komma

att bidra till bl.a. minskade

räntemarginaler. De höga

räntemarginalerna, som har rått under

de senaste åren, kan främst förklaras

av bankkrisen, men även av att

konkurrensen är ofullständig, sägs det

i propositionen. En ökad konkurrens och

lägre marginaler är önskvärda ur ett

bredare samhällsekonomiskt perspektiv,

för att åstadkomma en stimulans av den

ekonomiska tillväxten genom ökad privat

efterfrågan och ökade investeringar,

anför regeringen.

Bankmarknaden kan dock inte lämnas

helt oreglerad, konstateras det. Regler

behövs för att främja det finansiella

systemets stabilitet och ett gott

konsumentskydd. Konsumentskyddet och

systemskyddet måste vara de vägledande

principerna vid utformningen av

åtgärder som skall leda till ökad

bankkonkurrens, sägs det i

propositionen.

Bankrörelsedefinitionen

Inlåningsverksamhet

För att inlåningsverksamhet skall anses

utgöra bankrörelse krävs för närvarande

enligt 1 kap. 2 § bankrörelselagen

(1987:617) att inlåningen sker från

allmänheten. Allmänhetsrekvisitet

infördes på tillskyndan av

bankoutskottet i samband med

tillkomsten av 1911 års banklag.

Karakteristiskt för den typ av

inlåningsverksamhet som riksdagen velat

hålla utanför bankrörelsebegreppet är

att den bedrivs inom den kooperativa

formens ram eller i starkt begränsad

omfattning.

I EG-rätten finns bestämmelser som rör

inlånings- och

kreditgivningsverksamhet, bl.a. i

direktivet från år 1977 om samordning

av lagar och andra författningar om

rätten att starta och bedriva

verksamhet i kreditinstitut

(77/780/EEG) - det s.k. första

banksamordningsdirektivet - och

direktivet från år 1989 om samordning

av lagar och andra författningar om

rätten att starta och driva verksamhet

i kreditinstitut (89/646/EEG) - det

s.k. andra banksamordningsdirektivet. I

direktiven finns bestämmelser med

relevans för allmänhetsbegreppet. Inga

andra företag än kreditinstitut får

sålunda ta emot inlåning eller

upplåning från allmänheten om inte

verksamheten är föremål för särskild

reglering och kontroll enligt den

nationella lagstiftningen. Vidare anges

att ett kreditinstitut är ett företag

vars verksamhet omfattar både inlåning

eller upplåning från allmänheten och

kreditgivning för egen räkning.

De skäl som tidigare har funnits för

att hålla sparkasseinlåning utanför

bankrörelsebegreppet har i takt med att

antalet medlemmar vuxit förlorat sin

bärkraft, sägs det i propositionen.

Sparkasseverksamhet företer betydande

likheter med bankinlåningsverksamhet,

utan att omfattas av någon reglering

till skydd för insättarna, anför

regeringen. Den anser att det finns

anledning att se till att sparkassorna

inordnas under ett regelsystem som är

ägnat att skapa förtroende bland

medlemskollektivet.

Behovet av ett sådant regelsystem har

föranlett regeringen att låta tillkalla

en särskild utredare, landshövding

Bengt K Å Johansson (Fi 1995:09), med

uppdrag att utreda vilka regler som bör

gälla för ekonomiska föreningar som tar

emot insättningar

(sparkasseverksamhet). Utredaren skall

enligt direktiven (1995:100) göra

följande: överväga vilka kvalitativa

och kvantitativa krav som bör ställas

på ekonomiska föreningar som tar emot

insättningar och som har en icke-

finansiell huvudverksamhet, bedöma i

vilken utsträckning offentlig kontroll

över dessa föreningar skall utövas,

föreslå en rättslig reglering som

tillfredsställer de krav och behov som

bedöms föreligga till skydd för

insättarna samt överväga hur ett

särskilt skydd för sparare i

sparkassor kan utformas. Utredningen

skall vara avslutad senast under

december 1995.

Allmänhetsrekvisitet torde nu ha

tjänat ut sin roll, anser regeringen

och föreslår att det tas bort ur

bankrörelselagen.

Enligt regeringen skall i stället med

inlåningsverksamhet avses inlåning på

konto där behållningen är nominellt

bestämd och tillgänglig för insättarna

med kort varsel. Att behållningen är

nominellt bestämd innebär att

insättarens disponibla behållning

aldrig kommer att understiga det belopp

eller summan av de belopp som är

insatta på kontot. Det kanske mest

framträdande kännetecknet för

insättningar som är relaterade till

betalningssystemet är att insättaren

har rätt att vid anfordran ta ut

insatta medel, sägs det i

propositionen. Detta kan även uttryckas

så att behållningen är tillgänglig

(disponibel) för insättaren eller, med

ett annat ord, likvid.

I propositionen meddelar regeringen

sin avsikt att - på basis av förslag

från den nyss nämnda utredningen - så

snart som möjligt föreslå regler för

ekonomiska föreningar som bedriver

sparkasseverksamhet. I avvaktan härpå

föreslår regeringen att de föreningar

som vid lagändringens ikraftträdande

bedriver tillståndsfri

sparkasseverksamhet - dvs. när

föreningen har en annan huvudverksamhet

än finansiell verksamhet - skall få

fortsätta med det till och med den 31

december 1997. Före detta datum avser

regeringen att ha klargjort

förutsättningarna för ekonomiska

föreningar att bedriva

sparkasseverksamhet.

Det har kommit till utskottets

kännedom att de av regeringen

föreslagna övergångsbestämmelserna har

fått en alltför snäv avgränsning. Genom

att allmänhetsrekvisitet slopas ur

bankrörelselagen skulle sådana företag

som bedriver verksamhet med inlåning

från en speciell kategori av personer -

t.ex. personer inom en viss yrkesgrupp

- komma att omfattas av

bankrörelselagens bestämmelser. Dessa

företag skulle därmed vara tvungna att

omedelbart ansöka om bankoktroj för att

kunna fortsätta med sin verksamhet.

Utan övergångsbestämmelser saknas

emellertid praktiska möjligheter för

dessa företag att ansöka om bankoktroj

eller på annat sätt anpassa sin

verksamhet.

Utskottet instämmer i regeringens

bedömning att ett förtydligande av

bankrörelsedefinitionen behövs. Det

förslag till definition av begreppet

inlåningsverksamhet som regeringen

framlägger finner utskottet

ändamålsenligt; förslaget tillstyrks.

Mot bakgrund av det tidigare anförda

anser dock utskottet att

övergångsbestämmelserna skall göras

generellt applicerbara på all

inlåningsverksamhet som för närvarande

är tillåten enligt tillämpningen av

bankrörelselagen. Punkten 2 i

övergångsbestämmelserna bör därför ges

följande lydelse: Ett företag som vid

lagens ikraftträdande bedriver

inlåningsverksamhet som inte fordrade

tillstånd enligt äldre lag får

fortsätta med verksamheten längst till

den 31 december 1997.

Insättning av kundmedel

Propositionen

Regeringen föreslår att mottagande av

medel på konto inte skall omfattas av

begreppet inlåningsverksamhet om medlen

får användas enbart för betalning av

varor och tjänster i det kontohållande

företaget, eller annat företag med nära

anknytning, och om behållningen på

kontot är högst 15 000 kr.

Kundmedelsinsättningar företer vissa

likheter med bankinlåning, konstateras

det i propositionen. På behållningen

utgår vanligtvis ränta. Någon

skyldighet att betala med insatta medel

förekommer inte, utan kunderna kan när

som helst avsluta kontot och få ut

kontobehållningen kontant. Å andra

sidan, påpekas det, uppvisar

kundmedelskontona även betydande

likheter med vanlig förskottsbetalning.

Insättningarna är ju ägnade att

användas just för betalning av

företagets produkter. Redan detta

senare förhållande - dvs. likheten med

förskottsbetalning - talar enligt

regeringen för att hålla verksamheten

med kundmedelskonton utanför

inlåningsdefinitionen.

I propositionen redovisas följande

huvudsakliga fördelar med

kundmedelskonton: de underlättar det

löpande betalningsförhållandet mellan

säljföretaget och kunden, de erbjuder

en rationell kassahanteringsrutin, de

förser insättaren med kontoutdrag med

förteckning över gjorda inköp varigenom

denne ges ökade möjligheter att planera

sin ekonomi, de bidrar till

kartläggning av kundernas köpbeteenden

vilket underlättar företagens planering

av inköp och lagerhållning.

Det är viktigt att kundmedelskontona

inte kopplas till några generella

betalningsinstrument, anför regeringen.

De insatta medlen får därför i princip

användas enbart för betalningar av de

produkter som det kontohållande

företaget eller annat företag med nära

anknytning erbjuder. En kommersiell

förutsättning för

kundmedelskontotjänster torde

emellertid i många fall vara att

kunderna har möjlighet att använda sina

insatta medel för betalning i flera

olika butiker, sägs det i

propositionen. Därför föreslås att

medel på kundmedelskonton också får

användas för betalning av varor och

tjänster som framställs eller säljs av

ett annat företag som ingår i samma

koncern eller i samma företagsgrupp med

nära ekonomisk samhörighet.

Regeringen föreslår, som nämnts, ett

beloppstak för kundmedelsinsättningar

på 15 000 kr. En sådan begränsning

framstår, enligt regeringens mening,

som mer ändamålsenlig än ett

ränteförbud. Räntan anses vara en mer

konsumentvänlig form av ersättning än

rabatter och bonus. Rätten att ge ränta

bedöms sannolikt komma att stimulera

konkurrensen.

Kundmedelsmottagande företag föreslås

inte bli tillståndspliktiga för den

aktuella verksamheten och kommer därmed

inte att omfattas av

Finansinspektionens tillsyn. Det är

därför av största betydelse att

kunderna på ett klart och tydligt sätt

informeras om att det kontohållande

företaget inte omgärdas av de

skyddsregler som gäller för bankerna,

anför regeringen. Särskilt viktigt

anses detta vara med hänsyn till att

kundmedelskontona inte skall omfattas

av insättningsgarantin (prop.

1995/96:60, bet. NU7). De företag som

erbjuder kundmedelskonton föreslås

därför bli skyldiga att informera om -

vid annonsering, skyltning och annan

marknadsföring beträffande

kontotjänsten - att kontobehållningen

inte omfattas av insättningsgarantin.

Motionerna

I motion 1995/96:N10 (s) anförs att

kravet på information verkar ha fått

för stora proportioner. Det är befogat

att den presumtive spararen

tillförsäkras information innan

insättning sker, men att företagen

skall tvingas annonsera om detta verkar

orimligt, anser motionärerna. De menar

att insättning av kundmedel måste

tillåtas inte bara formellt utan också

reellt.

Företag som bedriver

kontokortsverksamhet bör även framöver

få bevilja ränta på insatta medel,

anförs det i motion 1994/95:N201 (kds)

från allmänna motionstiden. Motionen

väcktes sålunda innan propositionen

avlämnades. De system med kundkonton

som används av bl.a. ICA, Vivo och

Konsum fungerar alldeles utmärkt, säger

motionären. Han anser att det är lika

självklart att ränta skall utgå på

tillgodohavanden som kunden

förskottsinbetalar som att ränta

debiteras för de krediter som

utnyttjas. Den konkurrens som bankerna

utsätts för genom denna verksamhet är

sund och gagnar konsumentintresset.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag beträffande kundmedelskonton.

Den modell för begränsning av

verksamhetens omfattning som valts -

beloppstak i stället för ränteförbud -

finner utskottet rimlig. Motion

1994/95:N201 (kds), i vilken det

föreslås ett uttalande av riksdagen om

att det skall få utgå ränta på

kundmedelskonton, blir därmed

tillgodosedd; motionen avstyrks.

Beträffande synpunkterna i motion

1995/96:N10 (s) rörande kravet på

annonsering vill utskottet anföra

följande. Den aktuella bestämmelsen i

bankrörelselagen som reglerar det

kontohållande företagets

informationsskyldighet (1 kap. 2 c §)

uppställer inte något krav på att

annonsering skall ske. Däremot innebär

bestämmelsen att om annonsering,

skyltning eller annan marknadsföring

sker så måste information lämnas att

kontobehållningen inte omfattas av

insättningsgarantin. Med detta

avstyrker utskottet den nämnda motionen

i berörd del.

Mindre spar- och låneföreningar

Regeringen anser att mindre spar- och

låneföreningar inte omfattas av så

starka skyddsintressen att de måste

inordnas under den finansiella

lagstiftningen. Sådana föreningar

föreslås kunna bli föremål för en

undantagsregel såväl i bankrörelselagen

som i lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag. En förutsättning

härför är dock att föreningarna inte

får anses vända sig till allmänheten i

den mening som avses i första

banksamordningsdirektivet, sägs det i

propositionen. Verksamheten bör därför

bedrivas i just en ekonomisk förening

som inte är större än att de fördelar

beträffande t.ex. insyn och

medlemsinflytande som denna

föreningsform erbjuder finns kvar.

En förening med högst 1 000 medlemmar

bör enligt regeringens uppfattning

kunna hållas utanför det reglerade

området. För att undvika att flera små

spar- och låneföreningar slår sig

samman i större federationer utanför

det reglerade området föreslås dessutom

gälla som förutsättning att endast

fysiska personer får antas som

medlemmar i föreningen.

Det finns ett starkt

konsumentpolitiskt intresse av att de

medlemmar som väljer att förlägga delar

av - eller hela - sitt sparande till en

sådan spar- och låneförening som

omfattas av de här aktuella

undantagsbestämmelserna klart och

tydligt informeras om att föreningen

står utanför den samhälleliga kontroll

och det garantisystem som gäller för

bankerna, anförs det i propositionen.

Informationsplikten föreslås få

motsvarande utformning som tidigare

redovisats beträffande

kundmedelskonton. En förening som

erbjuder sina medlemmar

inlåningstjänster med stöd av

undantagsbestämmelserna skall sålunda

vid annonsering, skyltning och annan

marknadsföring beträffande

inlåningstjänsten informera om att

kontobehållningen inte omfattas av

insättningsgarantin. Samma information

skall därutöver skriftligen överlämnas

till medlemmarna innan ett kontoavtal

sluts.

I motion 1995/96:N10 (s) framförs

olika synpunkter på förslaget om de små

spar- och låneföreningarna. Beträffande

bestämmelserna om deras verksamhet

anser motionärerna att det är oklart i

vilken grad föreningen kan göra rena

kapitalplaceringar i syfte att uppnå

ökad avkastning. Överlikviditet måste

kunna hanteras på ett ekonomiskt

fördelaktigt sätt, anför motionärerna.

De har också invändningar emot att

endast fysiska personer skall tillåtas

som medlemmar i de spar- och

låneföreningar som berörs av

undantagsbestämmelserna. Motionärerna

anser att det är oklart av vilket skäl

t.ex. småföretag inte skall tillåtas

samverka. Det anses heller inte

klarlagt om bestämmelserna tillåter att

enskilda näringsidkare, s.k. enskilda

firmor, samverkar. Om enskilda firmor

tillåts som medlemmar uppstår enligt

motionärerna frågan varför bestämmelsen

inte är associationsneutral. De anser

att småföretag bör tillåtas att

samverka, och att begränsningen till

fysiska personer således bör utgå.

Vidare framförs åter i motionen kritik

mot det av motionärerna uppfattade

kravet på annonsering om att

kontobehållningen inte omfattas av

insättningsgarantin.

Bestämmelsen om att endast fysiska

personer tillåts som medlemmar och att

föreningen får ha högst 1 000 medlemmar

sammanhänger med allmänhetsrekvisitet i

första banksamordningsdirektivet. I

detta direktiv definieras ett

kreditinstitut som ett företag vars

verksamhet består i att från

allmänheten ta emot insättningar eller

andra återbetalbara medel och att

bevilja krediter för egen räkning. Om

fler än 1 000 medlemmar skulle tillåtas

eller om även juridiska personer skulle

kunna ingå som medlemmar, skulle

verksamheten hos den berörda spar- och

låneföreningen kunna få så stor

omfattning att den skulle kunna anses

riktad till allmänheten. Enligt EG:s

regelsystem skulle föreningen då vara

att anse som ett kreditinstitut och

inte kunna omfattas av de föreslagna

undantagsbestämmelserna.

Beträffande vad som sägs i motion

1995/96:N10 (s) om att det är oklart om

enskilda firmor skall tillåtas som

medlemmar i en spar- och låneförening

kan noteras att en enskild firma är att

betrakta som en fysisk person och

således kan ingå som medlem.

Synpunkter på avgränsningen av

medlemmar som skall tillåtas i en spar-

och låneförening för att den skall

omfattas av undantagsbestämmelserna har

också framförts i olika skrivelser

till utskottet. Där har även

ifrågasatts kravet på att verksamheten

hos en spar- och låneförening som skall

omfattas av undantagsbestämmelsen skall

drivas som ekonomisk förening; önskemål

om att också ideella föreningar skall

tillåtas har framförts, varvid ett skäl

som anförts är att de administrativa

kraven anses bli för stora om

verksamheten måste drivas som ekonomisk

förening.

Utskottet delar regeringens

uppfattning att små spar- och

låneföreningar bör kunna bli föremål

för en undantagsregel i

bankrörelselagen och lagen om

kreditmarknadsbolag. Det får anses

önskvärt ur den svenska lagstiftningens

synpunkt att en verksamhet som skall

omfattas av undantagsbestämmelser inte

får alltför stor omfattning.

Undantagsbestämmelserna innebär ju att

verksamheten kommer att stå utanför den

tillsyn och kontroll som banker och

kreditmarknadsbolag omfattas av.

Den avgränsning som regeringen

föreslår och som bl.a. innebär att

verksamheten skall drivas av en

ekonomisk förening anser utskottet

lämplig. Enligt utskottets bedömning

bör den här typen av verksamhet inte

drivas i form av en ideell förening.

Huvudskälet är att en sådan förenings

ställning som rättssubjekt är oklar.

Osäkerhet skulle t.ex. kunna uppstå

beträffande det ekonomiska ansvaret.

Lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar reglerar verksamheten hos

dessa föreningar, medan det inte finns

någon motsvarande lag för ideella

föreningar. Att låta den aktuella

verksamheten få bedrivas i en form som

saknar juridisk status skulle kunna

orsaka rättsförluster för enskilda. För

övrigt kan inte de administrativa krav

som ställs på ekonomiska föreningar

till följd av nyssnämnda lag anses

vara särskilt betungande.

När det gäller frågeställningen i

motion 1995/96:N10 (s) om hur

överskottslikviditet får hanteras är

det enligt utskottets uppfattning

självklart så att den

överskottslikviditet som kan uppstå

inom en spar- och låneförening får

placeras på ett ekonomiskt fördelaktigt

sätt. Något särskilt uttalande om detta

är inte erforderligt.

Beträffande motionärernas kritik mot

kravet på annonsering hänvisas till vad

som redovisats i det föregående

avsnittet om insättning av kundmedel.

Som sades där innebär den aktuella

bestämmelsen inget krav på annonsering,

men om annonsering sker måste det

lämnas information om att

kontobehållningen inte omfattas av

insättningsgarantin.

Vad slutligen gäller synpunkterna i

motionen på avgränsningen av vad som

skall avses med små spar- och

låneföreningar vill utskottet anföra

följande. Att endast fysiska personer

tillåts som medlemmar och att antalet

begränsas till 1 000 medlemmar

motiveras som nämnts bl.a. av att

bestämmelsen inte skall stå i strid med

allmänhetsrekvisitet i EG:s första

banksamordningsdirektiv.

Om även juridiska personer skulle

tillåtas eller vid en höjning av det

tillåtna medlemsantalet skulle

verksamheten, som tidigare redovisats,

kunna riskera att svälla ut i en sådan

omfattning att den skulle kunna anses

rikta sig till allmänheten. Därmed

skulle verksamheten enligt EG:s

regelverk behöva följa de regler för

kreditinstitut som gäller enligt

bankrörelselagen och lagen om

kreditmarknadsbolag.

Enligt utskottets mening finns det

också rättssäkerhetsskäl för att en

verksamhet, som kommer att stå utanför

den tillsyn och kontroll som följer av

de aktuella lagarna, inte bör tillåtas

ha alltför stor omfattning.

Med det anförda tillstyrker utskottet

propositionen i här aktuell del och

avstyrker motion 1995/96:N10 (s) i

motsvarande del.

Finansiell verksamhet i föreningsform

Ny lag om medlemsbanker

Propositionen

I och med att föreningsbanksrörelsen

överförde sin verksamhet till ett

bankaktiebolag finns det för närvarande

ingen bank som driver verksamhet enligt

föreningsbankslagen (1987:620),

konstateras det i propositionen. Enligt

regeringen bör möjligheten att bedriva

bankverksamhet i ekonomisk förening

finnas kvar. I propositionen föreslås

att föreningsbankslagen skall upphävas

och ersättas av en ny lag om

medlemsbanker som i huvudsak

överensstämmer med den upphävda lagen.

Riksdagen behandlade våren 1994 frågan

om de kooperativa företagens ställning

i förhållande till andra

företagsformer. Näringsutskottet

uttryckte i det näringspolitiska

betänkandet 1993/94:NU15 sin positiva

syn på den kooperativa företagsformen.

Utskottet anförde att det är helt

oacceptabelt om statsmakterna genom

utformning av regelsystem som

missgynnar den kooperativa

företagsformen åstadkommer en styrning

bort från denna företagsform. Riksdagen

biföll utskottets hemställan att genom

ett uttalande till regeringen klarlägga

att de kooperativa företagen skall

behandlas likvärdigt med andra företag.

I en reservation (m, fp, c, kds)

anfördes att något uttalande av

riksdagen i saken inte erfordrades.

Vid bedömningen av om en viss

associationsform skall accepteras som

grund för bankverksamhet är

utgångspunkten att kravet på finansiell

stabilitet inte får efterges, anförs

det i propositionen. De krav som

ansetts rimliga att ställa på

finansiell verksamhet - bl.a. regler om

startkapital, rörelsens bedrivande och

särskilda regler om avsättning till

reservfond eller motsvarande - kan

ställas på föreningar i lika hög grad

som på aktiebolag, anser regeringen.

De skäl som i olika sammanhang har

anförts mot bedrivande av

bankverksamhet i föreningsform går

huvudsakligen ut på att aktiebolaget är

överlägset föreningen beträffande

förmågan att attrahera riskkapital,

sägs det i propositionen. Regeringen

anser att det i och för sig är riktigt

att aktiebolagsformen har fördelar

framför föreningsformen när det gäller

att från en bredare allmänhet uppbringa

nytt riskkapital. Detta förhållande

anses emellertid inte kunna utgöra ett

tillräckligt skäl att kategoriskt

diskriminera föreningsformen. Frågan om

ett företag är lämpat för en viss

verksamhet bör, enligt regeringens

mening, bedömas utifrån företagets egna

förutsättningar från fall till fall.

Beträffande ägarprövningsregler

erinras om att Finansdepartementet i

juni 1995 uppdrog åt justitierådet

Torkel Gregow att göra en allmän

översyn av ägarprövningsreglerna i den

finansiella lagstiftningen, bl.a. med

anledning av ett nyligen antaget EG-

direktiv. Därvid skall reglerna för de

föreslagna medlemsbankerna liksom för

bankaktiebolagen övervägas. Med hänsyn

till avfattningen av

ägarprövningsreglerna i det andra

banksamordningsdirektivet bör dessa

införlivas redan i förevarande

lagförslag, anför regeringen.

I överensstämmelse med vad som gäller

enligt sistnämnda EG-direktiv,

innehåller såväl banklagstiftningen som

lagen om kreditmarknadsbolag

bestämmelser om krav på minsta

startkapital. För bankaktiebolag gäller

ett krav på eget bundet kapital om

minst 5 miljoner ecu. Minimikravet för

sparbanker är 1 miljon ecu. Regeringen

föreslår att bankrörelse i medlemsbank

skall tillåtas med ett lägsta

startkapital om 1 miljon ecu (för

närvarande ca 8,5 miljoner kronor) i

det fall att balansomslutningen uppgår

till högst 100 miljoner kronor.

Reglerna om kapitalbas och

kapitaltäckning enligt lagen

(1994:2004) om kapitaltäckning och

stora exponeringar för kreditinstitut

och värdepappersbolag (den s.k.

kapitaltäckningslagen) kommer att få

samma tillämpning på medlemsbankerna

som för övriga banker och

kreditinstitut, framhålls det i

propositionen. Kapitalbasen utgörs av

summan av primärt och supplementärt

kapital. Med primärt kapital menas i

medlemsbanker eget kapital med undantag

för förlagsinsatser samt kapitalandelen

i skatteutjämningsreserv och

perodiseringsfond. I det supplementära

kapitalet får inräknas vissa förlagslån

och andra skuldförbindelser som

uppfyller de i lagen angivna kraven.

I 8 kap. 6 § föreningsbankslagen finns

bestämmelser om bankens reservfond.

Till reservfonden skall avsättas minst

25 % av den del av föreningsbankens

nettovinst för året som inte går åt för

att täcka en balanserad förlust. Dessa

regler gör att en föreningsbank

ansamlar medel i reservfonden i

betydligt större utsträckning än ett

bankaktiebolag. Regeringen anser - i

likhet med vad riksdagen har uttalat

(bet. 1993/94:NU15) - att kooperativa

företag skall ges en likvärdig

behandling jämfört med andra företag.

Mot den bakgrunden bör regeln om

reservfondsavsättning ses över, anser

regeringen; analysen bör inbegripa alla

slags banker oavsett associationsform.

I avvaktan på en sådan översyn föreslås

regeln i föreningsbankslagen föras över

till den nya lagen om medlemsbanker

utan saklig ändring.

Regeringen har tidigare under hösten

1995 avlämnat proposition 1995/96:10

med förslag till nya års- och

koncernredovisningsregler för bl.a.

banker och andra kreditinstitut samt

värdepappersbolag. Medlemsbanker kommer

härigenom i allt väsentligt att

jämställas med andra banker vid

tillämpningen av den nya

redovisningslagstiftningen, konstateras

det. Riksdagen behandlar inom kort

denna proposition (bet. 1995/96:LU4).

Regeringen anser att en ombildning

från en associationsform till en annan

inte onödigtvis bör försvåras. En

medlemsbanks rörelse bör sålunda kunna

överlåtas till en annan bank efter

regeringens medgivande. Vidare bör en

medlemsbank kunna teckna aktier mot

apport av den egna rörelsen. I övrigt

bör medlemsbankerna inordnas under

samma principer som gäller för

ekonomiska föreningar i allmänhet,

anförs det.

Motionerna

I motion 1995/96:N10 (s) noteras med

tillfredsställelse att möjligheter

skapas för etablerandet av kooperativa

banker i form av medlemsbank.

Motionärerna framför dock synpunkter

på följande områden:

Antal medlemmar (2 kap. 1 §):

Motionärerna anser att en höjning av

minimiantalet från föreslagna tre till

exempelvis tjugo bör övervägas.

Inskränkningar i inträdesrätt (3 kap.

1 §): Motionärerna föreslår att det

bör övervägas huruvida det som sägs i

specialmotiveringen om att den aktuella

bestämmelsen kan tänkas få särskilt

intresse för banker som bedriver sin

verksamhet utifrån olika ideologiska

utgångspunkter, t.ex. miljömässiga

eller religiösa, bör tas in i lagen.

Reservfonden vid medlemsavgång (4 kap.

1 §): Motionärerna anser att det är

tveksamt att behöva begränsa utdelning

beräknad på insatskapitalet till

diskonto plus tre procentenheter. De

hänvisar till att i

skattelagstiftningen betraktas

statslåneräntan plus 6 procentenheter

som normal utdelning.

Avsättning till reservfonden (8 kap. 6

'): 25 % avsättning till reservfonden

torde vara för mycket, anför

motionärerna. De menar att om

avsättningskravet skulle sättas till

samma procentsats i

bankaktiebolagslagen (1987:618), enligt

vilken 10 % gäller, skulle en viss

formell likabehandling uppstå. Det är

ändå, enligt motionärerna, en skillnad

i det att ägarna till ett noterat

bankaktiebolag kommer i åtnjutande av

ett bra resultat via priset på aktien,

medan i en medlemsbank resultatet blir

helt inlåst .

I två motioner från allmänna

motionstiden - 1994/95:N297 (s) och

1994/95:N292 (v) - begärs att

riksdagen skall anmoda regeringen att

lägga fram förslag om införande av en

lag om andelsbanker liknande det som

Betaltjänstutredningen presenterade. I

den förstnämnda motionen anförs att ett

lägre eget kapital än vad utredningen

föreslog bör kunna accepteras. I

motion 1994/95:N292 (v) erinras om att

det i den finansiella lagstiftningen

för närvarande saknas möjlighet att

bedriva finansiell verksamhet i

ekonomisk förening. Med hänsyn till det

intresse som finns för finansiell

verksamhet i kooperativ form bör det

enligt motionärerna införas möjlighet

att bedriva sådan verksamhet i

associationsformen ekonomisk förening.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar regeringens förslag

om en ny lag om medlemsbanker. Ett

viktigt inslag i näringspolitiken är,

enligt utskottets mening, att alla

företagsformer skall behandlas lika.

Det är företagets förutsättningar att

driva bankverksamhet - och inte dess

associationsform - som bör avgöra om

tillstånd skall beviljas.

Beträffande önskemålet i motion

1995/96:N10 (s) om ett högre

minimiantal avseende medlemmar vill

utskottet hänvisa till att det i

specialmotiveringen (s. 150) sägs att

bestämmelsen om att minsta antalet

medlemmar skall vara tre innebär en

anpassning till lagen om ekonomiska

föreningar. Där sägs vidare att en

medlemsbank med få medlemmar givetvis i

visst avseende är sårbar om en medlem

med stor kapitalinsats lämnar banken.

För att en medlemsbank med få medlemmar

skall kunna godtas måste därför normalt

krävas att stadgarna är så utformade

att bankens fortlevnad inte hotas i

händelse av en eller flera medlemmars

avgång.

När det gäller synpunkten i den nämnda

motionen om att det behövs precisering

i lagtexten avseende inskränkningar i

inträdesrätten för medlemmar noterar

utskottet att den aktuella paragrafen i

stort sett överensstämmer med vad som

stadgas i föreningsbankslagen. Av

specialmotiveringen framgår vidare

tydligt i vilka fall bestämmelsen kan

vara tillämplig, dvs. i fall då en bank

bedriver sin verksamhet utifrån olika

ideologiska utgångspunkter, t.ex.

miljömässiga eller religiösa.

Vad sedan gäller motionärernas

tveksamhet i fråga om reglerna för

reservfond vill utskottet framhålla att

det, som tidigare nämnts, sägs i

propositionen att regeln om

reservfondsavsättningar skall ses över.

Översynen skall omfatta alla

bankkategorier. Frågan är kopplad till

det primära kapitalets funktion som

riskkapital vid en ansträngd

kapitaltäckningssituation.

Reservfondsfrågan kommer enligt uppgift

också att uppmärksammas av Utredningen

av de kooperativa företagsformernas

ställning i förhållande till andra

företagsformer - särskild utredare

Anita Harriman (C 1994:05). Frågan om

insatsräntans beräkning, som också tas

upp i motionen, är relaterad till

bestämmelserna i lagen om ekonomiska

föreningar.

Kraven i de båda motionerna

1994/95:N297 (s) och 1994/95:N292 (v)

från allmänna motionstiden om införande

av en lag om andelsbanker är

tillgodosedda med regeringens förslag.

Ett förslag till ändring av

regeringens förslag till ny lag om

medlemsbanker har senare framlagts i

proposition 1995/96:104 om skatteregler

med anledning av nya

årsredovisningslagar, m.m.

Näringsutskottet har övertagit detta

lagförslag från skatteutskottet. Vidare

har näringsutskottet övertagit ett

lagförslag av lagutskottet. Det gäller

förslag om en ändring i

föreningsbankslagen som framlagts i

proposition 1995/96:10 om års- och

koncernredovisning. Detta senare

förslag saknar aktualitet, eftersom

föreningsbankslagen upphävs om

riksdagen fattar beslut om lagen om

medlemsbanker. Näringsutskottet

samordnar förslagen i föreliggande

betänkande.

Med det anförda tillstyrker utskottet

propositionerna 1995/96:74 och

1995/96:104 i berörda delar och

avstyrker de tre här aktuella

motionerna i motsvarande delar.

Finansieringsverksamhet i ekonomisk

förening

Ett företag som vill bedriva

tillståndspliktig

finansieringsverksamhet utan att

samtidigt bedriva inlåningsverksamhet

behöver inte ansöka om bankoktroj, men

måste i stället ha tillstånd enligt

lagen om kreditmarknadsbolag.

Regeringen menar att de skäl som talar

för att bankverksamhet skall få drivas

i den ekonomiska föreningens form gör

sig gällande i lika hög grad

beträffande finansieringsverksamhet som

kräver tillstånd enligt

kreditmarknadsbolagslagen. Riksdagen

beslöt våren 1994 (prop. 1993/94:216,

bet. NU27) att Landshypoteks rörelse

skall bedrivas i aktiebolag, men att

om Landshypotek så önskar och vissa

kapitaltäckningskrav är uppfyllda, får

institutet efter den 1 januari 1998

driva verksamheten i ekonomisk

förening.

Mot bakgrund av det sagda anser

regeringen att möjligheten att bedriva

tillståndspliktig

finansieringsverksamhet utan inslag av

inlåningsrörelse bör göras

associationsneutral. Detta bör

lämpligen åstadkommas genom att lagen

om kreditmarknadsbolag görs tillämplig

även på ekonomiska föreningar.

Regeringen lägger trots detta inte nu

fram något förslag till lag-ändring av

följande skäl. Betaltjänstutredningen

har inte haft möjlighet att beakta de i

proposition 1995/96:10 framlagda

förslagen om nya års- och

koncernredovisningsregler för bl.a.

banker och andra kreditinstitut samt

värdepappersbolag, sägs det. Vid

beredningen av dessa förslag har inte

heller en associationsneutral

lagstiftning om

kreditmarknadsverksamhet förelegat.

Regeringen ämnar snarast återkomma

till riksdagen med förslag beträffande

finansieringsverksamhet i den

ekonomiska föreningens form. Som

tidigare redovisats föreslår regeringen

emellertid nu ett undantag i

kreditmarknadsbolagslagen som möjliggör

för vissa mindre ekonomiska föreningar

att bedriva sparlåneverksamhet.

Kreditmarknadsbolagslagen bör

skyndsamt namnändras till lagen om

kreditmarknadsföretag och öppnas för

verksamhet i form av ekonomisk

förening, anförs det i motion

1995/96:N10 (s). Motionärerna är

besvikna på att regeringen inte nu

lägger fram något sådant förslag. Även

om regeringen har för avsikt att

snarast återkomma med förslag i frågan

är det enligt motionärerna olyckligt,

inte minst ur informationssynpunkt och

ur pedagogisk synpunkt, att frågan inte

behandlas samtidigt med lagen om

medlemsbanker. Motionärerna menar att

skälen till fördröjningen inte verkar

särskilt starka. Det torde ha varit

möjligt att genomföra förändringen nu

och återkomma i redovisningsfrågan,

eftersom det i princip dröjer ett år

tills nästa årsredovisning skall

upprättas, anförs det.

Utskottet delar regeringens ståndpunkt

att alla företag - oberoende av

associationsform - bör ges möjlighet

att bedriva tillståndspliktig

finansieringsverksamhet utan inslag av

inlåningsrörelse. Regeringen bör

snarast återkomma med förslag som

möjliggör detta.

Utskottet kan däremot inte instämma i

vad som sägs i motion 1995/96:

N10 (s) i denna del. Att regeringen,

som anförs i motionen, nu skulle ha

kunnat lämna förslag om ändring i lagen

om kreditmarknadsbolag och senare

återkommit i redovisningsfrågan hade

inte varit ett lämpligt

tillvägagångssätt. Ett företag som

startar verksamhet bör redan vid

inledningen av verksamhetsåret veta

vilka redovisningsregler som kommer att

gälla. Dessa regler påverkar bl.a.

företagets rapporteringsrutiner och ADB-

system, och ändringar i dessa kan vara

mycket kostnadskrävande.

Med det anförda avstyrker utskottet

den nämnda motionen i här aktuell del.

Banktjänster genom ombud

I propositionen föreslås vidare utökade

möjligheter för banker att distribuera

banktjänster genom ombud.

Sedan ett antal år får - för att

tillgodose behovet av service i

glesbygd - enklare banktjänster, främst

olika former av kontantuttag,

tillhandahållas i andra lokaler än

bankens egna. Förutsättningen är att

banken har erhållit tillstånd för

verksamheten av regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande,

Finansinspektionen.

Regeringen föreslår nu att den

huvudprincip som har gällt, men

hittills varit oreglerad, och som har

inneburit att en banks verksamhet skall

tillhandahållas i bankens lokaler och

av bankens egen personal, skall

lagfästas. Banktjänster som avser uttag

från konto utan bankbok föreslås dock

kunna tillhandahållas även på annat

sätt.

Vidare föreslås en utvidgning av

möjligheten att erbjuda banktjänster

genom ombud. Möjligheten att låta ombud

tillhandahålla vissa banktjänster i

andra lokaler än bankens egna föreslås

sålunda kunna medges även på andra

orter än i glesbygd och mindre orter.

Om en bank erbjuder banktjänster genom

ombud skall banken vara huvudansvarig

för verksamheten mot kunden.

Enklare banktjänster, dvs.

insättning på bankkonto, uttag från

konto med bankbok samt

betalningsförmedling, skall banken

enligt regeringens förslag efter

tillstånd kunna tillhandahålla i andra

lokaler än bankens egna och med annan

personal än bankens. Tillstånd att

bedriva denna typ av verksamhet skall

ges av Finansinspektionen och endast få

beviljas om verksamheten bedöms kunna

bedrivas under kontrollerade former och

med betryggande säkerhet. Tillstånd att

tillhandahålla banktjänster genom ombud

får beviljas den bank som ansöker om

sådant tillstånd, varvid tillståndet

skall ges generellt till banken för

tillhandahållande av enklare

banktjänster hos ombud.

Regeringen föreslår slutligen att en

bank skall kunna få särskilt tillstånd

att tillhandahålla andra mer

kvalificerade banktjänster än

kontotjänster och betalningsförmedling

hos ett eller flera särskilt angivna

ombud. Kraven för tillstånd för dessa

tjänster ställs högre än för

kontotjänster och betalningsförmedling.

Förslaget om utökade möjligheter för

banker att distribuera banktjänster

genom ombud har inte föranlett några

motioner.

Utskottet finner de förslag som

regeringen framlägger välmotiverade.

För konsumenterna är det en fördel att

kunna få banktjänster utförda på annat

sätt än i en banks egna lokaler.

Samtidigt är det viktigt att det inte

råder någon tvekan om att det är banken

som är huvudansvarig för verksamheten

mot kunden. Med detta tillstyrker

utskottet propositionen i denna del.

Icke-finansiella bankägare

Regeringen föreslår i propositionen

även vidgade möjligheter för icke-

finansiella företag att äga banker.

De nu gällande bestämmelserna rörande

finansiella koncerner trädde i kraft

den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:89,

bet. NU9). Förbudet för ett

bankaktiebolag att ingå som ett

dotterbolag i en koncern i vilken

moderföretaget inte är ett finansiellt

företag togs då bort. Det krävs dock

synnerliga skäl för att en sådan

koncern skall tillåtas.

Bestämmelserna om att det krävs

synnerliga skäl för att ett icke-

finansiellt företag skall få vara

moderföretag till en bank fördes in i 7

kap. 11 § bankrörelselagen, dvs. i

anslutning till reglerna om

ägarprövning. Det angavs i

propositionen att de möjligheter som

bestämmelserna om ägar-prövning ger att

förhindra ett obehörigt utnyttjande av

en ställning som stark ägare samt

förekomsten av den s.k.

banksmittobestämmelsen minskar

betänkligheterna att tillåta att en

bank ingår som dotterföretag i en icke-

finansiell koncern.

Banksmittobestämmelsen, som finns i 1

kap. 11 § bankrörelselagen, innebär

att om en bank ingår i en koncern skall

bankrörelselagens bestämmelser om banks

rörelse och om tillsyn över bank gälla

i tillämpliga delar för övriga företag

i koncernen.

Sedan de nu gällande bestämmelserna om

finansiella koncerner trädde i kraft

den 1 januari 1993 har villkoren för

bankernas verksamhet påverkats i olika

avseenden, sägs det i propositionen. En

serie lagändringar, senast genom

införlivandet av EG:s båda

banksamordningsdirektiv, har sålunda

gjort det möjligt för utländska banker

att etablera inte endast dotterbanker

utan även filialer samt att driva

gränsöverskridande verksamhet i

Sverige.

Ägarreglerna varierar relativt mycket

mellan olika länder, påpekas det vidare

i propositionen. Flera länder i främst

Europa har inga principiella förbud mot

icke-finansiella ägare till banker. I

vissa länder krävs dock tillstånd för

att inneha kontrollposter. I andra

länder finns absoluta gränser för icke-

finansiella företags ägarandelar i

banker. Utan att bilden är entydig

överväger antalet länder med mer

liberala regler, konstateras det i

propositionen.

Regeringen anför följande skäl för en

liberalisering av reglerna om ägande av

banker: (1) en liberalisering torde

medverka till ökad mångfald och

konkurrens på marknaden, (2) starka

ägare kan utöva en ansvarsfull och

styrande ägarroll, (3) en

liberalisering kan främja en ökad

tillgång till kapital, (4) tillkomst av

en ny kategori banker med smalare

affärskoncept underlättas, vilket

innebär ökad konkurrens samt bättre

service och valfrihet för kunderna.

Regeringen anger också skäl mot en

liberalisering av reglerna, nämligen

(1) risk för intressekonflikter och

maktmissbruk samt (2) risk för att

banken smittas av problem i andra delar

av företagsgruppen.

Sammantaget anser regeringen att det

finns starka skäl för att de

restriktiva regler som ännu gäller för

icke-finansiella företags bankägande

skall liberaliseras och likställas med

reglerna för övriga ägarkategorier. De

principiella skälen mot ett icke-

finansiellt ägande anses ha minskat i

tyngd, samtidigt som det sägs vara

svårt att peka på negativa

internationella erfarenheter av ett

sådant ägande.

Möjligheterna till en

tillfredsställande insyn i icke-

finansiella företag i egenskap av

dominerande ägare till en bank är en

annan omständighet av stor betydelse,

anförs det i propositionen. Ett villkor

bör härvid vara att koncernens struktur

och ägarförhållanden är så överskådliga

att Finansinspektionens tillsyn av

banken inte förhindras. Det är också av

största vikt att inspektionen har

möjlighet att ingripa och förhindra att

ett sådant svåröverskådligt

koncernförhållande uppstår, heter det

vidare.

EG antog i juni 1995 ett direktiv som

bl.a. tar sikte på att förhindra

uppkomsten av svåröverskådliga

koncernstrukturer som kan försvåra

tillsynen över en bank - det s.k. BCCI-

direktivet. Detta direktiv innehåller

regler som syftar till förstärkt

tillsyn över koncerner och finansiella

företagsgrupper. Det förutsätts i

direktivet att tillsynsmyndigheten kan

återkalla ett givet tillstånd om

koncernstrukturen blir svåröverskådlig

ur tillsynssynpunkt.

Det är givetvis väsentligt att

Finansinspektionen har möjlighet att

ingripa och förhindra att en bank

kommer att ingå i en företagsgrupp som

är så svåröverskådlig att en effektiv

tillsyn inte kan bedrivas, anser

regeringen och menar att den principen

bör komma till klart uttryck i

lagstiftningen. Regeringen har, som

tidigare nämnts, gett justitierådet

Torkel Gregow i uppdrag att göra en

allmän översyn av ägarprövningsreglerna

i den finansiella lagstiftningen. Detta

arbete skall bedrivas med beaktande av

BCCI-direktivet och slutföras före

årsskiftet 1995/96.

Mot bakgrund av det anförda föreslår

regeringen alltså att bestämmelserna i

7 kap. 11 § bankrörelselagen om att det

krävs synnerliga skäl för förvärv som

innebär att ett icke-finansiellt

företag blir moderföretag till en bank

upphävs. Som en följd av detta föreslås

även ett upphävande av bestämmelsen i 7

kap. 17 a § försäkringsrörelselagen

(1982:713) om att ett försäkringsbolag

som är moderbolag till en bank inte får

vara dotterföretag till andra företag

än banker. Den s.k.

banksmittobestämmelsen i 1 kap. 11 §

bankrörelselagen föreslås kvarstå

oförändrad.

Med hänvisning till vikten av att en

bank inte bör ingå i en koncernstruktur

som är sådan att tillsynen försvåras

anser regeringen att lagändringarna

inte bör träda i kraft förrän den nyss

nämnda översynen har slutförts och

regeringen kunnat lägga fram förslag om

erforderliga lagändringar.

Bestämmelserna föreslås därför träda i

kraft först den 1 juli 1996.

Miljöpartiet de gröna är i grunden

positivt till åtgärder som kan leda

till en ökad bankkonkurrens, anförs det

i motion 1995/96:N9 (mp). Motionärerna

accepterar förslaget att banker skall

kunna ägas även av icke-finansiella

företag. I propositionen påtalas dock

risken med att detta kan leda till

intressekonflikter och maktmissbruk och

att banken kan smittas av problem i

andra delar av företagsgruppen,

konstaterar motionärerna. De anser

därför att det är viktigt att

utvecklingen noga följs upp - inte bara

som föreslås i propositionen av

Finansinspektionen. Regeringen bör

också, efter förslagsvis två år, lämna

en redovisning till riksdagen av

erfarenheterna av att den möjliga

ägarkretsen vidgas, föreslår

motionärerna. Därvid bör det redogöras

för de omstruktureringar och eventuella

incidenter som skett samt ingripanden

från Finansinspektionen. Vidare bör

redovisas en analys av effekterna på

konsumentservice och räntemarginaler.

Redovisningen bör också omfatta

Finansinspektionens funktionssätt,

anförs det.

Utskottet delar regeringens

uppfattning att möjligheterna för icke-

finansiella företag att äga banker bör

vidgas. Detta bör, som sägs i

propositionen, kunna bidra till en ökad

konkurrens på bankmarknaden.

Det kan dock finnas vissa risker med

att den möjliga ägarkretsen vidgas. Som

anförs i motion 1995/96:N9 (mp) bör

därför regeringen göra en noggrann

uppföljning av utvecklingen.

Utskottet anser sålunda att regeringen

efter två år bör lämna en redovisning

till riksdagen om erfarenheterna av

regeländringen. Därvid är det angeläget

att risken för att en bank smittas av

problem i andra delar av

företagsgruppen särskilt uppmärksammas.

Utskottet vill framhålla att förslaget

om en redovisning till riksdagen inte

innebär ett krav på återkommande

redovisningar. Det som avses är en

uppföljning av utvecklingen under de

två första åren.

Med det anförda tillstyrker utskottet

de nu aktuella lagförslagen och motion

1995/96:N9 (mp). I regeringens förslag

till ändring i försäkringsrörelselagen

från den 1 juli 1996 har emellertid

inte hänsyn tagits till en ändring av

den aktuella paragrafen som enligt

förslag i proposition 1995/96:10 skall

genomföras från den 1 januari 1996.

Lagutskottet (bet. 1995/96:LU4) har

nyligen tillstyrkt detta förslag.

Näringsutskottet har i bilaga 3 fört in

denna ändring så att paragrafen får

rätt lydelse när den nu aktuella

lagändringen genomförs den 1 juli 1996.

Lagförslagen i övrigt

I propositionen framläggs också ett

antal förslag om konsekvensändringar i

olika lagar.Vidare har näringsutskottet

övertagit ett lagförslag från

lagutskottet. Det gäller förslag till

ändringar i bankrörelselagen i

proposition 1995/96:10 om års- och

koncernredovisning. Vidare behandlar

näringsutskottet i detta betänkande

förslag till ändringar i konkurslagen

(1987:672) i proposition 1995/96:60.

Övriga förslag i den sistnämnda

propositionen har behandlats i

betänkande 1995/96:NU7.

Utskottet samordnar berörda

lagförslag i föreliggande betänkande

och tillstyrker alltså här aktuella

lagförslag.

Ett av dessa förslag gäller lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt.

Utskottet har uppmärksammat att på

grund av en tidigare ändring som gäller

reglerna om uttagsbeskattning i 22 §

punkt 1 av anvisningarna till

kommunalskattelagen (1928:370) bör en

lagteknisk justering göras i lagen om

statlig inkomstskatt. Utskottet inför

denna justering i det nu aktuella

lagförslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande

inlåningsverksamhet

att riksdagen med anledning av

proposition 1995/96:74 moment 2 i

denna del antar av utskottet i

bilaga 2 framlagt förslag till lag

om ändring i bankrörelselagen

(1987:617) såvitt avser 1 kap. 2 §

och övergångsbestämmelserna,

2. beträffande insättning av

kundmedel

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:74 moment 2 i

denna del och med avslag på

motionerna 1994/95:N201 och

1995/96:N10 yrkande 2 i denna del

antar av utskottet i bilaga 2

framlagt förslag till lag om

ändring i bankrörelselagen

(1987:617) såvitt avser 1 kap. 2 a

§,

3. beträffande mindre spar- och

låneföreningar

att riksdagen

dels med bifall till proposition

1995/96:74 moment 2 i denna del och

med avslag på motion 1995/96:N10

yrkande 2 i denna del antar av

utskottet i bilaga 2 framlagt

förslag till lag om ändring i

bankrörelselagen (1987:617) såvitt

avser 1 kap. 2 b och 2 c §§,

dels antar det i proposition

1995/96:74 framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1992:1610)

om kreditmarknadsbolag,

res. (mp)

4. beträffande ny lag om

medlemsbanker

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:104 moment 12

och med avslag på proposition

1995/96:10 moment 10 och motionerna

1994/95:N292, 1994/95:N297 och

1995/96:N10 yrkande 1 antar det i

proposition 1995/96:74 framlagda

förslaget till lag om

medlemsbanker, dock med den

ändringen att 9 kap. 8 § erhåller

lydelse enligt förslag i

proposition 1995/96:104,

5. beträffande

finansieringsverksamhet i

ekonomisk förening

att riksdagen avslår motion

1995/96:N10 yrkande 3,

6. beträffande banktjänster

genom ombud

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:74 moment 2 i

denna del antar av utskottet i

bilaga 2 framlagt förslag till lag

om ändring i bankrörelselagen

(1987:617) såvitt avser 2 kap. 3 a

§,

7. beträffande icke-finansiella

bankägare

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:N9

dels antar de i proposition

1995/96:74 framlagda förslagen till

a) (förslag 2 b) lag om ändring i

bankrörelselagen (1987:617),

b) lag om ändring i

försäkringsrörelselagen (1982:713),

dock med ändring av lydelsen enligt

Utskottets förslag i bilaga 3,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande lagförslagen i

övrigt

att riksdagen

dels antar de i proposition

1995/96:74 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i

bankaktiebolagslagen (1987:618),

b) lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619),

c) lag om ändring i lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank,

d) lag om ändring i lagen

(1947:526) om statlig inkomstskatt,

dock med den ändringen att orden

fjärde stycket i 2 § 4 mom. två

sista styckena skall utgå,

e) lag om ändring i lagen

(1950:272) om rätt för utländska

försäkringsföretag att bedriva

försäkringsrörelse i Sverige,

f) lag om ändring i skogskontolagen

(1954:142),

g) lag om ändring i lagen

(1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m.,

h) lag om ändring i ackordslagen

(1970:847),

i) lag om ändring i lagen

(1972:262) om understödsföreningar,

j) lag om ändring i lagen

(1979:611) om upphovsmannakonto,

k) lag om ändring i lagen

(1987:1245) om

styrelserepresentation för de

privatanställda,

l) lag om ändring i lagen

(1993:765) om statligt stöd till

banker och andra kreditinstitut,

m) lag om ändring i lagen

(1993:1538) om

periodiseringsfonder,

n) lag om ändring i lagen

(1993:1539) om avdrag för

underskott av näringsverksamhet,

o) lag om ändring i lagen

(1993:1540) om återföring av

skatteutjämningsreserv,

p) lag om ändring i lagen

(1994:2015) om ändring i lagen

(1991:981) om värdepappersrörelse,

dels - med ändring av riksdagens

beslut enligt förslag i betänkande

1995/96:LU4 i denna del - antar det

i proposition 1995/96:74 framlagda

förslaget till lag om ändring i

lagen (1995:000) om årsredovisning

i kreditinstitut och

värdepappersbolag, dock med den

ändringen att ingressens andra dels-

sats skall ha följande lydelse:

dels att 2 kap. 1 §, 6 kap. 2 §, 8

kap. 5 § samt 9 kap. 3 § skall ha

följande lydelse.

dels med bifall till proposition

1995/96:10 moment 7 och proposition

1995/96:74 moment 2 i denna del

antar av utskottet i bilaga 2

framlagt förslag till lag om

ändring i bankrörelselagen

(1987:617) i den mån det inte

omfattas av utskottets hemställan i

det föregående,

dels med bifall till proposition

1995/96:74 moment 15 antar det i

proposition 1995/96:60 framlagda

förslaget till lag om ändring i

konkurslagen (1987:672), dock med

den ändringen att orden central

föreningsbank i olika

böjningsformer skall bytas ut mot

med-lemsbank i motsvarande

böjningsform.

Stockholm den 5 december 1995

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta

Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand

(s), Mikael Odenberg (m), Bo

Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s),

Chris Heister (m), Barbro Andersson

(s), Lennart Beijer (v), Marie Granlund

(s), Eva Goës (mp), Göran Hägglund

(kds), Dag Ericson (s), Laila Bäck (s),

Sten Tolgfors (m) och Kerstin

Warnerbring (c).

Reservation

Mindre spar- och låneföreningar (mom.

3)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 10 med Vad slutligen

och slutar på s. 11 med motsvarande

del bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer till stor del i de

synpunkter på avgränsningen av små

spar- och låneföreningar som framförs i

motion 1995/96:N10 (s) men också i

skrivelser till utskottet. Som sägs i

motionen bör småföretag tillåtas att

samverka. Likaså bör t.ex. s.k. ekobyar

eller föreningar för vindkraftverk

kunna samverka i en spar- och

låneförening som omfattas av

undantagsbestämmelsen.

Enligt utskottets mening bör således

dven juridiska personer tillåtas som

medlemmar. För att förhindra att flera

små spar- och låneföreningar slår sig

samman i större federationer utanför

det reglerade området kan

undantagsbestämmelsen formuleras så att

juridiska personer, vars huvudsakliga

verksamhet är finansieringsverksamhet,

inte tillåts som medlemmar. För att

hålla verksamhetens omfattning på en

rimlig nivå kan en tänkbar modell vara

att sätta en gräns på t.ex. 50

miljoner kronor i balansomslutning - i

stället för att ange en gräns på 1 000

medlemmar.

Riksdagen bör anmoda regeringen att

snarast återkomma med ett förslag till

utformning av den aktuella

undantagsbestämmelsen i enlighet med

vad utskottet har förordat. Därmed

tillstyrks motion 1995/96:N10 (s) i

denna del.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande mindre spar- och

låneföreningar

att riksdagen

dels med bifall till proposition

1995/96:74 moment 2 i denna del och

motion 1995/96:N10 yrkande 2 i

denna del antar av utskottet i

bilaga 2 framlagt förslag till lag

om ändring i bankrörelselagen

(1987:617) såvitt avser 1 kap. 2 b

och 2 c §§,

dels antar det i proposition

1995/96:74 framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1992:1610)

om kreditmarknadsbolag,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om medlemsbanker

2 a Förslag till lag om ändring i

bankrörelselagen

(1987:617)

2 b Förslag till lag om ändring i

bankrörelselagen (1987:617)

3 Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1610) om

kreditmarknadsbolag

4 Förslag till lag om ändring i

bankaktiebolagslagen (1987:618)

5 Förslag till lag om ändring i

sparbankslagen (1987:619)

6 Förslag till lag om ändring i lagen

(1988:1385) om

Sveriges riksbank

7 Förslag till lag om ändring i lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt

8 Förslag till lag om ändring i lagen

(1950:272) om rätt för utländska

försäkringsföretag att bedriva

försäkringsrörelse i Sverige

9 Förslag till lag om ändring i

skogskontolagen (1954:142)

10 Förslag till lag om ändring i lagen

(1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m.

11 Förslag till lag om ändring i

ackordslagen (1970:847)

12 Förslag till lag om ändring i

lagen (1972:262) om

understödsföreningar

13 Förslag till lag om ändring i lagen

(1979:611) om

upphovsmannakonto

14 Förslag till lag om ändring i

försäkringsrörelselagen (1982:713)

15 Förslag till lag om ändring i

konkurslagen (1987:672)

16 Förslag till lag om ändring i lagen

(1987:1245) om

styrelserepresentation för de

privatanställda

18 Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:765) om statligt stöd till banker

och andra kreditinstitut

19 Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:1538) om

periodiseringsfonder

20 Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:1539) om avdrag för underskott av

näringsverksamhet

21 Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:1540) om

återföring av skatteutjämningsreserv

23 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:2015) om ändring i lagen

(1991:981) om värdepappersrörelse

24 Förslag till lag om ändring i lagen

(1995:000) om

årsredovisning i kreditinstitut och

värdepappersbolag

Av utskottet framlagt förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617)

Härigenom föreskrivs i fråga om

bankrörelselagen (1987:617)

dels att 4 kap. skall upphöra att

gälla,

dels att i 2 kap. 6 a och 8 §§, 3 kap.

2 och 15 §§, 5 kap. 8 § samt 6 kap. 3 §

orden central föreningsbank och ordet

föreningsbank i olika böjningsformer

skall bytas ut mot ordet medlemsbank

i motsvarande form,

dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 3

a, 5, 6, 9, 10, 13, 17-19 §§, 3 kap. 1,

4, 5, 7 och 11 §§, 5 kap. 1, 3 och 7

§§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 4, 5, 10, 11,

13, 14, 21, 22 och 24 §§ samt 8 kap. 1,

2, 4, 5 och 8 §§ skall ha följande

lydelse,

dels att det i 1 kap. skall införas nya

bestämmelser, 2 a - c §§, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Av utskottet föreslagen ändring i

regeringens förslag till

lag om ändring i

försäkringsrörelselagen (1982:713)

Lydelse enligt Utskottets

betänkande förslag

1995/96:LU4

17 a §

Ett Ett

försäkringsbolag försäkringsbolag

får enligt de får enligt de

förutsättningar förutsättningar

som anges i denna som anges i denna

paragraf förvärva paragraf förvärva

aktier eller aktier eller

andelar i företag andelar i företag

som driver någon som driver någon

form av finansiell form av finansiell

verksamhet. Ett verksamhet.

försäkringsbolag

som är moderbolag

till ett bankbolag

får inte vara

dotterföretag till

något annat

företag än ett

bankbolag.

För förvärv av aktier eller andelar

som, tillsammans med

försäkringsbolagets övriga aktier eller

andelar i samma företag, motsvarar ett

röstetal som överstiger fem procent av

röstetalet för samtliga aktier eller

andelar i företaget krävs tillstånd av

regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, Finansinspektionen. Om

försäkringsbolaget ingår i en koncern,

skall första meningen tillämpas på

koncernens samlade innehav. Vid

beräkningen av koncernens innehav skall

dock, intill ett innehav motsvarande

fem procent av röstetalet för samtliga

aktier eller andelar, bortses från

aktier och andelar som innehas av

företag i koncernen som driver någon

form av finansiell verksamhet eller av

dotterföretag till sådana företag.

Tillstånd enligt andra stycket får ges

endast om värdet av de förvärvade

aktierna eller andelarna - tillsammans

med det bokförda värdet av

försäkringsbolagets sammanlagda innehav

av aktier och andelar som kräver

tillstånd enligt andra stycket samt av

vad som skjutits till som aktiekapital

eller i annan form i ett annat

försäkringsbolag - inte överstiger

summan av

A. för livförsäkringsbolag

1. eget kapital och garantikapital

samt

2. fyra procent av

- försäkringstekniska avsättningar,

- återbäringsmedel och

- femtio procent av övervärden i

tillgångar,

B. för skadeförsäkringsbolag

1. eget kapital, garantikapital,

regleringsfond för trafikförsäkring och

utjämningsfond,

2. sjuttio procent av

- skatteutjämningsreserv,

- återstående del av uppskovsbeloppet

enligt lagen (1990:655) om återföring

av obeskattade reserver och

- periodiseringsfond samt

3. fyra procent av

- försäkringstekniska avsättningar,

- säkerhetsreserv och

- femtio procent av övervärden i

tillgångar.

Beräkningen av aktiernas eller

andelarnas värde enligt tredje stycket

skall ske enligt 4 kap. lagen

(1995:000) om årsredovisning i

försäkringsföretag. Bestämmelserna i 4

kap. 5 § nämnda lag om värdering till

verkligt värde skall dock inte

tillämpas. Eget kapital och

återbäringsmedel skall i förekommande

fall minskas med fond för orealiserade

vinster.

För tillstånd krävs att förvärvet

ingår som ett led i organisationen av

verksamheten.

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Proposition 1995/96:74 2

Proposition 1995/96:10 3

Proposition 1995/96:60 3

Proposition 1995/96:104 3

Motionerna 3

Utskottet 4

Bakgrund 4

Bankrörelsedefinitionen 5

Inlåningsverksamhet 5

Insättning av kundmedel 6

Propositionen.....................

..................................

........................7

Motionerna........................

..................................

.........................8

Utskottets

ställningstagande.................

..................................

.....8

Mindre spar- och låneföreningar 8

Finansiell verksamhet i föreningsform1

1

Ny lag om medlemsbanker 11

Propositionen

..................................

..................................

.......11

Motionerna........................

..................................

......................13

Utskottets

ställningstagande.................

..................................

...14

Finansieringsverksamhet i ekonomisk

förening 15

Banktjänster genom ombud 16

Icke-finansiella bankägare 17

Lagförslagen i övrigt 19

Hemställan 20

Reservation

Mindre spar- och låneföreningar (mp) 22

Bilagor

1. Regeringens lagförslag i proposition

1995/96:74 24

2. Av utskottet framlagt förslag till

lag om ändring i bankrörelselagen 102

3. Av utskottet föreslagen ändring i

regeringens förslag till lag om ändring

i försäkringsrörelselagen 121