Bet. 1995/96:SfU2

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1995/96:SFU02

Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1995/96

SfU2

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande

dels proposition 1995/96:69 Vissa

socialförsäkringsfrågor, m.m. jämte

motioner, dels tre motioner från den

allmänna motionstiden 1994/95 om

egenavgifter resp. om försöksverksamhet

med premietandvård i Norrbotten.

I propositionen hänvisas till

riksdagens tidigare fattade beslut att

godkänna införandet av en enhetlig

ersättningsnivå om 75 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten i

sjukpenning- och sjuklönesystemen och

vad gäller föräldrapenning. Regeringen

återkommer nu med förslag till

lagändringar vad gäller såväl nämnda

ersättningar som andra ersättningar på

socialförsäkringsområdet.

Vidare föreslås att föräldrapenning

skall utges med 85 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten under

totalt 60 dagar, de s.k. pappa- och

mammamånaderna. De övriga ersättningar

som berörs av den ändrade

ersättningsnivån är tillfällig

föräldrapenning, havande-skapspenning,

rehabiliteringspenning, särskild

sjukpenning enligt lagen om statligt

personskadeskydd och närståendepenning.

Någon förhöjd ersättning skall enligt

propositionen inte utges fr.o.m. den

15:e dagen med tillfällig

föräldrapenning.

Regeringen föreslår vidare att de s.k.

minskningsreglerna, som reducerar

sjukpenningen om arbetsgivaren betalar

sjukersättning som överstiger vissa

nivåer, skall bibehållas men anpassas

till den nya ersättningsnivån. För

arbetstagare med risk för särskilt

omfattande sjukfrånvaro föreslås att

sjukpenningen resp. sjuklönen skall

utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten redan fr.o.m. den första

dagen i en sjukperiod.

I propositionen föreslås också att vid

beräkning av om rätt till sjuklön

föreligger, när fråga är om

sammanräkning av flera anställningar

hos samma arbetsgivare, samtliga

anställningar skall medräknas så länge

inte tiden mellan resp. anställning

överstiger fjorton dagar.

För försäkringarna mot sjuklöne- och

semesterlönekostnader föreslås att vid

beräkningen av en arbetsgivares

sammanlagda lönekostnader skall bortses

från inte endast socialavgifter och

särskild löneskatt utan även allmän

löneavgift.

Med anledning av de nya reglerna för

folkpension för gifta, som träder i

kraft den 1 januari 1996, föreslås

vissa följdändringar bl.a. i lagen

(1962:381) om allmän försäkring. Vidare

föreslås att personkretsen för rätt

till bostadstillägg till pensionärer

utvidgas vad gäller personer med

utländsk pension samt en förändrad

inkomstberäkning för denna kategori

pensionärer.

I propositionen lämnas en redovisning

angående kvinnors sjukskrivning under

senare delen av graviditeten och

sambandet med havandeskapspenningen.

Det föreslås även att regeln om

samordning mellan tillfällig

föräldrapenning och vårdbidrag

utsträcks till att gälla samtliga

berörda åldersgrupper.

I propositionen föreslås vidare att

den schabloniserade ersättningen till

sjukvårdshuvudmännen för sjukresor

skall utges från det nya generella

statsbidraget till landstingen. Inom

tandvårdsområdet föreslås att vissa för-

söksverksamheter med alternativa

ersättningssystem förlängs längst till

utgången av år 1996, och inom

läkemedelsområdet föreslås ett

klarläggande angående enskildas avgift

för inköp av prisnedsatta läkemedel. I

propositionen läggs också fram förslag

om ändringar i reglementet för

Riksförsäkringsverkets fonder, som

innebär att placeringsreglerna

moderniseras mot bakgrund av

utvecklingen på penningmarknaden.

I enlighet med riksdagens tidigare

beslut om avgiftsväxling mellan

sjukförsäkringsavgiften och

arbetsmarknadsavgiften enligt lagen

(1981:691) om socialavgifter under åren

1995-1998 för att förstärka

finansieringen av

arbetslöshetsersättningarna m.m.,

föreslås en växling mellan dessa två

avgifter med 1,10 procentenheter. En

växling föreslås också mellan

sjukförsäkringsavgiften och

lönegarantiavgiften omfattande 0,05

procentenheter, för att finansiera de

ökade kostnaderna inom

lönegarantisystemet som följer av att

arbetsgivaravgifter fortsättningsvis

skall betalas på lön utbetald enligt

reglerna om statlig lönegaranti. Inom

avgiftsområdet föreslås vidare att den

kostnadsbesparing som uppkommer för

arbetsgivarna med anledning av sänkta

ersättningsnivåer inom sjuklönesystemet

neutraliseras genom att

sjukförsäkringsavgiften för

arbetsgivare höjs med 0,20 procent-

enheter. Samtidigt föreslås i enlighet

med tidigare ställningstagande från

riksdagen att den allmänna egenavgiften

i form av sjukförsäkringsavgift höjs

med 1 procentenhet. Slutligen föreslås

också vissa klarlägganden vad avser

skyldigheten att betala sociala

avgifter för vissa

socialförsäkringsförmåner m.m.

Utskottet har i denna del inhämtat

Lagrådets yttrande.

Ändringarna föreslås träda i kraft den

1 januari 1996.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag men begär ett tillkännagivande

om en snabb lagteknisk översyn av

socialavgiftslagen. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats 14

reservationer och 3 särskilda

yttranden.

Propositionen

I proposition 1995/96:69 Vissa

socialförsäkringsfrågor, m.m. har

regeringen (Socialdepartementet)

föreslagit att riksdagen

dels antar de i propositionen

framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1995:839)

om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1991:1047)

om sjuklön,

4. lag om ändring i lagen (1977:265)

om statligt personskadeskydd,

5. lag om ändring i lagen (1988:1465)

om ersättning och ledighet för

närståendevård,

6. lag om ändring i lagen (1989:225)

om ersättning till smittbärare,

7. lag om ändring i uppbördslagen

(1953:272),

8. lag om ändring i lagen (1993:16) om

försäkring mot vissa

semesterlönekostnader,

9. lag om ändring i lagen (1994:308)

om bostadstillägg till pensionärer,

10. lag om ändring i lagen (1976:380)

om arbetsskadeförsäkring,

11. lag om ändring i lagen (1991:419)

om resekostnadsersättning vid

sjukresor,

12. lag om ändring i lagen (1995:844)

om ändring i lagen (1991:419) om

resekostnadsersättning vid sjukresor,

13. lag om ändring i lagen (1981:49)

om begränsning av läkemedelkostnader,

m.m.,

14. lag om ändring i reglementet

(1961:265) angående förvaltningen av

Riksförsäkringsverkets fonder,

15. lag om ändring i lagen (1981:691)

om socialavgifter,

16. lag om ändring i lagen (1994:1744)

om allmänna egenavgifter,

dels godkänner vad regeringen

föreslagit om förlängt tandvårdsförsök

(avsnitt 10).

Lagförslagen återfinns som bilaga 1

till betänkandet.

I propositionen föreslås också

ändringar i lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag och lagen

(1986:378) om förlängt barnbidrag samt

fortsatt giltighet av lagen (1987:442)

om försöksverksamhet med kommunal

tillståndsprövning för vissa hem för

vård eller boende enligt

socialtjänstlagen (1980:620). Dessa

lagförslag jämte motioner har

överlämnats till socialutskottet och

behandlas i betänkande 1995/96:SoU6.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1995/96:Sf4 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar införa

ytterligare en karensdag i

sjukförsäkringen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag på nödvändiga förändringar vid

införandet av ytterligare en karensdag

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen beslutar att den

sjukpenninggrundande inkomsten skall

räknas på ett medelvärde av de senaste

24 månadernas inkomst i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att den del

av föräldraförsäkringen som ersätts med

den sjukpenninggrundande inkomsten

skall vara samma alla de tolv månaderna

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen beslutar att avskaffa

havandeskapspenningen fr.o.m. den 1

januari 1996 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär

förslag på förändring av

föräldraförsäkringen vid ett

avskaffande av havandeskapspenningen i

enlighet med vad som anförts i

motionen.

1995/96:Sf5 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag om att sänka ersättningsnivån i

socialförsäkringen till 75 % av

förmånsgrundande inkomst enligt vad i

motionen anförts om ytterligare ett

slag mot den generella

välfärdspolitiken,

3. att riksdagen hos regeringen begär

att Sjuk- och arbetsskadekommittén får

i uppdrag att se över reglerna för

havandeskap och sjukdom under

graviditet,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om konsekvensanalyser av

propositionens olika förslag.

1995/96:Sf6 av Sigge Godin m.fl. (fp)

vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen avslår

regeringens förslag i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändringar i

socialförsäkringarna.

Yrkande 1 i motionen i återstående del

behandlas i socialutskottets betänkande

1995/96:SoU6.

1995/96:Sf7 av Rose-Marie Frebran m.fl.

(kds) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag till ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring och lagen

(1991:1047) om sjuklön inom området

sjuk- och rehabiliteringspenning samt

sjuklön,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag till ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring inom området

föräldraförsäkring,

3. att riksdagen avslår regeringens

förslag till ändring i lagen

(1988:1465) om ersättning och ledighet

för närståendevård och lagen (1977:265)

om statligt personskadeskydd,

7. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring av reglerna

för förvaltningen av

Riksförsäkringsverkets fonder att de

även ger möjlighet till placering i

utländska räntebärande värdepapper,

8. att riksdagen avslår regeringens

förslag till avgiftsväxling mellan

sjukförsäkringsavgiften och

arbetsmarknadsavgiften,

9. att riksdagen avslår regeringens

förslag till höjning av

arbetsgivaravgiften till

sjukförsäkringen,

10. att riksdagen avslår regeringens

förslag till höjning av den allmänna

sjukförsäkringsavgiften enligt lagen

(1994:1744) om allmänna egenavgifter.

1995/96:Sf8 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag till sänkta ersättningsnivåer i

sjuk- och rehabiliteringspenning och

sjuklön samt i föräldrapenning,

tillfällig föräldrapenning,

havandeskapspenning och

närståendepenning,

2. att riksdagen beslutar att

ersättning i stället skall utgå med 80

% av förmånsgrundande inkomst upp till

inkomster på 4,2 basbelopp/år och med

40 % på den del av inkomsten som

överstiger 4,2 basbelopp,

3. att riksdagen beslutar att

arbetsmarknadsavgiften skall höjas med

0,9 procentenheter i stället för i

propositionen föreslagna 1,1

procentenheter,

4. att riksdagen avslår regeringens

förslag att höja den allmänna

sjukförsäkringsavgiften, enligt lagen

om allmänna egenavgifter, med 1 procent-

enhet,

5. att riksdagen, utöver tidigare

beslutade höjningar, beslutar att höja

den allmänna koldioxidskatten med 8

öre/kg koldioxid och koldioxidskatten i

industriell verksamhet med 2 öre/kg

koldioxid från den 1 januari 1996,

6. att riksdagen, utöver tidigare

beslutade höjningar, beslutar att höja

skatten på elektrisk kraft till hushåll

och icke industriell verksamhet med 2,5

öre/kWh, den särskilda skatten på

kärnkraftsel med 2 öre/kWh och den

särskilda skatten på vattenkraftsel med

1 öre/kWh från den 1 januari 1996.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1994/95

1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl.

(kds) vari yrkas

12. att riksdagen i enlighet med vad i

motionen anförts beslutar avvisa 1

procentenhets höjning av den föreslagna

egenavgiftshöjningen,

1994/95:Sf217 av Sven-Erik Österberg

m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om effekter vid

införande av egenavgifter i det sociala

skyddsnätet.

1994/95:Sf243 av Monica Öhman m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om försöksverksamhet

med premietandvård i Norrbotten.

Utskottet

Sjuk- och föräldraförsäkringen m.m.

Sjukförsäkringen ger rätt till

sjukpenning vid sjukdom med viss del av

arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger

basbeloppet. Arbetsgivaren svarar dock

enligt lagen (1991:1047) om sjuklön för

ersättning till den anställde för de

första 14 dagarna av ett sjukfall. För

tid därefter och för personer som inte

omfattas av sjuklönesystemet svarar

sjukförsäkringen för ersättningen till

de försäkrade.

Sjuklön enligt sjuklönelagen utges

inte för den första dagen då

arbetstagaren gått miste om lön och

andra anställningsförmåner (karensdag).

För de två följande dagarna utges

sjuklön med 75 % av mistade

anställningsförmåner och för tid

därefter med 90 % av mistade

anställningsförmåner.

Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring (AFL) utges med vissa

undantag inte för den första dagen i

sjukperioden (karensdag) och med 65 %

av den sjukpenninggrundande inkomsten

för de två följande dagarna i varje

sjukperiod. För tid därefter är

kompensationsnivån 80 % t.o.m. den

365:e dagen och sedan 70 %. Den som

genomgår medicinsk behandling eller

medicinsk rehabilitering kan dock få

behålla ersättningsnivån 80 % även

efter den 365:e dagen i sjukperioden.

Vidare utges sjukpenning med 70

alternativt 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten om den

försäkrade under de senaste 450 dagarna

haft sjukperioder som sammanlagt

omfattat minst 365 dagar.

Den sjukpenninggrundande inkomsten

motsvarar den årliga inkomst i pengar

eller andra skattepliktiga förmåner som

den försäkrade kan antas tills vidare

erhålla av eget arbete, antingen på

grund av anställning eller genom annat

förvärvsarbete. Vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst bortses

från sådan inkomst av anställning och

annat förvärvsarbete som överstiger 7,5

gånger basbeloppet.

Sjukpenning enligt AFL utges vid

sjukdom som sätter ned arbetsförmågan

med minst en fjärdedel. Saknar den

försäkrade arbetsförmåga utges hel

sjukpenning. I annat fall utges tre

fjärdedels, halv eller en fjärdedels

sjukpenning, beroende på graden av

nedsättningen av arbetsförmågan.

Inom såväl sjuklöne- som

sjukpenningsystemen gäller att en ny

sjukperiod som börjar inom fem dagar

från det en tidigare sjukperiod

avslutats betraktas som en fortsättning

på den tidigare perioden när det gäller

karensdag, ersättningens storlek samt

sjuklöneperiodens längd. Vidare gäller

att antalet karensdagar - i

sjuklönesystemet i förhållande till en

arbetsgivare - är begränsat till tio

inom en tolvmånadersperiod, s.k.

allmänt högriskskydd. Enligt ett s.k.

särskilt högriskskydd kan en

arbetstagare som lider av sjukdom som

kan antas medföra ett större antal

sjukperioder med rätt till sjuklön

under en tolvmånadersperiod i stället

för en karensdag och två dagar med

kompensationsnivån 75 % av lönen få

sjuklön från första dagen med 90 % av

lönen. Inom AFL gäller samma regler men

kompensationsnivån är då 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten från den

första dagen.

De flesta anställda har genom avtal

ersättning vid sjukdom utöver den

ersättning den allmänna försäkringen

ger. Sådan avtalsersättning får dock

inte utges med mer än 10 % och endast

t.o.m. den 90:e dagen i sjukperioden.

Om avtalsersättningen - och fr.o.m. den

1 juli 1994 även förmåner i form av

bil, bostad och helt fri kost -

överstiger tillåten nivå minskas enligt

särskilda minskningsregler ersättningen

från den allmänna försäkringen i

motsvarande mån.

En särskild ersättning,

rehabiliteringsersättning, utges när en

försäkrad, vars arbetsförmåga till

följd av sjukdom är nedsatt med minst

en fjärdedel, deltar i

arbetslivsinriktad rehabilitering som

avser att förkorta sjukdomstiden eller

att helt eller delvis förebygga eller

häva nedsättningen av arbetsförmågan.

Rehabiliteringsersättningen består av

rehabiliteringspenning, som utges med

95 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten, och ett särskilt bidrag.

Föräldraförsäkringen omfattar

ersättningsförmånerna föräldrapenning

och tillfällig föräldrapenning.

Föräldrapenning i samband med ett

barns födelse eller adoptivbarns

ankomst utges under högst 450 dagar. Om

föräldrarna gemensamt har vårdnaden om

barnet har varje förälder rätt att

uppbära föräldrapenning under hälften

av denna tid. En förälder kan avstå

rätt att uppbära föräldrapenning till

förmån för den andra föräldern med

undantag för föräldrapenning med

sjukpenningbelopp under 30 dagar. Under

360 av de 450 dagarna utges

föräldrapenning med viss andel av

förälderns sjukpenninggrundande inkomst

delad med 365, dock lägst med ett

garantibelopp på 60 kr per dag. För de

första 30 dagarna med sjukpenningbelopp

för vardera föräldern är

kompensationsnivån 90% och för övriga

dagar med sjukpenningbelopp

80 %. För barn födda före år 1995 är

dock kompensationsnivån 90 % t.o.m. år

1996. Under resterande 90 dagar av de

450 dagarna utges ersättning enligt

garantinivån. Föräldrapenning får tas

ut längst till dess barnet har fyllt

åtta år eller till den senare tidpunkt

då barnet har avslutat det första

skolåret.

Tillfällig föräldrapenning utges till

förälder som behöver avstå från

förvärvsarbete för att vårda barn under

tolv år bl.a. till följd av sjukdom

eller smitta hos barnet eller barnets

ordinarie vårdare. Även för barn som

har fyllt tolv år kan ersättning utges

under vissa förutsättningar. Tillfällig

föräldrapenning kan utges under högst

120 dagar per barn och år. Om skälet

till att föräldern behöver avstå från

förvärvsarbete är sjukdom hos barnets

ordinarie vårdare kan dock ersättning

utges under högst 60 dagar. Tillfällig

föräldrapenning kan vidare utges för

s.k. kontaktdagar. Rätten till sådan

tillfällig föräldrapenning kan sedan

den 1 juli 1995 utges endast till

föräldrar till vissa funktionshindrade

barn när föräldern avstår från

förvärvsarbete i samband med t.ex.

föräldrautbildning. Härutöver har

fadern rätt till tio ersättningsdagar i

samband med barns födelse. Tillfällig

föräldrapenning utges med 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten delad

med årsarbetstiden. Har tillfällig

föräldrapenning utgetts för 14 dagar

under ett år för samma barn utges

därefter ersättning med 90 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten delad

med årsarbetstiden.

Havandeskapspenning kan utges till

blivande mödrar, som under

graviditetens senare del på grund av

arbetets art inte kan fortsätta sitt

vanliga arbete och inte kan omplaceras.

Havandeskapspenning utges tidigast

fr.o.m. den sextionde dagen före den

beräknade tidpunkten för barnets

födelse och längst t.o.m. den elfte

dagen före denna tidpunkt. Har kvinnan

blivit avstängd från sitt arbete därför

att arbetsmiljön kan medföra risk för

fosterskador utges ersättning fr.o.m.

dagen för avstängningen. Ersättningen

vid havandeskapspenning är 65 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten för de

tre första dagarna och 80 % för tiden

därefter.

Ersättning i form av närståendepenning

utges enligt lagen (1988:1465) om

ersättning och ledighet för

närståendevård till en närstående som

avstår från förvärvsarbete för att

vårda en svårt sjuk person.

Ersättningen kan utges även vid vård på

sjukvårdsinrättning. Närståendepenning

utges med 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten för

samtliga dagar i ersättningsperioden.

Rätten till ledighet är knuten till

ersättningsrätten. Den 1 juli 1994

utökades antalet ersättningsdagar från

30 till högst 60 dagar för varje person

som vårdas. Fr.o.m. den 1 juni 1993 kan

närståendepenning även utges med högst

240 dagar för vård av en person som

blivit hiv-smittad vid användning av

blodprodukter inom den svenska hälso-

och sjukvården.

Det statliga personskadeskyddet

omfattar enligt lagen (1977:265) om

statligt personskadeskydd den som

tjänstgör inom totalförsvaret eller

medverkar i räddningstjänst samt den

som t.ex. är anhållen, häktad eller

intagen för vård i

kriminalvårdsanstalt. För den som

tjänstgör inom totalförsvaret kan under

vissa förutsättningar särskild

sjukpenning utges. Hel sådan

sjukpenning utgör 80 % av

ersättningsunderlaget delat med 365.

Med en smittbärare avses enligt lagen

(1989:225) om ersättning till

smittbärare den som har eller kan antas

ha en smittsam sjukdom utan att ha

förlorat sin arbetsförmåga till följd

av sjukdomen. Rätt till

smittbärarpenning har den som måste

avstå från förvärvsarbete på grund av

beslut enligt smittskyddslagen

(1988:1472) eller livsmedelslagen

(1971:511) eller föreskrifter som har

meddelats med stöd av sistnämnda lag.

Rätt till smittbärarpenning föreligger

även när någon genomgår en

läkarundersökning eller en

hälsokontroll som syftar till att

utröna om han är smittad av en

samhällsfarlig sjukdom, eller har en

sjukdom, en smitta, ett sår eller en

annan skada som kan göra livsmedel som

han hanterar otjänligt till

människoföda. Hel smittbärarpenning

utges med 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten för hela

ersättningsperioden.

Enhetlig ersättningsnivå i sjuk- och

föräldraförsäkringen m.m.

Propositionen

I 1995 års budgetproposition (prop.

1994/95:100 bil. 6) föreslog regeringen

att en enhetlig ersättningsnivå om 75 %

av förmånsgrundande inkomst skulle

införas i sjukersättningssystemen och i

föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1

januari 1997. Enligt

budgetpropositionen ingick förslaget i

besparingsprogrammet samtidigt som det

var ett ställningstagande för att en

allmän ohälsoförsäkring också i

fortsättningen skulle stå för merparten

av försäkringsskyddet vid

inkomstbortfall orsakat av sjukdom och

skada. Som ett led i strävandena att

skapa en både rättvis och effektiv

försäkring föreslog regeringen vidare

att den enhetliga ersättningen skulle

utges från den första dagen, dvs. att

karensdagen skulle avskaffas.

Med hänsyn till den fortsatta

osäkerheten i det ekonomiska och

statsfinansiella läget återkom

regeringen i 1995 års

kompletteringsproposition (prop.

1994/95:150) med förslag att riksdagen

skulle godkänna att en enhetlig

ersättningsnivå om 75 % infördes i sjuk-

och föräldraförsäkringarna redan

fr.o.m. den 1 januari 1996. Vidare

föreslogs att denna nivå också borde

införas i sjuklönesystemet samt att

karensdagen skulle bibehållas i

sjukersättningssystemen. Utskottet

föreslog i yttrande (1994/95:SfU7y)

till finansutskottet att regeringens

förslag om en tidigareläggning av

införandet av en enhetlig

ersättningsnivå i sjuk- och

föräldraförsäkringarna skulle

tillstyrkas. Riksdagen beslöt på

förslag av finansutskottet (bet.

1994/95:FiU20) i enhetlighet härmed

(rskr. 1994/95:448).

I den förevarande propositionen, vari

hänvisas till riksdagens tidigare

fattade principbeslut att godkänna

införandet av en enhetlig

ersättningsnivå, återkommer regeringen

med lagförslag i frågan. I

propositionen föreslås att AFL och

sjuklönelagen ändras så att

ersättningsnivån för sjuk- och

rehabiliteringspenning samt för sjuklön

skall vara 75 % av den förmånsgrundande

inkomsten.

Vidare föreslås i fråga om

arbetstagare med risk för särskilt

omfattande sjukfrånvaro att sjukpenning

resp. sjuklön skall utgöra 75 % av den

förmånsgrundande inkomsten redan från

den första dagen i en sjukperiod eller

en sjuklöneperiod.

I propositionen föreslås också att de

särskilda minskningsregler som finns

inom sjukpenningförsäkringen bibehålls

men att de anpassas till den nya

ersättningsnivån 75 %. Detta innebär

enligt vad som anförs i propositionen

att den helt övervägande delen av

landets arbetstagare kommer att erhålla

85 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten fr.o.m. den 15:e dagen t.o.m.

den 90:e dagen i varje sjukdomsfall.

De särskilda regler som i dag gäller i

samband med att ersättning utges med 70

% av den sjukpenninggrundande

inkomsten, dvs. sedan sjukpenning

utgetts under sammanlagt 365 dagar,

föreslås upphöra att gälla. Vidare

föreslås att det högsta belopp som

enligt sjuklönelagen kan utges i s.k.

sjuklönegaranti ändras från 90 till 75

% av mistade anställningsförmåner.

Beträffande föräldrapenning,

tillfällig föräldrapenning och

havandeskapspenning föreslår regeringen

att AFL ändras enligt följande.

- Ersättningsnivån för föräldrapenning

sänks till 75 % av den sjuk

penninggrundande inkomsten såvitt

gäller de dagar som ersätts med belopp

motsvarande förälderns sjukpenning.

- Ersättningsnivån för de s.k. mamma-

och pappamånaderna sänks till

85 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten.

- Ersättningsnivån för den tillfälliga

föräldrapenningen sänks till 75 % av

den sjukpenninggrundande inkomsten

samtidigt som den förhöjda ersättningen

fr.o.m. den 15:e dagen slopas.

- Ersättningsnivån för

havandeskapspenning föreslås ändrad

till 75 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten för hela

den tid förmånen utges.

I propositionen föreslås också att

lagen om ersättning och ledighet för

närståendevård och lagen om statligt

personskadeskydd ändras så att

ersättningsnivån för närståendepenning

och särskild sjukpenning från det

statliga personskadeskyddet skall vara

75 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten.

Vidare föreslås, med hänsyn till

smittbärarpenningens särskilda syfte,

att denna ersättning även

fortsättningsvis skall motsvara 80 % av

den sjukpenninggrundande inkomsten.

Slutligen föreslås en anpassning av de

särskilda tabellerna för beräkning av

skatteavdrag på vissa ersättningar i

uppbördslagen (1953:272).

Ändringarna föreslås träda i kraft den

1 januari 1996. Såvitt gäller

föräldrapenning med anledning av ett

barns födelse föreslås den sänkta

ersättningsnivån gälla samtliga barn,

dvs. även de barn som är födda före

ikraftträdandet.

Motioner

I motion Sf4 yrkande 4 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att

den del av föräldraförsäkringen som

ersätts med sjukpenninggrundande

inkomst skall vara samma alla tolv

månaderna. Motionärerna anser att hela

föräldraförsäkringen bör ha en

ersättningsnivå om 75 %.

I motion Sf6 yrkandena 1 och 2 av

Sigge Godin m.fl. (fp) begärs dels

avslag på regeringens förslag i

enlighet med vad som anförts i

motionen, dels ett tillkännagivande om

ändringar i socialförsäkringen.

Motionärerna, som motsätter sig de

föreslagna försämringarna i

socialförsäkringssystemet, anser att

ersättningsnivån skall vara 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten med

undantag för mamma- och pappamånaderna

som bör vara 90 %.

I motion Sf5 yrkande 1 av Ulla

Hoffmann m.fl. (v) begärs avslag på

förslaget att sänka ersättningsnivån i

socialförsäkringen till 75 % av

förmånsgrundande inkomst. Motionärerna

anser att 90 % är en rimlig

ersättningsnivå, men vill i nuläget slå

vakt om den nuvarande nivån.

Motionärerna är därför beredda att ta

detta som en prioriterad utgift, vilken

kan beräknas till 600 miljoner kronor.

I motion Sf8 yrkande 1 av Birger

Schlaug m.fl. (mp) begärs avslag på

regeringens förslag till sänkta

ersättningsnivåer i sjuk- och

rehabiliteringspenning, sjuklön och

föräldrapenning, tillfällig

föräldrapenning, havandeskapspenning

och närståendepenning. I samma motion,

yrkande 2, begärs beslut att ersättning

i stället skall utges med 80 % av

förmånsgrundande inkomst upp till 4,2

basbelopp per år och med 40 % på den

del av inkomsten som överstiger 4,2

basbelopp.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begär i

motion Sf7 yrkandena 1 och 2 avslag på

regeringens förslag till ändring i AFL

och sjuklönelagen inom områdena sjuk-

och rehabiliteringspenning,

föräldraförsäkring samt sjuklön. I

samma motion, yrkande 3, begärs avslag

på förslagen till ändring i lagen om

ersättning och ledighet för

närståendevård och lagen om statligt

personskadeskydd. Motionärerna anser

att ersättningsnivån bör vara 80 % av

den sjukpenninggrundande inkomsten.

Vidare bör enligt motionärerna

ytterligare en karensdag införas och

den ersättningsgrundande inkomsten

grundas på inkomster under de senaste

två åren.

Utskottet

Som redovisats i det föregående har

riksdagen fattat principbeslut om

införande av enhetliga

ersättningsnivåer i sjuk- och

föräldraförsäkringarna och bibehållande

av karensdagen. Utskottet ansåg i

yttrandet till finansutskottet att det

mot bakgrund av det svåra ekonomiska

läget var en nödvändig åtgärd att

tidigarelägga den aviserade sänkningen

av ersättningsnivåerna i

sjukersättningssystemen liksom att

bibehålla karensdagen. Utskottet ansåg

vidare att det var naturligt att även

ersättningsnivån i föräldraförsäkringen

anpassades till den ändrade nivån i

sjukersättningssystemen för att uppnå

ytterligare en besparing och samtidigt

en samordning av systemen.

Utskottet anser med hänvisning till

det nu anförda att det saknas skäl för

riksdagen att ändra sitt tidigare

beslut om sänkta ersättningsnivåer i

sjuk- och föräldraförsäkringen.

Utskottet anser vidare att det är

logiskt att även flertalet övriga

socialförsäkringsförmåner anpassas i

motsvarande mån. Utskottet tillstyrker

därför bifall till regeringens förslag

och avstyrker bifall till motionerna

Sf5 yrkande 1, Sf6 yrkandena 1 och 2 i

den del dessa avser ersättningsnivån 75

%, Sf7 yrkandena 1-3 samt Sf8 yrkande

1.

Såvitt gäller ersättningsnivån för

pappa- och mammamånaderna vill

utskottet erinra om att utskottet i

betänkande 1994/95:SfU10 behandlade

motioner om s.k. kvoterad

föräldrapenning och det förhållandet

att 30 föräldrapenningdagar förbehålls

vardera föräldern och utges med en

högre kompensationsnivå. Enligt

utskottet var det viktigt att denna

reform fick sådan effekt att det på

sikt skulle komma att anses som

naturligt såväl på arbetsplatsen, i

samhället som i familjen att mannen

lika väl som kvinnan tar det praktiska

ansvaret för omsorg och uppfostran av

barnen. Utskottet ansåg därför att

reformen inte borde avskaffas vare sig

vad det gällde själva förbehållet eller

den högre kompensationsnivån och

avstyrkte bifall till motionerna.

Riksdagen beslöt i enlighet med

utskottets hemställan härom (rskr.

1994/95:343). Utskottet vidhåller sin

tidigare uppfattning och avstyrker

bifall till motion Sf4 yrkande 4.

Utskottet, som konstaterar att

regeringens förslag i denna del innebär

att en högre kompensationsnivå skall

utges för de förbehållna dagarna även i

fortsättningen, avstyrker bifall också

till motion Sf6 yrkandena 1 och 2 i den

del som avser nivån för pappa- och

mammamånaderna.

Beträffande frågan om en

differentiering av ersättningsnivåerna

i förhållande till de försäkrades

inkomst, anser utskottet att

utgångspunkten för ersättningar från

socialförsäkringen bör vara att

inkomstbortfall ersätts upp till samma

nivå som nu, dvs. 7,5 basbelopp, och

att kompensationsnivån upp till denna

övre gräns är enhetlig. Enligt

utskottets mening är detta av betydelse

när det gäller att undvika

överströmningseffekter till

förtidspensioneringen. Utskottet

avstyrker därför bifall till motion Sf8

yrkande 2.

Utskottet föreslår att i propositionen

framlagda förslag till lagar om ändring

i AFL, sjuklönelagen, lagen om statligt

personskadeskydd, lagen om ersättning

och ledighet för närståendevård och

lagen om ersättning till smittbärare

kompletteras med en

övergångsbestämmelse med innebörd att

äldre bestämmelser tillämpas på

ersättning som avser tid före

ikraftträdandet.

Försäkringen mot kostnader för sjuklön

samt försäkringen mot vissa

semesterlönekostnader

Enligt 17 § sjuklönelagen och 1 § lagen

(1993:16) om försäkring mot vissa

semesterlönekostnader kan en

arbetsgivare vars sammanlagda beräknade

lönekostnader under ett kalenderår inte

överstiger 90 basbelopp försäkra sig

hos den allmänna försäkringskassan mot

kostnader för sjuklön och mot vissa

semesterlönekostnader. Vid beräkningen

av de sammanlagda lönekostnaderna

bortses från avgifter enligt lagen

(1981:691) om socialavgifter och skatt

enligt lagen (1990:659) om särskild

löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Avgiften är för innevarande år

fastställd till 1,7 % av arbetsgivarens

beräknade lönekostnader för

försäkringen mot sjuklönekostnader och

till 1, 4 % såvitt gäller försäkringen

mot vissa semesterlönekostnader. Nämnda

försäkringar ersätter en arbetsgivares

kostnader för sjuklön och semesterlön

samt socialavgifter och särskild

löneskatt men ej sjuklön som avser de

två första dagarna i varje

sjuklöneperiod.

Den 1 januari 1995 infördes lagen

(1994:1920) om allmän löneavgift.

Allmän löneavgift, 1,5 % av

löneunderlaget, betalas enligt 1 § av

arbetsgivare på det underlag som gäller

för arbetsgivaravgift till

folkpensioneringen. Underlaget för

beräkning av avgiften utgörs bl.a. av

den sjuklön och semesterlön som

arbetsgivare utgett.

Riksförsäkringsverket har i rapporten

RFV ANSER 1995:9 redovisat en

uppföljning av försäkringskassornas

handläggning av ärenden om försäkring

mot kostnader för sjuklön och

försäkring mot vissa

semesterlönekostnader och därvid

föreslagit bl.a. att den allmänna

löneavgiften i likhet med

socialavgifter och särskild löneskatt

inte skall inräknas i det löneunderlag

som ligger till grund för den

försäkringsavgift som arbetsgivare

skall erlägga för försäkringarna.

I propositionen föreslås i enlighet

med Riksförsäkringsverkets förslag att

den allmänna löneavgiften inte skall

ingå i beräkningen av de sammanlagda

lönekostnaderna enligt 17 §

sjuklönelagen och 1 § lagen om

försäkringen mot vissa

semesterlönekostnader.

Lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslagen.

Sjuklön vid upprepade

korttidsanställningar hos samma

arbetsgivare

Enligt 3 § första stycket sjuklönelagen

har en arbetstagare rätt till sjuklön

fr.o.m. den första dagen av

anställningstiden. Är den avtalade

anställningstiden kortare än en månad

inträder dock rätten till sjuklön

endast om arbetstagaren tillträtt

anställningen och därefter varit

anställd fjorton kalenderdagar i följd.

Enligt andra stycket samma paragraf

skall, om en arbetstagare anställs på

nytt av samma arbetsgivare inom fjorton

kalenderdagar från det att den

föregående anställningen upphörde,

denna anställning oavsett avbrottet

medräknas vid beräkning av

kvalifikationstiden för rätt till

sjuklön.

Riksförsäkringsverket har i rapporten

Effekter och resultat av

sjuklönereformen, karensdagen och

sänkta kompensationsnivåer inom

sjukpenningförsäkringen (RFV ANSER

1995:14) framhållit att antalet

korttidsanställningar har ökat och att

det inom kommuner och landsting finns

arbetstagare som har varit anställda

dag för dag under tre års tid. Av

förarbetena till sjuklönelagen framgår

enligt Riksförsäkringsverket inte om

fler än två anställningsperioder kan

sammanräknas. Kammarrätten har dock i

en dom (mål nr 10598-1993) tolkat

bestämmelserna så att endast en

föregående anställning får medräknas

vid beräkning av kvalifikationstid för

rätt till sjuklön.

Riksförsäkringsverket har därför

föreslagit en lagändring i syfte att

klarlägga att samtliga

anställningsperioder skall medräknas om

tiden mellan anställningarna inte

överstiger fjorton dagar.

I propositionen föreslås med

hänvisning till Riksförsäkringsverkets

förslag att vid beräkning av om rätt

till sjuklön föreligger skall, när

fråga är om sammanräkning av flera

anställningar hos samma arbetsgivare,

en arbetstagares samtliga anställningar

medräknas så länge tiden mellan resp.

anställning inte överstiger fjorton

dagar.

Lagändringen föreslås träda i kraft

den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslaget.

Tillfällig föräldrapenning när

tillsynsbehovet även grundat rätt till

vårdbidrag

Enligt 4 kap. 10 § AFL har en förälder

i vissa situationer rätt till

tillfällig föräldrapenning för vård av

ett barn som inte fyllt tolv år.

Enligt 4 kap. 11 § första stycket AFL

kan tillfällig föräldrapenning utges

för vård av ett barn som fyllt 12 men

inte 16 år, om barnet på grund av

sjukdom, psykisk utvecklingsstörning

eller annat funktionshinder är i behov

av särskild tillsyn eller vård. I

tredje stycket tredje meningen samma

paragraf anges att för vård- eller

tillsynsbehov som grundat rätt till

vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § AFL utges

inte tillfällig föräldrapenning.

Motsvarande begränsning av rätten till

tillfällig föräldrapenning är inte

uttryckligen föreskriven när det gäller

rätt till tillfällig föräldrapenning

för barn som är yngre än tolv år och

för vilka vårdbidrag utges.

I propositionen hänvisas till

Riksförsäkringsverkets rapport Översyn

av reglerna för vårdbidrag samt

tillfällig föräldrapenning (RFV ANSER

1995:11), varav framgår bl.a. att

tillämpningen av rätten till tillfällig

föräldrapenning för ett barn som inte

fyllt tolv år där tillsynsbehovet även

grundat rätt till vårdbidrag inte sker

likformigt över landet då ett uttalat

lagstöd saknas. Riksförsäkringsverket

har föreslagit ett klarläggande så att

inte dubbla ersättningar utges för

samma vårdbehov som ersätts av

vårdbidraget och att samma regler skall

gälla oavsett barnets ålder.

Mot bakgrund härav föreslås i

propositionen att tillfällig

föräldrapenning för barn under tolv år

inte skall utges för sådant vård- och

tillsynsbehov som grundat rätt till

vårdbidrag. Regeringen föreslår att en

ny paragraf,

11 b §, införs i 4 kap. AFL.

Lagändringen föreslås träda i kraft

den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslaget.

Gravida kvinnors sjukskrivning

Med anledning av två motioner i ämnet

uttalade utskottet i betänkandet

1992/93:SfU2 att det var angeläget att

utreda frågan om i vilken omfattning de

olika förmånerna vid graviditet

utnyttjas. Enligt utskottets

uppfattning förelåg också behov av ett

fördjupat underlag för att få belyst

sjukskrivningsorsakerna under senare

delen av graviditeten och sambandet med

havandeskapspenningen. Enligt utskottet

fick det ankomma på regeringen att ta

ställning till om underlaget borde

föranleda några åtgärder. Utskottet

hemställde att detta borde ges

regeringen till känna, varefter

riksdagen biföll utskottets hemställan

(rskr. 1992/93:10).

Till följd av detta uttalande gav

regeringen Riksförsäkringsverket i

uppdrag att dels utreda frågan om i

vilken omfattning de olika

socialförsäkringsförmånerna används

under senare delen av graviditeten,

dels vid behov lämna förslag till

erforderliga regeländringar.

Uppdraget har redovisats i rapporten

Gravida kvinnors sjukskrivning samt

uttag av havandeskapspenning,

sjukpenning och föräldrapenning under

de sista sextio dagarna av graviditeten

(RFV ANSER 1995:5).

I propositionen anförs att det mot

bakgrund av Riksförsäkringsverkets

uppföljning för närvarande inte finns

skäl att ändra reglerna om olika

socialförsäkringsersättningar som kan

utges till kvinnor under graviditetens

senare del.

I motion Sf4 yrkande 5 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att

avskaffa havandeskapspenningen fr.o.m.

den 1 januari 1996. I samma motion,

yrkande 6, begärs förslag på förändring

av föräldraförsäkringen vid ett

avskaffande av havandeskapspenningen.

Motionärerna anser att sjukskrivning

endast bör tillgripas då det är klart

att kvinnan på grund av graviditeten

inte kan eller får arbeta och att

föräldraförsäkringen bör ändras så att

två månader förläggs till tiden före

förlossningen utan möjlighet att spara

tiden till efter barnets födelse.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i

motion Sf5 yrkande 3 att Sjuk- och

arbetsskadekommittén får i uppdrag att

se över reglerna för havandeskap och

sjukdom under graviditet. Motionärerna

är inte nöjda med regeringens förslag

om oförändrade förhållanden och anser

inte heller att det är

Riksförsäkringsverket som skall se över

de aktuella reglerna.

Vad först gäller frågan om att

avskaffa havandeskapspenningen vill

utskottet erinra om att utskottet med

anledning av en motion i ämnet i

betänkande 1994/95:SfU10 uttalade att

det inte var befogat att slopa

havandeskapspenningen fr.o.m. den 1

januari 1996, och utskottet avstyrkte

bifall till motionen i fråga. Utskottet

hänvisade samtidigt till att riksdagen

begärt en utredning av frågan i vilken

omfattning de olika förmånerna vid

graviditet utnyttjas.

Som nämnts ovan har

Riksförsäkringsverket redovisat sitt

uppdrag i rapporten RFV ANSER 1995:5.

Den av verket genomförda uppföljningen

omfattar alla mödrar till barn födda år

1992. När det gäller ersättning under

de sista sextio dagarna av graviditeten

har jämförelse gjorts med en tidigare

undersökning som avsåg mödrar till barn

födda år 1987.

Riksförsäkringsverkets uppföljning

visar att av de kvinnor som födde barn

år 1992 hade 72 % ersättning med

sjukpenning och/eller sjuklön under

någon del av graviditetstiden.

Kvinnorna hade i genomsnitt 2,3

sjukfall under graviditeten. Medeltalet

av ersatta dagar med

sjukpenning/sjuklön var 29 dagar och i

de flesta fall utbetalades hel

ersättning. Mer än en tredjedel av

sjukfallen hade sjukskrivningsorsaker

som bedömdes ha någon koppling till

graviditeten.

Andelen kvinnor som tagit ut enbart

sjukpenning och/eller sjuklön under

graviditetens sista sextio dagar var ca

24 % år 1992 jämfört med 34 % år 1987.

På grund av viss underrapportering till

det särskilda registret för

sjuklöneanvisningar är skillnaden

enligt Riksförsäkringsverket sannolikt

inte fullt så stor.

När det gäller uttag av ersättning

under de sista sextio dagarna av

graviditeten hade andelen kvinnor som

ansökte om havandeskapspenning år 1992

ökat något jämfört med den tidigare

undersökningen - från 25 till 27 %.

Uppföljningen visar att kvinnor som

arbetar inom hälsovården och

äldreomsorgen utgjorde mer än hälften

av de kvinnor som beviljades

havandeskapspenning.

Vad gäller uttag av föräldrapenning

under de sista sextio dagarna av

graviditeten visar uppföljningen att

det skett en ökning av andelen kvinnor

som tagit ut föräldrapenning före

barnets födelse i jämförelse med den

tidigare undersökningen. Andelen

kvinnor som tog ut enbart

föräldrapenning var 16 % för kvinnor

som födde barn år 1992 mot 13 % för

kvinnor som födde barn år 1987.

Totalt hade år 1992 ca 76 % av

kvinnorna haft ersättning i form av

sjukpenning och/eller sjuklön,

föräldrapenning eller

havandeskapspenning under någon del av

de sista sextio dagarna av graviditeten

medan motsvarande siffra år 1987 var 81

%. En större andel kvinnor tog ut

enbart föräldrapenning och

föräldrapenning i kombination med

sjukpenning/sjuklön i jämförelse med

tidigare.

Mot bakgrund av att

Riksförsäkringsverkets uppföljning

visar att färre kvinnor var sjukskrivna

under graviditetens sista sextio dagar

år 1992 jämfört med tidigare

undersökning och att fler kvinnor tog

ut föräldrapenning före barnets födelse

kan utskottet ansluta sig till

regeringens bedömning att reglerna för

närvarande inte bör ändras. Utskottet

anser inte heller att någon ytterligare

utredning av reglerna för havandeskap

och sjukdom under graviditet erfordras.

Med det anförda avstyrker utskottet

bifall till motion Sf4 yrkande 5 och

som en följd härav även yrkande 6 i

samma motion samt till motion Sf5

yrkande 3.

Bostadstillägg till pensionärer

Utökad personkrets för rätt till

bostadstillägg till pensionärer

Sedan den 1 januari 1995 gäller att

kommunalt bostadstillägg och särskilt

kommunalt bostadstillägg för

pensionärer har ersatts med ett

statligt bostadstillägg (BTP) enligt

lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer. BTP utgör före

inkomstavdrag 85 % av bostadskostnad

mellan 100 och 4 000 kr per månad.

Storleken av BTP bestäms av

årsinkomstens storlek. Under en

övergångsperiod på fyra år kan en

kommun komplettera BTP med ett

kommunalt finansierat bostadstillägg. I

de nya reglerna inryms ett särskilt

bostadstillägg som kompenserar de

pensionärer som har särskilt låg

inkomst och hög hyra.

Enligt 1 § lagen om bostadstillägg

till pensionärer kan BTP utges till den

som är bosatt i Sverige och uppbär

ålderspension, förtidspension,

omställningspension eller särskild

efterlevandepension. En pensionär med

utländsk pension som omfattas av

förordning (EEG) nr 1408/71 om

tillämpningen av systemen för social

trygghet när anställda, egenföretagare

eller deras familjemedlemmar flyttar

inom gemenskapen har också rätt till

BTP. För personer som inte omfattas av

förordningen men som har pension från

ett EU- eller EES-land finns däremot

ingen rätt till BTP.

I propositionen anförs att enligt den

nya nordiska konventionen om social

trygghet, som trädde i kraft den 1

januari 1994, skall grundpension till

en nordisk medborgare som intill

konventionens ikraftträdande har

utgetts enligt bestämmelserna i den

tidigare konventionen eller enligt

nationell lagstiftning räknas om för

att anpassas till reglerna i förordning

1408/71. Enligt denna förordning skall

pensionären ha rätt till pension från

vart och ett av de länder där han eller

hon har arbetat eller varit bosatt i

förhållande till intjänad tid.

Efter omräkningen har enligt vad som

anförs i propositionen en del

pensionärer, som tidigare uppburit

pension från Sverige och annat nordiskt

land, inte längre rätt till pension

från Sverige. Detta gäller personer som

aldrig förvärvsarbetat och som därmed

inte omfattas av förordning 1408/71,

t.ex. en person som flyttat till

Sverige efter det att pensionsfallet

har inträffat.

Enligt regeringen är det rimligt att

även dessa personer skall ha rätt till

bostadstillägg. I propositionen

föreslås därför en ändring i lagen om

bostadstillägg till pensionärer med

innebörd att personkretsen för rätt

till BTP utökas till att omfatta alla

som är bosatta i Sverige och som uppbär

pension enligt lagstiftning i en stat

som ingår i Europeiska unionen eller i

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Den föreslagna ändringen innebär

enligt propositionen att de

pensionärer, som före omräkningen

enligt den nya nordiska konventionen

uppbar BTP, återfår förmånen. Därutöver

kan ytterligare personer tillkomma, men

det torde, enligt propositionen, inte

bli fråga om någon stor kostnadsökning.

Lagändringen föreslås träda i kraft

den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslaget.

Inkomst av utländsk pension vid

beräkning av BTP

Folkpension och pensionstillskott

räknas inte som inkomst enligt reglerna

för BTP. Även grundpension från de

nordiska länderna räknas som

folkpension och påverkar därmed inte

bostadstilläggets storlek.

En princip vid inkomstberäkningen för

bostadstillägg är att ett belopp

motsvarande ett folkpensionsbelopp

inkl. pensionstillskott är fribelopp

som inte skall räknas som inkomst.

Enligt propositionen innehåller den

nya nordiska konventionen om social

trygghet inte någon bestämmelse om

samordning mellan nordiska

grundpensioner. Till följd härav kan en

pensionär uppbära grundpension eller

folkpension från mer än ett land. En

sådan pensionär kan därför ha en högre

pension och därmed högre fribelopp än

vad en pensionär med endast svensk

pension kan ha.

Enligt vad som anförs i propositionen

får det anses rimligt att grundpension

- folkpension och pensionstillskott -

liksom hittills inte skall reducera

bostadstillägget. Allmän pension

därutöver bör emellertid enligt

regeringen reducera bostadstillägget.

Regeringen föreslår därför att

reglerna för bostadstillägg ändras så

att all pension utöver ett för den

försäkrade beräknat belopp av

folkpension och pensionstillskott skall

räknas som inkomst och därmed reducera

bostadstillägget. Förslaget innebär

enligt regeringen att svensk

folkpension inkl. pensionstillskott

alltid räknas som fribelopp som inte

skall räknas in i årsinkomsten.

Om den svenska folkpensionen är

oavkortad, dvs. inte är avkortad med

trettionde- eller fyrtiondedelar enligt

5 kap. AFL kan enligt förslaget

ytterligare pension inte räknas in i

fribeloppet. All utländsk pension skall

således i sådana fall räknas som

inkomst vid beräkning av

bostadstillägg.

En pensionär som får sin svenska

folkpension beräknad efter trettionde-

eller fyrtiondedelar får enligt

förslaget förbehålla sig ett belopp som

motsvarar vad denne pensionär skulle ha

fått i fribelopp om pensionen hade

varit oavkortad. För en pensionär som

saknar rätt till folk- eller

tilläggspension motsvaras fribeloppet

av oavkortad folkpension inkl. pen-

sionstillskott till en ålderspensionär.

Förslaget medför enligt vad som anförs

i propositionen att flertalet

pensionärer med folkpension från mer än

ett nordiskt land får lägre

bostadstillägg medan pensionärer som i

dag har en avkortad svensk pension och

en utländsk arbetsrelaterad pension får

ett högre fribelopp och därmed högre

bostadstillägg. Flertalet av de berörda

får dock minskat bostadstillägg varför

förändringen, enligt regeringen, totalt

sett ger minskade kostnader. Effekten

på statsbudgeten är på grund av antalet

berörda emellertid begränsad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslaget.

Följdändringar med anledning av sänkt

folkpension för gifta

I 1995 års budgetproposition aviserade

regeringen förslag till ändring i 6

kap. 2 § och 7 kap. 4 § AFL avseende

folkpension för gifta. Regeringen

återkom därefter med lagförslag i

proposition 1994/95:147 Rätten till

förtidspension och sjukpenning samt

folkpension för gifta. Förslaget

innebar att folkpensionens storlek

skulle vara oberoende av om maken

uppbar pension. Riksdagen ställde sig

bakom förslaget (bet. 1994/95:SfU10,

rskr. 1994/95:343) men förutsatte vissa

kompletteringar av lagbestämmelserna.

Ändringarna träder i kraft den 1

januari 1996 (SFS 1995:508).

Enligt propositionen föranleder nu

nämnda ändringar i bestämmelserna om

folkpension för gifta vissa

följdändringar. Bestämmelserna i AFL om

en garantiregel för makar och om

retroaktiv utbetalning av folkpension

fyller i och med ändringarna av

bestämmelserna om folkpension för gifta

inte någon funktion efter den 1 januari

1996. Dessa regler bör enligt

regeringen därför upphävas samtidigt

som en bestämmelse om minskning av

förmån vid retroaktiv utbetalning av

bostadstillägg bör införas i lagen om

bostadstillägg till pensionärer.

I propositionen föreslås att 5 kap. 14

§ och 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL

och hänvisningen i 15 § lagen om

bostadstillägg till pensionärer till 16

kap. 5 § sjätte stycket AFL upphävs

samt att ett nytt stycke införs i 9 §

sistnämnda lag rörande minskning av

bostadstillägg vid retroaktiv

utbetalning av sådant tillägg.

Lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslagen.

Vissa lagändringar

Utskottet har uppmärksammat att

bestämmelsen i 21 kap. 1 § första och

andra styckena AFL innehåller

hänvisning till 3 kap. 4 § första

stycket 3 samma lag. Eftersom nämnda

punkt 3 enligt propositionens förslag

upphävs bör hänvisningen i 21 kap. 1 §

första och andra styckena i stället

göras till 3 kap. 4 § första stycket 2.

Utskottet föreslår en sådan

redaktionell ändring.

Utskottet vill samtidigt föreslå en

redaktionell ändring av 3 kap. 2 b §

AFL, som i första stycket innehåller en

hänvisning till 10 § tredje stycket

samma kapitel. Hänvisningen bör

rätteligen avse paragrafens andra

stycke.

Utskottet lägger i bilaga 2 fram

förslag till lagändringar.

Ersättning för sjukresor från den

allmänna försäkringen

I propositionen föreslås att

ersättningen från sjukförsäkringen till

sjukvårdshuvudmännen för sjukresor

enligt 2 kap. AFL avskaffas fr.o.m. den

1 januari 1996. Ersättningen skall i

stället lämnas genom det fr.o.m. nämnda

tidpunkt införda nya generella

statsbidraget till landstingen.

Införande av ett nytt generellt

statsbidrag till landstingen har efter

förslag från regeringen i proposition

1994/95:150 antagits av riksdagen (bet.

1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:448).

Samtidigt beslutade riksdagen att

reducera förslagsanslaget B 2

Sjukvårdsförmåner m.m. med ett belopp

som motsvarade storleken på 1994 års

sjukreseersättning. Att ersättningen

från sjukförsäkringen till

sjukvårdshuvudmännen avskaffas får till

följd att begränsningsreglerna i 2 kap.

1 § tredje stycket avseende bl.a.

högsta resekostnad föreslås upphävda.

Sådana regler kan i stället enligt

regeringen meddelas inom ramen för

statsbidragsföreskrifterna.

Sjukvårdshuvudmännens kostnader för

sjukresor som omfattas av förordning

(EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av

systemen för social trygghet när

anställda, egenföretagare och deras

familjemedlemmar flyttar inom

gemenskapen eller en överenskommelse om

social trygghet eller sjukvårdsförmåner

mellan Sverige och annan stat föreslås

dock fortfarande ersättas genom

sjukförsäkringen.

Utskottet tillstyrker förslagen.

Försöksverksamheter med alternativa

ersättningssystem inom vuxentandvården

I propositionen anförs att sedan år

1991 pågår som ett led i arbetet med

att reformera ersättningssystemet inom

vuxentandvården försöksverksamheter

inom Kristianstads och Göteborgs och

Bohus läns landsting samt Göteborgs

kommun. I förordningen (1991:1234) om

försöksverksamheter inom tandvården

angavs ursprungligen att

försöksverksamheterna fick pågå under

längst tre år räknat från den 1 oktober

1991. Försöksperioden har efter

riksdagens godkännande förlängts till

utgången av år 1995.

Tidsperioden för försöksverksamheterna

föreslås i propositionen förlängd

längst till utgången av år 1996.

I motion 1994/95:Sf243 av Monica Öhman

m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande

om en försöksverksamhet med

premietandvård i Norrbotten.

Motionärerna anser att i avvaktan på

att en ny försäkring utformas så bör en

försöksverksamhet som omfattar såväl

offentlig som privat tandvård under en

tid av tre år kunna genomföras i

Norrbotten.

Regeringen uppger i propositionen att

riksdagen innevarande höst kommer att

föreläggas ett förslag om ett

reformerat ersättningssystem för

vuxentandvård. Inriktningen är att det

nya systemet skall kunna träda i kraft

tidigast den 1 juli 1996. Enligt

regeringen är det väsentligt att de

redan inledda försöksverksamheterna kan

bedrivas fullt ut fram till dess det

förändrade ersättningssystemet träder i

kraft, dock längst till utgången av år

1996. I den aviserade propositionen

kommer regeringen att redovisa de

hittillsvarande erfarenheterna av

försöksverksamheterna.

Mot bakgrund av vad som uppgetts i

propositionen angående att ett förslag

till ett nytt ersättningssystem för

vuxentandvård kommer att föreläggas

riksdagen saknas enligt utskottets

mening anledning att nu påbörja

ytterligare försöksverksamheter inom

vuxentandvården. Utskottet delar dock

regeringens uppfattning att

tidsperioden för de pågående

försöksverksamheterna bör förlängas.

Utskottet tillstyrker sålunda

regeringens förslag och avstyrker

bifall till motion 1994/95:Sf243.

Prisnedsättningen av läkemedel

Fr.o.m. den 1 juli 1995 gäller att

nedsättningen av den enskildes avgift

vid inköp av prisnedsatta läkemedel

skall göras endast till den del det

sammanlagda priset för läkemedlen

överstiger 160 kr med tillägg av 60 kr

för varje läkemedel utöver det första.

I propositionen anförs att

tillämpningen av reglerna har medfört

att den enskilde vid inköp av två

läkemedel får betala 160 kr plus 60 kr

oavsett om det faktiska priset för det

ytterligare förskrivna läkemedlet är

lägre än 60 kr. Den enskilde kan dock

genom att dela upp sina läkemedelsinköp

på flera inköpstillfällen kringgå

avgiftsreglerna.

Regeringen föreslår att en ändring

görs i lagen (1981:49) om begränsning

av läkemedelskostnader, m.m. som

innebär att vid samtidigt inköp av

flera prisnedsatta läkemedel skall den

enskildes avgift på varje tillkommande

läkemedel utöver det första vara det

faktiska försäljningspriset, dock högst

60 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Reglementet angående förvaltning av

Riksförsäkringsverkets fonder

Enligt reglementet (1961:265) angående

förvaltningen av Riksförsäkringsverkets

(RFV) fonder förvaltar verket

arbetsskadefonden, den särskilda

yrkesskadefonden, fonden för frivillig

yrkesskadeförsäkring, delpensionsfonden

samt fonden för den frivilliga

pensionsförsäkringen. Fonderna är

uppbyggda av intäkter från avgifter.

Det sammanlagda marknadsvärdet uppgår

för närvarande till ca 6 miljarder

kronor. RFV förvaltar även ett antal

mindre fonder, bl.a. donationsfonder,

vilka inte omfattas av de nuvarande

bestämmelserna i reglementet. Fonderna

som omfattas av reglementet förvaltas

av ett särskilt organ, fondfullmäktige.

I huvudsak får placering av fondmedel

endast ske i stats- och

bostadsobligationer samt

statsskuldväxlar och certifikat.

I propositionen föreslås ändrade

placeringsregler för fonderna.

Placeringsreglerna bör enligt

regeringen anpassas till den utveckling

som skett under senare tid på

penningmarknaden. Medlen skall placeras

så att krav på långsiktigt hög

avkastning, tillfredsställande

betalningsberedskap och riskspridning

samt betryggande säkerhet tillgodoses.

Placeringsreglerna skall i stort sett

omfatta räntebärande värdepapper på

marknaden i svensk valuta. Undantag

skall bl.a. avse konvertibla skuldebrev

och skuldebrev förenade med optionsrätt

till nyteckning samt skuldförbindelser

utställda i utländsk valuta.

Fondfullmäktige skall ha möjlighet att

handla med optioner och terminer eller

andra likartade finansiella instrument

under förutsättning att det är fråga om

att effektivisera förvaltningen av

fondens tillgångar eller skydda

tillgångarna mot risker. I reglementet

skall vidare anges att fondmedel får

placeras hos Riksbanken, annan bank

eller postgirot. Fullmäktige skall

också ha rätt att anta ackord vid

betalningsinställelse eller konkurs.

Den möjlighet som nu finns att placera

arbetsskadefondens medel i

skuldförbindelser utfärdade av företag

som har till syfte att befordra

folkhälsan eller att medverka till att

förhindra nedsättning av arbetsförmågan

är enligt regeringen inte längre

aktuell då efterfrågan härav saknas.

Bestämmelsen föreslås därför utgå.

Regeringen föreslår vidare att det i

reglementet införs bestämmelser om att

fondfullmäktige för varje räkenskapsår

skall upprätta en årsredovisning som

skall granskas av Riksrevisionsverket.

Fondernas tillgångar bör enligt

regeringen också redovisas i den för

RFV och de allmänna försäkringskassorna

gemensamma årsredovisningen.

Samtliga fonder som förvaltas av RFV

föreslås i propositionen bli omfattade

av bestämmelserna i reglementet. I den

mån särskilda regler gäller för någon

fond skall dock dessa tillämpas.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begär i

motion 1995/96:Sf7 yrkande 7 förslag

till sådan ändring av reglementet att

möjligheter ges till placering i

utländska räntebärande värdepapper. En

sådan placeringsmöjlighet innebär

enligt motionärerna att köpkraften

behålls bättre internationellt och att

svängningarna i kronkursen i någon mån

kan stabiliseras.

Utskottet delar regeringens bedömning

att fondmedel inte skall få användas

till placering i värdepapper utställda

i utländsk valuta. En sådan placering

innebär enligt utskottets mening bl.a.

en inte obetydlig risk i form av

valutakursförändringar. Utskottet

tillstyrker sålunda regeringens förslag

och avstyrker bifall till motion

1995/96:Sf7 yrkande 7.

Vissa avgiftsfrågor

Ändrade procentsatser för vissa

avgifter

Socialavgifter erläggs i form av

arbetsgivaravgifter och egenavgifter.

Den totala avgiftssumman är för

arbetsgivare 31,36 % av

avgiftsunderlaget, varav

sjukförsäkringsavgift 6,23 %,

arbetsmarknadsavgift 4,32 % och

lönegarantiavgift 0,20 %.

Avgiftsunderlaget beräknas i princip på

lönesumman.

En egenföretagare erlägger

socialavgifter med 29,75 % av

avgiftsunderlaget, varav

sjukförsäkringsavgift 6,92 % och

arbetsmarknadsavgift 2,20 %.

Avgiftsunderlaget beräknas i princip på

inkomsten av annat förvärvsarbete.

Den 1 januari 1995 trädde lagen

(1994:1744) om allmänna egenavgifter i

kraft och ersatte då lagen (1992:1745)

om allmän sjukförsäkringsavgift som

trätt i kraft den 1 januari 1993. De

allmänna egenavgifterna är för år 1995

pensionsavgift med 1 % och

sjukförsäkringsavgift med 2,95 % av

avgiftsunderlaget. Avgifterna erläggs i

princip av dem som har inkomst av

anställning och annat förvärvsarbete

som är pensionsgrundande. Avgiften är

avdragsgill vid taxeringen.

I propositionen föreslås beträffande

arbetsgivaravgifterna att 1,10

procentenheter av

sjukförsäkringsavgiften förs över till

arbetsmarknadsavgiften och 0,05

procentenheter av

sjukförsäkringsavgiften förs över till

lönegarantiavgiften. Samtidigt föreslås

att sjukförsäkringsavgiften skall höjas

med 0,20 procentenheter. Förslaget

innebär att sjukförsäkringsavgiften

skall vara 5,28 %,

arbetsmarknadsavgiften 5,42 % och

lönegarantiavgiften 0,25 % av

avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari

1996.

En motsvarande växling på 1,10

procentenheter mellan

sjukförsäkringsavgiften och

arbetsmarknadsavgiften föreslås också

för de socialavgifter som erläggs av

egenföretagare. Sjukförsäkringsavgiften

blir i detta fall 5,82 % och

arbetsmarknadsavgiften 3,30 % av

avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari

1996.

I propositionen föreslås vidare att

den allmänna sjukförsäkringsavgiften

höjs med en procentenhet till 3,95 % av

avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari

1996.

Växlingen mellan

sjukförsäkringsavgiften och

arbetsmarknadsavgiften är ett led i den

växling mellan de båda avgifterna som

inleddes för år 1995 och som enligt

riksdagens beslut under föregående

riksmöte (prop. 1994/95:25, bet. FiU1,

rskr.141) skall ske även åren

1996-1998. Växlingen motiverades med

behovet av att minska underskottet i

Arbetsmarknadsfonden. Enligt samma

beslut skulle den allmänna egenavgiften

i form av sjukförsäkringsavgift höjas

för åren 1996-1998 med en procentenhet

per år. Växlingen mellan

sjukförsäkringsavgiften och

lönegarantiavgiften motiveras i

propositionen med att ökade kostnader

uppkommer inom lönegarantisystemet på

grund av att arbetsgivaravgifter

fortsättningsvis skall betalas på lön

utbetald enligt reglerna om

lönegaranti.

Höjningen av sjukförsäkringsavgiften

föreslås för att kostnadsneutralitet

skall uppstå för arbetsgivarna när

nivån inom sjuklönesystemet sänks den 1

januari 1996.

I motionerna Sf6 av Sigge Godin m.fl.

(fp) yrkande 1 (delvis) och Sf7 av Rose-

Marie Frebran m.fl. (kds) yrkande 8

hemställs om avslag på förslaget om en

växling mellan sjukförsäkringsavgiften

och arbetsmarknadsavgiften. I den

senare motionen, yrkande 9, hemställs

om avslag även på förslaget om höjning

av arbetsgivaravgiften till

sjukförsäkringen.

I motion Sf6 framhålls att Folkpartiet

liberalerna inte stöder avskaffandet av

den obligatoriska

arbetslöshetsförsäkringen och därmed

inte heller den växlingsmodell som

regeringen föreslår. I motion Sf7

erinras om att Kristdemokraterna

tidigare föreslagit dels att en

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

åter införs, dels att

arbetsgivaravgifterna skall sänkas med

1,5 procentenheter för att näringslivet

skall ges förutsättningar att skapa nya

arbeten.

I motion Sf8 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) yrkande 3 begärs beslut om att

arbetsmarknadsavgiften skall höjas med

0,9 procentenheter i stället för 1,1

procentenheter.

Beträffande förslaget om en höjning av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften

yrkas avslag på detta i motionerna Sf7

av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds)

yrkande 12 och Sf8 av Birger Schlaug

m.fl. (mp) yrkande 4. Ett yrkande om

att en avgiftshöjning på en

procentenhet skall avvisas finns också

i yrkande 12 i den under den allmänna

motionstiden vid föregående riksmöte

väckta motionen 1994/95:Sk349 av Alf

Svensson m.fl. (kds).

I motion Sf8 yrkandena 5 och 6 framför

motionärerna som ett alternativ till

förslagen att höja arbetsgivaravgiften

till sjukförsäkringen och den allmänna

sjukförsäkringsavgiften att vissa

miljörelaterade skatter höjs.

Ytterligare en motion, 1994/95:Sf217

av Sven-Erik Österberg m.fl. (s), berör

de allmänna egenavgifterna. I motionen

begärs ett tillkännagivande om att

effekterna vid införande av

egenavgifter i det sociala skyddsnätet

bör utredas.

Som ovan nämnts är såväl växlingen

mellan sjukförsäkringsavgiften och

arbetsmarknadsavgiften som höjningen av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften

ett ytterligare steg i de årliga

förändringar av avgifterna som enligt

riksdagens beslut vid föregående

riksmöte skulle genomföras t.o.m. år

1998. Utskottet tillstyrkte i sitt

yttrande 1994/95:SfU6y dessa

avgiftsförändringar under förutsättning

av att den allmänna egenavgiften för

finansiering av kontantförmåner vid

arbetslöshet slopades, vilket också

blev riksdagens beslut. Utskottet

tillstyrker därför förslagen om en

avgiftsväxling och avstyrker bifall

till motionerna Sf6 yrkande 1 i denna

del, Sf7 yrkande 8 och Sf8 yrkande 3.

Utskottet tillstyrker också den

föreslagna avgiftsväxlingen mellan

sjukförsäkringsavgiften och

lönegarantiavgiften.

Utskottet har ovan tillstyrkt att

kompensationsnivån inom

sjuklönesystemet sänks, och utskottet

tillstyrker därför att

arbetsgivaravgiften till

sjukförsäkringen höjs med 0,20

procentenheter för att

kostnadsneutraliteten skall

upprätthållas. Motion Sf7 yrkande 9 bör

därför avslås av riksdagen.

Utskottet tillstyrker också förslagen

om en höjning av den allmänna

sjukförsäkringsavgiften och avstyrker

bifall till motionerna Sf7 yrkande 10,

Sf8 yrkande 4 och 1994/95:Sk349 yrkande

12.

Med dessa ställningstaganden från

utskottets sida blir några alternativa

finansieringskällor i enlighet med

yrkandena 5 och 6 i motion Sf8 inte

aktuella.

Vad avser yrkandet i motion

1994/95:Sf217 om en utredning av

effekterna vid införande av

egenavgifter i det sociala skyddsnätet

vill utskottet erinra om det arbete med

ett reformerat pensionssystem som pågår

inom regeringskansliet i den s.k.

Genomförandegruppen. Utskottet

förutsätter att man i samband med

utarbetandet av ett förslag till

riksdagen om det reformerade

pensionssystemets finansiering noga

överväger effekterna av en

finansiering av den sociala tryggheten

med allmänna egenavgifter. Något

tillkännagivande med anledning av

motion 1994/95:Sf217 är därför inte

påkallat.

Skyldigheten att betala

arbetsgivaravgifter

I samband med skattereformen år 1990

utvidgades begreppet arbetsgivare i

socialavgiftslagen så att, även om

anställningsförhållande inte föreligger

skall den som har utgett ersättningar

som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §

andra stycket eller 11 kap. 2 § första

stycket m), andra stycket och femte

stycket AFL är att hänföra till inkomst

av anställning anses som arbetsgivare.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §

andra stycket och 11 kap. 2 § andra

stycket AFL räknas, utom i särskilt

angivna undantagsfall, ersättning i

pengar eller andra skattepliktiga

förmåner för utfört arbete i annan form

än pension som inkomst av anställning,

även om mottagaren inte är anställd hos

den som utger ersättningen. Den som

utför arbetet anses som arbetstagare,

och den som utger ersättningen som

arbetsgivare. I 11 kap. 2 § första

stycket finns en uppräkning under a) -

r) av huvudsakligen sociala

ersättningar, såsom sjukpenning från

AFL, ersättningar vid arbetslöshet och

arbetsmarknadsutbildning enligt lagar

på arbetsmarknadsområdet,

vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen

m.fl. som likställs med

pensionsgrundande inkomst. Som sådan

inkomst räknas enligt den nämnda

uppräkningen också under m) angivna

bidrag från Sveriges författarfond och

konstnärsnämnden. Bidragen under m) är

sålunda i enlighet med den ovannämnda

hänvisningen i socialavgiftslagen till

AFL de enda statliga ersättningarna i

uppräkningen som gjorts

socialavgiftspliktiga.

I socialavgiftslagens 2 kap. 1 §

finns bestämmelser om vilka avgifter

som den som är att anse som arbetgivare

enligt lagens 1 kap. skall erlägga. I

lagrummet finns ett stadgande om att på

ersättning som avses i 11 kap. 2 §

första stycket m) skall endast

tilläggspensionsavgift erläggas. I 2

kap. 4 § finns bestämmelser om vad man

skall bortse från vid bestämmande av

arbetsgivarens avgiftsunderlag.

I propositionen föreslås att i 2 kap.

4 § skall i klarläggande syfte tas in

en bestämmelse om att man vid

bestämmande av avgiftsunderlaget

fr.o.m. den 1 januari 1996 även skall

bortse från de i 11 kap. 2 § första

stycket uppräknade statliga

ersättningarna med undantag för

ersättningarna under m). Förslaget

motiveras med att i samband med det nya

uppbördsförfarandet av de statliga

arbetsgivaravgifterna har oklarhet

uppkommit när det gäller vilka sociala

förmåner och ersättningar som skall

beläggas med arbetsgivaravgifter.

Enligt propositionen skall ersättning

som utbetalas enligt lönegarantilagen

(1992:479) i enlighet med det

föreslagna klarläggandet därför fr.o.m.

den 1 januari 1996 ligga till grund för

beräkning av arbetsgivaravgifter.

Bakgrunden till förslaget är att

Riksskatteverket i en skrivelse till

Socialdepartementet den 18 augusti 1995

begärt en lagändring vad avser de

nämnda sociala ersättningarna. I

skrivelsen framhåller verket att av

uttalanden i förarbeten m.m. står det

helt klart att det inte varit avsikten

att sociala avgifter skall betalas på

ersättningarna i fråga. Efter de

ändringar som har gjorts i AFL och

lagen om socialavgifter är dock, enligt

verkets mening, lagtextens utformning

sådan att det av den framgår att bl.a.

de ersättningar som räknas upp i 11

kap. 2 § AFL rätteligen skall vara

underlag för sociala avgifter. Om

avsikten fortfarande är att avgifter

inte skall tas ut, krävs enligt verkets

mening en lagändring, lämpligen i form

av ett tillägg till 2 kap. 4 §

socialavgiftslagen.

Utskottet har inhämtat Lagrådets

yttrande över denna del av

propositionen. Yttrandet finns intaget

i bilaga 3 till betänkandet.

Lagrådet erinrar om att något

uttalande om eventuella konsekvenser

för skyldigheten att betala

arbetsgivaravgifter för sociala

förmåner och liknande ersättningar i

samband med att arbetsgivarbegreppet

utvidgades vid 1990 års skattereform

inte gjordes i de propositioner som låg

till grund för reformen (1989/90:110

och 1990/91:54). Skatteutskottet

anförde dock vid behandlingen av den

sistnämnda propositionen - i samband

med att utskottet tillstyrkte förslaget

att socialavgifter skulle erläggas

också för vissa utbetalningar från s.k.

avtalsförsäkringar - att sociala

förmåner av olika slag och liknande

statliga ersättningar liksom hittills

skulle undantas från avgiftsplikt

(1990/91:SkU10 s. 166).

Enligt Lagrådets mening kan

riktigheten av Riksskatteverkets

uppfattning ifrågasättas. Lagrådet

framhåller att det visserligen skulle

kunna anföras att vissa av de berörda

ersättningarna utgår i stället för

ersättning för utfört arbete och att de

i vissa fall bestäms till sin storlek i

relation till den inkomst av

förvärvsarbete som tidigare förelegat.

Andra ersättningar som ingår i

uppräkningen i 11 kap. 2 § första

stycket AFL utgår däremot utan något

samband med tidigare utfört

förvärvsarbete. Gemensamt för samtliga

ersättningar är, anför Lagrådet, att de

utgår utan att det föreligger något

egentligt

arbetsgivar/arbetstagarförhållande

mellan utbetalare och mottagare.

Ersättningarna utgår inte heller direkt

som kompensation för utfört arbete.

Något stöd för att utbetalaren av

ersättning i dessa fall skall bedömas

som arbetsgivare i socialavgiftslagens

mening är enligt Lagrådet svårt att se.

Lagrådet framhåller också att i de

fall där det av särskilda skäl anses

att arbetsgivaravgift skall utgå på

ersättning av det slag varom här är

fråga eller på liknande utbetalningar

har det hittills uttryckligen angivits

i socialavgiftslagen att en

avgiftsskyldighet föreligger. Så är

fallet t.ex. med de bidrag som utges

från Sveriges författarfond och

Konstnärsnämnden (11 kap. 2 § första

stycket m) AFL). Med en sådan

lagteknik får enligt Lagrådet närmast

anses följa att andra ersättningar av

motsvarande slag faller utanför

avgiftsskyldigheten.

Avslutningsvis anför Lagrådet i denna

fråga att om det emellertid, trots vad

Lagrådet framhållit, anses önskvärt med

ett klarläggande i 2 kap. 4 § första

stycket socialavgiftslagen att de

berörda ersättningarna inte är

avgiftsgrundande, bör det i klarhetens

intresse också anges i

övergångsbestämmelserna att avgifter

inte tas ut på ersättningar som har

betalats ut före den nya lagregelns

ikraftträdande.

Beträffande uttalandet i propositionen

om att lönegarantiersättningar i

enlighet med det i propositionen

föreslagna klarläggandet fr.o.m. den 1

januari 1996 skall ligga till grund för

beräkning av arbetsgivaravgifter

påpekar Lagrådet att uttalandet inte är

åtföljt av något förslag till lagtext.

Enligt Lagrådets mening bör

skyldigheten att betala

arbetsgivaravgift på lönegarantibelopp

framgå direkt av lagen genom ett

tillägg i 2 kap. 3 § första stycket.

Dessutom bör enligt Lagrådet ett

tillägg i 1 kap. 2 § andra stycket

vvervägas av innebörd att den som

betalar ut garantibelopp enligt

lönegarantilagen är att anse som

arbetsgivare.

Utskottet delar helt Lagrådets

uppfattning att det är svårt att se

något stöd för att utbetalarna/de

allmänna försäkringskassorna m.fl. av

de ifrågavarande sociala ersättningarna

är arbetsgivare i socialavgiftslagens

mening. Förarbetena till lagen liksom

den lagteknik som valts talar också mot

en sådan tolkning av lagen som

Riksskatteverket gör i sin förenämnda

skrivelse till regeringen.

Utskottets principiella inställning är

därför att den föreslagna lagändringen

som begärts av Riksskatteverket kan

förefalla onödig. Ingenting hindrar

emellertid myndigheten från att kräva

in de avgifter på sociala förmåner som

den anser sig ha stöd för i lag om

ändringen inte genomförs. Riktigheten i

kraven kan då bara prövas genom en

process i domstol. Utskottet accepterar

därför det föreslagna undantaget i 2

kap. 4 § socialavgiftslagen.

Lagändringen bör emellertid åtföljas av

en övergångsbestämmelse, så att inte

avgifter kan tas ut för förfluten tid.

Utskottet delar också Lagrådets

uppfattning att den skyldighet att

fr.o.m. den 1 januari 1996 betala

arbetsgivaravgift på lönegarantibelopp

som avses med propositionen bör framgå

direkt av lagen, och utskottet föreslår

en ändring i 2 kap. 3 § första stycket

socialavgiftslagen och

övergångsbestämmelser till denna

ändring.

Avslutningsvis vill utskottet

framhålla att den lagtekniska

utformningen av socialavgiftslagen gör

lagen svårtillgänglig vid

tillämpningen, och utskottet förutser

att den lagändring som nu görs i 2 kap.

4 § ytterligare kan bidra till

tillämpningssvårigheter eftersom den

bryter det mönster som lagen är

uppbyggd efter. Det är framför allt det

utvidgade arbetsgivarbegreppet som

tycks vålla problem vid tillämpningen,

trots de uttalanden som gjordes i

specialmotiveringen till ändringen.

Svårigheterna beror sannolikt på att

lagen utformats mot bakgrund av

socialförsäkringens förmånssystem och

med hänvisningar till AFL. Utskottet

anser därför, inte minst mot bakgrund

av de stora förändringar som förestår

inom socialförsäkringsområdet, att

regeringen snabbt bör göra en

lagteknisk översyn av lagen som syftar

till en från AFL mer fristående lag, i

vilken skyldigheten att betala

socialavgifter lättare kan utläsas av

lagtext och förarbeten. I samband

därmed bör även ökade möjligheter till

förhandsbesked beträffande skyldigheten

att betala socialavgifter övervägas.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Övriga frågor väckta i motioner

Två karensdagar

I motion Sf4 yrkande 1 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs beslut om att

införa ytterligare en karensdag i

sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 juli

1996. I samma motion yrkande 2 begärs

förslag på nödvändiga förändringar vid

införandet av ytterligare en karensdag.

Motionärerna pekar på problemet med

karensdagar för anställda som arbetar

skift eller har fler än en arbetsgivare

och anser att regeringen bör återkomma

med förslag som innebär att ingen får

fler än två karensdagar. Vidare bör

enligt motionärerna möjligheterna för

småföretagare att återförsäkra sig hos

försäkringskassan anpassas till två

karensdagar.

Enligt utskottets mening kan redan en

karensdag i sjukersättningssystemen för

många försäkrade medföra oförutsedda

och förhållandevis stora

inkomstbortfall. Om ytterligare en

karensdag skulle införas befarar

utskottet att det skulle innebära

alltför stora påfrestningar för redan

utsatta gruppers försörjningssituation.

Mot bakgrund härav kan utskottet inte

förorda införandet av ytterligare en

karensdag. Utskottet avstyrker därför

bifall till motion Sf4 yrkande 1 och

till följd härav även till yrkande 2 i

samma motion.

Sjukpenninggrundande inkomst

Som tidigare redovisats utgörs den

sjukpenninggrundande inkomsten av den

årliga inkomst i pengar eller andra

skattepliktiga förmåner som en

försäkrad kan antas komma att tills

vidare få för eget arbete, antingen på

grund av anställning eller genom annat

förvärvsarbete.

I motion Sf4 yrkande 3 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att

den sjukpenninggrundande inkomsten

skall räknas på ett medelvärde av de

senaste 24 månadernas inkomst. Enligt

motionärerna bör förändringen

genomföras fr.o.m. den 1 juli 1996.

Utskottet har såväl i betänkande

1994/95:SfU10 som i yttrande

1994/95:SfU7y till finansutskottet

behandlat frågan om ändrade

bestämmelser för beräkning av

sjukpenninggrundnade inkomst. Utskottet

har då erinrat om att Sjuk- och

arbetsskadeberedningen (numera Sjuk-

och arbetsskadekommittén) enligt sina

nya direktiv (dir. 1995:54)

Försäkringsskydd och rehabilitering vid

ohälsa har att utforma regler för

beräkning av förmånsgrundande inkomst

vid kort eller medellång sjukfrånvaro

med utgångspunkt från att denna skall

avse aktuell inkomst alternativt

baseras på inkomsten under en period

före sjukfallet. Med hänvisning härtill

ansåg utskottet att kommitténs förslag

borde avvaktas, och utskottet avstyrkte

därför bifall till motioner i ämnet.

Utskottet vidhåller denna uppfattning

och avstyrker bifall till motion Sf4

yrkande 3.

Konsekvensanalyser

I motion Sf5 yrkande 4 av Ulla

Hoffmann m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om konsekvensanalyser

av propositionens olika förslag.

Motionärerna framhåller att de

tidigare har påpekat brister när det

gäller att beskriva hur olika förslag

ekonomiskt drabbar olika grupper.

Utskottet har i betänkande

1994/95:SfU20 behandlat Riksdagens

revisorers förslag 1994/95:RR10

Kontroll av socialförsäkringen.

Utskottet anförde då bl.a. att

utskottet delade revisorernas

uppfattning att

konsekvensbeskrivningarna i

propositioner är bristfälliga i olika

avseenden. Utskottet påminde om att

utskottet även tidigare (se t.ex.

1993/94:SfU4y) hade påtalat brister i

regeringens redovisning av effekter av

olika förslag och att förslagen till

förändringar på olika områden inte hade

föregåtts av ordentliga

konsekvensanalyser vare sig i fråga om

förändringar av inkomster och utgifter

eller vad gällde tänkbara eller

förväntade beteendeförändringar hos

grupper eller individer som berördes av

ändringarna. Även det förhållandet att

konsekvenser för andra

socialförsäkringsförmåner eller andra

samhällssektorer hade saknats var

enligt utskottet otillfredsställande.

Utskottet såg positivt på att

regeringen avsåg att höja sin

ambitionsnivå vad gäller beräkningar av

budgeteffekter och budgetprognoser och

att även se över hur långsiktigheten i

budgetbesluten kunde stärkas. Enligt

utskottets mening var det också

nödvändigt att redovisningen av

inkomster och utgifter för olika

socialförsäkringsändamål förbättrades

och förenklades. Därmed skulle också

riksdagens möjligheter att överblicka

redovisningen öka. Självklart borde

enligt utskottets mening regeringens

förslag till regelförändringar utformas

så att det var möjligt att kontrollera

socialförsäkringen. Utskottet föreslog

att riksdagen som sin mening skulle ge

regeringen detta till känna. Riksdagen

biföll utskottets hemställan (rskr.

1994/95: 436 och 437).

I ovan angivna yttrande 1993/94:SfU4y

redovisade utskottet en rad exempel på

brister i redovisningen av konsekvenser

av förslag till förändringar i

socialförsäkringssystemet.

Sammanfattningsvis ansåg utskottet att

det dittillsvarande sättet att i

propositioner till riksdagen beskriva

dessa konsekvenser var outvecklat och

ofullständigt. En förklaring till detta

kunde enligt utskottet vara att de

ekonomiska problemen inom

socialförsäkringen var av relativt sent

datum. De nya kraven på effektivitet

och besparingar inom systemen ställde

emellertid med nödvändighet krav även

på metodutveckling av

konsekvensanalyser vid mer

genomgripande förändringar.

Utvecklingsarbetet i detta hänseende

måste enligt utskottet sträcka sig över

ett vitt fält. Modeller för beräkning

av dynamiska effekter vid

regelförändringar inom

socialförsäkringen måste arbetas fram.

Vidare måste standardiserade system för

beräkning och redovisning av de

finansiella konsekvenserna vid

regeländringar tillämpas, inte minst

vid propositionernas

konsekvensbeskrivningar. När det gällde

mer genomgripande förändringar inom

socialförsäkringssystemet borde enligt

utskottet såväl de samhällsekonomiska

konsekvenserna på kort och på lång sikt

som de omedelbara konsekvenserna för

staten, kommunerna och de enskilda som

grupp och som individer redovisas. För

kommunernas del borde då även beaktas

att en övervältring kunde ske i form av

ökade socialbidragskostnader. Detta

framgick enligt utskottet av det då

nyligen avlämnade betänkandet Sambandet

mellan samhällsekonomi, transfereringar

och socialbidrag (SOU 1994:46).

Redovisningarna borde också innehålla

analyser av tänkbara finansiella

konsekvenser för andra

socialförsäkringsförmåner inkl.

arbetslöshetsförmånerna. Inom området

fanns en lång erfarenhet av de

försäkrades beteendemönster utifrån

olika utformningar av regelverket

liksom omfattande statistiska uppgifter

från olika konjunkturlägen som enligt

utskottet borde kunna tas till vara för

att få fram mera ingående analyser av

överströmningar mellan olika

transfereringsslag.

Utskottet vill även erinra om att

finansutskottet berört frågan i samband

med behandlingen av 1995 års

kompletteringsproposition angående ett

tak för de offentliga utgifterna.

Enligt propositionen hade en särskild

utredare tillkallats för att se över

lagregleringen av den statliga

budgetprocessen och revisionen.

Finansutskottet förutsatte att de av

utskottet i yttrande 1994/95:SfU7y

framförda synpunkterna om behovet av

utförligare information om de

bakomliggande faktorer som ligger till

grund för regeringens beräkning av

utgifterna på olika anslag skulle komma

att beaktas av utredaren.

Utskottet vill återigen understryka

vikten av att olika förslag till

förändringar föregås av ordentliga

konsekvensanalyser och att dessa

redovisas för riksdagen. Med hänsyn

till vad såväl utskottet som

finansutskottet uttalat samt mot

bakgrund av att riksdagen redan givit

regeringen till känna vad utskottet

anfört i denna fråga anser utskottet

emellertid att någon ytterligare åtgärd

från riksdagens sida nu inte är

påkallad. Med det anförda får motion

Sf5 yrkande 4 anses besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande enhetlig

ersättningsnivå

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1,

1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda

i dessa delar, 1995/96:Sf7

yrkandena 1, 2 och 3 samt

1995/96:Sf8 yrkandena 1 och 2

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 3 kap. 4, 4 a - d, 7

b, 9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6

och 14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3

av övergångsbestämmelserna till

lagen (1994:1568) om ändring i

nämnda lag med det tillägget att

ikraftträdande - och

övergångsbestämmelserna till

lagförslaget skall kompletteras med

en tredje punkt av följande

lydelse: Äldre bestämmelser

tillämpas på ersättning som avser

tid före ikraftträdandet.,

2. lag om ändring i lagen

(1991:1047) om sjuklön såvitt avser

6, 15 och 23 §§ med den ändringen

att i 15 § skall 6 § 1 bytas mot

6 § första stycket 1 ,

3. lag om ändring i lagen

(1977:265) om statligt

personskadeskydd,

4. lag om ändring i lagen

(1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård,

5. lag om ändring i lagen

(1989:225) om ersättning till

smittbärare,

6. lag om ändring i uppbördslagen

(1953:272),

dels beslutar att

ikraftträdandebestämmelsen till

ovan under punkterna 2-5 angivna

lagar skall kompletteras med en

övergångsbestämmelse av följande

lydelse: Äldre bestämmelser

tillämpas på ersättning som avser

tid före ikraftträdandet.,

res. 1 (fp)

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

res. 4 (kds)

2. beträffande pappa- och

mammamånaderna

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Sf4 yrkande 4 och

1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda

i dessa delar,

res. 5 (m)

res. 6 (fp),

3. beträffande försäkring mot

kostnader för sjuklön m.m.

att riksdagen antar regeringens

förslag till

1. lag om ändring i lagen

(1991:1047) om sjuklön såvitt avser

17 §,

2. lag om ändring i lagen (1993:16)

om försäkring mot vissa

semesterlönekostnader,

4. beträffande sjuklön vid

upprepade korttidsanställningar hos

samma arbetsgivare

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1991:1047) om sjuklön såvitt avser 3

§,

5. beträffande tillfällig

föräldrapenning när tillsynsbehovet

grundat rätt till vårdbidrag

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 4 kap. 11 och 11 b §§,

6. beträffande gravida kvinnors

sjukskrivning

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Sf4 yrkandena 5 och 6 och

1995/96:Sf5 yrkande 3,

res. 7 (m)

res. 8 (v)

7. beträffande bostadstillägg

till pensionärer

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer

såvitt avser 1, 5 och 5 a §§,

8. beträffande följdändringar

med anledning av sänkt folkpension

för gifta

att riksdagen antar regeringens

förslag till

1. lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 5 kap. 14 § och 16

kap. 5 § sjätte stycket,

2. lag (1994:308) om bostadstillägg

till pensionärer i de delar som inte

berörts under moment 7 ovan,

9. beträffande vissa

lagändringar

att riksdagen beslutar att 3 kap. 2

b § första stycket och 21 kap. 1 §

första och andra styckena lagen

(1962:381) om allmän försäkring skall

erhålla ändrad lydelse i enlighet med

Utskottets förslag i bilaga 2,

10. beträffande ersättning för

sjukresor från sjukförsäkringen

att riksdagen antar regeringens

förslag till

1. lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring i

de delar som inte berörts under

momenten 1, 5 och 8 ovan,

2. lag om ändring i lagen

(1995:839) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen

(1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen

(1991:419) om

resekostnadsersättning vid

sjukresor,

5. lag om ändring i lagen (1995:844)

om ändring i lagen (1991:419) om

resekostnadsersättning vid sjukresor,

11. beträffande förlängd

försöksverksamhet inom

vuxentandvården

att riksdagen med bifall till

regeringens förslag och med avslag på

motion 1994/95:Sf243 godkänner vad

regeringen föreslagit om förlängt

tandvårdsförsök,

12. beträffande

läkemedelskostnader

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1981:49) om begränsning av

läkemedelskostnader, m.m.,

13. beträffande förvaltningen av

Riksförsäkringsverkets fonder

att riksdagen med bifall till

regeringens förslag och med avslag

på motion 1995/96:Sf7 yrkande 7

antar regeringens förslag till lag

om ändring i reglementet (1961:265)

angående förvaltningen av

Riksförsäkringsverkets fonder,

res. 9 (kds)

14. beträffande avgiftsväxling

och höjd sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till

regeringens förslag och med avslag

på motionerna 1995/96:Sf6 yrkande 1

i denna del, 1995/96:Sf7 yrkandena

8 och 9 och 1995/96:Sf8 yrkande 3

antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter såvitt avser 2 kap.

1 § och 3 kap. 1 §,

res. 10 (fp)

resres. 11 (kds)

res. 12 (mp)

15. beträffande höjning av den

allmänna sjukförsäkringsavgiften

att riksdagen med bifall till

regeringens förslag och med avslag

på motionerna 1995/96:Sf7 yrkande

10, 1995/96:Sf8 yrkandena 4 - 6,

och 1994/95:Sk349 yrkande 12 antar

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1994:1744) om

allmänna egenavgifter,

res. 11 ( kds)

res. 12 (mp)

16. beträffande utredning av

effekterna av den allmänna

egenavgiften

att riksdagen avslår motion

1994/95:Sf217,

17. beträffande skyldigheten

att betala arbetsgivaravgifter

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1981:691)

om socialavgifter såvitt avser 2

kap. 4 §,

dels beslutar att 2 kap. 3 § samma

lag skall erhålla ändrad lydelse i

enlighet med Utskottets förslag i

bilaga 2 med den ändring av

ingressen som föranleds härav,

dels beslutar att ikraftträdande-

och övergångsbestämmelserna till

lagen skall ha följande lydelse:

1. Denna lag träder i kraft den 1

januari 1996.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1

§ tillämpas i fråga om

avgiftspliktig ersättning som

betalas ut efter ikraftträdandet.

3. Arbetsgivaravgift beräknas inte

på garantibelopp enligt

lönegarantilagen (1992:497) som har

betalats ut före ikraftträdandet.

4. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § första

stycket 19 tillämpas även på

ersättning som har betalats ut före

ikraftträdandet.

5. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1

§ tillämpas på egenavgifter som

beräknas på grundval av 1997 och

senare års taxeringar. Äldre

bestämmelser gäller fortfarande i

fråga om egenavgifter som beräknas

på grundval av 1996 och tidigare

års taxeringar,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om

en lagteknisk översyn av lagen

(1981:691) om socialavgifter,

18. beträffande två

karensdagar

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf4 yrkandena 1 och 2,

res. 13 (m, kds)

19. beträffande

sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf4 yrkande 3,

res. 14 (m, kds)

20. beträffande

konsekvensanalyser

att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf5

yrkande 4.

Stockholm den den 30 november 1995

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger

Klingvall (s), Gullan Lindblad (m),

Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson

(s), Margit Gennser (m), Anita Jönsson

(s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin

(fp), Lennart Klockare (s), Ulla

Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s),

Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie

Frebran (kds), Mona Berglund Nilsson

(s), Ronny Olander (s), Margareta E

Nordenvall (m) och Andreas Carlgren

(c).

1

Reservationer

1. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med Som

redovisats och slutar med yrkande 1.

bort ha följande lydelse:

Utskottet, som motsätter sig de

föreslagna försämringarna i

socialförsäkringssystemet, anser att

ersättningsnivån skall vara 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten upp till

7,5 basbelopp även i fortsättningen. Av

jämställdhetsskäl är det angeläget att

inte minst föräldrapenningens

ersättningsnivå bibehålls. När det

gäller nämnda förmån är utskottet

särskilt kritiskt mot det förhållandet

att regeringens förslag om sänkt

ersättningsnivå för föräldrapenning

även gäller barn födda före den 1

januari 1995. I samband med att

föräldrapenningnivån sänktes till 80 %

fr.o.m. nämnda tidpunkten fick

föräldrar till dessa barn möjlighet att

ta ut föräldrapenning med 90 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten t.o.m.

den 31 december 1996. Denna mölighet

måste självfallet finnas kvar för dessa

föräldrar. Enligt utskottets mening

finns det besparingsmöjligheter i

socialförsäkringssektorn som

fördelningspolitiskt är att föredra

framför dem som regeringen föreslagit,

t.ex. förändrade principer för

beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst och en successivt höjd

pensionsålder. För den fortsatta

förändringen av socialförsäkringarna

bör enligt utskottet finansieringen i

ökad utsträckning ske genom

försäkringsmässigt utformade

egenavgifter. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande enhetlig

ersättningsnivå

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1,

1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda

i dessa delar, 1995/96:Sf7

yrkandena 1, 2 och 3 och

1995/96:Sf8 yrkande 1 och med

avslag på motion 1995/96:Sf8

yrkande 2

dels avslår regeringens förslag

till

1. lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 3 kap. 4, 4 a - d, 7

b, 9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6

och 14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3

av övergångsbestämmelserna till

lagen (1994:1568) om ändring i

nämnda lag,

2. lag om ändring i lagen

(1991:1047) om sjuklön såvitt avser

6, 15 och 23 §§,

3. lag om ändring i lagen

(1977:265) om statligt

personskadeskydd,

4. lag om ändring i lagen

(1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård,

5. lag om ändring i lagen

(1989:225) om ersättning till

smittbärare,

6. lag om ändring i uppbördslagen

(1953:272),

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med Som

redovisats och slutar med yrkande 1.

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är 90 %

av den förmånsgrundande inkomsten den

enda rimliga ersättningsnivån i

socialförsäkringarna. Utskottet anser

att regeringens förslag om en sänkning

till 75 % är ytterligare en

nedtrappning mot ett fattigsamhälle

baserat på en grundtrygghet och innebär

ytterligare ett slag mot den generella

välfärdspolitiken. Utskottet anser att

det finns skäl att räkna med att en

tredjedel av löntagarna, företrädesvis

ensamstående kvinnor, har inkomster som

ligger kring socialbidragsnormen. Med

en ersättningsnivå på 75 % och utan

någon skönjbar tendens till minskad

arbetslöshet kommer andelen som behöver

socialt ekonomiskt bistånd att öka.

Utskottet befarar att kommunerna kan

komma att ta detta till intäkt för att

sänka socialbidragsnormen med påföljd

att lägstalönerna pressas nedåt. I

slutändan blir resultatet en

övervältring på kommunerna av kostnaden

för socialförsäkringen. Utskottet är

därtill starkt kritisk mot det

förhållandet att regeringens förslag om

sänkt ersättningsnivå för

föräldrapenning även gäller barn födda

före den 1 januari 1995. I samband med

att föräldrapenningnivån sänktes till

80 % fr.o.m. den nämnda tidpunkt fick

föräldrar till dessa barn möjlighet att

ta ut föräldrapenning med 90 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten t.o.m.

den 31 december 1996. Denna möjlighet

kan självfallet inte fråntas dessa

föräldrar. Mot bakgrund av det anförda

motsätter sig utskottet den föreslagna

sänkningen. Riksdagen bör därför avslå

regeringens förslag att sänka

ersättningsnivån till 75 % fr.o.m. den

1 januari 1996.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande enhetlig

ersättningsnivå

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1,

1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda

i dessa delar, 1995/96:Sf7

yrkandena 1, 2 och 3 och

1995/96:Sf8 yrkande 1 och med

avslag på motion 1995/96:Sf8

yrkande 2

dels avslår regeringens förslag

till

1. lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 3 kap. 4, 4 a-d, 7 b,

9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6 och

14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3 av

övergångsbestämmelserna till lagen

(1994:1568) om ändring i nämnda

lag,

2. lag om ändring i lagen

(1991:1047) om sjuklön såvitt avser

6, 15 och 23 §§,

3. lag om ändring i lagen

(1977:265) om statligt

personskadeskydd,

4. lag om ändring i lagen

(1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård,

5. lag om ändring i lagen

(1989:225) om ersättning till

smittbärare,

6. lag om ändring i uppbördslagen

(1953:272),

3. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med Som

redovisats och slutar med yrkande 1.

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör

regeringens förslag om sänkta

ersättningsnivåer för sjuk- och

rehabiliteringspenning, sjuklön,

föräldrapenning, tillfällig

föräldrapenning, havandeskapspenning

och närståendepenning avslås. Utskottet

anser att sådana ersättningar skall

utges med 80 % av förmånsgrundande

inkomst upp till inkomster på 4,2

basbelopp per år och med 40 % på den

del av inkomsten som överstiger 4,2

basbelopp. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande enhetlig

ersättningsnivå

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1,

1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda

i dessa delar, 1995/96:Sf7

yrkandena 1, 2 och 3 och

1995/96:Sf8 yrkandena 1 och 2

dels avslår regeringens förslag

till

1. lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 3 kap. 4, 4 a-d, 7 b,

9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6 och

14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3 av

övergångsbestämmelserna till lagen

(1994:1568) om ändring i nämnda

lag,

2. lag om ändring i lagen

(1991:1047) om sjuklön såvitt avser

6, 15 och 23 §§,

3. lag om ändring i lagen

(1977:265) om statligt

personskadeskydd,

4. lag om ändring i lagen

(1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård,

5. lag om ändring i lagen

(1989:225) om ersättning till

smittbärare,

6. lag om ändring i uppbördslagen

(1953:272),

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med Som

redovisats och slutar med yrkande 1.

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ställa sig bakom

den föreslagna sänkningen av

ersättningsnivån i

socialförsäkringssystemen. Utskottet

anser visserligen att en enhetlig

ersättningsnivå såväl i dessa system

som i arbetslöshetsförsäkringen är

nödvändig men att nivån bör vara 80 %

av den förmånsgrundande inkomsten. Att

gå under denna nivå innebär enligt

utskottets mening ökade kostnader för

socialhjälp för kommunerna liksom en

stor ekonomisk börda för de berörda

enskilda. Utskottet anser i stället att

ytterligare en karensdag bör införas

och att den ersättningsgrundande

inkomsten bör grundas på inkomster

under de senaste två åren. Vidare anser

utskottet att vid utformningen av ett

kommande trygghetssystem bör detta

baseras på differentierade

ersättningsnivåer i olika inkomstskikt

upp till 7,5 basbelopp.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande enhetlig

ersättningsnivå

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1,

1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda

i dessa delar, 1995/96:Sf7

yrkandena 1, 2 och 3 och

1995/96:Sf8 yrkande 1 och med

avslag på motion 1995/96:Sf8

yrkande 2

dels avslår regeringens förslag

till

1. lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 3 kap. 4, 4 a-d, 7 b,

9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6 och

14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3 av

övergångsbestämmelserna till lagen

(1994:1568) om ändring i nämnda

lag,

2. lag om ändring i lagen

(1991:1047) om sjuklön såvitt avser

6, 15 och 23 §§,

3. lag om ändring i lagen

(1977:265) om statligt

personskadeskydd,

4. lag om ändring i lagen

(1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård,

5. lag om ändring i lagen

(1989:225) om ersättning till

smittbärare,

6. lag om ändring i uppbördslagen

(1953:272),

5. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)

Gullan Lindblad, Margit Gennser Gustaf

von Essen och Margareta E Nordenvall

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med Såvitt gäller

och slutar med yrkande 4. bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den del av

föräldraförsäkringen som ersätts med

sjukpenninggrundande inkomst skall

ersättas på samma nivå under alla tolv

månaderna. Enligt utskottets mening bör

således hela föräldraförsäkringen ha en

ersättningsnivå om 75 %. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande pappa- och

mammamånaderna

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Sf4 yrkande 4 och

med avslag på motion 1995/96:Sf6

yrkandena 1 och 2 båda i dessa

delar som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

6. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med Utskottet,

som och slutar med och

mammamånaderna. bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser inte minst av

jämställdhetsskäl att ersättningsnivån

för mamma- och pappamånaderna bör vara

90 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. Enligt utskottets mening

finns det besparingsmöjligheter i

socialförsäkringssektorn som

fördelningspolitiskt är att föredra

framför dem som regeringen föreslagit,

t.ex. förändrade principer för

beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst och en successivt höjd

pensionsålder. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande pappa- och

mammamånaderna

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Sf6 yrkandena 1 och

2 båda i dessa delar och med avslag

på motion 1995/96:Sf4 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7. Gravida kvinnors sjukskrivning (mom.

6)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser

(m), Gustaf von Essen (m) och Margareta

E Nordenvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 15 som börjar med Mot bakgrund

och slutar med yrkande 3. bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser dels att

havandeskapspenningen bör avskaffas

fr.o.m. den 1 januari 1996, dels att

vissa förändringar av

föräldraförsäkringen bör vidtas vid ett

avskaffande av havandeskapspenningen.

Enligt utskottets uppfattning bör

sjukskrivning tillgripas endast då det

är klart att kvinnan på grund av

graviditeten inte kan eller får arbeta.

Vidare bör föräldraförsäkringen ändras

så att två månader förläggs till tiden

före förlossningen utan möjlighet att

spara tiden till efter barnets födelse.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande gravida kvinnors

sjukskrivning

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Sf4 yrkandena 5 och

6 och med avslag på motion

1995/96:Sf5 yrkande 3 som sin

mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Gravida kvinnors sjukskrivning (mom.

6)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 15 som börjar med Mot bakgrund

och slutar med yrkande 3. bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan inte dela regeringens

bedömning att reglerna om olika

socialförsäkringsersättningar som kan

utges till kvinnor under senare delen

av graviditeten för närvarande inte bör

ändras. Enligt utskottets mening borde

inte Riksförsäkringsverket ha fått i

uppdrag att se över de aktuella

reglerna. Utskottet anser att Sjuk- och

arbetsskadekommittén genom

tilläggsdirektiv bör få i uppdrag att

göra en översyn som också relaterar

till arbetsrätten. Vad utskottet anfört

bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande gravida kvinnors

sjukskrivning

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf5 yrkande 3 och med avslag på

motion 1995/96:Sf4 yrkandena 5 och 6

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

9. Förvaltningen av

Riksförsäkringsverkets fonder (mom. 13)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 21 som börjar med Utskottet

delar och slutar med yrkande 7. bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens

uppfattning att placeringsreglerna för

RFV:s fonder är i behov av en

modernisering och att reglerna bör

anpassas till den utveckling som skett

under senare tid på penningmarknaden.

Utskottet tillstyrker därför bifall

till regeringens förslag. Någon

anledning föreligger emellertid inte

enligt utskottets mening att ge några

särskilda föreskrifter beträffande

vilka valutor som är acceptabla för

fondfullmäktiges vidkommande. Utskottet

utgår ifrån att fullmäktige har den

kompetens som erfordras för att på ett

betryggande sätt kunna genomföra

placeringar i utländska valutor vid en

sådan verksamhet. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med

förslag till ändring av reglementet i

nu nämnt hänseende. Riksdagen bör med

bifall till motion Sf7 yrkande 7 som

sin mening ge regeringen detta till

känna.

dels att utskottets hemställan under 13

bort ha följande lydelse:

13. beträffande förvaltningen av

Riksförsäkringsverkets fonder

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Sf7 yrkande 7

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i reglementet

(1961:265) angående förvaltningen

av Riksförsäkringsverkets fonder,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

10. Avgiftsväxling och höjd

sjukförsäkringsavgift (mom. 14)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 23 som börjar med Som ovan och

slutar med av riksdagen. bort ha

följande lydelse:

I den avvikande meningen 9 till

utskottets yttrande 1994/95:SfU6y till

finansutskottet över

kompletteringspropositionen till

föregående riksmöte motsatte sig

utskottet bl.a.växlingen mellan

sjukförsäkringsavgiften och

arbetsmarknadsavgiften. Utskottet

anförde därvid att kontantförmåner vid

arbetslöshet även fortsättningsvis till

en del borde finansieras genom en

egenavgift. I konsekvens härmed anser

utskottet att riksdagen bör avslå

regeringens förslag om växling mellan

de båda nämnda avgifterna..

Utskottet har ovan motsatt sig att

kompensationsnivån inom sjuklönelagen

sänks till 75 %. Regeringens förslag om

en höjning av arbetsgivaravgiften till

sjukförsäkringen med 0,20 % bör därför

avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under

14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avgiftsväxling och

höjd sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:Sf6 yrkande 1 i

denna del och 1995/96:Sf7 yrkande 8

och 9 och med anledning av

regeringens förslag samt med avslag

på motion 1995/96:Sf8 yrkande 3

dels avslår regeringens förslag

till lag om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter såvitt

avser 3 kap. 1 §

dels antar förslaget till ändring i

2 kap. 1 § samma lag med den

ändringen att paragrafen skall ha

följande lydelse:

2 kap. 1 §

En arbetsgivare skall på det

avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§

för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 6,18

procent,

2. folkpensionsavgift med 5,86

procent,

3. tilläggspensionsavgift med 13,00

procent,

4. delpensionsavgift med 0,20

procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38

procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 4,32

procent,

7. arbetarskyddsavgift med 0,17

procent,

8. lönegarantiavgift med 0,25

procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 §

andra stycket skall dock

beträffande ersättning som avses i

11 kap. 2 § första stycket m och

femte stycket lagen (1962:381) om

allmän försäkring betala endast

tilläggspensionsavgift.

11. Avgiftsväxling och höjd

sjukförsäkringsavgift samt höjning av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften

(mom. 14 och 15)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 23 som börjar med Som ovan och

slutar med yrkande 12. bort ha

följande lydelse:

I den avvikande meningen 9 till

utskottets yttrande 1994/95:SfU6y till

finansutskottet över

kompletteringspropositionen till

föregående riksmöte motsatte sig

utskottet såväl växlingen mellan

sjukförsäkringsavgiften och

arbetsmarknadsavgiften som höjningen av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften.

Utskottet anförde därvid att

kontantförmåner vid arbetslöshet även

fortsättningsvis till en del borde

finansieras genom en egenavgift. I

konsekvens härmed anser utskottet att

riksdagen bör avslå regeringens förslag

om växling mellan de båda nämnda

avgifterna och höjning av den allmänna

egenavgiften.

Utskottet har ovan motsatt sig att

kompensationsnivån inom sjuklönelagen

sänks till 75 %. Regeringens förslag om

en höjning av arbetsgivaravgiften till

sjukförsäkringen med 0,20 % bör därför

avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under

14 och 15 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avgiftsväxling och

höjd sjukförsäkringsavgift att

riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:Sf6 yrkande 1 i

denna del och 1995/96:Sf7 yrkandena

8 och 9 och med anledning av

regeringens förslag samt med avslag

på motion 1995/96:Sf8 yrkande 3

dels avslår regeringens förslag

till lag om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter såvitt

avser 3 kap. 1 §

dels antar förslaget till ändring i

2 kap. 1 § samma lag med den

ändringen att paragrafen skall ha

följande lydelse:

2 kap. 1 §

En arbetsgivare skall på det

avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§

för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 6,18

procent,

2. folkpensionsavgift med 5,86

procent,

3. tilläggspensionsavgift med 13,00

procent,

4. delpensionsavgift med 0,20

procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38

procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 4,32

procent,

7. arbetarskyddsavgift med 0,17

procent,

8. lönegarantiavgift med 0,25

procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 §

andra stycket skall dock

beträffande ersättning som avses i

11 kap. 2 § första stycket m och

femte stycket lagen (1962:381) om

allmän försäkring betala endast

tilläggspensionsavgift.

15. beträffande höjning av den

allmänna sjukförsäkringsavgiften

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf7 yrkande 10,

1995/96:Sf8 yrkande 4 och

1994/95:Sk349 yrkande 12 och med

avslag på motion 1995/96:Sf8

yrkandena 5 och 6 avslår

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1994:1744) om

allmänna egenavgifter.

12. Avgiftsväxling och höjd

sjukförsäkringsavgift samt höjning av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften

(mom. 14 och 15)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets

yttrande på s. 23 som börjar med Som

ovan och slutar med inte aktuella.

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att neutraliseringen

av arbetsgivarnas sänkta

sjuklönekostnader inte bör ske genom

att arbetsgivaravgifterna höjs utan

genom miljörelaterade skatter.

Arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift

bör fastställas till ett 0,20

procentenheter lägre belopp än vad som

föreslagits i propositionen, eller till

5,08 procentenheter av

avgiftsunderlaget.

Utskottet motsätter sig också

höjningen av den allmänna

sjukförsäkringsavgiften. Höjningen slår

fördelningspolitiskt orättvist genom

att högre inkomsttagare kan

tillgodogöra sig ett högre

skatteavdrag, och den urgröper

kommunernas skatteunderlag. Kommunernas

och landstingens skatteinkomster

minskar härmed med över 2 miljarder

kronor, vilket tillsammans med de ökade

socialbidragskostnaderna leder till att

kommuner och landsting måste minska

antalet anställda med åtminstone 10 000

under år 1996. Detta leder i sin tur

till sämre statsfinanser genom ökade

kostnader för arbetslöshetsersättning

och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Utskottet föreslår som ett alternativ

till höjd sjukförsäkringsavgift och

höjd egenavgift att den allmänna

koldioxidskatten höjs med ytterligare 8

öre/kg koldioxid och koldioxidskatten

till industrin höjs med 2 öre/kg.

Vidare föreslår utskottet att skatten

på elektrisk kraft till hushåll och

icke industriell verksamhet höjs med

2,5 öre/kWh och att den särskilda

skatten på kärnkraftsel höjs med 2,5

öre/kWh och den särskilda skatten på

vattenkraftsel med 1 öre/kWh utöver

tidigare beslutade höjningar.

dels att utskottets hemställan under

14 och 15 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avgiftsväxling och

höjd sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf6 yrkande 1 i

denna del och 1995/96:Sf7 yrkande 9

samt med anledning av

motion1995/96:Sf8 yrkande 3 och

regeringens förslag och med avslag

på motionerna 1995/96:Sf6 yrkande 1

i denna del och 1995/96:Sf7 yrkande

8 antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1981:691)

om socialavgifter såvitt avser 2

kap. 1 § och 3 kap. 1 § med den

ändringen att i 2 kap. 1 § under 1.

skall talet 5,28 bytas mot 5,08,

15. beträffande höjning av den

allmänna sjukförsäkringsavgiften

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf7 yrkande 10,

1995/96:Sf8 yrkandena 4 - 6 och

1994/95:Sk349 yrkande 12

dels avslår regeringens förslag

till lag om ändring i lagen

(1994:1744) om allmänna

egenavgifter,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om

alternativ finansiering,

13. Två karensdagar (mom. 18)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser

(m), Gustaf von Essen (m), Rose-Marie

Frebran (kds) och Margareta E

Nordenvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 26 som börjar med Enligt

utskottets och på s. 27 slutar med

samma motion. bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser dels att ytterligare

en karensdag bör införas i

sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 juli

1996, dels att vissa nödvändiga

förändringar bör vidtas när ytterligare

en karensdag införs, bl.a. för att

komma till rätta med de problem med

karensdagar som anställda som arbetar

skift eller med fler än en arbetsgivare

har. Utskottet anser att regeringen bör

återkomma med ett förslag om

ytterligare en karensdag som innebär

att ingen kan få fler än två

karensdagar i en och samma sjukperiod.

Vidare bör samtidigt möjligheterna för

småföretagare att återförsäkra sig hos

försäkringskassan anpassas till två

karensdagar. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna

dels att utskottets hemställan under 18

bort ha följande lydelse:

18. beträffande två karensdagar

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Sf4 yrkandena 1 och

2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

14. Sjukpenninggrundande inkomst (mom.

19)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser

(m), Gustaf von Essen (m), Rose-Marie

Frebran (kds) och Margareta E

Nordenvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 27 som börjar med Utskottet har

och slutar med yrkande 3. bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den

sjukpenninggrundande inkomsten skall

räknas på ett medelvärde av de senaste

24 månadernas inkomst och att denna

ändring bör genomföras fr.o.m. den 1

juli 1996. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna

dels att utskottets hemställan under 19

bort ha följande lydelse:

19. beträffande

sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen med bifall till

motion 1995/96:Sf4 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört..

Särskilda yttranden

1. Avgiftsväxling och höjd

sjukförsäkringsavgift samt höjning av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften

(mom. 14 och 15)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf

von Essen och Margareta E Nordenvall

(alla m) anför:

Även Moderata samlingspartiet ansåg i

den avvikande meningen till utskottets

yttrande 1994/95:SfU6y att

kontantförmåner vid arbetslöshet även

fortsättningsvis skulle finansieras

genom en egenavgift. Vi motsatte oss

därför såväl avgiftsväxlingen mellan

sjukförsäkringsavgiften och

arbetsmarknadsavgiften som en höjning

av den allmänna

sjukförsäkringsavgiften. Eftersom vi

inte fick gehör för våra åsikter

accepterar vi för dagen

riksdagsbeslutet om en avgiftsväxling

och höjd egenavgift t.o.m. år 1998. Vi

avser att återkomma i frågan om en

allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring.

Vi accepterar också förslaget om en

höjd sjukförsäkringsavgift för

arbetsgivarna på grund av den sänkta

nivån i sjuklönesystemet. Vi vill dock

understryka vikten av att full

kostnadsneutralitet uppnås vid

förändringar i sjuklönesystemet, vilket

är särskilt betydelsefullt för

småföretagen.

2. Utredning av effekterna av den

allmänna egenavgiften och

konsekvensanalyser (mom. 16 och 20)

Ulla Hoffmann (v) anför:

Vänsterpartiet har vid flera tillfällen

påtalat brister när det gäller att

beskriva hur olika förslag från

regeringen ekonomiskt drabbar olika

grupper. Den förevarande propositionen

saknar, trots vad utskottet tidigare

uttalat, ordentliga konsekvensanalyser.

I motion 1993/94:Sf217 framhåller Sven-

Erik Österberg m.fl. (s) att den breda

politiska uppgörelse som träffats om

vårt framtida pensionssystem innebär

att systemet på sikt skall fullt ut

finansieras via egenavgifter, till en

början ganska blygsamma sådana men i

slutlig form relativt ansenliga belopp

av intjänad lön. Motionärerna känner

stark oro för vilka konsekvenser dessa

egenavgifter kommer att få rent

fördelningspolitiskt i vårt samhälle

och anser att regeringen ordentligt

borde utreda effekterna härav. Därtill

förutser de att många människor kommer

att komplettera den allmänna pensionen

med ett eget finansierat

pensionstillägg och de frågar sig vad

som då kommer att hända med de

lågavlönade grupperna. Även detta borde

enligt motionärerna utredas. Vi delar

motionärernas oro och anser att

regeringen självfallet måste utreda

nämnda konsekvenser och redovisa dessa

till riksdagen i samband med kommande

förslag på pensionsområdet.

Vänsterpartiet konstaterar vidare att

regeringen har utfärdat generella

direktiv (dir. 1994:124) till samtliga

kommittéer och utredare att redovisa

jämställdhetspolitiska konsekvenser.

Direktiven innehåller riktlinjer för

hur kommittéer och särskilda utredare

skall ge jämställdhetsfrågorna ökad

uppmärksamhet. Alla förslag som läggs

fram skall enligt direktiven föregås av

en analys och innehålla en redovisning

av de jämställdhetspolitiska

effekterna. Mot bakgrund härav anser vi

att även regeringen i sina förslag till

riksdagen måste redovisa sådana

effekter.

Sammanfattningsvis anser vi att alla

förslag till förändringar från

regeringen ovillkorligen måste föregås

av ordentliga konsekvensanalyser, inkl.

jämställdhetspolitiska sådana, och vi

avser att återkomma i frågan.

3. Konsekvensanalyser (mom. 20)

Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie

Frebran (kds) anför:

Vi delar utskottets uppfattning att

det är viktigt att de förslag

regeringen lägger fram föregås av

ordentliga konsekvensanalyser.

Riksdagen har på förslag av utskottet

givit regeringen detta till känna. Den

förevarande propositionen innehåller

likväl brister i detta avseende. Det

finns således all anledning att

fortlöpande bevaka denna fråga och vi

avser att återkomma i den mån kommande

förslag från regeringen inte föregåtts

av ordentliga konsekvensanalyser.

I propositionen framlagda lagförslag

Av utskottet framlagda lagförslag

Utskottets förslag till ny lydelse av 3

kap. 2 b § lagen (1962:381) om allmän

försäkring

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

3 kap.

2 b §1

2 b § Årsarbetstid 2 b § Årsarbetstid

beräknas av beräknas av

försäkringskassan försäkringskassan

för försäkrade som för försäkrade som

har en har en

sjukpenninggrundand sjukpenninggrundand

e inkomst som helt e inkomst som helt

eller delvis är att eller delvis är att

hänföra till hänföra till

anställning när anställning när

detta är av detta är av

betydelse för betydelse för

beräkning av beräkning av

ersättning. ersättning.

Årsarbetstiden är Årsarbetstiden är

det antal timmar det antal timmar

per år som en per år som en

försäkrad kan antas försäkrad kan antas

komma att ha tills komma att ha tills

vidare i vidare i

ifrågavarande ifrågavarande

förvärvsarbete som förvärvsarbete som

ordinarie arbetstid ordinarie arbetstid

eller motsvarande eller motsvarande

normal arbetstid. normal arbetstid.

Vid beräkningen av Vid beräkningen av

årsarbetstiden årsarbetstiden

inräknas även inräknas även

ledighet enligt 10 ledighet enligt 10

§ tredje stycket. § andra stycket.

Ersarbetstiden avrundas till ndrmaste

hela timtal, varvid halv timme avrundas

uppet.

Berdkningen av ersarbetstiden skall,

ddr fvrhellandena inte dr kdnda fvr

fvrsdkringskassan, grundas pe de

upplysningar som kassan kan inhdmta

fren den fvrsdkrade eller dennes

arbetsgivare eller uppdragsgivare.

Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, Riksfvrsdkringsverket fer

meddela fvreskrifter om

schablonberdkning av ersarbetstid.

Utskottets förslag till ny lydelse av

21 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän

försäkring

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

21 kap.

1 §2

Den som är Den som är

inskriven hos en inskriven hos en

allmän allmän

försäkringskassa, försäkringskassa,

men inte är men inte är

försäkrad för en försäkrad för en

sjukpenning som, sjukpenning som,

beräknad enligt 3 beräknad enligt 3

kap. 4 § första kap. 4 § första

stycket 3, uppgår stycket 2, uppgår

till 60 kronor, till 60 kronor,

skall kunna genom skall kunna genom

frivilliga avgifter frivilliga avgifter

försäkra sig för försäkra sig för

erhållande av erhållande av

sjukpenning eller sjukpenning eller

sjukpenningtillägg. sjukpenningtillägg.

Den som inte har Den som inte har

rätt till rätt till

sjukpenning enligt sjukpenning enligt

3 kap. 1 § får 3 kap. 1 § får

försäkra sig för försäkra sig för

sjukpenning som sjukpenning som

uppgår till lägst uppgår till lägst

20 kronor och högst 20 kronor och högst

60 kronor. Den som 60 kronor. Den som

har rätt till har rätt till

sjukpenning enligt sjukpenning enligt

3 kap. 1 § får 3 kap. 1 § får

försäkra sig för försäkra sig för

sjukpenningtillägg, sjukpenningtillägg,

som tillsammans med som tillsammans med

den sjukpenning som den sjukpenning som

han är berättigad han är berättigad

till enligt 3 kap. till enligt 3 kap.

4 § första stycket 4 § första stycket

3 uppgår till lägst 2 uppgår till lägst

20 kronor och högst 20 kronor och högst

60 kronor. 60 kronor.

En frivillig försäkring påverkas

inte av att den försäkrades sjukpenning

enligt 3 kap., under där angivna

förutsättningar, beräknas med

tillämpning av 5 § sjätte stycket eller

10 a eller 10 b § nämnda kapitel.

Försäkringen skall efter den

försäkrades val gälla med en karenstid

av 3 eller 30 dagar eller utan sådan

karenstid.

Rätt till inträde i den frivilliga

försäkringen eller förkortning av

gällande karenstid enligt fjärde

stycket tillkommer endast den som är

under 55 år.

Ersättning enligt denna paragraf utges

inte för tid efter ingången av den

månad då den försäkrade börjar uppbära

hel förtids- eller ålderspension.

Utskottets förslag till ny lydelse av

2 kap. 3 § lagen (1981:691) om

socialavgifter

2 kap.

3 § 3

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Underlag för Underlag för

beräkning av beräkning av

avgifterna är avgifterna är

summan av vad summan av vad

arbetsgivaren under arbetsgivaren

året har utgett som under året har

lön i pengar eller utgett som lön i

annan ersättning pengar eller annan

för utfört arbete ersättning för

eller eljest med utfört arbete

anledning av eller eljest med

tjänsten, dock inte anledning av

pension, eller tjänsten, dock

andra inte pension,

skattepliktiga eller andra

förmåner eller, i skattepliktiga

fall som avses i 3 förmåner eller, i

kap. 2 § andra fall som avses i 3

stycket lagen kap. 2 § andra

(1962:381) om stycket lagen

allmän försäkring, (1962:381) om

annan ersättning allmän försäkring,

för utfört arbete. annan ersättning

Bidrag som avses i för utfört arbete.

11 kap. 2 § första Bidrag som avses i

stycket m) lagen om 11 kap. 2 § första

allmän försäkring stycket m) lagen

likställs med lön. om allmän

Med lön likställs försäkring

även likställs med lön.

kostnadsersättning Vidare likställs

som inte enligt 10 med lön

§ uppbördslagen garantibelopp

(1953:272) undantas enligt lönegaranti

vid beräkning av lagen (1992:497).

preliminär A-skatt. Med lön likställs

även

kostnadsersättning

som inte enligt 10

§ uppbördslagen

(1953:272)

undantas vid

beräkning av

preliminär A-

skatt.

Med lön likställs också ersättning som

en arbetsgivare utger till en allmän

försäkringskassa som följd av

bestämmelsen i 24 § första stycket

lagen (1991:1047) om sjuklön.

Ersättning som avses i andra stycket

skall anses som ersättning till

arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5

§§.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

1995-11-23

Närvarande: justitierådet Staffan

Magnusson, f.d. presidenten i

Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg,

regeringsrådet Leif Lindstam.

Riksdagens socialförsäkringsutskott har

den 7 november 1995 beslutat inhämta

Lagrådets yttrande över proposition

1995/96:69 om vissa

socialförsäkringsfrågor, m.m., såvitt

avser förslaget till lag om ändring i

lagen (1981:691) om socialavgifter och

avsnitt 13:2 Klarläggande vad avser

skyldighet att betala

arbetsgivaravgifter.

Ärendet har inför Lagrådet föredragits

av kammarrättsassessorn Kjell Rempler.

Remissen föranleder följande yttrande

av Lagrådet.

I propositionen föreslås att det genom

ett tillägg till 2 kap. 4 § första

stycket lagen (1981:691) om

socialavgifter uttryckligen skall anges

att vissa sociala förmåner och

ersättningar som är att hänföra till

inkomst av anställning alltjämt inte

skall ligga till grund för beräkning av

arbetsgivaravgifter. Anledningen anges

vara att det i samband med det nya

uppbördsförfarandet av de statliga

arbetsgivaravgifterna har uppkommit

oklarhet när det gäller frågan om vilka

sociala förmåner och ersättningar som

skall beläggas med arbetsgivaravgifter.

De ersättningar som är aktuella anges

i 11 kap. 2 § första stycket a-l, n, p

och r lagen om allmän försäkring. Det

dr fråga om i huvudsak statliga

ersättningar främst från

socialförsäkringen men också

ersättningar i form av

arbetsmarknadsstöd och studiestöd.

Gemensamt för samtliga ersättningar är

att de enligt det angivna lagrummet

grundar rätt till tilläggspension och

att de vid beräkning av den

pensionsgrundande inkomsten anses som

inkomst av anställning. Några

arbetsgivaravgifter synes hittills inte

ha erlagts på ersättningarna. Detta

grundas på det förhållandet att det

inom avgiftsområdet har upprätthållits

ett strikt krav på att ett

arbetsgivar/arbetstagarförhållande

skall föreligga för att

arbetsgivaravgift skall tas ut (jfr

prop. 1989/90:110 s. 752). Något sådant

förhållande mellan utbetalare av

ersättningen och mottagare av denna har

inte ansetts föreligga.

I samband med 1990 års skattereform

genomfördes med giltighet fr.o.m. den 1

januari 1991 vissa ändringar i

socialavgiftslagen som innebar ett

något utvidgat arbetsgivarbegrepp (se 1

kap. 2 § andra stycket

socialavgiftslagen jämfört med 3 kap. 2

§ andra stycket lagen om allmän

försäkring). Med inkomst av anställning

likställdes i fortsättningen ersättning

för utfört arbete även om anställning

eller uppdrag inte förelåg. Något

uttalande om eventuella konsekvenser

för skyldigheten att betala

arbetsgivaravgifter för sociala

förmåner och liknande ersättningar

gjordes inte i de propositioner som låg

till grund för reformen (prop.

1989/90:110 och 1990/91:54).

Skatteutskottet anförde dock vid

behandlingen av den sistnämnda

propositionen - i samband med att

utskottet tillstyrkte förslaget att

socialavgifter skulle erläggas också

för vissa utbetalningar från s.k.

avtalsförsäkringar - att sociala

förmåner av olika slag och liknande

statliga ersättningar liksom hittills

skulle undantas från avgiftsplikt

(1990/91:SkU10 s. 166).

Att förslag nu läggs fram om

förtydligande av bestämmelserna om

skyldighet att betala

arbetsgivaravgifter är närmast

föranlett av en skrivelse den 18

augusti 1995 från Riksskatteverket till

socialdepartementet. I skrivelsen

anförs att, efter de ändringar som

fr.o.m. år 1991 har gjorts i lagen om

allmän försäkring och

socialavgiftslagen, lagtextens

utformning är sådan att det framgår att

bl.a. de ersättningar som räknas upp i

11 kap. 2 § lagen om allmän försäkring

rätteligen skall vara underlag för

sociala avgifter.

Enligt Lagrådets mening kan

riktigheten av Riksskatteverkets

uppfattning ifrågasättas. Det skulle

visserligen kunna anföras att vissa av

de berörda ersättningarna utgår i

stället för ersättning för utfört

arbete och att de i vissa fall bestäms

till sin storlek i relation till den

inkomst av förvärvsarbete som tidigare

förelegat. Andra ersättningar som ingår

i uppräkningen i 11 kap. 2 § första

stycket lagen om allmän försäkring

utgår däremot utan något samband med

tidigare utfört förvärvsarbete.

Gemensamt för samtliga aktuella

ersättningar är att de utgår utan att

det föreligger något egentligt

arbetsgivar/arbetstagarförhållande

mellan utbetalare och mottagare.

Ersättningarna utgår inte heller direkt

som kompensation för utfört arbete.

Något stöd för att utbetalaren av

ersättning i dessa fall skall bedömas

som arbetsgivare i socialavgiftslagens

mening är det därför svårt att se.

I de fall där det av särskilda skäl

anses att arbetsgivaravgift skall utgå

på ersättning av det slag varom här är

fråga eller på liknande utbetalningar

har det hittills uttryckligen angivits

i socialavgiftslagen att en

avgiftsskyldighet föreligger. Så är

fallet t.ex. med de bidrag som utges

från Sveriges författarfond och

konstnärsnämnden (11 kap. 2 § första

stycket m lagen om allmän försäkring).

Med en sådan lagteknik får närmast

anses följa att andra ersättningar av

motsvarande slag faller utanför

avgiftsskyldigheten.

Om det emellertid, trots vad Lagrådet

nu har framhållit, anses önskvärt med

ett klarläggande i 2 kap. 4 § första

stycket socialavgiftslagen att de

berörda ersättningarna inte är

avgiftsgrundande, bör det i klarhetens

intresse också anges i

övergångsbestämmelserna att avgifter

inte tas ut på ersättningar som har

betalats ut före den nya lagregelns

ikraftträdande.

I prop. 1995/96:69, avsnitt 13.2,

anges att ersättning som utbetalas

enligt lönegarantilagen (1992:497)

skall i enlighet med det föreslagna

klarläggandet i socialavgiftslagen

fr.o.m. den 1 januari 1996 ligga till

grund för beräkning av

arbetsgivaravgifter. Uttalandet är inte

åtföljt av något förslag till lagtext.

Enligt Lagrådets mening bör

skyldigheten att betala

arbetsgivaravgift på lönegarantibelopp

framgå direkt av lagen. Lagrådet

föreslår att det i 2 kap. 3 § första

stycket socialavgiftslagen införs en ny

sista mening av följande lydelse:

Vidare likställs med lön garantibelopp

enligt lönegarantilagen (1992:497).

Dessutom kan det övervägas att i 1 kap.

2 § andra stycket göra ett tillägg av

innebörd att den som betalar ut

garantibelopp enligt lönegarantilagen

är att anse som arbetsgivare.

En ändring i övergångsbestämmelserna

till lagen om ändring i

socialavgiftslagen har diskuterats i

det föregående. Även i några andra

avseenden bör övergångsbestämmelserna

kompletteras och förtydligas. Lagrådet

föreslår att de ges följande lydelse:

1. Denna lag träder i kraft den 1

januari 1996.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 §

tillämpas i fråga om avgiftspliktig

ersättning som betalas ut efter

ikraftträdandet.

3. Arbetsgivaravgift beräknas inte på

garantibelopp enligt lönegarantilagen

(1992:497) som har betalats ut före

ikraftträdandet.

4. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § första

stycket 19 tillämpas även på ersättning

som har betalats ut före

ikraftträdandet.

5. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 §

tillämpas på egenavgifter som beräknas

på grundval av 1997 och senare års

taxeringar. Äldre bestämmelser gäller

fortfarande i fråga om egenavgifter som

beräknas på grundval av 1996 och

tidigare års taxeringar.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Motionerna 3

Motioner väckta med anledning av

propositionen 3

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1994/95 5

Utskottet 5

Sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. 5

Enhetlig ersättningsnivå i sjuk- och

föräldraförsäkringen m.m. 8

Propositionen 8

Motioner 10

Utskottet 11

Försäkringen mot kostnader för

sjuklön samt försäkringen mot

vissa semesterlönekostnader 12

Sjuklön vid upprepade

korttidsanställningar hos samma

arbetsgivare 12

Tillfällig föräldrapenning när

tillsynsbehovet även grundat rätt

till vårdbidrag 13

Gravida kvinnors sjukskrivning 14

Bostadstillägg till pensionärer 16

Utökad personkrets för rätt till

bostadstillägg till pensionärer 16

Inkomst av utländsk pension vid

beräkning av BTP 17

Följdändringar med anledning av sänkt

folkpension för gifta 18

Vissa lagändringar 18

Ersättning för sjukresor från den

allmänna försäkringen 18

Försöksverksamheter med alternativa

ersättningssystem inom

vuxentandvården 19

Prisnedsättningen av läkemedel 20

Reglementet angående förvaltning av

Riksförsäkringsverkets fonder 20

Vissa avgiftsfrågor 21

Ändrade procentsatser för vissa

avgifter 21

Skyldigheten att betala

arbetsgivaravgifter 23

Övriga frågor väckta i motioner 26

Två karensdagar 26

Sjukpenninggrundande inkomst 27

Konsekvensanalyser 27

Hemställan 29

Reservationer 32

1. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)32

2. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)33

3. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)34

4. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)35

5. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)3

5

6. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)3

6

7. Gravida kvinnors sjukskrivning

(mom. 6) 36

8. Gravida kvinnors sjukskrivning

(mom. 6) 37

9. Förvaltningen av

Riksförsäkringsverkets fonder (mom.

13) 37

10. Avgiftsväxling och höjd

sjukförsäkringsavgift (mom. 14) 38

11. Avgiftsväxling och höjd

sjukförsäkringsavgift samt höjning av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften

(mom. 14 och 15) 39

12. Avgiftsväxling och höjd

sjukförsäkringsavgift samt höjning av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften

(mom. 14 och 15) 40

13. Två karensdagar (mom. 18) 41

14. Sjukpenninggrundande inkomst

(mom. 19) 41

Särskilda yttranden 42

1. Avgiftsväxling och höjd

sjukförsäkringsavgift samt höjning av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften

(mom. 14 och 15) 42

2. Utredning av effekterna av den

allmänna egenavgiften och

konsekvensanalyser (mom. 16 och 20)42

3. Konsekvensanalyser (mom. 20) 43

Bilaga 1 I propositionen framlagda

lagförslag

44

Bilaga 2 Av utskottet framlagda

lagförslag 82

Bilaga 3 Lagrådets yttrande 85

_______________________________

1

1 Senaste lydelse 1994:46

2 Senaste lydelse 1994:554

3 1991:1842