Bet. 1995/96:SfU4

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1995/96:SFU04

Tandvårdsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

SfU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande

dels två motioner som väckts med

anledning av regeringens återkallelse av

proposition 1995/96:119 Reformerad

tandvårdsförsäkring, dels ett antal

motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 1994/95 som rör

tandvårdsförsäkringen. Motionerna tar i

huvudsak sikte på förändringar i det

nuvarande ersättningssystemet samt

frågor om konkurrensneutralitet mellan

den offentliga och den privata

tandvården.

Utskottet avstyrker bifall till

samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats sex

reservationer.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

skrivelse 1995/96:147

1995/96:Sf21 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en parlamentarisk utredning av en

solidarisk fördelning av resurserna inom

tandvårdsförsäkringen för barn,

ungdomar, låginkomstpensionärer och

funktionshindrade genom en generell

försäkring.

1995/96:Sf22 av Rose-Marie Frebran m.fl.

(kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändringar i

åtgärdstaxesystemet under en

övergångsperiod med start den 1 juli

1996,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ett reformerat

åtgärdstaxesystem med ikraftträdande den

1 januari 1998, i enlighet med vad i

motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ersättning för

specialisttandvård på samma sätt som för

sjukvården,

4. att riksdagen hos regeringen begär

en utredning av frekvensen av svenska

folkets tandläkarbesök,

6. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till åtgärder för

konkurrensneutralitet mellan privat och

offentlig tandvård.

Yrkande 5 i motion 1995/96:Sf22 har

överlämnats till utbildningsutskottet.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1994/95

1994/95:Sf210 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om medicinsk revision,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behandlingstaxor för

tandvård, fri upphandling av

tandtekniska tjänster, statistik och

annan rapportering till

försäkringskassorna samt om

högkostnadsskyddets principiella

utformning,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om konkurrensneutralitet vad

gäller folktandvårdens vuxentandvård och

den privata tandläkarverksamheten,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om etableringsfrihet för

tandläkare både inom allmän vård och

specialistvården,

7. att riksdagen beslutar att

tandvårdslagen ändras så att barn och

ungdom garanteras fri tandvård både i

privat och offentlig regi.

1994/95:Sf235 av Isa Halvarsson (fp)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär ett lagförslag om rätt till fritt

tandläkarval för barn och ungdomar.

1994/95:Sf236 av Ingrid Andersson m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om samordning mellan

tandvårdsförsäkring och privata

försäkringar.

1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om tandhälsovården,

1994/95:So467 av Gullan Lindblad och

Birger Hagård (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tandbehandling på grund

av avvikande reaktioner mot dentala

material kan bedömas som sjukvårdande

behandling och ingå i sjukförsäkringen.

1994/95:So486 av Thomas Julin m.fl. (mp)

vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att patienter, som av

specialistläkare ordineras utbyte av

tandvårdsmaterial av medicinska skäl,

skall betala endast den egenavgift som

tillämpas inom övriga sjukvården,

Utskottet

Allmänt om tandvårdsförsäkringen

Gällande ordning

Den allmänna tandvårdsförsäkringen, som

infördes år 1974, ingår i den allmänna

sjukförsäkringen. De grundläggande

bestämmelserna om tandvårdsförsäkringen

återfinns i 2 kap. 3 § lagen (1962:381)

om allmän försäkring (AFL). Försäkringen

omfattar tandvård som meddelas vid

folktandvårdsklinik, odontologisk

fakultet eller annars genom det

allmännas försorg eller lämnas av

tandläkare som är uppförd på en av den

allmänna försäkringskassan upprättad

förteckning. Ersättning utges enligt

grunder som regeringen efter förslag av

Riksförsäkringsverket fastställer för

högst två år i sänder. Grunderna är

intagna i tandvårdstaxan (1973:638).

Försäkringen omfattar inte ersättning åt

försäkrad som inte fyller minst 20 år

under det år behandlingen påbörjas.

I tandvårdslagen (1985:125) (TVL) anges

att varje landsting skall erbjuda en god

tandvård åt dem som är bosatta inom

landstinget. Även i övrigt skall

landstinget verka för en god tandhälsa

hos befolkningen. I lagen anges vidare

att folktandvården - den tandvård som

landstinget självt bedriver - skall

svara för dels regelbunden och

fullständig tandvård för barn och

ungdomar t.o.m. det år de fyller 19 år,

dels specialisttandvård för vuxna, dels

övrig tandvård för vuxna i den

omfattning som landstinget bedömer

lämpligt. Barn- och ungdomstandvården är

numera fullt utbyggd. Barn- och

ungdomstandvården, som enligt ovan inte

omfattas av försäkringen, skall vara

avgiftsfri för patienten.

Motioner

Ulla Hoffmann m.fl. (v) anför i motion

Sf21 att de två senaste försöken att

genomföra en tandvårdsreform visar att

det finns ett behov av en reformering av

tandvårdsförsäkringen. Motionärerna

framhåller att det bör finnas underlag

för en fortsatt utredning där hela

problematiken kring tandvården

förutsättningslöst behandlas. Mot

bakgrund härav begär motionärerna en

parlamentarisk utredning av en

solidarisk fördelning av resurserna inom

tandvårdsförsäkringen för barn,

ungdomar, låginkomstpensionärer och

funktionshindrade genom en generell

försäkring.

I motion Sf22 yrkande 4 av Rose-Marie

Frebran m.fl. (kds) begärs en utredning

av hur frekvensen av tandläkarbesök

påverkats av införandet av en självrisk

i tandvårdsförsäkringen och de allmänna

neddragningar som gjorts i de sociala

försäkringssystemen.

Lars Leijonborg m.fl. begär i motion

So423 yrkande 7 ett tillkännagivande om

tandhälsovården. I motionen framhålls

att den svenska tandhälsan är mycket god

genom insatser av såväl offentlig som

privat tandvård. Finansieringen av

tandvården bör enligt motionärerna ha en

sådan utformning att förebyggande

insatser premieras och att tandhälsa,

kostnadseffektivitet, patientinflytande

och konkurrensneutralitet eftersträvas.

Ingrid Andersson (s) anför i motion

Sf236 att de genomförda förändringarna i

tandvårdsförsäkringen inneburit att

avgifterna är så höga att det uppstått

en marknad för privata försäkringar. Med

privata tandvårdsförsäkringar kan

tandhälsan komma att bli en klassfråga,

och en samordning mellan den allmänna

tandvårdsförsäkringen och privata

försäkringar bör därför genomföras.

Utskottets bedömning

Under våren 1994 lade den dåvarande

regeringen fram förslag till riktlinjer

för ett nytt ersättningssystem för

vuxentandvård (prop. 1993/94:93).

Riktlinjerna innebar att ersättning för

vuxentandvård skulle kunna lämnas enligt

två parallella system, dels ett system

med premietandvård, dels nuvarande

system med tandvård enlig åtgärdstaxa. I

propositionen uppgavs också att - om

riktlinjerna godkändes - regeringen

skulle återkomma till riksdagen senare

under våren med förslag om de

lagändringar som erfordrades för ett

genomförande av det nya systemet.

Förlaget godkändes av riksdagen

(1993/94:SfU10, rskr. 203). Den

följdproposition (1993/94:221) som

sedermera förelades riksdagen fick till

följd att en riksdagsmajoritet, mot

bakgrund av den starka kritik som

riktades mot förslaget av bl.a. Lagrådet

och med anledning av att man inte inte

ansåg sig ha fått de klarlägganden som

begärts i samband med godkännandet av

riktlinjerna, upphävde beslutet om

godkännande av dessa riktlinjer.

Samtidigt gav riksdagen som sin mening

regeringen till känna att denna borde

återkomma med ett helt nytt förslag till

ersättningssystem där de av riksdagen

framförda synpunkterna beaktades.

Ett nytt förslag till reformering av

ersättningssystemet för vuxentandvård

som också innebar att ersättning för

vuxentandvård skulle kunna lämnas enligt

två parallella system, dels ett system

med premietandvård, dels nuvarande

system med tandvård enligt taxa

förelades nyligen riksdagen (prop.

1995/96:119). Sedan företrädare för

samtliga oppositionspartier riktat

kritik mot det föreslagna systemet med

premietandvård har förslaget återkallats

av regeringen i skrivelse 1995/96:147.

Såväl proposition 1993/94:93 som

1995/96:119 innehöll även andra

väsentliga förslag rörande tandvård,

bl.a. upphävande av

etableringsbegränsningarna, särskilt

stöd till vissa patientgrupper m.m.

Enligt utskottets uppfattning finns det

mot den redovisade bakgrunden av flera

olika skäl anledning till fortsatta

överväganden om hur ersättningssystemet

för vuxentandvården skall utformas.

Regeringen kan genom ändringar i den

nuvarande tandvårdstaxan justera bl.a.

ersättningsnivåer samt genomföra

förenklingar med avseende på

arvodesberäkningar. Mer omfattande

förändringar av ersättningssystemet

skall dock föreläggas riksdagen.

Regeringen har också i skrivelse

1995/96:147 uppgett att den senare

återkommer med de förslag som kräver

riksdagsbehandling som den fortsatta

beredningen kan ge anledning till.

Utskottet anser att detta arbete bör

avvaktas och avstyrker bifall till

motionerna Sf21, So423 yrkande 7 och

Sf236.

Utskottet avstyrker också bifall till

motion Sf22 yrkande 4.

Utskottet vill vidare i detta

sammanhang erinra om att det för

närvarande och till och med utgången av

år 1996 pågår försöksverksamheter med

alternativa ersättningsformer inom

folktandvården i Kristianstads läns

landsting, Göteborgs och Bohus läns

landsting och Göteborgs kommun.

Utskottet har inga erinringar mot att

denna försöksverksamhet fortsätter och

att en ordentlig utvärdering av

verksamheterna kommer till stånd.

Tandvårdstaxan

Gällande ordning

Regeringen fastställer, som nämnts ovan,

efter förslag från Riksförsäkringsverket

en särskild tandvårdstaxa. I taxan anges

de högsta arvoden en tandläkare får ta

ut för sitt eget arbete och för

tandhygienistens och tandsköterskans

arbete samt för tandtekniskt arbete och

material. Om tandtekniskt arbete har

utförts vid tandtekniskt laboratorium,

betalar försäkringskassan ut ersättning

för det arbetet direkt till

laboratoriet.

De arvoden tandläkaren får ta ut för

behandlingen består av en tandvårds-

ersättning, som betalas ut av

försäkringen, och en patientavgift.

Genom patientavgiften betalar patienten

direkt till tandläkaren den del av

kostnaden som inte ersätts av

försäkringen. I tandvårdstaxan används

två olika principer för arvoderingen,

dels arvode efter utförd åtgärd, s.k.

styckepris, dels arvode efter

tidsåtgång. De arvodesbelopp tandläkaren

får ta ut för olika behandlingsåtgärder

anges i bilaga A och C till taxan.

Bilaga A omfattar tandläkarens,

tandhygienistens och tandsköterskans

åtgärder. Vidare innefattas tandtekniska

arbeten samt specialisttandläkarens

åtgärder. I bilaga C finns särskilda

arvodesbelopp för behandling med

käkbensförankrade broar i helt tandlösa

käkar (implantat). Bilaga B till taxan

innehåller en förteckning över sådana

oralkirurgiska behandlingar som ersätts

enligt de regler som gäller för den

offentliga sjukvården. Försäkringskassan

betalar tandvårdsersättning endast för

behandling som är nödvändig för att

uppnå ett från odontologisk synpunkt

funktionellt och utseendemässigt

godtagbart resultat.

Enligt tandvårdstaxan utges

tandvårdsersättning med 25 % av den del

av kostnaderna som överstiger 700 kr upp

till 3 000 kr. I taxan finns också ett

s.k. högkostnadsskydd innebärande att

tandvårdsersättning för kostnader mellan

3 000 kr och 7 000 kr utges med 40 % och

för kostnader därutöver med 70 %. I

underlaget för kostnadsberäkningen ingår

inte den hälft av kostnaden för ädla

metaller som patienten betalar helt

själv.

Motioner

I motion Sf210 yrkande 4 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om behandlingstaxor för

tandvård, fri upphandling av

tandtekniska tjänster, statistik och

annan rapportering till

försäkringskassorna samt om

högkostnadsskyddets principiella

utformning. Motionärerna förordar att

ett högkostnadsskydd inträder vid

behandlingskostnader överstigande 3 000

kr. Dessförinnan skall ingen

subventionering ske. Vid en sådan

subventionering saknas anledning att

ställa krav på en fullständig

rapportering till försäkringskassorna av

gjorda behandlingar. Vidare borde

åtminstone mer rutinmässiga förebyggande

åtgärder vara befriade från

priskontroll. I ett första skede borde

prissättningen upp till 1 000 kr kunna

ske fritt. Om detta system visar sig

fungera bra bör priskontrollen på sikt

avvecklas för behandlingar som inte

berörs av högkostnadsskyddet.

Motionärerna förordar även ett system

med fri upphandling av tandtekniska

tjänster och avskaffad priskontroll inom

detta område. I samma motion yrkande 2

begärs ett tillkännagivande om medicinsk

revision. Enligt motionärerna har

patienterna en utsatt ställning bl.a. av

det skälet att det råder en viss

kollegial sammanhållning mellan

tandläkarna. Under ledning av

försäkringskassan bör därför ett system

med regelbunden medicinsk revision av

tandvårdspatienter utvecklas.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begär i

motion Sf22 yrkande 1 ett

tillkännagivande om ändringar i

tandvårdstaxan under en övergångsperiod

med start den 1 juli 1996. Enligt

motionärerna bör kostnaderna mellan 700

kr och 7 000 kr subventioneras med

endast en procentsats, som rimligen bör

ligga på 40 %. I yrkande 2 begärs

förslag till ett reformerat taxesystem

som skall kunna träda i kraft den 1

januari 1998. I ett sådant system bör

högkostnadsskyddet konstrueras så att

det baseras på diagnos och vårdbehov

samt beviljas genom förhandsprövning. En

fri prissättning inom åtgärdstaxan bör

också övervägas.

Utskottets bedömning

De motionsyrkanden som redogjorts för

ovan innebär omfattande förändringar av

den nuvarande tandvårdstaxan vad gäller

bl.a. ersättningsnivåer,

högkostnadsskyddets utformning och

prissättning. Utskottet anser därför i

likhet med vad som anförts i föregående

avsnitt att regeringens fortsatta arbete

och överväganden angående förändringar i

ersättningssystemet bör avvaktas och

avstyrker bifall till motionerna Sf210

yrkandena 2 och 4 samt Sf22 yrkandena 1

och 2.

Avgiftsfri tandvård

Gällande ordning

Enligt föreskrifter i tandvårdstaxan

betalar försäkringskassan hela arvodet

och kostnaden för tandtekniskt material

vid behandling till följd av bl.a.

avvikande reaktion mot dentala material.

Förhandsprövning av rätten till

tandvårdsersättning skall ske hos

försäkringskassan i fall med avgiftsfri

tandvård. I Riksförsäkringsverkets

allmänna råd (1992:6)

Tandvårdsförsäkringen anges att en

avvikande reaktion mot dentala material

kan yttra sig i form av allergi eller

lichenförändringar. Tidigare har också

kvicksilverförgiftning omfattats av de

allmänna råden. De allmänna råden bygger

på Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS

1991:6) om utredning av patienter som

sätter sina symtom i samband med

kvicksilver. Socialstyrelsen anger bl.a.

att effekter på hälsan på grund av

kvicksilver från amalgam är att

kvicksilver kan orsaka allergiska

kontakteksem. Socialstyrelsen anger

vidare att några samband i övrigt mellan

långvarig kvicksilverexponering hos

vuxna via amalgam och utveckling av

hälsan inte har kunnat fastslås. Studier

av befolkningsgrupper har inte kunnat

visa något samband mellan

amalgamfyllningar och symtom eller

sjukdomar, vilket dock inte utesluter

att samband i enskilda fall kunnat

förekomma. Ett antal fallrapporter där

sådana samband antagits föreligga har

också publicerats. För avgiftsfri vård i

de nu nämnda fallen krävs enligt de

allmänna råden att en förhandsprövning

sker.

Vid lichenförändringar rekommenderar

Riksförsäkringsverket att utredningen om

ett eventuellt samband mellan

förändringarna och det dentala

materialet görs av en medicinsk eller

odontologisk specialist med särskilda

sakkunskaper inom området. Vid

eventuellt samband mellan allergiska

reaktioner och dentala material

rekommenderar Riksförsäkringsverket att

ett sådant samband skall anses föreligga

om en allergologisk eller annan

utredning visat att detta är sannolikt.

En sådan utredning bör göras av

specialistkompetent läkare med

behörighet i dermatologi.

Vid sidan av den avgiftsfria tandvården

finns även andra möjligheter för

patienter att få ersättning vid utbyte

av amalgamfyllningar. I de fall man inte

har kunnat konstatera samband mellan

sjukdomsbesvär och amalgam kan patienten

få amalgamsanering ersatt som vid annan

tandvårdsbehandling, dvs. ersättning med

25, 40 resp. 70 % från

tandvårdsförsäkringen. Enligt de nämnda

allmänna råden kan patienter som begär

utbyte av amalgamfyllningar på grund av

att de upplever sig vara skadade av

dessa och som har långvariga

sjukdomssymtom få sådan ersättning om

följande förutsättningar är uppfyllda.

En läkare med specialistkompetens bör

personligen ha gjort en medicinsk

utredning av patientens tillstånd.

Läkaren förutsätts därvid ha gjort en

helhetsbedömning av patientens situation

och dokumenterat den i ett utlåtande.

Utlåtandet bör utmynna i ett uttalande

om att det med hänsyn till patientens

allmänna hälsotillstånd inte föreligger

några hinder att byta

amalgamfyllningarna. Utbyte av

amalgamfyllningar i dessa fall skall

dessutom förhandsprövas hos

försäkringskassan innan behandling

påbörjas.

Motioner

I två motioner tas upp frågor som rör

avvikande reaktioner mot dentala

material.

I motion So467 yrkande 3 av Gullan

Lindblad och Birger Hagård (m) begärs

ett tillkännagivande om att

tandvårdsbehandling på grund av

avvikande reaktioner mot dentala

material kan bedömas som sjukvårdande

behandling och ingå i sjukförsäkringen.

Thomas Juhlin m.fl. (mp) begär i motion

So486 yrkande 8 ett tillkännagivande om

att patienter som av specialistläkare

ordinerats utbyte av tandvårdsmaterial

endast skall betala den egenavgift som

tillämpas inom sjukvården. I motionen

anförs att nuvarande bestämmelser

innebär att många får vidkännas allför

höga kostnader vid utbyte av

tandfyllningsmaterial. Dessutom

innehåller de av Riksförsäkringsverket

utfärdade Allmänna råd (1992:6) angående

tandvårdsförsäkringen sådana

formuleringar att försäkringskassorna

kommit att tillämpa förordningstexten i

tandvårdstaxan på ett mer restriktivt

sätt än vad som avsetts. Effekten har

blivit att allt färre erhåller en

kostnadsfri tandsanering grundad på

medicinska skäl.

Utskottets bedömning

Utskottet har under en följd av år

behandlat frågor som sammanhänger med

amalgamsanering och ersättning för sådan

behandling.

Vid behandlingen av utskottets

betänkande 1992/93:SfU6 inhämtade

utskottet med anledning av några

motionsyrkanden angående amalgamsanering

yttrande från Riksförsäkringsverket och

Socialstyrelsen samt beredde även

Sveriges tandläkarförbund, Sveriges

läkarförbund och Svenska läkarsällskapet

tillfälle att yttra sig.

Riksförsäkringsverket framhöll därvid

bl.a. att det är mycket viktigt att få

fram fakta om amalgamets hälsoeffekter

och att det också finns behov av

ytterligare vetenskapligt underlag

rörande andra fyllningsmaterial. Enligt

verkets mening fanns det då ingen

anledning till ändring i reglerna om

amalgamsanering. Socialstyrelsen

hänvisade till sina allmänna råd om

utredning av patienter som sätter sina

symptom i samband med kvicksilver från

amalgam (SOSFS 1991:6). Råden redovisade

styrelsens ställningstagande i frågan.

Socialstyrelsen underströk att det för

patientens säkerhet är ett oavvisligt

krav att patienten blir medicinskt

utredd innan en amalgamsanering kan

påbörjas. Tandläkare är, anförde

styrelsen, inte kompetenta att utreda om

patientens symptom beror på någon

allmänsjukdom. Enligt Socialstyrelsen

var reglerna för amalgamutbyte inom

tandvårdsförsäkringens ram förenklade så

långt som det var möjligt. Sveriges

tandläkarförbund fann det angeläget att

de regler som gäller vid utbyte av

tandfyllningar etc. - liksom i övrigt -

görs så enkla och lätthanterliga som

möjligt och utformas så att de främjar

ett förtroendefullt samarbete mellan

patient och vårdgivare. Svenska

läkarsällskapet ansåg att det inte fanns

skäl att förenkla reglerna för

tandvårdsersättning. Sveriges

läkarförbund uppgav att det var möjligt

att ett borttagande av amalgamfyllningar

på patienter som misstänker sig vara

sjuka av amalgam leder till en minskad

sjukfrånvaro, men den slutsatsen kunde

knappast dras av det begränsade

materialet i den undersökning man

hänvisade till i en av motionerna.

Förbundet underströk vikten av att

patienter som söker sjukvård för sina

symtom utreds och behandlas

förutsättningslöst och grundligt även om

patienterna själva tror att symtomen

beror på kvicksilver från egna

amalgamfyllningar. Mot bakgrund av vad

som anförts i remissyttrandena var

utskottet inte berett att tillstyrka

ytterligare förenklingar inom

tandvårdsförsäkringen vid utbyte av

amalgam. Frågan om amalgamsanering

behandlades ånyo av utskottet påföljande

år vid behandlingen av proposition

1993/94:93 (SfU10). I propositionen lade

regeringen fram riktlinjer om att

patienter som behöver extraordinära

tandvårdsinsatser som ett led i en

sjukdomsbehandling under en begränsad

tid skulle omfattas av de regler som

gäller inom den öppna hälso- och

sjukvården. Som exempel på grupper av

patienter som skulle kunna omfattas av

förslaget angavs bl.a. de som på grund

av avvikande reaktion mot dentala

material måste byta dessa mot andra

material. Utskottet uttalade med

anledning av propositionen och ett antal

motionsyrkanden att det var väsentligt

att frågor som rörde amalgamsanering

kunde få en lösning i det fortsatta

beredningsarbetet. Enligt utskottets

uppfattning borde det fortsättningsvis

stå helt klart att om en läkare med

specialistkompetens uttalat att det

sannolikt fanns ett samband mellan en

patients sjukdomsbesvär och hans eller

hennes amalgamfyllningar skulle den

åtföljande saneringen ersättas inom

ramen för reglerna i den öppna hälso-

och sjukvården. Även i den återkallade

propositionen 1995/96:119 fanns förslag

om att vid särskilda tandvårdsinsatser

som behövs som ett led i en

sjukdomsbehandling under en begränsad

tid skulle bestämmelserna om

vårdavgifter enligt hälso- och

sjukvårdslagen (1985:125) gälla.

Som framgått ovan har såväl utskottet

som den förra och nuvarande regeringen

uppmärksammat betydelsen av att frågor

om amalgamsanering får en

tillfredsställande lösning. Utskottet

förutsätter att dessa frågor även

fortsättningsvis kommer att

uppmärksammas. Utskottet anser mot denna

bakgrund att något uttalande från

riksdagens sida inte är påkallat med

anledning av motionerna So467 yrkande 3

och So486 ykande 8.

Specialisttandvård

När den allmänna tandvårdsförsäkringen

trädde i kraft år 1974 förelåg en

särskild taxa för privatpraktiserande

specialister. Denna taxa angav särskilda

arvoden och åtgärder för specialiteterna

tandreglering, tandlossningssjukdomar,

tandsystemets kirurgiska sjukdomar och

rotbehandling. Denna taxa gäller i stort

sett fortfarande, dock med den ändringen

att under år 1987 infördes även

specialiteten oral protetik. Arvodena

inom resp. specialitet ligger ca 30 %

högre än i taxan för allmäntandvård. För

att få tillämpa specialisttaxan krävs

att vederbörande tandläkare skall inneha

specialistkompetens samt ha varit

verksam som privatpraktiserande

tandläkare vid utgången av år 1972 och

anmält anslutning till försäkringen

senast den 1 september 1973. Rätten att

tillämpa specialisttaxan är personlig.

Specialisttaxan får inte tillämpas inom

folktandvården.

I motion Sf22 yrkande 3 begärs förslag

till ersättning för specialisttandvård

på samma sätt som för sjukvården.

Landstinget har enligt 7 § TVL ansvaret

för specialisttandvård för vuxna. Under

år 1993 utfärdades enligt

Socialstyrelsens statistik (omfattar

dock inte samtliga landsting) ca 207 000

remisser till specialisttandvård.

Ungefär en tredjedel av dessa remisser

avsåg barn och ungdomar som är

garanterade fri tandvård. Om övriga

specialistbehandlingar skulle ersättas

inom ramen för reglerna i den öppna

hälso- och sjukvården skulle detta

enligt utskottets uppfattning innebära

betydande påfrestningar på en för

huvudmännen redan ansträngd ekonomi.

Utskottet avstyrker sålunda bifall till

motion Sf22 yrkande 3.

Etableringskontrollen

För att tandvård som inte meddelas vid

folktandvård, odontologisk fakultet

eller annars genom det allmännas försorg

skall omfattas av tandvårdsförsäkringen

gäller, som framgått ovan, att

tandläkaren som lämnar vården är uppförd

på en av försäkringskassan upprättad

förteckning. Enligt

övergångsbestämmelserna till den lag

varigenom den allmänna

tandvårdsförsäkringen infördes får

Riksförsäkringsverket - för att uppnå en

utjämning av tillgången på tandläkare

mellan olika delar av landet - i den

utsträckning som behövs, föreskriva

bl.a. att tandläkare, som efter utgången

av år 1975 avser att påbörja verksamhet

i enskild tandvård, inte skall föras upp

på sådan förteckning.

Riksförsäkringsverket har i föreskrifter

(RFFS 1088:9) angivit de närmare

villkoren för när en tandläkare får

föras upp på förteckningen.

I motion Sf210 yrkande 6 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om etableringsfrihet

för tandläkare med rätt till ersättning

från försäkringen. Detta bör enligt

motionärerna ske på ett sådant sätt att

själva avvecklingen bidrar till en

utjämning av tandläkarresurserna över

landet.

I såväl proposition 1993/94:93 som i

proposition 1995/96:119 föreslogs i

princip ett upphävande av

etableringsbegränsningarna. En

vårdgivare - med vilket avsågs förutom

de offentliga vårdinstitutionerna, en

enskild näringsidkare, ett bolag eller

annan juridisk person som bedrev

tandvårdsverksamhet - skulle efter en i

huvudsak formell kontroll uppföras på

en av försäkringskassan upprättad

förteckning. Det bör enligt utskottets

mening ankomma på regeringen att i det

fortsatta arbetet med

ersättningssystemet för vuxentandvård

överväga om motiven för de nu gällande

bestämmelserna om

etableringsbegränsningar alltjämt äger

giltighet mot bakgrund av att övriga

förslag i proposition 1995/96:119 inte

genomförts. Utskottet avstyrker bifall

till motion Sf210 yrkande 6.

Barn- och ungdomstandvård

Landstingen svarar för barn- och

ungdomstandvården t.o.m. det år

patienten fyller 19 år. Denna tandvård,

som alltså inte omfattas av

försäkringen, är avgiftsfri. Fr.o.m. den

1 juli 1991 finns dock inom barn- och

ungdomstandvården möjlighet att ta ut

avgift av en patient som uteblivit från

avtalat besök. Riksdagen har med

anledning av proposition 1992/93:43

Ökad konkurrens i kommunal verksamhet

beslutat om vissa ändringar i TVL (bet.

1992/93:SoU9, rskr. 1992/93:105). Genom

ett tillägg till 5 § TVL har klargjorts

att landstinget får sluta avtal med

annan om att utföra landstingets

uppgifter enligt lagen, med undantag av

sådana uppgifter som innefattar

myndighetsutövning. Ändringen syftar

till att öka inslagen av konkurrens inom

den kommunala verksamheten. Ett mindre

antal landsting har infört möjlighet

till fritt tandläkarval inom barn- och

ungdomstandvården.

I motion Sf210 yrkande 7 begär Gullan

Lindblad m.fl. (m) att TVL ändras så att

barn och ungdomar garanteras fri

tandvård inom såväl offentlig som privat

vård.

Isa Halvarsson (fp) begär i motion

Sf235 att regeringen lägger fram ett

särskilt lagförslag om rätt till fritt

tandläkarval för barn och ungdomar.

Motionären anför att riksdagen under år

1992 med anledning av proposition

1992/93:43 om ökad konkurrens i kommunal

verksamhet beslutade om en ändring av

tandvårdslagen. Syftet med ändringen var

att klargöra att landstinget kan sluta

avtal med annan om att utföra

landstingets uppgifter. Med anledning av

en motion i detta sammanhang anförde

socialutskottet i betänkande

1992/93:SoU9 att utskottet utgick från

att landstingen följer intentionerna i

propositionen om att barn och ungdomar

fritt skall få välja tandläkare. Trots

detta uttalande har enligt motionären

mycket få landsting infört möjlighet

till fritt tandläkarval, och flera

landsting har beslutat att inte införa

denna möjlighet. Ännu ett skäl för

motionärens yrkande är att

Konkurrensverket i sin utredning

Konkurrens inom tandvården lämnat

förslag till åtgärdsprogram för att

åstadkomma konkurrens på lika villkor

inom tandvården. I programmet ingår att

söka förmå samtliga tandvårdshuvudmän

att införa någon form av

valfrihetsmodell för barn- och

ungdomstandvård. Vidare framhåller

motionären att Socialstyrelsen i

september år 1994 redovisat en

utvärdering av systemet med

tandvårdspeng inom barn- och

ungdomstandvården i Stockholms läns

landsting. Rapporten visar att det är

möjligt att åstadkomma ett system med

möjlighet för patienten att välja mellan

de två vårdsektorerna utan att den

organiserade tandvården äventyras. Mot

denna bakgrund är det enligt motionären

motiverat att det i tandvårdslagen

införs en skyldighet att erbjuda barn

och ungdomar fritt tandläkarval.

Enligt åtskilliga undersökningar har

svenska barn och ungdomar kanske den

bästa tandhälsan i världen. Flertalet av

dessa går in i vuxentandvården helt

kariesfria och i övriga fall med

lindriga skador. Enligt utskottets

uppfattning beror detta till större

delen på den organisation som efter år

1974 byggts upp inom folktandvården och

som innebär att barns och ungdomars

tandhälsa kontinuerligt kan följas upp

och åtgärdas. Med ett obligatorium för

landstingen att erbjuda barn och

ungdomar ett helt fritt tandläkarval, i

stället för den nuvarande valfriheten

för dem att göra detta, föreligger det

enligt utskottets mening en risk för att

ett väl fungerande system för tandvård

till barn och ungdomar bryts sönder,

vilket skulle kunna få negativa

konsekvenser med avseende på deras

tandhälsa. Utskottet avstyrker sålunda

bifall till motionerna Sf210 yrkande 7

och Sf235.

Konkurrensfrågor

I två motioner tas upp en rad frågor

rörande konkurrensneutralitet mellan

folktandvården och den privata

tandvården eller därmed sammanhängande

frågor.

I motion Sf210 framhåller Gullan

Lindblad m.fl. (m) att när

subventionerna i tandvårdsförsäkringen

minskar snedvrids konkurrensen om

folktandvården indirekt kan utnyttja

skattemedel för att erbjuda vård till

lägre kostnader. Av denna anledningen

måste enligt motionärerna

folktandvårdens kostnader för

vuxentandvården redovisas helt skild

från annan tandvård. Vidare måste lika

villkor gälla för vuxentandvården inom

folktandvården vad gäller momsuttag.

Enligt motionärerna finns det olika

metoder att skapa konkurrensneutralitet

vad gäller vuxentandvården. Ett sätt är

att låta Riksförsäkringsverket två

gånger per år kompensera

privattandvården för den högre

arbetsgivaravgiften med exempelvis ett

schablonbelopp. Motsvarande metod kan

också användas för att skapa likvärdiga

momsvillkor. Ett annat sätt är att

beskära folktandvårdens ersättning från

högkostnadsskyddet för att på så sätt

kompensera de ojämna nivåerna i moms-

och arbetsgivaravgifter. Ett annat sätt

är att belasta folktandvårdens

vuxentandvård med en avgift som

motsvarar den lägre arbetsgivaravgifts-

och momsnivån. Ytterligare ett sätt vore

att inordna privata kooperativa

vårdgivare i samma återbäringssystem som

fr.o.m. år 1995 gäller beträffande moms

för landstingen. I yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om det anförda.

I motion Sf22 yrkande 6 av Rose-Marie

Frebran m.fl. (kds) begärs förslag till

åtgärder för konkurrensneutralitet

mellan privat och offentlig tandvård.

Enligt motionärerna beror den skeva

konkurrenssituationen inte minst på

olika regler för avdragsrätt vad gäller

ingående moms.

I den återkallade propositionen

1995/96:119 anförde regeringen att

konkurrensförutsättningarna inom

tandvården behöver förbättras.

Regeringen hänvisade bl.a. till att

Underprissättningsutredningen nyligen i

sitt betänkande Konkurrens i balans (SOU

1995:105) lagt fram förslag till

åtgärder för att lösa problem som följer

av konkurrens mellan offentlig och

privat verksamhet. Enligt regeringen bör

de eventuella förslag till åtgärder för

vkad konkurrensneutralitet som kan bli

aktuella till följd av betänkandet i

lämpliga delar också gälla i motsvarande

situationer för tandvården. Beträffande

utvecklingen av landstingens redovisning

av folktandvårdens ekonomi och

verksamhet borde denna enligt regeringen

påskyndas. Regeringen förutsatte därvid

att ett utvecklingsarbete skulle komma

till stånd utan tvingande regler från

statsmaktens sida och att

Landstingsförbundet skulle få en

samordnande roll. Sammanfattningsvis

delade regeringen den grundsyn som

redovisades i proposition 1992/93:43

Ökad konkurrens i kommunal verksamhet

att en mer enhetlig redovisning av

kommunernas verksamhet och kostnader är

nödvändig. Vad gäller momsredovisning

hänvisar regeringen till att i

kompletteringspropositionen 1994/95:150

(bilaga 7) föreslås fr.o.m. år 1996

införandet av ett nytt system för

konkurrenskorrigering avseende

kommunernas och landstingens kostnader

för ingående mervärdesskatt. Systemet

bygger på kommunal självfinansiering.

Genom denna metod löses enligt

regeringen konkurrensneutraliteten för

landstingen på central nivå. På

kliniknivå, den nivå som enligt

regeringen närmast är jämförbar med en

privat praktik, kvarstår problemet om

inte landstingen fördelar ut kostnaderna

motsvarande den avdragna ingående

momsen. Regeringen anser detta vara en

möjlig lösning. Regeringen utgår vidare

från att Konkurrensverket från

konkurrenssynpunkt följer utvecklingen

inom tandvården.

Som framgår pågår arbete i olika

hänseenden i syfte att främja

konkurrensförutsättningarna mellan

offentlig och privat tandvård. Utskottet

delar de av regeringen framförda

uppfattningarna och utgår från att dessa

äger generell giltighet. I den mån

motionerna Sf22 yrkande 6 och Sf210

yrkande 5 inte är tillgodosedda med vad

som anförts avstyrker utskottet bifall

till motionsyrkandena.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande

ersättningssystemet för

vuxentandvård

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Sf236, 1994/95:So423 yrkande 7

och 1995/96:Sf21

res. 1 (fp)

2. beträffande frekvensen av

tandläklarbesök

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf22 yrkande 4

res. 2 (kds) - delvis

3. beträffande tandvårdstaxan

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Sf210 yrkandena 2 och 4 samt

1995/96:Sf22 yrkandena 1 och 2,

res. 3 (m)

res. 4 (kds)

4. beträffande amalgamsanering

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:So467 yrkande 3 och

1994/95:So486 yrkande 8

res. 5 (mp)

5. beträffande

specialisttandvård

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf22 yrkande 3

res. 2 (kds) -

delvis

6. beträffande

etableringsbegränsningar

att riksdagen avslår motion

1994/95:Sf210 yrkande 6

res. 6 (m, c, fp,

kds) - delvis

7. beträffande barn- och

ungdomstandvård

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Sf210 yrkande 7 och

1994/95:Sf235

res. 6 (m, c, fp,

kds) - delvis

8. beträffande

konkurrensfrågor

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Sf210 yrkande 5 och

1995/96:Sf22 yrkande 6

res. 6 (m, c, fp, kds) - delvis

Stockholm den 19 mars 1996

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger

Klingvall (s), Gullan Lindblad (m),

Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson

(s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser

(m), Ingrid Skeppstedt (c), Lennart

Klockare (s), Sigge Godin (fp), Sven-Åke

Nygårds (s), Ulla Hoffmann (v), Ronny

Olander (s), Ulf Kristersson (m), Rose-

Marie Frebran (kds), Mona Berglund

Nilsson (s), Åke Sundqvist (m) och

Marianne Samuelsson (mp).

Reservationer

1. Ersättningssystemet för vuxentandvård

(mom. 1)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 4 börjar med Enligt

utskottets och slutar med och Sf236.

bort ha följande lydelse:

De senaste tjugo årens insatser inom

såväl offentlig som privat tandvård har

fått till följd att den svenska

tandhälsan är mycket god, inte minst

genom satsningar på förebyggande

tandhälsovård. Enligt utskottets

uppfattning finns det dock vissa tecken

på att tandhälsan hos i varje fall vissa

grupper av barn håller på att försämras

och att dessa barn kan komma att gå in i

ersättningssystemet för vuxentandvård

med en betydligt sämre tandstatus än vad

som kan anses godtagbart. En

finansiering av tandvården bör utformas

så att en effektivisering av denna

optimeras och att förebyggande insatser

premieras. Ett reformarbete på

tandvårdens område bör enligt utskottets

uppfattning präglas av strävanden mot en

bättre tandhälsa, kostnadseffektivitet,

patient-inflytande och

konkurrensneutralitet. Vad utskottet

anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande ersättningssystemet

för vuxentandvård

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:So423 yrkande 7 och med avslag

på motionerna 1994/95:Sf236 och

1995/96:Sf21 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Frekvensen av tandläkarbesök och

specialisttandvård

(mom. 2 och 5)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 4 börjar med Utskottet

avstyrker och slutar med yrkande 4.

bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av de allmänna

nedskärningar som skett i

socialförsäkringssystemen och att det

inom tandvårdsförsäkringen införts en

självrisk anser utskottet att en

undersökning bör göras om hur detta

påverkar frekvensen av tandläkarbesök.

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 9 som börjar med Landstinget har

och slutar med yrkande 3. bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör frågan om

specialisttandvården utredas. En sådan

utredning bör i första hand utreda

frågan om införande i

tandvårdsförsäkringen av ett sådant

ersättningssystem som gäller inom

sjukvården. Det anförda bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2

och 5 bort ha följande lydelse:

2. beträffande frekvensen av

tandläkarbesök

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf22 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. beträffande specialisttandvård

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf22 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Tandvårdstaxan (mom. 3)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf

Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 6 som börjar med De

motionsyrkanden och slutar med

yrkandena 1 och 2. bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening bör det

primära syftet med tandvårdsförsäkringen

vara att hjälpa de individer som av

olika anledningar har ett stort och

kostnadskrävande behov av tandvård. I

ett läge med knappa resurser är det

rimligt att detta vårdbehov i första

hand kommer i fråga för subventioner

även om det på sikt är av stor vikt att

förebyggande insatser insätts tidigt och

kontinuerligt. Ett sätt att föra in

incitament som gynnar förebyggande

tandvård, är att ge patienter som skött

sin förebyggande vård på ett godtagbart

sätt, ett med 5-10 % förhöjt

högkostnadsskydd. Ett högkostnadsskydd

bör enligt utskottets uppfattning

inträda då kostnaden för en

behandlingsperiod överstiger 3 000 kr.

Subventionen bör därvid vara 50 %.

Behandlingen bör vidare bli föremål för

förhandsprövning av försäkringskassan,

om kostnaden för behandlingen beräknas

överstiga 7 000 kr. Det rådande

subventioneringssystemet har lett till

en betydande administrativ hantering hos

såväl tandläkarna som vid

försäkringskassorna. Om all

subventionering, förutom den som gäller

högkostnadsskyddet, avvecklas bör inga

krav ställas på en fullständig

rapportering av gjorda behandlingar,

vilket skulle få en kostnadsreducerande

effekt.

Vidare är enligt utskottets uppfattning

tandläkarens arbete utsatt för en hård

priskontroll. Taxan har i

kostnadshänseende kommit att släpa efter

inte minst beroende på att tandläkarnas

kostnader för investeringar och ränta på

eget kapital inte beaktats vid

fastställande av taxan. Tandläkarnas

möjlighet till rationaliseringar är nu

enligt utskottets mening i stort sett

uttömda. Priskontroll leder inte heller

till optimal prissättning och

konkurrens. Enligt utskottets

uppfattning bör åtminstone mer

rutinmässiga förebyggande åtgärder och

undersökningar kunna vara befriade från

priskontroll upp till en gräns på 1 000

kr. Om detta visar sig fungera på ett

tillfredsställande sätt, bör

priskontrollen successivt avvecklas för

behandlingar som inte berörs av

högkostnadsskyddet. En fri prissättning

skulle även underlätta en anpassning

till nya tekniker.

Utskottet anser också att ett system

med fri upphandling av tandtekniska

tjänster och en avvecklad priskontroll

inom detta område bör förordas. Ett

sådant system leder till konkurrens och

sjunkande priser för tandteknikerarbeten

samtidigt som drivkrafter skapas för

effektiviseringar dels genom övergång

till ny teknik, dels genom att nya

organisations- och samarbetsformer

skapas mellan tandläkare och

tandtekniker.

För att stärka patienternas ställning

samt för att upprätthålla en

kvalitetskontroll bör vidare enligt

utskottets uppfattning ett system med

regelbunden medicinsk revision av

patienterna under ledning av

försäkringskassorna tillskapas. Ett

sådant system skulle minska patienternas

utsatta ställning i förhållande till

professionen.

Vad utskottet sålunda med anledning av

motion Sf210 yrkandena 2 och 4 anfört

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande tandvårdstaxan

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf210 yrkandena 2 och 4 och

med avslag på motion 1995/96:Sf22

yrkandena 1 och 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Tandvårdstaxan (mom. 3)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 6 som börjar med De

motionsyrkanden och slutar med

yrkandena 1 och 2. bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det finns ett stort

behov av en reformering av

tandvårdsförsäkringen. I första hand bör

detta ske genom en förbättring av den

nuvarande åtgärdstaxan. Under ett

övergångsskede fr.o.m. den 1 juli 1996

bör detta innebära att rätten till

högkostnadsskydd beviljas först efter en

förhandsprövning. Högkostnadsskyddet bör

enligt utskottets uppfattning inträda

vid samma nivå som i dag, 7 000 kr, och

subventionen bör också vara 70 % av

kostnaderna överstigande denna nivå.

Vidare bör kostnaderna mellan 700 kr och

7 000 kr subventioneras med endast en

procentsats, som rimligen bör ligga på

40 %. Regeringen bör ges i uppdrag att

konstruera ett mer permanent taxesystem

som kan träda i kraft år 1998.

Högkostnadsskyddet i ett sådant system

bör konstrueras på ett mer rättvist

sätt, innebärande att det baseras på

diagnos och vårdbehov och även då

beviljas efter en förhandsprövning.

Vidare bör övervägas ett system med fri

prissättning inom åtgärdstaxan.

Åtgärdsförteckningen bör vara enkel för

patienten att utläsa. Olika åtgärder bör

grupperas samman i naturliga enheter som

speglar vanliga behandlingar. Priser för

olika åtgärder bör anges i

förteckningen, så att patienten enkelt

kan beräkna sina kostnader. Vidare bör

såväl arbete som material till viss

åtgärdsgrupp ingå i taxan. Vad utskottet

anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande tandvårdstaxan

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf22 yrkandena 1 och 2 och med

avslag på motion 1994/95:Sf210

yrkandena 2 och 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Amalgamsanering (mom. 4)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 9 som börjar med Som framgått

och slutar med yrkande 8. bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har

riksdagens tidigare uttalanden inte

uppmärksammats i avsedd omfattning. Mot

bakgrund härav bör regeringen nu

återkomma till riksdagen med förslag

till reglering varav det klart framgår

att den som av medicinska skäl ordineras

utbyte av tandvårdsmaterial endast skall

behöva erlägga den avgift som gäller

inom den öppna hälso- och sjukvården.

Vid prövningen av om samband föreligger

mellan sjukdomsbesvär och det dentala

material som använts kan det enligt

utskottets uppfattning finnas skäl att

tillämpa s.k. omvänd bevisbörda, dvs.

det skall ankomma på läkare och

försäkringskassa att styrka att

sjukdomsbesvären inte är är orsakade av

tandvårdsmaterialet. Vad utskottet

anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande amalgamsanering

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:So486 yrkande 8 och med

anledning av motion 1994/95:So467

yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Etableringsbegränsningar, barn- och

ungdomstandvård och konkurrensfrågor

(mom. 6, 7 och 8)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin (fp),

Ulf Kristersson (m), Rose-Marie Frebran

(kds) och Åke Sundqvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 10 som börjer med I såväl och

slutar med yrkande 6. bort ha följande

lydelse:

I såväl proposition 1993/94:93 som i

proposition 1995/96:119 föreslogs att

begränsningen av etableringen för

tandläkare skulle upphöra. Enligt

utskottets mening är det av väsentlig

betydelse att ett upphävande av

etableringsbegränsningarna nu kommer

till stånd. En avveckling av

begränsningarna bör dock ske på ett

sådant sätt att denna bidrar till en

utjämning av tandläkarresurserna över

hela landet. Det anförda bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med Enligt

åtskilliga och slutar med Sf235. bort

ha följande lydelse:

I betänkande 1991/92:SfU2 uttalade

utskottet med anledning av ett antal

motioner att landstingens monopol vad

gäller barn- och ungdomstandvård måste

upphöra. Härefter har landstingen genom

en ändring i tandvårdslagen fått en

lagstadgad möjlighet att sluta avtal med

annan om att utföra landstingens

uppgifter. Relativt få landsting har

dock begagnat sig av denna möjlighet,

och enligt vad utskottet erfarit har

tillika något eller några landsting som

infört denna möjlighet nu fattat beslut

om att återinföra monopolet. Enligt

utskottets uppfattning innebär en ökad

konkurrens inom barn- och

ungdomstandvården, förutom ökad

valfrihet, också en ökad effektivitet

inom den kommunala sektorn. En sådan

uppfattning har också framförts av

Konkurrensverket. Utskottet anser att

denna fråga bör få en lösning och att

regeringen bör återkomma till riksdagen

med de lagförslag som är nödvändiga för

att monopoliseringen inom barn- och

ungdomstandvården skall upphöra.

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 12 som börjar med I den och

slutar med till motionsyrkandena. bort

ha följande lydelse:

De konkurrensfördelar av olika slag som

den offentliga tandvården har i

förhållanden till den privata tandvården

innebär enligt utskottets uppfattning

betydande nackdelar med avseende på

såväl privattandläkarnas ekonomiska och

arbetsmässiga situation som med avseende

på effektiviteten inom tandvården.

Enligt utskottets mening måste åtgärder

till som säkerställer en strikt

konkurrensneutralitet mellan offentlig

och privat tandvård. Enligt gällande

bestämmelser får folktandvården göra

avdrag för ingående mervärdesskatt,

vilket inte privattandläkarna kan göra

eftersom deras tjänter är momsbefriade.

Genom att en enhetlig tandvårdstaxa

tillämpas får privattandläkarna därmed

en konkurrensnackdel i förhållande till

folktandvården.

Folktandvården utför såväl den

skattefinansierade barn- och ungdoms-

tandvården som vuxentandvård, vilken

skall bekostas av försäkringen och med

patientavgifter. Om särredovisning inte

sker av vuxentandvårdens kostnader kan

denna bli, eller uppfattas som,

subventionerad av landstinget, dvs. med

skattemedel. Ett sådant förhållande är,

enligt utskottets uppfattning, ur

konkurrenssynpunkt en betydande fördel

för den offentliga tandvården.

Regeringen bör mot bakgrund av det

anförda snarast återkomma till riksdagen

med de förslag som erfordras för att

uppnå konkurrensneutralitet mellan

offentlig och privat tandvård.

dels att utskottets hemställan under

momenten 6, 7 och 8 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande

etableringsbegränsningar

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf210 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. beträffande barn- och

ungdomstandvård

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:Sf210 yrkande 7 och

1994/95:Sf235 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. beträffande konkurrensfrågor

att riksdagen med bifall till motionerna

1994/95:Sf210 yrkande 5 och 1995/96:Sf22

yrkande 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Motioner väckta med anledning av

skrivelse 1995/96:147 1

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1994/95 2

Utskottet 3

Allmänt om tandvårdsförsäkringen 3

Gällande ordning 3

Motioner 3

Utskottets bedömning 4

Tandvårdstaxan 5

Gällande ordning 5

Motioner 5

Utskottets bedömning 6

Avgiftsfri tandvård 6

Gällande ordning 6

Motioner 7

Utskottets bedömning 8

Specialisttandvård 9

Etableringskontrollen 9

Barn- och ungdomstandvård 10

Konkurrensfrågor 11

Hemställan 12

Reservationer 14

1. Ersättningssystemet för

vuxentandvård (mom. 1) 14

2. Frekvensen av tandläkarbesök

och specialisttandvård 14

(mom. 2 och 5) 14

3. Tandvårdstaxan (mom. 3) 15

4. Tandvårdstaxan (mom. 3) 16

5. Amalgamsanering (mom. 4) 17

6. Etableringsbegränsningar, barn- och

ungdomstandvård och konkurrensfrågor

(mom. 6, 7 och 8) 17

Gotab, Stockholm 1996