Bet. 1995/96:SfU7

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1995/96:SFU07

Basbeloppet m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

SfU7

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande

proposition 1995/96:149 Beräkning av

basbelopp m.m. I propositionen föreslås

att det jämförelsetal som används vid

beräkning av basbeloppet skall grunda

sig på de förändringar i det allmänna

prisläget som skett från juni 1995 till

juni året före det år som basbeloppet

avser. Dessutom föreslås att beräkningen

skall göras med utgångspunkt i ett

bastal som uppgår till 36 168. Vidare

föreslås att det förhöjda basbelopp som

används vid beräkning av

pensionsgrundande inkomst och

tillgodoräknande av pensionspoäng samt

vid fastställande av avgiftstak för

allmänna egenavgifter beräknas på ett

likartat sätt men med den skillnaden att

bastalet är 36 812 och att det förhöjda

basbeloppet skall räknas upp med hela

prisförändringen.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker en motion som

väckts med anledning av propositionen.

Mot bakgrund av att Kommunernas

pensionsanstalt (KPA) ombildas till

aktiebolag föreslås också i

propositionen att hänvisningen till KPA

i lagen om socialförsäkringsväsendet

under krig och krigsfara ändras.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Utskottet behandlar i betänkandet också

ett antal motioner från den allmänna

motionstiden 1994/95. Motionerna tar upp

frågor som i olika avseenden rör bl.a.

UD-makars, biståndsarbetares och

missionärers pensioner. Vidare behandlas

några motioner om socialavgifter och

allmänna egenavgifter. Utskottet

avstyrker bifall till samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats åtta

reservationer och tre särskilda

yttranden.

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet) har i

proposition 1995/96:149 föreslagit

riksdagen att anta regeringens förslag

till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1994:1744)

om allmänna egenavgifter,

3. lag om ändring i lagen (1984:989) om

socialförsäkringsväsendet under

krig och krigsfara.

Lagförslagen återfinns som bilaga till

betänkandet.

Motionerna

Motion väckt med anledning av

propositionen

1995/96:Sf23 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om redovisning av

ett ograverat basbelopp.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1994/95

1994/95:Sf233 av Marianne Andersson och

Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndsarbetares och

missionärers pensioner.

1994/95:Sf254 av andre vice talman Görel

Thurdin och Marianne Andersson (c) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att UD-makar får

tillgodoräkna sig pensionsår för tiden

utomlands.

1994/95:Sf255 av Göte Jonsson och Ulf

Melin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om principen för

ersättning till socialförsäkringarna.

1994/95:Sf260 av Kjell Ericsson och

Lennart Brunander (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna behovet av en

konsekvensutredning om införande av

arbetsgivaromsättningsskatt som ett

alternativ till arbetsgivaravgift.

1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om att ej betald skatt skall

reducera pension enligt vad som anförts

i motionen,

26. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att vinstandelar

ej bör belastas med arbetsgivaravgifter.

1994/95:Fi213 av Lars Tobisson m.fl. (m)

vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vinstandelssystem,

1994/95:Fi219 av Olof Johansson m.fl.

(c) vari yrkas

14. att riksdagen med anledning av

proposition 1994/95:100 beslutar om

slopad avgiftsfrihet för vissa

vinstandelsstiftelser i enlighet med vad

i motionen anförts,

1994/95:Sk328 av Carl Bildt m.fl. (m)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts beträffande uttaget av allmän

egenavgift till sjukförsäkringen under

mandatperioden,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts beträffande förmånsrelatering av

socialförsäkringsavgifterna,

9. att riksdagen beslutar slopa uttaget

av sociala avgifter på vinstandelar i

enlighet med vad som anförts i motionen,

1994/95:Sk341 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 4.0 om

arbetsgivaravgifter och egenavgifter,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 5.0 om problemet

med egenavgifter och marginaleffekter,

12. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om nedsättning av egenavgifterna

för egenföretagare enligt vad i motionen

anförts under avsnitt 6.0.

1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl.

(kds) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopade sociala avgifter på

anställdas vinstandelar i företagen,

1994/95:Sk350 av Göte Jonsson och Ulf

Melin (m) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar om slopande

av sociala avgifter på vinstandelar i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:U303 av Margitta Edgren (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ATP-poäng för medföljande

make/maka,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en handlingsplan av UD för

ekonomisk ersättning till medföljande

maka/make.

1994/95:So295 av Ingrid Näslund (kds)

vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätt till pension.

1994/95:Kr414 av Bo Lundgren och Stig

Bertilsson (m) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om socialavgiftsfrågan.

1994/95:N235 av Inger Lundberg m.fl. (s)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att konsekvenserna av ökad

riskdifferentiering bör beaktas vid sjuk-

och arbetsskadeberedningens analys av

det framtida offentliga

försäkringsväsendet.

1994/95:N272 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ett borttagande av egen-

avgifterna för småföretagare för

resultat under 40 000 kr enligt vad i

motionen anförts.

Utskottet

Gällande bestämmelser om basbeloppet

I 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring

(AFL) finns bestämmelser om att de

beräkningar som anges i lagen skall

göras med anknytning till ett basbelopp.

Basbeloppet som fastställs av regeringen

för varje år utgör 35 200 kr multi-

plicerat med ett jämförelsetal som

minskats med talet 1 och därefter multi-

plicerats med 0,60, varefter ett tillägg

gjorts med talet 1. Jämförelsetalet

anger förhållandet mellan det allmänna

prisläget i oktober året före det som

basbeloppet avser och prisläget i

oktober 1993. Därvid skall bortses från

de kvarvarande direkta effekter t.o.m.

oktober 1994 som påverkat prisläget och

som beror på deprecieringen av den

svenska kronan under tiden den 19

november-den 18 december 1992.

Basbeloppet avrundas till närmaste

hundratal kronor. För år 1996 har

basbeloppet fastställts till 36 200 kr.

Vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst och fastställande av ATP-poäng

gäller dock att det basbelopp som

räknats fram sedan hänsyn tagits till

hela förändringen av det allmänna

prisläget mellan de två tidpunkterna,

frånsett kvarvarande effekter av

deprecieringen, används i stället för

basbeloppet.

För att bromsa uppräkningen av

pensionerna infördes fr.o.m. år 1993 en

särskild regel om att basbeloppet skall

minskas med 2 % vid beräkning av vissa

angivna pensioner. Vårdbidrag,

handikappersättning och särskilt

pensionstillägg berörs inte av

minskningsregeln.

Propositionen

Basbeloppet

Från och med år 1997 sker en övergång

till ett nytt budgetårssystem där

budgetperioden omfattar kalenderår och

där budgetpropositionen lämnas till

riksdagen den 18 september året före

budgetåret. Om den nuvarande

fastställelseordningen för basbeloppet,

som normalt är november månad, användes

skulle detta innebära att

beräkningsunderlaget för

budgetpropositionen bygger på ett

antaget basbelopp. Med tanke på

basbeloppets betydelse för statsbudgeten

och det nya systemet med utgiftstak

föreslår därför regeringen en ny

mätperiod för prisförändringen.

Förslaget innebär att det jämförelsetal

som används vid beräkning av basbeloppet

skall ange förhållandet mellan den

förändring av det allmänna prisläget som

skett från juni 1995 till juni året före

det år som basbeloppet avser.

Basbeloppet skall framräknas genom att

bastalet 36 168, som ligger till grund

för 1996 års basbelopp, multipliceras

med jämförelsetalet efter att detta

räknats upp med 60 % av

prisförändringen. Basbeloppet bör enligt

regeringen fastställas under augusti

månad och mätperioden bör omfatta tiden

juni till juni.

För närvarande sker uppräkning av

basbeloppet med utgångspunkt i

basbeloppet 35 200 som gällde för

basåret 1994. I formeln ligger enligt

regeringen därmed alla förändringar som

inträffat sedan år 1994 inklusive den

kvarvarande deprecieringseffekten som

påverkade basbeloppet för år 1995. I och

med den ändrade mätperioden för

uppräkningen av basbeloppet föreslår

regeringen att formeln också förenklas

på så sätt att beräkningen utgår från

basåret 1996. Eftersom avsikten med

bytet av basår inte är att förändra

beräkningen föreslår regeringen att

utgångspunkten för beräkningen av

basbeloppet skall vara det oavrundande

beloppet. Av detta skäl föreslås att det

i lagtexten införs begreppet bastal som

motsvarar det oavrundade basbeloppet för

basåret. Bastalet är 36 168 och det är

detta bastal som skall vara utgångspunkt

vid uppräkning av basbeloppet.

Vidare anförs i propositionen att vid

beräkning av pensionsgrundande inkomst

och beräkning av pensionspoäng samt

fastställande av avgiftstak för allmänna

egenavgifter används inte det ordinarie

basbeloppet. I stället används ett

belopp som till skillnad från

basbeloppet räknas upp med 100 %. Då det

formellt inte finns något namn för detta

högre belopp skapar detta enligt

regeringen osäkerhet om reglerna och

ökar risken för missförstånd. För att

undanröja dessa problem föreslår

regeringen att begreppet förhöjt

basbelopp införs i lagtexten. Även det

förhöjda basbeloppet bör fastställas av

regeringen. Bastalet för det förhöjda

basbeloppet skall vara 36 812, vilket

motsvarar det oavrundade belopp som

räknats upp med 100 % av

prisförändringen.

I motion Sf23 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om

redovisning av ett ograverat basbelopp.

Motionärerna framhåller att under de

senaste tio åren har riksdagen vid ett

flertal tillfällen förändrat beräkningen

av basbelopp. Så har skett vid

skattereformens genomförande, genom kris-

överenskommelsen hösten 1992 och senast

hösten 1994. Dessa förändringar har

gjort att det i dag är praktiskt taget

omöjligt för den enskilde att ha vetskap

om vad han eller hon skulle ha för

förmån baserat på basbeloppet om det

inte förändrats på det sätt som

beskrivits ovan. Motionärerna ställer

sig bakom de genomförda förändringarna

eftersom dessa är ett led i saneringen

av landets finanser men anser att

politikerna skall vara ärliga och även

synliggöra vilka försämringar som

exempelvis pensionärerna fått genom de

förändrade beräkningarna av basbeloppet.

Ett ograverat basbelopp bör därför

alltid redovisas parallellt med det

gällande basbeloppet.

Utskottet delar regeringens uppfattning

att det är väsentligt att underlaget för

budgetpropositionen bygger på ett

fastställt basbelopp med tanke på den

stora betydelse detta har för

möjligheterna till tillförlitliga

prognoser avseende bl.a.

pensionsutgifter och avgiftsintäkter.

Utskottet har således inga invändningar

mot att mätperioden ändras till

juni-juni. Utskottet har inte heller

invändningar mot de mera tekniska

förändringar som i övrigt föreslås.

Utskottet tillstyrker således

propositionen.

Beträffande redovisning av ett

ograverat basbelopp vill utskottet

anföra följande. Vid beräkning av

pensionsgrundande inkomst m.m. skall

enligt regeringens förslag bastalet för

beräkning av det förhöjda basbeloppet

vara 36 812, vilket motsvarar det

oavrundade belopp som räknats upp med

100 % av prisförändringen. I så måtto

kommer således ett ograverat basbelopp i

förhållande till de förändringar som

gjorts fr.o.m. år 1995 att redovisas. I

formeln ligger dock kvar priseffekterna

till följd av de ändrade beräkningar av

basbeloppet som gällde åren 1981-1987

samt fr.o.m. år 1991 priseffekter till

följd av skattereformen och fr.o.m. år

1994 priseffekter till följd av

deprecieringen av den svenska kronan

hösten 1992.

Utskottet har tidigare behandlat

liknande motionsyrkanden som det nu

förevarande. I betänkandena

1989/90:SfU20 och 1990/91:SfU11 anförde

utskottet att ett okorrigerat

basbelopp skulle komma att följa

utvecklingen av konsumentprisindex. Med

hänsyn till att sådant index löpande

skulle fastställas fann utskottet inte

skäl förorda införandet av ett särskilt

ograverat basbelopp .

Utskottet vidhåller denna inställning

och avstyrker bifall till motion Sf23.

Ombildning av kommunernas

pensionsanstalt till aktiebolag

Under krig skall enligt lagen (1984:989)

om socialförsäkringsväsendet under krig

och krigsfara de tjänstepensioner som

betalas ut av kommunernas

pensionsanstalt (KPA) i stället kunna

betalas ut av de allmänna

försäkringskassorna. Enligt regeringen

har Kommunförbundet och

Landstingsförbundet, som är

intressenterna i KPA, beslutat att

ombilda KPA till ett aktiebolag.

Hänvisningen till KPA i nämnda lag bör

därför enligt regeringen ändras till en

neutral hänvisning till det organ som

sköter de ifrågavarande uppgifterna.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Vissa pensionsfrågor

UD-makars pensionsförmåner m.m.

I motion 1994/95:Sf254 yrkande 2 av

andre vice talman Görel Thurdin och

Marianne Andersson (c) begärs ett

tillkännagivande om att UD-makar får

tillgodoräkna sig pensionsår för tiden

utomlands. Motionärerna erinrar om att i

det nya ålderspensionssystemet får

medföljande UD-makar för tiden utomlands

inte tillgodoräkna sig pensionsår,

vilket i det nya pensionssystemet skall

tillerkännas för studier, vård av eget

barn och vid värnpliktstjänstgöring. Att

följa med sin maka/make vid dennes

stationering utomlands är enligt

motionärerna en av samhället önskad

uppoffring och de medföljande bör därför

få tillgodoräkna sig pensionsår för

tiden utomlands.

Även i motion 1994/95:U303 av Margitta

Edgren (fp) tas upp frågor som rör

medföljandes ekonomiska situation.

Enligt motionären krävs ofta insatser av

såväl den utlandsstationerade

tjänstemannen som den medföljande för

att en ambassad skall fungera på ett

traditionellt sätt. Detta innebär att

den medföljande i praktiken gör en

oavlönad insats för Sverige. Skall

Sverige kunna företrädas av personer av

olika kön, från alla samhällsklasser och

i olika familjekonstellationer måste

enligt motionären Utrikesdepartementet

intensifiera sina ansträngningar och

utarbeta en handlingsplan för att lösa

problemen. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande härom. För att rätta

till en enligt motionären uppenbar

orättvisa bör medföljande maka/make

kunna få räkna ATP-poäng för de år som

familjen är utlandsstationerad. En sådan

insats skulle underlätta en bred och

allsidig rekrytering till

diplomattjänster. Motionären begär i

yrkande 1 ett tillkännagivande härom.

Frågan om UD-makarnas villkor inom

socialförsäkringssystemet behandlades av

socialförsäkringsutskottet i betänkande

1993/94:SfU24 Reformering av det

allmänna pensionssystemet. Med anledning

av en motion anförde

socialförsäkringsutskottet bl.a.

följande. I det reformerade

pensionssystemet skall avsteg från

huvudprincipen att pensionen grundas på

livsinkomsten göras endast i särskilt

angivna fall. Pensionsrätt i dessa

undantagsfall skall finansieras vid

sidan av ålderspensionssystemet. En

särskild pensionsrätt för UD-makar i det

allmänna pensionssystemet måste således

finansieras av skattemedel och

särredovisas i statsbudgeten, dvs. inom

ramen för utrikesförvaltningens

kostnader. Socialförsäkringsutskottet

ser helst att inga ytterligare undantag

görs. Med ytterligare avsteg från

livsinkomstprincipen riskerar systemet

att utvecklas på ett instabilt sätt.

Socialförsäkringsutskottet vill

samtidigt nämna att, t.ex. vad gäller de

utländska makarna, en lösning inom det

svenska allmänna försäkringssystemet

kanske inte är möjlig.

Socialförsäkringsutskottet vill

emellertid liksom utrikesutskottet, som

yttrat sig över motionen, understryka

vikten av att medföljande makar till UD-

tjänstemän får acceptabla ekonomiska

villkor. Pensionsvillkoren är därvid

endast en del i sammanhanget. Utskottet

anser att det skall ankomma på

utrikesförvaltningen att snarast se till

att villkoren, såväl under vistelsen i

utlandet som vid återkomsten till

Sverige, blir acceptabla och särskilt

skall pensionsvillkoren förbättras. Det

anförda gavs regeringen till känna

(rskr. 1993/94:439).

Med anledning av riksdagens

tillkännagivande har regeringen i

skrivelse 1994/95:221 Redogörelse för

åtgärder som avser pensionsvillkoren för

medföljande makar till UD-tjänstemän

m.m. lämnat en redogörelse för de

åtgärder om bl.a. pensionsvillkoren som

vidtagits respektive planeras.

Skrivelsen, som inte föranledde några

motionsyrkanden, har behandlats av

utrikesutskottet och av riksdagen lagts

till handlingarna (1995/96:UU11, rskr.

147 ) Av skrivelsen framgår att det inom

Utrikesdepartementet tillsattes en

arbetsgrupp med uppgift att behandla de

frågor som riksdagen anmält.

Arbetsgruppen överlämnade i mars 1995 en

rapport om översyn av UD-makars

pensionsvillkor m.m. Rapporten upptar

beträffande pensionsvillkor i huvudsak

följande förslag. En maka/make som

medföljer en tjänsteman i

utrikesförvaltningen under stationering

utomlands har enligt gällande

bestämmelser under vissa förutsättningar

rätt till särskild ersättning, s.k. MAK

(medföljande makes ATP-kompensation)

enligt förordningen (SAVFS 1985:10) om

särskild ersättning till medföljande

make till tjänsteman inom

utrikesförvaltningen. Vidare finns som

komplement till MAK en

gruppensionsförsäkring hos SPP som utgår

fr.o.m. den månad den berättigade fyller

65 år. Arbetsgruppen föreslog en

reformering av pensionsförmånerna som

innebär att man på sikt lämnar systemet

med MAK till förmån för en samlad

gruppensionsförsäkring. Under en

övergångstid föreslås båda systemen

gälla. De som har kvalificerat sig för

MAK genom att uppfylla kravet på 120

månaders utlandsstationering, bör enligt

förslaget få fortsätta att erhålla

ersättning medan övriga medföljande får

ett engångsbelopp. Vidare föreslogs en

höjning av MAK-ersättningen från 0,42 %

till 0,55 % av ett basbelopp per

medföljandemånad. En medföljande bör

enligt förslaget inte kunna

tillgodoräkna sig tiden för MAK

samtidigt som den medföljande har annan

pensionsförmån på grund av anställning

under stationering utomlands.

Gruppensionsförsäkring utgår sedan i

juli 1988 under utlandsstationering till

alla medföljande makar till UD-

tjänstemän som är tillsvidareanställda.

Utrikesdepartementet betalar en

försäkringspremie på för närvarande 500

kr per försäkrad och medföljandemånad.

Arbetsgruppen föreslog en höjning av

premieinbetalningarna för

pensionsförsäkring till 1 500 kr per

månad. Beloppet för gruppension som

hänför sig till av staten erlagd premie

och eventuell MAK-ersättning bör enligt

arbetsgruppen inte få överstiga två

basbelopp (för närvarande 72 400 kr per

år). Regeringen har i april 1995

beslutat om åtgärder som i huvudsak

följer arbetsgruppens förslag.

Som framgått har åtskilligt gjorts för

att förbättra UD-makarnas

pensionsvillkor. Av skrivelsen framgår

vidare att medel kommer att avsättas som

ekonomiskt stöd för marknadsföring av UD-

makarnas nätverk för uppdrag från

svenska statliga, kommunala och privata

uppdragsgivare och att

Utrikesdepartementet skall tillse att

utlandsmyndigheterna blir mer aktiva när

det gäller att bistå de medföljande med

att söka arbete på stationeringsorten.

Utskottet ser positivt på de åtgärder

som vidtagits och förutsätter att de

berörda frågorna även fortsättningsvis

uppmärksammas inom utrikesförvaltningen.

I den mån motionerna 1994/95:Sf254

yrkande 2 och 1994/95:U303 inte är

tillgodosedda med vad som anförts

avstyrker utskottet bifall till

motionsyrkandena.

Pensionsrätt för biståndsarbetare m.fl.

I motion 1994/95:Sf233 av Marianne

Andersson och Ingbritt Irhammar (c)

anförs att det finns många svenskar som

arbetar ute i världen som

biståndsarbetare och missionärer och

därvid gör stora insatser. Enligt

motionärerna får inte dessa personer

missgynnas för detta i de svenska

trygghetssy-stemen. Detta är särskilt

aktuellt med avseende på det reformerade

pensionssystemet. Åren i utlandstjänst

bör i pensionshänseende tillgodoräknas

dessa. Enligt motionärerna bör

Genomförandegruppen klarlägga hur bl.a.

pensionsgrundande inkomst skall beräknas

och reda ut oklarheter beträffande

regler för inbetalning av egenavgifter

för de utlandsarbetare som med gällande

skatteregler är befriade från att betala

skatt i Sverige. Motionärerna begär ett

tillkännagivande härom.

Efter det att riksdagen godkänt

riktlinjerna för en reformering av det

allmänna ålderspensionssystemet har

regeringen beslutat tillkalla den s.k.

Genomförandegruppen med representanter

för de partier som står bakom

uppgörelsen. Gruppen har i uppgift att

medverka i den fortsatta beredningen av

pensionsreformen och att vårda

överenskommelsen om en reformering av

ålderspensionssystemet. Enligt vad

utskottet erfarit är de frågor som tas

upp i motionen föremål för beredning

inom Genomförandegruppen. Utskottet

anser att det fortsatta

beredningsarbetet bör avvaktas och

avstyrker bifall till motion

1994/95:Sf233.

Ingrid Näslund (kds) begär i motion

1994/95:So295 yrkande 6 ett

tillkännagivande om rätt till pension.

Enligt motionären har

Pensionsarbetsgruppen kommit fram till

att familjehemsföräldrar inte skall ha

rätt till pension för sina insatser.

Många kvinnor har under sitt

yrkesverksamma liv tagit hand om ett

stort antal barn och därvid inte ställt

några höga krav på ersättning och en del

har endast erhållit ersättning för sina

omkostnader. Enligt motionären bör alla

barnplaceringar i ekonomiskt hänseende

vara pensionsgrundande för den som ägnar

sig åt fostran och vård.

Familjehemsförälder uppbär normalt ett

arvode som är pensionsgrundande. Enligt

Svenska kommunförbundets cirkulär

1992:33 bör arvode utgå med högst 450 %

av det för året gällande basbeloppet

fördelat per månad om

familjehemsföräldern behöver avstå från

förvärvsarbete. Utskottet tolkar

motionen så att pensionsrätt skall

tillgodoräknas enbart den som tidigare

inte uppburit arvode med så högt belopp

att det grundar rätt till pension, dvs.

arvode motsvarande ett basbelopp. I det

nya pensionssystemet skall enligt de

godkända riktlinjerna av

fördelningspolitiska skäl pensionsrätt

tillgodoräknas för pensionsgrundande

belopp utöver faktisk inkomst. Detta

gäller vissa studier, vård av eget barn

och värnplikt. Barnårsrätt skall också

kunna tillgodoräknas för tid före

ikraftträdandet av det nya systemet.

Någon motsvarande pensionsrätt till

förmån för andra grupper är inte avsedd.

Som tidigare nämnts kan alltför många

avsteg från livsinkomstprincipen, som

utgör basen i det nya

ålderspensionssystemet, innebära att

systemet kommer att förlora i innehåll.

Alla kompletteringar till livsinkomsten

måste finansieras särskilt - med

skatter, avgifter från staten eller på

annat sätt - och sådana finansieringar

får omfördelningar mellan olika grupper

i samhället till följd. Mot bakgrund av

det anförda avstyrker utskottet bifall

till motion 1994/95:So295 yrkande 6.

Pensionsutbetalning och obetald skatt

I motion 1994/95:Fi211 yrkande 10 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

förslag om att ej betald skatt skall

reducera pension. Enligt motionärerna

skall hänsyn tas till obetalda skatter

vid utbetalning av pension. Det är,

anser motionärerna, inte rimligt att

staten har stora fordringar på människor

som samtidigt mottar stora belopp i

pensionsutbetalningar.

För den som uppbär pension samtidigt

som han resterar för obetalda skatter

kan bestämmelser i utsökningsbalken om

utmätning och införsel komma i fråga.

För tillämpning av bestämmelserna i

utsökningsbalken fordras att en dom

eller annan exekutionstitel som

innefattar betalningsskyldighet

föreligger. Som exekutionstitel gäller

förvaltningsmyndighets beslut som enligt

särskild föreskrift får verkställas.

Sådana bestämmelser finns beträffande

skatt i uppbördslagen. Vid såväl

utmätning som införsel skall gäldenären

förbehållas visst belopp som behövs för

gäldenärens och hans familjs underhåll

samt till fullgörande av

underhållsskyldighet som eljest åvilar

honom. Utmätning kan också ske i såväl

fast som lös egendom. Således finns goda

möjligheter för samhället att driva in

fordringar på grund av obetald skatt.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker

utskottet bifall till motion

1994/95:Fi211 yrkande 10.

Vissa avgiftsfrågor

Allmänt om socialavgifter

Socialavgifter erläggs i form av

arbetsgivaravgifter och egenavgifter.

Den totala avgiftssumman är för

arbetsgivare 31,56 % av

avgiftsunderlaget, varav

sjukförsäkringsavgift 5,28 %,

folkpensionsavgift 5,86 % och

tilläggspensionsavgift 13 %.

Avgiftsunderlaget beräknas i princip på

lönesumman. En egenföretagare erlägger

socialavgifter med 29,75 % av

avgiftsunderlaget, varav

sjukförsäkringsavgift 5,82 %,

folkpensionsavgift 6,03 % och

tilläggspensionsavgift 13 %.

Avgiftsunderlaget beräknas i princip på

inkomsten av annat förvärvsarbete.

Den 1 januari 1995 trädde lagen

(1994:1744) om allmänna egenavgifter i

kraft och ersatte då lagen (1992:1745)

om allmän sjukförsäkringsavgift som

trätt i kraft den 1 januari 1993. De

allmänna egenavgifterna är för år 1996

pensionsavgift med 1 % och

sjukförsäkringsavgift med 3,95 % och

beräknas på inkomster som ej överstiger

7,5 basbelopp. Avgifterna erläggs i

princip av dem som har inkomst av

anställning och annat förvärvsarbete som

är pensionsgrundande. Avgiften är

avdragsgill vid taxeringen.

Riksdagen har beslutat om riktlinjer

för en reformering av det allmänna

ålderspensionssystemet

(prop.1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24,

rskr. 1993/94:439). I det nya

pensionssystemet skall tillgodoräknade

förmåner i princip överensstämma med de

avgifter som betalas till systemet.

Beräkningen av pensionsförmånerna skall

bygga på den s.k. livsinkomstprincipen,

vilket innebär att alla

pensionsgrundande inkomster har

betydelse för pensionsnivån och väger

lika tungt oberoende av när under livet

de tjänats in. Den inkomstrelaterade

ålderspensionen skall kompletteras med

ett grundskydd, garantipension, för dem

som haft låga eller inga inkomster under

förvärvslivet. I det reformerade

systemet skall ålderspension utom

garantipension helt finansieras med

ålderspensionsavgift. Den skall utgöra

18,5 % och endast tas ut på inkomster

under förmånstaket, vilket inledningsvis

skall vara 7,5 basbelopp. Avgiften skall

till viss del tas ut som socialavgift i

form av arbetsgivaravgift/egenavgift och

till viss del i form av en egenavgift

för vilken den enskilde individen bär

betalningsansvaret. Ingen pensionsavgift

skall tas ut på inkomster som inte är

förenade med pensionsrätt. Över

förmånstaket skall en särskild löneskatt

tas ut av arbetsgivare/egenföretagare

med 9,25 %. Av inbetald

ålderspensionsavgift skall huvuddelen,

16,5 %, användas till att finansiera

utgående pensioner inom ramen för ett

fördelningssystem. Resterande del av

pensionsavgiften, 2 %, skall sättas av

till ett premiereservsystem. I detta

system skall en fondering av inbetalda

medel ske på individuella

pensionskonton. Det sammantagna uttaget

av ålderspensionsavgift i form av

arbetsgivaravgift/egenavgift resp.

allmän egenavgift, som för närvarande

uppgår till 14 %, avses successivt under

en övergångs-period höjas till 18,5 %.

Detta skall ske inom ramen för ett

oförändrat totalt avgiftsuttag till

ålderspensionsändamål genom att

folkpensionsavgiften samtidigt

avvecklas.

Enligt vad som anges i regeringens

ekonomisk-politiska proposition (prop.

1994/95:25) skall den allmänna

sjukförsäkringsavgiften höjas med en

procentenhet per år t.o.m. år 1998, för

att detta år uppgå till 5,95 %.

Riksdagen har godkänt regeringens

förslag om en sådan successiv höjning av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften

(bet. 1994/95:FiU1, rskr.

1994/95:145-146).

Regeringen har därefter i proposition

1995/96:198 förklarat sin avsikt att

under våren 1996 lämna förslag till

beslut om höjning av den allmänna eg-

enavgiften i form av

sjukförsäkringsavgift till 4,95 % år

1997 och 5,95 % fr.o.m. år 1998. Enligt

propositionen skall höjningen balanseras

av en sänkning av

sjukförsäkringsavgiften enligt lagen om

socialavgifter och en höjning av den

allmänna löneavgiften.

Förhållandet mellan avgifter och

förmåner

Enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om

allmän försäkring (AFL) skall vid

beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst bortses från inkomst som

överstiger 7,5 basbelopp. För en

egenföretagare gäller dessutom att

sjukpenninggrundande inkomst inte får

beräknas högre än vad som motsvarar

skälig avlöning för liknande arbete för

annans räkning. För rätt till

sjukpenning krävs enligt 1 § samma

kapitel att den sjukpenninggrundande

inkomsten uppgår till minst 6 000 kr.

Den som saknar eller har låg

sjukpenninggrundande inkomst kan enligt

21 kap. 1 § AFL frivilligt försäkra sig

för en sjukpenning om högst 60 kr.

Pensionsgrundande inkomst beräknas

enligt 11 kap. 5 § AFL endast på

inkomstdelar mellan ett och 7,5

basbelopp. Motsvarande begränsning finns

enligt lagen (1981:691) om

socialavgifter inte vid beräkningen av

underlaget för socialavgifter.

De olika socialavgifterna avser att

finansiera vissa bestämda ändamål, och

för huvuddelen av avgifterna finns en

direkt finansiell koppling. För

individen är förmånerna endast i

begränsad utsträckning beroende av

avgifternas storlek och faktiska

inbetalning, och vissa

socialförsäkringsförmåner utges för

personer med låga eller inga

avgiftsgrundande inkomster. För vissa

avgifter, som t.ex. folkpensionsavgift,

finns inget direkt samband mellan avgift

och förmån. För andra avgifter, som

t.ex. ATP- och sjukförsäkringsavgifter,

finns däremot ett samband genom att en

högre avgiftsgrundande inkomst ger högre

förmåner.

Göte Jonsson och Ulf Melin (båda m)

begär i motion Sf255 ett

tillkännagivande om principen för

ersättning till socialförsäkringarna.

Enligt motionärerna bör avgifter inte

tas ut på inkomster som försäkringen

inte täcker eller sådant som den

betalande inte kan tillgodogöra sig

genom bättre ersättningsnivåer då

försäkringen utnyttjas. Motionärerna

anser att det är viktigt att det finns

ett givet samband mellan erlagd

ersättning och förmån, och regeringen

bör få i uppdrag att utreda en sådan

inriktning av socialförsäkringssy-

stemet.

I motion Sk328 yrkande 5 av Carl Bildt

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande

beträffande förmånsrelatering av

socialförsäkringsavgifterna. Enligt

motionärerna medger det statsfinansiella

utrymmet för närvarande inte ytterligare

sänkning av löneskatterna. Det arbete

som inleddes av den borgerliga

regeringen med att tydligare anknyta

avgifterna till utgående förmåner bör

emellertid fortsätta och intensifieras.

Motionärerna anser därför att avgifterna

bör synliggöras genom att de formellt

redovisas av löntagarna själva med en

motsvarande höjning av bruttolönen.

Detta skulle enligt motionärerna öka

förståelsen för skattekilarnas negativa

verkan.

Riksdagen har tidigare på förslag av

utskottet avslagit motionsyrkanden om en

bättre överensstämmelse mellan avgifter

och förmåner. I betänkande 1990/91:SfU2

hänvisade utskottet till tidigare

uttalande om att den bristande

överensstämmelsen har sin grund i bl.a.

den allmänna försäkringens solidariska

och obligatoriska karaktär och om att de

olika försäkringsgrenarna bör betraktas

som delar av ett sammanhängande

socialförsäkringssystem. Utskottet

framhöll också att, även om den

bristande överensstämmelsen hade

förstärkts genom införandet år 1982 av

lagen om socialavgifter, det då införda

avgiftssystemet samtidigt hade inneburit

betydande administrativa lättnader för

såväl myndigheter som arbetsgivare och

egenföretagare. Utskottet, som även

hänvisade bl.a. till den dåvarande

Pensionsberedningens arbete, vidhöll sin

principiella uppfattning om fördelarna

med det gällande avgiftssystemet och

avstyrkte bifall till motionerna.

I sitt av riksdagen godkända betänkande

1991/92:SfU1, vari utskottet hänvisade

till nyssnämnda betänkande, ansåg

utskottet att det var viktigt att frågor

om överensstämmelse mellan förmåner och

avgifter inom socialförsäkringssystemet

beaktades. Utskottet förutsatte dock att

socialavgiftsuttaget skulle komma att

innefattas i de överväganden om den

ekonomiska politiken och om

välfärdspolitiken som pågick inom

regeringskansliet. Utskottet avstyrkte

därför bifall till motioner i ämnet.

Även i utskottets av riksdagen godkända

betänkande 1992/93:SfU17 behandlades

motioner om bristande överensstämmelse

mellan avgifter och förmåner. Med

hänvisning till de då nyligen beslutade

direktiven till en beredning med uppgift

att utforma en ny ordning för sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna och till att

Pensionsarbetsgruppens arbete med att

utforma ett framtida pensionssystem

alltjämt pågick avstyrkte utskottet

bifall till motionerna i fråga.

Som utskottet tidigare framhållit har

den bristande överensstämmelsen mellan

avgifter och förmåner sin grund i bl.a.

den allmänna försäkringens solidariska

och obligatoriska karaktär. Ett uttryck

för detta är t.ex. de omfördelande

inslagen mellan grupper av försäkrade

med olika risk att drabbas av sjukdom

och skada. Enligt utskottets mening är

sådana omfördelande inslag en

oundgänglig del av ett fungerande

välfärdssystem. Med hänsyn härtill och

då, på sätt utskottet tidigare uttalat,

de olika försäkringsgrenarna bör

betraktas som delar av ett

sammanhängande socialförsäkringssystem

avstyrker utskottet bifall till motion

Sf255. Även motion Sk328 yrkande 5

avstyrks med hänvisning till det

anförda.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om

att Sjuk- och arbetsskadekommittén

(tidigare benämnd Sjuk- och

arbetsskadeberedningen) enligt sina

direktiv (dir. 1995:54) har till uppgift

att utforma förslag till en av staten

organiserad allmän ohälsoförsäkring som

ger ersättning för inkomstbortfall

orsakat av temporärt eller varaktigt

nedsatt arbetsförmåga till följd av

sjukdom, skada eller funktionshinder. I

direktiven anges bl.a. att det

statsfinansiella läget inte ger utrymme

för att pröva vare sig en höjning av

förmånstaket eller en begränsning av

avgiftsuttaget, men att kommittén bör

analysera vad som sker med

inkomstbortfallsprincipen om

inkomstgränsen på längre sikt inte höjs

i takt med den allmänna

inkomstutvecklingen på motsvarande sätt

som skall ske inom

ålderspensionssystemet.

Solidarisk försäkring

Sjuk- och arbetsskadekommittén har som

nyss redovisats till uppgift att utforma

förslag till en allmän ohälsoförsäkring.

Enligt direktiven skall kommittén bl.a.

analysera under vilka förutsättningar

tilläggsförsäkringar som ger ersättning

utöver den allmänna ohälsoförsäkringen

uppfyller krav på effektivitet och

rättvisa så att sådana försäkringar inte

bidrar till att öka kostnaderna för den

allmänna ohälsoförsäkringen, bl.a. om

arbetsmarknadens parter tar det fulla

ansvaret för tilläggsförsäkringar.

Vidare skall kommittén utforma regler

för en obligatorisk tilläggsförsäkring

som ger ersättning för inkomstbortfall

orsakat av arbetsskada samt analysera

för- och nackdelar med att föra över det

organisatoriska och finansiella ansvaret

till parterna.

I direktiven anges vidare att

försäkringsskyddet i den nya

ohälsoförsäkringen i hög grad bör vara

solidariskt finansierat och innehålla

ett betydande mått av utjämning mellan

grupper som löper olika risk att drabbas

av ohälsa.

I motion N235 yrkande 3 av Inger

Lundberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om att konsekvenserna

av ökad riskdifferentiering bör beaktas

vid Sjuk- och arbetsskadeberedningens

analys av det framtida offentliga

försäkringsväsendet. Motionärerna

framhåller bl.a. att gentekniken ger

ökad kunskap om risker hos olika

människor. I olika privata

försäkringssystem finns alltmer av

differentiering så att den

försäkringstagare som löper hög risk

tvingas till högre premier eller t.o.m.

i vissa fall inte ens har rätt att

teckna försäkring. Starka krafter agerar

enligt motionärerna för att stora delar

av de offentliga försäkringarna skall

föras över till privata och frivilliga

försäkringar. Svårigheterna att i ett

selekterat försäkringssystem bygga in

grundprincipen om det solidariska

ansvaret bör vägas in vid en slutlig

utformning av socialförsäkringssystemet.

Utskottet konstaterar att Sjuk- och

arbetsskadekommittén i delbetänkandet

(SOU 1995:149) Försäkringsskydd vid

sjukdom förklarat att det inte finns

förutsättningar för att utreda en sådan

tilläggsförsäkring vid arbetsskada som

angivits i direktiven. Utskottet anser

dndå att den nya kunskap om människan

som gentekniken ger upphov till och de

risker som denna kan innebära, och som

framhållits av motionärerna, bör belysas

inom ramen för Sjuk- och

arbetsskadekommitténs fortsatta arbete.

Motionen i denna del bör därför

överlämnas till kommittén. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Med det anförda får motion

N235 yrkande 3 anses tillgodosedd.

Växling mellan arbetsgivaravgifter och

allmänna egenavgifter i det reformerade

ålderspensionssystemet m.m.

Som redovisats ovan skall det

sammantagna uttaget av

ålderspensionsavgift i det nya

reformerade ålderspensionssystemet

successivt höjas till 18,5 % och den

allmänna sjukförsäkringsavgiften höjas

med en procentenhet per år för att år

1998 utgöra 5,95 %.

I de riktlinjer för ett reformerat

ålderspensionssystem som riksdagen

ställt sig bakom ingår bl.a. en

avgiftsväxling på så sätt att

arbetsgivaravgiften reduceras och den

avgift som den enskilde själv betalar

höjs med motsvarande belopp. Samtidigt

avses det kostnadsutrymme som sänkta

arbetsgivaravgifter skapar användas till

att höja bruttolönen för den enskilde

löntagaren.

I motion Sk341 yrkande 8 av Gudrun

Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om arbetsgivaravgifter

och egenavgifter. Motionärerna

framhåller att om en växling från

arbetsgivaravgifter till allmänna

egenavgifter sker i pensionssystemet är

det ej möjligt att bibehålla målet om

ytterligare egenavgifter i

sjukförsäkringen på 3 %. Motsvarande

belopp får då tas ut som

arbetsgivaravgifter eller finansieras på

annat sätt. Vidare anser motionärerna

att egenavgifter bör tas ut på inkomster

över 7,5 basbelopp samt inte vara

avdragsgilla vid taxeringen.

I samma motion yrkande 9 begärs ett

tillkännagivande om problemet med

egenavgifter och marginaleffekter.

Motionärerna anser att problemet med

fallande marginaleffekt vid stigande

inkomster bör lösas antingen genom uttag

av egenavgifter över 7,5 basbelopp och

slopande av avdragsrätten för

egenavgifter eller genom att flytta

värnskatten till inkomster över 7,5

basbelopp samtidigt som grundavdraget

slopas för inkomster över brytpunkten.

Motionärerna anser att regeringen bör

redovisa förslag till hur regressiva

marginaleffekter skall förhindras eller

motverkas i samband med att allmänna

egenavgifter tas ut.

I motion Sk328 yrkande 3 av Carl Bildt

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

uttaget av allmän egenavgift till

sjukförsäkringen under mandatperioden.

Motionärerna anser att höjningen på tre

procentenheter åren 1996-1998 bör

avvisas då sjukförsäkringen redan är

fullt ut finansierad. Den föreslagna

höjningen är enligt motionärerna i

realiteten en ren inkomstskattehöjning.

När det först gäller frågan om

avgiftsväxling resp. en ytterligare

höjning av den allmänna

sjukförsäkringsavgiften konstaterar

utskottet att riksdagen, som redovisats

ovan, har godkänt regeringens förslag om

en successiv höjning av den allmänna

sjukförsäkringsavgiften. Vidare

konstaterar utskottet att regeringen i

proposition 1994/95:25 har anfört bl.a.

att det kan vara förenat med problem att

genomföra en avgiftsväxling inom

pensionssystemet i kombination med att

den allmänna egenavgiften till

sjukförsäkringen höjs. Enligt regeringen

kan det därför finnas skäl att

ytterligare överväga det samlade uttaget

av allmänna egenavgifter, och därmed

fördelningen mellan sådana avgifter och

arbetsgivaravgifter, när slutresultatet

av Genomförandegruppens arbete

föreligger. Därvid kan enligt

propositionen också den närmare

utformningen av egenavgifterna till

sjukförsäkringen fastställas. Utskottet

anser med hänvisning till regeringens nu

redovisade uttalande att något

tillkännagivande till regeringen i denna

fråga inte är påkallat.

Beträffande frågan om allmänna

egenavgifter bör tas ut över 7,5

basbelopp resp. ej vara avdragsgilla vid

taxeringen har utskottet i betänkande

1993/94:SfU24 erinrat om de speciella

problem som uppstår genom att egen-

avgiften är avdragsgill och som

accentueras ju högre egenavgift som tas

ut. Utskottet påpekade att olikheterna i

det kommunala skatteuttaget liksom det

förhållandet att brytpunkten i

skatteskalorna inte överensstämmer med

taket för pensionsrätten och

avgiftsplikten gör att skillnaderna i

kostnaderna för pensionsskyddet mellan

olika försäkrade kan bli betydande, utan

att nettopensionen i framtiden med

nödvändighet behöver variera på samma

sätt. Utskottet ansåg att detta skulle

minska de "raka rören" mellan förmåner

och avgifter. Om pensionsavgifterna

däremot betalas av arbetsgivarna skulle

nettokostnaden för pensionsrätten bli

neutral, eftersom avdragsrätten är

enhetlig över landet. Enligt utskottet

var det uppenbart att frågan om avgifts-

växling borde diskuteras grundligare,

både mellan partier som står bakom

pensionsuppgörelsen och med

arbetsmarknadens parter. Vidare var det

enligt utskottet uppenbart att frågan om

den fortsatta finansieringen av sjuk-

och arbetsskadeförsäkringen och

förtidspensioneringen hängde nära ihop

med frågan om hur ålderspensionsavgiften

skall tas ut. Utskottet föreslog att

riksdagen med beaktande bl.a. därav

skulle godkänna de av regeringen

föreslagna riktlinjerna för

finansieringen av det nya

ålderspensionssystemet.

Vidare har utskottet såväl i sitt av

riksdagen godkända betänkande

1994/95:SfU6 som i yttrande

1994/95:SfU6y till finansutskottet

avstyrkt liknande motionsyrkanden. I

nämnda betänkande, vari behandlades

regeringens proposition 1994/95:41 med

förslag om införande av en avdragsgill

allmän pensionsavgift på 1 % fr.o.m. den

1 januari 1995, anförde utskottet att

regeringens förslag var helt i enlighet

med de riktlinjer för reformeringen av

ålderspensionssystemet som riksdagen

hade beslutat om. I 1994/95:

SfU6y, vari samma dag behandlades

regeringens proposition 1994/95:25 med

förslag om höjning av den allmänna

sjukförsäkringsavgiften till 2,95 %

fr.o.m. år 1995, hänvisade utskottet

till att det i propositionen hade

anförts att en förnyad prövning behövde

göras av det samlade uttaget av

egenavgifter när ställning skall tas

till genomförandet av pensionsreformen.

Med hänsyn härtill ansåg utskottet att

motionerna i fråga borde avstyrkas.

Riksdagen avslog därefter, på förslag av

finansutskottet, motionerna

(1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145-146).

Såvitt gäller frågan om

marginaleffekter och allmänna

egenavgifter har utskottet förståelse

för de problem som motionärerna

beskriver och som, på sätt framgår av

motionen, har sin grund i att avgifterna

är avdragsgilla och inte tas ut på

inkomster över 7,5 basbelopp. För

inkomster under brytpunkten innebär

avdragsrätten för allmänna egenavgifter

att avgifterna (vid 30 % kommunalskatt)

reduceras med 30 %. För inkomster mellan

brytpunkten och 7,5 basbelopp utgör

reduceringen 55 %. För inkomster över

7,5 basbelopp tas inga avgifter ut,

varför marginaleffekten förblir

oförändrad. Eftersom låginkomsttagares

marginalskatt är lägre än

höginkomsttagares blir skattelättnaden

för dem följaktligen mindre än för

höginkomsttagaren med en marginalskatt

på 55 %. Utskottet anser, oaktat dessa

ofördelaktiga effekter, att den prövning

av det samlade uttaget av allmänna

egenavgifter som enligt regeringen skall

ske när resultatet av

Genomförandegruppens arbete föreligger

bör avvaktas.

Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet bifall till

motionerna Sk341 yrkandena 8 och 9 och

Sk328 yrkande 3.

Idrottsutövare

Enligt 3 kap. 2 § AFL skall vid

beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst bl.a. bortses från ersättning

som idrottsutövare får från ideell

förening som har till huvudsakligt syfte

att främja idrottslig verksamhet, om

ersättningen från föreningen under året

inte kan antas uppgå till ett halvt

basbelopp. Detsamma gäller enligt 11

kap. 2 § AFL i fråga om

pensionsgrundande inkomst. Vidare gäller

enligt 2 kap. 4 § 14 lagen om

socialavgifter att vid bestämmande av

avgiftsunderlaget skall bortses från

ersättning till en och samme

idrottsutövare från ideell förening som

har till huvudsakligt syfte att främja

idrottslig verksamhet om ersättningen

från föreningen under året inte uppgått

till ett halvt basbelopp.

I motion Kr414 yrkande 13 av Bo

Lundgren och Stig Bertilsson (båda m)

begärs ett tillkännagivande om

socialavgiftsfrågan. Enligt motionärerna

skall idrottsutövare eller annan som är

verksam inom idrottsrörelsen ha samma

förmåner som vid normala anställningar

om idrottsverksamheten är den

huvudsakliga inkomstkällan.

Socialavgifter skall då betalas. Om

annan huvudinkomst föreligger bör

idrottsutövaren och föreningen kunna

träffa en överenskommelse om huruvida

sociala förmåner skall utgå. Om förmåner

skall utgå skall också avgifter betalas.

I samband med riksdagens behandling av

regeringens förslag till nyss nämnda

bestämmelser uttalade utskottet i sitt

av riksdagen godkända betänkande

1990/91:SfU10 bl.a. att utskottet vid

flera tillfällen hade gett uttryck för

sin principiella uppfattning att

inkomster i samband med idrottsutövning

i likhet med andra inkomster bör grunda

rätt till socialförsäkringsförmåner och

föranleda att socialavgifter erläggs.

Samtidigt hade utskottet varit

införstått med att en schablon kan

behövas för i vilken mån mindre

ersättningar inom idrottsrörelsen, vilka

ofta kunde ha karaktären av rena

kostnadsersättningar, skulle vara

undantagna från underlaget för uttag av

socialavgifter. Med anledning av två

motioner med krav om att ersättningar

upp till ett basbelopp per år skulle

undantas från avgiftsunderlaget uttalade

utskottet att ett undantagande av

ersättningar som uppgår till så höga

belopp som ett basbelopp skulle innebära

en alltför kännbar urholkning av den

enskildes sjukpenning och pensionsskydd.

Redan en gräns på ett halvt basbelopp

kunde om mer än en förening gett ut

ersättning medföra en inte oväsentlig

urholkning av pensionsskyddet. Utskottet

kunde därför inte medverka till att

ersättningar på högre belopp än ett

halvt basbelopp undantogs från

avgiftsplikt och förmånsberäkning och

avstyrkte bifall till motionerna i

fråga.

Utskottet vidhåller sin ovan redovisade

uppfattning och avstyrker bifall till

motion Kr414 yrkande 13.

Egenavgifter för småföretagare

I motion N272 yrkande 6 av Gudrun

Schyman m.fl. (v) begärs förslag om ett

borttagande av egenavgifterna för

småföretagare för resultat under 40 000

kr. Enligt motionärerna innebär

förslaget, om det skulle genomföras, en

skattesänkning på högst omkring 6 400

kr per år för småföretagare och en

kostnad för staten som kan beräknas till

600 miljoner kronor per år. I motion

Sk341 yrkande 12 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) finns ett motsvarande yrkande.

Motionärerna begär förslag om

nedsättning av egenavgifterna för

egenföretagare såvitt avser inkomster

som ligger under 40 000 kr. Förslagets

kostnader är enligt motionärerna

relativt begränsade medan

stimulanseffekterna vad gäller

möjligheterna att starta och driva

företag torde vara betydande.

Utskottet anser mot bakgrund av det

alltjämt bekymmersamma statsfinansiella

läget och behovet av att fullfölja det

s.k. saneringsprogrammet att det inte

finns utrymme för att föreslå

förändringar som innebär en ökning av

statens utgifter eller en minskning av

inkomsterna. Mot bakgrund härav

avstyrker utskottet bifall till

motionerna N272 yrkande 6 och Sk341

yrkande 12.

Arbetsgivaromsättningsskatt

I motion Sf260 av Kjell Eriksson och

Lennart Brunander (båda c) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en

konsekvensutredning om införande av

arbetsgivaromsättningsskatt som ett

alternativ till arbetsgivaravgift.

Enligt motionärerna skulle detta

alternativ kunna utformas som en avgift

baserad på fakturerad omsättning, s.k.

arbetsgivaromsättningsskatt, AGOS, för

att underlätta för personalintensiva

småföretag, framför allt inom den

tillverkande sektorn. AGOS och

arbetsgivaravgifter skulle enligt

motionärerna kunna finnas som två olika

alternativ med möjlighet för varje

företag att välja det ekonomiskt mest

gynnsamma.

Utskottet noterar att skatteutskottet i

sitt av riksdagen godkända betänkandet

1993/94:SkU25 har behandlat ett liknande

yrkande och därvid framhållit att det då

aktuella arbetet med en generell översyn

av fåmansföretagen skulle fortsätta.

Vidare framhölls att regeringen i

proposition 1993/94:234 hade uttalat

dels att den såg det som särskilt

angeläget att stimulera nyföretagandet,

dels att frågan om att införa ett

riskkapitalavdrag eller andra särskilda

skattestimulanser borde anstå i avvaktan

på en utvärdering av

företagsskattereformen hösten 1993. Med

hänvisning härtill avstyrkte

skatteutskottet bl.a. motionen om

arbetsgivaromsättningsskatt.

Utskottet noterar vidare att regeringen

i den ekonomiska vårpropositionen (prop.

1995/96:150) har framhållit bl.a. att

Företagsskatteutredningen för närvarande

ser över företagsbeskattningen i syfte

att finna ett system som ytterligare

stimulerar företagens nyinvesteringar

och försörjning med riskkapital.

Utredningsarbetet skall, enligt vad som

anförs i propositionen, bedrivas så att

de nya reglerna skall kunna gälla

fr.o.m. inkomståret 1998.

Utskottet anser mot bakgrund av det

anförda att resultatet av det pågående

utredningsarbetet bör avvaktas.

Utskottet avstyrker därför bifall till

motion Sf260.

Vinstandelsstiftelser

För åren 1988-1991 var en arbetsgivare

skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter

i form av andra avgifter än

sjukförsäkringsavgift och

arbetsskadeavgift för de bidrag som

arbetsgivaren lämnade till en

vinstandelsstiftelse. För att stimulera

det sparande som vinstandelssystem

innebär slopades avgiftsskyldigheten

fr.o.m. den 1 januari 1992 för bidrag

till sådan stiftelse (prop. 1991/92:60,

SkU10). Därvid angavs att avgifter inte

heller skulle utgå när de anställda fick

sin andel från stiftelsen. I samband med

att skattereformen genomfördes gjordes

en ändring som innebar att även annan

person än arbetsgivaren som utgav vissa

förmåner blev avgiftsskyldig (prop.

1989/90:110, SkU30, prop. 1990/91:54,

SkU10). Problem uppstod därför i

tillämpningen om vad som skulle gälla

beträffande ersättning som stiftelsen

betalade ut fr.o.m. den 1 januari 1993.

Genom en lagändring (prop. 1992/93:29,

SfU5) slogs fast att avgiftsfriheten

gällde för utbetalning från

vinstandelsstiftelse fr.o.m. den 1

januari 1992. För avgiftsfrihet fr.o.m.

den 1 januari 1993 gällde dock att de

bidrag som arbetsgivaren lämnat skall ha

varit avsedda att vara bundna under

minst tre kalenderår och på likartade

villkor tillkomma en betydande del av de

anställda. För bidrag från ett

fåmansbolag gäller avgiftsfriheten

fr.o.m. den 1 januari 1993 inte heller

ersättning som vinstandelsstiftelsen

lämnar till delägare eller till

företagsledare som har ett väsentligt

inflytande i företaget. Avgiftsfriheten

gäller inte heller ersättningar som

lämnas till närstående till sådan

företagsledare eller delägare. Eftersom

avgiftsskyldighet gällde för bidragen

åren 1988-1991 skall avgifter aldrig

grundas på ersättning från stiftelsen

som härrör från bidrag som arbetsgivaren

lämnat under åren 1988-1991.

I proposition 1994/95:25 om vissa

ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

anfördes att regeringen efter närmare

beredning avsåg att återkomma till

riksdagen med förslag om slopande av

avgiftsfriheten för vissa

vinstandelsstiftelser. I yttrande till

finansutskottet (1994/95:SfU6y) över

motioner som väckts med anledning av

regeringens aviserade förslag avstyrkte

socialförsäkringsutskottet dessa med

hänvisning till vad som anförts i

propositionen. Finansutskottet (FiU1)

delade denna uppfattning och riksdagen

beslöt i enlighet därmed (rskr.

145-146).

I motionerna 1994/95:Sk328 yrkande 9 av

Carl Bildt m.fl. (m), 1994/95:Fi213

yrkande 6 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1994/95:Fi211 yrkande 26 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp), 1994/95:Sk349

yrkande 17 av Alf Svensson m.fl. (kds)

och 1994/95:Sk350 yrkande 9 av Göte

Jonsson och Ulf Melin (m) riktas kritik

mot regeringens aviserade förslag.

Motionärerna anser att sociala avgifter

inte bör tas ut på vinstandelar. Olof

Johansson m.fl. begär i motion

1994/95:Fi219 yrkande 14, såsom detta

får förstås, att den under vissa villkor

givna avgiftsfriheten bör bestå med

hänsyn till den positiva effekt detta

kan ha för anställdas engagemang och

intresse för ett företags verksamhet.

Enligt vad utskottet erfarit pågår i

Socialdepartementet ett arbete som

syftar till att i vissa avseenden ändra

de nuvarande reglerna om avgiftsfrihet

för vinstandelsstiftelser. Avsikten är

att ett förslag skall föreläggas

riksdagen kommande höst.

Utskottet anser att det pågående

arbetet bör avvaktas och avstyrker

bifall till motionerna 1994/95:Sk328

yrkande 9, 1994/95:Fi213 yrkande 6,

1994/95:Fi219 yrkande 14, 1994/95:Fi211

yrkande 26, 1994/95:Sk349 yrkande 17 och

1994/95:Sk350 yrkande 9.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande basbeloppet

m.m.

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:149 samt med

avslag på motion 1995/96:Sf23 antar

regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring

2. lag om ändring i lagen (1994:1744)

om allmänna egenavgifter

3. lag om ändring i lagen (1984:989)

om socialförsäkringsväsendet under

krig och krigsfara,

res. 1 (m, v, mp,

kds)

2. beträffande UD-makars

pensioner m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Sf254 yrkande 2 och

1994/95:U303,

3. beträffande pensionsrätt för

biståndsarbetare m.fl.

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Sf233 och 1994/95:So295

yrkande 6,

res. 2 ( mp)

4. beträffande utbetalning av

pension och obetalda skatter

att riksdagen avslår motion

1994/95:Fi211 yrkande 10,

5. beträffande förhållandet

mellan avgifter och förmåner

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Sf255 och 1994/95:Sk328

yrkande 5,

res. 3 (m)

6. beträffande solidarisk

försäkring

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:N235 yrkande 3

dels överlämnar motionsyrkandet till

regeringen,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande växling mellan

arbetsgivaravgifter och allmänna

egenavgifter m.m.

att riksdagen avslår motion

1994/95:Sk341 yrkandena 8 och 9,

res. 4 (v)

8. beträffande allmän egenavgift

till sjukförsäkringen

att riksdagen avslår motion

1994/95:Sk328 yrkande 3,

res. 5 (m)

9. beträffande idrottsutövare

att riksdagen avslår motion

1994/95:Kr414 yrkande 13,

res. 6 (m)

10. beträffande egenavgifter för

småföretagare

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:N272 yrkande 6 och

1994/95:Sk341 yrkande 12,

res. 7 (v)

11. beträffande

arbetsgivaromsättningsskatt

att riksdagen avslår motion

1994/95:Sf260,

12. beträffande

vinstandelsstiftelser

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Sk328 yrkande 9,

1994/95:Fi213 yrkande 6,

1994/95:Fi219 yrkande 14,

1994/95:Fi211 yrkande 26,

1994/95:Sk349 yrkande 17 och

1994/95:Sk350 yrkande 9.

res. 8 (m, c, fp, kds)

Stockholm den 7 maj 1996

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson

(s), Gullan Lindblad (m), Margareta

Israelsson (s), Maud Björnemalm (s),

Margit Gennser (m), Lennart Klockare

(s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin

(fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann

(v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild

Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds),

Siw Wittgren-Ahl (s), Sofia Steiner (s)

och Karin Israelsson (c).

Reservationer

1. Basbeloppet m.m. (mom. 1)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Ulla Hoffmann (v),

Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie

Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 5 som börjar med Beträffande

redovisning och slutar med motion

Sf23. bort ha följande lydelse:

De ändringar av reglerna för beräkning

av basbeloppet som vid olika tillfällen

under 1980- och1990-talen vidtagits

innebär att basbeloppet urholkats i

förhållande till konsumentprisindex.

Åtgärder som vidtagits som ett led i

saneringen av landets finanser har varit

nödvändiga. De gjorda ändringarna

innebär dock att vissa grupper som t.ex.

pensionärerna inte fullt ut fått

kompensation för inflationseffekter.

Enligt utskottets uppfattning är det

rimligt att alla berörda får möjlighet

att konstatera vilka försämringar

samtliga vidtagna åtgärder fått till

följd med avseende på olika förmåner.

Ett s.k. ograverat basbelopp som bygger

på oförändrade regler vad gäller

uppräkning för inflation bör därför

enligt utskottets mening redovisas för

den som uppbär förmån baserad på

basbeloppet. Det anförda bör med

anledning av motion Sf23 ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande basbeloppet m.m.

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:149 och motion

1995/96:Sf23

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring

2. lag om ändring i lagen (1994:1744)

om allmänna egenavgifter

3. lag om ändring i lagen (1984:989)

om socialförsäkringsväsendet under

krig och krigsfara,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om

ett ograverat basbelopp,

2. Pensionsrätt för biståndsarbetare

m.fl. (mom. 3)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 8 som börjar med Efter det och

slutar med motion 1994/95:Sf233. bort

ha följande lydelse:

Svenska biståndsarbetare och

missionärer utför enligt utskottets

uppfattning ett värdefullt arbete runt

om i världen. Ofta sker arbetet under

svåra förhållanden och mot låg ekonomisk

ersättning. Mot bakgrund härav är det

väsentligt att dessa gruppers

pensionsförhållanden särskilt

uppmärksammas. Genomförandegruppen bör

därför tillse att det inom det nya

pensionssystemet tillskapas klara och

entydiga bestämmelser som inte

missgynnar dessa grupper i

pensionshänseende i förhållande till

nuvarande system. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande pensionsrätt för

biståndsarbetare m.fl.

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf233 och med avslag på

motion 1994/95:So295 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3. Förhållandet mellan avgifter och

förmåner (mom. 5)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och

Gustaf von Essen (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Som utskottet

och slutar med inom

ålderspensionssystemet. bort ha

följande lydelse:

Rent principiellt anser utskottet att

avgifter inte bör tas ut på inkomster

som försäkringen inte täcker eller

sådant som den betalande inte kan

tillgodogöra sig genom bättre

ersättningsnivåer då försäkringen

utnyttjas. Enligt utskottet är det

viktigt att det finns ett givet samband

mellan erlagd ersättning och förmån, och

regeringen bör utreda en sådan

inriktning av socialförsäkringssystemet.

Det statsfinansiella utrymmet medger

för närvarande inte ytterligare sänkning

av löneskatterna. Det arbete som

inleddes av den borgerliga regeringen

med att tydligare anknyta avgifterna

till utgående förmåner bör emellertid

fortsätta och intensifieras. Utskottet

anser därför att avgifterna bör

synliggöras genom att de formellt

redovisas av löntagarna själva med en

motsvarande höjning av bruttolönen.

Detta skulle enligt motionärerna öka

förståelsen för skattekilarnas negativa

verkan.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande förhållandet mellan

avgifter och förmåner

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:Sf255 och

1994/95:Sk328 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Växling mellan arbetsgivaravgifter

och allmänna egenavgifter m.m. (mom. 7)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med När det och på

s. 15 slutar med yrkande 3. bort ha

följande lydelse:

Om en växling från arbetsgivaravgifter

till egenavgifter sker i pensionssy-

stemet är det enligt utskottets mening

inte möjligt att bibehålla målet om

ytterligare allmänna egenavgifter i

sjukförsäkringen på 3 %. Motsvarande

belopp får då tas ut som

arbetsgivaravgifter eller finansieras på

annat sätt. Utskottet anser också att

det är ett problem att de allmänna

egenavgifterna är avdragsgilla vid

taxeringen och att de inte tas ut på

inkomster över 7,5 basbelopp eftersom

det leder till fallande marginaleffekt

vid stigande inkomster. Detta problem

bör enligt utskottet lösas antingen

genom uttag av egenavgifter över 7,5

basbelopp och slopande av avdragsrätten

för egenavgifter eller genom att flytta

värnskatten till inkomster över 7,5

basbelopp samtidigt som grundavdraget

slopas för inkomster över brytpunkten.

Utskottet anser att regeringen bör

redovisa förslag till hur dessa s.k.

regressiva marginaleffekter skall

förhindras eller motverkas i samband med

att allmänna egenavgifter tas ut. Vad

utskottet anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande växling mellan

arbetsgivaravgifter och allmänna

egenavgifter m.m.

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sk341 yrkandena 8 och 9 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

5. Allmän egenavgift till

sjukförsäkringen (mom. 8)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och

Gustaf von Essen (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med När det och på

s. 15 slutar med yrkande 3. bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den planerade

höjningen av den allmänna

sjukförsäkringsavgiften på 3

procentenheter åren 1996-1998 bör

avvisas då sjukförsäkringen redan är

fullt ut finansierad. Den föreslagna

höjningen är enligt utskottets mening i

realiteten en ren inkomstskattehöjning.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande allmän egenavgift

till sjukförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sk328 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Idrottsutövare (mom. 9)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och

Gustaf von Essen (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 16 börjar med I samband och

slutar med yrkande 13. bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att idrottsutövare

eller annan som är verksam inom

idrottsrörelsen skall ha samma förmåner

som vid normala anställningar om

idrottsverksamheten är den huvudsakliga

inkomstkällan. Socialavgifter skall då

betalas. Om annan huvudinkomst

föreligger bör enligt utskottets mening

idrottsutövaren och föreningen kunna

träffa en överenskommelse om huruvida

sociala förmåner skall utgå. Om förmåner

skall utgå skall också avgifter betalas.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande idrottsutövare

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Kr414 yrkande 13 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Egenavgifter för småföretagare (mom.

10)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 16 börjar med Utskottet

anser och slutar med yrkande 12. bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att egenavgifterna för

småföretagare för resultat under

40 000 kr bör slopas. Enligt utskottet

skulle en sådan ordning innebära en

skattesänkning på högst 6 400 kr per år

för småföretagare, vilket skulle vara

ett sätt att öka uthålligheten hos små

och nystartade företag. Vidare skulle

det skapa större incitament för de

personer som kombinerar en anställning

med eget företagande att utvidga sin

verksamhet i egen regi. Utskottet menar

också att åtgärden skulle bidra till att

fler kvinnor vågar starta egna företag.

Utskottet beräknar kostnaden för staten

till omkring 600 miljoner kronor per år.

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med förslag i frågan.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande egenavgifter för

småföretagare

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:N272 yrkande 6 och

Sk341 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. Vinstandelsstiftelser (mom. 12)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),

Rose-Marie Frebran (kds) och Karin

Israelsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 18 som börjar med Enligt vad och

slutar med 1994/95:Sk350 yrkande 9.

bort ha följande lydelse:

Ett vinstandelssystem i företagen ger

enligt utskottets uppfattning möjlighet

till frivillig delning av företagens

vinster och kan samtidigt vara ett sätt

att begränsa nivåhöjande löneökningar.

Vinstandelssystemet kan också främja de

anställdas engagemang i företaget,

vilket främjar produktiviteten.

Utskottet anser sålunda att det inte bör

införas några avgifter på

vinstandelsstiftelser. Det anförda bör

riksdagen med bifall till motionerna

1994/95:Sk328 yrkande 9, 1994/95:Fi213

yrkande 6, 1994/95:Fi219 yrkande 14,

1994/95:Fi211 yrkande 26, 1994/95:Sk349

yrkande 17 och 1994/95:Sk350 yrkande 9

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande

vinstandelsstiftelser

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:Sk328 yrkande 9,

1994/95:Fi213 yrkande 6,

1994/95:Fi219 yrkande 14,

1994/95:Fi211 yrkande 26,

1994/95:Sk349 yrkande 17 och

1994/95:Sk350 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. UD-makars pensioner m.m. (mom. 2)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),

Rose-Marie Frebran (kds) och Karin

Israelsson (c) anför:

Medföljande UD-makars möjligheter till

yrkesutövning utomlands är

utomordentligt små. Ofta är de tvungna

att avstå från en egen yrkeskarriär och

de blir då ekonomiskt beroende av UD-

tjänstemannen och förlorar möjligheten

att intjäna pensionsrätt. De medföljande

gör utan att få ersättning för detta en

förtjänstfull insats för Sverige på

utlandsorten. Enligt vår uppfattning är

det inte möjligt att lösa de

medföljandes pensionsproblem inom ramen

för det svenska allmänna

pensionssystemet. De åtgärder som

hittills beslutats är ett steg i rätt

riktning men kan inte anses

tillräckliga. Utrikesförvaltningen måste

därför i sin egenskap av arbetsgivare

företa ytterligare åtgärder och se till

så att medföljande UD-makar

tillförsäkras acceptabla ekonomiska

villkor, särskilt med avseende på

pensionsvillkoren.

2. Växling mellan arbetsgivaravgifter

och allmänna egenavgifter m.m. (mom. 7)

Ragnhild Pohanka (mp) anför:

Egenavgifter i nuvarande utformning har

flera nackdelar när det gäller att

finansiera offentlig verksamhet.

Eftersom avgifterna är avdragsgilla och

har ett tak vid 7,5 basbelopp blir de,

relativt sett, betydligt mer kännbara

för låginkomsttagare än för

höginkomsttagare. De har därmed en

felaktig fördelningsprofil. Genomförda

och planerade höjningar av

egenavgifterna åren 1996-1998 utholkar

också kommunernas skatteunderlag,

tvingar fram ytterligare neddragningar

av kommunal verksamhet och försvårar för

kommmunerna att uppnå ekonomisk balans.

Miljöpartiet avvisar därför fortsatta

höjningar av egenavgifterna och anser

att målet i stället skall vara att på

sikt avskaffa existerande egenavgifter.

I stället för höjd egenavgift år 1997

vill vi höja energi- och

miljörelaterade skatter. Vårt förslag

till arbetstidsförkortning som

presenteras i vår motion med anledning

av regeringens vårproposition gör att

statens utgifter för arbetslösheten

minskar, vilket gör att höjningen av

egenavgifterna år 1998 inte blir

nödvändig. För år 1999 bedömer vi att

egenavgifterna i stället kan sänkas med

en procentenhet.

3. Arbetsgivaromsättningsskatt ( mom.

11)

Karin Israelsson (c) anför:

I motion 1994/95:Sf260 av Kjell

Ericsson och Lennart Brunander (c) läggs

förslag fram om införandet av s.k.

arbetsgivaromsättningsskatt. Enligt

Centerpartiets uppfattning finns det

behov av att utreda konsekvenserna av

att införa en sådan

arbetsgivaromsättningsskatt som ett

alternativ till arbetsgivaravgifter.

Enligt vår mening skulle detta

alternativ kunna utformas som en avgift

baserad på fakturerad omsättning, s.k.

arbetsgivaromsättningsskatt, AGOS, för

att underlätta för personalintensiva

småföretag, framför allt inom den

tillverkande sektorn. AGOS och

arbetsgivaravgifter skulle kunna finnas

som två olika alternativ med möjlighet

för varje företag att välja det

ekonomiskt mest gynnsamma. Eftersom

detta är en angelägen ändring avser vi

att återkomma i frågan.

I propositionen framlagda lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

2. Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1744) om allmänna egenavgifter

3. Förslag till lag om ändring i lagen

(1984:989) om socialförsäkringsväsendet

under krig och krigsfara

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 4

Gällande bestämmelser om

basbeloppet 4

Propositionen 4

Basbeloppet 4

Ombildning av kommunernas

pensionsanstalt till aktiebolag 6

Vissa pensionsfrågor 6

UD-makars pensionsförmåner m.m. 6

Pensionsrätt för biståndsarbetare

m.fl. 8

Pensionsutbetalning och obetald

skatt 9

Vissa avgiftsfrågor 9

Allmänt om socialavgifter 9

Förhållandet mellan avgifter och

förmåner 11

Solidarisk försäkring 12

Växling mellan

arbetsgivaravgifter och allmänna

egenavgifter i det reformerade

ålderspensionssystemet m.m. 13

Idrottsutövare 15

Egenavgifter för småföretagare 16

Arbetsgivaromsättningsskatt 17

Vinstandelsstiftelser 17

Hemställan 18

Reservationer 20

1. Basbeloppet m.m. (mom. 1) 20

2. Pensionsrätt för

biståndsarbetare m.fl. (mom. 3) 20

3. Förhållandet mellan avgifter och

förmåner (mom. 5) 21

4. Växling mellan

arbetsgivaravgifter och allmänna

egenavgifter m.m. (mom. 7) 21

5. Allmän egenavgift till

sjukförsäkringen (mom. 8) 22

6. Idrottsutövare (mom. 9) 22

7. Egenavgifter för småföretagare

(mom. 10) 23

8. Vinstandelsstiftelser (mom. 12) 23

Särskilda yttranden 24

1. UD-makars pensioner m.m. (mom.

2) 24

2. Växling mellan

arbetsgivaravgifter och allmänna

egenavgifter m.m. (mom. 7) 24

3. Arbetsgivaromsättningsskatt (

mom. 11) 25

1. Förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän

försäkring 26

2. Förslag till lag om ändring i

lagen (1994:1744) om allmänna

egenavgifter 28

3. Förslag till lag om ändring i

lagen (1984:989) om

socialförsäkringsväsendet under

krig och krigsfara 29

Gotab, Stockholm 1996