Bet. 1995/96:SoU12

Socialutskottets betänkande

1995/96:SOU12

Tystnadsplikt inom enskild familjerådgivning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

1995/96

SoU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens

proposition 1995/96:117 om tystnadsplikt

inom enskild familjerådgivning samt en

motion som väckts med anledning av

propositionen. I propositionen föreslås

bl.a. att begreppet familjerådgivning i

socialtjänstlagen närmare definieras och

att samma stränga tystnadsplikt införs

för familjerådgivning i enskild regi som

gäller för familjerådgivning i kommunal

regi. Utskottet tillstyrker

propositionen och avstyrker motionen.

Till betänkandet har fogats en

reservation (v, mp).

Propositionen

I proposition 1995/96:117 föreslår

regeringen (Socialdepartementet) att

riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).

Lagförslagen fogas till betänkandet som

bilaga 1.

Motionen

1995/96:So10 av Thomas Julin m.fl. (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att begreppet

familjerådgivare ges ytterligare

kvalitetskriterier.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen antog i december 1993

regeringens förslag om att i

socialtjänstlagen (1980:620) införa en

regel om skyldighet för kommunerna att

erbjuda familjerådgivning till dem som

begär det. Samtidigt beslutade riksdagen

att som sin mening ge regeringen till

känna vad socialutskottet anfört om att

enhetliga tystnadspliktsbestämmelser bör

gälla för all familjerådgivning oavsett

om den bedrivs av en kommun eller en

entreprenör, dvs. en enskild

familjerådgivare som har tecknat avtal

med kommunen (prop. 1993/94:4, bet.

1993/94:SoU10, rskr. 58).

Lagändringen trädde i kraft den 1

januari 1995.

Propositionen i huvuddrag

Regeringen föreslår att

socialtjänstlagen (1980:620) ändras på

så sätt att begreppet familjerådgivning

definieras och att samma stränga

tystnadsplikt införs för

familjerådgivning i enskild regi som

gäller för familjerådgivning i kommunal

regi. Vidare föreslås att den skyldighet

att göra anmälan till socialtjänsten i

vissa fall som föreskrivs för kommunal

familjerådgivning skall utvidgas till

att omfatta även enskilt bedriven sådan.

De regler om inskränkning i vittnesplikt

som gäller enligt rättegångsbalken inom

den kommunala familjerådgivningen

föreslås omfatta även den som är verksam

inom enskild familjerådgivning.

Slutligen föreslås en ändring i

sekretesslagen (1980:100) som innebär

att samma begränsning i meddelarfriheten

som gäller för kommunala

familjerådgivare skall gälla för den som

är verksam inom enskild

familjerådgivning.

Begreppet familjerådgivning

I 12 a § andra stycket socialtjänstlagen

stadgas att kommunen skall sörja för att

familjerådgivning kan erbjudas dem som

begär det. Av allmänna bestämmelser i

socialtjänstlagen (4 §) följer att

kommunen kan fullgöra sin skyldighet

genom att sluta avtal med annan om att

bedriva familjerådgivningsverksamhet. I

12 a § ges inte någon närmare definition

av begreppet familjerådgivning. I

specialmotiveringen (prop. 1993/94:4)

till paragrafen sägs att tanken är att

familjerådgivarna liksom hittills skall

ha som huvuduppgift att genom samtal

medverka till bearbetning av

samlevnadsproblem och konflikter främst

i par- och familjerelationer. Vidare

sägs att begreppet familjerådgivning

indirekt blir begränsat till kommunalt

bedriven verksamhet samt privat

verksamhet som bedrivs enligt

överenskommelse med kommunen och för

vilken kommunen har ett kvalitets- och

kostnadsansvar. Privata initiativ som

igångsatts utan överenskommelse med

kommunen anses inte som

familjerådgivning i nu aktuell mening.

I propositionen föreslås att begreppet

familjerådgivning närmare definieras i

ett nytt tredje stycke till 12 a § på

följande sätt.

Med familjerådgivning menas verksamhet

som bedrivs av det allmänna eller

yrkesmässigt av enskild och som består i

samtal med syfte att bearbeta

samlevnadskonflikter i parförhållanden

och familjer. Inom definitionen faller

således även sådan familjerådgivning som

drivs i enskild regi utan

överenskommelse med kommunen. Dock krävs

att verksamheten bedrivs yrkesmässigt.

Med yrkesmässighet avses enligt

specialmotiveringen till förslaget att

rådgivningen ges av en professionell

rådgivare till ett större antal personer

och att verksamheten är av varaktig

karaktär.

Skälet till den föreslagna ändringen är

bl.a. att införandet av en bestämmelse

om tystnadsplikt för enskild

familjerådgivning kräver att

familjerådgivning definieras närmare i

lagtexten.

Vidare föreslås ett tillägg i

paragrafens andra stycke, om att

kommunens skyldighet att erbjuda

familjerådgivning fullgörs genom

kommunens försorg eller annars genom

lämplig rådgivare.

Kvalitetskontroll

För att en rådgivningsverksamhet enligt

nuvarande bestämmelse skall benämnas

familjerådgivning förutsätts endera att

kommunerna bedriver verksamheten helt

själva eller träffar avtal med annan om

att driva familjerådgivning. Genom att

träffa avtal med en entreprenör har

kommunerna möjligheter att kontrollera

kvaliteten på verksamheten. Håller inte

entreprenören måttet kan kommunen låta

bli att förnya avtalet. I propositionen

sägs att arbete som familjerådgivare

kräver stor erfarenhet av arbete med

människor i kris och människor med

relationsproblem. En förutsättning för

att enskild rådgivningsverksamhet skall

anses utgöra familjerådgivning bör

därför enligt propositionen vara att

verksamheten bedrivs yrkesmässigt.

Därmed föreligger större förutsättningar

för en god kvalitet i verksamheten.

Något krav på avtal mellan kommunen och

den enskilde familjerådgivaren uppställs

inte. I propositionen sägs vidare att

det är angeläget att behålla den höga

kvalitet som familjerådgivningen har i

dag.

Enligt en kartläggning som

Socialstyrelsen genomfört (se

Meddelandeblad nr 21/95) är den

vanligaste modellen för

familjerådgivningens organisation att

kommunerna har anlitat landstinget som

entreprenör för att driva verksamheten

(28 % av kommunerna) eller köper

tjänster av någon annan kommun (26 % ).

Åtta procent av kommunerna säljer sådana

tjänster till andra kommuner. Cirka

arton procent driver verksamheten helt

själva och femton procent gör det i

samverkan med andra kommuner. Privata

entreprenörer har anlitats av tolv

procent av kommunerna. I cirka fyra

procent är det kyrkan som driver

familjerådgivningen för kommunens

räkning. En kommun uppger att man helt

saknar rådgivningsverksamhet.

Familjerådgivning i privat regi utan

överenskommelse med kommunen börjar,

enligt propositionen, bli allt

vanligare. Vidare sägs att det givetvis

finns möjlighet för vem som helst att

oavsett kompetens erbjuda

familjerådgivning och att detta inte

rimligtvis går att förbjuda. En icke

avtalsbunden privat verksamhet bör dock

enligt regeringens mening bli mycket

marginell, eftersom den enskildes

kostnad för sådan rådgivning torde bli

betydligt större än den eventuella

avgift som kommunen tar ut för samma

verksamhet. Regeringen anser att det

inte finns tillräckliga skäl att införa

någon form av kvalitetskontroll över den

privata familjerådgivningen. Frågan kan

dock komma att behöva uppmärksammas mot

bakgrund av hur den privata icke

avtalsbundna familjerådgivningen

utvecklas i framtiden. I

Socialstyrelsens arbete ingår att

fortlöpande följa

familjerådgivningsverksamheten.

Den föreslagna ändringen i 12 a § andra

stycket, som innebär att kommunens

ansvar att tillhandahålla

familjerådgivning kan uppfyllas genom

att hänvisa den enskilde till en lämplig

rådgivare, medför att kommunen har ett

ansvar för att det är en lämplig

rådgivare. Vad som krävs för att det

ansvaret skall anses uppfyllt, ett

formellt avtal eller tillräcklig insyn i

verksamheten på annat sätt, kan skilja

sig från fall till fall, sägs det i

propositionen.

Motionen

I motion 1995/96:So10 av Thomas Julin

m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att begreppet

familjerådgivare ges ytterligare

kvalitetskriterier. Motionärerna anser

det angeläget att bibehålla den höga

kvalitet som familjerådgivningen håller.

För att detta skall vara möjligt måste

någon ha kontroll över verksamhetens

kvalitet. Kravet på yrkesmässighet bör

definieras ytterligare genom att

legitimationstvång eller någon form av

auktorisering av rådgivare införs.

Motionärerna anser vidare att

formuleringen lämplig rådgivare är

olämplig. I ett hårdnande ekonomiskt

klimat kan en lämplig rådgivare för

kommunen vara den som erbjuder

familjerådgivning till lägst pris.

Motionärerna pekar också på att många

remissinstanser delat denna uppfattning

och efterlyst någon form av

etableringskontroll för enskilda

familjerådgivare.

Utskottets bedömning

Utskottet utgår från att den

familjerådgivning som bedrivs av det

allmänna eller av annan enligt

överenskommelse med kommunen även

fortsättningsvis kommer att hålla god

kvalitet. När det gäller

familjerådgivning i privat regi, som

bedrivs utan överenskommelse med

kommunen, förutsätter utskottet att

kommunen följer verksamheten och

förvissar sig om att rådgivaren är

lämplig innan en hjälpsökande hänvisas

dit. Utskottet förutsätter vidare att

Socialstyrelsen följer utvecklingen av

den privata

familjerådgivningsverksamheten och att

regeringen vid behov återkommer till

riksdagen. Utskottet är inte berett att

ta något initiativ till att införa

auktorisation eller andra

behörighetsföreskrifter för

familjerådgivare. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag om ändring i 12 a §

socialtjänstlagen. Motionen So10 (mp)

avstyrks.

Tystnadsplikt m.m. inom enskild

familjerådgivning

Enligt 7 kap. 4 § andra stycket

sekretesslagen gäller sekretess inom

kommunal familjerådgivning för uppgift

som enskild lämnat i samband med

rådgivningen. Med kommun avses i detta

sammanhang både borgerlig och kyrklig

kommun, dvs. kommun, landstingskommun,

församling och kyrklig samfällighet.

För den som är verksam inom

yrkesmässigt bedriven privat

familjerådgivning enligt avtal med

kommunen gäller tystnadsplikt för

uppgifter om enskilds personliga

förhållanden enligt 71 a §

socialtjänstlagen. Denna tystnadsplikt

är inte lika långtgående som den som

gäller inom den kommunalt bedrivna

verksamheten. Sekretess inom

familjerådgivning gäller för alla

uppgifter som den enskilde lämnat i

förtroende eller som familjerådgivaren

inhämtat i samband med rådgivningen,

medan tystnadsplikt inom enskilt

bedriven verksamhet endast gäller

uppgift om enskilds personliga

förhållanden.

Den som i dag bedriver enskild

familjerådgivning utan avtal med

kommmunen är inte underkastad någon

annan tystnadsplikt än som vilar på

etisk eller kontraktsrättslig grund.

Regeringen anser att samma tystnadsplikt

bör gälla för familjerådgivning oavsett

om den bedrivs helt i kommunal regi, av

enskild familjerådgivare som har avtal

med kommunen eller av annan enskild

familjerådgivare. I propositionen

föreslås att en ny paragraf (71 b §)

införs i socialtjänstlagen med i princip

samma utformning som sekretesslagens

bestämmelse om sekretess inom kommunal

familjerådgivning. Bestämmelsen reglerar

tystnadsplikten inom sådan enskild

familjerådgivning som faller under

definitionen i det föreslagna tredje

stycket till 12 a §. Den som bryter mot

denna bestämmelse kan dömas för brott

mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 §

brottsbalken.

Anmälan till socialnämnd, vittnesplikt

och frågeförbud

I propositionen föreslås att den

skyldighet som föreligger för

familjerådgivning i kommual regi att i

vissa fall göra anmälan till

socialtjänsten enligt 71 § tredje

stycket socialtjänstlagen utvidgas till

att omfatta även familjerådgivning i

enskild regi. I klargörande syfte

tilläggs även att anmälningsplikten

omfattar, förutom fall då underårig

misshandlas i hemmet, fall då underårig

utnyttjas sexuellt i hemmet.

Vidare föreslås att frågeförbudet

(inskränkning av vittnesplikten) enligt

36 kap. 5 § andra stycket

rättegångsbalken utsträcks till att

gälla alla som är eller har varit

verksamma inom familjerådgivning, dvs.

inom såväl enskild som kommunal sådan.

Begränsad meddelarfrihet

Principen om meddelarfrihet i svensk

rätt innebär att det i viss utsträckning

är möjligt att straffritt lämna normalt

sekretessbelagda uppgifter för

publicering i tryckt skrift eller i

radio eller TV. 16 kap. sekretesslagen

innehåller dock vissa undantag från

huvudregeln om meddelarfrihet. Inom

t.ex. socialtjänsten råder endast i

undantagsfall meddelarfrihet. Detsamma

gäller beträffande kommunal

familjerådgivning. I propositionen

föreslås att en ny elfte punkt införs i

16 kap. 1 § sekretesslagen som innebär

att samma begränsning av

meddelarfriheten skall gälla för den som

är verksam inom enskilt bedriven

familjerådgivning som för den som är

verksam inom kommunalt bedriven

familjerådgivning.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning

att samma tystnadsplikt bör gälla för

all familjerådgivning och att det inte

finns något sakligt skäl att ha olika

regler i fråga om anmälningsplikt för

kommunal respektive enskild familje

rådgivning. Utskottet tillstyrker

således förslaget till 71 b §

socialtjänstlagen och ändringen i 71 §

socialtjänstlagen. I andra stycket andra

meningen i 71 § socialtjänstlagen har

ordet lärare fallit bort och bör föras

in mellan orden läkare och

sjuksköterskor .

Även förslaget till lag om ändring i

rättegångsbalken tillstyrks. I

regeringens lagförslag har sista

meningen i andra stycket och hela fjärde

stycket fallit bort. Vidare skall ordet

rättsförhållande i sista stycket

rätteligen vara förhållande . Utskottet

föreslår därför att riksdagen antar det

av utskottet utarbetade förslaget till

ändring i 36 kap. 5 § rättegångsbalken i

bilaga 2.

Utskottet tillstyrker förslaget om

ändring i 16 kap. 1 § sekretesslagen.

Vid genomförandet av ändringen bör

beaktas att lagrummet den 1 februari

1996 givits ny lydelse (prop.

1995/96:85, JuU11, rskr. 125, SFS

1995:1508).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande begreppet

familjerådgivning

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:So10 antar regeringens förslag

till lag om ändring i

socialtjänstlagen såvitt avser 12 a §,

res. (v, mp)

2. beträffande 71 §

socialtjänstlagen

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen såvitt avser 71 §

med den ändringen att ordet lärare

förs in mellan orden läkare och

sjuksköterskor i paragrafens andra

stycke andra meningen,

3. beträffande förslaget till

lag om ändring i socialtjänstlagen i

övrigt

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen i den mån det inte

omfattas av vad utskottet hemställt

undet mom. 1 och 2,

4. beträffande förslaget till

lag om ändring i rättegångsbalken

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i

rättegångsbalken, dock med den

ändringen att 36 kap. 5 § erhåller i

bilaga 2 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

5. beträffande förslaget till

lag om ändring i sekretesslagen

att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i sekretesslagen,

dock att ändringen i 16 kap. 1 § skall

företas i paragrafens lydelse enligt SFS

1995:1508.

Stockholm den 22 februari 1996

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson

(m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson

(s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson

(s), Liselotte Wågö (m), Marianne

Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro

Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig

Sandström (v), Mariann Ytterberg (s),

Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp),

Chatrine Pålsson (kds), Christin Nilsson

(s) och Kerstin Warnerbring (c).

Reservation

Begreppet familjerådgivning (mom. 1)

Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp)

anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 4 börjar med

Utskottet utgår och slutar med (mp)

avstyrks bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att den

höga kvalitet som familjerådgivningen

har kan behållas även i fortsättningen.

Eftersom familjerådgivning i privat regi

utan överenskommelse med kommunen börjar

bli allt vanligare bör enligt utskottets

mening någon form av etableringskontroll

införas. Med en yrkesmässigt bedriven

verksamhet som inte är underkastad något

slags kontroll finns ingen garanti för

kvalitet och professionalism. Begreppet

familjerådgivare måste därför ges

ytterligare definierade

kvalitetskriterier eller alternativt bör

legitimationstvång eller någon form av

auktorisering införas. Utskottet anser

vidare att formuleringen lämplig

rådgivare är mindre väl vald, eftersom

det i många fall måste vara svårt att

avgöra om en privat rådgivare, som

saknar överenskommelse med kommunen, är

lämplig. Dessutom finns risk att

kommunerna hänvisar den enskilde till

den rådgivare som erbjuder

familjerådgivning till lägst pris. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande begreppet

familjerådgivning

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:So10

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i socialtjänstlagen

såvitt avser 12 a §,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

I propositionen framlagda lagförslag

Av utskottet föreslagen ändring i

regeringens förslag till lag om ändring

i rättegångsbalken

Regeringens förslag Utskottets

förslag

36 kap.

5§

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2

§ eller 3 kap. 1 § sekretesslagen

(1980:100) eller någon bestämmelse, till

vilken hänvisas i något av dessa lagrum,

inte får lämna en uppgift får inte höras

som vittne om denna utan tillstånd från

den myndighet i vars verksamhet

uppgiften har inhämtats.

Advokater, läkare, Advokater, läkare,

tandläkare, tandläkare,

barnmorskor, barnmorskor,

sjuksköterskor, sjuksköterskor,

psykologer, psykologer,

psykoterapeuter, psykoterapeuter,

familjerådgivare familjerådgivare

enligt enligt

socialtjänstlagen socialtjänstlagen

(1980:620) och (1980:620) och

deras biträden får deras biträden får

höras som vittnen höras som vittnen

om något som i om något som i

denna deras denna deras

yrkesutövning yrkesutövning

anförtrotts dem anförtrotts dem

eller som de i eller som de i

samband därmed samband därmed

erfarit, endast om erfarit, endast om

det är medgivet i det är medgivet i

lag eller den, till lag eller den, till

vars förmån vars förmån

tystnadsplikten tystnadsplikten

gäller, samtycker gäller, samtycker

till det. till det. Den som

till följd av 9

kap. 4 §

sekretesslagen inte

får lämna uppgifter

som avses där får

höras som vittne om

dem endast om det

är medgivet i lag

eller den till vars

förmån sekretessen

gäller samtycker

till det.

Rättegångsombud, biträden eller

försvarare får höras som vittnen om vad

som anförtrotts dem för uppdragets

fullgörande endast om parten medger det.

Utan hinder av vad

som sägs i andra

eller tredje

stycket är andra än

försvarare skyldiga

att vittna i mål

angående brott, för

vilket inte är

föreskrivet

lindrigare straff

än fängelse i två

år.

Om tystnadsplikt för den som i Svenska

kyrkans ordning har vigts till det

kyrkliga ämbetet som präst finns

föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen

(1992:300). Den som inom något annat

trossamfund än Svenska kyrkan är präst

eller den som i sådant samfund intar

motsvarande ställning får inte höras som

vittne om något som han eller hon har

erfarit under bikt eller själavårdande

samtal.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap.

3 § tryckfrihetsförordningen eller 2

kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får

höras som vittne om förhållanden som

tystnadsplikten avser endast i den mån

det föreskrivs i nämnda paragrafer.

Om någon enligt Om någon enligt

vad som sägs i vad som sägs i

denna paragraf inte denna paragraf inte

får höras som får höras som

vittne om ett visst vittne om ett visst

rättsförhållande, förhållande, får

får vittnesförhör vittnesförhör inte

inte heller äga rum heller äga rum med

med den som under den som under

tystnadsplikt tystnadsplikt

biträtt med biträtt med

tolkning eller tolkning eller

översättning. översättning.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen................................

.............................................

..................... 1

Motionen 1

Utskottet 1

Bakgrund 1

Propositionen i huvuddrag 2

Begreppet familjerådgivning 2

Kvalitetskontroll 3

Motionen 4

Utskottets bedömning 4

Tystnadsplikt m.m. inom enskild

familjerådgivning 4

Anmälan till socialnämnd,

vittnesplikt och frågeförbud 5

Begränsad meddelarfrihet 5

Utskottets bedömning 5

Hemställan 6

Reservation 7

Bilaga 1: I propositionen framlagda

lagförslag 8

Bilaga 2: Av utskottet föreslagen

ändring i regeringens förslag till lag

om ändring i rättegångsbalken12

Gotab, Stockholm 1996