Bet. 1995/96:SoU5

Socialutskottets betänkande

1995/96:SOU05

Narkotikafrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

SoU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1995/96:1 Utbytesverksam-

het med rena sprutor till narkotikamissbrukare och 5 motionsyrkanden som

väckts med anledning av skrivelsen. I betänkandet behandlas också 15

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995 om olika nar-

kotikafrågor.

Utskottet har godtagit den bedömning som har gjorts av regeringen att

den pågående utbytesverksamheten med sprutor och kanyler till narkoti-

kamissbrukare i Lund och Malmö bör fortsätta. Verksamheterna skall även

i fortsättningen ha karaktären av försök och syfta till att söka vetenskapligt

stöd för metodens värde i kampen mot aids. Utskottet anser att även verk-

samheternas betydelse i rehabiliteringen av narkotikamissbrukare bör

studeras. Ett fungerande samarbete mellan försöksprojekten och social-

tjänsten måste komma till stånd. Utskottet betonar vikten av att försöks-

verksamheterna bedrivs i noga kontrollerade former och i allt väsentligt

omgärdas av de regler och villkor som hittills gällt. Det förutsätts att Soci-

alstyrelsen genom förstärkta insatser fortlöpande följer verksamheterna

och utvärderar dessa. Utskottet avstyrker bl.a. en motion (m) som före-

språkar att all försöksverksamhet skall bringas att upphöra liksom den

motion (fp) som förespråkar att sprututbytesverksamheten skall ingå som

en etablerad metod i smittskyddsarbetet inom hälso- och sjukvården. Ut-

skottets m-, fp- och mp-ledamöter reserverar sig till förmån för de egna

motionsyrkandena. Ett särskilt yttrande (kds) har avlämnats.

Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden om olika narkotikafrågor. Till

betänkandet i denna del har fogats tre reservationer.

Skrivelsen

I skrivelsen lämnas en redogörelse för regeringens övervägande med an-

ledning av Socialstyrelsens utvärdering av försöksverksamhet med utdel-

ning av rena sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare. Regeringen

anser att det inte finns skäl att stoppa försöksverksamheterna i Lund och

Malmö.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av skrivelsen

1995/96:So1 av Eva Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fördjupa uppdraget utifrån syftet att söka vetenskapligt stöd

i metodens värde i rehabiliteringen av narkotikamissbrukare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontrollprogram för utdelning av sprutor och kanyler.

1995/96:So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sprututbytesprogrammen som en etablerad metod i smitt-

skyddsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbete mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

1995/96:So3 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbytes-

verksamheten med sprutor till narkotikamissbrukare bör upphöra.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995

1994/95:So208 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sekretesslagstiftningen.

1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om avståndstagande till legalisering av narkotika,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om förebyggande insatser mot narkotikamissbruk,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om ideella organisationers insatser för att förebygga narkoti-

kamissbruk.

1994/95:So228 av Åke Carnerö och Rolf Åbjörnsson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en narkotikakommission.

1994/95:So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts för att

kartlägga ungdomars ökande narkotikamissbruk enligt vad i motionen

anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige håller fast vid en restriktiv narkotikapoli-

tik med social inriktning.

1994/95:So254 av Widar Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt

drogforskningsinstitut.

1994/95:So279 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningsmoment i grundskola och gymnasium,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om aktiva insatser mot legalisering av narkotika.

1994/95:So480 av Anneli Hulthén och Monica Green (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en åldersgräns på 18 år för inköp av butangas, dvs. cigarettändargas.

1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett åtgärdsprogram för att motverka de krafter som vill legalise-

ra bruk av narkotika.

1994/95:U503 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fortsatt restriktiv alkohol- och tobakspolitik och om opini-

onsbildning mot dopning och alkoholmissbruk inom EU,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett aktivt EU-samarbete för att bekämpa droger av alla slag.

1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om åtgärder mot narkotikamissbruket.

Utskottet

Utbytesverksamhet med rena sprutor till narkotikamiss-

brukare

Bakgrund och tidigare behandling

I proposition 1985/86:171 om särskilda medel för bekämpningen av aids

fastslogs att den effektivaste smittskyddsåtgärden är en väl fungerande

narkomanvård och att socialtjänsten därför, i samråd med hälso- och sjuk-

vården och andra myndigheter, måste organisera en väl utbyggd narko-

manvård. Från medicinskt håll framfördes vid samma tidpunkt förslag om

att samhället borde tillhandahålla rena sprutor och nålar till missbrukarna i

syfte att förhindra användning av infekterade sprutor. Hösten 1986 inled-

des en verksamhet med utbyte av sprutor i Lund. En liknande verksamhet

startade året därpå i Malmö. Verksamheterna var tämligen lika i sin upp-

läggning och omfattade förutom utbyte av sprutor också hivtest, rådgiv-

ning och information.

Regeringen lämnade i skrivelse 1988/89:94 en redogörelse för verksamhe-

ten inom hälso- och sjukvården med utdelning av sprutor och kanyler till

narkotikamissbrukare. I skrivelsen redovisades Socialstyrelsens utvärde-

ring av det s.k. Lundaprojektet liksom styrelsens förslag om fortsatt för-

söksverksamhet. I skrivelsen redogjorde regeringen också för sin syn på

vilka villkor som borde gälla för en sådan verksamhet. Bland annat anför-

des att det var en uppgift för Socialstyrelsen att se till att utdelning av

sprutor och kanyler inte förekom utanför försöksverksamheten. Vidare

borde de projekt som skulle ingå i en fortsatt försöksverksamhet granskas i

vetenskapligt hänseende för att säkerställa att en utvärdering av effekter på

smittspridningen och narkotikamissbruket kunde göras. Utskottet godtog i

betänkandet 1988/89:SoU21 s. 11 f. regeringens bedömning. Utskottet

betonade att försöksverksamheten inte får göras mer omfattande än vad

som är absolut nödvändigt för att tillgodose kraven på vetenskaplighet.

Övervägande skäl talade, enligt utskottet, för att verksamheten skulle be-

gränsas till högst tre platser i landet. Beträffande verksamheterna i Malmö

och Lund ansåg utskottet att en ändring av inriktningen av verksamheterna

måste ske om de skall vara med i kommande projekt.

En avgörande förutsättning för utskottets inställning till försöksverk-

samheten var att utbyte av sprutor och kanyler begränsas till den verksam-

heten. Om det visar sig att detta krav inte uppfylls förutsatte utskottet att

regeringen eller Socialstyrelsen skyndsamt vidtar åtgärder eller att rege-

ringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder som kan stoppa

utbytesverksamheten. Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna (rskr.

212). (Res. av m till förmån för motionsyrkanden som förespråkade att

försöksverksamheten skulle upphöra. Res. av fp och mp till förmån för

motionsyrkanden som förespråkade utvidgad försöksverksamhet.)

Frågan om utdelning av rena sprutor och kanyler till narkotikamissbru-

kare har därefter vid ett flertal tillfällen behandlats av utskottet. I betän-

kandet 1990/91:SoU5 gjorde utskottet samma bedömning som tidigare att

utbyte av sprutor och kanyler endast får förekomma i samband med en

noga kontrollerad försöksverksamhet, som har till syfte att söka veten-

skapligt stöd för metodens värde i kampen mot aids. Utskottet vidhöll

också sin tidigare uppfattning om förutsättningarna för en sådan verksam-

het, bl.a. att denna inte får göras mer omfattande än vad som är absolut

nödvändigt för att tillgodose kraven på vetenskaplighet. (Res. m, fp.) Även

i betänkandena 1993/94:SoU7 och SoU20 vidhöll utskottet sin tidigare

inställning. Utskottet konstaterade att Socialstyrelsens rapport om försöks-

verksamheten med utbyte av rena sprutor i Malmö och Lund bereddes i

regeringskansliet och att regeringens kommande förslag inte borde före-

gripas. Motioner om fortsatt sprututbytesprogram (fp) avstyrktes. Riksda-

gen följde utskottet.

Socialstyrelsen överlämnade till regeringen i juni 1993 sin utvärdering av

försöksverksamheterna i Malmö och Lund. Av utvärderingen framgår att

hivtestfrekvensen inom försöksverksamheten är hög och att inga nya hiv-

fall har rapporterats bland narkotikamissbrukare i Malmöhus län sedan år

1990. Under år 1989 förekom dock några fall av hivsmitta inom ramen för

programmet. Styrelsens slutsats är att det trots de utredningar som genom-

förts inte har gått att få något entydigt svar på vilka effekter försöksverk-

samheten med sprututbyte haft på spridningen av hiv eller missbruksut-

vecklingen i området. Socialstyrelsen anser att det inte heller är möjligt att

längre fram göra en sådan bedömning av effekterna, varför en förlängning

av försöksperioden inte ter sig meningsfull. En fortsatt hantering av sprut-

utbytet bör enligt styrelsen beslutas av regering och riksdag. Socialstyrel-

sen anser att det skall vara möjligt för ansvarig läkare att utifrån vetenskap

och beprövad erfarenhet bedöma om det är möjligt att i ett enskilt fall

överlämna rena sprutor och kanyler. Sprututbytet bör i så fall utgöra en del

av vård- och rehabiliteringsinsatserna för den enskilde missbrukaren, och

ett eventuellt fortsatt sprututbyte bör ske under mycket kontrollerade for-

mer.

Skrivelsen

Det huvudsakliga skälet till att det inte går att dra några säkra slutsatser om

metodens effektivitet från smittspridningssynpunkt är, enligt regeringens

mening, att vi i Sverige har lyckats begränsa smittspridningen av hiv bland

narkotikamissbrukare till en internationellt sett mycket låg nivå. Det är inte

uteslutet att utbytesprogrammen skulle visat en gynnsam effekt om smitt-

spridningen varit högre. Regeringen anser till skillnad från Socialstyrelsen

att verksamheten även i fortsättningen bör ha karaktären av försök. Detta

på grund av att omständigheterna kan förändras. I skrivelsen understryks

vikten av att den framtida utbytesverksamheten följs upp mycket noga. Till

skillnad från Socialstyrelsen vill regeringen inte att enbart läkare skall få

överlämna sprutor och kanyler. I de pågående verskamheterna torde en

sådan begränsning innebära att andra grupper än läkare inte kan fortsätta

verksamheterna såsom de nu är upplagda.

Socialstyrelsens påpekande att samarbetet mellan försöksprojekten och

socialtjänsten inte har fungerat tillfredsställande är enligt regeringen all-

varligt. I en fortsatt verksamhet bör kravet vara att de ursprungliga inten-

tionerna i fråga om samarbete med socialtjänsten följs och att missbrukare

motiveras till vård och behandling. Regeringen förutsätter att Socialstyrel-

sen vid utfärdandet av föreskrifter om hur en fortsatt utbytesverksamhet

skall organiseras beaktar hur socialtjänstens medverkan kan garanteras.

Sammanfattningsvis anser regeringen att det inte finns skäl att stoppa

försöksverksamheterna i Lund och Malmö. Ett villkor för fortsatt verk-

samhet är att den i allt väsentligt omgärdas av de regler som gällt för för-

söksperioden och att vårdhuvudmannen dokumenterar verksamheten.

Socialstyrelsen får inom ramen för sitt tillsynsansvar aktivt följa och ut-

värdera verksamheterna. Slutligen anförs att det är Socialstyrelsen som har

till uppgift att utarbeta de föreskrifter enligt smittskyddsförordningen

(1989:301) som kan anses nödvändiga.

Riksdagen har beretts tillfälle att ta del av de överväganden som görs i

skrivelsen.

Motionerna

I motion So1 av Eva Julin (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att fördjupa uppdra-

get i syfte att söka vetenskapligt stöd i metodens värde i rehabiliteringen av

narkotikamissbrukare, dels om kontrollprogram för utdelning av sprutor

och kanyler (yrkandena 1 och 2). Det har visat sig att många av de miss-

brukare som tar kontakt med sprututbytesprogrammen inte har någon

tidigare kontakt med vare sig den sociala narkomanvården eller hälso- och

sjukvården. För att det skall finnas motiv att fortsätta försöken anser mo-

tionärerna att uppdraget bör fördjupas i syfte att söka vetenskapligt stöd i

metodens värde i rehabiliteringen av narkotikamissbrukare. Enligt Social-

styrelsens utvärdering återlämnas ca 70 % av de utdelade sprutorna. Enligt

motionärerna måste utdelningen av sprutor utformas så att man försäkrar

sig om att man får tillbaka de sprutor och kanyler som man lämnat ut.

Försöken får inte innebära att nersmittade sprutor och kanyler hamnar ute i

samhället.

I motion So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om

vad i motionen anförts om sprututbytesprogrammen som etablerad metod i

smittskyddsarbetet (yrkande 1) och om samarbete mellan hälso- och sjuk-

vården och socialtjänsten (yrkande 2). Enligt motionärerna är det ingen

slump att Malmö/Lundområdets narkomaner förskonats från hivsmitta. Det

hänger samman med det engagerade arbete som utförts där. Sprututby-

tesprogrammet har nedvärderats främst av ideologiska och inte av veten-

skapliga skäl. Motionärerna anser att Socialstyrelsens slutsats står i kon-

trast mot WHO:s utvärdering, där det sägs att det kanske mest fullständiga

beviset för effektiviteten hos sprututbytesprogram kommer från försöken i

Skåne. Genom verksamheten i Skåne, som också innefattar hälsoupplys-

ning, kondomutdelning, hivtestning och möjlighet till avvänjning, har

hälso- och sjukvården nått narkomaner som tidigare inte varit kända. En-

ligt motionärerna bör verksamheten inte längre betraktas som försök utan

som en etablerad del av hälso- och sjukvården. Sprututbytesprogram bör

även kunna införas på andra håll i landet. Det är dock viktigt att verksam-

heten bedrivs i kontrollerade former och noggrant följs upp. Ett krav bör

enligt motionärerna vara att Socialstyrelsen lämnat tillstånd. Vidare påtalas

vikten av samarbete mellan Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, landsting

och kommuner för att undanröja de samarbetssvårigheter som framkom-

mit. Regeringen bör ta initiativ till att överbrygga de klyftor som finns

mellan hälso- och sjukvård och socialtjänsten när det gäller narkomanvård

och smittskyddsarbete.

I motion So3 av Gun Hellsvik m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbytesverksamhe-

ten med sprutor till narkotikamissbrukare bör upphöra. Motionärerna hän-

visar till att sprututbytesprogrammet inte påvisat några positiva effekter

från smittspridnings- och narkotikasynpunkt. Vidare anser motionärerna

det anmärkningsvärt att begagnade sprutor inte återkrävts i samband med

att missbrukare tilldelats nya. Det är inte orealistiskt att tro att det inom

missbrukarkretsar kan finnas en marknad för injektionsredskap. Att fortsät-

ta försöksverksamheten, om än med bättre kontroll, ger enligt motionärer-

na felaktiga signaler. Det kan skapa osäkerhet både här hemma och i Euro-

pa i övrigt om vad svensk narkotikapolitik står för. Riksdagens beslut om

totalförbud mot narkotika skall inte kombineras med en verksamhet som

går ut på att dela ut verktyg som behövs för att injicera narkotika.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att den pågående utbytesverksam-

heten med sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare, som bedrivs i

Lund och Malmö, inte bör avbrytas. Verksamheterna bör även fortsätt-

ningsvis ha karaktären av försök och syfta till att söka vetenskapligt stöd

för dess värde i kampen mot aids. Utbytesverksamheternas betydelse i

rehabiliteringen av narkotikamissbrukare bör även studeras. Det är nöd-

vändigt att ett fungerande samarbete mellan försöksprojekten och social-

tjänsten kommer till stånd. Som utskottet tidigare uttalat är det viktigt att

försöksverksamheten bedrivs i noga kontrollerade former och i allt väsent-

ligt omgärdas av de regler och villkor som hittills gällt. Utskottet förutsät-

ter att huvudmannen dokumenterar utbytesverksamheten och att Socialsty-

relsen förstärker sina insatser för att fortlöpande följa verksamheterna och

utvärderar dessa. Utskottet föreslår med det anförda att skrivelsen inte

föranleder någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrker motionerna So1

(mp), So2 (fp) och So3 (m).

Inriktningen av narkotikapolitiken

I motion So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avståndsta-

gande till legalisering av narkotika (yrkande 23). Motionärerna anser att

det är viktigt att Sverige tar avstånd från de tankar på legalisering av nar-

kotika som då och då dyker upp internationellt.

I motion So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande

om vad i motionen anförts om vikten av att Sverige håller fast vid en re-

striktiv narkotikapolitik (yrkande 2). Motionärerna framhåller att det i

Sverige råder en mycket stark uppslutning kring en restriktiv narkotikapo-

litik som syftar till att motarbeta allt bruk av narkotika samtidigt som

människor med drogberoende erbjuds behandling och rehabilitering. En-

ligt motionärerna är det nödvändigt att denna uppslutning gäller hela nar-

kotikaproblemet och inte bara de restriktiva inslagen. Politiken måste

bygga på en helhetssyn annars riskerar den att förlora i trovärdighet i kon-

frontation med den starka legaliseringsrörelse som finns företrädd i en rad

europeiska länder.

I motion So279 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) begärs ett till-

kännagivande om vad i motionen anförts om en utredning om aktiva insat-

ser mot legalisering av narkotika (yrkande 2). Motionärerna anför att en

diskussion om legalisering av narkotika nu förs i hela Europa. Inget land

har officiellt tagit ställning för en liberalisering, men drygt 15 europeiska

storstäder har ställt sig bakom Frankfurtresolutionen. Resolutionen utgår

ifrån att drogproblemen är storstadsproblem och därför något som storstä-

der i Europa tillsammans måste ta itu med. Det liberaliseringsförespråkar-

na för fram är ett konstaterande att strävandena att eliminera tillgången och

efterfrågan på narkotika har misslyckats. Enligt Frankfurtresolutionen

kommer narkotikan alltid att finnas i samhället och drogproblemen består i

att innehav, konsumtion och handel är illegal. Samhället bör därför, enligt

resolutionen, ge upp kampen och i stället stödja och hjälpa missbrukarna.

En passivitet i fråga om legalisering kommer förr eller senare att leda till

en uppluckring av den svenska narkotikapolitiken och dess förankring hos

medborgarna. Motionärerna anser att frågan om aktiva insatser mot legali-

sering både i Sverige och utomlands därför bör utredas.

Även i motion So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivan-

de om åtgärder för att motverka legalisering av narkotika (yrkande 7).

Enligt motionärerna är ett samlat åtgärdsprogram nödvändigt för att de

organisationer i Sverige som arbetar med att minska narkotikabruket skall

kunna stävja legaliseringstendenserna. Internationellt kommer EU att bli

ett utmärkt forum för krav på hårdare tag mot legaliseringskraven. Här kan

Sverige spela en viktig roll, anser motionärerna.

I motion U503 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas tillkännagivanden om

vad som i motionen anförts om en fortsatt restriktiv alkohol- och tobaks-

politik, opinionsbildning mot dopning och alkoholmissbruk inom EU och

ett aktivt EU-samarbete för att bekämpa droger av alla slag (yrkandena 6

och 7). Motionärerna anser att Sverige aktivt skall verka för att EU inom

ramen för sin legala kompetens skärper sin kamp mot dopning, alkohol-,

tobaks- och drogmissbruk. Vidare vill motionärerna att samarbetet för att

minska narkotikaproblemen skall intensifieras inom EU. I detta samarbete

kan Europol komma att spela en viktig roll liksom förstärkningen av de

yttre gränskontrollerna. Sverige bör bilda koalitioner med andra länder för

att bekämpa den mera tillåtande attityd till narkotika som man kan finna i

vissa enskilda medlemsländer. Sverige bör också tillsammans med likasin-

nade inom EU bilda opinion för en striktare alkoholpolitik. WHO:s mål

om minskad alkoholkonsumtion skall vara vägledande också sedan Sveri-

ge inträtt i gemenskapen.

Bakgrund

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat att målet för den svenska

narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. I budgetpropo-

sitionen 1994/95:100, bil. 6 sägs att syftet är att skapa ett samhälle utan

droger, ett samhälle där alla har rätt till ett värdigt liv. Vidare uppges att

Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket även fortsätt-

ningsvis skall bygga på en kombination av målinriktade förebyggande

insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kon-

trollinsatser. Denna politik måste enligt regeringen förverkligas på såväl

lokal som nationell nivå. De olika insatserna bör samordnas kommunalt

och regionalt på ett sätt som finnes vara lämpligt och i enlighet med de

riktlinjer som fastlagts av riksdagen. I första hand bör förebyggande insat-

ser riktade till unga människor betonas. Narkotikapolitiken skall också

ligga till grund för Sveriges internationella engagemang. Målet är att på ett

globalt plan utveckla insatserna för att möta narkotikahotet. Sverige kom-

mer aktivt att motarbeta alla försök till nedrustning av narkotikakontrollen.

I budgetpropositionen sägs vidare att tillgången på narkotika i världen är

mycket stor. Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som den

illegala handeln blir alltmer välorganiserad och svårbekämpad. De politis-

ka och ekonomiska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har ökat ris-

kerna för att narkotika skall spridas såväl inom regionen som till andra

länder.

Regeringen är medveten om att många människor hyser en oro för att

slopandet av de inre gränskontrollerna inom EU skall leda till en ökad

tillgång på narkotika. För att uppväga borttagandet av systematiska gräns-

kontroller för varor och personer kommer regeringen att vidta ett flertal

s.k. kompensatoriska åtgärder. Sedan sommaren 1994 deltar Sverige i

diskussioner kring utformningen av de insatser som skall motverka negati-

va effekter av slopandet av de inre gränskontrollerna. De svenska gräns-

kontrollerna kommer att finnas kvar i sin nuvarande form till dess att de

kompensatoriska åtgärderna är fullt utbyggda.

De grupper i Europa som förespråkar en avkriminalisering av använd-

ningen av i första hand cannabis men även andra typer av narkotika har

enligt gjorda opinionsundersökningar inget stöd bland befolkningarna i

allmänhet. Ingen regering i något europeiskt land har uttalat stöd för en

sådan politik. Tvärtom har en del länder kraftfullt avvisat varje tanke på

legalisering, vilket lett till att legaliseringsförespråkarna förlorat mark och

debatten har i stället kommit att inriktas på hur de förebyggande insatserna

skall kunna stärkas.

Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik är att narkotikahandeln och

missbruket är ett problem som kräver åtgärder inom en rad olika samhälls-

sektorer och politikområden. En framgångsrik strategi måste inriktas på att

minska både utbud och efterfrågan, sägs det i propositionen. Unionsför-

draget öppnar nya möjligheter för en samordnad narkotikastrategi inriktad

på minskad efterfrågan, bekämpning av narkotikahandeln och påverkan på

tredje land genom ett internationellt agerande. En särskild global hand-

lingsplan som omfattar samtliga dessa delar har presenterats av Europeiska

kommissionen. Europaparlamentet har yttrat sig över kommissionens

förslag och handlingsplanen bereds nu i olika rådsarbetsgrupper. Därefter

skall Europeiska rådet behandla frågan.

Vidare har EU beslutat att inrätta ett särskilt narkotikaobservatorium

med säte i Lissabon. Syftet är att samla och bearbeta information om dro-

ger och om drogberoende i medlemsstaterna. Sverige deltar i observatori-

ets verksamhet.

Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika

inom FN och Europarådet. Pompidougruppen, som är Europarådets sam-

arbetsgrupp i narkotikafrågor, har beslutat att genomföra ett särskilt ut-

bildnings- och träningsprogram för personal som är verksamma inom

förebyggande arbete, vård och behandling i Central- och Östeuropa. Sveri-

ge ingår i den särskilda styrgrupp som inrättats för detta projekt och kom-

mer att aktivt delta också i det praktiska genomförandet. Vidare deltar

Sverige i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram man sam-

ordnar nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av aktioner mot

drogmissbruk. Stockholms universitet ansvarar för den svenska samord-

ningen. Enligt regeringen bör Sverige även i fortsättningen ha en framträ-

dande roll i det internationella samarbetet mot narkotika. Genom medlem-

skapet i EU har Sverige också tillgång till ett utökat europeiskt samarbete

kring narkotikafrågorna.

Tidigare behandling

Utskottet har vi ett stort antal tillfällen behandlat olika frågor om narkotika

och narkotikamissbruk senast i betänkandet 1993/94:SoU31. Utskottet

vidhöll sin inställning att målet för den svenska narkotikapolitiken är att

skapa ett narkotikafritt samhälle genom att på alla nivåer och områden

markera ett avståndtagande från narkotikan som företeelse. Utskottet ansåg

att insatserna för att bekämpa narkotikabrottslighet och drogmissbruk

måste intensifieras och ges högsta prioritet. Utskottet konstaterade dock att

omfattande insatser görs eller förbereds på detta område. Vidare uttalade

utskottet att Sveriges deltagande i det internationella samarbetet är mycket

betydelsefullt inte minst för att i dessa sammanhang bestämt markera vårt

avståndstagande från de krav på legalisering av vissa narkotiska preparat

och liberalisering av narkotikakontrollen som ställts i flera västeuropeiska

länder. Utskottet var positivt till att regeringen ytterligare avsåg att stärka

Sveriges roll i det internationella samarbetet och intensifiera arbetet för att

förhindra att ett borttagande av systematiska gränskontroller för varor och

personer skall leda till en ökad tillgång på illegal narkotika. Utskottet

ansåg inte att riksdagen skulle ta något ytterligare initiativ med anledning

av motioner om bl.a. insatser för att bekämpa legalisering av narkotika.

Utskottets bedömning

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat att målet för den svenska

narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Denna målsätt-

ning, som har ett starkt stöd bland den svenska befolkningen, har inte

ändrats och omfattande insatser görs eller förbereds för att bekämpa nar-

kotikabrottslighet och narkotikamissbruk. Den restriktiva narkotikapoliti-

ken ligger också till grund för Sveriges internationella engagemang, och

utskottet är positivt till att Sverige aktivt deltar i det internationella sama

betet mot den illegala narkotikahandeln. Detta samarbete är mycket bety-

delsefullt bl.a. för att vi i dessa sammanhang bestämt kan markera vårt

avståndstagande från de krav på legalisering av vissa narkotiska preparat

och liberalisering av narkotikakontrollen som ställts i vissa västeuropeiska

länder. Även i övrigt vidhåller utskottet sin tidigare inställning i denna

fråga. Utskottet kommer senare i ett särskilt betänkande att behandla mo-

tioner om tobak. Utskottet har i betänkande 1994/95:SoU13 behandlat

motioner om dopningsmedel. I betänkande 1995/96:SoU3, Alkoholfrågor,

behandlar utskottet motioner om inriktningen av alkoholpolitiken. Något

tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So223 (fp)

yrkande 23, So240 (v) yrkande 2, So279 (kds) yrkande 2, So484 (kds)

yrkande 7 och U503 (fp) yrkandena 6 och 7 behövs inte. Motionerna av-

styrks.

Åtgärder mot missbruk

I motion So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas tillkännagivanden om

vad som anförts om förebyggande insatser mot narkotikamissbruk och

ideella organisationers insatser för att förebygga narkotikamissbruk

(yrkandena 24 och 25). Det förebyggande arbetet bör enligt motionärerna

syfta till att påverka ungdomars och vuxnas attityder till droger och att

motverka nyrekryteringen av narkotikamissbrukare. Här har skolan och

skolhälsovården en viktigt roll liksom föräldrar, idrottsledare och andra

vuxna som står förebilder för barn och ungdomar. Frivilligorganisationer-

nas medverkan i större informations- och aktionskampanjer bör stödjas.

I motion So279 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) begärs ett till-

kännagivande om vad som anförts om utbildningsmoment i skolorna

(yrkande 1). Motionärerna framhåller att motståndet mot legalisering är

stort i Sverige, men befarar att ungdomar kommer att påverkas av legali-

seringsförespråkarnas åsikter som på ett mycket sofistikerat sätt förs ut via

olika media. Det är inom denna grupp som resandet är högst, som nya

musikstilar och trender med olika budskap snabbast vinner gehör och som

motståndet mot narkotika är som minst. För att möta detta tryck krävs

utbildning i grundskola och gymnasium så att ungdomarna lär sig att ge-

nomskåda budskapet.

Motionärerna i motion A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begär ett till-

kännagivande om vad som anförts om åtgärder mot narkotikamissbruket

(yrkande 36). Enligt motionärerna finns det tecken som tyder på att nya

droger som rökheroin används i ökad utsträckning även av flickor och

kvinnor. Den restriktiva narkotikapolitiken med ett brett förankrat av-

ståndstagande från narkotika kombinerat med åtgärder för att öka kunskap

om droger och deras verkningar måste intensifieras, anser motionärerna.

I motion So208 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om sekretesslagstiftningen (yrkande 9). Att minska

rekryteringsunderlaget är enligt motionärerna den mest centrala uppgiften

för att minska narkotikamissbruket. Ett utökat samarbete måste skapas på

lokal nivå mellan representanter från de sociala myndigheterna, polis, Hem

och Skola, elever och fritidsföreningar. Enligt motionärerna får den

mycket stränga sekretesslagstiftningen på det sociala området inte hindra

myndigheter att på ett tidigt stadium samarbeta. Motionärerna är medvetna

om att frågan om en uppluckring av sekretesslagstiftningen är både kom-

plicerad och känslig och anser därför att en utredning bör tillsättas för att

se över möjligheten till justeringar av sekretesslagstiftningen för att möj-

liggöra ett effektivt samarbete mellan olika myndigheter för att bekämpa

narkotikamissbruk.

Bakgrund

I budgetpropositionen 1995 sägs att ansträngningarna att bekämpa narko-

tikamissbruket även framdeles skall byggas på en kombination av målin-

riktade förebyggande insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer och

fortlöpande kontrollinsatser. Denna politik måste förverkligas på både

lokal och nationell nivå. Regeringen ser med stort allvar på uppgifterna om

en drogliberalare inställning bland ungdomar. Huvudinriktningen för nar-

kotikapolitiken måste därför vara att på alla sätt motarbeta en ökad drog-

användning bland ungdomar. Kommunerna bör därför målmedvetet och

med stöd av Folkhälsoinstitutet stärka det förebyggande arbetet riktat till

ungdomar.

Folkhälsoinstitutet svarar för samordning och utveckling av de förebyg-

gande insatserna i Sverige när det gäller alkohol och narkotika. Institutet

har på uppdrag av regeringen sammankallat en nationell ledningsgrupp för

att leda och samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. I

ledningsgruppen har företrädare för en rad centrala statliga myndigheter

ingått, liksom kommun- och landstingsförbunden m.fl. En handlingsplan

överlämnades till regeringen i juni 1995, Nationell handlingsplan för

alkohol- och drogförebyggande insatser, FHSI 1995:50. För innevarande

budgetår har riksdagen beslutat att under ett särskilt anslag på statsbudge-

ten anslå 74 miljoner kronor till alkohol- och drogpolitiska åtgärder, varav

regeringen beslutat om 60 miljoner för att förverkliga de i handlingsplanen

angivna insatserna.

Ett huvudtema i handlingsplanen är att det krävs en lokal kraftsamling -

i kommunerna, i bostadområdena, på skolorna, i hemmen - för att möta de

stora riskerna för ökade alkohol- och narkotikaproblem. Den nationella

ledningsgruppens primära roll är att stödja och stimulera den verksamhet

som bedrivs lokalt.

Enligt handlingsplanen kommer Folkhälsoinstitutet inom ramen för sin

reguljära verksamhet att prioritera bl.a. följande områden: fortsatt satsning

på en särskild narkotikaoffensiv som inleddes under 1994, med informa-

tionsmaterial till skolor, ungdomar och deras föräldrar, stöd till projekt för

metodutveckling särskilt i utsatta bostadsområden, fortsatt utveckling av

samverkan med det nätverk av 11 kommuner som har utsetts till Kommu-

ner mot droger, stöd och stimulans främst till sådan alkohol- och narkoti-

kaforskning som avser effekter av olika förebyggande insatser. I december

1994 fördelades ca 20 miljoner kronor som stöd till kommuner, landsting

och organisationer för utvecklingsverksamhet. Särskild prioritet gavs åt

projekt som låg i linje med regeringsuppdragets inriktning (breda samver-

kansprojekt, projekt riktade till ungdom, verksamheter i utsatta bostadsom-

råden, skolprojekt m.m.). Under våren 1995 har ytterligare 3,7 miljoner

kronor fördelats till organisationer inom alkohol- och narkotikaområdet för

sådana utbildnings-, informations- och andra insatser för att förstärka

satsningen mot alkohol- och narkotikaskador.

Skolverket bedriver ett långsiktigt arbete för att genom skolans verksamhet

påverka elevers attityder och förhållningssätt till alkohol och andra droger.

I läroplanen för grundskolans arbete anges som rektors ansvar att äm-

nesövergripande kunskapsområden, som till exempel alkohol, narkotika,

tobak och andra droger (ANT) integreras i skolans undervisning i alla

ämnen. Samtidigt markeras att vissa ämnen har ett speciellt ansvar för att

stimulera elevernas lärande om hälsa. Skolverket följer skolans undervis-

ning i drogfrågor genom utvärdering och utveckling av kursplaner. Vidare

ger Skolverket stöd till skolans arbete genom att tillhandahålla referensma-

terial och ge ekonomiskt stöd till lokala utvecklingsprojekt.

Socialtjänstens framtida inriktning och organisation har behandlats av

Socialtjänstkommittén i huvudbetänkandet Ny socialtjänstlag (SOU 1994:

139). I betänkandet föreslås att socialtjänstens skyldighet att samverka

med andra myndigheter, organisationer och enskilda skall komma till

uttryck i en generellt utformad bestämmelse. Vidare föreslås en bestäm-

melse om att socialtjänsten i sitt arbete särskilt skall beakta behovet av

tidiga insatser. Med tidiga insatser avses sådana insatser som riktar sig till

barn, ungdomar och vuxna i riskmiljöer för att förhindra eller begränsa en

ogynnsam utveckling. Som exempel anges rådgivningsverksamhet och

uppsökande verksamhet. Syftet med förslaget är att förebygga och förhind-

ra behov av mer omfattande och akuta insatser. Betänkandet bereds för

närvarande i Socialdepartementet.

I sitt betänkande Dokumentation och socialtjänstregister (SOU 1995:86)

har Socialtjänstkommittén lämnat förslag till lag om dokumentation och

socialtjänstregister. Syftet med den nya lagstiftningen är sammanfatt-

ningsvis att bättre tillgodose den enskildes rättssäkerhets- och integritetsin-

tressen så att rätt beslut fattas och att den enskilde får en god och säker

hjälp. Syftet är också att underlätta tillsyn, uppföljning och utvärdering av

socialtjänstens verksamhet och av sådan privat verksamhet som står under

länsstyrelsens tillsyn. I betänkandet har kommittén lämnat förslag till änd-

ringar i sekretesslagstiftningen. Kommittén föreslår att uppgift om enskild

får lämnas till en annan myndighet inom samma kommun om samma

sekretess blir gällande för uppgiften hos den mottagande myndigheten och

om uppgiften behövs där för att den enskilde skall få stödinsats, vård eller

behandling som enligt lagen (1996:000) om dokumentation och social-

tjänstregister m.m. ankommer på en kommun. För en utförlig redogörelse

av gällande bestämmelser om sekretess inom socialtjänsten och bestäm-

melser om begränsning av sekretessen hänvisas till kommitténs betänkan-

de s. 61 och 62 samt 67-70. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

I detta sammanhang kan också nämnas att en lagrådsremiss om vissa änd-

ringar av sekretesslagen för närvarande förbereds i Justitiedepartementet.

Bl.a. frågor om sekretess mellan polis och socialtjänst avses bli behandla-

de.

Utskottets bedömning

Omfattningen av narkotikamissbruket bestäms av faktorer som påverkar

tillgång och efterfrågan. Bekämpningen av missbruket måste därför inne-

fatta åtgärder för att minska såväl tillgängligheten som efterfrågan. Som

regeringen framhållit krävs en kombination av förebyggande insatser

(information, opinionsbildning, utbildning, samverkan mellan olika verk-

samheter), ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kon-

trollinsatser för att motverka en ökad användning av droger. Detta under-

stryks också i den nationella handlingsplanen. Utskottet är positivit till

initiativet att bilda en gemensam ledningsgrupp med företrädare för en rad

statliga myndigheter och andra centrala organisationer med skilda arbets-

fält och uppgifter eftersom ett framgångsrikt förebyggande arbete kräver

en nära samverkan mellan alla som är berörda. Detta gäller självfallet inte

bara det nationella arbetet utan också, som framhålls i handlingsplanen,

det regionala och lokala arbetet.

För att motverka nyrekrytering av missbrukare är insatser som syftar till

att vidmakthålla och stärka en avvisande hållning till narkotika utomor-

dentligt betydelsefulla. Informationsinsatserna bör riktas dels till hela

befolkningen, dels till särskilda riskgrupper. Budskapet skall vara tydligt

och enkelt och anpassat till den målgrupp som avses. En annan viktig del i

det drogförebyggande arbetet är att skapa sysselsättningar i drogfria miljö-

er för ungdomar. Verksamheten vid kommunala fritidsgårdar och ung-

domsgårdar samt andra drogfria arrangemang spelar därvid en viktig roll. I

den nationella handlingsplanen betonas dessa insatser. Utskottet ser posi-

tivt på att organisationer som bedriver alkohol- och drogförebyggande

verksamhet genom ett särskilt stöd ges möjlighet att stärka sina insatser.

Vidare anser utskottet att metoder att tidigt nå och stödja ungdomar som

befinner sig i riskzonen för missbruk måste utvecklas. I detta avseende

måste ett nära samarbete ske mellan socialtjänsten och skolan, skolhälso-

vården, primärvården, den kommunala fritidsverksamheten, frivilliga

organisationer och andra organisationer som i sin verksamhet kommer i

kontakt med ungdomar.

Skolan har en roll både som kunskapsförmedlare och påverkare av atti-

tyder och beteenden. Det är som utskottet tidigare anfört viktigt att det ute

i skolorna förs en levande diskussion om alkohol- och narkotikafrågor, i

syfte att stärka elevernas motstånd mot olika drogpositiva budskap. Utskot-

tet vill ånyo framhålla vikten av att skolorna använder det kommentar- och

referensmaterial som Skolverket utarbetar och att undervisningen om

riskerna med tobak, alkohol och andra droger bedrivs kontinuerligt och

inte enbart som sporadiskt återkommande kampanjer samt att Skolverket

följer upp hur ANT-undervisningen bedrivs.

Utskottet anser att motionerna So223 (fp) yrkandena 24 och 25, So279

(kds) yrkande 1, A807 (c) yrkande 36 och So208 (m) yrkande 9 i allt vä-

sentligt får anses tillgodosedda genom de insatser som vidtagits eller för-

bereds. Motionerna avstyrks.

Narkotikakommission m.m.

I motion So228 av Åke Carnerö och Rolf Åbjörnsson (kds) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en narkotikakommission. För att stå väl rustade inför det nya interna-

tionella samarbetet i EU anser motionärerna att det behövs en noggrann

och bred kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning och konsekven-

ser. Dessutom måste samarbetet mellan myndigheter och organisationer

nationellt och internationellt, påföljds- och kontrollsystemet, nya preparats

skadeverkningar samt polisens samlade resurser lokalt, regionalt och på

riksplanet ses över så att ändamålsenliga och effektiva instrument för det

dagliga arbetet skapas. Motionärerna föreslår att detta arbete skall hand-

läggas i en kommission.

I motion So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande

om att tillsätta en arbetsgrupp för att kartlägga ungdomars ökande narkoti-

kamissbruk (yrkande 1). Motionärerna uppger att fältarbetare, som arbetar

med unga människor, under de senaste åren har sett tydliga tecken på

kraftigt ökat missbruk bland ungdomar. För att motverka detta behövs

konkreta åtgärder. Motionärerna föreslår att en arbetsgrupp tillsätts för att

kartlägga ungdomarnas narkotikamissbruk.

I motion So254 av Widar Andersson (s) yrkas ett tillkännagivande om vad

i motionen anförts om ett svenskt drogforskningsinstitut. Motionären anser

att Sverige bör delta i EU:s gemensamma forskningsprojekt inom narkoti-

kaområdet. Ett mindre drogforskningsinstitut bör etableras och som repre-

senterar Sverige vid forskningsuppdrag, utvärderingar, gemensamma sym-

posier och konferenser. De svenska erfarenheterna av en restriktiv narkoti-

kapolitik är, enligt motionären, mycket intressanta för flera länder inom

och utanför EU.

Bakgrund

Folkhälsoinstitutet har i uppdrag att följa konsumtions- och skadeutveck-

lingen inom alkohol- och narkotikaområdet. Institutet förmedlar också

vissa medel till alkohol- och narkotikaforskning inom särskilt angelägna

områden.

Centralförbundet för alkohol- och narkotika, CAN, har sedan 1988 gjort

regelbundna undersökningar om narkotikaanvändningen bland ett repre-

sentativt urval av befolkningen. Folkhälsoinstitutet har uppdragit åt CAN

att fortsätta med att göra årliga samlade bedömningar av drogutvecklingen.

Under de senaste åren har, bland annat i CAN:s regionala rapporterings-

system, allt fler rapporter om nyrekrytering till mera allvarliga missbruks-

former kommit in. Det har framför allt gällt ett ökat missbruk av s.k. rök-

heroin bland ungdomar, men det rapporteras också en ökning av det till-

fälliga missbruket av amfetamin, ecstasy och kokain bland vuxna. Dess-

utom har en allmänt ökad nyfikenhet på cannabis iakttagits. Skol- och

värnpliktsundersökningarna visar att det experimentella bruket av narkoti-

ka ökat. Andelen elever som någon gång använt narkotika låg konstant på

tre procent mellan åren 1986 och 1990. Därefter har den ökat till sex pro-

cent bland pojkarna och fem procent bland flickorna. Andelen värnpliktiga

som prövat narkotika har ökat från sex till cirka nio procent mellan åren

1988 och 1994. Nyrekryteringen av personer till tungt narkotikamissbruk

har varit förhållandevis låg under ett tiotal år. Medelåldern hos intravenösa

narkotikamissbrukare har stigit påtagligt. Ungefär hälften av dagens nar-

kotikamissbrukare med tungt missbruk debuterade på sextio- och sjuttiota-

len.

CAN har tagit initiativ till att en metod för undersökning av skolelevers

drogvanor, som utvecklats inom Pompidougruppen, kommer att genomfö-

ras samtidigt i ett stort antal europeiska länder. CAN kommer också att

samordna detta arbete.

Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har

till uppgift att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser

inom narkotikaområdet. Detta gäller såväl på nationell som internationell

nivå. I budgetpropositionen sägs att Sverige hör till de länder som har

längst erfarenhet av en samordnad narkotikastrategi, som spänner över

flera politikområden och att våra erfarenheter efterfrågas i allt större ut-

sträckning av organisationer och enskilda länder. För att även fortsätt-

ningsvis kunna upprätthålla Sveriges auktoritet på narkotikaområdet är det

enligt regeringen av största vikt att vi genom en konsekvent genomförd

narkotikapolitik bestående av målinriktade insatser, väl utvecklade före-

byggande vårdinsatser och fortlöpande kontrollåtgärder kan motverka att

nyrekryteringen till narkotikamissbruk åter ökar.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i motion So228 (kds) att ett framgångsrikt

förebyggande arbete inom bl.a. narkotikaområdet förutsätter nära samver-

kan mellan många olika aktörer såväl nationellt som regionalt och lokalt.

Som tidigare nämnts har EU inrättat ett särskilt narkotikaobservatorium

(EU Drug Monitoring Centre) med säte i Lissabon. Sverige deltar i arbetet.

Syftet med verksamheten är att samla och bearbeta information om droger

och drogberoende i medlemsstaterna för att få fram tillförlitliga och jäm-

förbara data om narkotikaproblemen. Folkhälsoinstitutet kommer att delta i

det europeiska samarbetet inom alkohol- och narkotikaområdet och bygga

upp ett svenskt center för data om narkotikamissbruket, dess utbredning,

skador och motåtgärder, i samverkan med EU:s Drug Monitoring Center. I

den nationella ledningsgrupp som tillskapats ingår företrädare från flera

statliga myndigheter (Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Rikspolisstyrel-

sen, Vägverket, Generaltullstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Statens Skol-

verk, Ungdomsstyrelsen, Alkoholinspektionen, Svenska Kommunförbun-

det, Landstingsförbundet, Systembolaget, CAN). Regeringens samord-

ningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har till uppgift att verka för

en förbättrad samordning av samhällets insatser inom narkotikaområdet på

nationell och internationell nivå.

Folkhälsoinstitutet har i uppdrag att följa konsumtions- och skadeut-

vecklingen inom narkotikaområdet samt att svara för samordning och

utveckling av de förebyggande insatserna när det gäller alkohol och narko-

tika. CAN gör årliga undersökningar och samlade bedömningar av drogut-

vecklingen.

Mot bakgrund av den forskning och det forskningssamarbete på detta

område som pågår eller planeras får motion So254 (s) anses tillgodosedd.

Motionen avstyrks.

Utskottet ser allvarligt på att det experimentella bruket av narkotika ökat

bland ungdomar. En huvudinriktning av narkotikapolitiken måste därför,

som också framhållits av regeringen, inriktas på att på alla sätt motarbeta

en ökad droganvänding bland ungdomar. Enligt utskottets mening förelig-

ger dock inte något behov av att tillsätta en särskild narkotikakommission.

Motion So228 (kds) avstyrks därför. Inte heller behövs enligt utskottet en

särskild arbetsgrupp för att kartlägga ungdomars narkotikamissbruk. Mo-

tion So240 (v) yrkande 1 avstyrks därför också.

Åldersgräns för inköp av butangas

I motion So480 av Anneli Hulthén och Monica Green (s) hemställs om ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om en åldersgräns för inköp

av butangas. Motionärerna pekar på att butangas, dvs. den gas som an-

vänds till påfyllning av cigarettändare håller på att bli en ny innedrog

bland vissa ungdomsgäng under 15 år. Butangas luktar inte, syns inte och

den är billig. En flaska kostar 25 kronor och räcker till flera rus. Butangas

kan köpas i kiosker och tobaksaffärer. Motionärerna anser att riksdagen på

samma sätt som den konstaterar att cigaretter är farliga för ungdomar ock-

så bör uttala att samma åldersgrupp inte skall ha möjlighet att köpa bu-

tangas. En åldersgräns för inköp bör därför införas.

Enligt CAN (rapport 95) visade en drogvaneundersökning i Stockholms

skolor 1993 att 10 % av pojkarna och 7 % av flickorna hade sniffat någon

gång. Bland de elever i årskurs 9 som 1994 uppgav vilka medel de använt,

angav 32 % bensin, 22 lim, 19 butangas och 7 % nämnde thinner. I Stock-

holms-undersökningen var butangas det mest vanliga, därnäst kom lim,

bensin och thinner. Data från undersökningarna av skolelever och värn-

pliktiga pekar enligt CAN på att sniffningen bland ungdomar minskade i

början av 1970-talet för att sedan ligga kvar på en förhållandevis låg nivå.

I CAN:s rapport sägs att för samtliga droger gäller naturligtvis att det

förekommer lokala avvikelser från den trend som finns i riket som helhet.

Detta gäller inte minst sniffningen som ofta sprider sig relativt fort inom

ett geografiskt avgränsat område för att sedan vanligen försvinna eller

reduceras kraftigt efter en kortare tid. I CAN:s regionala rapporteringssy-

stem har inga märkbara förändringar i sniffningsmissbruket rapporterats.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det i förordningen (SFS

1977:944) sägs att flyktiga lösningsmedel eller annan vara som innehåller

sådant medel och som vid inandning medför eller kan befaras medföra

berusning skall förvaras på ettt sådant sätt att dess användning i berus-

ningssyfte hindras eller motverkas. Vidare sägs att varan inte får försäljas,

när det kan antas att den förvärvas för att användas som berusningsmedel.

Det ankommer på Socialstyrelsen att utöva tillsynen över att förordningen

efterlevs.

Utskottets bedömning

Utskottet är inte berett att föreslå en åldersgräns för inköp av

butangas. Motion So480 (s) avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande försöksverksamhet med utbyte av sprutor och ka-

nyler till narkotikamissbrukare

att riksdagen dels lägger skrivelsen till handlingarna, dels avslår mo-

tionerna 1995/96:So1, 1995/96:So2 och 1995/96:So3,

res. 1 (m)

res. 2 (fp)

res. 3 (mp)

2. beträffande inriktningen av narkotikapolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So223 yrkande 23, 1994/95:

So240 yrkande 2, 1994/95:So279 yrkande 2, 1994/95:So484 yrkande 7

och 1994/95:U503 yrkandena 6 och 7,

res. 4 (kds),

3. beträffande åtgärder mot missbruk

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So208 yrkande 9, 1994/95:

So223 yrkandena 24 och 25, 1994/95:So279 yrkande 1 och

1994/95:A807 yrkande 36,

4. beträffande narkotikakommission

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So228 och 1994/95:So254,

res. 5 (kds)

5. beträffande kartläggning av narkotikamissbruket

att riksdagen avslår motion 1994/95:So240 yrkande 1,

res. 6 (v)

6. beträffande åldersgräns för inköp av butangas

att riksdagen avslår motion 1994/95:So480.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 9 november 1995

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid An-

dersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m),

Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif

Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström

(v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Michael Stjernström (kds)

och Eva Julin (mp).

Reservationer

1. Försöksverksamhet med utbyte av sprutor och kanyler till

narkotikamissbrukare (mom. 1)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 7 som börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "So3 (m)" bort ha följande lydelse:

Narkotikamissbruket är utan tvekan ett av vår tids största problem. I

Sverige råder därför totalförbud mot all hantering med narkotika med

undantag för medicinskt och vetenskapligt ändamål. Det finns en stark

uppslutning bakom den restriktiva narkotikapolitiken att på alla nivåer och

områden markera ett avståndstagande från narkotikan som företeelse.

Enligt utskottets mening står försöksverksamheten med att tillhandahålla

de verktyg som behövs för att kunna injicera narkotika i klar strid med

denna restriktiva hållning till narkotikamissbruk. En fortsatt försöksverk-

samhet med utbyte av sprutor och kanyler kan också skapa osäkerhet både

i Sverige och i övriga Europa om vad svensk narkotikapolitik står för.

Därtill kommer att försöksverksamheterna i Lund och Malmö inte har

påvisat några positiva effekter ur smittospridningssynpunkt. Inte heller

finns några belägg för att verksamheterna i Lund och Malmö har påverkat

missbruksutvecklingen. Socialstyrelsens rapport visar också att antalet

återlämnade sprutor har varit litet. Det finns därför skäl att befara att

sprutorna och kanylerna, såväl använda som oanvända, sprids bland miss-

brukarna. Mot denna bakgrund tar utskottet bestämt avstånd från fortsatt

utbytesverksamhet av sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare. Ut-

skottet delar således uppfattningen i motion So3 (m) att försöksverksamhe-

ten med utbyte av sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare skall upp-

höra. Motionerna So1 (mp) och So2 (fp) avstyrks.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande försöksverksamhet med utbyte av sprutor och ka-

nyler till narkotikamissbrukare

att riksdagen med bifall till motion 1995/96:So3, med anledning

av skrivelsen samt med avslag på motionerna 1995/96:So1 och

1995/96:So2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-

tet anfört,

2. Försöksverksamhet med utbyte av sprutor och kanyler till

narkotikamissbrukare (mom. 1)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 7 som börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "So3 (m)" bort ha följande lydelse:

En viktig uppgift för hälso- och sjukvården är att behandla ohälsa bland

narkomaner. Hälso- och sjukvården har också ansvar för smittskyddet och

bekämpningen av sjukdomar som hiv. När det gäller hiv finns varken

effektiv behandling eller vaccin i sikte. Det enda vapen som i dag står till

buds är att förhindra att hivsmitta sprids.

Bekämpandet av narkotikamissbruket och hivspridningen kan inrymma

en etisk konflikt genom att hivbekämpningen ibland kräver metoder som

kan uppfattas som stridande mot målet om ett narkotikafritt samhälle.

Metadonbehandling och sprututbytesverksamheten är exempel på sådana

metoder. Utskottet anser att det viktigaste vid en sådan konflikt är att för-

hindra hivsmitta eftersom hiv medför en dödlighet på närmare 100 %.

Narkomaner skall inte utsättas för dubbla hälsohot om det går att undvika.

Utskottet vill dock understryka att åtgärder för att bryta narkotikamissbruk

och hindra nyrekrytering av missbrukare skall ha fortsatt hög prioritet.

En av spridningsvägarna för hiv är genom blodöverföring. Bland dem

som är i riskzonen är därför narkomaner som delar förorenade verktyg.

Den största gruppen smittade narkomaner återfinns i Stockholmsområdet

medan Malmö-Lund-området i stort sett förskonats från smittspridning

trots närheten till Köpenhamn där smittspridningen är hög. Sett i ett inter-

nationellt perspektiv har Sverige varit framgångsrikt när det gäller att hålla

narkotikamissbruket och hivsmittan under kontroll.

Att Malmö-Lund-området förskonats från hivsmitta hänger samman

med det engagerade arbete som utförts där. Socialstyrelsens bedömning

om att det inte går att dra några säkra slutsatser om sprututbytesprogram-

mens effektivitet som blodsmittopreventiv åtgärd står i kontrast mot

WHO:s utvärdering, där det sägs att det kanske mest fullständiga beviset

för effektiviteten hos sprututbytesprogrammen kommer från försöken i

Skåne. Utskottet ser också positivt på att försöksverksamheten i Skåne

även innefattat hälsoupplysning, kondomutdelning, hivtestning och möj-

lighet till avvänjning. På så sätt har hälso- och sjukvården nått narkomaner

som tidigare inte varit kända.

Utskottet delar regeringens inställning att det inte finns något skäl att

avbryta den utbytesverksamhet med sprutor och kanyler som bedrivs i

Malmö och Lund. Verksamheten bör dock inte längre betraktas som försök

utan som en etablerad del av hälso- och sjukvården. Utskottet anser att

sprututbytesprogram även skall kunna införas på andra håll i landet om

behov anses föreligga. Det är dock viktigt att verksamheten bedrivs i kon-

trollerade former och följs upp noggrant. Ett ytterligare krav bör, enligt

utskottet, vara att Socialstyrelsen lämnat tillstånd till verksamheten. Vidare

vill utskottet betona vikten av att ett samarbete mellan Socialstyrelsen och

Folkhälsoinstitutet, landsting och kommuner kommer till stånd i syfte att

undanröja de samarbetssvårigheter mellan hälso- och sjukvård och social-

tjänst som kommit i dagen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So2 (fp) bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So1 (mp) och So3

(m) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande försöksverksamhet med utbyte av sprutor och ka-

nyler till narkotikamissbrukare

att riksdagen med bifall till motion 1995/96:So2, med an-

ledning av skrivelsen samt med avslag på motionerna

1995/96:So1 och 1995/96:So3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Försöksverksamhet med utbyte av sprutor och kanyler till

narkotikamissbrukare (mom. 1)

Eva Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 7 som börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "So3 (m)" bort ha följande lydelse:

Socialstyrelsens rapport visar att många av de missbrukare som deltagit i

sprututbytesprogrammen i Lund och Malmö inte haft någon tidigare kon-

takt med socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. För att det skall vara

motiverat att låta försöksverksamheten med utbyte av sprutor och kanyler

till narkotikamissbrukare fortgå ännu en tid anser utskottet att verksamhe-

tens syfte skall fördjupas till att även söka vetenskapligt stöd för metodens

värde när det gäller rehabilitering av narkotikamissbrukarna. Ett fungeran-

de samarbete mellan försöksprojekten och socialtjänsten är nödvändigt.

Som utskottet tidigare uttalat är det viktigt att försöksverksamheten bedrivs

i noga kontrollerade former. Utskottet vill betona att utdelningen av spru-

tor måste utformas så att vårdhuvudmannen försäkrar sig om att få tillbaka

de sprutor och kanyler som lämnats ut.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motion So1

(mp) som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So2 (fp) och

So3 (m) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande försöksverksamhet med utbyte av sprutor och ka-

nyler till narkotikamissbrukare

att riksdagen med bifall till motion 1995/96:So1 och med

avslag på motionerna 1995/96:So2 och 1995/96:So3 dels

lägger skrivelsen till handlingarna, dels som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Inriktningen av narkotikapolitiken (mom. 2)

Michael Stjernström (kds) anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 11 som börjar med "Även i"

och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:

Legaliseringsförespråkarnas budskap får inte underskattas utan måste

fortsatt bemötas med kraft. Ett samlat åtgärdsprogram är därför nödvändigt

bl.a. för att de organisationer som i Sverige arbetar med att minska narko-

tikamissbruket skall kunna stävja legaliseringstendenserna. Sverige måste

vidare inom EU kräva hårdare tag för att motverka en legalisering av vissa

narkotiska preparat och en liberalisering av narkotikakontrollen.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna So223 (fp) yr-

kande 23, So240 (v) yrkande 2, So279 (kds) yrkande 2, So484 (kds) yr-

kande 7 och U503 (fp) yrkande 7 bör riksdagen ge regeringen till känna.

Motion U503 (fp) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande inriktningen av narkotikapolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So223 yrkan-

de 23, 1994/95:So240 yrkande 2, 1994/95:So279 yrkande 2,

1994/95:So484 yrkande 7 och 1994/95:U503 yrkande 7 samt med

avslag på motion 1994/95:U503 yrkande 6 som sin mening ger re-

geringen till känna vad utskottet anfört,

5. Narkotikakommission (mom. 4)

Michael Stjernström (kds) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med

"Utskottet ser" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

För att Sverige skall stå väl rustat inför samarbetet i EU anser utskottet

att en noggrann och bred kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning

och konsekvenser måste göras. Enligt utskottets mening måste också sam-

arbetet mellan organisationer nationellt och internationellt ses över liksom

påföljds- och kontrollsystemet, nya preparats skadeverkningar och polisens

samlade resurser, så att ändamålsenliga och effektiva instrument för det

dagliga arbetet kan tillskapas. Kartläggningen och översynen skall lämpli-

gen ske i en särskild kommission. Utskottet delar således uppfattningen i

motion So228 (kds). Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande narkotikakommission

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So228 och

med avslag på motionerna 1994/95:So254 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Kartläggning av narkotikamissbruket (mom. 5)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med "Inte

heller" och slutar med "därför också" bort ha följande lydelse:

Enligt uppgift har under de senaste åren narkotikamissbruket bland ung-

domar kraftigt ökat. För att effektivt kunna motarbeta en ökad drogan-

vändning bland denna grupp måste enligt utskottets mening en kartlägg-

ning av narkotikamissbrukets omfattning bland ungdomar göras. Utskottet

anser att kartläggningen lämpligen kan ske i en av regeringen tillsatt ar-

betsgrupp. Utskottet delar således uppfattningen i motion So240 (v) yr-

kande 1.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kartläggning av narkotikamissbruket

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:So240 yrkande 1 som sin mening ger re-

geringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Försöksverksamhet med utbyte av sprutor och kanyler till

narkotikamissbrukare (mom. 1)

Michael Stjernström (kds) anför:

Jag är tveksam till den pågående utbytesverksamheten. I avvaktan på So-

cialstyrelsens förnyade utvärdering av verksamheten avstår jag dock från

att framställa något yrkande.

Innehållsförteckning

Gotab, Stockholm 1995