Bet. 1995/96:SoU7

Socialutskottets betänkande

1995/96:SOU07

Vissa ändringar i smittskyddslagen, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

SoU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet

regeringens proposition 1995/96:23

Vissa ändringar i smittskyddslagen,

m.m. och 10 motionsyrkanden som väckts

med anledning av propositionen. Vidare

behandlas 12 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden 1995.

I propositionen föreslås bl.a. vissa

preciseringar av tvångsisolerades

rättigheter. Vidare föreslås vissa

ändringar i smittskyddslagen

(1988:1472) av huvudsakligen teknisk

natur. Vissa ändringar föreslås också i

lagen (1988:870) om vård av missbrukare

i vissa fall och i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga

samt i socialtjänstlagen (1980:620) och

i sekretesslagen (1980:100).

Utskottet tillstyrker förslagen i

propositionen och avstyrker samtliga

motionsyrkanden. Lagstiftningen träder

i kraft den 1 januari 1996.

Till betänkandet har fogats sju

reservationer.

Propositionen

I proposition 1995/96:23 föreslår

regeringen (Socialdepartementet) -

efter hörande av Lagrådet - att

riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i smittskyddslagen

(1988:1472),

2. lag om ändring i lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av

unga,

3. lag om ändring i lagen (1988:870)

om vård av missbrukare i vissa fall,

4. lag om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620),

5. lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).

Lagförslagen fogas till betänkandet

som bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

proposition 1995/96:23

1995/96:So4 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att

tvångsisolering skall kunna ske även på

privata sjukhus i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bred utvärdering av

lagstiftning och andra insatser för att

begränsa spridningen av samhällsfarliga

sjukdomar i allmänhet.

1995/96:So5 av Barbro Westerholm m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om omedelbar parlamentarisk

utredning om tvånget i

smittskyddslagstiftningen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att riksdagen skall besluta

om vilka smittsamma sjukdomar som skall

vara anmälningspliktiga,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om avidentifiering av

anmälningar om anmälningspliktiga

sjukdomar.

1995/96:So6 av Stig Sandström m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att

infektion av hiv (humant

immunbristvirus) tas bort som anledning

till ingripande enligt smittskyddslagen

enligt Europarådets ministerkommittés

rekommendation,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till införandet av en

omprövningsklausul innebärande förnyad

prövning efter sex månader för den som

tvångsisoleras enligt smittskyddslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett neutralt organ,

Socialstyrelsens regionala organ, skall

göra denna omprövning och inte

smittskyddsläkare.

1995/96:So7 av Eva Julin m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utvärdering,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utvärderingen även bör

omfatta sprututbytesförsöken.

Motioner väckta under allmänna

motionstiden 1995

1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utvärdering av

lagstiftning och annat hivpreventivt

arbete,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering av

kontaktspårningen,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om provtagning av hiv,

10. att riksdagen beslutar om sådan

ändring av smittskyddslagen att såväl

konsultation som behandling vid

samhällsfarlig sjukdom skall vara

kostnadsfri för patienten oavsett om

denne vänder sig till den offentliga

sjukvården eller försäkringsansluten

privatpraktiserande läkare,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning rörande hiv/aids.

1994/95:So420 av Yvonne Ruwaida och

Annika Nordgren (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

en utredning om möjligheterna att

kraftigt minska spridningen av

hiv/aids.

1994/95:So465 av Tanja Linderborg

m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Europarådets

rekommendationer om behandling av

hivpositiva,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den pågående översynen

av smittskyddslagen bör utvidgas till

att omfatta också en utvärdering av

lagens konsekvenser för

hivpreventionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring i

patientjournallagen så att hivtest kan

göras med garanterad anonymitet,

5. att riksdagen hos regeringen begär

att Socialstyrelsen får i uppdrag att

utarbeta råd och anvisningar för hur

hivspårning kan utföras på frivillig

grund.

1994/95:So472 av Yvonne Ruwaida och

Gunnar Goude (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring av lagen

(1987:375) om förbud mot s.k.

bastuklubbar att föreningsdrivna

bastuklubbar tillåts,

2. att riksdagen, vid avslag på

yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en utredning bör göras

där man utvärderar bastuklubbslagen.

Utskottet

Bakgrund

Smittskyddslagen (1988:1472) trädde i

kraft den 1 juli 1989. Lagen har varit

föremål för ändringar vid ett flertal

tillfällen, men det har endast varit

fråga om följdändringar på grund av

ändringar i annan lagstiftning. Någon

översyn av lagens tillämpning har inte

gjorts. Däremot har Socialstyrelsen år

1992 överlämnat en rapport från

styrelsens arbetsgrupp för översyn av

smittskyddets funktion. Socialstyrelsen

har i nämnda rapport samt i en senare

skrivelse föreslagit vissa lagändringar

på smittskyddsområdet. Även andra

myndigheter har inkommit till

regeringen med skrivelser angående

smittskyddslagen. Bl.a. föreligger

olika skrivelser med begäran om översyn

av smittskyddslagens

tvångsbestämmelser, särskilt avseende

hivinfektion. Vidare har Europarådets

tortyrkommitté år 1992 uppmärksammat

smittskyddslagen i en rapport om

Sverige.

Förslagen har behandlats i en

promemoria från Socialdepartementet.

Promemorian har remissbehandlats.

Regeringen har inhämtat Lagrådets

yttrande över propositionens

lagförslag.

Propositionsförslaget i huvuddrag

Smittskyddslagen reglerar viss

verksamhet till skydd mot att

smittsamma sjukdomar sprids bland

människor. De smittsamma sjukdomarna

indelas enligt lagen i samhällsfarliga

och övriga smittsamma sjukdomar. De

sjukdomar som skall anmälas - såväl

samhällsfarliga som andra - tas för

närvarande upp i en bilaga till

smittskyddslagen. I propositionen

föreslås bl.a. att riksdagen i lag

skall bestämma vilka smittsamma

sjukdomar som skall anses vara

samhällsfarliga. I detta avseende

föreslås således ingen ändring. Däremot

skall regeringen enligt

propositionsförslaget, till skillnad

mot nuvarande förhållanden, i

förordning föreskriva vilka övriga

smittsamma sjukdomar som skall vara

anmälningspliktiga.

Ulcus molle, som för närvarande är en

annan anmälningspliktig sjukdom än en

samhällsfarlig, föreslås föras in under

de samhällsfarliga veneriska

sjukdomarna. För vissa hepatiter

föreslås en ändrad indelning.

Enligt den nuvarande lagen skall en

anmälan om en samhällsfarlig sjukdom

innehålla uppgifter bl.a. om den

smittades identitet. En anmälan om en

venerisk sjukdom skall dock inte

innehålla sådana uppgifter. En anmälan

som avser en annan anmälningspliktig

sjukdom än en samhällsfarlig skall

enligt lagen innehålla de uppgifter som

behövs för att kunna följa sjukdomens

utbredning. Den skall inte innehålla

uppgift om den smittades identitet. I

propositionen föreslås att alla

anmälningspliktiga sjukdomar utom de

veneriska skall anmälas med uppgift om

den smittades identitet.

Vissa ändringar föreslås vidare såvitt

avser en smittkälla som är belägen

utanför landets gränser samt

beträffande anmälan om obduktions- och

laboratoriefynd.

Enligt smittskyddslagen kan

smittskyddsläkaren hos länsrätten

ansöka om tvångsisolering av någon som

för smitta av en samhällsfarlig sjukdom

om denne inte frivilligt medverkar till

de åtgärder som behövs för att hindra

smittspridning. Länsrätten beslutar om

tvångsisolering, vilken skall ske på

sjukhus som drivs av landsting eller

kommun som inte ingår i landsting.

Beslut om tvångsisolering meddelas

också om det finns grundad anledning

att anta att den smittade inte följer

förhållningsreglerna och detta innebär

en uppenbar risk för smittspridning.

När en smittad person är en uppenbar

smittrisk för samhället har det sålunda

framstått som otillräckligt att endast

rättsliga påföljder i efterhand kan

komma i fråga. Gärningen, dvs.

smittspridningen, har ansetts böra

kunna förhindras så att andra människor

inte kommer till skada.

De som tvångsisoleras enligt

smittskyddslagen skall enligt

propositionsförslaget ges en lagstadgad

rätt att leva ett så normalt liv som

möjligt. Det innebär, förutom vad som

gäller i dag, rätt till sysselsättning,

fysisk träning, möjlighet att dagligen

vistas utomhus, att föra telefonsamtal,

att ta emot besök och att sända och ta

emot brev eller andra försändelser.

Syftet med tvångsisoleringen skall dock

kunna beaktas vid beslut om sådana

rättigheter. Beslut om inskränkningar i

rättigheterna skall kunna fattas av

chefsöverläkaren efter samråd med

smittskyddsläkaren. Beslut i enskilda

fall skall kunna överklagas till allmän

förvaltningsdomstol. Smittskyddsläkaren

skall också enligt förslaget kunna

överlåta till chefsöverläkaren att

pröva frågor om tillstånd för

tvångsisolerad att tillfälligt vistas

utanför sjukhusets område.

Smittskyddsläkaren skall enligt

propositionsförslaget vara skyldig att

lämna uppgifter om en enskild patient,

som är nödvändiga för

smittskyddsarbetet, till behandlande

läkare utan hinder av sekretess. Vidare

skall smittskyddsläkaren kunna inhämta

uppgifter om enskild som har viss

samhällsfarlig sjukdom från andra

myndigheter och från hälso- och

sjukvårdspersonal. Vilka

samhällsfarliga sjukdomar som detta

skall gälla får föreskrivas av

regeringen.

I propositionen föreslås vidare bl.a.

vissa terminologiska ändringar.

Även i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall och i lagen

(1990:52) om särskilda bestämmelser om

vård av unga föreslås ändringar.

Sålunda föreslås att föreståndare för

ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem

skall underrättas om hälso- och

sjukvårdspersonal, som är verksam vid

hemmet, får kännedom om att någon som

vistas där har en samhällsfarlig

sjukdom, om det inte står klart att det

inte finns risk för smittspridning.

Vidare föreslås vissa ändringar i

socialtjänstlagen (1980:620) och i

sekretesslagen (1980:100).

Samtliga lagändringar föreslås träda i

kraft den 1 januari 1996.

Smittskyddslagens regler om hiv

Motionerna

I motion 1995/95:So6 av Stig Sandström

m.fl. (v) hemställs att riksdagen

beslutar att infektion av hiv tas bort

som anledning till ingripande enligt

smittskyddslagen (yrkande 1).

Motionärerna hänvisar till en

rekommendation från Europarådets

ministerkommitté och menar att

riksdagen, utan att invänta ett

kommande utredningsförslag, bör besluta

att lyfta ut hiv från smittskyddslagens

bestämmelser.

I motion 1995/96:So5 av Barbro

Westerholm m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om omedelbar

parlamentarisk utredning om tvånget i

smittskyddslagen (yrkande 1). Det är

enligt motionärerna anmärkningsvärt att

propositionen inte innehåller någon

utvärdering av smittskyddslagens

tillämpning på hiv och erfarenheterna

av tvångsvård. Det påpekas att

Europarådets tortyrkommitté gjort

påpekanden beträffande den svenska

smittskyddslagen samt att Sverige som

enda medlemsland i Europarådet inte

undertecknat rådets rekommendation om

hivsmittades rättigheter. Det är enligt

motionärerna av största vikt att få

vetskap om tvångsvård verkligen bidrar

till en minskad smittspridning eller om

lagstiftningen i stället motverkar sitt

syfte. Den utredning som regeringen

föreslår bör enligt motionärerna

tillsättas utan dröjsmål.

I motion 1994/95:So465 av Tanja

Linderborg m.fl. (v) från den allmänna

motionstiden begär motionärerna ett

tillkännagivande om Europarådets

rekommendationer om behandling av

hivpositiva (yrkande 1). Motionärerna

påpekar att Europarådets

ministerkommitté år 1989 antagit

rekommendationer om behandling av

hivpositiva (14/1989). Där fastslogs

att all hivtestning skall vara

frivillig och att den skall kunna

utföras under garanterad sekretess. Det

ställdes även stränga krav på när

systematisk hivtestning skall få

förekomma. Europarådet menade även att

kontaktspårning måste ske på frivillig

grund för att vara effektiv, och i

rekommendationerna tas avstånd från

hivrelaterade frihetsberövanden. Den

svenska regeringen reserverade sig mot

Europarådets rekommendationer. Sverige

ville ha kvar den möjlighet till

isolering som smittskyddslagen innebär.

Motionärerna anser att Europarådets

hållning är riktig och vill att

regeringen återtar sin reservation.

Vidare begärs i motionen att den

pågående översynen av smittskyddslagen

utvidgas till att omfatta också en

kvalitativ utvärdering av

konsekvenserna för hivpreventionen av

att hiv/aids omfattas av

smittskyddslagens bestämmelser (yrkande

2). I samma motion hemställer

motionärerna att riksdagen hos

regeringen begär att Socialstyrelsen

får i uppdrag att utarbeta råd och

anvisningar för hur hivspårning kan

utföras på frivillig grund (yrkande 5).

Motionärerna anser att kontaktspårning

endast kan göras i ett förtroendefullt

samarbete mellan patient och läkare.

Tvång inverkar däremot menligt på

kontakten mellan patient och läkare och

försvårar smittspårningen. Även i

motion 1994/95:So405 av Gullan Lindblad

m.fl. (m) berörs smittspårningen. I

motionen begärs ett tillkännagivande om

en utvärdering av kontaktspårningen

(yrkande 8). Motionärerna påpekar att

kontaktspårningen är ett av de

viktigaste vapnen i smittskyddsarbetet

och att den måste bedrivas intensivt

och på ett såväl kompetent som

förtroendegivande sätt. I syfte att få

en så effektiv kontaktspårning som

möjligt i hela landet bör dess kvalitet

och resurser omgående utvärderas,

anförs det.

Bakgrund och tidigare behandling

Sedan år 1985 hänförs infektion av hiv

till de veneriska sjukdomar som

omfattas av smittskyddslagen, och

sjukdomen hänförs till sådana

anmälningspliktiga sjukdomar som är

samhällsfarliga. Någon ändring i detta

avseende föreslås inte i propositionen.

När ministerrådet inom Europarådet år

1989 behandlade rekommendation R (89)

14 om etiska frågor och hiv inom hälso-

och sjukvården m.m. lade Sverige som

enda land ned sin röst. I

röstförklaringen anförde Sverige att

rekommendationen innehöll vissa punkter

som Sverige hade allvarliga

invändningar mot. Det gällde

hivpositivas rättigheter, hivtestningen

samt karantän och isolering. Bakgrunden

var främst den att det i Sverige, till

skillnad mot de flesta andra länder,

finns möjlighet att i vissa situationer

använda tvång mot den som är

hivpositiv.

Bestämmelserna om smittspårning finns i

18 § smittskyddslagen. Enligt dessa

skall den behandlande läkaren,

beträffande patienter som smittats av

en samhällsfarlig sjukdom, genom att

fråga den smittade försöka få veta av

vad eller vem han kan ha blivit smittad

och vilka andra som kan ha blivit

smittade av samma smittkälla. Läkaren

skall också försöka få reda på till vem

den smittade kan ha fört smittan

vidare.

I proposition 1988/89:5 Ny

smittskyddslag, m.m., med förslag till

den nuvarande smittskyddslagen,

framhölls särskilt smittspårningens

centrala betydelse när det gäller att

förhindra utbredningen av smittsamma

sjukdomar. Ju snabbare och

framgångsrikare smittspårningen kan

ske, desto bättre är förutsättningarna

för att förhindra vidare

smittspridning, anfördes det. I

betänkandet 1988/89:SoU9, i vilket

regeringens förslag till ny

smittskyddslag behandlades, uttalade

utskottet bl.a. att smittspårning måste

ske med stor varsamhet och med hänsyn

till de berördas integritet.

Socialstyrelsen har gett ut

föreskrifter och allmänna råd om

tillämpningen av smittskyddslagen

(SOSFS 1989:18), i vilka bl.a. ett

avsnitt om smittspårning ingår. Vidare

har styrelsen i serien Socialstyrelsen

redovisar gett ut en rapport om

kontaktspårning (1987:13). Såväl

styrelsens föreskrifter och allmänna

råd som nämnda rapport är nu enligt

uppgift föremål för omarbetning.

Utskottet har vid ett flertal

tillfällen behandlat olika motioner som

rör smittskyddslagen och

smittskyddsarbetet, framför allt när

det gäller hivinfekterade. I

betänkandet 1991/92:SoU15 behandlade

utskottet motioner (s, fp, v) som

liknar den nu aktuella So6. Utskottet

avstyrkte motionerna, framför allt med

hänvisning till att Socialstyrelsens

utvärdering av smittskyddet var föremål

för beredning i regeringskansliet (res.

s, men. v). Vidare behandlade utskottet

motioner (s, v) om Sveriges inställning

till Europarådsrekommendationen R (89)

14. Utskottet uttalade att den svenska

röstförklaringen vid behandlingen av

Europarådets rekommendation om etiska

frågor och hiv överensstämmer med

gällande lagstiftning, vilken är ett

uttryck för Sveriges höga ambitioner

när det gäller att stävja

smittspridningen. Motionerna avstyrktes

(men. v). I samma betänkande

behandlades även frågor som rör

kontaktspårning vid hivsmitta.

Utskottet uttalade att en väl

fungerande smittspårning förutsätter en

förtroendefull relation mellan

patienten å ena sidan och läkare och

övrig sjukvårdspersonal å den andra och

ställer också krav på välutbildad och

välinformerad personal. Utskottet

konstaterade att ett arbete redan

pågick för att utveckla smittspårningen

och ansåg därför inte att det behövdes

något initiativ från riksdagens sida

med anledning av de då aktuella

motionerna (s, v).

I utskottets betänkande 1993/94:SoU20

uttalade utskottet, med anledning av

ett flertal motionsyrkanden rörande de

nu aktuella frågorna, att riksdagen

inte borde föregripa regeringens

kommande förslag på området.

Propositionen

Den nu gällande smittskyddslagen trädde

som tidigare nämnts i kraft den 1 juli

1989. Någon mer omfattande utvärdering

av lagens funktion och effektivitet när

det gäller att förhindra att smittsamma

sjukdomar får en hotande utbredning

bland befolkningen har inte gjorts.

Enligt propositionen bör

smittskyddslagen därför bli föremål för

utvärdering utifrån i dag gällande

samhällsförhållanden. En

parlamentariskt sammansatt utredning

bör tillsättas med uppdrag att

utvärdera lagen. Vid en sådan

utvärdering bör särskilt övervägas den

rättsliga regleringen av åtgärder mot

spridning av hiv, oavsett om de

regleras i smittskyddslagen eller i

annan lag. Även straffrättsliga

aspekter bör beaktas, enligt

regeringen.

Utvärderingen bör enligt propositionen

även omfatta vissa särskilda

frågeställningar, såsom rättssäkerheten

för den enskilde och huruvida

tvångsvård kan bidra till minskad

smittspridning av epidemiologisk

betydelse. Även konsekvenserna av

tvångsvård för det förebyggande arbetet

behöver analyseras, framgår det av

propositionen. Erfarenheterna av

smittskyddslagens tvångsbestämmelser

avseende i första hand hivinfektion bör

särskilt uppmärksammas i utvärderingen.

Utskottets bedömning

Enligt propositionen skall en

parlamentarisk utredning tillsättas med

uppdrag att utvärdera smittskyddslagen

utifrån i dag gällande

samhällsförhållanden. Bl.a. kommer

frågor om rättssäkerheten för den

enskilde och huruvida tvångsisolering

kan bidra till minskad smittspridning

av epidemiologisk betydelse att

belysas. Även konsekvenserna av

tvångsisolering för det förebyggande

arbetet skall enligt regeringen

analyseras. Erfarenheterna av

smittskyddslagens tvångsbestämmelser

avseende hivinfektion skall särskilt

uppmärksammas i utvärderingen. Mot

bakgrund härav får det huvudsakliga

syftet med motionerna So5 (fp) yrkande

1 och So465 (v) yrkande 2 anses

tillgodosett varför motionsyrkandena

avstyrks.

Utskottet vill understryka att

smittskyddslagens bestämmelser om

tvångsisolering används först om

smittspridningen inte kan hindras på

frivillig väg och endast i de fall när

en smittad person är en uppenbar

smittrisk för det övriga samhället.

Utskottet delar inte inställningen i

motionerna So6 (v) yrkande 1 samt So465

(v) yrkandena 1 och 5 och avstyrker

därför dessa motionsyrkanden.

Utvärderingen av smittskyddslagen bör

enligt regeringen inriktas på frågor om

huruvida lagen ger förutsättningar för

ett effektivt smittskydd. I

sammanhanget kommer även den faktiska

tillämpningen av smittskyddslagen att

belysas. Smittskyddslagens bestämmelser

om kontaktspårning torde sålunda bli

föremål för överväganden. Mot bakgrund

härav får syftet med yrkande 8 i motion

So405 (m) anses tillgodosett.

Motionsyrkandet avstyrks.

Utvärdering av smittskyddet i övrigt,

m.m.

Motionerna

I motion 1995/96:So4 av Gullan Lindblad

m.fl. (m) hemställs om ett

tillkännagivande om en bred utvärdering

av lagstiftning och andra insatser för

att begränsa spridningen av

samhällsfarliga sjukdomar i allmänhet

(yrkande 2). Motionärerna anser det

glädjande att regeringen föreslår

tillsättandet av en parlamentarisk

utredning för utvärdering av

smittskyddslagen. Motionärerna anser

dock att hela det hivpreventiva arbetet

hos olika samhällsorgan bör utvärderas.

Även övrig lagstiftning som har till

syfte att förhindra spridning av

samhällsfarliga sjukdomar bör bli

föremål för utvärdering, anförs det i

motionen. Slutligen anser motionärerna

att man bör studera det internationella

arbetet på området och jämföra detta

med de insatser som förekommer i vårt

land. I motion 1994/95:So405 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) från den allmänna

motionstiden yrkar motionärerna att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförs om en

utvärdering av lagstiftning och annat

hivpreventivt arbete (yrkande 2). Om

den relativt begränsade

smittspridningen i vårt land är ett

resultat av smittskyddslagens

bestämmelser och förbudet mot

bastuklubbar har aldrig utvärderats,

påpekas det i motionen. Samma

förhållande gäller enligt motionärerna

det arbete som Folkhälsoinstitutet

bedriver samt olika

informationskampanjer. Motionärerna

kräver en utvärdering av det

hivpreventiva arbetet i dess helhet.

Bastuklubbslagen behandlas närmare i

motion 1994/95:So472 av Yvonne Ruwaida

och Gunnar Goude (mp). Motionärerna

begär i första hand förslag till en

sådan ändring av bastuklubbslagen att

föreningsdrivna bastuklubbar tillåts

(yrkande 1). I andra hand begärs ett

tillkännagivande om att en utredning

bör utvärdera lagen (yrkande 2). Lagen

(1987:375) om förbud mot s.k.

bastuklubbar och andra liknande

verksamheter tillkom till skydd mot

spridning hos människor av framför allt

hiv och har varit i kraft i närmare ett

decennium. Lagen innebär ett förbud mot

att anordna en tillställning eller

sammankomst till vilken allmänheten har

inträde, om den med hänsyn till

utformning, inredning eller

beskaffenhet i övrigt av den lokal

eller plats där den skall äga rum och

den verksamhet som förekommer eller är

avsedd att förekomma eller annan

omständighet är särskilt ägnad att

underlätta för besökare att ha sexuellt

umgänge i lokalen eller på platsen med

annan besökare . Motionärerna anser att

lagens följder för hivpreventionen bör

utredas i syfte att systematiskt bedöma

dess praktiska effekter. Motionärerna

befarar att lagen kan försvåra

aidsinformation, kondomutdelning m.m.

på ställen där sexuella möten äger rum.

I motion 1994/95:So420 hemställer

motionärerna Yvonne Ruwaida och Annika

Nordgren (mp) att riksdagen hos

regeringen skall begära en utredning om

möjligheterna att kraftigt minska

spridningen av hiv/aids (yrkande 1).

Man kan enligt motionärerna inte låta

sig nöja med de åtgärder som hittills

vidtagis för att minska spridningen av

hivsmitta. En utredning bör därför

tillsättas för att skyndsamt utröna

vilka metoder som finns tillgängliga

för att minska smittspridningen.

I motion 1995/96:So7 av Eva Julin

m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden

dels om behovet av en utvärdering

(yrkande 1), dels om att utvärderingen

även bör omfatta sprututbytesförsöken

(yrkande 2). Motionärerna hänvisar till

Europarådets rekommendationer om etiska

frågor och hiv. De påpekar att det är

viktigt att samhället har effektiva

instrument för att förhindra

smittspridningen, samtidigt som

integritetsskyddet för individen måste

beaktas. Motionärerna välkomnar därför

regeringens förslag om en bred

utvärdering av

smittskyddsbestämmelserna. Dessutom bör

man, enligt vad motionärerna anför,

göra en utvärdering av

utbytesverksamheten med rena sprutor

till narkotikamissbrukare utifrån

smittskyddslagens intentioner.

Propositionen

Den utvärdering av smittskyddslagen som

regeringen nu föreslår bör enligt

propositionen inriktas på huruvida

smittskyddslagen och därtill hörande

författningar ger förutsättningar för

ett effektivt smittskydd. I

sammanhanget bör även den faktiska

tillämpningen av smittskyddslagen

belysas. Utvärderingen bör vidare

kartlägga och analysera positiva och

negativa effekter av smittskyddslagen,

framgår det av propositionen. Vidare

bör som ovan nämnts utvärderingen

omfatta vissa särskilda

frågeställningar, såsom rättssäkerheten

för den enskilde och konsekvenserna av

tvångsvård för det förebyggande

arbetet.

I propositionen anförs att

utvärderingen bör ges ett brett

perspektiv och omfatta bl.a. olika

reaktionsmöjligheter mot spridning av

hiv eller kombinationer av sådana,

oavsett om de regleras i själva

smittskyddslagen eller i annan lag. Det

framstår därför som naturligt att även

straffrättsliga sanktioner som kan vara

av betydelse för att hindra

smittspridningen måste belysas vid

utvärderingen. Av särskilt intresse att

uppmärksamma vid en utvärdering av

smittskyddslagen är enligt regeringen

internationella erfarenheter av

åtgärder för att hindra smittspridning

av hivinfektion.

Tidigare behandling

Vid flera tillfällen tidigare har

utskottet behandlat motioner om en

översyn av smittskyddsarbetet. I

betänkandet 1993/94:SoU20 konstaterade

utskottet att en utvärdering av

smittskyddsverksamheten och

smittskyddslagen gjorts av

Socialstyrelsen och överlämnats till

Socialdepartementet. Det upplystes att

regeringen aviserat en proposition i

ämnet varför riksdagen inte borde

föregripa kommande förslag från

regeringen.

Socialstyrelsen överlämnade till

regeringen sommaren 1993 en utvärdering

av försöksverksamheterna i Malmö och

Lund med utbyte av rena sprutor till

narkotikamissbrukare.

Utbytesverksamheten med rena sprutor

till narkotikamissbrukare har därefter

helt nyligen behandlats i regeringens

skrivelse 1995/96:1. Regeringen påpekar

att det inte gått att dra några säkra

slutsatser om metodens effektivitet

från smittspridningssynpunkt och att

skälet till detta enligt regeringens

uppfattning är att man i Sverige

lyckats begränsa smittspridningen av

hiv bland narkotikamissbrukare till en

internationellt sett mycket låg nivå.

Regeringen anser att verksamheten även

i fortsättningen bör ha karaktären av

försök och att det inte finns skäl att

stoppa verksamheterna i Lund och Malmö.

Utskottet delade i betänkandet

1995/96:SoU5 regeringens uppfattning

att den pågående utbytesverksamheten

med sprutor och kanyler till

narkotikamissbrukare inte bör avbrytas.

Utskottet uttalade bl.a. följande (s.

7).

Verksamheterna bör även

fortsättningsvis ha karaktären av

försök och syfta till att söka

vetenskapligt stöd för dess värde i

kampen mot aids. - - - Utskottet

förutsätter att huvudmannen

dokumenterar utbytesverksamheten och

att Socialstyrelsen förstärker sina

insatser för att fortlöpande följa

verksamheterna och utvärderar dessa. -

- -

Utskottets bedömning

I propositionen framhålls att infektion

av hiv är ett stort mänskligt och

socialt problem. Den av regeringen

aviserade utvärderingen av

smittskyddslagen skall enligt

regeringen ges ett brett perspektiv,

och den rättsliga regleringen av

åtgärder mot spridning av hiv skall

övervägas särskilt, oavsett om

åtgärderna regleras i smittskyddslagen

eller i annan lag. Den faktiska

tillämpningen av smittskyddslagen skall

bli belyst och såväl de positiva som

negativa effekterna av lagen kartläggas

och analyseras. Särskilt bör

internationella erfarenheter av

åtgärder för att hindra smittspridning

av hivinfektion uppmärksammas, framgår

det av propositionen.

Utskottet delar regeringens

uppfattning att den utvärdering av

smittskyddet som nu förbereds bör ha en

bred ansats. Utskottet förutsätter att

även det förebyggande arbetet mot hiv

och aids kommer att behandlas. Det

huvudsakliga syftet med nu aktuella

motioner får härigenom anses

tillgodosett. Motionerna So4 (m)

yrkande 2, So7 (mp) yrkandena 1 och 2,

So405 (m) yrkande 2, So420 (mp)

yrkande 1 samt So472 (mp) yrkandena 1

och 2 avstyrks.

Lagreglering av anmälningspliktiga

sjukdomar som inte är samhällsfarliga

Motionen

I motion 1995/96:So5 av Barbro

Westerholm m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om att det bör vara

riksdagen som bestämmer vilka

smittsamma sjukdomar som skall vara

anmälningspliktiga (yrkande 2). Enligt

motionärernas mening bör riksdagen, i

enlighet med gällande rätt, besluta om

vilka smittsamma sjukdomar som skall

vara anmälningspliktiga. Redan i dag

möjliggör lagen ett snabbt ingripande,

menar motionärerna.

Propositionen

Smittsamma sjukdomar indelas enligt

smittskyddslagen i samhällsfarliga och

övriga smittsamma sjukdomar. De

samhällsfarliga sjukdomarna omfattar i

första hand sådana sjukdomar som kan

utgöra ett allvarligt hot mot

befolkningens hälsotillstånd. De

samhällsfarliga och vissa övriga

smittsamma sjukdomar är

anmälningspliktiga och anges i en

bilaga till smittskyddslagen.

Anmälningsplikten gäller för läkare som

i sin verksamhet konstaterar att någon

har smittats. Anmälan skall göras till

smittskyddsläkaren och

Smittskyddsinstitutet och i vissa fall

även till kommunal nämnd som fullgör

uppgifter inom miljö- och

hälsoskyddsområdet. I bilagan till

smittskyddslagen är de samhällsfarliga

sjukdomarna indelade i tre grupper; de

som även skall anmälas till kommunal

nämnd som fullgör uppgifter inom miljö-

och hälsoskyddsområdet (bilagan 1.2),

de veneriska sjukdomarna (bilagan 1.3)

och de övriga samhällsfarliga

sjukdomarna (bilagan 1.1). Övriga

anmälningspliktiga sjukdomar är

indelade i två grupper; de som även

skall anmälas till kommunal nämnd som

fullgör uppgifter inom miljö- och

hälsoskyddsområdet (bilagan 2.2) och

övriga (bilagan 2.1).

En person som har drabbats av en

samhällsfarlig sjukdom kan i vissa fall

bli föremål för tvångsåtgärder från

samhällets sida. De samhällsfarliga

sjukdomarna bör därför enligt

propositionen vara reglerade i lag. När

det gäller de övriga anmälningspliktiga

sjukdomarna kan personer med sådan

smitta inte utsättas för något tvång

från samhällets sida. Vilka andra

smittsamma sjukdomar än de

samhällsfarliga som bör vara

anmälningspliktiga kan dessutom variera

i ett kort tidsperspektiv. Det är

därför enligt propositionen en fördel

om förfarandet i samband med påförande

och avförande av sjukdomar från en

sådan lista kan förenklas och framför

allt göras mindre tidskrävande.

Regeringen bör därför i förordning få

föreskriva vilka smittsamma sjukdomar

som, utöver de samhällsfarliga, skall

vara anmälningspliktiga. Detta innebär

att dessa sjukdomar kommer att upptas i

en bilaga till smittskyddsförordningen

(1989:301) i stället för till själva

lagen. En konsekvens härav blir att

regeringen också kommer att föreskriva

vilka av dessa sjukdomar som skall

föranleda anmälan till den kommunala

nämnd som fullgör uppgifter inom miljö-

och hälsoskyddsområdet.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens

inställning att det finns fördelar med

ett förenklat och mindre tidskrävande

förfarande vid påförande och avförande

av sjukdomar från listan över

anmälningspliktiga sjukdomar. Vilka

sjukdomar som bör vara

anmälningspliktiga enligt

smittskyddslagen kan nämligen variera i

ett kort tidsperspektiv. När det

gäller sådana anmälningspliktiga

sjukdomar som inte är samhällsfarliga

kan enskilda personer inte utsättas för

tvångsåtgärder enligt smittskyddslagen.

Utskottet ställer sig därför bakom

propositionens förslag om att det bör

ankomma på regeringen att - utom såvitt

avser de samhällsfarliga sjukdomarna -

föreskriva vilka smittsamma sjukdomar

som skall vara anmälningspliktiga. Mot

bakgrund härav tillstyrker utskottet

propositionens förslag i denna del och

avstyrker motion So5 (fp) yrkande 2.

Identitetsuppgifter

Motionen

I motion 1995/96:So5 av Barbro

Westerholm m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om avidentifiering av

anmälningspliktiga sjukdomar (yrkande

3). Huvudregeln bör enligt motionärerna

vara att anmälningar som gäller

anmälningspliktiga sjukdomar inte skall

innehålla identitetsuppgifter.

Motionärerna motsätter sig därför

propositionens förslag om att

anmälningar om icke-veneriska

anmälningspliktiga sjukdomar, som inte

är samhällsfarliga, skall innehålla

sådana uppgifter. Det är nämligen den

behandlande läkaren, och inte

smittskyddsläkaren, som bör ge råd och

information om hur patienten skall

sköta sig, anförs det i motionen.

Propositionen

Enligt den nuvarande lagen skall en

anmälan om en samhällsfarlig sjukdom

innehålla uppgifter om den smittades

identitet, den sannolika smittkällan,

de sannolika smittvägarna, de

förhållningsregler som läkaren

meddelat, de åtgärder som läkaren

vidtagit för att förhindra

smittspridning och andra uppgifter för

betydelse av smittskyddet. En anmälan

om en venerisk sjukdom skall dock inte

innehålla uppgift om personens

identitet och den sannolika

smittkällan. En anmälan som avser en

annan anmälningspliktig sjukdom än en

samhällsfarlig skall enligt lagen

innehålla de uppgifter som behövs för

att kunna följa sjukdomens utbredning.

Den skall inte innehålla uppgift om den

smittades identitet.

I propositionen föreslås att alla

anmälningspliktiga sjukdomar utom de

veneriska skall anmälas med uppgift om

den smittades identitet. Om de smittade

personernas identitet inte framgår av

anmälan kan det enligt propositionen

medföra att åtgärder för att begränsa

smittspridningen hindras eller

fördröjs. Det är ofta av vikt att det

t.ex. snabbt går att utreda var

smittkällan är. Utredningsarbetet

underlättas i det avseendet om den

smittades identitet är känd. Det kan

också, sägs det i propositionen, vara

av stor betydelse att

smittskyddsläkaren med sitt kunnande

och sin erfarenhet kan ge råd och

information i det enskilda fallet. För

att underlätta smittskyddsarbetet bör

därför huvudregeln vara att

identitetsuppgifterna skall anges,

framgår det av propositionen.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning

om vikten av att olika åtgärder för att

begränsa spridningen av smittsamma

sjukdomar inte hindras eller fördröjs.

Förslaget i propositionen om att alla

anmälningspliktiga sjukdomar utom de

veneriska skall anmälas med uppgift om

den smittades identitet bör enligt

utskottets mening bifallas. Utskottet

tillstyrker sålunda propositionen i

denna del och avstyrker motion So5 (fp)

yrkande 3.

Provtagning

Motionerna

I motion 1994/95:So405 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om provtagning av hiv

(yrkande 9). Provtagningen fyller

enligt motionärerna en viktig funktion

i kampen mot hiv. Det är därför viktigt

att provtagningen görs både i form av

screening och med avidentifierade

tester för att få en effektiv

övervakning av epidemin. Samtidigt

måste en lättillgänglig provtagning

finnas för människor som själva är

oroliga för att de kan vara

hivinfekterade, anförs det i motionen.

I motion 1994/95:So465 av Tanja

Linderborg m.fl. (v) hemställer

motionärerna att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring i

patientjournallagen så att hivtest kan

göras med garanterad anonymitet

(yrkande 4). Det finns enligt

motionärerna många som skulle vilja

genomgå en hivtest men som avstår av

rädsla för de åtgärder som

myndigheterna kan tillgripa om testet

visar sig vara positivt. Motionärerna

föreslår därför en ändring i

patientjournallagen (1985:562).

Bakgrund och tidigare behandling

Bestämmelser om anonymitet vid

hivtestning finns i 18 §

patientjournallagen (1985:562). Enligt

detta stadgande får regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer

meddela föreskrifter om undantag från

regeln att patientjournal alltid skall

innehålla uppgift om patientens

identitet, såvitt gäller provtagning

för viss sjukdom. Regeringen har med

stöd av bemyndigandet utfärdat en

särskild förordning (1986:198) om

provtagning för infektion av HIV. I

denna anges att föreskriften i

patientjournallagen om

identitetsuppgifter i en patientjournal

inte skall tillämpas i samband med

provtagning för infektion av hiv, om

patienten begär att sådant prov tas

anonymt. Föreskriften i

patientjournallagen skall dock

tillämpas om resultatet av

provtagningen visar att patienten har

antikroppar mot sådant virus.

Frågan om fullständig anonymitet vid

hivtest har flera gånger tidigare

behandlats av utskottet. I betänkandet

1988/89:SoU9 vidhöll utskottet sin

tidigare uppfattning att en fullständig

anonymitet vid hivtest skulle rubba

grunderna för smittskyddslagens

tillämpning. Enligt utskottets

uppfattning skulle det bli mycket svårt

att försvara en lagstiftning som

innehåller möjligheter till ibland

synnerligen ingripande tvångsåtgärder,

om samhället samtidigt ger patienter

möjlighet att vara anonyma även efter

ett positivt test och därigenom

undandra sig lagens åtgärder. Motionen

(vpk) avstyrktes (res. fp,vpk).

Utskottet har härefter i olika

betänkanden (se bl.a. bet.

1993/94:SoU20) avstyrkt olika

motioner som rör hivtest, framför allt

med hänvisning till att

Socialstyrelsens utvärdering av

smittskyddsverksamheten och

smittskyddslagen var föremål för

beredning i regeringskansliet.

Utskottets bedömning

En parlamentarisk utredning med uppdrag

att utvärdera smittskyddslagen m.m.

kommer som tidigare nämnts att

tillsättas. Utvärderingen skall enligt

regeringen ha ett brett perspektiv och

omfatta den rättsliga regleringen av

åtgärder mot spridning av hiv, oavsett

om dessa regleras i smittskyddslagen

eller i annan lag. Utskottet

förutsätter att regleringen av

provtagningsverksamheten då också

behandlas. Riksdagen bör enligt

utskottets mening inte föregripa den

kommande utredningens arbete. Utskottet

avstyrker därför motion So405 (m)

yrkande 9. Även motion So465 (v)

yrkande 4 avstyrks.

Patientens kostnader för behandling

Motionen

I motion 1994/95:So405 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen

beslutar om en sådan ändring av

smittskyddslagen att såväl konsultation

som behandling vid samhällsfarlig

sjukdom skall vara kostnadsfri för

patienten, oavsett om denne vänder sig

till den offentliga sjukvården eller

till försäkringsansluten

privatpraktiserande läkare (yrkande

10). Motionärerna avvisar den

åtskillnad som görs mellan offentlig

och enskild vård. Frihet för patienten

att välja vårdgivare är särskilt viktig

när det gäller en sexuellt överförbar

sjukdom, anförs det i motionen.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt 63 § smittskyddslagen skall all

undersökning, vård och behandling som

behövs från smittskyddssynpunkt vid en

samhällsfarlig sjukdom vara gratis för

patienten inom landstingets hälso- och

sjukvård. En undersökning som utförs av

en läkare i privat verksamhet för att

utreda om någon har smittats av en

samhällsfarlig sjukdom är gratis för

patienten, om läkaren är husläkare

enligt lagen (1993:588) om husläkare

eller får ersättning enligt lagen

(1993:1651) om läkarvårdsersättning

(SFS 1993:1657). Från och med den 1

januari 1996 görs dock ingen hänvisning

till husläkarlagen enligt vad riksdagen

beslutat våren 1995 (prop. 1994/95:195,

bet. 1994/95:SoU24, rskr. 383, SFS

1995:843).

I proposition 1988/89:5 Ny

smittskyddslag m.m. (nuvarande lag)

framhölls att det är av utomordentligt

stor betydelse för smittskyddet att man

i så stor utsträckning som möjligt

underlättar för den enskilde att ta

kontakt med hälso- och sjukvården. Alla

sjukvårdsbesök inom den

landstingskommunala vården, som görs

med anledning av en samhällsfarlig

sjukdom, bör därför vara gratis för den

enskilde. Detta bör, framhölls det i

propositionen, gälla både den

undersökning och utredning som görs för

att fastställa om en sådan sjukdom

föreligger, och den efterföljande vård

och behandling som sjukdomen kräver.

För den som väljer att vända sig till

en privatpraktiserande läkare vid

misstanke om en samhällsfarlig sjukdom

skall besök för att utreda om en

samhällsfarlig sjukdom föreligger vara

gratis, medan patientavgift skall

erläggas vid besök för vård eller

behandling.

Vid socialutskottets behandling av

propositionen i betänkandet

1988/89:SoU9 delade utskottet

uppfattningen att det är av

grundläggande betydelse för ett

fungerande smittskydd att var och en

som smittats av en samhällsfarlig

sjukdom söker läkare för undersökning

och att kontakterna med sjukvården

därför måste underlättas så mycket som

möjligt. Att göra besöken inom den

landstingskommunala sjukvården gratis

för patienten är en väg till detta mål,

anförde utskottet. Det är likaså

värdefullt att besök hos en

privatpraktiserande läkare, för att

utreda om en samhällsfarlig sjukdom

föreligger, är gratis. Då det gäller

vård och behandling delade utskottet

den uppfattning som framfördes i

propositionen att patientavgift bör

erläggas om vård och behandling ges av

en privatpraktiserande läkare. Ett

motionsyrkande (m) om att all

undersökning, vård och behandling som

behövs från smittskyddssynpunkt vid en

samhällsfarlig sjukdom skall vara

gratis för patienten, om åtgärderna

utförs inom den landstingskommunala

hälso- och sjukvården eller av en

privat verksam läkare, om denne är

ansluten till sjukförsäkringen enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring,

avstyrktes (res. m).

Även i betänkandet 1990/91:SoU5

behandlade utskottet en motion (m) som

motsvarar den nu aktuella. Utskottet

fann då inte någon anledning att ändra

sin inställning i frågan. I betänkandet

1991/92:SoU5 behandlades också en

liknande motion. Mot bakgrund av det

arbete som pågick när det gäller olika

frågor som rör hiv/aidsproblematiken

avstyrktes motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare uttalat att

patientavgift bör erläggas när vård och

behandling för en samhällsfarlig

sjukdom ges av privatpraktiserande

läkare. Utskottet, som inte nu finner

anledning att ändra inställning i

denna fråga, avstyrker motion So405 (m)

yrkande 10.

Vissa frågor om tvångsisolering

Motionerna

I motion 1995/96:So4 av Gullan Lindblad

m.fl. (m) hemställs att riksdagen

beslutar att tvångsisolering skall

kunna ske även på privata sjukhus som

är godkända för vård av patienter med

samhällsfarliga sjukdomar (yrkande 1).

I motion 1995/96:So6 av Stig Sandström

m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om införande

av en omprövningsklausul som innebär

förnyad prövning efter sex månader för

den som tvångsisoleras enligt

smittskyddslagen (yrkande 2). Vidare

begärs ett tillkännagivande om att

Socialstyrelsens regionala organ, som

är ett neutralt organ, och inte

smittskyddsläkaren skall göra denna

omprövning (yrkande 3). Motionärerna

hemställer om en ändring av

smittskyddslagen som innebär att det

införs en tidsgräns för när omprövning

av beslut om tvångsisolering skall ske.

Denna prövning bör enligt motionärerna

företas av Socialstyrelsens regionala

organ för att öka rättssäkerheten för

den som blivit utsatt för ett beslut om

tvångsisolering. Enligt motionärerna

kan den som tvångsisoleras inte få sin

sak prövad utan att riskera

livstidsinternering. En omprövning bör

enligt motionärerna göras efter sex

månader.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt 38 § smittskyddslagen skall

länsrätten, på ansökan av

smittskyddsläkaren, besluta om

tvångsisolering av den som för smitta

av en samhällsfarlig sjukdom, om den

smittade inte frivilligt medverkar till

de åtgärder som behövs för att hindra

smittspridning. Ett sådant beslut skall

också fattas om det finns grundad

anledning anta att den smittade inte

följer meddelade förhållningsregler och

underlåtenheten innebär en uppenbar

risk för smittspridning. Om länsrättens

beslut om tvångsisolering inte kan

avvaktas utan fara, skall

smittskyddsläkaren meddela beslut om

tvångsisolering. Smittskyddsläkarens

beslut skall omedelbart underställas

länsrättens prövning (39 §).

Tvångsisolering skall ske på ett

sjukhus som drivs av ett landsting (38

§). Tvångsisolering får pågå under

högst tre månader från den dag den

smittade på grund av beslut om

isolering togs in på sjukhus. Efter

ansökan av smittskyddsläkaren får

länsrätten besluta att tvångsisolering

skall fortsätta utöver den angivna

längsta tiden. Ett sådant beslut får

avse högst sex månader åt gången. En

ansökan om fortsatt tvångsisolering

skall ha kommit in till länsrätten

innan tiden för gällande beslut om

tvångisolering har löpt ut. När det

inte längre finns skäl för

tvångsisolering skall

smittskyddsläkaren ofördröjligen

besluta att tvångs-isoleringen skall

upphöra. Om den tvångsisolerade begär

att tvångsisoleringen skall upphöra, är

smittskyddsläkaren skyldig att

ofördröjligen besluta i frågan (40-42

§§). Ett sådant beslut får överklagas

hos länsrätten (52 §).

I proposition 1988/89:5 Ny

smittskyddslag m.m. anfördes att

tvångsisolering bör ske på sjukhus som

drivs av en landstingskommun med hänsyn

till behovet av medicinska bedömningar

avseende bl.a. infektionsrisker och den

isolerades psykiska tillstånd. Med

sjukhus avses detsamma som i hälso- och

sjukvårdslagen, dvs. en

sjukvårdsinrättning för intagning av

den som behöver sluten vård, framgår

det av propositionen. Något krav på att

tvångsisolering skall ske på ett

sjukhus av en viss storlek eller med en

viss inriktning borde enligt

propositionen inte ställas upp.

Vid utskottets behandling av ovan

nämnda proposition i betänkandet

1988/89:SoU9 behandlades även en motion

(m) som motsvarar den nu aktuella So4.

Utskottet uttalade därvid följande (s.

12).

Utskottet delar uppfattningen att

tvångsisolering skall ske på ett

sjukhus, som är utrustat på ett sådant

sätt och har den personal som behövs

för att kravet på ett gott medicinskt

och psykosocialt omhändertagande av den

tvångsisolerade skall vara uppfyllt.

Dessa förutsättningar kan i och för sig

vara uppfyllda såväl vid ett sjukhus

som drivs av en landstingskommun som

vid ett sjukhus som drivs av en annan

huvudman. Utskottet är emellertid inte

berett att föreslå att ett sjukhus med

enskild huvudman skall få ta ansvaret

för de olika tvångsbefogenheter som

lagen medger. Utskottet tillstyrker

således propositionens förslag att

tvångsisolering skall ske på ett

sjukhus som drivs av en

landstingskommun och avstyrker motionen

- - - . (res. m)

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare

uppfattning att tvångsisolering enligt

smittskyddslagen skall ske på sjukhus

som drivs av ett landsting. Utskottet

tillstyrker därför propositionens

förslag till ändring av 38 §

smittskyddslagen och avstyrker motion

So4 (m) yrkande 1.

Ett beslut om tvångsisolering enligt

smittskyddslagen gäller under högst tre

månader. Därefter skall frågan om

isolering åter prövas. Ett beslut om

fortsatt tvångsisolering gäller under

högst sex månader. Därefter omprövas

frihetsberövandet var sjätte månad. Den

som utsatts för tvångsisolering kan

dessutom när som helst få till stånd en

prövning av behovet av tvångs-

isolering. Såväl frågan huruvida

tvångsisolering skall ske som frågor om

förlängning av isoleringstiden skall

prövas av domstol.

Gällande bestämmelser innebär redan en

för den enskilde längre gående

rättssäkerhet än som förordas i motion

So6 (v) yrkandena 2 och 3. Yrkandena

avstyrks.

Forskning om hiv/aids

Motionen

I motion 1994/95:So405 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om forskning rörande

hiv/aids (yrkande 11). Motionärerna

framhåller att forskningen är

livsviktig för att vi skall hitta ett

vaccin mot hiv samt hitta rätt

behandling för både aidssjuka och

symtomfria hivsmittade. En satsning på

hiv/aidsforskning bör sålunda vara en

prioriterad uppgift, anförs det.

Bakgrund och tidigare behandling

Ett handlingsprogram för den fortsatta

bekämpningen av hiv/aids har antagits

av riksdagen på grundval av proposition

1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet.

1987/88:SoU10, rskr. 165).

Handlingsprogrammet innefattar

information till allmänheten och

särskilda grupper med s.k.

riskbeteende. Det omfattar också stöd

till förebyggande insatser inom

narkomanvård och kriminalvård,

psykosocial stödverksamhet samt stöd

till samhällsvetenskapligt orienterad

och medicinsk forskning. Statliga

bidrag till forskningen lämnas till

Socialvetenskapliga forskningsrådet och

till Medicinska forskningsrådet. Även

Folkhälsoinstitutet stöder viss

forskning på området.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas

uppfattning om vikten av forskning

rörande hiv och aids och förutsätter

att regeringen även fortsättningsvis

beaktar behovet av resurser för sådan

forskning. Mot bakgrund av de

satsningar som för närvarande görs på

området anser utskottet att motion

So405 (m) yrkande 11 är tillgodosedd.

Yrkandet avstyrks därmed.

Lagförslagen i övrigt

Utskottet har inte något att erinra mot

förslaget till lag om ändring i

smittskyddslagen i den mån det inte har

behandlats under föregående avsnitt.

Övriga lagförslag i propositionen

föranleder inte heller något uttalande

från utskottets sida. Utskottet

tillstyrker lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande smittskyddslagens

bestämmelser om hiv

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:So5 yrkande 1,

1995/96:So6 yrkande 1 samt

1994/95:So465 yrkandena 1, 2 och

5,

res. 1 (v)

2. beträffande kontaktspårning

att riksdagen avslår motion

1994/95:So405 yrkande 8,

3. beträffande utvärdering av

smittskyddslagen

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:So4 yrkande 2, 1995/96:So7

yrkandena 1 och 2, 1994/95:So405

yrkande 2, 1994/95:So420 yrkande 1

samt 1994/95:So472 yrkandena 1 och

2,

res. 2 (mp)

4. beträffande

anmälningspliktiga sjukdomar

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:So5 yrkande 2 antar det i

propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i

smittskyddslagen såvitt avser 3, 4

och 22 §§ smittskyddslagen samt

bilagan till smittskyddslagen,

res. 3 (fp)

5. beträffande

identitetsuppgifter

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:So5 yrkande 3 antar det i

propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i

smittskyddslagen såvitt avser 23 §,

res. 4 (m, fp)

6. beträffande provtagning

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:So405 yrkande 9 och

1994/95:So465 yrkande 4,

res. 5 (v)

7. beträffande patientens

kostnader

att riksdagen avslår motion

1994/95:So405 yrkande 10,

res. 6 (m)

8. beträffande tvångsisolering

på sjukhus med enskild huvudman

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:So4 yrkande 1 antar det i

propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i

smittskyddslagen såvitt avser 38 §,

res. 7 (m)

9. beträffande omprövning av

tvångsisolering

att riksdagen avslår motion

1995/96:So6 yrkandena 2 och 3,

10. beträffande förslaget till

lag om ändring i smittskyddslagen i

övrigt

att riksdagen antar det i

propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i

smittskyddslagen i den mån det inte

behandlats under föregående moment,

11. beträffande forskning om

hiv

att riksdagen avslår motion

1994/95:So405 yrkande 11,

12. beträffande övriga

lagförslag

att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen

till

a) lag om ändring i lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av

unga,

b) lag om ändring i lagen (1988:870)

om vård av missbrukare i vissa fall,

c) lag om ändring i

socialtjänstlagen (1980:620),

d) lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).

Stockholm den 21 november 1995

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

Närvarande: Sten Svensson (m), Bo

Holmberg (s), Rinaldo Karlsson (s),

Hans Karlsson (s), Christina Pettersson

(s), Roland Larsson (c), Marianne

Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro

Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig

Sandström (v), Mariann Ytterberg (s),

Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp),

Chatrine Pålsson (kds), Christin

Nilsson (s) och Annika Jonsell (m).

Reservationer

1. Smittskyddslagens bestämmelser om

hiv (mom. 1)

Stig Sandström (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets

betänkande som på s. 8 börjar med

Utskottet vill och slutar med

motionsyrkanden. bort ha följande

lydelse:

Europarådet har år 1989 antagit vissa

rekommendationer om etiska frågor och

hiv inom hälso- och sjukvården. I dessa

rekommendationer tar man avstånd från

hivrelaterade frihetsberövanden.

Sverige reserverade sig mot

rekommendationerna eftersom de stod i

strid med svensk lagstiftning. Det är

nu enligt utskottet dags att Sverige

återtar sin reservation och i stället

följer Europarådets rekommendationer.

Utskottet ställer sig i och för sig

positivt till att en parlamentarisk

utredning tillsätts för utvärdering av

smittskyddslagen men anser att ett

kommande utredningsförslag inte kan

avvaktas när det gäller

smittskyddslagens bestämmelser om hiv.

Hivinfekterade bör sålunda enligt

utskottets mening inte omfattas av

smittskyddslagen, och regeringen bör

därför snarast återkomma med ett

förslag till de lagändringar som

behövs.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med anledning av motionerna So6 (v)

yrkande 1 samt So465 (v) yrkandena 1

och 5 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande smittskyddslagens

bestämmelser om hiv

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:So6 yrkande 1

och 1994/95:So465 yrkandena 1 och 5

samt med avslag på motionerna

1995/96:So5 yrkande 1 och

1994/95:So465 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Utvärdering av smittskyddslagen

(mom. 3)

Thomas Julin (mp) anser

dels att det avsnitt i utskottets

betänkande som på s. 11 börjar med

Utskottet delar och slutar med 1 och

2 avstyrks. bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens

uppfattning att utvärderingen av

smittskyddslagen bör ha en bred ansats

och förutsätter att även det

förebyggande arbetet mot hiv och aids

kommer att behandlas av utredningen.

Det är enligt utskottets mening viktigt

att man inte nöjer sig med det arbete

som hittills har skett för att minska

spridningen av hivsmitta utan arbetar

för att finna ytterligare metoder att

minska smittspridningen.

Vidare anser utskottet att den s.k.

bastuklubbslagens följder för

hivpreventionen bör utredas. Det finns

nämligen enligt utskottet anledning att

befara att denna lag motverkar sitt

syfte och försvårar förebyggande

arbete, som t.ex. aidsinformation och

kondomutdelning. Även

utbytesverksamheten med rena sprutor

till narkotikamissbrukare bör omfattas

av den utvärdering som nu förbereds,

anser utskottet.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med

anledning av motionerna So7 (mp)

yrkandena 1 och 2, So420 (mp) yrkande 1

samt So472 (mp) yrkandena 1 och 2 som

sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So4 (m) yrkande 2 och So405

(m) yrkande 2 får anses tillgodosedda

och avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvärdering av

smittskyddslagen

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:So7 yrkandena 1

och 2, 1994/95:So420 yrkande 1 och

1994/95:So472 yrkandena 1 och 2

samt med avslag på motionerna

1995/96:So4 yrkande 2 och

1994/95:So405 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3. Anmälningspliktiga sjukdomar (mom.

4)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets

betänkande som på s. 12 börjar med

Utskottet delar och slutar med

yrkande 2. bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att

regeringen skall besluta vilka andra

sjukdomar än de samhällsfarliga som

skall vara anmälningspliktiga enligt

smittskyddslagen. Utskottet anser dock

inte att de skäl som anförts i

propositionen för en ändring av

gällande regler är övertygande.

Nuvarande bestämmelser möjliggör

nämligen enligt utskottets mening ett

tillräckligt snabbt förfarande vid

påförande och avförande av sjukdomar

från listan över anmälningspliktiga

sjukdomar.

Det bör enligt utskottet även

fortsättningsvis ankomma på riksdagen

att besluta om vilka smittsamma

sjukdomar som skall vara

anmälningspliktiga. Utskottet föreslår

därför att riksdagen, med bifall till

motion So5 (fp) yrkande 2, avslår

propositionens förslag till ändring av

smittskyddslagen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande anmälningspliktiga

sjukdomar

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:So5 yrkande 2 dels avslår det i

propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i smittskyddslagen

såvitt avser 3 och 4 §§

smittskyddslagen, dels med anledning av

propositionen beslutar att 22 §

smittskyddslagen och bilagan till

smittskyddslagen skall ha följande som

Reservantens förslag betecknade

lydelser,

Propositionens Reservantens

förslag förslag

22 §

En läkare som i sin verksamhet

konstaterar att någon har smittats av

en annan anmälningspliktig sjukdom än

en samhällsfarlig sjukdom skall anmäla

detta till smittskyddsläkaren och

Smittskyddsinstitutet. Anmälan skall

göras även beträffande annan sjukdom

som är eller som misstänks vara

smittsam, om sjukdomen har fått en

anmärkningsvärd utbredning inom ett

område eller uppträder i en elakartad

form.

Anmälningsskyldighet enligt första

stycket första meningen gäller även för

en läkare som i samband med obduktion

finner smitta av en annan

anmälningspliktig sjukdom än en

samhällsfarlig sjukdom. Motsvarande

gäller för en läkare vid

mikrobiologiskt laboratorium, som vid

analys finner smittämne av en sådan

sjukdom.

Regeringen får Vid fall av

meddela sjukdom som avses i

föreskrifter om att 2.2 bilagan till

anmälan om denna lag skall

förhållande som anmälan göras även

avses i första till den kommunala

eller andra stycket nämnd som fullgör

även skall göras uppgifter inom

till den kommunala miljö- och

nämnd som fullgör hälsoskyddsområdet.

uppgifter inom

miljö- och

hälsoskyddsområdet.

Bilaga

Anmälningspliktiga sjukdomar

Samhällsfarliga 1 Samhällsfarliga

sjukdomar sjukdomar

1.1 difteri 1.1 difteri

fläckfeber fläckfeber

gula gula

febern febern

hepatit B hepatit B

hepatit C hepatit C

hepatit D hepatit D

hepatit hepatit

non A non B non A non B

non C non D non E non C non D non E

meningokockinfektio meningokockinfektio

n n

polio polio

tuberkulos tuberkulos

virala virala

hemorragiska febrar hemorragiska febrar

exkl. nefropathia exkl. nefropathia

epidemica epidemica

återfallsfeber återfallsfeber

1.2 hepatit A 1.2 hepatit A

hepatit E hepatit E

kolera kolera

mjältbrand mjältbrand

paratyfoidfeber paratyfoidfeber

pest pest

rabies rabies

salmonellainfektion salmonellainfektion

shigellainfektion shigellainfektion

tyfoidfeber tyfoidfeber

1.3 gonorré 1.3 gonorré

infektion infektion

av HIV (humant) av HIV (humant

immunbristvirus) immunbristvirus)

klamydiainfektion klamydiainfektion

syfilis syfilis

ulcus ulcus

molle molle

2 Andra

anmälningspliktiga

sjukdomar än

samhällsfarliga

2.1

amöbainfektion

hemorragisk

nefrosonefrit

infektioner

orsakade av aty-

piska mykobakterier

malaria

stelkramp

trikinos

tularemi

2.2 botulism

campylobacter

giardia

lamblia

legionärssjuka

listerios

papegojsjuka

toxoplasmainfektion

4. Identitetsuppgifter (mom. 5)

Sten Svensson (m), Leif Carlson (m),

Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne

(m) och Annika Jonsell (m) anser

dels att det avsnitt i utskottets

betänkande som på s. 13 börjar med

Utskottet delar och slutar med

yrkande 3. bort ha följande lydelse:

Det är den behandlande läkaren och

inte smittskyddsläkaren som i första

hand skall ge patienten information och

råd. En anmälan som rör en annan

anmälningspliktig sjukdom än en

samhällsfarlig bör därför enligt

utskottets mening inte innehålla några

uppgifter om den smittades identitet.

Mot bakgrund härav anser utskottet, i

likhet med vad som anförts i motion So5

(fp) yrkande 3, att det saknas skäl att

ändra gällande bestämmelser i detta

hänseende. Sålunda anser utskottet att

riksdagen, med bifall till

motionsyrkandet, bör avslå

propositionsförslaget i motsvarande

del.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande identitetsuppgifter

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:So5 yrkande 3 och med anledning

av propositionen beslutar att 23 §

smittskyddslagen skall ha följande som

Reservanternas förslag betecknade

lydelse,

Propositionens Reservanternas

förslag förslag

23 §

En anmälan enligt En anmälan enligt

22 § skall 22 § skall

innehålla uppgift innehålla de

om den smittades uppgifter som

identitet samt de behövs för att

övriga uppgifter kunna följa

som behövs för att sjukdomens

kunna följa utbredning. Den

sjukdomens skall inte

utbredning. På innehålla uppgift

begäran av om den smittades

smittskyddsläkaren identitet. På

eller den kommunala begäran av

nämnd som fullgör smittskyddsläkaren

uppgifter inom eller den kommunala

miljö- och nämnd som fullgör

hälsoskyddsområdet uppgifter inom

är den läkare som miljö- och

gjort anmälan hälsoskyddsområdet

skyldig att lämna är dock den läkare

smittskyddsläkaren som gjort anmälan

eller nämnden även skyldig att lämna

andra uppgifter av smittskyddsläkaren

betydelse för deras eller nämnden

smittskyddsarbete. uppgift om

identiteten samt

andra uppgifter av

betydelse för deras

smittskyddsarbete.

5. Provtagning (mom. 6)

Stig Sandström (v) anser

dels att det avsnitt i utskottets

betänkande som på s. 15 börjar med En

parlamentarisk och slutar med 4

avstyrks. bort ha följande lydelse:

En parlamentarisk utredning med

uppdrag att utvärdera smittskyddslagen

skall tillsättas. Utvärderingen skall

enligt regeringen ha ett brett

perspektiv och omfatta den rättsliga

regleringen av åtgärder mot spridning

av hiv, oavsett om dessa regleras i

smittskyddslagen eller i annan lag.

Utskottet har erfarit att många

människor i dag avstår från att genomgå

ett hivtest av rädsla för de åtgärder

som myndigheterna kan tillgripa om

testet skulle visa sig vara positivt.

När det gäller bekämpningen av hiv och

aids är det utomordentligt viktigt att

alla som misstänker att de kan ha

smittats av hiv låter testa sig. Enligt

utskottets mening bör därför

utredningen särskilt ta sikte på en

ändring av gällande bestämmelser så att

hivtest i framtiden kan utföras med

möjlighet till anonymitet även om

hivtestet skulle visa att en

hivinfektion föreligger. Regeringen bör

härefter snarast vidta de åtgärder som

erfordras för att göra detta möjligt.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med anledning av motion So465 (v)

yrkande 4 ge regeringen till känna.

Motion So405 (m) yrkande 9 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande provtagning

att riksdagen med anledning av

motion 1994/95:So465 yrkande 4 och

med avslag på motion 1994/95:So405

yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Patientens kostnader (mom. 7)

Sten Svensson, Leif Carlson, Birgitta

Wichne och Annika Jonsell (alla m)

anser

dels att det avsnitt i utskottets

betänkande som på s. 16 börjar med

Utskottet har och slutar med yrkande

10. bort ha följande lydelse:

Inom landstingets hälso- och sjukvård

är såväl undersökning som vård och

behandling för en samhällsfarlig

sjukdom gratis för patienten. Om

patienten väljer att gå till en

privatpraktiserande läkare är det

endast undersökningen som är gratis.

Frihet att välja vårdgivare är dock

enligt utskottets mening särskilt

viktig när det är fråga om sexuellt

överförbara sjukdomar, och när det

gäller hiv torde valfriheten vara av

avgörande betydelse för om patienten

med förtroende skall vända sig till

sjukvården.

Utskottet avvisar därför bestämt den

åtskillnad mellan offentlig och enskild

vård som här görs och anser att vård

och behandling vid en samhällsfarlig

sjukdom skall vara kostnadsfri för

patienten oberoende av vilken läkare

denne anlitar. Utskottet föreslår

därför att riksdagen, med bifall till

motion So405 (m) yrkande 10, beslutar

om en ändring av 63 § smittskyddslagen

i enlighet med vad som nu anförts.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande patientens

kostnader

att riksdagen med bifall till

motion 1994/95:So405 yrkande 10

dels beslutar att 63 §

smittskyddslagen skall ha följande

som Reservanternas förslag

betecknade lydelse, dels beslutar

om sådan ändring av ingressen till

det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i

smittskyddslagen som föranleds

härav,

Lydelse enligt lag Reservanternas

(1995:843) förslag

63 §

All undersökning, All undersökning,

vård och behandling vård och behandling

som behövs från som behövs från

smittskyddssynpunkt smittskyddssynpunkt

vid en vid en

samhällsfarlig samhällsfarlig

sjukdom skall vara sjukdom skall vara

gratis för gratis för

patienten inom patienten om

landstingets hälso- åtgärderna utförs

och sjukvård. inom landstingets

hälso- och sjukvård

En undersökning som eller av en läkare

utförs av en läkare i privat

i privat verksamhet verksamhet, om

för att utreda om läkaren får

någon har smittats ersättning enligt

av en lagen (1993:1651)

samhällsfarlig om

sjukdom är gratis läkarvårdsersättnin

för patienten, om g.

läkaren får

ersättning enligt

lagen (1993:1651)

om

läkarvårdsersättnin

g.

De läkemedel som behövs från

smittskyddssynpunkt vid behandling av

en samhällsfarlig sjukdom skall vara

gratis för patienten.

Bestämmelserna i denna paragraf om

gratis förmåner för patienter gäller

den som är sjukförsäkrad enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

7. Tvångsisolering på sjukhus med

enskild huvudman (mom. 8)

Sten Svensson, Leif Carlson, Birgitta

Wichne och Annika Jonsell (alla m)

anser

dels att det avsnitt i utskottets

betänkande som på s. 18 börjar med

Utskottet vidhåller och slutar med

yrkande 1. bort ha följande lydelse:

Utskottet vidhåller sin uppfattning

att tvångsisolering skall ske på ett

sjukhus som uppfyller kravet på ett

gott medicinskt och psykosocialt

omhändertagande av den tvångsisolerade.

Dessa förutsättningar kan enligt

utskottet mycket väl vara uppfyllda vid

ett sjukhus som drivs av en annan

huvudman än ett landsting. Mot bakgrund

härav anser utskottet att även ett

sådant sjukhus skall kunna anförtros

uppgiften att omhänderta

tvångsisolerade patienter.

Utskottet föreslår därför att

riksdagen, med bifall till motion So4

(m) yrkande 1, skall besluta om en

ändring av 38 § smittskyddslagen i

enlighet med vad utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande tvångsisolering på

sjukhus med enskild huvudman

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:So4 yrkande 1 beslutar att 38 §

smittskyddslagen skall ha följande som

Reservanternas förslag betecknade

lydelse,

Propositionens Reservanternas

förslag förslag

38 §

Länsrätten skall, på ansökan av

smittskyddsläkaren, besluta om

tvångsisolering av den som för smitta

av en samhällsfarlig sjukdom, om den

smittade inte frivilligt medverkar till

de åtgärder som behövs för att hindra

smittspridning. Ett sådant beslut skall

också fattas om det finns grundad

anledning anta att den smittade inte

följer meddelade förhållningsregler och

underlåtenheten innebär en uppenbar

risk för smittspridning.

Tvångsisolering Tvångsisolering

skall ske på skall ske på

sjukhus som drivs sjukhus.

av ett landsting.

I propositionen framlagda lagförslag

Innehållsförteckning