Bet. 1995/96:TU7

Trafikutskottets betänkande

1995/96:TU07

Gotlandstrafiken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1995/96

TU7

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande

proposition 1995/96:44 Riktlinjer för

upphandling av Gotlandstrafiken m.m.

jämte 13 motioner.

Regeringen föreslår att staten även

fortsättningsvis skall garantera en

tillfredsställande person- och

godstrafikförsörjning mellan fastlandet

och Gotland. Den framtida färjetrafiken

skall inte kosta mer för staten än

dagens trafiksystem och kännetecknas av

att den är passagerarvänlig,

näringslivsanpassad, säker och

miljöanpassad. Utgångspunkten skall

vara en av staten garanterad bastrafik

på två fastlandshamnar. Det nuvarande

tra-fikavtalet med Nordström & Thulin

AB sägs upp per den 31 december 1997.

Efter upphandling föreslås att ett nytt

avtal tecknas på högst tio år. I

propositionen föreslås även en

avveckling av högstprisregleringen och

Gotlandstillägget.

Utskottet anser att staten även

fortsättningsvis bör ha ansvar för att

det finns en tillfredsställande

trafikförsörjning med färja till och

från Gotland. Utskottet bedömer att de

av regeringen föreslagna riktlinjerna

är väl ägnade att främja en

tillfredsställande utveckling av

Gotlandstrafiken. Utskottet förutsätter

att regeringen för riksdagen kommer att

redovisa resultatet av

trafikupphandlingen. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Syftet med flera av dem torde dock

komma att tillgodoses.

Vid betänkandet har fogats 13

reservationer. De frågor som

reservationerna avser samt de

partigrupper eller enskilda

partimedlemmar som har avgett

reservationerna framgår översiktligt i

avsnittet Hemställan i utskottets

yttrande (s. 21-22).

Propositionen

Regeringen

(Kommunikationsdepartementet) föreslår

i proposition 1995/96:44 att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag

om begränsning av rätten att bedriva

linjesjöfart på Gotland,

2. antar regeringens förslag till lag

om upphävande av lagen (1979:1035) med

bemyndigande om utjämning av taxor för

vissa lastbilstransporter vid utgången

av december 1998,

3. godkänner de riktlinjer som

regeringen förordar för den framtida

färjetrafiken till och från Gotland.

Lagförslagen har fogats som bilaga 1

till betänkandet.

Motionerna

1995/95:T10 av Per Westerberg m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår de delar av

förslaget som berör stiftandet av en

lag om begränsning av rätten att

bedriva linjesjöfart på Gotland i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar upphäva

lagen om linjesjöfart på Gotland

fr.o.m. utgången av nuvarande

trafikperiod, den 31 december 1997, i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär

utredning av, och eventuellt förslag

om, en snabbare avveckling av

högstprisregleringen.

1995/96:T11 av Conny Sandholm (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljö och ekonomiska skäl

för Oxelösund som en av huvudhamnarna

för Gotlandstrafiken,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompletterande frakttrafik.

1995/96:T12 av Lilian Virgin och

Ingibjörg Sigurdsdóttir (båda s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den av staten

garanterade bastrafiken skall ske på

hamnarna Visby-Nynäshamn och

Visby-Oskarshamn,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att färjelinjerna

klassificeras som riksvägar och ges

vederbörliga vägnummer,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att överväga annan

kompensation av merkostnaderna i

godstrafiken innan avveckling sker av

högstprisreglering och Gotlandstillägg,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om målsättningen att

vägprincipen skall gälla för resor till

och från Gotland,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kapacitetsanpassat

vägpris bör prövas inför upphandlingen

av Gotlandstrafiken,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att pröva förutsättningarna

att lägga huvudmannaskapet för trafiken

på

Vägverket/Kommunikationsdepartementet.

1995/96:T13 av Reynoldh Furustrand

m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Oxelösund som

fastlandshamn för Gotlandstrafiken.

1995/96:T14 av Håkan Juholt (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om två fastlandshamnar för

Gotlandstrafiken.

1995/96:T15 av Agneta Ringman (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjlighet till konkurrerande

och kompletterande färjetrafik till

Gotland,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samma möjlighet skall

ges till konkurrerande och

kompletterande via-trafik till

Östeuropa och Baltikum.

1995/96:T16 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett större

regionalt inflytande över

Gotlandstrafiken genom införande av ett

trafikråd,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en sänkning av

längdmetertaxan,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en årlig utvärdering av

Gotlandstilläggets och

högstprisregleringens

avvecklingseffekter.

1995/96:T17 av Eva Arvidsson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Nynäshamn och

Oskarshamn bör utgöra bashamnar på

fastlandet för Gotlandstrafiken.

1995/96:T18 av Sivert Carlsson och Agne

Hansson (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av två

fastlandshamnar för Gotlandstrafiken

omfattande såväl gods- som

passagerartrafik året om,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Oskarshamn också i

fortsättningen bör vara en av dessa två

hamnar med garanterad bastrafik året

om,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av flexibla

lösningar för framtida Gotlands- och

Östersjötrafik,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sommartrafik

Västervik-Gotland och Öland-Gotland.

1995/96:T19 av Ingrid Skeppstedt (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Oxelösund som en av

fastlandshamnarna för Gotlandstrafiken.

1995/96:T20 (mp) av Elisa Abascal Reyes

och Gudrun Lindvall (båda mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den ekonomiska ramen för den

statligt garanterade bastrafiken,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Gotlandstillägget och lagen

(1979:1035) med bemyndigande om

utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastlandshamnarna för den

statligt garanterade bastrafiken,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att klassa vägen till och

från Gotland som riksväg,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om reserverade platser på

färjan för bofasta gotlänningar.

1995/96:T21 av Elving Andersson m.fl.

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om via-trafik,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om flexibla lösningar,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bastrafik på Oskarshamn och

Nynäshamn,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om huvudmannaskap,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om status av riksväg,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om principer för ett nytt

transportstöd,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om transportstöd motsvarande

transportstöd för Norrlandstrafiken.

1995/96:T22 av Karl-Erik Persson m.fl.

(v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de ekonomiska ramarna

för den framtida Gotlandstrafiken

slutligen fastställs efter det att

trafiken har upphandlats i konkurrens i

enlighet med en kravspecifikation som

utgår från det gotländska samhällets

transportbehov,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa annan

finansiering av merkostnaderna i

godstrafiken mellan Gotland och

fastlandet innan beslut tas om att

nuvarande högstprisreglering och

Gotlandstillägg skall avvecklas,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att färjelinjerna mellan

Gotland och fastlandet klassificeras

som riksvägar,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Vägverket skall vara

huvudman för färjetrafiken,

5. att riksdagen beslutar att

färjetrafiken mellan Gotland och

fastlandet skall ske på hamnarna

Nynäshamn och Oskarshamn,

6. att riksdagen begär att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag

till principer för prissättningen av

persontransporten i Gotlandstrafiken

innan ny upphandling startar,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om statligt ägda fartyg,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om regionalt inflytande över

Gotlandstrafiken.

Utskottet

1 Bakgrund

1.1 Ärendet och dess beredning

Sedan 1970-talets början har staten

tagit på sig ett ekonomiskt och

politiskt ansvar för färjetrafiken på

Gotland. Riksdagen beslutade den 15

december 1970 att linjesjöfart på

Gotland endast skall få bedrivas efter

särskilt tillstånd av regeringen, s.k.

koncession. Reglerna lades fast i lagen

(1970:871) om linjesjöfart på Gotland.

Lagen kom till i syfte att garantera en

tillfredsställande transportförsörjning

till och från Gotland till lägsta

samhällsekonomiska kostnad. År 1971

beslutade riksdagen att införa ett

godstransportstöd för transporterna på

färja från Gotland. Tre år senare

utvidgades stödet till att även omfatta

godstransporter på färja till Gotland

och persontransporterna på färjorna.

Stödet till Gotlandstrafiken har

varierat kraftigt i omfattning under

åren. Det statliga transportstödet

beräknas för perioden juli 1995-juni

1996 uppgå till 175 miljoner kronor.

Genom koncessionskravet och genom att

taxor och turplaner för trafiken

fastställs av staten har staten ett

dominerande inflytande över

färjetrafiken till och från Gotland.

Sedan lagen om linjesjöfart tillkom

har staten ingått fyra avtal om

färjetrafiken till och från Gotland.

Varje avtal har i praktiken inneburit

en ensamrätt för trafikutövaren att

bedriva regelbunden person- och

godstrafik, s.k. linjesjöfart, mellan

fastlandet och Gotland. Den nuvarande

koncessionen, som sträcker sig till den

31 december 1997, innehas av Nordström

& Thulin AB. Företaget bedriver

trafiken genom sitt helägda dotterbolag

Gotlandslinjen AB. Om det nuvarande

avtalet med Nordström & Thulin AB inte

sägs upp före utgången av år 1995

förlängs avtalet med ytterligare fem

år.

I det av riksdagen godkända

betänkandet (bet. 1992/93:TU18, rskr.

244) underströk trafikutskottet bl.a.

vikten av att färjetrafiken till och

från Gotland får en långsiktig lösning

och att en sådan förbereds i god tid

innan nuvarande avtalsperiod löper ut.

Utskottet ansåg därför att en

parlamentarisk kommitté borde

tillsättas. Regeringen bemyndigade

därefter den 17 juni 1993 dåvarande

chefen för Kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild kommitté med

uppdrag att lämna förslag till

långsiktiga lösningar för färjetrafiken

till och från Gotland. Kommittén

redovisade sitt arbete den 15 april

1995 i rapporten Framtidsanpassad

Gotlandstrafik, SOU 1995:42.

Utredningen har remissbehandlats.

Utskottet har i samband med ärendets

beredning företagit en studieresa till

Gotland och inhämtat synpunkter från

bl.a. Nordström & Thulin AB,

länsstyrelsen och kommunen samt

överlagt med representanter från

näringslivet på ön. Utskottet har

vidare mottagit ett flertal skrivelser

i ärendet samt inhämtat information

från Kommunikationsdepartementet.

1.2 Trafikstruktur

Färjetrafik till Gotland (Visby) sker i

dag åretrunt från två fastlandshamnar -

Nynäshamn och Oskarshamn. De senaste

åren har resandet ökat. Antalet

passagerare uppgick under år 1994 till

ca 1 054 000. Resandet varierar stort

över året. Ungefär en tredjedel av alla

transporter av passagerare och bilar

sker under juli månad då

färjekapaciteten är i det närmaste

maximalt utnyttjad. Förutom de

årstidsberoende variationerna varierar

resandet också kraftigt beroende på

veckodagar, helger och skollov.

Godstrafiken utvisar till skillnad från

persontrafiken en någorlunda jämn

beläggning över året och är också

tämligen jämnt fördelad mellan den

södra och norra linjen. Med

Gotlandslinjens färjor fraktades totalt

under år 1994 drygt 460 000 ton.

Gotlandslinjen har i dag tre fartyg i

trafik, två större kombinationsfärjor

för passagerare och gods - Nord

Gotlandia och Graip - samt en mindre

dagfärja - Nord Neptunus - som används

som komplement under hög- och

mellansäsong samt för frakt av farligt

gods. Med hänsyn till att

fartygstonnaget dimensionerats för

högtrafiktid finns det en stor del av

året ett betydande överskott på

fartygskapacitet.

2 Färjetrafikens lagreglering

2.1 Nuvarande reglering

Färjetrafiken mellan Gotland och

fastlandet regleras genom lagen

(1970:871) om linjesjöfart på Gotland.

Syftet med regleringen är enligt

förarbetena att skapa garantier för en

tillfredsställande transportförsörjning

för Gotland till lägsta möjliga

kostnader (prop. 1970:175). För att

säkerställa det gotländska

näringslivets och den gotländska

allmänhetens behov i fråga om

linjedragning, turtäthet m.m. fann man

att en fortlöpande samhällelig insyn i

verksamheten var motiverad. Behovet av

insyn förstärktes enligt propositionen

ytterligare genom att staten förklarat

sig beredd att göra ekonomiska insatser

för att reducera fraktkostnaderna. I

lagen föreskrivs krav på tillstånd av

regeringen för att få bedriva

linjesjöfart på Gotland. Enligt lagen

har tillståndshavare inte någon

ensamrätt till trafiken. Sedan lagens

tillkomst har dock den aktuella

trafikutövaren genom avtal med staten i

praktiken tillerkänts ensamrätt.

I och med Sveriges medlemskap i

Europeiska unionen är

cabotageförordningen, Rådets förordning

(EEG) 3577/92 av den 7 december 1992,

gällande rätt och har företräde framför

svensk lag. Cabotageförordningen

innebär en etappvis liberalisering fram

till år 2004 av kustsjöfarten mellan

länderna i EU. Den svenska kusten är

därmed öppen för alla inrikes

sjötransporter med fartyg som är

registrerade i en annan EU-

medlemsstat. Enligt

cabotageförordningen får dock en

medlemsstat, som villkor för rätten att

tillhandahålla cabotagetjänster till,

fram och mellan öar, ingå avtal med

rederier om allmän trafik eller ange

förpliktelser vid allmän trafik. Sådana

förpliktelser får avse vilka hamnar som

skall anlöpas, regelbundenhet,

kontinuitet, turtäthet, kapacitet att

utföra tjänsten, fraktsatser och

bemanning av fartyget. Av

cabotageförordningen gäller vidare att

existerande avtal om allmän trafik får

fortsätta att gälla fram till det datum

då de löper ut.

2.2 Regeringens förslag

Av propositionen framgår att nuvarande

lagreglering med tillståndsplikt för

den som vill utöva trafik på Gotland

saknar stöd i cabotageförordningen. I

sammanhanget anges att utvecklingen i

Östersjöregionen kan innebära en ökad

efterfrågan av internationell

färjetrafik via Gotland. Den tekniska

utveckling som sker på fartygssidan ger

vidare nya möjligheter till flexibla

lösningar med snabba persontransporter

med höghastighetsfärjor. Regeringen

anser att dessa nya omständigheter

tillsammans med cabotageförordningen

kan göra det möjligt att tillåta andra

trafikutövare som inte ingått avtal om

allmän trafik att, under vissa villkor,

utöva trafik till och från Gotland.

Regeringen anger mot denna bakgrund

att möjligheterna till konkurrerande

trafik kommer att övervägas i den

kommande upphandlingen. Det är

emellertid viktigt att den

konkurrerande trafiken inte ger sådana

ekonomiska konsekvenser att statens

kostnad för Gotlandstrafiken överstiger

angivna ekonomiska ramar. Regeringen

anser att upphandlingen, och de

trafiklösningar som därvid föreslås av

anbudsgivarna, får visa om och i så

fall vilka föreskrifter som skall

meddelas för de rederier som vill utöva

trafik på Gotland men som inte ingått

avtal om allmän trafik. Lagen

(1970:871) om linjesjöfart på Gotland

föreslås mot denna bakgrund upphävas

den 1 januari 1998 och ersättas av en

lag om begränsning av rätten att

bedriva linjesjöfart på Gotland. Den

nya lagen innebär att regeringen

bemyndigas att meddela föreskrifter om

begränsning av rätten att utföra

regelbundna sjötransporter mellan

Gotland och fastlandet.

2.3 Motionsförslag

I motion T10 (m) framhålls att det

nuvarande trafikmonopolet har medfört

omotiverat höga kostnader, dålig

behovsanpassning och missnöjda kunder.

Monopolet har också förhindrat

alternativa trafikformer och har därmed

skadat turistnäringen på ön. Enligt

motionen bör trafikeringsmöjligheterna

inte begränsas. Regeringens lagförslag

är därför obehövligt och kan i värsta

fall leda till liknande problem som den

hittillsvarande lagstiftningen orsakat.

Motionärerna framhåller att EU:s

cabotageförordning medger att staten

träffar avtal med rederier om allmän

trafik . Rederiets förpliktelser vid

allmän trafik innebär att man utför

åligganden som man annars inte skulle

utföra om man endast tog hänsyn till

egna kommersiella intressen. Detta

regelverk anses helt tillräckligt för

att skapa garantier för en väl

fungerande, säker och miljövänlig

trafik. Utöver den av staten

garanterade bastrafiken bör person-,

turist- och godstrafiken tillåtas

utvecklas på ett marknadsmässigt sätt.

Motionärerna tillstyrker därför

regeringens förslag att upphäva den

nuvarande lagen om linjesjöfart på

Gotland men avstyrker den del av

förslaget som innebär stiftandet av en

ny lag om begränsning av rätten att

bedriva trafik på Gotland.

2.4 Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen anser utskottet

att det under vissa villkor bör vara

möjligt för andra trafikutövare som

inte ingått avtal om allmän trafik att

utöva trafik på Gotland. Kompletterande

trafik kan exempelvis främja

konkurrensen och ge Gotland ett

värdefullt trafiktillskott på nya

rutter och tillföra ön nya

turistgrupper. Utskottet anser det

samtidigt rimligt att - om det visar

sig befogat - föreskrifter skall kunna

meddelas som syftar till att

konkurrerande trafik inte undergräver

statens möjligheter att till en rimlig

kostnad trygga en tillfredsställande

trafikförsörjning på Gotland. Utskottet

ansluter sig därför till de

överväganden som enligt regeringen

talar för att en lag om begränsning av

rätten att bedriva linjesjöfart på

Gotland bör antas av riksdagen. Motion

T10 avstyrks i nu behandlad del.

3 Utgångspunkter inför upphandlingen

3.1 Regeringens förslag

Regeringen anser att det nuvarande

avtalet med Nordström & Thulin AB skall

sägas upp per den 31 december 1997. Med

utgångspunkt i redovisade riktlinjer

för den framtida Gotlandstrafiken bör

en upphandling genomföras och ett nytt

avtal tecknas för en period av längst

tio år.

Regeringen framhåller att det är av

största vikt att färjetrafiken, såväl

till och från Sverige som inom landets

gränser, kännetecknas av högsta möjliga

sjösäkerhet. Den pågående utvecklingen

av sjösäkerheten bör därför av

naturliga skäl även avspeglas i

färjetrafiken till och från Gotland.

Regeringen anser vidare att

miljöaspekter bör ingå som en viktig

del vid valet av trafikutövare för den

av staten garanterade bastrafiken.

Miljökrav kommer därför att ställas vid

den förestående upphandlingen av

Gotlands-trafiken.

Regeringen bedömer att en

tillfredsställande trafikförsörjning

med färja till och från Gotland kan

erhållas inom den nuvarande ekonomiska

ramen på ca 175 miljoner kronor. Denna

ram bör inte överskridas. Det nya

avtalet föreslås därför utformas i

enlighet med riksdagens beslut om att

införa ett tak för de offentliga

utgifterna. Fr.o.m. år 1998 får

anslaget till Gotlands-trafiken därför

inte överskridas utan riksdagens

medgivande annat än för att korrigera

fluktuationer över tiden.

3.2 Motionsförslag

I motion T20 (mp) framhålls att

regeringens förslag till kostnadsnivå

möjliggör en alltför bristfällig

trafiklösning. Den ekonomiska ramen för

bastrafiken bör grundas på det

gotländska transportbehovet. Anslaget

bör därför i stället beräknas så att

det tillgodoser det transportbehov och

den prisnivå som behövs.

Enligt motion T22 (v) måste

utgångspunkten för utformningen av det

framtida trafiksystemet vara de

transportbehov som det gotländska

samhället har i dag och i framtiden. De

ekonomiska ramarna för trafiksystemet

bör därför fastställas först efter det

att upphandlingen har skett.

3.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att

färjetrafiken har en avgörande

betydelse för Gotlands

utvecklingsmöjligheter. Detta gäller

såväl näringslivet som befolkningen.

Samtidigt gäller att förutsättningarna

för färjetrafiken på Gotland förändras

i ett flertal avseenden. Den politiska

utvecklingen i Östersjöområdet innebär

att nya handels- och kontaktvägar

öppnas, den tekniska utvecklingen på

fartygssidan gör det möjligt att

använda höghastighetsfärjor och inom

näringslivet och på turistområdet sker

en snabb utveckling.

Det var bl.a. med denna bakgrund som

utskottet våren 1993 framhöll vikten av

att färjetrafiken på Gotland får en

långsiktig lösning och att en sådan

förbereds i god tid innan den nuvarande

koncessionsperioden upphör. Utskottet

konstaterar att det förslag som

regeringen mot bakgrund av riksdagens

initiativ förelagt riksdagen bygger på

att staten även fortsättningsvis skall

garantera en tillfredsställande person-

och godstrafikförsörjning mellan

fastlandet och Gotland. Utskottet delar

regeringens uppfattning. Utformningen

av sjöfarten mellan Gotland och

fastlandet har betydelse för den

nationella trafikpolitiken. Enligt

utskottets mening bör därför staten

även fortsättningsvis ha ett ekonomiskt

och politiskt ansvar för att trygga en

grundläggande basstandard i

färjetrafiken. Hög säkerhet,

miljöanpassning samt krav på att vägen

till och från Gotland alltid skall vara

öppen bör vidare vara grundläggande

förutsättningar för framtida

trafiklösningar.

Utskottet anser det lämpligt att

riksdagen anger en kostnadsram inför

den förestående trafikupphandlingen. Av

riksdagsordningen följer också att

propositioner med förslag om riktlinjer

för viss statsverksamhet bör innehålla

en uppskattning av framtida kostnader

för det ändamål som förslaget avser (3

kap. 2 §). Enligt utskottets mening är

det rimligt som regeringen föreslår att

nuvarande kostnadsnivå på 175 miljoner

kronor anges som ekonomisk ram. I

sammanhanget kan nämnas att den

parlamentariska utredningen om

Gotlandstrafiken beräknade det

sammanlagda subventionsbehovet till

140-160 miljoner kronor per år.

Utskottet har inget att erinra mot

regeringens förslag att det nya avtalet

bör utformas så att anslaget till

Gotlandstrafiken efter år 1998 inte får

överskridas utan riksdagens medgivande

annat än för att korrigera

fluktuationer över tiden.

Utskottet tillstyrker därför

regeringens riktlinjer för den framtida

färjetrafiken till och från Gotland i

denna del. Motionerna T20 (mp) och T22

(v) avstyrks i nu behandlad del.

4 Fastlandshamnar

4.1 Regeringens förslag

Regeringen anser att utgångspunkten

även fortsättningsvis bör vara att den

av staten garanterade bastrafiken sker

på två fastlandshamnar. Vid valet av

fastlandshamnar bör noga övervägas

vilka hamnar som, inom angivna

ekonomiska ramar, ger det ur passagerar-

och näringslivssynpunkt mest

fördelaktiga trafiksystemet.

4.2 Motionsförslag

Enligt motion T11 (fp) bör vid valet av

fastlandshamn ett nationellt perspektiv

anläggas och en hållbar ekonomisk och

miljömässig lösning eftersträvas. Med

ett sådant synsätt anges att Oxelösund

utgör ett lämpligare hamnalternativ än

Nynäshamn och Oskarshamn. För Oxelösund

talar bl.a. hamnens goda

djupförhållanden samt att alla

nödvändiga investeringar i olika

trafikanläggningar redan är utförda.

Motionären anger även att vid ett

alternativ med flera fastlandshamnar

utgör Oxelösund ett ur miljö- och

kostnadsperspektiv självklart val som

hamn för kompletterande frakttrafik.

I motion T12 (s) framhålls att

huvuddelen av färjegodset till

Nynäshamn levereras till Stockholm.

Nynäshamn är därför det lämpligaste

alternativet som nordlig hamn. Val av

annan hamn innebär ökad miljöbelastning

samt väsentliga kostnadsökningar på

grund av längre transportsträckor.

Enligt motionen bör riksdagen uttala

sig för att den av staten garanterade

bastrafiken skall utgå från hamnarna

Nynäshamn och Oskarshamn.

I motion T13 (s) erinras om att

Oxelösund i flera statliga

sjöfartsutredningar har utpekats som

det bästa eller ett av de bästa

hamnalternativen utefter ostkusten.

Förutom Östersjöns djupaste hamn

erbjuder Oxelösund motorvägs- och

järnvägsanslutning samt närhet till

flygplats. Enligt motionen måste det ur

passagerar- och godssynpunkt vara mest

effektivt att koncentrera

transportflödena, vilket ger hög

trafikfrekvens och utnyttjandegrad av

resurserna. Till den besparing som

staten kan göra på detta alternativ kan

läggas de mycket positiva

regionalpolitiska effekter som skulle

uppstå i Södermanlands län. Mot den

angivna bakgrunden framhålls att

Oxelösund i första hand bör vara en av

fastlandshamnarna. Ett annat alternativ

kan vara att utnyttja Oxelösunds hamn

för kompletterande gods- och

persontrafik framför allt under

högsäsong.

Enligt motion T14 (s) finns det goda

skäl för att som propositionen gör

bestämt avvisa enhamnsalternativet.

Riksdagen bör fastställa att de två

fastlandshamnarna skall vara Oskarshamn

och Nynäshamn.

I motion T17 (s) framhålls att

Nynäshamn erbjuder en bra hamn, snabba

inseglingsvägar, bra kollektivtrafik

och, när påbörjade och planerade

vägbyggen är klara, snabba

vägförbindelser. Det betyder kortare

och miljövänligare transporter för

såväl resenärer som gods. Varje annat

alternativ som fastlandshamn innebär

därför försämringar enligt motionen i

ett eller flera avseenden. Motionärerna

anser därför att Nynäshamn och

Oskarshamn bör utpekas som bashamnar på

fastlandet för trafiken på Gotland.

I motion T18 (c) anges att en av de två

fastlandshamnarna för bastrafiken även

fortsättningsvis bör vara Oskarshamn.

Förändringar i sedan lång tid

upparbetade handelsvägar skulle inte

bara medföra längre transportsträckor

och minskad persontrafik utan också

äventyra viktiga delar av näringslivet

på Gotland och fastlandet. De

satsningar på järnvägstrafiken som

nyligen gjorts innebär vidare bättre

förutsättningar för kollektivt resande

på Gotland via Oskarshamn och därigenom

ökad tillgänglighet för turismen.

Möjligheter bör dessutom prövas att

införa trafik med kompletterande

snabbfärjor framför allt under

turistsäsongen. Med båtförbindelse

Västervik-Visby och Visby-Öland under

sommartid som komplement till

bastrafiken på Oskarshamnlinjen skulle

tillgängligheten till Gotland öka,

vilket skulle leda till positiva

effekter för turismen såväl på Gotland

som i övriga delar av södra och östra

Götaland.

I motion T19 (c) anges att vid valet av

fastlandshamn bör noga övervägas vilka

hamnar som inom tillgängliga ekonomiska

ramar ger det ur passagerar- och

näringslivssynpunkt bästa

trafiksystemet. Med denna utgångspunkt

och mot bakgrund av de

trafikinvesteringar som gjorts och

planeras i Södermanlands län framhålls

att Oxelösund bör vara en av

fastlandshamnarna för Gotlandstrafiken.

I motion T20 (mp) framhålls att den av

staten garanterade bastrafiken bör

kunna utgå från fler än två

fastlandshamnar. Två av dessa hamnar

bör dock också fortsättningsvis vara

Nynäshamn och Oskarshamn.

I motion T21 (c) framhålls att det är

rimligt att riksdagen får fatta beslut

om vilka hamnar som skall vara

bashamnar och att dessa bör vara

Nynäshamn och Oskarshamn.

Enligt motion T22 (v) bör riksdagen

fastslå att de framtida

fastlandshamnarna skall vara Nynäshamn

och Oskarshamn.

4.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att det har

väckts ett stort antal motionsyrkanden

om val av olika fastlandshamnar för

färjetrafiken på Gotland. Förutom

nuvarande hamnar Nynäshamn och

Oskarshamn har förslag förts fram om

Oxelösund som hamn för bastrafiken samt

för kompletterande trafik Oxelösund,

Västervik och Öland. Enligt utskottets

mening bör riksdagens uppgift vara att

främst ange övergripande ramar och

riktlinjer för färjetrafiken. Med denna

arbetsfördelning bör det normalt inte

ankomma på riksdagen att fastställa

olika färjerelationers geografiska

sträckning.

Regeringen anser att utgångspunkten

även fortsättningsvis bör vara att den

av staten garanterade bastrafiken sker

på två fastlandshamnar. Vid valet av

fastlandshamnar anser regeringen att

det noga bör övervägas vilka hamnar som

inom de ekonomiska ramarna ger det ur

passagerar- och näringslivsssynpunkt

mest fördelaktiga trafiksystemet.

Utskottet, som anser att detta är en

riktig utgångspunkt, förordar sålunda

att riksdagen inte beslutar om vilka

orter som skall vara fastlandshamnar

för bastrafiken på Gotland.

Utskottet tillstyrker därför

regeringens riktlinjer för den framtida

färjetrafiken till och från Gotland i

denna del. Motionerna T11 (fp), T12

(s), T13 (s), T14 (s), T17 (s), T18

(c), T19 (c), 20 (mp), T21 (c) och T22

(v) avstyrks i nu behandlad del.

5 Trafikuppläggning

5.1 Regeringens förslag

Regeringen anser att statens ansvar för

en tillfredsställande trafikförsörjning

med färja till och från Gotland även

fortsättningsvis bör innebära att

bastrafiken garanteras. Dagens

färjetrafik anses tillgodose

näringslivets behov av godstransporter,

medan den däremot inte är tillräckligt

passagerarvänlig. Ett framtida

trafiksystem bör därför utformas med

större hänsyn till persontrafikens

behov för att därigenom bl.a. främja

den för Gotland så viktiga

turistnäringen. Det är samtidigt

viktigt att färjetrafiken även

fortsättningsvis tillfredsställer

näringslivets behov av transporter. En

separering av person- och godstrafiken

kan enligt propositionen vara en möjlig

väg att uppnå en mer passagerarvänlig

färjetrafik. Den tekniska utvecklingen

av snabba färjor ger också stora

möjligheter till framför allt snabbare

persontrafik. Det bör därför

eftersträvas att erbjuda sådana

möjligheter för persontrafiken i det

nya trafiksystemet.

5.2 Motionsförslag

I motion T15 (s) utvecklas motiven för

att införa konkurrerande trafik.

Gotland har behov av att utveckla de

näringar som redan finns och förbättra

förutsättningarna för dem som vill

etablera sig där. För att möta

resandeökningen sommartid är det

nödvändigt att öka kapaciteten. Om ett

rederi inte kan eller vill utöka sin

trafik utöver de två fastlandshamnarna

bör andra rederier ha möjlighet att

öppna kompletterande trafik.

Motsvarande möjligheter till

kompletterande trafik bör gälla för den

via-trafik som utvecklingen i Östeuropa

och Baltikum ger möjligheter till.

Enligt motion T18 (c) tillhör

Östersjöområdet ett av de mest

intressanta tillväxtområdena i Europa.

I centrum av denna region ligger

Gotland som har unika förutsättningar

för fortsatt tillväxt om väl fungerande

kommunikationer erbjuds. Mot bakgrund

av den snabba utvecklingen i regionen

är det därför angeläget att flexibla

lösningar eftersträvas för

Gotlandstrafiken. Möjligheter att

införa trafik med snabbfärjor som

kompletterar bastrafiken bör finnas. En

framtidsanpassad Gotlandstrafik bör

också innebära möjligheter att tillåta

s.k. via-trafik inom ramen för

internationella sjötrafiksy-stem. En

förutsättning för reguljär färjetrafik

är att staten även fortsättningsvis tar

det politiska och ekonomiska ansvaret

för färjetrafiken.

För att tillgodose kraven på en

passagerarvänlig och

näringslivsanpassad trafik måste det

enligt motion T21 (c) finnas

möjligheter till flexibla lösningar.

Förbindelser med flera hamnar ökar

möjligheterna till sådana anlöp. En

framtida trafiklösning får därför inte

hindra utvecklingen av via-trafik till

och från Gotland.

5.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de förslag som

väckts om fartygstrafik utöver

bastrafiken och s.k. via-trafik är

intressanta. Av propositionen framgår

att hänsyn kommer att tas till behovet

av kompletterande trafik i den kommande

upphandlingen. Utskottet anser det

angeläget att Gotlands förbindelser kan

utformas flexibelt och i nya former mot

bakgrund av bl.a. den nya politiska och

ekonomiska situation som uppstått i

Östersjöområdet. Kompletterande trafik

och inlemmande av Gotland i

internationella sjötrafiksystem kan

därmed främja regionens utveckling. Som

utskottet framhållit tidigare bör dock

inte sådan trafik tillåtas undergräva

den av staten garanterade bastrafikens

ekonomi så att den angivna

kostnadsramen överskrids. Utskottet

anser därför att regeringens riktlinjer

är väl utformade i syfte att främja en

lämplig trafikuppläggning.

Utskottet tillstyrker därför

regeringens riktlinjer för den framtida

färjetrafiken till och från Gotland i

denna del. Utskottets ställningstagande

innebär att yrkandena i motionerna T15

(s), T18 (c) och T21 (c) avstyrks.

6 Ägare till fartygstonnaget

6.1 Motionsförslag

I motion T22 (v) framhålls att staten

bör äga fartygen. Därmed ökar

möjligheterna att erbjuda ett tonnage

som är väl anpassat till trafiken. Med

ett statligt ägaransvar elimineras

också de ekonomiska och praktiska

problem som annars uppstår i samband

med övergång till ny trafikoperatör.

Genom ett statligt ägande av fartygen

kan också upphandlingen begränsas till

att avse utförandet av trafiken.

6.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att färjetrafiken på

Gotland i stort sett har fungerat väl.

Det fartygstonnage som disponerats i

trafiken har haft en god standard och

svarat väl mot marknadens och kundernas

behov. Utskottet är inte berett att

förorda en övergång till statligt

tonnage.

Utskottet avstyrker motion T22 (v) i nu

behandlad del.

7 Huvudmannaskap för färjetrafiken

7.1 Regeringens förslag

Regeringen bedömer att staten bör

bibehålla huvudmannaskapet för

färjetrafiken till och från Gotland.

Detta huvudmannaskap bör handhas av

Sjöfartsverket, och beslut om taxor och

tidtabeller bör i likhet med i dag

fattas i samråd med Gotlands kommun.

7.2 Motionsförslag

I motion T12 (s) framhålls att

Sjöfartsverket innehar en dubbelroll

genom sitt ansvar både för

Gotlandstrafiken och för

säkerhetsfrågor. Mot denna bakgrund

föreslås att det samlade statliga

ansvaret överförs till Vägverket

och/eller Kommunikationsdepartementet.

I motion T22 (v) framhålls att

Sjöfartsverket genom nuvarande ordning

innehar en dubbelroll. Verket är

tillsynsmyndighet för säkerheten på

färjor i Sverige, samtidigt som man

ansvarar för att trafiken mellan

Gotland och fastlandet upprätthålls. En

naturlig och logisk lösning vore därför

att Vägverket utses till huvudman.

7.3 Utskottets ställningstagande

Av propositionen framgår att

regeringens riktlinjer inte innebär

någon förändring av huvudmannaskapet

för trafiken. Enligt utskottets mening

är också erfarenheterna av den

nuvarande ordningen goda. Utskottet är

därför inte berett att överväga någon

förändring av det statliga ansvaret.

Beträffande de aktuella motionerna,

som berör frågan om Sjöfartsverkets

olika roller, vill utskottet hänvisa

till den utredning som på riksdagens

initiativ tillkallats för utreda

förutsättningarna för att slå samman

verksamheterna inom

Luftfartsinspektionen,

Sjöfartsinspektionen och

Järnvägsinspektionen till en

tillsynsmyndighet (dir. 1995:77).

Inspektionerna svarar för såväl

utarbetandet av säkerhetsnormer inom

resp. transportområde som

tillsynsverksamhet. Kommittén skall

överväga om man bör skilja på ansvaret

för norm- och tillsynsarbetet.

Uppdraget skall redovisas senast den 1

februari 1996. Med hänvisning till

pågående utredningsarbete bör

motionsförslagen inte föranleda något

initiativ från riksdagens sida.

Utskottet avstyrker därför motionerna

T12 (s) och T22 (v) i nu behandlad del

och tillstyrker regeringens riktlinjer

för den framtida färjetrafiken till och

från Gotland i denna del.

8 Regionalt inflytande

8.1 Motionsförslag

Enligt motion T16 (fp) är det önskvärt

att det regionala inflytandet över

färjetrafiken till och från Gotland

förstärks. Gotland bör ges ett större

inflytande i frågor om trafikens

utformning, taxor, turlistor m.m. Detta

kan bäst ske genom att ett trafikråd

inrättas, i vilket representanter från

staten och för gotländska intressen

ingår.

I motion T22 (v) framhålls att det

regionala inflytandet bör förstärkas

genom att ett trafikråd inrättas med

ledamöter som representerar staten och

gotländska intressen utsedda av

Gotlands kommun. Detta råd bör bl.a.

besluta om trafikens utformning, taxor

och turlistor.

8.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar den grundsyn som kommer

till uttryck i motionerna om vikten av

ett regionalt inflytande över trafiken.

Enligt vad utskottet erfarit har under

åren ett samrådsförfarande utvecklats

främst med Gotlands kommun och

Länsstyrelsen på Gotland. Samrådet har

gällt tidtabeller och taxor men har

även avsett andra trafik- och

servicefrågor i Gotlandstrafiken. Av

propositionen framgår att samrådet bör

bestå. Utskottet kan konstatera att

erfarenheterna av det hittillsvarande

samrådsförfarandet synes vara goda.

Utskottet anser därför att syftet med

motionerna bör kunna tillgodoses inom

ramen för nuvarande organisations- och

samrådsform.

Av det anförda följer att motionerna

inte påkallar någon åtgärd från

riksdagens sida. De avstyrks därför av

utskottet i nu behandlad del.

9 Persontrafiktaxor

9.1 Motionsförslag

I motion T12 (s) framhålls att den

långsiktiga målsättningen för

prissättningen i färjetrafiken måste

vara att vägprisprincipen skall gälla

för resor till och från Gotland och att

taxorna därför successivt bör sänkas.

En modell för att genomföra detta kan

vara att införa ett kapacitetsanpassat

vägpris .

I motion T20 (mp) framhålls att

prisnivån på färjorna är i hög grad

avgörande för turismen. Priset för att

ta sig till och från ön skall inte vara

så högt att människor förhindras att

förflytta sig på grund av den

geografiska situationen. Regeringen bör

återkomma med ett förslag om hur

prissättningen kan utformas med en

rättvis och praktisk differentiering av

priserna efter transportkapacitet.

Under sommaren då efterfrågan är stor

kan det vara praktiskt taget omöjligt

för de bofasta gotlänningarna att ta

sig till fastlandet med kort varsel.

Ett antal platser på färjorna bör

därför reserveras för bofasta

gotlänningar.

I motion T22 (v) framhålls att

regeringen bör återkomma till riksdagen

och redovisa förslag om prissättningen

i Gotlandstrafiken, där man bl.a. tar

hänsyn till kapacitetsanspassat

vägpris . Det skall inte kosta mer att

utnyttja vägen till och från Gotland än

någon annan väg i riksvägnätet. Statens

subventioner av trafiken bör vidare

inrymma medel för att behålla och

utveckla regionalpolitiskt motiverade

rabatter för resande som är

mantalsskrivna på Gotland.

9.2 Utskottets ställningstagande

Taxorna på Gotlandsfärjorna har

debatterats under många år. Prisnivån

är också som framhålls i motionerna

betydelsefull. Utskottet vill dock

framhålla att biljettpriset endast

utgör en del av den totala

reskostnaden. För resvalet spelar

förutom priset även en rad andra

faktorer som bekvämlighet, turtäthet,

regularitet och service en viktig roll.

Av propositionen framgår att en

utgångspunkt för den kommande

trafiklösningen bör vara att åstadkomma

tillfredsställande trafiklösningar som

är passagerarvänliga. Större hänsyn

skall vidare tas till persontrafikens

behov för att därigenom bl.a. främja

den för Gotland så viktiga

turistnäringen. Enligt utskottets

mening är denna utgångspunkt väl ägnad

att tillgodose behovet av en attraktiv

persontrafik. Utskottet förutsätter att

detta innebär att taxorna också

fortsättningsvis kommer att vara

skäliga och rimliga. Utskottet är inte

berett att ange ytterligare riktlinjer

för taxesättningen.

Enligt utskottets mening bör vidare de

förslag om särskilda rabatter liksom om

platsreservering för bofasta på Gotland

inte avgöras av riksdagen eller

regeringen. I likhet med vad som i

övrigt gäller på trafikområdet bör det

vara de närmast berörda trafikansvariga

parterna som fastställer olika biljett-

och rabattregler liksom

platsbokningssystem.

Utskottet avstyrker yrkandena i

motionerna T12 (s), T20 (mp) och T22

(v).

10 Riksvägsklassificering

10.1 Motionsförslag

I motion T12 (s) framhålls att dagens

två färjelinjer bör jämföras med de

järnvägar och de vägar som finns i

övriga landet. För att markera Got-

landstrafikens integrering med de

svenska trafiksystemen bör därför

färjelinjerna klassificeras som

riksvägar och ges vederbörliga

vägnummer.

I motion T20 (mp) framhålls att vägen

till och från Gotland bör klassas som

riksväg.

I motion T21 (c) framhålls att staten

även fortsättningsvis måste ta det

politiska och ekonomiska ansvaret för

färjetrafiken. Den s.k.

vägprisprincipen för godstransporter

bör kvarstå. Detta bör leda till att

förbindelserna ges status som riksväg.

Enligt motion T22 (v) bör

Gotlandstrafikens integrering med de

svenska trafiksystemen markeras genom

att färjelinjerna klassificeras som

riksvägar och ges vederbörliga

vägnummer.

10.2 Utskottets ställningstagande

Staten har och kommer också att ha

ansvar för att det finns en

tillfredsställande trafikförsörjning

med färja till och från Gotland. I

detta ansvar ligger bl.a. ett

ekonomiskt åtagande för att möjliggöra

en effektiv sjöväg till Gotland. Enligt

utskottets mening innebär detta att det

grundläggande syftet med de aktuella

motionsförslagen i huvudsak får anses

bli tillgodosett. Utskottet vill också

erinra om att varken regeringen eller

den parlamentariska Gotlandsutredningen

föreslagit att färjelinjerna

klassificeras som riksvägar.

Utskottet avstyrker motionerna T12

(s), T20 (mp), T21 (c) och T22 (v) i nu

behandlad del.

11 Högstprisregleringen och

Gotlandstillägget

11.1 Bakgrund

Genom det statliga transportstödet till

färjetrafiken på Gotland subventioneras

både person- och godstrafiken. Utöver

detta stöd subventioneras dessutom

godstrafiken enligt ett särskilt system

med högstprisreglering och ett s.k.

Gotlandstillägg. Bakgrunden till detta

system är att

transportförmedlingsföretagen tidigare

tillämpade en speciell taxa för

Gotlandstrafiken. Taxan var konstruerad

på i princip samma sätt som taxorna för

övriga transporter på fastlandet. För

att täcka färje- och hamnavgifter samt

av överfarten föranledda merkostnader

påfördes dock ett sjötillägg.

Sjötillägget slopades år 1976

samtidigt som en högstprisreglering

infördes. Denna innebär att

transportförmedlingsföretagens taxor

för godstransporter till eller från

Gotland skall motsvara taxan för en

transport av motsvarande längd i landet

i övrigt. För att kompensera

transportförmedlingsföretagen får dessa

debitera ett frakttillägg i all inrikes

fjärrtrafik, det s.k.

Gotlandstillägget. Detta tillägg utgör

i dag 0,6 % av nettofraktsumman i varje

enskilt fraktavtal.

11.2 Regeringens förslag

Regeringen anser att

högstprisregleringen och

Gotlandstillägget är ett

otillfredsställande system och att det

på sikt bör avvecklas. Avvecklingen

föreslås ske med 0,2 procentenheter per

år med start den 1 januari 1997, vilket

innebär att lagen (1979:1035) med

bemyndigande om utjämning av taxor för

vissa lastbilstransporter skall

upphävas den 31 december 1998.

Regeringen betonar samtidigt att

staten även i framtiden har ett ansvar

för att godstrafiken till och från

Gotland erbjuds tillfredsställande

villkor och utvecklingsmöjligheter.

Staten kommer även fortsättningsvis att

via transportstödet för Gotland

subventionera godstrafik till och från

Gotland. Regeringen avser att ge

berörda myndigheter i uppdrag att följa

upp avvecklingen av Gotlandstillägget

och högstprisregleringen. I detta

sammanhang bör särskilt de mindre

gotländska företagens konkurrensvillkor

och utvecklingsmöjligheter belysas.

Berörda myndigheter bör årligen

rapportera avvecklingens effekter till

regeringen. Om effekterna blir negativa

för Gotlands näringsliv är regeringen

beredd att återkomma i frågan.

11.3 Motionsförslag

I motion T10 (m) framhålls att

högstprisregleringen har direkt

skadliga effekter för konkurrensen i

godstrafiken på Gotland. Därför bör

möjligheterna till en snabbare

avtrappning av högstprisregleringen än

den regeringen föreslår utredas.

I motion T12 (s) framhålls att

Gotlandstillägget inte kan avvecklas

utan att kompenserande åtgärder vidtas.

Regeringen bör därför enligt motionen

överväga annan kompensation av

merkostnaderna i godstrafiken innan

avveckling sker av högstprisregleringen

och Gotlandstillägget. Avgörande är att

villkor finns som motsvarar vad som

gäller för transporter i övriga

Sverige. En lösning skulle kunna vara

att en myndighet erhåller de medel som

Gotlandstillägget inbringar och att

myndigheten sedan fördelar medlen till

berörda transportföretag för att

kompensera dem för de verifierade

merkostnader de haft i samband med

transporter till och från Gotland.

I motion T16 (fp) anges att det är bra

att stödsystemet avskaffas på sikt.

Avvecklingen får dock endast ske på ett

sådant sätt att villkoren för

godstransporterna inte förändras

drastiskt. Mot denna bakgrund föreslås

att, när den första sänkningen av

Gotlandstillägget genomförs år 1997, en

del av merkostnaderna kompenseras

genom att längdmetertaxan i

färjetrafiken samtidigt sänks.

Motionärerna anser att det är bra att

regeringen avser följa upp effekterna

av avvecklingen av Gotlandstillägget.

Regeringen bör dock för riksdagen en

gång under varje avvecklingsår redovisa

vilka effekter man kan utläsa av

Gotlandstilläggets och

högstprisregleringens borttagande.

I motion T20 (mp) anges det som

ofrånkomligt att stödet bibehålls.

Transporter till och från Gotland har

en merkostnad som näringslivet inte

klarar av att betala. Motionärerna

avstyrker därför regeringens förslag.

I motion T21 (c) framhålls att

nuvarande system är svårt att bedöma

och bör slopas. Ett nytt system får

dock inte leda till konkurrensnackdelar

för Gotland. Principen skall vara ett

konkurrensneutralt transportstöd för

Gotland som garanterar att näringslivet

kompenseras på ett tillfredsställande

sätt. Om en avreglering av

högstprisregleringen och

Gotlandstillägget visar sig medföra

negativa konsekvenser bör det övervägas

att införa ett transportstöd

motsvarande det som finns för

Norrlandstrafiken.

I motion T22 (v) framhålls att för

Gotland är prissättningen av

godstransporterna mycket viktig. Med

hänsyn till att samhället tar ett stort

ansvar för infrastrukturen i landet i

övrigt är det ett rättvisekrav att

godstransporterna mellan Gotland och

fastlandet kan ske till vägpriser . Om

Gotlandstillägget avvecklas måste

därför längdmetertaxan i färjetrafiken

sänkas samtidigt som det första steget

i avvecklingen av Gotlandstillägget

träder i kraft. Annars måste

fraktköparna kompenseras på annat sätt.

Regeringen bör ge Konkurrensverket i

uppdrag att löpande följa

konkurrenssituationen och

prisutvecklingen för godstransporterna

till Gotland. Detta uppdrag bör

redovisas årligen till regeringen.

Finner regeringen att

fraktprisutvecklingen varit sådan att

olägenheter kan påvisas, skall den

omedelbart kunna ingripa för att

undanröja dessa.

11.4 Utskottets ställningstagande

Utskottet framhöll redan när

Gotlandstillägget infördes att

regleringen borde vara provisorisk och

ej få prejudicerande verkan samt få så

kort varaktighet som möjligt (bet. TU

1975/76:15). Utskottet ansåg att den

eftersträvade taxeutjämningen såvitt

möjligt borde ske genom frivillig

medverkan från transportföretagens

sida.

Av propositionen framgår också att de

senaste årens utvärderingar av sy-

stemet påvisat att det är mycket svårt

att göra en exakt bedömning av

merkostnaderna för godstransporter till

och från Gotland. Gotlandstillägget har

vidare under åren kritiserats för att

det ger Gotland dåligt anseende och

inte är konkurrensneutralt. De åkerier

som inte bedriver fjärrtrafik kan inte

ta ut tillägget av sina kunder.

Utskottet delar därför regeringens

bedömning att stödsystemet bör

avvecklas. Som framhålls i flera

motioner är det dock angeläget att

avvecklingen kan ske i

tillfredsställande former.

Transportkostnaderna är en viktig

förutsättning för många företag och kan

spela en avgörande roll vid beslut om

etableringar på ön. Genom den

föreslagna stegvisa nedtrappningen av

Gotlandstillägget skapas enligt

utskottets mening förutsättningar för

att avvecklingen kan ske varsamt.

Utskottet vill även klargöra att enligt

propositionen skall

högstprisregleringen gälla ända tills

dess att avvecklingen av

Gotlandstillägget är helt slutförd.

Utskottet konstaterar vidare att

regeringen anser att staten även

fortsättningsvis bör ha ett ansvar för

att godstrafiken till och från Gotland

erbjuds tillfredsställande villkor och

utvecklingsmöjligheter och att denna

godstrafik även fortsättningsvis kommer

att subventioneras via transportstödet.

Av propositionen framgår också att

regeringen avser att ge berörda

myndigheter i uppdrag att följa upp

avvecklingen av Gotlandstillägget och

årligen rapportera avvecklingens

effekter till regeringen. Om effekterna

blir negativa för Gotlands näringsliv

är regeringen beredd att återkomma i

frågan.

Regeringen har sålunda uppmärksammat

de problem som motionärerna tar upp.

Vidare kan erinras om de möjligheter

staten har att omgående motverka

uppkomsten av eventuella problem.

Av det anförda följer att utskottet, i

likhet med regeringen, anser att

förslaget till lag om upphävande av

lagen (1979:1035) med bemyndigande om

utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter bör träda i kraft

vid utgången av december 1998.

Utskottets ställningstagande innebär

att motionerna T10 (m), T12 (s), T16

(fp), T20 (mp), T21 (c) och T22 (v)

avstyrks i nu behandlad del. Syftet med

flera av dem torde dock bli helt eller

delvis tillgodosett.

12 Ärendets fortsatta hantering

Utskottet konstaterar att regeringens

förslag till riktlinjer är allmänt

formulerade. Regeringen begär inte

heller något bemyndigande för att

teckna ett nytt långsiktigt

trafikavtal. Enligt vad utskottet

erfarit avser regeringen efter det att

ett preliminärt trafikavtal tecknats

enligt angivna riktlinjer återkomma

till riksdagen. Utskottet anser att så

bör ske. Utskottet förutsätter att

regeringen därvid även redovisar sin

bedömning av konsekvenserna för

kostnader, priser, trafik m.m. av

upphandlingen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande färjetrafikens

lagreglering

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:T10 yrkandena 1 och 2 antar

regeringens förslag till lag om

begränsning av rätten att bedriva

linjesjöfart på Gotland,

res. 1 (m)

2. beträffande utgångspunkter inför

upphandlingen

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:T20 yrkande 1 och

1995/96:T22 yrkande 1 godkänner de

riktlinjer i denna del som regeringen

förordar för den framtida

färjetrafiken till och från

Gotland,

res. 2 (m)

res. 3 (v, mp)

3. beträffande fastlandshamnar

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:T11, 1995/96:T12

yrkande 1, 1995/96:T13, 1995/96:T14,

1995/96:T17, 1995/96:T18 yrkandena 1

och 2, 1995/96:T19, 1995/96:T20

yrkande 3, 1995/96:T21 yrkande 3 samt

1995/96:T22 yrkande 5 godkänner de

riktlinjer i denna del som regeringen

förordar för den framtida

färjetrafiken till och från

Gotland,

res. 4 (c, v, mp)

4. beträffande trafikuppläggning

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:T15, 1995/96:T18

yrkandena 3 och 4 samt 1995/96:T21

yrkandena 1, 2 och 4 godkänner de

riktlinjer i denna del som regeringen

förordar för den framtida

färjetrafiken till och från

Gotland,

res. 5 (c)

5. beträffande ägare till

fartygstonnaget

att riksdagen avslår motion 1995/96:

T22 yrkande 7,

res. 6 (v)

6. beträffande huvudmannaskap för

färjetrafiken

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:T12 yrkande 6 och

1995/96:T22 yrkande 4 godkänner de

riktlinjer i denna del som regeringen

förordar för den framtida

färjetrafiken till och från

Gotland,

res. 7 (v)

7. beträffande regionalt inflytande

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:T16 yrkande 1 och 1995/96:

T22 yrkande 8,

res. 8 (fp, v)

8. beträffande persontrafiktaxor

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:T12 yrkandena 4 och 5,

1995/96:T20 yrkande 5 och 1995/96:T22

yrkande 6,

res. 9 (v, mp)

9. beträffande

riksvägsklassificering

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:T12 yrkande 2, 1995/96:T20

yrkande 4, 1995/96:T21 yrkande 5 och

1995/96:T22 yrkande 3,

res. 10 (c, v, mp)

10. beträffande

Gotlandstillägget

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:T10 yrkande 3,

1995/96:T12 yrkande 3, 1995/96:T16

yrkandena 2 och 3, 1995/96:T20

yrkande 2, 1995/96:T21 yrkandena 6

och 7 och 1995/96:T22 yrkande 2 antar

regeringens förslag till lag om

upphävande av lagen (1979:1035) med

bemyndigande om utjämning av taxor

för vissa lastbilstransporter vid

utgången av december 1998.

res. 11 (m)

res. 12 (c, fp)

res. 13 (v, mp)

Stockholm den 23 november 1995

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman

(s), Per Westerberg (m), Jarl Lander

(s), Per Erik Granström (s), Tom

Heyman (m), Krister Örnfjäder (s),

Karin Starrin (c), Hans Stenberg (s),

Birgitta Wistrand (m), Monica Green

(s), Karl-Erik Persson (v), Lena

Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa

Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson

(s), Claes-Göran Brandin (s) och

Torsten Gavelin (fp).

Reservationer

1. Färjetrafikens lagreglering (mom.

1)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta

Wistrand och Lars Björkman (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 8 börjar med I likhet och

slutar på med behandlad del bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det nuvarande

trafikmonopolet i Gotlandstrafiken har

medfört omotiverat höga kostnader,

dålig behovsanpassning och missnöjda

kunder. Det omfattande statliga stödet

till Gotlandstrafiken har bl.a. medfört

att godstransporterna har kommit att

domineras av ett dyrt transportsätt,

nämligen trailertransporter med

passagerarfärjor. En separering av gods-

och passagerartrafiken skulle troligen

kunna innebära stora

kostnadsbesparingar, eftersom kapital-

och driftkostnaden för godstrafiken då

blir väsentligt lägre än för

kombinationsfärjor. Monopolet har också

förhindrat alternativa trafikformer -

t.ex. turisttrafik och s.k. via-trafik

- och har därmed varit direkt skadligt

för turistnäringen på ön.

Enligt utskottets mening bör

trafikeringsmöjligheterna inte

begränsas. Regeringens lagförslag kan

medföra samma problem som den

hittillsvarande lagstiftningen. EU:s

cabotageförordning medger att staten

träffar avtal med rederier om allmän

trafik . Rederiets förpliktelser vid

allmän trafik innebär att man utför

åligganden som man inte skulle utföra

om man endast tog hänsyn till egna

kommersiella intressen. Detta regelverk

är helt tillräckligt för att skapa

garantier för en väl fungerande, säker

och miljövänlig trafik. Utöver den av

staten garanterade bastrafiken bör

person-, turist- och godstrafiken

tillåtas utvecklas på ett

marknadsmässigt sätt.

Utskottet anser vidare att det nu

gällande trafikavtalet, och den

upphandling som då genomfördes, kan

kritiseras för sin omfattande sekretess

och oklara upphandlingsregler. Oklarhet

råder dessutom om konsekvenserna av

avtalets uppsägning. Ett framtida

trafikavtal bör vara klart och entydigt

formulerat och anbuden bör vara

offentliga, vilket normalt gäller för

annan statlig upphandling.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att motion T10 (m) yrkandena 1

och 2 tillstyrks och att regeringens

förslag till lag om begränsning av

rätten att bedriva linjesjöfart på

Gotland avstyrks, bör av riksdagen ges

regeringen till känna. Riksdagen bör

vidare anta det i bilaga 2 framlagda

förslaget till lag om upphävande av

lagen om linjesjöfart på Gotland.

Enligt förslaget upphör lagen att gälla

vid utgången av år 1997.

dels att utskottets hemställan under

mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande färjetrafikens

lagreglering

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:T10 yrkandena 1 och 2,

dels avslår regeringens förslag till

lag om begränsning av rätten att

bedriva linjesjöfart på Gotland,

dels antar det i bilaga 2 framlagda

förslaget till lag om upphävande av

lagen (1970:871) om linjesjöfart på

Gotland,

dels som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Utgångspunkter inför upphandlingen

(mom. 2)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta

Wistrand och Lars Björkman (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Utskottet

anser och slutar med behandlad del

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen bör

återkomma till riksdagen med resultatet

av ett trafikavtal enligt

cabotageförordningen som bygger på

grundprincipen att

trafikeringsmöjligheterna inte bör

begränsas. Mot denna bakgrund är det

olämpligt att nu fastställa en ram för

statsbidragets storlek.

Vad utskottet nu anfört bör av

riksdagen ges regeringen till känna. I

avvaktan på regeringens redovisning bör

motionerna T20 (mp) och T22 (v) avslås.

dels att utskottets hemställan under

mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utgångspunkter inför

upphandlingen

att riksdagen med anledning av

proposition 1995/96:44 i denna del samt

med avslag på motionerna 1995/96:T20

yrkande 1 och 1995/96: T22 yrkande

1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Utgångspunkter inför upphandlingen

(mom. 2)

Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal

Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Utskottet

anser och slutar med behandlad del

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringens

förslag om en frysning av de ekonomiska

ramarna på dagens nivå medför en

låsning av struktur, säkerhet och

miljöteknik till 1980 års nivå. Den

anslagstekniska förändringen till ett

fast anslag är vidare ogenomförbar med

hänsyn till att väsentliga

kostnadselement är okända och bortom en

operatörs kontroll. Erfarenhetsmässigt

uppstår sålunda ofta stora svängningar

i trafikekonomin till följd av t.ex.

skillnader i trafikutfall eller olika

kostnadskomponenter.

Utskottet anser i stället att

utgångspunkten för utformningen av det

framtida trafiksystemet måste vara de

transportbehov som det gotländska

samhället har i dag och i framtiden.

Den tekniska utvecklingen går i dag

mycket snabbt och nytt färjetonnage är

under ständig utveckling. Till följd av

skärpta säkerhetskrav kan vidare

fartygskostnaderna komma att öka. Stora

satsningar görs vidare i den svenska

infrastrukturen. Det gäller IT-teknik,

snabbtåg, broar m.m. I dessa satsningar

är det naturligt att även Gotland

ingår. De ekonomiska ramarna för det

framtida trafiksystemet bör därför

fastställas först efter det att

upphandlingen i konkurrens, enligt

fastställd kravspecifikation, har

skett.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att motionerna T20 (mp) och T22

(v) tillstyrks i nu behandlad del,

medan regeringens förslag i denna del

avstyrks, bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utgångspunkter inför

upphandlingen

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:T20 yrkande 1 och

1995/96:T22 yrkande 1 och med avslag på

proposition 1995/96:44 i denna del

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. Fastlandshamnar (mom. 3)

Karin Starrin (c), Karl-Erik Persson

(v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Utskottet kan

och slutar med behandlad del bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att

färjetrafiken på Gotland sedan länge

har utgått från de två

fastlandshamnarna Nynäshamn och

Oskarshamn. Genom godskundernas och

resenärernas val har en väl förankrad

trafikstruktur byggts upp. Såväl den

parlamentariska Gotlandsutredningen som

en bred remissopinion har ansett att

bastrafiken bör utgå från dessa hamnar.

Av regeringens riktlinjer framgår dock

inte vilka hamnar på fastlandet som den

statliga bastrafiken skall utgå från.

Enligt utskottets mening behöver

Gotland ha lika stabila förutsättningar

vad gäller kommunikationerna som

befolkning och företag har på

fastlandet. Osäkerhet om bastrafikens

grundläggande villkor motverkar ett

långsiktigt agerande hos såväl kommuner

och trafikverk som hos enskilda

transportföretag och resenärer vilket

hindrar uppbyggnaden av ett

samhällsekonomiskt lämpligt

trafiksystem. En avgörande utgångspunkt

inför den förestående upphandlingen bör

därför vara tydlighet vid valet av

fastlandshamnar. Riksdagen har också

tidigare förutsatt bastrafik på de två

nuvarande relationerna. Det bör därför

ankomma på riksdagen att fastställa de

två fastlandshamnarna för den av staten

garanterade bastrafiken. Enligt

utskottets mening bör dessa hamnar även

fortsättningsvis vara Nynäshamn och

Oskarshamn.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att motionerna T12 (s), T14

(s), T17 (s), T18 (c), T20 (mp), T21

(c) och T22 (v) tillstyrks i nu

behandlad del, medan regeringens

förslag i denna del och motionerna T11

(fp), T13 (s) och T19 (c) avstyrks, bör

av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande fastlandshamnar

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:T12 yrkande 1,

1995/96:T14, 1995/96:T17, 1995/96:T18

yrkandena 1 och 2, 1995/96: T20

yrkande 3, 1995/96:T21 yrkande 3 samt

1995/96:T22 yrkande 5 samt med avslag

på proposition 1995/96:44 i denna del

och motionerna 1995/96:T11,

1995/96:T13 och 1995/96:T19 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Trafikuppläggning (mom. 4)

Karin Starrin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 13 börjar med Utskottet

anser och på s. 14 slutar med T21 (c)

avstyrks bort ha följande lydelse:

En förutsättning för en

tillfredsställande reguljär färjetrafik

är att staten även fortsättningsvis tar

det politiska och ekonomiska ansvaret

för färjetrafiken. För att tillgodose

kraven på en passagerarvänlig och

näringslivsanpassad trafik måste det

därvid finnas möjligheter till flexibla

trafiklösningar. Utvecklingen i

Östersjöregionen, som medför utökade

trafikvolymer, gör att s.k. via-trafik

för Gotland är angelägen. Förbindelser

med flera hamnar ökar möjligheterna

till sådana anlöp. Utskottet anser det

därför angeläget att Gotlands

förbindelser kan utformas flexibelt och

i nya former mot bakgrund av bl.a. den

nya politiska och ekonomiska situation

som uppstått i Östersjöområdet.

Kompletterande trafik och inlemmande av

Gotland i internationella

sjötrafiksystem kan främja regionens

utveckling. En framtida trafiklösning

får därför inte hindra utvecklingen av

via-trafik till och från Gotland.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att motionerna T15 (s), T18 (c)

och T21 (c) tillstyrks i nu behandlad

del, bör av riksdagen ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande trafikuppläggning

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:T15, 1995/96:T18

yrkandena 3 och 4 och 1995/96:T21

yrkandena 1, 2 och 4 samt med

anledning av proposition 1995/96:44 i

denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Ägare till fartygstonnaget (mom. 5)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med Utskottet

anser och slutar med behandlad del

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör staten

äga fartygstonnaget. Därmed ökar

möjligheterna att kunna erbjuda ett

tonnage som är väl anpassat till

trafiken, vilket på lång sikt bör leda

till en effektivare och mer rationell

trafik-uppläggning. Med ett statligt

ägaransvar elimineras också de

ekonomiska och praktiska problem som

annars uppstår i samband med en

övergång till ny trafikoperatör. Detta

är mycket viktigt inför en upphandling

av trafiken över en kortare

avtalsperiod, vilket i sin tur ger

större möjligheter till trafiklösningar

som kan anpassas till kommande, snabba

förändringar. Fartygen i den trafik som

upphandlas bör därför fortsättningsvis

ägas av staten. Detta betyder att

upphandlingen kan begränsas till att

gälla utförandet av trafiken.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att motion T22 (v) tillstyrks i

nu behandlad del, bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande ägare till

fartygstonnaget

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:T22 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. Huvudmannaskap för färjetrafiken

(mom. 6)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 15 börjar med Av

propositionen och slutar med denna

del bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Sjöfartsverket

genom nuvarande ordning innehar en

dubbelroll. Verket är tillsynsmyndighet

för säkerheten på färjor i Sverige,

samtidigt som det ansvarar för att

trafiken mellan Gotland och fastlandet

upprätthålls. En naturlig och logisk

lösning på huvudmannaskapet för

Gotlandstrafiken vore därför att utse

Vägverket till huvudman.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att motion T22 (v) tillstyrks i

nu behandlad del medan syftet med

motion T12 (s) i denna del torde delvis

tillgodoses, bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande huvudmannaskap för

färjetrafiken

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:T22 yrkande 4, med anledning

av motion 1995/96:T12 yrkande 6 och

med avslag på proposition 1995/96:44

i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. Regionalt inflytande (mom. 7)

Karl-Erik Persson (v) och Torsten

Gavelin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 15 börjar med Utskottet

delar och på s. 16 slutar med

behandlad del bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser det angeläget att det

regionala inflytandet över

färjetrafiken till och från Gotland

förstärks. Detta kan ske genom att

Gotland ges ett starkare inflytande i

frågor om trafikens utformning, taxor,

turlistor m.m. Därmed kan

ställningstaganden till

Gotlandstrafiken så långt som möjligt

grundas på ett lokalt och regionalt

inflytande. För att föra trafikfrågorna

närmare Gotland bör därför ett

trafikråd inrättas med representanter

från staten och för gotländska

intressen, utsedda av Gotlands kommun.

Rådet bör besluta bl.a. om trafikens

utformning, taxor och turlistor.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att motionerna T16 (fp) och T22

(v) tillstyrks i nu behandlad del, bör

av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande regionalt inflytande

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:T16 yrkande 1 och

1995/96:T22 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Persontrafiktaxor (mom. 8)

Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal

Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 16 börjar med Taxorna på

och på s. 17 slutar med och T22 (v)

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att inför

trafikupphandlingen bör riktlinjer

fastställas för prissättningen.

Regeringen bör därför återkomma till

riksdagen och redovisa förslag om

taxorna i Gotlandstrafiken. Regeringen

bör bl.a. överväga ett

kapacitetsanpassat vägpris , som

innebär att priserna sänks under de

delar av året då det finns ledig

kapacitet. Regionalpolitiskt motiverade

rabatter för resande mantalsskrivna på

Gotland bör vidare även

fortsättningsvis erbjudas. Utskottet

anser även att ett visst antal platser

bör hållas reserverade för bofasta

gotlänningar till förslagsvis en timme

före avgång.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att motionerna T12 (s), T20

(mp) och T22 (v) tillstyrks i nu

behandlad del, bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande persontrafiktaxor

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:T12 yrkandena 4

och 5, 1995/96:T20 yrkande 5 och

1995/96:T22 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Riksvägsklassificering (mom. 9)

Karin Starrin (c), Karl-Erik Persson

(v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 17 börjar med Staten har

och slutar med behandlad del bort ha

följande lydelse:

En förutsättning för

tillfredsställande reguljär färjetrafik

är att staten även fortsättningsvis har

ansvaret för färjetrafiken. Enligt

utskottets mening är det angeläget som

framhålls i de aktuella motionerna att

statens ansvar tydliggörs genom att

förbindelserna ges status som riksväg.

Det betyder att de kommunikationsleder

som ingår i den av staten garanterade

bastrafiken på Gotland bör behandlas på

motsvarande sätt som riksvägar på

fastlandet. Dagens två färjelinjer kan

jämföras med de vägar som finns i

övriga landet. För att markera

Gotlandstrafikens samband med de

svenska trafiksystemen bör

färjelinjerna även åsättas vägnummer.

Riksdagen bör därför uttala att

sjövägarna mellan Gotland och

fastlandet skall jämställas med det

övriga statliga vägnätet.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att motionerna T12 (s), T20

(mp), T21 (c) och T22 (v) tillstyrks i

nu behandlad del, bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande

riksvägsklassificering

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:T12 yrkande 2,

1995/96:T20 yrkande 4, 1995/96:T21

yrkande 5 och 1995/96:T22 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

11. Gotlandstillägget (mom. 10)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta

Wistrand och Lars Björkman (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Utskottet

delar och slutar med delvis

tillgodosett bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att, med hänsyn till

högstprisregleringens skadliga effekter

för konkurrensen i godstrafiken på

Gotland, det är angeläget med en mycket

snabb avveckling av regleringen. Enligt

utskottets mening bör därför regeringen

snarast utreda och återkomma med ett

förslag om hur en snabbare avveckling

av högstprisregleringen kan genomföras.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att motion T10 (m) tillstyrks i

nu behandlad del, bör av riksdagen ges

regeringen till känna. Den nuvarande

lagen bör finnas kvar tills dess att

regeringen återkommer i frågan. I

avvaktan på regeringens redovisning bör

motionerna T12 (s), T16 (fp), T20 (mp),

T21 (c) och T22 (v) i nu behandlad del

inte föranleda något initiativ från

riksdagens sida. De avstyrks därför av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under

mom. 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande

Gotlandstillägget

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:T10 yrkande 3, med anledning

av proposition 1995/96:44 i denna del

och med avslag på motionera

1995/96:T12 yrkande 3, 1995/96:T16

yrkandena 2 och 3, 1995/96:T20

yrkande 2, 1995/96:T21 yrkandena 6

och 7 och 1995/96: T22 yrkande 2

dels avslår regeringens förslag till

lag om upphävande av lagen

(1979:1035) med bemyndigande om

utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter vid utgången av

december 1998,

dels som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

12. Gotlandstillägget (mom. 10)

Karin Starrin (c) och Torsten Gavelin

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Utskottet

delar och slutar med delvis

tillgodosett bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att

avvecklingen endast får ske på ett

sådant sätt att villkoren för

godstransporter till och från Gotland

inte förändras drastiskt. Detta är

speciellt viktigt i början av

avvecklingsperioden. Utskottet anser

därför att om den första sänkningen av

Gotlandstillägget, vilken genomförs år

1997, leder till konkurrensnackdelar

för det Gotländska näringslivet måste

åtgärder vidtas som eliminerar dessa.

Regeringen bör därvid överväga att

sänka längdmetertaxan eller att införa

ett godstransportstöd motsvarande det

som finns för Norrlandstrafiken.

Utskottet anser även att resultatet av

den aviserade uppföljningen av

effekterna av avvecklingen bör

redovisas årligen för riksdagen.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att syftet med motionerna T12

(s), T16 (fp) och T21 (c) i nu

behandlad del blir tillgodosett, bör av

riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär

vidare att regeringens lagförslag

tillstyrks samt att motionerna T10 (m),

T20 (mp) och T22 (v) avstyrks i nu

behandlad del.

dels att utskottets hemställan under

mom. 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande

Gotlandstillägget

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:T12 yrkande 3,

1995/96:T16 yrkandena 2 och 3 och

1995/96:T21 yrkandena 6 och 7, med

anledning av proposition 1995/96:44

samt med avslag på motionerna

1995/96:T10 yrkande 3, 1995/96:T20

yrkande 2 och 1995/96: T22 yrkande 2

dels antar regeringens förslag till

lag om upphävande av lagen

(1979:1035) med bemyndigande om

utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter vid utgången av

december 1998,

dels som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

13. Gotlandstillägget (mom. 10)

Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal

Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Utskottet

delar och slutar med delvis

tillgodosett bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att

högstprisregleringen och

Gotlandstillägget inte är något

lämpligt system. Stödet har dock

fungerat och utjämnat taxe-skillnaderna

utan att någon ökad statsfinansiell

belastning uppstått. I avvaktan på att

någon annan lösning genomförs som

innebär att merkostnaderna i

Gotlandstrafiken elimineras bör därför

stödet bibehållas.

Vad utskottet nu anfört, vilket

innebär att motionerna T20 (mp) och T22

(v) tillstyrks i nu behandlad del, bör

av riksdagen ges regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden bör inte

föranleda något initiativ från

riksdagens sida. De avstyrks därför av

utskottet. Utskottets ställningstagande

innebär vidare att regeringens

lagförslag avstyrks.

dels att utskottets hemställan under

mom. 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande

Gotlandstillägget

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:T20 yrkande 2 och

1995/96:T22 yrkande 2 samt med

avslag på regeringens lagförslag i

proposition 1995/96:44 om upphävande

av lagen (1979:1035) med bemyndigande

om utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter vid utgången av

december 1998 och motionerna

1995/96:T10 yrkande 3, 1995/96:T12

yrkande 3, 1995/96:T16 yrkandena 2

och 3 och 1995/96:T21 yrkandena 6 och

7 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om begränsning av rätten att

bedriva linjesjöfart på

Gotland

1 § Regeringen bemyndigas att meddela

föreskrifter om begränsning av rätten

att utföra regelbundna sjötransporter

mellan Gotland och svensk hamn utanför

Gotland.

2 § Den som bryter mot föreskrift som

har meddelats med stöd av 1 § döms till

böter.

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1998 då lagen (1970:871) om

linjesjöfart på Gotland skall upphöra

att gälla.

2 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1979:1035)

med bemyndigande om utjämning av taxor

för vissa lastbilstransporter

Härigenom föreskrivs att lagen

(1979:1035) med bemyndigande om

utjämning av taxor för vissa

lastbilstransporter skall upphöra vid

utgången av december 1998.

Lagförslag till reservation 1

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1970:871)

om linjesjöfart på Gotland

Härigenom föreskrivs att lagen

(1970:871) om linjesjöfart på Gotland

skall upphöra att gälla vid utgången av

år 1997.

Innehållsförteckning

Sammanfattning.........................

.......................................

.................. 1

Propositionen..........................

.......................................

..................... 2

Motionerna.............................

.......................................

...................... 2

Utskottet..............................

.......................................

......................... 5

1

Bakgrund...............................

.......................................

............... 5

1.1 Ärendet och dess beredning

.......................................

.......... 5

1.2 Trafikstruktur

.......................................

................................ 6

2 Färjetrafikens

lagreglering...........................

............................... 6

2.1 Nuvarande

reglering..............................

................................ 6

2.2 Regeringens förslag

.......................................

....................... 7

2.3 Motionsförslag

.......................................

.............................. 8

2.4 Utskottets ställningstagande

.......................................

.......... 8

3 Utgångspunkter inför upphandlingen

.......................................

.. 8

3.1 Regeringens förslag

.......................................

....................... 8

3.2 Motionsförslag

.......................................

............................... 9

3.3 Utskottets ställningstagande

.......................................

........... 9

4

Fastlandshamnar........................

.......................................

...........10

4.1 Regeringens förslag

.......................................

...................... 10

4.2 Motionsförslag

.......................................

.............................. 10

4.3 Utskottets ställningstagande

.......................................

.......... 12

5 Trafikuppläggning

.......................................

............................... 12

5.1 Regeringens förslag

.......................................

........................12

5.2 Motionsförslag

.......................................

.............................. 13

5.3 Utskottets ställningstagande

.......................................

.......... 13

6 Ägare till

fartygstonnaget........................

.................................... 14

6.1 Motionsförslag

.......................................

.............................. 14

6.2 Utskottets ställningstagande

.......................................

.......... 14

7 Huvudmannaskap för färjetrafiken

.......................................

...... 14

7.1 Regeringens förslag

.......................................

....................... 14

7.2 Motionsförslag

.......................................

.............................. 14

7.3 Utskottets ställningstagande

.......................................

.......... 15

8 Regionalt inflytande

.......................................

............................ 15

8.1 Motionsförslag

.......................................

.............................. 15

8.2 Utskottets ställningstagande

.......................................

.......... 15

9 Persontrafiktaxor

.......................................

................................. 16

9.1

Motionsförslag.........................

.......................................

...... 16

9.2 Utskottets ställningstagande

.......................................

.......... 16

10 Riksvägsklassificering

.......................................

......................... 17

10.1 Motionsförslag

.......................................

.............................17

10.2 Utskottets ställningstagande

.......................................

.........17

11 Högstprisregleringen och

Gotlandstillägget

............................... 18

11.1 Bakgrund

.......................................

.....................................

18

11.2 Regeringens förslag

.......................................

..................... 18

11.3 Motionsförslag

.......................................

.............................18

11.4 Utskottets ställningstagande

.......................................

........ 20

12 Ärendets fortsatta behandling

.......................................

.............. 21

Hemställan

.......................................

.......................................

......... 21

Reservationer

.......................................

.......................................

......... 23

Bilaga 1

Propositionens lagförslag

.......................................

.......................... 32

Bilaga 2

Lagförslag till reservation 1

.......................................

....................... 33

Gotab, Stockholm 1995