Bet. 1995/96:TU8

Trafikutskottets betänkande

1995/96:TU08

Lag om byggande av järnväg

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

TU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition

1995/96:2, Lag om byggande av järnväg,

jämte motioner. Regeringen föreslår att

byggande av järnväg regleras i en

särskild lag, kopplad till

naturresurslagen och med nära

anknytning till plan- och bygglagen.

Lagstiftningen innebär bl.a. krav på

miljökonsekvensbeskrivningar vid

byggande av järnvägar och en rätt till

inlösen av mark för järnvägsändamål i

vissa fall. I propositionen föreslås

vidare lättnader i

fastighetsbildningslagens skydds- och

marköverföringsregler vid byggande för

järnvägsändamål i vissa fall samt en

ändring i vattenlagen. Slutligen

föreslås vissa följdändringar i

naturresurslagen och i

anläggningslagen.

I två m-motioner riktas kritik mot att

beslut om järnvägsplaner enligt

förslaget till lag om byggande av

järnväg skall kunna överklagas endast

hos regeringen och inte hos en

förvaltningsdomstol. Vidare kritiseras

i de båda motionerna regeringens

förslag att Banverket skall kunna

fastställa såväl sina egna som andra

järnvägsbyggares järnvägsplaner. I en

av de två m-motionerna framhålls också

att tillämpningsområdet för den

föreslagna lagen om byggande av järnväg

inte bör omfatta tunnelbana och

spårväg.

I en mp-motion föreslås att riksdagen

gör vissa uttalanden om utformning,

omfattning och genomförande av

miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om

bl.a. byggande av nya järnvägar samt

att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ny lagstiftning på området.

Utskottet tillstyrker regeringens

samtliga lagförslag med den ändringen

att tidpunkten för ikraftträdandet

förskjuts från den 1 januari 1996 till

den 1 februari 1996. Motionsyrkandena

avstyrks, främst med hänvisning till

pågående överväganden i de berörda

frågorna.

Till betänkandet är fogat fem

reservationer. M-ledamöterna reserverar

sig i fyra fall och mp-ledamoten i ett

fall.

Propositionen

Regeringen

(Kommunikationsdepartementet) föreslår

i proposition 1995/96:2 att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om byggande av järnväg,

2. lag om ändring i

fastighetsbildningslagen (1970:988),

3. lag om ändring i vattenlagen

(1983:291),

4. lag om ändring i lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m.,

5. lag om ändring i anläggningslagen

(1973:1149).

Lagförslagen är fogade som bilaga 1

till betänkandet.

Motionerna

1995/96:T1 av Per Westerberg m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Banverkets dubbla roll,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att järnvägsplaner skall

kunna prövas i en rättslig instans,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett för den

enskilde mer rättssäkert förfarande

hos fastighetsbildningmyndighet,

4. att riksdagen beslutar om en sådan

ändring av den föreslagna

lagstiftningen att spårväg och

tunnelbana inte kommer att omfattas av

krav på järnvägsplan.

1995/96:T2 av förste vice talman Anders

Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Banverkets dubbla roll,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag till överklagandeordning och

att besvärsprövning i stället bör ske i

förvaltningsdomstol,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett för den

enskilde mer rättssäkert förfarande hos

fastighetsbildningsmyndighet.

1995/96:T3 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformning, omfattning och

genomförande av

miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om

bl.a. byggande av nya järnvägar,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ny lagstiftning angående

miljökonsekvensbeskrivningar i enlighet

med vad som anförts i motionen.

Yttrande från bostadsutskottet

Utskottet har inhämtat yttrande från

bostadsutskottet (1995/96:BoU2y) över

propositionen jämte motioner. Yttrandet

är fogat som bilaga 2 till detta

betänkande.

Utskottet

1 Inledning

Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut

skall en ökad satsning ske på järnvägen

som ett miljövänligt kollektivt

transportmedel.

Hösten 1992 uttalade riksdagen att

regeringen skyndsamt borde utreda

frågan om införandet av en banlag med

väglagen som förebild (prop.

1992/93:50, bet. FiU1, yttr. TU2y,

rskr. 134). Syftet med en banlag angavs

vara att påskynda beslutsprocessen vid

järnvägsbyggen.

Våren 1993 fastställde riksdagen en

långsiktig plan för utbyggnaden av väg-

och järnvägsnätet (prop. 1992/93:176,

bet. TU35, rskr. 446). Enligt beslutet

skall väg- och järnvägsinvesteringar

för totalt 88 miljarder kronor

genomföras under tioårsperioden

1994-2003. Av detta belopp avser 32

miljarder kronor stomjärnvägar.

I sitt av riksdagen godkända

betänkande 1993/94:TU4 från hösten 1993

erinrade utskottet om det nämnda

beslutet och betonade det angelägna i

att de beslutade investeringarna kunde

genomföras skyndsamt. Med utgångspunkt

i målsättningen att snabbt och

effektivt förverkliga investeringarna i

former som tryggar rättssäkerheten är

det naturligt - fortsatte utskottet -

att intresset också riktas mot den

lagstiftning som reglerar markfrågor

och planeringssystemet. I sammanhanget

framhöll utskottet att expropriation

normalt fordras för att mark tvångsvis

skall få tas i anspråk för

järnvägsändamål. Kritik hade riktats

mot detta förfarande såsom onödigt

långdraget och kostsamt. Det hade också

kommit att framstå som betungande såväl

för Banverket som för

regeringskansliet. Vidare hade sedan

länge önskemål framförts om en mer

smidig markreglering för att åstadkomma

färre plankorsningar mellan väg och

järnväg och därmed en förbättrad

trafiksäkerhet. I sammanhanget noterade

utskottet en uppgift i 1993 års

budgetproposition om att arbete med

förslag till en banlag pågick inom

regeringskansliet. Utskottet underströk

därvid det angelägna i att en sådan lag

- enligt väglagens mönster - skulle

innebära krav på

miljökonsekvensbeskrivningar som ett

led i planeringen av nya järnvägar.

Den proposition som utskottet nu har

att behandla skall ses mot den sålunda

angivna bakgrunden.

2 Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller fem

lagförslag. Dessa avser dels en ny lag,

lag om byggande av järnväg, dels

ändringar i fyra gällande lagar,

nämligen fastighetsbildningslagen

(1970:988), vattenlagen (1983:291),

lagen (1987: 12) om hushållning med

natursresurser m.m. och

anläggningslagen (1973:1149).

Ändringarna i de två sistnämnda lagarna

är följdändringar.

Huvuddragen i den föreslagna

lagstiftningen framgår av en

redogörelse i propositionen under

rubriken Behovet av en ny lagstiftning.

Regeringen framhåller inledningsvis

att det nuvarande förfarandet vid

byggande av järnvägar har klara brister

när det gäller anknytningen till övrig

samhällsplanering och

miljölagstiftning. Förfarandet bör nu -

betonar regeringen - inordnas i det

system för samhällsplanering som redan

finns genom bl.a. NRL och PBL, dvs.

lagen om hushållning med naturresurser

m.m. och plan- och bygglagen (1987:10).

En ökad skyldighet att upprätta

miljökonsekvensbeskrivningar och ta

hänsyn till miljön vid exempelvis

lokalisering av vissa järnvägar följer

av ett EU-direktiv om bedömning av

inverkan på miljön av vissa offentliga

projekt. Direktivet har införlivats med

svenska rättsregler på lägre nivå än

lag, men dess krav bör nu tillgodoses

genom lagstiftningsåtgärder samordnade

med NRL.

Vad gäller markåtkomst för

järnvägsändamål framhåller regeringen

att expropriationsförfarandet alltmer

framstår som både tidsödande och

kostsamt. Förbättrade möjligheter till

sådan markåtkomst behöver därför

tillskapas. Så sker - framgår det av

propositionen - på två sätt. För det

första innehåller förslaget till lag om

byggande av järnväg en regel om rätt

för järnvägsbyggare och fastighetsägare

att få mark inlöst, då en järnväg - som

tillgodoser ett allmänt transportbehov

- skall byggas i enlighet med en

gällande järnvägsplan. För det andra

innebär förslaget till lag om ändring i

fastighetsbildningslagen bl.a. ett

undantag, för markbehov för en sådan

järnväg, från lagens skyddsregler.

Dessa regler innebär hinder, i princip,

mot att fastighetsreglering sker

tvångsvis, om bebyggd mark tas i

anspråk eller om berörd fastighets

värde minskar i viss omfattning. Det

kan förmodas - framhåller regeringen -

att järnvägsbyggaren oftast väljer att

i första hand använda sig av

fastighetsbildningslagen, eftersom det

i regel ändå behövs en förrättning för

markbyten och olika servitutsåtgärder.

För den enskilde markägaren, som berörs

av markbehovet, kan det vara en fördel

att kunna välja mellan att begära

inlösen eller fastighetsreglering.

3 Huvuddrag i förslaget till lag om

byggande av järnväg

Utskottet redovisar i det följande

några huvuddrag i regeringens förslag

till lag om byggande av järnväg. För

en mer fullständig redovisning hänvisas

till propositionen. Utskottet syftar

med sin redovisning främst till att

belysa den bakgrund mot vilken

motionsyrkandena skall ses.

Redovisningen bör emellertid, jämte

redogörelsen ovan för förslaget till

lag om ändring i

fastighetsbildningslagen, också kunna

användas för att bedöma propositionens

vverensstämmelse med de av riksdagen

och utskottet åren 1992 och 1993

uttalade önskemålen om innehållet i en

banlag.

Enligt 1 kap. 1 och 2 §§ bör lagen

obligatoriskt gälla för allt byggande

av järnväg, utom industrispår och

hamnspår uteslutande på egen fastighet,

samt för byggande av tunnelbana och

spårväg. Den skall kunna tillämpas även

för byggande av annan spåranläggning

och vid avstängning av plankorsning.

Enligt 2 kap. 1 § skall till grund för

byggande av sådan järnväg som omfattas

av lagen alltid finnas en järnvägsplan.

Järnvägsplan får även upprättas för

avstängning av plankorsning, även om

denna åtgärd inte är att anse som

byggande av järnväg. I 2 § föreskrivs

att järnvägsplanen skall innehålla en

miljökonsekvensbeskrivning enligt 5

kap. NRL. Till planen skall enligt 3 §

fogas en fastighetsförteckning och en

genomförandebeskrivning. Planen skall

redovisa vilken mark som, permanent

eller tillfälligt, behöver tas i

anspråk för byggandet av järnvägen.

Nödvändiga skyddsåtgärder och

försiktighetsmått skall framgå av

planen. Enligt 4 § skall

miljökonsekvensbeskrivningen godkännas

av berörda länsstyrelser innan den tas

in i järnvägsplanen. Enligt 5 § skall

den som upprättar en järnvägsplan

samråda i fråga om järnvägens

sträckning med berörda fastighetsägare,

kommuner och länsstyrelser samt med

andra som kan ha ett väsentligt

intresse i saken. I 7 § föreskrivs att

Banverket skall ställa ut en

järnvägsplan för granskning. Av 8 §

framgår att järnvägsplanerna skall

fastställas av Banverket. Vid oenighet

mellan Banverket och en länsstyrelse

skall frågan om fastställelse prövas av

regeringen.

I 3 kap. finns bestämmelser om

tillfälligt ianspråktagande av mark

m.m. Enligt 1 § kan den som avser att

bygga en järnväg efter beslut av

länsstyrelsen ges rätt att få tillträde

till en fastighet för att verkställa

vissa förberedande åtgärder för

byggande av järnvägen. Enligt 2 § får

åtgärder inom järnvägsmark, som

väsentligt kan försvåra områdets

användning för järnvägsändamål, inte

utföras utan Banverkets tillstånd.

4 kap. har rubriken Inlösen och

ersättning. De grundläggande

bestämmelserna härom har återgivits

ovan i redogörelsen för propositionens

huvudsakliga innehåll. Det kan här

tilläggas att 4 kap. 5 § innehåller en

föreskrift om att i mål om inlösen och

ersättning skall, som huvudregel,

bestämmelserna i expropriationslagen

(1972:719) tillämpas.

5 kap., som är det sista i

regeringens förslag till lag om

byggande av järnväg, innehåller

bestämmelser om överklagande m.m.

Enligt 1 § får Banverkets beslut

(t.ex. om fastställelse av en

järnvägsplan) överklagas hos

regeringen. Beslut av Banverket

enligt 3 kap. 2 §, som avser åtgärder

inom järnvägsmark vilka kan väsentligt

försvåra områdets användning för

järnvägsändamål, överklagas dock hos

allmän förvaltningsdomstol. Enligt 2 §

får länsstyrelsens beslut om

tillfälligt ianspråktagande av mark

överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.

4 Motionsförslag

4. 1 Tillämpningsområde enligt

förslaget till lag om byggande

av järnväg

I motion 1995/96:T1 (m) yrkas att

riksdagen beslutar om en sådan ändring

i regeringens förslag till lag om

byggande av järnväg att spårväg och

tunnelbana inte kommer att omfattas av

krav på järnvägsplan. Frågan regleras i

1 kap. 1 §, som gäller lagens

tillämpningsområde. Motionärerna anför

att förutsättningarna för anläggande av

järnväg respektive spårväg och

tunnelbana är vitt skilda. De

framhåller bl.a. att spåranläggningarna

i de senare fallen så gott som

uteslutande berör en och samma kommun.

Detta innebär enligt motionärernas

mening att planläggningen bättre kan

skötas inom ramen för den ordinarie

kommunala planeringen.

4. 2 Miljökonsekvensbeskrivningar

I motion T3 (mp) framhålls

- att en miljökonsekvensbeskrivning

(MKB) bör göras av en från

exploateringsföretaget fristående,

oberoende och opartisk instans,

- att en MKB alltid skall göras även

för alternativet icke-exploatering,

- att varje MKB bör presenteras på en

offentlig utfrågning,

- att en MKB skall kunna överprövas.

Motionärerna vill att riksdagen dels

som sin mening ger regeringen till

känna vad de anfört om utformning,

omfattning och genomförande av

miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om

bl.a. byggande av nya järnvägar, dels

hos regeringen begär förslag om ny

lagstiftning angående

miljökonsekvensbeskrivningar i enlighet

med vad som anförs i motionen.

4. 3 Banverkets dubbla roll

I 2 kap. 8 § i regeringens förslag till

lag om byggande av järnväg föreskrivs,

som nämnts, att järnvägsplanerna skall

fastställas av Banverket. Vid oenighet

mellan Banverket och en länsstyrelse

skall frågan om fastställelse prövas av

regeringen. Bestämmelsen innebär att

Banverket, som är landets dominerande

- men inte enda - järnvägsbyggare, får

den dubbla rollen att fastställa såväl

sina egna som andra järnvägsbyggares

planer.

I motionerna 1995/96:T1 (m) och

1995/96:T2 (m) framhålls att den

föreslagna ordningen är betänklig från

rättssäkerhetssynpunkt och inte ger

några garantier för ett opartiskt

agerande från fastställelsemyndighetens

sida. I motionerna föreslås att

riksdagen i ett tillkännagivande till

regeringen förordar att frågan ägnas

vidare uppmärksamhet.

4. 4 Domstolsprövning av överklagade

beslut om järnvägsplaner

I 5 kap. 1 § i regeringens förslag till

lag om byggande av järnväg föreskrivs,

som nämnts, att Banverkets beslut

(t.ex. om fastställelse av en

järnvägsplan) får överklagas hos

regeringen.

I motion T1 (m) åberopas den

europeiska konventionen den 4 november

1950 angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande

friheterna, Europakonventionen, och

framhålls att denna numera införlivats

med svensk rätt. Motionärerna betonar

att överklagandeordningen enligt det

återgivna förslaget till lagrum strider

mot konventionen. Av dennas artikel 6

följer - vill utskottet tillfoga - att

envar, när det gäller prövning av hans

civila rättigheter och skyldigheter,

skall vara berättigad till en opartisk

och offentlig rättegång inom skälig tid

och inför en oavhängig och opartisk

domstol som upprättats enligt lag.

Motionärerna framhåller att Sverige

under de senaste åren flera gånger

fällts i Europadomstolen för de

mänskliga rättigheterna för brott mot

denna artikel. De betonar att en

möjlighet till prövning av

järnvägsplaner i rättslig instans måste

ges och yrkar att riksdagen som sin

mening skall ge regeringen detta till

känna.

Motion T2 (m) har i sak samma innehåll

som motion T1 (m). Yrkandet är

emellertid att riksdagen avslår

regeringens förslag till

överklagandeordning och beslutar att

besvärsprövning i stället bör ske i

förvaltningsdomstol. Det bör enligt

motionärerna ankomma på utskottet att

utforma förslag till erforderlig

lagtext.

4. 5 Kostnadsersättning vid

fastighetsbildningsförrättning

I två motionsyrkanden, T1 (m) yrkande 3

och T2 (m) yrkande 3, föreslås

riksdagen i ett tillkännagivande till

regeringen förorda ett för den enskilde

mer rättssäkert förfarande hos

fastighetsbildningsmyndigheten i

samband med förrättning vid en

järnvägsutbyggnad. Vad motionärerna

avser är det förhållandet att en

enskild fastighetsägare, som berörs av

en järnvägsutbyggnad, inte har rätt

till ersättning för sina kostnader för

ombud vid den

fastighetsbildningsförrättning som kan

bli aktuell i sammanhanget. Härigenom

begränsas enligt motionärerna

fastighetsägarens möjligheter att

tillvarata sina äganderättsliga

intressen i förhållande till Banverket

som regelmässigt företräds av ombud med

stor sakkunskap.

5 Bostadsutskottets yttrande

I sitt yttrande framhåller

bostadsutskottet inledningsvis att det

behandlar förslaget till lag om

byggande av järnväg och motionerna

endast i de avseenden som kan anses

beröra bostadsutskottets

beredningsområde. I ett avsnitt av

yttrandet med rubriken Allmänt om

lagförslaget framhåller

bostadsutskottet följande.

Bostadsutskottet anser

sammanfattningsvis att en strävan bör

vara att samordna sektorsplaneringen

enligt den nya lagen om byggande av

järnväg med den kommunala

markanvändningsplaneringen.

Utgångspunkten bör därvid vara att

järnvägsplaneringen anpassas till de

förutsättningar som ges av den

sektorsövergripande planering som sker

med stöd av PBL. Med denna utgångspunkt

bör förslaget om att införa en lag om

byggande av järnväg kunna vinna

riksdagens bifall. Bostadsutskottet

anser dock att det på sikt finns skäl

att på nytt överväga formerna för den

sektorsinriktade trafikplaneringen i de

avseenden som den har betydelse för

markanvändningsplaneringen. Det finns

därvid skäl att överväga en starkare

koppling till PBL för de planinstrument

som finns såväl i väglagen som i det nu

aktuella lagförslaget om

järnvägsplanering.

6 Utskottets ställningstagande

6. 1 Allmänna synpunkter

Som utskottet framhållit inledningsvis

uttalade riksdagen år 1992 önskemål om

en banlag, med väglagen som förebild, i

syfte att påskynda beslutsprocessen vid

järnvägsbyggen. Vidare gjorde utskottet

år 1993 vissa uttalanden om behovet av

ny lagstiftning - i former som tryggar

rättssäkerheten - för att förbättra

markåtkomstmöjligheterna för

järnvägsändamål. Därigenom kunde enligt

utskottet järnvägsinvesteringarna

påskyndas och antalet plankorsningar

mellan väg och järnväg minskas i syfte

att förbättra trafiksäkerheten.

Utskottet betonade också vikten av att

lagstiftningen i fråga skulle innebära

krav på miljökonsekvensbeskrivningar

som ett led i planeringen av nya

järnvägar.

Propositionens lagförslag synes

utskottet väl ägnade att tillgodose

riksdagens önskemål om huvudsyftet med

en banlag - att förbättra möjligheterna

till markåtkomst för järnvägsändamål.

Mot bakgrund av riksdagsuttalandet om

en banlag med väglagen som förebild

vill utskottet erinra om att

järnvägsmark - enligt huvudregeln i

gällande lagstiftning - utgör

fastigheter. Som sådana är de föremål

för äganderätt. I propositionen

föreslås ingen ändring i detta

avseende. Någon banrätt , liknande den

nyttjanderätt som vägrätten utgör, är

det således inte fråga om. Denna

skillnad i jämförelse med väglagen

förklaras i propositionen med att

järnvägsbyggen i större utsträckning än

vägbyggen lokalt uppfattas som ingrepp,

som inte kompenseras av någon direkt

nyttoeffekt. Detta förhållande -

betonar regeringen - liksom den

omständigheten att medborgarna i dag

ställer högre krav på rättssäkerhet än

vid vägrättens tillkomst, talar för en

mer ingående och mer kvalificerad

prövning vid tvångsförvärv av mark för

järnvägsändamål. Utskottet gör för sin

del samma bedömning och återkommer i

det följande till de motionsledes

aktualiserade synpunkterna på

enskildheter i propositionen, avseende

inte minst rättssäkerhetsfrågor.

Utskottet kan konstatera att

bostadsutskottets yttrande, i den del

det innehåller allmänna synpunkter,

huvudsakligen berör

markplaneringsfrågor. Av yttrandet

framgår också att bostadsutskottet inte

motsätter sig att riksdagen antar

förslaget till lag om byggande av

järnväg.

6.2 Tillämpningsområde enligt förslaget

till lag om byggande av

järnväg

Vad gäller de motionsledes

uppmärksammade frågorna vill utskottet

till en början erinra om yrkande 4 i

motion T1 (m), som gäller

tillämpningsområdet, enligt 1 kap. 1 §,

för den föreslagna lagen om byggande av

järnväg. Motionärerna vill, som

nämnts, att tunnelbana och spårväg

undantas från tillämpningsområdet.

I sitt yttrande över detta

motionsyrkande framhåller

bostadsutskottet att plan- och

bygglagens planinstrument i

normalfallet bör användas för mark-

användningsplanering av allmänt

intresse. Bostadsutskottet fortsätter:

Detta utesluter inte att en mer

detaljerad planering utifrån

sektorsbehoven samtidigt behöver

genomföras för att åstadkomma en

effektiv genomförandeprocess. Kravet på

järnvägsplan innebär också att

järnvägsbyggaren måste redovisa bl.a.

en miljökonsekvensbeskrivning och

planerade skyddsåtgärder. Vad gäller

byggande av järnväg, tunnelbana och

spårväg inom detaljplanelagt område kan

i och för sig anföras att en allsidig

prövning och planering av projektet

borde kunna ske inom ramen för

detaljplanearbetet, men vissa

begränsningar av denna möjlighet

framhålls i propositionen. Regeringen

hänvisar således till att

Regeringsrätten i ett avgörande

fastslagit att endast anläggningar som

kan omfattas av kraven i 3 kap. PBL -

om krav på byggnader m.m. - måste

utföras i enlighet med bestämmelserna i

detaljplan eller områdesbestämmelser.

Anläggningar som inte är angivna i 8

kap. PBL - om bygglov m.m. - anses

kunna utföras utan att bestämmelser i

detaljplan behöver iakttas. Regeringen

anför i propositionen att frågan

behöver utredas vidare. Tills vidare

förordas att lagen ges den föreslagna

omfattningen, dvs. inklusive

tunnelbanor och spårvägar.

Även bostadsutskottet anser att den

fråga om detaljplanens tillämpning på

järnvägar och vissa anläggningar som

aktualiseras genom Regeringsrättens

avgörande bör bli föremål för vidare

överväganden. Därvid kan inte uteslutas

möjligheten att genomföra sådana

ändringar i PBL att lagen om

järnvägsbyggande kan behöva revideras i

vissa avseenden. På de grunder som

regeringen angivit i propositionen

anser utskottet emellertid att de

föreslagna bestämmelserna om lagens

tillämpningsområde nu bör accepteras.

Motion 1995/96:T1 (m) yrkande 4 bör

således avstyrkas.

Trafikutskottet delar regeringens och

bostadsutskottets uppfattning att

tunnelbanor och spårvägar tills vidare

bör ingå i tillämpningsområdet enligt 1

kap. 1 § för den föreslagna lagen om

byggande av järnväg. Lagförslaget

tillstyrks fö1jaktligen, såvitt avser 1

kap. 1 §, medan motion T1 (m) yrkande 4

avstyrks.

6. 3 Miljökonsekvensbeskrivningar

Bestämmelser om en

miljökonsekvensbeskrivning i samband

med järnvägsutbyggnader återfinns i 2

kap. 2 och 4 §§ i regeringens förslag

till lag om byggande av järnväg. I

motion T3 (mp) föreslås, som nämnts,

att riksdagen i ett tillkännagivande

till regeringen gör vissa uttalanden om

utformning, omfattning och genomförande

av miljökonsekvensbeskrivningar i fråga

om bl.a. byggande av nya järnvägar.

Vidare begärs förslag om ny

lagstiftning på området. Däremot

framläggs inte något förslag om att

regeringens förslag, enligt de nämnda

paragraferna, bör ändras.

I sitt yttrande över de båda yrkandena

i motionen framhåller bostadsutskottet

följande.

Som bostadsutskottet uppfattat

yrkandena i motionen avser de vilka

generella krav som bör ställas på

miljökonsekvensbeskrivningar, således

inte endast vad avser

järnvägsutbyggnader. Frågan om vilka

krav som skall ställas på

miljökonsekvensbeskrivningar i olika

sammanhang har varit föremål för

överväganden i samband med arbetet med

att utarbeta en miljöbalk.

Miljöskyddskommittén lämnade förslag i

frågan i sitt huvudbetänkande (SOU

1993:27). För närvarande pågår ett

arbete med att utveckla och komplettera

tidigare förslag till miljöbalk inom

ramen för

Miljöorganisationsutredningens

beredning. Bostadsutskottet anser att

pågående överväganden bör avvaktas och

förordar därför att motion 1995/96:T3

(mp) avstyrks.

Trafikutskottet, för sin del, gör

ingen annan bedömning än

bostadsutskottet och avstyrker

följaktligen motion T3 (mp).

6.4 Banverkets dubbla roll

I motionerna T1 (m) och T2 (m) yrkas

att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna vad i motionerna

anförts om Banverkets dubbla roll.

Yrkandena skall ses mot bakgrund av

följande lydelse i 2 kap. 8 § i

regeringens förslag till lag om

byggande av järnväg: En järnvägsplan

fastställs av Banverket efter samråd

med berörda länsstyrelser.

Motionärerna erinrar om att

bestämmelsens innebörd är att Banverket

fastställer såväl sina egna som andra

järnvägsbyggares planer och framhåller

att en sådan ordning är betänklig från

rättssäkerhetssynpunkt. Något förslag

om ändring av regeringens förslag

framläggs inte i motionerna, men

riksdagen bör - yrkar motionärerna - i

ett tillkännagivande till regeringen

förorda att frågan ägnas fortsatt

uppmärksamhet.

I sitt yttrande över de båda

motionsyrkandena framhåller

bostadsutskottet följande.

Bostadsutskottet instämmer i att den

valda ordningen för fastställelse av

järnvägsplaner kan ifrågasättas ur

olika aspekter. Som klart framgår av

propositionen anser emellertid även

regeringen att den valda

fastställelseordningen är mindre

lämplig och bör bli föremål för vidare

överväganden. Bakgrunden till att

regeringen valt att tills vidare ändå

föreslå Banverket som

fastställelsemyndighet anges vara att

det i avvaktan på olika pågående

överväganden ansetts olämpligt att

bygga upp nödvändig kompetens på någon

i dag befintlig myndighet, exempelvis

länsstyrelsen. Regeringen anser att

framför allt en fortsatt analys av

lämpligheten att inrätta miljödomstolar

på olika nivåer samt ställningstagandet

till Regionberedningens förslag bör

avvaktas. Lagrådet har vid sin prövning

av lagförslaget godtagit regeringens

skäl för den valda ordningen. Även

bostadsutskottet anser att lagförslaget

i aktuell del kan godtas på de angivna

grunderna. Något tillkännagivande

enligt motionsförslagen synes inte vara

erforderligt eftersom frågan redan är

uppmärksammad av regeringen.

Trafikutskottet gör för sin del samma

bedömning som bostadsutskottet och

avstyrker därför motionerna T1 (m)

yrkande 1 och T2 (m) yrkande 1 på de

grunder som bostadsutskottet anger.

6.5 Domstolsprövning av överklagade

beslut om järnvägsplaner

Av 5 kap. 1 § i regeringens förslag

till lag om byggande av järnväg framgår

att Banverkets beslut om fastställelse

av en järnvägsplan får överklagas hos

regeringen. Med anledning av de i de

båda m-motionerna framförda

synpunkterna på regeringens förslag i

denna del och dess förenlighet med

Europakonventionen vill utskottet

erinra om lagen (1988:205) om rätts-

prövning av förvaltningsbeslut (prop.

1987/88:69, bet. KU38, rskr. 189).

Syftet med lagen, som gäller till

utgången av år 1997, var att

säkerställa att svensk rätt motsvarade

konventionens krav på tillgång till

domstolsprövning. Sverige hade nämligen

vid lagens tillkomst vid tre tillfällen

fällts i Europadomstolen för de

mänskliga rättigheterna för brott mot

artikel 6 i konventionen, eftersom

Sverige saknade möjligheter för den

enskilde att få domstolsprövning av

vissa förvaltningsbeslut.

I propositionen erinras om att Fri-

och rättighetskommittén (Ju 1992:01)

har gjort en översyn av viss

lagstiftning som berörs av Sveriges

åtaganden enligt Europakonventionen.

Kommittén har i sitt slutbetänkande,

(SOU 1994:117) Domstolsprövning av

förvaltningsärenden, utrett frågan

huruvida utvidgade möjligheter till

domstolskontroll av förvaltningsbeslut

bör införas. Kommitténs slutsats är

bl.a. att regeringen bör vara den

instans som prövar överklaganden

endast när man eftersträvar en politisk

styrning av praxis eller när det gäller

tillstånd från miljö- eller

samhällsekonomisk synpunkt. Kommittén

föreslår att lagen om rättsprövning av

vissa förvaltningsbeslut permanentas

och att en rätt till muntlig

förhandling i rätts-prövningsärenden

införs.

Regeringen framhåller att prövning av

en järnvägs lokalisering innefattar

bedömningar av lämplighetsfrågor av

sådant slag att de bör avgöras av

förvaltningsmyndigheter och, i varje

fall på ett tidigt planeringsstadium,

kunna överprövas av regeringen. I

sammanhanget betonar regeringen att en

långsiktig målsättning för

infrastrukturlagstiftningen är att

åstadkomma en allsidig och effektiv

prövning med en god förankring i

länsstyrelsernas och kommunernas

planering redan i ett tidigt skede av

planeringsprocessen. Därvid har man,

mot bakgrund av Fri- och

rättighetskommitténs slutsatser, att ta

ställning till i vilken utsträckning

och i vilka former lokaliseringsbeslut

bör prövas av myndigheter, domstolar

och regering samt hur allmänhetens krav

på inflytande i planprocessen kan

tillgodoses.

Möjligheterna till insyn och samråd i

tidigare skeden av

vägplaneringsprocessen har utretts i

särskild ordning, framhålls det vidare

i propositionen. Utredningsarbetet har

resulterat i ett förslag att en

ytterligare, mer översiktlig,

byggnadsplan skulle upprättas för

vägbyggen. Denna översiktliga plan

skulle kunna överklagas hos regeringen,

medan den slutliga arbetsplanen skulle

överklagas hos fastighetsdomstol. För

det fall förslaget - efter nödvändig

ytterligare analys och bearbetning -

genomförs, kommer det sannolikt att

kunna överföras även till

järnvägssidan.

I avvaktan på resultatet av det nämnda

utredningsarbetet vill utskottet ånyo

understryka att lagen om rättsprövning

av vissa förvaltningsbeslut är avsedd

att tillgodose Europakonventionens krav

på tillgång till domstols-prövning. Det

förtjänar också anmärkas att Lagrådet,

enligt vad som framgår av dess till

propositionen fogade yttrande, lämnat 5

kap. 1 § i regeringens förslag till lag

om byggande av järnväg utan erinran.

Med det sagda tillstyrker utskottet

regeringens förslag till lag om

byggande av järnväg, såvitt avser 5

kap. 1 §, och avstyrker motionerna T1

(m) yrkande 2 och T2 (m) yrkande 2.

6.6 Lagförslagen i övrigt

Regeringens förslag till lag om

byggande av järnväg i övrigt, i ovan ej

berörda delar, har inte givit utskottet

anledning till erinran. Förslaget

tillstyrks sålunda i dessa delar, dock

med den ändringen att tidpunkten för

ikraftträdandet bör bestämmas till den

1 februari 1996.

Övriga lagförslag i propositionen har

inte heller givit utskottet anledning

till erinran. Utskottet tillstyrker

följaktligen att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring

i fastighetsbildningslagen, lag om

ändring i vattenlagen, lag om ändring i

naturresurslagen och lag om ändring i

anläggningslagen, dock med den

ändringen att tidpunkten för

ikraftträdandet även av dessa fyra

lagar bör bestämmas till den 1 februari

1996.

6.7 Kostnadsersättning vid

fastighetsbildningsförrättning

I motionerna T1 (m) och T2 (m)

aktualiseras frågor om

kostnadsersättning vid

fastighetsbildningsförrättning.

I sitt yttrande över de båda

motionsyrkandena framhåller

bostadsutskottet följande.

Frågan om sakägares rätt till

ersättning för kostnader vid

fastighetsbildningsförrättning

behandlades av bostadsutskottet hösten

1992 i samband med förslag om vissa

ändringar i fastighetsbildningslagen

(prop. 1991/92:127, bet. 1992/93:BoU1

s. 6). I detta sammanhang beslutade

riksdagen att sakägare vid överklagande

av fastighetsbildningsmyndighetens

beslut skulle ges rätt till ersättning

för sina rättegångskostnader i högre

instans i större omfattning än vad som

dittills varit fallet. I frågan om

ersättning borde utgå även vid

förrättning vid

fastighetsbildningsmyndigheten anförde

emellertid utskottet bl.a.:

Enligt utskottets mening är det

viktigt att förrättningsförfarandet

även framgent kännetecknas av snabbhet

och enkelhet samt låga kostnader. Om

rätt till kostnadsersättning skulle

införas kan befaras att förrättningarna

kommer att ta längre tid till en högre

kostnad utan att några egentliga

fördelar kommer att uppnås. Problemet

med ojämbördiga parter bör kunna mötas

med utökade rådgivnings- och

utredningsinsatser.

Bostadsutskottet vill utöver vad som

anförs i ovanstående citat erinra om

att förfarandet vid

fastighetsbildningsmyndighet i

avgörande hänseenden skiljer sig från

vad som gäller vid domstol.

Fastighetsbildningsmyndigheten har till

skillnad från domstol skyldighet till

s.k. officialprövning, vilket innebär

att myndigheten aktivt skall verka för

utredningen, om nödvändigt med hjälp av

sakkunniga. Till myndighetens uppgift

hör också att bistå sakägare med råd

och upplysningar. Detta förhållande,

tillsammans med den nämnda möjligheten

för sakägare att vid ett överklagande

erhålla ersättning för

rättegångskostnaderna, talar enligt

utskottets mening för att berörda

fastighetsägare på ett

tillfredsställande sätt skall kunna

bevaka sina äganderättsliga intressen

även vid en reglering som gäller en

järnvägsutbyggnad. Då det ofta kan

ligga i både järnvägsbyggarens och

fastighetsägarens intresse att reglera

markfrågorna genom förrättning enligt

fastighetsbildningslagen bör det

dessutom kunna träffas frivilliga

överenskommelser dem emellan i frågor

om ersättning för kostnader i samband

med förrättningen. Slutligen bör

erinras om fastighetsägarens möjlighet

att väcka talan om inlösen enligt

expropriationslagen. Vid markreglering

enligt denna ordning utgår ersättning

för fastighetsägarens

rättegångskostnader.

Med hänvisning till det anförda anser

bostadsutskottet att motionerna

1995/96:T1 (m) yrkande 3 och 1995/96:T2

(m) yrkande 3 kan avstyrkas. Det får

emellertid förutsättas att regeringen i

lämplig ordning följer även frågan om

hur fastighetsägarnas möjlighet att

bevaka sina intressen påverkas när den

nya lagen vunnit praktisk tillämpning.

Trafikutskottet gör inte heller i

denna fråga någon annan bedömning än

bostadsutskottet. Motionerna T1 (m)

yrkande 3 och T2 (m) yrkande 3 avstyrks

följaktligen.

Till förtydligande av vad

bostadsutskottet anför om

fastighetsägarens möjlighet att väcka

talan om inlösen enligt

expropriationslagen, vill trafik-

utskottet framhålla att sådan talan,

enligt regeringens förslag till lag om

byggande av järnväg, väcks med stöd av

den lagen och prövas med tillämpning

av expropriationslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande

tillämpningsområdet för en lag om

byggande av järnväg

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:T1 yrkande 4 antar

regeringens förslag till lag om

byggande av järnväg, såvitt avser 1

kap. 1 §,

res. 1 (m)

2. beträffande

miljökonsekvensbeskrivningar

att riksdagen avslår motion

1995/96:T3,

res. 2 (mp)

3. beträffande Banverkets dubbla

roll

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:T1 yrkande 1 och 1995/96:T2

yrkande 1,

res. 3 (m)

4. beträffande domstolsprövning

av beslut om järnvägsplaner

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:T1 yrkande 2 och

1995/96:T2 yrkande 2 antar det under

moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt

avser 5 kap. 1 §,

res. 4 (m)

5. beträffande förslaget till

lag om byggande av järnväg i övrigt

att riksdagen antar det under moment

1 nämnda lagförslaget i de delar det

inte omfattas av vad utskottet

hemställt ovan, med den ändringen att

tidpunkten för ikraftträdandet

bestäms till den 1 februari 1996,

6. beträffande övriga

lagförslag

att riksdagen

dels dels antar regeringens förslag

till lag om ändring i

fastighetsbildnings-lagen (1970:988)

med den ändringen att tidpunkten för

ikraftträdandet bestäms till den 1

februari 1996,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i vattenlagen

(1983:291) med den ändringen att

tidpunkten för ikraftträdandet

bestäms till den 1 februari 1996,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m.

med den ändringen att tidpunkten för

ikraftträdandet bestäms till den 1

februari 1996,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i anläggningslagen

(1973:1149) med den ändringen att

tidpunkten för ikraftträdandet

bestäms till den 1 februari 1996,

7. beträffande

kostnadsersättning vid

fastighetsbildningsförrättning

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:T1 yrkande 3 och 1995/96:T2

yrkande 3.

res. 5 (m)

Stockholm den 5 december 1995

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman

(s), Per Westerberg (m), Håkan

Strömberg (s), Jarl Lander (s), Per

Erik Granström (s), Tom Heyman (m),

Krister Örnfjäder (s), Karin Starrin

(c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wi-

strand (m), Monica Green (s), Karl-Erik

Persson (v), Lena Sandlin (s), Elisa

Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson

(s), Ulla Löfgren (m) och Torsten

Gavelin (fp).

Reservationer

1. Tillämpningsområde enligt förslaget

till lag om byggande av järnväg (mom.

1)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta

Wistrand och Ulla Löfgren (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 9 börjar med Trafik-

utskottet delar och slutar med

yrkande 4 avstyrks bort ha följande

lydelse:

Som framhålls i motion T1 (m) är

förutsättningarna för anläggande av

järnväg å ena sidan, samt spårväg och

tunnelbana å andra sidan, vitt skilda.

För järnvägsprojekt gäller ofta att de

berör flera kommuner och län samt ett

stort antal markägare. Trafikutskottet

finner det för sin del omotiverat att

en lagstiftning, som har sin grund i

sådana förutsättningar, även skall

omfatta tunnelbana och spårväg. Skälen

för detta är flera.

För det första anläggs och utvidgas

dessa spåranläggningar så gott som

uteslutande inom en och samma kommun.

Därmed ställs inte krav på samordning

av statliga och kommunala myndigheters

intressen, utan planläggningen kan

skötas inom ramen för den ordinarie

kommunala planprocessen.

Det andra skälet är att nuvarande

ordning innebär att anläggandet av

dessa spåranläggningar omfattas av plan-

och bygglagen.

Det sagda innebär att regeringens

motiv för att låta lagen om byggande av

järnväg omfatta tunnelbana och spårväg

mister sin bärkraft.

Ytterligare ett skäl till att lagen om

byggande av järnväg inte bör omfatta

tunnelbana och spårväg är att

regeringen aviserat förslag om

avregleringar av den kommunala

verksamheten i syfte att skapa

förutsättningar för minskade kommunala

utgifter. Om riksdagen antar förslaget

till lag om byggande av järnväg i den

lydelse av 1 kap. 1 § som regeringen

föreslår, kommer kommunerna att tvingas

planlägga nya tunnelbane- och

järnvägsspår enligt både plan- och

bygglagen och lagen om byggande av

järnväg.

Mot bakgrund av det anförda föreslår

utskottet att riksdagen - med anledning

av motion T1 (m) yrkande 4 - antar 1

kap. 1 § i regeringens förslag till lag

om byggande av järnväg med den

ändringen att andra stycket utgår.

dels att utskottets hemställan under

mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tillämpningsområde

enligt förslaget till lag om byggande

av järnväg

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:T1 yrkande 4 antar

regeringens förslag till lag om

byggande av järnväg, såvitt avser 1

kap. 1 §, med den ändringen att andra

stycket utgår,

2. Miljökonsekvensbeskrivningar (mom.

2)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Trafik-

utskottet, för och slutar med

motion T3 (mp) bort ha följande

lydelse:

Frågan om vilka krav som bör ställas

på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i

olika sammanhang har aktualiserats

genom det nu föreliggande förslaget

till lag om byggande av järnväg.

Lagförslaget uppvisar vad gäller kraven

på MKB flera brister. Trafikutskottet

instämmer i vad som i motion 1995/96:T3

(mp) anförts om behovet av att utveckla

kraven på MKB både vid byggande av

järnväg och vid övriga betydande

företag som riskerar att påverka

miljön. De grundläggande krav som bör

ställas på MKB för att de skall kunna

tillgodose behovet av ett relevant

beslutsunderlag kan sammanfattas på

följande sätt:

- MKB bör upprättas av en från

exploateringsföretaget fristående

instans. Detta krav uppfylls inte i det

nu aktuella förslaget till lag om

byggande av järnväg.

- MKB bör göras för flera

exploateringsalternativ, däribland ett

alternativ som bedöms vara den bästa

lösningen ur miljösynpunkt. Även

alternativet icke-exploatering bör

analyseras.

- MKB bör presenteras på offentliga

utfrågningar där möjlighet ges för

allmänheten och miljörörelserna att

granska och diskutera alternativen.

- MKB bör kunna överklagas och

överprövas.

Vidare delar trafikutskottet den i

motion T3 (mp) uttalade uppfattningen

att riksdagen hos regeringen bör begära

förslag om ny lagstiftning angående

miljökonsekvensbeskrivningar i enlighet

med det ovan sagda.

Vad trafikutskottet nu anfört - och

som som innebär att motion T3 (mp)

tillstyrks - bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande

miljökonsekvensbeskrivningar

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:T3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Banverkets dubbla roll (mom. 3)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta

Wistrand och Ulla Löfgren (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Trafik-

utskottet gör och slutar med

bostadsutskottet anger bort ha

följande lydelse:

Trafikutskottet delar den uppfattning

som uttalas i motionerna T1 (m) och T2

(m) om vikten av att garantera

rättssäkerheten i samband med

fastställelse av en järnvägsplan. Den

av regeringen föreslagna ordningen med

Banverket som fastställelsemyndighet

kan inte anses tillgodose detta krav.

Regeringen bör därför anmodas att

snarast överväga frågan och därefter

återkomma till riksdagen med ett

förslag om en ordning för fastställelse

av järnvägsplan som bättre kan

tillgodose berättigade krav på statens

myndighetsutövning.

Vad utskottet sålunda anfört - och som

innebär att motionerna T1 (m) yrkande 1

och T2 (m) yrkande 1 tillstyrks - bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande Banverkets dubbla

roll

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:T1 yrkande 1 och

1995/96:T2 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Domstolsprövning av överklagade

beslut om järnvägs- planer (mom. 4)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta

Wistrand och Ulla Löfgren (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 11 som börjar med Av 5 kap. 1

§ och på s. 12 slutar med yrkande 2

bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna T1 (m) och

T2 (m) har Europakonventionen numera

införlivats med svensk rätt. Så skedde

genom att riksdagen antog lagen

(1994:1219) om den europeiska

konventionen angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna. Lagen trädde

i kraft den 1 januari 1995 samtidigt

med en ny bestämmelse, 2 kap. 23 §, i

regeringsformen. Enligt denna

bestämmelse får lag eller annan

föreskrift ej meddelas i strid med

Sveriges åtaganden på grund av

konventionen.

Av konventionens artikel 6 följer att

envar, när det gäller prövning av hans

civila rättigheter och skyldigheter,

skall vara berättigad till en opartisk

och offentlig rättegång inom skälig tid

och inför en oavhängig och opartisk

domstol som upprättats enligt lag.

Lagen (1988:205) om rättsprövning av

förvaltningsbeslut tillkom mot bakgrund

av att Sverige vid flera tillfällen

hade fällts i Europadomstolen för brott

mot konventionens artikel 6, genom

beslut av regeringen i frågor om bl.a.

expropriation. Lagen möjliggör

domstolsprövning av vissa

förvaltningsbeslut, under vissa

förutsättningar. Regeringsrätten prövar

avgöranden av regeringen och kammarrätt

avgöranden av en förvaltningsmyndighet

inom kammarrättens domkrets. Prövningen

får emellertid endast avse frågan

huruvida regeringens eller en

förvaltningsmyndighets beslut strider

mot någon rättsregel på det sätt som

sökanden angivit eller som i övrigt

klart framgår av omständigheterna i

ärendet . Om så visar sig vara fallet,

skall domstolen upphäva beslutet och

återförvisa ärendet till den myndighet

som meddelat beslutet. I annat fall

står beslutet fast. Det är med andra

ord fråga om en rent formell prövning

och inte någon sakprövning.

Det är enligt utskottets mening

utomordentligt tveksamt om endast en

formell prövning av det angivna slaget

kan anses tillgodose kravet på

domstolsprövning enligt

Europakonventionens artikel 6.

Utskottet delar därför den i motion T1

(m) uttalade uppfattningen att

möjlighet till sakprövning av en

rättslig instans måste ges vid

överklagande av beslut om fastställelse

av järnvägsplaner. Denna uppfattning

skall ses mot bakgrund av följande

bestämmelse (4 kap. 1 §) i regeringens

förslag till lag om byggande av

järnväg: Den som i enlighet med en

gällande järnvägsplan skall bygga en

järnväg som tillgodoser ett allmänt

transportbehov får lösa sådan mark som

enligt planen inte endast tillfälligt

skall användas för järnvägsändamål.

Det är sålunda fråga om expropriation

eller annat sådant förfogande , som det

heter i 2 kap. 18 § regeringsformen.

Och det var ju det svenska sättet att

hantera bl.a. expropriationsfrågor som

ansågs utgöra brott mot

Europakonventionens artikel 6.

Med det sagda tillstyrker utskottet

yrkande 2 i motion T1 (m) att

riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att järnvägsplaner skall

kunna prövas i en rättslig instans.

Utskottets ställningstagande innebär

att syftet med yrkande 2 i motion T2

(m) - att riksdagen avslår

regeringens förslag till

överklagandeordning och beslutar att

besvärsprövning i stället skall ske i

förvaltningsdomstol - torde få anses i

huvudsak tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under

mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande domstolsprövning av

överklagade beslut om järnvägsplaner

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

lag om byggande av järnväg, såvitt

avser 5 kap. 1 §,

dels med bifall till motion

1995/96:T1 yrkande 2 och med

anledning av motion 1995/96:T2

yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Kostnadsersättning vid

fastighetsbildningsförrättning (mom. 7)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta

Wistrand och Ulla Löfgren (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 13 börjar med Trafik-

utskottet gör och slutar med avstyrks

följaktligen bort ha följande lydelse:

Enligt vad som anförs i propositionen

får det förmodas att järnvägsbyggaren i

första hand kommer av vilja använda sig

av fastighetsbildningslagen vid

reglering av de markfrågor som blir

aktuella vid byggandet av järnväg.

Detta medför också att frågan om de

berörda fastighetsägarnas möjlighet att

bevaka sina äganderättsliga intressen i

detta sammanhang aktualiseras. Som

anförs i motionerna utgår i dag ingen

ersättning för de omkostnader som

parterna har i samband med en

fastighetsbildningsförrättning. För en

järnvägsbyggare med tillgång till egen

juridisk kompetens torde detta inte

utgöra något problem. Det finns däremot

en uppenbar risk för att de enskilda

fastighetsägarna inte kommer att ha

tillgång till motsvarande kompetens vid

förrättningen. Denna obalans kan

medföra att förrättningen upplevs som

orättvis av fastighetsägarna och kan

leda till att frågan om markinlösen får

sin egentliga prövning först i

fastighetsdomstol.

I motion 1995/96:T2 (m) uppmärksammas

vidare ett oklart rättsläge i de fall

en markägare vill utnyttja möjligheten

att gå till domstol för att pröva

frågan om markinlösen. Om Banverket

redan ansökt om reglering enligt

fastighetsbildningslagen i ett ärende

kan fastighetsägarens möjlighet till

markinlösen blockeras tills frågan

behandlats av

fastighetsbildningsmyndigheten.

Trafikutskottet anser att de två

sålunda behandlade frågorna bör bli

föremål för vidare överväganden. En

strävan bör därvid vara att uppnå ett

för den enskilde mer rättssäkert

förfarande vid

fastighetsbildningsmyndigheten och

säkerställa fastighetsägarens möjlighet

att välja markinlösen vid domstol i

stället för markreglering enligt

fastighetsbildningslagen.

Vad utskottet sålunda anfört - och som

innebär att motionerna T1 (m) yrkande

3 och T 2 (m) yrkande 3 tillstyrks -

bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande kostnadsersättning

vid fastighetsbildningsförrättning

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:T1 yrkande 3 och

1995/96:T2 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Propositionens lagförslag

1 Lag om byggande av järnväg

2 Lag om ändring i

fastighetsbildningslagen (1970:988)

3 Lag om ändring i vattenlagen

(1983:291)

4 Lag om ändring i lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser

m.m.

5 Lag om ändring i anläggningslagen

(1973:1149)

Bostadsutskottets yttrande

1995/96:BoU2y

Lag om byggande av järnväg

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har den 26 oktober 1995

berett bostadsutskottet tillfälle att

senast den 9 november 1995 avge

yttrande över proposition 1995/96:2 Lag

om byggande av järnväg jämte motioner.

Bostadsutskottet behandlar i sitt

yttrande lagförslaget och motionerna

endast i de avseenden som kan anses

beröra utskottets beredningsområde.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att byggande

av järnväg skall regleras i en särskild

lagstiftning, kopplad till

naturresurslagen och med nära

anknytning till plan- och bygglagen.

Lagstiftningen innebär bl.a. krav på

miljökonsekvensbeskrivningar vid

byggande av järnväg och en rätt till

inlösen av mark för järnvägsändamål i

vissa fall. I propositionen föreslås

vidare lättnader i

fastighetsbildningslagens skydds- och

marköverföringsregler vid byggande för

järnvägsändamål i vissa fall samt en

ändring i vattenlagen. Slutligen

föreslås vissa följdändringar i

naturresurslagen och i

anläggningslagen.

Motionerna

I yttrandet behandlas följande

motionsyrkanden.

1995/96:T1 av Per Westerberg m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Banverkets dubbla roll,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett för den

enskilde mer rättssäkert förfarande hos

fastighetsbildningsmyndigheten,

4. att riksdagen beslutar om en sådan

ändring av den föreslagna

lagstiftningen att spårväg och

tunnelbana inte kommer att omfattas av

krav på järnvägsplan.

1995/96:T2 av Anders Björck m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Banverkets dubbla roll,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett för den

enskilde mer rättssäkert förfarande hos

fastighetsbildningsmyndigheten.

1995/96:T3 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformning, omfattning och

genomförande av

miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om

bl.a. byggande av nya järnvägar,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ny lagstiftning angående

miljökonsekvensbeskrivningar i enlighet

med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen har under de senaste åren

fattat beslut som innebär att stora

investeringar skall göras i järnvägens

infrastruktur. Vissa befintliga

järnvägar skall rustas upp och flera

nya järnvägssträckningar kommer att

öppnas. De planerade investeringarna i

järnvägsnätet förutsätter att ny mark

tas i anspråk och att åtgärder vidtas

som kan innebära inskränkningar i

nyttjandet av fastigheter i anslutning

till järnvägen.

I samband med planering och

genomförande av järnvägsutbyggnader

under senare tid har vissa problem

kommit att uppmärksammas. Dessa problem

anses ha samband med att ett

sammanhållande planeringsinstrument för

järnvägsbyggande saknas. Riksdagen tog

i ett tillkännagivande till regeringen

upp denna fråga hösten 1993 (se bet.

1992/93:FiU1 s. 90, yttr. TU2y).

Riksdagen anförde att regeringen

skyndsamt borde utreda frågan om

införandet av en banlag med väglagen

som förebild. Syftet med en banlag

angavs vara att påskynda

beslutsprocessen vid järnvägsbyggen.

Det nu framlagda regeringsförslaget är

avsett att tillgodose behovet av ett

planerings- och genomförandeinstrument

vid byggande av järnväg. I syfte att

underlätta bl.a. förvärv av mark för

järnvägsutbyggnaden föreslås vidare

lättnader i fastighetsbildningslagens

skydds- och marköverföringsregler.

Genom lagen kan också EU:s krav på att

miljökonsekvensbeskrivningar skall

göras vid byggande av järnvägslinjer

tillgodoses.

Allmänt om lagförslaget

Bostadsutskottet kan inledningsvis

instämma i uppfattningen att avsaknaden

av ett instrument för planering och

styrning av järnvägsutbyggnaden kan

leda till problem för berörda parter.

Som anförs i propositionen är nuvarande

ordning, som ibland innebär att

expropriationsförfarandet används som

ett planeringsinstrument, i flera

avseenden olämplig. Det finns således

ett behov av ett förfarande som på ett

tidigt stadium ger möjlighet till insyn

och prövning av ett järnvägsprojekt.

Detta ger också förutsättningar för en

genomförandeprocedur med markförvärv

och fastighetsbildningsåtgärder som

uppfyller krav på rättssäkerhet och

effektivitet.

Ett planeringsinstrument som

tillgodoser de behov som finns i

samband med järnvägsprojekt kan

sannolikt utformas med olika

utgångspunkter. Krav bör givetvis kunna

ställas på att planeringen blir

effektiv från sektorssynpunkt.

Samtidigt måste markanvändningsfrågor

av allmänt intresse ges en allsidig

belysning som ger grund för avvägning

mellan olika intressen. Sett ur

bostadsutskottets perspektiv bör

markanvändningsplaneringen normalt ske

med utgångspunkt i de förutsättningar

som ges i plan- och bygglagen (PBL)

samt i naturresurslagen (NRL).

Planinstrumenten i PBL bör således

utnyttjas för att ge möjlighet till

insyn och inflytande över planläggning

av mark och vatten samt över

lokaliseringen av bebyggelse,

anläggningar och infrastruktur. Det bör

i detta sammanhang erinras om att den

fysiska planeringen i första hand är en

kommunal uppgift. Detta innebär att de

olika sektorsöverväganden som sker i

andra former än vad som stadgas i PBL

bör samordnas med den kommunala

planeringsprocessen.

I den föreslagna lagen om byggande av

järnväg finns vissa kopplingar till NRL

och PBL. Bestämmelserna i 2 och 3 kap.

i NRL föreslås bli tillämpliga vid

prövning av ärenden enligt den nya

lagen. Järnvägsplanen skall innehålla

en miljökonsekvensbeskrivning enligt

bestämmelserna i 5 kap. i NRL.

Järnvägen får enligt lagförslaget inte

byggas i strid med detaljplan och

områdesbestämmelser. Enligt

bostadsutskottets mening bör de

föreslagna kopplingarna ge

förutsättningar för att mark- och

planlagstiftningens bestämmelser skall

beaktas vid järnvägsplaneringen. Såvitt

bostadsutskottet kan bedöma kan det

emellertid ibland komma att uppstå

samordningsproblem mellan

järnvägsplaneringen med stöd av den nya

lagen och kommunernas planering enligt

PBL. Det kan nämligen inte uteslutas

att önskemålen om en järnvägsutbyggnad

ibland kan komma att stå i konflikt med

den kommunala planeringen, exempelvis

som den kommer till uttryck i en

översiktsplan. I dessa fall är det

givetvis angeläget att ett samråd

tidigt kan komma till stånd.

Enligt lagförslaget skall den som

upprättar en järnvägsplan samråda med

sakägare och andra som kan ha ett

väsentligt intresse i ärendet. Insynen

i planeringsförfarandet skall vidare

garanteras genom att järnvägsplanen

skall ställas ut för granskning.

Bostadsutskottet anser det vara

angeläget att såväl samrådet som

utställningsförfarandet genomförs på

ett sådant sätt att insynen i

planeringen underlättas. Detta torde

bl.a. innebära att

utställningslokalerna skall vara lika

lättillgängliga som vid utställning av

kommunala planer och att järnvägsplanen

ställs ut på de berörda orterna.

Sedan några år tillbaka pågår ett

arbete med att utveckla och revidera

den mark- och planlagstiftning som i

sin huvudsakliga utformning trädde i

kraft år 1987. Bestämmelserna i NRL är

föremål för översyn i samband med

arbetet med att utarbeta en miljöbalk.

Plan- och byggutredningen har sedan år

1993 i flera etapper redovisat

resultatet av sitt arbete med en

översyn av PBL. Ett riksdagsbeslut om

ändringar rörande bl.a. systemet för

tillsyn och kontroll av byggandet

fattades våren 1994. Förslag om en

utveckling av den kommunala

översiktsplaneringen är för närvarande

föremål för riksdagsbehandling.

I den nu aktuella propositionen anges

att vissa frågor, bl.a. vad gäller val

av fastställelsemyndighet för

järnvägsplanen och frågan om tidigare

prövning av infrastrukturprojekt, bör

tas upp för ytterligare överväganden i

samband med ställningstagande till

Miljöorganisationsutredningens och PBL-

utredningens förslag. Bostadsutskottet

instämmer i denna bedömning. Enligt

utskottets mening får det också anses

vara naturligt att även övriga problem

som kan uppstå i frågor som rör bl.a.

samordningen mellan den kommunala

planeringen och sektorplaneringen för

järnvägsutbyggnad uppmärksammas i

samband med det pågående arbetet. Även

andra utredningar kan få betydelse för

ytterligare överväganden om formerna

för järnvägsplanering liksom övrig

sektorsplanering inom trafikområdet.

Regeringen anger i propositionen att

ställningstagandena från bl.a.

Kommunikationskommittén och

Regionberedningen bör beaktas i

sammanhanget.

Bostadsutskottet anser

sammanfattningsvis att en strävan bör

vara att samordna sektorsplaneringen

enligt den nya lagen om byggande av

järnväg med den kommunala

markanvändningsplaneringen.

Utgångspunkten bör därvid vara att

järnvägsplaneringen anpassas till de

förutsättningar som ges av den

sektorsövergripande planering som sker

med stöd av PBL. Med denna utgångspunkt

bör förslaget om att införa en lag om

byggande av järnväg kunna vinna

riksdagens bifall. Bostadsutskottet

anser dock att det på sikt finns skäl

att på nytt överväga formerna för den

sektorsinriktade trafikplaneringen i de

avseenden som den har betydelse för

markanvändningsplaneringen. Det finns

därvid skäl att överväga en starkare

koppling till PBL för de planinstrument

som finns såväl i väglagen som i det nu

aktuella lagförslaget om

järnvägsplanering.

Utskottet övergår nu till att överväga

frågor om den närmare utformningen av

bestämmelserna i lagen som

uppmärksammats i motioner.

Banverkets dubbla roll

Enligt lagförslaget skall Banverket i

avvaktan på vidare överväganden vara

den myndighet som fastställer

järnvägsplaner. Eftersom Banverket är

landets dominerande järnvägsbyggare

innebär regleringen att verket i många

fall kommer att fastställa sina egna

planer. Denna dubbla roll för Banverket

ifrågasätts i motionerna 1995/96:T1 (m)

yrkande 1 och 1995/96:T2 (m) yrkande 1.

Motionärerna anser att den föreslagna

ordningen är betänklig från

rättssäkerhetssynpunkt och inte ger

några garantier för ett opartiskt

agerande från fastställelsemyndighetens

sida. I motionerna föreslås att

riksdagen i ett tillkännagivande till

regeringen förordar att frågan blir

föremål för vidare uppmärksamhet.

Bostadsutskottet instämmer i att den

valda ordningen för fastställelse av

järnvägsplaner kan ifrågasättas ur

olika aspekter. Som klart framgår av

propositionen anser emellertid även

regeringen att den valda

fastställelseordningen är mindre

lämplig och bör bli föremål för vidare

överväganden. Bakgrunden till att

regeringen valt att tills vidare ändå

föreslå Banverket som

fastställelsemyndighet anges vara att

det i avvaktan på olika pågående

överväganden ansetts olämpligt att

bygga upp nödvändig kompetens på någon

i dag befintlig myndighet, exempelvis

länsstyrelsen. Regeringen anser att

framför allt en fortsatt analys av

lämpligheten att inrätta miljödomstolar

på olika nivåer samt ställningstagandet

till Regionberedningens förslag bör

avvaktas. Lagrådet har vid sin prövning

av lagförslaget godtagit regeringens

skäl för den valda ordningen. Även

bostadsutskottet anser att lagförslaget

i aktuell del kan godtas på de angivna

grunderna. Något tillkännagivande

enligt motionsförslagen synes inte vara

erforderligt eftersom frågan redan är

uppmärksammad av regeringen.

Kostnadsersättning vid

fastighetsbildningsförrättning

I två motionsyrkanden, 1995/96:T1 (m)

yrkande 3 och 1995/96:T2 (m) yrkande 3,

föreslås riksdagen i ett

tillkännagivande till regeringen

förorda ett för den enskilde mer

rättssäkert förfarande hos

fastighetsbildningsmyndigheten i

samband med förrättning vid en

järnvägsutbyggnad. Vad motionärerna

avser är det förhållandet att en

enskild fastighetsägare som berörs av

en järnvägsutbyggnad inte har rätt

till ersättning för sina kostnader för

ombud vid den

fastighetsbildningsförrättning som kan

bli aktuell i sammanhanget. Detta anses

begränsa fastighetsägarens möjligheter

att tillvarata sina äganderättsliga

intressen i förhållande till Banverket

som regelmässigt företräds av ombud med

stor sakkunskap.

Frågan om sakägares rätt till

ersättning för kostnader vid

fastighetsbildningsförrättning

behandlades av bostadsutskottet hösten

1992 i samband med förslag om vissa

ändringar i fastighetsbildningslagen

(prop. 1991/92:

127, bet. 1992/93:BoU1 s. 6). I detta

sammanhang beslutade riksdagen att

sakägare vid överklagande av

fastighetsbildningsmyndighetens beslut

skulle ges rätt till ersättning för

sina rättegångskostnader i högre

instans i större omfattning än vad som

dittills varit fallet. I frågan om

ersättning borde utgå även vid

förrättning vid

fastighetsbildningsmyndigheten anförde

emellertid utskottet bl.a.:

Enligt utskottets mening är det viktigt

att förrättningsförfarandet även

framgent kännetecknas av snabbhet och

enkelhet samt låga kostnader. Om rätt

till kostnadsersättning skulle införas

kan befaras att förrättningarna kommer

att ta längre tid till en högre kostnad

utan att några egentliga fördelar

kommer att uppnås. Problemet med

ojämbördiga parter bör kunna mötas med

utökade rådgivnings- och

utredningsinsatser.

Bostadsutskottet vill utöver vad som

anförs i ovanstående citat erinra om

att förfarandet vid

fastighetsbildningsmyndighet i

avgörande hänseenden skiljer sig från

vad som gäller vid domstol.

Fastighetsbildningsmyndigheten har till

skillnad från domstol skyldighet till

s.k. officialprövning, vilket innebär

att myndigheten aktivt skall verka för

utredningen, om nödvändigt med hjälp av

sakkunniga. Till myndighetens uppgift

hör också att bistå sakägare med råd

och upplysningar. Detta förhållande,

tillsammans med den nämnda möjligheten

för sakägare att vid ett överklagande

erhålla ersättning för

rättegångskostnaderna, talar enligt

utskottets mening för att berörda

fastighetsägare på ett

tillfredsställande sätt skall kunna

bevaka sina äganderättsliga intressen

även vid en reglering som gäller en

järnvägsutbyggnad. Då det ofta kan

ligga i både järnvägsbyggarens och

fastighetsägarens intresse att reglera

markfrågorna genom förrättning enligt

fastighetsbildningslagen bör det

dessutom kunna träffas frivilliga

överenskommelser dem emellan i frågor

om ersättning för kostnader i samband

med förrättningen. Slutligen bör

erinras om fastighetsägarens möjlighet

att väcka talan om inlösen enligt

expropriationslagen. Vid markreglering

enligt denna ordning utgår ersättning

för fastighetsägarens

rättegångskostnader.

Med hänvisning till det anförda anser

bostadsutskottet att motionerna

1995/96:T1 (m) yrkande 3 och 1995/96:T2

(m) yrkande 3 kan avstyrkas. Det får

emellertid förutsättas att regeringen i

lämplig ordning följer även frågan om

hur fastighetsägarnas möjlighet att

bevaka sina intressen påverkas när den

nya lagen vunnit praktisk tillämpning.

Lagens tillämpningsområde

I lagförslaget anges att vad som

föreskrivs om järnväg också skall

tillämpas på tunnelbana och spårväg.

Denna fråga tas upp i motion 1995/96:T1

(m). I motionens yrkande 4 föreslås en

sådan ändring i lagförslaget att

spårväg och tunnelbana inte kommer att

omfattas av krav på järnvägsplan.

Motionärerna anför att

förutsättningarna för anläggande av

järnväg respektive spårväg och

tunnelbana är vitt skilda. Det

framhålls bl.a. att spåranläggningarna

i de senare fallen så gott som

uteslutande berör en och samma kommun.

Detta innebär enligt motionärernas

mening att planläggningen bättre kan

skötas inom ramen för den ordinarie

kommunala planeringen.

Som framgått ovan anser

bostadsutskottet att PBL:s

planinstrument i normalfallet skall

användas för markanvändningsplanering

av allmänt intresse. Detta utesluter

inte att en mer detaljerad planering

utifrån sektorsbehoven samtidigt

behöver genomföras för att åstadkomma

en effektiv genomförandeprocess. Kravet

på järnvägsplan innebär också att

järnvägsbyggaren måste redovisa bl.a.

en miljökonsekvensbeskrivning och

planerade skyddsåtgärder. Vad gäller

byggande av järnväg, tunnelbana och

spårväg inom detaljplanelagt område kan

i och för sig anföras att en allsidig

prövning och planering av projektet

borde kunna ske inom ramen för

detaljplanearbetet, men vissa

begränsningar av denna möjlighet

framhålls i propositionen. Regeringen

hänvisar således till att

Regeringsrätten i ett avgörande

fastslagit att endast anläggningar som

kan omfattas av kraven i 3 kap. PBL -

om krav på byggnader m.m. - måste

utföras i enlighet med bestämmelserna i

detaljplan eller områdesbestämmelser.

Anläggningar som inte är angivna i 8

kap. PBL - om bygglov m.m. - anses

kunna utföras utan att bestämmelser i

detaljplan behöver iakttas. Regeringen

anför i propositionen att frågan

behöver utredas vidare. Tills vidare

förordas att lagen ges den föreslagna

omfattningen, dvs. inklusive

tunnelbanor och spårvägar.

Även bostadsutskottet anser att den

fråga om detaljplanens tillämpning på

järnvägar och vissa anläggningar som

aktualiseras genom Regeringsrättens

avgörande bör bli föremål för vidare

överväganden. Därvid kan inte uteslutas

möjligheten att genomföra sådana

ändringar i PBL att lagen om

järnvägsbyggande kan behöva revideras i

vissa avseenden. På de grunder som

regeringen angivit i propositionen

anser utskottet emellertid att de

föreslagna bestämmelserna om lagens

tillämpningsområde nu bör accepteras.

Motion 1995/96:T1 (m) yrkande 4 bör

således avstyrkas.

Krav på miljökonsekvensbeskrivningar

Bostadsutskottet tar i yttrandet

avslutningsvis upp vad i motion

1995/96:

T3 (mp) föreslagits om

miljökonsekvensbeskrivningar.

Motionärerna förordar att riksdagen i

ett tillkännagivande till regeringen

bör göra vissa uttalanden om

utformning, omfattning och genomförande

av miljökonsekvensbeskrivningar i fråga

om bl.a. byggande av nya järnvägar samt

begära förslag om ny lagstiftning på

området.

Som bostadsutskottet uppfattat

yrkandena i motionen avser de vilka

generella krav som bör ställas på

miljökonsekvensbeskrivningar, således

inte endast vad avser

järnvägsutbyggnader. Frågan om vilka

krav som skall ställas på

miljökonsekvensbeskrivningar i olika

sammanhang har varit föremål för

överväganden i samband med arbetet med

att utarbeta en miljöbalk.

Miljöskyddskommittén lämnade förslag i

frågan i sitt huvudbetänkande (SOU

1993:27). För närvarande pågår ett

arbete med att utveckla och komplettera

tidigare förslag till miljöbalk inom

ramen för

Miljöorganisationsutredningens

beredning. Bostadsutskottet anser att

pågående överväganden bör avvaktas och

förordar därför att motion 1995/96:T3

(mp) avstyrks.

Stockholm den 9 november 1995

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing

(m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson

(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Sten

Andersson (m), Marianne Carlström (s),

Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist

(s), Stig Grauers (m), Erling Bager

(fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg

(v), Lilian Virgin (s), Per Lager (mp),

Ulf Björklund (kds), Carina Moberg (s)

och Ulla Löfgren (m).

Avvikande meningar

1. Banverkets dubbla roll

Knut Billing, Sten Andersson, Stig

Grauers och Ulla Löfgren (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som

under rubriken Banverkets dubbla roll

börjar med Bostadsutskottet instämmer

och slutar med av regeringen bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer med vad i

de aktuella motionerna anförts om

vikten av att garantera rättssäkerheten

i samband med fastställelse av

järnvägsplan. Den valda ordningen med

Banverket som fastställelsemyndighet

kan inte anses tillgodose detta krav.

Regeringen bör därför anmodas att

snarast överväga frågan och därefter

återkomma till riksdagen med ett

förslag om en ordning för fastställelse

av järnvägsplan som bättre kan

tillgodose berättigade krav på statens

myndighetsutövning. Detta bör riksdagen

med anledning av motionerna 1995/96:T1

(m) yrkande 1 och 1995/96:T2 (m)

yrkande 1 som sin mening ge regeringen

till känna.

2. Kostnadsersättning vid

fastighetsbildningsförrättning

Knut Billing, Sten Andersson, Stig

Grauers och Ulla Löfgren (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som

under rubriken Kostnadsersättning vid

fastighetsbildningsförrättning börjar

med Frågan om och slutar med

praktisk tillämpning bort ha följande

lydelse:

Enligt vad som anförs i propositionen

får det förmodas att järnvägsbyggaren i

första hand kommer av vilja använda sig

av fastighetsbildningslagen vid

reglering av de markfrågor som blir

aktuella vid byggandet av järnväg.

Detta medför också att frågan om de

berörda fastighetsägarnas möjlighet att

bevaka sina äganderättsliga intressen i

detta sammanhang aktualiseras. Som

anförs i motionerna utgår i dag ingen

ersättning för de omkostnader som

parterna har i samband med

fastighetsbildningsförrättning. För en

järnvägsbyggare med tillgång till egen

juridisk kompetens torde detta inte

utgöra något problem. Det finns däremot

en uppenbar risk för att de enskilda

fastighetsägarna inte kommer att ha

tillgång till motsvarande kompetens vid

förrättningen. Denna obalans kan

medföra att förrättningen upplevs som

orättvis av fastighetsägarna och leda

till att frågan om markinlösen får sin

egentliga prövning först i

fastighetsdomstol.

I motion 1995/96:T2 (m) uppmärksammas

vidare ett oklart rättsläge i de fall

en markägare vill utnyttja möjligheten

att gå till domstolen för att pröva

frågan om markinlösen. Om Banverket

redan ansökt om reglering enligt

fastighetsbildningslagen i detta ärende

kan fastighetsägarens möjlighet att

välja markinlösen enligt

expropriationslagen blockeras tills

frågan behandlats av

fastighetsbildningsmyndigheten.

Bostadsutskottet anser att de två

ovanstående frågorna bör bli föremål

för vidare överväganden. En strävan bör

därvid vara att uppnå ett för den

enskilde mer rättssäkert förfarande vid

fastighetsbildningsmyndigheten och

säkerställa fastighetsägarnas möjlighet

att välja markinlösen vid domstol i

stället för markreglering enligt

fastighetsbildningslagen. Detta bör

riksdagen med anledning av motionerna

1995/96:T1 (m) yrkande 3 och 1995/96:T2

(m) yrkande 3 som sin mening ge

regeringen till känna.

3. Lagens tillämpningsområde

Knut Billing, Sten Andersson, Stig

Grauers och Ulla Löfgren (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som

under rubriken Lagens

tillämpningsområde börjar med Som

framgått och slutar med således

avstyrkas bort ha följande lydelse:

Som framgått ovan anser

bostadsutskottet att PBL:s

planinstrument i normalfallet skall

användas för markanvändningsplanering

av allmänt intresse. Vad gäller

utbyggnad av tunnelbana och spårväg

synes inte några tungt vägande skäl

föreligga att frångå denna ordning.

Eftersom utbyggnaden oftast berör

endast en kommun föreligger inte något

behov av samordning med andra kommuners

planering. Nödvändig planering av

järnvägsprojektet kan därför ske inom

ramen för kommunens normala mark

användningsplanering med stöd av de

planinstrument som finns i PBL.

Vad bostadsutskottet anfört i denna

fråga innebär ett bifall till motion

1995/96:T1 (m) yrkande 4. Det bör

således ankomma på trafikutskottet att

föreslå en sådan ändring i lagförslaget

att tunnelbana och spårväg inte

omfattas av kravet på järnvägsplan.

4. Krav på miljökonsekvensbeskrivningar

Per Lager (mp) anser att den del av

utskottets yttrande som under rubriken

Krav på miljökonsekvensbeskrivningar

börjar med Som bostadsutskottet och

slutar med (mp) avstyrks bort ha

följande lydelse:

Frågan om vilka krav som bör ställas

på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i

olika sammanhang har aktualiserats

genom det nu aktuella förslaget till

lag om byggande av järnväg.

Lagförslaget uppvisar vad gäller kraven

på MKB flera brister. Bostadsutskottet

instämmer i vad som i motion 1995/96:T3

(mp) anförts om behovet av att utveckla

kraven på MKB både vid byggande av

järnväg och vid övriga betydande

företag som riskerar att påverka

miljön. De grundläggande krav som bör

ställas på MKB för att de skall kunna

tillgodose behovet av ett relevant

beslutsunderlag kan sammanfattas på

följande sätt:

- MKB bör upprättas av en från

exploateringsföretaget fristående

instans. Detta krav uppfylls inte i det

nu aktuella förslaget om lag för

byggande av järnväg.

- MKB bör göras för flera

exploateringsalternativ, däribland ett

alternativ som bedöms vara den bästa

lösningen ur miljösynpunkt. Även

alternativet icke-exploatering bör

analyseras.

- MKB bör presenteras på offentliga

utfrågningar där möjlighet ges för

allmänheten och miljörörelserna att

granska och diskutera alternativen.

- MKB bör kunna överklagas och

överprövas.

Bostadsutskottet anser att riksdagen i

ett tillkännagivande till regeringen

bör ställa sig bakom vad i motion

1995/96:T3 (mp) anförts om utformning,

omfattning och genomförande av MKB samt

begära ett förslag om ny lagstiftning

som uppfyller dessa krav.

Innehållsförteckning

Sammanfattning.........................

.......................................

.............. 1

Propositionen..........................

.......................................

................. 2

Motionerna.............................

.......................................

.................. 2

Yttrande från

bostadsutskottet.......................

.................................. 3

Utskottet..............................

.......................................

..................... 3

1

Inledning..............................

.......................................

............. 3

2 Propositionens huvudsakliga

innehåll...............................

....... 4

3 Huvuddrag i förslaget till lag om

byggande av järnväg ........... 4

4 Motionsförslag

.......................................

................................. 6

4.1 Tillämpningsområde enligt

förslaget till lag om

byggande av järnväg

.......................................

.................. 6

4.2

Miljökonsekvensbeskrivningar...........

................................ 6

4.3 Banverkets dubbla

roll...................................

..................... 6

4.4 Domstolsprövning av överklagade

beslut

om

järnvägsplaner.........................

......................................

7

4.5 Kostnadsersättning vid

fastighetsbildningsförrättning........

7

5 Bostadsutskottets

yttrande...............................

......................... 7

6 Utskottets

ställningstagande......................

............................... 8

6.1 Allmänna

synpunkter.............................

............................. 8

6.2 Tillämpningsområde enligt

förslaget till lag

om byggande av

järnväg................................

................... 9

6.3

Miljökonsekvensbeskrivningar...........

................................ 9

6.4 Banverkets dubbla

roll...................................

................... 10

6.5 Domstolsprövning av överklagade

beslut

om

järnvägsplaner.........................

.....................................

11

6.6 Lagförslagen i

övrigt.................................

........................ 12

6.7 Kostnadsersättning vid

fastighetsbildningsförrättning...... 12

Hemställan.............................

.......................................

.......... 13

Reservationer..........................

.......................................

................ 14

Bilaga 1

Propositionens

lagförslag.............................

............................. 20

Bilaga 2

Bostadsutskottets yttrande

1995/96:BoU2y..........................

.... 32

Gotab, Stockholm 1995