Bet. 1995/96:UU1

Utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU01

FN inför framtiden

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

UU1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1995/96:40

FN inför framtiden samt motioner väckta med anledning av skrivelsen.

Därtill behandlas ett antal motionsyrkanden från den allmänna motionsti-

den 1994/95. Motionerna tar bl.a. upp den huvudsakliga inriktningen på

FN:s arbete, världsorganisationens finansiella kris, reformbehovet, det

konfliktförebyggande och fredsfrämjande arbetet samt frågor rörande

skyddet av de mänskliga rättigheterna. Utskottet besvarar eller avstyrker

samtliga motionsyrkanden.

Utskottet framhåller att FN, det kanske viktigaste av alla organ som

Sverige verkar inom, förtjänar ett större utrymme i riksdagen. Regeringens

skrivelse om FN inför framtiden borde mot denna bakgrund inte vara en

engångsföreteelse med anledning av FN:s 50-årsfirande. En mer regelbun-

det återkommande skrivelse till riksdagen skulle öka riksdagens möjlighe-

ter att regelbundet följa och debattera de numera snabbt föränderliga förut-

sättningarna för FN:s mångskiftande verksamhet.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:40

FN inför framtiden till handlingarna.

Till betänkandet har fogats 2 reservationer och 5 särskilda yttranden.

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 1995/96:40 FN inför framtiden lämnas en redogö-

relse för Förenta nationernas verksamhet och olika aspekter av svensk FN-

politik inför FN:s 50-årsjubileum hösten 1995. Efter en lägesbeskrivning

av FN inför jubileet följer en redovisning av huvudfrågorna i FN:s verk-

samhet med speciell inriktning på reformprocesserna. I ett avslutande

avsnitt sammanfattas några huvudlinjer i regeringens syn på FN-

medlemskapet och vad den vill göra för att stärka FN och förutsättningarna

för globalt samarbete inför 2000-talet.

Motionerna

1994/95:U401 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetet för ett handlingskraftigt FN och förstärkning av FN-

organen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utbyggd konfliktförebyggande organisation inom FN,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att inrätta en FN-styrka,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökad samordning mellan FN och regionala organ,

t.ex. OSSE, för att åstadkomma ett bättre resursutnyttjande,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av ett säkerhetsråd för hållbar utveckling,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om FN:s auktoritet när det gäller att följa upp och beivra brott

mot internationella miljökonventioner.

1995/96:U1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationella transaktionsskatter i avsnittet Nya inkomstkäl-

lor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den demokratiska insynen i Världsbankens verksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansieringen av Sveriges fredsbevarande insatser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en särskild MR-rapportör i Colombia,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om folkrörelsernas delaktighet i FN:s verksamhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomens medverkan i FN-arbetet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om u-ländernas representation i FN:s säkerhetsråd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnkonventionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationella brottsdomstolar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om att Sverige måste klargöra att svensk trupp inte kommer att

medverka i militära aktioner som inte har stöd i FN-beslut,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om tjänstetillsättningssystemet när det gäller att tillgodose

behovet av såväl ökad kompetens som förbättrad kvinnorepresentation

inom FN,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om att ett ekonomiskt säkerhetsråd bör förberedas via svenska

initiativ inom FN-arbetet.

1995/96:U2 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om FN:s hu-

vuduppgifter.

1995/96:U3 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige aktivt skall driva att FN än mer skall inrikta sitt

arbete på att på ett tidigt stadium försöka förebygga konflikter och kriser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ställa personella resurser till FN:s förfogande för t.ex. med-

larinsatser och rådgivning i förebyggande syfte,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges beredvillighet att även i framtiden generöst bidra till

FN:s finansiering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avvisande av regeringens resonemang om eventuella nedskär-

ningar av Sveriges bidrag till FN under 1996--98.

1995/96:U4 av Bodil Francke Ohlsson och Marianne Samuelsson (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall prioritera humanitära, konfliktförebyggande

och fredsbevarande insatser direkt under FN:s mandat,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall ompröva om observatörskap i VEU är fören-

ligt med Sveriges alliansfrihet och neutralitet.

1995/96:U5 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Sverige skall verka för en internationell miljödomstol där såväl länder som

organisationer har talerätt.

1995/96:U6 av Helena Nilsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en tydligare prioritering av miljöfrågorna i FN-arbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i mo-

tionen anförts om svenska strävanden för global hållbar utveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett råd för hållbar utveckling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett råd för välfärdsutveckling,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU-medlemskapets möjligheter för Sveriges FN-politik,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling av en regional nivå inom FN-systemet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om FN:s konfliktförebyggande verksamhet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en central stab för ledning av FN-operationer bör etableras

inom FN,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att etablera SWEDINT som ett FN:s centrum för militär freds-

bevarande officersutbildning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om FN-organens samordnande roll för internationella utveck-

lingsinsatser,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om alternativ finansiering av FN:s verksamhet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-

nen anförts om att stärka kvinnors och ungdomars inflytande inom FN-

systemet.

Utskottet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Samtidigt som Förenta nationerna 1995 firar sitt 50-årsjubileum står

världsorganisationen inför större utmaningar, förhoppningar och krav än

någonsin tidigare. Jubileet har föranlett regeringen att i skrivelse

1995/96:40 FN inför framtiden på ett sammanfattande sätt beskriva

världsorganisationens verksamhet och ge sin syn på FN-medlemskapet och

på vad regeringen vill göra för att stärka FN och på förutsättningarna för

globalt samarbete inför 2000-talet. Bland de aspekter på FN som särskilt

belyses hör reformbehovet och FN:s finansiella kris, de fredsfrämjande

insatserna, arbetet för att främja de mänskliga rättigheterna, utvecklings-

samarbetet och de humanitära insatserna, nedrustningsfrågorna, miljön

samt de stora FN-konferenserna. I det följande görs en kortfattad samman-

fattning av skrivelsens innehåll med tonvikt särskilt på vad regeringen

anför om Sverige och FN.

I dagens internationella miljö med dess snabba globalisering på alla plan

har det blivit allt svårare för enskilda stater att på egen hand möta de poli-

tiska, sociala och ekologiska utmaningar som människor ställs inför. Fat-

tigdom och social misär, flyktingströmmar, miljöförstöring, undertryckan-

de av mänskliga rättigheter m.m. hotar människors säkerhet och kräver

insatser över nationsgränserna. Ett stärkt och förnyat FN är en förutsätt-

ning för fred, säkerhet, för hållbar utveckling, för social rättvisa och ett li

i värdighet för alla människor.

Ett flertal konflikter, ofta av intern karaktär, liksom nya humanitära ka-

tastrofer, kräver snabba och aktiva insatser från världens stater. Genom

öst-väst-konfliktens slut har FN:s säkerhetsråd nu också förutsättningar att

spela den roll som FN-stadgan förutsett. Världsorganisationens ständigt

nya uppgifter motsvaras emellertid inte av den polititiska vilja hos med-

lemsstaterna som skulle erfordras för att också ge FN tillräckliga resurser

för att lösa uppgifterna. Samtidigt har FN:s utgifter för de fredsbevarande

operationerna stigit explosionsartat. FN:s effektivitet ifrågasätts, liksom

möjligheterna generellt för globalt multilateralt samarbete. Medlemsstater-

nas kortsiktiga intressen försvårar överenskommelser om nödvändiga

reformer av organisationen.

Regeringen framhåller i skrivelsen att FN:s motgångar i bl.a. Rwanda

och det forna Jugoslavien och organisationens finansiella kris inte får

skymma det faktum att organisationen genom åren också med framgång

arbetat för bl.a. avkolonisering, ekonomisk och social utveckling, rust-

ningsbegränsning och främjandet av de mänskliga rättigheterna. Därtill har

FN genomfört omfattande humanitära och fredsbevarande insatser i ett

flertal länder, bl.a. El Salvador, Moçambique och Namibia. Till världsor-

ganisationens framgångar hör också utvecklingen av folkrätten, vilken

dock dagligen sätts på hårda prov.

Engagemanget för FN utgör en hörnsten i svensk utrikespolitik. Det

starka engagemanget har sin utgångspunkt i en bredare säkerhetspolitisk

bedömning än tidigare och i insikten om den praktiska betydelsen av inter-

nationell solidaritet. Sveriges bidrag genom åren till de fredsbevarande

operationerna och till FN:s ekonomiska och sociala verksamheter har i

förhållande till vårt lands storlek få motstycken.

I skrivelsen framhåller regeringen att en världsomspännande organisa-

tion behövs för att förebygga och lösa konflikter och för att utgöra ett

forum för en dialog där såväl små som stora stater kan föra sin talan. Bara

en stark global organisation som FN kan också möta de hot mot männi-

skors säkerhet och välfärd som överskrider nationalstaternas eller regio-

nernas gränser.

Regeringens avsikt är att med kraft söka bidra till att både hemma i Sve-

rige och utomlands skapa en solid tilltro till ett globalt multilateralt samar-

bete. Detta skall göras genom Sveriges eget exempel och genom svenska

ansträngningar för att stärka och effektivisera FN-systemet och dess insti-

tutioner. En demokratisering av det multilaterala samarbetet förutsätter att

demokratin utvecklas också i de enskilda staterna. Sveriges värdskap för

International IDEA, Internationella institutet för demokrati och fria val, är

ett konkret uttryck för viljan att bidra också på detta område.

Sverige deltar aktivt i utvecklingen av det europeiska samarbetet. Det

nordiska samarbetet liksom engagemanget i Europeiska unionen (EU),

Europarådet och i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE) är av stor betydelse. EU-medlemskapet låter sig väl förenas med

Sveriges globala engagemang. Regeringen anser det viktigt att EU tar

ställning i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor utifrån ett globalt per-

spektiv och i överensstämmelse med FN-stadgan. Genom sina

"gemensamma aktioner" kan EU bidra till olika FN-insatser. Regeringen

önskar på detta sätt stödja FN och bl.a. medverka till att Västeuropeiska

unionen, VEU, kan tillhandahålla personal och resurser för fredsbevarande

operationer i FN:s regi. Också genom ett fortsatt nära nordiskt samarbete

kan Sverige verka för att stärka och vitalisera FN.

I skrivelsen framhålls, som redan framkommit, behovet av reformer och

effektivare organisationer för att i framtiden kunna hävda det globala

multilaterala samarbetets betydelse. Inför FN:s 50-årsjubileum verkar

Sverige aktivt för sådana reformer. De förslag som framlagts av bl.a.

Kommissionen för globalt samarbete liksom statsministerns initiativ till en

särskild internationell samrådsgrupp utgör bidrag till detta reformarbete.

Politiskt engagemang och ledarskap krävs för att processen skall komma i

gång och leda till konkreta resultat. I skrivelsen anförs att en världskonfe-

rens 1998 skulle kunna vara en realistisk tidpunkt för beslut om ett större

sammanhållet reformpaket.

Säkerhetsrådet har, enligt FN-stadgan, det främsta ansvaret för att upp-

rätthålla internationell fred och säkerhet. Sverige deltar aktivt i den arbets-

grupp som tillsatts för att behandla frågan om en utvidgning av säkerhets-

rådet, liksom dess arbetsformer. De nordiska länderna framhöll i ett ge-

mensamt förslag i juni 1995 att de önskar se en utökning med fem nya

ständiga medlemmar till ett råd med sammanlagt omkring 23 platser. En-

ligt nordisk uppfattning får vetorätten inte försvaga rådets möjligheter att

genomföra sina uppgifter enligt FN-stadgan.

FN:s uppgift att förebygga konflikter måste prioriteras, och regeringen

avser därför att särskilt studera hur FN:s möjligheter på detta område skall

kunna stärkas. I skrivelsen hänvisas bl.a. till förslagen i generalsekretera-

rens uppmärksammade rapport En dagordning för fred och de fortsatta

ansträngningarna med att söka förstärka FN:s kapacitet i fråga om före-

byggande diplomati och tillhandahållande av fredsbevarande styrkor med

kort varsel.

De fredsbevarande operationer som vuxit fram under de senaste åren

skiljer sig från de traditionella i en rad viktiga avseenden. I skrivelsen

redovisas utförligare dessa operationers karaktär, särskilt UNPROFOR:s

verksamhet i Bosnien-Hercegovina. Sverige deltar aktivt i debatten om

nödvändiga reformer också vad avser FN:s roll på det fredsfrämjande

området. I skrivelsen anförs att regeringen har ambitionen att stärka Sve-

riges möjligheter till fred och säkerhet i omvärlden, bl.a. genom tillska-

pandet av Försvarsmaktens internationella styrka. Möjligheten att bidra till

FN:s förmåga till snabb reaktion och konfliktförebyggande verksamhet har

därvid särskilt framhållits (prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse).

Enligt skrivelsen undersöks för närvarande hur Sverige, företrädesvis i

samarbete med övriga nordiska länder, kan bidra till en förstärkning av

FN:s förmåga i detta avseende. Samtidigt påpekas att Sveriges begränsade

resurser gör att vi själva noga måste överväga vilken typ av fredsfrämjande

insatser vi i framtiden bör inrikta oss på att medverka i och i vilken form

denna medverkan bör ske. Våra förutsättningar att medverka i förebyggan-

de insatser i kontakt med enskilda organisationer förväntas enligt regering-

en kunna öka genom det i Sverige nyligen tillsatta Rådet för gemensam

säkerhet.

Sverige kommer, anförs det i skrivelsen, att fortsätta arbetet för en re-

formering av FN:s bidragsskalor och medverka till en mer kostnadseffektiv

organisation. Medlemsstaternas betalningsdisciplin måste förbättras. Även

våra egna prioriteringar inom ramen för FN-samarbetet måste noga över-

vägas.

Regeringen framhåller i skrivelsen även betydelsen av insatser på de

ekonomiska och sociala områdena för att lösa många konflikters grundor-

saker. De svenska reformansträngningarna på detta område kommer att

fortsätta, bl.a. genom att vi tillsammans med övriga nordiska länder med-

verkar till effektivare styrformer för biståndet och bättre finansieringsfor-

mer. I sammanhanget är det nödvändigt att se över de olika FN-organens

roll och mandat för att därmed också skapa ökad samordning och bättre

förutsägbarhet i biståndsflödet. Även FN:s fredsfrämjande insatser på

olika plan måste i ökad utsträckning samordnas med insatser för långsiktig

utveckling.

Sveriges framtid och säkerhet förutsätter ett fortsatt starkt engagemang i

FN. Den höga prioritet som från svensk sida ges FN-arbetet kommer till

uttryck också i Sveriges kandidatur till säkerhetsrådet för perioden 1997-

1998. Studie- och förberedelsearbete genomförs nu för att Sverige som

medlem i säkerhetsrådet skall kunna verka för att FN inriktar sig på tidiga

insatser för konfliktlösning. Konflikter måste lösas med fredliga medel i

enlighet med de olika metoder som finns angivna i FN:s stadga. Regering-

en vill värna om folkrättens vägledande roll i det multilaterala samarbetet.

Medlemskap i säkerhetsrådet skulle ge Sverige ökade förutsättningar att

bidra till respekt och ett ökat förtroende för FN och dess institutioner.

Sammanfattning av motionerna

Övergripande och institutionella frågor

I flertalet här aktuella motioner påpekas att FN-samarbetet sedan länge

varit högt prioriterat i svensk utrikespolitik. Det har funnits, och finns

alltjämt, en bred politisk samstämmighet om att internationellt samarbete i

fasta former ligger i de mindre staternas intresse. Stödet för FN och dess

verksamhet, framhålls det, är med andra ord inte partiskiljande utan åtnju-

ter tvärtom ett betydande parlamentariskt stöd. Stödet för, och insikten om,

att FN är en nödvändighet för framtida fred och säkerhet är en styrka för

Sverige, menar motionärerna.

Den kritik som riktats mot FN för passivitet, bristande effektivitet,

orättvist betalningssystem m.m. är inte desto mindre i många stycken be-

fogad, påpekas det i bl.a. motion 1995/96:U1 (v). Den slutsats som bör

dras av detta är inte att organisationen spelat ut sin roll, utan att FN tvärt-

om måste stärkas och reformeras. Många av de problem och svårigheter

människor brottas med i världen är av global natur och måste lösas med

gemensamma insatser av världens stater. Samtidigt innebär den nya

världsordningen efter det kalla krigets slut nya förväntningar på FN:s

möjligheter att lösa många av sina uppgifter.

I motion 1994/95:U401 (c), som väckts under allmänna motionstiden

och behandlar inriktningen av Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik gene-

rellt, framhålls bl.a. att det särskilt ligger i de små staternas intresse att

stärka en internationell rättsordning grundad på respekt för folkrätten.

Sveriges aktiva FN-engagemang är ett uttryck för denna strävan. Motionä-

rerna framhåller FN:s särställning i det globala samarbetet och betonar

vikten av att fortsätta verka för ett reformerat och effektiviserat FN. FN bör

förbli det centrala organet när det gäller att vaka över fred och respekt för

mänskliga rättigheter. Dess operativa kapacitet att leda sanktionsåtgärder

och fredsbevarande insatser måste förstärkas och medlemsstaternas skyl-

digheter att ställa erforderliga resurser till förfogande måste förtydligas.

Motionärerna begär ett tillkännagivande med denna innebörd (yrkande 4).

I motion 1995/96:U2 (m) anförs att en högre grad av precision och pri-

oritering i regeringens skrivelse hade varit önskvärd när det gäller FN och

FN-systemets huvuduppgifter. Enligt motionärerna bör FN nu koncentrera

sig på fyra huvuduppgifter. Den första och avgörande är säkerhetsrådets

uppgift att upprätthålla internationell fred och säkerhet. En kraftfullt för-

bättrad ledningsförmåga för humanitära och fredsbevarande operationer

efterlyses. Det behövs också större resurser för att klara anspråken på

sådana. Det ankommer på medlemsländerna att fullgöra sina förpliktelser i

detta avseende. En annan viktig huvuduppgift är att säkra folkrätten och de

grundläggande mänskliga rättigheterna.

Den tredje huvuduppgiften, samarbetet i FN:s olika underorgan, kan

enligt motionärerna förbättras genom att verksamheten koncentreras till

färre organisationer. Sverige bör ta initiativ till detta. En fjärde huvud-

uppgift för FN-systemet är enligt motion 1995/96:U2 (m) att bidra till den

uthålligt kraftiga tillväxt i u-länderna som är nödvändig för att i snabb takt

utrota fattigdomen. Motionärerna anser därtill att FN-systemet, främst

UNHCR och Unicef, måste ha ständig beredskap för att snabbt hjälpa

eller lindra verkningarna av kriser och katastrofer. I enlighet med subsidi-

aritetsprincipen bör FN koncentrera sig på de offentliga uppgifter som bäst

kan lösas på global nivå. FN kan i ökad utsträckning också delegera upp-

gifter till regionala organ. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin

mening skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om FN:s

huvuduppgifter.

I motion 1995/96:U6 (c) anförs att det hade varit önskvärt om regering-

en tagit tydligare ställning till de förslag för FN:s utveckling som framförts

i debatten, exempelvis i den s.k. Carlsson-kommissionens (Kommissionen

för globalt samarbete) rapport. Motionärerna anser att nu föreliggande

skrivelse är alltför försiktig och passiv. De önskar se Sverige i en mer

framträdande och aktiv roll i diskussionen om ett starkare FN bortom år

2000. Den svenska hållningen inför en världskonferens för reformering av

FN-systemet bör bli föremål för en förnyad riksdagsbehandling.

Motionärerna bakom motion 1995/96:U6 (c) anser vidare att kampen

mot de globala miljöhoten utgör en central uppgift för FN. Regeringens

målsättning för FN som en organisation för att möta hoten mot människors

säkerhet och välfärd bedöms som för snäv: Sverige bör verka för att FN

utvecklas till en organisation för att möta hot mot människors säkerhet,

miljö och välfärd (yrkande 1). I motionen framhålls vidare vikten av att

regeringen fullföljer den tidigare regeringens arbete med UNCED och att

Sverige fortsätter att ha höga ambitioner i det globala miljösamarbetet. Ett

riksdagens tillkännagivande begärs härom (yrkande 2).

Enligt motion 1995/96:U6 (c) bör FN-systemet organiseras i enlighet

med de av motionärerna angivna huvuduppgifterna: säkerhet, miljö och

välfärd. Särskilda råd, jämställda med det nuvarande säkerhetsrådet, bör

alltså upprättas också för miljömässigt hållbar utveckling (yrkande 3) och

välfärdsutveckling (yrkande 4). Det säkerhetsråd som finns i dag klarar

enligt motionärerna inte att hantera också dessa frågor. FN:s råd för väl-

färd föreslås utvecklas ur Ekonomiska och sociala rådet (Ecosoc).

Liknande synpunkter återfinns i motion 1994/95:U401 (c) från allmänna

motionstiden. Ett "FN:s säkerhetsråd för uthållig utveckling" skulle också

göra det möjligt, menar motionärerna, för fler av FN-systemets länder att

engagera sig i det övergripande och förebyggande fredsarbetet (yrkande 8).

I motion 1995/96:U6 (c) anförs även att FN bör skapa kraftfulla regiona-

la nivåer som på mandat av generalförsamlingen och FN:s av motionärerna

föreslagna tre råd tar ansvar för, förtydligar och implementerar fattade

beslut. Motionärerna menar att ökad decentralisering inom FN-systemet

sannolikt skulle öka legitimiteten för FN samtidigt som verksamheten både

skulle rationaliseras och demokratiseras. På det europeiska planet bör

OSSE utvecklas till en regional FN-nivå. Det som anförs i motionen här-

vidlag föreslås bli föremål för ett riksdagens tillkännagivande (yrkande 6).

I motionen anförs vidare att medlemskapet i EU och det utrikes- och sä-

kerhetspolitiska samarbetet har förbättrat möjligheterna för Sverige att

verka för mål och intressen som är viktiga för oss och för vår del av värl-

den. EU-medlemskapet är enligt motionärerna ett ytterligare medel att

förverkliga våra utrikespolitiska strävanden. Det är mot denna bakgrund

angeläget att Sverige utvecklar väl genomtänkta mål för det globala sam-

arbetet och en strategi som både inkluderar EU-samverkan och, vid behov,

eget agerande och samverkan med andra länder och ländergrupper

(yrkande 5).

I motion 1995/96:U1 (v) erinras om den vision som en gång uttalades av

Dag Hammarskjöld, nämligen att FN:s helhet måste bli något större än

summan av delarna - medlemmarna - om FN skall uppfylla de förvänt-

ningar som världens folk och länder ställer på organisationen. I motionen

hänvisas bl.a. också till SIPRI-forskaren Trevor Findleys rapporter om

FN:s insatser i Kambodja. Flera av FN:s svagheter kommenteras i motio-

nen. Bland annat anförs att den politik som stormakterna bedrivit i säker-

hetsrådet fungerat hämmande på FN:s effektivitet och handlingsförmåga.

Denna bristande effektivitet har tidvis, menar motionärerna, ersatts med att

en stormakt lagt beslag på det utrymme som rätteligen borde intagits av

FN. Så sker nu bl.a. i fallet med det forna Jugoslavien, anförs det i motio-

nen.

I motion 1995/96:U1 (v) uttrycks vidare stöd för det nordiska förslaget

om en utökning av säkerhetsrådet till sammanlagt 23 platser. Utöver för-

ändringar av representationsreglerna måste Sverige dock även kräva ökad

demokratisk insyn och att u-länderna får en starkare representation

(yrkande 7). Vidare begär motionärerna svenska initiativ för inrättande av

ett ekonomiskt säkerhetsråd (yrkande 12).

En svaghet i FN-systemet som påtalas i motion 1995/96:U1 (v) är for-

merna för tjänstetillsättningen. Denna sker ofta utifrån en rad kriterier som

inte har med kunnande och kompetens att göra. Sverige bör verka för ett

reformerat tjänstetillsättningssystem inom FN, där behovet tillgodoses

såväl av ökad kompetens som av förbättrad kvinnorepresentation (yrkande

11).

I motion 1995/96:U1 (v) framhålls vidare betydelsen av att förankra det

nationella FN-arbetet underifrån. Det folkliga deltagandet i FN-arbetet

lyser enligt motionärerna nästan helt med sin frånvaro i skrivelsen. Ett

riksdagens tillkännagivande begärs om behovet av att befästa folkrörelser-

nas delaktighet i detta arbete (yrkande 5). Även ungdomarnas medverkan i

dagens och framtidens svenska FN-politik är angelägen, anförs det i mo-

tion 1995/96:U1 (v). Detta perspektiv saknas enligt motionärerna helt i

regeringens skrivelse (yrkande 6).

Även i motion 1995/96:U6 (c) påpekas bl.a. den lilla andelen kvinnliga

chefer i FN-systemet. Sverige bör enligt motionärerna också ta initiativ för

att stärka kvinnors och ungdomars inflytande i FN (yrkande 12).

Finansiella frågor

I motion 1995/96:U1 (v) konstateras att FN:s dåliga finanser varit ett hu-

vudtema för många tal i samband med organisationens 50-årsjubileum.

Mot bakgrund av denna FN:s besvärliga ekonomiska situation är det en

angelägen uppgift för Sverige att agera i enlighet med det av de nordiska

staterna framlagda förslaget om reformerade bidragsskalor. I motionen

noteras vidare att statsminister Carlsson i sitt tal i FN den 24 oktober

framhållit organisationens behov av nya inkomstkällor och därvid erinrat

om bl.a. förslaget om skatt på valutatransaktioner. Motionärerna uttrycker

förvåning över att dessa förslag inte omnämns i föreliggande skrivelse och

framhåller betydelsen av att Sverige aktivt driver dem internationellt

(yrkande 1).

Även i motion 1995/96:U6 (c) påpekas att FN firar sitt jubileum samti-

digt som organisationen upplever sin värsta ekonomiska kris någonsin.

Grunden för finansieringen av FN skall även fortsättningsvis, menar mo-

tionärerna, åvila medlemsländerna genom bidrag. Bidragsbördan bör dock

ändras så att länder vars ekonomi vuxit sig starkare får betala mer än i dag.

Regeringen är, anförs det i motionen, alltför försiktig med att föreslå alter-

nativa finansieringsformer. Sverige bör ta initiativ till att utreda möjlighe-

ten att belägga miljöförstörande utsläpp, flygresor, satelliter, radiofrekven-

ser, internationella valutatransaktioner o. d. med en avgift för att till del

finansiera FN:s verksamhet. Riksdagen föreslås ge regeringen detta till

känna (yrkande 11).

I motion 1995/96:U3 (kds) hänvisas till skrivningarna i regeringens

budgetproposition 1994/95:100 och uttrycks oro för eventuella framtida

neddragningar av de svenska bidragen till FN. Dessa hot är en mycket

tveksam strategi, menar motionärerna. Sverige bör även efter 50-

årsjubileet ha en positiv och generös inställning till FN och dess arbete,

anförs det i motionen (yrkandena 3 och 4).

Fredsfrämjande och konfliktförebyggande verksamhet

I motion 1995/96:U6 (c) påpekas att erfarenheterna från Somalia, Rwanda

och inte minst det forna Jugoslavien visar hur svårt det är att hejda en

konflikt som redan brutit ut. Det är mot denna bakgrund angeläget att FN

ges möjlighet att bygga upp sin förmåga till tidig varning och tidigt före-

byggande. Organisationens konfliktförebyggande verksamhet måste få

betydligt större resurser än för närvarande. Konstitutionella svårigheter

måste lösas och FN ges möjlighet att bygga upp ett nätverk av observatörer

med uppgift att tidigt kunna upptäcka och reagera på utvecklingstendenser

som kan hota freden. FN:s Konfliktförebyggande centrum bör få en mer

fristående ställning och bättre möjligheter att agera på generalsekreterarens

uppdrag (yrkande 7).

FN:s konfliktförebyggande verksamhet bör enligt motion 1994/95:U401

(c), från allmänna motionstiden, bygga på följande huvudelement (yrkande

5):

1. Ett system för övervakning av den politiska utvecklingen inom områ-

den där konfliktrisk föreligger.

2. Åtgärdsprogram för att överbrygga motsättningar genom preventiv

diplomati.

3. Akuta medlingsinsatser i fall där konflikten redan blivit ett faktum. I

nödfall kan även militära fredsbevarande eller fredsskapande insatser bli

nödvändiga.

I motion 1994/95:U401 (c) förordas vidare att en FN-styrka inrättas som

snabbt kan agera om fredsbevarande eller fredsskapande insatser blir nöd-

vändiga. Sverige bör delta i uppbyggandet av en sådan och ställa både

personella och materiella resurser till förfogande (yrkande 6). Vidare före-

slås en ökad samordning mellan FN och regionala organisationer i Europa

(t.ex. OSSE), Afrika, Asien och Latinamerika för att åstadkomma ett bättre

resursutnyttjande i det konfliktförebyggande arbetet (yrkande 7).

Det är enligt motion 1995/96:U6 (c) också viktigt att FN får möjlighet

att stärka sin kapacitet att planera och leda militära insatser. En central sta

för ledning av FN-operationer behöver etableras inom FN (yrkande 8).

Även i motion 1995/96:U2 (m) framhålls, som också framkommit ovan,

att FN behöver en kraftfullt förbättrad ledningsförmåga för humanitära och

fredsbevarande operationer. Det behövs större resurser för att klara an-

språken på sådana. Det ankommer på medlemsstaterna att fullgöra sina

förpliktelser i detta avseende.

I motionen framhålls vidare som angeläget att de soldater som utbildas

för FN-tjänst förbereds väl för de uppgifter som väntar. Sverige bör i sam-

verkan med de andra nordiska länder som bedriver officersutbildning med

inriktning på FN-tjänstgöring pröva att etablera SWEDINT och de motsva-

rande nordiska anläggningarna som ett FN:s gemensamma centrum för

militär fredsbevarande officersutbildning. Ett riksdagens tillkännagivande

begärs härom (yrkande 9).

I motion 1995/96:U4 (mp) anförs att Sverige skall prioritera konfliktfö-

rebyggande- och fredsbevarande insatser samt humanitärt fredsskapande

hjälparbete, som behövs efter en väpnad konflikt, framför att satsa på en

permanent svensk internationell insatsstyrka. I motionen begärs ett tillkän-

nagivande om att sådana insatser skall ske direkt under FN:s mandat och

prioriteras framför en permanent svensk internationell insatsstyrka

(yrkande 1). Motionärerna begär också ett riksdagens tillkännagivande

med innebörden att Sverige skall ompröva om observatörskap i VEU är

förenligt med Sveriges alliansfrihet och neutralitet. Enligt motionärerna,

som säger sig redan från början ha ställt sig tveksamma till observatörska-

pet, får detta inte utökas med bindningar som hindrar direkt aktivt arbete

inom FN (yrkande 2).

I motion 1995/96:U1 (v) framhålls att Sveriges insatser av fredsbeva-

rande karaktär varit av godo. Mot bakgrund av vad regeringen anför i

skrivelsen om VEU:s förutsättningar att tillhandahålla personal och resur-

ser för fredsbevarande operationer i FN:s regi begär motionärerna dock att

Sverige måste klargöra att svensk trupp inte kommer att medverka i militä-

ra aktioner som inte har stöd i FN-beslut (yrkande 10). I motionen aktuali-

seras även frågan om vilken huvudtitel i statsbudgeten som skall belastas

av de svenska fredsbevarande insatserna. Motionärerna anser att kostna-

derna för dessa insatser bör ingå i Försvarsdepartementets budget (yrkande

3).

I motion 1995/96:U3 (kds) påpekas bl.a. att Sverige i egenskap av stor

givare till FN-systemet och som alliansfri nation har unika möjligheter till

påverkan och goda förutsättningar för att spela en mer aktiv roll. En av

FN:s viktigaste uppgifter blir att verka förebyggande och fredsbevarande

innan konflikt utbryter, dvs. övergå från att enbart släcka bränder till att i

stället tillse att de inte uppkommer (yrkande 1). Svenska diplomater som

under årtionden skaffat sig erfarenheter och kompetens från olika uppdrag

runt om i världen skulle, enligt motionärernas uppfattning, på ett mycket

förtjänstfullt sätt kunna aktiveras i internationellt utvecklingsarbete med

speciell inriktning på förebyggande verksamhet. I motionen hänvisas sär-

skilt till medlaruppdrag och till rådgivning vid uppbyggnad av statliga

förvaltningar, rättssystem och demokratiska institutioner. Personer med

dylik kompetens föreslås ställas till FN:s och samarbetsländernas förfo-

gande för uppdrag inom angivna områden (yrkande 2).

Utvecklingssamarbete inom FN

I bl.a. motion 1995/96:U6 (c) påtalas vikten av FN:s och de olika FN-

organens roll i kampen mot globala orättvisor och överlevnadshot. Starka

principiella skäl talar enligt motionärerna för multilateralt, snarare än

bilateralt, bistånd. Däremot är det knappast realistiskt eller önskvärt att

huvuddelen av allt utvecklingsbistånd skall ske genom multilaterala kana-

ler. En bättre samordning av utvecklingsansträngningarna erfordras. Mo-

tionärerna delar regeringens uppfattning om behovet av att finna bättre

styrformer inom UNDP, den organisation som har det huvudsakliga sam-

ordningsansvaret inom FN-systemet. De mer specialiserade FN-organen,

som Unicef, FAO och UNHCR, föreslås också kunna bidra med samord-

ningsinsatser inom sina respektive fackområden (yrkande 10).

Enligt motion 1995/96:U1 (v) utgör det ett problem att Världsbanken

tagit över en del uppgifter som borde åligga FN:s underorgan, exempelvis

UNDP. En annan fråga som aktualiseras är att Världsbankens institutioner,

trots vissa minskade anslag till exempelvis IDA, har en mycket solid

ekonomi jämfört med FN. I motionen anförs vidare att inte heller Världs-

banken alltid agerar snabbt och effektivt samt att den demokratiska insy-

nen i banken är begränsad. Regeringen bör mot denna bakgrund ta initiativ

till att riksdagen ges möjligheter att diskutera riktlinjerna vad gäller Sveri-

ges agerande i Världsbanken, bl.a. inför påfyllningarna av IDA (yrkande

2).

Mänskliga rättigheter

I motion 1995/96:U1 (v) refereras till FN:s roll för att främja de mänskliga

rättigheterna och Sveriges möjligheter att på olika sätt delta i detta arbete.

Tillkomsten av en högkommissarie för mänskliga rättigheter visar att

världssamfundet lägger allt större vikt vid dessa frågor. Beklagligtvis

återspeglas inte den höga värderingen i resurstilldelningen, utan verksam-

heten drivs med frivilliga medel. Motionärerna hemställer i detta sam-

manhang om att Sverige skall ta initiativ till att en särskild MR-rapportör

utses för Colombia (yrkande 4).

Vidare är det motionärernas förhoppning att Sverige skall göra allt för

att samtliga FN-medlemmar skall ratificera barnkonventionen och för att

dess efterlevnad skall öka (yrkande 8). I motionen hänvisas vidare till de

svenska ansträngningarna för att få till stånd de internationella tribunalerna

mot krigsförbrytelser i det forna Jugoslavien och Rwanda. Det är angeläget

att Sverige också är pådrivande i det fortsatta arbetet med att få till stånd

en permanent internationell brottmålsdomstol (yrkande 9).

Som även framkommit ovan framhålls i motion 1995/96:U2 (m) FN:s

viktiga uppgift att säkra folkrätten och de grundläggande mänskliga rättig-

heterna. Generalförsamlingen bör se som en av sina huvuduppgifter att

bevaka läget beträffande de mänskliga rättigheterna och varje år utförligt

debattera läget beträffande dessa i medlemsstaterna.

Övriga miljöfrågor

Enligt motion 1994/95:U401 (c), från allmänna motionstiden, bör FN ges

möjligheter att spela en mer framträdande roll i arbetet med att följa upp

och beivra brott mot internationella miljökonventioner (yrkande 15).

I motion 1995/96:U5 (mp) anförs att de internationella domstolar som

finns i dag inte är tillräckliga för att komma till rätta med nutidens stora

miljöproblem. Motionärerna menar att en internationell miljödomstol

skulle bli ett effektivt medel för att tvinga stater, som anslutit sig till dom

stolen, att följa miljörättsliga förpliktelser. En sådan domstol skulle kunna

fungera som påtryckare för både akuta och långsiktiga åtgärder och bidra

till att etablera den praxis som saknas på miljörättens område. I motionen

hemställs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som i motionen

anförts om svenskt agerande för att inrätta en internationell miljödomstol

där såväl stater som organisationer har talerätt.

Utskottets överväganden

Övergripande och institutionella frågor

Förenta nationerna bildades i andra världskrigets slutskede. De statsmän

som möttes i San Francisco 1945 hade bestämt sig: Aldrig mera skulle krig

få föröda människor och samhällen. FN:s huvudmålsättning - att upprätt-

hålla internationell fred och säkerhet - skulle åstadkommas genom etable-

randet av en stark internationell ordning, som bygger på fasta rättsliga

principer. FN skulle medverka till större respekt för folkrättsliga avtal och

till alla folks lika rättigheter. FN:s tredje uppgift var än mer omfattande

och nödvändig för en fredlig framtid: att hjälpa fattiga människor till ett

drägligt liv, förbättra olika kulturers förståelse för varandra och skydda

mänskliga rättigheter.

FN:s 50-årsjubileum gör det naturligt att se tillbaka. FN har inte lyckats

med ambitionen, som den uttrycks i stadgan, "att rädda kommande släktled

undan krigets gissel". Inte heller på andra områden har FN levt upp till alla

våra förväntningar. Oftast har det berott på att medlemsstaterna inte givit

världsorganisationen de resurser och det stöd den behöver. Öst-väst-

konflikten förlamade länge arbetet i FN och förhindrade ingripande från

FN:s sida i flera väpnade konflikter. Det mest iögonfallande exemplet är

Vietnamkriget, som aldrig blev föremål för någon sakdebatt i säkerhetsrå-

det. Det kalla kriget omöjliggjorde också varje försök att göra FN mer

effektivt och starkare.

Men vi vet, å andra sidan, inte hur världen utan FN skulle ha sett ut. Hur

många krig, hur mycket lidande och hur många mänskliga katastrofer har

kunnat undvikas därför att världens nationer - de små såväl som de stora,

de fattiga såväl som de rika - har kunnat komma till tals på den mötesplats

vi kallar FN?

Det finns, under FN:s jubileumsår, all anledning att också glädjas över

vad Förenta nationerna faktiskt uträttat under de 50 år organisationen

verkat. FN har förhandlat fram fredliga lösningar på 145 lokala och regio-

nala konflikter i världen. FN har gjort det möjligt för människor i 45 stater

att delta i fria val. Tre miljoner barn räddas till livet varje år tack vare

vaccinationer genomförda av FN:s barnfond, Unicef, och Världshälsoor-

ganisationen, WHO. FN har bidragit till att 60 % av alla vuxna i u-länder

kan läsa och skriva och att 80 % av barnen i dessa länder går i skolan. FN

är därtill, bl.a. via de stora världskonferenserna, engagerat i arbetet för

bl.a. en bättre miljö, för en ökad respekt för de mänskliga rättigheterna, för

nedrustning, för ökad jämställdhet mellan könen samt för social utveck-

ling. FN är den demokratiska organisation som på ett unikt sätt länkar

samman invånarna i 185 av jordens stater. Utmaningen är att se till att

denna potentiella kraft får det politiska mandat som krävs och de resurser

som erfordras.

FN:s 50-årsjubileum är därför också ett tillfälle att blicka framåt. Efter

det kalla krigets slut ställs nya förväntningar på världsorganisationen. FN

behöver stärkas och förbättras för att i framtiden kunna betraktas som en

effektiv och rättvis organisation för världens stater. Allt fler konflikter och

övergrepp mot människor äger rum inom, snarare än mellan, stater och

folk. Säkerheten för människor måste värnas, var de än befinner sig. För

att FN skall kunna leva upp till de förväntningar vi ställer och åtnjuta ett

kraftfullt och brett stöd bland världens regeringar och folk måste också

organisationens beslutsformer och finansiering ses över. Stabilare finansi-

eringsformer och en jämnare fördelning av bördorna mellan givarländerna

är nödvändig för att FN:s utvecklingsarbete och humanitära verksamhet

skall bli framgångsrikt även i framtiden.

Av regeringens skrivelse (vars huvudlinjer sammanfattats ovan), och av

motionerna, framgår att FN firar sitt 50-årsjubileum samtidigt som världs-

organisationen befinner sig i kris. Det handlar både om en förtroendekris

och en förväntanskris. Särskilt FN:s finansiella läge är nu så allvarligt att

det, som framhållits av generalsekreteraren, i tilltagande grad hotar världs-

organisationens förmåga att utföra de uppgifter medlemsstaterna beslutar.

Generalsekreteraren har beslutat om omedelbara åtgärder för att minska

utflödet av kontanter. Som anförs i skrivelsen är FN:s finansiella situation

därmed inte längre ett likviditetsproblem utan också ett politiskt problem.

Kriser kan emellertid också föda möjligheten till förbättringar. Intensiva

diskussioner pågår nu om FN:s framtid. Det är nödvändigt att anpassa FN

och det multilaterala samarbetet till en ny tid och nya krav. Särskilt FN:s

verksamhet på det fredsfrämjande området har vuxit lavinartat sedan det

kalla krigets slut. I juli 1995 uppgick FN:s militära personal till 65 000;

därtill fanns 1 700 civilpoliser och 6 000 andra civila personer involverade

i 16 olika fredsfrämjande FN-insatser världen över. FN:s samlade budget

på detta område uppgick 1994 till 3,3 miljarder dollar jämfört med 1988

då siffran var 230 miljoner dollar. Som framgår av skrivelsen innebär

denna ökning av FN:s uppgifter i kombination med den nya typen av

konflikter som FN i dag förväntas lösa stora utmaningar för organisatio-

nen. Behovet av anpassning och förändringar på detta område framstår

därför som särskilt nödvändigt och pressande.

Byggandet av fred och utveckling i en värld som präglas av globala öm-

sesidiga beroendeförhållanden måste självfallet ha en mycket bred ansats.

Många konflikter bottnar djupast sett i fattigdom och social misär, kränk-

ningar av de mänskliga rättigheterna samt i etniska och religiösa motsätt-

ningar som kan förvärras ytterligare av katastrofer och miljöförstöring. De

synpunkter som framförs i de här aktuella motionerna angående den hu-

vudsakliga inriktningen av FN:s verksamhet och prioriteringar delas såle-

des i allt väsentligt av utskottet.

I likhet med motionärerna anser också utskottet att det är fortsatt angelä-

get att prioritera miljöfrågorna i det internationella samarbetet och inom

FN. Allt fler miljöproblem är - som det konstateras i skrivelsen - gräns-

överskridande till sin natur och måste därför lösas i internationell samver-

kan. Sverige har under många år deltagit mycket aktivt i arbetet för att

placera resursfrågorna och de gränsöverskridande hoten mot miljön på den

internationella dagordningen. Utskottet vill bl.a. erinra om att Sverige tog

initiativ till den första FN-konferensen om den mänskliga miljön, som

hölls i Stockholm 1972. Vid Riokonferensen (UNCED) 1992 antogs

handlingsprogrammet Agenda 21 som grundas på begreppet hållbar ut-

veckling, dvs. "en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att

äventyra möjligheterna för framtida generationer att tillfredsställa sina

behov". I det internationella och nationella uppföljningsarbetet av Rio-

konferensen spelar Sverige en aktiv roll och har bl.a. varit ordförande i

förhandlingskommittén för FN:s konvention om bekämpning av öken-

spridning. I Sverige har Agenda 21 bl.a. resulterat i utarbetandet av lokala

Agenda 21-program, som engagerar många medborgare i alla åldrar. Vida-

re har FN-konferenser om kemikaliesäkerhet samt om militära aktiviteter

och miljön organiserats under svenskt värdskap. Som också framgår av

skrivelsen har en särskild arbetsgrupp granskat hur besluten vid UNCED

och andra globala miljöfrågor kan integreras i det svenska utvecklingsarbe-

tet. Gruppens förslag (Ds 1994:132) och remissyttrandena är för närvaran-

de föremål för vidare överväganden.

Utskottet delar således uppfattningen i bl.a. motion 1995/96:U6 (c) att

FN även framdeles bör vara ett primärt forum för det globala miljöarbetet.

Sverige kan och bör spela en ledande och pådrivande roll i det globala

miljö- och utvecklingsarbetet och därmed också i FN. Enligt vad utskottet

erfarit är arbetet på svensk sida med att förbereda och samordna den fort-

satta internationella uppföljningen av Agenda 21 inne i en aktiv fas. Upp-

följningen av Riokonferensen kommer att ägnas särskild uppmärksamhet

vid FN:s extra generalförsamling 1997.

Utskottet delar också i allt väsentligt de synpunkter som framförs i mo-

tion 1995/96:U6 (c) angående de ytterligare möjligheter som det svenska

EU-medlemskapet ger för Sveriges strävan att spela en pådrivande roll i

det globala samarbetet. Som motionärerna framhåller kan medlemskapet i

Europeiska unionen uppfattas som ett ytterligare medel för att förverkliga

våra utrikespolitiska målsättningar; ett medel som kan utnyttjas när vi

själva väljer det och i kombination med eget agerande eller i samverkan

med andra länder eller ländergrupper. Utskottet konstaterar att bl.a. an-

strängningarna för att reformera FN pågår i ett flertal arbetsgrupper, i vilka

Sverige deltar såväl tillsammans med de övriga nordiska länderna som

inom gruppen av EU-stater. Arbetsgrupperna behandlar finansieringsfrå-

gorna, säkerhetsrådets sammansättning, den fredsfrämjande verksamheten

och utvecklingssamarbetet. Utskottet har inför arbetet med föreliggande

skrivelse även fått en särskild föredragning från tjänstemän i Utrikesdepar-

tementet om frågor med anknytning till relationen FN-EU.

Utskottet konstaterar att det enligt FN:s stadga är säkerhetsrådet som har

det främsta ansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet.

Säkerhetsrådet kan också sätta kraft bakom sina beslut. Besluten är bin-

dande för samtliga medlemsstater, och rådet kan också besluta om eko-

nomiska sanktioner mot en stat och om militära tvångsingripanden.

Tyngdpunkten i stadgan ligger ändå på de förebyggande åtgärderna och

strävan att med fredliga medel försöka förhindra att kriser och konflikter

övergår i krigshandlingar.

Med det kalla krigets slut upplöstes mycket av den förlamning som

präglat rådets arbete under efterkrigstiden. De permanenta medlemmarna

har i stället för att blockera varandra inlett ett omfattande och nära samar-

bete. Enligt utskottets uppfattning gäller den stora bristen i dag nästa fas,

dvs. genomförandet av och respekten för rådets beslut. Respekten kan

påverkas av att rådets sammansättning i minskande grad är representativ

för medlemskretsen och de nya maktförhållandena i internationell politik.

Särskilt u-länderna kritiserar rådet för att brista i representativitet och i

öppenhet.

Som framgår av skrivelsen deltar Sverige aktivt i den arbetsgrupp som

tillsatts för att behandla frågan om en utvidgning av säkerhetsrådet, liksom

dess arbetsformer. Från svensk sida stöds en utvidgning av säkerhetsrådet

med nya medlemmar, både permanenta och icke-permanenta. Som refere-

rats ovan framhöll de nordiska länderna i juni 1995 i ett gemensamt för-

slag att de önskar se en utökning med fem nya ständiga medlemmar till ett

råd med sammanlagt omkring 23 medlemmar. Från svensk sida har vidare

klargjorts att vi har beredskap att diskutera en modifiering av vetorätten så

att den inte försvagar säkerhetsrådets möjligheter att genomföra sina stad-

geenliga uppgifter.

Utskottet ställer sig bakom de svenska ställningstagandena i dessa frågor

så som de redovisats i regeringens föreliggande skrivelse. Utskottet vill

samtidigt framhålla behovet av ökad öppenhet i rådets arbete gentemot

icke-medlemmar och mer regelmässiga konsultationer mellan rådet och de

stater som bl.a. bidrar med trupper till fredsbevarande arbete.

Med det anförda betraktar utskottet motionerna 1994/95:U401 (c) yrkande

4, 1995/96:U1 (v) yrkande 7, 1995/96:U2 (m) (i berörd del) samt

1995/96:U6 (c) yrkandena 1, 2 och 5 som besvarade.

Utskottet konstaterar att bl.a. Kommissionen för globalt samarbete före-

slagit inrättandet av ett ekonomiskt säkerhetsråd. Enligt förslaget skall

detta etableras på hög nivå för att bevaka världsekonomin och verka för en

stabil, balanserad och hållbar utveckling. Rådet, som är tänkt att fungera

som ett separat organ i FN-systemet, skall organiseras som det politiska

säkerhetsrådet men stå fritt från detta och inte ha samma medlemmar.

Enligt förslaget skall rådet få enbart en rådgivande funktion. Dess betydel-

se kommer således att bero på hur effektivt det arbetar och hur inflytelseri-

ka dess medlemmar är. Enligt vad kommissionen anfört skulle Ecosoc inte

fylla något behov när det ekonomiska säkerhetsrådet tillsatts och kan där-

för avvecklas liksom några underorgan som spelat ut sin roll.

Utskottet noterar att förslag om ett ekonomiskt säkerhetsråd också

framlagts av andra grupperingar och enskilda personer. Det finns med

andra ord - som också framkommer av här aktuella motioner - olika före-

ställningar om hur ett säkerhetsråd, som skulle komplettera det befintliga

politiska rådet, skulle se ut och arbeta, likaså om vilka konsekvenser det

skulle få för det samarbete som finns i dag.

Utskottet konstaterar att en av FN-systemets viktigaste uppgifter är att

främja den ekonomiska utvecklingen i u-länderna. I detta sammanhang

spelar särskilt Världsbanken och den internationella valutafonden, IMF,

centrala roller. På handelsområdet har världshandelsorganisationen WTO

en nyckeluppgift i arbetet med att främja u-ländernas tillträde till i-

ländernas marknader. Dessa organisationer har en självklar plats även i det

framtida globala samarbetet.

Utmaningen i dag består emellertid i att skapa ett forum med tillräcklig

tyngd för att kunna utforma en långsiktig och konsistent internationell

politik för en ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling för att trygga

en global välfärd. Som också påpekas i bl.a. motionerna 1995/96:U2 (m)

och 1995/96:U6 (c) hanteras många frågor bättre på regional nivå eller

genom informella former av multilaterala kontakter. Det står inte desto

mindre klart att marginella förbättringar av de strukturer som i dag står till

förfogande för att utöva globalt ekonomiskt ledarskap vore alldeles otill-

räckliga. Utskottet delar regeringens bedömning att en världskonferens

1998 skulle kunna vara en realistisk tidpunkt för beslut om ett större sam-

manhållet paket om genomgripande reformer av FN-systemet. Förslaget

om ett ekonomiskt säkerhetsråd skulle enligt utskottets uppfattning kunna

bli en av de viktigaste frågorna i ett sådant sammanhang.

Därmed betraktar utskottet motionerna 1994/95:U401 (c) yrkande 8,

1995/96:U1 (v) yrkande 12 samt 1995/96:U6 (c) yrkandena 3 och 4 som

besvarade.

I några motioner aktualiseras frågan om ungdomars, kvinnors och folkrö-

relsernas deltagande i olika aspekter av FN-arbetet. Mot denna bakgrund

konstaterar utskottet att FN utan en fast folklig förankring inte kan bli den

organisation för främjande av fred, frihet, säkerhet och ekonomisk rättvisa

som vi vill att den skall vara. FN:s reformering och anpassning till de nya

globala utmaningarna är nödvändig för att också framför allt den unga

generationen skall känna att FN uppmärksammar frågor som särskilt angår

den. De globala miljöhoten, narkotikahandeln, bristen på jämställdhet,

arbetslöshet samt hiv och aids är några exempel på frågor som FN måste

bli bättre på att diskutera och hantera. Ungdomars och andra samhälls-

gruppers förtroende för FN kan också öka om frivilligorganisationernas

möjligheter att påverka världsorganisationens arbete kan stärkas. Utskottet

konstaterar att en glädjande utveckling på senare år har varit dessa organi-

sationers aktiva medverkan vid de stora världskonferenserna om kvinno-

frågor, miljö, befolkning, mänskliga rättigheter och social utveckling.

Utskottet noterar att Kommissionen för globalt samarbete föreslagit in-

rättandet av ett särskilt forum för det civila samhället. Förslaget går ut på

att representanter för frivilligorganisationer skulle träffas varje år några

veckor innan FN:s generalförsamling inleds. Denna sammankomst, som

skulle kunna äga rum i FN:s byggnad i New York, skulle erbjuda en möj-

lighet för bl.a. företrädare för kvinno- och ungdomsorganisationer att

diskutera de ämnen som regeringsföreträdare så småningom tar upp i gene-

ralförsamlingen. Kommissionen har även föreslagit tillsättandet av ett

petitionsråd med 5-7 framstående och oberoende ledamöter med uppgift

att föreslå hur FN-organen skall följa upp olika framställningar som görs

till FN.

Utskottet utgår från att regeringen i olika former fortsätter att verka för

att stärka det folkliga deltagandet i, och förtroendet för, FN:s arbete.

En sådan strävan skulle enligt utskottets uppfattning av naturliga skäl

även inbegripa en fokusering på tjänstetillsättningen inom FN-systemet,

vilken, som påtalas i flera motioner, hittills bl.a. medfört färre kvinnor än

män på ledande poster inom systemet samt att kompetensen inte alltid vägt

tyngst i tillsättningen. Utskottet utgår från att regeringen även beaktar

dessa frågor i det fortsatta arbetet för ett reformerat och effektivare FN.

Med det anförda betraktar utskottet motionerna 1995/96:U1 (v) yrkandena

5, 6 och 11 samt 1995/96:U6 (c) yrkande 12 som besvarade.

Finansiella frågor

Enligt utskottets uppfattning är den viktigaste omedelbara reformen vad

FN beträffar att få ordning på organisationens ekonomi. Finanskrisen

förlamar FN och gör organisationen ineffektiv. Utskottet noterar att med-

lemsstaterna enligt uppgift var skyldiga FN 3,5 miljoner dollar i uteblivna

obligatoriska bidrag när 1995 års generalförsamling inleddes för någon

månad sedan. Större delen av skulden svarar USA för.

Som också anförs i föreliggande skrivelse är huvudorsaken till FN:s

akuta finanskris medlemsstaternas dåliga betalningsdisciplin. Flertalet

stater betalar sent under året och ett betydande antal endast en del av sina

obligatoriska bidrag. När den 50:e generalförsamlingen inleddes hösten

1995 hade endast 19 av FN:s 185 medlemsstater betalt sina avgifter i utsatt

tid. Vissa länder, främst USA, har dock också av politiska skäl hållit inne

bidrag eller ställt villkor för att betala. De kraftiga amerikanska nedskär-

ningarna hotar även FN:s, Världsbankens och de regionala utvecklings-

bankernas utvecklingsprogram, som alla finansieras med frivilliga bidrag.

En av de viktigaste uppgifterna består i att förmå FN:s samtliga medlems-

stater ett fullgöra sina ekonomiska förpliktelser till världsorganisationen

och att åstadkomma långsiktigt stabilare finansieringsformer för hela or-

ganisationen.

Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att frågan om FN:s finansie-

ring drivs med största kraft från svensk sida. På kort sikt består utmaning-

en i att skapa opinion och få FN:s medlemmar att ta sitt ansvar, men det

gäller också att spara inom organisationen och göra FN och dess underor-

gan mer effektiva. I flera motioner påpekas att det, för att uppnå en sund

och långsiktigt stabil finansieringsbas, är viktigt att arbeta för nya och

rättvisare bidragsskalor som bättre speglar staternas betalningsförmåga och

samtidigt inte gör FN så starkt ekonomiskt beroende av ett enda land.

Detta synsätt delas av utskottet. På längre sikt måste även kompletterande

finansieringskällor övervägas. De förslag härom som framlagts av bl.a.

Kommissionen för globalt samarbete om t.ex. skatt på internationella

valutatransaktioner eller avgifter på internationella flygbiljetter är enligt

utskottets mening väl värda att studeras ytterligare.

Stabilare finansieringsformer och en jämnare bördefördelning mellan

givarländerna är inte minst viktigt för FN:s utvecklingsarbete. Sverige och

de andra nordiska staterna bär i dag en oproportionerligt stor andel av det

finansiella ansvaret för verksamheten. Det är enligt utskottets uppfattning

angeläget att det mål som fastslogs av FN för mer än 20 år sedan - målet

om minst 0,7 % av bruttonationalprodukten till utvecklingsbistånd - hålls

levande och möjligt att uppnå.

Mot bakgrund av önskemålet i motion 1995/96:U3 (kds) om ett riksda-

gens tillkännagivande med innebörden att regeringens resonemang om

eventuella nedskärningar av Sveriges bidrag till FN under 1996-1998

skall avvisas konstaterar utskottet att Sverige, tillsammans med allt fler

bidragsländer, klargjort att det finns en koppling i FN-systemet mellan

bidrag, reformer och effektivitet. Det är en utveckling som förstärks av den

alltmer påtagliga knappheten på biståndsresurser. Organisationer med

otydliga mandat och roller och ineffektivitet i resursanvändningen kommer

att drabbas hårt.

FN-organens utmaning på biståndsområdet är att finna vägar att nå de

uppställda mål som medlemsstaterna anvisar. Utskottet noterar att rege-

ringen i proposition 1994/95:100 också anför följande: "Ytterligare ned-

skärningar skulle dock försvaga Sveriges position i det fortsatta reformar-

betet, liksom i FN-arbetet i stort." Som även påpekats ovan ligger Sverige,

i likhet med Norge, Danmark och Nederländerna, långt över vad som kan

anses vara en rimlig andel av den finansiella bördan jämfört med andra

givarländer. Detta gäller även efter de nedskärningar som genomförts. Av

det skälet är det viktigt att fortsätta uppmana andra stater att höja sina

biståndsanslag och sina bidrag till utvecklingssamarbetet inom FN-

systemet.

Jämsides med arbetet att tillföra FN nödvändiga resurser behöver, som

påtalas i flera motioner, givetvis ytterligare ansträngningar göras för att

resurserna skall användas så effektivt som möjligt. FN-organ som inte

längre har relevanta uppgifter måste läggas ned. Enligt utskottets uppfatt-

ning utgör dylika åtgärder naturliga inslag i en process för en successiv

reformering av FN i syfte att få världsorganisationen att bättre kunna svara

mot framtida uppgifter och utmaningar.

Därmed betraktar utskottet motionerna 1995/96:U3 (kds) yrkandena 3 och

4 samt 1995/96:U6 (c) yrkande 11 som besvarade. Motion 1995/96:U1 (v)

yrkande 1 avstyrks.

Fredsfrämjande och konfliktförebyggande verksamhet

Som anförs i föreliggande skrivelse kan ett brett spektrum av förebyggande

insatser bidra till att lösa konflikter innan de riskerar att trappas upp till

militär nivå. Även i de aktuella motionerna framhålls behovet av en utvid-

gad konfliktförebyggande organisation inom FN och nödvändigheten av

effektivare mekanismer för förebyggande diplomati. Utskottet delar det

synsätt som kommer till uttryck härvidlag. Diplomatiska insatser som kan

skapa ett förhandlingsklimat för politiska lösningar, liksom fredsfrämjande

och humanitära insatser på fältet, måste självfallet koordineras väl för att

skapa förutsättningar för fred, samlevnad och utveckling. Resurser måste

avsättas tidigt för att möjliggöra insatser som kan undanröja orsakerna till

att konflikter bryter ut. En tidig insats blir som regel effektivare. Insatsens

risker och kostnader blir mindre och överblicken större.

Utskottet delar även den uppfattning som kommer till uttryck i flera mo-

tioner, nämligen att ett utvidgat samarbete samt en rationell arbetsfördel-

ning mellan FN och regionala organisationer skulle kunna öppna nya möj-

ligheter för preventiv diplomati. Särskilt OSSE har skaffat sig en bred

erfarenhet på detta område. De bägge organisationerna har knutits närmare

varandra bl.a. genom att OSSE blivit observatör vid FN:s generalförsam-

ling. Konsultationer, informationsutbyte och teknisk assistans utgör redan

inslag i samarbetet. Även andra regionala organisationer, i Europa främst

EU och NATO, gör ett värdefullt konfliktförebyggande arbete. NATO har

särskilt i det forna Jugoslavien getts utökade uppgifter inom FN:s ram.

Det är enligt utskottets mening angeläget att fortsatt stödja generalsekre-

terarens ansträngningar att engagera regionala organisationer i alla delar av

världen i det konfliktförebyggande arbetet och därvid utveckla sitt samar-

bete med världsorganisationen.

Enligt vad utskottet inhämtat finns redan i dag en avsevärd kapacitet in-

om FN vad gäller informationsinhämtning, analys och åtgärder på området

preventiv diplomati. Förslag till institutionella förändringar och finansiella

förstärkningar kan i många fall vara motiverade. Som också framgår av

regeringens skrivelse ligger dock problemet mestadels på ett helt annat

plan. Parter i potentiella konflikter bör övertygas om att de kan utnyttja de

mekanismer som den preventiva diplomatin kan erbjuda. Inte minst erfa-

renheterna från den fredsbevarande operationen i Makedonien, Unpredep,

i vilken bl.a. Sverige deltar, visar att insatser i form av bl.a. militära för-

band och civilpolis kan ha mycket goda effekter i ett potentiellt konflik-

tområde.

Det är utskottets övertygelse att långsiktigt utvecklingsarbete är det bästa

sättet att undvika att konflikter bryter ut. Den av bl.a. Sverige stödda s.k.

Stödgruppen för Rwanda och dess regionalt fokuserade arbete utgör enligt

utskottets uppfattning ett intressant och förhoppningsvis framgångsrikt

exempel på FN:s konfliktförebyggande verksamhet och förmåga.

Utskottet konstaterar att det i motion 1994/95:U401 (c) framlagda för-

slaget att inrätta en stående FN-styrka aktualiserar ett konkret och aktuellt

problem inom FN, nämligen världsorganisationens bristande kapacitet att

reagera snabbt med insatser i olika krishärdar världen över. Det tar alltför

lång tid att mobilisera de nödvändiga förbanden för de fredsbevarande

operationerna. Som framgår av regeringens skrivelse har generalsekretera-

ren, i rapporten Tillägg till En dagordning för fred som presenterades i

januari 1995, efterlyst ytterligare ansträngningar för att förstärka FN:s

kapacitet för förebyggande diplomati och tillhandahållande av fredsbeva-

rande styrkor med kort varsel. Utskottet noterar med tillfredsställelse att

Sverige och de övriga nordiska länderna aktivt deltar i arbetet med att i

praktisk handling vidareutveckla de förslag som generalsekreteraren lagt

fram i sina rapporter.

Enligt vad utskottet erfarit har ett omfattande arbete redan påbörjats inom

regeringskansliet i syfte att också på ett mycket konkret plan öka Sveriges

möjligheter att bidra till fred och säkerhet i omvärlden. Ett av de viktigaste

instrumenten som finns till förfogande är deltagande i fredsfrämjande

insatser under FN eller OSSE, både för att förebygga konflikter och för

fredsfrämjande ändamål. Utskottet konstaterar att det i regeringens för-

svarspolitiska proposition (prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse), som

lagts fram i riksdagen hösten 1995, föreslås att Försvarsmakten skall ha

som en av sina huvuduppgifter att delta i internationella fredsfrämjande

insatser. Vidare föreslås att Försvarsmakten skall upprätta en s.k. snabbre-

aktionsstyrka, som med kort varsel skall kunna sättas in i internationella

fredsfrämjande operationer. Enligt vad utskottet inhämtat har en särskild

beredningsgrupp för fredsfrämjande verksamhet inrättats i regeringskans-

liet. Beredningsgruppen skall bl.a. avge rekommendationer till regeringen i

frågor som rör Sveriges deltagande i internationella militära och civila

insatser för fredsfrämjande ändamål.

Proposition 1995/96:12 liksom därtill hörande motioner om bl.a. svenskt

deltagande i en akutstyrka under FN:s egid har behandlats av det för ända-

målet särskilt sammansatta utrikes- och försvarsutskottet (bet. 1995/96:

UFöU1).

I det vidgade säkerhetsbegreppet ingår såväl konfliktförebyggande sam-

arbete som internationella insatser av humanitär och fredsfrämjande karak-

tär. Utskottet konstaterar att det är ett svenskt intresse att genom sådana

insatser kunna bidra till fred och säkerhet i vår omvärld. En särskild utre-

dare, ambassadör Michael Sahlin, har studerat hur Sveriges samlade resur-

ser för internationell katastrof- och flyktinghjälp skall kunna utvecklas för

att möta framtida behov. Utredaren har i juni 1995 överlämnat sitt betän-

kande (SOU 1995:72) Svenska insatser för internationell katastrof- och

flyktinghjälp, vilket legat till grund för vissa av de förslag som regeringen

framlagt i proposition 1995/96:12.

I den internationella debatten har det framkommit att förslaget om en

stående styrka direkt underställd FN:s säkerhetsråd har fördelar men också

komplikationer. Till de senare hör styrkans sammansättning, rekrytering,

finansiering, utbildning, kommandospråk osv. En annan mer övergripande

aspekt är frågan om det är politiskt möjligt att få FN:s medlemsstaters

godkännande av ett dylikt förslag.

FN:s förmåga att agera snabbt vid kriser och katastrofer måste öka. Ut-

skottet ser det som ytterst angeläget att stärka FN:s kapacitet att undanröja

konfliktorsaker och snabbt reagera på konflikthot. Också FN:s förmåga att

leda humanitära och fredsbevarande operationer behöver stärkas. Utskottet

finner det emellertid viktigt att konflikter löses på så låg våldsnivå som

möjligt. Militära ingripanden får endast ske som en sista utväg, när civila

åtgärder enligt FN-stadga uttömts och misslyckats.

Utskottet utgår från att Sverige dels genom sitt långsiktiga engagemang

i FN:s reformarbete, dels som bidragsgivare till olika FN-missioner värl-

den över även framdeles skall spela en aktiv roll för att föra diskussionerna

i dessa frågor framåt. I sammanhanget kan framhållas att utskottet delar

den uppfattning som kommer till uttryck i motion 1995/96:U3 (kds)

(yrkande 2) angående det svenska samhällets stora möjligheter att ställa

kompetent och erfaren personal till FN:s förfogande. Sverige har under

FN:s hela 50-åriga historia i förhållande till folkmängden varit väl repre-

senterat på ledande poster i FN-systemet. Omkring 70 000 svenskar har

gjort FN-tjänst inom ramen för det som nu kallas Försvarets internationella

centrum, SWEDINT. Av bilaga 1 till regeringens skrivelse framgår det

antal svenskar som per den 1 oktober 1995 deltog i bl.a. FN:s fredsbeva-

rande operationer.

Utskottet utgår från att regeringen även framdeles kommer att verka för

att kompetenta och erfarna svenskar ställs till FN:s förfogande för olika

uppdrag av inte minst preventiv och konfliktförebyggande karaktär.

Med det anförda anser utskottet att motionerna 1994/95:U401 (c) yrkande-

na 5-7, 1995/96:U2 (m) i berörd del, 1995/96:U3 (kds) yrkandena 1 och 2,

1995/96:U4 (mp) yrkande 1 samt 1995/96:U6 (c) yrkandena 6 och 7 be-

svarats.

Även i motion 1995/96:U6 (c) yrkande 8 aktualiseras frågan om FN:s

ledningsförmåga och möjligheten att etablera en central stab inom FN-

systemet för ledning av olika operationer. Utskottet noterar med anledning

av yrkandet att FN:s militära stabsutskott (Military Staff Committee, MSC)

på grund av stormaktsmotsättningarna under det kalla kriget aldrig kom att

spela den roll som ursprungligen var tänkt. Inte heller i den internationella

situation som nu råder, där FN har en ökad roll i ett antal väpnade konflik-

ter, har det visat sig möjligt att aktivera MSC. Från olika håll har bl.a.

ifrågasatts realismen i att MSC skulle kunna utöva någon operativ ledning.

Praktiska skäl talar för att det operativa ansvaret huvudsakligen bör ligga

på generalsekreteraren och dennes "Force Commander". Som framgår av

skrivelsen har hittills gjorda svenska insatser därför gått ut på att stärka

främst FN-sekretariatet i dess ledning och styrning av de fredsbevarande

operationerna. På initiativ av bl.a. Sverige har en konsultationsmekanism

för att förbättra samrådet mellan säkerhetsrådet, sekretariatet och de

truppbidragande länderna etablerats. Sverige verkar nu för att denna me-

kanism skall formaliseras.

Med det anförda anser utskottet att motion 1995/96:U6 (c) yrkande 8

besvarats.

I motion 1995/96:U1 (v) yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om att

Sverige måste klargöra att svensk trupp inte kommer att medverka i militä-

ra aktioner som inte har stöd i FN-beslut. Med anledning härav får utskot-

tet konstatera följande:

Enligt 10 kap. 9 § första stycket regeringsformen får Sveriges regering

sätta in Försvarsmakten eller del därav vid väpnade angrepp mot riket. I

övrigt får svensk väpnad styrka sättas in i strid eller sändas till ett annat

land endast om riksdagen medger det, om det är medgivet i lag som anger

förutsättningarna för åtgärden eller om en skyldighet att vidta åtgärden

följer av internationell överenskommelse eller förpliktelse som riksdagen

godkänt. Den senast angivna förutsättningen har traditionellt ansetts till-

lämplig på t.ex. FN-stadgans artikel 43, men har aldrig uttryckligen tilläm-

pats beträffande svensk väpnad styrka. I de flesta fall har regeringen grun-

dat sina beslut om internationella insatser på lagen (1992:1153) om väpnad

styrka för tjänstgöring utomlands (tidigare lagen (1974:614) om bered-

skapsstyrka för FN-tjänst). Denna lag ger regeringen möjlighet att fatta

beslut om deltagande i fredsbevarande operationer med väpnad styrka på

begäran av FN eller OSSE. Ett undantag var dock Bosnienbataljonen, vars

insats grundade sig på riksdagens medgivande. Skälet till detta var att FN:s

mandat för Bosnien-Hercegovina ansågs gå utöver traditionella fredsbeva-

rande operationer.

Mot denna bakgrund saknas enligt utskottets uppfattning anledning för

riksdagen att göra ett tillkännagivande i enlighet med motionärernas öns-

kemål.

Därmed avstyrker utskottet motion 1995/96:U1 (v) yrkande 10.

Frågan om Sveriges relation till VEU, som aktualiseras i motion

1995/96:U4 (mp), behandlades hösten 1994 av riksdagen i samband med

godkännandet av medlemskapsavtalet med EU.

Efter att tämligen utförligt ha belyst olika aspekter av VEU:s historia och

verksamhet anförde utrikesutskottet (bet. 1994/95:UU5) följande:

Mot denna bakgrund och i anledning av försvarsutskottets - - - redovisade

uppfattning anser utrikesutskottet det angeläget att Sverige får tillgång till

en ordning genom vilken vårt land bereds insyn i och tillgång till de euro-

peiska säkerhetspolitiska diskussioner som pågår i den utvidgade VEU-

kretsen. Det skulle också vara problematiskt att sakna insyn i verkställighe-

ten av EU:s beslut med försvarspolitiska implikationer, en uppgift som

enligt Maastrichtfördraget åligger VEU.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det delar regeringens upp-

fattning att ett observatörskap i VEU är förenligt med Sveriges alliansfri-

het och att ett sådant skulle ge den nödvändiga insynen.

De ovan redovisade bedömningarna kvarstår.

Efter det att riksdagen ställt sig bakom utrikesutskottets uppfattning blev

Sverige i början av 1995 observatör i VEU.

Den s.k. Petersbergdeklarationen från 1992 stadgar att VEU också skall

kunna utföra humanitära insatser och räddningstjänst, fredsbevarande

operationer och krishantering. Detta har kommit att bli den mest betydelse-

fulla delen av VEU:s verksamhet. VEU:s operativa insatser är i första hand

av fredsbevarande- och krishanteringskaraktär (sanktionsövervakning,

poliser i Mostar m.m.). För Sverige är det väsentligt att kunna följa den

säkerhetspolitiska diskussion som förs mellan de nu 27 europeiska stater

som i olika former deltar i VEU. Sverige kan i VEU också bidra med bety-

dande erfarenheter från ett mångårigt agerande inom fredsbevarande verk-

samhet, katastrofhjälp och humanitära aktioner.

Utskottet noterar och ställer sig bakom utrikesministerns uttalande i

riksdagen den 27 oktober 1994 då hon bl.a. anförde: "Vår militära allians-

frihet består. Medlemskap i VEU kan följaktligen inte komma i fråga för

Sveriges del. - - - Sverige kommer alltså inte att gå in i ett förpliktigande

samarbete på försvarsområdet."

Utskottet är av uppfattningen att en svensk anslutning till VEU inte

skulle gagna svenska säkerhetspolitiska intressen.

Utskottet noterar att det finns en intressant potential i de diskussioner

som pågår om samarbete mellan EU och VEU i frågor som faller inom

ramen för Petersbergdeklarationen. Utskottet noterar även att frågan om

det svenska observatörskapet i VEU också behandlats i det sammansatta

utrikes- och försvarsutskottets betänkande UFöU1 med anledning av pro-

position 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse. Detta utskotts överväganden

sammanfaller med här ovan redovisade bedömning.

Därmed avstyrker utskottet motion 1995/96:U4 (mp) yrkande 2.

Med anledning av det i motion 1995/96:U6 (c) framförda förslaget om

etablerandet av ett FN:s centrum för militär fredsbevarande officersut-

bildning konstaterar utskottet att SWEDINT och dess nordiska motsvarig-

heter redan i dag har ett utomordentligt väl fungerande samarbete såväl

med varandra som med FN, med nära samordning och koordination av de

insatser som planeras och genomförs. Den organisatoriska form som före-

slås av motionärerna skulle enligt utskottets bedömning inte bidra till de

operativa förbättringar av FN:s fredsbevarande militära insatser som torde

vara avsikten med förslaget.

Därmed avstyrks motion 1995/96:U6 (c) yrkande 9.

Vad gäller yrkandet (yrkande 3) i motion 1995/96:U1 (v) om att kostna-

derna för de svenska fredsbevarande insatserna skall belastas Försvarsde-

partementets budget noterar utskottet att det i proposition 1995/96:12

Totalförsvar i förnyelse anförs att Försvarsdepartementets huvudtitel

fr.o.m. budgetåret 1997 tillförs medel för kostnader som avser militära

fredsfrämjande insatser. Denna del av propositionen har behandlats av

försvarsutskottet i betänkande FöU1. Vidare får utskottet hänvisa till det

förslag om bl.a. utgiftsramar och utgiftsområden med anledning av änd-

ringar i den statliga budgetprocessen som förväntas läggas fram inom de

närmaste månaderna. Förslaget är bl.a. en följd av det år 1990 inledda

arbetet inom ramen för den s.k. Riksdagsutredningen.

Med det anförda betraktar utskottet motion 1995/96:U1 (v) yrkande 3 som

besvarat.

Utvecklingssamarbete inom FN

Efter det kalla krigets slut har FN:s centrala roll inom fred och säkerhet

betonats alltmer. FN:s stadga tillskriver dock organisationen en lika viktig

roll inom det ekonomiska och sociala området. Endast väsentliga framsteg

på dessa områden och därmed en långsiktigt hållbar utveckling kan ju

lägga grunden för bestående fred och och säkerhet. Utskottet vill erinra om

att den s.k. konsensusresolution som generalförsamlingen antog 1970

tillskrev FN en nyckelroll i utvecklingsansträngningarna. Framtidsutsikter-

na pekade då på ständigt ökande resurser för FN, vilket skulle möjliggöra

ökat arbete på fältnivå. Genom åren har det emellertid kunnat konstateras

att arbetsuppgifter i allt högre utsträckning lagts på andra internationella

institutioner än FN.

I motion 1995/96:U1 (v) aktualiseras Världsbankens roll visavi FN-

organens i utvecklingssamarbetet. Den mångåriga kritiken mot Världsban-

kens arbetsformer har - som utskottet tidigare konstaterat - medfört vä-

sentliga ändringar för att bl.a. skapa mer insyn i verksamheten. Frågan om

riksdagens möjligheter att följa Världsbankens verksamhet har även tidiga-

re behandlats av utskottet. I sitt betänkande 1994/95:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete konstaterade utskottet att ett stort intresse finns från

parlamentariker att få bättre insyn och påverkansmöjligheter i Världs-

banksfrågor. Utskottet redogjorde utförligt för formerna för det löpande

svenska agerandet i Världsbanken och den internationella valutafonden,

IMF, samt tog ställning till olika motionsförslag om hur den parlamenta-

riska insynen och kontrollen skall kunna öka. Utskottet utgår, i enlighet

med sina tidigare överväganden i ämnet, från att regeringen på lämpligt

sätt samråder med och ger riksdagen regelbunden information i Världs-

banksfrågorna. Utskottet utgår vidare från att de olika förslag som presen-

terats för att öka möjligheterna till samråd mellan regeringen och riksda-

gen i dessa frågor blir föremål för fortsatta överväganden inom regerings-

kansliet.

Utskottet anser, i likhet med motion 1995/96:U6 (c), att UNDP har en

viktig roll att spela i arbetet med att stärka och vidareutveckla FN:s eko-

nomiska och sociala verksamhet samt för att, som omnämns i regeringens

skrivelse, stå för den samordning av utvecklingsinsatser som är nödvändig

för ett effektivt bistånd. Enligt utskottets uppfattning sammanfaller motio-

närernas synpunkter angående behovet av samordning och FN-organens

roll med den politik som Sverige redan företräder i dessa sammanhang.

Med det anförda betraktar utskottet motionerna 1995/96:U1 (v) yrkande 2

samt 1995/96:U6 (c) yrkande 10 som besvarade.

Mänskliga rättigheter

Arbetet för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna världen

över ingår som ett centralt element i svensk utrikespolitik. I detta arbete är

skyddet för individen vägledande. Det finns inte en världsdel där männi-

skor är förskonade från brott mot de mänskliga rättigheterna. I alltför

många stater utsätts enskilda för tortyr, summariska avrättningar, mord,

försvinnanden och andra grova övergrepp.

Sverige har aktivt verkat för stärkandet av det internationella normsy-

stemet rörande de mänskliga rättigheterna på viktiga områden. Till grund

för behandlingen i FN av dessa frågor ligger det regelverk som utarbetats

med utgångspunkt från 1948 års allmänna förklaring om de mänskliga

rättigheterna. De två internationella konventionerna från 1966 om med-

borgerliga och politiska rättigheter respektive ekonomiska, sociala och

kulturella rättigheter utgör stommen i regelverket. Trots att den allmänna

förklaringen om de mänskliga rättigheterna är universell och gäller obero-

ende av t.ex. kön och ålder, har man ansett det nödvändigt att utarbeta

flera konventioner i särskilda ämnen efter hand, t.ex. konventionerna mot

diskriminering av kvinnor, mot tortyr och annan grym, omänsklig och

förnedrande behandling eller bestraffning, och om barnets rättigheter. Vid

sidan av konventionerna har även en rad deklarationer antagits på olika

områden.

Utskottet delar bl.a. det synsättt som framkommer i motion 1995/96:U2

(m), nämligen att uppgiften framdeles inte består så mycket i att bygga ut

den internationella rätten, utan att se till att denna efterlevs och att de

grundläggande mänskliga rättigheterna respekteras. Som motionärerna

påpekar blir den uppgiften lättare genom att allt fler av FN:s medlemsstater

numera är demokratier eller framväxande demokratier. Individens säkerhet

är också i en förlängning staternas. Utskottet delar också motionärernas

uppfattning att generalförsamlingen bör ha som en av sina huvuduppgifter

att bevaka läget beträffande de mänskliga rättigheterna och årligen debatte-

ra detta. Samtidigt konstaterar utskottet att den internationella övervak-

ningen av hur staterna respekterar de mänskliga rättigheterna även sker i

de särskilda kommittéer som upprättats för att granska tillämpningen av

respektive konvention samt inom ramen för FN:s kommission för de

mänskliga rättigheterna.

Någon särskild riksdagens åtgärd synes inte påkallad med anledning av

motionen i denna del, varför utskottet betraktar motion 1995/96:U2 (m) (i

berörd del) som besvarad.

Arbetet för att det internationella rättssystemets regler och principer skall

efterlevas är i hög utsträckning alltså också ett arbete för demokratiupp-

byggnad, men även för att söka undanröja instabilitet och väpnade konflik-

ter såväl inom som mellan stater. Sverige har bl.a. varit pådrivande i arbe-

tet med konventionen om barnets rättigheter, som också aktualiseras spe-

cifikt i motion 1995/96:U1 (v). Som en uppföljning av världskonferensen

om mänskliga rättigheter i Wien 1993 beslutade 1994 års möte med FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna på svenskt initiativ att utarbeta

ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen om höjd åldersgräns (från den

nuvarande gränsen på 15 år) för rekrytering till väpnade styrkor. Arbetet

har inletts och äger rum under svenskt ordförandeskap. På uppmaning av

generalförsamlingen har en expert utsetts för att studera och föreslå åtgär-

der för att förbättra situationen för barn i väpnade konflikter. En rapport

kommer att läggas fram till 1996 års möte med MR-kommissionen. Enligt

vad utskottet erfarit prioriteras dessa och andra frågor rörande skyddet av

barnets rättigheter i den svenska FN-delegationens arbete under inneva-

rande generalförsamlingsmöte.

Med det anförda betraktar utskottet motion 1995/96:U1 (v) yrkande 8 som

besvarat.

Utskottet anser att den i motion 1995/96:U1 (v) aktualiserade frågan om

inrättande av en internationell brottmålsdomstol är viktig (yrkande 9).

Frågan har funnits på dagordningen för FN:s folkrättskommission

(International Law Commission, ILC) under lång tid. Vid den 49:e gene-

ralförsamlingens möte överlämnade ILC ett förslag till stadga för en sådan

domstol. Förslaget har sedan diskuterats i en särskild tillsatt arbetsgrupp.

Under innevarande generalförsamlingsmöte (det 50:e) har diskuterats hur

frågan skall föras vidare. Utskottet konstaterar att Sverige sedan flera år

stött förslaget om inrättande av en sådan domstol. Utskottet delar motionä-

rernas uppfattning om det angelägna i att Sverige fortsätter att vara pådri-

vande i denna fråga.

Med det anförda betraktar utskottet motion 1995/96:U1 (v) yrkande 9 som

besvarat.

Utskottet, som även tidigare behandlat situationen i Colombia (bet.

1994/95:UU24), noterar alltjämt med stor oro de återkommande rapporter-

na som vittnar om upprörande kränkningar av de mänskliga rättigheterna i

detta land. Som utskottet tidigare refererat konstaterades bl.a. i den rapport

som MR-kommissionens två rapportörer för summariska avrättningar och

tortyr avgav till kommissionen den 16 januari 1995 att majoriteten av de

rekommendationer som lämnats av representanter för olika organ inom

ramen för FN:s MR-främjande mekanismer vid besök i landet 1987, 1988

och 1989 inte iakttagits. Colombia fortsätter, enligt rapporten, att vara hårt

drabbat av våld i olika former. Mellan 28 000 och 30 000 mord begås

årligen. De väpnade styrkorna har en tendens, anförs det i rapporten, att

betrakta förkämpar för mänskliga rättigheter, fackligt aktiva och medbor-

garrörelsens aktiviteter för sociala och ekonomiska förbättringar som ett

sätt att stödja gerillan. Mot denna bakgrund uppmanas det högsta politiska

och militära ledarskapet i landet att vidta åtgärder för att visa att sådana

aktiviteter är såväl legitima som nödvändiga.

Rapportörerna rekommenderar vidare att kraftfulla åtgärder vidtas för att

skydda hotade grupper, såsom MR-aktivister, internflyktingar, gatubarn,

fackligt aktiva och ursprungsbefolkningen. Rapportörerna framhåller att

situationen för de mänskliga rättigheterna i Colombia endast kan förbättras

om straffriheten effektivt bekämpas.

Utskottet noterar att Colombias regering i brev till MR-kommissionen

har utfäst sig att samarbeta med FN:s MR-organ och efterleva dess re-

kommendationer. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har

nyligen inrättat ett kontor i Colombia i syfte att bistå regeringen med att

förbättra MR-situationen. Utskottet noterar detta positiva steg, men tvingas

samtidigt konstatera att våldssituationen i landet förblir mycket allvarlig.

En tidigare presidentkandidat, Alvaro Gomez, mördades den 1 november

1995, och regeringen har med anledning av mordet utlyst ett nytt undan-

tagstillstånd i Colombia. Det allvarliga läget gör det enligt utskottets me-

ning fortsatt angeläget att följa utvecklingen i Colombia noga och kritiskt.

Colombianska organisationer för mänskliga rättigheter kräver, enligt vad

utskottet inhämtat, att FN skall utse en särskild rapportör för Colombia.

Utskottet anser det arbete mycket värdefullt som utförs av FN:s special-

rapportörer. Dessa granskar, på oberoende basis, efterlevnaden av de

mänskliga rättigheterna och kan ofta fungera som ett stöd för en regering i

dess arbete för att förbättra situationen. FN har för närvarande ett tiotal

rapportörer för att granska enskilda ländersituationer. Efterlevnaden av

åtaganden på de mänskliga rättigheternas område övervakas dock inte bara

av särskilda rapportörer för enskilda stater, utan även - som framgått ovan

- av experter för tematiska frågor, konventionsorgan (t.ex. barnkommittén)

samt ett stort antal frivilligorganisationer. Utskottet noterar i detta sam-

manhang det besök i Colombia som en brett sammansatt delegation från

Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter genomförde den

5-11 mars 1995. Utskottet noterar vidare att även Interparlamentariska

unionen, IPU, vid ett flertal tillfällen uttryckt oro över de allvarliga kränk-

ningar av de mänskliga rättigheterna som bl.a. också colombianska parla-

mentariker är offer för.

Utskottet konstaterar att Sverige, såväl på egen hand som i egenskap av

EU-medlem, verkat för att uppmärksamma den allvarliga situationen i

Colombia. Nästa möte med FN:s kommission för de mänskliga rättigheter-

na får utvisa om MR-situationen förbättrats och om den colombianska

regeringens avsiktsförklaring angående ett tätare samarbete med FN:s

tematiska rapportörer och högkommissarien gett något konkret, positivt

resultat. Om så inte skett bör regeringen ha beredskap för att föreslå kraft-

fulla åtgärder i syfte att förbättra MR-läget i Colombia, inklusive förslag

om tillsättande av en särskild landrapportör.

Med det anförda betraktar utskottet motion 1995/96:U1 (v) yrkande 4 som

besvarat.

Övriga miljöfrågor

Som framkommit ovan anser utskottet, i likhet med flertalet motionärer, att

FN även framdeles bör vara ett primärt forum för det internationella miljö-

arbetet. Det är, som också framgår av skrivelsen, en svensk strävan i det

internationella samarbetet - inte minst på miljöområdet - att söka få till

stånd folkrättsligt bindande regler. Förutsättningarna för att införa folk-

rättsligt bindande regler har hittills visat sig störst när det gällt införande

av domstols- och sanktionsförfaranden för upprätthållande av konventio-

ner på olika områden. Den internationella domstolen är FN:s främsta rätts-

skipande organ. Domstolen har enligt sin stadga, artikel 26, paragraf 1,

möjlighet att på ad hoc-basis inrätta en särskild kammare för speciella

kategorier av mål. Denna möjlighet utnyttjades av domstolen då den i juli

1993 tillsatte en särskild kammare för handläggning av miljörättsmål.

Denna kammare är fortfarande i verksamhet och har ett mandat som för

närvarande löper till den 5 februari 1997.

Utskottet noterar vidare att en domstol för havsrättsliga spörsmål avses

inrättas under hösten 1996 i samband med ikraftträdandet av FN:s havs-

rättskonvention. Domstolen i fråga kommer även att ha jurisdiktion över

miljörättsliga mål.

Utskottet anser mot denna bakgrund att nuvarande ordning för hantering

av brott mot internationella miljökonventioner är till fyllest.

Med det anförda anser utskottet att motion 1994/95:U401 (c) yrkande 15

besvarats. Motion 1995/96:U5 (mp) avstyrks.

Avslutning

Utskottet har med tillfredsställelse tagit del av riksdagens skrivelse

1995/96:40 FN inför framtiden. FN:s verksamhet har under senare år så

gott som dagligen debatterats i massmedierna. Regeringens FN-skrivelse

ger riksdagen motsvarande tillfälle att på ett övergripande sätt diskutera

FN:s roll i dag och i framtiden. Med FN-skrivelsen som grund kan det

djupa och långvariga engagemang för FN som finns hos svenska folket

också komma till konkret uttryck i riksdagen.

Utskottet konstaterar att regeringen på ett föredömligt sätt redovisar ar-

betet i FN:s generalförsamling och redogör för de olika världskonferenser-

na framför allt via de s.k. blåböckerna (Aktstycken utgivna av Utrikesde-

partementet, Ny serie I respektive Ny serie II). Aktuella frågor inför varje

generalförsamling presenteras på ett kortfattat och lättillgängligt sätt i en

skrift med samma namn.

Nu föreliggande skrivelse om FN inför framtiden borde enligt utskottets

uppfattning inte vara en engångsföreteelse med anledning av FN:s 50-

årsfirande. FN är kanske det viktigaste av alla organ som Sverige verkar

inom och förtjänar ett större utrymme i riksdagen. Riksdagen behandlar

årligen redogörelser för verksamheten i andra internationella organisatio-

ner som exempelvis Europarådet, Nordiska rådet och OSSE. Redogörelser

för verksamheten i EU kommer också att föreläggas riksdagen. Det vore

enligt utskottets uppfattning önskvärt om regeringen, som komplement till

övrig FN-information, som är allmänt tillgänglig, också mer regelbundet

till riksdagen presenterade en skrivelse om verksamheten i FN. Riksdagen

skulle med en sådan skrivelse få en möjlighet att regelbundet följa och

debattera de numera snabbt föränderliga förutsättningarna för FN:s mång-

skiftande verksamhet.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivel-

se till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande FN:s övergripande uppgifter och inriktning

m.m.,

att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U401 yrkande 4,

1995/96:U1 yrkande 7, 1995/96:U2 i berörd del samt 1995/96:U6 yr-

kandena 1, 2 och 5 som besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande inrättande av ekonomiskt säkerhetsråd m.m.,

att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U401 yrkande 8,

1995/96:U1 yrkande 12 samt 1995/96:U6 yrkandena 3 och 4 som be-

svarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande folkligt deltagande i FN:s arbete m.m.,

att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U1 yrkandena 5, 6 och 11

samt 1995/96:U6 yrkande 12 som besvarade med vad utskottet anfört,

4. beträffande internationella transaktionsskatter

att riksdagen avslår motion 1995/96:U1 yrkande 1,

res.1 (v)

5. beträffande FN:s finansiering i övrigt

att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U3 yrkandena 3 och 4 samt

1995/96:U6 yrkande 11 som besvarade med vad utskottet anfört,

6. beträffande fredsfrämjande och konfliktförebyggande verk-

samhet

att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U401 yrkandena 5-7,

1995/96:U2 i berörd del, 1995/96:U3 yrkandena 1 och 2, 1995/96:U4

yrkande 1 samt 1995/96:U6 yrkandena 6 och 7 som besvarade med vad

utskottet anfört,

7. beträffande central stab för ledning av FN-operationer

att riksdagen förklarar motion 1995/96:U6 yrkande 8 som besvarat

med vad utskottet anfört,

8. beträffande svensk trupps medverkan i militära aktioner

att riksdagen avslår motion 1995/96:U1 yrkande 10,

9. beträffande observatörskap i VEU

att riksdagen avslår motion 1995/96:U4 yrkande 2,

10. beträffande FN-centrum för officersutbildning

att riksdagen avslår motion 1995/96:U6 yrkande 9,

11. beträffande finansiering av fredsbevarande insatser

att riksdagen förklarar motion 1995/96:U1 yrkande 3 som besvarat

med vad utskottet anfört,

12. beträffande Världsbankens roll m.m., m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U1 yrkande 2 samt

1995/96:U6 yrkande 10 som besvarade med vad utskottet anfört,

13. beträffande FN och skyddet av de mänskliga rättigheter-

na

att riksdagen förklarar motion 1995/96:U2 i berörd del som besvarad

med vad utskottet anfört,

14. beträffande barnkonventionen

att riksdagen förklarar motion 1995/96:U1 yrkande 8 som besvarat

med vad utskottet anfört,

15. beträffande internationell brottmålsdomstol

att riksdagen förklarar motion 1995/96:U1 yrkande 9 som besvarat

med vad utskottet anfört,

16. beträffande MR-rapportör för Colombia

att riksdagen förklarar motion 1995/96:U1 yrkande 4 som besvarat

med vad utskottet anfört,

17. beträffande beivrande av internationella miljöbrott

att riksdagen förklarar motion 1994/95:U401 yrkande 15 besvarat med

vad utskottet anfört,

18. beträffande internationell miljödomstol

att riksdagen avslår motion 1995/96:U5,

res. 2 (mp)

19. beträffande regeringens skrivelse 1995/96:40

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:40 FN inför framti-

den till handlingarna.

Stockholm den 24 november 1995

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Axel

Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Berndt Ekholm (s),

Karl-Göran Biörsmark (fp), Lena Klevenås (s), Eva Zetterberg (v), Urban

Ahlin (s), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds), Elisebeht

Markström (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Ronny Olander (s) och

Ingbritt Irhammar (c).

Reservationer

1. Internationella transaktionsskatter (mom. 4)

Eva Zetterberg (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 19 börjar med "De

förslag härom" och slutar med "studeras ytterligare." bort ha följande

lydelse:

De förslag som framlagts av bl.a. Kommissionen för globalt samarbete

om t.ex. skatt på internationella valutatransaktioner eller avgifter på inter-

nationella flygbiljetter skall enligt utskottets mening snarast införas. Hur

dessa förslag i detalj skall genomföras bör studeras närmare.

dels att den del av utskottets betänkande på s. 20 som börjar med "Därmed

betraktar" och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Därmed tillstyrker utskottet motion 1995/96:U1 (v) yrkande 1. Utskottet

finner motionerna 1995/96:U3 (kds) yrkandena 3 och 4 samt 1995/96:U6

(c) yrkande 11 tillgodosedda med vad utskottet anfört.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande internationella transaktionsskatter

att riksdagen med bifall till motion 1995/96:U1 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Internationell miljödomstol (mom. 18)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 29 börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "Motion 1995/96:U5 (mp) avstyrks." bort

ha följande lydelse:

Icke-statliga organisationer, som t.ex. miljöorganisationer, kan inte agera

som klagande i de internationella domstolarna. Den accelererande miljö-

förstöring som pågår överallt i världen är ofta kopplad till svåra lidanden

och kränkanden av stora befolkningsgruppers mänskliga rättigheter. Man

betonar numera internationellt regionernas växande betydelse. En region i

ett land kan ha svåra miljöproblem. Miljöproblemen kan uppstå vid

mänskliga ingrepp i miljön, som till exempel i samband med energisats-

ningar, där man inte tagit hänsyn till påverkan på människor och deras

omgivning. Det är svårt att driva fram en förändring, förbättring eller

rättvisa för de drabbade. Ofta är det dessutom farligt att agera gentemot

den egna staten. I Nigeria såg vi nyligen hur en kamp mot miljöförstöring,

med krav på kompensation för oljeskador i en deltaregion, och för en

minoritetsbefolknings rättigheter, slutade på ett sätt som upprörde

världsopinionen. Åtta företrädare för Ogonifolket avrättades. Om de haft

en internationell rättsinstans att vända sig till i början av sin kamp, hade

möjligheter funnits att ändra förhållandena. För såväl stater som organisa-

tioner behövs en miljödomstol. Den skapar också efter hand den viktiga

internationella praxis som ännu saknas på miljöområdet.

Domstolen i Haag är FN:s främsta rättsskipande organ. Domstolen har

enligt sin stadga, artikel 26, paragraf 1, möjlighet att på ad hoc-basis inrät-

ta en särskild kammare för speciella kategorier av mål. Domstolen tillsatte

i juli 1993 en särskild kammare för handläggning av miljörättsmål. Manda-

tet tar slut den 5 februari 1997.

Sverige bör i FN verka för att en internationell domstol inrättas, eller att

den särskilda kammaren för handläggning av miljörättsmål får förlängt

mandat, och att inte bara stater, utan även organisationer får talerätt. Det

finns många organisationer, vars kunskaper och aktiva arbete haft en avgö-

rande betydelse för att förebygga och lösa miljöproblem.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1995/96:U5 (mp). Utskottet

finner motion 1995/96:U401 (c) yrkande 15 tillgodosett med vad utskottet

anfört.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande internationell miljödomstol

att riksdagen med bifall till motion 1995/96:U5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Inrättande av ekonomiskt säkerhetsråd m.m. (mom. 2)

Göran Lennmarker, Inger Koch och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m)

anför:

Världsbanken, IMF och WTO, alla inom FN-systemet, spelar en väsentlig

roll för den globala utvecklingen när det gäller utvecklingsstrategier i u-

länder, det internationella betalningssystemet och världshandeln. Förslaget

om ett ekonomiskt säkerhetsråd skulle innebära att dessa institutioners

centrala uppgifter fördes över till ett sådant nytt organ. Vari förbättringen

skulle bestå och hur detta skulle ske finns inte belyst ens i rudimentär

form. Förslaget om ett ekonomiskt säkerhetsråd är för vagt och oprecist för

att förtjäna någon uppmärksamhet.

2. Internationella transaktionsskatter (mom. 4)

Göran Lennmarker, Inger Koch och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m)

anför:

FN skall även fortsättningsvis finansieras genom avgifter från medlems-

länderna. Det är principiellt fel att införa en beskattningsrätt för FN. En

sådan tillkommer medlemsländerna. Det ankommer på medlemslandet

självt att finna de bästa formerna för medlemsavgiftens finansiering. Det är

inte en uppgift för FN.

Förslagen om en särskild skatt på internationella valutatransaktioner el-

ler avgifter på internationella flygbiljetter är direkt olämpliga. Internatio-

nella valutatransaktioner är viktiga, inte minst för att överföra sparande

från i-länder till u-länder. En sådan skatt, ofta kallad Tobin-skatt efter

förslagets upphovsman, skulle bli kostsam för de u-länder som har högt

tillflöde av utländskt kapital. För exempelvis Vietnam skulle en sådan skatt

kosta lika mycket som det hittillsvarande årliga biståndet från Sverige till

detta land. För svenska staten, som är en stor upplånare på den internatio-

nella kapitalmarknaden, skulle förslaget om det genomfördes innebära en

väsentligt ökad kostnad.

En särskild avgift på internationella flygbiljetter är inte heller särskilt

välbetänkt. Strävan måste vara att bringa ner kontaktkostnaderna i stället

för att driva upp dem. Utbyte mellan folk och länder är ett viktigt inslag i

strävan att genom internationell samverkan främja demokrati, mänskliga

rättigheter och fred.

Förslagen om skatt på valutatransaktioner eller avgift på flygbiljetter är

inte lösningen på FN:s finansiella kris och bör därför avvisas.

3. FN:s finansiering i övrigt (mom. 5)

Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) samt Ingrid Näslund (kds)

anför:

Vi håller med om att det bör finnas en koppling mellan effektivitet, refor-

mer och bidrag också i FN-systemet. Vi har därför inget emot att ineffekti-

va organisationer får minskade bidrag. I regeringens skrivelse om FN i

framtiden förs emellertid en rad angelägna områden fram, där vi i utskottet

är överens om att intensifierade insatser nu behövs. På dessa områden kan

det enligt vår mening bli aktuellt att ge ökat stöd även för Sveriges del.

Skall Sverige med kraft och bibehållen trovärdighet kunna fortsätta att

spela en pådrivande roll när det gäller FN:s reformering och utveckling

menar vi att vi inte bör ge signaler som kan tolkas som att Sveriges finan-

siella stöd till FN som helhet kommer att minska. Detta stimulerar knap-

past andra länder till de ökade insatser vi efterlyser från deras sida.

4. Fredsfrämjande och konfliktförebyggande verksamhet

(mom. 6)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Det är viktigt att Sveriges målsättning för deltagandet i FN-arbetet är tyd-

lig. Sverige skall prioritera konfliktförebyggande, humanitära och fredsbe-

varande insatser framför en permanent svensk internationell insatsstyrka

som förväntas ingå i andra internationella insatsstyrkor.

5. Observatörskap i VEU (mom. 9)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Vi anser att det finns stor risk för att FN:s ställning undergrävs i och med

att fredsbevarande operationer splittras upp på regionala organisationer

som inte kan betraktas som alliansfria vare sig militärt eller intressemäs-

sigt. Vi vill erinra om vad FN:s generalsekreterare redovisade i sitt tillägg

till An Agenda for Peace i juni 1995. I denna rapport framhåller general-

sekreteraren att det finns risker med att överlåta mer krävande uppgifter på

grupper ledda av stormakter. Sveriges internationella insatser av humani-

tär, konfliktförebyggande och fredsbevarande karaktär skall ske direkt

under FN:s mandat utan omvägar via deltagande i VEU:s fredsbevarande

operationer. Sverige bör ompröva om observatörskapet i VEU är förenligt

med Sveriges alliansfrihet och neutralitet.

Innehållsförteckning

Gotab, Stockholm 1995