Bet. 1995/96:UU13

Utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU13

EU:s regeringskonferens

Innehåll

1. Sammanfattning

3. Motionerna

5. Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

UU13

1. Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande

regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s

regeringskonferens 1996 samt motioner

väckta med anledning av skrivelsen.

Därtill behandlas ett antal

motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 1994/95. Motionerna tar

bl.a. upp EU:s centrala roll i den

alleuropeiska utvecklingen, unionens

utvidgning, tillväxt och

sysselsättningsfrågorna, miljöproblemen,

den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken, behovet av

institutionella reformer, skyddet av de

mänskliga rättigheterna och öppenheten

inom EU, samarbetet på det rättsliga och

inrikes området m.m.

Konferensen mellan EU-staternas 15

regeringar inleds i Turin den 29 mars

1996 och beräknas pågå till juni 1997.

Konferensen skall ha till uppgift att

undersöka vilka bestämmelser i EU:s

fördrag som behöver ändras för att de

mål för unionen som står angivna där

skall kunna uppfyllas. Sverige har under

sitt första år som medlem i EU aktivt

kunnat delta i det förberedande arbetet

inför regeringskonferensen, bl.a. inom

ramen för den s.k. reflektionsgruppens

arbete. Regeringens skrivelse är i många

avseenden kortfattad och saknar förslag

till förhandlingspositioner. Därför

understryks i betänkandet vikten av att

en fortsatt förankring av konkreta

ställningstaganden sker i EU-nämnden.

Även riksdagens utskott måste hållas

informerade och inrymmas i

samrådsprocessen mellan regering och

riksdag i EU-frågor.

Europeiska unionens viktigaste uppgift

är att trygga freden, friheten,

demokratin och välfärden i hela Europa.

EU:s regeringskonferens måste leda till

en fördjupning av samarbetet och till

konkreta resultat på de områden som

prioriteras av Sverige. EU-samarbetet

måste förenklas och göras mer begripligt

för EU:s invånare. Ökad öppenhet och

effektivare beslutsprocesser kan bidra

till att stärka medborgarnas förtroende

för unionen och öka insikten om behovet

av internationellt samarbete för att

söka lösa gemensamma problem. EU måste

göra mer för att bl.a. öka

sysselsättningen och förbättra miljön,

stärka den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken, främja

jämställdheten, stärka konsumenternas

och löntagarnas ställning samt bekämpa

brottsligheten.

EU:s regeringskonferens måste också

bana väg för en utvidgning av unionen,

även om utvidgningen i sig inte är ett

ämne för konferensen. Med ett starkare

nordiskt bidrag i EU-arbetet har

utvecklingen i Östersjöregionen redan

fått ökad uppmärksamhet. Genom insatser

som sker gemensamt i EU-regi får våra

grannländer på andra sidan Östersjön ett

stöd som är betydligt mer omfattande än

det som Sverige hade kunnat erbjuda på

egen hand. Dessa insatser gagnar

stabiliteten i vårt närområde; därmed

förstärks säkerheten även för Sverige.

Det ligger i förlängningen av denna

utveckling och i vårt lands starka

intresse att de länder i vårt närområde

som så önskar och som uppfyller kraven

kan bli medlemmar i EU.

I likhet med regeringen utgår utskottet

från att EU också i fortsättningen

kommer att utvecklas som en

sammanslutning av självständiga stater

till vilken medlemsstaterna i vissa fall

överför beslutsbefogenheter för att

lättare uppnå gemensamma mål. Varje

fråga om att överföra ytterligare

beslutsbefogenheter måste prövas noga i

en situation då frågan aktualiseras.

Regeringen förväntas verka för en

utveckling av EU:s struktur och

beslutsmekanismer i de delar där det är

påkallat för att uppnå varaktig

effektivitet och handlingskraft.

EU står för sådana grundläggande värden

i den europeiska utvecklingen som

respekt för de mänskliga fri- och

rättigheterna, demokrati och

rättsstatens principer. Varje lands

egenart respekteras, samtidigt som EU

skapat förutsättningar för ett

effektivt, gemensamt handlande på

centrala områden. Sverige har ett

medansvar för att slå vakt om och främja

dessa grundläggande värden. Det är en

fråga både om solidaritet och om att

värna vår egen framtid. Det europeiska

samarbetet kan dock inte ha som enda mål

att utveckla välfärden och säkra

stabiliteten i vår egen del av världen.

Sverige hör till de främsta

förespråkarna bland EU:s medlemsstater

för ökad öppenhet och ett globalt

ansvarstagande från Europas sida. Denna

grundläggande svenska syn på EU:s roll

och ansvar bör genomsyra Sveriges arbete

och strävanden under hela

regeringskonferensen.

På det säkerhetspolitiska området har

nya typer av risker och hot ersatt dem

som präglade efterkrigstidens Europa.

Freden i Europa hotas i dag framför allt

av inomstatliga motsättningar,

fattigdomsklyftor, bristande demokrati

m.m. Dessa utmaningar kan bara mötas i

samverkan med våra europeiska grannar.

Få problem är i dag sådana att ett

enskilt land med trovärdighet kan göra

anspråk på att ha egna lösningar.

Anpassningen till en ny

säkerhetspolitisk verklighet blir en av

de viktigaste uppgifterna för EU:s

regeringskonferens. För att stå bättre

rustad inför de nya utmaningarna, måste

EU och dess medlemsstater kunna agera

med olika medel, från preventiv

diplomati till fredsbevarande insatser.

Exemplet f.d. Jugoslavien visar hur

viktigt det är att statssamfundet kan

agera samfällt och beslutsamt, långt

innan en konflikt blir akut. Ett flertal

reformer bl.a. avseende beslutsreglerna

och behovet av gemensam analyskapacitet

inom den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken (GUSP) måste

övervägas inför en utvidgning av EU. I

betänkandet konstateras att vetorätten

inom GUSP under alla omständigheter

kommer att finnas kvar. Från svensk sida

bör det dock, anser utrikesutskottet,

finnas beredskap för att delta i

regeringskonferensens diskussioner om en

modifiering av nu gällande

enhällighetsprincip inom GUSP.

Betänkandets disposition följer i stort

regeringens skrivelse. Huvudkapitlet

(5.2 Frågor inför regeringskonferensen)

består av 19 avsnitt där först vissa

övergripande frågor och därefter olika

sakområden behandlas. Utrikesutskottet

har berett 13 andra utskott tillfälle

att yttra sig över skrivelsen jämte

motionerna. Varje avsnitt inleds med en

sammanfattning av de motionsyrkanden som

behandlas i avsnittet och följs av

utskottets överväganden. I de frågor som

inte faller inom utrikesutskottets

primära beredningsområde har relevanta

avsnitt ur de andra utskottens yttranden

refererats eller citerats relativt

utförligt. Yttrandena återges även in

extenso i bilaga till betänkandet.

Samtliga motioner avstyrks eller anses

besvarade. Med det som anförs i

betänkandet föreslår utskottet att

riksdagen lägger regeringens skrivelse

1995/96:30 EU:s regeringskonferens till

handlingarna.

Reservationer och särskilda yttranden

har på enskilda avsnitt i betänkandet

lämnats av Centerpartiet, Folkpartiet

liberalerna, Vänsterpartiet,

Miljöpartiet de gröna samt

Kristdemokratiska samhällspartiet.

2. Skrivelsen

I skrivelsen lämnas en redogörelse för

förberedelsearbetet inför EU:s

regeringskonferens 1996 samt för vissa

principiella ställningstaganden i de

frågor som konferensen kan komma att

behandla.

3. Motionerna

3.1 Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1994/95

1994/95:U208 av Göran Lennmarker m.fl.

(m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen inom ramen för

EU:s medelhavspolitik betonar kravet på

demokrati och mänskliga rättigheter,

1994/95:U401 av Olof Johansson m.fl. (c)

vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av svensk

utrikes- och säkerhetspolitik i och med

Sveriges medlemskap i EU,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en rättvis ekonomi och

ekologisk balans för att främja

säkerheten.

1994/95:U501 av Ingemar Josefsson och

Nils-Erik Söderqvist (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

kooperation och folkrörelserna skall

beredas tillfälle att medverka i den

beslutsprocess som följer av det svenska

medlemskapet i EU.

1994/95:U502 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att Sverige inom

EU bör arbeta för att den s.k.

subsidiaritetsprincipen i framtiden

skall tolkas som en

decentraliseringsprincip,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att Sverige inom

EU bör bedriva en självständig

utrikespolitik och därför motsätta sig

gemensam finansiering av EU:s gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitik,

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att Sverige inom

EU bör motverka tendenserna till att en

gemensam utrikesförvaltning byggs upp,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att Sverige, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

inom EU bör arbeta för en snabb

utvidgning av EU till att omfatta alla

Europas länder,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att Sverige inom

EU-systemet bör arbeta för

könskvotering,

1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds)

vari yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s utrikes- och

säkerhetspolitik främst skall inriktas

mot att överbrygga politiska, ekonomiska

och miljömässiga problem öster om

unionen,

27. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s försvarspolitik

skall följa de frihetliga, demokratiska

och fredliga principer som vägleder den

övriga verksamheten inom EU,

30. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU skall leva upp till

sin ambition att hålla dörren öppen för

medlemskap för länderna i Öst- och

Centraleuropa,

3.2 Motioner väckta med anledning av

regeringens skrivelse 1995/96:30

1995/96:U19 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioritering av EU:s

östutvidgning vid regeringskonferensen

1996,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avskaffa vetorätten vid

införande av ekonomiska styrmedel i

miljöpolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa principen om

hållbar tillväxt i EU:s fördragstexter,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om skatteväxling för jobben och

miljön,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbetet inom den s.k.

tredje pelaren,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillämpningen av

subsidiaritetsprincipen och omarbetande

av Romfördragets artikel 235,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vetorätten vid den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken.

1995/96:U20 av Kurt Ove Johansson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördragsändringar för att

utveckla den sociala dimensionen.

1995/96:U21 av Alf Svensson m.fl. (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att resultatet från

regeringskonferensen blir ett

handlingskraftigt EU,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att definiera klara

kompetensområden inom vilka EU kan

agera,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att höja

allmänhetens medvetande om vikten av

europeiskt samarbete,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU-fördragen skall

inledas med en förteckning över

grundläggande mänskliga fri- och

rättigheter,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Europarådets sociala

stadga och den sociala stadga som

ratificerades av elva EU-medlemsländer

1989 bör föras in i EU:s fördrag,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fördragen som reglerar

EG, Euratom samt Kol- och stålunioinen

bör fusionera i ett enhetligt fördrag,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU bör erhålla en egen

juridisk internationell identitet inom

de områden där EU har kompetens att

agera,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att subsidiaritetsprincipen

preciseras och tillämpas därefter,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU inte skall erhålla

beskattningsrätt och att EU även i

fortsättningen finansieras genom

avgifter från medlemsländerna,

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU skall ha makt att

utdöma och verkställa straff för de

medlemsländer som gör sig skyldiga till

illegal användning av EU:s gemensamma

ekonomiska medel,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s regionala kommitté

erhåller högre status och rådfrågas i

större omfattning,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Europaparlamentets ökade

deltagande i EU:s lagstiftningsprocess

för att bl.a. säkra EU:s demokratiska

legitimitet,

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s

lagstiftningsprocedurer reduceras i

antal och förenklas till förmån för

användandet av en förenklad

medbestämmandeprocedur,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Europaparlamentet även i

mellanstatliga frågor bör få delta i

beslutsfattandet och med rådgivning,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ändringar i

fördragstexterna inte skall kräva

Europaparlamentets godkännande,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att slå vakt om en politisk

representation som även återspeglar

mindre länders politiska landskap,

vilket bl.a. innebär att ingen övre

gräns av antalet ledamöter i

Europaparlamentet skall fastställas

inför kommande utvidgningar,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Europadomstolen och

utnämningen av dess domare,

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att bevara de

mindre ländernas ställning genom att

behålla den nuvarande proportionen när

det gäller viktningen av röster i rådet,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förlänga tiden för rådets

ordförandeskap till ett år men att den

nuvarande strukturen behålls,

20. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvidgad användning av

majoritetsbeslut men att beslut om

fördragsändringar, utvidgningar och

ökningar av de gemensamma ekonomiska

resurserna samt frågor som rör

medlemsländernas vitala

säkerhetspolitiska intressen även i

fortsättningen skall fattas med

enhällighet,

21. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU inför meddelarfrihet,

offentlighetsprincip och öppna rådsmöten

vid beredning av lagstiftningsförslag,

22. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommissionens ordförande

utses av Europeiska rådet efter samråd

med Europaparlamentet,

23. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att varje medlemsland får

utse minst en kommissionsledamot,

24. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att etablera en modell som

innebär att medlemsländernas nationella

parlament systematiskt rådfrågas av sina

regeringar inför lagstiftningsbeslut i

rådet,

25. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommissionen bör sända

sina lagförslag på remiss till de

nationella parlamenten för yttrande,

26. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU påskyndar sin

utvidgning mot Baltikum samt Öst- och

Centraleuropa,

27. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU stärker sin förmåga

att delta i egna eller andra

fredsoperationer sanktionerade av FN

eller OSSE,

28. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU i ökad utsträckning

gör enhetliga utrikespolitiska

markeringar för att främja

internationell säkerhet och stabilitet

baserat på mänskliga rättigheter,

marknadsekonomi och avspänning,

29. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitik beslutas genom

kvalificerad majoritet utom i de fall då

enskilda medlemsländer inbjuds att

medverka i militära operationer eller då

medlemsländers vitala säkerhetspolitiska

intressen påverkas,

30. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att varje enskilt medlemsland

ensamt skall besluta om deltagande i

militära operationer,

31. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att länder som inte deltar i

gemensamma militära åtgärder inte skall

behöva delta i finansieringen av dessa,

32. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges aktiva deltagande i

EU:s säkerhetspolitik under bibehållen

militär alliansfrihet,

33. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett eventuellt europeiskt

försvarssamarbete skall ske på

mellanstatlig nivå, utan tvång om

deltagande och att VEU-fördraget inte

integreras i EU:s fördrag,

34. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU inte skall disponera

egna kärnvapen,

35. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att

krigsmaterieltillverkningen i EU

samordnas och specialiseras så att

försäljningen begränsas till EU och

övriga demokratiska stater,

36. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU inte etablerar något

"gemensamt ansikte utåt för

utrikesfrågor",

37. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att asyl-, viserings-,

invandringspolitik och gränskontroller

integreras i gemenskapspelaren,

38. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Europol omvandlas till en

europeisk polismyndighet med vissa

operationella befogenheter i kampen mot

allvarlig internationell kriminalitet,

39. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU erhåller en europeisk

ramlagstiftning för brott mot europeisk

lag,

40. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kampen mot fusket i EU

får hög prioritet,

41. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommissionen erhåller

nödvändiga befogenheter för att

förhindra gränsöverskridande

brottslighet,

42. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa ett gynnsamt klimat

för små och medelstora företag i Europa,

43. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de så kallade Essen-

punkterna erhåller en institutionell ram

för att på så sätt främja tillväxt och

sysselsättning i Europa,

44. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör arbeta

utifrån en klar miljöstrategi under

regeringskonferensen för att skärpa EU:s

miljöpolitik,

45. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att enskilda medlemsländer

skall ha möjlighet att utöver

fastställda miniminivåer tillämpa

hårdare miljöregler,

46. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att miljöpolitiken integreras

med den ekonomiska politiken genom att

bl.a. ge EU möjligheten att med

kvalificerad majoritet besluta om

ekonomiska styrmedel på miljöområdet,

47. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige under

regeringskonferensen arbetar för en

stärkt miljögaranti, skatteväxling för

miljö och jobb samt ett nytt

energifördrag.

1995/96:U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om offentliga möten i

ministerrådet och Coreper,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om hinder för domstolen att

fatta beslut mot medlemsstaternas

grundlagar,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om de nationella parlamentens

initiativrätt,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommissionen som beredande

organ,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskaffande av traktatens

artikel 235,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ersättande av begreppet

subsidiaritet,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rätten till utträde bör

skrivas in i fördraget,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om meddelarskyddet,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om regler för tidsmarginaler och

offentlighet som villkor för EU-reglers

giltighet,

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om EMU-processen och

jämställdheten mellan kvinnor och män,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s utvidgning och

reformering av jordbruks- och

strukturfondspolitiken,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om dödsstraff,

medborgarskapslagar och

Genèvekonventionens tillämpning för de

stater som söker medlemskap i EU,

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om mänskliga rättigheter och

diskriminering,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s ministerråd bör anta

en gemensam deklaration angående

förverkligandet (implementeringen) av

FN:s barnkonvention,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU-kommissionen

systematiskt bör granska alla

förordningar, direktiv och förslag till

beslut utifrån deras konsekvenser för

barn,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU-kommissionen och

ministerrådet bör utse en särskild

barnombudsman,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om preciserade kvantitativa mål

för sänkt arbetslöshet,

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om garantier för tillgång till

allmännyttiga tjänster,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationellt samarbete och

en rättvis ekonomisk världsordning,

20. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om EMU-processen och

arbetslösheten,

21. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av realbehandling av

EMU-processen på regeringskonferensen,

22. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om omprövning av EMU-projektet,

23. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt undantag från

deltagande i EMU:s tredje steg,

24. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om miniminivåer på energi- och

miljöskatter,

25. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att nedmontera orättvisa

handelshinder,

26. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationella fackliga och

sociala program,

27. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om statliga monopol som skydd

för hälsan,

28. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om regionalpolitiska driftstöd,

29. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätt till nationell kontroll

av viktiga naturresurser och

infrastruktur,

30. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbyte av information om

banktillgodohavanden,

31. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om krigsmateriel och artikel

223,

32. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att substitutionsprincipen

också bör gälla artikel 100a 4,

33. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett uthålligt

kretsloppsbaserat samhälle bör bli ett

av unionens övergripande mål,

34. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att försvaret av miljön skall

kunna anges som grund för nationella

särregler enligt artikel 36,

35. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förstärkning av artikel 100a

4,

36. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöinstans i EU-domstolen,

37. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Euratom,

38. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om tydligare miljöprofil i EU:s

jordbrukspolitik,

39. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om transeuropeiska nätverk och

miljön,

40. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöorganisationerna som

remissorgan,

41. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en speciell djurskyddsartikel

i fördraget,

42. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kollektivavtalens ställning,

43. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetstagare i EU från tredje

land,

44. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vetorätten i utrikes- och

säkerhetspolitiken,

45. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s deltagande i

fredsframtvingande aktioner utan FN-

beslut,

46. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt deltagande i väpnade

aktioner utomlands,

47. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU som civil organisation,

48. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationell gränskontroll för

skydd mot införsel av i landet illegala

produkter som narkotika, vapen och

miljöskadliga eller ohälsosamma

produkter,

49. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den nationella

beslutanderätten över

narkotikapolitiken,

50. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samarbetet i den tredje

pelaren kvarstår som mellanstatligt

samarbete,

51. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att asyl- och

invandringspolitiken inte bör föras över

till gemenskapslagstiftning,

52. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ratificering av FN:s

narkotikakonventioner,

53. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om integritetskränkande

personuppgifter i register inom EIS, SIS

och CIS.

1995/96:U23 av Carl Bildt m.fl. (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av Sveriges

hållning vid EU:s regeringskonferens

1996.

1995/96:U24 av Inger Lundberg m.fl. (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige vid EU:s

regeringskonferens 1996 bör ta initiativ

till en översyn och modernisering av

EU:s personalpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige vid EU:s

regeringskonferens 1996 bör ta initiativ

till riktlinjer för lobbyverksamheten

inom EU,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige vid EU:s

regeringskonferens 1996 bör ta initiativ

till en översyn av den omfattande

regleringen inom EU.

1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om suspendering av en

medlemsstat och om införandet av en

utträdesparagraf,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokal självstyrelse,

förstärkning av subsidiaritetsprincipens

tillämpning samt upprättandet av en

kompetenskatalog,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att påskynda

EU:s utvidgning österut,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sysselsättningspolitik inom

EU,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om EMU:s tredje steg,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändringar av artikel 102a

samt om upprättandet av gröna

räkenskaper,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördragsändringar för att

stödja jämställdhetsarbetet,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stärka konsumenternas

ställning i fördraget,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stärka

djurskyddslagstiftningen inom EU,

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en huvuduppgift för EU

skall vara att främja en hållbar

utveckling såväl inom EU som globalt,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillämpa minimiregler

också för varor och förstärka

medlemsländernas rätt att gå före och

införa strängare krav,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att reformera EU:s

transportpolitik och politiken för att

utveckla transeuropeiska nät,

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om revidering av

Euratomfördraget,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska undantag på

kemikalieområdet,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att beslut om att införa

gemensamma ekonomiska styrmedel bör

fattas med kvalificerad majoritet,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur Sverige bör driva en

reformering av CAP,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stödja utveckling av

regioner i EU:s yttersta periferi,

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningarna för att

inom EU utveckla förmågan att delta i

fredsfrämjande och humanitära insatser

samt om en klarare uppdelning av ansvar

mellan EU och VEU,

20. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbetet i rättsliga och

inrikes frågor,

21. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att värna de officiella

språkens ställning,

22. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändringar i rådets arbete

och om att stärka de nationella

parlamentens ställning,

23. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om antalet ledamöter i

Europaparlamentet och om parlamentets

arbetsformer,

24. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommissionens arbetsformer,

25. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om regionkommitténs

arbetsformer,

26. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kampen mot bedrägerier och

slöseri inom EU.

1995/96:U26 av Birgitta Hambraeus (c)

vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen

för upp EMU på dagordningen vid EU:s

regeringskonferens 1996, med syftet att

EU-länderna beslutar avveckla EMU,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till lag om folkomröstning om

EMU att hållas innan kronan knyts till

ERM och innan riksdagen tar ställning

till EMU:s tredje fas,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om konvergenskraven.

1995/96:U27 av Birgit Friggebo (fp) vari

yrkas att riksdagen uppdrar åt

talmanskonferensen att verka för att

riksdagen skall delta i

påverkansprocessen gentemot andra

parlament för en utökad öppenhet inom

EU.

1995/96:U28 av Margareta Israelsson

m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kds) vari

yrkas att riksdagen begär att regeringen

placerar barnets rättigheter på den

politiska agendan inför EU:s

regeringskonferens 1996.

1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen

inför EU:s regeringskonferens 1996 skall

arbeta för att utträdesrätt från EU

införs i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen 1996 skall

verka för att barnkonventionen införs i

unionsfördraget,

3. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att de nationella parlamenten ges

rätt att medverka i EU:s

beslutsprocesser genom att få

initiativrätt och kunna ge förslag till

EU-regler,

4. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen 1996 skall

verka för att parlamenten och deras

motsvarigheter till EU-nämnden bör

rekommenderas vara beslutande inför

ministerrådsmöten,

5. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att större länder inom EU inte skall

ges ökat röstetal i ministerrådet

jämfört med i dag,

6. att riksdagen hos regeringen begär

att Sverige skall motsätta sig varje

steg som ger EU-kommissionen karaktär av

regering och rådets ordförande karaktär

av statschef,

7. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att EU-parlamentet ges viss

lagstiftningsrätt endast när det gäller

miniminormer för mänskliga rättigheter

samt skydd för hälsa och miljö i

enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att det slutna Coreper ersätts med

en parlamentariskt förankrad

förberedelseprocess,

9. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att så länge Coreper finns kvar bör

länderna representeras av vald ledamot i

de nationella parlamenten,

10. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att svensk offentlighetsprincip

skall införas i EU-institutionerna,

11. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att svensk meddelarfrihet skall

gälla även för EU-institutionerna,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige under

regeringskonferensen skall verka för

könskvotering,

13. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att de länder som sökt om medlemskap

ges tillträde till förhandlingarna med

yttranderätt,

14. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att jordbrukspolitikens subventions-

och bidragsmönster förändras innan EU

utvidgas i enlighet med vad som anförts

i motionen,

15. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att samtliga länder i Europa,

antingen de sökt medlemskap i EU eller

inte, garanteras andra samarbetsformer

än medlemskap,

16. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att det i fördraget skrivs in att

medlemskap i EMU avgörs av varje

medlemsstat i enlighet med vad som

anförts i motionen,

17. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att sysselsättningskrav och krav på

miljöskulden förs in i de s.k.

konvergensreglerna,

18. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att sysselsättningsfrågorna inte ges

den överstatliga natur som regeringen

föreslår i enlighet med vad som anförts

i motionen,

19. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att lokal upphandling skall tillåtas

för att skapa bättre miljö och fler

arbetstillfällen,

20. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbete inom EU för att

förhindra skadliga våldsskildringar i

TV,

21. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att fördraget skall öppna

möjligheter att införa valutaavgifter

mellan EU och omvärlden och inom EU i

enlighet med vad som anförts i motionen,

22. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att varje land inom EU skall ges

generell rätt att gå före genom att

ställa högre miljö- och hälsokrav på

livsmedel och andra varor,

23. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för en generell rätt för varje enskilt

land att ställa krav på

produktinformation som går längre än

EU:s,

24. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att djurskyddsfrågan förs in i

traktatstexten i enlighet med vad som

anförts i motionen,

25. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att varje enskild medlemsstat skall

ges en oomtvistad rätt att ställa högre

djuretiska krav än vad EU föreskriver i

enlighet med vad som anförts i motionen,

26. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att lagstiftningsrätt när det gäller

miniminormer för hälsa, miljö och

djuretiska frågor skall överföras till

EU-parlamentet,

27. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att varje medlemsland ges rätt att

införa en mer långtgående lagstiftning

inom miljö- och hälsoskyddsområdet än

vad EU föreskriver,

28. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att stärka EU-domstolens roll att

utdöma ekonomiska sanktioner mot dem som

inte följer miljölagarna,

29. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att stärka individens rätt att föra

talan mot dem som inte följer

miljölagarna,

30. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att de befintliga

harmoniseringsärendena som finns

successivt skall skärpas så att de når

upp till den högsta nivå av miljöskydd

som råder i något medlemsland,

31. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att den gemensamma

jordbrukspolitiken förändras radikalt så

att utvecklingen styrs i riktning mot

ett ekologiskt hållbart jordbruk,

32. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att EU:s regionalpolitiska stöd

endast utgår till miljövänliga projekt,

33. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att industri- och

konkurrenspolitiken skall förändras så

att den främjar miljövänlig produktion,

34. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att den s.k. vitbokens idéer om

skatteväxling påskyndas som del av ett

mellanstatligt samarbete,

35. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att en lägsta energi- och

koldioxidskatt införs obligatoriskt och

på en nivå som ligger i fas med vad EU-

kommissionen föreslagit,

36. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att en EU-plan upprättas för hur

miljövänliga transportsystem, som inte

ger upphov till bl.a. drivhusgaser,

skall kunna byggas ut som ett

mellanstatligt samarbete,

37. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att kommuner inom EU skall ges full

rätt att vid kommunal upphandling ställa

högre miljö- och hälsokrav än vad EU

står bakom,

38. att riksdagen begär att regeringen

inför regeringskonferensen skall verka

för att Euratom avvecklas,

39. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att vetorätten på intet sätt

urholkas,

40. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att förslaget om ett gemensamt

ansikte utåt i GUSP-frågor avslås,

41. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att inskränkningar i det nationella

självbestämmandet om stränga regler för

vapenexport förhindras,

42. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall

motsätta sig förändringar som gör att EU

ges fredspolitiska roller som bättre kan

skötas av FN,

43. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att VEU bör avvecklas,

44. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall

motsätta sig varje form av

militarisering, däribland fusion eller

närmare samverkan med VEU,

45. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att gränskontrollerna bibehålls och

planerna på en ökad kontrollapparat

motarbetas,

46. att riksdagen begär att regeringen

under regeringskonferensen skall verka

för att flykting- och asylpolitiken inte

skall överföras till

gemenskapslagstiftningen.

1995/96:U30 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vetorätten skall kvarstå,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utträdesparagraf skall

införas,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att om icke betydelselösa

förändringar av Maastrichtavtalet

beslutas vid regeringskonferensen skall

en ny folkomröstning genomföras,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reformeringen av EU skall

bygga på ett mellanstatligt samarbete,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s kontakter med tredje

land skall beakta de mänskliga

rättigheterna,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att alliansfriheten syftande

till neutralitet i krig skall ligga

fast,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att möjlighet skall ges att

kontrollera personer vid svenska

gränsen,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för

att EU omprövar sin extrema

stabiliseringsinriktning,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU-parlamentet skall

reformeras och effektiviseras,

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att artikel 235 i

Romfördraget skall tas bort,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen beaktar vad

som i motionen sagts om juridikens roll

i den politiska processen.

1995/96:U31 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den bör verka för att

EMU:s tredje steg inte blir verklighet.

14. Yttranden från andra utskott m.m.

Utrikesutskottet har berett samtliga

övriga utskott, med undantag för

utbildningsutskottet och

bostadsutskottet, vilka ej berörs av

ärendet, tillfälle att yttra sig över

skrivelsen jämte motioner i de delar som

har samband med respektive utskotts

beredningsområde. Yttranden har avgivits

av konstitutionsutskottet,

finansutskottet, skatteutskottet,

justitieutskottet, lagutskottet,

försvarsutskottet,

socialförsäkringsutskottet,

socialutskottet, kulturutskottet,

trafikutskottet, jordbruksutskottet,

näringsutskottet samt

arbetsmarknadsutskottet. Yttrandena har

intagits som bilaga till betänkandet.

Särskilda föredragningar har lämnats av

tjänstemän i Utrikesdepartementet.

5. Utskottet

5.1 Sammanfattning av skrivelsen

5.1.1 Bakgrund

Sverige är medlem i Europeiska unionen

(EU) sedan den 1 januari 1995.

Samarbetet inom EU grundar sig främst på

Fördraget om upprättandet av Europeiska

kol- och stålgemenskapen

(Parisfördraget), Fördraget om

upprättandet av Europeiska ekonomiska

gemenskapen (Romfördraget), Fördraget om

upprättandet av Europeiska

atomenergigemenskapen (Euratomfördraget)

och Fördraget om Europeiska unionen

(Maastrichtfördraget). De tre

förstnämnda fördragen utgör den s.k.

första pelaren i vilken medlemsstaterna

har överlåtit vissa beslutsbefogenheter

till gemenskapen. Genom

Maastrichtfördraget har samarbetet

utvidgats till den gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitiken (andra pelaren)

och till det rättsliga och

inrikespolitiska området (tredje

pelaren).

Fördragsändringar kräver enighet mellan

företrädare för medlemsstaternas

regeringar. Ändringarna måste godkännas

av samtliga medlemsstater i enlighet med

deras konstitutionella bestämmelser.

Fördragsändringar kan ske genom att en

medlemsstat eller kommissionen föreslår

ändringar till rådet. Rådet kan därefter

inleda ett ändringsförfarande genom att

kalla samman en regeringskonferens.

Enligt Maastrichtfördraget (artikel N.2)

skall en regeringskonferens sammankallas

år 1996 för att undersöka vilka

bestämmelser i fördraget som skall

revideras i enlighet med de mål som

anges i fördragets inledning.

Vid Europeiska rådets möte i Korfu i

juni 1994 beslutade stats- och

regeringscheferna att upprätta en grupp

bestående av personliga representanter

för medlemsländernas utrikesministrar

(reflektionsgruppen) med uppgift att

förbereda regeringskonferensen. Svensk

företrädare i gruppen, vars arbete

redovisas utförligare i skrivelsen, har

varit statssekreteraren i

Utrikesdepartementet Gunnar Lund.

Konstitutions- och utrikesutskotten samt

EU-nämnden har fortlöpande informerats

om arbetet i gruppen. Dess slutrapport

framlades vid Europeiska rådets möte i

Madrid den 15-16 december 1995.

Konstitutionsutskottet har i sitt

betänkande 1994/95:KU43 EU:s

institutioner m.m. anfört att regeringen

under hösten 1995 i en skrivelse till

riksdagen bör redovisa uppläggningen av

förberedelsearbetet inför

regeringskonferensen samt vissa mer

principiella ställningstaganden från

regeringens sida i de sakfrågor som

konferensen kommer att behandla.

Riksdagen beslutade att som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet

anfört (rskr. 1994/95:

387). I föreliggande skrivelse lämnar

regeringen den redovisning som riksdagen

har begärt.

I det svenska förberedelsearbetet inför

regeringskonferensen har de frågor som

väntas komma upp vid konferensen

identifierats och de svenska intressena

i dessa frågor analyserats. Arbetet har

löpande redovisats i EU-nämnden samt vid

föredragningar i konstitutions- och

utrikesutskotten. Regeringen har vidare

i en skrift Svenska principiella

intressen inför EU:s regeringskonferens

1996 redovisat sina utgångspunkter

inför konferensen.

En parlamentarisk kommitté (EU 96-

kommittén) har tillsatts med uppdrag

dels att genomföra kvalificerade

utredningar kring de frågor som väntas

komma upp i regeringskonferensen, dels

att anordna aktiviteter avsedda att

stimulera den offentliga debatten kring

dessa frågor (dir. 1995:15). Kommitténs

verksamhet redovisas utförligare i

skrivelsen. Som framgår av skrivelsen

har särskilda medel, ca 11 miljoner

kronor, ställts till kommitténs

förfogande för att bl.a. ge stöd till

kunskaps- och åsiktsbildningen kring

frågor om Europas och EU:s långsiktiga

utveckling.

Som ett led i förberedelserna för

konferensen har EU:s institutioner och

organ lämnat särskilda yttranden med

synpunkter på hur Maastrichtfördraget

och unionen har fungerat.

Regeringskonferensen kommer att inledas

under våren 1996. Hos flertalet

medlemsländer förefaller för närvarande

siktet vara inställt på att konferensen

skall vara avslutad sommaren 1997.

5.1.2 Övergripande svenska målsättningar

och regeringens principiella

ställningstaganden

I skrivelsen anförs att medlemskapet i

EU ger Sverige ökade möjligheter att

verka för ett Europa präglat av

demokrati, solidaritet och öppenhet. En

fortsatt sammanflätning av de europeiska

staternas ekonomier och en ökad

förståelse kulturer emellan skall göra

krig och konflikter otänkbara i vår del

av världen. Regeringen avser att bedriva

en aktiv och framåtsyftande EU-politik

som bidrar till att lösa gemensamma

problem och till att forma Europas

framtid.

Regeringskonferensen äger rum i en

situation då unionen står inför stora

utmaningar, internt och externt. En

central utmaning för

regeringskonferensen är att inrikta EU-

samarbetet mer på människors behov och

problem i vardagen. För många ter sig i

dag EU och dess arbete avlägset och

abstrakt. Endast om samarbetet avsätter

konkreta resultat som bidrar till

människors trygghet och välstånd kan EU

få den förankring hos medborgarna som i

dag brister. Då måste EU bl.a. göra mer

för att öka sysselsättningen och

förbättra miljön, sträva efter att

förbättra konkurrens och frihandel,

stärka den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken, främja jämställdhet

mellan kvinnor och män, bekämpa

internationell brottslighet och stärka

konsumenternas och löntagarnas ställning

på den gemensamma marknaden.

Regeringens utgångspunkt är att EU också

i fortsättningen kommer att utvecklas

som en sammanslutning av självständiga

stater till vilken medlemsstaterna i

vissa fall överför beslutsbefogenheter

för att lättare uppnå gemensamma mål. De

små staterna i unionen är relativt

starkare i EU:s första pelare än i

traditionella mellanstatliga relationer.

En väl avvägd tillämpning av

subsidiaritets- eller närhetsprincipen

leder till ett effektivare

unionssamarbete genom att beslut fattas

på den nivå där de hör hemma. Vissa

problem behöver hanteras på det

europeiska planet medan andra bäst

behandlas på nationell, regional eller

lokal nivå. Regeringen anser att det

noggrant bör prövas vilka frågor som med

fördel kan föras till gemensam eller

nationell nivå. Försök att i

subsidiaritetens namn till det

nationella planet återföra frågor som

bäst hanteras på gemenskapsplanet, t.ex.

miljösamarbetet, bör dock avvisas. Att

ytterligare fördragsfästa

subsidiaritetsprincipen synes enligt

regeringen inte vara motiverat.

Att tillgodose medborgarnas växande och

berättigade krav på öppenhet och insyn

är ett starkt svenskt intresse inför

regeringskonferensen. Regeringen anser

att EU måste bli öppnare. En

offentlighetsprincip lik vår svenska bör

gälla även för institutionerna inom EU.

Sverige vill uppnå att medborgarnas

möjligheter till insyn i EU-

institutionernas verksamhet säkerställs

på ett varaktigt sätt. Vår egen

erfarenhet, som grundar sig på en

långvarig tradition av

offentlighetslagstiftning, visar att ett

sätt att åstadkomma detta är att det i

EU:s fördrag skrivs in grundläggande

principer om offentlighet inom EU:s

institutioner. Regeringen avser att vid

regeringskonferensen verka för att

fördragsändringar av denna innebörd

genomförs.

De principer som på detta sätt bör slås

fast i grundfördragen skall gälla den

verksamhet som EU:s institutioner

bedriver. Däremot skall medlemsstaterna

liksom hittills själva bestämma vilka

regler om offentlighet som skall gälla

på det nationella planet.

Den höga arbetslösheten är i dag det

största interna problemet för EU och

dess medlemsstater. Om lösningar inte

nås kan detta utgöra ett hot mot

fortsatt social och ekonomisk stabilitet

och ytterst mot själva demokratin. Genom

väl avvägda insatser av ekonomisk

politik och aktiv arbetsmarknadspolitik

kan förutsättningar skapas för en hög

tillväxt och en låg arbetslöshet. Att

bekämpa den höga arbetslösheten i Europa

är ett centralt mål i EU-samarbetet, ett

mål som enligt regeringen bör främjas

även inom ramen för

regeringskonferensen.

Ett nytt avsnitt om

sysselsättningspolitik i fördraget

skulle ge frågan en större tyngd i ett

mer långsiktigt perspektiv. Sveriges

representant i reflektionsgruppen har

under konferensens förberedelser lagt

fram förslag om mekanismer som bl.a.

skulle kunna öka samordningen av den

ekonomiska politiken i syfte att nå en

högre och jämnare tillväxt och

sysselsättning.

Sverige eftersträvar inte någon

revidering av regelverket för den

ekonomiska och monetära unionen (EMU)

inom ramen för regeringskonferensen. EMU

är inte heller tänkt att bli ett ämne

vid konferensen. Sverige deltar fullt ut

i EMU:s andra etapp. Som framgår av

skrivelsen har regeringen den 19 oktober

1995 tillsatt en utredning som skall

analysera för- och nackdelar med ett

svenskt deltagande i tredje etappen av

EMU.

Den inre marknaden är i det närmaste

fullbordad när det gäller den fria

rörligheten av varor, kapital och

tjänster. En viktig uppgift är nu att

säkerställa en effektiv tillämpning av

denna lagstiftning och att verka för

fortsatt regelförenkling. Sverige bör

därför vid regeringskonferensen stödja

förslag som har till syfte att

säkerställa en effektiv tillämpning av

den inre marknadens lagstiftning.

Den rättsliga grunden för en gemensam

europeisk konsumentpolitik behöver

enligt regeringens mening förstärkas.

Det bör klarare framgå att det är ett

överordnat mål för unionen att främja

konsumentintresset. Det bör vidare klart

framgå av fördraget att konsumenterna

utöver att tillförsäkras skydd för

hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen

samt en god konsumentupplysning skall

ges skydd för sina rättsliga intressen

och beredas möjlighet att utöva

inflytande. Det bör dessutom vara ett

uttryckligt mål för EU:s

konsumentpolitik att utveckla sådana

produktions- och konsumtionsmönster som

minskar påfrestningarna på miljön och

bidrar till en långsiktigt hållbar

utveckling. Sverige bör även pröva

möjligheten att vid konferensen ta upp

till behandling frågan om djurskydd i

ett etiskt perspektiv.

Sverige bör verka för att det sociala

protokollet skrivs in i fördraget, dvs.

att innehållet i de sju artiklarna i

protokollets avtal förs in i

unionsfördragets avdelning II

(Romfördraget) och därmed kommer att

gälla i samtliga medlemsstater. Det

sociala protokollet skulle därmed

avskaffas.

Regeringen anser att det bör övervägas

om inte sådana fördragsändringar bör

genomföras som innebär att

kollektivavtal skall kunna jämställas

med lagstiftning i de länder där så är

möjligt, dvs. där täckningsgraden är hög

och där avtalen har rättslig verkan

nationellt. Regeringen avser att vid

regeringskonferensen ta upp frågan om

enskilda EU-medlemsstaters regler

angående internationella sympatiåtgärder

i händelse av konflikt på

arbetsmarknaden.

Åtgärder för att förstärka samarbetet

kring ungdomsfrågor i fördragen bör

övervägas.

Handikappaspekter bör enligt

regeringens mening beaktas i alla

relevanta EG-beslut utan att EG får

kompetens att lagstifta om

handikappolitik.

Medborgarna runt om i Europa kräver en

bättre miljö. Ett gränsöverskridande

samarbete är ett oundgängligt medel för

att uppnå detta mål. Skall

miljösamarbetet bli effektivt bör fler

beslut kunna fattas med majoritet, och

miljöhänsyn bör slå igenom på samtliga

politikområden. Ett övergripande svenskt

mål är att Sverige inte skall behöva

sänka miljöstandarden samt att vi skall

vara drivande i EU:s miljöpolitik så att

nya miljöregler sätts på en så hög

skyddsnivå som möjligt. Miljöreglerna

bör huvudsakligen vara

minimibestämmelser som ger länder

möjlighet att gå före i miljöpolitiken.

Regeringen studerar också frågan om att

stärka miljöns ställning i

Euratomfördraget.

Det är viktigt att de principer för en

hållbar utveckling som man enades om vid

FN:s konferens om miljö och utveckling,

UNCED, på ett tydligare sätt än som sker

i dag återspeglas i EU:s fördrag. Kravet

på att miljöhänsyn integreras i övriga

politikområden, nuvarande och eventuellt

tillkommande, bör förstärkas.

Sektoransvaret är i detta sammanhang av

stor vikt. Ett exempel är

jordbrukspolitiken. Regeringen avser att

vid regeringskonferensen föreslå att ett

miljömål för den gemensamma

jordbrukspolitiken förs in i

Romfördragets artikel 39. Vidare skulle

det kunna införas en skyldighet för

kommissionen att göra

miljökonsekvensbedömningar av sina

förslag.

Regeringskonferensen måste lägga grunden

för en utvidgning av EU med länderna i

Central- och Östeuropa inklusive de

baltiska staterna, samt Cypern och

Malta. En utvidgning av EU skulle stärka

freden, välståndet och samhörigheten för

alla Europas folk. EU:s institutioner

måste därför anpassas till att fungera i

en väsentligt större medlemskrets.

Principbeslut fattades vid Europeiska

rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 om

att de länder i Central- och Östeuropa

som så önskar skall bli medlemmar i EU.

Därefter har viktiga steg tagits för att

bereda vägen för unionens utvidgning men

mycket återstår att göra både inom EU

och i kandidatländerna.

Utvidgningsperspektivet måste beaktas

under hela konferensarbetet och på

samtliga områden som behandlas.

Förhandlingar med kandidatländerna

kommer att inledas först efter det att

regeringskonferensen har avslutats.

Regeringen anser att

förhandlingsprocessen bör inledas vid

samma tidpunkt för samtliga

kandidatländer, dvs. senast sex månader

efter regeringskonferensens avslutning.

Sverige har verkat för att inom EU

lyfta fram Östersjöregionens betydelse

för unionen. Kommissionen har utarbetat

en skiss för sitt engagemang i

Östersjöregionen och skall i kommande

rapporter mer i detalj redovisa sin

Östersjöpolitik.

Den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken (GUSP) bör förstärkas

så att EU bättre förmår att möta de nya

risker och utmaningar som Europa i dag

står inför. Unionen bör kunna inskrida

på ett tidigt stadium och

medlemsstaterna måste även ha förmågan

att ingripa i ett akut krisförlopp.

Unionens instrument måste alltså spänna

över ett brett fält, från den preventiva

diplomatin till de fredsbevarande

insatserna. I skrivelsen framhålls att

det är dessa frågor som för svenskt

vidkommande står i förgrunden vid

beredningen av de utrikes- och

säkerhetspolitiska frågorna inför

regeringskonferensen.

En effektivisering av samarbetet kan i

första hand ske genom att

medlemsländerna i än högre grad visar

den solidaritet som krävs för att finna

en gemensam linje i enskilda frågor. Det

är således den politiska viljan till

samarbete som måste öka. Ett borttagande

av vetorätten i utrikes- och

säkerhetspolitiken är inte aktuellt. I

frågor som rör vitala utrikes- och

säkerhetspolitiska intressen kan Sverige

inte låta sig röstas ned av en majoritet

inom EU. I grundläggande utrikes- och

säkerhetspolitiska frågor, t.ex. sådana

som rör vår militära alliansfrihet och

säkerhetspolitiska grundhållning samt

övriga frågor av övergripande utrikes-

och säkerhetspolitisk betydelse, måste

Sverige ha avgörandet helt i sin egen

hand. Däremot har vi förklarat oss

beredda att pröva om

enhällighetsprincipen skulle kunna

modifieras i frågor av begränsad

räckvidd. Vid en EU-utvidgning med ett

stort antal länder kommer diskussioner

om reformer på flera områden att föras i

EU. Till dessa områden hör just

beslutsreglerna i GUSP. Eftersom vi

önskar bana väg för en utvidgning av EU

och samtidigt vill föra en aktiv och

handlingskraftig utrikes- och

säkerhetspolitik, bör vi vara beredda

att konstruktivt delta i denna

diskussion.

En påtaglig brist i EU:s gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitik är

avsaknaden av en tillräckligt omfattande

gemensam struktur för förberedelse och

uppföljning av beslut. I debatten inför

regeringskonferensen har dessa problem

kommit att uppmärksammas av flera

medlemsländer. Planerings- och

analysförmågan bör stärkas genom en

förstärkt gemensam funktion för

beredning och uppföljning av beslut. Den

skulle innehålla ett

konfliktförebyggande element. Arbetet

skulle inte minst riktas in på att få

fram ett underlag för insatser i

förebyggande syfte från EU:s sida

("tidig förvarning"). I anslutning till

denna fråga framhåller flera länder att

det finns ett behov av ett gemensamt

ansikte utåt i GUSP. En person skulle

ges uppgiften att företräda unionen

gentemot omvärlden. Från svensk sida har

denna tanke inte avvisats, men det har

framhållits att uppgiften måste vara av

begränsad karaktär och att den inte får

medföra en oklar ansvarsfördelning

gentemot andra företrädare inom det

utrikespolitiska området. Personen

ifråga bör endast agera som stöd åt och

på uppdrag av rådet eller

ordförandeskapet. Från svensk sida har

dessutom behovet av uppföljning av

beslut i GUSP uppmärksammats.

I skrivelsen framhålls att det är det

konfliktförebyggande och krishanterande

arbetet som bör stå i förgrunden i

diskussionen om försvarspolitiken vid

regeringskonferensen. EU har enligt

Maastrichtfördraget möjlighet att anmoda

Västeuropeiska unionen (VEU) att

genomföra uppgifter av bl.a.

fredsbevarande och konfliktförebyggande

karaktär. Sverige avser inte att bli

medlem i VEU, eftersom dess traktat

innehåller ömsesidiga säkerhetsgarantier

(dvs. åtagande av medlemsstaterna att

komma till varandras undsättning om en

stats territorium utsätts för angrepp

eller hot). I likhet med de övriga nya,

militärt alliansfria EU-medlemmarna har

Sverige i stället valt en ställning som

observatör i VEU.

EU:s medlemsstaters förmåga att agera

gemensamt inom ramen för fredsbevarande

operationer bör stärkas. Bland annat kan

EU:s kapacitet för analys och tidig

upptäckt av möjliga konflikter

förbättras. EU:s samtliga medlemsstater

bör ha rätt men ej skyldighet att delta

i genomförandet av fredsfrämjande

operationer. I Sverige kan regeringen

enligt lag besluta om deltagande med

väpnad styrka i fredsbevarande insatser

endast om dessa grundar sig på mandat

från FN:s säkerhetsråd eller

Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa (OSSE). Ett närmare

samarbete och en starkare samordning

avseende fredsbevarande och humanitära

insatser mellan EU och VEU bör bli ett

resultat av regeringskonferensen. Under

alla förhållanden, betonas det i

skrivelsen, måste de ömsesidiga

försvarsgarantierna mellan VEU:s

medlemsländer hållas åtskilda från

samarbetet på det fredsfrämjande

området, där Sverige såsom militärt

alliansfritt land kan delta.

Syftet med samarbetet i rättsliga och

inrikes frågor är att med bibehållen

säkerhet och trygghet för medborgarna

uppnå fri rörlighet för personer. Det

innebär på sikt en avveckling av inre

gränskontroller och andra åtgärder vilka

kommer att underlätta för personer att

fritt röra sig över gränserna. Detta

ställer stora krav på samarbetet mellan

unionsländerna i flykting- och

invandringsfrågor. Detsamma gäller för

samarbetet kring brottsbekämpning.

Sverige bör medverka till ett så

effektivt samarbete som möjligt i dessa

frågor.

Sverige kan komma att ansluta sig till

det s.k. Schengen-samarbetet och ingå i

ett område med fri rörlighet för

personer, vilket skulle omfatta ett

antal av EU:s medlemsländer samt Norge

och Island. En förutsättning är att

insatserna för bekämpning av narkotika

kan bli tillräckligt effektiva.

Förhandlingar i denna fråga pågår. Det

är emellertid regeringens långsiktiga

strävan att den fria rörligheten för

personer skall förverkligas mellan alla

EU:s medlemsländer, dvs. inte endast i

Schengen-gruppen.

Inom ramen för det polisiära och

rättsliga samarbetet samverkar EU:s

medlemsländer för att finna nya vägar

för att bekämpa illegal narkotikahandel

och annan kriminell aktivitet med

internationell anknytning. Det är en

utbredd uppfattning att samarbetet på

det rättsliga och inrikes området inte

fungerar tillräckligt bra. Högt ställda

förväntningar har på många håll inte

infriats. Sverige kommer att med kraft

engagera sig i arbetet med dessa frågor

under konferensen.

Vad beträffar asyl- och

invandringsfrågor är det regeringens

uppfattning att det kan övervägas att

föra över lämpliga delar av detta område

till gemenskapslagstiftningen. Därigenom

skulle bättre förutsättningar skapas för

förverkligandet av den fria rörligheten

för personer. Det bör också bidra till

att lättare finna lösningar för en mer

rättvis ansvarsfördelning mellan EU:s

medlemsstater. Samarbetet bör kunna

effektiviseras genom att antalet

berednings- och beslutsnivåer minskas.

Den framtida utvidgningen kan komma att

leda till krav på en integration vars

innehåll varierar efter de enskilda

medlemsländernas kapacitet och vilja. På

några områden har det godtagits att

länder kan närma sig ett gemensamt

slutmål med olika hastigheter men inom

ett gemensamt institutionellt ramverk.

Denna lösning har valts i fråga om den

ekonomiska och monetära unionen. Även på

andra områden har särskilda lösningar

överenskommits för enskilda

medlemsländer. Sådana lösningar bör

heller inte uteslutas för framtiden,

eftersom de bidrar till en flexibilitet

som kan vara nödvändig för att föra

samarbetet framåt. Icke desto mindre är

det för svensk del ett intresse,

framhålls det i skrivelsen, att den

fortsatta integrationen även i ett

utvidgningsperspektiv i största möjliga

utsträckning bygger på ett sammanhållet

samarbete inom ett enhetligt

institutionellt ramverk. Ett europeiskt

samarbete i vilket medlemsstaterna mer

allmänt kan välja bort vissa

samarbetsområden ligger inte i vårt

intresse eftersom fördelarna med den

inre marknaden då skulle urholkas.

EU-fördraget är oöverskådligt och

svårbegripligt. Fördraget bör göras

enklare och lättare att förstå.

Regeringen kommer att verka för detta

vid regeringskonferensen. Regeringen

avser att under regeringskonferensen

även verka för färre och enklare

beslutsprocedurer och för att

beslutsfattandet effektiviseras. Det är

ett starkt svenskt intresse att det

gemensamma regelverket beträffande den

ekonomiska integrationen tolkas och

tillämpas på ett enhetligt sätt.

Ett sätt att ytterligare betona den

vikt som EU:s medlemsländer fäster vid

respekten för mänskliga rättigheter vore

att ansluta den europeiska gemenskapen

till den europeiska konventionen om

skydd för de mänskliga rättigheterna och

de grundläggande friheterna.

Medlemsländerna bör underlätta och

främja föreningssamarbete. Detta kan

också stärka den demokratiska

legitimiteten i Europasamarbetet. Rätten

att bilda föreningar bör om möjligt ges

ett mer tydligt stöd i fördraget.

Sverige avser att arbeta för att

Romfördraget förstärks vad gäller

jämställdhet mellan kvinnor och män.

Syftet med detta är bl.a. att göra

jämställdhet till ett centralt mål för

unionens arbete och att klargöra att

jämställdhetsperspektivet måste beaktas

i alla gemenskapens aktiviteter.

De institutionella frågorna, som berör

EU-samarbetet i hela dess vidd, kommer

att inta en framträdande plats på

regeringskonferensens dagordning. Enligt

regeringens uppfattning bör rådets

arbetsformer ses över i syfte att bringa

bättre ordning och klarhet i mötes- och

beslutsprocedurer. Därvid bör bl.a.

sådana ändringar vidtas att de

nationella parlamentens deltagande i

beslutsprocessen underlättas.

Röstviktningen kan komma att bli en

viktig fråga, inte minst i

utvidgningsperspektivet. För Sverige är

det av stor vikt att vårt inflytande

inte minskar. Balansen mellan stora och

små medlemsländer får inte heller

undermineras. Sverige bör argumentera

mot uppfattningen att befolkningsstorlek

i högre grad än vad som gäller nu bör

återspeglas i röstviktningen. Sverige

bör hävda att medlemsstaternas samarbete

i kommissionen, rådet och domstolen i

största möjliga utsträckning skall bygga

på principen om likvärdig

representation. Principen om roterande

ordförandeskap bör enligt regeringen

bibehållas. Sverige bör emellertid vara

berett att överväga alternativa

modeller, exempelvis ett

lagordförandeskap bestående av flera

länder för att dela på den samlade

arbetsbördan och ge bättre kontinuitet.

Det är ett svenskt intresse att

kommissionen är handlingskraftig och

effektiv. Ökad effektivitet skulle kunna

uppnås genom att kommissionen ges

initiativrätt också på de områden där

kommissionen för närvarande saknar sådan

rätt (straffrättsligt samarbete, tull-

och polissamarbete). Kommissionens roll

kan ytterligare förstärkas om den får i

uppdrag att övervaka efterlevnaden av de

överenskommelser som träffas inom ramen

för det rättsliga och inrikes

samarbetet. En sådan kompetens för

kommissionen skulle enligt regeringens

mening dels bidra till en ökad

effektivitet och likformighet i det

nationella genomförandet av konventioner

och andra överenskommelser, dels ha

fördelar vad gäller konventioner inom

det rättsliga och inrikes samarbetet för

vilka EG-domstolen fungerar som

tvistlösare.

En fortsatt stark och oberoende domstol

är ett svenskt intresse. Sverige bör

acceptera att domstolen tilldelas en

roll som både tvistlösare och uttolkare

av konventioner som medlemsstaterna

ingår på det rättsliga och polisiära

samarbetsområdet. Frågan måste dock

bedömas från fall till fall med hänsyn

till det sakliga innehållet i varje

konvention. Sverige bör främja

förändringar som gör att domstolen kan

meddela sina avgöranden snabbare än i

dag.

Sverige bör verka för en fortsatt

betydelsefull roll för parlamentet i

EU:s beslutsprocess. Åtgärder bör

övervägas för att ge Europaparlamentet

en starkare roll vad gäller kontroll av

unionens finanser. De nationella

parlamentens roll i beslutsprocessen bör

stärkas eftersom denna roll är av

fundamental betydelse för EU-samarbetets

demokratiska legitimitet. Varje land har

sin procedur för samråd/information

mellan regering och parlament. Beslut

som rör hur dessa procedurer utformas

bör även fortsättningsvis fattas på

nationell nivå. Regeringen anser att det

vid regeringskonferensen bör övervägas

hur parlamentets roll i beslutsprocessen

vad gäller det rättsliga och inrikes

samarbetet skulle kunna utvidgas.

Parlamentet bör i högre grad än för

närvarande ha tillgång till förslag till

beslut som är bindande för

medlemsstaterna. I ett sådant fall

skulle parlamentet kunna ges möjlighet

att inom viss tid inkomma med synpunkter

på förslaget.

Det är angeläget för Sverige att all

användning av unionens medel

kontrolleras på ett effektivt och

ändamålsenligt sätt för att därigenom

skydda gemenskapens finansiella

intressen. Sverige bör därför verka för

en fortsatt stark revisionsrätt. Sverige

bör verka för att de nuvarande reglerna

för revisionsrättens verksamhet i

Romfördraget ses över och förtydligas

för att säkerställa att rätten ges

erforderliga befogenheter för att kunna

uppfylla sin granskningsuppgift enligt

fördraget. Nuvarande regler bör

kompletteras så att revisionsrätten ges

rätt att inhämta upplysningar från

samtliga organ som förvaltar

gemenskapsmedel.

I skrivelsen betonas att de frågor som

kommer att behandlas vid

regeringskonferensen inte är nya.

Flertalet av dem är föremål för

uppmärksamhet i det löpande samarbetet,

och Sverige kommer att söka uppnå sina

målsättningar i EU såväl i det löpande

samarbetet som vid regeringskonferensen.

Konferensen är en förhandling mellan

EU:s medlemsländer om ändringar i

fördragen. Fördragsändringar kräver

enighet medlemsländerna emellan. Det gör

att kompromisser blir nödvändiga.

Sverige bör konstruktivt verka för

sådana och kommer att verka för sina mål

med unionssamarbetet även efter

konferensens slut.

I skrivelsen noteras också att EU under

de närmaste åren står inför flera

viktiga beslut som inte direkt kommer

att diskuteras vid regeringskonferensen,

men som ändå är centrala för EU-

samarbetets fortsatta utveckling. Hit

hör framför allt övergången till den

ekonomiska och monetära unionens tredje

fas, beslut om EU:s budget för perioden

2000-2004 samt reformer av den

gemensamma jordbrukspolitiken och

regionalpolitiken.

5.2 Frågor inför regeringskonferensen

5.2.1 Allmänna överväganden och vissa

övergripande frågor

Motionerna

Enligt Centerpartiets motion

1994/95:U401, från allmänna

motionstiden, får medlemskapet i EU inte

innebära minskade ambitioner vad gäller

alleuropeisk samverkan och avspänning,

nedrustning och global solidaritet.

Tvärtom bör EU utnyttjas som ett nytt

instrument för att nå Sveriges

långsiktiga utrikes- och

säkerhetspolitiska mål. EU måste stå

öppet för alla demokratiska stater och

det måste vara möjligt för icke-

medlemmar att gradvis öka sitt samarbete

med EU. EU måste ta ett ökat ansvar för

att stödja den ekonomiska och ekologiska

återhämtningen i Central- och Östeuropa.

EU skall föra en frihandelsinriktad EU-

politik gentemot resten av världen.

Politiken gentemot utvecklingsländerna

måste präglas av solidaritet och syfta

till rättvisare handelsvillkor samt goda

förutsättningar för kapital- och

kunskapsöverföring (yrkande 14). Vidare

framhålls som väsentligt, också ur

säkerhetssynpunkt, att undanröja

fattigdom och ekologisk utarmning. För

att uppnå en fredlig och säker värld

kommer bistånd från världens rika länder

att spela en avgörande roll under lång

tid framöver. Sverige måste därför

aktivt verka för att alla EU:s

medlemsländer uppfyller FN:s mål att ge

0,7 % av BNI i bistånd (yrkande 16).

Kristdemokratiska samhällspartiet anför

i motion 1995/96:U21 att man i stor

utsträckning delar regeringens hållning

inför regeringskonferensen. Motionärerna

menar dock att regeringens ambitionsnivå

i vissa fall är förvånansvärt låg och

att de åtgärder man säger sig välkomna

på europeisk nivå ofta inte genomförs i

Sverige. Regeringen måste tillföra

konferensen djärvhet och energi för att

lyckas stärka EU:s medborgerliga

förankring. Resultatet av konferensen

måste bli ett mer handlingskraftigt EU,

som förmår att agera och ta ansvar både

inom och utanför unionens gränser

(yrkande 1). Konferensen måste höja

allmänhetens medvetande om vikten av

europeiskt samarbete genom att öka

politikernas och tjänstemännens

deltagande i medborgarnas vardag samt

att förenkla och öppna unionens

beslutsformer (yrkande 3). EU:s

kompetensområden bör definieras tydligt

och klart framgå av fördragen (yrkande

2). Fördragen som reglerar EG, Euratom

samt Kol- och stålunionen bör fusioneras

i ett enda fördrag för att få fram en

enhetlig och förenklad lagstiftning

(yrkande 6). Vidare anser motionärerna

att subsidiaritetsprincipen måste

preciseras så att EU bara vidtar

åtgärder när målen man vill uppfylla

inte uppnås bättre på medlemsländernas

lokala, regionala eller nationella

nivåer (yrkande 8).

Enligt Kristdemokraterna bör en modell

etableras som innebär att

medlemsländernas nationella parlament

systematiskt rådfrågas av sina

regeringar inför lagstiftningsbeslut i

rådet (yrkande 24). Motionärerna har

också en annan infallsvinkel på frågan

om de nationella parlamentens inflytande

och anser att kommissionen bör sända

sina lagstiftningsförslag på remiss till

de nationella parlamenten för yttrande

(yrkande 25). Motionärerna anser att EU

inte skall erhålla beskattningsrätt utan

även fortsättningsvis finansieras genom

avgifter från medlemsländerna (yrkande

9).

Vänsterpartiet säger sig i motion

1995/96:U22 fullfölja sin kritiska

hållning till hela unionsprojektet och

föreslår en rad åtgärder för att göra

det europeiska samarbetet mer flexibelt

och demokratiskt. Bristen på legitimitet

hos EU-systemet anges som ett av dess

största problem. I och med överlåtandet

av beslutsmakt till EU har viktiga delar

av det parlamentariska folkstyret gått

förlorat. Motionärerna menar att artikel

235 bör avskaffas (yrkande 5) och

resonemangen om subsidiaritet i

fördragen ersättas av klara

beskrivningar av vilka områden som skall

behandlas på EU-nivå och vilka som

tillhör medlemsstatens kompetens

(yrkande 6). Varje demokratisk

organisation bör ha rätten till utträde

reglerad i stadgan, anser motionärerna

vidare. Denna rätt bör därför skrivas in

i fördraget (yrkande 7). Även rätten för

medborgare och politiker till

information i god tid på det egna

språket bör preciseras i traktaten. Om

den löpande demokratiska granskningen

skall fungera bör alla förslag till

regler från kommissionen vara översatta

och publicerade på varje officiellt

språk tre månader före beslut. Också när

arbetsgrupper i kommissionen anser sig

ha ett förslag så pass färdigt att det

skickas för yttrande till

intresseorganisationer bör förslaget

översättas och dess förekomst

offentliggöras. Beslutade EU-regler

skall bara vara giltiga om dessa regler

följts (yrkande 9). De nationella

parlamenten bör ges initiativrätt i

lagstiftningsfrågor (yrkande 3).

Vänsterpartiet anser även att den rika

västvärlden bör montera ner de orättvisa

handelshindren mot Östeuropa, inklusive

Ryssland, samt mot tredje världen, med

undantag för varor som hotar säkerhet,

miljö och folkhälsa (yrkande 25).

Centerpartiet vill enligt motion

1995/96:U25 verka för ett utvidgat,

uthålligt och förpliktigande samarbete

mellan Europas demokratiska stater i

syfte att skapa bättre förutsättningar

för fred, välfärd och god miljö. Sverige

skall eftersträva att EU blir en

effektiv organisation för samarbete i

alla frågor som är av gemensamt intresse

för medlemsstaterna och där samverkan

mellan dessa stater kan leda till att

invånarnas trygghet, välfärd och miljö

förbättras. Partiet prioriterar fyra

frågeställningar inför

regeringskonferensen: utvidgningen

österut, miljöfrågorna, kampen mot

arbetslöshet samt ökad decentralisering

genom maktspridning och insatser för att

stärka regionerna. Regeringen har gett

riksdagen goda möjligheter att följa

arbetet i reflektionsgruppen, men

förhållit sig förvånande passiv när det

gällt att vitalisera debatten om svenska

positioner. Regeringens skrivelse ger

intryck av en önskan att tillgodose ett

antal olika intressen snarare än att

prioritera EU:s ödesfrågor. Motionärerna

delar i stort vad regeringen anför om

arbetstagarnas rättigheter,

ungdomsfrågor, handikappfrågor och

jämställdhet. Emellertid får dessa

frågor inte skymma de konstitutionella

och institutionella frågorna. Mot

bakgrund av de genomgripande

förändringar som sker av

samarbetsstrukturen i Europa bör också i

fördragen regleras hur ett kontrollerat

utträde ur EU-samarbete skall gå till.

Vidare bör i fördraget föras in en

möjlighet att tillfälligt suspendera en

medlemsstat som allvarligt och upprepat

bryter mot de grundläggande mänskliga

rättigheterna eller de demokratiska

grundprinciperna (yrkande 1).

Centerpartiet anser vidare (i motion

1995/96:U25) att det är en stor brist i

regeringens skrivelse att det saknas ett

utvecklat resonemang om

subsidiaritetsprincipen och att Sverige

vid regeringskonferensen bör verka för

fördragsändringar som stärker

subsidiaritetsprincipen. Sverige bör ta

initiativ till en fullständig genomgång

av EU:s fördrag och

gemenskapslagstiftningen för att pröva

om de motsvarar en konsekvent

tillämpning av subsidiaritetsprincipen

och driva frågan om att upprätta en

normhierarki som tydliggör olika

beslutsnivåers ansvar och den

detaljeringsgrad som respektive nivå bör

hålla sig till. En sådan normhierarki

skulle kunna innebära att rådet ägnar

sig åt ramlagstiftning i större

utsträckning medan mer detaljerade

föreskrifter kan utfärdas av respektive

medlemsland.

Införandet av en normhierarki bör

enligt motionärerna kombineras med

upprättandet av en katalog över lämpliga

kompetensområden för unionen,

medlemsstaterna samt regionala och

lokala organ, och upprättandet av en

kompetenskatalog bör kombineras med

förändringar i artikel 3b. Artikeln bör

i enlighet med Regionkommitténs förslag

lyda: På de områden där gemenskapen

inte är ensam behörig skall den i

överensstämmelse med

subsidiaritetsprincipen agera endast om

och i den mån som målen för den

planerade åtgärden inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av

medlemsstaterna eller av de regionala

eller lokala myndigheterna och därför,

på grund av den planerade åtgärdens

omfattning eller verkningar, bättre kan

uppnås på gemenskapsnivå. Vidare anser

motionärerna, dock utan direkt yrkande,

att principen om kommunal självstyrelse

bör skrivas in i fördraget, som den

definieras i Europarådets stadga om

kommunal självstyrelse (yrkande 2).

Arbetsformerna i rådet måste enligt

Centerpartiet förändras så att de

nationella parlamentens deltagande i

beslutsprocessen förbättras, och det är

en brist att regeringen inte anger några

konkreta förslag i denna riktning

(yrkande 22 i berörd del). De nationella

parlamentens deltagande i

beslutsprocessen bör förbättras, bl.a.

genom rätt att utfråga kommissionärer

inför nationella parlamentsutskott. I

motionen betonas även vikten av att de

officiella språkens ställning värnas

inom EU. Motionärerna anser att få

frågor har lika stor betydelse som

språkfrågan för EU-samarbetets folkliga

stöd och legitimitet och för

möjligheterna att utöva insyn för

medborgare från alla EU:s medlemsländer.

Motionärerna utvecklar sina synpunkter

närmare vad avser angelägenheten av att

alla de officiella språken likabehandlas

inom EU. De påpekar att

reflektionsgruppen har betonat att EU:s

institutioner bör ägna ökad

uppmärksamhet åt kravet om

likabehandling av unionens alla

officiella språk (yrkande 21).

I motion 1995/96:U29 hävdar Miljöpartiet

de gröna att regeringens skrivelse

innehåller motstridiga målsättningar,

negligering av stora problem samt en

närmast ointresserad inställning till

den stora majoritet av svenska folket

som är kritisk till det svenska

medlemskapet i EU. Skrivelsens innehåll

sägs också vara av den arten att man

måste ifrågasätta regeringens

inställning till demokrati, folkvälde

och människors rätt till delaktighet.

Regeringen är inte beredd att flytta

fram positionerna, t.ex. beträffande

miljöpolitiken. Regeringen, som inte

tagit intryck av socialdemokratiska EU-

kritiker, avser heller inte att stödja

EU-parlamentets förslag att

regeringskonferensens resultat skall

underställas medborgarnas bedömning i

nationella folkomröstningar. Samråd med

riksdagen inför konferensen har inte

förekommit av den art och grad att det

kan kallas för samråd mer än i några

få frågor. I motionen ifrågasätts också

regeringens vilja att stimulera den

offentliga debatten och genomföra

kvalificerade utredningar . EU 96-

kommittén har inte spelat den roll för

att initiera en genomgripande folklig

debatt som är nödvändig inför

regeringskonferensen. Utträdesrätt ur

unionen måste föras in i traktaten,

detta utgör enligt motionärerna grunden

för självständighet och kommande

generationers möjlighet att själva välja

vilken väg man vill ta (yrkande 1).

Sverige skall motsätta sig varje steg

som ger kommissionen karaktär av

regering och rådets ordförande karaktär

av statschef (yrkande 6).

Miljöpartiet anser också att de

nationella parlamenten skall ges rätt

att medverka i EU:s beslutsprocesser

genom att få initiativrätt och kunna

lägga fram förslag till EU-regler

(yrkande 3). Motionärerna anser att

parlamenten och deras motsvarigheter

till EU-nämnden bör rekommenderas vara

beslutande inför ministerrådsmöten

(yrkande 4). I yrkande 21 begärs att

regeringen skall verka för att fördraget

möjliggör införandet av valutaavgifter

mellan EU och omvärlden och inom EU.

En utträdesparagraf begärs även i motion

1995/96:U30 (s) yrkande 2. I motionen

erinras om att svenska folket i en

folkomröstning tog ställning till den då

rådande EU-konstitutionen; om

regeringskonferensen leder till icke

betydelselösa förändringar skall en ny

folkomröstning hållas (yrkande 3).

Reformeringen av EU skall bygga på ett

mellanstatligt samarbete (yrkande 4). I

motionen begärs också att regeringen

skall verka för att artikel 235 i

Romfördraget tas bort (yrkande 10).

Folkpartiet liberalerna anser i motion

1995/96:U19 att, för att uppnå en mera

stringent och tydlig kompetensfördelning

mellan unionen och medlemsländerna, den

gummiparagraf - artikel 235 i

Romfördraget - som möjliggör att EU med

hänvisning till den gemensamma marknaden

tar till sig nya områden bör omarbetas

eller kanske till och med avskaffas

helt. Motionärerna anser att ett annat

sätt att tydliggöra och renodla vilka

kompetenser EU bör ha vore att införa en

s.k. kompetenskatalog som tydligt

definierade vad unionen skall och inte

skall göra, men de konstaterar att

Europaparlamentet, reflektionsgruppen

och kommissionen har gått emot den idén

samt att de nationella debatter som förs

inte heller tyder på någon stor

uppslutning (yrkande 6 i berörd del).

I motion 1994/95:U502 (mp), från

allmänna motionstiden, framställs en

lång rad krav på regeringens agerande i

EU inom ramen för EU:s hittillsvarande

struktur och befogenhetsområden.

Flertalet yrkanden behandlas av andra

utskott än utrikesutskottet. I yrkande 2

begärs att Sverige skall verka för att

subsidiaritetsprincipen tolkas som en

decentraliceringsprincip så att

medlemsstaterna exempelvis får rätt att

besluta om strängare miljö- och

hälsokrav på varor utan risk för att få

detta underkänt med hänvisning till

frihandeln.

Utskottets överväganden

Samarbetet inom EU bygger på ett antal

fördrag som slutits mellan

medlemsstaterna och som i demokratisk

ordning godkänts av varje enskild

medlemsstats parlament, i vissa fall

efter folkomröstningar. Också varje

framtida fördragsändring kräver

enhällighet mellan medlemsstaterna och

måste godkännas av dessa i

överensstämmelse med varje medlemsstats

konstitutionella regler. Grunden för

samarbetet är alltså strikt

mellanstatligt och medlemsstaterna är i

folkrättslig mening suveräna stater. Det

som skiljer samarbetet i EU från

traditionellt internationellt samarbete

är att det bygger på att de enskilda

medlemsstaterna i högre grad än annars

avstår från en del av sina statsorgans

beslutsbefogenheter och överlåter dessa

till gemenskapens institutioner. EU:s

centrala roll i den europeiska

utvecklingen bygger på denna unika och i

demokratiska former beslutade

kombination av överstatlighet och

mellanstatlighet - varje lands egenart

respekteras samtidigt som

förutsättningar har skapats för ett

effektivt gemensamt handlande på

centrala områden.

Unionens viktigaste uppgift är att

trygga freden, friheten, demokratin och

välfärden i hela Europa. En fördjupad

och utvidgad integration är enligt

utskottets uppfattning den bästa vägen

för att skapa bestående fred och för att

nå en hållbar ekonomisk utveckling som

kan lägga en stabil grund för välfärden

och skapa nya arbetstillfällen. En

långsiktigt hållbar utveckling

förutsätter att miljöfrågorna integreras

i allt arbete.

Utvidgningen av unionen österut kan bli

ett viktigt steg på vägen mot den

alleuropeiska freds- och

säkerhetsordning som Sverige

eftersträvar. Med ett starkare nordiskt

bidrag i EU-arbetet har utvecklingen i

Östersjöregionen generellt redan fått

ökad uppmärksamhet. Genom insatser som

sker gemensamt i EU-regi får våra

grannländer på andra sidan Östersjön ett

stöd som är betydligt mer omfattande än

det som Sverige hade kunnat erbjuda på

egen hand. Dessa insatser gagnar

stabiliteten i vårt närområde; därmed

förstärks säkerheten även för Sverige.

Det ligger i förlängningen av denna

utveckling och i vårt lands starka

intresse att de länder i vårt närområde

som så önskar - Polen och de baltiska

staterna - kan bli medlemmar i EU.

Utskottet konstaterar att Sverige aktivt

bidragit till att de baltiska staterna

på kort tid erhållit s.k. Europaavtal

varigenom de kommit att jämställas med

övriga stater som söker medlemskap i EU.

Unionen står också för stora interna

utmaningar, bl.a. när det gäller att

söka få till stånd en ökad förankring av

EU hos dagens unionsmedborgare. EU-

samarbetet måste förenklas och göras mer

begripligt för EU:s invånare. Ökad

öppenhet och effektivare

beslutsprocesser kan bidra till att

stärka medborgarnas förtroende för

unionen och öka insikten om behovet av

internationellt samarbete för att söka

lösa gemensamma problem. EU måste göra

mer för att öka sysselsättningen och

förbättra miljön, stärka den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken, främja

jämställdheten, stärka konsumenternas

och löntagarnas ställning, bekämpa

brottsligheten.

Dessa stora och för EU:s framtid

viktiga frågor tillhör dem som kommer

att behandlas vid den regeringskonferens

mellan EU:s 15 medlemsländer som skall

ta sin början i Turin den 29 mars 1996.

Konferensen skall, enligt

Maastrichtfördraget, ha till uppgift att

undersöka vilka bestämmelser i EU:s

fördrag som behöver ändras för att de

mål för unionen som står angivna där

skall kunna uppfyllas. Översynen av

fördraget skall ske med utgångspunkt i

en utvärdering av hur samarbetet i EU

har fungerat sedan Maastrichtfördraget

trädde i kraft den 1 november 1993 och

även med sikte på att EU skall utvidgas

med ett antal stater som önskar bli

medlemmar, främst i Central- och

Östeuropa.

Sverige har - som också framgår av

föreliggande skrivelse - under sitt

första år som medlem i EU aktivt kunnat

delta i det förberedande arbetet inför

konferensen. På den nationella nivån har

särskilt den parlamentariska EU 96-

kommittén bidragit till att öka

kunskapen om och stimulera den

offentliga debatten kring konferensens

huvudfrågor och ge företrädare för olika

åsikter tillfälle att argumentera för

sina uppfattningar.

Som ett led i förberedelserna inför

regeringskonferensen pågår

överläggningar om dagordningen mellan

EU:s medlemsstater. Enligt vad utskottet

inhämtat talar mycket för att flera av

de specifika frågor som aktualiserats i

motionerna med anledning av regeringens

skrivelse ej kommer att bli föremål för

behandling vid konferensen. De syften

som motionärerna eftersträvar skulle

därmed inte kunna uppnås via de

riksdagens uttalanden som begärts. Om

frågorna likväl skulle bli föremål för

förhandlingar under regeringskonferensen

utgår utskottet från att regeringen,

inom ramen för samrådet med riksdagen i

EU-frågor, inhämtar EU-nämndens

synpunkter. Även utskottens kunskaper

och synpunkter måste tillvaratas i den

övergripande samrådsprocessen mellan

regering och riksdag i EU-frågor.

Som framgått ovan har utrikesutskottet

inhämtat yttrande från bl.a.

konstitutionsutskottet.

Konstitutionsutskottets yttrande

(1995/96:KU5y) är omfattande och

behandlar ett betydande antal av de

yrkanden som väckts med anledning av

regeringens skrivelse. Yttrandet i fråga

innehåller också väsentlig

bakgrundsinformation i de olika spörsmål

som aktualiseras i skrivelsen och

motionerna, bl.a. när det gäller

kompetensfördelningen mellan Europeiska

unionen och medlemsstaterna, de olika

beslutsprocesserna inom EU samt om de

olika EU-institutionernas nuvarande

funktioner och arbetsformer. För

bakgrundsinformation i många

principiella frågor inom

konstitutionsutskottets beredningsområde

vill utrikesutskottet därför hänvisa

till detta utskotts yttrande, vilket, i

likhet med övriga yttranden, återges in

extenso i bilaga till betänkandet.

I konstitutionsutskottets yttrande

konstateras, under rubriken Allmänna

överväganden, att regeringens skrivelse

i många avseenden är kortfattad. Den

innehåller - påpekar

konstitutionsutskottet - inga förslag

till förhandlingspositioner.

Konstitutionsutskottet understryker

därför vikten av att en fortsatt

förankring av konkreta

ställningstaganden kommer att ske i EU-

nämnden. Därutöver understryker

konstitutionsutskottet vikten av att

även utskotten hålls informerade. I

yttrandet erinras om att

konstitutionsutskottet, vid sin

behandling av frågan om hur samrådet

mellan regeringen och riksdagen skulle

ske i EU-frågor (bet. 1994/95:KU22),

framhöll att det är nödvändigt att

utskottens kunskaper och synpunkter tas

till vara i samrådsförfarandet, och att

det är fråga om en ömsesidig process

mellan utskotten och nämnden.

Konstitutionsutskottet ansåg det viktigt

att utskottens ledamöter och tjänstemän

håller sig väl informerade och att EU-

nämndens ledamöter och tjänstemän också

ser det som viktigt att påminna om

väntade ärenden och dagordningar inom

EU.

Utrikesutskottet ställer sig bakom

konstitutionsutskottets uppfattning om

vikten av en fortsatt förankring av

konkreta ställningstaganden i EU-nämnden

och om utskottens betydelsefulla roll i

det generella samrådsförfarandet i EU-

frågor. Utrikesutskottet noterar även

att konstitutionsutskottet i annat

sammanhang genomför en utvärdering av

samrådsförfarandet i EU-frågor.

Konstitutionsutskottet kan då ha

anledning att lämna närmare synpunkter

på informations- och samrådshanteringen

i riksdagen.

Utrikesutskottet konstaterar att alla

frågor varken kan eller behöver lösas

vid regeringskonferensen. Flera stora

frågor - bland dem frågor som rör

jordbruks- och strukturfonderna,

frihandelssystemet inom

Världshandelsorganisationen, VHO (World

Trade Organization, WTO) samt de

regelrätta medlemskapsförhandlingarna

med kandidatländerna - kommer att bli

föremål för separata förhandlingar, där

regeringskonferensens resultat kommer

att utgöra enbart en av flera viktiga

faktorer. Särskilt viktigt i ett

utvidgningsperspektiv blir självfallet

förhandlingarna inom VHO, där särskilt

den ur svensk synvinkel önskvärda

liberaliseringen av handeln med

jordbruksprodukter kan väntas få stor

betydelse för den framtida inriktningen

av den gemensamma jordbrukspolitiken

inom EU.

Ett flertal motioner, väckta såväl med

anledning av skrivelsen som under

allmänna motionstiden 1995, tar upp

frågor som rör Sveriges medlemskap i EU

generellt och de övergripande svenska

målsättningarna med samarbetet inom EU.

Utskottet konstaterar att en bred

parlamentarisk samsyn råder i många av

de frågor som förväntas bli aktuella

under EU:s regeringskonferens. I likhet

med det stora flertalet motionärer anser

utskottet att Sverige vid konferensen

skall verka för att EU skall utvecklas

till en effektiv och handlingskraftig

organisation för samarbete i alla de

frågor som är av gemensamt intresse för

unionens medlemmar och där samverkan

syftar till att förbättra invånarnas

trygghet, välfärd och miljö. EU:s

verksamhet ter sig i dag för många

människor abstrakt och avlägsen. En

angelägen uppgift för

regeringskonferensen bör därför bli, som

också regeringen anför i skrivelsen, att

inrikta EU-samarbetet på att söka lösa

problem som EU-invånaren möter i sitt

dagliga liv.

Utskottet konstaterar att mycket kritik

framförts mot EU:s - enligt mångas

mening - alltför omfattande regelsystem

och stora byråkrati. I många avseenden

är dock ett omfattande regelsystem en

förutsättning för att spelreglerna skall

vara lika för alla på en marknad med 370

miljoner konsumenter och där företagen

skall kunna konkurrera på lika villkor.

Många regler syftar till att skapa

enhetliga bestämmelser för hälsa, miljö

och säkerhet. Enligt utskottets

uppfattning ligger det inte i Sveriges

intresse att på områden som dessa i

högre grad återföra beslutsrätten till

nationell nivå, dvs. minska det

vverstatliga inslaget. Vår strävan bör i

stället vara att bibehålla och

vidareutveckla regelsystem med

miniminivåer. Onödig detaljreglering i

EG-rätten skall givetvis undvikas. Fusk,

slöseri och ineffektiv hantering av

gemensamma medel måste stävjas.

I likhet med regeringen utgår

utrikesutskottet från att EU också i

fortsättningen kommer att utvecklas som

en sammanslutning av självständiga

stater till vilken medlemsstaterna i

vissa fall överför beslutsbefogenheter

för att lättare uppnå gemensamma mål.

Utrikesutskottet noterar att även

konstitutionsutskottet anser att en

sådan hållning är en lämplig

utgångspunkt för den svenska

inställningen till arbetet vid

regeringskonferensen och att unionens

karaktär av ett förbund av stater bör

bevaras. Konstitutionsutskottet anför

vidare följande:

Varje fråga om att överföra ytterligare

beslutsbefogenheter får givetvis prövas

noga i en situation då frågan

aktualiseras. Utskottet utgår från att

regeringen för Sveriges del kommer att

verka för en utveckling av EU:s

strukturer och beslutsmekanismer i de

delar där det är påkallat för att uppnå

varaktig effektivitet och

handlingskraft. Med det anförda anser

utskottet inte att något ytterligare

uttalande behövs med anledning av

motionerna U21 yrkande 1 och U30 yrkande

4.

Något konkret förslag föreligger inte

om åtgärder som skulle ge kommissionen

karaktären av regering eller rådets

ordförande ställning som statschef.

Enligt utskottets uppfattning finns det

ingen anledning att befara en utveckling

i sådan riktning, och utskottet

avstyrker motion U29 yrkande 6.

Utrikesutskottet instämmer i ovanstående

synpunkter och vill för sin del också

framhålla att EU står för sådana

grundläggande värden i den europeiska

utvecklingen som respekt för de

mänskliga fri- och rättigheterna,

demokrati och rättsstatens principer.

Varje lands egenart respekteras,

samtidigt som EU skapat förutsättningar

för ett effektivt, gemensamt handlande

på centrala områden. Sverige har ett

medansvar för att slå vakt om och främja

dessa grundläggande värden. Det är en

fråga både om solidaritet och om att

värna vår egen framtid. Det europeiska

samarbetet kan dock inte ha som enda mål

att utveckla välfärden och säkra

stabiliteten i vår egen del av världen.

Sverige hör till de främsta

förespråkarna bland EU:s medlemsstater

för ökad öppenhet och ett globalt

ansvarstagande från Europas sida. Denna

grundläggande svenska syn på EU:s roll

och ansvar bör självklart genomsyra

Sveriges arbete och strävanden under

regeringskonferensensens gång.

Med det anförda betraktar

utrikesutskottet motionerna 1995/96:U21

(kds) yrkandena 1 och 3, 1995/96:U29

(mp) yrkande 6 samt 1995/96:U30 (s)

yrkande 4 som besvarade.

Frågan om en ny folkomröstning för det

fall regeringskonferensen 1996 leder

till annat än betydelselösa förändringar

av unionsfördraget tas upp i motion

1995/96:U30 (s) yrkande 3.

Utrikesutskottet noterar att

konstitutionsutskottet anser att det

inte finns skäl att nu ta ställning till

frågan om en folkomröstning med

anledning av eventuella

fördragsändringar, och

konstitutionsutskottet avstyrker därför

bifall till motionsyrkandet.

Utrikesutskottet noterar

konstitutionsutskottets uppfattning och

betraktar med det anförda motion

1995/96:U30 (s) yrkande 3 som besvarat.

Med anledning av att det i motion

1995/96:U21 (kds) föreslås att fördragen

som reglerar EG, Euratom samt Kol- och

stålunionen skall fusioneras i ett enda

fördrag för att få fram en enhetlig och

förenklad lagstiftning konstaterar

konstitutionsutskottet, i sitt yttrande,

att det synes vara en allmän uppfattning

att fördragen bör förenklas. Redan i

propositionen om Sveriges medlemskap i

Europeiska unionen (prop. 1994/95:19)

anmärktes att de särskilda reglerna om

kol- och stålprodukter i Parisfördraget,

i den mån de anses nödvändiga för

framtiden, förmodades komma att fogas in

i Romfördragets regelverk, då

Parisfördraget löper ut.

Konstitutionsutskottet utgår från att

behovet av förenkling, även i fråga om

de tre gemenskapernas förhållande till

varandra, kommer att drivas av

regeringen under regeringskonferensen

och anser inte att riksdagen behöver

göra något uttalande med anledning av

motionen.

Utrikesutskottet delar

konstitutionsutskottets uppfattning i

denna fråga och betraktar därmed motion

1995/96:U21 (kds) yrkande 6 som

besvarat.

Bestämmelsen i artikel 235 och

subsidiaritetsprincipen tas upp i flera

partimotioner samt i motioner av

enskilda ledamöter (s). I

konstitutionsutskottets yttrande

refereras bl.a. expertrapporten om

subsidiaritetsprincipen till EU 96-

kommittén samt kommissionens och

reflektionsgruppens överväganden

angående principen och andra frågor

gällande kompetensfördelningen mellan

unionen och medlemsstaterna.

Konstitutionsutskottet gör för sin del

följande bedömning:

Det är enligt utskottets mening knappast

möjligt att i fördragstext göra någon

exakt och uttömmande beskrivning av

gemenskapens kompetenser, även om denna

kompetens i princip skall framgå av

fördraget. Att upprätta en fullständig

kompetenskatalog ter sig därför

vanskligt, och utskottet vill inte

förespråka en sådan åtgärd. Däremot

finns sammanställningar över de områden

där EG har beslutsbefogenheter.

Utskottet avstyrker motionerna U21

yrkande 2 och U22 yrkande 6.

Att helt slopa möjligheten till

fördragsutfyllnad enligt artikel 235 är

enligt utskottets mening inte heller

tillrådligt. Kravet på enhällighet inom

rådet för bestämmelsens tillämpning

utgör enligt utskottets mening en

garanti för att befogenheten inte

missbrukas. Utskottet avstyrker därmed

motionerna U19 yrkande 6, U22 yrkande 5

och U30 yrkande 10.

Ett motsvarande resonemang måste enligt

utskottets mening föras när det gäller

subsidiaritetsprincipen. Tillämpningen

av subsidiaritetsprincipen måste växla

från sakfråga till sakfråga inom de

områden där kompetensen mellan

gemenskapen och medlemsstaterna är

delad. - Det är viktigt att så långt

möjligt reglera var beslut i olika

frågor skall fattas, men det är svårt

att komma ifrån att en

subsidiaritetsprövning av förslag till

gemensamma beslut ändå kommer att röra

sig om en politisk bedömning. Att

föreskriva en formell förhandsprövning

av lagförslag ur subsidiaritetssynpunkt

skulle lätt kunna utnyttjas för att

fördröja ett angeläget

lagstiftningsarbete. Utskottet avstyrker

därmed motionerna U21 yrkande 8 och U25

yrkande 2 i denna del.

Att i fördragets bestämmelse om

subsidiaritetsprincipen, som handlar om

kompetensfördelningen mellan EG och dess

medlemsstater, införa en särskild

hänvisning till regionala eller lokala

myndigheter anser utskottet vara

olämpligt. Frågan om beslutsnivåer inom

medlemsstaterna bör även

fortsättningsvis avgöras nationellt.

Utskottet avstyrker därmed motion U25

yrkande 2 i denna del.

Med det som anförts ovan av

konstitutionsutskottet betraktar

utrikesutskottet motionerna 1994/95:U502

(mp) yrkande 2, 1995/96:U19 (fp) yrkande

6 i berörd del, 1995/96:U21 (kds)

yrkandena 2 och 8, 1995/96:U22 (v)

yrkandena 5 och 6, 1995/96:U25 (c)

yrkande 2 i berörd del samt 1995/96:U30

(s) yrkande 10 som besvarade.

Beträffande en rätt för de nationella

parlamenten att ta initiativ i

lagstiftningsfrågor, som aktualiseras i

motionerna 1995/96:U22 (v) och

1995/96:U29 (mp), hänvisar

konstitutionsutskottet till sina

överväganden i yttrandets avsnitt om

rådet och kommissionen, där

konstitutionsutskottet anser att det

vore ett för stort ingrepp i

maktbalansen mellan institutionerna. De

nationella parlamenten bör i stället i

första hand verka genom sina regeringar

i ministerrådet. Partier och enskilda

ledamöter kan givetvis utnyttja också

andra vägar för att driva de frågor de

finner angelägna. Konstitutionsutskottet

anför vidare följande:

Stor samstämmighet synes enligt

utskottet råda om behovet av att skapa

bättre förutsättningar för

medlemsstaternas parlament att utöva

inflytande i beslutsprocessen. Utskottet

vill understryka betydelsen av att

sådana förutsättningar skapas, och

utskottet anser att detta bör kunna ske

genom en ordning som den

reflektionsgruppen skisserat. Härigenom

bör syftet med motionerna U21 yrkande 24

och U25 yrkande 22 i denna del vara

tillgodosett. Någon formlig remiss till

de nationella parlamenten enligt yrkande

25 i motion U21, vilket för Sveriges del

skulle kräva ett formellt

ställningstagande till förslag som kan

ha långt kvar till slutversion, anser

utskottet däremot inte vara lämplig.

Parlamentens inflytande bör utövas i

andra former. Utskottet ser däremot

gärna att förslag från kommissionen och

dess arbetsgrupper, i form av grönböcker

eller annat, på ett enkelt sätt görs

tillgängliga för ledamöter i de

nationella parlamenten och andra. -

Användningen av s.k. grönböcker kommer

också att beröras i avsnittet om

öppenhet och insyn i EU:s institutioner.

Den interna, nationella ordningen inför

beslut i rådet bör, enligt

konstitutionsutskottet, bestämmas av

vederbörande medlemsstat, och

konstitutionsutskottet avstyrker därmed

motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 4. Det

är enligt konstitutionsutskottets mening

viktigt att den svenska regeringens

ställningstaganden i ministerrådet har

stöd i riksdagen och att övriga

regeringar har den förankring för sina

ställningstaganden som anses erforderlig

i respektive land, men

konstitutionsutskottet anser det

uteslutet att, såsom föreslås i yrkande

8 i motion 1995/96:U29 (mp), ersätta

förberedelsearbetet inom Coreper med en

parlamentariskt förankrad

förberedelseprocess .

En annan sak, anför

konstitutionsutskottet, är att det kan

finnas skäl att överväga hur den svenska

riksdagen skall kunna ges inblick i

bl.a. förberedelseprocessen. I motion

1995/96:U27 (fp) nämns, utan yrkande,

möjligheten att placera parlamentariska

delegater vid EU-representationen på ett

sätt liknande det som gäller för

parlamentariska FN-delegater.

Utrikesutskottet noterar

konstitutionsutskottets bedömningar i

dessa frågor och betraktar därmed

motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena

24 och 25, 1995/96:U22 (v) yrkande 3,

1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del

samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 3, 4 och

8 som besvarade. Utrikesutskottet

noterar vidare att

konstitutionsutskottet har anledning att

i annat sammanhang återkomma till här

aktuella frågor.

I Vänsterpartiets motion begärs att

västvärlden måste montera ner orättvisa

handelshinder mot tredje världen och

Östeuropa, inkl. Ryssland. I

Centerpartiets säkerhetspolitiska motion

1994/95:U401, från allmänna

motionstiden, förekommer också särskilda

yrkanden av liknande innebörd, där även

behovet av en rättvis global ekonomi och

ekologisk balans för ökad säkerhet

betonas. Utskottet delar i stor

utsträckning det allmänna synsätt som

kommer till uttryck i de här aktuella

yrkandena. Utskottet har också många

gånger tidigare, senast i betänkande

1994/95:UU5 Sveriges medlemskap i

Europeiska unionen (prop. 1994/95:19,

rskr. 63), konstaterat att det är ett

grundläggande svenskt intresse att värna

om och utvidga frihandeln och att också

i ett EU-perspektiv verka för global

solidaritet. För såväl u-länderna som

staterna i Central- och Östeuropa är

utökad frihandel av utomordentlig

betydelse i strävan att åstadkomma

ekonomisk utveckling. VHO har en

nyckeluppgift i arbetet med att främja

de mindre utvecklade ländernas tillträde

till i-ländernas marknader.

Som medlem av EU har Sverige lämnat de

tidigare frihandelsavtal som gällde

mellan EFTA och ett antal andra stater i

Central- och Östeuropa och i stället

tillträtt dels Europeiska gemenskapernas

och deras medlemsstaters, dvs. EU-

ländernas, breda och ambitiösa

Europaavtal med ett stort antal länder,

dels andra typer av partnerskaps- och

associationsavtal, bl.a. inom ramen för

EU:s s.k. medelhavsstrategi och andra

bilaterala eller regionala förbindelser.

Uppgiften att bistå de central- och

östeuropeiska länderna i deras

ansträngningar att fördjupa demokratin,

den sociala rättvisan och uppbyggnaden

av väl fungerande ekonomiska system

utgör en av de allra största

utmaningarna i Europa i dag. Frågan om

EU:s utvidgning behandlas särskilt i

nästkommande avsnitt av betänkandet.

Europa måste självfallet också

fortsätta att engagera sig och vara

lyhört för utvecklingsländernas behov.

Medlemskapet i EU ger Sverige möjlighet

att delta i och direkt påverka

inriktningen av EU:s bistånd. Detta är

till sin volym mer än dubbelt så stort

som den svenska biståndsbudgeten, det

når över hundra länder och täcker ett

stort antal samarbetsområden.

Gemenskapens biståndspolitik har, enligt

Maastrichtfördraget, som övergripande

mål att främja kampen mot fattigdom i

utvecklingsländerna, att bidra till en

bärkraftig ekonomisk utveckling, en

gradvis integration i världsekonomin

samt en utveckling mot och

säkerställande av demokratin,

rättssäkerheten och respekten för de

mänskliga rättigheterna. Dessa mål

stämmer väl överens med de svenska

biståndspolitiska målen. Handel och

bistånd, miljö och utveckling måste gå

hand i hand med strävan att bekämpa

fattigdomen. 0,7-procentsmålet, som

omnämns i motion 1994/95:U401 (c), är

ett internationellt åtagande som FN:s

medlemsstater själva enats om. Utskottet

vill framhålla vikten av att Sverige

även i fortsättningen kraftfullt driver

frågan om 0,7-procentmålet som ett

första steg i olika internationella

fora, inklusive EU. Utskottet har

tidigare framhållit att en stark

europeisk union måste vara generös mot

omvärlden. Utskottet vidhåller denna

uppfattning. Av det ovan anförda framgår

att något särskilt tillkännagivande från

riksdagens sida med anledning av här

aktuella yrkanden inte är erforderligt.

Med det anförda betraktar utskottet

motion 1994/95:U401 (c) yrkandena 14 och

16 samt 1995/96:U22 (v) yrkande 25 som

besvarade.

Utskottet konstaterar att möjligheten

till utträde ur EU har debatterats både

i Sverige och i andra länder. För en

närmare redovisning av de folkrättsliga

reglerna avseende traktater får

utskottet hänvisa till

konstitutionsutskottets yttrande

(1995/96:KU5y). Om en stat önskar

utträda ur unionen finns möjligheten

redan inom ramen för det nuvarande

samarbetet på samma sätt som det är

möjligt att utträda ur samarbetet inom

andra internationella organisationer.

Detta är - som påpekats i flera motioner

- emellertid ej reglerat i fördraget.

Konstitutionsutskottet erinrar i sitt

yttrande om att såväl Romfördraget som

Maastrichtfördraget slutits för

obegränsad tid och att avsikten med

fördragen är att skapa en allt fastare

förening mellan medlemsstaterna. En

bestämmelse om utträde skulle inte ligga

i linje med denna målsättning.

Konstitutionsutskottet anser det inte

heller ligga i linje med Sveriges

intressen att, ett drygt år efter

inträdet i unionen, driva en fråga som

måste uppfattas som att Sverige avser

att lämna den. Konstitutionsutskottet

anser vidare, i likhet med

utrikesutskottet, att det visserligen

måste anses föreligga möjlighet för en

stat att utträda ur unionen.

Konstitutionsutskottet anser dock inte

att det finns anledning att i förtid

tynga den förestående

regeringskonferensen med problem som

antingen inte kommer att aktualiseras

eller, om de aktualiseras, ändå kommer

att kräva omfattande förhandlingar

mellan staterna. Enligt

konstitutionsutskottets mening skulle

dessutom en fastställd utträdesform i

onödan kunna låsa medlemsstaternas

handlingsutrymme.

Utrikesutskottet ser, i likhet med

konstitutionsutskottet, inget behov av

en reglering av utträdesfrågan. Skulle

frågan om ett utträde ur EU aktualiseras

skulle frågan bli föremål för politiska

överväganden i det enskilda medlems-

landet. I ett samarbete mellan suveräna

stater respekteras de beslut som i

demokratisk ordning fattas i de enskilda

länderna. De praktiska konsekvenserna

får sedan behandlas i vanlig ordning i

förhandlingar mellan det land som önskar

utträda och övriga medlemsländer i

unionen. Grönland, som gick in i

samarbetet när Danmark blev medlem, har

senare dragit sig ur. Detta löstes i

förhandlingar inom Europeiska

gemenskapen. Ett utträde är följaktligen

ingen ny företeelse för gemenskapen.

Möjligheten att suspendera traktaten

eller delar av den i förhållande till en

medlemsstat har aktualiserats bl.a. i

diskussionerna om unionens framtida

utvidgning. Utrikesutskottet noterar att

konstitutionsutskottet ställer sig bakom

den uppfattning som uttryckts i

reflektionsgruppen och även i motion

1995/96:U25 (c), nämligen vikten av att

denna fråga noga övervägs inför en

utvidgning av unionen. Dessa

överväganden bör enligt

konstitutionsutskottet innefatta en

precisering av förutsättningarna för

suspension och frågan om möjligheten att

förnya ett suspensionsbeslut eller att

sträcka ut det i tiden.

Även utrikesutskottet noterar att ett

flertal inom reflektionsgruppen anser

att en bestämmelse bör införas i

fördraget, vilken medger sanktioner mot

varje medlemsland som begår allvarliga

och upprepade brott mot de mänskliga

rättigheterna eller de grundläggande

demokratiska principerna. Enligt

utrikesutskottets uppfattning skulle en

suspensionsmöjlighet kunna ha visst

symbolvärde, särskilt i ett

utvidgningsperspektiv, och också kunna

fungera som ett påtryckningsmedel,

sannolikt enbart genom att finnas

inskrivet i fördraget. Utrikesutskottet

utgår från att regeringen har beredskap

att diskutera frågan vid

regeringskonferensen.

Med det anförda betraktar

utrikesutskottet motionerna 1995/96:U22

(v) yrkande 7, 1995/96:U25 (c) yrkande

1, 1995/96:U29 (mp) yrkande 1 samt

1995/96:U30 (s) yrkande 2 som besvarade.

Utrikesutskottet noterar att

finansutskottet i sitt yttrande

(1995/96:FiU3y) ställer sig tveksamt

till om de specifika frågor som

aktualiseras i motionerna 1995/96:U21

(kds) och 1995/96:U29 (mp) angående

finansieringen av EU bör behandlas vid

regeringskonferensen som främst skall

koncentreras till översyn av de

grundläggande fördragen i

Maastrichtöverenskommelsen.

Finansutskottets uppfattning är att EU

varken skall erhålla beskattningsrätt

eller ges rätt att ta ut specifika

avgifter. Finansieringen av EU:s

verksamhet bör även fortsättningsvis ske

genom avgifter från medlemsländerna.

Utrikesutskottet noterar

finansutskottets uppfattning i dessa

frågor och betraktar därmed motionerna

1995/96:U21 (kds) yrkande 9 samt

1995/96:U29 (mp) yrkande 21 som

besvarade.

Frågan om det svenska språkets ställning

i EU har behandlats av riksdagen vid en

rad tillfällen. De bedömningar som

därvid gjorts har, enligt vad

kulturutskottet anför i sitt yttrande

(1995/96:KrU4y), väsentlig betydelse

även för bedömningen av det här aktuella

motionskravet som tar upp språkfrågan

utifrån aspekten att alla de officiella

språken bör värnas. I kulturutskottets

yttrande lämnas en sammanfattande

redovisning för tidigare behandling i

riksdagen av frågor om svenska språkets

ställning i EU. Redovisningen är

identisk med den som återfinns i

kulturutskottets betänkande 1995/96:KrU7

Språkvård, som nyligen avgivits.

Kulturutskottet vill i linje med vad

utskottet tidigare uttalat starkt

understryka angelägenheten av att man

från svensk sida med kraft hävdar rätten

att inom EU:s institutioner använda

svenska språket i såväl tal som skrift.

Likaledes är det viktigt att de regler

som gäller för översättning till svenska

språket av EU-handlingar iakttas och att

ett högt kvalitetskrav ställs på

översättningarna.

Även konstitutionsutskottet

understryker i sitt yttrande betydelsen

av att medlemsländernas officiella språk

också är officiella språk inom unionen.

Konstitutionsutskottet, som är medvetet

om de påfrestningar som den förutsedda

utvidgningen av EU innebär när det

gäller språkfrågorna, anser - i likhet

med kulturutskottet - att något

tillkännagivande inte erfordras med

anledning av motion 1995/96:U25 (c)

yrkande 21.

I konstitutionsutskottets yttrande

behandlas även motion 1995/96:U22 (v)

yrkande 9. Konstitutionsutskottet

understryker betydelsen av att

erforderliga handlingar faktiskt

tillhandahålls på de officiella språken

och att detta sker inom en rimlig tid.

Utrikesutskottet noterar att

konstitutionsutskottet dock inte är

berett att förorda någon

ogiltighetsregel av det slag som

föreslås i motionen.

Utrikesutskottet noterar konstitutions-

och kulturutskottens synpunkter och

betraktar med det anförda motionerna

1995/96:U22 (v) yrkande 9 samt

1995/96:U25 (c) yrkande 21 som

besvarade.

5.2.2 EU:s utvidgning och externa

relationer i övrigt

Motionerna

Enligt Centerpartiets motion

1995/96:U25, som väckts med anledning av

skrivelsen, finns ingen viktigare fråga

för Europasamarbetet än att förbereda EU

för utvidgningen österut. Arbetet med

att förbereda utvidgningen måste pågå

parellellt med regeringskonferensen,

inte endast beaktas (regeringens

ordval) under denna (yrkande 3).

Motionärerna bakom motion 1994/95:U502

(mp), från allmänna motionstiden,

hemställer i yrkande 14 att Sverige

skall verka för en snabb utvidgning av

EU till att omfatta samtliga Europas

länder. Detta skall göras under

förutsättning att nya länders

integration sker genom en dubbelsidig

process där också EU anpassar sig till

de nya förutsättningarna som kommer att

gälla och förutsatt att anslutningen

sker efter en djupgående demokratisk

process i de nya ansökarländerna som

resulterar i massivt folkligt stöd för

ett EU-medlemskap. Enligt Miljöpartiets

motion 1995/96:U29 skall regeringen

inför regeringskonferensen verka för att

de länder som sökt medlemskap ges

tillträde till förhandlingarna med

yttranderätt (yrkande 13). I motionen

begärs även att regeringen skall verka

för att samtliga länder i Europa,

antingen de sökt medlemskap i EU eller

inte, garanteras andra samarbetsformer

än medlemskap (yrkande 15).

Enligt Kristdemokratiska

samhällspartiets motion 1994/95:K224,

från allmänna motionstiden, bör Sverige

på ett ansvarsfullt sätt, t.ex. genom

tätare samarbete och utvidgade avtal om

samarbete, stödja de nya östeuropeiska

demokratiernas aspirationer på

medlemskap i EU (yrkande 30). Kravet

återkommer i partimotionen 1995/96:U21

(yrkande 26). I motionen anförs att EU

redan i dag är världens största

biståndsgivare och handelspartner till

länderna i Östeuropa - utan denna insats

hade Europa, menar motionärerna, varit

mycket instabilt i dag.

Enligt Folkpartiet liberalernas motion

1995/96:U19 är den allra viktigaste

uppgiften de närmaste åren att vidga EU

till att omfatta länder i Central- och

Östeuropa samt Cypern och Malta. Andra

frågor måste underordnas denna

huvuduppgift. Sverige har ett särskilt

ansvar för att Estland, Lettland och

Litauen inte glöms bort i processen. På

längre sikt bör även andra länder i

Europa kunna bli medlemmar, även om

skillnaderna i ekonomisk utvecklingsnivå

gör att fullt medlemskap i alla

dimensioner kan dröja åtskilliga år.

EU:s utvidgning kommer att främja

frihet, fred, demokrati och välstånd i

hela Europa. Regeringen bör vara

pådrivande för de förändringar av EU:s

fördrag som skulle möjliggöra och

underlätta en integration av de forna

kommuniststaterna i den krets av

demokratiska och stabila rättsstater som

EU utgör. Endast genom koncentration och

målfokusering kan uppgiften att utvidga

EU lyckas. En rad konstitutionella

förändringar kommer att krävas, liksom

reformering av jordbruks- och

strukturpolitiken, omtänkande i

säkerhetspolitiken m.m. I väst, där

demokratin ifrågasätts alltmer, måste

strategin för att göra unionen till ett

demokratiskt och politiskt medel för

medborgarna bygga på insikten att EU

måste visa resultat, unionsarbetet

koncentreras och beslutsformerna

reformeras (yrkande 1).

Vänsterpartiet vill enligt motion

1995/96:U22 yrkande 11 att regeringen

vid regeringskonferensen skall verka för

att det i konferensens sluttext markeras

att utvidgningen av EU med nya

medlemsstater förutsätter en reformering

av EU:s jordbruks- och strukturpolitik.

Vid regeringskonferensen bör vidare

klargöras att dödsstraff och

diskriminerande medborgarskapslagar inte

är förenliga med EU-medlemskap. För att

bli upptagna som medlemmar måste också

länderna ha undertecknat och tillämpa

Genèvekonventionen om flyktingar

(yrkande 12).

Enligt Moderaternas motion 1995/96:U23

är erbjudandet om medlemskap för de nya

demokratierna i Central- och Östeuropa

samt Malta och Cypern den främsta

agendasättande faktorn för

regeringskonferensen. Dess viktigaste

uppgift blir att anpassa fördragen till

de nödvändiga förändringar som ett stort

antal nya medlemmar kan medföra för

institutioner och beslutsformer. De

viktiga frågorna vad avser

jordbrukspolitik, regionalstöd,

budgetfrågor m.m. kan och bör hanteras

inom ramen för andra beslutsprocesser.

De stater som önskar bli medlemmar i EU

måste uppfylla grundläggande krav

avseende mänskliga fri- och rättigheter

och demokrati samt vara fungerande

rättsstater och marknadsekonomier.

Förhandlingar om medlemskap måste

inledas dels i enlighet med tidigare

avgivna löfte från EU:s sida, dels

utifrån bedömningen av ansökarländernas

egna förutsättningar, ej geopolitiska

teser. EU måste vara berett att bevilja

medlemskap till de stater som först

klarar de uppställda kraven. Det är på

detta område som den svenska regeringen

har det största ansvaret. Regeringen

måste agera på ett sätt som vinner

övriga länders respekt och acceptans för

den svenska politiken (motionen i berörd

del).

Motion 1994/95:U208 (m), från allmänna

motionstiden, tar upp EU:s strävan att

främja utvecklingen i Medelhavsområdet.

EU:s medelhavsstrategi syftar till att

vidga handelsförbindelserna för att

främja såväl ekonomi som demokrati och

mänskliga rättigheter. Sverige bör i

sitt agerande inom ramen för EU:s

medelhavspolitik betona respekten för

mänskliga rättigheter och demokrati som

en förutsättning för en stabil

långsiktig utveckling (yrkande 3).

I motion 1995/96:U30 (s) anförs att

Sverige bör verka för att EU klart

markerar mot stater som kränker de

mänskliga rättigheterna, genom att inte

samarbeta med dessa (yrkande 5).

Tullunionen med Turkiet är enligt

motionären ett exempel på samarbete där

EU underlåtit att maximalt använda sin

förhandlingsposition för att säkerställa

mänskliga rättigheter i ett land som

successivt knyts närmare EU.

Utskottets överväganden

Sverige är en av de tydligaste

förespråkarna av en utvidgning av EU

till att omfatta också länderna i

Central- och Östeuropa. Det europeiska

fredsprojektet måste utvidgas till att

inbegripa också de européer som i flera

decennier tvingades leva bakom

järnridån. En utvidgning av EU skulle

innebära en unik möjlighet att

stabilisera och främja den pågående

demokratiska utvecklingen i Central- och

Östeuropa. Redan i Romfördraget uppmanas

de övriga folk i Europa som bekänner

sig till samma ideal [om fred och

frihet] att ansluta sig till de

fördragsslutande parternas strävanden

och därmed lägga grunden till en allt

fastare sammanslutning mellan de

europeiska folken .

Fortsatta reformer i de framväxande

demokratierna är möjliga endast om

människorna i dessa länder erbjuds ett

framtidsperspektiv och kan hysa rimliga

förväntningar på framtiden, på ett

bättre liv. För miljoner människor

symboliserar EU dessa förhoppningar. Det

ligger i allas vårt intresse att de inte

grusas. Om utvidgningen av någon

anledning skulle misslyckas, skulle

Europa riskera att återigen delas upp i

fattiga och rika. EU:s utvidgning skulle

dessutom innebära en fredsfrämjande

insats av betydande mått.

Utskottet noterar med tillfredsställelse

att det hos samtliga motionärer finns en

uppslutning kring tanken att

regeringskonferensen måste bidra till

att lägga grunden för EU:s utvidgning.

Utskottet noterar också att regeringen i

den utrikespolitiska deklarationen den

14 februari 1996 anfört följande

beträffande huvudmålen vid EU:s

regeringskonferens:

Från svensk sida har vi två huvudmål vid

denna konferens. För det första

förväntar vi oss att den banar väg för

östutvidgningen. Vi förväntar oss för

det andra att konferensen leder till en

fördjupning av samarbetet och till

konkreta resultat för våra prioriterade

frågor. Endast om samarbetet ger

resultat i de för människor avgörande

frågorna kan EU få den förankring hos

medborgarna som i dag brister.

Som anförs i regeringens skrivelse är

det politiska beslutet att unionen skall

utvidgas redan fattat. För EU och

kandidatländerna gäller det nu att

genomföra de anpassningar som krävs för

att utvidgningen skall bli möjlig. I

detta sammanhang kommer

regeringskonferensen givetvis att spela

en central roll.

En snabb utvidgning av unionen kan

bidra till att stärka såväl den

ekonomiska som politiska, miljömässiga

och sociala utvecklingen i bl.a. Central-

och Östeuropa. Sverige bör enligt

utskottets uppfattning verka för att på

lång sikt uppnå en alleuropeisk ordning,

som inte utesluter något europeiskt

land. Redan inom några år bör

medlemskapsförhandlingar inledas med de

nio stater i Central- och Östeuropa,

inklusive de baltiska staterna, med

vilka Europeiska gemenskapen och dess

medlemsstater har upprättat association

via Europaavtal, samt Slovenien, Malta

och Cypern, som är aktuella för

medlemskap. Med övriga europeiska stater

sker en successiv fördjupning av

relationen till EU. De olika former som

detta samarbete kan ta har berörts ovan.

I motion 1994/95:U502 (mp) uttrycks

farhågan att EU skall utvecklas till en

centralstyrd militär supermakt . Enligt

utskottets uppfattning går utvecklingen

i helt motsatt riktning än den

motionärerna befarar, dvs. mot ökad

öppenhet och allt flera, på olika

nivåer, ömsesidigt givande relationer

mellan EU och unionens omvärld.

Som också framgår av föreliggande

skrivelse kräver en utvidgning, som

således i denna omgång kan komma att

omfatta tolv nya medlemsstater, att

unionens arbetssätt anpassas så att dess

handlingsförmåga och beslutskraft inte

försvagas. Utvidgningsperspektivet måste

därför beaktas under hela

regeringskonferensen och på alla de

sakområden som kommer att bli föremål

för konferensens överväganden. I likhet

med regeringen vill utskottet framhålla

behovet av att också analysera

utvidgningens konsekvenser även i andra

avseenden, inte minst på det ekonomiska

planet. Med det anförda finner utskottet

syftet med de här aktuella motionerna

tillgodosedda.

Därmed betraktar utskottet motionerna

1994/95:U502 (mp) yrkande 14,

1994/95:K224 (kds) yrkande 30,

1995/96:U19 (fp) yrkande 1, 1995/96:U21

(kds) yrkande 26, 1995/96:U23 (m) i

berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 3

samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 15 som

besvarade.

I Miljöpartiet de grönas motion

1995/96:U29 krävs att de stater som

ansökt om medlemskap i EU skall få delta

i regeringskonferensen som observatörer

med yttranderätt. Utskottet delar inte

motionärernas uppfattning. Utvidgnings

perspektivet är förvisso synnerligen

viktigt i ljuset av konferensens syfte

att se över unionens grundfördrag, men

dock inte det enda viktiga perspektivet.

Unionen står också, som också framkommit

ovan, inför stora interna utmaningar. EU

måste bl.a. göra mer för att öka

sysselsättningen och förbättra miljön,

främja jämställdheten, bekämpa

brottsligheten m.m. Unionens

beslutsformer måste effektiviseras och

göras öppnare och mer begripliga för

invånarna. Detta är angelägna frågor som

enligt utskottets uppfattning bör

behandlas i kretsen av nuvarande

medlemmar i EU.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 13.

I likhet med vad som påpekas i flera

motioner får en utvidgning av EU med

flera medlemmar stora konsekvenser för

unionens jordbruks- och strukturpolitik.

Även EU-staternas åtaganden inom ramen

för Världshandelsorganisationen

(VHO/WTO) kommer att kräva ändringar i

EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP).

Reformeringen av jordbrukspolitiken kan

ske utan ändringar i EU:s grundfördrag.

Det är enligt utskottet angeläget att

arbetet med att förändra den gemensamma

jordbrukspolitiken inleds så snart som

möjligt för att reella förhandlingar med

kandidatländerna skall kunna inledas

efter regeringskonferensens slut. Enligt

vad utskottet inhämtat är detta också

den uppfattning som regeringen avser

driva i alla relevanta EU-sammanhang.

Utskottet noterar att

jordbruksutskottet i sitt yttrande till

utrikesutskottet påpekar att en radikal

reform av jordbrukspolitiken framstår

som nödvändig i perspektivet av en

utvidgning av unionen med flera nya

länder i t.ex. Central- och Östeuropa.

Enligt jordbruksutskottets mening bör

dock inte utvidgningen göras villkorad

av en sådan reform.

Utrikesutskottet delar

jordbruksutskottets uppfattning

härvidlag. Det förslag som framläggs i

motion 1995/96:U22 (v) - att en

särskild markering i frågan skall

införas i konferensens slutdokument -

skulle enligt utskottets uppfattning

inte heller tjäna något syfte mot

bakgrund av den betydande medvetenhet

som redan finns om behovet av att

reformera CAP. Något behov av att gå

motionärerna till mötes föreligger

därför ej. Vissa frågor med anknytning

till den gemensamma jordbrukspolitiken

behandlas också i senare avsnitt i

betänkandet, avsnitt 5.2.12 Den

gemensamma jordbrukspolitiken (CAP).

Med det anförda avstyrker utskottet

motion 1995/96:U22 (v) yrkande11.

I likhet med motionärerna bakom motion

1995/96:U22 (v) anser utskottet att

dödsstraff och diskriminerande

medborgarskapslagar inte är förenliga

med EU-medlemskap. Ett sätt att

ytterligare betona den vikt som EU:s

medlemsstater fäster vid respekten för

de mänskliga rättigheterna vore - som

också framgår av regeringens skrivelse -

att ansluta EG till den europeiska

konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande

friheterna. Enligt vad utskottet erfarit

har denna fråga också drivits av

Sveriges representant i

reflektionsgruppen. Kraven på

kandidatländerna om demokrati och

respekt för mänskliga rättigheter måste

vara tydliga. Utskottet noterar att

Europaparlamentet i den s.k. Bourlanges-

Martin-rapporten framfört uppfattningen

att ingen medlemsstat i EU bör utdöma

och verkställa dödsstraff i fredstid

samt att avskaffande av sådan praxis bör

göras till en förutsättning för att

kandidatländerna skall kunna bli

medlemmar i EU.

Utskottet delar regeringens uppfattning

att förhandlingsprocessen om medlemskap

bör inledas vid samma tidpunkt för

samtliga kandidatländer, dvs. senast sex

månader efter regeringskonferensens

avslutning. I likhet med vad som också

betonas i flera motioner bör förmågan

att uppfylla de krav som medlemskapet

ställer avgöra den fortsatta

förhandlingsgången och tidpunkt för

inträde. Utskottet lägger i likhet med

regeringen särskild vikt vid att de

baltiska staterna i dessa avseenden

kommer att behandlas på samma sätt som

de övriga kandidatländerna. Andra

yrkanden som berör EU:s demokratiska

legitimitet och respekt för de mänskliga

rättigheterna behandlas i avsnitt 5.2.3

nedan.

Med det anförda betraktar utskottet

motion 1995/96:U22 (v) yrkande 12 som

besvarat.

I motion 1995/96:U30 (s) aktualiseras

mer allmänt frågan om EU:s relationer

till stater utanför unionen som kränker

de mänskliga rättigheterna. Utskottet

konstaterar att EU:s externa relationer

praktiskt taget alltid innehåller ett

mått av politisk dialog som kan skapa

bättre möjligheter till påverkan i

positiv riktning än en politik som

bygger på isolering. I fallet Turkiet,

som omnämns i motionen, är förhoppningen

att de krafter i detta land som

ifrågasätter värdet av demokrati och

mänskliga rättigheter skall motverkas

genom att Turkiet knyts närmare det

europeiska samarbetet. Tullunionen

förväntas också underlätta för Turkiet

att komma till rätta med de ekonomiska

och sociala problemen i landet och

därmed på sikt också gagna demokratin.

Utskottet utgår från att regeringen och

EU:s ministerråd noggrant fortsätter att

följa utvecklingen i Turkiet.

Med det anförda betraktar utskottet

motion 1995/96:U30 (s) yrkande 5 som

besvarat.

EU:s medelhavsstrategi, som aktualiseras

i motion 1994/95:U208 (m), syftar till

att ge relationerna med de icke-

europeiska Medelhavsländerna en ny

dimension och att understödja den

politiska, ekonomiska, sociala och

miljömässiga utvecklingen i dessa

länder. Ett första s.k.

Europa-Medelhavsavtal har slutits med

Tunisien, vilket bl.a. skapar ramar för

politisk dialog och definierar ett brett

spektrum av samarbetsområden. Avtalet

kan betraktas som ett första steg på

vägen mot ett utökat partnerskap mellan

gemenskapen och länderna öster och söder

om Medelhavet och förväntas på ett

positivt sätt fördjupa och utöka de

europisk-tunisiska förbindelserna. I

avtalet slås fast att förbindelserna

mellan parterna grundas på respekten för

de demokratiska principerna och de

mänskliga rättigheterna.

Utskottet konstaterar att regeringen

aktivt deltagit i behandlingen inom EU

av olika frågor syftande till att stärka

unionens relationer med länderna runt

Medelhavet. Från svenskt håll har också

betonats vikten av att Cypern och Malta

upptas som medlemmar i EU. Utskottet

delar den uppfattning som framförs i

motion 1994/95:U208 (m), nämligen att

demokrati och respekt för de mänskliga

rättigheterna utgör en förutsättning för

en långsiktigt stabil utveckling i

Medelhavsområdet. Något riksdagens

uttalande med anledning av motionen i nu

behandlad del behövs inte.

Med det anförda betraktar utskottet

motion 1994/95:U208 (m) yrkande 3 som

besvarat.

5.2.3 Skyddet av mänskliga rättigheter

och grundläggande friheter

Motionerna

Vänsterpartiet påpekar i motion

1995/96:U22 att regeringen i skrivelsen

framhåller möjligheten att ansluta den

europeiska gemenskapen till den

europeiska konventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och

grundläggande friheterna. Motionärerna

anför att det därmed skulle göras

tydligt att gemenskapen delar

värderingen att individer inte skall

diskrimineras på grund av kön, ras,

hudfärg, språk, religion eller politisk

åskådning. De anför vidare att

gemenskapen också borde verka för att

individer inte skall diskrimineras på

grund av handikapp, ålder och sexuell

inriktning. Regeringen bör enligt

motionärerna verka för att gemenskapen

ägnar uppmärksamhet åt språkliga och

etniska minoriteters rättigheter

(yrkande 13).

Moderata samlingspartiet anser i motion

1995/96:U23 att Europarådets konvention

bör få direkt rättsverkan också för EU i

sig genom att EU får rättslig status och

ansluts som en part till konventionen.

Åsikten att EG-rättens grundlagar bör

förbättras genom att EU får skriva under

Europarådets konvention framförs, dock

utan yrkande, också i motion 1995/96:U19

av Folkpartiet. Likaså utan yrkande

anförs i motionen att medborgarnas

grundläggande rättigheter och ett förbud

mot all sorts diskriminering bör skrivas

in i unionsfördragets inledning.

Kristdemokratiska samhällspartiet anser

i motion 1995/96:U21 att EU-fördragen

bör inledas med en komplett förteckning

över grundläggande mänskliga fri- och

rättigheter och att därför Europarådets

konvention bör infogas i

fördragstexterna (yrkande 4).

Motionärerna anser att EU bör få en egen

juridisk internationell identitet, som

skall gälla inom de områden som EU har

kompetens att agera på (yrkande 7).

I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22

yrkas att riksdagen ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att EU:s

ministerråd bör anta en gemensam

deklaration angående förverkligandet

(implementeringen) av FN:s

barnkonvention (yrkande 14). Riksdagen

bör vidare ge regeringen till känna vad

som anförts om att EU-kommissionen

systematiskt bör granska alla

förordningar, direktiv och förslag till

beslut utifrån deras konsekvenser för

barn (yrkande 15). Riksdagen bör också

ge regeringen till känna att EU-

kommissionen och ministerrådet bör utse

en särskild barnombudsman (yrkande 16).

Motionärerna framhåller att EU-

parlamentet i en resolution i maj 1995

inför regeringskonferensen pekat på

betydelsen av att prioritera barns och

ungas rättigheter. En referens i FN:s

barnkonvention borde kunna göras i

artikel F2. I artikel 8 under avdelning

VIII kan också barns och ungdomars

rättigheter markeras. Det är viktigt,

enligt motionärerna, att skydda alla

barn och ungdomar som lever i Europa mot

diskriminering.

I motion 1995/96:U28 (s, m, c, fp, v,

mp, kds) yrkas att riksdagen ger

regeringen i uppdrag att placera barnets

rättigheter på den politiska agendan

inför regeringskonferensen. Motionärerna

framhåller att allt fler barn i Europa

blir en del av den sociala utslagning

som sker. Miljoner barn i hela Europa

växer upp utan att få sina grundläggande

behov tillgodosedda. Sverige har en

skyldighet att agera för

barnkonventionens förverkligande i

Europa. Samtliga EU:s medlemmar har

ratificerat konventionen men vad gäller

efterlevnaden återstår mycket att göra.

Regeringen måste inför

regeringskonferensen se till att frågan

om barnets rättigheter i Europa får

högre prioritet. Barnperspektivet bör

beaktas i alla relevanta EG-beslut utan

att EG får kompetens att lagstifta om

barn- och ungdomspolitiken.

I Miljöpartiets motion 1995/96:U29 yrkas

att riksdagen begär att regeringen under

regeringskonferensen skall verka för att

barnkonventionen införs i

unionsfördraget (yrkande 2).

Motionärerna pekar på att regeringen

inte tar upp frågan om barnkonventionen

och dess införande i EU-sammanhang.

Motionärerna menar att barnkonventionen

är ett centralt och viktigt dokument som

bör införas i unionsfördraget.

Utskottets överväganden

Europakonventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna är enligt

utskottets uppfattning av mycket stor

betydelse. Frågan om EU:s anslutning

till konventionen behandlas i

konstitutionsutskottets yttrande

(1995/96:KU5y). Följande anförs:

En anslutning till konventionen av

unionen eller gemenskapen skulle

innebära en reell förstärkning av

skyddet för grundläggande fri- och

rättigheter då den skulle förplikta

gemenskapen att garantera ett visst

minimiskydd och dessutom acceptera en

extern rättslig kontroll. Vidare skulle

en anslutning ha ett symboliskt värde

genom att visa att EU tål en

internationell granskning på samma sätt

som medlemsstaterna och därför ge en

ökad legitimitet. Ett erkännande av

Europadomstolen i Strasbourg som

auktoritativ skulle också kunna hindra

EG-domstolen från att utveckla en

skiljaktig rättspraxis avseende

konventionens grundläggande fri- och

rättigheter.

Konstitutionsutskottet konstaterar att

regeringen i sin skrivelse framhåller

möjligheten att ansluta gemenskapen till

Europakonventionen som ett sätt att

betona den vikt som EU:s medlemsländer

fäster vid respekten för mänskliga

rättigheter. Konstitutionsutskottet

utgår från att regeringen kommer att

verka för att de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna inom

unionen ges starkt skydd och att de

fördelar som en anslutning till

Europakonventionen innebär noga beaktas.

Utrikesutskottet delar

konstitutionsutskottets bedömning och

utgångspunkt. Med det anförda betraktar

utrikesutskottet motionerna 1995/96:U21

(kds) yrkandena 4 och 7, 1995/96:U22 (v)

yrkande 13 samt 1995/96:U23 (m) i berörd

del som besvarade.

Socialutskottet instämmer i sitt

yttrande (1995/96.SoU2y) i regeringens

uppfattning att det är viktigt att

handikappfrågorna uppmärksammas vid

regeringskonferensen och att

handikappaspekter bör beaktas i alla

relevanta EG-beslut utan att EG får

kompetens att lagstifta om

handikappolitik. Motsvarande bör enligt

socialutskottet även gälla i fråga om

barnets rättigheter som dessa uttrycks i

FN:s konvention om barnets rättigheter

(barnkonventionen) vilken antogs år 1989

och som trädde i kraft ett år senare. I

konventionen ges bestämmelser om barnets

rättigheter - rätten till liv och

utveckling, till trygghet, skydd och

respekt m.m. Vidare ges bestämmelser om

hur efterlevnaden av konventionen skall

kontrolleras och garanteras.

Samtliga EU-länder har visserligen

ratificerat FN:s konvention om barnets

rättigheter, men mycket återstår att

göra när det gäller genomförandet av

konventionen. Socialutskottet anför

följande:

Regeringen bör enligt utskottets mening

verka för att frågor om barnets

rättigheter uppmärksammas vid

regeringskonferensen och att

barnperspektivet beaktas i

förberedelsearbetet inför EG-beslut som

rör barn utan att EG får kompetens att

lagstifta om barn- och ungdomspolitiken.

Motion U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) och

motion U22 (v) yrkandena 14 och 15 får

därmed anses tillgodosedda. Utskottet

vill inte ställa sig bakom förslaget i

yrkande 16 i sistnämnda motion, vilket

bör avstyrkas. Med anledning av vad

utskottet anfört bör även motion U29

(mp) yrkande 2 avstyrkas.

Utrikesutskottet noterar

socialutskottets bedömningar i denna

fråga och betraktar därmed motionerna

1995/96:U22 (v) yrkandena 14-16,

1995/96:

U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) samt

1995/96:U29 (mp) yrkande 2 som

besvarade.

5.2.4 Öppenhet och insyn

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i

motion 1995/96:U23 att offentlighet är

en av de västerländska rättssamhällenas

förnämsta kontrollmetoder och att

offentlighet och insyn är viktiga både

för den folkliga förankringen och

kontrollen och för att få en bättre

förvaltning av gemensamma

angelägenheter. Motionärerna anser att

en offentlighetsregel bör föras in i EU-

fördragen.

Vänsterpartiet anser i motion

1995/96:U22 att ministerrådets och

Corepers möten bör göras offentliga om

inte beslut om icke offentlighet tas med

2/3 majoritet, att möjligheten att

sekretessbelägga bör vara starkt

begränsad och klargöras i fördragen samt

att skälen för ett beslut om sekretess

skall redovisas offentligt (yrkande 1).

Vidare anser motionärerna att det är bra

att regeringen avser att driva frågan om

offentlighet och öppenhet på

regeringskonferensen men att även

införandet av meddelarskydd i traktaten

måste vara en högt prioriterad fråga

(yrkande 8).

Miljöpartiet anser i motion 1995/96:U29

att svensk offentlighetsprincip skall

införas i EU-institutionerna och inte

får urholkas genom vidgade

sekretessregler (yrkande 10) samt att

svensk meddelarfrihet skall gälla även

EU-institutionerna (yrkande 11).

Kristdemokratiska samhällspartiet anför

i motion 1995/96:U21 att EU bör införa

öppna rådsmöten vid beredning av

lagstiftningsförslag samt

offentlighetsprincip och meddelarfrihet

(yrkande 21).

Frågan tas upp även av Folkpartiet i

motion 1995/96:U19, och motionärerna

anser, utan att framställa något

yrkande, att Sveriges företrädare i EU

på ett mycket mer pregnant sätt än

hittills agerar pådrivande för att

offentlighetsprincipen blir gällande.

Frågan om riksdagens möjligheter att

direkt verka för en ökad offentlighet

inom EU tas upp i motion 1995/96:U27

(fp). Motionären anser att vi i vår

strävan till större insyn bör söka

bundsförvanter i andra länder och att

riksdagen bör kunna hjälpa till i detta

arbete. Mot denna bakgrund bör

samarbetet med andra EU-länders

parlament i denna fråga intensifieras

och riksdagsledamöter och utskott kunna

delta i en planmässig påverkansprocess

gentemot andra parlament.

I motion 1995/96:U24 (s) aktualiseras

den lobbyverksamhet som bedrivs inom

EU:s institutioner, och motionärerna

anser att systemet bör ses över.

Översynen bör omfatta lobbyismens

betydelse för olika beslut inom EU och

former för att skapa en ökad öppenhet om

hur olika lobbyister påverkat ett

ställningstagande. En väg till ökad

öppenhet kan vara krav på att de

kontakter som påverkat ett ärende

noteras i anslutning till ärendet.

Eftersom Europaparlamentet hittills

varit oförmöget att kunna ena sig om

elementära krav på registrering av

lobbyister m.m. måste det enligt

motionärerna ankomma på staterna att ta

initiativ till en översyn (yrkande 2).

I motion 1994/95:U501 (s), från allmänna

motionstiden, behandlas frågan om

kooperationens medverkan i

beslutsprocessen inom EU. Det anförs att

EU-medlemskapet förutsätter att olika

svenska intressen kommer till tals i en

betydligt mer komplicerad beslutsprocess

än tidigare, såväl när besluten bereds i

Sverige som när inflytande skall utövas

gentemot EU:s institutioner. I den

traditionella svenska modellen har

kooperationen och folkrörelserna en

given plats i beredningsprocessen när

beslut skall fattas. Motionärerna

hemställer att regeringen vid varje

tillfälle, då svenska företrädare i

olika organ med anknytning till EU skall

utses, prövar lämpligheten av att utse

företrädare för i förekommande fall

berörda folkrörelser. Folkrörelserna och

kooperationen bör således beredas

tillfälle att medverka i den

beslutsprocess som följer av Sveriges

medlemskap i EU.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar att

konstitutionsutskottets yttrande

(1995/96:KU5y) innehåller en redogörelse

såväl för den svenska

offentlighetsprincipen som för hur

frågor rörande offentlighet och

sekretess behandlas inom EU. Inom

Sverige råder, som framgår bl.a. av

konstitutionsutskottets yttrande, stor

enighet om offentlighetsprincipens

betydelse. Som anförs i föreliggande

skrivelse avser regeringen också att vid

regeringskonferensen verka för att

grundläggande principer om offentlighet

inom EU:s institutioner skrivs in i EU:s

fördrag. Utrikesutskottet noterar, i

likhet med konstitutionsutskottet, att

regeringen också i andra sammanhang

visat att frågan om offentlighet inom EU

har hög prioritet. Följande anförs av

konstitutionsutskottet:

Utskottet har inte någon annan

uppfattning än regeringen i fråga om att

skriva in grundläggande principer om

offentlighet i EU:s fördrag. Utskottet

utgår från att regeringen fortsätter att

även i andra sammanhang driva frågor om

en offentlighetsprincip motsvarande den

svenska och som således även omfattar

bestämmelser om meddelarfrihet och

registrering av handlingar.

När det gäller rådets debatter i

lagstiftningsfrågor delar utskottet

också regeringens uppfattning om att

dessa i större utsträckning bör vara

offentliga.

Med det anförda anser utskottet syftet

med motionerna U21 yrkande 21, U22

yrkandena 1 och 8, U23 i denna del samt

U29 yrkandena 10 och 11 tillgodosett.

Utrikesutskottet noterar att

konstitutionsutskottet delar det synsätt

som förs fram i motion 1995/96:U27 (fp),

nämligen den svenska riksdagens, dess

ledamöters och organs möjligheter att

medverka till att driva utvecklingen

inom EU mot större offentlighet genom

att påverka övriga medlemsstaters

parlament. Konstitutionsutskottet utgår

från att framför allt talmanskonferensen

noga uppmärksammar även denna aspekt vid

bedömningar av besöksutbyte med andra

parlament och vid det

interparlamentariska samarbetet främst

med övriga EU-länder.

Lobbyverksamhet, som aktualiseras i

motion 1995/96:U24 (s), har en mer

etablerad och accepterad roll inom EU:s

institutioner och beslutsprocess än vad

som är fallet i Sverige.

Utrikesutskottet noterar

konstitutionsutskottets uppfattning att

det kan finnas goda skäl att se över hur

beslutsprocessen kan påverkas av

lobbysystemet. Diskussioner och försök

att skapa regler pågår också inom EU,

även om arbetet, som motionärerna

påpekar, går trögt och drabbas av

bakslag. Konstitutionsutskottet anser

inte att detta är en fråga för

regeringskonferensen.

Konstitutionsutskottet hänvisar dock, i

fråga om betydelsen av register som är

öppna för allmänheten, till vad som

anförs i konstitutionsutskottets

yttrande under avsnittet om

offentlighetsprincipen.

Konstitutionsutskottet framhåller att

sådana register skulle ge bättre

möjligheter till insyn i vad olika

företags och organisationers kontakter

med institutionerna har haft för

inverkan på olika beslut. Något

uttalande med anledning av motion U24

(s) yrkande 2 vill

konstitutionsutskottet således inte

föreslå.

Utrikesutskottet har ingen annan

uppfattning än konstitutionsutskottet i

dessa frågor och betraktar därmed

motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 21,

1995/96:U22 (v) yrkandena 1 och 8,

1995/96:U23 (m) i berörd del,

1995/96:U24 (s) yrkande 2, 1995/96:U27

(fp) samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 10

och 11 som besvarade.

Som anförs i motion 1994/95:U501 (s) har

folkrörelser och föreningsliv stor

betydelse för den demokratiska

förankringen av viktiga samhällsbeslut.

Inom EU är inte minst de informella

påverkanskanalerna viktiga. Betydelsen

av att vara med tidigt i

beslutsprocessen kan inte nog

understrykas. Det är en fråga för varje

medlemsland att lägga fast formerna för

hur beslut skall växa fram och

förankras. I Sverige ansvarar varje

departement på sitt område för samrådet

med berörda intresseorganisationer.

Samrådet kan vara mer eller mindre

formaliserat och ha olika benämningar.

Inom Civildepartementet finns exempelvis

den s.k. EG-arbetsgruppen för

konsumentfrågor, en referensgrupp för

samma frågor samt en referensgrupp för

ungdomsfrågor. Totalt sett finns ett

betydande antal berednings-, arbets- och

referensgrupper inom regeringskansliet

där folkrörelser och

intresseorganisationer av olika slag

finns representerade. Utskottet

konstaterar att också EU 96-kommittén

bidragit till att stimulera den

offentliga debatten och engagera

organisationsföreträdare och

samhällsdebattörer i de inför

regeringskonferensen aktuella frågorna

om EU:s framtid.

Även inom vissa organ inom EU finns

företrädare för svenska folkrörelser och

organ permanent representerade. I t.ex.

den ekonomiska och sociala kommittén

finns, enligt vad utskottet inhämtat,

representanter för bl.a. LO, TCO, LRF,

Kooperativa institutet, Sveriges

Konsumentråd samt Handikappförbundet.

Även i kommissionens rådgivande organ

för konsumentfrågor finns en

representant för Sveriges Konsumentråd.

Utskottet utgår från att regeringen

vinnlägger sig om att även framdeles

utse folkrörelserepresentanter till de

platser som särskilt ställs till

förfogande för detta ändamål.

Med det anförda betraktar utskottet

motion 1994/95:U501 (s) som besvarad.

5.2.5 Jämställdhet

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i

motion 1995/96:U23 (i berörd del) att

diskriminering i samhällslivet på grund

av nationalitet, kön, ras och religion

är ett allvarligt problem och att det är

viktigt att EU klart slår fast principen

om icke-diskriminering.

Centerpartiet stödjer i motion

1995/96:U25 regeringens ambition att

förstärka fördraget utifrån ett

jämställdhetsperspektiv. Partiet vill

särskilt betona kvinnors möjlighet att

kombinera förvärvsarbete eller

företagande med föräldraskap. Kvinnors

arbetsmarknad måste breddas och göras

mer flexibel. Dagens miniminivå för

föräldraledighet om 14 veckor bör enligt

Centern förlängas och omfatta båda

föräldrarna. Kvinnors möjlighet att

starta företag måste stödjas. EU:s

utbildningsprogram och strukturstöd bör

i högre grad riktas till kvinnor som

vill starta företag. Det behövs vidare

stöd till nätverk för företagande

kvinnor och en skattepolitik som

behandlar kvinnor och män lika. Sverige

bör överväga en förstärkning och

utvidgning av såväl principen om lika

lön för lika arbete i artikel 119 som

den allmänna principen om jämställdhet

mellan kvinnor och män.

Jämställdhetsperspektivet bör enligt

Centern genomsyra all politik och alla

program inom EU. Kvinnors representation

i EU:s institutioner måste öka. En

positiv särbehandling bör kunna användas

för att utjämna orättvisor mellan könen

(yrkande 7).

Folkpartiet liberalerna förordar i

motion 1995/96:U19 (utan särskilt

yrkande) att Sverige vid

regeringskonferensen bör föra fram

förslag om att unionsfördraget

kompletteras med ett stycke om

medborgarnas grundläggande rättigheter

och ett förbud mot all sorts

diskriminering.

Miljöpartiet de gröna i motion

1995/96:U29 är kritiska till att

regeringen i skrivelsen till riksdagen

beträffande jämställdhetsfrågan inte ger

konkreta besked i sak om vilka åtgärder

man avser att driva och vilka krav som

kommer att ställas vid

regeringskonferensen. Miljöpartiet anser

att Sverige bör driva kravet om

könskvotering inom EU:s institutioner

(yrkande 12). Kravet ställs också i

motion 1994/95:U502 (mp) från allmänna

motionstiden (yrkande 17).

Vänsterpartiet anser i motion

1995/96:U22, när det gäller

jämställdhet, att konvergenspolitiken

och EMU-förberedelserna försvårar en

politik för full sysselsättning och

pressar landet till nedskärningar inom

den offentliga sektorn. Det innebär

enligt motionen i praktiken en

anpassning i riktning mot de lägre

nivåer på offentlig service, kvinnlig

förvärvsfrekvens och sociala

trygghetssystem som finns i andra EU-

länder. Enligt Vänstern raseras därmed

grunden för jämställdheten mellan könen.

En jämställdhetspolitik som endast

inriktas på fler kvinnor i beslutande

församlingar, fler kvinnliga chefer,

ökade utbildningsinsatser osv. riskerar

att bli begränsade till välutbildade och

välavlönade kvinnor. Regeringens

ambitioner på jämställdhetsområdet är

enligt motionärerna vällovliga men

saknar realism med hänsyn till den

pågående utvecklingen inom EU. Det är

dock bra att regeringen verkar för

förstärkta skrivningar om jämställdhet i

fördragen (yrkande 10).

Utskottets överväganden

I regeringens skrivelse sägs i fråga om

jämställdhetsarbetet att en central

utmaning för regeringskonferensen är att

inrikta EU-samarbetet mer på människors

behov och problem i vardagen för att på

så sätt öka unionens medborgerliga

förankring. Arbetsmarknadsutskottet

anser i sitt yttrande (1995/96:AU3y) att

det är en riktig bedömning och att EU

bör göra mer för att öka jämställdheten

mellan kvinnor och män. I yttrandet

redovisas kortfattat arbetet med

jämställdhetsfrågorna inom EU:

Redan i Romfördraget fastslogs i artikel

119 att kvinnor och män skall ha lika

lön för lika arbete. Likalöneprincipen

infördes i fördraget främst på grund av

att lönediskriminering av kvinnor sågs

som en potentiell källa till snedvriden

konkurrens mellan medlemsländerna. Efter

hand har artikel 119 utvecklats till en

viktig bas för EU:s

jämställdhetspolitik.

Jämställdhetsfrågan som är en del av

EU:s sociala dimension omfattar numera

direkt lagstiftning (direktiv) men också

rekommendationer inom olika områden samt

insatser av olika slag inom ramen för

olika jämställdhetsprogram.

Europeiska unionens råd antog i

december 1995 ett nytt - det fjärde -

handlingsprogram för jämställdhet mellan

kvinnor och män för perioden 1996-2000.

Det syftar främst till

erfarenhetsutbyte, stöd till projekt och

till att sprida goda exempel. Därutöver

aviseras bl.a. ökade insatser för att

övervaka att befintlig lagstiftning på

jämställdhetsområdet genomförs i

medlemsländerna. Programmet syftar också

till att främja att

jämställdhetsaspekter genomsyrar alla

politikområden.

Genom EG-domstolens avgöranden har en

relativt omfattande rättspraxis vuxit

fram kring artikel 119 och genom

avgörandena har likalöneprincipen givits

direkt effekt i medlemsländerna. Artikel

119 i Romfördraget grundar således

rättigheter och skyldigheter inte bara

för medlemsländerna utan också för

enskilda människor.

EU:s lagstiftning på

jämställdhetsområdet omfattar ett antal

direktiv. En särställning bland dessa

intar det s.k. likalönedirektivet

(75/117/EEG) som ger ytterligare

riktlinjer för hur medlemsländerna skall

närma sin nationella lagstiftning till

likalöneprincipen i artikel 119.

Övriga direktiv behandlar frågor om

likabehandling av kvinnor och män när

det gäller anställning, yrkesutbildning,

befordran och arbetsvillkor

(76/207/EEG), likabehandling på

socialförsäkringsområdet (79/7/EEG) samt

i fråga om kollektiva försäkringar i

arbetslivet (86/378/EEG) och, slutligen,

likabehandling av kvinnliga och manliga

egenföretagare (inklusive jordbrukare)

(86/613/EEG). Till

jämställdhetsdirektiven får även anses

höra direktivet (92/85/EEG) om åtgärder

för att förbättra säkerhet och hälsa på

arbetsplatser för arbetstagare som är

gravida, nyligen har fött barn eller

ammar.

Den lagstiftning som finns inom EU på

jämställdhetsområdet utgörs av

minimikrav, och det är i många fall

fullt möjligt för enskilda länder att

föra en politik med längre gående

ambitioner. Arbetsmarknadsutskottet

bedömer att det finns betydande

skillnader mellan EU:s medlemsländer i

fråga om jämställdhet och att det

allmänt sett finns goda skäl för att

verka för en höjning av ambitionsnivån.

I ett internationellt perspektiv

betraktas ofta Sverige och övriga

nordiska länder som föregångare i

arbetet för att nå jämställdhet mellan

kvinnor och män. Det gäller den

förhållandevis stora andelen kvinnor i

politiska och andra beslutande

församlingar liksom möjligheterna för

kvinnor att kombinera förvärvsarbetet

med föräldraskap.

Sveriges starka ställning i dessa

frågor ställer krav på insatser i det

internationella samarbetet - inte minst

inom ramen för EU-samarbetet.

Utrikesutskottet delar

arbetsmarknadsutskottets uppfattning att

detta också skapar förväntningar bland

många medlemsländer om att Sverige

aktivt skall bidra till utvecklingen på

social- och jämställdhetsområdet i

Europa. Detta kan ske på många olika

sätt, i det politiska samarbetet liksom

genom Sveriges deltagande i EU:s

expertkommittéer, nätverk m.m. Det kan

också ske genom att tydligare markera

jämställdhetsfrågans betydelse i EU:s

fördrag.

Arbetsmarknadsutskottet anför vidare

följande:

Utskottet ser med tillfredsställelse att

Sverige vid den kommande

regeringskonferensen kommer att arbeta

för att öka samarbetet på

jämställdhetsområdet genom att förstärka

fördragen i detta hänseende och genom

att verka för att jämställdhet blir ett

centralt mål för unionens arbete och

genom att det klargörs att

jämställdhetsperspektivet måste beaktas

i alla gemenskapens aktiviteter (s.k.

mainstreaming).

Aktiva åtgärder och jämställdhet

mellan kvinnor och män är i dag inga EG-

rättsliga begrepp. Enligt utskottets

uppfattning bör artikel 119 i

Romfördraget om lika lön ändras så att

den omfattar också andra frågor i

arbetslivet. Det viktigaste är dock att

artikeln slår fast att jämställdhet

mellan kvinnor och män skall främjas och

att aktiva åtgärder därvid är tillåtna.

En fördragsändring enligt denna modell

skulle enligt utskottets mening höja

jämställdhetsfrågornas status och

tydliggöra dem. Samtidigt måste dock

subsidiaritetsprincipens betydelse på

jämställdhetsområdet markeras.

Utskottet noterar med

tillfredsställelse den gemensamma

grundsynen partierna emellan i frågan

som manifesteras i de motioner som

väckts.

Centerpartiets motion 1995/96:U25

innehåller en rad detaljerade förslag om

jämställdhetsarbetets inriktning i EU

som arbetsmarknadsutskottet i de flesta

fall sympatiserar med. Några förslag -

t.ex. förslaget om positiv särbehandling

av kvinnor - är inte okomplicerade och

kräver noggranna överväganden.

Frågan om positiv särbehandling, eller

könskvotering, tas även upp i

Miljöpartiets motion 1995/96:U29.

Följande anförs av

arbetsmarknadsutskottet:

Utskottet erinrar om EU-domstolens dom i

oktober 1995 vilken aktualiserar

förutsättningarna för könskvotering och

positiv särbehandling i EU-länderna.

Enligt domen strider nationella regler

som garanterar kvinnor absolut och

ovillkorlig företrädesrätt vid

tjänstetillsättning mot det ovan

redovisade direktivet 76/207 om

likabehandling av kvinnor och män i

fråga om anställning, yrkesutbildning,

befordran och arbetsvillkor.

Enligt utskottets bedömning bör en

positiv särbehandling av icke tvingande

slag kunna godtas som en åtgärd för att

främja jämställdhetssträvandena.

Motion U25 i här aktuell del får anses

huvudsakligen tillgodosedd med vad

utskottet anfört. I övrigt bör motionen

liksom motion U29 i berörd del inte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Moderata samlingspartiet och Folkpartiet

vill vidga inriktningen vid konferensen

till att gälla frågan om ett allmänt

diskrimineringsförbud. Följande kan

citeras ur arbetsmarknadsutskottets

yttrande:

Utskottet kan i och för sig känna

sympati för de tankar som förs fram i

motionerna men befarar att

jämställdhetsfrågan med en sådan

inriktning lätt kommer bort i

diskussionen. Utskottet anser att det

vid en konferens av aktuellt slag är en

fördel att driva frågor som är klart

avgränsade till sin omfattning.

Diskussionen om ett allmänt

diskrimineringsförbud kan lätt komma att

fokuseras på avgränsningen, dvs. frågan

om vilka kategorier som skall omfattas

och vilka diskriminerande beteenden som

skall omfattas av förbudet.

Utskottet är vidare inte övertygat om

att den utvidgning av överstatligheten

på området som ett allmänt

diskrimineringsförbud skulle innebära

enbart är av godo eftersom det sker på

bekostnad av nationell

självbestämmanderätt. Ett allmänt

diskrimineringsförbud i EU:s fördrag

innebär att förbudets omfattning

exklusivt avgörs av EU-domstolen med

allt vad det innebär av

svåröverblickbara konsekvenser.

Arbetsmarknadsutskottet anser

sammanfattningsvis att

jämställdhetsfrågan i sig är så viktig

att den utan att blandas ihop med andra

vidare frågor skall drivas vid

konferensen. Arbetsmarknadsutskottet

avstyrker med det anförda motion

1995/96:U23 (m) i motsvarande del.

Arbetsmarknadsutskottet är ense med

Vänsterpartiet om ambitionen att

jämställdhetsarbetet inom EU inte endast

skall inriktas på välutbildade och

välavlönade kvinnor.

Arbetsmarknadsutskottet kan å andra

sidan inte dela Vänsterpartiets

uppfattning att EMU-processen skulle

rasera grunden för jämställdhetsarbetet.

De konvergenskriterier som åsyftas i

motionen är enligt

arbetsmarknadsutskottets mening ett

uttryck för vad som bör känneteckna en

sund och stark ekonomi. Enligt

arbetsmarknadsutskottets uppfattning är

en sund och stark ekonomi snarare en

förutsättning än ett hinder för

jämställdhetsarbetet.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker därmed

bifall till motion 1995/96:U22 (v) i

motsvarande del.

Utrikesutskottet noterar de synpunkter

och bedömningar som

arbetsmarknadsutskottet för fram i sitt

yttrande och vill också för egen del

betona vikten av att principen om icke-

diskriminering på grund av nationalitet,

kön, ras eller religion iakttas inom EU.

Därmed betraktar utskottet motionerna

1994/95:U502 (mp) yrkande 17,

1995/96:U22 (v) yrkande 10, 1995/96:U23

(m) i berörd del, 1995/96:U25 (c)

yrkande 7 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande

12 som besvarade.

5.2.6 Tillväxt, sysselsättning och den

inre marknaden

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion

1995/96:U23 anförs att EU måste präglas

av uthålligt god tillväxt baserad på

utvecklingskraftiga företag. Endast

därigenom kan ett högt välstånd, låg

arbetslöshet och goda sociala

förhållanden uppnås. Det är

motionärernas uppfattning att huvuddelen

av villkoren bestäms nationellt. EU har

dock viktiga uppgifter genom att

organisationen kan främja en dynamisk

utveckling i medlemsländerna. En fullt

ut genomförd inre marknad och en stabil

gemensam valuta är de viktigaste

bidragen till detta. Motionärerna

hänvisar till EU:s program för att

främja låg arbetslöshet i

medlemsländerna. EU-kommissionens

rapport Tillväxt, konkurrenskraft och

arbete bildar underlag och ställer upp

ambitionen att länder med hög

arbetslöshet åtminstone skall halvera

denna till sekelskiftet. Slutsatserna

har konfirmerats av flera toppmöten,

särskilt det i Essen i december 1994.

Essenprogrammet anger fem

huvudrekommendationer för

medlemsländernas politik: 1)

Tillväxtbefrämjande ekonomisk politik,

2) Sunda statsfinanser, 3) Omfattande

och god (yrkes)utbildning, 3) Flexibla

arbetsmarknader samt 4) Sänkta indirekta

lönekostnader (löneskatter). För Sverige

och andra länder med hög arbetslöshet är

det, sägs det i motionen, särskilt

viktigt att fullfölja Essenriktlinjerna.

En viktig faktor, som är en av

huvudpunkterna i Essenprogrammet, för

att förhindra att arbetslösheten låses

fast på en hög nivå är att

arbetsmarknaderna i EU:s medlemsländer

fungerar väl och kan anpassa sig till

förändrade förhållanden. De lagar som

fordras för att reglera förhållandena

mellan arbetsgivare och arbetstagare

liksom mellan arbetsmarknadens parter i

syfte att garantera grundläggande

rättigheter och trygghet och för att

skapa ordning och reda på

arbetsmarknaden bör, enligt

motionärerna, stiftas på nationell nivå.

Gemensam europeisk lagstiftning

erfordras enbart i mycket begränsad

omfattning, i princip endast i fråga om

vissa gränsöverskridande aktiviteter och

i syfte att medverka till

konkurrensneutralitet.

Det som regeringen kraftigast betonat

inför regeringskonferensen är det

förslag som regeringen kallar

sysselsättningsunion. Förslaget är

emellertid, menar motionärerna (m) bakom

motionen (1995/96:U23), fortfarande

dåligt utvecklat och illa underbyggt och

har presenterats på ett osammanhängande

sätt.

Att föra in ett, som motionärerna ser

det, illa genomtänkt förslag om

sysselsättningsunion leder enligt deras

mening inte framåt och kan i värsta fall

leda till en urholkning av samarbetet.

Enligt motionärerna har de flesta övriga

medlemsländer i dagens läge svårt att

förstå den svenska regeringens förslag.

Förslaget om en s.k.

sysselsättningsunion bör inte fullföljas

vid regeringskonferensen.

Folkpartiets strategi för ökad

sysselsättning utgörs av mer än

arbetsmarknadspolitik, och i motion

1995/96:U19 föreslås ett

tillkännagivande till regeringen om en

skatteväxling för jobben och miljön

(yrkande 4). Enligt partiets bedömning

kommer nettotillskottet av nya arbeten

att komma i den privata tjänstesektorn,

där småföretagen är starkt dominerande.

En klok strategi för Europa är därför

att stimulera till fler arbeten i den

privata tjänstesektorn genom lägre

beskattning av arbete. Sverige bör

därför verka för att EU snarast ändrar

sina regler för mervärdesskatt så att

lägre tjänstemoms kan införas i de

medlemsländer som så önskar. En positiv

särbehandling av tjänstesektorn är också

motiverad ur jämställdhetssynpunkt

eftersom det i den sektorn finns många

jobb som av tradition främst intresserar

kvinnor.

I Kristdemokratiska samhällspartiets

motion 1995/96:U21 yrkandena 42 och 43

framhålls att ett främjande av

tillväxten är en förutsättning för att

nå en lösning på

sysselsättningsproblemen inom EU. Det är

därför nödvändigt att skapa ett gynnsamt

klimat för små- och nyföretagande. De

fem Essenpunkterna måste därför få en

fast institutionell ram. På så sätt kan,

menar motionärerna, en verkningsfull

tillväxt och sysselsättningsunion

skapas. I motionen understryks

emellertid att den huvudsakliga

ansträngningen för att få fram fler och

utvecklingskraftiga företag vilar på vår

egen vilja att lokalt förverkliga

tillväxtfrämjande åtgärder.

Centerpartiet anför i motion 1995/96:U25

yrkande 4 att regeringens ambitioner om

att införa ett nytt avsnitt om

sysselsättningspolitik i fördraget är

väl värda att pröva. Regeringens förslag

på sysselsättningsområdet får dock inte

bara bli ord, det viktiga är att

samarbetet görs operativt.

Centerpartiet anser att

rekommendationerna i enhetsrapporten och

från Europeiska rådets möte i Madrid väl

visar den nödvändiga inriktningen av

sysselsättningspolitiken såväl på

nationell som på europeisk nivå.

Medlemsländerna uppmanas att prioritera

utbildningsinsatser, flexiblare

arbetsorganisation och arbetstider, att

se över de indirekta arbetskostnaderna,

satsa på aktiva åtgärder för att främja

sysselsättning i stället för passiva

åtgärder för arbetslösa, att främja

lokala sysselsättningsinitiativ och

hålla hög effektivitetsnivå för de

sociala trygghetssystemen, men på ett

sätt som aldrig motverkar aktivt

arbetssökande. Centerpartiet anser i

likhet med kommissionens vitbok om

tillväxt, konkurrenskraft och

sysselsättning att skatteväxling är ett

verksamt medel för att stimulera flera

arbeten. En framgångsrik

sysselsättningspolitik kräver ett

företagarvänligt klimat.

Vänsterpartiet framhåller i motion

1995/96:U22 yrkandena 17 och 19 att

kampen mot arbetslösheten skall ha

mellanstatlig karaktär. Skrivelsens

förslag om en samordning mellan

arbetsmarknadsministrarnas och

finansministrarnas åtgärder för att få

ner arbetslösheten och inrättandet av en

särskild sysselsättningskommitté kan

vara ett steg på vägen. Ambitionsnivån

på detta område måste höjas radikalt.

Det politiska samarbetet mot

arbetslösheten får likartade

kvantitativa mål som finns i den

monetära unionen.

Vidare understryks i motionen att det

krävs ett bredare internationellt

samarbete för att minska arbetslösheten

och för en rättvisare ekonomisk

världsordning. Detta samarbete måste

innehålla världsomfattande avtal om

åtgärder mot internationell spekulation,

miniminivåer för kapitalskatter, ökad

offentlig insyn i privata finansinstitut

och en internationell omsättningsskatt

på valutatransaktioner. Enligt motionen

skall slutligen varje medlemsland

garantera alla medborgare tillgång till

allmännyttiga tjänster som sjukvård,

utbildning, äldre- och barnomsorg samt

post- och teletjänster till rimliga

kostnader (yrkande 18).

I Miljöpartiets motion 1995/96:U29

yrkandena 17 och 18 konstateras att

regeringens stora fråga under

regeringskonferensen skall vara en s.k.

sysselsättningsunion. Vad som menas med

detta går inte, enligt motionärerna, att

utröna av skrivelsen. Regeringen anser

emellertid att ett nytt avsnitt om

sysselsättningspolitiken bör föras i

fördraget. Miljöpartiet ifrågasätter

emellertid om detta skulle medföra något

nytt eftersom sysselsättningsfrågan

redan tas upp i Romfördraget och de

flesta enskilda EU-länder redan har

sysselsättningsmål. Det enda

motionärerna med klarhet ser är att det

inte leder till låg arbetslöshet.

Miljöpartiet motsätter sig överstatliga

principer för sysselsättningspolitiken

eftersom dessa principer inte kommer att

kunna rubbas i de enskilda länderna även

om medborgarna efter ett val väljer en

annan politik. Motionärerna är dessutom

oroade över de principer för att minska

arbetslösheten som kan komma att

beslutas. I stället bör låg arbetslöshet

ingå som en del av de samlade

konvergenskraven för EMU.

I skrivelsen konstateras att den inre

marknaden i det närmaste är fullbordad

när det gäller den fria rörligheten för

varor, kapital och tjänster och att

detta innefattar huvuddelen av den

lagstiftning som avser den inre

marknaden. Det är nu enligt regeringen

väsentligt att det säkerställs en

effektiv tillämpning av denna

lagstiftning och att en fortsatt

regelförenkling främjas. Brister i

genomförandet gör att det skapas

ojämlika konkurrensförutsättningar

mellan företagen i de skilda

medlemsländerna, påpekas det. Sverige

bör därför vid regeringskonferensen

stödja förslag som har till syfte att

säkerställa en effektiv tillämpning av

den inre marknadens lagstiftning, anser

regeringen.

Liknande synpunkter redovisas - utan

särskilda yrkanden i saken - i

motionerna 1995/96:U23 (m) och

1995/96:U19 (fp). Även om fullföljandet

av den inre marknadens intentioner

primärt inte är en fråga för

regeringskonferensen bör det påtalas att

gemensamma åtaganden måste genomföras,

anförs det i den förstnämnda motionen.

EU:s trovärdighet undergrävs om

medlemsstaterna inte uppfyller de

förpliktelser som de faktiskt iklätt

sig. För att snabbare kunna komma till

rätta med medlemsländer som uppenbart

brister i fullföljandet av sina

skyldigheter bör kommissionen, menar

motionärerna, ges möjligheter att agera

mer kraftfullt genom att länderna kommer

överens om att införa särskilda

ytterligare sanktionsmöjligheter.

En av EU:s viktigaste framgångar är

etablerandet av den inre marknaden, sägs

det i motion 1995/96:U19 (fp). Denna

marknad kräver dock en kontinuerlig

omvårdnad; det gäller dels att motverka

ideliga försök från företag och

organisationer m.fl. men också från

nationella regeringar att underminera

den inre marknaden, dels att förverkliga

principerna på några områden som

alltjämt är undantagna. Att på ett

effektivt sätt fullfölja arbetet med den

inre marknaden är av avgörande betydelse

för möjligheterna att få ned

massarbetslösheten, anförs det.

En motsatt inställning till den inre

marknaden kommer till uttryck i motion

1995/96:U22 (v) yrkande 29. Enligt

motionärerna måste den inre marknaden

reformeras i grunden, och de framställer

ett flertal yrkanden med detta syfte.

Till dessa hör ett förslag om att

möjliggöra nationell kontroll över

resurser som skog, malm, vattenkraft och

jord. Sådana förvärvslagar borde kunna

upprätthållas. Även viktiga

kommunikationer såsom järnväg och

telekommunikation bör omfattas av dessa

lagar, anser motionärerna. De är

positivt inställda till ökat samarbete

mellan nationer men hävdar att detta

samarbete måste bygga på en helt annan

ekonomisk-politisk och social grundval

än den som nu dominerar inom EU.

Utskottets överväganden

EU:s regeringskonferens erbjuder - som

också framgår av föreliggande skrivelse

- en möjlighet att förändra det

nuvarande fördraget så att EU och

medlemsstater får en möjlighet att

genomföra koordinerade åtgärder för

tillväxt och sysselsättning och motverka

arbetslöshet. Utskottet anser det

angeläget att den möjligheten tas till

vara. Misslyckanden med att få grepp om

Europas höga arbetslöshet innebär ett

oförsvarligt slöseri med resurser. I

förlängningen kan den höga

arbetslösheten också komma att hota den

sociala och ekonomiska stabiliteten i

vår del av världen.

Finansutskottet erinrar inledningsvis i

sitt yttrande (1995/96:FiU3y) om att det

europeiska rådet vid Madridmötet i

december 1995 underströk att skapandet

av arbetstillfällen utgör det främsta

sociala, ekonomiska och politiska målet

för Europeiska unionen och dess

medlemsstater och uttalade sin fasta

beslutsamhet att fortsätta att sätta in

alla nödvändiga krafter för att minska

arbetslösheten.

Finansutskottet anför vidare följande:

Som utskottet ser det innehåller det

uttalande som gjordes vid toppmötet i

Essen i december 1994 flera intressanta

punkter som t.ex. en ökad satsning på

utbildning och prioritering av åtgärder

mot de grupper som drabbats hårdast av

arbetslösheten. Men en inom en nationell

ram inriktad utbudspolitik är inte

tillräcklig för att ändra den svåra

arbetslöshetssituation som varit rådande

i de flesta av Europas länder i mer än

femton år och drabbat Sverige i drygt

fyra år. Det är utskottets uppfattning

att det inte längre är möjligt att ett

enskilt land ensamt kan bedriva en

effektiv politik för att uppnå en

varaktig tillväxt med hög

sysselsättning. Utskottet delar därför

den uppfattning som framförs i

regeringens skrivelse att ett nytt

avsnitt om sysselsättningspolitik i

fördraget skulle ge frågan en större

tyngd i ett mer långsiktigt perspektiv.

Ett sådant avsnitt skulle slå fast

gemensamma mål, gemensamma procedurer

och ett gemensamt åtagande att följa

vissa principer för

sysselsättningspolitiken. I fördraget

bör starkare mekanismer skapas för

samordning mellan finans- och

arbetsmarknadsministrarna. En särskild

sysselsättningskommitté bör upprättas

med företrädare på statssekreterarnivå

från finans- och

arbetsmarknadsdepartementen.

Som anförs i skrivelsen finns inom

ramen för den s.k. multilaterala

övervakningen procedurer för

övervakningen av medlemsländernas

ekonomiska politik. Övervakningen av

sysselsättningen har emellertid inte

samma tyngd och konkretion som

övervakningen av andra aspekter av den

ekonomiska politiken. I likhet med

regeringen förordar utskottet att

ändringar i fördraget görs med syfte att

stärka procedurerna för övervakning av

medlemsländernas och gemenskapens

åtgärder för sysselsättningen.

Arbetsmarknadsutskottet ställer sig i

sitt yttrande (1995/96:AU3y) bakom

uppfattningen att en övergripande

målsättning för regeringskonferensen bör

vara att öka unionens medborgerliga

förankring. En sådan målsättning

förutsätter enligt utskottets mening att

EU kan visa resultat i

sysselsättningsfrågan.

Arbetsmarknadsutskottet anför vidare

bl.a. följande:

Den låga sysselsättningen och den höga

arbetslösheten är ett av EU:s och de

enskilda medlemsländernas allvarligaste

problem. Kampen mot arbetslösheten kan

inte isoleras till de enskilda

medlemsländerna utan måste drivas med

högsta prioritet utifrån ett gemensamt

europeiskt perspektiv. Utskottet anser

att kampen mot arbetslösheten måste ges

lika stor tyngd i det europeiska

samarbetet som ambitionerna på det

monetära området. Det råder som

utskottet ser det ingen motsatsställning

mellan dessa båda mål, utan tvärtom kan

de förstärka varandra.

I likhet med finansutskottet fäster

arbetsmarknadsutskottet i sammanhanget

betydande vikt vid de beslut som

fattades vid Europeiska rådets möte i

Essen och vid en uppföljning av

Essenbesluten. Likaså visar slutsatserna

av Madridmötet på det stora engagemang

och den vilja som finns i det europeiska

samarbetet för att prioritera

sysselsättningsfrågan. Samtidigt är det

enligt arbetsmarknadsutskottets mening

viktigt att understryka att det är en

sak för varje medlemsland att bedöma den

egna situationen och att välja var

tyngdpunkten i det nationella

sysselsättningsprogrammet skall ligga.

Arbetsmarknadsutskottet ställer sig - i

likhet med finansutskottet - bakom

regeringens vilja att vid

regeringskonferensen arbeta för att det

i grundfördraget förs in ett avsnitt om

sysselsättningspolitik.

Arbetsmarknadsutskottets synpunkter på

vad ett sådant avsnitt bör innehålla,

liksom när det i övrigt gäller

mekanismer i fördraget för ökad

samordning mellan finans- och

arbetsmarknadsministrarna m.m.,

sammanfaller med finansutskottets ovan

redovisade bedömningar.

Finansutskottet noterar att

Centerpartiet (i motion 1995/96:U25 (c)

ser det som en fördel att ett nytt

avsnitt om sysselsättningspolitik införs

i fördragstexten. I Centerpartiets

motion framhålls på samma sätt som i

regeringens skrivelse att den s.k.

multilaterala övervakningen också måste

omfatta åtgärder som beslutats för att

nedbringa arbetslösheten. Vidare

understryker motionärerna att det finns

anledning att på olika sätt öka

samordningen mellan EU:s finans- och

arbetsmarknadsministrar exempelvis i

enlighet med regeringens förslag att

upprätta en särskild

sysselsättningskommitté. Med anledning

av yrkandet anför finansutskottet

följande:

Utskottet kan för sin del konstatera att

denna inriktning av

sysselsättningspolitiken i huvudsak

överensstämmer med den som förordas i

regeringens skrivelse. I centermotionen

framhålls även vikten av att bl.a.

sådana åtgärder som utbildningsinsatser

och satsning på aktiva åtgärder för att

främja sysselsättning i stället för

passiva åtgärder för arbetslösa

prioriteras. Denna inriktning av

sysselsättningspolitiken ligger, som

utskottet ser det, väl i linje med

vad som framförs i regeringens

skrivelse. Utskottet kan också instämma

i motionärernas uppfattning att en

framgångsrik sysselsättningspolitik

förutsätter ett företagarvänligt klimat.

Även skatteväxling bör kunna prövas som

medel för att stimulera fram fler

arbeten.

Arbetsmarknadsutskottet noterar

generellt att några av motionerna

innehåller detaljerade krav på

inriktningen av den svenska positionen

under konferensen inbegripet utförliga

krav på den sysselsättningspolitik som

bör föras inom EU resp. nationellt.

Arbetsutskottet anser som allmän

utgångspunkt att riksdagen inför

konferensen inte bör binda upp

regeringen med alltför detaljerade

anvisningar. Även

arbetsmarknadsutskottet ställer sig inte

desto mindre bakom Centerpartiets

uppfattning att en framgångsrik

sysselsättningspolitik bl.a. förutsätter

ett företagarvänligt klimat.

Med det ovan anförda betraktar

utrikesutskottet motion 1995/96:U25 (c)

yrkande 4 som besvarat.

Kristdemokraternas förslag (i motion

1995/96:U21 yrkande 43) om att ge

Essenpunkterna en fast institutionell

ram är, enligt arbetsmarknadsutskottet,

alltför vagt för att utskottet skall

kunna ha någon definitiv uppfattning i

frågan. Varken arbetsmarknadsutskottet

eller finansutskottet anser att det är

något riksdagen behöver uttala sig om

inför regeringskonferensen.

Därmed betraktar utrikesutskottet motion

1995/96:U21 (kds) yrkande 43 som

besvarat.

Arbetsmarknadsutskottet delar inte

Vänsterpartiets syn (i motion

1995/96:U22) på motsatsförhållandet

mellan den monetära politiken och kampen

mot arbetslösheten.

Arbetsmarknadsutskottet är heller inte

berett att nu förorda att riksdagen

skall binda upp regeringen att vid

konferensen driva frågan om sådana

kvantitativa mål som Vänsterpartiet

föreslår (yrkande 17) eller kravet om

att ett medlemsland skall garantera alla

medborgare vissa allmännyttiga tjänster

(yrkande 18).

Finansutskottet anför för sin del

följande angående kravet (yrkande 17) på

kvantitiva mål för sänkt arbetslöshet:

Enligt utskottets mening är det - - -

tveksamt om det är en fördel att

precisera en mängd kvantitativa mål för

sysselsättningen på det sätt som anges i

motionen. EU har i olika sammanhang

uttalat att en målsättning för unionen

bör vara en halvering av den nuvarande

arbetslösheten. Utskottet anser i likhet

med vad regeringen anför att de

konvergensregler som är fastställda för

EMU tillsammans med sysselsättningsmålet

uttrycker vad som bör känneteckna en

sund och stark ekonomi. Det finns ett

klart samband mellan

konvergenskriterierna och en

framgångsrik sysselsättningspolitik. En

kraftig neddragning av arbetslösheten

genom en ambitiös sysselsättningspolitik

innebär att det blir väsentligt lättare

att uppnå EMU:s konvergenskriterier.

När det gäller yrkande 19 i motion U22

(v) är det, enligt finansutskottet,

svårt att förstå att någon i dag skulle

ha något att invända mot krav på ett

bredare internationellt samarbete för

att bekämpa arbetslösheten. Motionens

förslag till konkreta åtgärder, som

t.ex. en internationell skatt på

valutatransaktioner, anser

finansutskottet vara en mindre lämplig

väg att gå (jfr bet. 1994/95:FiU20).

Utan att i detta sammanhang närmare gå

in på de i motionen konkreta

åtgärdsförslagen konstaterar

finansutskottet att om sådana förslag

över huvud taget skall kunna beaktas

krävs ett väl fungerande och ingående

samarbete mellan olika länder. Ett

sådant samarbete byggs för närvarande

upp inom EU.

Med det som anförts av fackutskotten

betraktar utrikesutskottet motion

1995/96:U22 (v) yrkandena 17, 18 samt 19

(i berörd del) som besvarade.

Arbetsmarknadsutskottet delar

Folkpartiets uppfattning (motion

1995/96:

U19) att en aktiv arbetsmarknadspolitik

i sig inte förslår att lösa vare sig

Europas eller Sveriges

sysselsättningsproblem. Utskottet

uppfattar för sin del inte heller

förslaget om ett ökat europeiskt

samarbete i sysselsättningsfrågan som en

fråga om mer arbetsmarknadspolitik.

Arbetsmarknadsutskottet tror också att

nettotillskotten av jobb i framtiden i

allt väsentligt kommer att genereras i

tjänstesektorn. Folkpartiets förslag om

en skatteväxling för att stimulera till

fler jobb i tjänstesektorn måste dock

sättas in i ett större ekonomiskt

sammanhang och utskottet anser inte att

det är nödvändigt för riksdagen att

uttala sig i frågan inför den nu

aktuella regeringskonferensen.

Med det som ovan anförts av

arbetsmarknadsutskottet betraktar

utrikesutskottet motion 1995/96:U19 (fp)

yrkande 4 (i berörd del) som besvarat.

Moderaterna i motion 1995/96:U23 och

Miljöpartiet i motion 1995/96:U29 är med

lite olika utgångspunkter emot att öka

det europeiska samarbetet på det sätt

som skisserats ovan för att motverka

arbetslösheten. Moderaterna å sin sida

anser att det räcker med att fullfölja

den inre marknaden, att införa en stabil

gemensam valuta och att fullfölja

Essenpunkterna. Moderaterna menar vidare

att förslaget om en gemensam

sysselsättningspolitik är alltför vagt

för att genomföras. Miljöpartiet å andra

sidan förefaller att motsätta sig ett

överstatligt samarbete på

sysselsättningsområdet närmast av

demokratiska skäl, dvs. för att den

politiska inriktningen inte skall

undandras ett medlems-lands medborgare.

Arbetsmarknadsutskottet anför följande

beträffande dessa yrkanden:

Utskottet hyser för sin del inte minsta

tvivel om att sysselsättningsfrågan

måste lösas med mer av europeiskt

samarbete. Samtidigt kommer

arbetsmarknadspolitiken även i framtiden

att vara en nationell angelägenhet. Det

är dock av stor vikt att medlemsländerna

har en gemensam strategi för att möta

arbetslösheten och få till stånd högre

sysselsättning. De åtgärder moderaterna

för fram i motionen är enligt utskottets

mening inte tillräckliga för att lösa

sysselsättningsproblemen i Europa.

Utskottet vill vidare framhålla att det

pågår ett intensivt arbete med att

närmare utreda hur frågan skall hanteras

vid regeringskonferensen.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker med

det anförda bifall till motionerna

1995/96:U23 (m) och 1995/96:U29 (mp) i

motsvarande delar.

Finansutskottet delar inte heller den

syn på arbetslöshetsproblemet som förs

fram i här aktuella yrkanden.

Finansutskottet tolkar motion

1995/96:U23 (m) så att åtgärder för att

minska arbetslösheten nästan uteslutande

måste bestämmas av medlemsstaterna

själva. I motionen understryks att en

flexibel arbetsmarknad är det avgörande

villkoret för en hög sysselsättning och

att en gemensam europeisk lagstiftning

inom arbetsmarknadsområdet endast

erfordras i begränsad omfattning.

Finansutskottet beklagar också den

inställning till (överstatligt)

samarbete mellan EU-länderna som kommer

till uttryck i motion U29 (mp) yrkande

18.

Avslutningsvis konstaterar

finansutskottet att det vid det

europeiska toppmötet i Essen i december

1994 gjordes ett klart uttalande att

bekämpningen av arbetslösheten är en

prioriterad fråga. Finansutskottet anser

att det inte föreligger några skäl till

att göra några tillkännagivanden till

regeringen med anledning av de här

aktuella motionsyrkandena.

Utrikesutskottet noterar fackutskottens

bedömningar i dessa avseenden och

betraktar därmed motionerna 1995/96:U23

(m) i berörd del och 1995/96:U29 (mp)

yrkandena 17 i berörd del och 18 som

besvarade.

Näringsutskottet påpekar i sitt yttrande

(1995/96:NU4y) att den inre marknaden

utgör ett kärnområde i EU-samarbetet.

Genom den inre marknaden har svenska

företag och konsumenter fått tillgång

till en hemmamarknad som omfattar ca 370

miljoner invånare. Denna marknad ger

förutsättningar för ökad handel över

gränserna och därmed också för en skärpt

konkurrens mellan företagen. En väl

fungerande inre marknad är av avgörande

betydelse för Sveriges ekonomi och

utveckling. Som framhålls i såväl

skrivelsen som i motionerna 1995/96:U23

(m) och 1995/96:U19 (fp) är det

väsentligt att en effektiv tillämpning

av lagstiftningen beträffande den inre

marknaden säkerställs. I annat fall

uppstår konkurrenssnedvridningar mellan

företag i olika länder.

Näringsutskottet anför vidare följande:

Näringsutskottet ställer sig därför

positivt till vad som sägs i skrivelsen

om att Sverige i regeringskonferensen

bör stödja förslag som har till syfte

att uppnå denna effektiva tillämpning. I

samband härmed kan det finnas anledning

att pröva om det föreligger behov av att

införa ytterligare sanktionsmöjligheter

mot länder som uppenbart brister i

fullföljandet av sina skyldigheter. Av

det sagda följer att näringsutskottet

avvisar förslaget i motion 1995/96:

U22 (v) om införande av rätt till

nationella förvärvskontroller.

Även utrikesutskottet vill betona

Sveriges starka intresse av att det

gemensamma regelverket beträffande den

ekonomiska integrationen tolkas och

tillämpas på ett enhetligt sätt. Syftet

med motionärernas yrkande får därmed

anses uppnått. Med det anförda betraktar

utskottet motion 1995/96:U22 (v) yrkande

29 som besvarat.

Näringsutskottet delar de synpunkter som

tas upp i motion 1995/96:U21 (kds) om de

små och medelstora företagens betydelse

för att en ökad tillväxt och en minskad

arbetslöshet i Europa skall kunna

uppnås. Det är väsentligt att

näringspolitiken inriktas både på att ge

befintliga småföretag goda möjligheter

att växa och på att underlätta

framväxten av nya småföretag.

Självfallet påverkas de små och

medelstora företagens förutsättningar

också av åtgärder inom andra

politikområden såsom

arbetsmarknadspolitiken och

skattepolitiken, vilka näringsutskottet

inte går närmare in på.

Näringsutskottet refererar också till

att Europeiska rådet vid mötet i Cannes

i juni 1995 uppmanade kommissionen att

utarbeta en rapport om den politik som

förs på småföretagsområdet samt föreslå

en strategi för en gemensam

småföretagarpolitik. En sådan rapport

lades fram vid Europeiska rådets möte i

Madrid i december 1995. I rapporten

betonas särskilt nödvändigheten av att

förenkla administrativa formaliteter,

säkerställa en bättre tillgång till

information, utbildning och forskning,

eliminera hinder för de små och

medelstora företagen på den inre

marknaden, främja en

internationalisering av dessa företag

samt förbättra företagens finansiella

miljö. Rådet uppmanade kommissionen att

omsätta dessa mål i praktiken så snart

som möjligt inom ramen för nästa

integrerade program för de små och

medelstora företagen.

Förslag till ett sådant nytt flerårigt

program för de små och medelstora

företagen (avseende åren 1997-2000)

kommer att läggas fram under år 1996.

Programmet kommer att omfatta en rad

stödåtgärder för små och medelstora

företag beträffande finansiering,

information, gränsöverskridande

samarbete, förbättring av förvaltningen

samt anpassning till strukturell

omvandling.

Med hänvisning till det sagda finns det

från näringsutskottets utgångspunkt inte

skäl för riksdagen till något initiativ

med anledning av det nu aktuella

yrkandet i motion 1995/96:U21 (kds).

Utrikesutskottet gör för sin del ingen

annan bedömning än den som redovisas i

näringsutskottets yttrande och betraktar

därmed motion 1995/96:U21 (kds) yrkande

42 som besvarat.

5.2.7 Den ekonomiska och monetära

unionen

Motionerna

I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22

yrkandena 20-23, Miljöpartiets motion

1995/96:U29 yrkandena 16 och 17 i berörd

del, motion 1995/96:U26 (c) yrkandena

1-3, motion 1995/96:U30 (s) yrkande 8

samt motion 1995/96:U31 (s) riktas stark

kritik mot att Sverige avser att delta i

EU:s monetära union. I partimotionerna,

(1995/96:U22 (v) och 1995/96:U29 (mp),

krävs att EMU-projektet omprövas och

lyfts ur Romfördraget. Om EMU-projektet

förverkligas bör regeringen, framhålls

det, vid regeringskonferensen ställa

krav på att Sverige skall kunna ställa

sig utanför den monetära unionen.

Konvergenskriterierna anses i motionerna

vara en omöjlig utgångspunkt för

stabiliseringspolitiken. En sådan

stabiliseringspolitik leder, menar

motionärerna, oundvikligen till att

situationen på arbetsmarknaden

ytterligare förvärras.

I motion 1995/96:U25 (c) yrkande 5

anförs att tidtabellen för ett

genomförande av EMU inte håller.

Osäkerheten om projektet alls blir av

ökar. Samtidigt konstaterar motionärerna

att det folkliga stödet för ett svenskt

deltagande saknas. Med nu kända

förutsättningar måste därför en svensk

anslutning till EMU:s tredje steg

avvisas. Centerpartiet förordar att en

folkomröstning skall ligga till grund

för beslutet om deltagande i EMU:s

tredje steg.

Utskottets överväganden

Målet för samarbetet på det ekonomisk-

politiska området är att lättare uppnå

de gemensamma målen för den ekonomiska

politiken. Genom förverkligandet av den

inre marknaden samt upprättandet av en

ekonomisk och monetär union skall bl.a.

skapas förutsättningar för en ökad och

miljömässigt uthållig tillväxt samt ökad

sysselsättning utan att stabiliteten i

ekonomierna äventyras. I

finansutskottets yttrande

(1995/96:FiU3y) hänvisas till att det i

regeringens skrivelse framhålls att EMU

inte är tänkt att bli ett ämne vid

regeringskonferensen. I likhet med

regeringen anser finansutskottet att de

konvergenskriterier som utgör ett

villkor för ett deltagande i EMU är ett

uttryck för vad som bör känneteckna en

sund och stark ekonomi. Av föreliggande

skrivelse framgår att regeringen

tillsatt en utredning som skall

analysera för- och nackdelar med ett

svenskt deltagande i tredje etappen av

EMU. Avsikten är att utredningen skall

utgöra ett underlag för riksdagens

ställningstagande till frågan om

Sveriges deltagande i tredje etappen av

EMU. I finansutskottets yttrande erinras

om att det från svensk sida under

medlemskapsförhandlingarna avgavs en

deklaration att ett slutligt

ställningstagande avseende övergången

från den andra till den tredje etappen

kommer att göras i ljuset av den

fortsatta utvecklingen och i enlighet

med bestämmelserna i fördraget. I

samband med förhandlingarna klargjordes

också att det är Sveriges riksdag som

ytterst skall ta ställning i frågan om

Sveriges deltagande i den tredje etappen

av EMU. Finansutskottet delar denna

uppfattning.

Med hänvisning till det anförda anser

finansutskottet att det i detta

sammanhang inte finns skäl att göra

något tillkännagivande med anledning av

här behandlade motioner.

Utrikesutskottet anser, mot bakgrund av

att EMU inte är tänkt att bli ett ämne

vid regeringskonferensen, att de av

motionärerna eftersträvade syftena ej

skulle kunna uppnås med de riksdagens

åtgärder som begärs i motionerna.

Utskottet noterar de uppfattningar som

finansutskottet för fram i sitt yttrande

och utgår från att regeringen, om här

aktuella frågor likväl skulle bli

föremål för förhandlingar under

regeringskonferensen, inom ramen för

samrådet med riksdagen i EU-frågor

inhämtar EU-nämndens synpunkter.

Utskottet konstaterar, liksom tidigare i

betänkandet, att även fackutskottens

kunskaper och synpunkter måste

tillvaratas i den övergripande

samrådsprocessen mellan regering och

riksdag i EU-frågor.

Med det anförda betraktar utskottet

motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena

20-23, 1995/96:U25 (c) yrkande 5,

1995/96:U26 (c) yrkandena 1-3,

1995/96:U29 (mp) yrkandena 16 och 17 (i

berörd del), 1995/96:U30 (s) yrkande 8

samt 1995/96:U31 (s) som besvarade.

5.2.8 Regionalpolitik

Motionerna

Centerpartiet framhåller i motion

1995/96:U25 (yrkande 17) att EU:s

politik syftar till att främja en

harmonisk utveckling inom hela

gemenskapen och att gemenskapen enligt

artikel 130a särskilt skall sträva efter

att minska skillnaderna mellan olika

regioner. Fördragsbestämmelsen ger dock

inte en heltäckande bild av de särskilda

problem som regioner långt från centrum

brottas med. Centern förordar att

Sverige vid regeringskonferensen verkar

för att en bestämmelse införs i

fördraget i enlighet med den diskussion

som förts i reflexionsgruppen om stöd

till regionerna och öarna i Europeiska

unionens medlemsstaters yttersta

periferi .

Miljöpartiet anser i motion 1995/96:U29

(yrkande 32) att regeringen bör driva

frågan om att EU:s regionalpolitiska

stöd endast skall utgå till miljövänliga

projekt.

Vänsterpartiet anser i motion

1995/96:U22 (yrkande 28) att EU:s inre

marknad måste reformeras och partiet

föreslår en rad förändringar. En

fungerande frihandel förutsätter att

länderna agerar på lika villkor, och i

motionen föreslås bl.a. att regionala

driftstöd, t.ex. transportstöd, skall

vara tillåtna för att uppväga nackdelar

som klimat och geografiska avstånd

innebär.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i

sitt yttrande till utrikesutskottet

(1995/96:AU3y) att

arbetsmarknadsutskottet delar

uppfattningen i motion 1995/96:U25 (c)

när det gäller betydelsen av EU:s

politik för att främja en harmonisk

utveckling inom hela gemenskapen och att

minska skillnaderna mellan olika

regioner. Följande anförs:

Utskottet anser dock till skillnad från

motionärerna att EU:s fördrag innehåller

det nödvändiga instrumentet -

strukturfonderna - för att förverkliga

en bra regionalpolitik. Utskottet ser

inget behov av en fördragsändring och

avstyrker bifall till motion U25 i här

berörd del.

EU:s strukturfondsmedel skall

självfallet användas med tillbörlig

miljöhänsyn. Något särskilt uttalande

härom från riksdagens sida med anledning

av EU:s regeringskonferens bedömer

utskottet inte vara nödvändigt. Motion

U29 i berörd del avstyrks med det

anförda.

Sverige kan enligt EU:s regler lämna

transportstöd enligt nuvarande regler

förutsatt att vissa anpassningar görs

före 1997. Kommissionen har ännu inte

behandlat frågan om tillåtligheten av

andra svenska driftstöd i form av

sysselsättningsbidrag och nedsatta

socialavgifter. De statliga

företagsstöden ses för närvarande över i

en offentlig utredning (dir. 1995:124).

Utskottet bedömer att inte heller denna

fråga bör föranleda något uttalande från

riksdagens sida inför

regeringskonferensen. Utskottet

avstyrker därför bifall till motion U22

i berörd del.

Utrikesutskottet noterar

arbetsmarknadsutskottets uppfattning i

dessa frågor och betraktar därmed

motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 28,

1995/96:U25 (c) yrkande 17 samt

1995/96:U29 (mp) yrkande 32 som

besvarade.

5.2.9 Konsumenternas intressen

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion

1995/96:U23 anförs att regeringens

förslag att konsumentperspektivet skall

få en starkare ställning är gott, under

förutsättning att begreppet

konsumentintresset inte ges en snäv

tolkning. EU skall besluta om de

konsumentfrågor som måste regleras på

europeisk nivå för att inte störa den

inre marknadens funktion. Att skapa

regler som leder till väl fungerande

marknader är, enligt motionärernas

mening, att stärka konsumenternas

ställning. I motionen yrkas

tillkännagivande om vad i motionen

anförts om inriktningen av Sveriges

hållning vid EU:s regeringskonferens

1996. I motionen förordas vidare att

medlemsländernas lagstiftning

ytterligare harmoniseras genom

gemensamma regler inom t.ex. köprätten.

Därigenom skulle företag lättare kunna

köpa och sälja i alla medlemsländer utan

att behöva skaffa sig speciella

kunskaper om den nationella

lagstiftningen (motionen i berörd del).

Folkpartiet liberalerna anför i motion

1995/96:U19 bl.a. att regeringen bör

avstå från att driva konsumentpolitik på

EU-konferensen och att

subsidiaritetsprincipen måste tillämpas

mera strikt samt yrkas tillkännagivande

om skärpt utformning av denna princip

(yrkande 6 i berörd del).

I motion 1995/96:U25 av Centerpartiet

framhålls behovet av att stärka

konsumenternas ställning i fördraget.

Motionärerna anför att bl.a. barn och

ungdomar är en skyddsvärd grupp

konsumenter. Vidare menar motionärerna

att artikel 129a i fördraget bör

tillföras en bestämmelse om att

gemenskapen skall bidra med särskilda

insatser som understödjer en ökad

miljömedvetenhet hos konsumenterna

(yrkande 8). I motionen begärs även ett

tillkännagivande om minimiregler också

för varor och om en förstärkt rätt för

medlemsländerna att gå före och införa

strängare krav. Som exempel nämner

motionärerna att nationell lagstiftning

om ursprungsmärkning av livsmedel måste

tillåtas och att varje land skall ges

rätt att förbjuda import av bestrålade

livsmedel (yrkande 11 i berörd del).

Vänsterpartiet begär i motion

1995/96:U22 en förstärkning av artikel

100a i syfte att ge medlemsländerna en

rätt att ha nationellt hårdare krav

(yrkande 35 i berörd del).

I Miljöpartiet de grönas motion

1995/96:U29 hemställs om

tillkännagivanden om att regeringen

skall verka dels för att varje land inom

EU skall ges generell rätt att gå före

genom att ställa högre miljö- och

hälsokrav på livsmedel och andra varor

(yrkande 22), dels för en generell rätt

för varje enskilt land att ställa krav

på produktinformation som går längre än

EU:s (yrkande 23).

Utskottets överväganden

Som anförs i regeringens skrivelse bör

den fria rörligheten för varor och

tjänster ge konsumenterna ett billigare

och mer varierat utbud.

Gränsöverskridande handel innebär dock

också ökade risker för konsumenterna i

fråga om produktsäkerhet, avtalsvillkor,

möjlighet att lösa tvister m.m. I

lagutskottets yttrande till

utrikesutskottet (1995/96:LU2y)

redovisas utförligare

konsumentpolitikens framväxt på

gemenskapsnivå. Konsumentpolitiken inom

EU har inte samma bredd, djup och

tradition som den i Sverige. Vad

regeringen anfört i skrivelsen ligger,

enligt lagutskottet, väl i linje med det

av riksdagen i december 1994 beslutade

tillkännagivandet i samband med

godkännandet av fördraget om Sveriges

anslutning till EU (prop. 1994/95:19,

bet. UU5, rskr. 63) I sitt yttrande till

utrikesutskottet anförde lagutskottet

(yttr. 1994/95:LU1y) att ett svenskt EU-

medlemskap innebär att Sverige fullt ut

och aktivt kan medverka i och påverka

utvecklingen av konsumentpolitiken inom

gemenskapen och utformningen av de

gemenskapsregler som är av betydelse

från konsumentskyddssynpunkt. Att

Sverige som EU-medlem bör arbeta för att

uppnå Romfördragets viljeinriktning att

uppnå en hög konsumentskyddsnivå

framstår, anförde lagutskottet, som

odiskutabelt. Enligt lagutskottets

mening tillhör konsumentskyddet ett av

de områden som bör prioriteras från

svensk sida inom ramen för EU-

samarbetet. Inte minst angeläget

härvidlag, anförde lagutskottet, är att

åstadkomma högre skyddsnivåer när det

gäller produktsäkerhet och

produktutformning. En annan viktig fråga

är, framhöll lagutskottet, att förbättra

konsumentskyddet vid finansiella

tjänster. Vad lagutskottet sålunda

anförde gav riksdagen som sin mening

regeringen till känna. Lagutskottet

anser, med anledning av motionerna

1995/96:U23 (m) i berörd del samt

1995/96:U19 (fp) yrkande 6, att vad

riksdagen sålunda uttalade hösten 1994

bör stå fast.

Utrikesutskottet noterar lagutskottets

bedömningar i dessa frågor och anser att

motionärernas syften därmed

tillgodosetts. Med det anförda anser

utskottet att motionerna 1995/96:U19

(fp) yrkande 6 (i berörd del) och

1995/96:U23 (m) i berörd del besvarats.

Vad gäller motion 1995/96:U25 (c)

yrkande 8 kan lagutskottet för sin del

inte se annat än att regeringens synsätt

och det motionärerna ger uttryck för

sammanfaller i allt väsentligt. Följande

anförs:

Av regeringsskrivelsen och motionen

framgår att den rättsliga grunden för en

gemensam europeisk konsumentpolitik

behöver förstärkas och att det klarare

bör framgå att det är ett överordnat mål

för unionen att främja

konsumentintresset. Enligt regeringen

och motionärerna bör det också vara ett

uttryckligt mål för EU:s

konsumentpolitik att utveckla sådana

produktions- och konsumtionsmönster som

minskar påfrestningarna på miljön och

bidrar till en långsiktigt hållbar

utveckling. Av skrivelsen framgår vidare

att regeringen har för avsikt att aktivt

medverka till förbättrade

gemenskapsregler på

konsumentskyddsområdet.

Utskottet vill vidare anföra att en

arbetsgrupp inom Civildepartementet haft

till uppgift att utarbeta en svensk

strategi för det fortsatta arbetet med

konsumentfrågor inom EU. I en rapport

(Ds 1995:32) redovisar arbetsgruppen en

rad förslag på området, som bl.a. tar

sikte på en förstärkning av artikel

129a. Förslagen innebär att det

nuvarande övergripande målet i artikel

129a att uppnå en hög

konsumentskyddsnivå kompletteras med

ytterligare mål. Konsumenterna bör

sålunda, förutom de åtgärder som i dag

framgår av artikeln - skydd för hälsa,

säkerhet och ekonomiska intressen och ge

god konsumentupplysning - även

tillförsäkras rätt till skydd för

rättsliga intressen, tvistlösning,

utbildning, inflytande samt utveckling

av sådana produktions- och

konsumtionsmönster som leder till en

hållbar utveckling på miljöområdet.

Vidare anser arbetsgruppen att insatser

bör göras bl.a. när det gäller

utbildning av barn och ungdomar i

konsumentfrågor.

Enligt vad utskottet erfarit kommer

regeringen i en skrivelse till riksdagen

senare i vår att ta upp arbetsgruppens

förslag. Riksdagen kommer då att få

tillfälle att närmare behandla bl.a.

frågan om vilka ändringar i artikel 129a

i fördraget som kan anses vara

påkallade. Enligt utskottets mening bör

riksdagen inte föregripa regeringens

ställningstaganden till de mer konkreta

förslag som arbetsgruppen lagt fram.

Utskottet anser därför att motion U25

yrkande 8 inte nu bör föranleda någon

riksdagens vidare åtgärd.

Utrikesutskottet har ingen annan mening

än lagutskottet och anser därmed motion

1995/96:U25 (c) yrkande 8 besvarat med

vad som ovan anförts.

När det gäller EG-reglerna på

konsumentområdet finns - konstaterar

lagutskottet vidare i sitt yttrande - en

grundläggande skillnad mellan regler som

gäller produktsäkerhet och annan

produktinformation å ena sidan, och

sådana som gäller konsumenternas

ekonomiska och rättsliga intressen å

andra sidan. Regler om produktsäkerhet

har inte bara ett konsumentskyddssyfte.

Genom standardiserade produktnormer m.m.

främjas också den fria rörligheten av

varor. Det innebär att normerna skall

tillämpas inom hela gemenskapen och att

nationella avvikelser i princip inte

tillåts. På livsmedelsområdet tillåts i

allmänhet inte heller några nationella

avvikelser. När det gäller reglerna som

handlar om konsumenternas ekonomiska och

rättsliga skydd har de i allmänhet s.k.

minimikaraktär. Detta innebär att varje

medlemsstat måste säkerställa att

konsumenterna får åtnjuta minst det

skydd som anges i reglerna. Däremot är

det inget som hindrar att en medlemsstat

beslutar att utsträcka konsumentskyddet

längre.

Med anledning av motionerna om att

inhemska bestämmelser på varuområdet

skall få gå längre än regler på

gemenskapsnivå uttalar lagutskottet som

sin principiella ståndpunkt att ett

europeiskt samarbete i vilket

medlemsstaterna mer allmänt kan välja

bort vissa varu- och tjänsterelaterade

samarbetsområden inte kan anses ligga i

vårt intresse eftersom fördelarna med

den inre marknaden då skulle urholkas.

Lagutskottet anför vidare följande:

I sammanhanget kan erinras om den s.k.

Cassis de Dijon-principen. Genom EG-

domstolens avgörande som gällde en

fransk likör, Cassis de Dijon, har ett

helt rättsområde utvecklats som reglerar

förutsättningarna för att nationella

särregler skall kunna accepteras. Med

utgångspunkt i Romfördragets artikel 30

om den fria varurörligheten formulerade

domstolen en princip som innebär en

skyldighet för varje medlemsland i EU

att godta varor som lagligen har

tillverkats och marknadsförts i ett

annat medlemsland. Domstolen tog även

upp reglerna i en annan artikel i

Romfördraget, artikel 36, om möjligheten

att göra undantag från förbudet mot

handelshindrande åtgärder till skydd för

bl.a. människors hälsa. Genom utfyllnad

av bestämmelsen slog domstolen fast att

även andra skäl än de som anges i

artikel 36 kan åberopas för att införa

ett handelshinder. Sålunda erkändes även

hänsynen till bl.a. miljö och

arbetsmiljö samt konsumentskydd genom

vad som har kommit att betecknas som

Cassis de Dijon-principen. Gemensamt för

alla undantagskriterier är att de är av

icke-ekonomisk natur.

Vidare bör påpekas att EG:s regler inte

hindrar att producenterna och handeln

frivilligt lämnar information om t.ex.

produktionsland, produktionssätt eller

upplysningar som underlättar för

konsumenterna att göra bra miljöval.

Utskottet har i andra sammanhang

behandlat detta spörsmål med anledning

av motionsyrkanden. Utskottet har därvid

anfört att konsumenterna, med ett ökat

varuutbud, i högre grad än tidigare kan

komma att efterfråga uppgifter av olika

slag som rör t.ex. olika

produktionsförhållanden. Eftersom en

tillfredsställande märkning - i likhet

med annan varuinformation som

konsumenterna önskar - är ett

konkurrensmedel har utskottet utgått

från att enskilda företag i olika

branscher utnyttjar denna möjlighet (se

bl.a. bet. 1993/94:LU22). Den utveckling

som utskottet tidigare förutsatt synes

nu ha kommit i gång, särskilt när det

gäller miljömärkning och

ursprungsmärkning på livsmedel.

Utskottet anser att en vederhäftig

märkning är ett viktigt hjälpmedel för

den enskilde konsumenten när det gäller

val av produkter, förutsatt att symboler

och annan märkning åtnjuter

konsumenternas förtroende.

I det ovan nämnda yttrandet till

utrikesutskottet hösten 1994 (yttr.

1994/95:LU1y) anförde lagutskottet att

ett svenskt medlemskap i EU inte bör

föranleda att Sverige minskar sina

ambitioner på livsmedelsområdet. Det är

angeläget att vi med utnyttjande av de

resurser som står till buds försöker

påverka utvecklingen inom EG i riktning

mot en högre skyddsnivå som tillgodoser

konsumenternas intressen. Särskilt

viktigt är därvid, anförde lagutskottet,

att förbättra livsmedelskontrollen samt

att höja kvalitets- och hälsokraven.

Därutöver framhöll lagutskottet att det

är angeläget att man från svensk sida

arbetar för att åstadkomma en

tillfredsställande ursprungsmärkning och

andra förbättringar av

märkningsreglerna. Även insatser

syftande till ett förbud mot bestrålning

av livsmedel bör ha hög prioritet

anförde utskottet. Vad lagutskottet

sålunda anförde gavs regeringen till

känna (rskr. 63).

Lagutskottet påminner också om att

regeringen i budgetpropositionen år 1995

(prop. 1994/95:100, bil. 10, s. 90)

framhållit att regeringen aktivt skall

verka för att inom EU bl.a. införa en

bättre märkning av livsmedel samt öka

livsmedlens tjänlighet genom fördjupade

kvalitets- och hälsokrav. Vidare erinrar

lagutskottet om den arbetsgrupp inom

Civildepartementet som haft till uppgift

att utarbeta en svensk strategi för det

fortsatta arbetet med konsumentfrågor

inom EU. I arbetsgruppens rapport (Ds

1995:32) anförs att bl.a.

märkningsreglerna och fullständiga

innehållsdeklarationer på livsmedel är

områden som bör prioriteras.

Lagutskottet utgår från att regeringen i

den aviserade skrivelsen om Sveriges

konsumentpolitik i EU närmare återkommer

till dessa spörsmål.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts

anser lagutskottet att de här aktuella

motionerna inte bör föranleda någon

riksdagens vidare åtgärd.

Utrikesutskottet delar denna uppfattning

och anser därmed att motionerna

1995/96:U22 (v) yrkande 35 i berörd del,

1995/96:U25 (c) yrkande 11 i berörd del

samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 22 och

23 besvarats.

När det gäller bestämmelserna om

konsumentköp förväntas enligt uppgift

kommissionen att inom kort fatta beslut

om ett förslag till direktiv på området.

I övrigt konstaterar lagutskottet att

frågor som rör köplagstiftningen sedan

lång tid varit föremål för ett

internationellt samarbete utanför EU.

För Sveriges del gäller detta inte minst

ett omfattande nordiskt samarbete. Det

finns också flera internationella

konventioner på området, bl.a. FN-

konventionen den 11 april 1980 angående

avtal om internationella köp av varor,

som trädde i kraft den 1 januari 1988

och som Sverige har ratificerat och

införlivat med svensk rätt (prop.

1986/87:128, bet. LU31, rskr. 266).

Bestämmelserna i FN-konventionen har

också påverkat bestämmelserna i den

svenska köplagen.

Lagutskottet erinrar vidare om att det

i samband med Sveriges anslutning till

EU har överenskommits att vårt land

skall tillträda EG-konventionen den 19

juni 1980 om tillämplig lag för

avtalsförpliktelser (Romkonventionen).

Konventionen innehåller regler om vilken

lag som skall tillämpas på

avtalsförpliktelser när det uppkommer

ett val mellan rättsordningarna i olika

länder. I en nyligen avgiven promemoria

från Justitiedepartementet (Ds 1996:7)

finns förslag dels om att Sverige skall

tillträda Romkonventionen, dels till en

ny lag om tillämplig lag för

avtalsförpliktelser.

Något närmare underlag för ett

ställningstagande beträffande frågan om

det är lämpligt eller möjligt med

ytterligare sådana

harmoniseringsåtgärder som efterlyses i

motion 1995/96:U23 (m) finns för

närvarande inte. Lagutskottet anser

därför att motion 1995/96:U23 (m) i nu

behandlad del bör avstyrkas.

Utrikesutskottet ställer sig bakom

regeringens strävan att förstärka den

rättsliga grunden för en gemensam

europeisk konsumentpolitik.

Konsumentintresset bör också, som

regeringen anför, på ett klarare sätt

integreras vid utformningen av

gemenskapspolitik på andra områden än de

som har konsumentskyddsfrågor som direkt

utgångspunkt. Med det anförda får syftet

med motionärernas önskemål anses

tillgodosett och motion 1995/96:U23 (m)

i berörd del betraktas som besvarad.

5.2.10 Hälso- och socialpolitiska frågor

Motionerna

I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22

yrkas att riksdagen ger regeringen till

känna vad som anförts om statliga

monopol som skydd för hälsan (yrkande

27). Motionärerna anser att statliga

monopol av hälsoskäl vad gäller

exempelvis alkohol och läkemedel skall

vara tillåtna. I motionen yrkas vidare

att narkotikapolitiken alltjämt skall

vara en nationell angelägenhet och att

EU inte bör ges rätt att fatta

överstatliga beslut i narkotikafrågor.

Enligt motionärerna är Sveriges

restriktiva narkotikapolitik en

nödvändighet som en motvikt till den

internationella narkotikaliberalismen

(yrkande 49).

Det finns, enligt motionärerna, en klar

överbetoning av tron på vad man kan

åstadkomma med ökat samarbete mellan EU-

länderna. Inte ens i det internationella

narkotikasamarbetet är EU-samarbetet det

allra viktigaste. Arbetet inom FN,

Europarådet och Interpol har större

betydelse. Kampen mot drogerna måste

föras med en helhetspolitik som lägger

tyngdpunkten vid förebyggande insatser

för att begränsa efterfrågan på

narkotika, åtgärder som begränsar

tillgången på narkotika, på tillgång

till bra rehabilitering och som

komplement till det en bra

kontrollpolitik. Om det dessutom skapas

ett folkligt motstånd mot narkotika ökar

möjligheterna till framgång. Sverige bör

inte släppa en tum av beslutanderätten

över narkotikapolitiken till EU. EU:s

och EU-ländernas narkotikaarbete bör

baseras på FN:s narkotikakonventioner.

De medlemsländer som ännu inte gjort

det, måste enligt motionärerna

ratificera FN:s alla

narkotikakonventioner (yrkande 52).

Utskottets överväganden

Inom EU beslutar varje enskilt land om

vilken alkoholpolitik landet skall

driva. Vissa av de alkoholpolitiska

medel som Sverige av tradition använt

sig av i syfte att minska

alkoholkonsumtionen faller emellertid

under EG:s handelspolitiska regelsystem.

Detta gäller framför allt det svenska

alkoholmonopolet. Vid försäljning av

alkoholdrycker måste EG:s

konkurrensregler tillämpas. Riksdagen

beslutade därför år 1994 att avskaffa

Vin & Sprit AB:s import-, export-,

tillverknings- och partihandelsmonopol

fr.o.m. den 1 januari 1995. Efter den

skriftväxling som hade förevarit mellan

Sverige och den europeiska kommissionen

och den protokollsanteckning som gjordes

i avtalet har man från svensk sida

utgått från att Systembolagets

detaljhandelsmonopol kan bibehållas, väl

medveten om att frågan, liksom andra EG-

rättsliga regler, alltid kan bli föremål

för EG-domstolens prövning.

Utrikesutskottet noterar att

socialutskottet vid flera tillfällen,

bl.a. i betänkandena 1993/94:SoU22 och

1995/96:SoU3, ansett att det ur

alkoholpolitisk synpunkt är mycket

viktigt att behålla Systembolaget AB:s

detaljhandelsmonopol, eftersom detta

bidrar till att begränsa

alkoholdryckernas tillgänglighet och

därmed alkoholskadorna. Socialutskottet

har inte varit berett att föreslå någon

ändring beträffande

detaljhandelsmonopolet. Socialutskottet

utgår från att också Apoteksbolaget AB:s

monopol kan behållas. Frågan om bolagets

framtida roll kommer att behandlas i en

proposition till riksdagen till hösten.

Enligt vad utrikesutskottet inhämtat

talar mycket för att den fråga som tas

upp här ej kommer att bli föremål för

behandling vid EU:s regeringskonferens.

Mot bakgrund härav anser utskottet att

det av motionärerna eftersträvade syftet

ej skulle kunna uppnås med det begärda

tillkännagivandet. Utskottet noterar de

uppfattningar som socialutskottet för

fram i sitt yttrande och utgår från att

regeringen, i den mån frågor med

konsekvenser för svensk alkoholpolitik

likväl skulle bli föremål för

förhandlingar under

regeringskonferensen, inom ramen för

samrådet med riksdagen i EU-frågor

inhämtar EU-nämndens synpunkter.

Utskottet konstaterar, liksom tidigare i

betänkandet, att även fackutskottens

kunskaper och synpunkter måste

tillvaratas i den övergripande

samrådsprocessen mellan regering och

riksdag i EU-frågor.

Med det anförda betraktas motion

1995/96:U22 (v) yrkande 27 som besvarat.

Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik

är att narkotikahandel och

narkotikamissbruk är ett problem som

kräver åtgärder inom en rad olika

samhällssektorer och politikområden. En

framgångsrik narkotikastrategi måste

inriktas mot att minska både utbud och

efterfrågan. En sådan samordnad

narkotikastrategi ligger till grund för

den europeiska planen för

narkotikabekämpning, vilken antogs av

Europeiska rådet den 26-27 juni 1995 i

Cannes. Den är inriktad mot minskad

efterfrågan på narkotika, bekämpning av

narkotikahandeln och påverkan på tredje

land. Dessa områden avspeglar EU:s tre

pelare. Narkotikafrågorna faller in

under samtliga pelare. Den första avser

hälsoskyddsaspekten, den andra avser

internationella frågor och den tredje

gäller kampen mot narkotikabrott. Den

europeiska planen för

narkotikabekämpning och andra initiativ

som tagits, av bl.a. Europaparlamentet

och kommissionen, redovisas utförligare

i justitieutskottets yttrande (1995/96:

JuU3y).

I justitieutskottets yttrande anförs

även bl.a. följande:

I samband med att riksdagen behandlade

propositionen om Sveriges medlemskap i

EU (prop. 1994/95:19, JuU1y)

konstaterade utskottet att det i Sverige

sedan lång tid tillbaka lagts fast en

narkotikapolitik där narkotikahotet

mötts med offensiva insatser från

kommuner, myndigheter och organisationer

och att det enligt utskottets mening

inte fanns skäl att ändra grunderna för

denna politik vid ett medlemskap.

Tvärtom borde Sverige, i enlighet med

vad som framfördes i propositionen,

vidmakthålla sin restriktiva

narkotikapolitik. Utskottet utgick från

att Sverige inom EU skulle fortsätta på

den inslagna vägen och bl.a. förespråka

ett utnyttjande av de kriminalpolitiska

medel som står till buds i kampen mot

narkotika. Utskottet ansåg det

självklart att Sverige tog avstånd från

och kraftfullt skulle motarbeta de

legaliseringstankar m.m. avseende

narkotika som finns i Europa.

Socialutskottet framförde i sitt

yttrande (1994/95:SoU1y) liknande

tankegångar. Utrikesutskottet och

riksdagen var av samma uppfattning

(1994/95:UU5, rskr. 63).

Utskottet intar alltjämt denna

ståndpunkt. Utskottet anser vidare från

sina utgångspunkter att inriktningen av

den svenska narkotikapolitiken även

fortsättningsvis skall vara en nationell

angelägenhet i enlighet med

subsidiaritetsprincipen. Utskottet utgår

från att Sverige vid

regeringskonferensen också verkar i den

riktningen utan något uttalande från

riksdagens sida. Utskottet vill dock

understryka att Sverige alltjämt bör

fortsätta ansträngningarna när det

gäller att utveckla det internationella

samarbetet mot den illegala

narkotikahandeln. Sverige hör till de

länder som har längst erfarenhet av en

samordnad narkotikastrategi, som spänner

över flera politikområden. Sveriges

erfarenheter efterfrågas också i allt

större utsträckning av organisationer

och enskilda länder. För att även

fortsättningsvis kunna upprätthålla

Sveriges auktoritet på narkotikaområdet

är det av största vikt att Sverige genom

en konsekvent genomförd narkotikapolitik

bestående av målinriktade insatser, väl

utvecklade förebyggande vårdinsatser och

fortlöpande kontrollåtgärder kan

motverka nyrekryteringen till

narkotikamissbruk. Med vad som ovan

anförts får yrkande 49 i motion U22

anses tillgodosett.

Utrikesutskottet anser att motion

1995/96:U22 (v) yrkande 49 därmed

besvarats.

Vad gäller frågan om ratificering av

FN:s narkotikakonventioner konstaterar

socialutskottet att EU:s medlemsstater

med få undantag har ratificerat samtliga

konventioner. Socialutskottet anför

vidare följande:

Sverige driver sedan länge i

internationella sammanhang kravet att

alla länder skall ansluta sig till

konventionerna. Något tillkännagivande

behövs inte. Utskottet anser att motion

U22 (v) yrkande 52 bör avstyrkas.

Utskottet vidhåller sin tidigare

redovisade inställning när det gäller

narkotikapolitiken. Det är enligt

utskottet angeläget att regeringen även

i samband med regeringskonferens framför

denna inställning och är pådrivande i

kampen mot narkotikamissbruk och

narkotikabrottslighet samt med kraft

vänder sig mot alla tankar på en

legalisering av narkotika eller ett

accepterande av narkotikamissbruk som en

normal företeelse i samhället.

Utrikesutskottet noterar de bedömningar

som görs av socialutskottet och anser

motion 1995/96:U22 (v) yrkande 52

besvarat med vad som ovan anförts.

5.2.11 Miljöfrågor m.m.

Motionerna

Moderata samlingspartiets motion

1995/96:U23 (m) innehåller ett samlat

yrkande att riksdagen ger regeringen

till känna vad som anförs om

inriktningen av Sveriges hållning vid

regeringskonferensen. Beträffande

miljöfrågorna anser Moderaterna att det

internationella samarbetet redan har

stor betydelse för att förbättra miljön

i Europa. Ur svensk synvinkel är det

angeläget att EU fortsätter att ta

konkreta beslut i en rad miljöfrågor i

syfte att förhindra gränsöverskridande

miljöproblem. Samtidigt är det viktigt

att på nationell nivå kunna ta hänsyn

till specifikt känsliga förhållanden och

det nödvändiga i att ett land skall

kunna besluta om egna, strängare

miljöregler än EU:s gemensamma

minimiregler. Samtidigt kan inte miljön

tas till intäkt för protektionistiska

åtgärder. Nationella regler som hindrar

det fria varuflödet måste även i

fortsättningen kunna prövas, i sista

hand genom en juridisk prövning i EG-

domstolen. Syftet med prövningen skall

vara att fastställa om medlemslandet har

sakliga miljöskäl och om dessa väger

tillräckligt tungt i förhållande till

principen om fri rörlighet. I fråga om

ekonomiska styrmedel, t.ex. en

miniminivå för koldioxidbeskattningen,

är det angeläget att länderna kommer

överens. Fördragen bör inte ändras så

att de möjliggör majoritetsbeslut om

harmonisering av skatter.

Centerpartiet anför i motion 1995/96:U25

(c) att artikel 2 i Romfördraget bör

ändras så att det framgår att en

huvuduppgift för EU är att främja en

hållbar utveckling, såväl i

medlemsstaterna som globalt. Artikel

100a bör stärkas så att inte enbart en

hög skyddsnivå utan också den s.k.

försiktighetsprincipen skall tillämpas

när rådet fattar beslut om harmonisering

av lagar och författningar i syfte att

upprätta den inre marknaden. Enskilda

medlemsländers rätt att gå före och

införa strängare regler för varor skall

förstärkas. Artikel 100a.4 skall

formuleras om så att alla beslut i

miljöfrågor, såväl för miljöförstörande

utsläpp från fasta anläggningar som för

handel med varor, skall vara

minimiregler. Bevisbördan bör åläggas

kommissionen och beviskraven skärpas i

de fall kommissionen anser att strängare

miljökrav i ett medlemsland innebär

godtycklig diskriminering eller

förtäckta handelshinder. På

kemikalieområdet har regeringen en

viktig uppgift att aktivt verka för en

skärpning av EU:s gemensamma miljöregler

så att de når upp till minst gällande

svensk nivå. Om den nivån ej uppnås

måste Sverige verka för att dispenserna

på miljöområdet förlängs ytterligare.

Det är viktigt att markera att Sverige

inte kommer att sänka sina ambitioner på

miljöområdet. Beslut om att införa

gemensamma ekonomiska styrmedel bör

kunna fattas med kvalificerad

majorietet. Sverige bör vid konferensen

driva att kravet på enhällighet för

beslut om miljöskatter enligt artikel

130s.2 avskaffas. Varje land skall i

enlighet med artikel 130t ha möjlighet

att införa högre miljöskatter (yrkandena

10, 11, 14 och 15).

I Centerpartiets motion framhålls

vidare att det är nödvändigt att

reformera EU:s transportpolitik för att

främja en hållbar utveckling.

Motionärerna anger vissa artikar i

Romfördraget och framhåller att dessa

bör ändras. Sålunda bör artikel 75

ändras så att det framgår att rådet har

ett ansvar för att vidta åtgärder för

att utveckla miljövänligare transporter.

Vidare bör varje medlemsland ges

uttrycklig rätt att med åberopande av

miljöskäl, enligt artikel 36, begränsa

vägburna godstransporter till eller inom

medlemslandets territorium. I artikel

129b bör klargöras att gemenskapen skall

bidra till att upprätta och utveckla

transeuropeiska nät som främjar en

hållbar utveckling. I artikel 129c bör

tillföras att hänsyn skall tas till

projektens ekonomiska och miljömässiga

livskraft. Sverige bör - betonar

motionärerna slutligen - också verka

för att EU prioriterar en utbyggnad av

den elektroniska infrastrukturen i

Europa. Yrkandet är att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

som i motionen anförts om behovet av att

reformera EU:s transportpolitik och

politiken för att utveckla

transeuropeiska nät (yrkande 12).

Enligt Folkpartiet liberalernas motion

1995/96:U19 kan och bör EU spela en

viktig roll för att förbättra allas vår

gemensamma livsmiljö. Att ta in de öst-

och centraleuropeiska länderna som

medlemmar är också ett led i

miljöarbetet. Det bästa exemplet på en

fråga där det är viktigt att tillämpa

majoritetsbeslut är ekonomiska styrmedel

i miljöpolitiken. Sverige bör verka för

att det till miljöbestämmelserna i

artikel 130s tillfogas en ändring som

gör det möjligt att med kvalificerad

majoritet införa avgifter för att

motverka gränsöverskridande

miljöproblem. Det bör ankomma på

regeringen att utreda vilka föroreningar

som skall beröras, men koldioxid och

försurande och gödande utsläpp till luft

och vatten bör ingå. Förstärkningen av

miljöpolitiken måste komma till uttryck

genom att viktiga principer skrivs in i

fördragstexten. Besluten från FN:s

miljökonferens i Rio år 1992 innebär ett

åtagande att verka för en hållbar

utveckling. Principen måste komma till

uttryck i fördragstexten genom ett

tillägg till artikel 2 om hållbar

utveckling och medborgarnas rätt till en

god miljö som ett av EU:s mål. En

skatteväxling bör genomföras mellan

utsläpp av koldioxid och skatt på

arbete, en s.k. grön skatteväxling

(yrkandena 24).

Vänsterpartiet anför i motion

1995/96:U22 bl.a. att EU inte får hindra

medlemsländerna att ställa hårdare krav

i internationella miljösammanhang. När

det gäller skatteväxling,

miljödeklarationer av varor och

processer, miljöstandarder,

miljöforskning m.m. kan EU göra viktiga

insatser i Östeuropa och

Medelhavsregionen. Mellanstatliga avtal

om miniminivåer på energi- och

miljöskatter skall kunna ingås. Vad

gäller substitutionsprincipen är det

viktigt att få den fördragsfäst.

Principen skall gälla inte bara under

miljöområdet enligt artikel 130r utan

också enligt artikel 100a.4. Artikel 2

bör ändras så att ett uthålligt,

kretsloppsbaserat samhälle blir unionens

överordnade mål. Miljön skall anges som

grund för nationella särregler i artikel

36. Artikel 100a.4 skall förstärkas så

att den blir en verklig rätt att ha

nationellt hårdare krav. Den skall

omfatta rätten att skärpa kraven, inte

bara behålla de befintliga. Den skall

omfatta miljö, konsumentskydd, hälsa och

säkerhet. Den skall kunna användas

oavsett hur det berörda landet röstat i

den aktuella frågan i tidigare

omröstningar i rådet. Artikel 129 om

transeuropeiska nätverk måste ändras så

att trafiksektorn åläggs ett ansvar för

luftföroreningar, buller, markintrång

och säkerhet. Miljöorganisationerna

måste utnyttjas som remissorgan i

samtliga fall där miljö, hälsa och

säkerhet hotas (yrkandena 24, 32-34, 35

i berörd del samt 39 och 40).

Miljöpartiet anför i motion 1995/96:U29

att den s.k. vitbokens idéer om

skatteväxling måste påskyndas som del av

ett mellanstatligt samarbete (yrkande

34). Regeringen bör i EU driva krav på

att industri- och konkurrenspolitiken

skall förändras så att den främjar

miljövänlig produktion (yrkande 33). En

lägsta energi- och koldioxidskatt skall

införas obligatoriskt och på en nivå som

ligger i fas med vad EU-kommissionen

föreslagit (yrkande 35). Varje enskilt

medlemsland skall ha en oomtvistad rätt

att införa en mer stringent lagstiftning

för miljö-, hälso- och djurskydd än vad

unionen kräver (yrkande 27). EU:s

miljöpolitik måste stärkas så att de

harmoniseringsregler som finns

successivt skärps så att de når upp till

den högsta nivå av miljöskydd som råder

i någon av medlemsstaterna (yrkande 30).

I yrkande 36 framhålls att regeringen

vid regeringskonferensen bör driva krav

på upprättande av en EU-plan för hur

miljövänliga transportsystem, som inte

ger upphov till bl.a. drivhusgaser,

skall kunna byggas ut som ett

mellanstatligt samarbete.

I Kristdemokratiska samhällspartiets

motion 1995/96:U21 yrkas att Sverige

arbetar utifrån en klar miljöstrategi

för att skärpa EU:s miljöpolitik.

Enskilda medlemsländer skall ha

möjlighet att utöver fastställda

miniminivåer tillämpa hårdare

miljöregler. Miljöpolitiken skall

integreras inom den ekonomiska politiken

genom att EU ges möjlighet att fatta

beslut med kvalificerad majoritet om

ekonomiska styrmedel på miljöområdet.

Sverige bör arbeta för en stärkt

miljögaranti, skatteväxling för miljö

och jobb samt ett nytt energifördrag

(yrkandena 44-47).

Utskottets överväganden

EU:s regelsystem på miljöområdet är i

snabb utveckling. De allmänna principer

för miljöpolitiken som slagits fast i

Maastrichtfördraget överensstämmer i

huvudsak med principerna för svensk

miljöpolitik. Utskottet delar

regeringens uppfattning att ytterligare

åtgärder likväl bör vidtas för att

stärka såväl den gemensamma

miljöpolitiken som förpliktelsen att

väga in miljön i beslut inom alla

politikområden. Även de flesta

motionsyrkandena berör frågor som är

viktiga för det fortsatta

miljösamarbetet inom EU.

Jordbruksutskottet erinrar i sitt

yttrande (1995/96:JoU4y) om att

utskottet i flera andra sammanhang,

bl.a. i anslutning till regeringens

skrivelse 1994/95:167 om inriktning och

genomförande av det svenska miljöarbetet

i EU, har gjort uttalanden om det

europeiska samarbetet som ligger väl i

linje med motionerna (bet.

1994/95:JoU23). I några fall är

motionsyrkandena redan tillgodosedda

genom de överväganden som regeringen gör

i den nu aktuella skrivelsen. I övrigt

ansluter sig jordbruksutskottet till

synpunkterna i flera motioner om behovet

av ett fortsatt aktivt agerande från

Sveriges sida i bl.a. djurskydds- och

miljöfrågorna. Som närmare framgår av

detta och följande två avsnitt i

betänkandet (5.2.12-5.2.13) anser

jordbruksutskottet att insatser inom

olika politikområden inte nödvändigtvis

behöver knytas till

regeringskonferensen. I flera fall kan

det vara lämpligt att anlägga ett mer

långsiktigt perspektiv på det svenska

agerandet i avvaktan på t.ex. resultatet

av pågående nationella utredningar. I

andra fall förutsätter

jordbruksutskottet att frågorna tas upp

i det löpande samarbetet inom EU:s

institutioner och över huvud taget inom

ramen för det allmänna globala och

europeiska miljösamarbetet.

Jordbruksutskottet hänvisar vidare i

sitt yttrande till behandlingen av den

redan tidigare nämnda skrivelsen

1994/95:167 om inriktning och

genomförande av det svenska miljöarbetet

i EU (skr.1994/95:167, JoU23). I detta

sammanhang uttalades att huvuduppgiften

var att medverka till en långsiktigt

hållbar utveckling i Europa i linje med

slutsatserna från Riokonferensen.

Sverige skulle vara pådrivande i

omställningen av sådan produktion och

konsumtion som utgör ett hot mot miljön.

I första hand gällde det omställningen

inom tre för det ekonomiska livet

centrala områden, nämligen transporter,

energiförsörjning och livsmedelsområdet

i vid mening. I EU-arbetet skulle

Sverige förena insatserna för en bättre

miljö med åtgärder för att skapa nya

arbetstillfällen. Med hänsyn till

miljöfrågornas stora betydelse var det

naturligt att den fortsatta utvecklingen

av EU:s miljöpolitik diskuterades vid

regeringskonferensen år 1996. Regeringen

hade för avsikt att lyfta fram

miljöfrågorna i samband med översynen av

de grundläggande fördragstexterna.

Jordbruksutskottet uttalade i detta

sammanhang för sin del bl.a. att

regeringen borde verka för att principen

om en hållbar utveckling införs i

fördragstexten. Vidare ansåg

jordbruksutskottet att Sverige borde

verka för en gemensam miniminivå för

beskattning av koldioxidutsläpp och vara

aktivt i det arbete som pågår i EU i

fråga om skatteväxling. Enligt

skrivelsen ankom det på medlemsländerna

själva att ta initiativ på

skatteväxlingsområdet.

Det kan tilläggas att regeringens

skrivelse 1995/96:120 Vår miljö, med

redovisning av miljöarbetet under år

1995, också innehåller ett avsnitt om

utgångspunkterna för miljöarbetet i EU.

Skrivelsen behandlas i utskottets

betänkande 1995/96:JoU17.

Utrikesutskottet har beretts tillfälle

att yttra sig över skrivelsen

(1995/96:UU3y). Nedan redovisas

jordbruksutskottets synpunkter mer

detaljerat. Även andra utskotts

bedömningar i frågor med miljöanknytning

redovisas i förekommande fall.

Grundläggande principer om hållbar

utveckling m.m.

Jordbruksutskottet delar regeringens

allmänna bedömning att

Maastrichtfördraget innebar en

förstärkning av det europeiska

miljösamarbetet. Medborgarna i Europa

kräver en bättre miljö, och ett

gränsöverskridande samarbete är ett

oundgängligt medel för att uppnå detta

mål.

Jordbruksutskottet anför vidare

följande:

Ytterligare åtgärder måste vidtas i

syfte att stärka såväl den gemensamma

miljöpolitiken som förpliktelsen att

väga in miljön vid beslut inom andra

politikområden. I likhet med regeringen

anser utskottet det viktigt att de

principer för en hållbar utveckling som

man enades om vid Riokonferensen på ett

tydligare sätt återspeglas i

fördragstexten. Vidare finns det starka

skäl som talar för att tillgången till

en god miljö som en medborgerlig

rättighet markeras i någon av de

grundläggande artiklarna. Utskottet

utgår från att Sverige tar upp frågan om

ändring av fördragstexten utan att

riksdagen gör något uttalande härom i

enlighet med motionerna U19 yrkande 3,

U22 yrkande 33 och U25 yrkande 10. Mot

bakgrund av regeringens överväganden

förutsätter utskottet också att Sverige

arbetar utifrån en klar miljöstrategi

för att skärpa EU:s miljöpolitik i

enlighet med yrkande 44 i motion U21.

Utrikesutskottet delar

jordbruksutskottets bedömningar i dessa

frågor. Därmed betraktar utskottet

motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 3,

1995/96:U21 (kds) yrkande 44,

1995/96:U22 (v) yrkande 33 samt

1995/96:U25 (c) yrkande 10 som

besvarade.

Miljögarantin m.m.

Ett övergripande svenskt mål enligt

regeringens skrivelse är att Sverige

inte skall behöva sänka sin

miljöstandard samt att vi skall vara

drivande i EU:s miljöpolitik så att nya

miljöregler sätts på en så hög

skyddsnivå som möjligt. Miljöreglerna

bör i huvudsak vara minimibestämmelser

som ger länder möjlighet att gå före i

miljöpolitiken. Jordbruksutskottet

ansluter sig, i sitt yttrande till

utrikesutskottet, till denna bedömning

Vad särskilt beträffar den s.k.

miljögarantin enligt artikel 100a.4

understryker jordbruksutskottet att

artikeln är av grundläggande betydelse

när det gäller möjligheten för enskilda

medlemsländer att gå före i miljöarbetet

och införa eller bibehålla strängare

nationella regler.

Jordbruksutskottet anför följande:

Av EG-domstolens domar i hithörande mål

är det svårt att dra några säkra

slutsatser om hur långt ett medlemsland

kan gå när miljökraven kommer i konflikt

med t.ex. kraven på varors fria

rörlighet. Den nuvarande utformningen av

fördragstexten innebär otvivelaktigt att

medlemsländerna åläggs flera

begränsningar i detta avseende.

Utskottet delar den uppfattning som

framförs i flera motioner att artikeln

bör ses över med en klar inriktning mot

att miljöintresset får en starkare

ställning och att enskilda länders

möjligheter till nationella och mer

långtgående regler utökas. Också i detta

sammanhang anser sig utskottet kunna

utgå från att regeringen driver frågan i

enlighet med motionerna U21 yrkande 45,

U22 yrkande 35, U25 yrkande 11 och U29

yrkande 27. Motionerna bör kunna lämnas

utan vidare åtgärd med dessa uttalanden.

Utrikesutskottet noterar att

jordbruksutskottet gör samma bedömning

beträffande motion 1995/96:U29 yrkande

30.

Motion 1995/96:U22 yrkande 34 om

räckvidden av artikel 36 har nära

samband med artikel 100a.4 och bör

enligt jordbruksutskottet inte föranleda

något särskilt uttalande av riksdagen.

Jordbruksutskottet anför vidare

följande:

Det kan tilläggas att miljöskydd i

ordets vidare bemärkelse inte tillhör de

allmänna intressen som uppräknas i

artikel 36 och som utgör grund för

nationella särregler för handel m.m.

Däremot omfattas sådan miljölagstiftning

som berör skyddet av den mänskliga

hälsan, av djur och av växter. Utskottet

utgår från att artikel 36 inte kan

lämnas utanför diskussionerna när

artikel 100a blir föremål för

överväganden. Vid en eventuell

fördragsändring måste sådana

överväganden givetvis omfatta den

grundläggande frågan om hur avvägningen

mellan den inre marknadens funktioner

respektive miljöskyddsintresset skall

göras.

Utrikesutskottet har ingen annan mening

än den som redovisas av

jordbruksutskottet i dessa frågor.

Därmed betraktar utskottet motionerna

1995/96:U21 (kds) yrkande 45,

1995/96:U22 (v) yrkandena 34 och 35 (i

berörd del), 1995/96:U25 (c) yrkande 11

(i berörd del) samt 1995/96:U29 (mp)

yrkandena 27 och 30 som besvarade.

Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m.

Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande

(1995/96:SkU5y) om att det enligt

artikel 99 i Romfördraget krävs

enhällighet vid beslut om harmonisering

av omsättningsskatter, punktskatter och

andra indirekta skatter och avgifter. I

artikel 130r anges att gemenskapens

miljöpolitik skall bidra till att

bevara, skydda och förbättra miljön, att

skydda människors hälsa, att utnyttja

naturresurserna varsamt och rationellt

och att främja åtgärder på

internationell nivå för att lösa

regionala eller globala miljöproblem.

Beslut om vilka åtgärder som skall

vidtas för att nå miljömålen skall

enligt artikel 130s punkt 1 fattas med

kvalificerad majoritet. Enligt punkt 2 i

samma artikel krävs dock enhällighet för

beslut som rör bestämmelser av främst

skattekaraktär, åtgärder som avser

fysisk planering och åtgärder som

väsentligt påverkar en medlemsstats val

mellan olika energikällor och den

allmänna strukturen hos dess

energiförsörjning. Rådet får genom ett

enhälligt beslut definiera de frågor i

vilka beslut skall fattas med

kvalificerad majoritet.

Enligt artikel 130t skall de

skyddsåtgärder som antas för att nå

miljömålen inte hindra någon medlemsstat

från att behålla eller införa strängare

skyddsåtgärder om de är förenliga med

övriga bestämmelser i Romfördraget.

Sådana skyddsåtgärder skall anmälas till

kommissionen.

Vidare erinrar skatteutskottet i sitt

yttrande om att det inom EU under längre

tid pågått ett arbete som syftar till

att åstadkomma gemensamma bestämmelser

om uttag av energi- och koldioxidskatt.

I ett direktivförslag från 1992 (KOM

92/266) föreslog kommissionen en separat

energi- och koldioxidskatt som skulle

omfatta såväl mineraloljor som kol,

naturgas och elektrisk kraft. Det var en

obligatorisk skatt men dess införande

skulle bl.a. vara beroende av att andra

OECD-länder introducerade liknande

skatter. Enighet har emellertid inte

kunnat uppnås om detta förslag, och

andra alternativ har därför diskuterats

löpande under åren. I maj 1995 har

kommissionen presenterat ett reviderat

direktivförslag (KOM 95/172). Direktivet

skall alltjämt omfatta samtliga fossila

bränslen samt elektrisk kraft men

skatten skall vara frivillig. Vissa

möjligheter till skattelättnader för

energiintensiv industri ingår. Det

reviderade direktivförslaget har

diskuterats vid Ekofinmötet i oktober

1995 utan att man har lyckats ena sig om

riktlinjer för den rådsarbetsgrupp som

arbetat med frågan.

Det italienska ordförandeskapet har i

sina riktlinjer för vårens arbete

angivit att direktivet bör antas efter

det att Europaparlamentet lämnat sitt

yttrande. Vid finansministrarnas debatt

den 22 januari 1996 om ordförandeskapets

riktlinjer har finansminister Göran

Persson förespråkat en obligatorisk

koldioxid- och energibeskattning som

integreras med nuvarande gemensamma

regler för energibeskattning.

Mot ovan redovisade bakgrund delar

skatteutskottet motionärernas

inställning när det gäller behovet av

att få till stånd gemensamma regler om

en minimibeskattning på

energiskatteområdet för att på det

sättet minska användningen av fossila

bränslen och härigenom begränsa

koldioxidutsläppen. Det direktivförslag

som kommissionen lagt fram och som efter

vissa ytterligare revideringar nu

diskuteras innehåller inte några

minimiskattesatser utan de medlemsländer

som så önskar kan övergångsvis använda

sig av en nollskattesats. Det finns inte

heller några regler om att

minimiskattesatser skall införas i

framtiden. Det är med hänsyn härtill

nödvändigt att söka få till stånd

ändringar i direktivet innan ett beslut

fattas. Någon anledning till

tillkännagivanden till regeringen om

behovet av överenskommelser om

miniminivåer för energiskatterna

föreligger enligt skatteutskottets

mening inte, och skatteutskottet

avstyrker därför motionerna 1995/96:U22

(v) yrkande 24 och 1995/96:U29 (mp)

yrkande 35.

När det gäller frågan om en ändrad

beslutsordning för skatter på

miljöområdet är skatteutskottet inte i

nuvarande läge berett att tillstyrka en

sådan förändring. Som framgått lägger

medlemsländerna stor vikt vid

utformningen av regler som har betydelse

för den egna ekonomin och förbehåller

sig rätten att själva göra avvägningen

mellan miljöintresset och andra

intressen som risken för ökad

arbetslöshet, minskade statsinkomster

etc. Skatteutskottet anser inte att det

finns skäl att frångå denna ordning och

avstyrker därför motionerna 1995/96:U19

(fp) yrkande 2, 1995/96:U21 (kds)

yrkande 46 och 1995/96:U25 (c) yrkande

15. Det finns inte heller någon

anledning till ett tillkännagivande om

att nuvarande ordning bör bibehållas.

Skatteutskottet avstyrker därför även

bifall till motion 1995/96:U23 (m) i

denna del.

I skatteutskottets yttrande erinras

vidare om att skatteväxlingsutredningen

har i uppdrag att undersöka

förutsättningarna för en växling från

skatter på arbete till miljöskatter.

Bakgrunden är bl.a. den vitbok om

tillväxt, konkurrenskraft och

sysselsättning som utarbetats av

kommissionen och som Europeiska rådet

antagit i december 1993. Enligt

utredningens direktiv skall ett

betänkande avlämnas senast den 30 juni

1996. Skatteutskottet anför vidare

följande:

Enligt skatteutskottets mening är det

viktigt att möjligheterna att få till

stånd en sänkning av skatten på arbete

och en ökad miljörelatering inom

skattessystemet tas till vara såväl i

Sverige som internationellt. Det arbete

som bedrivs inom

Skatteväxlingsutredningen avser att

klarlägga förutsättningarna för en sådan

omställning och är även inriktat på att

reda ut förutsättningarna för att

genomföra en skatteväxling inom EU.

Enligt utskottets mening bör

Skatteväxlingsutredningens arbete med

dessa frågor avvaktas. Någon anledning

till tillkännagivanden till regeringen

om behovet av att driva

skatteväxlingsfrågan internationellt

finns det enligt utskottets mening inte.

Utskottet avstyrker därför motionerna.

Som även framkommit ovan ansåg

jordbruksutskottet i betänkande

1994/95:JoU23 att Sverige borde verka

för en gemensam miniminivå för

beskattning av koldioxidutsläpp och vara

aktivt i det arbete som pågår i EU i

fråga om skatteväxling. Enligt

jordbruksutskottets mening är frågan om

koldioxidutsläppen och andra

klimatpåverkande gaser av den största

betydelse både från europeisk och global

synpunkt. Jordbruksutskottet anför

följande härom i sitt nu aktuella

yttrande till utrikesutskottet:

Enligt beräkningar gjorda av Statens

naturvårdsverk har koldioxidutsläppen

ökat de senaste åren, och gjorda

prognoser tyder på svårigheter att

uppfylla det nationella målet att

stabilisera koldioxidutsläppen till år

2000. Utformningen av en global strategi

förbereds nu i regeringskansliet i

anslutning till Klimatdelegationens och

Naturvårdsverkets rapport Jordens klimat

förändras (SOU 1995:96). Utskottet anser

det angeläget att regeringen kraftfullt

driver denna fråga i både nationella och

internationella sammanhang. Av

skrivelsen framgår att regeringen

förutser att frågan om majoritetsbeslut

på områden där det nu krävs enhällighet

kan tas upp på regeringskonferensen.

Till dessa områden hör bl.a. skatter och

andra ekonomiska styrmedel. Utskottet

delar regeringens bedömning att fler

beslut bör kunna fattas med majoritet om

miljösamarbetet skall bli effektivt. Det

gäller inte minst på de områden som

aktualiseras i motionsyrkandena om olika

miljöpåverkande utsläpp. När det gäller

skatteväxling kan det enligt utskottets

mening vara lämpligt att avvakta

resultatet av det nationella

utredningsarbetet för att få en fastare

grund för eventuella konkreta förslag

inom gemenskapen. Utskottet är utöver

det anförda inte berett att föreslå

något uttalande från riksdagens sida med

anledning av motionerna U19 yrkandena 2

och 4, U21 yrkandena 46 och 47, U22

yrkande 24, U23 i motsvarande del, U25

yrkande 15 och U29 yrkandena 34 och 35.

Även näringsutskottet hänvisar i sitt

yttrande (1995/96:NU4y) till att det

redan av Romfördraget framgår att

gemenskapen skall främja en väl avvägd

utveckling av den ekonomiska

verksamheten samt till den förstärkning

av den europeiska miljöpolitiken som

kommer till uttryck i

Maastrichtfördraget. Mot denna bakgrund

och med åberopande av vad som sägs i

regeringens skrivelse om behovet av

ytterligare åtgärder för att väga in

miljön vid beslut inom andra

politikområden avstyrker

näringsutskottet motion 1995/96:U29 (mp)

i här berörd del.

Utrikesutskottet konstaterar att

fackutskottens synpunkter i dessa frågor

helt och hållet sammanfaller.

Utrikesutskottet noterar särskilt

jordbruksutskottets uppfattning att

insatser inom här aktuella

politikområden inte nödvändigtvis

behöver knytas till

regeringskonferensen. I flera fall kan

det vara lämpligt att i stället driva

frågorna inom ramen för det löpande EU-

samarbetet och inom det övergripande

globala miljöarbetet. Utrikesutskottet

delar denna bedömning. Med det anförda

betraktar utrikesutskottet därmed

motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkandena 2

och 4 i berörd del, 1995/96:U21 (kds)

yrkandena 46 och 47 i berörd del,

1995/96:U22 (v) yrkande 24, 1995/96:U23

(m) i berörd del, 1995/96:U25 (c)

yrkande 15 samt 1995/96:U29 (mp)

yrkandena 33, 34 och 35 som besvarade.

Kemikaliekontroll

Liksom koldioxidutsläppen är frågorna om

kemikaliekontroll exempel på angelägna

miljöfrågor som, enligt vad

jordbruksutskottet anför i sitt

yttrande, med fördel kan drivas även i

andra sammanhang än vid

regeringskonferensen.

Jordbruksutskottet anför följande:

Enligt tidigare riksdagsbeslut är

kemikaliekontrollen ett prioriterat

område i miljösamarbetet inom EU. Som

framgår av skrivelse 1995/96:120 (s. 45)

driver Sverige ett aktivt

kemikaliearbete inom EU. I enlighet med

anslutningsfördraget arbetar

kommissionen med att se över sin

kemikalielagstiftning så att den höjs

till den svenska nivån för hälso- och

miljöskydd. EU skall före år 1999 ha

genomfört förändringar som motsvarar de

svenska undantagen. Sverige driver nu

aktivt på arbetet i EU:s ministerråd och

i kommissionen. En särskild utredning

inom Miljödepartementet arbetar med

frågor angående de svenska undantagen i

fråga om vissa kemikalier. Av den nu

aktuella skrivelsen framgår att

regeringen ämnar verka för att den i

Sverige gällande substitutionsprincipen

blir accepterad som norm i gemenskapen.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna U22 yrkande 32 och U25

yrkande 14, i den mån motionerna ej

blivit tillgodosedda.

Utrikesutskottet noterar de bedömningar

som görs av jordbruksutskottet och

betraktar därmed motionerna 1995/96:U22

(v) yrkande 32 samt 1995/96:U25 (c)

yrkande 14 besvarade.

Trafiksektorn m.m.

Trafikutskottet redovisar i sitt

yttrande till utrikesutskottet

(1995/96:TU2y) det aktuella arbetet inom

EU på området för transeuropeiska

nätverk (TEN). I yttrandet erinras också

om den uttalade svenska avsikten att

höja ambitionsnivån i EU:s miljöpolitik.

I Kommunikationsdepartementets del av

fjolårets budgetproposition framhölls

att medlemskapet i EU ger Sverige ökade

möjligheter att påverka unionens

miljöpolitik. Huvudinriktningen skulle

enligt regeringen vara att medverka i

utvecklingen av ett utvecklat

kostnadsansvar för de olika

transportslagen och att söka påverka

unionen att skärpa avgaskrav för såväl

personbilar som lastbilar. Det bör

vidare nämnas - anför trafikutskottet -

att Kommunikationskommittén (dir.

1994:140) bl.a. har att ge förslag till

hur Sverige inom ramen för EU-arbetet

kan bidra till att utforma en gemensam

transportpolitik (CTP) och inom arbetet

med trans-europeiska nätverk verka för

genomförandet av ett europeiskt

miljöanpassat transportsystem.

EU:s gemensamma transportpolitik

behandlas i ett sommaren 1995 av

kommissionen framlagt dokument med

rubriken Agenda för den gemensamma

transportpolitiken 1995-2000: Ett

handlingsprogram för en hållbar

rörelsefrihet i Europa. I dokumentets

miljöavsnitt framhålls bl.a. att

transportpolitiken måste innebära en

avvägning mellan de växande kraven på

rörelsefrihet och den markant ökade

inverkan på miljön av en fortsatt

utbyggnad av konventionell infrastruktur

och ökande transportverksamhet.

Trafikutskottet påminner även om att

kommissionen i en nyligen publicerad

s.k. grönbok redovisat en omfattande

studie om möjligheterna att förbättra

kollektivtrafiken i Europa.

Kollektivresandet måste enligt

kommissionen ges ökad prioritet för att

bilismens negativa konsekvenser för vår

livskvalitet och miljö skall kunna

undvikas. Kommissionen bereder

medlemsstaterna liksom rådet,

Europaparlamentet och andra EU-organ och

alla berörda intressenter tillfälle att

tillställa kommissionen sina synpunkter

på grönboken senast den 31 juli 1996.

Rådet har i en s.k. gemensam ståndpunkt

avseende riktlinjerna för det trans

europeiska transportnätet framhållit att

medlemsstaterna vid genomförande av

projekt av gemensamt intresse måste ta

hänsyn till miljöskyddet genom studier

av projektens inverkan på miljön i

enlighet med ett rådsdirektiv om

utvärdering av vissa offentliga och

privata projekts inverkan på miljön och

genom tillämpning av ett rådsdirektiv om

bevarande av livsmiljöer samt vilda djur

och växter.

Det anförda ger enligt trafikutskottets

mening vid handen att arbetet inom såväl

regeringen som EU har en inriktning i

fråga om transporternas miljöpåverkan

som synes stå i god överensstämmelse med

motionärernas önskemål. Trafikutskottet

finner det angeläget att regeringen vid

regeringskonferensen och eljest inom EU-

arbetet med kraft driver sina

ståndpunkter i miljöfrågorna och

tillvaratar de möjligheter härtill som

skapas genom ställningstaganden av EU:s

egna institutioner. Trafikutskottet

förutsätter att så sker och att syftet

med motionsyrkandena, i de delar de

avser transporternas miljöpåverkan,

härigenom kan tillgodoses.

Vad gäller den del av motion

1995/96:U25 (c) som innehåller krav på

att Sverige skall verka för att EU

prioriterar en utbyggnad av den

elektroniska infrastrukturen i Europa

hänvisar trafikutskottet till vad som i

yttrandet anförs om EU-arbetet med

transeuropeiska telenät. Inriktningen av

detta arbete synes utskottet väl ägnad

att tillgodose motionärernas krav.

Sammanfattningsvis anser

trafikutskottet - från de synpunkter

trafikutskottet har att företräda - att

de i trafikutskottets yttrande

behandlade motionsyrkandena inte

påkallar någon åtgärd från riksdagens

sida och att de därför kan avslås.

Jordbruksutskottet framhåller i sitt

yttrande till utrikesutskottet att

arbetet med trafikens miljöanpassning

måste drivas vidare på ett kraftfullt

sätt. Huvudinriktningen för Sveriges

arbete med trafik- och miljöfrågorna i

EU är att medverka till utvecklingen av

ett mer miljöanpassat transportsystem i

Europa. I sak innebär det bl.a. skärpta

miljökrav på fordon och bränslen, att

inve-steringar i infrastrukturen bidrar

till ett miljöanpassat transportsystem

och samordnas med övriga planer för

markanvändning och att

miljökonsekvensbeskrivningar utvecklas.

Jordbruksutskottet instämmer med det

allmänna syftet i här aktuella

motionsönskemål och förutsätter att

arbetet med trafikens miljöanpassning

drivs fortsatt aktivt inom ramen för det

allmänna miljösamarbetet inom EU.

Utrikesutskottet har ingen annan mening

än fackutskotten i denna fråga varför

utskottet anser motionerna 1995/96:U22

(v) yrkande 39, 1995/96:U25 (c) yrkande

12 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 36

besvarade med vad som ovan anförts.

Den närmare innebörden av yrkande 40 i

motion 1995/96:U22 (v) om

miljöorganisationernas funktion som

remissorgan framstår som oklar för

jordbruksutskottet som behandlar

yrkandet i sitt yttrande. Följande

anförs:

Om yrkandet syftar på förslag som

framläggs inom EU:s institutioner

förefaller det naturligt att

miljöorganisationerna i samtliga

medlemsländer enligt motionen skulle

fungera som remissorgan när förslag

framläggs som berör miljö, hälsa och

säkerhet. Utskottet ifrågasätter för sin

del om detta är en realistisk

procedurordning. I Sverige arbetar för

närvarande Miljöbalksutredningen med

frågor angående miljöorganisationernas

rättsliga ställning i miljöarbetet.

Innan frågan reglerats slutgiltigt på

nationell nivå kan Sverige knappast föra

fram långtgående krav om dessa

organisationers ställning i

Europasamarbetet.

Jordbruksutskottet avstyrker således

yrkande 40 i motion 1995/96:U22 (v).

När det gäller den grundläggande rätten

att ta del av miljöinformation anser

jordbruksutskottet att följande

uppgifter kan vara av intresse:

Allmänhetens rätt till miljöinformation

finns reglerad inom EU i ett antal av

gemenskapens rättsakter rörande skydd av

skilda miljösektorer. Rådet antog år

1990 ett direktiv i detta ämne (EEG

90/313). Direktivet grundas på artikel

130 s och innehåller bl.a. en artikel

som tillförsäkrar fri tillgång till och

spridande av sådan miljöinformation som

innehas av offentliga myndigheter.

Direktivet förpliktar medlemsstaterna

att dels tillförsäkra individen fri

tillgång till miljöinformation, dels att

vidta nödvändiga åtgärder för att förse

allmänheten med allmän information om

miljötillståndet genom återkommande

publikation av rapporter.

Utrikesutskottet anser att syftet med

här aktuellt yrkande tillgodosetts med

jordbruksutskottets uttalanden. Därmed

betraktar utskottet motion 1995/96:U22

(v) yrkande 40 som besvarat.

5.2.12 Den gemensamma jordbrukspolitiken

(CAP)

Motionerna

I ett avsnitt om den gemensamma

jordbrukspolitiken i motion 1995/96:U25

anför Centerpartiet bl.a. att Sverige

bör verka för att CAP ges utrymme vid

regeringskonferensen och att arbetet med

riktlinjerna för en fortsatt CAP-reform

nu inleds. En reformering bör utgå från

att marknadsregleringarna successivt

avvecklas. I stället skall ersättning

utgå för bl.a. de miljöinsatser som

jordbrukarna utför genom sin produktion.

Liksom för spannmål och kött bör

gränsskyddet sänkas på alla produkter.

Exportstödet bör på sikt trappas ned mer

än vad dagens GATT-avtal kräver och

kopplas till de handelsliberaliseringar

som bör bli resultatet av kommande

förhandlingar inom VHO. En övergång

skall ske från prisstöd till ett

direktstöd som bör vara så enhetligt som

möjligt. Den gemensamma

jordbrukspolitiken bör också stimulera

produktion av bioråvaror till industrin

och biomassa för energiproduktion. Målet

med en ny jordbrukspolitik skall vara en

ökad marknadskontakt, att använda

jordbruket i miljöarbetet samt att ge

jordbrukaren ökad frihet och ökat

ansvar. Sverige bör vid

regeringskonferensen verka för

fördragsändringar som inleder den

fortsatta reformeringen av CAP och för

en resolution där riktlinjerna för en

reformering läggs fast. Däremot får

östutvidgningen inte villkoras med att

en omfattande jordbruksreform först

genomförs (yrkande 16).

Enligt Vänsterpartiets motion

1995/96:U22 (v) måste miljöhänsynen få

en överordnad roll i EU:s

jordbrukspolitik. Därför måste de

relevanta artiklarna (38 och följande)

få en tydligare miljöprofil (yrkande

38).

Även i Moderata samlingspartiets motion

1995/96:U23 (m) berörs

jordbrukspolitiken, men endast som

exempel på viktiga arbetsuppgifter som

ligger utanför regeringskonferensen. Den

gemensamma jordbrukspolitiken behöver i

ökad grad marknadsanpassas, vilket

kräver avreglering och neddragning av

subventioner.

Miljöpartiet yrkar i motion 1995/96:U29

att den gemensamma jordbrukspolitikens

subventions- och bidragsmönster

förändras kraftigt innan EU utvidgas.

Regeringen bör verka för att

jordbrukspolitiken förändras radikalt så

att utvecklingen styrs mot ett

ekologiskt hållbart jordbruk (yrkandena

14 och 31).

Utskottets överväganden

Jordbruksutskottet konstaterar i sitt

yttrande till utrikesutskottet att den

gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) är

ett av de ämnen som inte direkt kommer

att diskuteras vid regeringskonferensen

men som ändå är centrala för EU-

samarbetets fortsatta utveckling.

Jordbruksutskottet anför vidare bl.a.

följande:

I Sverige finns en betydande politisk

enighet om att CAP måste reformeras.

Frågan berördes bl.a. i regeringens

skrivelse 1994/95:167 om inriktning och

genomförande av det svenska miljöarbetet

i EU (1994/95:JoU23). Enligt skrivelsen,

som i denna del godtogs av de flesta

partierna i riksdagen, borde Sverige

aktivt driva en revidering av CAP i

syfte att miljöanpassa jordbruket och

främja en omställning mot ett ekologiskt

hållbart jordbruk inom unionen. En

utgångspunkt för revideringen bör vara

att subventionerna till det

konventionella jordbruket minskas

kraftigt. Arbetet med en reformering av

CAP bereds för närvarande på nationell

nivå. En parlamentarisk kommitté har

inrättats med uppgift att utarbeta en

svensk strategi för denna reformering

(dir. 1995:109). En analys skall göras

av den hittills förda jordbrukspolitiken

och vilka konsekvenser en utvidgning mot

Central- och Östeuropa skulle få för

CAP. Uppdraget skall slutföras till den

30 juni 1997. En särskild utredare har

dessutom tillkallats för att i ett mer

kortsiktigt perspektiv analysera frågor

om en revidering av CAP. I avvaktan på

resultatet av dessa utredningar anser

utskottet inte att riksdagen nu i detalj

vare sig kan eller bör ange hur en sådan

reform bör utformas.

Jordbruksutskottet delar dock - som

också framgått ovan - den allmänna

uppfattning som framförs i flera

motioner att den gemensamma

jordbrukspolitiken inom EU bör

reformeras grundligt i flera avseenden.

Följande anförs:

I det arbetet bör tyngdpunkten läggas på

bl.a. ökad hänsyn till miljön och kraven

på ett långsiktigt och ekologiskt

hållbart jordbruk. Subventions- och

bidragssystemet bör omprövas.

Jordbrukets resurser och möjligheter att

producera bioråvaror och tillhandahålla

tjänster eller produktionsmetoder som

gynnar miljövårdens och naturvårdens

intressen måste beaktas. I per-

spektivet av en utvidgning av unionen

med flera nya länder i t.ex. Central-

och Östeuropa framstår en radikal reform

av jordbrukspolitiken som nödvändig.

Enligt utskottets mening bör dock inte

utvidgningen göras villkorad av en sådan

reform. Härvidlag instämmer utskottet i

vad som anförs i motion U25 yrkande 16.

När det gäller kraven på

fördragsändringar som innebär att den

gemensamma jordbrukspolitiken tillförs

ett uttryckligt miljömål erinrar

jordbruksutskottet om att det genom

Maastrichtfördraget slagits fast att

miljöskyddskraven skall integreras i

utformningen och genomförandet av

gemenskapens politik på övriga områden

(artikel 130 r 2). Jordbruksutskottet

anför följande:

Principen innebär i själva verket att

miljöskyddskraven skall beaktas på alla

stadier i planeringen, förberedandet och

genomförandet av gemenskapens åtgärder

inom andra områden. Utskottet vill

vidare särskilt peka på att regeringen,

enligt vad som framgår av skrivelsen,

vid regeringskonferensen ämnar föreslå

att ett miljömål för den gemensamma

jordbrukspolitiken införs i

Romfördragets artikel 39. Härigenom

tillgodoses i första hand motionerna U23

i motsvarande del och U25 yrkande 16

delvis. Enligt utskottets mening är även

motionerna U22 yrkande 38, U23 i

motsvarande del, U25 yrkande 16 i

återstående del samt U29 yrkandena 14

och 31 i huvudsak tillgodosedda med vad

utskottet här anfört.

Utrikesutskottet noterar, liksom

jordbruksutskottet, att den gemensamma

jordbrukspolitiken inte kommer att bli

föremål för förhandlingar under

regeringskonferensen. Som utskottet

också konstaterat tidigare i betänkandet

(avsnitt 5.2.2 EU:s utvidgning och

externa relationer i övrigt) kan

reformeringen av jordbrukspolitiken ske

utan ändringar i EU:s grundfördrag. Mot

bakgrund härav anser utskottet att de av

motionärerna eftersträvade syftena ej

skulle kunna uppnås med de begärda

tillkännagivandena. Utskottet noterar

jordbruksutskottets bedömningar och

betraktar motionerna 1995/96:U22 (v)

yrkande 38, 1995/96:U23 (m) i berörd

del, 1995/96:U25 (c) yrkande 16 samt

1995/96:U29 (mp) yrkandena 14 och 31 som

besvarade med vad som ovan anförts.

5.2.13 Djurskyddsfrågor

Motionerna

Enligt Centerpartiets motion 1995/96:U25

(c) yrkande 9 bör Sverige aktivt verka

för att djurskyddslagstiftningen skärps.

De minimikrav som finns i dag bör göras

om till bindande regler. I artikel 39 om

målen för den gemensamma

jordbrukspolitiken bör tillföras ett

stycke om nödvändigheten av att

tillförsäkra en god omsorg om

jordbrukets produktionsdjur. Ett

särskilt avsnitt om djurskydd bör

införas i fördraget som innebär att

politiken på jordbruks-, transport- och

forskningsområdet skall ta full hänsyn

till kraven på gott djurskydd. Detsamma

gäller politiken för att förverkliga den

inre marknaden. Det är oacceptabelt att

subventionera långa transporter av

levande djur före slakt. För hanteringen

av levande djur skall särskilda regler

gälla jämfört med andra regelområden som

avser varor och produkter. Beslut inom

djurskyddsområdet skall fattas med

kvalificerad majoritet med parlamentets

bestämmande. Varje land skall ha rätt

att bibehålla eller införa strängare

regler för djurskydd.

I anslutning till regeringens

bedömningar angående konsumentfrågorna

anför Moderata samlingspartiet i motion

1995/96:U23 att djurskyddet inte primärt

är en konsumentfråga. Till en del är

reglerna om djurskydd redan täckta inom

ramen för EU:s regler för den gemensamma

jordbrukspolitiken och den inre

marknaden. De grundläggande

djurskyddsreglerna bör vara lika inom

hela EU. Enligt motionen bör därför

införlivas en klar hänvisning till

grundläggande bra djurskydd i fördraget.

Vänsterpartiet anför i motion

1995/96:U22 att en speciell artikel för

djurskydd, som klargör att levande djur

inte är varor, bör skrivas in i

fördraget. Artikeln skall ha sin

utgångspunkt i att djur är kännande

varelser som inte skall behandlas på ett

plågsamt sätt. Alla djurskyddsregler,

även transportbestämmelser, skall vara

minimiregler som tillåter ett land att

ställa hårdare krav. Beslut om

minimiregler för djurskydd skall tas med