Bet. 1995/96:UU14

Utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU14

Förnyad förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1995/96

UU14

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens

(Utrikesdepartementets) proposition

1995/96:126 innehållande ett förslag om

att Sverige skall avge en förklaring

enligt artikel 46 i den europeiska

konventionen angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna. Enligt

förslaget skall förklaringen avges utan

krav på ömsesidighet och utan

begränsning i tiden. Inga motioner har

väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker propositionens

förslag.

Propositionen

I proposition 1995/96:126 föreslår

regeringen (Utrikesdepartementet) att

riksdagen godkänner att Sverige utan

villkor avger sådan förklaring som avses

i artikel 46 i den europeiska

konventionen angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna.

Utskottet

Sammanfattning av propositionen

Inledning

Enligt artikel 46 i den europeiska

konventionen angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna (Europa

konventionen) kan konventionsstaterna

avge förklaring att Europadomstolens

jurisdiktion i frågor om tolkning och

tillämpning av konventionen är tvingande

för staten.

Det svenska erkännandet av domstolens

behörighet har förnyats i femårsperioder

varvid det första började gälla den 13

maj 1966. Den senast avgivna

förklaringen om erkännande löper ut i

maj 1996.

I regeringens proposition om

inkorporering av Europakonventionen och

andra fri- och rättighetsfrågor (prop.

1993/94:117) föreslog regeringen med

utgångspunkt i Fri- och

rättighetskommitténs delbetänkande

Inkorporering av Europakonventionen att

Sverige, utan begränsning i tiden och

utan förbehåll om ömsesidighet, bör

erkänna Europadomstolens jurisdiktion

när det nu gällande tidsbegränsade

erkännandet av domstolens jurisdiktion

löper ut. Fri- och rättighetskommitténs

betänkande har remissbehandlats.

Europakonventionen och dess

tilläggsprotokoll

Europakonventionen ratificerades av

Sverige den 4 februari 1952. Senare har

Sverige också ratificerat elva

tilläggsprotokoll till konventionen. De

två sista protokollen, vilka behandlar

omröstningsreglerna i Europarådets

ministerkommitté respektive en

reformering av övervakningssystemet

enligt konventionen, har ännu inte trätt

i kraft.

Samtliga stater som ratificerat

konventionen har numera avgett

förklaringar enligt artikel 46. Också

rätten för enskilda enligt artikel 25

att anföra klagomål till kommissionen

har erkänts av samtliga

konventionsanslutna stater.

Konventionen och protokollen nr 1-8

till denna har införlivats med svensk

rätt genom lagen (1994:1219) om den

europeiska konventionen angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna. Lagen trädde i

kraft den 1 januari 1995. Också

protokoll nr 9 har med verkan från den 1

augusti 1995 införlivats med svensk

rätt.

Domstolens verksamhet m.m.

Domstolen hade vid utgången av år 1995

avgjort 527 mål. Av de mål som domstolen

avgjort rör 31 Sverige (en kortfattad

beskrivning av målen finns i bilaga till

propositionen). I 21 av dessa mål har

fastställts att Sverige har brutit mot

konventionen. Tio av de fällande domarna

rör avsaknaden av möjlighet till

domstolsprövning av förvaltningsbeslut,

i ett fall kombinerat med ägande

rättskränkning. Fyra mål rör frågor i

anslutning till omhändertagande av barn

enligt lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga. Några mål

rör kravet på opartisk domstolsprövning

och rätten till muntlig förhandling

inför domstol. De övriga fällande

domarna rör andra rättsområden.

För närvarande är endast ett mål mot

Sverige anhängigt i domstolen. Detta rör

frågan huruvida fackliga stridsåtgärder,

vidtagna mot en oorganiserad

arbetsgivare för att förmå denne att

träffa kollektivavtal, kan anses utgöra

en kränkning av arbetsgivarens rätt till

skydd för sin negativa föreningsfrihet

och om staten, genom att i lagstiftning

eller på annat vis ha underlåtit att

skydda arbetsgivaren mot

stridsåtgärderna, kan ådra sig ansvar

för konventionsbrott.

År 1995 registrerades 165 klagomål mot

Sverige hos kommissionen. Flertalet av

de klagomål som har riktats mot Sverige

har dock prövats av kommissionen utan

att något brott mot konventionen

konstaterats.

Genom den tolkning som domstolen har

givit vissa av konventionens

bestämmelser har det visat sig att

svensk rätt och svensk rättstillämpning

inte i alla delar stått i

överensstämmelse med Sveriges åtaganden

enligt konventionen. Domstolens

avgöranden har därför lett till

lagstiftningsåtgärder på olika områden.

Som exempel kan nämnas att ett

expropriationstillstånd numera förfaller

om saken inte fullföljts genom ansökan

om stämning inom ett år från det

tillståndet beviljades. Det har också

skett ändringar i häktnings- och

anhållandereglerna innebärande att

domstolar måste hålla

häkningsförhandling inom 96 timmar efter

det att den misstänkte berövats

friheten. Vidare har den tidigare

avsaknaden av möjlighet till

rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut, som ansetts röra den

enskildes civila rättigheter, lett till

att ett nytt prövningsförfarande

(rättsprövning) införts.

Den rättspraxis som utvecklas av

domstolen får allt större betydelse för

konventionsstaternas interna

lagstiftning. I Sverige kan - särskilt i

Högsta domstolens praxis - iakttas att

konventionsorganens avgöranden i ökad

utsträckning tas i beaktande vid

tolkningen av svenska rättsregler. I

lagstiftningsarbetet är det numera inte

ovanligt att utförliga resonemang förs

om konventionsförenligheten av sådana

lagförslag som berör den enskildes

konventionskyddade rättigheter.

Regeringens överväganden och förslag

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner att regeringen avger

förklaring enligt artikel 46 i

Europakonventionen att Sverige utan

villkor erkänner Europadomstolens

jurisdiktion i fråga om tvister om

tolkningen och tillämpningen av

Europakonventionen.

I propositionen anförs att Sverige nu

under snart 30 år har varit underkastat

Europadomstolens jurisdiktion. Samtliga

övriga konventionsanslutna stater har

numera också godtagit Europadomstolens

jurisdiktion.

Erkännande av domstolens jurisdiktion

enligt artikel 46 och av den enskilda

klagorätten, enligt artikel 25, har för

de stater som på senare år blivit

medlemmar av Europarådet kommit att bli

en förutsättning för medlemskap. I

regeringens proposition om inkorporering

av Europakonventionen och andra fri- och

rättighetsfrågor föreslog regeringen att

Sverige utan begränsning i tiden och

utan förbehåll om ömsesidighet bör

erkänna Europadomstolens jurisdiktion

när det nu gällande tidsbegränsade

erkännandet av domstolens jurisdiktion

löper ut. Genom att godkänna protokoll

nr 11 till konventionen har riksdagen

också godtagit att Sverige utan

tidsbegränsning eller andra villkor

underkastar sig den nya Europadomstolens

jurisdiktion såvitt gäller tolkningen

och tillämpningen av Europakonventionen.

Erkännandet behöver enligt regeringens

bedömning inte längre förknippas med

ömsesidighetsvillkor. Det skall avse

domstolens behörighet enligt såväl

konventionen som det första, det fjärde

och det sjunde tilläggsprotokollet.

Utskottets överväganden

Det är ett viktigt led i svensk

utrikespolitik att verka för respekten

för de grundläggande mänskliga fri- och

rättigheterna och för ett starkt skydd

för dessa. Sverige verkar också starkt

pådrivande vad gäller normernas

efterlevnad, vilket även bl.a.

framhållits i betänkande 1994/95:UU12

Reformering av övervakningssystemet

enligt Europakonventionen. Utskottet

konstaterar att samtliga länder som nu

tillträtt konventionen har erkänt

domstolens jurisdiktion samt att

utfästelse om erkännande av domstolens

jurisdiktion och av enskilds klagorätt

har varit en förutsättning för

medlemskap i Europarådet för de länder

som under senare tid blivit medlemmar.

Utskottet delar regeringens bedömning

att förklaringen ej bör villkoras med

krav på ömsesidighet. Utskottet finner

inte heller skäl att erinra mot

förslaget att godkännandet skall avges

utan tidsbegränsning. I detta sammanhang

konstaterar dessutom utskottet att

riksdagen genom att godkänna det elfte

protokollet till den europeiska

konventionen om skydd av mänskliga

rättigheter (se ovan nämnda betänkande)

villkorslöst, utan begränsning i tid

eller på annat sätt, godtar den nya

domstolens jurisdiktion. Elfte

protokollet innebär en reformering av de

nuvarande övervakningsorganen på så sätt

att den existerande kommissionen och

domstolen kommer att ersättas av en ny

permanent domstol. Kravet på förklaring

för godkännande av domstolens

jurisdiktion har tagits bort.

Med hänvisning till vad som ovan anförts

tillstyrker utskottet att riksdagen

godtar den i proposition 1995/96:126

föreslagna förklaringen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande förklaring enligt

artikel 46 i Europakonventionen

att riksdagen godkänner att Sverige

utan villkor avger sådan förklaring

som avses i artikel 46 i den

europeiska konventionen angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna.

Stockholm den 20 februari 1996

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola

Furubjelke (s), Axel Andersson (s),

Göran Lennmarker (m), Inga-Britt

Johansson (s), Nils T Svensson (s),

Inger Koch (m), Helena Nilsson (c),

Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m),

Karl-Göran Biörsmark (fp), Lena Klevenås

(s), Eva Zetterberg (v), Urban Ahlin

(s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke

Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds) och

Carina Hägg (s).

Gotab, Stockholm 1996