Bet. 1995/96:UU18

Utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU18

Jämställdhet som ett nytt mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1995/96

UU18

Sammanfattning

I föreliggande betänkande tillstyrker

utskottet förslaget i proposition

1995/96:153 att jämställdhet mellan

kvinnor och män skall vara ett mål för

Sveriges internationella

utvecklingssamarbete. Samtliga med

anledning av propositionen väckta

motioner besvaras eller avstyrks.

Propositionen

I proposition 1995/96:153 föreslår

regeringen att riksdagen godkänner att

jämställdhet mellan kvinnor och män

skall vara ett mål för Sveriges

internationella utvecklingssamarbete.

Motionerna

1995/96:U34 av Göran Lennmarker m.fl.

(m) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens proposition om

jämställdhetsmål i biståndspolitiken i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1995/96:U35 av Karl-Göran Biörsmark

m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar bifalla

propositionens förslag om att göra

jämställdhet till ett nytt mål för

Sveriges internationella

utvecklingssamarbete,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utredning med

uppgift att göra en förnyad prövning av

de biståndspolitiska målen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts avseende det s.k.

oberoendemålet,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts avseende biståndets

demokratimål.

1995/96:U36 av Bodil Francke Ohlsson

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det övergripande

biståndsmålet omformuleras, så att

kampen mot fattigdomen och begreppet

hållbar utveckling ingår i

målformuleringen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en regelbunden

jämställdhetsrevision granskar

biståndsresultatet ur könssynpunkt,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i denna revision också

ingår representanter från KIB och från

NGO:er med erfarenhet av fältarbete inom

biståndet.

1995/96:U37 av Margareta Andersson m.fl.

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om genomförandet av det sjätte

biståndsmålet,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om återkommande revision och

uppföljning av biståndsmålen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fler projekt med syfte att

förbättra kvinnornas situation i

mottagarländerna.

1995/96:U38 av Eva Zetterberg m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om begreppet "resurstillväxt"

som ett begrepp vidare än "ekonomisk

tillväxt",

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen tillkänna vad i motionen

anförts om att jämställdhetsmålet sätts

som det första prioriterade delmålet

efter det övergripande målet,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Utrikesdepartementets

formulering av en övergripande politik

för jämställdhetsmålet skall ske i öppen

debatt,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall arbeta för

att få ett större kvinnligt inflytande

inom de multinationella biståndsorganen,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för

att strukturanpassningsprogrammen

utformas så att jämställdheten mellan

kvinnor och män främjas,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om formerna för

kompetensutveckling och utvärdering av

jämställdhetsmålet,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om KIB.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ärendet och dess beredning

I budgetpropositionen 1994/95

presenterade regeringen sin avsikt att

göra en översyn av de biståndspolitiska

målformuleringarna i syfte att tydligare

lyfta fram jämställdhetsfrågorna i

biståndspolitiken.

Den 9 mars 1995 beslutade regeringen om

direktiv till en särskild utredare (dir.

1995:32). Utredningen (UD 1995:03) fick

i uppdrag att se över biståndsmålen i

syfte att i utvecklingssamarbetet främja

ökad jämställdhet mellan kvinnor och

män. Barbro Westerholm, riksdagsledamot

(fp), förordnades till utredare.

Utredningen lämnade sitt betänkande (SOU

1995:116) den 31 oktober 1995.

Biståndsmålens framväxt

Målen för Sveriges utvecklingssamarbete

har växt fram under bred politisk

enighet. I regeringens budgetproposition

1962:100 angavs att målet för

biståndsgivningen är att höja de fattiga

folkens levnadsnivå .

Sedan den biståndspolitiska utredningen

överlämnat sitt betänkande (SOU 1977:13)

antog riksdagen år 1978 i bred enighet

en liknande formulering för det

överordnade målet (prop. 1977/78:135,

bet. 1978/79:UU1, rskr. 1978/79:9).

Målet preciserades så att biståndet

skall bidra till

- resurstillväxt,

- ekonomisk och social utjämning,

- ekonomisk och politisk självständighet

samt

- demokratisk samhällsutveckling i

mottagarländerna.

Ett femte biståndsmål om framsynt

hushållning med naturresurser och omsorg

om miljön antogs av riksdagen år 1988.

Under biståndsmålens framväxt har

riksdagen anslutit sig till regeringens

syn att biståndsmålen bör ses som en

helhet och att det inte finns någon

inbördes rangordning mellan

biståndsmålen.

Jämställdhet och utveckling

En växande insikt om jämställdhetens

betydelse

Vid alla de stora konferenser som FN

arrangerat under 90-talet har

jämställdhet varit ett återkommande

tema.

Insikten om jämställdhetsfrågornas

betydelse för att uppnå en långsiktigt

hållbar samhällsutveckling har gradvis

fördjupats. Den öppnar nu nya vägar för

att erkänna kvinnors och mäns lika värde

och rättigheter, vilket redan för femtio

år sedan skrevs in som en av

grundprinciperna i FN-stadgan.

Kvinnorna utgör hälften av jordens

befolkning, men deras möjligheter att

påverka, delta i och dra fördel av

utvecklingen är i de flesta länder små.

Detta tar sig bl.a. uttryck i betydande

obalans mellan kvinnors och mäns

arbetsbörda och mellan deras tillgång

till resurser och makt.

U-landskvinnornas bristande politiska

och ekonomiska makt är såväl en

orättvisa som ett avgörande

utvecklingsproblem.

Hur skall jämställdhetsarbetet utformas?

Kvinnors och mäns olika roller bestäms

av sociala, kulturella, rättsliga,

ekonomiska och politiska förhållanden i

samhället. Formella och informella

strukturer i samhället konserverar eller

förstärker i varierande grad kvinnors

underordning och mäns överordning.

Roller, resursfördelning och

maktförhållanden är invävda i ett

komplext sammanhang.

Det går inte att föreskriva vilken

jämställdhetspolitik enskilda länder

skall ha eller vilka metoder eller medel

som bör användas i arbetet för

jämställdhet. Jämställdhet måste komma

ur en inre samhällelig process.

På senare år har emellertid en

betydande samsyn växt fram bland en

majoritet av FN:s medlemsstater om

viktiga utgångspunkter för jämställdhet.

Denna samsyn förstärktes under

Pekingkonferensen och återspeglas i dess

slutdokument.

En ökad insikt finns också om vikten av

mer kunskap om de bakomliggande

orsakerna till bristande jämställdhet

och det ojämna maktförhållandet mellan

kvinnor och män. Det är genom att

integrera ett jämställdhetsperspektiv på

alla politikområden som varaktiga

förutsättningar skapas för att förändra

politiska, ekonomiska, sociala och

kulturella betingelser i ett samhälle på

ett sätt som bidrar till jämställdhet

mellan kvinnor och män.

Pekingkonferensen slog bl.a. fast att

det är regeringen i varje land som har

huvudansvaret för att främja

jämställdhet. Jämställdhet är därmed en

viktig samhällsfråga och inte en fråga

som rör enbart kvinnor. Det innebär

också att männens ansvar och roll

tydligt måste lyftas fram.

Jämställdhet som en genomgående fråga i

biståndet

Jämställdhet har i praktiken under lång

tid varit ett mål i svenskt

utvecklingssamarbete. Erfarenheterna

från flera årtiondens arbete, med såväl

framgångar som motgångar, har fört

jämställdhetsfrågorna till en alltmer

central position. Fokus ligger inte

längre på särskilda kvinnoprojekt, utan

på att integrera jämställdhet i hela

utvecklingssamarbetet. Nedan redovisas

några centrala slutsatser utgående från

de nuvarande biståndsmålen.

Resurstillväxt

Ekonomisk tillväxt är en förutsättning

för utveckling i alla länder och

förbättrar möjligheterna till ökad

jämställdhet. Ekonomisk tillväxt leder

emellertid inte automatiskt till ökad

jämställdhet. Mycket kan också

åstadkommas i fattiga länder för att öka

jämställdheten utan att det kräver nya

resurser. Viktigt är att se hur

befintliga resurser i samhället används

och i vilken utsträckning de gynnar

eller missgynnar en utveckling i

riktning mot jämställdhet.

Det ekonomiska argumentet för

jämställdhet är starkt men ofta

underskattat. Med ökad jämställdhet ökar

förutsättningarna såväl för ökad

tillväxt som för att tillväxten skall

bli socialt och ekonomiskt hållbar.

Det är hög tid att kvinnors bidrag till

den ekonomiska tillväxten värderas och

beaktas i beslutsunderlaget vid all

samhällsplanering.

Ekonomisk och social utjämning

Ekonomisk tillväxt måste ske i samspel

med en jämnare resursfördelning för att

alla medborgare, oberoende av kön,

ekonomisk eller social ställning skall

få del av utvecklingen. Som framgår av

avsnitten ovan är resurstillväxt och

utjämning ömsesidigt förstärkande

processer. Båda målen är uppenbart

direkt förknippade med jämställdhet.

En särskild rättvisefråga gäller

funktionshindrade. Kvinnor och flickor

med funktionshinder utsätts ofta för

dubbel diskriminering. För en ändring

krävs såväl upplysning och nya attityder

som lagstiftning och praktiska åtgärder.

Det är av särskild betydelse ur ett

jämställdhetsperspektiv att demokratiska

beslutsprocesser på lokal nivå i

samhället förstärks.

Ekonomisk och politisk självständighet

När det gäller målet för det svenska

utvecklingssamarbetet om ekonomisk och

politisk självständighet, har

situationen förändrats under senare

decennier. Kampen mot kolonialism är i

stort sett fullbordad. Oberoende i

inskränkt mening är varken önskvärt

eller möjligt. Självständighet i

betydelsen att ett land har utrymme att

självt utforma sin framtid är dock

fortfarande ett angeläget mål.

Kvinnor och män har påverkats olika av

det växande ömsesidiga beroendet. Det är

därför viktigt att undersöka hur kvinnor

respektive män påverkas av den ökade

internationaliseringen.

En demokratisk samhällsutveckling

Kvinnor och män skall ha samma

möjligheter att påverka besluten på alla

nivåer i samhället. Jämställdhet går

inte att lägga till i efterhand, utan

måste utgöra en del av den demokratiska

samhällsutvecklingen.

En fullvärdig demokrati kräver respekt

för både kvinnors och mäns mänskliga

rättigheter. Trots det har 90 länder

ännu inte ratificerat konventionen om

diskriminering mot kvinnor i dess

helhet. Av de länder som ratificerat

konventionen brister många i

genomförandet.

Av särskild betydelse ur ett

jämställdhetsperspektiv är också att

demokratiska beslutsprocesser på lokal

nivå i samhället förstärks.

Framsynt hushållning med naturresurser

och omsorg om miljön

Miljöhänsyn rör nästan alla

samhällsområden. Kvinnors viktiga roll

för att främja en miljömässig utveckling

lyftes fram vid FN-konferensen om miljö

och utveckling i Rio de Janeiro 1992.

Det finns stora vinster med att i högre

utsträckning än i dag lyfta fram

jämställdhetsperspektiv på

miljöplanering.

Jämställdhet som biståndspolitiskt mål

I propositionen föreslås att

jämställdhet mellan kvinnor och män

skall vara ett mål för Sveriges

internationella utvecklingssamarbete.

Som skäl för sitt förslag anför

regeringen följande.

För att verklig förändring skall komma

till stånd bör jämställdhet lyftas fram

som ett explicit mål i

utvecklingssamarbetet. Allt bistånd bör

utgå från både kvinnors och mäns

situation och bidra till att både

kvinnor och män kan påverka, dra fördel

av och själva medverka till

utvecklingen. Särskilda kvinnoprojekt

kan vara nödvändiga komplement för att

stärka kvinnors situation och stödja

kvinnors egna initiativ. Däremot har det

visat sig vara otillräckligt att enbart

driva särskilda projekt för kvinnor för

att åstadkomma långsiktiga förändringar

av attityder, sedvänjor och lagar.

Samtidigt skulle införandet av ett

jämställdhetsmål vara ett viktigt steg i

vår strävan att nå de fattiga.

Ett särskilt biståndsmål ligger i linje

med rekommendationen i maj 1995 från

OECD:s biståndskommitté, som slår fast

att jämställdhet bör vara ett av de

övergripande, strategiska målen för

biståndet. Det skulle också kunna utgöra

en konsekvent uppföljning av besluten

vid FN:s kvinnokonferens 1995.

Erfarenheter från andra länder, där

jämställdhet fastställts som ett

särskilt biståndsmål, visar att detta

fungerar som en politisk markering både

i den egna offentliga förvaltningen och

gentemot samarbetsländer, enskilda

organisationer och andra givarländer.

Argumenten för ett nytt biståndsmål

understöds av att jämställdhet är ett

övergripande mål för

samhällsutvecklingen i Sverige och

därför bör vara ett uttryckligt mål

också för biståndet.

Regeringens slutsats är därför att

jämställdhet bör formuleras som ett nytt

biståndsmål, vilket liksom de nuvarande

målen klargör och preciserar det

övergripande målet för svenskt

utvecklingssamarbete.

Övriga biståndsmåls lydelse och inbördes

ordning

Regeringen bedömer att det nya målet om

jämställdhet i det svenska

utvecklingssamarbetet inte bör föranleda

någon ändrad lydelse eller en

rangordning av biståndsmålen.

Som skälen härför anför regeringen att

biståndsmålen bör ses som en helhet. En

omgruppering av de befintliga målen

skulle antyda att det finns en

rangordning mellan biståndsmålen, vilket

inte är fallet. Jämställdhetsmålet

placeras efter de befintliga målen, utan

att detta innebär en lägre prioritet än

något av de andra målen.

Frågan om en översyn av hela

målformuleringen hänger samman med många

andra frågor om mål och medel för

Sveriges internationella ansvarstagande.

Regeringen utesluter inte att en sådan

översyn kan vara påkallad. En sådan bör

dock föregås av en bred diskussion bland

folkrörelser och allmänhet.

Genomförande

Regeringen avser att fastställa

politiska riktlinjer för hur

jämställdhetsmålet skall styra

biståndsarbetet.

I propositionen anges att det inte

räcker med att formulera ett mål. Målet

måste konkretiseras så att det kan leda

till faktiska förbättringar.

Erfarenheterna från andra givarländer,

där jämställdhet är ett biståndsmål,

bekräftar att målet måste kompletteras

med riktlinjer för att resultat skall

kunna uppnås.

Regeringen arbetar för närvarande med

att ta fram riktlinjer för

jämställdhetsfrågor i

utvecklingssamarbetet. Huvudprincipen i

riktlinjerna skall vara att ett

jämställdhetsperspektiv skall integreras

i hela utvecklingssamarbetet.

Jämställdhetsaspekterna måste beaktas

vid prioritering mellan olika sektorer,

mellan olika projekt inom en sektor och

vid beslut om projektens inriktning och

utformning. Såväl i det bilaterala

biståndet som i EU-samarbetet och i det

multilaterala biståndet skall Sverige

arbeta för att landstrategier och

sektorstrategier baseras på grundlig

analys av relationerna mellan kvinnor

och män. Sida kommer att presentera en

handlingsplan för jämställdhet i

biståndet.

Det är av största vikt att

jämställdhetsfrågorna lyfts upp på en

övergripande nivå i dialogen med våra

samarbetsländer, med de multilaterala

organen, andra givarländer och enskilda

organisationer.

Under vissa förutsättningar kan

integreringen av ett

jämställdhetsperspektiv behöva

kompletteras med särskilda insatser för

att rätta till avgörande obalanser

mellan kvinnors och mäns situation.

De politiska riktlinjerna kommer

härutöver att ta upp t.ex.

ansvarsfrågor, behov av

kompetensutveckling, finansiella och

personella resurser samt utvärdering och

uppföljning. Resursbehovet skall täckas

inom ramen för existerande budget.

Kompetensutveckling och uppföljning

Enligt regeringens bedömning bör en

analys göras av

- hur kompetensen skall stärkas för att

kunna driva jämställdhetsfrågor i

utvecklingssamarbetet, och

- hur en regelbunden uppföljning av

jämställdhetsarbetet i

utvecklingssamarbetet skall kunna

genomföras.

Som skäl härför anförs i propositionen

bl.a. följande. Behovet av konsultstöd,

utbildningsinsatser och ny forskning

förväntas öka som följd av en markerad

satsning på att genomföra

jämställdhetsmålet. Arbetet med att

bygga upp sådan kompetens behöver därför

förstärkas. I första hand bör lösningar

sökas som bygger vidare på den kompetens

och de nätverk som finns, snarare än att

initiera nya strukturer.

Vad gäller behovet av regelbunden

översyn av jämställdhetsarbetet kommer

regeringen att närmare ta ställning till

formerna i samband med att de politiska

riktlinjerna läggs fast.

Jämställdhet i samarbetet med Central-

och Östeuropa

Regeringen har i proposition 1994/95:160

Sveriges samarbete med Central- och

Östeuropa förklarat att fyra mål skall

gälla för östsamarbetet, nämligen att:

- främja en säkerhetsgemenskap,

- fördjupa demokratins kultur,

- stödja en socialt hållbar ekonomisk

omvandling,

- stödja en miljömässigt hållbar

utveckling.

Frågan om jämställdhet lyfts fram i

proposition 1994/95:160. Där sägs: Ett

könsrelaterat perspektiv bör anläggas på

hela östsamarbetet, från demokratistöd

till näringslivssamarbete och stöd till

finansiella sektorn.

Det är angeläget att kunskapen om

reformprocessens olika påverkan på män

och kvinnor ökar, så att samarbetet kan

utformas för att främja ökad

jämställdhet. Traditionellt har kvinnor

högre utbildningsnivå än män i Central-

och Östeuropa. Ändå visar statistiken

att kvinnor i högre utsträckning än män

drabbas av arbetslöshet under

reformprocessen. Östsamarbete bör därför

medverka till att kvinnor återfår och

bibehåller sin position på

arbetsmarknaden. Att tillvarata kvinnors

kunskap och förmåga skapar

förutsättningar för högre tillväxt i

ekonomin som helhet.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är

oskiljbar från demokrati och respekten

för mänskliga rättigheter. Det är

angeläget att både män och kvinnor tar

aktiv del i det politiska livet och

beslutsfattandet. Den politiska

aktivitetsnivån hos kvinnor är

emellertid låg i dagens Central- och

Östeuropa. Stöd för att öka kvinnors

möjlighet att engagera sig och delta i

det politiska livet är således särskilt

angelägna.

De fyra målen kan också i praktiken ses

som verksamhetsfält inom vilka

östsamarbetet bedrivs. Införandet av ett

särskilt jämställdhetsmål i u-

landssamarbetet föranleder inte någon

förändring av målen för det nuvarande

programmet för samarbete med Central-

och Östeuropa. Däremot anser regeringen

att de politiska riktlinjerna för hur

jämställdhet skall integreras i det

internationella utvecklingssamarbetet

också bör tillämpas på samarbetet med

Central- och Östeuropa.

En studie kommer att genomföras för att

dels göra en kartläggning av läget

beträffande jämställdhet i de

prioriterade samarbetsländerna i Central-

och Östeuropa, dels ge förslag på

åtgärder för att främja jämställdhet i

östsamarbetet.

Mot bakgrund härav gör regeringen

följande bedömning: De riktlinjer som

regeringen håller på att utarbeta för

jämställdhet i utvecklingssamarbetet bör

även omfatta östsamarbetet.

Jämställdhetsperspektivet bör genomsyra

hela samarbetet med Central- och

Östeuropa. En särskild studie bör också

göras av hur jämställdhet bättre kan

främjas i samarbetet med Central- och

Vsteuropa.

Sammanfattning av motionerna

Motion 1995/96:U34 av Göran Lennmarker

m.fl. (m)

Utrotandet av fattigdomen är det

övergripande målet för

biståndspolitiken. Frihandeln har

härvid, enligt motion 1995/96:U34 (m),

varit det verksammaste instrumentet.

Demokrati och respekt för mänskliga

rättigheter är nödvändigt i sig och

bidrar även kraftfullt till utrotning av

fattigdomen. Svenskt bistånd skall

motverka alla former av diskriminering

oavsett om det handlar om kön, ras,

hudfärg, religion eller politisk

övertygelse. Det ligger i själva

respekten för mänskliga rättigheter,

vilket redan är en väsentlig del av

demokratiutvecklingen. Att införa ett

ytterligare, sjätte biståndsmål, vars

centrala del redan täcks av nu gällande

målsättning, är inte välbetänkt.

Huvudproblemet för svenskt bistånd är

inte bristen på mål utan möjligheten att

se till att det effektivt bidrar till

utrotandet av fattigdomen i världen. Med

hänvisning härtill hemställs att

riksdagen avslår regeringens proposition

om jämställdhetsmål i biståndspolitiken.

Motion 1995/96:U35 av Karl-Göran

Biörsmark m.fl. (fp)

Folkpartiet (motion U35) delar

propositionens uppfattning om att

jämställdhet är ett viktigt mål inom

utvecklingssamarbetet (yrkande 1). Inte

endast ur rättvisesynpunkt utan även ur

effektivitetssynpunkt är en sådan

inriktning nödvändig. Kvinnornas roll i

många utvecklingsprojekt kan inte

vverskattas.

Länderna i tredje världen har nu gjort

sig fria från kolonialmakterna. Den

andra frigörelsen då diktatorer körs

bort från makten sker nu. Det är hög tid

att Sverige får en biståndspolitik som

verkar i en riktning där detta faktum

uppmärksammas. I formell mening är det

självklart att u-länder liksom andra

länder skall vara ekonomiskt och

politiskt självständiga, men detta mål

kan inte nås med bistånd, utan genom att

av världssamfundet accepterade

folkrättsliga regler upprätthålls. Ett

huvudmål för en liberal u-landspolitik

är att de fattiga länderna skall

integreras i en världsekonomi, där

frihandel och företagsinvesteringar är

centrala drivkrafter för utveckling. I

detta perspektiv är biståndets gamla

oberoendemål inte längre en tillgång

utan riskerar snarare att vara en

belastning.

Under en tidigare epok var u-ländernas

frigörelse från de tidigare

kolonialmakterna ett angeläget mål. Med

det kalla krigets slut har också frågan

om beroende av olika stormakter blivit

allt mindre brännande. I dag riskerar

oberoendemålet att skapa oklarhet kring

synen på u-länderna och världsekonomin.

Mot den bakgrunden menar vi att

oberoendemålet kritiskt bör granskas i

samband med en bredare översyn av de

svenska biståndsmålen. Det bör då

övervägas om detta mål helt kan strykas

(yrkande 3).

Under de decennier då biståndet

expanderade kraftigt sågs detta som ett

viktigt inslag i Sveriges inställning

till den internationella politikens

bipolaritet, dvs. uppdelningen i två

maktsfärer: en amerikansk och en

sovjetisk. Sverige krävde av

mottagarländernas regeringar varken

demokrati eller diktatur och

förespråkade inte heller något tydligt

alternativ i valet mellan planekonomi

och marknadsekonomi. Detta innebar i

många fall ett stöd till länder som

valde en helt annan rollfördelning

mellan statsmakt och marknad än den som

ansågs rimlig i vårt land.

Det slags tredje ståndpunkt som Sverige

försökte inta har fallit. Att biståndet

skall gynna en demokratisk utveckling i

utvecklingsländerna kan därför inte

längre vara ett biståndspolitiskt mål

bland andra. Demokrati är en del av

själva utvecklingsbegreppet. Det finns

heller inga belägg för att fattigdom

bekämpas mindre effektivt under ett

demokratiskt statsskick, vilket några

har framfört. Svenskt bistånd ska därför

verka för att demokrati och mänskliga

rättigheter blir verklighet genom

utvecklingssamarbetet. Demokratimålet

måste få en mer framträdande roll i det

svenska biståndet än vad det har i dag

(yrkande 4).

Folkpartiet ser en risk i att de

sammanlagda målen, som går från fem till

sex, kan bli alltför många. Därmed

uppstår en risk för otydlighet. Denna

otydlighet kan bidra till att göra

biståndet mindre framgångsrikt. Detta

har även utredningen, som också

rekommenderar att en översyn av

biståndsmålen kommer till stånd, antytt.

Folkpartiet föreslår (yrkande 2) att

biståndsmålen anpassas till 1990-talet

och att en parlamentarisk utredning

tillsätts med uppgift att formulera en

biståndspolitik med beaktande av dessa

synpunkter.

Motion 1995/96:U36 av Bodil Francke

Ohlsson (mp)

I fråga om det övergripande

biståndsmålet att höja de fattiga

folkens levnadsnivå stödjer

Miljöpartiet (motion U36 yrkande 1)

utredningens förslag, att detta bör

omformuleras. Ekonomisk tillväxt måste

alltid ske på de villkor naturens

gränser sätter och en hållbar utveckling

kräver. Den utveckling som behövs för

att framgångsrikt bekämpa fattigdomen

måste ske inom naturens ramar i stället

för på bekostnad av dessa. Både av

sociala, ekonomiska och miljömässiga

skäl är det viktigt att detta finns med

i formuleringen av ett övergripande mål.

Hållbar utveckling är ett begrepp som

täcker detta, och som bör ingå i det

övergripande biståndsmålet.

Miljöpartiet stödjer förslaget om en

jämställdhetsrevision (yrkande 2), en

regelbundet återkommande revision med

deltagande, förutom av Sida, av

representanter för såväl

biståndsorganisationer som Kvinnorådet

för internationellt bistånd (yrkande 3).

Detta är nödvändigt för att få fram en

bra biståndsmodell där jämställdheten är

integrerad och inte kommer i konflikt

med ett biståndslands kulturella

traditioner.

Motion 1995/96:U37 av Margareta

Andersson m.fl. (c)

I motion U37 (c) anförs att det är bra

att regeringen nu lägger fram en

proposition om jämställdhet som ett nytt

mål för Sveriges internationella

bistånd.

Jämställdhet mellan könen i det svenska

biståndet är alldeles för viktigt för

att det skall stanna vid en allmän

målformulering. Regeringen måste även

beskriva hur det skall genomföras i

praktiken. Det är avgörande att

regeringen utarbetar tydliga riktlinjer

för hur jämställdhetsfrågorna skall

integreras i utvecklingssamarbetet.

Jämställdhetsmålet måste omsättas i

nödvändiga operationella och,

eventuellt, institutionella

förändringar. Riksdagen bör ge

regeringen till känna vad som här

anförts om nödvändiga operationella och

institutionella förändringar i samband

med genomförandet av det sjätte

biståndsmålet (yrkande 1).

Regeringen bör årligen genomföra en

biståndsrevision som redovisar i vilken

utsträckning de uppsatta målsättningarna

för Sveriges internationella

utvecklingssamarbete har uppfyllts

(yrkande 2). Denna redovisning bör

föreläggas riksdagen. Förutom att

utnyttja forskning inom området bör

kompetensen inom Kvinnorådet för

internationellt bistånd (KIB) utnyttjas.

KIB bör ges en tydlig och central roll i

uppföljnings- och revisionsarbetet.

Riksdagen bör ge regeringen till känna

vad som här anförts om återkommande

revision och uppföljning av målen för

det svenska biståndet.

Även efter det att jämställdhet införs

som ett mål för allt svenskt bistånd

kommer det att finnas ett stort behov av

särskilda projekt, vars syfte just är

att förbättra kvinnornas situation. Av

det svenska biståndet används i dag

endast 1 % av Sida:s medel till

direktinsatser för jämställdhet.

Riksdagen bör ge regeringen till känna

vad som här anförts om fler projekt vars

direkta syfte är att förbättra

kvinnornas situation i mottagarländerna

(yrkande 3).

Motion 1995/96:U38 av Eva Zetterberg

m.fl. (v)

I propositionen blir det, enligt

Vänsterpartiet (motion U38), tydligt att

de föreslagna biståndsmålen är oklart

formulerade. Man anger ett övergripande

mål och fem (sex) delmål. Därefter

förklarar regeringen att de olika

delmålen skall samverka för att det

övergripande målet skall kunna uppnås.

Därmed förvandlas delmålen till

underordnade mål och till medel eller

instrument som kan tillgripas för att

man skall uppnå det eftersträvade

huvudmålet.

Sex mål blir därmed i realiteten till

ett smörgåsbord, från vilket

regeringen/myndigheten (Sida) kan plocka

ut något som passar den biståndsinsats

den vill göra. I praktiken har då målet

resurstillväxt blivit dominerande och

med största sannolikhet blir detta

begrepp tolkat som tillväxt i

allmänhet, det vill säga insnävat till

ekonomisk tillväxt . Förhållandet

framgår av att regeringen själv i

propositionen raskt och oreflekterat

växlar spår från resurstillväxt till

det betydligt snävare begreppet

ekonomisk tillväxt . Motionärerna

framhåller att begreppet

resurstillväxt är vidare än begreppet

ekonomisk tillväxt (yrkande 1).

Det är angeläget att sätta

jämställdhetsmålet högt, eftersom alla

numera är överens om att det inte blir

någon utveckling utan kvinnornas

deltagande. Vänsterpartiet anser att det

nya delmålet för biståndsverksamheten

skall utgöra det först prioriterade

delmålet efter det övergripande målet

(yrkande 2).

Utrikesdepartementet arbetar i dag med

att utveckla en övergripande politik när

det gäller jämställdhetsfrågor. Det

torde vara en rimlig ståndpunkt att ett

sådant arbete inte skall ske i slutna

rum utan vara en del av en större allmän

debatt. En väg att öppna debatt och

efter hand uppnå ståndpunkter som har

ett gensvar hos allmänheten kan till

exempel vara att låta

Utrikesdepartementets formuleringar av

en övergripande politik för

jämställdhetsmålet ske i en öppen debatt

i pressen. Detta är angeläget i dag,

inte minst med tanke på att det knappast

förs någon biståndsdebatt i medierna

(yrkande 3).

Den svenska politiken borde vara

inriktad på att hävda kvinnornas

intressen i Världsbanken, de regionala

utvecklingsbankerna, FN:s biståndsorgan

och EU-organen. I hela FN-systemet

besätts endast 28,2 % av tjänsterna av

kvinnor. I det skikt som brukar benämnas

senior management utgör de 11,3 %. 4

av de 27 cheferna är kvinnor. Det torde

vara ännu sämre inom Världsbanken. Ett

krav på att fler kvinnor skall finnas på

chefsposter i de multilaterala

biståndsorganen bör, enligt yrkande 4,

ingå i den svenska biståndspolitiken.

Det är tänkbart att det, i motsats till

vad utredningen föreslagit, inte behövs

en ny institution för

kompetensutveckling och utvärdering av

jämställdhetsmålet, att det räcker med

ett nätverk. Men i så fall får detta

inte begränsas till att vara

expertgrupper enbart för regeringens och

SIDA:s behov. Det måste fungera

flexibelt, utnyttja enskilda

organisationers erfarenheter och

stimulera debatten i vida kretsar när

det gäller jämställdhetens betydelse för

utvecklingen och biståndspolitiken.

Detsamma gäller för uppföljningen och

utvärderingen av biståndet ur

jämlikhetssynpunkt (yrkande 6).

Av alldeles särskild betydelse är att

få mer och bättre forskning om hur

strukturanpassningsprogrammen påverkar

kvinnornas situation (yrkande 5).

Vänsterpartiet delar regeringens

uppfattning att Kvinnorådet för

internationellt bistånd (KIB) måste ses

över. Det har sagts att KIB inte gjort

särskilt mycket de senaste åren. Med det

nya biståndsmålet får KIB en ny och

viktigare arbetsuppgift. För att fylla

den måste sammansättningen av rådet ses

över så att man tillvaratar nya idéer

och erfarenheter. KIB borde inte bara

arbeta med Sida, utan även med UD:s

avdelning för internationellt bistånd

(IU-avdelningen) för att bevaka de

multilaterala biståndsgivarnas

verksamhet (yrkande 7).

Utskottets överväganden

Det överordnade målet för det svenska

utvecklingssamarbetet är att höja de

fattiga folkens levnadsnivå. I begreppet

levnadsnivå innefattas människors

möjligheter att på ett förutsägbart och

säkert sätt livnära sig, att ha god

hälsa och tillgång på utbildning och

annan social service.

De av riksdagen tidigare fastslagna

målen, nämligen att svenskt

utvecklingssamarbete skall bidra till

resurstillväxt, ekonomisk och politisk

självständighet, ekonomisk och social

utjämning, demokratisk

samhällsutveckling samt en framsynt

hushållning med naturresurser och omsorg

om miljön, kompletterar och förstärker

varandra i det övergripande syftet att

minska fattigdomen och skapa rättvisare

levnadsvillkor för fattiga människor.

Misshushållningen med kvinnliga

resurser och kvinnors svaga ställning

utgör allvarliga hinder för utvecklingen

i många länder, inte minst i u-världen.

Utskottet har tidigare vid ett flertal

tillfällen (senast i bet. 1993/94:UU15)

understrukit att det är fullt motiverat

att allt utvecklingssamarbete genomsyras

av en vilja att identifiera och åtgärda

problem som rör kvinnans ställning. Det

omfattande arbete som pågår för att

integrera kvinnofrågor i det svenska

biståndet bör, framhöll utskottet i

nämnda betänkande, byggas ut

ytterligare. Mot bakgrund bl.a. härav

noterade utskottet våren 1995 (bet.

1994/95:UU15) med tillfredsställelse att

regeringen tillkallat en särskild

utredare för att utarbeta förslag om hur

jämställdhet mellan kvinnor och män bör

uttryckas i de biståndspolitiska målen,

eventuellt genom att ett särskilt

biståndsmål upprättas.

Såväl utredningen som regeringen finner

att jämställdhet mellan kvinnor och män

bör vara ett mål för Sveriges

internationella utvecklingssamarbete.

Åtskilliga av de skäl härför som

redovisas i propositionen ligger väl i

linje med de uppfattningar som utskottet

tidigare anfört. Därutöver anförs i

propositionen att såväl erfarenheter

från andra länder som rekommendationer

från OECD:s biståndskommitté, utfärdade

i maj 1995, är ytterligare argument för

att jämställdhet bör vara ett

biståndspolitiskt mål. Övervägande skäl

talar därför, enligt utskottets

uppfattning, för att riksdagen, med

bifall till propositionen, godkänner att

jämställdhet mellan kvinnor och män

skall vara ett mål för Sveriges

internationella utvecklingssamarbete. De

argument i motsatt riktning som framförs

i motion U34 är ej av sådan tyngd att de

föranleder någon annan slutsats.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla

att det delar regeringens uppfattning

att jämställdhetsperspektivet också bör

genomsyra samarbetet med Central- och

Vsteuropa samt att det välkomnar den av

regeringen förutskickade studien om hur

detta bäst skall kunna göras.

Med det anförda, och i enlighet med

motion U35 (fp) yrkande 1, tillstyrker

utskottet propositionens förslag. I

konsekvens härmed avstyrks motion U34

(m).

I motion U37 (c) yrkande 1 framhålls att

jämställdhetsmålet måste omsättas i

nödvändiga operationella och,

eventuellt, institutionella

förändringar. Utskottet konstaterar med

anledning härav att regeringen i

propositionen anger att politiska

riktlinjer för hur jämställdhetsmålet

skall styra biståndsarbetet kommer att

utarbetas. Huvudprincipen i dessa

riktlinjer kommer att vara att ett

jämställdhetsperspektiv skall integreras

i hela utvecklingssamarbetet. Utskottet

noterar med tillfredsställelse att denna

inriktning överensstämmer med det

synsätt utskottet redan tidigare givit

uttryck för. Enligt propositionen kommer

de politiska riktlinjerna därutöver att

ta upp bl.a. ansvarsfrågor, resursfrågor

samt uppföljning och utvärdering.

Utskottet noterar i sammanhanget

särskilt att resursbehovet skall täckas

inom ramen för existerande budget.

Sammantaget synes det utskottet som om

motionärernas krav i allt väsentligt

kommer att bli tillgodosedda, varför

motion U37 (c) yrkande 1 kan anses

besvarad med det anförda.

Enligt Vänsterpartiets kommittémotion

U38 (v) yrkande 3 bör utformningen av

den övergripande politiken för

jämställdhetsmålet ske i öppen debatt.

Utskottet har återkommande uttalat sig

för öppenhet och debatt beträffande

biståndspolitiken. Enligt utskottets

uppfattning har såväl regeringen som

biståndsmyndigheterna under lång tid

verkat i enlighet med detta önskemål.

Det av regeringen valda förfaringssättet

med en omfattande remissbehandling av

den utredning som ligger till grund för

den här aktuella propositionen borgar

för goda debattförutsättningar också vad

avser de politiska riktlinjerna för hur

jämställdhetsmålet skall styra

biståndsarbetet. Utskottet utgår från

att regeringen, på motsvarande sätt som

sker i andra biståndssammanhang, verkar

för öppen debatt om de här aktuella

frågorna.

Med det anförda anser utskottet motion

U38 (v) yrkande 3 besvarad.

I samma motion krävs att

jämställdhetsmålet skall utgöra det

första prioriterade delmålet efter det

övergripande målet.

Enligt utskottets uppfattning strider

motionärernas krav dels mot synsättet

att huvudprincipen skall vara att ett

jämställdhetsperspektiv skall integreras

i hela utvecklingssamarbetet, dels mot

utskottets tidigare uttalade uppfattning

att biståndsmålen, genom att de

kompletterar och förstärker varandra i

det övergripande syftet att minska

fattigdomen och skapa rättvisare

levnadsvillkor för fattiga människor,

bör ses som en helhet. Utskottet är

således ej berett att tillmötesgå

motionärernas förslag.

Därmed avstyrks motion U38 (v) yrkande

2.

I ett flertal motionsyrkanden föreslås

förändringar av de hittills gällande

biståndsmålen, såväl av det övergripande

målet som av vissa av de övriga målen.

Det föreslås också att en utredning

tillsätts med uppgift att göra en

förnyad prövning av de biståndspolitiska

målen.

I likhet med regeringen utesluter

utskottet inte att en översyn kan vara

påkallad men att en sådan bör föregås av

en bred diskussion bland folkrörelser

och allmänhet. Utskottet menar också att

eventuellt förändrade målformuleringar

kan bidra till att skapa missförstånd

under en tid då biståndsanslagen av

akuta statsfinansiella skäl fluktuerar

och då en större organisatorisk

förändring nyligen genomförts. Enligt

utskottets mening bör således målen för

biståndspolitiken - formulerade som

hittills samt med tillägg av ett

jämställdhetsmål - alltjämt gälla.

Med det anförda anser utskottet motion

U38 (v) yrkande 1 besvarad. Motionerna

U35 (fp) yrkandena 2-4 samt U36 (mp)

yrkande 1 avstyrks.

I motionerna U36 (mp) yrkandena 2-3, U37

(c) yrkande 2 och U38 (v) yrkandena 6-7

behandlas frågan om en uppföljning av

jämställdhetsarbetet

(jämställdhetsrevision).

Regeringens förslag stöds av

Miljöpartiet (motion U36 mp yrkande 2).

Det av motionärerna begärda

tillkännagivandet är således obehövligt.

Utskottet konstaterar att ett

fortlöpande uppföljnings- och

utvärderingsarbete avseende hela det

svenska utvecklingssamarbetet äger rum.

Detta redovisas löpande i olika

publikationer. I sina huvuddrag

sammanfattas det av regeringen i

budgetpropositionen. Enligt utskottets

uppfattning har detta varit en

dndamålsenlig ordning som dels givit ett

gott underlag för den allmänna debatten,

dels möjliggjort insyn för riksdagen. De

gjorda utvärderingarna, som bl.a. varit

relaterade till de biståndspolitiska

målen, har givits olika utformning och

haft som utgångspunkt såväl perspektiv

från forskarsamhället som erfarenheter

från enskilda organisationer m.fl.

Utskottet noterar att vad gäller

behovet av regelbunden översyn av

jämställdhetsarbetet kommer regeringen

att närmare ta ställning till formerna i

samband med att de politiska

riktlinjerna läggs fast. Enligt

utskottets uppfattning är det naturligt

och ändamålsenligt att så sker.

Under 1970-talet föreslogs i ett tiotal

riksdagsmotioner olika organisatoriska

åtgärder för att inom det svenska

biståndet förbättra planering,

genomförande och utvärdering av stödet

till u-ländernas kvinnor. Våren 1982

tillstyrkte utrikesutskottet ett

motionsförslag om att en beredning för

kvinnobistånd borde tillsättas (mot.

1981/82:1720 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s),

bet. 1981/82:UU20). I sitt

tillkännagivande anförde utskottet bl.a.

följande: "Utskottet kan dela

motionärernas synpunkt att en ökad

tonvikt på kvinnor i det reguljära

biståndet skulle underlättas om Sida får

tillgång till ett samråd med

organisationer och institutioner med

intresse och särskild kompetens vad

gäller kvinnors roll i

samhällsutvecklingen. Ett sådant samråd

skulle också ge ifrågavarande

organisationer själva ytterligare insikt

i biståndsarbetets villkor." Riksdagens

beslut ledde till inrättandet av SIDA:s

kvinnoråd eller, som det formellt kom

att heta, Kvinnor i biståndet (KIB).

Utskottet har sedermera uttalat

uppfattningen att det är betydelsefullt

att den breda kunskap som finns inom KIB

tillvaratas på lämpligt sätt i det

svenska utvecklingssamarbetet. Utskottet

har också noterat att KIB:s ställning

diskuterats i olika sammanhang under de

senaste åren.

Enligt utskottets uppfattning är det

därför naturligt om regeringen, då den

utformar de politiska riktlinjerna och

därmed också tar ställning till behovet

av och formerna för en regelbunden

översyn av jämställdhetsarbetet, bl.a.

prövar en eventuell roll för KIB.

Utskottet noterar i sammanhanget att KIB

i sitt remissvar på den underliggande

utredningen ställer sig positivt till

förslaget om en översyn av KIB:s egen

roll och organisatoriska form. Utskottet

vill i sammanhanget erinra om att det

tidigare (bet. 1993/94:UU15) uttalat att

frågan om KIB:s roll inom SIDA inte bör

göras till föremål för riksdagens

ställningstagande.

Med det anförda anser utskottet

motionerna U36 (mp) yrkandena 2-3, U37

(c) yrkande 2 och U38 (v) yrkandena 6-7

besvarade.

I motion U37 (c) yrkande 3 anförs att

även efter det att jämställdhet införs

som ett mål för allt svenskt bistånd

kommer det att finnas behov av särskilda

projekt för att förbättra kvinnornas

situation.

Utskottet vill med anledning härav

framhålla att ett

jämställdhetsperspektiv skall integreras

i allt utvecklingssamarbete. Utskottet

anser dock att, under vissa

förutsättningar, kan integreringen av

ett jämställdhetsperspektiv behöva

kompletteras med särskilda insatser för

att motverka avgörande obalanser mellan

kvinnors och mäns situation.

Med det anförda anser utskottet motion

U37 (c) yrkande 3 besvarad.

Ett större kvinnligt inflytande inom de

multinationella biståndsorganen krävs i

motion U38 (v) yrkande 4. I samma motion

(yrkande 5) krävs att Sverige verkar för

jämställdhet vid utformningen av

strukturanpassningsprogram.

Sverige är ett av de länder som varit

pådrivande för att i olika sammanhang

stärka kvinnans ställning. Detta har

inte bara skett i det svenska

biståndsarbetet utan även i

multilaterala sammanhang. Så har Sverige

t.ex. varit aktivt för att Världsbanken

och de regionala bankerna skall

uppmärksamma vikten av att ta till vara

och stärka kvinnans situation i u-

världen. Inom Världsbanken och de

regionala utvecklingsbankerna har i dag

en strategi utarbetats som innebär att

de sociala aspekterna, och speciellt då

kvinnoaspekterna, beaktas. Världsbanken

har givit en av sina vicepresidenter

policyansvaret för kvinnofrågorna.

Sverige verkar också sedan många år,

vilket utskottet tidigare framhållit i

en rad betänkanden, för en förbättrad

jämställdhet i de internationella

organisationernas sekretariat. En

fortsatt strävan med denna inriktning

kan dock ej ses som ett sätt att

uppfylla det nya biståndspolitiska målet

utan utgör ett led i ett mer allmän

agerande från svensk sida för att främja

jämlikhet. Som framhålls i propositionen

är det av största vikt att

jämställdhetsfrågorna lyfts upp på en

övergripande nivå i dialogen med våra

samarbetsländer, med de multilaterala

organen och med andra givarländer.

Härmed synes även utformningen av

strukturanpassningsprogram komma att

omfattas.

Med det anförda anser utskottet motion

U38 (v) yrkandena 4-5 besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett

jämställdhetsmål i

biståndspolitiken

att riksdagen med bifall till

propositionen och med anledning av

motion 1995/96:U35 yrkande 1 samt med

avslag på motion 1995/96:U34

godkänner att jämställdhet mellan

kvinnor och män skall vara ett mål

för Sveriges internationella

utvecklingssamarbete,

res. 1 (m)

2. beträffande genomförandet av

jämställdhetsmålet

att riksdagen förklarar motion

1995/96:U37 yrkande 1 besvarad med

vad utskottet anfört,

3. beträffande öppenhet och

debatt

att riksdagen förklarar motion

1995/96:U38 yrkande 3 besvarad med

vad utskottet anfört,

4. beträffande jämställdhet som

prioriterat delmål

att riksdagen avslår motion

1995/96:U38 yrkande 2,

5. beträffande en utredning om

biståndsmålen

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:U35 yrkandena 2-4 och

1995/96:U36 yrkande 1 samt förklarar

motion 1995/96:U38 yrkande 1 besvarad

med vad utskottet anfört,

res. 2 (m, fp)

6. beträffande

jämställdhetsrevision

att riksdagen förklarar motionerna

1995/96:U36 yrkandena 2-3,

1995/96:U37 yrkande 2 samt

1995/96:U38 yrkandena 6-7 besvarade

med vad utskottet anfört,

7. beträffande särskilda

kvinnoprojekt

att riksdagen förklarar motion

1995/96:U37 yrkande 3 besvarad med

vad utskottet anfört,

8. beträffande kvinnligt

inflytande inom

biståndsorganisationer m.m.

att riksdagen förklarar motion

1995/96:U38 yrkandena 4-5 besvarad med

vad utskottet anfört.

Stockholm den 9 maj 1996

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola

Furubjelke (s), Mats Hellström (s),

Göran Lennmarker (m), Inga-Britt

Johansson (s), Nils T Svensson (s),

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-

Göran Biörsmark (fp), Urban Ahlin (s),

Eva Zetterberg (v), Carina Hägg (s),

Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson

(mp), Ingrid Näslund (kds), Agneta

Brendt (s), Håkan Juholt (s) och Anna

Corshammar-Bojerud (c).

Reservationer

1. Ett jämställdhetsmål i

biståndspolitiken (mom. 1)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil

Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 12 börjar med

"Misshushållningen med kvinnliga" och på

s. 13 slutar med "motion U34 (m)." bort

ha följande lydelse:

Att arbeta för jämställdhet är inget

nytt inom det svenska biståndet. Enligt

propositionen har jämställdheten i

praktiken under lång tid varit ett mål i

svenskt uvecklingssamarbete.

Erfarenheterna från flera årtiondens

arbete, med såväl framgångar som

motgångar, har fört

jämställdhetsfrågorna till en alltmer

central position. Fokus ligger inte

längre på särskilda kvinnoprojekt utan

på att integrera jämställdhet i hela

utvecklingsarbetet.

Mot denna bakgrund är det inte

motiverat att införa jämställdheten som

ett nytt biståndsmål för Sveriges

internationella utvecklingssamarbete.

Självfallet skall svenskt bistånd

motverka alla former av diskriminering

oavsett om det handlar om kön, ras,

hudfärg, ålder, handikapp, religiös

eller politisk övertygelse. Detta ligger

i själva respekten för mänskliga

rättigheter.

Demokrati och respekt för mänskliga

rättigheter är i sig nödvändigt men

bidrar också kraftfullt till utrotning

av fattigdom. Diskriminering av kvinnor

i privatlivet, i arbetet och i

utbildningen är både oacceptabelt och

motverkar starkt det övergripande målet

med biståndspolitiken, att utrota

fattigdomen.

Frihandeln har varit det verksammaste

instrumentet för att utrota fattigdomen.

U-världen har under senare år genomgått

något som närmast kan betecknas som en

demokratisk och marknadsekonomisk

revolution. Den helt dominerande delen

av u-världens befolkning lever i dag i

länder med snabb tillväxt.

Att införa ett nytt, sjätte

biståndsmål, vars centrala innehåll

redan är täckt är inte välbetänkt.

Huvudproblemet för svenskt bistånd är

inte bristen på delmål utan svårigheten

att skapa den effektivitet som verksamt

bidrar till fattigdomens utrotande.

Med bifall till Moderaternas

kommittémotion U34 (m) bör därför

regeringens proposition 1995/96:153 samt

motion U35 (fp) yrkande 1 avslås.

dels att moment 1 i utskottets

hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande ett

jämställdhetsmål i biståndspolitiken

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:U34 avslår propositionens

förslag samt motion 1995/96:U35

yrkande 1,

2. En utredning om biståndsmålen (mom.

5)

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m),

Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 14 börjar med "I

likhet med" och slutar med "yrkande 1

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Det finns en uppenbar risk att de

sammanlagda biståndsmålen, som går från

fem till sex, blir alltför många och att

därmed otydlighet uppstår. Denna

otydlighet kan bidra till att göra

biståndet mindre framgångsrikt, vilket

också antytts av utredningen UD 1995:03.

Utskottet anser därför att det finns

goda skäl att regeringen tillsätter en

utredning som får i uppdrag att göra en

samlad översyn av biståndsmålen såsom

föreslås i motion U35 (fp) yrkande 2.

Detta bör riksdagen ge regeringen till

känna.

Utskottet vill vidare framhålla att

biståndspolitiken inte får drunkna i

diskussioner om organisationsformer och

myndighetsstrukturer. Det är dags att

prioritera analys av innehåll och

kvalitet i biståndet. En sådan analys

bör bl.a. göras vad gäller det s.k.

oberoendemålet. I formell mening är det

självklart att u-länderna skall vara

ekonomiskt och politiskt självständiga,

men detta mål kan inte nås med bistånd.

De fattiga länderna måste integreras i

en

världsekonomi där frihandel och

företagsinvesteringar är centrala

drivkrafter för utveckling. Mot den

bakgrunden bör den ovan föreslagna

utredningen kritiskt granska det s.k.

oberoendemålet såsom föreslås i motion

U35 (fp) yrkande 3. Detta bör riksdagen

ge regeringen till känna.

Demokrati är en del av själva

utvecklingsbegreppet. Om det finns någon

enskild åtgärd som man med säkerhet vet

skulle kunna förbättra situationen för

världens fattiga kvinnor vore det att ge

dem inflytande genom demokratins

spridning och utveckling. En demokratisk

utveckling, som inkluderar nödvändiga

institutioner såsom fria val,

organisationsfrihet, fri

opinionsbildning och mänskliga fri- och

rättigheter, har ett värde i sig.

Utskottet ställer sig därför bakom vad

som framförs i motion U35 (fp) yrkande 4

om demokratimålets speciella ställning

och betydelse bland de övriga

biståndsmålen. Detta bör beaktas av den

ovan föreslagna utredningen. Detta bör

ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U35

(fp) yrkandena 2-4. Med det ovan anförda

anser utskottet motionerna U36 (mp)

yrkande 1 och U38 (v) yrkande 1

besvarade.

dels att moment 5 i utskottets

hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande en utredning om

biståndsmålen

att riksdagen dels med bifall till

motion 1995/96:U35 yrkandena 2-4 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört, dels förklarar

motionerna 1995/96:U36 yrkande 1 och

1995/96:U38 yrkande 1 besvarade med vad

utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 2

Hemställan 16

Reservationer17