Bet. 1995/96:UU20

Utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU20

Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Kirgizistan

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1995/96

UU20

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande

regeringens förslag (prop. 1995/96:137)

om godkännande av partnerskaps- och

samarbetsavtal mellan Europeiska

gemenskaperna och deras medlemsstater

och Kirgizistan. Inga motioner har

väckts med anledning av propositionen.

Propositionen

I proposition 1995/96:137 föreslår

regeringen att riksdagen godkänner

partnerskaps- och samarbetsavtalet

mellan Europeiska gemenskaperna och

deras medlemsstater, å ena sidan, och

Republiken Kirgizistan, å andra sidan.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen

godkänner partnerskaps- och

samarbetsavtalet mellan Europeiska

gemenskaperna och deras medlemsstater

och Kirgizistan.

Syftet med avtalet är att skapa en bas

för en politisk dialog och att främja

handel och investeringar mellan parterna

samt att ge en ram för ett bredare

samarbete mellan Kirgizistan och

gemenskaperna. Vidare syftar avtalet

till att understödja Kirgizistans

ansträngningar att befästa demokratin

och utveckla och fullborda sin

marknadsekonomi.

Avtalet ingås för en inledande

tidsperiod om tio år. Det förnyas

därefter automatiskt ett år i taget om

inte någon part skriftligen säger upp

avtalet senast sex månader innan det

upphör att gälla. Avtalet träder i kraft

den första dagen i den andra månaden som

följer efter den dag då parterna anmält

att avtalet godkänts.

Bakgrund

När det kommunistiska systemet bröt

samman, sovjetimperiet upplöstes i

femton nya stater, det kalla kriget

upphörde och en ny Europakarta

framträdde blev det för gemenskaperna en

viktig uppgift att utforma en ny politik

för relationerna med de nya staterna i

Oberoende staters samvälde, OSS. Ett

avtal om handel och ekonomiskt- och

kommersiellt samarbete som

undertecknades av Europeiska

gemenskaperna och Sovjetunionen den 18

december 1989 har tillämpats

övergångsvis.

Med länderna i Central- och Östeuropa

har gemenskaperna ingått s.k.

Europaavtal, vilka är associationsavtal

som syftar till medlemskap i EU. Sådana

avtal har tecknats med Bulgarien, Polen,

Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern

samt med Estland, Lettland och Litauen.

Ett Europaavtal med Slovenien har

paraferats.

För de forna sovjetrepublikerna, med

undantag av Estland, Lettland och

Litauen, tillämpas en annorlunda

avtalsmodell än Europaavtalen. Avtalen

kallas partnerskaps- och samarbetsavtal.

De syftar inte till en associering eller

ett medlemskap, men innehåller i stort

samma element som återfinns i

Europaavtalen. I avtalen finns

föreskrifter om politisk dialog,

varuhandel, affärsverksamhet och

investeringar, betalningar och kapital,

konkurrens- och immaterialrättsliga

regler samt brottsförebyggande,

kulturellt, ekonomiskt och finansiellt

samarbete. I det handelspolitiska

avsnittet tillerkänner parterna varandra

mest-gynnad-nation-behandling, dock med

sedvanliga undantag.

Partnerskaps- och samarbetsavtalen

anpassas efter OSS-ländernas ekonomiska

och politiska utvecklingsnivå. Ryssland,

Ukraina, Vitryssland och Moldova kommer

därför att få de mest avancerade

avtalen. I dessa avtal finns en

utvecklingsklausul om att ett framtida

upprättande av ett frihandelsområde

mellan gemenskaperna och respektive land

skall övervägas. Övriga OSS-länder,

inklusive Kirgizistan, utgör en grupp

med enklare avtal.

Mandat för Europeiska kommissionen att

inleda förhandlingar om ett avtal om

partnerskap och samarbete mellan

Europeiska gemenskaperna och deras

medlemsländer och Kirgizistan

fastställdes av rådet i oktober 1992.

Förhandlingarna med Kirgizistan

avslutades sommaren 1994, dvs. innan

Sverige blev medlem i EU. Avtalet

undertecknades i Bryssel den 9 februari

1995 också av de nya medlemmarna.

Utvecklingen i Kirgizistan

Sedan självständigheten har Kirgizistan

bedrivit ett målmedvetet politiskt och

ekonomiskt reformarbete. Landets

strävanden har erhållit starkt stöd från

det internationella samfundet i form av

finansiellt och tekniskt bistånd. Detta

har medfört att landet kunnat göra

framsteg vad gäller att rekonstruera sin

ekonomi i marknadsekonomisk riktning.

Landet har tagit viktiga steg mot ett

mer demokratiskt styrelseskick genom att

allmänna val har hållits till

presidentposten och parlamentet. En

konstitutionell kris i september 1994

ledde till att parlamentet upplöstes och

direkt presidentstyre infördes. I

oktober hölls folkomröstning om tillägg

till konstitutionen, och i februari 1995

genomfördes val till ett nytt parlament.

Landet deltar aktivt i regionalt

samarbete med grannländerna och är

medlem i Partnerskap för fred-

programmet, Förenta nationerna och

Europeiska

säkerhetskonferensen/Organisationen för

samarbete och säkerhet i Europa

(ESK/OSSE).

Sverige och Kirgizistan

De bilaterala kontakterna med

Kirgizistan är ännu mycket begränsade

liksom handeln.

Avtalets innehåll

Avtalet innehåller föreskrifter om

samarbete på en rad områden, bl.a.

politik, ekonomi och handel. Ett

samarbetsråd upprättas för att förvalta

avtalet.

Partnerskaps- och samarbetsavtalet

omfattar sammanlagt 99 artiklar, två

bilagor och ett protokoll om

tullsamarbete. Dessutom har fyra

gemensamma förklaringar och en ensidig

deklaration från Frankrike avgivits,

vilka bilagts slutakten.

Kompetensfrågor

I avtalet är det Europeiska gemenskapen,

Europeiska kol- och stålgemenskapen,

Europeiska atomenergigemenskapen och

medlemsländerna som är avtalsparter på

den ena sidan. Avtalet är därmed ett

s.k. blandat avtal. Vad beträffar

kompetensfördelningen har gemenskapen

exklusiv kompetens i vissa frågor t.ex.

beträffande de bestämmelser i avtalet

som rör gränsöverskridande

tjänstehandel. Avtalet reglerar

emellertid även förhållanden som ligger

utanför gemenskapens kompetens och

därmed inom medlemsstaternas kompetens.

Avtalet innehåller sålunda bestämmelser

som innebär åtaganden för Sverige bl.a.

inom områdena politisk dialog, socialt

och finansiellt samarbete samt

brottsbekämpning.

Godkännande av avtalet

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner partnerskaps- och

samarbetsavtalet med Kirgizistan. Som

skäl härför anför regeringen att

partnerskaps- och samarbetsavtalens

syfte är att ge en ny dimension till

gemenskapens relationer med republikerna

i det forna Sovjetunionen och att

understödja den politiska, ekonomiska

och sociala utvecklingen i dessa länder.

Avtalet ger ramar för en politisk

dialog, definierar ett brett spektrum av

samarbetsområden och skapar

förutsättningar för ökad handel mellan

parterna. Regeringen anför vidare att

det ur svensk synvinkel, med hänsyn till

de allt intensivare politiska och

kulturella relationerna med länderna i

det forna Sovjetunionen, är av stor vikt

att avtalet ingås med Kirgizistan och

att ytterligare steg därmed tas för att

främja en stabil utveckling i landet.

Genom avtalet underlättas också

bilateral handel.

Utskottets överväganden

Vad avser den politiska utvecklingen i

Kirgizistan noterar utskottet att sedan

regeringens proposition skrevs, har

presidentval och ny folkomröstning

genomförts i december 1995 respektive i

februari 1996.

Utskottet tillstyrker att riksdagen

godkänner partnerskaps- och

samarbetsavtalet mellan Europeiska

gemenskaperna och deras medlemsstater

och Kirgizistan.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner det i

proposition 1995/96:137 föreslagna

partnerskaps- och samarbetsavtalet

mellan Europeiska gemenskaperna och

deras medlemsstater, å ena sidan, och

republiken Kirgizistan, å andra sidan.

Stockholm den 18 april 1996

På utrikesutskottets vägnar

Göran Lennmarker

I beslutet har deltagit: Göran

Lennmarker (m), Inga-Britt Johansson

(s), Nils T Svensson (s), Yvonne

Sandberg-Fries (s), Berndt Ekholm (s),

Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Lena Klevenås (s), Eva Zetterberg

(v), Urban Ahlin (s), Lars Hjertén (m),

Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid

Näslund (kds), Carina Hägg (s), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Anna

Corshammar-Bojerud (c).