Bet. 1995/96:UU24

Utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU24

Avtal om ändring av den fjärde Lomékonventionen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

1995/96

UU24

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens

proposition 1995/96:36 angående

godkännande av avtal om ändring av den

fjärde Lomékonventionen samt godkännande

av överenskommelse om finansiering och

förvaltning av gemenskapsstödet inom

ramen för det andra finansprotokollet

till konventionen. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag. En motion har

väckts med anledning av propositionen.

Motionen har besvarats av utskottet.

Propositionen

I proposition 1995/96:36 föreslår

regeringen (Utrikesdepartementet)

1. att riksdagen godkänner avtalet om

ändring av den fjärde Lomékonventionen

mellan å ena sidan Europeiska

gemenskapernas medlemsstater, Europeiska

unionens råd och Europeiska

gemenskapernas kommission och AVS-

staterna å den andra sidan,

2. att riksdagen godkänner den interna

överenskommelsen om finansiering och

förvaltning av gemenskapsstödet inom

ramen för det andra finansprotokollet

till den fjärde Lomékonventionen.

Motionen

1995/96:U32 av Göran Lennmarker m.fl.

(m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om handläggningen vid

nästa omförhandling av Lomékonventionen.

Utskottet

Sammanfattning av propositionen

Inledning

Lomékonventionen reglerar

utvecklingssamarbete och handelspolitik

mellan gemenskaperna och de 70 AVS-

länderna, dvs. u-länder i Afrika,

Västindien och Stillahavsområdet. Den nu

gällande fjärde Lomékonventionen löper

mellan år 1990 och år 2000 med en

översyn efter halva tiden då storleken

av det finansiella stödet under den

andra hälften av konventionens löptid

också skulle fastställas.

Översynsförhandlingarna inleddes i maj

1994 och avslutades den 30 juni 1995. De

resulterade i ett avtal om ändring av

den fjärde Lomékonventionen som

undertecknades i Mauritius den 4

november 1995 av representanter för

Europeiska gemenskapernas medlemsstater,

Europeiska unionens råd, Europeiska

gemenskapernas kommission och AVS-

staterna.

Som komplement till ändringsavtalet

utarbetades en överenskommelse om

finansiering och förvaltning av

gemenskapsstödet inom ramen för det

finansprotokoll som är en del av

ändringsavtalet.

Sverige bidrog aktivt i arbetet med

ändringsavtalet. Synpunkter inhämtades

från biståndsmyndigheterna,

Kommerskollegium och Statens

jordbruksverk.

Bakgrund

När EEG bildades genom Romfördraget 1957

bestod större delen av Afrika söder om

Sahara fortfarande av europeiska

kolonier. Stater som hade kolonier

verkade för att Romfördragets mål och

principer skulle inbegripa också dessa

utomeuropeiska territorier medan andra

stater som inte hade några kolonier

motsatte sig detta. Man enades om en

kompromiss som innebar att samarbetet

med utomeuropeiska områden med en

särskild relation till de dåvarande EEG-

länderna omnämndes i Romfördraget medan

det ekonomiska stödet till dessa områden

kom att administreras genom en särskild

fond, Europeiska utvecklingsfonden

(EUF), till vilken medlemsländerna gav

särskilda bidrag vid sidan av sina

bidrag till organisationens gemensamma

budget.

År 1963 hade många av kolonierna blivit

självständiga, och 18 länder söder om

Sahara förhandlade gemensamt gentemot

EEG-staterna, vilket resulterade i det

s.k. Yaoundéavtalet som reglerade

bistånd och handel under perioden

1963-68. Avtalet förnyades därefter för

en sjuårsperiod. Kenya, Tanzania och

Uganda fick 1971 liknande

handelsförmåner genom det s.k.

Arushaavtalet till vilket även Mauritius

anslöt sig. I och med Storbritanniens

inträde i EEG 1973 erbjöds ett tjugotal

samväldesländer i Afrika, Västindien och

Stillahavsområdet liknande ställning

som Yaoundéländerna. Samtidigt erbjöds

resterande självständiga nationer i

Afrika söder om Sahara, utom Sydafrika,

samma status. 1974 slog sig de tre

grupperna, Yaoundé-, Arusha- och

samväldesländerna samman och förhandlade

gemensamt fram ett avtal med EEG som

undertecknades i Togos huvudstad Lomé år

1975 - den första Lomékonventionen.

Denna förnyades år 1980 på fem år (Lomé

II) och på ytterligare fem år 1985 (Lomé

III).

Det beslöts att den fjärde

Lomékonventionen av den 15 december 1989

skulle gälla en tioårsperiod. Det

finansiella protokollet, som är knutet

till konventionen och som anger

storleken av det finansiella stödet

till AVS-länderna genom Europeiska

utvecklingsfonden (EUF 7) och Europeiska

investeringsbanken (EIB), omfattade dock

endast en femårsperiod. Samtidigt

innehöll den fjärde Lomékonventionen en

bestämmelse om att en halvtids-översyn

av konventionen skulle äga rum varvid

ett nytt finansprotokoll för den

resterande perioden skulle utarbetas.

Det är denna halvtidsöversyn som

resulterat i det ändringsavtal och den

överenskommelse om finansiering och

förvaltning som läggs fram för

riksdagens godkännande genom

föreliggande proposition.

Syftet med Lomékonventionerna har bl.a.

varit att åstadkomma ett mer långsiktigt

samarbete genom att definiera parternas

rättigheter och skyldigheter samt

åstadkomma mer förutsägbarhet och

stabilitet i biståndsflödet. De syftar

också till att erbjuda en stabilare

miljö för ökad handel genom preferenser

och handelsfrämjande åtgärder. Kretsen

av samarbetsländer har successivt

vidgats, och nya element och

förbättringar har också införts i

konventionerna. Som exempel nämns i

propositionen att den fjärde

Lomékonventionen medfört att allt

finansiellt stöd utom det som förvaltas

av Europeiska investeringsbanken lämnas

i gåvoform. Genom den fjärde

Lomékonventionen öppnades också en

möjlighet att ge relativt omfattande

strukturanpassningsbistånd. Ökad tonvikt

har lagts vid respekt för de mänskliga

rättigheterna och, genom

ändringsavtalet, respekt för

demokratiska principer.

Loméavtalet omfattar för närvarande 70

u-länder, varav 47 i Afrika, 15 i

Västindien och 8 i Stillahavsområdet. 38

av dem har av FN klassificerats som

minst utvecklade länder (MUL).

Lomésamarbetet har en särställning

genom att Europeiska utvecklingsfonden

finansieras genom särskilda bidrag och

inte genom bidrag över gemenskapens

budget, till skillnad från det

utvecklingssamarbete som bedrivs med

länder i Asien och Latinamerika och i

Medelhavsområdet. Biståndet till AVS-

länderna inom ramen för Lomékonventionen

svarar för närvarande för knappt hälften

av det sammanlagda biståndet genom

gemenskapen.

I propositionen väcks frågan om det är

lämpligt att i framtiden ha flera

biståndssystem inom EU som bl.a. skiljer

sig i fråga om finansieringen. När man

inom några år måste ta ställning till

Lomékonventionens framtid kommer denna

fråga att aktualiseras.

Sverige har genom anslutningsfördraget

av den 24 juni 1994 avseende Sveriges

anslutning till Europeiska unionen (SÖ

1995:17) förbundit sig att fr.o.m. den 1

januari 1995 tillämpa bestämmelserna i

den fjärde Lomékonventionen. Riksdagen

har godkänt anslutningsfördraget. Vidare

har Lomékonventionen införlivats med

svensk rätt genom lagen (1994:1500) med

anledning av Sveriges anslutning till

Europeiska unionen.

Innehållet i den fjärde Lomékonventionen

Den fjärde Lomékonventionen omfattar en

ingress och fem huvudavdelningar,

nämligen allmänna föreskrifter för

samarbetet, områden för samarbete,

medlen för samarbetet, institutionernas

verksamhet och slutbestämmelser. Till

detta är fogat ett antal protokoll,

varav ett behandlar finansiella frågor.

I avtalskomplexet ingår också en slutakt

med ett antal förklaringar som utgör en

integrerad del av konventionen.

I det följande redovisas huvuddragen av

innehållet i konventionen som bakgrund

till redovisningen av ändringsavtalet.

Ingressen

Parterna bekräftar här bl.a.

fasthållandet vid principerna i Förenta

nationernas stadga och sin tro på de

grundläggande mänskliga rättigheterna,

på alla aspekter av mänsklig värdighet

och på individens värde, som den

centrala kraften och förmånstagaren i

utvecklingen, på lika rätt för män och

kvinnor och för nationer, stora och små.

Ingressen erinrar även om den allmänna

deklarationen om de mänskliga

rättigheterna och andra deklarationer,

vilka erkänner behovet av att respektera

och garantera medborgerliga och

politiska rättigheter och att sträva

efter att åstadkomma fullt åtnjutande av

ekonomiska, sociala och kulturella

rättigheter.

Del ett - allmänna föreskrifter för

samarbetet

Samarbetet skall bedrivas enligt

följande grundläggande principer:

- Likställdhet mellan deltagarna, respekt

för deras suveränitet, intressegemenskap

och ömsesidigt beroende.

- Varje stats rätt att själv välja sin

politiska, sociala, kulturella och

ekonomiska linje.

- Stabilitet i förbindelserna på grundval

av ett överenskommet system för

samarbetet.

Stöd skall lämnas till AVS-staternas

ansträngningar att åstadkomma en

genomgripande utveckling, vilken skall

grundas på en balans mellan ekonomiska

mål, rationellt tillvaratagande av

miljön och förstärkning av naturresurser

och mänskliga resurser.

Vikten av att respektera och främja de

mänskliga rättigheterna lyfts fram på

ett utförligt sätt.

Särskilda ansträngningar skall göras

vad gäller utvecklingen på landsbygden,

miljöskydd och bevarande av

naturresurser. Stor vikt skall fästas

vid regionalt samarbete. Man erkänner

behovet av att ge de minst utvecklade

AVS-staterna särskild behandling.

För att främja handeln har parterna

enats om bl.a. allmänna regler för

handeln och särskilda regler för

gemenskapens införsel av vissa produkter

från AVS-staterna. De skall bygga på

principen om fri tillgång till

gemenskapsmarknaden för varor som har

sitt ursprung i AVS-staterna med

särskilda föreskrifter för

jordbruksvaror och en skyddsklausul.

Gemenskapen skall bidra till AVS-

staternas utveckling genom finansiella

resurser och lämpligt tekniskt bistånd.

Stödet skall lämnas inom ramen för

femåriga program.

Vikten av att stabilisera

exportintäkter som grundas på

jordbruksproduktion och att bistå länder

som drabbas av allvarliga avbrott i

gruvsektorn bekräftas.

Ett antal gemensamma institutioner har

bildats för hanteringen av frågor som

berör Lomékonventionen - ministerrådet,

ambassadörskommittén och den gemensamma

församlingen. Ministerrådet skall bl.a.

dra upp huvudlinjerna för det arbete som

skall utföras vid tillämpningen av

konventionen, fatta de politiska beslut

som behövs för att konventionens mål

skall uppnås och fatta beslut på

särskilda områden som anges i

konventionen. Ambassadörskommittén skall

bistå ministerrådet och övervaka

genomförandet av konventionen. Den

gemensamma församlingen, som skall bestå

av medlemmar av Europaparlamentet och

parlamentariker/representanter för AVS-

länderna skall vara ett rådgivande

organ.

Del två - områden för samarbetet

Under denna rubrik nämns och preciseras

åtgärder inom följande samarbetsområden:

1) Miljön

2) Jordbrukssamarbete, säkrad

livsmedelsförsörjning och landsbygdsut-

veckling

3) Utveckling av fisket

4) Samarbete om råvaror

5) Industriell utveckling, tillverkning

och bearbetning

6) Utveckling på gruvdriftens område

7) Utveckling på en ergiområdet

8) Företagsutveckling

9) Tjänsteutveckling

10) Utveckling av handeln

11) Kulturellt och socialt samarbete

12) Regionalt samarbete

Del tre - instrument för samarbetet

I denna del behandlas samarbetet på

handelsområdet, råvaruområdet, samarbete

vad gäller utvecklingsfinansiering,

förfaranden för genomförande och

samarbetet med de minst utvecklade

länderna, länder utan kuster och

ö-stater.

På handelsområdet skall tullfrihet råda

för nästan alla industrivaror. Ett antal

jordbruks- och livsmedelsvaror,

textilier och textilartiklar beviljas

antingen tullfrihet eller nedsatta

tullar. I flera fall beviljas

tullfriheten bara för en begränsad

importvolym.

Råvaruområdet ägnas särskild

uppmärksamhet genom två finansieringssy-

stem för stabilisering av

exportinkomster från jordbruksproduktion

(STABEX) och för stöd till AVS-stater

vilkas gruvsektor drabbas av svårigheter

(SYSMIN).

Konventionen ger utförliga anvisningar

om hur programmeringen och hanteringen

av biståndet skall gå till. Den ger

mottagarlandet en central roll i

programmerings- och

projektförberedelsearbetet. Samtidigt

har kommissionen ett väsentligt

inflytande, och gemenskapens fältkontor

i mottagarlandet skall spela en aktiv

roll.

Konventionen gör det möjligt att ge

stöd till strukturanpassning och

innehåller utförliga anvisningar för hur

detta stöd skall utformas.

Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt

de minst utvecklade länderna, länder

utan kuster och ö-länder.

Huvudansvaret för upphandling som

finansieras genom Europeiska

utvecklingsfonden skall ligga hos

mottagarländerna, dock skall samråd äga

rum med kommissionen. Upphandling skall

normalt ske i öppen internationell

konkurrens inom hela kretsen av AVS- och

gemenskapsstaterna.

Del fyra - institutionernas verksamhet

I detta avsnitt ges närmare regler för

ministerrådets, ambassadörskommitténs

och den gemensamma församlingens

verksamhet.

Del fem - slutbestämmelser

Under denna rubrik anges bl.a. att

konventionen sluts för en period av tio

år med början den 1 maj 1990.

Till konventionen är fogade ett antal

protokoll som utgör en integrerad del av

konventionen.

Ett av dessa protokoll är ett

finansprotokoll som anger omfattningen

av det finansiella samarbetet för en

period av fem år med början den 1 mars

1990. Det totala finansiella stödet till

AVS-länderna under perioden skall uppgå

till 12 000 miljoner ecu. Av detta

belopp skall 10 800 miljoner komma från

Europeiska utvecklingsfonden (EUF 7) och

1 200 miljoner ecu vara lån från

Europeiska investeringsbankens egna

medel.

Ändringsavtalet och överenskommelsen om

finansiering och förvaltning av

gemenskapsstödet

I propositionen anges att de två

parterna gick in i förhandlingarna med

något olika utgångspunkter.

Gemenskaperna önskade öka betoningen på

vikten av mänskliga rättigheter och

demokratiska principer och eftersträvade

en effektivisering av samarbetet inom

ramen för Lomékonventionen. På

handelsområdet var man beredd att

tillsammans med AVS-staterna undersöka

hur de sistnämnda i större utsträckning

skulle kunna dra fördel av de

handelsförmåner som redan fanns med i

konventionen. AVS-staterna å sin sida

förnekade inte vikten av mänskliga

rättigheter och demokratiska principer

men betonade att det var väsentligt att

ha en effektiv mekanism för lösning av

tvister som kunde uppkomma om eventuella

kränkningar av dessa rättigheter och

principer. Tonvikten lades dock vid

handelsfrågor inklusive råvarufrågor,

och AVS-staterna underströk också

angelägenheten av att de finansiella

resurser som skulle ställas till

förfogande ökade väsentligt i reala

termer.

Förhandlingarna inleddes formellt vid

ett ministermöte i Swaziland i maj 1994.

De slutfördes den 30 juni 1995.

Avtalet om ändring av den fjärde

Lomékonventionen omfattar 67 ändringar i

konventionens huvuddel, vartill kommer

ett nytt finansprotokoll och vissa

ändringar i andra protokoll.

Ett väsentligt nytt element blev att

förbindelserna avses stärkas genom en

fördjupad politisk dialog som utvidgas

till att omfatta frågor och problem som

rör utrikespolitik och säkerhet. Vidare

infördes en ökad betoning av

demokratiska principer och en

suspensionsklausul som gör det möjligt

att avbryta samarbetet med länder som

kränker de mänskliga rättigheterna och

demokratiska principer. På

handelsområdet infördes ytterligare

lättnader genom bl.a. ett visst ökat

marknadstillträde för jordbruksprodukter

och förbättring och förtydligande av

ursprungsreglerna. Ett mer flexibelt

system för programmeringen av biståndet

införs också.

Uppgörelsen om finansiering finns i det

finansiella protokoll som är en del av

ändringsavtalet och i överenskommelsen

om finansiering och förvaltning av

gemenskapsstödet inom ramen för

finansprotokollet. Det finansiella

protokollet anger att det sammanlagda

stödet till AVS-länderna skall öka från

12 000 miljoner ecu under den första

femårsperioden, varav 10 800 miljoner

ecu från Europeiska utvecklingsfonden

och 1 200 miljoner från Europeiska

investeringsbankens egna resurser, till

14 625 miljoner under den andra

femårsperioden, varav 12 967 miljoner

ecu från Europeiska utvecklingsfonden

och 1 658 miljoner ecu från Europeiska

investeringsbanken.

Överenskommelsen om finansiering och

förvaltning av gemenskapsstödet anger

omfattningen av det sammanlagda stödet

genom Europeiska utvecklingsfonden (EUF)

och Europeiska investeringsbanken (EIB),

de enskilda ländernas bidrag till

Europeiska utvecklingsfonden,

användningsområden och bestämmelser av

mer administrativ natur om hur EUF och

EIB-stödet skall förvaltas. En åttonde

europeisk utvecklingsfond skall

inrättas, vilken sammanlagt skall

tillföras 13 132 miljoner ecu. (Att

beloppet är större än vad som anges i

det finansiella protokollet till

ändringsavtalet beror på att

finansieringsöverenskommelsen omfattar

stöd både till AVS-länderna och till

utomeuropeiska länder och territorier,

som lyder under Danmark, Frankrike,

Nederländerna och Storbritannien medan

det finansiella protokollet endast avser

stödet till AVS-staterna.) Av det belopp

som tillförs utvecklingsfonden

finansieras 12 840 miljoner ecu av

medlemsstaterna (Sveriges andel 350

miljoner ecu motsvarar ca 3 050 miljoner

kronor). Till detta belopp kommer 292

miljoner ecu i icke utnyttjade medel

från de fjärde, sjätte och sjunde

utvecklingsfonderna.

1 finansieringsöverenskommelsen anges

att 1 693 miljoner ecu skall tas från

Europeiska investeringsbankens egna

medel och ges i form av lån, varav 1 658

miljoner till AVS-staterna och

resterande 35 miljoner till

utomeuropeiska länder och territorier.

Det sammanlagda stödet genom Europeiska

utvecklingsfonden och Europeiska

investeringsbanken till AVS-länderna

och utomeuropeiska länder och

territorier uppgår därmed till 14 825

miljoner ecu.

I avvaktan på att överenskommelsen har

godkänts av medlemsstaterna och för att

programmeringen skall kunna genomföras

har ett beslut den 20 december 1995

fattats om provisorisk tillämpning av de

delar av överenskommelsen som behandlar

programmeringen av biståndet. I

anslutning till detta beslut har

medlemsstaterna avgett en förklaring med

innebörd att beslutet om provisorisk

tillämpning på intet sätt föregriper

ratifikationsproceduren och att

kommissionen inte kan göra några

finansiella åtaganden innan

finansieringsöverenskommelsen trätt i

kraft.

Medelsbehovet för varje år kommer att

anges i de årliga budgetpropositionerna

under biståndsanslaget för Bidrag till

EG:s gemensamma bistånd.

I propositionen noteras att de tre nya

medlemsstaterna - Finland, Sverige och

Österrike - genom sina bidrag svarar för

närmare hälften av ökningen av bidragen

till Europeiska utvecklingsfonden och

att fondens totalbelopp ökas genom medel

från tidigare utvecklingsfonder, som

inte utnyttjats. Den kollektiva extra

insatsen från EU-medlemsstaterna

förefaller därför relativt måttlig,

vilket enligt propositionen inger

osäkerhet inför framtiden, särskilt med

beaktande av att Lomésamarbetet främst

avser fattiga u-länder.

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår att riksdagen skall

godkänna avtalet om ändring av den

fjärde Lomékonventionen och

överenskommelsen om finansiering och

förvaltning av gemenskapsstödet inom

ramen för det andra finansprotokollet

till den fjärde Lomékonventionen.

Regeringen anför att den fjärde

Lomékonventionen utgör en väsentlig del

i gemenskapens samarbete med u-länderna

och att den innehåller många element som

ligger i linje med svensk

biståndspolitik.

Regeringen pekar vidare på det viktiga

nya element som införs genom

ändringsavtalet då man genom en bredare

politisk dialog som utvidgas till att

omfatta frågor och problem som rör

utrikespolitik och säkerhet kommer att

stärka förbindelserna. Till detta kommer

en ökad betoning av respekt för

demokratiska principer som komplement

till vad som anges i konventionen om

respekt för de mänskliga rättigheterna

samt den nya suspensionsklausulen som

gör det möjligt att avbryta samarbetet

med en AVS-stat som inte respekterar de

mänskliga rättigheterna och

demokratiska principer.

Ändringsavtalet präglas enligt

regeringens mening också av en strävan

att åstadkomma ökad effektivitet i

biståndet. Det mer flexibla

programmeringssystem som införs är ett

uttryck för detta. Det innebär att

långsiktigheten i biståndssamarbetet

bevaras samtidigt som risken för att

medel skall ligga outnyttjade motverkas.

Ändringsavtalet innebär ett visst ökat

marknadstillträde för jordbruksprodukter

och en förbättring av ursprungsreglerna

och uttrycker en allmän strävan att

bidra till att förbättra AVS-staternas

möjligheter att ta till vara de

handelslättnader och stödåtgärder som

konventionen erbjuder.

I ändringsavtalet är det Europeiska

gemenskapernas medlemsstater, Europeiska

unionens råd och Europeiska

gemenskapernas kommission som är parter

å ena sidan. Avtalet är därmed ett s.k.

blandat avtal. Detta innebär att avtalet

även reglerar förhållanden som ligger

utanför gemenskapskompetensen och därmed

inom ramen för medlemsländernas

kompetens. Medlemsstaterna åtar sig

förpliktelser bl.a. genom stadgandet om

politisk dialog och genom det

finansprotokoll som är en del av

ändringsavtalet och genom den särskilda

överenskommelsen om finansiering. Med

hänsyn till detta och till att

ändringsavtalet och

finansieringsöverenskommelsen är av

större vikt skall de enligt 10 kap. 2 §

i regeringsformen godkännas av

riksdagen.

Sammanfattning av motionen

I motion 1995/96:U32 (m) hemställer

motionärerna att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att det

med anledning av Lomékonventionens stora

betydelse är angeläget att regeringen i

skrivelse till riksdagen i god tid

informerar om sina intentioner inför

förhandlingar om den sannolikt femte

Lomékonvention som följer när den fjärde

löper ut. Det tullfria tillträdet till

EU:s inre marknad för produkter från 70

u-länder i Afrika, Karibien och Stilla

Havet är av vital betydelse för

ländernas tillväxt och

fattigdomsbekämpning, vilket ökar

förutsättningarna för utveckling mot

demokrati och respekt för mänskliga

rättigheter. Även det finansiella

stödets inriktning har betydelse. Det är

därför enligt motionärernas mening

viktigt att riksdagen godkänner

föreliggande ändringar i

Lomékonventionen och den interna

överenskommelsen om finansiering och

förvaltning av gemenskapsstödet.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens uppfattning

att den fjärde Lomékonventionen

innehåller många element som ligger i

linje med svensk biståndspolitik.

Ändringsavtalet bidrar till att

ytterligare förbättra konventionen.

Utskottet noterar med

tillfredsställelse att en ökad betoning

görs av respekten för de mänskliga

rättigheterna och demokratiska

principer. Utskottet anser också det

vara värdefullt att ett protokoll

tillkommit om hållbar förvaltning av

skogstillgångar, vilket bl.a. innebär

att ansträngningar skall koncentreras

till skydd av hotade tropiska skogar.

I motion 1995/96:U32 (m) anförs att

regeringen i god tid bör informera

riksdagen om sina intentioner inför

förhandlingarna när den fjärde

Lomékonventionen löper ut. Utskottet

finner detta vara angeläget och

förutsätter att så kommer att ske på

lämpligt sätt.

Därmed anses motion 1995/96:U32 (m)

besvarad.

Utskottet tillstyrker med det ovan

anförda att riksdagen godkänner avtalet

om ändring av den fjärde

Lomékonventionen och den interna

överenskommelsen om finansiering och

förvaltning av gemenskapsstödet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avtalet om

ändring av den fjärde

Lomékonventionen

att riksdagen med bifall till

propositionen godkänner avtalet om

ändring av den fjärde

Lomékonventionen mellan å ena sidan

Europeiska gemenskapernas

medlemsstater, Europeiska unionens

råd och Europeiska gemenskapernas

kommission och AVS-staterna å den

andra sidan,

2 beträffande den interna

överenskommelsen om finansiering och

förvaltning av gemenskapsstödet

att riksdagen med bifall till

propositionen godkänner den interna

överenskommelsen om finansiering och

förvaltning av gemenskapsstödet inom

ramen för det andra finansprotokollet

till den fjärde Lomékonventionen,

3. beträffande information till

riksdagen

att riksdagen förklarar motion

1995/96:U32 besvarad med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 23 april 1996

På utrikesutskottets vägnar

Nils T Svensson

I beslutet har deltagit: Nils T Svensson

(s), Inger Koch (m), Yvonne Sandberg-

Fries (s), Berndt Ekholm (s), Bertil

Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Urban Ahlin (s), Eva Zetterberg (v),

Carina Hägg (s), Lars Hjertén (m), Bodil

Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund

(kds), Agneta Brendt (s), Sonia Karlsson

(s), Christina Axelsson (s) och Ingbritt

Irhammar (c).