Bet. 1995/96:UU25

Utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU25

Verksamheten inom Europeiska unionen under 1995

Innehåll

1 Sammanfattning

3 Motionerna

5 Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1995/96

UU25

1 Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande

regeringens skrivelse 1995/96:190

Berättelse om verksamheten i Europeiska

unionen under 1995 samt två motioner

väckta med anledning av skrivelsen. I

motionerna framställs framförallt

önskemål om att skrivelsen i framtiden

skall göra en grundligare och mer

problematiserande genomgång av de

redovisade frågorna samt att ökad

tyngdpunkt bör läggas vid analys av

Sveriges agerande i EU och av

medlemskapets konsekvenser på olika

områden.

Utskottet anser att skrivelsen ger en

förtjänstfullt utförlig presentation av

verksamheten i EU och Sveriges agerande

under 1995. Flertalet av de frågor som

aktualiseras i motionerna har varit

föremål för riksdagens överväganden i

flera tidigare sammanhang, särskilt i

samband med behandlingen av regeringens

proposition om Sveriges medlemskap i EU

och, senast under våren 1996, inom ramen

för det svenska förberedelsearbetet

inför EU:s nu pågående

regeringskonferens. Utskottet anser, i

likhet med motionärerna, det angeläget

att konsekvenserna på olika områden av

Sveriges medlemskap i EU analyseras och

noterar det utrednings- och analysarbete

som fortgår löpande och som kommer att

fortsätta i syfte att även framdeles få

till stånd en bred insyn i och aktiv

debatt kring frågor om EU:s verksamhet,

Sveriges roll i unionen m.m.

Utrikesutskottet har berett samtliga

övriga utskott tillfälle att yttra sig

över skrivelsen jämte motionerna.

Yttranden har avgivits av

socialförsäkringsutskottet samt

bostadsutskottet. Yttrandena återges in

extenso i bilaga till betänkandet.

Utrikesutskottet anser bägge motionerna

till sina huvuddelar besvarade. Med det

som anförts i betänkandet föreslår

utskottet att riksdagen lägger

regeringens skrivelse 1995/96:190

Berättelse om verksamheten i Europeiska

unionen under 1995 till handlingarna.

2 Skrivelsen

I skrivelsen redogör regeringen för

verksamheten i Europeiska unionen under

1995 i enlighet med riksdagsordningens 3

kap. 6 §. Skrivelsen behandlar

Europeiska unionens övergripande

politiska och institutionella

utveckling, det ekonomiska och sociala

samarbetsområdet, unionens förbindelser

med omvärlden samt det inrikes och

rättsliga samarbetet.

3 Motionerna

1995/96:U43 av Bengt Hurtig m.fl. (v)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skrivelse 1995/96:190.

1995/96:U44 av Bodil Francke Ohlsson

(mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att aktuella frågor

och ärenden i det svenska EU-arbetet bör

behandlas grundligare och i mer

problematiserande form i framtida

skrivelser om verksamheten inom EU.

4 Yttranden från andra utskott m.m.

Utrikesutskottet har berett samtliga

övriga utskott tillfälle att yttra sig

över skrivelsen jämte motioner i de

delar som har samband med respektive

utskotts beredningsområde. Yttranden har

avgivits av socialförsäkringsutskottet

samt bostadsutskottet. Yttrandena

återges in extenso i bilaga till

betänkandet.

5 Utskottet

5.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Sveriges första år som medlem i

Europeiska unionen har inneburit många

nya erfarenheter. Inom

statsförvaltningen görs en kontinuerlig

uppföljning av dessa. Regeringen har,

anförs det i skrivelsen, också lämnat

konkreta uppdrag när det gäller att

analysera det första årets erfarenheter.

Som exempel på några viktiga intryck

anges bl.a. den särskilda utmaning som

har bestått i att möta den

sammansmältning av inrikes- och

utrikespolitik som blir en effekt av

samarbetet i unionen. De beslut som

fattas av EU:s ministerråd gäller i

många fall lagstiftning om frågor av

klart inrikespolitisk karaktär. Sverige

trädde som ett nytt medlemsland in i

EU:s pågående berednings- och

förhandlingsprocess. Flertalet av de

frågor som Sverige hade att ta ställning

till under 1995 hade förberetts inom EU

innan Sverige blev medlem av

organisationen. Det har, anför

regeringen, inneburit en viss

ansträngning att tränga in i de många

gånger komplicerade frågor som har

behandlats utan att, som de gamla

medlemsstaterna, ha haft möjlighet att

fullt ut följa frågorna från början.

Frågornas beredning sträcker sig inte

sällan över flera år. Enligt vad som

anförs i skrivelsen har dock Sverige,

redan under detta första år, fått

konkret gehör för sina ståndpunkter i

många frågor. Sverige deltar nu i den

tidiga beredningen av olika EU-ärenden

och får därmed möjlighet till den

framförhållning som är en förutsättning

för ett framgångsrikt arbete i EU. Det

första medlemskapsåret har, anför

regeringen, visat att små medlemsländer

har goda möjligheter till inflytande när

de är väl förberedda och argumenterar

för genomtänkta förslag. Andra

medlemsländer förväntar sig dessutom att

Sverige skall vara pådrivande inom

områden, exempelvis öppenhetsfrågorna,

där Sverige har viktiga erfarenheter.

Den sammantagna erfarenheten är, anför

regeringen, att Sverige kan påverka i

EU. Det mindre medlemslandet är en

faktor att räkna med. Med konsekvens och

fasthet, med samverkan med andra

medlemsländer och med vilja att bidra

till gemensamma europeiska lösningar,

kan ett för Sverige betydande inflytande

nås över unionens gemensamma politik.

Också den kulturella aspekten av

medlemskapet har givit viktiga nya

erfarenheter, påpekas det i skrivelsen.

Sveriges företrädare har verkat i en ny

miljö både vad gäller organisation och

arbetsformer och andra medlemsländers

traditioner och synsätt inom olika

sakområden. Stor kraft har ägnats åt att

ta till sig de faktiska

arbetsprocesserna liksom att lära sig

förstå andras synsätt och förmedla

kunskap om våra egna. I detta sammanhang

nämner regeringen särskilt språkfrågan.

Franska är det viktigaste arbetsspråket

inom stora delar av EU:s institutioner.

Det innebär att många dokument först tas

fram på franska innan de översätts till

övriga språk, vilket sker med viss

fördröjning. Tolkning till och från

svenska har skett i begränsad men ökande

utsträckning. Institutionernas

översättnings- och tolkningskapacitet

har under 1995 successivt men dock inte

fullt byggts ut. Det är, anför

regeringen, ur Sveriges synvinkel sett

ytterst viktigt att hävda det svenska

språkets ställning i EU.

I skrivelsen noteras vidare att Sverige

har gått in i medlemskapet utan att

frångå den svenska förvaltningsmodellen.

Arbetsfördelningen mellan riksdagen och

regeringen och mellan regeringen och

myndigheterna har förblivit i princip

oförändrad. Någon ändring har inte

heller skett beträffande statsmakternas

förhållande till intresseorganisationer

och andra berörda organ. Däremot har,

som nämnts ovan, medlemskapet inneburit

att i första hand arbetsmetoderna har

anpassats till de nya förhållandena. Med

anledning av den svenska

förvaltningsmodellens särskilda struktur

har regeringen uppdragit åt

Statskontoret att kartlägga och

analysera hur EU-medlemskapet under det

första året påverkat statliga

myndigheters organisation och

arbetsformer och hur formerna för

samverkan mellan regering och

förvaltningsmyndigheter har utvecklats.

Statskontoret skall i en huvudrapport

under 1996 redovisa sin bedömning av den

svenska förvaltningsmodellens

ändamålsenlighet i ett EU-perspektiv och

vilka för- och nackdelar den medfört i

det praktiska arbetet.

I skrivelsen hänvisas bl.a. till 1995

års regeringsförklaring vari regeringen

angett vilka områden som ges hög

prioritet i EU-arbetet, nämligen

sysselsättning och tillväxt, en hög

skyddsnivå inom miljöområdet, öppenhet i

EU:s institutioner, jämställdhet mellan

kvinnor och män, större inflytande för

konsumenterna, regional utjämning,

frihandel, östutvidgningen, fred i det

forna Jugoslavien, kampen mot

internationell brottslighet inklusive

narkotikabekämpning, fusk och bedrägeri

med gemenskapsmedel samt samarbetet inom

Östersjöområdet. Sverige har vidare, vid

sidan av att hävda det svenska språkets

ställning i samtliga institutioner, lagt

stor vikt vid att den tilldelade kvoten

av svenska tjänstemän vid EU:s

institutioner uppfylls och att unionens

personalpolitik främjar jämställdhet

mellan könen. I ett särskilt kapitel i

skrivelsen redovisas utvecklingen i EU-

institutionerna under 1995 och bl.a.

arbetet med rekrytering av svenskar till

dessa.

Europeiska rådet, som består av

medlemsländernas stats- och

regeringschefer, möts normalt i slutet

av varje ordförandeskapsperiod, dvs. två

gånger per år. Ordförandeskapets

slutsatser från Europeiska rådet i Essen

i december 1994 och från 1995 års två

möten i Cannes och Madrid återfinns i

bilagor till skrivelsen. Europeiska

rådets möte i Cannes i juni 1995 var det

första av EU:s toppmöten där Sverige,

Finland och Österrike deltog som

fullvärdiga EU-medlemmar. (De tre

länderna hade dock i praktiken deltagit

fullt ut vid mötet i Essen i december

1994.) De viktigaste frågorna som

diskuterades i Cannes var

sysselsättningen, ekonomiska och

monetära unionen (EMU), förbindelser med

omvärlden, inrikes och rättsliga frågor

samt förberedelser för

regeringskonferensen 1996. Euopeiska

rådets möte i Madrid i december 1995

behandlade framför allt EMU,

sysselsättning, utvidgningsfrågan och

regeringskonferensen. Regeringen

redovisar även utförligare det s.k.

partnerskapet Europa-Medelhavet som

grundlades vid Medelhavskonferensen i

Barcelona den 27-28 november 1995. En

förteckning över viktigare rättsakter

som antagits av rådet under 1995 finns

som bilaga till skrivelsen. Också EU:s

budget 1995 redovisas i särskild bilaga.

Arbetet för sysselsättning och tillväxt

har lett fram till rekommendationer till

medlemsländerna att koncentrera sina

sysselsättningsfrämjande åtgärder till

fem nyckelområden. Sverige har, enligt

vad regeringen anför i skrivelsen,

förordat att arbetet inriktas på de

områden som skall stärka arbetskraftens

kompetens och företagens konkurrenskraft

samt öka arbetskraftens rörlighet på

arbetsmarknaden, såväl geografiskt som

yrkesmässigt. En annan viktig del av

EU:s åtgärder för att skapa tillväxt,

sysselsättning och konkurrenskraft är

satsningen på de s.k. transeuropeiska

nätverken inom sektorerna transport,

telekommunikationer och energi. Ett

omfattande arbete har bedrivits under

året, men några slutliga beslut har inte

fattats. De små och medelstora företagen

spelar enligt svensk uppfattning en

viktig roll i arbetet med att åstadkomma

tillväxt och sysselsättning. Inom EU

bedrivs ett omfattande samarbete inom

detta område, bl.a. i form av ett

särskilt program för dessa företag.

När det gäller den ekonomiska och

monetära unionen fastslog stats- och

regeringscheferna vid Europeiska rådets

möten i Cannes och Madrid att EMU:s

tredje fas skall inledas den l januari

1999. Man antog även ett scenario för

införandet av den gemensamma valutan,

euro . Sverige redovisade under 1995 i

sitt konvergensprogram hur man avser att

uppnå de s.k. konvergenskriterierna.

Det svenska konvergensprogrammet mottogs

väl av rådet.

En av de frågor som Sverige särskilt

drivit under 1995 har gällt öppenheten,

framför allt i rådets arbete. Genom inte

minst svenska och danska ansträngningar

har öppenhetsfrågorna nu en given plats

på EU:s dagordning, anförs det i

skrivelsen. En av framgångarna det

första året är att resultatet från

rådets omröstningar i

lagstiftningsärenden alltid skall

offentliggöras. Dessutom skall protokoll

samt förklaringar som EU-länderna avger

om beslutade rättsakter förutsättas vara

offentliga om inte ett enskilt

medlemsland begär motsatsen.

EU:s regeringskonferens som skall se

över och revidera EU:s grundläggande

fördrag har förberetts av en

reflektionsgrupp bestående av

företrädare för samtliga medlemsstater.

I skrivelsen redovisas förberedelserna

inför konfersen utförligare. I den

slutrapport som reflektionsgruppen

överlämnade vid Europeiska rådets möte i

Madrid analyserades och presenterades

olika lösningar och konsekvenser av

eventuella fördragsändringar.

En stor del av det ekonomiska samarbetet

inom unionen sker inom ramen för EG och

rör den inre marknaden - fri rörlighet

för varor, tjänster, personer och

kapital - och angränsande

politikområden. Den sociala dimensionen

av samarbetet syftar till att motverka

negativa konsekvenser av den inre

marknaden och berör framför allt

arbetstagare. Utgångspunkten för

samarbetet inom den gemensamma

varumarknaden har varit att säkerställa

den fria rörligheten. Regelverket för

den inre marknaden är nu i huvudsak på

plats. Den intensiva lagstiftningsfasen

har gått över i en fas där tyngdpunkten

läggs vid att få de gemensamma reglerna

att fungera effektivt. Inom

tjänsteområdet beslutade rådet om flera

direktiv som rör den finansiella

sektorn. Avregleringen av unionens

telekommunikationsmarknad har

fortskridit och skall vara genomförd

senast den 1 januari 1998. Sverige, som

redan har en avreglerad telemarknad,

bevakar att arbetet bedrivs enligt

tidsplanen.

Inom jämställdhetsområdet har Sverige

bl.a. drivit frågorna om s.k.

mainstreaming (integrering av ett

jämställdhetsperspektiv inom alla

politikområden) och om kvinnors

inflytande på beslutsprocessen i EU:s

institutioner.

Svenska prioriteringar inom

miljösamarbetet är kampen mot försurning

och klimatpåverkan, kemikaliekontroll,

kretsloppsanpassning samt biologisk

mångfald. Sverige har, anför regeringen,

varit mycket pådrivande, och ett svenskt

initiativ inom försurningsområdet har

lett till att kommissionen nu utarbetar

en särskild strategi mot försurningar.

Sverige har också stött åtgärder som

skall skapa en miljömässigt hållbar

utveckling inom transportsektorn. Inom

denna sektor fattades också ett för

Sverige mycket viktigt beslut

beträffande lastbilars längd. Beslutet

innebär att svenska lastbilar i inrikes

trafik även i fortsättningen får vara 24

meter långa. Enligt ett

kommissionsförslag skulle lastbilars

längd i samtliga EU-länder anpassas till

högst 18,75 meter. Den föreslagna

ändringen hade, enligt vad som anförs i

skrivelsen, kunnat innebära negativa

konsekvenser för Sverige ur såväl

ekonomisk som miljömässig synvinkel samt

beträffande trafiksäkerheten. Till

transportpolitiken hör också

sjösäkerhetsfrågorna som Sverige ger hög

prioritet i EU-arbetet. Under 1995 har

rådet t.ex. antagit en förordning om

säkerhetsorganisationen på vissa färjor.

Inom regionalpolitiken har bl.a.

utformats utvecklingsprogram för vissa

särskilt behövande regioner. Inte minst

glesbygdsstödet och socialfondens bidrag

till bekämpandet av arbetslöshet har

getts hög prioritet från svensk sida.

Kommissionen har till rådet överlämnat

ett analysunderlag om konsekvenserna för

den gemensamma jordbrukspolitiken med

anledning av dels de nya åtagandena i

världshandelsorganisationen WTO, dels

förberedelserna inför EU:s framtida

utvidgning. Sverige har pekat på behovet

av att modernisera jordbrukspolitiken

för att kunna minska unionens

marknadsregleringar och sänka de interna

prisnivåerna. Sverige har under 1995

utarbetat ett miljöprogram för

jordbruket. En av de viktigare frågorna

inom animalieområdet har varit

förhandlingarna om ett temporärt avtal

mellan EU och Norge i syfte att

bibehålla existerande handel med

bearbetade jordbruksprodukter.

Användning av hormoner inom

animalieproduktionen har varit i högsta

grad aktuell under året. Sverige har

bl.a. verkat för att det nuvarande

förbudet mot hormoner i

produktionshöjande syfte inte skall

uppluckras.

I juni 1995 antog ministerrådet ett

direktiv som fastställer regler om

transporttider, raster och

veterinärbesiktningar vid

djurtransporter. Sverige var ett av de

mest pådrivande länderna för sådana

regler, men kunde inte rösta för

förslaget, eftersom transporttiderna för

vissa djurslag fortfarande är för långa

och rasterna för korta.

Höstens förhandlingar om nya fiskeavtal

i Västerhavet ledde till

överenskommelser mellan EU och Norge i

fråga om Nordsjön och Skagerrak. Däremot

kunde förhandlingarna om det bilaterala

avtalet mellan EU (Sverige) och Norge

(det s.k. Naboavtalet) inte slutföras.

EU:s utvidgning har, enligt vad som

anförs i skrivelsen, varit en fråga som

prioriterats högt av den svenska

regeringen under 1995. Sverige ser

utvidgningen som ett viktigt politiskt,

ekonomiskt och miljöpolitiskt steg för

ett enat Europa. Europeiska rådet antog

i Cannes i juni 1995 en vitbok om

anpassning av de berörda central- och

östeuropeiska staternas lagar och

administrativa strukturer till

regelverket på EU:s inre marknad. I

Cannes fastställdes också att

förhandlingarna om Maltas och Cyperns

anslutning till unionen skall inledas

sex månader efter det att

regeringskonferensen avslutats. I Madrid

i december 1995 underströk Europeiska

rådet utvidgningens politiska och

ekonomiska betydelse för EU och uttalade

som sin strävan att den inledande

förhandlingsfasen för de associerade

länderna i Central- och Östeuropa skall

sammanfalla med att förhandlingarna med

Cypern och Malta inleds. Sverige drev

ståndpunkten att de baltiska staterna

skulle behandlas likvärdigt med övriga

central- och östeuropeiska

kandidatländer, vilket också hörsammades

i Europeiska rådets slutsatser.

Regeringen erinrar i skrivelsen om den

svenska målsättningen att

medlemskapsförhandlingar för samtliga

kandidatländer skall inledas sex månader

efter regeringskonferensens avslutande.

Europeiska unionens förbindelser med

omvärlden har ytterligare utvecklats

under 1995. Till de viktigaste frågorna,

anförs det i skrivelsen, har hört

fredsprocesserna i f.d. Jugoslavien och

i Mellanöstern, EU:s relationer med

Turkiet, Ryssland och andra stater i

Central- och Östeuropa, USA och Kanada

samt länderna i södra Medelhavet. Den

gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken (GUSP) har av

naturliga skäl till stor del handlat om

att nå en varaktig fred i f.d.

Jugoslavien. Fredsprocessen, som ledde

fram till fredsavtalet i Dayton, har

haft såväl den svenska regeringens som

de övriga medlemsländernas fulla stöd.

Utvecklingen av EU:s relationer med de

central- och östeuropeiska länderna,

inklusive de baltiska staterna, har

fortsatt genom slutande av s.k.

Europaavtal. EU har vidare under 1995

förlängt olika samarbetsavtal med

Ryssland och övriga OSS-stater,

Medelhavsländerna, Israel samt med

Mercosur-staterna i Latinamerika. EU

ingick också en tullunion med Turkiet. I

bilagor till skrivelsen återfinns

sammanställningar över de viktigaste

avtalen och överenskommelserna som

slutits under 1995 mellan EG och dess

medlemsstater och tredje land samt över

de gemensamma ståndpunkter, åtgärder och

deklarationer som antagits inom ramen

för den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken.

Sverige har traditionellt ett starkt

engagemang för frihandel och strävar

efter att EU:s gemensamma handelspolitik

även fortsatt, och i ökad utsträckning,

skall drivas i frihandelsvänlig

riktning. I bilaga till skrivelsen

återfinns statistiska uppgifter över

Sveriges handel med EU:s medlemsstater

1994 och 1995. En central fråga under

året har varit att fullborda rollen för

den nya världshandelsorganisationen VHO

(World Trade Organization/WTO).

Medlemskapet har visat sig ge oss goda

möjligheter, anser regeringen, att

tillsammans med andra

frihandelsinriktade medlemsländer

påverka EU:s handelspolitik i positiv

riktning. Exempelvis har Sverige lyckats

få igenom kraftiga sänkningar av EU:s

tullar på elektronikkomponenter.

Genom medlemskapet i EU deltar Sverige

även i den gemensamma biståndspolitiken.

EU:s bistånd (inklusive samarbete med

Central- och Östeuropa) uppgick 1995

till ca 4,8 miljarder ecu. Sverige

bidrar till den gemensamma

biståndspolitiken via medlemsavgiften

och dessutom med 350 miljoner ecu till

Europeiska utvecklingsfonden för

kommande femårsperiod.

EU har också arbetat mycket aktivt för

de mänskliga rättigheterna. Under 1995

har EU publicerat ett flertal

deklarationer och genomfört ett stort

antal uppvaktningar i tredje land där

allvarliga kränkningar av mänskliga

rättigheter förekommit eller hotat.

Nedrustning och icke-spridning av

massförstörelsevapen har ägnats ett

intensivt samarbete, bl.a. inför

förlängningen och granskningen av icke-

spridningsavtalet och utarbetandet av

skärpta internationella regler för

truppminor och laservapen.

Inom ramen för samarbetet på det inrikes

och rättsliga området har bl.a. åtgärder

vidtagits under 1995 för att

effektivisera kampen mot narkotikahandel

och annan grov kriminalitet. Det

internationella polissamarbetet har

fördjupats inom flera områden. Den

strategi för narkotikabekämpning som

diskuterats under året syftar till att

minska både utbud och efterfrågan.

Europolkonventionen om den europeiska

polisbyrån, Europol, undertecknades i

juli 1995. En viktig fråga som återstår

att besluta är EG-domstolens behörighet

att tolka konventionen.

Medlemsstaterna har också sökt

effektivisera det civil- och

straffrättsliga samarbetet. En ny

konvention om ett förenklat

utlämningsförfarande undertecknades i

mars 1995. Vad avser arbetet inom asyl-

och invandringsområdet har arbetet med

att dels ratificera den s.k.

Dublinkonventionen, dels försöka

slutföra förhandlingarna om yttre

gränskontrollkonventionen fortgått. Inte

i något av fallen har arbetet kunnat

slutföras. En resolution om

minimigarantier för asylsökande har dock

antagits, och rådet har också enats om

en gemensam ståndpunkt rörande en

harmoniserad tolkning av flykting-

begreppet.

Samarbetet på tullområdet har bl.a.

resulterat i den s.k. CIS-konventionen

som undertecknades i juli 1995. Den

syftar till att förhindra, utreda och

sakföra allvarliga brott mot

narkotikalagar avseende införsel och

utförsel av narkotika. Dessutom omfattar

konventionen penningtvätt vid

narkotikahandel. Arbete har också

bedrivits med förslag till en konvention

om ökat tullsamarbete, den s.k. Neapel

II-konventionen. Åtgärderna mot fusk och

bedrägeri med gemensamma EU-medel har

prioriterats högt, såväl av unionen som

helhet som av Sverige. När det gäller de

rent rättsliga åtgärderna som vidtagits

har t.ex. medlemsstaterna skrivit under

den s.k. bedrägerikonventionen i juli

1995. Genom konventionen straffbeläggs

olika former av bedrägerier som riktar

sig mot EU:s finansiella intressen. I

slutet av 1995 beslutade därefter rådet

att även anta en förordning om

administrativa åtgärder och sanktioner

som skall vidtas vid exempelvis missbruk

av gemenskapsmedel. Den svenska

kommissionären, Anita Gradin, är

ansvarig för dessa frågor inom

kommissionen.

5.2 Sammanfattning av motionerna

I kommitttémotionen U43 (v) anförs att

regeringens skrivelse kan sägas ge en

god översikt över vilka frågor som

behandlats i unionen under 1995 och att

den kan vara en källa till baskunskaper

om EU-frågor. Motionärerna anser dock

att skrivelsen ger skönmålande

beskrivningar av konsekvenserna av EU-

medlemskapet. I skrivelsen anförs att

Sverige fått inflytande över den

europeiska kontinentens, och därmed sin

egen, framtid. Däremot sägs inte, anför

motionärerna, att de övriga 14

medlemsländerna fått ökat inflytande

över Sverige. Beslutsmakten har, anförs

det i motionen, flyttats från riksdag

till regering och initiativrätten från

riksdagen till EG-kommissionen. Samrådet

med riksdagen fungerar av flera olika

skäl illa.

Motionärerna anser att EU är en

rikemansklubb med stormaktsambitioner.

Då och då, hävdar de, finns en tendens

inom EU att betrakta världens tillgångar

som en resurs just för det rika

Västeuropa. Som exempel nämns bl.a. en

beskrivning som kommissionen gjort av

Barentsregionen som Europas kommande

Ruhrområde . En av de frågor som

diskuterats mest inom EU under 1995 -

Frankrikes kärnvapenprov i Stilla havet

- behandlas inte explicit i skrivelsen,

påpekas det. Någon mer ingående

säkerhetspolitisk analys finns inte

heller i skrivelsen. Ej heller ges någon

beskrivning av mer svenska självständiga

säkerhetspolitiska ställningstaganden,

anför motionärerna. Även på

handelsområdet är EU en stormakt. Någon

analys av konse-kvenserna för Sveriges

utrikeshandel av EU-medlemskapet ges

dock inte i skrivelsen.

I motionen tas också upp den ökande

ojämlikheten i världen och EU-staternas

bistånd, bl.a. inom ramen för

Lomékonventionen. Det påpekas att

livsmedelsbistånd, som ingår i EU:s

olika former av bistånd, måste vara väl

samordnat med de mottagande staternas

jordbruks- och livsmedelspolitik så att

inte den lokala livsmedelsförsörjningen

slås ut. I motionen sägs också att EU-

staternas vapenexportpolitik skämmer

bilden av ett EU som en union som verkar

för regional säkerhet, fred och

stabilitet. I skrivelsen markeras inte

att Sverige avser behålla sin egen

kontroll av krigsmateriel.

Genom EU-medlemskapet har Sverige,

anförs det vidare, fått en lägre profil

i andra internationella organisationer,

bl.a. FN. Sverige måste såväl inom som

utom EU mer kraftfullt stå upp för

internationell solidaritet och rättvisa

samt försvara de små ländernas rätt i en

värld där en ogenomtänkt

stormaktspolitik kan hota fred och

stabilitet. Motionärerna anser att

anklagelserna att EU utvecklas mot en

fästning Europa synes bli alltmer

berättigade. Oron gäller särskilt

asylrätten och den personliga

integriteten. Svensk flyktingpolitik har

blivit mer restriktiv, hävdas det i

motionen. Schengensamarbetet förstärker

yttterligare dessa negativa tendenser. I

skrivelsen analyseras inte

konsekvenserna av alla de åtgärder som

nu vidtas för att skärpa kontrollen av

såväl EU:s egna medborgare som

medborgare i länder utanför EU.

I motionen hänvisas vidare till vad

Vänsterpartiet tidigare anfört om sin

syn på EMU. Regeringens skrivelse

innehåller inte någon närmare analys av

sambandet mellan EMU:s konvergenskrav

och kraven på den ekonomiska politiken

efter det att den gemensamma valutan

införts. Där diskuteras heller inte det

demokratiska problemet med att flytta

besluten över penning- och

valutapolitiken från en myndighet under

riksdagen till en av regeringar och

parlament oberoende ledning för en

europeisk centralbank. Vidare saknas

hänvisning till någon analys som skulle

peka på att just EU är ett s.k. optimalt

valutaområde.

När det gäller skyddet för miljö, hälsa

och säkerhet anförs i motionen att det

av skrivelsen framgår att det ännu inte

finns full klarhet över vad som skall

hända med Sveriges undantag för våra

lite hårdare regler när övergångstiden

löper ut. Situationen i EU:s

medlemsstater präglas av arbetslöshet,

ekonomisk kris och nedskärningar av

sociala utgifter. Allt fler barn

drabbas av den sociala utslagningen.

Miljoner barn växer upp utan det skydd

som tillmäts dem via FN:s

barnkonvention. Det vore fullt möjligt

för EU att förbinda sig att följa denna

konvention utan att därför ges kompetens

att lagstifta på barnpolitikens område.

Kommissionen borde få uppdraget att

systematiskt granska alla förslag till

förordningar, direktiv och förslag till

beslut ur barnets perspektiv. En

särskild barnombudsman, som bevakar att

EU:s beslut är i enlighet med FN:s

barnkonvention, kunde utses. I

skrivelsen, anförs det, finns ingen

redogörelse för vad regeringen gjort på

detta område. Motionärerna hemställer

att riksdagen skall ge regeringen till

känna vad som anförs i motionen.

I motion U44 (mp) välkomnas regeringens

skrivelse, men efterlyses samtidigt mer

grundlig och problematiserande genomgång

av alla de frågeställningar som

behandlats inom EU under 1995.

Önskemålet bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. I skrivelsen

hänvisar regeringen till att man agerat

i och drivit en rad frågor. Faktum är

dock, sägs det i motionen, att EU:s

ministerråd inte sammanträder

offentligt, varför det är omöjligt att

veta vem som verkligen har agerat och

varit pådrivande i olika frågor. I

motionen hänvisas till att Miljöpartiet

i EU-nämnden löpande framfört sina

åsikter om och sin kritik mot

regeringens agerande i där behandlade

frågor. I motionen återkommer motionären

bl.a. till EMU-projektet och

konvergenskriterierna. Frågan om svensk

medverkan i EMU är så viktig att den bör

bli föremål för en folkomröstning.

Motionären anser vidare att den

utrikespolitiska synen i skrivelsen är

anmärkningsvärd. Medlemskapet i EU har

varit ytterst negativt för Sveriges

förmåga att driva en självständig

utrikespolitik. Bland de av regeringen

prioriterade områdena för arbetet inom

EU återfinns inte solidaritet och

utvecklingssamarbete med tredje världen.

Även på samarbetet inom den tredje

pelaren har regeringen en

anmärkningsvärt okritisk syn och

kommenterar i skrivelsen inte de problem

som flera av de aktuella åtgärderna där

kan tänkas innebära.

Medan regeringen hävdar att Sverige kan

påverka i EU är det odiskutabelt att EU

påverkar Sverige, anför motionären

vidare. En redogörelse för all den nya

lagstiftning som Sverige måst

inkorporera och anpassa sig till som en

följd av EU-medlemskapet hade mot denna

bakgrund varit på sin plats, sägs det i

motionen. I motionen hävdas att en

majoritet av EU-nämndens medlemmar ansåg

att Sverige, med hänsyn till situationen

avseende de mänskliga rättigheterna i

Turkiet, skulle säga nej till EU:s

tullunion med detta land. Regeringen

skall dock ha valt att köra över

majoriteten i denna fråga.

Avslutningsvis noteras i motionen att

Frankrikes kärnvapenprovsprängningar i

Stilla havet var en av de viktigaste

frågorna för EU under fjolåret, men att

regeringen i årsberättelsen väljer att

över huvud taget inte nämna ärendet och

sitt agerande.

5.3 Utskottets överväganden

Sverige, Finland och Österrike inträdde

i EU den 1 januari 1995. Därmed utökades

EU:s medlemsstater till 15, och unionens

tyngdpunkt flyttades i riktning mot

Nordeuropa och Östersjöområdet. Av de

nordiska ländernas befolkning finns nu

80 % inom EU. Tillsammans har de nya

länderna 11 röster vid beslut i EU:s

ministerråd, vilket är en röst mer än

vad var och en av de fyra största

medlemsländerna har. De tre nya

medlemsstaterna är alla

nettobidragsgivare till EG:s budget.

Samarbetet inom EU bygger på ett antal

fördrag som slutits mellan

medlemsstaterna och som i demokratisk

ordning godkänts av varje enskild

medlemsstats parlament, i vissa fall

efter folkomröstningar. Varje framtida

fördragsändring kräver enhällighet

mellan medlemsstaterna och måste

godkännas av dessa i överensstämmelse

med varje medlemsstats konstitutionella

regler. Grunden för samarbetet är alltså

strikt mellanstatligt och

medlemsstaterna är i folkrättslig mening

suveräna stater. Det som skiljer

samarbetet i EU från traditionellt

internationellt samarbete är att det

bygger på att de enskilda

medlemsstaterna i högre grad än annars

avstår från en del av sina statsorgans

beslutsbefogenheter och överlåter dessa

till gemenskapens institutioner. EU:s

centrala roll i den europeiska

utvecklingen bygger på denna unika och i

demokratiska former beslutade

kombination av överstatlighet och

mellanstatlighet - varje lands egenart

respekteras, samtidigt som

förutsättningar har skapats för ett

effektivt gemensamt handlande på

centrala områden.

Utskottet tar med det sagda avstånd

från resonemanget i motion U43 (v) om

att beslutsmakten i Sverige i och med EU-

medlemskapet de facto skulle ha flyttats

från riksdag till regering och

initiativrätten från riksdagen till EU-

kommissionen (sic!). Utskottet

konstaterar att riksdagen genom

bestämmelserna i riksdagordningens 3

kap. 6 §, 4 kap. 10 § och 8 kap. 15 §,

om samråd med och information till

riksdagen i EU-frågor, tillförsäkrats

ett inflytande på förhand över de frågor

som behandlas i Europeiska unionens råd.

Därutöver har riksdagen en

kontrollfunktion i efterhand med hjälp

av en rad instrument, bl.a. den

granskning som sker i

konstitutionsutskottet. Vad gäller de

vidare svenska övervägandena inför

beslutet att ansöka om medlemskap i EU

har utskottet flera gånger tidigare

belyst dessa, bl.a. med utgångspunkt i

sådana säkerhetspolitiska bedömningar

som efterlyses i motionen (U43 (v)). För

sådana redovisningar får utskottet

således hänvisa till tidigare

betänkanden om EU:s utveckling och

Sveriges relationer till unionen,

särskilt 1994/95:UU5 med anledning av

regeringens proposition 1994/95:19

Sveriges medlemskap i Europeiska

unionen.

Som också konstateras i föreliggande

skrivelse från regeringen har inträdet i

EU inneburit en stor omställning för

Sverige och den svenska

statsförvaltningen. De nya

medlemsländerna har övertagit EU:s

fördrag och regelverk, inklusive avtal

med tredje land. I den mån länderna

inför inträdet hade speciella problem

löstes dessa normalt genom

övergångsbestämmelser. För svenskt

vidkommande är de aktuella

övergångsperioderna i flertalet fall

fyra år och återfinns framför allt på

områdena miljö, fiske, jordbruk och

skattefrågor. Flera av bestämmelserna,

inklusive frågan om eventuell

förlängning av dem, kommer - som också

framgår av regeringens skrivelsen - att

tas upp till beslut på nytt vid senare

tillfälle, då Sverige givetvis sitter

med och beslutar som medlem av unionen.

Utskottet anser att det hade varit

värdefullt om regeringen i skrivelsen

mer genomgående i de olika berörda

avsnitten erinrat om

övergångsbestämmelsernas innebörd och

kommenterat förutsättningarna för de

förhandlingar som kan komma att äga rum

såvitt dessa aktualiserats under det

första medlemsåret.

Som också påpekas i skrivelsen kom EES-

avtalet, som slutligen hade trätt i

kraft vid årsskiftet 1993/94, att bli en

för kandidatstaterna viktig förberedelse

för medlemskapet i EU. För väsentliga

delar av den inre marknaden hade

Sverige, Finland och Österrike infört

lagstiftning och administrativa

regelverk som överensstämde med EU:s

regler. I dessa avseenden fanns det bara

ett fåtal frågor att ta upp under

medlemskapsförhandlingarna. Utskottet

noterar att anslutningen till den

gemensamma jordbrukspolitiken tillhör de

områden som i praktiken har inneburit

störst förändringar för Sverige jämfört

med EES-situationen. Även deltagandet i

EU:s regionalpolitiska program har fått

stora effekter i Sverige och i de andra

nya medlemsstaterna.

Genom medlemskapet i EU kan Sverige

aktivt utöva ett inflytande på de

skeenden i Europa som vi under alla

omständigheter är en del av. Den svenska

ambitionsnivån i EU-arbetet har redan

från början varit hög, vilket också

framgår av regeringens redovisning av

det första medlemsåret. Enligt

utskottets uppfattning ger skrivelsen en

förtjänstfullt utförlig presentation av

verksamheten i EU och Sveriges agerande

under 1995.

Utskottet konstaterar att flertalet av

de enskilda sakfrågor som aktualiseras i

motionerna, t.ex. om EU:s handels- och

biståndspolitiska relationer till

omvärlden, det ekonomiska och monetära

samarbetet, flyktingpolitiken m.m, varit

föremål för riksdagens överväganden med

anledning av tidigare nämnda proposition

om Sveriges medlemskap i EU (prop.

1994/95:19, bet. 1994/95:UU5). Dessa och

andra frågor, bl.a. den om barnets

rättigheter som omnämns i motion U43

(v), har därefter varit aktuella inom

ramen för de svenska övervägandena inför

den regeringskonferens som EU:s

medlemsstater inledde i Turin den 29

mars 1996 och vilken beräknas pågå fram

till juni 1997. Konferensen har till

uppgift att undersöka vilka bestämmelser

i EU:s fördrag som behöver ändras för

att de mål för unionen som står angivna

där skall kunna uppfyllas. I skrivelse

1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996

har regeringen lämnat en redogörelse för

förberedelsearbetet inför konferensen

samt för vissa principiella

ställningstaganden i de frågor som

konferensen kan komma att behandla.

Skrivelsen jämte motioner har behandlats

i det av riksdagen godkända betänkandet

1995/96:UU13 EU:s regeringskonferens,

till vilket utrikesutskottet inhämtat

yttranden från 13 andra utskott. I

betänkandet framhölls bl.a. att

regeringskonferensen måste leda till en

fördjupning av samarbetet inom EU och

till konkreta resultat på de områden som

prioriteras av Sverige. Andra frågor,

som inte står på regeringskonferensens

dagordning, bl.a. den om EMU och

relaterade spörsmål, har även i andra

sammanhang varit föremål för riksdagens

överväganden (se t.ex. 1994/95:FiU10).

I motion U43 (v) sägs att konsekvenserna

av det svenska EU-medlemskapet på olika

områden inte redovisas i regeringens nu

föreliggande skrivelse. Enligt motion

U44 (mp) hade en redogörelse för all den

nya lagstiftning som Sverige infört och

anpassat sig till som en följd av EU-

medlemskapet varit på sin plats i

skrivelsen. Med anledning av motionerna

får utskottet erinra om att innebörden

av ett EU-medlemskap belystes grundligt

i sex av regeringen tillsatta

konsekvensutredningar som presenterades

i början av år 1994 (EG, kvinnorna och

välfärden SOU 1993:117; Kommunerna,

landstingen och Europa SOU 1994:2;

Sverige och Europa, en samhällsekonomisk

konsekvensanalys SOU 1994:6; EU, EES och

miljön SOU 1994:7, Historiskt vägval SOU

1994:8 samt Suveränitet och demokrati

SOU 1994:12). Därutöver fick den s.k.

Grundlagsutredningen (SOU 1993:14) i

uppdrag att överväga vilka

grundlagsändringar som kunde vara

nödvändiga vid ett svenskt EU-

medlemskap. Som också påpekas i motion

U44 (mp) har ett medlemskap i EU, utöver

grundlagsändringar, även förutsatt

övergripande lagstiftning av annat slag.

Den s.k. EG-lagsutredningen (SOU

1994:10) belyste, mot denna bakgrund,

övertagandet av EG:s fördrag och

sekundärrätt, överlåtelse av

beslutanderätt, behovet av samråd mellan

regering och riksdag, m.m.

I motion U43 (v) efterlyses särskilt en

analys av konsekvenserna av EU-

medlemskapet för Sveriges utrikeshandel.

Utskottet får därför erinra om att en

sådan genomgripande analys gjordes inför

EU-medlemskapet och redovisades bl.a. i

medlemskapspropositionen (prop.

1994/95:19). I samma proposition

redovisades även den lagstiftning som

Sverige måste inkorporera och anpassa

sig till med anledning av medlemskapet.

Utskottet noterar att det i nu

föreliggande skrivelse, bilaga 1,

redovisas viktigare rättsakter som

antagits av rådet under 1995. Denna

lagstiftning gäller i Sverige och skall

i förekommande fall inkorporeras i

svensk rätt.

Utskottet delar givetvis den generella

uppfattning som kommer till uttryck i

motionerna, nämligen att det är

angeläget att konsekvenserna på olika

områden av Sveriges medlemskap i EU

analyseras. Vissa erfarenheter har redan

redovisats (t.ex. i utredningen EU-

medlemskapets effekter på svensk

statsförvaltning, Statskontorets rapport

1996:7, samt Ett år med EU. Svenska

statstjänstemäns erfarenhet av arbetet i

EU, SOU 1996:6). Även inom ramen för EU

96-kommitténs arbete har ett omfattande

analysarbete genomförts och givits en

betydande spridning.

Vad gäller EMU-projektets konsekvenser

noterar utskottet - som också framgår av

regeringens skrivelse - att en utredning

tillsatts med uppdraget att analysera

bl.a. konsekvenserna av en monetär

union, effekterna av ett svenskt

deltagande i EMU:s tredje etapp, de

åtgärder som skulle kunna vidtas för att

uppnå en god ekonomisk utveckling om

Sverige väljer att delta respektive att

inte delta i hela EMU-projektet, samt

lämpliga växelkursarrangemang i olika

scenarier. Utredningen avser att

presentera sina resultat före utgången

av oktober 1996. Utskottet konstaterar

att riksdagen under hösten 1997 kommer

att fatta beslut i frågan om ett svenskt

deltagande i EMU:s tredje etapp.

Utskottet utgår från att utvärderings-

och analysarbetet inom regeringskansliet

och på myndighetsnivå avseende olika EU-

frågor inte kommer att avslutas i och

med att nämnda kommittéuppdrag löper ut.

Enligt vad utskottet erfarit pågår

diskussioner inom regeringskansliet och

statsförvaltningen i stort om formerna

för det fortsatta utrednings- och

analysarbetet med syfte att få till

stånd en forsatt bred insyn i och aktiv

debatt kring frågor om EU:s verksamhet,

Sveriges roll i unionen m.m.

Utskottet konstaterar att olika former

av analys- och utvärderingsarbete

givetvis också sker kontinuerligt i

regeringskansliet inom ramen för det

löpande arbetet. På det

säkerhetspolitiska området utgör

särskilt samarbetet i EU:s

utrikespolitiska arbetsgrupper en stor

tillgång, enligt vad utskottet erfarit.

I arbetsgrupperna redovisas

medlemsstaternas bedömningar, och utbyte

av bakgrundsinformation äger rum.

Sverige har bl.a. i detta sammanhang

betonat den säkerhetspolitiska

dimensionen av EU:s utvidgning, vikten

av fördjupat samarbete mellan EU och

Ryssland samt betydelsen av en vidgad

dialog med de stater i Central- och

Östeuropa som ansökt om medlemskap i

unionen.

Utskottet utgår från att det på större

politikområden och vid lämpliga

tidpunkter vidtas mer genomgripande

utvärderingar som redovisas på

ändamålsenligt sätt. Sådana större

utvärderingar torde, enligt utskottets

mening, lämpligen redovisas i särskild

ordning och ej inrymmas i regeringens

årsberättelse om verksamheten i EU.

Utskottet noterar att regeringen, genom

en kortare version av skrivelsen som

lyfter fram de viktigaste besluten och

ställningstagandena under året ( i EU

1995 ), valt att göra framställningen

till föremål för en bredare

remissbehandling i vilken alla, såväl

enskilda människor som organisationer,

är välkomna att delta och lämna

synpunkter. I en kommande skrift,

Folkets röst om EU , avser regeringen

låta sammanställa de inkomna

synpunkterna.

Utskottet välkomnar detta initiativ.

Ärendemängden har för svenskt

vidkommande i och med EU-medlemskapet

ökat påtagligt, särskilt vad gäller

utrikesfrågor samt på bl.a. jordbruks-,

miljö- och det regionalpolitiska

området. Som också framgår av

regeringens skrivelse har Sverige tagit

flera initiativ, i vissa fall

tillsammans med andra medlemsstater.

Samtidigt har det ställts höga krav på

snabba ställningstaganden, eftersom

Sverige inte ensamt kan avgöra

dagordningen för EU:s beslutsprocess.

Organisation och arbetsformer har

utvecklats såväl avseende beredningen i

regeringskansliet och inom myndigheterna

(inklusive det arbete som utförs vid

Sveriges representation i Bryssel), som

vad gäller samrådet med riksdagens EU-

nämnd och de löpande kontakterna med

berörda fackutskott. Utskottet noterar

att regeringen i regeringsförklaringen

den 22 mars 1996 framhållit att EU-

frågorna skall ges en ökad tyngd i den

inrikespolitiska processen. Utskottet

finner en sådan utveckling naturlig.

I motion U44 (mp) hävdas att EU-

medlemskapet varit negativt för Sveriges

förmåga att driva en självständig

utrikespolitik. Med anledning härav får

utskottet ånyo slå fast den uppfattning

som framförts ett flertal gånger

tidigare av riksdagen (bl.a. i bet.

1995/96:UFöU1 Sveriges

säkerhetspolitik), nämligen att

deltagandet i EU:s gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitik (GUSP) ger goda

möjligheter att aktivt driva svenska

uppfattningar och intressen. Utskottet

erinrar om att GUSP-samarbetet i EU är

och förblir ett i grunden mellanstatligt

samarbete där varje deltagande stat även

i framtiden självklart kommer att ha

rätt att självständigt fatta beslut i

alla frågor som rör vitala nationella

säkerhetsintressen. De frågor som under

det första medlemsåret stått i fokus för

Sveriges ansträngningar har en lång

tradition i svensk politik. Som exempel

kan nämnas det svenska engagemanget för

att förbättra EU:s konfliktförebyggande

och fredsskapande förmåga.

EU-medlemskapet låter sig även väl

förenas med Sveriges övergripande

globala engagemang och bör enligt

utskottets uppfattning ses som ett

ytterligare medel att förverkliga våra

utrikespolitiska strävanden. Som EU-

medlem har Sverige ofta större

genomslagskraft i det globala samarbetet

dn tidigare. FN-arbetet spelar alltjämt

en central roll i svensk utrikespolitik

(se även utskottets betänkande

1995/96:UU1 FN inför framtiden). Den

höga prioritet Sverige ger FN:s

verksamhet kommer till uttryck också i

den svenska kandidaturen till

säkerhetsrådet för perioden 1997-1998.

Sverige verkar självfallet för att EU:s

ställningstaganden i utrikes- och

säkerhetspolitiska frågor även sker

utifrån ett globalt perspektiv och i

överensstämmelse med FN-stadgan. En

naturlig utgångspunkt i sammanhanget är

Maastrichtfördragets föreskrift att

bevara freden och stärka den

internationella säkerheten i

överensstämmelse med principerna i

Förenta Nationernas stadga... (artikel

J.1).

Som också framgått ovan har utskottet

utförligare redovisat sina överväganden

på det säkerhetspolitiska området i

bl.a. betänkandet 1995/96:UU13 EU:s

regeringskonferens. Tio stater i Central-

och Östeuropa samt Cypern och Malta har

ansökt om medlemskap i EU. Utskottet har

bl.a. mot denna bakgrund uttalat att en

fördjupad och utvidgad integration är

den bästa vägen för att skapa bestående

fred i Europa och för att nå en hållbar

ekonomisk utveckling som kan lägga en

stabil grund för välfärden och skapa nya

arbetstillfällen. En långsiktigt hållbar

utveckling förutsätter att miljöfrågorna

integreras i allt arbete. Utvidgningen

av unionen kan bli ett viktigt steg på

vägen mot den alleuropeiska freds- och

säkerhetsordning som Sverige

eftersträvar (bet. 1995/96:UU13). Dessa

bedömningar kvarstår.

Med anledning av att det i såväl motion

U43 (v) som motion U44 (mp) påpekas att

regeringens skrivelse inte nämner

Frankrikes kärnvapenprov får utskottet

erinra om att EU-samarbetet inte

inkluderar militära frågor, varför

Frankrikes agerande härvidlag inte stått

på EU:s dagordning under 1995. Utskottet

konstaterar att Sverige likväl framfört

kritik mot proven i EU-sammanhang samt

såväl direkt till Frankrike som i olika

internationella organ, bl.a. FN,

kritiserat det franska agerandet.

Utskottet noterar att det i föreliggande

skrivelse bl.a. redovisas hur EU-

staterna röstade beträffande en

resolution som uppmanar till

kärnvapenprovstopp.

I motion U43 (v) noteras vidare att

skrivelsen ej innehåller någon markering

om att Sverige avser behålla sin egen

kontroll av krigsmateriel. Utskottet får

därför erinra om att varje EU-stat har

sin egen nationella lagstiftning i fråga

om krigsmaterielexport. I regeringens

skrivelse hänvisas också till detta

förhållande. Riksdagen har nyligen åter

slagit fast att någon förändring av det

svenska regelverket avseende

krigsmaterielexport för att uppnå ökad

harmonisering med andra länder inte är

aktuell (bet. 1995/96:UU3, bet.

1995/96:UU13).

Europeiska unionens grundläggande mål är

att trygga freden, friheten, demokratin

och välfärden i hela Europa. EU står nu

inför utmaningen att förverkliga dessa

mål och därmed också möjliggöra

anslutningen av nya medlemsstater.

Unionens stora interna utmaningar består

bl.a. i att söka få till stånd en ökad

förankring av EU hos dagens

unionsmedborgare. EU-samarbetet måste

förenklas och göras mer begripligt för

EU:s invånare. Ökad öppenhet och

effektivare beslutsprocesser kan bidra

till att stärka medborgarnas förtroende

för unionen och öka insikten om behovet

av internationellt samarbete för att

söka lösa gemensamma problem. Utskottet

har tidigare understrukit att EU måste

göra mer för att öka sysselsättningen

och förbättra miljön, stärka den

gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken, främja

jämställdheten, stärka konsumenternas

och löntagarnas ställning samt bekämpa

brottsligheten (bet. 1995/96:UU13).

Dessa stora och för EU:s framtid viktiga

frågor tillhör också de områden som

regeringen i bl.a. 1995 års

regeringsförklaring framhållit som högt

prioriterade i Sveriges EU-arbete.

EU:s regeringskonferens, som nu pågår,

spelar av naturliga skäl en central roll

i EU-staternas strävan att skapa bättre

förutsättningar för unionen att lösa

gemensamma problem. Utskottet har dock

också tidigare erinrat om att alla

frågor varken kan eller behöver lösas

vid regeringskonferensen (bet.

1995/96:UU13). Flera stora frågor -

bland dem frågor som rör jordbruks- och

strukturfonderna, frihandelssystemet

inom världshandelsorganisationen VHO/WTO

samt de regelrätta

medlemskapsförhandlingarna med

kandidatländerna - kommer att bli

föremål för separata förhandlingar, där

regeringskonferensens resultat kommer

att utgöra enbart en av flera viktiga

faktorer. Särskilt viktigt i ett

utvidgningsperspektiv blir självfallet

förhandlingarna inom VHO/WTO, där

särskilt den ur svensk synvinkel

önskvärda liberaliseringen av handeln

med jordbruksprodukter kan väntas få

stor betydelse för den framtida

inriktningen av den gemensamma

jordbrukspolitiken inom EU.

En särskild fråga, som aktualiseras i

motion U43 (v), gäller det s.k.

Schengensamarbetet, dvs. det samarbete

som syftar till att avskaffa

gränskontrollerna för persontrafik

mellan de avtalsslutande parterna, samt

etablera ökad kontroll vid de externa

gränserna, gemensam viseringspolitik och

utökat informationsutbyte. Ett viktigt

steg på vägen mot fullt svenskt

deltagande i Schengensamarbetet har

tagits i och med att Sverige och övriga

nordiska länder fr.o.m. den 1 maj 1996

gått in i samarbetet som observatörer. I

utskottets betänkande 1995/96:UU23

Nordiskt samarbete framhölls att den

nordiska passfriheten kommer att bestå

inom ramen för Schengensamarbetet. Genom

en samverkan mellan de nuvarande tio

medlemsstaterna i Schengensamarbetet och

de fem nordiska länderna uppnås en

väsentlig utvidgning av den fria

rörligheten för enskilda människor i

Europa och bidrar därmed till att

förverkliga målsättningen om

medborgarnas Europa.

Skrivelsens avsnitt om Schengenavtalet

(avsnitt 11.1) jämte motion U43 (v) i

berörd del behandlas i

socialförsäkringsutskottets yttrande

till utrikesutskottet (1995/96:SfU4y).

Socialförsäkringsutskottet delar inte de

uppfattningar som motionen ger uttryck

för beträffande innebörden av

Schengensamarbetet. Förhandlingsarbetet

beträffande en eventuell anslutning till

Schengen fortsätter, och innan en sådan

anslutning sker ankommer det på

riksdagen att ta ställning till ett

anslutningsfördrag.

Socialförsäkringsutskottet avstyrker

därmed bifall till motion U43 (v) i

berörd del.

Utrikesutskottet delar, som också

framgått ovan,

socialförsäkringsutskottets uppfattning

angående Schengensamarbetets innebörd.

Med det anförda avstyrker således

utrikesutskottet motion U43 (v) i berörd

del.

Bostadsutskottet behandlar i sitt

yttrande till utrikesutskottet

(1995/96:BoU8y) vad i skrivelsen anförts

under avsnitt 9.1.2 Harmoniserad

lagstiftning (s. 55-56) i vad gäller

byggproduktdirektivet och avsnitt 9.9

Byggfrågor (s. 68). Bostadsutskottet

erinrar i yttrandet bl.a. om att vi i

vårt land givit hög prioritet åt det

standardiserings- och

harmoniseringsarbete som inom EU bl.a.

omfattas av byggproduktdirektivet.

Bostadsutskottet beklagar att arbetet

med detta direktiv går så trögt. Därmed

försvåras, anför utskottet, bl.a.

möjligheterna att främja och underlätta

handeln med byggprodukter inom EU. Detta

i sin tur innebär att konkurrensen inom

byggsektorn hämmas. Sverige bör i EU-

arbetet agera så att de syften som kan

hävdas med stöd av direktivet kommer att

kunna förverkligas utan ytterligare

försening. Bostadsutskottet finner det

viktigt att regeringen uppmärksammar det

problem som nu beskrivits. Regeringen

bör inom ramen för EU-arbetet sålunda

med kraft verka för att arbetet med

byggproduktdirektivet intensifieras.

Bostadsutskottet anser det motiverat att

utrikesutskottet föreslår riksdagen att

göra ett tillkännagivande till

regeringen med denna innebörd.

Utrikesutskottet noterar

bostadsutskottets synpunkter och den

strävan som finns från svensk sida för

att byggproduktdirektivet skall kunna

tillämpas på avsett sätt. Utskottet

utgår från att regeringen även fortsatt

aktivt verkar för att arbetet med

direktivet intensifieras.

Samarbetet mellan EU och dess

medlemsstater, kandidatländerna samt med

stater och regioner i andra delar av

världen vidgas och utvecklas. Samtidigt

som EU har vuxit med tre nya

medlemsstater fr.o.m.1995 och står inför

en fortsatt utvidgning fördjupas även

samarbetet inom unionen. Europas folk

förs närmare varandra. Regeringen anför

i skrivelsen att Sverige, som fullvärdig

medlem i EU, fått ett vidgat inflytande

över den europeiska kontinentens, och

därmed sin egen, framtid.

Utskottet delar denna uppfattning.

Utrikesutskottet har även tidigare

framhållit att EU står för sådana

grundläggande värden i den europeiska

utvecklingen som respekt för de

mänskliga fri- och rättigheterna,

demokrati och rättsstatens principer.

Varje lands egenart respekteras,

samtidigt som EU skapar förutsättningar

för ett effektivt, gemensamt handlande

på centrala områden. Sverige har ett

medansvar för att slå vakt om och främja

dessa grundläggande värden. Det är en

fråga både om solidaritet och om att

värna vår egen framtid.

Det europeiska samarbetet kan

emellertid inte ha som enda mål att

utveckla välfärden och säkra

stabiliteten i vår egen del av världen.

Som också framgått ovan delar utskottet

inte den oro i dessa avseenden som

kommer till uttryck i motionerna. EU har

i Sverige en av sina främsta

förespråkare för ökad öppenhet och ett

globalt ansvarstagande från Europas

sida. EU-medlemskapet ger, bland mycket

annat, Sverige möjlighet att delta i och

direkt påverka inriktningen av EU:s

olika former av bistånd som sammantaget

svarar för mer än 60 % av västländernas

bistånd. Utskottet har vid ett flertal

tidigare tillfällen framhållit att

Sverige aktivt bör verka för en

förändring av EU:s livsmedelsbistånd

(senast i bet. 1994/95:UU15). Av

regeringens skrivelse framgår att det

svenska arbetet också bedrivs med den

inriktning utskottet uttalat. I samband

med ett av utskottet nyligen arrangerat

seminarium om biståndsfrågor framkom att

de svenska ansträngningarna inte varit

utan framgång.

Utskottet har i tidigare sammanhang

upprepade gånger framhållit vikten av

att EU och de högt industrialiserade

länderna i Europa som helhet bör vara

öppna mot omvärlden. Unionens strävan

till fortsatt integration och utvidgning

får inte ske på bekostnad av EU:s

engagemang och lyhördhet för

utvecklingsländernas behov. I

betänkandet om Sveriges medlemskap i EU

(bet. 1994/95:UU5) anfördes bl.a.

följande:

Handel och bistånd, miljö och utveckling

måste gå hand i hand med strävan att

bekämpa fattigdomen. En stark Europeisk

union måste enligt utskottets

uppfattning vara generös mot omvärlden.

Denna grundläggande svenska syn på EU:s

roll och ansvar bör självklart även

framdeles genomsyra Sveriges arbete och

strävanden i unionen.

Med det anförda betraktar

utrikesutskottet motionerna U43 (v) i

berörd del samt U44 (mp) som besvarade.

Utrikesutskottet föreslår därmed att

riksdagen lägger regeringens skrivelse

1995/96:190 Berättelse om verksamheten i

Europeiska unionen under 1995 till

handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande

Schengensamarbetet

att riksdagen avslår motion

1995/96:U43 i berörd del,

2. beträffande EU och Sveriges

agerande i övrigt

att riksdagen förklarar motionerna

1995/96:U43 i berörd del samt

1995/96:U44 besvarade med vad

utskottet anfört,

3. beträffande regeringens

skrivelse 1995/96:190

att riksdagen lägger regeringens

skrivelse 1995/96:190 Berättelse om

verksamheten i Europeiska unionen under

1995 till handlingarna.

Stockholm den 23 maj 1996

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola

Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m),

Inga-Britt Johansson (s), Nils T

Svensson (s), Inger Koch (m), Yvonne

Sandberg-Fries (s), Berndt Ekholm (s),

Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Eva Zetterberg (v), Carina Hägg

(s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke

Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds),

Agneta Brendt (s), Ronny Olander (s) och

Anna Corshammar-Bojerud (c).

Särskilt yttrande

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke

Ohlsson (mp) anför:

Utskottet borde enligt vår mening klart

ha markerat att många synpunkter i

motionerna är väl värda att beakta.

Problem, svårigheter och svenska misstag

borde ha redovisats öppet. Det är för

de flesta uppenbart att beslutsmakt i

och med svenskt medlemskap i EU har

förflyttats från den svenska riksdagen

till regeringen. Genom samrådet mellan

regering och riksdag har naturligtvis

riksdagen vissa möjligheter till

inflytande, men detta kan inte

jämställas med beslutsmakt. Inom i

synnerhet den första pelaren har

kommissionen monopol på initiativrätt.

Rådet kan ofta inte besluta i ett ärende

om inte kommissionen lagt ett förslag.

Inget medlemsland eller nationellt

parlament kan tvinga ministerrådet att

ta beslut om ja eller nej till ett

förslag till lagstiftning. På de

politikområden som tidigare var svensk

inrikespolitik hade i princip varje

riksdagsledamot möjligheten att tvinga

riksdagen att ta ställning till ett

förslag till lagstiftning. Hur den

demokratiska legitimiteten inom EU skall

stärkas diskuteras inom de pågende

regeringsförhandlingarna, men måste

konkretiseras.

När det gäller påståendet att de tre

nya medlemsländerna alla är

nettobidragsgivare till EU:s budget har

uppgifter framkommit som tyder på att

Finland för 1995 och 1996 i det

praktiska utfallet kommer att bli

nettobidragsmottagare.

Vad gäller de franska kärnvapenproven

som förbigås i regeringens skrivelse,

påpekar utskottet att Sverige framfört

kritik både direkt och i internationella

sammanhang mot Frankrike. Vi vill dock

framhålla att den svenska regeringen

borde ha sett till att Frankrikes

agerande förts upp på EU:s dagordning.

EU har förvisso inte till uppgift att

hantera militära frågor. Men enligt

Euratomfördraget finns reglering av hur

farliga kärntekniska experiment skall

förhindras. Miljökonsekvenserna av dessa

kärnvapenprov är omfattande och borde ha

behandlats av EU. Likaså borde en

redogörelse för den nya lagstiftning som

Sverige har infört och anpassat sig till

funnits med i skrivelsen.

Slutligen vill vi påpeka att

beskrivningen av Schengensamarbetet är

alltför positiv. Schengensamarbetet

innebär ökade svårigheter för

asylsökande och ökad

integritetskränkande kontroll av

individer. Att avskaffa de inre

gränskontrollerna för att uppnå fri

rörlighet för personer innebär, förutom

effekter som förstärkt polis och utökade

dataregister, minskade möjligheter att

stoppa inflödet av droger.

Yttranden från andra utskott

Socialförsäkringsutskottets yttrande

1995/96:SfU4y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 28 mars 1996

beslutat att bereda bl.a.

socialförsäkringsutskottet tillfälle att

avge yttrande över regeringens skrivelse

1995/96:

190 Berättelse om verksamheten i

Europeiska unionen under 1995 jämte

motioner i de delar som har samband med

utskottets beredningsområde.

Socialförsäkringsutskottet yttrar sig

nedan om skrivelsens avsnitt 11.1

Schengenavtalet jämte motion 1995/96:U43

i denna del.

Schengenavtalet (Avsnitt 11.1)

I skrivelsen uppges att i syfte att

påskynda förverkligandet av den fria

rörligheten för personer inom EU ingick

Frankrike, Tyskland och Benelux-länderna

år 1985 det s.k. Schengenavtalet, vilket

syftade till en avveckling av alla

personkontroller vid de gemensamma inre

gränserna. Senare har även Spanien,

Portugal, Italien, Grekland och

Österrike kommit att ingå i samarbetet.

Schengenavtalets tillämpningskonvention

har den 29 juni 1995 trätt i kraft

mellan sju av de tio EU-länder som

anslutit sig. Italien, Grekland och

Österrike har hittills inte kunnat

tillämpa avtalet eftersom man saknar

relevant lagstiftning och vissa tekniska

förutsättningar.

Sedan Danmark under år 1994 ansökt om

observatörskap i Schengensamarbetet, med

sikte på fullt medlemskap, följde

Sveriges och Finlands motsvarande

ansökningar året efter. De tre länderna

har alla, i sina ansökningar, gjort det

uttryckliga förbehållet att den nordiska

passunionen måste kunna upprätthållas

vid ett framtida Schengenmedlemskap.

Sverige gjorde även det förbehållet att

de s.k. kompensatoriska åtgärderna

skulle uppfylla även svenska behov vad

gäller säkerhet och skyddsåtgärder,

särskilt vad gäller kampen mot

narkotika.

Vid ett möte i december 1995 fattade

Schengens exekutivkommitté beslut om att

inleda förhandlingar med de nordiska

länderna med sikte på fullt medlemskap

för de tre EU-medlemmarna och ett

samarbetsavtal med Norge och Island. Den

18 april 1996 beslöt exekutivkommittén

att de fem nordiska länderna den 1 maj

1996 kunde inträda som observatörer i

Schengensamarbetet. Sedan sistnämnda

tidpunkt deltar således de nordiska

länderna som observatörer. Regeringen

anför i skrivelsen att härefter torde,

efter att anslutningsfördrag utarbetats

och ratificerats av alla nationella

parlament, ett slutgiltigt

Schengenmedlemskap för de nordiska

länderna bli möjligt i början av år

1998.

I motion U43 i denna del av Bengt

Hurtig m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförs i

motionen. Motionärerna anför bl.a. att

Schengenkonventionen från början under

stor sekretess utarbetats av fem EU-

länder. Europaparlamentet har förklarat

att detta förfarande var ett brott mot

demokratiska principer. Konventionen

står i princip utanför parlamentarisk

och rättslig kontroll. I praktiken

kommer enligt motionärerna makten i stor

utsträckning att ligga hos

exekutivkommittén som består av

Schengenländernas justitie- eller

invandrarministrar. Genom borttagande av

personkontrollen vid de inre gränserna

kommer kontrollen vid de yttre gränserna

att behöva skärpas. I stor utsträckning

kommer exekutivkommittén att bestämma

vilken kategori av människor som får

rätt till inresa. I skrivelsen

analyseras enligt motionärerna inte

konsekvenserna av de åtgärder som nu

vidtas för att skärpa kontrollen av

såväl EU-medborgarna som medborgare i

länder utanför EU.

Schengenöverenskommelsen, som är helt

skild från EU, innebär som framgått en

överenskommelse mellan vissa av EU-

länderna att avskaffa gränskontrollerna

för persontrafik länderna emellan samt

ökad kontroll vid de yttre gränserna,

gemensam viseringspolitik och utökat

informationsutbyte. Utskottet delar inte

de uppfattningar som motionen ger

uttryck för beträffande innebörden av

Schengensamarbetet. Förhandlingsarbetet

beträffande en eventuell anslutning till

Schengen fortsätter, och innan en sådan

anslutning sker ankommer det på

riksdagen att ta ställning till ett

anslutningsfördrag. Utskottet avstyrker

bifall till motion U43 i denna del.

Stockholm den 7 maj 1996

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson

(s), Gullan Lindblad (m), Margareta

Israelsson (s), Maud Björnemalm (s),

Margit Gennser (m), Lennart Klockare

(s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin

(fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann

(v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild

Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds),

Siw Wittgren-Ahl (s), Sofia Steiner (s)

och Karin Israelsson (c).

Avvikande mening

Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka

(mp) anser att den del av utskottets

yttrande som börjar med

Schengenöverenskommelsen, som och

slutar med denna del. bort ha följande

lydelse:

Schengenöverenskommelsen innehåller två

huvudelement, avskaffandet av kontroller

vid de inre gränserna och överflyttning

av dessa till de yttre gränserna. I mars

1995 trädde Schengenavtalets

tillämpningskonvention i kraft.

Konventionen innehåller bestämmelser om

praktiska åtgärder för att genomföra

avvecklingen av de inre

gränskontrollerna, de s.k.

kompensatoriska åtgärderna, bl.a.

harmoniserad viseringspolitik och

förstärkning av den yttre

gränskontrollen. Kontrollen skall

omfatta alla utländska medborgare och

avse identitet och den inresandens rätt

att resa in i landet. Vidare skall

transportbolag åläggas skyldighet att

kontrollera passagerare. Konventionen

innehåller också bestämmelser om

polissamarbete över gränserna

innebärande bl.a. informationsutbyte och

rätten att följa efter och gripa

brottslingar över gränser, bestämmelser

om förstärkt kontroll av person- och

varutrafiken samt av transportmedel vid

de yttre gränserna i syfte att förhindra

olaglig import av narkotika och

narkotiska läkemedel. Inom ramen för

Schengenkonventionen finns också

Informationssystemet Schengen (SIS) som

är ett gemensamt datoriserat system för

utbyte av personuppgifter. Syftet med

SIS är att underlätta för myndigheterna

att bevara ordning och säkerhet inom

avtalsparternas område. Dessutom skall

uppgifter som lagras i systemet användas

vid tillämpningen av konventionens

bestämmelser om personers rörlighet.

Konventionen om ett europeiskt

informationssystem (EIS) avses ta över

de uppgifter som ankommer på SIS.

Innehållen i konventionen innebär enligt

utskottets uppfattning åtgärder som får

konsekvenser för såväl avtalsparternas

medborgare som medborgare i länder som

står utanför avtalet. Bestämmelserna kan

också komma att få negativa konsekvenser

beträffande Sveriges traditionella

flyktingpolitik. Enligt utskottets

mening är det nödvändigt med en noggrann

analys av innehållet i

tillämpningskonventionen för att belysa

vad denna egentligen innebär för

svenska medborgare liksom för utländska

medborgare som av olika skäl avser att

söka skydd här i landet. En sådan analys

saknas helt i regeringens skrivelse.

Utrikesutskottet bör med bifall till

motion U43 i denna del föreslå att det

anförda ges regeringen till känna.

Bostadsutskottets yttrande

1995/96:BoU8y

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 28 mars 1996

beslutat bereda bl.a. bostadsutskottet

tillfälle att yttra sig över regeringens

skrivelse 1995/96:190 Berättelse om

verksamheten i Europeiska unionen 1995

jämte motioner i de delar som berör

utskottets beredningsområde.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta yttrande vad

i skrivelsen anförts under avsnitt 9.1.2

Harmoniserad lagstiftning (s. 55-56) i

vad gäller byggproduktdirektivet och

avsnitt 9.9 Byggfrågor (s. 68).

Beträffande frågan om harmoniserad

lagstiftning erinras i skrivelsen om att

EU sedan slutet av 1980-talet tillämpat

en harmoniseringsmetod som innebär att

man begränsar harmoniseringen av

myndighetsföreskrifter till väsentliga

krav, medan de tekniska

detaljlösningarna fastställs av de

europeiska standardiseringsorganen i

s.k. harmoniserade standarder. Produkter

som överensstämmer med det direktiv som

ligger till grund för harmoniseringen

skall märkas med det s.k. CE-märket. I

skrivelsen anges att det tar lång tid

att utarbeta de standarder som behövs

för att direktiven skall kunna fungera

på avsett sätt. Exempelvis anges att det

s.k. byggproduktdirektivet ännu inte kan

tillämpas eftersom harmoniserade

standarder fortfarande saknas, detta

trots att direktivet infördes redan år

1991. Några CE-märkta produkter med

byggproduktdirektivet som grund finns

alltså inte. Kommissionen arbetar för

närvarande med en rapport om hur arbetet

skall fungera framöver.

Bostadsutskottet vill erinra om att vi

i vårt land givit hög prioritet åt det

standardiserings- och

harmoniseringsarbete som inom EU bl.a.

omfattas av byggproduktdirektivet. Att

Sverige även i ett EU-perspektiv anser

dessa frågor betydelsefulla framgår av

det faktum att riksdagen redan år 1992,

dvs. före inträdet i EU, antog en lag -

byggproduktlagen - som omfattade samma

produkter som EG:s byggproduktdirektiv

(se bet. 1992/93:BoU6). Denna lag

upphörde den 1 juli 1995 då den ersattes

med lagen (1994:847) om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk m.m.

Att arbetet med byggproduktdirektivet

går så trögt som det gör är att beklaga.

Därmed försvåras bl.a. möjligheterna att

främja och underlätta handeln med

byggprodukter inom EU. Detta i sin tur

innebär att konkurrensen inom

byggsektorn hämmas. Sverige bör i EU-

arbetet agera så att de syften som kan

hävdas med stöd av direktivet kommer att

kunna förverkligas utan ytterligare

försening. Bostadsutskottet finner det

viktigt att regeringen uppmärksammar det

problem som nu beskrivits. Regeringen

bör inom ramen för EU-arbetet sålunda

med kraft verka för att arbetet med

byggproduktdirektivet intensifieras.

Bostadsutskottet anser det motiverat att

utrikesutskottet föreslår riksdagen att

göra ett tillkännagivande till

regeringen med denna innebörd.

Stockholm den 7 maj 1996

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing

(m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola

Ryttar (s), Britta Sundin (s), Marianne

Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars

Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe

Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga

Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf

Björklund (kds), Carina Moberg (s) och

Peter Weibull Bernström (m).

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning 1

2. Skrivelsen 1

3. Motionerna 2

4. Yttranden från andra utskott m.m. 2

5. Utskottet 2

5.1. Skrivelsens huvudsakliga

innehåll 2

5.2 Sammanfattning av motionerna 8

5.3 Utskottets överväganden 10

Hemställan 17

Särskilt yttrande 18

Bilaga: Yttranden från andra utskott 20

Socialförsäkringsutskottets yttrande

1995/96:SfU4y 20

Bostadsutskottets

yttrande 1995/96:BoU8y 23