Bet. 1995/96:UU26

Utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU26

Verksamheten inom OSSE under 1995

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1995/96

UU26

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande

regeringens skrivelse 1995/96:164 med

redogörelse för verksamheten i

Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa (OSSE). Utskottet

föreslår att riksdagen lägger skrivelsen

till handlingarna.

Inga motioner har väckts med anledning

av skrivelsen.

Utskottet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Inledning

I skrivelse 1995/96:164 lämnar

regeringen en redogörelse för

verksamheten i Organisationen för

säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)

under 1995 och för sin bedömning av

OSSE:s roll i det säkerhetspolitiska

samarbetet i Europa. Inledningsvis

konstateras att OSSE är det enda

säkerhetspolitiska samarbetsorgan där

alla europeiska länder, tillsammans med

Canada och USA, deltar som jämställda

medlemmar.

Under 1990-talet har OSSE omvandlats

till både form och innehåll.

Verksamheten har vuxit avsevärt och

tempot ökat. Medlemsstaternas regeringar

deltar på alla nivåer. Tyngdpunkten i

OSSE-arbetet har förskjutits från

normbildning och långsiktiga

förhandlingar om förtroendeskapande

åtgärder och annan rustningskontroll

till operativa insatser för att

förebygga och hantera konflikter. Den

organisatoriska strukturen har också

anpassats till den ändrade

verksamhetsinriktningen.

OSSE-toppmöten med medlemsstaternas

stats- eller regeringschefer,

organisationens högsta beslutande organ,

har hittills ägt rum fyra gånger. Det

första hölls i Helsingfors 1975, det

andra 1990 i Paris, det tredje 1992 på

nytt i Helsingfors och det fjärde i

Budapest 1994. OSSE:s femte toppmöte

skall hållas i Lissabon i december i år.

Näst toppmötet är ministerrådet

organisationens högsta beslutande organ.

Ministerrådet samlas numera mot slutet

av de år då toppmöten inte äger rum.

Därnäst i beslutshierarkin kommer höga

rådet, som samlas en gång i kvartalet.

Men OSSE:s verkliga styrkebälte är nivån

under höga rådet, nämligen permanenta

rådet i Wien, som sammanträder praktiskt

taget dagligen.

Toppmötet i Budapest i december 1994

beslutade att Konferensen för säkerhet

och samarbete i Europa (ESK) - som i tio

års tid formellt varit en

diplomatkonferens - skulle övergå till

att bli en mellanstatlig organisation

under namnet Organisationen för säkerhet

och samarbete i Europa (OSSE).

Budapesttoppmötet fattade flera andra

betydelsefulla beslut. Ett viktigt

principbeslut gällde beredskap att

trygga en eventuell fredsuppgörelse i

konflikten om den av etniska armenier

dominerade enklaven Nagorno-Karabach i

Azerbadzjan med en fredsbevarande OSSE-

styrka. Ryssland lanserade ett förslag

att utarbeta en alleuropeisk

säkerhetsmodell för det tjugoförsta

århundradet. Detta arbete inleddes 1995.

Budapesttoppmötet antog vidare en

militärpolitisk uppförandekod, som

mycket snabbt blev aktuell i samband med

kriget i Tjetjenien.

Debatten om säkerhetsmodellen bidrar

till att bredda den säkerhetspolitiska

diskussion som parallellt, om än med

delvis andra förtecken, pågått i flera

europeiska och transatlantiska

organisationer - som EU, VEU och NATO

(förekommande förkortningar förklaras i

förkortningslistan, vilken biläggs

betänkandet). I OSSE har de

västeuropeiska länderna möjlighet att

föra denna diskussion i direkt dialog

med Ryssland och de central- och

östeuropeiska staterna.

EU-länderna har gjort ett ambitiöst

försök att föra dialogen framåt och

presenterade ett omfattande och

genomarbetat bidrag till diskussionen

vid ett OSSE-möte om säkerhetsmodellen i

Wien sommaren 1995.

När fredsuppgörelsen i det tidigare

Jugoslavien förhandlades fram

tilldelades OSSE en viktig roll.

Organisationen skall ha ett

övergripande ansvar för att säkra

genomförandet av allmänna val i Bosnien

och Hercegovina, delvis också för att

bevaka efterlevnaden av de mänskliga

rättigheterna och för rustningskontroll

i området. Daytonavtalets olika delar

åskådliggör betydelsen av ett brett

säkerhetsbegrepp. Det långsiktiga

demokratibyggandet - som OSSE söker

främja - har där en central plats.

Erfarenheterna från Bosnien och

Hercegovina präglar nu i hög grad

diskussionerna om hur samarbetet på

regional nivå i Europa skall drivas

vidare. Detta gäller områden där aktiv

konfliktlösning krävs, såsom i

konflikten om Nagorno-Karabach. Men det

gäller också andra samarbetsprojekt på

regional och inomregional nivå, bland

annat den s.k. stabilitetspakten.

OSSE:s roll i det europeiska

säkerhetssamarbetet

I skrivelsen framhålls att regeringen

anser att Sverige har intresse av att ta

till vara OSSE:s möjligheter som

säkerhetspolitisk organisation och - i

samspel med andra regionala

organisationer och samarbetsorgan som

VEU, NATO, NACC och PFF och i samklang

med EU:s gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik - att utnyttja OSSE:s

fördelar vilka anges vara:

- den vida medlemskretsen med deltagande

på likaberättigad bas för alla

medlemsstater,

- det breda säkerhetsbegreppets

tillämpning i OSSE:s verksamhet,

- en samarbetskultur för europeisk

säkerhet som bygger på att

konsensusbeslut ger en hållbar grund för

gemensam säkerhet,

- OSSE-staternas rätt till insyn i

varandras angelägenheter,

- godtagandet av att OSSE spelar en aktiv

roll i en konflikt i ett medlemsland i

sammanhang där exempelvis en FN-roll

inte vore möjlig. Tjetjenien är till

dags dato det tydligaste exemplet,

- den allt klarare definierade rollen som

regional organisation i FN-stadgans

mening.

Detta innebär en tydlig strävan, som

Sverige stöder inom och utom EU-

samarbetet, att stärka OSSE:s

grundläggande roll i Europa för

- demokratisk utveckling, marknadsekonomi

och rättssamhälle,

- konfliktförebyggande insatser,

- konflikthantering och konfliktlösning,

- återuppbyggnad, i synnerhet av det

civila samhället, efter konflikt,

- europeisk rustningskontroll och

nedrustning, samt

- förtroendeskapande åtgärder,

militärpolitisk öppenhet och

förutsägbarhet.

OSSE:s verksamhetsfält

OSSE:s geografiska verksamhetsområde

spänner över nästan hela norra

halvklotet. Det sträcker sig från

Vancouver i väster till Vladivostok i

öster.

Verksamhetens innehåll är sammansatt

och skiftande. OSSE:s kännemärke

alltsedan början av 1970-talet har varit

det breda säkerhetsbegreppet.

Organisationen tolkar säkerhet så att

den omspänner såväl social och ekonomisk

utveckling som mänskliga rättigheter och

militära förhållanden:

förtroendeskapande åtgärder och

nedrustning, konfliktförebyggande

ansträngningar och krishantering,

vapenhandel och kärnsäkerhet, mänskliga

rättigheter och minoritetsfrågor,

demokratiska institutioner och

ekonomiskt samarbete, miljövård och

kulturarv.

Syftet med OSSE:s verksamhet är att på

kort och lång sikt söka förebygga och

lösa konflikter. Vissa insatser är

direkt anpassade till en bestämd,

pågående konflikt. Andra är generella

och mer långsiktiga. Somliga är militärt

präglade, andra är civilt inriktade.

Inga insatser är uteslutande militära

eller civila.

OSSE:s tidiga överenskommelser på det

militärpolitiska området bedömdes ofta

vara banbrytande. Det är vidare en

utbredd uppfattning att åtagandena i

fråga om mänskliga rättigheter hade stor

betydelse för Central- och Östeuropas

demokratiseringssträvanden och det kalla

krigets slut.

OSSE betraktar säkerhet som odelbar,

även i geografiskt avseende. En metod

att omsätta säkerhetens odelbarhet i

praktisk handling är, särskilt på det

militära området och i fråga om

mänskliga rättigheter, olika former av

granskningsdiplomati . OSSE-staternas

rätt till insyn i varandras

angelägenheter är central på båda

områdena, men den är mest långtgående

vad avser mänskliga rättigheter. Det

finns inga rent interna angelägenheter i

fråga om mänskliga rättigheter.

Länge hanterades de olika inslagen i

OSSE:s säkerhetsbegrepp sida vid sida,

men åtskilt, i vad som tidigare gick

under beteckningen tre korgar .

Tendensen på senare år har varit att

framhäva helheten snarare än delarna,

dvs. ett integrerat synsätt, där de

olika delarnas samspel och inverkan på

varandra framhävs.

OSSE som regional säkerhetsorganisation

För att förstärka säkerhetspolitisk

samverkan i Europa har nya

samarbetsorgan tillkommit sedan

toppmötet i Paris år 1990. Samtidigt har

behovet att undvika kompetenstvister och

dubbelarbete ofrånkomligen ökat. En

viktig roll för OSSE bland dessa

samverkande institutioner är att

utarbeta och slå vakt om normer för

godtagbara förhållanden såväl mellan som

inom stater, och att i allt högre grad

främja förvarning, konfliktförebyggande

insatser, krishantering och

återuppbyggnad.

OSSE:s toppmöte i Helsingfors 1992 slog

fast att OSSE är att betrakta som en

regional säkerhetsorganisation enligt FN-

stadgans åttonde kapitel, med möjlighet

att fatta beslut om fredsbevarande

insatser som kan genomföras med stöd av

NATO, VEU eller OSS. I

uppföljningsarbetet med FN:s

generalsekreterares Dagordning för

fred har målsättningen att under

säkerhetsrådets överinseende delegera

och decentralisera uppgifter till

regionala säkerhetsorganisationer

ytterligare utvecklats. FN:s

generalförsamling behandlar numera

årligen världsorganisationens samverkan

med OSSE. Efter ett svenskt initiativ år

1993 sker numera regelbundna

konsultationer mellan FN:s och OSSE:s

generalsekreterare.

I anslutning till Daytonavtalet

fastställde OSSE:s ministerråd i

december 1995 att OSSE har en nyckelroll

i uppföljningen av fredsöverenskommelsen

om Bosnien och Hercegovina. Lyckas OSSE

fullfölja sina viktiga uppgifter i bl.a.

frågor om fria och rättvisa val,

övervakning av mänskliga rättigheter,

uppbyggnad av ett rättssamhälles

institutioner och inomregional

rustningskontroll, kommer detta att

starkt påverka organisationens framtida

utveckling. OSSE:s insats i området sker

i nära samverkan med den höge

representanten Carl Bildt, den

mångnationella fredsbevarande styrkan

IFOR, flyktingkommissarien,

Internationella rödakorskommittén,

Världsbanken och EU:s

övervakningsorganisation i det tidigare

Jugoslavien (ECMM).

Mänskliga rättigheter och

demokratibyggande

Strävan att främja respekten för de

mänskliga rättigheterna genomsyrar hela

OSSE:s verksamhet. Inom OSSE går numera

frågor om mänskliga rättigheter och

demokratibyggande ofta under benämningen

den mänskliga dimensionen . OSSE-

kontoret i Warszawa för demokratiska

institutioner och mänskliga rättigheter

(Office for Democratic Institutions and

Human Rights, ODIHR) har ansvar för

dessa ärenden. ODIHR arrangerar

seminarier, som ofta särskilt vänder sig

till OSSE:s nya medlemsstater, samordnar

internationella valövervakningsinsatser

och svarar för OSSE:s gemensamma

uppföljningsmöte för den mänskliga

dimensionen som återkommer vartannat år.

Medlemsstaterna går då igenom

efterlevnaden av gjorda åtaganden på

detta område.

Det andra uppföljningsmötet av detta

slag ägde rum i Warszawa i oktober 1995.

Detta visade att granskningen av OSSE-

staternas efterlevnad och tillämpning av

alla vitt skilda åtaganden inom den

mänskliga dimensionen inte bara är

mycket resurskrävande, utan också att

formerna för denna granskning nu behöver

ses över.

Samverkan mellan OSSE och Europarådet,

som på detta område har närbesläktade

mål, har stor betydelse. Europarådets

medlemskrets har på senare år vuxit -

senast genom invalet av Ryssland -

vilket ytterligare stärker motivet för

aktivt samarbete med OSSE. Granskningen

av efterlevnad och tillämpning av gjorda

etaganden är ett exempel på insatser där

båda organisationerna och deras

medlemsstater har mycket att vinna på

organiserad samverkan. Det är därför

enligt regeringens mening angeläget att

OSSE-toppmötet i Lissabon 1996 bidrar

till ett effektivt samarbete på detta

område.

Den militärpolitiska uppförandekod som

toppmötet i Budapest antog kan betecknas

som en förtroendeskapande åtgärd av ett

delvis nytt slag, med anknytning till

såväl den militära OSSE-sfären som

mänskliga rättigheter och folkrätten i

övrigt. Den utgör därmed ett nytt

uttryck för OSSE:s breda

säkerhetsbegrepp.

Minoritetskommissarien

Respekt för enskilda människors

rättigheter är en viktig faktor för fred

och säkerhet - inom OSSE-området liksom

på andra håll. Detta gäller också

efterlevnad av internationella normer

vad avser nationella minoriteter. Brott

mot sådana förpliktelser riskerar att

vålla misstro och spänning, som i sin

tur kan leda till nationella eller

internationella motsättningar och

konflikter. Såväl Europas som andra

världsdelars historia uppvisar många

exempel på detta.

Detta var motivet för OSSE:s beslut

1992 att tillsätta en kommissarie för

frågor som rör nationella minoriteter.

Minoritetskommissarien är en allmänt

omvittnad framgång för OSSE under 1990-

talets omvandling av Europa. Dennes

verksamhet är ett viktigt inslag i

OSSE:s ansträngningar att förhindra

konflikter eller - för att återge en

distinktion kommissarien själv framhäver

- ansträngningar att hindra tvister att

utvecklas till konflikter. Det ligger i

sakens natur att tyst diplomati är hans

främsta arbetsmetod.

Minoritetskommissarien har ett tudelat

uppdrag: dels att söka mildra spänning i

nationella minoritetsfrågor som riskerar

att trappas upp till en konflikt, dels

att varsko permanenta rådet eller höga

rådet så snart sådan spänning hotar att

trappas upp till en nivå som inte går

att hantera med de medel kommissarien

har till sitt förfogande.

Max van der Stoel utsågs till

minoritetskommissarie för en

treårsperiod vid OSSE:s ministerrådsmöte

i Stockholm i december 1992. Hans mandat

förlängdes med ytterligare tre år vid

ministerrådsmötet i Budapest i december

1995.

Stabilitetspakten

Initiativet till den s.k.

stabilitetspakten var EU:s första

samfällda aktion inom ramen för den

gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken (jämför regeringens

skrivelse 1995/96:190). Kärnan i

initiativet var önskan att minska

riskerna för att tvister uppkommer inom

ett framtida EU med de central- och

östeuropeiska länderna som medlemmar.

Vid en konferens i Paris den 20-21 mars

1995 överlämnades pakten till OSSE, som

därmed tog på sig rollen som förvaltare

och övervakare av eventuella avtal inom

ramen för stabilitetspakten. OSSE kan

komma att bli forum för lösning av

tvister förknippade med dessa avtal.

Flera försök gjordes sedan under 1995

att få till stånd nya möten vid

stabilitetspaktens två s.k. bord, det

baltiska respektive det

centraleuropeiska. Efter sonderande

möten med de berörda staterna kvarstod

ännu vid årets slut en betydande

oklarhet om hur arbetet borde drivas

vidare. Till de viktiga frågorna hör om

militärpolitiska ämnen bör tas med i

diskussionerna eller inte, EU:s roll nu

när förhandlingarna kommer att bedrivas

inom OSSE:s ram samt inte minst

arbetsfördelningen med andra

inomregionala fora, såsom Östersjörådet

i det nordeuropeiska området.

Till bilden hör slutligen ett franskt

förslag i samband med undertecknandet av

Daytonavtalet om fred i Bosnien och

Hercegovina i mitten av december 1995

att lansera ett förhandlingsbord för

sydöstra Europa.

OSSE:s ekonomiska dimension

Alltsedan Helsingforsprocessens start

har den s.k. ekonomiska dimensionen

utgjort en del av ESK:s helhet. OSSE:s

kompetens ligger dock inte primärt på

det ekonomiska området. Organisationens

huvudinriktning på förvarning,

konfliktförebyggande insatser och

konflikthantering innefattar dock även

problem och spänningar av ekonomisk

natur som bör hanteras i ett brett,

samarbetsinriktat säkerhetsperspektiv.

Statbilitetspakten - som hade sin

upprinnelse inom EU, men nu överlämnats

till OSSE - och dess breda,

inomregionala samarbetsbord är ett

exempel på strävan i denna riktning.

ESK:s ursprungliga s.k. andra korg

utgjorde grunden för en specialkonferens

i Bonn 1990 om ekonomiskt samarbete,

vetenskap, teknik och miljö. De

historiska förändringar som inträffat i

Europa återspeglas i enigheten i

Bonndokumentet om att människors

säkerhet och välfärd bäst främjas genom

demokrati och marknadsekonomi. Mot denna

bakgrund beslöt uppföljningsmötet i

Helsingfors 1992 att

ämbetsmannakommittén (nu höga rådet) en

gång om året skulle sammanträda i en

specialsession, kallad ekonomiskt forum,

för att främja dialog och samarbete om

övergång till marknadsekonomi samt ökat

ansvar för social rättvisa och miljö.

Toppmötet i Budapest i december 1994

bekräftade åter den ekonomiska

dimensionens plats i en bredare

säkerhetssyn. Mötet slog fast att en

översyn av OSSE:s ekonomiskt inriktade

arbete behöver företas och att

ekonomiskt forum bör omgestaltas för att

möta en ny tids utmaningar och följa

planekonomiernas övergång till

marknadsekonomi.

I OSSE:s ekonomiska forum får

medlemsstaterna tillfälle till

utvärdering och till framåtblickande,

övergripande analys. Även enskilda

organisationer och företrädare för

näringslivet deltar. Ett tredje

ekonomiskt forum ägde rum i Prag i juni

1995, med inriktning på inomregionalt,

säkerhetsfrämjande samarbete. Den

svenska delegationen genomförde då en

omfattande presentation av samarbetet i

vår region, i första hand Östersjörådet.

Det senaste forumet, som ägde rum i Prag

i mars 1996, var ägnat sambandet mellan

ekonomi och säkerhet. Huvudsakligen

syftade mötet till att identifiera

politiska risker med rötter i ekonomiska

förhållanden. Det uppmärksammade

särskilt de sociala problem som uppstått

i övergången till marknadsekonomi i

Central- och Östeuropa och i det f.d.

Sovjetunionen och som utgör

säkerhetsrisker i dag.

Svenska insatser inom OSSE:s ekonomiska

dimension utformas i allt väsentligt i

samråd inom Europeiska unionen.

Kommissionen bidrar med underlag för

Europeiska unionens gemensamma

ställningstaganden.

Förtroende- och säkerhetsskapande

åtgärder och annan rustningskontroll

Ett centralt inslag i OSSE-verksamheten

alltsedan begynnelsen har varit

förhandlingar om och tillämpning av en

växande uppsättning förtroendeskapande

åtgärder. Dessa är väsentligen

militärpolitiska till sin natur och ett

led i rustningskontroll i vid

bemärkelse. Den senaste överenskommelsen

återfinns i Wiendokumentet 1994.

Under det gångna året har dock den

viktigaste frågan inom området

rustningskontroll gällt efterlevnaden av

avtalet om s.k. konventionella

stridskrafter i Europa, kallat CFE-

avtalet (Treaty on Conventional Armed

Forces in Europe). Det undertecknades av

staterna i NATO och den dåvarande War-

szawapakten vid toppmötet i Paris 1990

och trädde i kraft sommaren 1992. Detta

avtal fastställer maximinivåer för viss

krigsmateriel - stridsvagnar,

pansarskyttefordon, artilleripjäser,

attackhelikoptrar och stridsflygplan -

och regler för etappvis förstöring av

denna materiel ned till överenskomna

nivåer.

CFE-avtalets tillämpningsområde är

indelat i fyra zoner. Varje zon har ett

deltak . Den yttersta zonen,

flankzonen , har en speciellt hård

begränsning. Denna zon omfattar bl.a.

Norge och Turkiet samt, särskilt

viktigt, norra och södra Ryssland

(gränsområdena mot Lettland, Estland,

Finland och Norge respektive norra

Kaukasus).

Avtalets nedrustningsfas var i huvudsak

avtalsenligt avslutad i november 1995.

Ett viktigt kvarstående problem är den

s..k. flankfrågan. Ryssland vill ändra

och helst ta bort flankregeln, dels av

allmänna politiska skäl, dels därför att

man anser sig behöva mer militär

materiel i Kaukasus än vad avtalet

medger. NATO-staterna lade i september

1995 fram ett kompromissför-slag.

Ryssland accepterade principen men inte

detaljerna. Vid nedrustningsfasens slut

i mitten av november 1995 hade man inte

lyckats nå en lösning. Man var dock

överens om att försöka utforma en

lösning byggd på en justering av

gränserna för vissa ryska

militärområden.

CFE-avtalet har stor betydelse för

säkerheten i Europa, inte minst i

Nordeuropa. Sverige är visserligen inte

avtalspart, men följer avtalets

tillämpning noga.

Inom OSSE:s säkerhetsforum har

förhandlingar inletts om ett s.k.

ramverk för fortsatt rustningskontroll.

Utgångspunkt är ett mandat från

Budapesttoppmötet 1994 som innebär att

ett ramverk skall lägga fast principerna

för det vidare arbetet med

rustningskontroll. Arbetet har gått

långsamt bl.a. mot bakgrund av

svårigheterna inom CFE-avtalet. Avsikten

är dock att resultatet skall föreligga

till toppmötet i Lissabon.

Kontrollerna av hur överenskomna

säkerhets- och förtroendeskapande

åtgärder tillämpas har intensifierats.

CPC (Conflict Prevention Center) i Wien

ger regelbundet ut en översikt över

tillämpningsläget. Sverige tillhör de

mest aktiva staterna när det gäller att

ta vara på möjligheten att kontrollera

tillämpningen av Wiendokumentets

förtroende- och säkerhetsskapande

åtgärder. Under 1995 genomförde Sverige

bl.a. sju s.k. utvärderingsbesök och två

inspektioner i enlighet med

Wiendokumentet 1994 för att kontrollera

att de uppgifter som OSSE-länder lämnat

om sina militära förband stämmer.

En alleuropeisk säkerhetsmodell

Initiativet att inom OSSE utarbeta en

allomfattande modell för europeisk

säkerhet för det tjugoförsta

århundradet lanserade Ryssland vid

toppmötet i Budapest i december 1994.

Ryssland preciserade dock inte närmare

modellens innehåll och spelade därmed

inte under 1995 den centrala roll i

arbetet som förslagsställare brukar

göra. Det var i stället främst

Europeiska unionen som bidrog till att

närmare definiera projektets karaktär

(jämför regeringens skrivelse

1995/96:190, bet. 1995/96:UU25).

OSSE:s ministerråd fattade i december

1995 beslut om de principer som bör

vägleda modellarbetet. En förteckning

över osäkerhetsmoment, risker och hot

mot säkerheten i Europa har utarbetats.

Framträdande grunddrag i dessa dokument

är säkerhetsbegreppets breda karaktär

och odelbarhet, vidare ambitionen att

utveckla säkerhetssamarbetet och skapa

en europeisk säkerhetsgemenskap, och

därvid även stärka OSSE.

En övergripande fråga är dessutom hur

Europas säkerhetspolitiska organ - i

första hand OSSE, NATO, NACC, PFF, EU

och VEU - kan samarbeta med och

ömsesidigt stödja varandra.

Det återstår vidare att vinna

förståelse för EU:s tidigare nämnda

förslag vilket brukar benämnas OSSE

först . Om OSSE inte förmår hantera en

konflikt skall organisationen enligt

detta förslag formellt kunna överlämna

den till FN:s säkerhetsråd, även om en

eller flera direkt inblandade parter

motsätter sig detta. Förslaget har

principiell betydelse som uttryck för

OSSE:s regionala roll i enlighet med FN-

stadgans principer.

Ministerrådet bekräftade 1995 åter att

varje stat har rätt att fritt välja sina

säkerhetsarrangemang. Ryssland har i

diskussionerna om en säkerhetsmodell

framfört oro och motstånd mot att NATO

utvidgar sin medlemskrets. För de

central- och östeuropeiska länderna har

tvärtom ett huvudtema i

modelldiskussionen varit rätten att

självständigt och utan inblandning söka

medlemskap och vinna inträde i främst EU

och NATO.

För det fortsatta arbetet beslöt

ministerrådet vidare att upprätta en

särskild kommitté i Wien som skall

utarbeta mer praktiska förslag för en

säkerhetsmodell. Detta arbete skall

redovisas vid toppmötet i Lissabon.

OSSE:s konfliktförebyggande fältinsatser

Ett allt viktigare instrument i OSSE:s

konfliktförebyggande verksamhet är

representationerna i fält, dvs.

utlokaliserade grupper med uppgift att

på ort och ställe söka bidra till

medling i en viss konflikt eller att

försöka förhindra att

meningsmotsättningar utvecklas till

öppna konflikter. Med början 1992 har

OSSE upprättat sådana

fältrepresentationer från Estland i norr

till Georgien i söder, från Bosnien och

Hercegovina i väster till Tadzijikistan

i öster.

Varje representation har sitt

överenskomna mandat, anpassat till den

särskilda situationen i

verksamhetsområdet.

Fältrepresentationerna rapporterar

regelbundet till permanenta rådet. I

särklass störst - och alltjämt under

uppbyggnad - är OSSE-representationen i

Bosnien och Hercegovina.

OSSE:s fältrepresentationer beskrivs i

det följande.

Estland

OSSE-representationen i Estland

upprättades 1993. Representationens

övergripande målsättning är att

uppmuntra integration och skapa bättre

förståelse mellan de olika folkgrupperna

i Estland. I Estland finns även en OSSE-

representant som arbetar med frågor som

rör de kvarvarande ryska

militärpensionärerna.

Lettland

OSSE:s representation i Lettland

upprättades i november 1993. Den ligger

i Riga. Även Lettlandsrepresentationen

arbetar med frågor som rör

uppehållstillstånd och medborgarskap för

de ryskspråkiga.

OSSE-representationen och ombudsmännen i

Bosnien och Hercegovina

OSSE har upprättat en representation i

Sarajevo och tillsatt tre ombudsmän, som

under 1995 nära samverkat med denna. De

tre ombudsmännen, som utsågs av OSSE att

representera vardera en av de olika

befolkningsgrupperna i den muslimsk-

kroatiska federationen, har valt att i

möjligaste mån uppträda gemensamt och på

så vis bidra till att överbrygga klyftan

mellan dessa grupper. De har främst

verkat konfliktdämpande genom att ta

emot och hantera klagomål, som ofta rört

egendomstvister till följd av etnisk

rensning och annan ofrivillig

folkomflyttning. Ombudsmännen har

arbetat med ytterst knappa resurser. De

har inte lyckats utverka det stöd de

skulle ha behövt för att komma till

rätta med merparten av de klagomål de

tagit emot. De har över huvud taget inte

haft möjlighet att verka i Republika

Srpska, den serbiskdominerade delen av

Bosnien och Hercegovina.

OSSE fick genom Daytonavtalet centrala

uppgifter i arbetet med att bygga en

hållbar fred i det tidigare Jugoslavien.

Genom ministerrådets beslut 1995 om

Daytonavtalet övergick OSSE-

representationen i Sarajevo i

representationen för Bosnien och

Hercegovina. För att kunna fullgöra det

uppdrag som de fredsslutande parterna

gett OSSE genom Daytonavtalet beslöt

ministerrådet i december att upprätta en

avsevärt mycket större representation

med huvudkontor i Sarajevo samt fem

regionkontor och 30 lokala grupper.

Regeringen har beslutat ställa personal

till OSSE-representationens förfogande.

Av de ca 240 personer som beräknas ingå

i representationen har Sverige åtagit

sig att bidra med 8.

Sverige var i januari 1996 värd för ett

internationellt expertmöte för att

förbereda de allmänna valen i Bosnien

och Hercegovina. Mötet bidrog till att

konkretisera förberedelserna för

representationen samtidigt som det gav

tillfällen till kontakter mellan

specialister på Balkanfrågor och

valexperter. Regeringen har för avsikt

att nästa år lämna en utförlig

redogörelse för hur uppdraget att

underlätta och övervaka valen

genomförts.

Representationen i Makedonien (den

tidigare jugoslaviska republiken

Makedonien)

Makedonien har valts in som fullvärdig

medlem i OSSE. Sedan 1992 har OSSE en

representation i Skopje vars främsta

syfte varit att förhindra en spridning

av den jugoslaviska konflikten även till

detta land.

OSSE och Jugoslavien

Den socialistiska federativa republiken

Jugoslavien (SFRJ) avstängdes 1992 från

att delta i OSSE:s möten. Regeringen i

Belgrad, som företräder Serbien-

Montenegro, kräver medlemskap i OSSE på

Jugoslaviens (SFRJ:s) plats medan

flertalet OSSE-stater driver linjen att

den får begära inträde som ny medlem på

samma sätt som de andra stater som

tidigare utgjorde Jugoslavien (SFRJ).

Frågan är en oskiljaktig del av den

pågående fredsprocessen och väntas få

sin lösning inom ramen för denna.

Sverige erkände i april 1996 Serbien-

Montenegro som Förbundsrepubliken

Jugoslavien, som en av flera

efterföljarstater till det tidigare

Jugoslavien. Regeringen har i olika

sammanhang pekat på vikten av att

Förbundsrepubliken Jugoslavien deltar i

OSSE med de förpliktelser och åtaganden

som detta innebär, t.ex. i fråga om

mänskliga rättigheter och

rustningskontroll.

Ett villkor för Förbundsrepubliken

Jugoslaviens inträde i OSSE blir

sannolikt att en OSSE-representation kan

verka i landet.

Under ett knappt års tid, 1992-1993,

hade OSSE en representation i det som i

dag är Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Sommaren 1993 tvingade regeringen i

Belgrad bort denna OSSE-övervakning

genom att inte förlänga överenskommelsen

med OSSE. OSSE svarade med att utvidga

samarbetet mellan OSSE-ländernas

ambassader i Belgrad, i synnerhet vad

avser bevakningen av Kosovo.

Sanktionsövervakning

OSSE och EU skapade 1992

övervakningsgrupper i sju länder i syfte

att bistå dessa länder med kontroll av

efterlevnaden av FN-sanktionerna mot

Jugoslavien (Serbien-Montenegro).

Övervakningsgrupperna bemannas

företrädesvis av tullpersonal. Ungefär

200 tulltjänstemän och andra experter

var under 1995 verksamma i

övervakningsgrupperna och vid

huvudkontoret i Bryssel men

personalstyrkan skärs nu ned. Sverige

har kontinuerligt haft ett tiotal

tulltjänstemän utsända till dessa

övervakningsgrupper, främst i Ukraina,

Ungern och Makedonien.

En förestående OSSE-representation i

Kroatien

Efter en utdragen förhandling med

värdlandet om mandatet beslutade OSSE i

april 1996 att upprätta en

representation i Kroatien.

Stödgruppen i Tjetjenien

Sedan slutet av 1994 har OSSE arbetat

för en politisk lösning av konflikten i

Tjetjenien. Ryssland har utsatts för

hård kritik av övriga OSSE-stater för

urskillningslös våldsanvändning.

Rysslands rätt att ingripa för att

säkerställa sin territoriella integritet

har dock inte ifrågasatts.

Ett flertal stater - däribland Sverige,

flera andra EU-stater och USA - har

påtalat att Ryssland inte följt

Wiendokumentets regel att föranmäla

större truppförflyttning och inte heller

den i december 1994 antagna nya

militärpolitiska uppförandekodens regler

för urskillning och måttfullhet vid

militära insatser.

Förhandlingar mellan parterna inleddes

under försommaren och fördes längs tre

spår: ett militärt, ett politiskt och

ett ekonomiskt. OSSE:s stödgrupp

fungerade som medlare. Det är enligt

regeringens uppfattning tydligt att det

inte finns någon godtagbar militär

lösning på denna politiska konflikt.

Därför är det viktigt att OSSE:s

stödgrupp finns kvar. Den kan tjäna som

ett stöd för en politisk lösning den dag

parterna visar sig vara redo, underlätta

de kontakter mellan parterna som måste

tas, erbjuda en neutral plattform för

förhandlingar, underlätta humanitära

organisationers arbete samt rapportera

sakligt och neutralt till det

internationella samfundet.

Regeringen anför i skrivelsen att

Sverige för en aktiv politik i

Tjetjenienfrågan till förmån för en

lösning med politiska medel.

Moldova

OSSE:s representation i Moldova

upprättades i april 1993. Den skall

försöka få till stånd en varaktig

politisk lösning av konflikten kring

utbrytarregionen Transnistrien i

Moldova.

Ukraina

Representationen i Ukraina tillkom

sommaren 1994. Dess främsta uppgift är

att följa förhandlingarna om Krims

status och dess krav på lokalt

ekonomiskt självbestämmande.

Representationen skall även följa

utvecklingen för de mänskliga

rättigheterna samt bevaka massmediernas

frihet.

Tadzjikistan

Inbördeskriget i Tadzjikistan, som

upphörde för cirka tre år sedan, krävde

närmare 50 000 dödsoffer. Ingen varaktig

politisk lösning har kunnat uppnås.

Sedan tidigt 1994 har OSSE en

representation i Tadzjikistans huvudstad

Dusjanbe. Representationens

huvuduppgifter är att befordra dialog

och förtroende mellan olika grupper, att

uppmuntra respekt för mänskliga

rättigheter samt upprättandet av

demokratiska institutioner. När FN:s

flyktingkommissariat planerade att lämna

vissa områden i Tadzjikistan fick OSSE-

representationen i uppgift att följa

människorättsläget för återvändande

flyktingar och tvångsförflyttade

personer i syfte att underlätta deras

återkomst till det tadzjikiska

samhället.

Georgien

På georgiskt territorium pågår två

större konflikter. Både Abchasien och

Sydossetien har i flera år strävat efter

självständighet från Georgien. Striderna

har förorsakat stora flyktingströmmar

och mycket mänskligt lidande. OSSE har

en representation i Tbilisi sedan

december 1992. Den består av 17

diplomater. Representationen söker

främja förhandlingar mellan parterna i

konflikten om Sydossetien, men mandatet

täcker även övriga delar av Georgien.

Representationen har även organiserat

flera konferenser och seminarier främst

om rättsliga spörsmål.

Konflikten om Nagorno-Karabach och

Minskgruppen

Sedan 1988 pågår en väpnad konflikt om

enklaven Nagorno-Karabach, som ligger i

Azerbajdzjan, men har armenisk

befolkningsmajoritet som eftersträvar

större självständighet. OSSE har sedan

1992 haft överläggningar med parterna

inom den s.k. Minskprocessen om en

varaktig politisk lösning på konflikten

som skulle ge Nagorno-Karabach betydande

autonomi, men inom Azerbajdzjans

territorium. Minskgruppen består av

konfliktens parter och ett antal

särskilt intresserade OSSE-stater.

Sverige är medlem av Minskgruppen sedan

dess tillkomst och fungerade under ett

drygt år som dess ordförande respektive

samordförande. Sedan december 1994 har

Minskgruppen ett samordförandeskap.

Samordförandeskapet har resulterat i en

betydligt bättre samordning av

medlingsansträngningarna.

Den parlamentariska församlingen

OSSE:s parlamentariska församling höll i

juli 1995 sitt fjärde möte i Ottawa.

Närmare 250 parlamentariker från 48

länder deltog i mötet, som leddes av

församlingens ordförande, talmannen i

den belgiska senaten Frank Swaelen.

Nästa möte med församlingen kommer att

äga rum i Stockholm den 5-9 juli 1996.

Parlamentarikerförsamlingen inleds och

avslutas med plenarmöten, men huvuddelen

av arbetet sker i tre utskott: för

säkerhetsfrågor och andra politiska

frågor, för ekonomi samt för demokrati,

mänskliga rättigheter och humanitära

frågor.

På initiativ av de svenska

parlamentarikerna gjorde mötet kritiska

uttalanden om mänskliga rättigheter i

Turkiet och om Frankrikes beslut att

återuppta sina kärnvapenprov. Sveriges

representanter bidrog också till att det

utvidgade säkerhetsbegreppet samt

kvinnornas roll i den ekonomiska och

sociala utvecklingen i Central- och

Östeuropa uppmärksammades i

slutdeklarationen. Ett annat svenskt

initiativ är att inför det kommande

mötet i Stockholm utreda möjligheterna

till förbättrat samarbete om

flyktingmottagning, inbegripet frågor om

kostnadsfördelning.

Liksom tidigare år uttalade

församlingen ett önskemål om att OSSE:s

beslutsprocess förenklas genom att fler

beslut fattas utan krav på enhällighet.

Samverkan med enskilda organisationer

OSSE har valt en generös och

obyråkratisk definition av enskilda

organisationer - och den enklast

tänkbara, nämligen att som enskilda

organisationer betrakta alla som själva

betecknar sig som sådana. Detta kan

innebära allt från udda

enmansorganisationer till

internationellt kända och sakkunniga

rörelser.

Det framhålls i skrivelsen att det

ligger i sakens natur att samverkan

mellan ett mellanstatligt samarbetsforum

som OSSE och enskilda organisationer

inte är problemfri. Dels finns det bland

OSSE:s deltagarstater vitt skilda

uppfattningar om värdet av - och

riskerna med - samverkan med enskilda

organisationer, dels bildar dessa

organisationer en brokig provkarta med

högst varierande intressegemenskap med

OSSE.

Toppmötet i Budapest 1994 gav

generalsekreteraren i uppdrag att utreda

hur OSSE:s samverkan med enskilda

organisationer skulle kunna förstärkas.

Generalsekreteraren redovisade i

september 1995 ett antal praktiska

uppslag vilka dock ännu inte har

resulterat i några formella beslut. De

kommer dock att på nytt aktualiseras

inför toppmötet i Lissabon 1996.

Ministerrådsmötet i Budapest

Ministerrådsmötet i Budapest i december

1995 var det femte i ordningen sedan

toppmötet i Paris 1990, som stadfäste

Parisstadgan och lade grunden för ett

omorganiserat OSSE. Det dominerades dels

av diskussioner om situationen i det

tidigare Jugoslavien i ljuset av OSSE:s

roll i de civila delarna av fredsavtalet

för Bosnien och Hercegovina, dels av

frågan om en alleuropeisk

säkerhetsmodell för det tjugoförsta

århundradet.

Den dåvarande OSSE-ordföranden beskrev

i en inledande genomgång det gångna året

på följande sätt: OSSE:s struktur som en

övergripande, allomfattande europeisk

säkerhetsorganisation hade ytterligare

befästs genom att verksamheten än mer

inriktas på konfliktförebyggande,

krishantering och normalisering av det

civila samhället, däri inräknat

uppbyggnad eller återuppbyggnad av

demokratiska institutioner. OSSE:s

fältrepresentationers verksamhet spänner

över hela detta spektrum. Dessa har som

instrument för preventiv diplomati och

medling i flera fall bidragit till att

främja stabiliteten och säkerheten där

de är verksamma. Genom att ställa

medlare och sakkunskap till förfogande

för parterna i olika konflikter - i form

av bl.a. OSSE:s Kontor för demokratiska

institutioner och mänskliga rättigheter

(ODIHR), minoritetskommissarien (HCNM)

och personliga representanter för

ordföranden - har OSSE medverkat till

ökad insyn, bättre samarbetsklimat och

fördjupad demokratisk värdegemenskap

inom och mellan OSSE-staterna. De knappa

resurser OSSE förfogar över försvårar

dock ibland verkställandet av fattade

beslut.

Den efterföljande allmänna debatten vid

ministerrådet handlade om vilken roll

OSSE kunde spela för att bringa fred,

demokrati och trygghet till Bosnien och

Hercegovina liksom om behovet av att

stärka existerande säkerhetsstrukturer

och ersätta institutionella revirstrider

med samarbete och långsiktigt tänkande -

bl.a. i form av en ny säkerhetsmodell

för det tjugoförsta århundradet.

Alla OSSE-stater som tog till orda

under dagordningspunkten om det tidigare

Jugoslavien gav sitt stöd till

fredsavtalet för Bosnien och Hercegovina

och till de uppgifter som däri

tilldelats OSSE. Organisationen befanns

stå inför sin största utmaning hittills.

Samstämmigheten återspeglades i

ministerrådets beslut om att upprätta en

representation i Bosnien och Hercegovina

för att ta sig an de uppgifter som OSSE

fått i Daytonavtalet.

Ministerrådet välkomnade det svenska

initiativet att sammankalla ett

internationellt expertmöte i Stockholm

för att förbereda valen i Bosnien och

Hercegovina.

Vad gäller konflikten om den etniskt

armeniskdominerade enklaven Nagorno-

Karabach i Azerbajdzjan uppmanade

ministerrådet parterna att intensifiera

sina direktkontakter och beslutade att

fortsätta förhandlingarna inom OSSE:s

ram - den s.k. Minskprocessen. Konkreta

framsteg i förhandlingarna är en

förutsättning för att sända en

multinationell fredsbevarande OSSE-

styrka till regionen i enlighet med

principbeslutet från toppmötet i

Budapest 1994.

Ministerrådet bekräftade också att

Danmark övertar ordförandeskapet för

OSSE 1997 efter Schweiz, som innehar

detta under 1996. I övrigt kan noteras

att det var första gången som Makedonien

deltog som likaberättigad med övriga

OSSE-stater.

OSSE inför toppmötet i Lissabon

Toppmöten inom OSSE har sedan det nya

OSSE började ta form ägt rum vartannat

år: Paris 1990, Helsingfors 1992,

Budapest 1994 och, härnäst, Lissabon

1996. Arbetet inom OSSE tenderar att

koncentreras på förberedelser inför och

genomförande av beslut från dessa

högnivåmöten.

Toppmötet i Lissabon äger rum i början

av december 1996. Av allt att döma

kommer dess förlopp och resultat att

huvudsakligen bestämmas av tre centrala

frågor.

Hur kommer OSSE:s uppdrag i Bosnien och

Hercegovina att utfalla? Hur utvecklas

OSSE:s operativa roll?

Toppmötesdeltagarnas syn på OSSE:s

användbarhet som ett av

huvudinstrumenten i hanteringen av

kriser och konflikter i Europa kommer

att starkt färgas av hur OSSE i

praktiken lyckas med sitt uppdrag i

Bosnien och Hercegovina. OSSE:s framtida

roll påverkas givetvis också av hur de

militära bestämmelserna i själva

fredsavtalet tillämpas och efterlevs.

Självklart kommer också OSSE:s övriga

operativa verksamhet, dvs. främst

representationerna, att ha betydelse för

hur organisationen värderas. Speciellt

intressant är därvid hur OSSE:s

fortsatta roll i hur konflikten i

Tjetjenien kommer att gestalta sig.

Vart leder diskussionen inom OSSE om en

säkerhetsmodell för det tjugoförsta

århundradet?

Den pågående etappen i diskussionen om

säkerhetsmodellen för det tjugoförsta

århundradet är tänkt att avslutas vid

toppmötet i Lissabon i december 1996. I

den mån denna diskussion leder till

konkreta beslutsrekommendationer kommer

dessa att handla om att närmare

definiera OSSE:s roll i den europeiska

säkerhetsarkitekturen och stärka dess

operativa användbarhet. Denna fråga är

intimt förbunden med flertalet central-

och östeuropeiska staters strävan att

bli medlemmar i NATO. Ett viktigt inslag

i säkerhetsmodellen blir att bygga

förtroende, inte minst för att

överbrygga den förtroendeklyfta som nu

uppstått mellan NATO och Ryssland. Även

frågan om hur OSSE:s förhållande till

inomregionala organ som Östersjörådet

utvecklas kommer att ha betydelse.

Hur kommer problemen med CFE-avtalets

genomförande att hanteras under och

efter avtalets uppföljningskonferens i

maj?

Även om tidsperspektivet kan vara

osäkert, bör man enligt regeringen räkna

med möjligheten att Lissabonmötet

stadfäster mandat för en ny omgång

förhandlingar om rustningskontroll i

vilken alla OSSE-stater deltar. Sverige,

som står utanför CFE-avtalet, skulle där

sannolikt ställas inför känsliga

avvägningar. Utvecklingen i denna fråga

kommer i sin tur att starkt påverka

annan europeisk rustningskontroll och

nedrustning inom OSSE:s ram.

Regeringen fäster i föreliggande

skrivelse riksdagens uppmärksamhet vid

dessa tre huvudfrågor inför toppmötet i

Lissabon därför att de har uppenbart

säkerhetspolitisk betydelse för Sverige.

Utskottets överväganden

Utskottet har tagit del av regeringens

skrivelse 1995/96:164 och den

redogörelse som där lämnats beträffande

verksamheten i Organisationen för

säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

Utskottet välkomnar den utförliga och

klara redogörelsen samt anser det

värdefullt att få del av den

framåtblickande analysen om de

frågeställningar som regeringen bedömer

kommer att vara centrala vid toppmötet i

Lissabon i december 1996.

Sveriges riksdag har vid tidigare

tillfällen uttalat stöd för OSSE:s

viktiga roll vad gäller att förebygga

och hantera kriser och konflikter.

Utrikesutskottet vill i detta sammanhang

erinra om vad utskottet uttalade i

betänkande 1994/95:UU23 - vilket

behandlar riksdagens redogörelse för

verksamheten i OSSE under 1994 - om vad

utskottet uppfattar som OSSE:s särskilda

styrka; nämligen dess breda

säkerhetsbegrepp som inte bara omfattar

de traditionella säkerhetspåverkande

faktorerna utan även frågor som rör

demokratiuppbyggnad och främjande av

respekten för de mänskliga

rättigheterna. Denna syn har legat till

grund för de verksamheter och den

speciella kompetens som OSSE under en

följd av år har utvecklat för att verka

konflikthämmande inom stater. I detta

sammanhang vill utskottet särskilt

framhålla den positiva inverkan som

många av OSSE:s fältrepresentationer har

haft på potentiella konflikter. Exempel

härpå är det arbete som utförs av OSSE-

representationen i Makedonien (den

tidigare jugoslaviska republiken

Makedonien) för att förhindra en

spridning av konflikten i det forna

Jugoslavien och den positiva roll som

representationen i Estland bl.a. kunde

spela vid kommunalvalens genomförande.

Minoritetskommissariens verksamhet har

utvecklats till att bli ett värdefullt

medel för att förhindra konflikter.

Utskottet noterar den uppskattning som

detta ämbete rönt för det viktiga arbete

som - ofta i det tysta - utförs för att

förhindra att spänningar i nationella

minoritetsfrågor trappas upp och orsakar

konflikter. Ett annat viktigt initiativ

av OSSE, värt att omnämnas, är det

arbete som den s.k. Minskgruppen utför

för att få till stånd en lösning på

konflikten om Nagorno-Karabach.

Utskottet anser det vara av största

vikt att de olika internationella

insatserna som för närvarande genomförs

i Bosnien och Hercegovina i syfte att

genomföra avtalet om fred i f.d.

Jugoslavien samordnas på ett

ändamålsenligt sätt, särskilt i ljuset

av de kommande valen. Utskottet utgår

från att valövervakningen kommer att ske

bl.a. med hjälp av parlamentariska

observatörer.

OSSE:s styrka som organisation - där

förutom vad som ovan anförts kan nämnas

dess flexibilitet och allomfattande

karaktär med USA och Canada som

medlemmar - gör den till en viktig aktör

i den europeiska säkerhetsarkitekturen.

Utskottet anser att OSSE:s komparativa

fördelar bör ytterligare utvecklas och

dess operativa användbarhet stärkas. Det

sammansatta utrikes- och

försvarsutskottet framhöll i betänkande

1995/96:UFöU1 den betydelsefulla roll

som OSSE kan spela som forum för den

europeiska säkerhetsdialogen och som

faktor i uppbyggandet av en alleuropeisk

säkerhetsordning, där varje stat kan få

sina säkerhetsintressen tillgodosedda.

Utskottet delar det sammansatta

utskottets uppfattning härvidlag.

Vad gäller CFE-avtalets uppföljning och

en eventuell kommande ny

förhandlingsomgång om rustningskontroll

noterar utskottet de synpunkter som

framfördes av utrikesministern i ett tal

den 5 februari i år vid Olof Palmes

Internationella Centrum i vilket det

långsiktiga målet för den svenska

regeringen uppgavs vara att Sverige som

fullvärdig part skall delta i en

alleuropeisk säkerhetsordning, vilken

täcker hela kontinenten och som bygger

på arrangemang för vapenkontroll av CFE-

typ. Utrikesministern framhöll i

sammanhanget den stora vikt för svensk

säkerhet som CFE-avtalet utgör.

Utrikesutskottet vill här även hänvisa

till de synpunkter som det sammansatta

utskottet framförde i ovan nämnda

betänkande 1995/96:UFöU1. Där

poängterades det avgörande svenska

intresse som ligger i tillämpningen av

CFE-avtalet - i synnerhet vad gäller

frågan om begränsningar av styrkor i

nordvästra Europa och andra faktorer som

reducerar förmågan till överraskande

anfallsoperationer - och en kommande

utvecklad rustningskontrollregim i

Europa. Utrikesutskottet delar

utrikesministerns och det sammansatta

utskottets uppfattning i denna viktiga

och komplexa fråga.

Utskottet föreslår därmed att riksdagen

lägger regeringens skrivelse 1995/96:164

Redogörelse för verksamheten inom

Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa (OSSE) under år 1995

till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande regeringens

skrivelse 1995/96:164 om OSSE

att riksdagen lägger regeringens

skrivelse 1995/96:164 Redogörelse för

verksamheten inom Organisationen för

säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE) under år 1995 till

handlingarna.

Stockholm den 28 maj 1996

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola

Furubjelke (s), Mats Hellström (s),

Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson

(s), Inger Koch (m), Anna Corshammar-

Bojerud (c), Berndt Ekholm (s), Bertil

Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Urban Ahlin (s), Eva Zetterberg (v),

Carina Hägg (s), Lars Hjertén (m), Bodil

Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund

(kds) och Agneta Brendt (s).

Förkortningslista

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Utskottet 1

Skrivelsens huvudsakliga innehåll 1

Utskottets överväganden 15

Hemställan 17

Bilaga: Förkortningslista 18