Bet. 1995/96:UU4

Utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU04

Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Jugoslavien

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1995/96

UU4

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande

regeringens förslag (prop. 1995/96:113)

att ställa en väpnad styrka om högst 870

personer till förfogande som ett svenskt

bidrag till en multinationell

fredsstyrka, IFOR, när Förenta

nationernas säkerhetsråd beslutat att ge

en sådan styrka i uppdrag att medverka

till genomförandet av den

fredsöverenskommelse som ingåtts mellan

parterna i konflikten i f.d.

Jugoslavien. Den svenska insatsen avses

ingå i en i huvudsak nordisk brigad och

kommer att ställas till förfogande för

ungefärligen en tolvmånadersperiod.

Kostnaderna för insatsen beräknas uppgå

till 656 miljoner kronor.

Utskottet behandlar även ett antal

motioner som väckts med anledning av

propositionen. Motionerna tar bl.a. upp

förutsättningarna för den svenska

medverkan i IFOR, relationerna mellan FN

och NATO samt Rysslands deltagande i den

multinationella fredsinsatsen. Utskottet

besvarar eller avstyrker samtliga

motioner.

Utskottet konstaterar att

överenskommelsen om fred i f.d.

Jugoslavien bara är början på en möjlig

fredsprocess, i vilken det

internationella militära bidraget i form

av IFOR är en viktig, inledande

förutsättning. Den stora uppgiften blir

att genom återuppbyggnadsarbete ge

fredsprocessen ett reellt innehåll. Det

är först och främst parterna i f.d.

Jugoslavien som ansvarar för att vända

fientlighet och förstörelse i försoning

och fred. Omvärldens stöd kommer inte

desto mindre att bli väsentligt och bör

förenas med tydliga villkor i syfte att

förmåså att de mottagande staterna

tvingas visa att de vill och förmår de

mottagande staterna att bygga införa

öppna och demokratiska samhällen

baseradebyggda på rättsstatens

principer.

Till betänkandet har fogats 3

reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

Regeringen förslår i proposition

1995/96:113 att riksdagen medger att

regeringen ställer en väpnad styrka om

högst 870 personer till förfogande som

ett svenskt bidrag till en

multinationell fredsstyrka, när Förenta

nationernas säkerhetsråd beslutat att ge

en sådan styrka i uppdrag att medverka

till genomförandet av den

fredsöverenskommelse som ingåtts mellan

parterna i konflikten i f.d.

Jugoslavien.

Motionerna

1995/96:U13 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna va

d i motionen anförts om relationen

mellan det svenska bidraget till den

multinationella fredsstyrkan FN, NATO

och VEU under rubriken Undantag och inte

regel,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den svenska insynen och det

svenska inflytandet när det gäller den

multinationella fredsstyrkans

befälsordning i avsnittet Villkor och

förbehåll,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Rysslands deltagande i den

multinationella fredsstyrkan i avsnittet

Fredsstyrkans sammansättning,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansieringen av Sveriges

bidrag till den multinationella

fredsstyrkan under rubriken

Fredsstyrkans finansiering.

1995/96:U14 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas att riksdagen bemyndigar

regeringen att vid behov ställa ett

större antal personer än 870 till

förfogande för den multinationella

fredsstyrkan i f.d. Jugoslavien.

1995/96:U15 av Ingrid Näslund (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att precisera

frivillighetsaspekten i samband med de

svenska FN-soldaternas deltagande i den

nyuppsatta fredsstyrkan i f.d.

Jugoslavien, IFOR.

1995/96:U16 av Erik Arthur Egervärn (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningarna för det

svenska förbandets användning under en

övergångsperiod.

1995/96:U17 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ledningen av FN:s insatser

för fred i f.d. Jugoslavien,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till en tydlig svensk policy för

framtida svenska militära

internationella insatser i enlighet med

vad som anförts i motionen.

Yttrande från annat utskott m.m.

Utrikesutskottet har berett

försvarsutskottet tillfälle att yttra

sig över propositionen jämte motioner i

de delar som har samband med utskottets

beredningsområde. Försvarsutskottets

yttrande (1995/96:FöU2y) återfinns som

bilaga till betänkandet.

Särskilda föredragningar har lämnats av

tjänstemän i Utrikesdepartementet och

Försvarsmaktens högkvarter, av chefen

för SWEDINT samt av ställföreträdande

chefen för Nordbat 2.

Utskottet

Sammanfattning av propositionen

Bakgrund

Kriget i f.d. Jugoslavien har pågått i

mer än fyra år. Stora ansträngningar har

gjorts för att en förhandlingslösning

skall kunna nås. Samtidigt har

omfattande insatser vidtagits för att

förebygga konfliktens spridning och för

att lindra civilbefolkningens lidande.

I syfte att stödja

fredsansträngningarna och möjliggöra de

humanitära hjälpinsatserna beslutade

FN:s säkerhetsråd i februari 1992 att

inrätta en skyddsstyrka för f.d.

Jugoslavien, United Nations Protection

Force (UNPROFOR). Styrkans mandat och

geografiska verksamhetsområde har

därefter successivt utvidgats av

säkerhetsrådet. Riksdagen medgav att

regeringen, som ett svenskt bidrag till

de av FN:s säkerhetsråd beslutade

insatserna, ställde en väpnad styrka om

högst ca 1 000 personer till FN:s

förfogande (prop. 1992/93:254, bet.

1992/93:UU35, rskr. 1992/93:429). I

föreliggande proposition redovisas

utförligare UNPROFOR:s huvuduppgifter

och de överväganden som regeringen och

riksdagen tidigare gjort med anledning

av den svenska insatsen.

De svenska FN-soldaterna i Bosnien-

Hercegovina, i tidigare jugoslaviska

Republiken Makedonien och i Kroatien är

Sveriges största bidrag till insatserna

i f.d. Jugoslavien räknat både i

personal och i anslagna resurser.

Förutom att bidra med svensk FN-trupp

deltar Sverige också aktivt i det

diplomatiska arbetet såsom medlem av FN,

Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa (OSSE), Europeiska

unionen (EU) och Styrkommittén för

Jugoslavienkonferensen, ICFY.

Riksdagsledamoten Carl Bildts uppdrag

som EU-ordförande för ICFY innebär

särskilda insatser för svensk del.

Sverige ger omfattande humanitär hjälp

(över 1 miljard kronor hittills) och ger

därutöver särskilt stöd till demokrati-

och försoningsinsatser (50 miljoner

kronor) och till insatser av

återuppbyggnadskaraktär (150 miljoner

kronor). Ca 80 000 flyktingar från f.d.

Jugoslavien har fått permanent fristad i

Sverige.

Vidare bidrar Sverige med civilpoliser

och militärobservatörer samt till olika

övervakningsinsatser i regionen.

Den 21 november 1995 paraferades en

allomfattande fredsöverenskommelse för

Bosnien-Hercegovina av presidenterna i

Bosnien-Hercegovina, Kroatien och

Federativa Republiken Jugoslavien

(Serbien-Montenegro). I

överenskommelsen, vars karaktär och

syften redovisas utförligare i

propositionen, anmodas FN:s säkerhetsråd

att ge ett mandat till en multinationell

fredsstyrka (Peace Implementation Force,

IFOR), att medverka till genomförandet

av överenskommelsen. IFOR, som beräknas

uppgå till ca 50 000-60 000 man, kommer

att stå under ledning av Nordatlantiska

försvarsorganisationen (NATO) och bestå

av trupper från såväl NATO som icke-NATO-

stater. Enligt planerna kommer IFOR att

bestå av tre divisioner ledda av

Frankrike, Storbritannien och USA. En

nordisk brigad, inkluderande en svensk

bataljon, planeras ingå i den

amerikanska divisionen. Utöver Sverige

väntas bl.a. Danmark, Finland och Norge

delta i den i huvudsak nordiska

brigaden.

IFOR:s primära uppgifter enligt

fredsöverenskommelsen är att vid behov

separera parternas militära styrkor, att

upprätta separationszoner samt att

övervaka dessa. I fredsöverenskommelsen

ger parterna sitt uttryckliga medgivande

till att IFOR placeras i området.

Uppdraget kommer därigenom att likna

traditionell fredsbevarande verksamhet.

En skillnad är dock att IFOR:s mandat

kommer att grunda sig på en resolution

antagen av FN:s säkerhetsråd med stöd av

kapitel VII i FN-stadgan. Enligt vad som

anförs i propositionen betyder detta att

styrkan, i syfte att genomföra sitt

mandat, vid behov kommer att ha

befogenhet att tillgripa militära

tvångsmedel som går utöver strikt

självförsvar. En hänvisning till kapitel

VII i FN-stadgan skedde även när

säkerhetsrådet gav UNPROFOR:s mandat

att, i självförsvar, vidta erforderliga

åtgärder (inklusive användning av våld)

bl.a. som svar på beskjutning mot de

fredade områdena eller på väpnat intrång

i dessa (resolution 836). I

propositionen redovisas andra såväl

likheter som skillnader mellan IFOR:s

mandat och andra militära operationer

som genomförts med stöd av kapitel VII i

FN-stadgan. På basis av säkerhetsrådets

mandat kommer enhetliga

uppträdanderegler, Rules of Engagement,

att fastställas för IFOR. Dessa skiljer

sig från dem som gällt för UNPROFOR och

kommer att ge möjlighet till ett mer

kraftfullt militärt uppträdande.

Efter en resolution i FN:s säkerhetsråd

bör de första IFOR-styrkorna kunna vara

på plats inom mycket kort tid. Den

största delen av planeringen och

samordningen mellan de deltagande

staterna har, anförs det i

propositionen, sålunda skett och sker i

förväg utifrån vissa antaganden. I detta

avseende är Sverige i samma situation

som övriga stater vilka anmält sitt

intresse att medverka i IFOR. Detta gör

att ärendet har beretts skyndsamt och

att förslag kan kommamåste att

föreläggas riksdagen redan innan

fredsöverenskommelsen undertecknats och

resolution från FN:s säkerhetsråd

föreligger. Ärendet medför ingen

lagstiftning och regeringens förslag har

inte remissbehandlats.

Regeringens överväganden och förslag

Det finns enligt regeringen starka skäl

för ett svenskt deltagande i den

multinationella fredsstyrkan. Det

främsta är att det nu finns en verklig

möjlighet att skapa fred i f.d.

Jugoslavien. Den multinationella

fredsstyrkan IFOR kommer att vara en del

av en sammanhållen politik som syftar

till att bidra till långsiktig fred och

stabilitet i området. Den militära delen

av fredsprocessen går hand i hand med

den civila och bör så göra.

I propositionen framhålls behovet av

omfattande internationella insatser för

återuppbyggnad av det civila samhället i

f.d. Jugoslavien. Fredsöverenskommelsens

stadganden om demokrati, respekt för

mänskliga rättigheter och rätt för

flyktingar att återvända måste omsättas

i handling för att freden skall bli

stabil och bestående. Till

överenskommelsen kopplas därför ett

internationellt program för bl.a.

materiell återuppbyggnad och uppbyggnad

av demokratiska och ekonomiska

strukturer. Dessutom måste pågående

humanitära insatser fortsätta under en

övergånsperiod. EU, Världsbanken, UNHCR

samt OSSE kommer att ha centrala roller

i uppfyllandet av olika delar av

fredsöverenskommelsens stadganden och

inom återuppbyggnadsarbetet. De

internationella insatserna har som

centralt mål att bidra till försoning

mellan olika folkgrupper och integration

mellan de skilda delarna av Bosnien-

Hercegovina. I ett längre perspektiv är

närmare integration också mellan

staterna i regionen och mellan regionen

och övriga Europa en viktig strävan.

En förutsättning för att de civila

delarna av överenskommelsen skall kunna

genomföras är att tillräcklig säkerhet

och stabilitet snabbt kan uppnås. Detta

kräver att fredsöverenskommelsens

militära delar, i första hand i form av

truppseparering, omgående genomförs. En

av IFOR:s huvuduppgifter blir att säkra

att så sker. FN:s säkerhetsråd kommer

att utse en s.k. hög representant som

får ett koordinerande ansvar, i nära

kontakt med IFOR, för genomförandet av

de civila delarna av

fredsöverenskommelsen.

Sverige är redan på många olika sätt -

bl.a. genom deltagande i UNPROFOR och

omfattande biståndsinsatser - starkt

engagerat i fredsansträngningarna i f.d.

Jugoslavien. I propositionen anförs att

ett svenskt deltagande i IFOR emellertid

också bör ses i ett vidare perspektiv. I

genomförandet av fredsöverenskommelsen

sätts Europas vilja och förmåga att

solidariskt skapa fred och säkerhet på

vår kontinent på prov. Den

multinationella fredsstyrkan och det

återuppbyggnadsarbete som den är ett led

i kan bli ett avgörande steg på vägen

mot ett säkrare och mer

samarbetsinriktat Europa. Med hänvisning

till bl.a. vad riksdagen tidigare

uttalat angående deltagande i det

europeiska samarbetet efter det kalla

krigets slut (bet. 1991/92:UU19)

framhålls i propositionen att Sveriges

medverkan i den typ av

säkerhetspolitiskt samarbete som IFOR

utgör inte står i strid med den militära

alliansfriheten och är förenlig med den

inriktning av den svenska

säkerhetspolitiken som riksdagen slagit

fast. Vidare är Sveriges medverkan i

IFOR också helt i linje med den stora

vikt som regeringen lägger vid

säkerhetspolitikens internationella

dimension i proposition 1995/96:12

Totalförsvar i förnyelse. Det är mot

denna bakgrund naturligt för Sverige att

nu erbjuda sig att bidra med trupp i en

blivande nordisk brigad inom IFOR.

Av propositionen framgår att

regeringen, i förberedelserna för ett

svenskt deltagande i den multinationella

fredsstyrkan, angivit ett antal

förutsättningar. Den viktigaste av dessa

dr att FN:s säkerhetsråd genom en

resolution fattar det grundläggande

beslutet innehållande mandatet för

operationen. En annan förutsättning är

att utplaceringen av IFOR grundas på en

ingången fredsöverenskommelse mellan

parterna i konflikten och på deras

samtycke. Vidare betonar regeringen

vikten av att säkra fortsatt nordisk

samverkan. Regeringens avsikt är att det

svenska deltagandet i IFOR i huvudsak

skall utgöras av den styrka som redan

finns i Bosnien-Hercegovina inom

UNPROFOR:s ram. Styrkan skall även

fortsättningsvis utgöra en del av

Försvarsmaktens utlandsstyrka. Den bör

av såväl säkerhets- och

effektivitetsskäl som av rent praktiska

och ekonomiska skäl grupperas så att

dess högkvarter i Tuzlaområdet kan

bibehållas.

En ytterligare förutsättning, enligt

propositionen, är att ledningen för IFOR

kommer att använda de underställda

enheterna på ett sätt som är förenligt

med varje förbands utrustning och graden

av samövning. Detta betyder för det

svenska förbandet att det inte kommer

att användas för att genomföra

regelrätta anfallsföretag. Sådana bedöms

heller inte behöva bli aktuella mot

bakgrund av bl.a. det förhållandet att

IFOR grundas på en fredsöverenskommelse

mellan parterna.

En utgångspunkt är vidare att Sverige

måste ges god insyn i och ett inflytande

över såväl den politiska och den

militära planeringen som över

genomförandet av operationen. Detta

innebär kontakter med NATO på politisk

nivå och närvaro på hög militär nivå i

de viktigaste stabernas löpande arbete

på strategisk, operativ och taktisk

nivå. Sveriges deltagande i IFOR kommer

att regleras i ett s.k. deltagandeavtal

(Participation Agreement) mellan Sverige

och NATO. I ett sådant avtal kommer även

att regleras den rättsliga statusen för

IFOR:s personal gentemot

truppmottagarländerna samt det interna

förhållandet mellan NATO och de icke-

NATO-stater som ingår i IFOR. Formerna

för dessa avtal är ännu inte helt

klarlagda. Härutöver kommer en eller

flera överenskommelser att behöva ingås

angående den närmare regleringen av

vissa praktiska frågor.

I propositionen anförs att de

relaterade förutsättningarna har

diskuterats med NATO samt att regeringen

har rönt förståelse för dem. Ett nära

nordiskt samråd har fortlöpande ägt rum.

Sverige har vidare inom EU och i andra

sammanhang understrukit vikten av att

fredsöverenskommelsens civila och

militära delar, de kommande valen och

det långsiktiga återuppbyggnadsarbetet

måste vara delar av en helhet. I

propositionen framhålls som väsentligt i

sammanhanget att en rad icke-NATO-

länder, utöver Sverige, har uttryckt en

vilja att delta i IFOR. En preliminär

uppgörelse om ryskt deltagande har redan

träffats.

I propositionen redovisas utförligt

likheter respektive skillander mellan

IFOR:s uppdrag och UNPROFOR:s

hittillsvarande mandat. Bl.a. framhålls

att IFOR, till skillnad från UNPROFOR, i

militärt avseende kommer att organiseras

av NATO och stå under NATO-ledning.

Samtidigt påpekas att IFOR:s uppdrag har

ett klarare fredsbevarande syfte än

UNPROFOR, eftersom det ju nu föreligger

en fredsöverenskommelse mellan parterna.

Regeringen gör den sammantagna

bedömningen att det för svensk trupps

deltagande i IFOR, i likhet med det

tidigare deltagandet i UNPROFOR, behövs

ett medgivande av riksdagen enligt 10

kap. 9 § första stycket 1

regeringsformen. Ett sådant medgivande

ger regeringen en konstitutionell rätt

att besluta om användning av en svensk

väpnad styrka för det aktuella

ändamålet. Vidare gör regeringen

bedömningen att några lagstift

ningsåtgärder inte är påkallade med

anledning av de straffrätttsliga frågor

som kan aktualiseras av svenskt

deltagande i IFOR.

Kostnaden för ett svenskt deltagande om

högst 870 personer i IFOR har beräknats

till 656 miljoner kronor för tolv

månader, eller 40 miljoner kronor utöver

vad det nuvarande svenska engagemanget i

Bosnien-Hercegovina med trupp om ca 1

030 personer kostar. Kostnadsberäkningen

redovisas utförligare i propositionen.

Riksdagen har i statsbudgeten för

budgetåret 1995/96 under tredje

huvudtiteln anvisat ett

reservationsanslag på 1 352 808 000 kr

till Fredsbevarande verksamhet (prop.

1994/95:100 bil. 4, bet. 1994/95:UU14,

rskr. 1994/95:216; prop. 1994/95:150

bil. 4, bet. 1994/95:UU26, rskr.

1994/95:418). Anslaget skall möjliggöra

för regeringen att på begäran av FN,

enligt beslut av OSSE eller EU eller

annat bilateralt eller mellanstatligt

organ, ställa personal till förfogande

för konfliktförebyggande, fredsbevarande

och annan fredsfrämjande verksamhet.

Regeringen gör bedömningen att det

svenska bidraget för IFOR, med

utnyttjande av en ingående reservation

från budgetåret 1994/95, kommer att

rymmas inom den av riksdagen beviljade

ramen för fredsbevarande verksamhet.

Sammanfattning av motionerna

I Vänsterpartiets motion U13 beklagas

att omständigheterna är sådana att en

mer noggrann och omsorgsfull behandling

av ärendet i riksdagen inte kan ske. Det

är vidare olyckligt att behandlingen

måste ske vid en tidpunkt då det ännu

inte föreligger någon slutligt

undertecknad fredsöverenskommelse.

Risken finns självklart, menar

motionärerna, att det slutgiltiga

avtalet avviker från det som paraferats

i Dayton.

Att en fredsöverenskommelse uppnåtts,

om än sent och efter långt lidande, är

naturligtvis mycket välkommet, anförs

det vidare i motionen. Den jugoslaviska

tragedin vittnar likväl om en lång serie

misslyckanden när det gällt att skapa

fred. När det till sist sker är det på

ett sätt som knappast kan godtas för

framtiden som någon sorts internationell

praxis. Frågan om krig och fred i

världen kan inte regleras av ett FN som

domineras och försvagas av stormakter,

eller där vissa stormakter sätter sig

själva i FN:s ställe.

Jugoslavienkonflikten har, enligt

Vänsterpartiet, klart och tydligt visat

att vi behöver ett starkare och

självständigare FN. En varaktig och

stabil fred i f.d. Jugoslavien kan bara

byggas på en omsorgsfull återuppbyggnad

av materiellt tryggade förhållanden för

befolkningen, demokratiska politiska

förhållanden och förhållanden värdiga en

rättsstat.

För Vänsterpartiet är det viktigt att

understryka, anförs det vidare i motion

U13, att Sveriges bidrag till den

multinationella fredsstyrkan inte är ett

första steg in i NATO eller VEU. En del

formuleringar i propositionen är enligt

motionärerna, mot denna bakgrund,

glidande och vaga, bl.a. formuleringarna

om en ny europeisk säkerhetsordning.

Sveriges bidrag till en multinationell

fredsstyrka byggd på NATO-styrkor, om än

med ett FN-mandat som grundval, måste

utgöra ett specialfall i svensk

utrikespolitik; ett undantag och inte

någon regel (yrkande 1).

I motionen ges ytterligare exempel på

formuleringar i propositionen som anses

förvånande. Dit hör regeringens

resonemang om förutsättningarna för

Sveriges deltagande i IFOR, bl.a.

villkoren för hur delar av den

multinationella fredsstyrkan skall

operera, förhållandet mellan FN och NATO

samt det svenska inflytandet och insynen

i NATO. I motionen begärs ett riksdagens

tillkännagivande om att regeringen måste

skapa klarhet på denna punkt innan

operationen sätter i gång (yrkande 2).

Vänsterpartiet menar vidare, med

hänvisning bl.a. till de parti

ledaröverläggningar som föregått

propositionen, att ett ryskt deltagande

i den multinationella styrkan är ett

viktigt villkor för att operationen

skall uppfattas som legitim. Ett

tillkännagivande med denna innebörd

begärs (yrkande 3).

Slutligen anser Vänsterpartiet att alla

fredsbevarande styrkor, i sin egenskap

av styrkor med uppgift att försvara

freden, skall hänföras till försvarets

huvudtitel när det gäller

finansieringen. Den kostnadsökning på 40

miljoner som beslutet medför föreslås

därför belasta försvarsanslaget (yrkande

4).

Ingen kan känna annat än oerhörd

lättnad över att kriget i Bosnien nu

tycks vara över, anförs det i

Folkpartiets motion U14. Efter år av

folkmord och folkfördrivning har freden

fått en chans. Det uppnådda fredsavtalet

är ändå inte en rättvis fred. Väpnad

aggression och etnisk rensning har lönat

sig. Världssamfundet var inte berett att

ge Bosnien det stöd en sådan fred hade

krävt. Omvärlden måste nu också i

handling visa sig ha vilja och fasthet

att slå vakt om Bosnien som en odelad

stat, om möjligheten för flyktingar att

återvända hem samt om att ansvariga

krigsförbrytare ställs till svars.

Motionärerna tar fasta på regeringens

uppfattning att den nu aktuella

fredsstyrkan inte kräver några

särvillkor för svenskt deltagande. Vissa

formuleringar i propositionen anses dock

vara oklara och motsägelsefulla,

särskilt den passus som diskuterar

regelrätta anfallsföretag .eliminerar

möjligheten att den svenska truppen

skulle komma att användas för offensiva

operationer.

Propositionens förslag att den väpnade

styrkan skall omfatta högst 870 personer

kan enligt Folkpartiet vara rimligt i

ett utgångsläge. Frågan om

fredsöverenskommelsens genomförande

präglas dock fortfarande av stor

osäkerhet och personalbehovet kan öka.

Det är även oklart om de länder som i

dagarna får den officiella förfrågan om

medverkan sammantaget kommer att bidra

med de 60 000 man som anses behövas.

Regeringen föreslås mot denna bakgrund

bemyndigas att vid behov snabbt kunna

utöka det svenska deltagandet i

fredsstyrkan utan att riksdagen ånyo

samlas.

I motion U15 (kds) redovisas i korthet

bakgrunden till det nu ingångna

fredsavtalet. Det svenska beslutet att

ställa en styrka på omkring 1 000 man

till UNPROFOR:s förfogande hade, anförs

det, Kristdemokraternas fulla stöd. Även

om den optimala lösningen hade varit att

företa mera förebyggande åtgärder och

att tidigare sätta in FN-åtgärder vill

Kristdemokraterna uttrycka stor

uppskattning för de stora insatser i

fredens tjänst som de närmare 7 000

svenska kvinnor och män har bidragit med

under FN-flagg i f.d. Jugoslavien.

Med fredsöverenskommelsen i Dayton,

Ohio, finns skäl att hysa en försiktig

optimism inför framtiden, menar

motionären. Kristdemokraterna delar

regeringens uppfattning till fullo att

det är ett svenskt intresse att delta i

IFOR. I motionen görs gällande att det

dock finns en oklarhet i propositionen

beträffande de villkor enligt vilka det

svenska manskapet skall delta. Ett

tillkännagivande begärs om att

regeringen skall precisera frivillig

hetsaspekten i samband med de svenska FN-

soldaternas deltagande i IFOR. Med tanke

på att det svenska manskapet tjänstgör i

Bosnien i enlighet med ett kontrakt som

skrevs utifrån UNPROFOR:s villkor, anses

det rimligt att ett nytt kontrakt skrivs

för deltagande i den svenska enheten

inom IFOR.

Även i motion U16 (c) anförs att

oklarhet råder om de nuvarande svenska

soldaternas villkor och förutsättningar.

Enligt motionären är det osäkert vilket

förband som övergångsvis kommer att stå

till förfogande för insatser i enlighet

med FN-mandaten, det nuvarande och/eller

det förväntade. Mot denna bakgrund

föreslås att riksdagen som sin mening

skall ge regeringen till känna behovet

att klargöra förutsättningarna för det

svenska förbandets användning under en

övergångsperiod.

Enligt motion U17 (mp) inrymmer

fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina,

trots stora fel och brister, ändå

förhoppningen om ett slut på kriget och

en bestående fred. Behovet av

återuppbyggnadsinsatser betonas även i

denna motion. Miljöpartiet anser att

Sverige skall fortsätta att efter

förmåga understödja FN:s insatser i

området.

De militära insatser som krävs till en

början aktualiserar en del viktiga

principiella frågeställningar, anförs

det vidare i motionen. Motionärernas

grundläggande och principiella hållning

är att regionala stormakter eller

militära allianser inte skall tillåtas

agera världspolis. En internationell

rätt som accepteras av flertalet och

grundas på något annat än den starkes

rätt kan inte etableras om vi inte

samtidigt låter breda internationella

institutioner som FN utgöra fundamentet

i det internationella samarbetet.

Behovet av att mot denna bakgrund stärka

och reformera FN framhålls.

Motionärerna instämmer i regeringens

åsikt att ett antal förutsättningar

måste bli uppfyllda för att Sverige

skall kunna delta i IFOR. För

Miljöpartiet är den avgörande frågan att

det nu aktuella fallet inte får handla

om en renodlad NATO-insats. För att det

skall vara möjligt med ett svenskt

deltagande krävs att flera andra länder

utanför NATO deltar på ett aktivt sätt.

Sverige måste också ha god insyn i den

militära planeringen.

Med hänvisning till bl.a.

generalsekreterarens tillägg till An

Agenda for Peace i juli 1995 påpekas

risken att överlåta mer krävande

uppgifter på grupper ledda av

stormakter. Risken för att

generalsekreterarens farhågor besannas

kan dock vara större om neutrala stater

står vid sidan av. Mot denna bakgrund

stöder motionärerna propositionen i sina

huvuddrag. De vill dock betona att de

ser den nu aktuella insatsen som en

engångsföreteelse utifrån en unik

situation. Svenskt deltagande i framtida

internationella fredsuppdrag skall ske,

inte bara efter beslut av FN, utan också

under ledning av FN. Riksdagen bör ge

regeringen i uppdrag att ge förslag till

en tydlig svensk policy som tar avstånd

från ett långsiktigt understödjande av

en utveckling som innebär att en

regional militärallians får överta

rollen som världspolis. Som i övriga

motioner betonas också angelägenheten av

det kommande freds- och

återuppbyggnadsarbetet. Ett självklart

och uttalat mål för Sverige bör vara att

ledningen av fredsinsatser så snabbt som

möjligt ersätts av FN-personal och att

inriktningen övergår till civila

återuppbyggnadsinsatser (yrkandena 1 och

2).

Utskottets överväganden

Kriget i f.d. Jugoslavien är en oerhörd

tragedi och ett misslyckandestort

nederlag för hel a för hela Europa.

Etnisk rensning, systematiska

våldtäkter, mord, tortyr och

urskillningslös artilleribeskjutning har

drabbat värnlösa och oskyldiga människor

i stor omfattning. Utskottet har i flera

tidigare betänkanden (senast bet.

1994/95:UU21) ingående belyst bakgrunden

till och olika aspekter på utvecklingen

i f.d. Jugoslavien. Uppgiften att nå en

politisk lösning av konflikten och

snarast bringa de väpnade striderna till

ända har därvid framhållits som den

primära. Fredsöverenskommelsen mellan

parterna som paraferades den 21 november

1995 i Dayton, Ohio, inger förhoppningar

om att en varaktig fred nu skall kunna

uppnås.

Sverige har av tradition varit en

konstruktiv och nyskapande aktör i

internationellt samarbete. Av

principiella och sakliga skäl har

viockså i positiv anda prövat de

framställningar FN tidigare gjort om

insatser i f.d. Jugoslavien. De svenska

åtagandena är och, sSom framgår av

föreliggande proposition, har de svenska

åtagandena varit har varit avsevärda.

Även utanför FN:s ram har Sverige

betydande engagemang i området.

Utskottet har i tidigare betänkanden

betonat det angelägna i dessa

fredsbevarande, humanitära och andra

insatser, men även pekat på behovet av

massiva internationella åtaganden för

att bygga upp de av krig förstörda

delarna av bl.a. Bosnien-Hercegovina och

på vikten av svensk beredskap för dylika

insatser.

I regeringens proposition 1995/96:12

Totalförsvar i förnyelse, som riksdagen

nyligen behandlat, har föreslagits att

Sveriges förmåga och möjligheter att

bidra till internationell fred och

säkerhet skall ökas. Riksdagen har

ställt sig bakom vad regeringen förordat

om höjningen av den svenska

ambitionsnivån för internationella

fredsfrämjande insatser. I det

sammansatta utrikes- och

försvarsutskottets betänkande om svensk

säkerhetspolitik (bet. 1995/96:UFöU1)

med anledning av berörda delar av

regeringens proposition (prop.

1995/96:12) framhölls bl.a. följande:

I den omvälvande period vi nu befinner

oss i efter det kalla krigets slut - med

de möjligheter som finns att bryta gamla

mönster - bör det svenska engagemanget i

kort- och långsiktiga fredsfrämjande

insatser aktivt vidareutvecklas. - - -

Utskottet konstaterar att Sverige

återkommande har ställt svensk personal

till förfogande för FN:s fredsfrämjande

insatser samt även med materiel och

personal bistått med humanitär hjälp vid

olika katastrofer och internationella

konflikter. Det är och har varit av

stort värde att Sverige med handling

visat att den internationella

solidaritet som sedan länge utmärkt

svensk utrikespolitik även omsatts i

praktisk handling. Den situation som har

utvecklats efter det kalla kriget

ställer nya och större krav på en

effektiv hantering av konflikter. Det är

härvid värdefullt att Sverige ökar sin

kapacitet att på ett effektivt sätt

bidra med hjälp i samband med konflikter

och katastrofer.

Utskottet noterar även att

utrikesministern (bl.a. i ett anförande

den 29 november 1995) betonat vikten av

att Sverige i det säkerhetspolitiska

samarbetet aktivt bidrar med de

erfarenheter som ryms i en lång

tradition av deltagande i

internationellt samarbete och

fredsbevarande operationer. Utskottet

delar regeringens uppfatttning att det

också är i detta perspektiv som vi skall

se Sveriges deltagande i den fredsstyrka

som skall medverka till att fredsavtalet

i f.d. Jugoslavien kan förverkligas.

Försvarsutskottet, som beretts tillfälle

att yttra sig och begränsar sitt

yttrande till de försvarspolitiska

aspekterna på propositionen, anför

följande (1995/96:FöU2y):

Det finns i Sverige en lång och

omfattande erfarenhet från medverkan i

internationella fredsbevarande

operationer och andra liknande insatser.

Sverige är starkt engagerat i

fredsansträngningarna i f.d.

Jugoslavien, bl.a. genom diplomatiska

insatser och fredsbevarande styrkor.

Sverige lämnar ett omfattande humanitärt

bistånd till denna region och har tagit

emot ett stort antal flyktingar. Det

finns nu en verklig möjlighet till fred

i området. Utskottet delar därför

regeringens uppfattning att starka skäl

talar för ett svenskt deltagande i den

nu aktuella multinationella fredsstyrkan

i f.d. Jugoslavien.

En svensk medverkan i IFOR är också helt

i linje med de värderingar som utskottet

nyligen framfört (bet. 1995/96:FöU1)

beträffande en höjning av ambitionerna

för att på olika sätt delta i

internationella fredsfrämjande insatser.

Det är därför naturligt för Sverige att

nu erbjuda sig att ställa trupp till

förfogande i en blivande nordisk brigad

inom IFOR.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts om

ökad svensk ambitionsnivå i det

internationella fredsfrämjande

samarbetet och vad utrikesutskottet

tidigare anfört om förutsättningar för

svenskt truppdeltagande i f.d.

Jugoslavien finner utrikesutskottet, i

likhet med försvarsutskottet, det

naturligt för Sverige att också nu

erbjuda sig att bidra med trupp i en

blivande, huvudsakligen nordisk brigad

inom IFOR. Utrikesutskottet har i detta

sammanhang också noga övervägt de

förutsättningar som regeringen angivit i

förberedelserna för ett svenskt

deltagande i den multinationella

fredsstyrkan.

Försvarutskottet anför i detta

sammanhang följande:

Utskottet delar också regeringens syn

när det gäller vissa grundläggande

förutsättningar för att delta i den

multinationella fredsstyrkan. Sålunda

måste det självklart finnas ett mandat

från FN:s säkerhetsråd om operationen.

Det är också elementärt att ledningen

för IFOR måste använda underställda

enheter för uppgifter som förbanden är

lämpade för och har utsikt att kunna

lösa med hänsyn till deras utrustning

och grad av samövning. Detta betyder för

det svenska förbandet att det inte

kommer att användas för att genomföra

regelgrätta anfallsföretag. Mot bakgrund

av bl.a. det förhållandet att

fredsöverenskommelsen bygger på

parternas samtycke bedöms regelrätta

anfallsföretag på marken inte behöva bli

aktuella för fredsstyrkan.Vidare behöver

parterna i en fredsöverenskommelse ha

samtyckt till utplacering av förband

inom IFOR.

Utrikesutskottet delar regeringens syn

på de grundläggande förutsättningarna

för deltagande i IFOR. Utrikesutskottet

noterar också regeringens bedömning att

regelrätta anfallsföretag på marken inte

kommer att bli aktuella för fredsstyrkan

mot bakgrund av bl.a. det förhållandet

att fredsöverenskommelsen bygger på

parternas samtycke. UUttskottet noterar

vvidare att Sveriges deltagande i IFOR

kommer att regleras i ett s.k.

ddeltagandeavtal (Participation

Agreement) mellan Sverige och NATO.

Detta aavtal kommer inom kort att

undertecknas av regeringen.

I flera motionsyrkanden aktualiseras

också andra aspekter på de av regeringen

redovisade förutsättningarna för svenskt

deltagande i IFOR.

I motion U17 (mp) yrkande 2 krävs en

tydlig svensk policy som tar avstånd

från ett långsiktigt understödjande av

en utveckling som innebär att en

regional militärallians får överta

rollen som världspolis. En näraliggande

uppfattning framförs i partimotion U13

(v) yrkande 1 vari framhålls att ett

svenskt deltagande i IFOR måste utgöra

ett specialfall i svensk utrikespolitik.

Framför allt får det svenska bidraget

till den internationella fredsstyrkan

inte utgöra ett första steg in i NATO

eller VEU.

Enligt utskottets uppfattning är den

oro som motionärerna hyser om den

svenska säkerhetspolitikens inriktning

obefogad. Efter det kalla krigets slut

befinner sig många av Europas stater i

kraftig social och ekonomisk omvandling.

En viktig uppgift för Sverige i dag är

att förhindra uppkomsten av nya

konflikter som den i f.d. Jugoslavien.

Riksdagen slog nyligen ånyo fast att

Sveriges militära alliansfrihet syftande

till att vårt land skall kunna vara

neutralt i händelse av krig i vårt

närområde består (bet. 1995/96:UFöU1).

Av betänkandet framgår att samarbetet

med NATO sker på en alliansfri grund.

Utskottet framför också uppfattningen

att medlemskap i VEU inte kan komma i

fråga fördetta följer att medlemskap i

VEU eller i NATO inte kan komma i fråga

för Sveriges del. Däremot har

Fförutsättningarna, efter det kalla

krigets slut, i det

konfliktförebyggande, krishanterande och

fredsbyggande arbetet har dock

förändrats och möjliggjort en ny

inriktning av svensk säkerhetspolitik.

Därtill kommer, som framhållits ovan,

möjligheten att nu också höja den

svenska ambitionsnivån för

internationella fredsfrämjande insatser.

Regeringen kan, enligt lag, besluta om

deltagande med väpnad styrka i

fredsbevarande insatser endast om dessa

grundar sig på mandat från FN:s

säkerhetsråd eller OSSE.

Enligt utskottets uppfattning betingas

de medel som bäst lämpar sig för att nå

säkerhetspolitikens mål av den

långsiktiga utvecklingen i världen runt

omkring oss. En ökad arbetsfördelning

mellan FN och regionala organisationer

har öppnat möjligheter för preventiv

diplomati. Särskilt OSSE har skaffat sig

en bred erfarenhet på detta område och

knutits närmare FN. Även andra regionala

organisationer, i Europa främst EU och

NATO, gör ett värdefullt

konfliktförebyggande arbete. Det är

också mot denna bakgrund vi bör se det

beslut FN:s säkerhetsråd inom kort

förväntas fatta om att ge en

multinationell fredsstyrka i uppdrag att

medverka till genomförandet av

fredsöverenskommelsen mellan parterna i

konflikten i f.d. Jugoslavien. Att, som

föreslås i motion U17 (mp)motionärerna

föreslår, på det här aktuella området

formulera en policy för oförutsägbara

situationer i en oviss framtid är enligt

utskottets mening inte ändamålsenligt

eller lämpligt.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna U13 (v) yrkande 1 och U17

(mp) yrkande 2.

I de nämnda motionerna aktualiseras

vidare frågan om ledningen av FN:s

insatser för fred i f.d. Jugoslavien

(motion U17 (mp) yrkande 1) och den

svenska insynen i och det svenska

inflytande när det gäller IFOR:s

befälsordning (motion U13 (v) yrkande

2). Med anledning härav får utskottet

konstatera följande.

Den multinationella fredsstyrkan, IFOR,

skallkommer att verka inom ramen för ett

mandat som inom kort ges av FN:s

säkerhetsråd. Utskottet har, vid de

föredragningar som genomförts i samband

med ärendets beredning, försäkrat sig om

att det inflytande och den insyn från

svensk sida som kommer att föreligga vad

avser IFOR:s medverkan till

genomförandet av fredsöverenskommelsen

mellan parterna i konflikten i f.d.

Jugoslavien är till fyllest. Det sätt på

vilket genomförandet av fredsavtalet är

avsett att ske står i samklang med FN:s

stadga. FN:s mindre framträdande roll i

sammanhanget är främst att se som en

funktion av att världsorganisationen

själv inte disponerar de nödvändiga

resurserna. Detta är att beklaga.

UUtskottet noterar att den s.k. höge

rrepresentant som utsetts för att

övervaka och samordna genomförandet av

de ccivila delarna av överenskommelsen

också skall hålla nära kontakt med IIFOR

samt löpande rapportera till bl.a. FN.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla

att FN, genom sina fackorgan, kommer att

få en betydelsefull roll vid de

återuppbyggnadsinsatser som förutses i

fredsöverenskommelsen. Sålunda kommer

UNHCR att få framträdande uppgifter när

det gäller genomförandet av de delar av

överenskommelsen som garanterar

flyktingars och internflyktingars rätt

att återvända. Också Världsbankens roll

blir betydande. Mot denna bakgrund anser

utskottet inte det motiverat att gå

motionärerna till mötes.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna U13 (v) yrkande 2 och U17

(mp) yrkande 1.

I motion U13 (v) begärs att riksdagen

skall göra ett särskilt tillkännagivande

om Rysslands deltagande i den

multinationella fredsstyrkan. Med

anledning av yrkandet konstaterar

utskottet att den fredsöverenskommelse

som ingåtts mellan parterna i f.d.

Jugoslavien är resultatet av ett långt

förberedelsearbete samt av tre veckors

intensiva förhandlingar under

internationell medling. I synnerhet

staterna i den s.k. kontaktgruppen (USA,

Storbritannien, Tyskland, Frankrike och

Ryssland) har jämte EU:s ordförande för

ICFY gjort betydande insatser för att få

överenskommelsen till stånd. Det ligger

enligt utskottets uppfattning i Sveriges

starka intresse att också den

fredsstyrka som skall medverka till

genomförandet av fredsöverenskommelsen

får en genuint multinationell karaktär.

Rysslands deltagande är i detta

sammanhang särskilt värdefull, men kan

inte utgöra ett villkor för det svenska

ställningstagandet och vår medverkan i

en internationell insats för en

bestående fred i f.d. Jugoslavien.

Med det anförda betraktar utskottet

motion U13 (v) yrkande 3 som besvarat.

I motion U14 (fp) hemställs att

riksdagen bemyndigar regeringen att vid

behov ställa ett större antal personer

än 870 till förfogande för den

multinationella fredsstyrkan i f.d.

Jugoslavien.

Enligt vad utskottet erfarit är

personalstyrkan bara en av de faktorer

som är bestämmande för att de avsedda

syftena med en viss insats skall kunna

uppnås. Andra aspekter som måste vägas

in är vilket slags förband som behövs,

behovet av vissa typer av materiel,

underhåll, logistik m.m. Med hänsyn till

detta kan därför antalet soldater i

exempelvis en bataljon variera högst

betydligt.

Utskottet noterar att regeringen genom

beslut den 30 november 1995 har

uppdragit åt Försvarsmakten att bl.a.

utreda den svenska bataljonens

organisation och utrustning. För det

planerade svenska truppbidraget, vilket

i huvudsak avses bestå av en mekaniserad

bataljon, beräknas personalbehovet uppgå

till högst 870 man.

Redan en insats av förutsedd omfattning

nödvändiggör att av riksdagen beviljade

medel, inklusive en ingående reservation

från budgetåret 1994/95, tas i anspråk.

Beslut om eventuella ytterligare svenska

insatser, såväl vad avser omfattning som

medel, kan enligt utskottets bedömning

fattas först efter ett nytt

ställningstagande av riksdagen. torde

därför kräva att riksdagen anvisar

särskilda medel. Beaktande att

regeringen inte ansett det motiverat att

begära ett bemyndigande av den sort som

begärs i motionen och att ett sådant

bemyndigande skulle få ekonomiska

implikationer som ej kan bedömas i

dagsläget är utskottet ej berett att

tillmötesgå motionärerna.

Därmed avstyrker utskottet motion U14

(fp).

I motion U15 (kds) anförs att den

svenska personal som nu tjänstgör i

enheter ur Nordbat 2 och som kan komma i

fråga för deltagande i den planerade

IFOR-styrkan bör få teckna nya kontrakt

och att frivillighetsaspekten härvid

preciseras.

Utskottet konstaterar att all

rekrytering till den svenska

försvarsmaktens internationella insatser

sker på frivillighetens grund. Nya

kontrakt kommer att skrivas med de

soldater som önskar tjänstgöra i IFOR.

Motionärens önskemål synes således redan

vara tillgodosett. Det ankommer inte på

riksdagen att ha närmare synpunkter på

anställningsförhållandena i övrigt.

Med det anförda anser utskottet att

motion U15 (kds) besvarats.

Också i motion U16 (c) krävs att de som

avses ingå i den planerade IFOR-styrkan

får information om nya villkor och

förutsättningar samt att de individuellt

ges tillfälle att ta ställning till

dessa vad gäller fortsatt kontraktering.

Motionärerna begär, som också framgått

ovan, att det även klargörs vad som i

övrigt kommer att gälla för personalen

och förbandet vid en övergång från

tjänstgöring under det nuvarande FN-

mandatet till deltagande i IFOR-styrkan

samt att säkerhetsaspekten härvid

särskilt uppmärksammas.

Utskottet har ovan tagit ställning till

den del av yrkandet som rör

kontraktering av personal.

I sitt betänkande 1992/93:UU35 anförde

utskottet följande:

Som tragiska erfarenheter visat kan

förluster i människoliv i samband med FN-

uppdrag inte uteslutas.

Ställningstaganden gällande operationer

av den art som nu kan bli aktuella i det

f.d. Jugoslavien måste göras i full

medvetenhet härom.

Dessa synpunkter är av relevans också i

samband med den förestående IFOR-

insatsen. Utskottet noterar att

regeringen i sin proposition uppmärk

sammar de problem som motionären pekar

på. Genom föredragningar i samband med

ärendets beredning har utskottet erfarit

att diskussioner om förutsättningarna

för det svenska förbandets användning

har förts mellan berörda stater och

NATO. Något glapp mellan de två FN-

mandaten - UNPROFOR:s mandat och IFOR:s

- kommer inte att uppstå. Regeringen har

vidare givit Försvarsmakten i uppdrag

att utreda konsekvenser vad gäller

förbandets säkerhet vid ett svenskt

deltagande i en fredsstyrka till f.d.

Jugoslavien.

Med det anförda anser utskottet att

motion U16 (c) besvarats.

Utskottet noterar att tidsförhållandena

är sådana att utskottetsriksdagens

beredningoch ställningstagande i

anledning av regeringens förslag i

proposition 1995/96:113 om svenskt

deltagande i fredsstyrka i f.d.

Jugoslavien kommer att ägera rum redan

innan fredsöverenskommelsen

undertecknats och att FN:s

säkerhetsrådsresolution därför inte

föreligger. I propositionen redovisas de

likheter respektive skillnader som

förväntas bli aktuella mellan IFOR:s och

UNPROFOR:s mandat. På basis av

säkerhetsrådets mandat kommer därefter

enhetliga uppträdanderegler, Rules of

Engagement, att fastställas för IFOR.

Utskottet noterar regeringens påpekande

i propositionen att dessa skiljer sig

från dem som gällt för UNPROFOR och att

de kommer att ge möjlighet till ett mer

kraftfullt militärt uppträdande. Vidare

noterar utskottet att dessa regler

kommer att gälla för samtliga

truppbidragande stater i fredsstyrkan.

Regeringen anmäler i propositionen att

det svenska deltagandet avses omfatta

högst 870 personer till en beräknad

kostnad på 656 miljoner kronor för tolv

månader. Med anledning av regeringens

kostnadsberäkning konstaterar

försvarsutskottet i sitt yttrande till

utrikesutskottet att regeringen häri

inkluderar kostnaderna för att

återställa medförd materiel i

krigsdugligt skick efter insatsen.

Kostnader för oförutsedda

materielförluster kan tillkomma.

I motion U13 (v) föreslås att den

kostnadsökning på 40 miljoner som

beslutet medför skall belasta

försvarsanslaget. Med anledning av

yrkandet konstaterar utrikesutskottet, i

likhet med försvarsutskottet, att de av

regeringen beräknade kostnaderna ryms

inom det under statsbudgetens tredje

huvudtitel uppförda reservationsanslaget

Fredsbevarande verksamhet.

Riksdagen har f.ö. nyligen godkänt

regeringens förslag (prop. 1995/96:12,

bet. FöU1, rskr. 45 och 46) att

Försvarsdepartementets huvudtitel

fr.o.m. budgetåret 1997 tillförs medel

för kostnader som avser militära freds

främjande insatser. Vidare får utskottet

hänvisa till det förslag om bl.a.

utgiftsramar och utgiftsområden med

anledning av ändringar i den statliga

budgetprocessen som förväntas läggas

fram inom de närmaste månaderna.

Förslaget är bl.a. en följd av det år

1990 inledda arbetet inom ramen för den

s.k. Riksdagsutredningen.

Med det anförda avstyrks motion U13 (v)

yrkande 4.

Utskottet konstaterar att

fredsöverenskommelsen i Dayton, Ohio,

bara är början på en möjlig

fredsprocess. Freden måste också vinnas

på marken och i människors sinnen. Ett

massivt stöd från omvärlden kommer att

krävas för att freden i f.d. Jugoslavien

skall bli hållbar. I detta sammanhang är

det internationella militära bidraget i

form av IFOR en viktig, inledande

förutsättningden mindre delen. Den stora

uppgiften blir att genom

återuppbyggnadsarbete ge fredsprocessen

ett reellt innehåll och förutsättningar

att fördjupas och fortsätta. Det är

först och främst parterna i f.d.

Jugoslavien som ansvarar för att vända

fientlighet och förstörelse i försoning

och fred. Men också omvärldens stöd

kommer att vara väsentligt.

Återupppbyggandet i f.d. Jugoslavien

blir enligt utskottets uppfattning

sannolikt en av de mest komplicerade och

komplexa operationer som det

internationella samfundet stått inför.

Kostnaderna beräknas uppgå till 35

miljarder kronor för den första

treårsperioden. Enligt utskottets

uppfattning är det angeläget att

omvärldens stöd, och därmed också

Sveriges, förenas med tydliga villkor i

syfte att förmå de mottagande staterna

atti syfte att förmåpså att de

mottagande staterna tvingas visa att de

vill och förmår införa bygga öppna och

demokratiska samhällen baseradebyggda på

rättsstatens principer. Bestämda krav

bör uppställas i bl.a. frågor som gäller

respekt för de grundläggande mänskliga

rättigheterna, yttrandefrihet,

flerpartisystem och fria val,

minoritetsskydd samt äganderätt.

Utskottet konstaterar att riksdagen

våren 1994 enhälligt tog ställning för

ett antal förslag om hur svenska

insatser efter ett krigsslut i f.d.

Jugoslavien skall kunna utformas (bet.

1993/94:UU21). Hur en fred skulle se ut

och vilka omständigheter som skulle råda

kunde man då inte närmare förutse.

Utskottet utgår emellertid från att

regeringen inför kommande beslut om

bidrag för att befästa den fred som nu

överenskommits och den återuppbyggnads-

och försoningsprocess som förestår

beaktar den viljeinriktning riksdagen då

gav uttryck för. I nämnda betänkande

betonade utskottet bl.a. att

återuppbyggnadsinsatserna bör ges en

utformning så att de får en

förtroendeskapande effekt. Det är

härvidlag väsentligt att opartiskhet

iakttas. Utskottet framhöll också att

flyktingarna från berörda områden utgör

en väsentlig resurs som bör kunna

utnyttjas.

Med det ovan anförda tillstyrker

utrikesutskottet, i likhet med försvars

utskottet, att regeringen medges att

ställa en väpnad styrka om högst 870

personer till IFOR:s förfogande under

FN:s mandat i f.d. Jugoslavien.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Sveriges

deltagande i IFOR och den europeiska

säkerhetsordningen

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:U13 yrkande 1 samt 1995/96:U17

yrkande 2,

res. 1 (v,

mp)

2. beträffande insyn i och

inflytande över fredsstyrkans

ledning

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:U13 yrkande 2 och 1995/96:U17

yrkande 1,

res. 2 (v,

mp)

3. beträffande Rysslands

deltagande

att riksdagen förklarar motion

1995/96:U13 yrkande 3 besvarat med vad

utskottet anfört,

4. beträffande svenska

truppbidragets storlek

att riksdagen avslår motion

1995/96:U14,

res. 3 (fp)

5. beträffande precision av

frivillighetsaspekten

att riksdagen förklarar motion

1995/96:U15 besvarad med vad utskottet

anfört,

6. beträffande förutsättningar

för det svenska förbandets användning

under en övergångsperiod

att riksdagen förklarar motion

1995/96:U16 besvarad med vad utskottet

anfört,

7. beträffande finansieringen av

Sveriges bidrag

att riksdagen avslår motion

1995/96:U13 yrkande 4,

8. beträffande medgivande till

regeringen att ställa en väpnad styrka

till IFOR:s förfogande under FN:s

mandat

att riksdagen med bifall till

proposition 1995/96:113 medger att

regeringen ställer en väpnad styrka om

högst 870 personer till förfogande som

ett svenskt bidrag till en

multinationell fredsstyrka, när Förenta

nationernas säkerhetsråd beslutat att ge

en sådan styrka uppdrag att medverka

till genomförandet av den

fredsöverenskommelse som ingåtts mellan

parterna i konflikten i f.d.

Jugoslavien.

Utskottet hemställer vidare att ärendet

företas till avgörande efter endast en

bordläggning.

Stockholm den 12 december 1995

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola

Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m),

Axel Andersson (s), Inga-Britt Johansson

(s), Inger Koch (m), Helena Nilsson (c),

Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m),

Lena Klevenås (s), Eva Zetterberg (v),

Urban Ahlin (s), Lars Hjertén (m), Bodil

Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund

(kds), Elisebeht Markström (s), Carina

Hägg (s) och Lennart Rohdin (fp).

Reservationer

1. Sveriges deltagande i IFOR och den

europeiska säkerhetsordningen (mom. 1)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke

Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 12 börjar med

Enligt utskottets uppfattning och

slutar med eller lämpligt bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det

nödvändigt med en tydlig svensk policy i

det avseende som aktualiseras i motion

U17 (mp). Det bör framgå, att Sverige

deltar i den multinationella

fredsstyrkan IFOR, som FN:s säkerhetsråd

gett mandat att övervaka och

upprätthålla fred i f.d. Jugoslavien,

under förutsättning att detta är en

engångsföreteelse som inte i något

avseende är prejudicerande.

En fredsöverenskommelse har ingåtts,

och snabba fredsbevarande insatser

behövs. Sverige deltar redan med sådana

styrkor i olika delar av f.d.

Jugoslavien. Parterna som skrivit under

fredsavtalet samtycker till IFOR:s

närvaro under ett år, under vilken tid

också allmänna val skall hållas i

Bosnien enligt fredsavtalet och

flyktingar skall kunna återvända till

sina hemorter. En annan förutsättning

för Sveriges deltagande är att förutom

NATO-länderna deltar 14 stater, som står

utanför NATO, i de gemensamma

fredsoperationerna. Deras

arbetsuppgifter bör vara utformade så

att deras närvaro borgar för att det

inte blir fråga om en renodlad NATO-

insats. Såväl FN som övriga deltagande

länder bör ha god insyn i den militära

planeringen.

I FN:s generalsekreterares tillägg till

"An Agenda for Peace" i juli 1995

framhålls risken att överlåta mer

krävande uppgifter på grupper ledda av

stormakter. Generalsekreteraren påpekar

bl.a. att detta medför risker för att

FN:s trovärdighet och ställning

undergrävs. Länder som brustit i sitt

stöd till FN, såväl politiskt som

ekonomiskt, har del i FN:s nu aktuella

svårigheter att ingripa i medlemsländers

kriser och problem. En stormakt som

tillhör NATO har givetvis större

inflytande över en NATO-aktion än den

har i en helt FN-ledd operation. Därför

är det speciellt viktigt att länder som

stöder FN aktivt inte drar sig undan

sitt ansvar utan ställer upp i

fredsaktionerna och blir en motvikt mot

NATO:s stormaktsdominans.

Svenskt deltagande i framtida

internationella fredsuppdrag skall

enligt utskottets uppfattning ske inte

bara på initiativ och efter beslut av FN

utan under FN:s ledning. Allt annat

innebär ett successivt urholkande av

både svensk neutralitet och FN:s

legitimitet. Det är oacceptabelt, om

Sverige långsiktigt stödjer en

utveckling som innebär att en regional

militärallians får överta FN:s roll, som

tydligt utsägs i stadgans inledning:

"Vi, de förenade nationernas folk,

beslutna att rädda kommande släktled

undan krigets gissel...". Riksdagen bör

uppdra åt regeringen att ge förslag till

en tydlig svensk policy med denna

inriktning.

Det anförda bör riksdagen med bifall

till motionerna U13 (v) yrkande 1 samt

U17 (mp) yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets

hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande Sveriges deltagande i

IFOR och den europeiska

säkerhetsordningen

att riksdagen med bifall till motionerna

1995/96:U13 yrkande 1 samt 1995/96:U17

yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Insyn i och inflytande över

fredsstyrkans ledning (mom. 2)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke

Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 12 börjar med Den

multinationella fredsstyrkan och på s.

13 slutar med motionärerna till mötes

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den

multinationella fredsstyrkan IFOR skall

verka inom ramen för det mandat FN:s

säkerhetsråd inom kort kommer att ge.

Fredsstyrkan beräknas uppgå till 50

000-60 000 man. Den leds av NATO och

domineras av stormakterna USA, Frankrike

och Storbritannien. Genomförandet av

fredsavtalet är avsett att stå i

samklang med FN:s stadga. Trots detta

har FN en starkt försvagad roll i

sammanhanget, vilket får ses som en

funktion av att världsorganisationen för

närvarande inte disponerar de nödvändiga

resurserna. Oavsett om vissa av FN:s

fackorgan, t.ex. Världsbanken och UNHCR,

kommer att spela en roll i de praktiska

arbetsuppgifterna, är det NATO och EU

som har de starka rollerna. Att på detta

sätt legalisera den starkes rätt på den

svages bekostnad är förvånande, eftersom

ett stort antal icke-NATO-medlemmar

finns bland de deltagande staterna. NATO

är enligt utskottets uppfattning inget

naturligt forum för att representera

länder som står utanför organisationen -

men det är däremot FN. Det är givet att

FN, som den största internationella

institution världen har, måste utgöra

fundamentet i internationellt samarbete

och beslutsfattande. Utskottet

förutsätter att Sverige riktar kritik

mot att FN fått en försvagad roll i det

jugoslaviska fredsarbetet och kraftfullt

agerar för att FN skall delta direkt och

aktivt i ledningen för fredsoperationen

i f.d. Jugoslavien.

Det anförda bör riksdagen med bifall

till motionerna U13 (v) yrkande 2 samt

U17 (mp) yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets

hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande insyn i och

inflytande över fredsstyrkans ledning

att riksdagen med bifall till motionerna

1995/96:U13 yrkande 2 samt 1995/96:U17

yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Svenska truppbidragets storlek (mom.

4)

Lennart Rohdin (fp) anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 13 börjar med

Enligt vad utskottet erfarit och på s.

14 slutar med avstyrker utskottet

motion U14 (fp). bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottet kan det vara rimligt

att utgå från en omfattning av den

svenska truppstyrkan på högst 870

personer. Den internationella

fredsstyrkan är, som utskottet senare

anför, en viktig, inledande

förutsättning för genomförandet av

fredsöverenskommelsen i Dayton.

Fredsstyrkan kommer att organiseras och

utplaceras under mycket kort tid. Precis

som i vårt land förutsätter givna

utfästelser om deltagande i fredsstyrkan

ofta nationella godkännanden som ännu

inte föreligger. För närvarande råder

därför ingen säkerhet om att alla

utfästelser kommer att kunna

förverkligas. Likaså kan behov av

ytterligare insats uppstå under det

inledande genomförandet. I sådana lägen

kan det, inte minst av tidsskäl, vara

naturligt att man i första hand vänder

sig till länder som redan är i färd med

att ställa personal till förfogande så

att dessa något utvidgar sina åtaganden.

Det bör vara naturligt att den svenska

regeringen i ett sådant läge, om det

bedöms vara erforderligt och möjligt,

utan att avvakta ytterligare beslut av

riksdagen, skyndsamt kan fatta beslut

utöver angivna 870 personer.

Skulle det uppstå behov av väsentligt

större svenska truppinsatser eller om

det vid en senare tidpunkt skulle bli

aktuellt att väsentligt ändra

omfattningen av den internationella

fredsstyrkan, är det enligt utskottets

mening naturligt att regeringen

återkommer till riksdagen med en begäran

om riksdagens godkännande av detta.

Med det anförda anser utskottet att

motion U14 (fp) bör bifallas.

dels att moment 4 i utskottets

hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande svenska

truppbidragets storlek

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:U14 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilt yttrande

Lennart Rohdin (fp) anför:

Detta är givetvis inte tillfället för en

mer omfattande analys av

fredsöverenskommelsen i Dayton. Det

finns inte heller någon som helst

anledning att annat än välkomna att

kriget i Bosnien nu tycks vara över.

Efter tre och ett halvt år av folkmord

och folkfördrivningar har freden fått en

chans. För människorna i Bosnien och de

hundratusentals som flytt därifrån är

helvetet förhoppningsvis över.

Ett grundläggande problem med

fredsöverenskommelsen är emellertid att

väpnad aggression och etnisk rensning

lönat sig. Det är inte en rättvis fred i

den meningen att humanistiska och

folkrättsliga principer kunnat hävdas

fullt ut. Världssamfundet var inte

berett att ge Bosnien det stöd en sådan

fred hade krävt. Framför allt

stormakterna i den s.k. kontaktgruppen

har under hela konflikten varit djupt

splittrade och haft motsatta ambitioner,

vilket tillåtits förlama FN:s

möjligheter att agera fullt ut enligt FN-

stadgan. Inte heller EU har av dessa

skäl kunnat verka med full kraft i den

mest omfattande konflikten i Europa

sedan Berlin-murens fall 1989. Freds

överenskommelsen i Dayton präglas

givetvis av att det främst är stor

makterna som medverkat till dess

tillkomst.

Det är därför en förutsättning för

möjligheterna att bygga en varaktig fred

att omvärlden är beredd att i handling

ha vilja och fasthet att slå vakt om

Bosnien som en odelad stat med ett

odelat Sarajevo som huvudstad och att

alla flyktingar också i praktiken kan

återvända hem samt att de ansvariga

krigsförbrytarna ställs till ansvar.

Sveriges omfattande åtaganden hittills i

konflikten samt i det kommande

återuppbyggnadsarbetet liksom i den

internationella fredsstyrkan ger oss

goda förutsättningar att hävda dessa

krav.

Försvarsutskottets yttrande

1995/96:FöU2y

Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d.

Jugoslavien

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett

försvarsutskottet tillfälle att yttra

sig över proposition 1995/96:113 om

svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d.

Jugoslavien jämte motioner såvitt gäller

försvarsutskottets bered-ningsområde.

Propositionen

Ärendet och dess beredning

Den 21 november 1995 paraferades en

fredsöverenskommelse mellan parterna i

konflikten i f.d. Jugoslavien. I

överenskommelsen anmodades FN:s

säkerhetsråd att ge mandat till en

multinationell fredsstyrka (Peace

Implementation Force; IFOR) att medverka

till att genomföra överens-kommelsen.

IFOR kommer att stå under ledning av

Nordatlantiska försvarsorganisationen

(NATO) och bestå av trupper från såväl

NATO som icke NATO-stater.

Regeringen anför att Sverige sedan

länge engagerat sig i fredsprocessen i

regionen, såväl genom fredsbevarande

insatser som genom omfattande humanitärt

bistånd. Det finns därför ett starkt

svenskt intresse att delta i IFOR.

Regeringen anmäler att den nyligen i

brev till NATO gett en avsiktsförklaring

med innebörd att Sverige har intresse

att medverka i IFOR. Regeringen anmäler

vidare att förberedelserna för att kunna

ingå i IFOR redan har inletts.

Efter en resolution i FN:s säkerhetsråd

bör de första IFOR-styrkorna kunna vara

på plats inom mycket kort tid. Ärendet

medför ingen lagstiftning.

Bakgrund

Svenskt stöd till f.d. Jugoslavien.

UNPROFOR

Sverige har lämnat betydande bidrag till

fredsansträngningarna och den humanitära

hjälpen under de drygt fyra årens krig i

f.d. Jugoslavien. Förutom att bidra med

svensk FN-trupp deltar Sverige aktivt i

det diplomatiska arbetet. Sverige ger

omfattande humanitär hjälp, stödjer

demokrati- och försoningsinsatser samt

ger flyktingar en fristad. Vidare bidrar

Sverige med övervakningsinsatser i

regionen.

Regeringen erinrar om att FN:s

säkerhetsråd i februari 1992 beslutade

att inrätta en skyddsstyrka för f.d.

Jugoslavien, United Nations Protection

Force (UNPROFOR). UNPROFOR har

tilldelats olika uppgifter som t.ex.

övervakning och skydd av av FN fredade

områden, skydd av Sarajevos flygplats

och skydd av humanitära transporter i

Bosnien-Hercegovina.

Regeringen erinrar vidare om riksdagens

beslut (prop. 1992/93:254, bet.

1992/93:UU35, rskr. 429) om ett svenskt

bidrag till de av FN:s säkerhetsråd

beslutade insatserna i f.d. Jugoslavien.

Genom detta ställdes en väpnad styrka om

högst 1 000 personer till FN:s

förfogande. I samband med

riksdagsbehandlingen konstaterades att

FN:s mandat kunde innebära att styrkan

för att utföra sina uppgifter skulle

kunna behöva vidta åtgärder som gick

utöver strikt fredsbevarande.

Utrikesutskottet underströk dock att

styrkans uppgifter i huvudsak skulle

vara av fredsbevarande karaktär.

För närvarande deltar Sverige med 1 030

FN-soldater i en nordisk bataljon

(NORDBAT 2) i Tuzla-området. Den svenska

FN-styrkans huvuduppgifter är att skydda

Tuzla-området och att bistå humanitära

transporter till civilbefolkningen. Som

ett led i av FN föreslagna begränsningar

av FN-styrkan har regeringen beslutat

att fr.o.m. februari 1996 minska den

svenska insatsen med 150 FN-soldater.

Fredsöverenskommelsen

Regeringen informerar om den

allomfattande fredsöverenskommelse för

Bosnien-Hercegovina som den 21 november

1995 paraferades i Dayton, Ohio, USA.

Överenskommelsen träder i kraft efter

formellt undertecknande inom kort i

Paris.

Överenskommelsen syftar till att skapa

långsiktig fred och stabilitet i

området. Den skall lägga grunden för

demokrati, respekt för mänskliga

rättigheter och ekonomisk utveckling.

Den består av ett ramavtal med elva

annex. Grundprinciperna är att Bosnien-

Hercegovina består som en enad och

suverän stat och erkänns som sådan av

Kroatien och Federativa Republiken

Jugoslavien, samtidigt som en fördelning

görs inom staten Bosnien-Hercegovina

enligt vilken den bosnisk-kroatiska

federationen tilldelas 51 % och den

serbiska republiken 49 % av territoriet.

Avtalet behandlar även den

multinationella fredsstyrka (IFOR) som

får till uppgift att medverka till

fredsöverenskommelsens genomförande. I

en inledande artikel i avtalet välkomnar

parterna att det internationella

samfundet är villigt att sända en sådan

styrka till regionen för en period av

ungefär ett år.

Som en konsekvens av avtalet skall en

separationszon upprättas mellan parterna

i konflikten på ömse sidor om en

vapenstilleståndslinje. En utgångspunkt

i avtalet är att parterna samtycker till

att IFOR har möjlighet att använda våld

för att utföra sina uppgifter enligt

avtalet. IFOR tilldelas också en

understödjande uppgift för civila och

humanitära insatser förknippade med

fredsöverenskommelsen.

Återuppbyggnad av det civila samhället

Regeringen anför att det till

fredsöverenskommelsen kommer att kopplas

ett internationellt program för bl.a.

materiell återuppbyggnad och uppbyggnad

av demokratiska och ekonomiska

strukturer. Dessutom måste pågående

humanitära insatser fortsätta under en

övergångsperiod. Ett centralt mål för de

internationella insatserna blir vidare

att bidra till försoning mellan

folkgrupper och integration mellan de

skilda delarna av Bosnien-Hercegovina.

Multinationell fredsstyrka

Enligt vad regeringen anför i

propositionen förväntas FN:s

säkerhetsråd med utgångspunkt i

fredsöverenskommelsen ge mandat till en

multinationell fredsstyrka (IFOR) att

medverka till att fredsöverenskommelsen

genomförs. Fredsstyrkan beräknas komma

att omfatta 50 000-60 000 soldater,

ledda av NATO. Enligt planerna kommer

IFOR att bestå av bl.a. vardera en

division från Frankrike, Storbritannien

och USA. En nordisk brigad, inkluderande

en svensk bataljon, avses ingå i den

amerikanska divisionen. Parterna har

samtyckt till att IFOR placeras i

området.

Regeringens avsikt är att det svenska

deltagandet i IFOR i huvudsak skall

utgöras av den styrka som redan finns i

Bosnien-Hercegovina inom nuvarande

UNPROFOR. Bataljonen skall även

fortsättningsvis utgöra en del av

Försvarsmaktens utlandsstyrka.

Enligt fredsöverenskommelsen är IFOR:s

primära uppgifter att vid behov separera

parternas militära styrkor, att

upprätthålla separationszoner samt att

övervaka dessa. Enligt regeringens

bedömning kommer därmed uppdraget att

likna traditionell fredsbevarande

verksamhet. En skillnad är dock att

IFOR:s mandat kommer att grunda sig på

en resolution antagen i FN:s

säkerhetsråd med stöd av kapitel VII i

FN-stadgan. Det betyder att styrkan, i

syfte att genomföra sitt mandat, vid

behov kommer att ha befogenhet att

tillgripa tvångsmedel som går utöver

strikt självförsvar.

På basis av säkerhetsrådets mandat

kommer det att fastställas enhetliga

regler för uppträdandet, lika för alla

stater som deltar med truppstyrkor i

IFOR. Dessa regler skiljer sig från dem

som gällt för UNPROFOR och kommer att ge

möjlighet till ett mer kraftfullt

militärt uppträdande. En utgångspunkt är

samtidigt att förbandens uppgifter

kommer att anpassas till deras

utbildning, utrustning och graden av

samövning med andra nationer. Vidare

förutsätts komma att gälla att samtliga

deltagande förband lyder under en

enhetlig befälsstruktur.

Sveriges deltagande i IFOR kommer att

regleras i ett s.k. deltagandeavtal.

Regeringens överväganden

Regeringen anför att det finns starka

skäl för Sverige att delta i den

multinationella fredsstyrkan. Det

främsta är att det nu finns en verklig

möjlighet att skapa fred i det f.d.

Jugoslavien. IFOR kommer att vara en del

av en sammanhållen politik som syftar

till att bidra till en långsiktig fred

och stabilitet i området. Sverige är

dessutom redan starkt engagerat i

fredsansträngningarna och i de

humanitära insatserna.

Regeringen anger att en förutsättning

för att de civila delarna av

överenskommelsen skall kunna genomföras

är att tillräcklig säkerhet och

stabilitet snabbt kan uppnås. I första

hand krävs då att parternas truppstyrkor

separeras. En av IFOR:s huvuduppgifter

blir att se till att så sker. IFOR:s

närvaro är således nödvändig för att

börja en återgång till normalt liv och

en återuppbyggnad av landet.

Regeringen anser att ett svenskt

deltagande i IFOR skall ses i ett vidare

perspektiv. I genomförandet av

fredsöverenskommelsen sätts sålunda

Europas vilja och förmåga att

solidariskt skapa fred och säkerhet på

vår kontinent på prov. Regeringen anser

vidare att ett fullvärdigt deltagande i

det europeiska samarbetet är en

förutsättning för att ett land skall

kunna påverka utvecklingen och bidra

till att skapa en ny freds- och

säkerhetsordning i Europa.

IFOR kommer att agera på uppdrag av

FN:s säkerhetsråd. Ett svenskt

deltagande i IFOR står därför enligt

regeringen inte i strid med den svenska

militära alliansfriheten och är

förenligt med den av riksdagen fastlagda

inriktningen av den svenska

säkerhetspolitiken.

Regeringen har angett ett antal

förutsättningar för ett svenskt

deltagande i den multinationella

fredsstyrkan. Den viktigaste är att FN:s

säkerhetsråd genom en resolution fattar

beslut om mandatet för operationen. En

annan förutsättning är att utplaceringen

av IFOR grundar sig på en ingången

fredsöverenskommelse mellan parterna och

på deras samtycke. En ytterligare

förutsättning är att ledningen för IFOR

kommer att använda de underställda

enheterna på ett sätt som är förenligt

med varje förbands utrustning och graden

av samövning.

Regeringen bedömer att IFOR:s uppdrag

har ett klarare fredsbevarande syfte än

uppdraget till UNPROFOR med hänsyn till

att det nu finns en fredsöverenskommelse

mellan parterna. Regeringen bedömer

vidare att det för svensk trupps

deltagande i IFOR behövs ett medgivande

från riksdagen enligt 10 kap. 9 § första

stycket 1 regeringsformen. Ett sådant

medgivande ger regeringen en

konstitutionell rätt att besluta om

användning av en svensk väpnad styrka

för det aktuella ändamålet.

Kostnaden för ett svenskt deltagande i

IFOR med högst 870 personer har av

regeringen beräknats till 656 miljoner

kronor för tolv månader, eller 40

miljoner kronor mer än vad det nuvarande

svenska engagemanget i Bosnien-

Hercegovina med 1 030 personer kostar.

Härtill kan komma kostnader för

oförutsedda materielförluster. På

statsbudgeten finns under tredje

huvudtiteln för budgetåret 1995/96

uppfört ett reservationsanslag för

fredsbevarande verksamhet på 1 352 808

000 kr. Med utnyttjande av en

reservation från budgetåret 1994/95

bedömer regeringen att det svenska

bidraget till IFOR kommer att rymmas

inom den ram som riksdagen beviljat för

fredsbevarande verksamhet.

Regeringen föreslår sammanfattningsvis

att riksdagen medger att regeringen

ställer en väpnad styrka om högst 870

personer till förfogande som ett svenskt

bidrag till en multinationell

fredsstyrka, när Förenta nationernas

säkerhetsråd beslutat ge en sådan styrka

uppdrag att medverka till genomförandet

av den fredsöverenskommelse som ingåtts

mellan parterna i konflikten i f.d.

Jugoslavien.

Försvarsutskottet

Utskottet behandlar i det följande

endast försvarspolitiska aspekter på

propositionen och avstår från att ge

synpunkter på de avgivna motionerna.

Det finns i Sverige en lång och

omfattande erfarenhet från medverkan i

internationella fredsbevarande

operationer och andra liknande insatser.

Sverige är starkt engagerat i

fredsansträngningarna i det f.d.

Jugoslavien, bl.a. genom diplomatiska

insatser och fredsbevarande styrkor.

Sverige lämnar ett omfattande humanitärt

bistånd till denna region och har tagit

emot ett stort antal flyktingar. Det

finns nu en verklig möjlighet till fred

i området. Utskottet delar därför

regeringens uppfattning att starka skäl

talar för ett svenskt deltagande i den

nu aktuella multinationella fredsstyrkan

i f.d. Jugoslavien.

En svensk medverkan i IFOR är också

helt i linje med de värderingar som

utskottet nyligen framfört (bet.

1995/96:FöU1) beträffande en höjning av

ambitionerna för att på olika sätt delta

i internationella fredsfrämjande

insatser. Det är därför naturligt för

Sverige att nu erbjuda sig att ställa

trupp till förfogande i en blivande

nordisk brigad inom IFOR.

Utskottet delar också regeringens syn

när det gäller vissa grundläggande

förutsättningar för att delta i den

multinationella fredsstyrkan. Sålunda

måste det självklart finnas ett mandat

från FN:s säkerhetsråd om operationen.

Det är också elementärt att ledningen

för IFOR måste använda underställda

enheter för uppgifter som förbanden är

lämpade för och har utsikt att kunna

lösa med hänsyn till deras utrustning

och grad av samövning. Detta betyder för

det svenska förbandet att det inte

kommer att användas för regelrätta

anfallsföretag. Mot bakgrund av bl.a.

det förhållandet att fredsöver-

enskommelsen bygger på parternas

samtycke bedöms regelrätta

anfallsföretag på marken inte behöva bli

aktuella för fredsstyrkan. Vidare

behöver parterna i en

fredsöverenskommelse ha samtyckt till

utplacering av förband inom IFOR.

Regeringen anmäler i propositionen att

det svenska deltagandet avses omfattta

högst 870 personer till en beräknad

kostnad på 656 miljoner kronor för tolv

månader. Utskottet konstaterar att

regeringen häri inkluderar kostnaderna

för att återställa medförd materiel i

krigsdugligt skick efter insatsen.

Kostnader för oförutsedda

materielförluster kan tillkomma.

Utskottet konstaterar också att de av

regeringen beräknade kostnaderna ryms

inom det under statsbudgetens tredje

huvudtitel uppförda reservations-

anslaget Fredsbevarande verksamhet.

Utskottet noterar samtidigt att det

inom regeringskansliet förs över-

läggningar om de ekonomiska villkoren

för den personal som kommer att ingå i

IFOR.

Det anförda innebär att utskottet från

försvarspolitiska utgångspunkter

tillstyrker regeringens förslag i

proposition 1995/96:113 om ett svenskt

deltagande i en fredsstyrka i f.d.

Jugoslavien.

Stockholm den 12 december 1995

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson

(m), Britt Bohlin (s), Christer Skoog

(s), Sven Lundberg (s), Henrik

Landerholm (m), Ola Rask (s), My Persson

(m), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag

(v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström

(m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö

(kds), Jörgen Persson (s), Ulf Kero (s),

Erik Arthur Egervärn (c) och Eva Flyborg

(fp).

Avvikande mening beträffande

motiveringen

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My

Persson och Olle Lindström (alla m) samt

Eva Flyborg (fp) anser:

Den i IFOR ingående svenska bataljonen

kommer att få uppgifter inom ramen för

säkerhetsrådets mandat och de rules of

engagement (ROE) som fastställs för

operationen. Utskottets majoritet väljer

i sitt yttrande att beträffande dessa

uppgifter för den svenska bataljonen

använda uttrycket att det inte är

aktuellt med regelrätta

anfallsföretag . Uttrycket regelrättta

anfallsföretag är enligt vår mening illa

valt.

Karaktären på IFOR:s uppdrag är

fredsbevarande. Till skillnad från

UNPROFOR bygger insatsen dessutom på

parternas samtycke och ett ingånget

fredsavtal. Det svenska förbandets

uppgifter är således i grunden

fredsbevarande. Likväl kan

fredsframtvingande åtgärder av skilda

slag inom ramen för mandatet och ROE

inte uteslutas. Uppgifterna kan sålunda

komma att inrymma inslag av också aktivt

militärt våld för att uppfylla

fredsavtalets stadganden avseende

parternas uppträdande och geografiska

position.

Det svenska förbandet ingår i en större

enhet under gemensamt befäl. Det är

avgörande att de i det större förbandet

ingående enheterna lyder under samma

regler och kan nyttjas utan särskilda

villkor för olika delar. Således kan det

svenska deltagandet inte förenas med

särskilda villkor, något som

propositionen inte heller ställer för

svensk medverkan i IFOR.

Uttryckssättet regelrätta

anfallsföretag riskerar att ge

intrycket att det svenska förbandet inte

skall använda militärt våld annat än i

självförsvar. Enligt vår mening gör

regeringens och utskottets val av

uttryckssätt det onödigt otydligt vad

insatsen kan komma att innehålla för typ

av uppgifter. Detta motsätts inte av det

självklara förhållandet att

anfallsuppgifter sannolikt inte behöver

bli aktuella eftersom mandatet grundas

på en fredsöverenskommelse mellan

parterna.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Yttrande från annat utskott m.m. 2

Utskottet 3

Sammanfattning av propositionen 3

Bakgrund 3

Regeringens överväganden och

förslag 4

Sammanfattning av motionerna 7

Utskottets överväganden 9

Hemställan 16

Reservationer 17

1. Sveriges deltagande i IFOR och

den europeiska säkerhetsordningen

(mom. 1) 17

2. Insyn i och inflytande över

fredsstyrkans ledning (mom. 2) 18

3. Svenska truppbidragets storlek

(mom. 4) 19

Särskilt yttrande 20

Försvarsutskottets yttrande 21

Gotab, Stockholm 1995