Bet. 1995/96:UU8

Utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU08

Nordiska samarbetsöverenskommelsen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1995/96

UU8

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens förslag (prop.

1995/96:33) om godkännande av en överenskommelse om ändring av

1962 års nordiska samarbetsöverenskommelse, det s.k. Helsingforsavtalet.

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Propositionen

I proposition 1995/96:33 föreslås att riksdagen godkänner en överens-

kommelse om ändring av 1962 års nordiska samarbetsöverenskommelse,

det s.k. Helsingforsavtalet. Genom ändringen införs bl.a. principen om

likabehandling för medborgare i de nordiska länderna i Helsingforsavtalet.

Ändringen syftar också till effektivare arbetsformer inom Nordiska rådet.

Utskottet

1. Propositionens huvudsakliga innehåll

Helsingforsavtalet är den grundläggande nordiska samarbetsöverenskom-

melsen. I avtalet anges de övergripande målsättningarna för det nordiska

samarbetet samt formerna för det nordiska samarbetet inom Nordiska rådet

och Nordiska ministerrådet.

Avtalet ingicks ursprungligen år 1962. Det har därefter ändrats sex

gånger, senast år 1993 (prop. 1992/93:247, bet. 1992/93:UU29, rskr.

1992/93:339). Genom ändringarna i Helsingforsavtalet har det nordiska

samarbetet över tiden fördjupats.

Helsingforsavtalet kompletteras av en rad andra nordiska samarbetsavtal

inom olika områden samt av mer detaljerade bestämmelser i arbetsord-

ningar m.m. för verksamheten inom Nordiska rådet resp. Nordiska minis-

terrådet.

1.1 Reformeringen av det nordiska samarbetet

Utvecklingen i Europa, särskilt den europeiska integrationsprocessen, var

en utgångspunkt för den reformering av det nordiska samarbetet som sedan

år 1991 bedrivits på initiativ av de nordiska statsministrarna. Som framgår

av föreliggande proposition har syftet med reformarbetet varit att finna

former för ett stärkt och vitaliserat nordiskt samarbete inom en europeisk

ram.

Det politiska samarbetet har stärkts och utvecklats i europeiska och regi-

onala samarbetsfrågor, bl.a. genom tätare möten på statsminister- och

utrikesministernivå. Verksamheten inom Nordiska ministerrådet har kon-

centrerats. Särskild tonvikt har lagts vid satsningar på kultur- och utbild-

ningssamarbetet. Särskilt miljöfrågorna har getts hög prioritet.

1993 års ändring av Helsingforsavtalet gjordes mot bakgrund av den av

de nordiska statsministrarna initierade översynen. Med ändringen marke-

rades bl.a. vikten av nordiskt samråd i europeiska och andra internationella

frågor, statsministrarnas ansvar för den övergripande samordningen och

Nordiska rådets roll i budgetarbetet.

Genom att Finland och Sverige har blivit medlemmar i EU är nu tre

nordiska länder medlemmar i unionen. Island och Norge har ett nära sam-

arbete med unionen genom EES-avtalet.

För att analysera det nordiska samarbetet i denna nya situation beslutade

statsministrarna och Nordiska rådets presidium i november 1994 att till-

sätta en gemensam arbetsgrupp. Som framgår av föreliggande proposition

ingick de nordiska samarbetsministrarna och parlamentariker från Nordis-

ka rådet i arbetsgruppen. Gruppen ("reformgruppen") presenterade i febru-

ari 1995 i sin rapport Nordiskt samarbete i en ny tid förslag till inriktning

av det framtida samarbetet.

Reformgruppens mening är att nordiskt samarbete även i framtiden

kommer att fylla en viktig funktion. Det officiella nordiska samarbetet

mellan regeringar och parlament bör utvecklas och fördjupas.

Enligt reformgruppen behöver dock samarbetet förnyas, moderniseras,

rationaliseras och koncentreras. Arbetsformerna måste vitaliseras och

anpassas till den nya situation som råder efter folkomröstningarna om

medlemskap i EU i Finland, Norge och Sverige. Utvecklingen har visat att

det nordiska samarbetet inte är ett alternativ utan en del av ett bredare

europeiskt samarbete. Det är därför av betydelse att sambanden mellan den

nationella, den nordiska och den europeiska nivån stärks, för att säkerställa

att varje sakfråga hanteras i rätt sammanhang och för att undvika dubbel-

arbete.

Enligt reformgruppens rapport skall samarbetet koncentreras till följande

tre huvudområden:

- samarbete inom Norden

-- Norden och Europa/EU/EES

-- Norden och dess närområden.

Samarbetet inom Norden avser samhällsuppgifter som utvecklar den

nordiska värdegemenskapen och där samnordiska lösningar ger fördelar

för medborgarna framför nationella eller vidare internationella lösningar.

Norden och Europa/EU/EES avser samverkan i frågor där de nordiska

länderna har en värdegemenskap och sammanfallande intressen. Det nor-

diska samarbetet skall utgöra en plattform för initiativ i frågor där länderna

vill påverka den europeiska dagordningen. Det nordiska samarbetet skall

också kunna medverka till att göra uppföljningen av direktiv och andra

EU/EES-regelverk enhetlig.

Norden och dess närområden avser utvecklingen i Östersjöregionen och

Arktis som är av stor politisk vikt för de nordiska länderna. Ett utbyggt

samarbete med de baltiska staterna och nordvästra Ryssland är ett viktigt

bidrag till stabilitet och demokrati i regionen.

Som framgår av propositionen framhölls det i reformgruppens rapport

att satsningen på kultur- och undervisningssamarbetet bör fortsätta. Sam-

tidigt bör en politisk värdering genomföras av institutioner inom Nordiska

ministerrådets område och en granskning göras av projektverksamheten.

1.2 Införandet av en nordisk likabehandlingsprincip

De nordiska statsministrarna begärde i juli 1993 en utredning om problem

som kan uppstå för nordiska medborgare när de arbetar, studerar eller på

annat sätt uppehåller sig i ett annat nordiskt land. Utredaren, f.d. statsrådet

Nils G. Åsling, föreslog i rapporten Lika behandling i Norden (Tema Nord

1995:549) införandet av en nordisk likabehandlingsregel i Helsingforsavta-

let. Som framgår av propositionen har förslaget därefter behandlats ytterli-

gare, bl.a. genom remissförfarande, och utmynnat i ett förslag från minis-

terrådet om en ny artikel 2 i Helsingforsavtalet. Förslaget innebär en prin-

cip om likabehandling som skall beaktas vid utformningen av lagar och

andra föreskrifter i de nordiska länderna. Principen riktar sig därför till

alla offentliga normgivande organ, dvs. riksdagar, regeringar och andra

myndigheter i Norden. Den nya formuleringen av artikel 2 innebär ett mer

långtgående, klart folkrättsligt åtagande att likabehandla medborgare från

andra nordiska länder. I propositionen anförs att det därför saknas anled-

ning att behålla den hittills gällande artikel 2 i avtalet.

Innebörden och konsekvenserna av förslaget om införandet av en nor-

disk likabehandlingsprincip redovisas mera utförligt i propositonen.

1.3 Förändringar i Nordiska rådets organisation och arbetssätt

Mot bakgrund av bl.a. reformgruppens förslag avser Nordiska rådet att

genomföra en förändring i sin interna organisation, något som också

kommer att påverka arbetssättet inom rådet.

Som framgår av propositionen är syftet att anpassa organisationen till de

förändrade förutsättningarna i omvärlden och därmed skapa möjlighet för

att på ett effektivare sätt kunna hantera nya politiska frågor. För detta krävs

förenklade mötesformer och en mer ändamålsenlig intern organisation. I

propositionen redovisas närmare innebörden av de organisatoriska föränd-

ringar som nu genomförs i bl.a. Nordiska rådets presidium och i ut-

skottsorganisationen.

De ändringar som föreslås i Helsingforsavtalet syftar till att tillgodose de

organisatoriska förändringar som Nordiska rådet önskar genomföra. En del

av de hittillsvarande bestämmelserna i Helsingforsavtalet kommer hädan-

efter att i stället regleras i Nordiska rådets arbetsordning. Därmed blir

innehållet i Helsingforsavtalet mer övergripande med avseende på Nordis-

ka rådets organisation och därmed nås, anförs det i propositionen, en bättre

överensstämmelse med regleringen av Noriska ministerrådets verksamhet i

detta avseende.

1.4 Ändringarna i Helsingforsavtalet

Regeringen beslutade den 28 september 1995 att Sverige skulle underteck-

na överenskommelsen om ändring av Helsingforsavtalet. Efter Nordiska

rådets behandling fastställde Nordiska ministerrådet

(samarbetsministrarna) den 29 september 1995 ändringarnas lydelse i

enlighet med Nordiska rådets rekommendation. Därefter undertecknade

samarbetsministrarna överenskommelsen om ändring av Helsingforsavta-

let. I propositionen redovisas vilka artiklar av avtalet, utöver ovan nämnda

artikel 2, som berörs av ändringarna.

Överenskommelsen har upprättats på de fem nordiska språken och tex-

terna har lika giltighet. Den svenska texten till överenskommelsen återges

som bilaga till betänkandet.

Överenskommelsen träder i kraft femton dagar efter den dag då samtliga

avtalsslutande parter godkänt den. Avsikten är att överenskommelsen efter

de nordiska ländernas godkännande skall träda i kraft den 1 januari 1996.

2. Utskottets överväganden

Utskottet tillmäter det nordiska samarbetet stor vikt. Enligt utskottets upp-

fattning är de förslagna ändringarna i Helsingforsavtalet angelägna för att

anpassa samarbetet efter de nya förutsättningar som skapats genom Sveri-

ges och Finlands inträde i EU och för att fördjupa och effektivisera det

fortsatta samarbetet mellan de nordiska länderna.

Utskottet noterar att Nordiska rådet vid dess 47:e session i Kuopio den

13 - 15 november 1995 beslutat om de ändringar i arbetsordningen för

Nordiska rådet som förutskickas i propositionen. Vidare noterar utskottet

bl.a. Nordiska rådets rekommendation (24/1995) till Nordiska ministerrå-

det att tillse att reformprocessen ges möjlighet att fullföljas på ett lycko-

samt sätt. I rekommendationen anförs att rapporten "Nordisk nytte" med

förslag till ökad bruksfinansiering och övriga förslag till förändringar

också bör bilda underlag för diskussionen.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner regeringens förslag om änd-

ring av den nordiska samarbetsöverenskommelsen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner över-

enskommelsen den 29 september 1995 om ändring av 1962 års nordis-

ka samarbetsöverenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Nor-

ge och Sverige.

Stockholm den 23 november 1995

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Axel

Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Yvonne Sandberg-

Fries (s), Helena Nilsson (c), Berndt Ekholm (s), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Lena Klevenås (s), Eva Zetterberg (v), Urban Ahlin (s), Lars Hjertén

(m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds) och Elisebeht

Markström (s).

Bilaga

ÖVERENSKOMMELSE

om ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland,

Island, Norge och Sverige

Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar,

som genom överenskommelser den 13 februari 1971, den 11 mars 1974,

den 15 juni 1983, den 6 maj 1985, den 21 augusti 1991 och den 18 mars

1993 ändrat samarbetsöverenskommelsen av den 23 mars 1962 mellan de

nordiska länderna, och

som önskar ytterligare förnya och utveckla det nordiska samarbetet i ljuset

av de nordiska ländernas utvidgade deltagande i europeiskt samarbete,

har kommit överens om följande:

Samarbetsöverenskommelsens artiklar 2, 48, 51, 52, 53, 54 och 55 ändras

och får följande ordalydelse:

Artikel 2

Vid utformningen av lagar och andra rättsregler i de nordiska länderna

skall medborgare i de övriga nordiska länderna behandlas lika med landets

egna medborgare. Det gäller inom samarbetsöverenskommelsens tillämp-

ningsområde.

Undantag från första stycket kan dock göras, om krav på medborgarskap är

grundlagsfäst, nödvändigt på grund av andra internationella åtaganden

eller det i övrigt av särskilda skäl bedöms nödvändigt.

Artikel 48

Danmarks rikes delegation består av de av folketinget valda medlemmarna

och de av regeringen utsedda representanterna samt av Färöarnas och

Grönlands i andra stycket nämnda delegationer. Finlands delegation består

av de av riksdagen valda medlemmarna och de av regeringen utsedda

representanterna samt av Ålands i andra stycket nämnda delegation. För

ettvart av de övriga länderna består delegationen av de av folkrepresenta-

tionen valda medlemmarna och de av regeringen utsedda representanterna.

Färöarnas delegation består av de av lagtinget valda medlemmarna och de

av landsstyret utsedda representanterna. Grönlands delegation består av de

av landstinget valda medlemmarna och de av landsstyret utsedda represen-

tanterna. Ålands delegation består av de av lagtinget valda medlemmarna

och de av landskapsstyrelsen utsedda representanterna.

Med "delegation" förstås i artikel 58, andra stycket, landets delegation.

Artikel 51

Plenarförsamlingen utgöres av alla medlemmar av rådet.

Plenarförsamlingen håller ordinarie session minst en gång om året. Extra

session eller temasession hålles när presidiet så beslutar eller när minst två

regeringar eller minst tjugofem valda medlemmar begär det.

Rådets befogenheter utövas av plenarförsamlingen, om icke annat är sär-

skilt föreskrivet.

Plenarförsamlingens förhandlingar är offentliga, om plenarförsamlingen

icke beslutar annat.

Artikel 52

Plenarförsamlingen utser för ett kalenderår vid årlig ordinarie session ett

presidium bestående av en president och det antal andra medlemmar som

anges i arbetsordningen för Nordiska rådet.

Olika politiska meningsriktningar skall vara företrädda i presidiet. Varje

land skall vara representerat i presidiet.

Medlem av presidiet skall vara vald medlem av rådet.

Presidiet handhar rådets löpande angelägenheter och företräder i övrigt

rådet i den utsträckning som framgår av denna överenskommelse och

rådets arbetsordning.

Presidentskapet i rådet roterar mellan de nordiska länderna på det sätt som

framgår av arbetsordningen för Nordiska rådet.

Artikel 53

Plenarförsamlingen bestämmer utskottens antal och verksamhetsområden.

Utskotten har till uppgift att förbereda sakernas behandling i rådet .

Artikel 54

Rådet bistås i sin verksamhet av ett presidiesekretariat.

Artikel 55

Regeringarna, Färöarnas landsstyre, Grönlands landsstyre, Ålands land-

skapsstyrelse, ministerrådet, rådets presidium och utskotten samt medlem

har rätt att väcka förslag i rådet.

II

Överenskommelsen träder i kraft femton dagar efter den dag då samtliga

parter meddelat det finska utrikesministeriet att överenskommelsen god-

känts.

Det finska utrikesministeriet meddelar de övriga parterna om mottagandet

av dessa meddelanden och om tidpunkten för överenskommelsens ikraft-

trädande.

III

Originalexemplaret till denna överenskommelse deponeras hos det finska

utrikesministeriet, som tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior därav.

Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombuden

undertecknat denna överenskommelse.

Som skedde i Köpenhamn den 29 september 1995 i ett exemplar på dans-

ka, finska, isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter

äger lika giltighet.

Innehållsförteckning

Bilaga.........................................................................

Gotab, Stockholm 1995

9

1995/96:UU8