Bet. 1996/97:AU1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1996/97:AU01

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv (prop. 1996/97:1)

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

AU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet, inom

den ram som riksdagen den 22 november

1996 beslutat om, regeringens

budgetproposition med förslag om anslag

på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och

arbetsliv. Propositionen knyter an till

den inriktning av

arbetsmarknadspolitiken och de förslag

som lämnades i sommarens proposition

1995/96:222 Vissa åtgärder för att

halvera arbetslösheten till år 2000.

Utskottet behandlar också i betänkandet

ett stort antal motioner som väckts

under den allmänna motionstiden med

synpunkter på olika delar av

arbetsmarknadspolitiken.

I betänkandet tar utskottet också

ställning till regeringens proposition

1996/97:5 Forskning och samhälle i de

delar som överlämnats till utskottet för

behandling.

För arbetsmarknadsutskottets

vidkommande innebar riksdagens beslut

den 22 november den ändringen i

förhållande till propositionen att ramen

för utgiftsområde 14 höjts med 231

miljoner kronor. Höjningen är föranledd

av riksdagens ställningstagande

beträffande förändringarna av

arbetslöshetsersättningen. Efter

höjningen beräknas ramen för

utgiftsområdet för budgetåret 1997 till

avrundat 52,3 miljarder kronor. Dessa

förändringar föranleder kostnadsökningar

som för ifrågavarande utgiftsområde

hänför sig till anslaget A 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Anslagen på utgiftsområdet hänför sig

till arbetsmarknadsområdet,

arbetslivsområdet, jämställdhetsområdet

och området statliga arbetsgivarfrågor.

Utskottet godtar, med ett par undantag,

regeringens förslag till medelsanvisning

på anslagen för nästa budgetår.

Utskottet förordar justeringar i

förhållande till propositionen av

anslagen A 2. Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder och B 5. Bidrag till Samhall

AB. I anslutning till de olika anslagen

behandlas ca 120 motionsyrkanden.

Arbetsmarknad

Beträffande anslaget A 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anser

utskottet att anslaget i enlighet med

riksdagens nämnda beslut bör ökas med

231 miljoner kronor. Utskottet föreslår

vidare att ett belopp om 75 miljoner

kronor skall minska anslaget och i

stället förstärka anslaget B 5. Bidrag

till Samhall AB i syftet att förhindra

uppsägningar av arbetshandikappade vid

företaget.

Budgetpropositionen innebär ett minsta

volymkrav för de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna. För 1997 föreslås att

Arbetsmarknadsverket skall ge minst 228

000 personer i genomsnitt per månad

lämplig utbildning, praktik eller

sysselsättning genom

arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller

yrkesinriktad rehabilitering. Därav

skall minst 26 000 vara

arbetshandikappade.

Utskottet bedömer att volymkravet är

högt ställdt i förhållande till anvisade

medel och kan resultera i att utrymmet

för kvalitétsinriktade åtgärder blir för

litet. Utskottet föreslår att regeringen

återkommer till riksdagen i frågan om

det visar sig svårt att nå den

föreslagna totalvolymen.

Utskottet biträder ett motionsförslag

(m, c, fp, v, mp, kd) som rör

invandrarkvinnornas situation på

arbetsmarknaden och innebär att

regeringen bör initiera en studie av

frågan. Studien skall belysa frågan om

dubbel diskriminering, dvs.

diskriminering på grund av etnisk

bakgrund och kön.

Utskottet ställer sig bakom

propositionens förslag om att

tillfälliga personalförstärkningar vid

arbetsförmedlingen och

arbetsmarknadsinstituten sker från

anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader och inte som

riksdagen tidigare beslutat från

anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

På det forskningspolitiska området

tillstyrker utskottet regeringens

förslag om att det inrättas ett

sektoriellt forskningsråd under

Arbetsmarknadsdepartementet. Institutet

benämns Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering och

ersätter Expertgruppen för

arbetsmarknadspolitiska utvärderingar

(EFA) som avvecklas under 1997. De

tillgängliga forskningsmedlen läggs

samman i det nya institutet.

Utskottet ställer sig i sammanhanget

också bakom att Rådet för

arbetslivsforskning även skall kunna

stödja forskning om

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Arbetsliv

Utskottet biträder propositionens

förslag om att möjligheten till

bibehållna lönebidragsnivåer för

arbetshandikappade anställda inom

allmännyttiga organisationer skall

förlängas till den 30 juni 1997. Syftet

är att ge den s.k. Losamutredningen

tillfälle att fullfölja sitt uppdrag.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande

till regeringen om att riksdagen före

halvårsskiftet 1997 skall ha fått ta

ställning till ett förslag i frågan.

För att förhindra uppsägningar av

arbetshandikappade från Samhall föreslår

utskottet ett minskat sparbeting för

företaget. Utskottet föreslår att

ytterligare medel om 75 miljoner kronor

anvisas på anslaget B 5. Bidrag till

Samhall AB. Medlen omfördelas som

framgått från anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Dessutom föreslår utskottet att ett

sparbeting på företaget på ca 100

miljoner kronor skjuts upp från år 1998

till år 1999.

När det gäller anslaget till

arbetslivsforskning, B 4. Forskning och

utveckling inom arbetslivsområdet, anser

utskottet att riksdagen bör godkänna att

medlen skall anvisas i form av ett

ramanslag och inte som föreslagits i

propositionen som ett obetecknat anslag.

Utskottet tar i det sammanhanget också

initiativ till ett bemyndigande för

Arbetslivsinstitutet och Rådet för

arbetslivsforskning att under budgetåret

1997 inom angivna ramar göra ekonomiska

åtaganden för budgetåren 1998-2001.

Jämställdhet

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag om förstärkta resurser till

Jämställdhetsombudsmannen (JämO).

Anslaget ökas med 5 miljoner kronor.

Reservationer och särskilda yttranden

Moderata samlingspartiet

Moderata samlingspartiets förslag inom

utgiftsområdet för 1997 hänför sig till

en ram som är drygt 1,6 miljarder kronor

lägre än regeringens förslag. Partiet

föreslår bl.a. en reformerad

arbetsmarknadspolitik som en del i en

samlad strategi med flera beståndsdelar

för fler riktiga arbeten.

Moderaterna konstaterar att det inte

finns skäl för partiet att delta i

detaljbesluten efter riksdagens beslut

den 22 november som innebär en annan

inriktning av politiken. Partiet följer

därför upp sina parti- och

kommittémotioner genom reservationer

endast såvitt avser vissa inledande

frågor. Partiet reserverar sig också

till förmån för ett yrkande om

ekonomiska frizoner och yrkanden som

gäller propositionens förslag om den

arbetsmarknadspolitiska forskningen. I

övrigt, bl.a. när det gäller anslagen,

redovisar Moderaterna sin politik i ett

särskilt yttrande.

Folkpartiet

Folkpartiet föreslår en kursomläggning

och förordar bl.a. att

arbetsmarknadspolitiken genomförs med

mindre resurser. Partiets ram för

utgiftsområdet för 1997 är 5,7 miljarder

kronor lägre än regeringens förslag.

Folkpartiets politik sägs innebära

tillskott av arbeten och att efterfrågan

på traditionell arbetsmarknadspolitik

därmed blir mindre.

Folkpartiet följer upp sin partimotion,

bl.a. såvitt gäller anslagsfrågorna, i

en reservation och avger även ett

särskilt yttrande i ett par frågor.

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet föreslår en utgiftsram

för 1997 som är drygt 3,5 miljarder

kronor högre än regeringen föreslår.

Partiet motiverar sin politik med

behovet av att arbetslösa erbjuds aktiva

åtgärder istället för passiv

arbetslöshetsersättning, behovet av

medelstillskott för att klara

volymkraven och upprätthålla en rimlig

kvalitét på de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna samt behovet av att öka

kommunernas ekonomiska handlingsfrihet.

Vänsterpartiet följer upp vissa förslag

i reservationer. När det gäller de

anslagsanknutna frågorna redovisar

Vänsterpartiet sin politik i ett

särskilt yttrande.

Miljöpartiet

Miljöpartiets utgiftsram är 600 miljoner

kronor lägre än regeringens förslag.

Partiet vill förnya

arbetsmarknadspolitiken genom bl.a. en

total omorganisation på lokal nivå

innebärande en sammanslagning av

arbetsförmedling, försäkringskassa och

delar av den kommunala socialtjänsten. I

partiets politik ingår förslag om

arbetsdelning genom en

arbetstidsförkortning.

Miljöpartiet följer upp sina

motionsyrkanden, bl.a. i

anslagsfrågorna, i en reservation.

Partiet avger också ett särskilt

yttrande.

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna föreslår en utgiftsram

för 1997 som är 3,9 miljarder kronor

lägre än regeringen föreslår.

Minskningen hänför sig i allt väsentligt

till anslaget för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder och

motiveras av partiets förslag för ökad

tillväxt som sägs innebära ökad

sysselsättning.

Kristdemokraterna avger en reservation

i förhållande till ett förslag om att

volymen för de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna skall anges i intervall.

Partiet redovisar i övrigt, bl.a. i

anslagsfrågorna, sin politik i ett

särskilt yttrande.

Propositionerna

Proposition 1996/97:1

I proposition 1996/97:1 föreslår

regeringen att riksdagen

för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och

arbetsliv

dels

1. godkänner att finansieringen under

budgetåret 1997 av tillfälliga

personalförstärkningar vid

arbetsförmedlingen och

arbetsmarknadsinstituten sker från

anslaget Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader och inte, som

riksdagen tidigare har beslutat (bet.

1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307, från

anslaget Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder (avsnitt A 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),

2. godkänner vad regeringen anfört om

bibehållna lönebidragsnivåer för

arbetshandikappade anställda inom

allmännyttiga organisationer (avsnitt A

3. Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade),

3. bemyndigar regeringen att träffa

överenskommelse med Finland och Norge om

verksamheten vid Stiftelsen Utbildning

Nordkalotten under åren 1997-1999

(avsnitt B 10. Bidrag till Stiftelsen

Utbildning Nordkalotten),

dels

4. för budgetåret 1997 anvisar anslagen

under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och

arbetsliv enligt följande uppställning:

Anslag Ansla Anslags

gstyp belopp

A Arbetsmarknadsv raman 4 418 118

1. erkets slag 000

förvaltningskos

tnader

A Arbetsmarknadsp raman 25 456

2. olitiska slag 727 000

åtgärder

A Särskilda raman 6 486 527

3. åtgärder för slag 000

arbetshandikapp

ade

A Europeiska raman 1 981 265

4. socialfonden slag 000

A Vissa kostnader raman 14 917

5. för avveckling slag 000

av AMU-gruppen

som myndighet

A Institutet för raman 8 083 000

6. arbetsmarknadsp slag

olitisk

utvärdering

B Arbetarskyddsve raman 371 194

1. rket slag 000

B Arbetslivsinsti raman 212 308

2. tutet slag 000

B Rådet för raman 25 972

3. arbetslivsforsk slag 000

ning

B Forskning och obete 522 785

4. utveckling inom cknat 000

arbetslivsområd ansla

et g

B Bidrag till raman 4 349 419

5. Samhall AB slag 000

B Arbetsdomstolen raman 15 253

6. slag 000

B Statens raman 2 317 000

7. förlikningsmann slag

aexpedition

B Statens nämnd raman 57 000

8. för slag

arbetstagares

uppfinningar

B Internationella raman 24 195

9. avgifter slag 000

B Bidrag till obete 4 000 000

10. Stiftelsen cknat

Utbildning ansla

Nordkalotten g

C Jämställdhetsom raman 14 039

1. budsmannen slag 000

C Särskilda raman 13 706

2. jämställdhetsåt slag 000

gärder

C Bidrag till obete 3 432 000

3. kvinnoorganisat cknat

ionernas ansla

centrala g

verksamhet

D Stabsuppgifter raman 3 000 000

1. vid slag

Arbetsgivarverk

et

D Vissa obete 14 500

2. avtalsstyrda cknat 000

anslag ansla

g

D Statliga raman 8 027 000

3. tjänstepensione slag 000

r m.m.

D Bidrag till raman 77 685

4. förnyelsefonder slag 000

på det statligt

reglerade

området

Summa för 52 046

utgiftsområdet 499 000

Proposition 1996/97:5

I proposition 1996/97:5 föreslår

regeringen att riksdagen godkänner

10. inrättandet av det föreslagna

institutet för utvärdering av

arbetsmarknadspolitiken, och

avvecklingen av Expertgruppen för

arbetsmarknadspolitiska

utvärderingsstudier (EFA) (avsnitt

12.2),

11. den föreslagna inriktningen

avseende Rådet för arbetslivsforsknings

stöd till arbetsmarknadspolitisk

forskning (avsnitt 12.2).

Under ärendets beredning har utskottet

mottagit ett antal skrivelser från

företag, organisationer och

privatpersoner.

Motioner

Motioner väckta under allmänna

motionstiden

1996/97:A201 av Bengt Harding Olson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetslösa akademiker.

1996/97:A202 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sabbatsår

skall införas.

1996/97:A203 av Eva Björne (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om detaljstyrning och mål för

arbetsmarknadspolitiken.

1996/97:A204 av Torsten Gavelin (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om användning av 4 miljoner

kronor för vart och ett av åren

1997-1999 ur anslaget A 2, utgiftsområde

14, för upprättande av fördjupade

verksamhetsplaner i fjällområdet.

1996/97:A205 av Torsten Gavelin (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det angelägna i att utnyttja

ungskogsröjning som

arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

1996/97:A206 av Tanja Linderborg m.fl.

(v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att slopa förbehållet att

arbetsgivare ej kan erhålla bidrag för

arbetsbiträde till lönebidragsanställda,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att slopa begränsningen att

lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde

ej kan överstiga den totala lönesumman,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att knyta högsta bidrag för

arbetsbiträde till två basbelopp.

1996/97:A207 av Sigrid Bolkéus och

Agneta Brendt (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

behovet av lönebidrag till

Galaxenverksamhet.

1996/97:A209 av Agneta Brendt och Sigrid

Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av

skogliga beredskapsarbeten.

1996/97:A211 av Sten Tolgfors (m) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär

en analys av målkonflikten mellan

arbetsmarknadspolitiken och

näringspolitiken i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:A213 av Mona Berglund Nilsson

m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn om

fullgod företagshälsovård åt alla

anställda.

1996/97:A214 av Ingrid Andersson m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att

arbetsmarknadsmedel skall kunna

utnyttjas inom vårdsektorn.

1996/97:A215 av Ingrid Andersson och

Tone Tingsgård (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

stöd till aktivitetscentrum för

arbetssökande genom omfördelning av

resurser.

1996/97:A216 av Barbro Johansson (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en parlamentarisk

utredning med syfte att möjliggöra

lokala lösningar såsom den refererade

sopåkarmodellen.

1996/97:A217 av Leo Persson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anställningsstopp vid Samhall

AB.

1996/97:A218 av Hans Stenberg m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en lagstiftning om

obligatorisk företagshälsovård.

1996/97:A220 av Britta Sundin m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Västernorrlandsförsöket.

1996/97:A221 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitikens "tre

ben",

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att målet för

arbetsmarknadspolitiken måste vara att

pressa ner den totala arbetslösheten,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundsynen på arbetslösheten,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en särproposition

under våren 1997,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om omfattningen av den

traditionella arbetsmarknadspolitiken,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om tjänstejobb,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompetensutveckling,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitikens

utformning,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om rörligheten på

arbetsmarknaden,

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en konkret plan med insatser

för att bryta den traditionella köns-

uppdelningen på arbetsmarknaden,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadsutbildningen

(AMU),

12. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till förändring av regelverket

kring arbetslivsutvecklingen (ALU)

enligt vad i motionen anförts,

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utvärdering av

ALU,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldres arbetslöshet,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomars situation på

arbetsmarknaden,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till kvinnligt

företagande,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om de arbetshandikappades

situation på arbetsmarknaden,

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att

lönebidragsanställningar i första hand

skall erbjudas arbetshandikappade,

20. att riksdagen med följande

ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under

utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och

arbetsliv enligt uppställning:

Anslag Regeri Anslag

ngens s-

försla föränd

g ring

(tusen (tusen

tal tal

kr) kr)

A Arbetsmarknadsver 4 418 118 -200

1. kets förvalt 000

ningskostnader

A Arbetsmarknadspol 25 456 727 -5 800

2. itiska åtgärder 000

A Särskilda 6 486 527 +200

3. åtgärder för 000

arbetshandikappad

e

B Bidrag till 4 349 419 +50 000

5. Samhall AB

Summa för 52 046 499 -5 750

utgiftsområdet 000

1996/97:A222 av Eva Björne (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att i

budgetpropositionen 1996/97

utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och

arbetsliv anslaget C 2. Särskilda

jämställdhetsåtgärder överförs till

anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder i enlighet med vad som anförts

i motionen,

2. att riksdagen beslutar att anslaget

C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas

centrala verksamhet avvecklas under två

år och att anslaget för år 1997 behålls

på samma nivå som för år 1996 i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1996/97:A223 av Hans Karlsson m.fl. (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationell samordning och

lokal frihet att styra resurserna till

utbildning och arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att omgående

utreda hur kostnaderna för passiv

arbetslöshet kan omvandlas till resurser

för kommuner och landsting.

1996/97:A227 av Juan Fonseca (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att komma till

rätta med arbetslösheten bland

invandrare.

1996/97:A228 av Carl Erik Hedlund (m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning om förutsättningarna

för en anpassning av lagarna som

reglerar arbetsmarknadens funktionssätt

i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:A229 av Karl-Göran Biörsmark

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om aktiv

arbetsmarknadspolitik genom effektivare

användning av offentliga

arbetsmarknadsmedel.

1996/97:A230 av Mariann Ytterberg och Bo

Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts om att en förlängning av den

tillfälliga lösningen övervägs om

motionens villkor inte uppfylls.

1996/97:A231 av Maud Ekendahl och

Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

behovet av ett flexiblare system för

arbetsmarknadspolitiska stödformer.

1996/97:A233 av Helena Frisk m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens särskilda ansvar för

orter där försvarsindustrin är

dominerande.

1996/97:A234 av Inger Lundberg m.fl. (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att det s.k. 55-

plusförsöket utvecklas så att viktiga

samhällsuppgifter kan fullgöras, den

enskilde ges meningsfulla

arbetsuppgifter och respekten för den

offentliga arbetsmarknaden upprätthålls,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att försöksverksamheten skall

utgöra ett komplement till och inte en

ersättning för andra

arbetsmarknadspolitiska åtgärder för den

äldre arbetskraften.

1996/97:A235 av Marie Granlund och Ronny

Olander (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett

arbetsmiljöcentrum.

1996/97:A236 av Kenth Skårvik och Isa

Halvarsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om situationen för Samhall AB,

2. att riksdagen till B 5. Bidrag till

Samhall AB (utgiftsområde 14) för

budgetåret 1997 anvisar 50 000 000 kr

utöver vad regeringen föreslagit eller

således 4 399 419 000 kr.

1996/97:A237 av Kristina Nordström (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ta till vara

arbetsmarknadens parter som

kunskapsresurs.

1996/97:A238 av Tomas Eneroth (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunernas inflytande i

arbetsförmedlingsnämnderna,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökad försöksverksamhet med

lokal samverkan.

1996/97:A239 av Monica Öhman m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förändringar inom

Samhall, som medför så stora

förändringar för de arbetshandikappade,

inte genomförs innan utredningen om

Samhall och lönebidrag presenterats.

1996/97:A240 av Lars U Granberg m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om friår.

1996/97:A243 av Bengt Silfverstrand och

Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fördelning av

ansvar och befogenheter i de nya

arbetsförmedlingsnämnderna.

1996/97:A244 av Torgny Danielsson m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en

översyn av regelverket för

arbetsmarknadspolitiken.

1996/97:A245 av Barbro Johansson m.fl.

(mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för

långtidsarbetslösa enligt den danska

modellen med "puljejobs".

1996/97:A246 av Göran Magnusson m.fl.

(s, c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om extra bidrag till

samlingslokaler.

1996/97:A247 av Göthe Knutson och Jeppe

Johnsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ändring i

reglerna för s.k. ALU-stöd till ideella

föreningar, syftande till att exempelvis

kriminellt anfrätta mc-klubbar inte kan

bli mottagare av sådant statligt bidrag.

1996/97:A248 av Charlotta L Bjälkebring

m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en utredning om ett

center för rådgivning för dansare.

1996/97:A249 av Kent Olsson m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa förutsättningar för

en gemensam nordisk arbetsmarknad.

1996/97:A250 av Rose-Marie Frebran m.fl.

(kd, m, c, fp, v, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en studie av

invandrarkvinnors situation på

arbetsmarknaden och förekomsten av

dubbel diskriminering av

invandrarkvinnor,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbete mellan JämO och DO.

1996/97:A251 av Bo Nilsson och Barbro

Hietala Nordlund (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

åtgärder för att antalet anställda

arbetshandikappade bibehålls på minst

nuvarande nivå.

1996/97:A252 av Sven-Erik Österberg och

Berit Oscarsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

kvinnornas situation på dagens och

morgondagens arbetsmarknad.

1996/97:A253 av Ulf Kristersson (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att göra Stockholms stad och

län till försöksregion med ekonomiska

frizoner,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om försöksperiodens längd,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att om försöket utfaller

positivt skall en generell sänkning av

skatter och avgifter på företagande och

arbete ske i hela landet.

1996/97:A254 av Siw Wittgren-Ahl och

Marie Granlund (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

volontär- och fredskårsarbete.

1996/97:A255 av Ronny Olander m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till åtgärder för att

stödja svensk byggexport till andra

Östersjöländer.

1996/97:A256 av Carl Erik Hedlund (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de mindre företagen.

1996/97:A257 av Margareta E Nordenvall

och Inger Koch (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre villkor för

småföretagandet i Stockholmsområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av fler

högskoleplatser till Stockholmsområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökad rörlighet på

arbetsmarknaden och inom

utbildningsväsendet,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändringar i

arbetsrättslagstiftningen.

1996/97:A259 av Carl-Johan Wilson och

Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

som fristående enhet eller som avdelning

vid arbetsförmedlingskontor inrätta

rådgivningscentrum för dansare.

1996/97:A261 av Carl-Johan Wilson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att länsarbetsnämnder och

arbetsförmedlingar bör ges större frihet

att fördela tillgängliga medel till

angelägna ändamål.

1996/97:A262 av Håkan Holmberg och Eva

Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att

utbildningen vid kvalificerade

hantverksskolor kan fortsätta i samma

omfattning som hittills.

1996/97:A263 av Siri Dannaeus och

Margitta Edgren (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att de särskilda medel som

ges till AMS för s.k. brytprojekt i ökad

utsträckning skall riktas mot män i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:A266 av Marianne Andersson m.fl.

(c, m, fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en förutsättningslös

utredning om Samhalls verksamhet, i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:A267 av Kristina Nordström m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nödvändiga åtgärder

för att sätta Stockholmsregionen i

arbete.

1996/97:A268 av Ola Ström (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge Örebro län status som

frilän inom i motionen redovisade

områden.

1996/97:A269 av Erling Bager (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ombyggnadsstöd till

landsarkivet i Göteborg.

1996/97:A272 av Karin Olsson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kooperativa företag inom

tjänstesektorns möjligheter till ökad

sysselsättning.

1996/97:A273 av Barbro Johansson m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om hur de lönebidragsanställdas

situation skall kunna stärkas och

utvecklas,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att även

lönebidragsanställningar inom

allmännyttiga organisationer som varat

kortare tid än fyra år skall kunna

kvarstå efter den 1 juli 1997.

1996/97:A274 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att för

budgetåret 1997 anvisa anslagen under

utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och

arbetsliv i enlighet med vad som anförts

i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på anslag

inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och

arbetsliv för åren 1998 och 1999, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om målet för den totala

arbetslösheten.

1996/97:A275 av Anita Johansson m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om arbetsrotation på

arbetsmarknaden.

1996/97:A276 av Gunnar Goude (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitiska

åtgärder i Uppsala kommun och Uppsala

län.

1996/97:A277 av Carl Bildt m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om villkoren för nya

arbetstillfällen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningar för en

flexibel lönebildning,

3. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om regler för konfliktåtgärders

utlösande i enlighet med vad som anförts

i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till förbud mot sympatiåtgärder

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om analyser av sociala

ersättningars, skatters och

inkomstrelaterade avgifters inverkan på

lönebildning och arbetslöshet,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av en stramare

arbetsmarknadspolitik,

15. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ett modernt lärlingsprogram i

enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ett program för äldre

arbetslösa i enlighet med vad som

anförts i motionen,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för en fokuserad

arbetsmarknadsutbildning,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om insatser för

arbetshandikappade,

21. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvalificerad forskning kring

arbetsmarknadsrelaterade problem och

utvärdering av arbetsmarknadspolitisk

verksamhet,

22. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om en ny organisation för

arbetsmarknadspolitiken i enlighet med

vad som anförts i motionen,

1996/97:A279 av Ingemar Josefsson och

Lena Sandlin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

de statliga verksamheterna skall sträva

efter att förutom budgetansvar också ta

ett samhällsekonomiskt ansvar och i

nuläget inte säga upp personal, då det

leder till högre arbetslöshet och ökade

samhälleliga kostnader.

1996/97:A281 av Lennart Beijer m.fl. (v)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om åtgärder för

en tillfällig, frivillig pension från 60

år.

1996/97:A282 av Magnus Johansson m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en mer flexibel

användning av resurserna i

arbetsmarknadspolitiken.

1996/97:A283 av Karin Olsson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkan i samband med att

starta eget.

1996/97:A284 av Monica Widnemark (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ideella föreningar och

organisationer då det gäller offentliga

tillfälliga arbeten för äldre s.k. 55

plus.

1996/97:A285 av Kerstin Warnerbring (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samordning och flexibilitet

för att skapa en bättre fungerande

arbetsmarknad.

1996/97:A286 av Leif Marklund m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inom ramen för

arbetsmarknadspolitiken öka

beredskapsarbetena inom skogsvården.

1996/97:A287 av Eva Johansson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av reglerna för

utbildningsvikariaten.

1996/97:A289 av Anders Svärd (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvidgning av kretsen som får

ta emot arbetslösa över 55 år.

1996/97:A290 av Kjell Ericsson och

Sivert Carlsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

beredskapsarbeten inom skogsbruket och

miljövården.

1996/97:A292 av Anders Ygeman m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktat anställningsstöd.

1996/97:A293 av Eva Arvidsson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokal anpassning av

arbetsmarknadspolitiken.

1996/97:A297 av Alf Svensson m.fl. (kd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om målet att halvera den totala

arbetslösheten till år 2000,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om lärlingssystem,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomslöner,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om stimulansbidrag för

arbetsdelning inom offentliga sektorn,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ange nivån på antalet

arbetsmarknadsåtgärder i intervall i

stället för fixa tal,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kostnadseffektiv syn på

arbetsmarknadsåtgärderna i form av

avläsning av hur många som får reguljärt

arbete efter en åtgärd,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadsutbildning,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om pendelbidrag och startbidrag,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sabbatsår,

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om offentliga tillfälliga

arbeten,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om

utbildning/kompetensutveckling för

personal inom kommunernas och

landstingens vård- och

omsorgsverksamhet,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i förordningen för

lönebidragsanställda införa en paragraf

som innebär att om det vid en

omförhandling av nivån på lönebidrag

föreligger risk för uppsägning skall en

sänkning av lönebidrag ej genomföras,

13. att riksdagen avslår regeringens

förslag om inrättandet av Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens agerande i

arbetsmarknadsfrågor gentemot EU,

16. att riksdagen med följande

ändringar i förhållande till regeringens

förslag för budgetåret 1997 anvisar

anslagen under utgiftsområdet 14

Arbetsmarknad och arbetsliv enligt

uppställning:

Anslag Regeri Ansla

ngens gs-

försla förän

g dring

(tusen (tuse

tal ntal

kr) kr)

A Arbetsmarknadsverket 4 418 -100

1. s förvaltnings 118 000

kostnader

A Arbetsmarknadspoliti 25 456 -3 910

2. ska åtgärder 727 000

A Särskilda åtgärder 6 486 +20

3. för 527 000

arbetshandikappade

A Institutet för 8 083 -8 083

6. arbetsmarknadspoliti

sk utvärdering

B Forskning och 522 785 -60

4. utvärdering inom ar 000

betslivsområdet

B Bidrag till Samhall 4 349 + 100

5. AB 419 000

1996/97:A300 av Christina Axelsson och

Carina Moberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

utredningen som arbetar med

lönebidragsreglerna även bör se över

reglerna för anställda.

1996/97:A301 av Christina Axelsson (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förhandlingsskyldighet när en

provanställning eller API inte leder

till fortsatt arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätt för arbetstagare med API

eller provanställning att söka annat

arbete under den sista

anställningstiden,

1996/97:A302 av Christina Axelsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att endast arbetsgivare med

fullgod försäkring får ta emot

arbetsmarknadsstöd.

1996/97:A303 av Elisa Abascal Reyes (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning och arbetsmarknad

för ungdomar i Södermanland.

1996/97:A304 av Per Unckel m.fl. (m)

vari yrkas

3. att riksdagen beslutar för

budgetåret 1997 under utgiftsområde 14

fastställa anslaget A1.

Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader till 4 366 000 000

kr i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändringar i

arbetsmarknadspolitiken,

5. att riksdagen beslutar för

budgetåret 1997 under utgiftsområde 14

fastställa anslaget A 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 24

252 000 000 kr i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar för

budgetåret 1997 under utgiftsområde 14

fastställa anslaget A 3. Särskilda

åtgärder för arbetshandikappade till

6 466 000 000 kr i enlighet med vad som

anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar för

budgetåret 1997 under utgiftsområde 14

fastställa anslaget B 1.

Arbetarskyddsverket till 250 000 000 kr

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen beslutar för

budgetåret 1997 under utgiftsområde 14

fastställa anslaget B 2.

Arbetslivsinstitutet till 143 000 000 kr

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

9. att riksdagen beslutar för

budgetåret 1997 under utgiftsområde 14

fastställa anslaget B 3. Rådet för

arbetslivsforskning till 18 000 000 kr i

enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar för

budgetåret 1997 under utgiftsområde 14

fastställa anslaget B 4. Forskning och

utveckling inom arbetslivsområdet till

351 000 000 kr i enlighet med vad som

anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar för

budgetåret 1997 under utgiftsområde 14

fastställa anslaget C 1.

Jämställdhetsombudsmannen till 9 295 000

kr i enlighet med vad som anförts i

motionen,

12. att riksdagen beslutar för

budgetåret 1997 under utgiftsområde 14

fastställa anslaget C 3. Bidrag till

kvinnoorganisationernas centrala

verksamhet till 2 659 000 kr i enlighet

med vad som anförts i motionen,

1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny sysselsättningspolitisk

inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitikens

inriktning,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bryta den könssegregerade

arbetsmarknaden som ett fjärde mål för

AMV,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett särskilt

kompetensutvecklingsprogram riktat till

kvinnor,

5. att riksdagen beslutar att bidraget

till utbildningsvikariat skall uppgå

till högst 500 kr per dag och 80 kr per

studietimme,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om rekryteringsstöd,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om volym och kvalitet på

arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av riktade insatser

till ungdomar och invandrare,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om OTA,

10. att riksdagen till anslag A 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

budgetåret 1997 anvisar 3 000 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit

eller således 28 456 727 000 kr,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetshandikappade,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om återtagande av förändring i

förordningen om lönebidrag,

13. att riksdagen till anslag A 3.

Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade för budgetåret 1997

anvisar 300 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit eller således 6

786 527 000 kr,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatoriska praktikplatser,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetslivsforskningens

inriktning,

20. att riksdagen till anslag B 4.

Forskning och utveckling inom

arbetslivsområdet för budgetåret 1997

anvisar 10 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit eller således 532

785 000 kr,

21. att riksdagen till anslag B 5.

Bidrag till Samhall AB för budgetåret

1997 anvisar 200 miljoner kronor utöver

vad regeringen föreslagit eller således

4 549 419 000 kr,

22. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättandet av en särskild

avdelning för lönefrågor hos JämO,

23. att riksdagen till anslag C 1.

Jämställdhetsombudsmannen för budgetåret

1997 anvisar 3 miljoner kronor utöver

vad regeringen föreslagit eller således

17 039 000 kr.

1996/97:A306 av Margareta Israelsson

m.fl. (s, c, fp, v, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitiken och

de arbetslösas barn.

1996/97:A409 av Lars-Erik Lövdén m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att

främja sysselsättningen i Malmöområdet.

1996/97:A703 av Tuve Skånberg och Fanny

Rizell (kd) vari yrkas att riksdagen som

din mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförtsom att skyndsamt

tillsätta en utredning om sabbatsår.

1996/97:A710 av Sigge Godin (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förhandlingslag om

nyanställning i samband med

arbetstidsförkortning.

1996/97:A711 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om minskad arbetslöshet genom

sänkt arbetstid,

1996/97:A714 av Barbro Johansson m.fl.

(mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att förskolan skall

omfattas av arbetsmiljölagen (AML).

1996/97:A719 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om försöksverksamhet,

1996/97:A720 av Christina Axelsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förebyggande

företagshälsovård.

1996/97:A721 av Björn Ericson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medel till den framtida

regionala skyddsombudsverksamheten.

1996/97:A801 av Maud Ekendahl och

Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar avskaffa JämO och

dess kringorganisationer i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1996/97:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningen av

arbetsmarknadsåtgärderna,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktade

arbetsmarknadsinsatser för kvinnor inom

kommuner och landsting,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om s.k. friår och möjlighet till

tjänstledighet med ekonomiskt stöd under

ett år,

1996/97:A808 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

6. att riksdagen till anslag C 1.

Jämställdhetsombudsmannen anvisar

3 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:A811 av Inger Segelström m.fl.

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kvinnorna erbjuds arbete

och lön i stället för bidrag,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kvinnorna erbjuds arbete

i den offentliga sektorn,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en omdisponering av

arbetsmarknadsmedel görs,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att verka för att inga

uppsägningar görs i offentlig sektor.

1996/97:A814 av Inger Segelström m.fl.

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en utredning

med uppdrag att redovisa konsekvenser

för offentliga sektorns verksamhet och

kvinnors sysselsättning i det fall att

överenskommelser mellan regeringen och

kommun- och landstingsförbunden angående

uppsägningsstopp av fast anställd

personal åren 1997 och 1998 inte kan

fullföljas,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att

arbetsförmedlingsnämnderna skall ha en

jämn könsfördelning,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de

arbetsmarknadspolitiska resurserna skall

fördelas rättvist mellan könen,

1996/97:A819 av Elving Andersson m.fl.

(c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktade

arbetsmarknadsinsatser,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadsutbildning.

1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om införande av frizoner,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Norra Botkyrka bör ges

möjlighet att bilda frizon.

1996/97:Fi210 av Olof Johansson m.fl.

(c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsförmedlingsnämndernas

ansvar och handlingsfrihet.

1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

8. att riksdagen upphäver lagen om

offentliga tillfälliga arbeten för äldre

arbetslösa.

1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

20. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ett sysselsättningsprogram

omfattande 20 miljarder kronor i

enlighet med vad i motionen anförts

(avsnitt 3.1),

21. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbete och generell välfärd

(avsnitt 3.2),

22. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetstider (avsnitt 3.3),

23. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsrätten (avsnitt 3.4).

1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om åldersgränsen vid offentliga

tillfälliga arbeten för äldre.

1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd)

vari yrkas

6. att riksdagen avslår regeringens

förslag om offentliga tillfälliga

arbeten för äldre arbetslösa,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokal samverkan kring

arbetslösheten,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomsarbetslösheten,

20. att riksdagen beslutar om ett

återförande av utbildningsbidrag med

låneandel i arbetsmarknadsutbildning

inom det reguljära utbildningsväsendet.

1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd)

vari yrkas

27. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetslösheten i Sverige

skall bekämpas med ett program som vilar

på samtliga fem Essenpunkter, dvs.

utbildning, sysselsättningsintensiv

tillväxt, sänkta indirekta

lönekostnader, arbetsmarknadspolitisk

effektivitet och satsningar på utsatta

grupper,

1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inga besparingar skall

göras inom lönebidragsområdet.

1996/97:Sf613 av Pär-Axel Sahlberg och

Juan Fonseca (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskild strategi för de

högutbildade invandrarna,

1996/97:Sf632 av Ingrid Skeppstedt m.fl.

(c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att invandrare skall

prioriteras inom

arbetsmarknadspolitiken,

1996/97:So277 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

42. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en utredning

som utreder företagshälsovårdens

framtida inriktning, finansiering m.m.

(avsn. 44).

1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring i

arbetsmiljölagen att den även omfattar

förskolebarnen.

1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatorisk hälsovård.

1996/97:Kr4 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stöd till kulturutövare

skall flyttas över från Arbetsmarknads-

till Kulturdepartementet.

1996/97:Kr218 av Per Lager m.fl. (mp)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särskilda medel bör

avsättas hos länsarbetsnämnderna till

kollektivverkstädernas praktiska vidare

utbildning av yrkesverksamma konstnärer

och konsthantverkare.

1996/97:Kr510 av Michael Stjernström

m.fl. (kd) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ideella organisationer

permanent bör undantas från sänkningen

av lönebidragsnivån.

1996/97:Kr511 av Andreas Carlgren m.fl.

(c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en 90-procentig

lönebidragsnivå för anställda i ideella

organisationer.

1996/97:Ub246 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär

en parlamentarisk utredning enligt vad i

motionen anförts om ungdomars rätt till

egen försörjning.

1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp)

vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetet som

integrationsfaktor,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samlat statligt initiativ för

service i utsatta förorter.

1996/97:Ub411 av Carl Bildt m.fl. (m)

vari yrkas

9. att riksdagen avslår regeringens

förslag om inriktningen avseende Rådet

för arbetslivsforskningsstöd till

arbetsmarknadspolitisk forskning i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:N212 av Gullan Lindblad m.fl.

(m, fp, kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av stabila spelregler

och förenklingar av regelverken för

småföretagare.

1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avsätta särskilda

resurser till några av arbetslöshet hårt

ansatta kommuner för att där pröva nya

metoder med ett processinriktat

arbetssätt för att skapa nya

arbetstillfällen,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om starta-vårat-bidrag och

riskkapital till kooperativa nystarter.

1996/97:N271 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om egenförsörjaren.

Motion väckt med anledning av

proposition 1996/97:5

1996/97:Ub7 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om institut för utvärdering av

arbetsmarknadspolitiken,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadsforskningens

inriktning.

Utskottet

Regeringens förslag till riksdagsbeslut

framgår ovan av inledningen till detta

betänkande.

Innan utskottet kommer in på de olika

anslagen behandlar utskottet under ett

arbetsmarknadsavsnitt respektive ett

arbetslivsavsnitt frågor som har att

göra med politikens allmänna

förutsättningar och inriktning. Därefter

följer två avsnitt om

jämställdhetsfrågor respektive statliga

arbetsgivarfrågor. Betänkandet avslutas

med ett avsnitt där utskottet samlat tar

ställning till regeringens respektive

motionärernas förslag till anslag under

utgiftsområdet.

Som bilaga 1 till betänkandet har fogats

Utskottets förslag till anslag under

utgiftsområdet.

ARBETSMARKNAD

Inledning

Propositionen

I propositionen beskrivs

arbetsmarknadspolitiken som ett centralt

instrument för att nå regeringens

övergripande mål om tillväxt, stabilitet

och rättvis fördelning.

Arbetsmarknadspolitiken skall ses som en

integrerad del av den ekonomiska

politiken. Uppgiften är att förmedla

lediga platser och att främja

arbetskraftens anpassning till den

reguljära arbetsmarknadens krav. Därmed

kan sysselsättningen höjas och

arbetslösheten minska utan att

inflationsdrivande flaskhalsar uppstår.

Arbetsmarknadspolitiken har också till

uppgift att i samverkan med andra

politikområden utjämna konjunkturerna

genom att omfattningen av åtgärderna

anpassas till konjunkturutvecklingen.

Arbetsmarknadspolitiken skall främja

jämställdheten mellan kvinnor och män.

Den skall bidra till att även

arbetssökande som har svårigheter t.ex.

i form av handikapp får möjligheter att

arbeta. Den skall också ge vissa

arbetssökande inkomsttrygghet under

omställningen från arbetslöshet till

arbete.

I propositionen erinrar regeringen om

de förändringar i

arbetsmarknadspolitiken som beslutades i

somras på grundval av den s.k.

sysselsättningspropositionen (prop.

1995/97:222, FiU15). Arbetsförmedlingens

resurser säkerställdes samtidigt som den

centrala och regionala nivån

koncentrerades till lednings- och

stabsfunktioner. Kommunerna har fått ett

större inflytande och därmed delaktighet

i genomförandet av den nationella

politiken på området. En ny åtgärd, OTA,

infördes för äldre arbetslösa och en

möjlighet gavs arbetslösa mellan 25 och

55 år att studera ett år på grund- och

gymnasieskolenivå med särskilt

utbildningsbidrag motsvarande nivån på

arbetslöshetsersättningen.

Arbetslösheten är vår tids största

plåga, sägs det i propositionen. Värst

är öppen arbetslöshet. Därför är det

viktigt att de arbetslösa aktiveras i så

stor utsträckning som möjligt. Samtidigt

är det viktigt att åtgärderna håller

sådan kvalitet att möjligheterna

påtagligt förbättras att få ett

ordinarie arbete.

Sverige har goda möjligheter att

halvera den öppna arbetslösheten till år

2000, sägs det i propositionen. Den

långsiktiga målsättningen är full

sysselsättning. Genom

sysselsättningspropositionen, som

riksdagen ställt sig bakom, har grunden

lagts för en halvering av

arbetslösheten.

Motioner

I partimotioner utvecklar

oppositionspartierna sin mera

övergripande syn på sysselsättnings- och

arbetsmarknadspolitiken enligt följande.

Moderata samlingspartiet ser

arbetslösheten som ett av Sveriges

allvarligaste problem.

Socialdemokraterna har misslyckats med

bekämpningen av arbetslösheten. En av

orsakerna till misslyckandet är bristen

på förståelse för företagandets och

skapandets villkor, men också historiska

och ideologiska bindningar till

samhällsförhållanden som inte längre

gäller. I motion A277 anger Moderaterna

fyra förutsättningar för att få fler

arbeten. De skall ses som en helhet.

Lägre skatter på arbete och företagande,

gedigna förutsättningar för en

högkvalitativ kunskapstillväxt, en

öppnare arbetsmarknad som utgår från den

enskildes roll och betydelse samt en

arbetsmarknadspolitik som stödjer de

arbetslösa och öppnar möjligheter till

nyanställning i företagen. Tyngdpunkten

måste ligga på att öka tillväxten i

företagen. - Den svenska arbetsmarknaden

fungerar illa. Obalansen i

maktförhållandena till de fackliga

organisationernas förmån är en

huvudorsak till att lönebildningen inte

fungerar. De stora svårigheterna att

sluta enskilda avtal mellan företag och

medarbetare hämmar företagens

utvecklingsmöjligheter och slår ut

arbeten. Anställningströskeln är för

hög, vilket leder till att anställningar

inte kommer till stånd. De

arbetsrättsliga reglerna är en

huvudorsak till att arbetslösheten inte

minskar. - Utöver lönebildningen och en

liberalisering av arbetsrätten är vissa

faktorer särskilt betydelsefulla.

Arbetslöshetsförsäkringen måste utformas

så att den - tillsammans med de andra

delarna i partiets politik - ger

incitament till arbete och till en

lönebildning som inte leder till

arbetslöshet. - Det är också angeläget

att analysera sociala ersättningars,

skatters och inkomstrelaterade avgifters

inverkan på lönebildning och

arbetslöshet. - Arbetsmarknadspolitiken

måste förändras och bli mera effektiv.

Den nuvarande politiken på området ger

inte resultat, åtgärderna tycks många

gånger sättas in för att kvalificera för

en ny ersättningsperiod i

arbetslöshetsförsäkringen. Om de

företagsstimulerande åtgärderna införs

är en effektivare arbetsförmedling, som

även innefattar

personaluthyrningsföretag, tillräckligt

stöd för merparten av de arbetslösa. De

mera aktiva åtgärderna kan då mera

entydigt inriktas mot yngre med brister

i utbildningen genom ett modernt

lärlingssystem, mot äldre bl.a. genom

återbäring av arbetsgivaravgiften och

mot handikappade. Denna striktare

arbetsmarknadspolitik bör administreras

av en ny myndighet, vars centrala roll

är förmedlingsverksamheten (yrk. 1

delv., 13, 14 och 22).

Liknande synpunkter framförs i partiets

kommittémotion A304 (yrk. 4) av Per

Unckel m.fl.

Folkpartiet liberalerna anser i motion

A221 att det endast är genom fler

arbeten som man kan få rätsida på

Sveriges problem. Socialdemokraterna

sätter enligt partiet alltför stor

tilltro till statliga system och att

dessa skall kunna ingripa på

arbetsmarknaden. I motionen sägs det att

arbetsmarknadspolitiken vilar på tre

ben: En aktiv arbetsmarknadspolitik, ett

gynnsamt näringslivsklimat samt sunda

och sanerade statsfinanser. Med en

riktig politik för tillväxt kombinerad

med en offensiv arbetsmarknadspolitik

går det att minska arbetslösheten. En

förutsättning är att man inser att de

bakomliggande orsakerna inte bara är

konjunkturella utan även strukturella.

Folkpartiet anser att riksdagen med

hänsyn till osäkerheten om regeringens

politik bör begära en särproposition

under våren 1997 med en lägesbeskrivning

och eventuella förslag om åtgärder. -

Enligt Folkpartiet är och förblir

arbetsmarknadspolitiken en nationell

uppgift. Decentralisering är bra, men

måste fungera i praktiken. Den

traditionella arbetsmarknadspolitiken

bör kunna genomföras med mindre resurser

genom decentralisering,

avbyråkratisering och mindre

detaljstyrning. Samverkan kan ske med

kommuner och näringslivsorganisationer.

Större utrymme bör ges för upphandling i

konkurrens, och strävan bör vara att

välja billigare åtgärder framför dyrare.

De medel som frigörs används för

insatser för handikappade. - Det är

framför allt på tjänste- och

servicesektorn som de nya arbetena växer

fram, vilket ställer nya krav på

arbetsmarknadspolitiken. Den måste svara

mot de allt högre kraven på kunskaper

och personliga färdigheter. I den

utveckling som pågår med täta

arbetsbyten, varvade med utbildning och

arbetssökande, blir uppgiften att öka

den yrkesmässiga och geografiska

rörligheten allt viktigare för att nya

branscher och företag skall kunna

utvecklas. - När nu kvinnornas

arbetslöshet håller på att bli större än

männens är det enligt Folkpartiet

viktigare än någonsin att bryta det

traditionella könsmönstret på

arbetsmarknaden (yrk. 1-10).

Vänsterpartiets politik på det

arbetsmarknadspolitiska området läggs

fram i motionerna Fi212 (yrk. 20 och 21)

och A305. Partiet ser massarbetslösheten

som det stora hotet mot välfärden och

jämställdheten - arbetet är grunden för

all välfärd. I motion Fi212 föreslås ett

20-miljarderspaket för nya arbeten.

Detta består bl.a. av sänkta

arbetsuppgifter för kommuner, landsting

och privat sektor, kreditstöd till

småföretag, försöksverksamhet med

arbetstidsförkortning, ett grönt

investeringsprogram, näringspolitiska

satsningar och en aktiv

arbetsmarknadspolitik som innefattar

kvinnosatsning, stöd till

arbetshandikappade och utbildningsbidrag

m.m. - Vänsterpartiet betonar att

sysselsättningspolitiken måste vara

integrerad med övriga politikområden.

Det går inte att öka sysselsättningen om

den ekonomiska politiken verkar i annan

riktning. Detsamma gäller den

välfärdspolitik som regeringen bedriver.

Näringslivet måste utvecklas aktivt. Det

krävs nya strukturella grepp. En

begränsning av övertidsuttaget och en

successiv arbetstidsförkortning är

viktiga delar i partiets

sysselsättningsstrategi, arbetsrätten

bör utvecklas och inte nedmonteras.

Arbetsmarknadspolitiken får inte

överbelastas utan skall vara en del i

den övergripande

sysselsättningspolitiken som har sin

grund i den ekonomiska politiken. Det

reguljära arbetslivet tar för litet

ansvar; så borde t.ex. introduktionen i

arbetslivet för de nytillträdande kunna

klaras av arbetsgivarna. Satsningarna på

kompetensutveckling måste öka och

fördelas jämnare och kompletteras med

ett system med framtidsfonder. - Med

regeringens förslag går det inte att

upprätthålla den kvalitet som

arbetsmarknadsåtgärderna måste ha för

att vara verksamma. Det behövs mer

otraditionella insatser för invandrare

och ungdomar. Det behövs också riktade

satsningar för att öka kvinnornas

möjligheter. - Vänsterpartiet vill också

betona vikten av att de nationella målen

upprätthålls i arbetsmarknadspolitiken

nu när kommunerna får ett allt större

ansvar. - Slutligen anser Vänsterpartiet

att den övergripande

arbetsmarknadspolitiken bör kompletteras

med ett fjärde mål, att bryta den

könssegregerade arbetsmarknaden. Detta

är nödvändigt för att förhindra

diskriminerande effekter.

Miljöpartiet de gröna anser enligt sin

motion A274 att det är orealistiskt att

tro att problemen på arbetsmarknaden

skulle kunna lösas med ökad ekonomisk

tillväxt. Den enskilt viktigaste

åtgärden för att förbättra

sysselsättningen är att förkorta

arbetstiden. Fram till sekelskiftet bör

arbetstiden förkortas till 35 timmar.

Det behövs också åtgärder för att stärka

de små och medelstora företagens

konkurrensmöjligheter. En ekonomisk

omställning till ett kretsloppssamhälle

är nödvändig för att Sverige skall kunna

behålla och stärka sin internationella

konkurrenskraft. Partiet vill mildra

verkningarna av planerade nedskärningar

i kommuner och landsting vilket innebär

att 20 000 arbeten kan räddas. -

Arbetsmarknadspolitiken måste förnyas

med en total omorganisation på lokal

nivå med sammanslagning av

arbetsförmedling, försäkringskassa och

delar av socialtjänsten. De olika

ersättningssystemen måste

samordnas.Vissa delar av arbetsrätten

måste reformeras, t.ex. förlängning av

den längsta tillåtna tiden för

visstidsanställning vid arbetsanhopning.

- Miljöpartiet anser att målet om

halvering av den öppna arbetslösheten

till år 2000 bör kompletteras med ett

mål för den totala arbetslösheten, som

bör uppgå till högst 7 % (yrk. 12). I

partiets näringspolitiska motion N270

(yrk. 6) betonas att lokaliserings- och

näringspolitiken måste processinriktas

för att nya arbetstillfällen skall kunna

skapas. Särskilda resurser bör avsättas

för en försöksverksamhet i särskilt

drabbade kommuner.

Kristdemokraterna anser enligt sin

motion A297 att en framgångsrik politik

för nya arbeten också måste inbegripa en

sund näringspolitik. Rimliga

förutsättningar måste ges för att nya

företag skall kunna startas och

befintliga företag växa. Regeringens

politik har försämrat företagsklimatet.

Det är också nödvändigt med en

skatteväxling med sänkta skatter på

arbete. Många beslut av regeringen har

slagit hårt regionalpolitiskt. I stället

för flyttlasspolitik behövs en

regionalpolitisk helhetssyn på närings-

och arbetsmarknadspolitiken. - En aldrig

så stor satsning på

arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan

inte ersätta de arbetstillfällen som kan

skapas med riktiga förutsättningar för

framför allt den privata sektorn.

Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras

och stimulera rörlighet och samhällets

strukturomvandling. Den måste utgå från

subsidiaritetssprincipen.

Arbetsmarknadsområdet är i dag

genomreglerat. En omprövning måste ske.

- För att förhindra långtidsarbetslöshet

krävs insatser i form av

kompetenshöjning och särskilda projekt.

Ungdomsarbetslösheten bör motarbetas med

lägre ingångslöner och ett nytt

lärlingssystem. - Enligt

Kristdemokraterna skall målet vara att

halvera den totala arbetslösheten till

år 2000, (yrk. 1, 2 delv. och 11). - I

ett från utrikesutskottet överlämnat

motionsyrkande, U515 (yrk. 27), begär

Kristdemokraterna ett tillkännagivande

om att arbetslösheten i Sverige skall

bekämpas med ett program som vilar på

samtliga fem Essenpunkter, dvs.

utbildning, sysselsättningsintensiv

tillväxt, sänkta direkta lönekostnader,

arbetsmarknadspolitisk effektivitet och

satsningar på utsatta grupper. Partiet

menar att Sverige ignorerar dessa

punkter, nämligen de som gäller minskade

indirekta lönekostnader och

arbetsmarknadspolitisk flexibilitet och

effektivitet.

Utskottets överväganden

Inledning

Arbetsmarknadsläget är fortsatt dystert.

Enligt SCB:s statistik var 326 000

personer öppet arbetslösa i oktober

1996, motsvarande 7,6 % av

arbetskraften. Jämfört med samma månad

förra året var arbetslösheten

oförändrad. Arbetslösheten bland män var

i oktober 8,3 % och bland kvinnor 6,8 %.

Av de arbetslösa hade 118 000 varit

arbetslösa mer än 6 månader, vilket

innebär en ökning med 13 000 personer

från förra året. Antalet personer i

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick

i oktober till 196 000 personer, vilket

är 15 000 fler än för ett år sedan.

Arbetskraften (sysselsatta och

arbetslösa) uppgick i oktober till 4 294

000 personer, vilket innebär att 77,5 %

av befolkningen i åldersgruppen 16-64 år

fanns i arbetskraften.

I AMS prognos den 20 november för

utvecklingen på arbetsmarknaden består

obalansen nästa år. Den svenska

konjunkturen förstärks, men inte

tillräckligt för att nedbringa den höga

arbetslösheten. För innevarande år

beräknas arbetslösheten uppgå till 8 %

och till 7,1 % nästa år. Hela

minskningen beror enligt AMS på en

överströmning av personer till

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Nedgången förutsätter att andelen i

åtgärder ökar från 4,5 till 5,5 % mellan

1996 och 1997. Obalansen kommer därmed

att uppgå till 12,6 % av arbetskraften

under 1997 jämfört med 12,5 % under

innevarande år.

AMS rapporterar om en optimism hos

företagen. Enligt en

intervjuundersökning av drygt 9 000

arbetsställen inom det privata

näringslivet tror företagen på en tydlig

ökning av produktion/försäljning och de

planerar för ökade investeringar. De

planerar dock att möta den ökade

efterfrågan med befintlig personal. Inom

flera branscher minskar antalet

anställda.

Enligt AMS-prognosen dröjer det en bra

bit in på 1997 innan sysselsättningen

ökar. Utvecklingen inom den offentliga

tjänstesektorn motverkar en mer gynnsam

utveckling på arbetsmarknaden. Under

1997 beräknas sysselsättningen inom

offentlig sektor att minska med ca 18

000 personer.

Det som avgör hur mycket arbetslösheten

kan pressas ned är enligt AMS

möjligheterna att skapa fler

arbetstillfällen för korttidsutbildade.

Arbetsförmedlingen har 285 000 inskrivna

med grundskola som högsta

utbildningsnivå. Många utomnordiska

invandrare har kort utbildning. Bilden

är till stor del likartad för

arbetshandikappade.

Den kraftiga ökningen av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder leder

till färre personer i arbetskraften.

Detta beror på att flertalet av

åtgärderna klassificeras som utbildning.

Sådana åtgärder där deltagarna

definieras som sysselsatta

(rekryteringsstöd, beredskapsarbete,

utbildningsvikariat) minskar. AMS

beräknar att arbetskraften minskar

kraftigt, eller med ca 30 000 personer

1997.

Utskottet kan konstatera att

arbetslösheten i Sverige nu ligger på

samma nivåer som genomsnittet för EU-

länderna, vilket under inga

omständigheter kan accepteras. Målet att

halvera den öppna arbetslösheten till år

2 000 ligger fast. Utskottet delar

regeringens uppfattning att bekämpandet

av massarbetslösheten är och förblir den

viktigaste uppgiften. Ytterligare

åtgärder måste vidtas under de år som

återstår fram till år 2000 för att

förhindra att arbetslösheten permanentas

på en hög nivå.

Riksdagens beslut om utgiftsramar och

beräkning av statsinkomsterna

Riksdagen har i dagarna godkänt

finansutskottets betänkande 1996/97:FiU1

Utgiftsramar och beräkning av

statsinkomsterna. Riksdagen har ställt

sig bakom regeringens förslag när det

gäller de allmänna riktlinjerna för den

ekonomiska politiken.

Oppositionspartiernas motioner på

området har samtidigt avslagits.

De i detta ärende behandlade

partimotionerna innehåller i stora delar

ståndpunkter som även utvecklats i

partiernas ekonomisk-politiska motioner.

Det innebär att det nyssnämnda

riksdagsbeslutet innefattar

ställningstaganden till ganska stora

delar av de allmänna utgångspunkter som

de arbetsmarknadspolitiska motionerna

bygger på.

I korthet innebär riksdagens

ställningstagande om den ekonomiska

politiken följande vad avser frågor med

anknytning till arbetsmarknaden.

- Målet för den ekonomiska politiken

är att halvera den öppna arbetslösheten

till 4 % år 2000. Att bekämpa

massarbetslösheten är den ekonomiska

politikens främsta uppgift. En viktig

förutsättning för att klara detta mål är

att åstadkomma en förbättrad ekonomisk

tillväxt under de kommande åren. Detta

kräver fortsatt arbete för att förbättra

ekonomins sätt att fungera. Viktiga

beslut måste fattas rörande bl.a.

lönebildningen, arbetsmarknaden och den

offentliga sektorn.

- Ett uppskov bör ske med

förändringarna av

arbetslöshetsförsäkringen. De

förändringar som beslutades i juli 1996

bör inte träda i kraft utan skjutas upp

för att ge riksdagen tillfälle att ta

ställning till ett sammanhållet förslag

under våren 1997.

- Tydliga och stabila välfärdssystem

behövs, t.ex. vid arbetslöshet.

- Arbetsrätten måste anpassas till

förändringar på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutskottets syn på

oppositionens förslag om inriktning av

politiken

Utskottet anser att Moderaternas politik

med kraftiga skattesänkningar i förening

med nedskärningar i en offentlig sektor

som redan drabbats svårt till följd av

lågkonjunkturen skulle innebära att den

generella välfärdspolitiken måste

överges. I kombination med de

förändringar i lönebildningen som

Moderaterna förordar kommer partiets

politik sannolikt att öka klyftorna vad

gäller levnadsvillkoren för olika

grupper i samhället. Att

välfärdssystemen är stabila har stor

betydelse. Medborgarnas tilltro till

olika försäkringssystem måste stärkas.

Tydliga och stabila regler måste gälla

bl.a. vid arbetslöshet. Vad gäller

arbetslöshetsförsäkringen kan utskottet

konstatera att det nyssnämnda

riksdagsbeslutet förutsätter att

regeringen under våren 1997 återkommer

med ett samlat förslag till hur

försäkringen skall utformas på längre

sikt. Arbetsmarknadsutskottet tar upp

denna fråga i anslutning till

behandlingen av anslagen inom

utgiftsområde 13.

Med anledning av vad Moderaterna anfört

om att arbetsmarknadspolitiken måste bli

mera effektiv kan utskottet konstatera

att ett kontinuerligt förnyelsearbete

pågår, i vilket man också tar till vara

erfarenheterna från 1990-talets

omfattande insatser på området.

Förmedlingen av de lediga platserna är

det första steget i en offensiv

arbetsmarknadspolitik. Det är helt

avgörande att de lediga platserna snabbt

blir tillsatta och att de arbetssökande

kommer i arbete på den reguljära

arbetsmarknaden. Utskottet kan inte dela

Moderaternas uppfattning att man skulle

kunna inrikta de mera aktiva åtgärderna

enbart mot vissa kategorier av sökande.

Huvuduppgiften måste vara att främja

tillväxt och sysselsättning genom att

öka flexibiliteten på arbetsmarknaden,

bryta obalanser på de olika

delarbetsmarknaderna, motverka

inflationsdrivande flaskhalsar och

stärka arbetskraftens kompetens. Även

arbetslösa som inte tillhör de av

Moderaterna angivna grupperna men som

t.ex. har bristfällig eller föråldrad

utbildning måste kunna få del av de mera

aktiva insatserna så att de kan svara

mot det nya arbetslivets krav. Att

arbetsmarknadspolitiken har denna roll i

den ekonomiska politiken utesluter inte

att den skall ha särskild inriktning mot

äldre arbetstagare och arbetstagare med

nedsatt arbetsförmåga.

En av Folkpartiets huvudlinjer är att

arbetsmarknadspolitiken kan genomföras

med mindre resurser genom

decentralisering, avbyråkratisering och

mindre detaljstyrning, genom samverkan

med kommuner och

näringslivsorganiationer och genom att

välja billigare åtgärder framför dyrare.

Utskottet kan konstatera att även med en

långt driven decentralisering,

avbyråkratisering etc., vilket ingår i

den reformering av

arbetsmarknadspolitiken som genomförs

för närvarande, innebär de aktiva

insatserna ofrånkomliga kostnader för

utbildningsbidrag och aktivitetsstöd

till dem som deltar i åtgärderna.

Storleken på stöden, som i själva verket

utgör en väsentlig del av de totala

utgifterna för de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,

styrs av reglerna i

arbetslöshetsförsäkringen och KAS. De

kostnadsminskningar som skulle kunna

åstadkommas på det sätt som föreslås av

Folkpartiet bedömer utskottet som

tämligen begränsade. I övrigt innehåller

Folkpartiets partimotion synpunkter som

i delar sammanfaller med regeringens

politik på området.

Förutom ett 20-miljarderspaket för nya

arbeten är en begränsning av

övertidsuttaget och en successiv

arbetstidsförkortning en del i

Vänsterpartiets strategi för ökad

sysselsättning. Utskottet återkommer

till denna fråga i ett kommande avsnitt.

Utskottet delar motionärernas

uppfattning att arbetsmarknadspolitiken

inte får överbelastas. Den successiva

förnyelsen av politiken med ett större

inflytande för kommunerna är ett led i

strävan att höja kvaliteten i de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Att

kommunerna får ett större ansvar innebär

inte en nedtoning av de nationella

målen, vilket Vänsterpartiet befarar.

Försöksverksamheten med lokal samverkan

mot arbetslöshet bygger på att de

nationella målen för

arbetsmarknadspolitiken utgör basen. I

budgetpropositionen anges nu att

ledamöterna i arbetsförmedlingsnämnderna

och länsarbetsnämnderna på sin

respektive nivå måste kunna få grepp om

hur den egna verksamheten ligger till i

förhållande till de nationella målen.

Detta är ett skäl till att

verksamhetsmålen måste vara tydliga och

mätbara på olika nivåer i

organisationen, sägs det i

propositionen. Utskottet återkommer till

denna fråga.

Regeringen föreslår som nämnts att

Arbetsmarknadsverket skall ha tre

övergripande mål för sin verksamhet;

förkortade vakanstider, minskad

långtidsarbetslöshet och motverkande av

långa tider utan arbete. Med anledning

av Vänsterpartiets förslag om ett fjärde

mål, att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden, kan utskottet

konstatera att de övergripande målen

skall kompletteras med ett antal mätbara

verksamhetsmål. Utskottet delar

regeringens uppfattning att den ökade

arbetslösheten bland kvinnor ställer

ytterligare krav på Arbetsmarknadsverket

att bryta den inriktning av de

arbetsmarknadspolititiska åtgärderna som

lett till att arbetslösa män kommit i

fråga för åtgärderna i större omfattning

än arbetslösa kvinnor. I de mera

generella riktlinjerna för den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten

ingår också att verka för mäns och

kvinnors rätt till arbete på lika

villkor och att motverka en könsuppdelad

arbetsmarknad.

Även Miljöpartiet anser att

arbetslösheten skall bekämpas bl.a. med

en generell arbetstidsförkortning.

Utskottet återkommer som nämnts till

denna fråga. Med anledning av partiets

uppfattning att det behövs en total

omorganisation på lokal nivå med

sammanslagning av arbetsförmedling,

försäkringskassa och delar av

socialtjänsten vill utskottet hänvisa

till den pågående försöksverksamheten i

kommunerna. Det säger sig självt att en

så radikal omläggning av

arbetsmarknadspolitiken som Miljöpartiet

förordar inte kan ske i ett slag. Det

pågår redan ett successivt

förnyelsearbete. Försöksverksamheten i

kommunerna måste utvärderas innan man

kan ta ställning till en generell

utvidgning. En arbetsgrupp skall också

ha till uppgift att följa och utvärdera

försöksverksamheten.

Arbetsmarknadsutskottet har vid sin

behandling av frågan i våras också

uttalat att det är angeläget att i ett

forskningsuppdrag göra en utvärdering av

verksamheten. När det slutligen gäller

Miljöpartiets förslag om att politiken

kompletteras med ett mål för den totala

arbetslösheten på 7 % vill utskottet

hänvisa till vad finansutskottet

tidigare anfört i denna fråga. I korthet

går resonemanget ut på att ett mål av

detta slag måste kunna kvantifieras utan

att kunna misstolkas samtidigt som det

måste kunna uppnås med tillgängliga

medel. Den öppna arbetslösheten fyller

det kravet. I internationell statistik

är den öppna arbetslösheten den

vanligaste kvantifieringen.

Finansutskottet tillade att det finns

ytterst få ekonomer som påstår sig med

säkerhet kunna ange hur stor minskningen

av den totala arbetslösheten skulle bli

efter en given tidsperiod på grund av

t.ex. förbättrade villkor för företag

och företagande (1995/96:FiU15, s. 38).

Som framgått av motionsreferatet ovan

betonar Kristdemokraterna betydelsen av

att det ges rimliga förutsättningar för

att nya företag skall kunna startas och

befintliga växa. Utvecklingen i

tjänstesektorn är enligt utskottets

mening särskilt viktig för att klara en

halvering av arbetslösheten. Det är

därför med tillfredsställelse som

utskottet kan konstatera att regeringen

har tillsatt en utredning som bl.a.

skall analysera den privata

tjänsteproduktionens betydelse för

sysselsättningen. I uppdraget ingår

också att analysera effekterna av olika

tänkbara regeländringar som syftar till

att främja utbud och efterfrågan på

privata tjänster och sysselsättningen i

denna del av ekonomin. Utskottet har

ingen annan uppfattning än

Kristdemokraterna när det gäller

arbetsmarknadspolitikens begränsning -

de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

kan inte ersätta reguljära

arbetstillfällen. Partiets önskan om en

reformering av arbetsmarknadspolitiken

ger utskottet anledning att påminna om

det successiva förnyelsearbetet på

området. Utskottet kan inte oreserverat

instämma i att arbetsmarknadspolitiken,

som Kristdemokraterna uttrycker det,

skall utgå från subsidiaritetsprincipen.

Om arbetsmarknadspolitiken alltjämt

skall vara en del i den ekonomiska

politiken och huvudsakligen finansieras

med statliga medel måste också de

nationella målen vara styrande. Detta är

också som utskottet ser det en

förutsättning för att de uppställda

målen skall kunna uppnås.

Arbetsmarknadspolitiken kan knappast

utgå från den lägre nivån, men väl

förbättras om den lokala förankringen

stärks. Utskottet delar inte heller

uppfattningen att en omfattande

avreglering skulle leda till en bättre

fungerande arbetsmarknad. Vad gäller

Kristdemokraternas åsikt att målet skall

vara en halvering av den totala

arbetslösheten till år 2000 vill

utskottet hänvisa till vad som sagts

ovan i anslutning till Miljöpartiets

motion. Kristdemokraternas kritik mot

regeringen på denna punkt baserar sig

delvis på att regeringspolitiken skulle

kunna utmynna i att människor enbart

flyttas från öppen till dold

arbetslöshet, det som i finansutskottet

återges som kreativ bokföring . Ett

ytterligare skäl till att välja den

öppna arbetslösheten som mål för

regeringen och riksdagen är synen på

arbetslöshet.

Arbetslinjen är en given grundpelare. I

en alltmer internationaliserad omgivning

ställs stora krav på

strukturförändringar på arbetsmarknaden.

Det innebär att arbetslinjen måste

utvecklas till att bli en arbets- och

kompetenslinje. Människor som är i

utbildning, vare sig detta beror på att

de vill bredda sina möjligheter på

arbetsmarknaden eller därför att de

tvingats till det på grund av förändrad

arbetssituation, utför ett värdefullt

arbete både för sig själva och

samhället. Det är enligt utskottet en

felsyn att människor i utbildning bara

skulle flyttas från öppen till dold

arbetslöshet.

I ett avsnitt nedan kommer utskottet

till sitt sammanfattande

ställningstagande om den allmänna

inriktningen av arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet övergår nu till frågan om

arbetsrätten och sysselsättningen.

Arbetsrätten och sysselsättningen

I budgetpropositionen understryker

regeringen att arbetsrätten måste ha en

ändamålsenlig utformning som balanserar

löntagarnas behov av rättssäkerhet,

trygghet och inflytande med

verksamheternas och företagens behov av

flexibilitet. Reglerna får inte försvåra

för företag att expandera och

nyanställa. Sverige skall konkurrera med

kompetens och får inte bli ett land där

låga löner och otrygga

anställningsförhållanden ger

konkurrensfördelar.

I sitt betänkande AU4 behandlar

utskottet just nu regeringens förslag i

proposition 1996/97:16 En arbetsrätt för

ökad tillväxt samt ett stort antal

motioner väckta både under den allmänna

motionstiden och med anledning av

propositionen. Den frågeställning som

berörs här är arbetsrättens eventuella

samband med sysselsättningen och de

motionsyrkanden som särskilt rör denna

fråga.

Moderata samlingspartiet anser i motion

A277 (yrk. 1 delv.) att en avreglering

måste ske i liberaliserande riktning.

Partiet betraktar den svenska

arbetsmarknaden som extremt reglerad,

inte bara av lagstiftning utan också av

ett nät av kollektivavtal. Det totala

regelverket blir för många företagare

nästan omöjligt att genomskåda. Därmed

bidrar arbetsrätten till att öka

företagens osäkerhet, vilket verkar

avhållande på benägenheten att

nyanställa. En stor del av

lagstiftningen härrör dessutom från en

arbetsmarknad som inte längre finns. En

överreglering i en snabbt föränderlig

global ekonomi skapar obönhörligen en

hög arbetslöshet, anser Moderaterna.

Även ett antal enskilda motioner tar

upp liknande synpunkter på sambandet

mellan arbetsrätten och dess effekter på

sysselsättningen. Det är N212 (yrk. 2)

av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd),

A228 respektive A256 av Carl Erik

Hedlund (m) och A257 (yrk. 4) av

Margareta Nordenvall och Inger Koch (m).

I A256 föreslår motionären att företag

med mindre än 5 anställda undantas från

regelverket.

Vänsterpartiet begär i motion Fi212

(yrk. 23) ett tillkännagivande om

arbetsrätten. Att arbetsrätten skulle

förhindra eller försvåra nyanställningar

och att försämringar skulle öka

arbetstillfällena är en mytbildning som

står i skarp kontrast till forskningen

inom området. Partiet anser i stället

att den nya situationen på

arbetsmarknaden ställer krav på en

utvidgad arbetsrätt som vidgar

arbetstagarbegreppet och fångar upp

löntagarnas legitima behov av trygghet

och inflytande. Arbetsrätten är kärnan i

demokratin. Makten över anställningen

ligger kvar hos arbetsgivaren.

Utskottets överväganden

Moderaternas utgångspunkt i motion A277

är att arbetsrätten, liksom även

arbetsmarknadsregleringen i övrigt,

verkar dämpande på sysselsättningen och

att överregleringen skapar en hög

arbetslöshet. Detta är synpunkter som

även återkommer i de enskilda

motionerna. Vänsterpartiet för sin del

anser att detta är en mytbildning.

I debatten har frågan ofta ställts

vilken inverkan de arbetsrättsliga

reglerna har på arbetslöshetsnivån.

Något entydigt svar har knappast getts,

mer än att regler som rör

anställningsskyddet kan ha effekter sett

över en konjunkturcykel; benägenheten

att anställa i en konjunkturuppgång

skulle med andra ord vara större med

liberalare regler. Utskottet vill därför

inte ge vare sig Moderaterna eller

Vänsterpartiet medhåll i deras

ytterlighetsuppfattningar. Även om enkla

samband av detta slag saknas kan det

ändå ha sin betydelse att arbetsrätten

förändras för att svara mot det nya

arbetslivet. Dagens arbetsrättsliga

lagstiftning kom i allt väsentligt till

under 1970-talet. Stora förändringar har

skett sedan dess genom ökad

internationalisering och genom nytt

arbetssätt, ny organsation och ny teknik

m.m.

Enligt utskottets mening är det viktigt

att arbetsrätten anpassas till

förändringar på arbetsmarknaden, men

någon radikal förändring som Moderaterna

föreslår behövs inte. Föreställningen

att den enskilde personligen

förhandlingsvägen skall kunna nå goda

villkor av betydelse utöver vad som

skulle regleras i en förenklad

arbetsrätt måste för stora grupper av

arbetstagare vara helt

verklighetsfrämmande. Inriktningen av

den nya arbetsrätt som regeringen lägger

fram är att göra det lättare att

anställa, inte lättare att säga upp.

Inte heller kan utskottet ställa sig

bakom Vänsterpartiets krav som innebär

utökad lagreglering. Utskottet står fast

vid sin tidigare uppfattning att strävan

bör vara att söka lösningar avtalsvägen.

Det är så man kan få stabila och väl

fungerande regler.

Utskottet kan således inte ställa sig

bakom de synpunkter som de nu berörda

motionerna innehåller.

Lönebildningen

Regeringens uppfattning enligt

propositionen är att lönebildningen inte

fungerar tillfredsställande. Under en

lång följd av år har löneökningarna

legat högre än i våra viktigaste

konkurrentländer medan produktiviteten

ökat långsammare. Sveriges möjligheter

att även i framtiden framstå som ett väl

utvecklat välfärdssamhälle med hög

sysselsättning och låg arbetslöshet

beror på hur lönebildningen kommer att

fungera. Det behövs en sund balanserad

lönebildning på god europeisk nivå.

Lönebildningen måste också förhindra

osakliga löneskillnader. Regeringen

betonar att det är parterna på

arbetsmarknaden som har ansvaret att

finna formerna för en lönebildning som

inte är inflationsdrivande och som

bidrar till att minska arbetslösheten.

Moderata samlingspartiet anser i motion

A277 att lönebildningen är alltför

centraliserad. En mer ändamålsenlig

lönebildning är en förutsättning för

fler riktiga arbeten. Lönesättningen

skall utgå från personlig kapacitet,

kompetens, utvecklingsvilja och

arbetsinsats. Ytterst är det en

angelägenhet för arbetsgivare och

medarbetare. En större lönevariation ger

utrymme för fler arbeten och främjar

dessutom rörlighet. Moderaterna säger

sig vara starkt tveksamma till den typ

av maktutövning som regeringens samtal

med arbetsmarknadens parter om

lönebildningen innebär. Det intressanta

är vilka legala eller skattemässiga

förändringar som skulle behövas. De

spelregler som nu gäller, framför allt

vad gäller konfliktreglerna, har

bidragit till lönekostnadsökningarna. De

fackliga organisationerna kan ta till

konflikt utan att motparten i realiteten

kan utlösa de motåtgärder som balansen

mellan parterna förutsätter. Stor effekt

kan åstadkommas med mycket begränsade

konflikter i termer av antalet

deltagande arbetstagare och därmed med

små uttag ur strejkfonderna.

Konfliktreglerna behöver förändras,

t.ex. genom krav på medlemsomröstning

före strejk, förlängda varseltider och

ett annat medlingsförfarande.

Sympatiåtgärder bör förbjudas (yrk.

2-4). Det är också nödvändigt att

analysera vilken inverkan sociala

ersättningar, skatter och

inkomstrelaterade avgifter har på

lönebildningen och arbetslösheten.

Enligt Moderaterna bör en sådan analys

presenteras för riksdagen senast hösten

1997 (yrk. 13).

Kristdemokraterna vill ha ökad

flexibilitet i lönesättningen för

ungdomar. En lägre ingångslön bör enligt

partiet kunna vara ett verksamt sätt att

få flera unga i arbete. Om det inte blir

löst avtalsvägen bör lagstiftning

övervägas, anser Kristdemokraterna

(motion A297 yrk. 3).

Utskottet kan i och för sig hålla med

Moderaterna om att lönebildningen inte

fungerar tillfredsställande. Att

huvudorsaken till det skulle vara en

obalans i maktförhållandena till de

fackliga organisationernas förmån är

dock en felsyn. Lönebildningen är i

första hand ett gemensamt ansvar för

arbetsmarknadens parter. Det kommer till

uttryck genom det uppdrag som regeringen

givit parterna att fram till den 31 mars

1997 gemensamt formulera nödvändiga

förändringar av förhandlings- och

lönebildningssystemet. Som ett första

steg har den s.k. Edin-gruppen fått

uppdrag att under innevarande höst

granska utfallet av den senaste

lönerörelsen.

Utskottet noterar att Moderaterna

ställer långtgående krav på inskränknin

gar i rätten att vidta arbetskonflikter.

Utskottet utgår från att förhandlings-,

medlings- och konfliktreglerna kommer

att diskuteras i samband med det

nyssnämnda uppdraget till

arbetsmarknadens parter. Det finns

därför inte anledning för riksdagen att

nu göra något uttalande i den frågan.

Slutligen tar utskottet avstånd från

tanken hos Kristdemokraterna att - för

det fall lägre ingångslön inte kan

regleras avtalsvägen - lagstifta i

frågan. Detta skulle innebära ett första

steg mot en statlig inkomstpolitik. Det

skulle dessutom innebära ett avsteg från

den sedan lång tid gällande principen på

svensk arbetsmarknad att det är

parternas sak att reglera lönefrågorna.

Utskottet kan således inte ställa sig

bakom de synpunkter som framförts i de

nu behandlade partimotionerna.

Arbetstiden och sysselsättningen

I propositionen redovisas det uppdrag

som Arbetstidskommittén haft att

analysera de långsiktiga konsekvenserna

av alternativa arbetstidsförkortningar,

att undersöka på vilket sätt flexibla

arbetstidsregler kan införas i svensk

lagstiftning och att utreda

konsekvenserna av EG:s

arbetstidsdirektiv för det svenska

regelsystemet på arbetstidsområdet.

När utskottet här tar upp

arbetstidsfrågan är det huvudsakligen

från ett sysselsättningsperspektiv. Det

har också väckts motioner med förslag

som avser arbetstiden mera sedd som

välfärdsfråga eller som avser

lagregleringsfrågor. Utskottet kommer

att behandla dessa motioner i ett senare

sammanhang.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet för fram

förslag om förkortad arbetstid som ett

sätt att öka sysselsättningen.

Vänsterpartiet framhåller i motion Fi212

att den ordinarie arbetstiden i Sverige

tillhör de längsta i Europa. Flera

länder har sänkt arbetstiden för att öka

välfärden och minska arbetslösheten.

Enligt teoretiska studier som ledande

politiker hänvisar till är det osäkert

om arbetstidsförkortning ger fler

arbetstillfällen. Däremot visar

genomförda arbetstidsförkortningar både

i och utanför Sverige att de leder till

ökad sysselsättning även om utfallet

varierar. Partiet vill påbörja en

utvidgad försöksverksamhet med förkortad

arbetstid som finansieras via avdrag på

arbetsgivaravgiften. Enligt förslaget i

det s.k. sysslsättningspaketet bör 2

miljarder kronor avsättas för ändamålet

(yrk. 22). Förslaget om en

försöksverksamhet framförs även i

partiets motion A719 (yrk. 3).

Miljöpartiet anför i sin motion A711

sysselsättningsskäl för en

arbetstidsförkortning. I dagens läge på

arbetsmarknaden skulle en

arbetstidsförkortning aktivt kunna bidra

till en sänkning av arbetslösheten. De

senaste årens utveckling visar enligt

partiet att traditionella medel som ökad

ekonomisk tillväxt inte längre förmår

komma till rätta med arbetslösheten.

(yrk. 1).

Kristdemokraterna vill enligt motion

A297 avvakta en proposition om

arbetstider och framför därför inga

yrkanden i de principiella frågorna.

Däremot ser partiet det som önskvärt med

fler projekt och försök med förkortad

arbetstid och arbetsdelning i offentlig

sektor. Partiet anser att ett särskilt

stimulansstöd bör utges till

verksamheter inom offentlig sektor som

prövar arbetsdelning för att få fler i

arbete. Finansiering bör ske inom ramen

för de särskilda insatserna för

omstrukturering i den kommunala

verksamheten. (yrk. 4).

Frågan om arbetstidsförkortning tas även

upp i en enskild motion A710 av Sigge

Godin (fp). En arbetstidsförkortning

löser inte den totala arbetslösheten,

men alla vägar måste prövas, anser

motionären. Regeringen bör ges i uppdrag

att utreda ett förslag till lagstiftning

som öppnar för förhandlingar på lägsta

nivå inom företaget. En framförhandlad

arbetstidsförkortning som leder till

nyanställningar skulle t.ex. kunna ge

arbetsgivaren rätt till viss skattefri

vinstutdelning.

Utskottet vill med anledning av de

behandlade motionsförslagen anföra

följande.

Arbetstidskommittén lade fram sitt

slutbetänkande (SOU 1996:145) i

september innevarande år. Kommittén har

gjort en fördjupad studie av en

lagstadgad generell

arbetstidsförkortning. Utgångspunkten i

denna del är nationalekonomisk teori

samt sammanställningar av såväl

teoretisk som empirisk forskning på

området. Utredningen noterar att det med

utgångspunkt i teoretisk forskning inte

är möjligt att förorda en generell

arbetstidsförkortning i syfte att öka

sysselsättningen. De positiva

sysselsättningseffekterna av en generell

arbetstidsförkortning är som störst när

arbetsmarknadsläget är som mest

gynnsamt, exempelvis under en

högkonjunktur eller i regioner med låg

arbetslöshet. De empiriska resultaten är

däremot mera skiftande och i många

europeiska länder där

arbetstidsförkortningar har genomförts

visar resultaten på positiva

sysselsättningseffekter, om än lägre än

vad som förväntats. Utredningen kan

därför inte utesluta att en förkortad

arbetstid skulle kunna ge ett bidrag

till att minska arbetslösheten.

Vänsterpartiet synes ha tagit fasta på

de empiriska resultaten eftersom man

förordar medel för försöksverksamhet på

området. Utskottet anser att det finns

skäl att uppmuntra olika försök med

förkortad arbetstid. Det

statsfinansiella läget medger dock inte

att omfattande resurser satsas för

ändamålet - särskilt som de empiriska

resultaten inte verkar helt entydiga.

Utredningen skriver i sitt betänkande

att man måste vara medveten om att

mätningen av sysselsättningseffekter av

en arbetstidsförkortning är förknippad

med många problem. Det är svårt att

avgöra om en effekt på sysselsättningen

härrör från en arbetstidsförkortning och

inte från någon annan förändring i

ekonomin. Dessutom, sägs det, varierar

uppskattningarna beroende på om

exempelvis arbetstagar- eller

arbetsgivarparterna bedömer effekterna

(s. 111).

Enligt utskottets mening bör man kunna

utgå från den analys som redovisas i

utredningsbetänkandet.

Arbetsmarknadsutskottet kan därför inte

dela Miljöpartiets tro på

arbetstidsförkortning som den givna

vägen ut ur arbetslösheten.

Utskottet uttalade nyss sin positiva

syn på olika försök med

arbetstidsförkortning, och instämmer

därmed med Kristdemokraterna. Utskottet

är däremot av skäl som anförts ovan inte

berett att göra något uttalande om ett

särskilt stimulansstöd till verksamheter

inom offentlig sektor som prövar

arbetsdelning för att få fler i arbete.

Med hänvisning till vad som sagts ovan

om svårigheterna att avgöra sambandet

mellan en arbetstidsförkortning och en

sysselsättningsökning har utskottet

svårt att se fördelarna med Sigge Godins

förslag. I vart fall ger inte motionen

underlag för något mera bestämt

ställningstagande från riksdagens sida.

Utskottet vill slutligen hänvisa till

att ett förslag från regeringen rörande

arbetstiden är att vänta under senare

delen av nästa år.

Det anförda innebär att utskottet inte

kan ställa sig bakom de nu behandlade

motionerna, i förekommande fall i

berörda delar.

Andra övergripande frågor rörande

arbetsmarknadspolitiken

Även i ett antal enskilda motioner finns

förslag och mera övergripande synpunkter

på detta område.

Anita Johansson m.fl. (s) ser i motion

A275 arbetsrotation med

arbete/utbildning/fritid som ett sätt

att fördela arbetsuppgifterna på de

arbetsföra. Ytterligare forskning behövs

om hur arbetstillfällena kan fördelas

mera rättvist.

Med utgångspunkt i situationen på

arbetsmarknaden i Örebro län framhåller

Hans Karlsson m.fl. (s) i motion A223

att det behövs nationell samordning av

resurserna inom närings-, regional-,

arbetsmarknads- och utbildningspolitiken

och större lokal frihet i att styra

resurserna för att nå de gemensamma

målen (yrk.1).

Eva Björne (m) vänder sig i motion A203

mot detaljstyrningen och volymmålen för

de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Beslut om vilken åtgärd som är bäst

måste fattas av den enskilde

arbetsförmedlaren medan AMS skall fatta

de mera övergripande besluten.

Maud Ekendahl och Elisabeth Nyström (m)

vill enligt A231 ha ett tillkännagivande

om ett flexiblare system för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Kristina Nordström (s) anser i motion

A237 att man i samband med

decentraliseringen av

arbetsmarknadspolitiken till den

regionala nivån bör utnyttja den kunskap

som finns hos arbetsmarknadens parter

vid beslut om bidrag.

Carl-Johan Wilson (fp) vill i motion

A261 att länsarbetsnämnderna och

arbetsförmedlingarna, inom de för

respektive län fastlagda ramarna, skall

ges större frihet att fördela medel till

angelägna ändamål.

Kerstin Warnerbring (c) efterlyser i

motion A285 en bättre samordning mellan

departement, nämnder och förvaltningar.

Gränsdragningar och olika budgetansvar

är hinder. Dessutom krävs flexibilitet

för att skapa en bättre fungerande

arbetsmarknad.

Eva Arvidsson m.fl. (s) begär i motion

A293 ett tillkännagivande om lokal

anpassning av arbetsmarknadspolitiken.

Regelverket bör luckras upp och en

omfördelning ske för att väsentligt

utöka ramen för otraditionella medel.

Margareta Israelsson m.fl. (s, c, fp, v,

kd) tar upp arbetslöshetens effekter på

barnen i motion A306. Undersökningar

visar att föräldrarnas arbetslöshet

spelar stor roll för barnens framtid. De

sociala konsekvenserna blir allt

tydligare. De tillgängliga resurserna

måste användas så att barnens situation

inte glöms bort. Samverkan mellan

myndigheter bör gälla även vid

arbetsmarknadspolitiska insatser.

Sten Tolgfors (m) framhåller i motion

A211 den målkonflikt som han ser mellan

arbetsmarknadspolitiken och

näringspolitiken; skatten höjs för att

finansiera den förra. Motionären anser

att det behövs en granskning av

effektivitet, undanträngningseffekter

och kostnader.

Utskottets överväganden

Förslaget i A275 om arbetsrotation som

ett sätt att fördela arbetsuppgifterna

kan som utskottet ser det vara en modell

att pröva på arbetsmarknaden. Det pågår

redan en rad försök med alternativa

arbetstids- och arbetsdelningsmodeller,

vilket utskottet ser positivt på.

Utskottet skulle också välkomna

ytterligare försök med ett aktivt stöd

från forskare under försöksperioden.

Som ett exempel på samordning av

nationella resurser som Hans Karlsson

m.fl. (s) efterlyser i motion A223 kan

nämnas den omfattande

utbildningssatsning med 100 000 platser

i vuxenutbildningen och 30 000 nya

platser i högskolan, som riksdagen

beslutade om i somras. Finansieringen av

denna satsning sker i huvudsak inom

arbetsmarknadsområdet.

Med anledning av den i nyssnämnda

motionen framförda åsikten att det

behövs större lokal frihet att styra

resurserna och kritiken i Eva Björnes

(m) motion A203 mot detaljstyrningen kan

utskottet bara konstatera att ett

fasthållande vid de nationella målen för

arbetsmarknadspolitiken förutsätter viss

styrning. Enligt utskottets mening bör

dock den överordnade nivån inskränka

detaljregleringen till vad som kan anses

nödvändigt.

Utskottet har ingen annan uppfattning

än den som framförs i motion A237 av

Kristina Nordström (s) om att den

kunskap som finns hos arbetsmarknadens

parter bör utnyttjas vid beslut om

bidrag och stöd av olika slag. Utskottet

kan peka på vad som anges i förordningen

om den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten. Enligt 11 § skall

arbetsmarknadsmyndigheterna i sina

uppgifter samverka med parterna på

arbetsmarknaden.

Utskottet delar Kerstin Warnerbrings

(c) uppfattning i motion A285 att

flexibiliteten måste öka för att skapa

en bättre fungerande arbetsmarknad. Att

öka samordningen mellan

försäkringskassa, socialtjänst och

arbetsförmedling är en av tankarna bakom

försöket med lokal samverkan mot

arbetslöshet.

Utskottet delar oron hos Margareta

Israelsson och medmotionärer (s, c, fp,

v, kd) i A306 för arbetslöshetens

effekter på barnen. Med anledning av

synpunkten att samverkan mellan

myndigheterna bör gälla även vid

arbetsmarknadspolitiska insatser kan

utskottet hänvisa till vad som

förutsätts enligt den nyssnämnda

förordningen.

Arbetsmarknadsmyndigheterna skall enligt

dessa regler samverka med skolan och med

sociala och andra myndigheter liksom med

enskilda organisationer.

Vad slutligen gäller Sten Tolgfors (m)

synpunkt i motion A211 om att det skulle

finnas en målkonflikt mellan

arbetsmarknadspolitiken och

näringspolitiken och att det behövs en

granskning av effektivitet,

undanträngningseffekter och kostnader

kan utskottet hänvisa till att frågan är

uppmärksammad i flera sammanhang. I den

arbetsmarknadspolitiska kommitténs

slutbetänkande 1996:34 finns ett

särskilt avsnitt om utvärdering och

uppföljning där det konstateras att det

under de senaste fem åren förmodligen

gjorts fler studier av den aktiva

arbetsmarknadspolitiken i Sverige än

under alla tidigare år sedan den

introducerades i början av 1950-talet.

Nämnas bör också dels en helt färsk

rapport från Riksdagens revisorer om

undanträngningseffekter på

arbetsmarknaden, dels ett förslag från

revisorerna som rör effekter av

arbetsmarknadsutbildning.

Utskottets sammanfattande

ställningstagande rörande den allmänna

inriktningen av arbetsmarknadspolitiken

Utskottet kan med det anförda konstatera

att något samlat alternativ till

regeringens inriktning och förslag

beträffande arbetsmarknads- och

sysselsättningspolitiken inte

föreligger. Mot den bakgrunden finns det

inte någon anledning att göra några

närmare uttalanden om den framtida

politiken på grundval av

partimotionerna.

Detta innebär att motionerna A277,

A304, A221, Fi212, A274, N270, A297,

A791, A710, A711 och U515 avstyrks i

berörda delar.

Inte heller de i sammanhanget behandlade

enskilda motionerna ger anledning till

något uttalande från riksdagens sida.

Motionerna A203, A211, A223, A228, A231,

A237, A256, A257, A261, A275, A285,

A293, A306 och N212 avstyrks således,

också de i förekommande fall i berörda

delar.

Nedskärningar inom offentlig sektor -

arbetsmarknadsmedel

I ett antal motioner framförs förslag

och synpunkter på hur

arbetsmarknadsmedel bör överföras till

den offentliga sektorn för att motverka

nedskärningar.

Kristdemokraterna kommer in på frågan i

motion A297 i samband med att man

utvecklar sin syn på den nya åtgärden

OTA (offentliga tillfälliga arbeten för

äldre arbetslösa). I stället för att

upprätta särskilda arbetslag som skall

ägna sig åt verksamhet som enligt

kommunernas, landstingens och statens

synsätt egentligen är obehövlig bör man

enligt Kristdemokraterna säkerställa

resurser för kommuner och landsting så

att man kan upprätthålla en god

personalbemanning inom prioriterade

områden som vård och omsorg och på så

sätt förhindra arbetslöshet för de 30

000 personer som regeringen räknar med

skall friställas under de närmaste åren.

Att förhindra sådana uppsägningar med

särskilda utbildnings- och

kompetenshöjande insatser bör vara ett

redskap i den arbetsmarknadspolitiska

arsenalen. Länsarbetsnämnden skall

tillåtas skriva avtal med kommunerna och

landstingen om detta när alternativet är

öppen arbetslöshet (yrk. 11).

Fem enskilda s-motioner tar också upp

frågan.

Ingrid Andersson m.fl. anser enligt

motion A214 att regelverket för t.ex.

utbildningsvikariat och

arbetsmarknadsutbildning liksom

lönesättningen och studiestödssystemet

för anställda som är under utbildning

försvårar möjligheterna att hantera

problemet med övertalig personal. Trots

regeringens signaler om ökade

möjligheter att använda

arbetsmarknadsmedel inom vårdsektorn

kvarstår formella hinder, anför

motionärerna. - Hans Karlsson m.fl.

utgår i motion A223 från arbetsmarknaden

i Örebro län. Om den kreativitet som

människorna besitter skall kunna

frigöras måste regelverken och

förhållningssättet i

arbetsmarknadspolitiken förändras.

Resurser måste omfördelas från

passivitet till aktivitet. Staten bör

utreda hur det passiva stödet kan

omvandlas till resurser för kommuner och

landsting (yrk. 2). - Ingemar Josefsson

och Lena Sandlin framhåller i motion

A279 att de stora nedskärningarna på den

statliga sektorn hotar kvinnors

ställning på arbetsmarknaden. Ett

temporärt uppsägningsstopp leder till

stärkta statsfinanser och effektivare

statlig verksamhet, t.ex. vid skatte-

och kronofogdemyndigheterna och

arbetsförmedlingarna. De statliga

verksamheterna skall även ta ett

samhällsekonomiskt ansvar. - Inger

Segelström m.fl. anser i motion A811 att

de medel som i dag används för

arbetslöshetsersättning,

utbildningsstöd, socialbidrag m.m. bör

disponeras om så att kvinnor kan gå

tillbaka till den offentliga sektorn.

Skillnaden mellan kostnaden för att

anställa en person med avtalsenlig lön

och att betala ut kontantstöd kan

finansieras med arbetsmarknadsmedel. På

detta sätt kan man klara målet om en

halvering av arbetslösheten till år

2000. - I motion A814, också av Inger

Segelström m.fl., begärs en utredning om

konsekvenserna för offentliga sektorns

verksamhet och kvinnornas sysselsättning

för det fall att överenskommelserna

mellan regeringen och kommun- och

landstingsförbunden om uppsägningsstopp

under åren 1997 och 1998 inte kan

fullföljas.

Utskottet kan i och för sig förstå och

känna sympati med de tankar som de nu

berörda motionerna ger uttryck för. Det

är inte svårt att se en motsättning i

att samtidigt som nedskärningar görs i

den offentliga sektorn med uppsägningar

som följd, betydande belopp måste

betalas ut till dem som blir arbetslösa

till följd av nedskärningarna. De flesta

instämmer säkert i som en allmän princip

att det är bättre att människor får

stanna kvar i sina arbeten än att de

uppbär passivt kontantstöd.

Det går dock inte att därifrån komma

fram till att de resurser som anslagits

för arbetsmarknadspolitiska ändamål mera

allmänt skall användas till att

förhindra, minska eller skjuta på

offentliga neddragningar. Detta skulle

vara möjligt bara om de

arbetsmarknadspolitiska resurserna vore

obegränsade.

Med de begränsade

arbetsmarknadspolitiska resurser som

står till buds måste prioriteringar

göras. Resurserna måste satsas där

behoven är som störst - både med hänsyn

till individen och till arbetsmarknaden.

Om man någonstans inom den offentliga

sektorn bedömer att nedskärningar måste

göras är det inte givit att det är de

som drabbas där som har de största

behoven. Alternativ sysselsättning kan

ju vara tänkbar. I vad mån den

offentliga sektorn åter skall ha

möjlighet att expandera, och därigenom

även ge kvinnor ökade möjligheter till

sysselsättning, avgörs inte av de

arbetsmarknadspolitiska resurserna, utan

av samhällsekonomin som helhet.

Det utskottet nu anfört avser den mera

generella frågeställningen. Ingenting

utesluter mera punktvisa insatser t.ex.

för kompetenshöjning av personal som

hotas av uppsägning, så som skedde för

några år sedan i avtal med kommuner och

landsting.

Med hänvisning till det anförda avstyrks

motionerna A214, A223 yrkande 2, A279,

A297 yrkande 11, A811 och A814.

Kommunernas medverkan -

arbetsförmedlingsnämnder

Centerpartiet framhåller i motion Fi210

att den ökade decentraliseringen av

arbetsmarknadspolitiken helt ligger i

linje med partiets ideologiska

inriktning. Att besluten förs närmare de

arbetslösa bör också innebära att

resurserna kan användas mera

träffsäkert. Det är viktigt att det

finns en verklig handlingsfrihet för den

lokala nivån. Arbetsförmedlingsnämnderna

bör ha så få restriktioner som möjligt

(yrk. 4).

Kristdemokraterna anser att alla

kommuner som så önskar borde få medverka

i den lokala samverkan mot

arbetslösheten. Staten kan aldrig

avhända sig det nationella ansvaret för

arbetsmarknadspolitiken, men väl se till

att kommunerna får möjlighet att göra

det bästa av situationen. Partiet anser

att inom försöksverksamhetens ram de

arbetsmarknadspolitiska medlen borde få

användas till kompetensutveckling för

personalgrupper som sägs upp från

kommuner och landsting (yrk. 15).

Frågor som berör den lokala samverkan

mot arbetslöshet har också tagits upp i

sju enskilda s-motioner.

Britta Sundin m.fl. hänför sig till det

s.k. Västernorrlandsförsöket i motion

A220. Från länet har det lagts fram ett

förslag till regeringen hur de totala

resurserna för sysselsättningsåtgärder

genom att blanda pengar kan användas i

arbetslöshetsbekämpningen. Genom att

samordna alla de parter som på något

sätt är engagerade inom

arbetsmarknadspolitiken kan stora

fördelar vinnas. Det sker genom ett

arbetsförbund mellan länsarbetsnämnden,

försäkringskassan, kommunen och

landstinget. Förutsättningen är dock att

länets samtliga kommuner kan beredas

tillfälle att delta i försöket.

Motionärerna anser att det skulle vara

av värde att få pröva detta. - Tomas

Eneroth anför i motion A238 att det

finns många exempel på att

rollfördelningen mellan

länsarbetsnämnderna och

arbetsförmedlingsnämnderna inte

uppfattats inom Arbetsmarknadsverket,

trots uttalanden i propositionen om den

lokala samverkan. Kommunernas reella

makt beskärs väsentligt. Motionären

anser även att försöksverksamheten borde

utsträckas till att även gälla

samordning av resurserna inom

arbetslöshetsförsäkringen och

sjukförsäkringen. - Bo Sifverstrand och

Bo Nilsson efterlyser ett klarläggande

av arbetsförmedlingsnämndernas ansvar

och befogenheter i motion A243. Trots

uttalanden av riksdagen råder det

oklarheter. T.ex. ser

länsarbetsnämnderna på sina håll som en

självklarhet att arbetsförmedlingen

skall svara för sekreterarskapet i

arbetsförmedlingsnämnderna.

Motionärerna, som anser att det i

stället borde vara en kommunal

befattningshavare som har denna uppgift,

vill ha ett förtydligande i

Arbetsmarknadsverkets instruktion. -

Torgny Danielsson m.fl. anför i motion

A244 att inslagen av regel- och

detaljstyrning har upplevts så starkt

att det uppstått tvekan från vissa

kommuners sida om att ingå i

försöksverksamheten. En ökad

decentralisering kräver regelverk som

innefattar målstyrning mera än

detaljstyrning. En översyn behövs av

regelverket. - Magnus Johansson m.fl.

anser i motion A282 att samverkan mellan

kommunen, arbetsförmedlingen och

försäkringskassan blir bättre med ett

mer flexibelt regelverk. - Även Magnus

Johansson m.fl. efterlyser ett mer

flexibelt regelverk i motion A282. Det

måste dock även i framtiden finnas

centrala målsättningar. - Eva Arvidsson

m.fl. anför i motion A293 att

regelverket är det stora hindret för

utveckling och flexibilitet. Resurserna

måste omfördelas så att ramen för

otraditionella medel ökas väsentligt.

Regeringen, AMS och länsarbetsnämnderna

får inte sätta upp mål och riktlinjer

som inte överensstämmer med riksdagens

beslut om en starkare roll för

kommunerna. - Inger Segelström m.fl.

framför slutligen i motion A814 att

arbetsförmedlingsnämnderna skall ha en

jämn könsfördelning. I den lokala

samverkan måste också varje kön

garanteras sin rättmätiga del av

insatserna. En konsekvent redovisning

måste ske av åtgärderna från ett

könsperspektiv (yrk. 5 och 6).

Med anledning av de nu behandlade

motionerna vill utskottet anföra

följande.

Några återkommande teman i motionerna

dr önskvärdheten av en större

handlingsfrihet på den lokala nivån och

en klarare rollfördelning mellan

Arbetsmarknadsverket och de lokala

aktörerna. Det framställs också förslag

om att alla kommuner som så vill borde

få delta i verksamheten.

Försöksverksamheten med lokal samverkan

mot arbetslösheten beslutades för lite

mer än ett halvår sedan (prop.

1995/96:148, AU13).

Arbetsmarknadsutskottet uttalade i sitt

betänkande bl.a. att det är av stor vikt

för en försöksverksamhet av det slag som

det här är fråga om att antalet projekt

inte blir alltför stort och därigenom

svårt att överblicka. Samtidigt får

projekten inte bli så få att man inte

kan få ett bra resultat av försöken.

Därför föreslog utskottet att

ytterligare ett antal kommuner utöver de

cirka tio som regeringen föreslog borde

få ingå i försöksverksamheten. Utskottet

står fast vid att antalet deltagande

kommuner bör vara begränsat, vilket

innebär att utskottet inte kan ställa

sig bakom Kristdemokraternas uppfattning

att alla kommuner som vill skall få

delta i verksamheten. Det får ankomma på

regeringen att avgöra om samtliga

kommuner i ett visst bestämt län, såsom

förordas i motion A220, skall kunna

delta i ett visst projekt.

Efter förslag i

sysselsättningspropositionen i somras

har instruktionen för

Arbetsmarknadsverket ändrats. Förutom

att det bör finnas en

arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun

finns regler om att ordföranden och en

majoritet av ledamöterna i nämnden

alltid skall utses efter förslag av

kommunen. På det sättet får kommunen ett

avgörande inflytande över nämndens

verksamhet. Enligt instruktionen skall

det i nämnden också finnas

representanter för det lokala

näringslivet och

arbetstagarorganisationer.

När det gäller en sådan fråga som

sekreterarskapet i nämnden är det

utskottets uppfattning att detta måste

lösas lokalt. Idén med

försöksverksamheten skulle bli något

förfelad om riksdagen angav mera

detaljerade regler om ansvarsfördelning

och om sättet att organisera arbetet -

för övrigt efterlyser man ju mindre

detaljreglering. Det bör i sammanhanget

nämnas att försöksverksamheten

förutsätter att

arbetsförmedlingsnämnderna om de så

önskar skall kunna inrätta olika slag av

samrådsgrupper.

Utskottet instämmer med Centern i att

arbetsförmedlingsnämnderna bör ha så få

restriktioner som möjligt. Tanken är att

genom decentralisering och lokal

förankring öka träffsäkerheten och

kvaliteten i åtgärderna och att undvika

detaljstyrning från den centrala nivån.

Utskottet vill med kraft understryka att

arbetsförmedlingsnämnderna, med

utgångspunkt i den nationella

arbetsmarknadspolitiken, måste ges

största möjliga frihet att utveckla den

lokala samverkan mot arbetslösheten.

Detta bör ges regeringen till känna.

I ett hänseende vill utskottet uttala

sin bestämda åsikt. Det gäller frågan om

könssammansättningen i

arbetsförmedlingsnämnderna, som väckts

av Inger Segelström m.fl. i motion A814.

Utskottet anser att en allmän strävan

bör vara att åstadkomma en jämn

könsfördelning inom alla beslutsorgan i

samhället, inom såväl privat som

offentlig sektor. Det gäller givetvis

också arbetsförmedlingsnämnderna.

Möjligheterna att detaljstyra och direkt

påverka utvecklingen på detta område är

dock begränsade utom i de fall där

regeringen själv utser personerna i

fråga. Arbetsmarknadsutskottet utgår

från att de angivna principerna blir

vägledande när nämnderna sätts samman

eller när nya ledamöter skall väljas in.

I sammanhanget noterar utskottet

dessutom att regeringen, enligt vad som

uppges i skrivelsen om

jämställdhetspolitiken (1996/97:41), i

oktober 1996 avsatt medel från anslaget

Särskilda jämställdhetsåtgärder till

Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet för ett projekt som

syftar till att stimulera ett mer aktivt

jämställdhetsarbete för bl.a. ökad

kvinnorepresentation i kommunala nämnder

och styrelser i tre kommuner och två

landsting. Erfarenheterna från projektet

skall spridas över landet och en

utvärdering skall redovisas före 1998

års riksdagsval.

När det gäller den i samma motion väckta

frågan om fördelning och redovisning av

insatserna från ett könsperspektiv är

det utskottets uppfattning att

inriktningen här, liksom när det gäller

åtgärderna i stort, måste vara att

resurserna fördelas på ett sätt som

svarar mot kvinnornas andel av de

arbetslösa.

Enligt utskottet bör den grupp inom

Arbetsmarknadsdepartementet som skall

följa försöksverksamheten med lokal

samverkan mot arbetslösheten vara

uppmärksam både på frågan om

könssammansättningen i nämnderna och på

fördelningen av resurserna mellan

kvinnor och män. Något uttalande utöver

detta kan inte anses påkallat med

anledning av motion A814.

Med det anförda avstyrker

arbetsmarknadsutskottet de nu behandlade

motionerna A220, A238, A243, A244, A282,

A293, A814, Fi210 och Fi214, i

förekommande fall i berörda delar.

Insatser på särskilda orter

I tre enskilda motioner föreslås

arbetsmarknadspolitiska insatser på

särskilda orter.

Kristina Nordström m.fl. (s) efterlyser

i motion A267 åtgärder för att sätta

Stockholmsregionen i arbete. Satsningar

där innebär i praktiken ett stöd för

utvecklingen i hela landet, anser

motionärerna. Arbetslösheten är lika hög

som genomsnittet i landet och dessutom

finns särskilda problem med etnisk och

social segregation. Motionärerna pekar

ut ett antal tänkbara satsningar bl.a.

på utbildningsområdet och miljöområdet.

De vill också att ett EU-organ och

Östersjörådets permanenta sekretariat

förläggs till Stockholm.

Margareta Nordenvall och Inger Kock (m)

tar i motion A257 (yrk. 1-3) också upp

situationen i Stockholms län. De anser

att det behövs bättre villkor för

småföretagandet i området. För att de

små och medelstora företagen skall kunna

bidra till nya arbetstillfällen måste de

politiska signalerna vara positiva,

klara och långsiktiga. Fler

högskoleplatser är nödvändiga.

Rörligheten på arbetsmarknaden måste

öka.

Helena Frisk m.fl. (s) påtalar i motion

A233 behovet av särskilda insatser för

omställning på orter med minskad

försvarsindustri, inte minst Karlskoga.

Försvarspropositionen innebär

ytterligare negativa konsekvenser.

Staten har ett särskilt ansvar för orter

som är beroende av försvarsindustrin.

Speciella medel bör avsättas för att ge

möjligheter till omställning.

Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) framhåller i

motion A409 den mycket höga

arbetslösheten i Malmöhus län med

föråldrad industristruktur, låg

utbildningsnivå och omfattande

segregation. Arbetsmarknaden för kvinnor

är ogynnsam. Både inom

arbetsmarknadspolitiken och

utbildningspolitiken måste åtgärder

vidtas. Regeringen måste också ta ett

särskilt ansvar för Kockums utveckling.

Utskottet ifrågasätter i och för sig

inte angelägenheten av de behov som

pekas ut i de olika motionerna.

Utskottet vill emellertid hänvisa till

att det ankommer på AMS att fördela

resurserna för arbetsmarknadspolitiska

insatser i de olika länen. Fördelningen

skall ske med hänsyn till den

arbetsmarknadspolitiska situationen i

respektive län.

Med detta avstyrks de nu behandlade

motionerna A233, A257 i berörda delar,

A267 och A409.

Nordisk arbetsmarknad

Kent Olsson m.fl. (m) anser i motion

A249 att det behövs förbättringar för

att den nordiska arbetsmarknaden skall

fungera. Flera svårigheter kan drabba

dem som bor i ett land och arbetar i ett

annat, vilket blir allt vanligare. Det

gäller bl. a. formalia för att få a-

kassa samt avdragsrätten för resor,

räntor och pensionsförsäkringar.

Utskottet vill med anledning av denna

motion anföra följande.

Sverige måste som medlem i Nordiska

rådets följa de samordningsregler som

finns i en förordning som reglerar

samordning av system för social

trygghet, bl.a. arbetslöshetsförsäkring.

Regler om exempelvis gästarbetare finns

i denna förordning. En rapport från den

s.k. uppföljningsgruppen rörande

socialförsäkringen (Nordiska

ministerrådet) har nyligen

remissbehandlats. Enligt vad utskottet

inhämtat kommer några regeländringar

inte att vidtas, men synpunkter kommer

att beaktas som eventuellt kan få

genomslag i det praktiska arbetet.

Rapporten avsåg bl.a. frågor om

arbetslöshetsförsäkringen och pensioner.

Samarbete i nordiska sociala frågor sker

i olika konstellationer. Sedan våren

1996 finns ett informellt kontaktorgan

på departementsnivå för frågor om

koordination av socialförsäkringarna.

Utskottet är medvetet om att det kan

förekomma problem av det slag som

motionären påtalat. Delvis kan problemen

säkert hänföras till bristande kännedom

om regelverken hos dem som skall hantera

frågorna på det lokala planet. Utskottet

utgår från att dessa mera informella

kontaktorgan med sitt arbete skall kunna

bidra till att svårigheter och

komplikationer inte uppstår i onödan för

den berörda kategorin arbetstagare.

Något uttalande härutöver kan inte

anses påkallat av motionen, som således

avstyrks.

EU-frågor m.m.

Kristdemokraterna förklarar i motion

A297 att partiet inte vill låsa sig vid

vilken linje som skulle vara den rätta i

den pågående diskussionen inom EU om hur

man skall kunna komma till rätta med den

höga arbetslösheten. Åtgärder behövs

såväl på utbuds- och efterfrågesidan som

i arbetsmarknadspolitik och utbildning.

Partiet vill dock betona vikten av

åtgärder på skatteområdet, flexiblare

arbetsrätt och arbetstider och en

fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik.

Sverige bör inta en mer aktiv roll i

debatten när det gäller åtgärder på

efterfrågesidan, eftersom man på senare

tid varit tvehågsen inför sådana

insatser. I motionen begärs ett

tillkännagivande om regeringens agerande

i arbetsmarknadsfrågor gentemot EU (yrk.

15).

Med anledning av denna motion vill

utskottet för sin del uttala att Sverige

har en aktiv och pådrivande roll i det

europeiska samarbetet för ökad tillväxt

och sysselsättning. Ett starkt

europeiskt samarbete kan stödja de

nationella ansträngningarna i kampen mot

arbetslösheten. Regeringen har givit

sysselsättningsfrågan högsta prioritet i

EU:s regeringskonferens. När det gäller

vilken position som bör intas i

diskussionen är det även utskottets

uppfattning att man inte bör binda sig

för hårt. Att den vägledande principen

skall vara aktiva åtgärder framför

passivt kontantstöd får det dock inte

råda något tvivel om. I sammanhanget kan

nämnas att Sverige under hösten har

överlämnat ett uppdaterat

sysselsättningsprogram till den

Europeiska kommissionen.

Sysselsättningsprogrammet tar sin

utgångspunkt i de riktlinjer som antogs

i Essen 1994. Motion A297 föranleder

inte något uttalande härutöver och

avstyrks således i berörd del (yrk. 15).

Arbetsmarknaden för vissa grupper

Arbetsmarknaden för ungdomar

Propositionen

Antalet ungdomar som varit arbetslösa i

mer än 100 dagar har enligt

propositionen minskat kraftigt under

verksamhetsåret - från 25 200 i

genomsnitt per månad under budgetåret

1994/95 till 15 800 under budgetåret

1995/96. Hela minskningen har skett

under våren 1996 i och med att de nya

ungdomsåtgärderna kommit i gång.

Ungdomarna har i större utsträckning än

andra åldersgrupper fått del av de

lediga jobben. Den reguljära skolans

utbildning och det kommunala ansvaret

för ungdomar har också haft positiva

effekter. Regeringens långsiktiga

ambition är, sägs i propositionen, att

inga ungdomar skall gå utan meningsfull

sysselsättning i mer än 100 dagar.

Vikten av att ungdomar får möjlighet

till feriearbete i anslutning till

avslutad utbildning påpekades redan i

sysselsättningspropositionen.

Arbetsgivare bör stimuleras till att ta

fram lämpliga feriearbeten och

ungdomarna skall kunna få impulsen att

söka upp arbetsförmedlingen.

Regeringen kommer, slutligen enligt

propositionen, att se över formerna för

Europastipendier för arbetslösa

ungdomar.

Motioner

Folkpartiet begär i motion A221 ett

tillkännagivande om ungdomars situation

på arbetsmarknaden.

Ungdomsarbetslösheten har vuxit till

alarmerande proportioner. Risken är att

många inte får fotfäste på

arbetsmarknaden och därför slås ut för

lång tid. Detta är tragiskt för berörda

individer och kan få svåröverblickbara

konsekvenser för samhället.

Budgetpropositionen innehåller inga nya

förslag för att lösa

ungdomsarbetslösheten. Folkpartiets

politik innebär en chans för ungdomar på

arbetsmarknaden genom att fler företag

skapas. I kombination med andra reformer

som en reformerad arbetsrätt ökar de

ungas möjligheter (yrk. 15).

Vänsterpartiet konstaterar i motion A305

att stora grupper av ungdom och

invandrare i dag ställs utanför

arbetsmarknaden. Partiet föreslår en

förstärkning av de otraditionella medlen

för att i ett utvecklat samarbete med

kommunerna kunna rikta

sysselsättningsprojekt till bl.a.

ungdomar och invandrare inom ramen för

det Agenda-21-program som Vänsterpartiet

vid upprepade tillfällen föreslagit

(yrk. 8).

Vänsterpartiet återupprepar vidare sitt

förslag om obligatoriska praktikplatser

på medelstora och stora företag i

näringslivet. Systemet innebär att

produktionen får både ett ekonomiskt och

praktiskt ansvar för ungdomars och

invandrares sysselsättning. Verksamheten

skall ge deltagarna både praktik och

kompetenshöjning och deltagarna skall få

avtalad praktikantlön. Parterna skall

reglera villkoren för ersättning och

utbildningsinnehåll i praktikantavtal.

Förslaget kan beräknas omfatta ca 50 000

praktikplatser (yrk. 14).

Vänsterpartiet framhåller vidare i

motion Ub246 att arbetslöshet är den

vanligaste orsaken till att ungdomar i

dag inte klarar det egna uppehället.

Vänsterpartiet föreslår att en

parlamentarisk utredning tillsätts med

uppgift att se över ersättningarna till

ungdomar utan arbete och i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i

syfte att ta fram ett system som

garanterar alla ungdomar rätt till egen

försörjning (yrk. 5).

Kristdemokraterna betonar i motion Fi214

(yrk. 16) att kampen mot

ungdomsarbetslösheten måste prioriteras.

Ungdomar måste få ett fotfäste på

arbetsmarknaden för att sedan kunna

utveckla sin yrkesroll.

Kristdemokraternas förslag om

lärlingsutbildning är därvid centralt

för att försäkra alla ungdomar en

möjlighet att komma in på ett företag.

Partiet vill i detta syfte också

förlänga möjligheten till

visstidsanställning från sex månader

till 24 månader.

Elisa Abascal Reyes föreslår i motion

A303 (mp) att ett utbildningscenter

förläggs till Flens kommun och att

regeringen får i uppdrag att återkomma

till riksdagen med åtgärder för att

förbättra situationen för ungdomar vad

gäller utbildning och arbetsmarknad i

Södermanland.

Arbetsmarknadsutskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet har ingen annan

uppfattning än den Folkpartiet redovisar

om allvaret i den aktuella

arbetsmarknadssituationen, bl.a. för

ungdomar. Enighet råder också om att

kampen mot arbetslösheten är en fråga om

samordning och samverkan av politiken på

en rad områden. Utskottet erinrar därvid

om att riksdagen behandlar förslag från

regeringen på arbetsrättens område.

Arbetsmarknadspolitiken har en central

roll för att skapa en väl fungerande

arbetsmarknad. Den relativa

arbetslösheten bland ungdomar 16-24 år

har länge legat i topp. Till de

glädjande utvecklingstendenserna hör att

arbetslösheten på senare tid minskat

mest i denna grupp. Den minskande

arbetslösheten bland ungdomar är

resultatet av medvetna satsningar på

utbildningsåtgärder och

arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

ungdomar. Ungdomar har också i större

utsträckning än andra grupper fått del

av de lediga jobben. Satsningen på att

ge ungdomar fotfäste på arbetsmarknaden

måste även fortsättningsvis vara en

prioriterad fråga. Inriktningen är klar:

ungdomar skall inom 100 dagar efter det

att de anmält sig som arbetslösa på

arbetsförmedlingen ha erbjudits ett

arbete, en utbildningsplats eller en

åtgärd.

Enligt utskottets mening förefaller ett

tillkännagivande till regeringen

obehövligt. Motion A221 i berörd del

avstyrks därmed.

Vänsterpartiet föreslår i motion A305 en

förstärkning av de otraditionella medlen

för projekt till ungdomars arbete med

Agenda 21. Någon precisering av hur stor

medelsförstärkning som behövs lämnas

inte.

Utskottet anser givetvis att arbetet med

Agenda 21 är betydelsefullt och har

inget att invända om verksamheten

bedrivs inom ramen för otraditionella

medel. Enligt utskottets mening kan det

vverlämnas till regeringen att bedöma

hur stor del av resurserna som bör

användas i detta syfte. Utskottet

biträder således inte motion A305 i

aktuell del och återkommer till yrkandet

nedan i avsnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

Vänsterpartiet föreslår i samma motion

också praktikplatser inom ramen för ett

obligatoriskt system. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att det är

angeläget att berörda parter på

arbetsmarknaden tar initiativ och visar

engagemang i denna fråga. Utskottet har

i tidigare sammanhang intagit

ståndpunkten att man bör fortsätta på

den inslagna vägen beträffande ungdomars

praktikplatser, nämligen att

näringslivet och kommunerna tar ansvar

för praktikplatser utan tvingande

regler. Utskottet vidhåller sin

uppfattning i frågan. Den 1 juli 1995

ersattes bl.a. åtgärderna ungdomspraktik

och invandrarpraktik av en ny

praktikåtgärd benämnd

arbetsplatsintroduktion. Åtgärden riktar

sig till arbetslösa personer som har

fyllt 20 år och består av praktik under

högst sex månader. I maj 1996 fick ca 42

000 personer praktik inom ramen för

arbetsplatsintroduktion. Före den 1

september 1996 fick åtgärden, med vissa

undantag, bara beviljas ungdomar under

25 år om den följdes av en anställning

som varade minst sex månader. Riksdagen

har beslutat att från nämnda dag slopa

anställningskravet (1995/96:FiU15,

(AU6y), rskr. 307) för ungdomar i åldern

20-25 år med hänvisning bl.a. till att

motsvarande anställningskrav inte fanns

vare sig för äldre eller dem som är

yngre än 20 år och har praktik inom

ramen för det kommunala

uppföljningsansvaret. Utskottet räknar

med att ungdomar i

arbetsplatsintroduktion härigenom kommer

att ytterligare öka. Utskottet avstyrker

således den nu berörda delen av motion

A305.

Utskottet avstyrker bifall till

Vänsterpartiets förslag i motion Ub246

om en utredning med uppgift att se över

ersättningarna till ungdomar utan arbete

och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Utskottet har redan uttalat sig för

Kristdemokraternas åsikt om betydelsen

av att ungdomsarbetslösheten fortsatt

prioriteras och vikten av att ungdomar

får fotfäste på arbetsmarknaden.

Kristdemokraternas förslag om

lärlingsutbildning konkretiseras i

partiets motion A297 och utskottet har

haft tillfälle att kommentera förslaget

i det inledande avsnittet rörande

arbetsmarknadspolitikens förutsättningar

och inriktning. Utskottet biträder inte

motion Fi214 i här berörd del och

återkommer till yrkandet nedan i

avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

Utskottet är slutligen inte berett att

ställa sig bakom sådana geografiska

punktinsatser som förslås i motion A303.

Ungdomsarbetslösheten är ett nationellt

problem och bör i första hand bekämpas

utifrån ett nationellt perspektiv. Det

är regeringens sak att fördela medlen

efter de regionala behov som finns.

Utskottet återkommer till yrkandet nedan

i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

Arbetsmarknaden för kvinnor

Propositionen

I augusti 1996 var enligt propositionen

fler kvinnor än män registrerade som

arbetslösa vid arbetsförmedlingen.

Andelen kvinnor i åtgärder har dock ökat

under budgetåret. Kvinnornas andel i

åtgärder är dock lägre än deras andel av

antalet utan arbete. Ökningen av

arbetslösheten bland kvinnor ställer

enligt propositionen ytterligare krav på

AMV att bryta den inriktning av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som

lett till att arbetslösa män kommit i

fråga för åtgärder i större omfattning

än arbetslösa kvinnor.

Inom AMV drivs projekt som syftar till

att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden. Projekten har varit

inriktade på vägledning och utbildning.

Utvärdering har visat att positiva

resultat har uppnåtts för deltagarna.

AMS planerar en genomgripande genomgång

av resultatet. Det är nödvändigt, sägs

vidare i propositionen, att arbetet med

att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden fortsätter och att medel

avsätts till fortsatt projektverksamhet.

Det är särskilt viktigt att kvinnors och

mäns yrkesval breddas för att öka

möjligheterna till sysselsättning.

Regeringen beräknar högst 30 miljoner

kronor under A 2-anslaget för denna

verksamhet.

Motioner

Folkpartiet framhåller i motion A221 att

förhållandet att det är män som drabbas

hårdast av arbetslöshet håller på att

vända i takt med att det skett

neddragningar i offentlig sektor.

Budgetpropositionen saknar förslag om

hur man skall bekämpa den ökande

arbetslösheten bland kvinnor. Det är nu

viktigare än någonsin att bryta det

traditionella könsmönstret på

arbetsmarknaden så att kvinnor söker sig

till traditionellt mansdominerade yrken

och tvärtom. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med en konkret plan för

att bryta detta könsmönster (yrk. 10).

Fler kvinnor måste få möjlighet att

starta företag. Stöd bör utgå till alla

kvinnor som är långtidsarbetslösa och

inte bara dem som tidigare arbetat i

offentlig sektor. Åtgärder och stöd till

kvinnor som vill bli företagare utformas

med utgångspunkt i kvinnors

förutsättningar och krav (yrk. 16).

Vänsterpartiet föreslår i motion A305

ett ökat ekonomiskt utrymme för ett

riktat stöd till kompetensutveckling för

kvinnor som drabbats av

strukturrationaliseringen inom bl.a.

kontorsadministration och vård och

omsorg. Denna riktade satsning beräknas

kosta 1 miljard kronor. Medlen avsätts

öronmärkta under anslaget A 2. (yrk. 4).

Elving Andersson m.fl. påtalar i motion

A819 (c) att de satsningar inom

byggbranschen som gjorts i form av ROT-

bidrag etc. ibland upplevs som åtgärder

endast för män. För att stärka kvinnors

situation föreslås i kommittémotionen

riktade arbetsmarknadsinsatser för

kvinnor i samma utsträckning som för

män. Det kan t.ex. vara fråga om

tillfälligt stöd till vården inom

äldreomsorgen (yrk. 7).

Sven-Erik Österberg och Berit Oscarsson

begär i motion A252 (s) ett

tillkännagivande om vad som sägs i

motionen om kvinnors situation på dagens

och morgondagens arbetsmarknad.

Ingbritt Irhammar m.fl. påtalar i motion

A807 (c) den snedvridna fördelningen

mellan kvinnor och män när det gäller

arbetsmarknadsinsatser. Kvinnor kommer

enligt en undersökning inte i fråga för

dyrare arbetsmarknadsinsatser i samma

utsträckning som män. Kvinnor får ofta

erbjudanden om kallas vid behov -

arbeten. De får kortare

arbetsmarknadsutbildningar och deltar

inte lika ofta som män i

projektanställningar (yrk. 1). Enligt

motionären behövs det vidare riktade

arbetsmarknadsinsatser för kvinnor i

kommuner och landsting av minst samma

omfattning som riktats till män genom

t.ex. ROT-programmet (yrk. 2).

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att

tendensen under senare tid varit att den

relativa arbetslösheten bland kvinnor

närmat sig arbetslösheten för män. I

augusti 1996 var till och med fler

kvinnor än män registrererade som

arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Den

sysselsättningsminskning för oktober

månad 1996 som kunnat konstateras

drabbade emellertid enbart männen medan

kvinnors sysselsättning var oförändrad.

Den främsta orsaken till utvecklingen

av arbetslösheten bland kvinnor är de

många personalinskränkningarna i

kommuner och landsting, där den

kvinnliga arbetskraften dominerar, medan

den mansdominerade

tillverkningsindustrin länge hävdat sig

relativt väl i den gynnsamma

exportkonjunkturen. Enligt AMS bedömning

(Ura 1996:12) kommer arbetstillfällena

under 1997 att bli färre inom

kvinnodominerade områden medan det

tillkommer arbetstillfällen inom

mansdominerade områden. Enligt AMS

bedömning kommer sannolikt obalanstalen

(arbetslösa och i åtgärder) sannolikt

att under 1997 passera männens.

Utskottet har vid flera tillfällen

varnat för denna utveckling och

framhållit vikten av att bryta den

könsuppdelade arbetsmarknaden.

Utskottet ser positivt på den

projektverksamhet som bedrivs inom

Arbetsmarknadsverket för att bryta den

könsuppdelade arbetsmarknaden och att

medel tillskjuts för ändamålet. Den

ökande arbetslösheten bland kvinnor

påkallar ett ytterligare intensifierat

arbete på området. Det finns generella

riktlinjer för den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten i

två förordningar (SFS 1988:1139 och SFS

1987:405). Enligt förordning (1987:405)

om den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten skall

arbetsmarknadsmyndigheterna verka för

kvinnors och mäns rätt till arbete på

lika villkor och motverka en

könsuppdelad arbetsmarknad. Det innebär

att målet att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden ingår som en röd tråd i

AMV:s samtliga verksamheter.

I regeringens proposition 1996/97:16 En

arbetsrätt för ökad tillväxt, som

utskottet nyligen har börjat behandla,

finns förslag som avser att främja

sysselsättningen för bl.a. kvinnor.

Utskottet anser således att frågan är

uppmärksammad och att det inte är

nödvändigt att riksdagen påkallar en

konkret plan för arbetet som Folkpartiet

föreslår. Motion A221 i berörd del

avstyrks således.

Folkpartiets förslag om stöd till fler

kvinnor som vill starta företag tar

sikte på det nyligen av riksdagen

beslutade starta-eget-

bidrag/aktivitetsstöd för att öka

kvinnors företagande (1995/96:FiU15,

AU6y, rskr. 307). Stödet riktar sig till

kvinnor som varit anställda inom

offentlig sektor. Stödet lämnas under

högst tolv månader till kvinnor som

varit inskrivna på arbetsförmedlingen i

mer än två år och som vill starta

företag eller kooperativ. Folkpartiet

framförde även i samband med den nämnda

riksdagsbehandlingen som föregick

införandet av stödet förslag om att

stödet skulle omfatta alla

långtidsarbetslösa kvinnor och inte

främst kvinnor som varit anställda i

offentlig sektor. Utskottets

uppfattning, vilken delades av

riksdagen, var att det var angeläget att

åtgärden främst riktade sig till den

senare målgruppen. Utskottet vidhåller

detta ställningstagande och kan därför

inte biträda motion A221 i den delen.

Utskottet återkommer till yrkandet nedan

i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

Utskottet kan inte ställa sig bakom

Vänsterpartiets miljardsatsning på

kompetensutveckling riktad till kvinnor

som drabbats av strukturrationalisering

inom bl.a. kontorsadministration och

vård och omsorg. Utskottet erinrar om

den generella utbildningssatsning som

riksdagen nyligen beslutat om.

Arbetslösa kvinnors utbildningsbehov kan

också tillgodoses inom ramen för den

ordinarie arbetsmarknadsutbildningen.

Förslaget i denna del av motion A305

avvisas således, och utskottet

återkommer till yrkandet nedan i

avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

Utskottet delar uppfattningen i

motionerna A807 och A819 att de

satsningar som har gjorts i

byggbranschen i form av ROT-program på

ett alldeles påtagligt sätt gynnat

arbetslösa män. Som utskottet

inledningsvis redovisat kan man befara

att arbetslösheten för kvinnor under

1997 kommer att fortsätta att öka till

följd av fortsatta neddragningar inom

kvinnodominerade områden. Utskottet är

inte främmande för tanken på riktade

insatser för kvinnor t.ex. inom vård och

omsorg. Utskottet anser att regeringen

noga bör följa utvecklingen och överväga

vilka åtgärder som kan vidtas för att

förhindra en ökad arbetslöshet bland

kvinnor. Motionerna A819 och A807 i

berörda delar avstyrks i den mån de inte

kan anses tillgodosedda med vad

utskottet nu anfört. Utskottet

återkommer till yrkandena nedan i

avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

Med anledning slutligen av vad som sägs

i motion A807 om den snedvridna

fördelningen mellan kvinnor och män när

det gäller arbetsmarknadsinsatser vill

utskottet framhålla vikten av ökade

kunskaper om de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna ur ett könsperspektiv.

Utskottet erinrar om att RRV av

regeringen fått i uppdrag att göra en

översyn av åtgärderna ur denna

synvinkel. Ett tillkännagivande i frågan

som föreslås i motionen bedömer

utskottet vara obehövligt. Motion A807

avstyrks därför i berörd del.

Ett tillkännagivande från riksdagen om

arbetsmarknadssituationen för kvinnor

som föreslås i motion A252 förefaller

obehövligt. Utskottet avstyrker därför

slutligen bifall till motionen.

Arbetsmarknaden för invandrare

Propositionen

Enligt propositionen har andelen

utomnordiska medborgare av samtliga utan

arbete hittills under budgetåret 1995/96

varit 12,7 %. Andelen i åtgärder har

under samma tid varit 13,8 % men har

sjunkit för varje kvartal. Det totala

antalet utomnordiska medborgare i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder har

dock ökat något under perioden. Antalet

i gruppen som har fått arbete har enligt

propositionen också ökat successivt

under perioden.

Motioner

Rose-Marie Frebran m.fl. framhåller i

motion A250 (kd, m, c, fp, v, mp) att

under 1970-talet började

arbetskraftsdeltagandet bland personer

med utländsk bakgrund att sjunka. Under

1990-talet har förändringen varit

närmast dramatisk. Sysselsättningsgraden

bland utländska kvinnor sjönk under fem

år från 70 till 43 %. Det finns i dag

ingen fullständig bild av invandrade

kvinnors situation på arbetsmarknaden.

Man kan misstänka att denna grupp

drabbas av diskriminering både på grund

av etniskt ursprung och kön. Regeringen

bör initiera en studie av kvinnliga

invandrares situation på arbetsmarknaden

som även belyser frågan om dubbel

diskriminering (yrk. 1). Om sådan

diskriminering förekommer bör regeringen

överväga att uppdra åt JämO och DO att

inleda ett samarbete i frågan (yrk. 2).

Ingrid Skeppstedt m.fl. begär i

kommittémotion Sf632 (yrk. 7) (c) ett

tillkännagivande om att invandrare skall

prioriteras inom

arbetsmarknadspolitiken. I motionen sägs

att arbetslösheten är det största

problemet för invandrarna i Sverige.

Frågan är nära kopplad till

möjligheterna till integration i det

svenska samhället. Arbetsförmedlingen

bör prioritera invandrare. Invandrare

har en högre benägenhet att starta och

driva företag än genomsnittligt. Denna

företagsamhet måste uppmuntras och

stimuleras. Det kan ske genom

utbildning, kontaktverksamhet och ett

förändrat regelverk som underlättar

företagande. Centerns förslag om

företagsgaranti skulle kunna ge

invandrare bättre möjligheter till

kapital.

Juan Fonseca begär i motion A227 (s) ett

tillkännagivande om vad som sägs i

motionen om åtgärder för att komma till

rätta med arbetslösheten bland

invandrare.

Pär Axel Sahlberg och Juan Fonseca

föreslår i motion Sf613 (s) en särskild

strategi för högutbildade invandrare i

syfte att öka gruppens möjligheter att

få arbete. AMS bör ges i uppdrag att i

samarbete med parterna på

arbetsmarknaden diskutera olika typer av

överenskommelser som gäller t.ex.

provtjänstgöring, praktik och

utbildning. Formella behörigheter och

meriter bör erkännas och eventuellt

kompletteras (yrk. 4).

Karin Pilsäter framhåller i motion Ub247

(fp) arbetets betydelse som

integrationsfaktor för invandrare (yrk.

7). I motionen föreslås vidare ett

statligt initiativ för ett samlat

agerande för att upprätthålla en

basservice i utsatta förorter (yrk. 8).

Utskottets överväganden

Arbetsmarknaden för invandrare, särskilt

kvinnor, är mycket bekymmersam. Sett i

ett något längre perspektiv än det

propositionen redovisar har

arbetsmarknadssituationen för invandrare

drastiskt försämrats under 1990-talet.

Enligt AKU var nästan 30 % av de

utomnordiska medborgarna arbetslösa

under år 1995, vilket kan jämföras med

knappt 5 % år 1990. År 1995 hade mindre

än var tredje kvinna med utomnordiskt

medborgarskap ett arbete på den

reguljära arbetsmarknaden. Invandrarnas

sysselsättningssituation har påverkats

av bl.a. arbetslivets stigande krav på

utbildnings- och arbetslivserfarenhet

samt på kunskaper i svenska språket. Som

en positiv utvecklingstendens kan nämnas

att arbetsplatsintroduktionen hittills

under innevarande budgetår visat sig ge

större möjligheter för utomnordiska

medborgare än den tidigare

invandrarpraktiken. Antalet utomnordiska

medborgare i åtgärden är större än

antalet i invandrarpraktik samtidigt som

fler får arbete direkt efter

arbetsplatsintroduktionen.

Det finns tecken på att invandrare

diskrimineras av många arbetsgivare.

Utskottet anser i likhet med

motionärerna i motion A250 att kunskapen

om invandrarkvinnornas situation är

bristfällig och att det vore värdefullt

med en kartläggning som också sprider

ljus över frågan om dubbel

diskriminering. Regeringen bör få i

uppdrag att initiera en studie med sådan

inriktning. Detta bör riksdagen med

anledning av motion A250 i motsvarande

del som sin mening ge regeringen

tillkänna. Frågan om hur resultatet av

studien skall hanteras bör enligt

utskottet tills vidare anstå. Motionen

avstyrks således i den senare delen.

Motionerna i övrigt innehåller en rad

förslag om invandrares arbetsmarknad. I

motion Sf632 talas om en prioritering av

gruppen inom arbetsmarknadspolitiken. I

motion A227 talas om åtgärder för att

komma till rätta med arbetslösheten

bland invandrare, i Sf613 talas om en

särskild strategi för högutbildade

invandrare och i Ub247 slutligen betonas

arbetets betydelse som

integrationsfaktor för invandrare och

initiativ för att upprätthålla

basservice i utsatta förorter.

Motionerna innehåller många goda

uppslag och synpunkter som utskottet

finner beaktansvärda. Synpunkterna om

arbetets stora betydelse från

integrationssynpunkt är närmast

självklar. Utskottet har i tidigare

sammanhang uttalat sig för att en ökande

del av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna utnyttjas för flyktingar och

invandrare. Detta har också varit AMS

verksamhetsmål. I regeringens

proposition 1996/97:16 En arbetsrätt för

tillväxt, som utskottet i dagarna har

börjat behandla, finns förslag som kan

få betydelse för att främja invandrares

sysselsättning.

Inom regeringskansliet pågår för

närvarande ett beredningsarbete på

grundval av förslag från

Invandrarpolitiska kommittén. Kommittén

lade under våren 1996 fram sitt

slutbetänkande (SOU 1996:55) Sverige,

framtiden och mångfalden. I betänkandet

föreslår kommittén en rad åtgärder för

att stödja gruppen invandrare.

Regeringen har aviserat sin avsikt att

återkomma till riksdagen sedan

beredningsarbetet avslutats. Utskottet

anser att riksdagen bör avvakta förslag

från regeringen på området och avstyrker

bifall till motionerna A227, Ub247 i

berörda delar, Sf613 i berörd del och

Sf632 i berörd del.

Arbetsmarknaden för akademiker m.fl.

Motioner

Bengt Harding Olson framhåller i motion

A201 (fp) bl.a. att de arbetslösa

akademikerna är av strategisk betydelse

eftersom satsningar på denna grupp kan

skapa flera jobb åt många andra

arbetslösa. Därför bör regeringen

ingående analysera situationen för

arbetslösa akademiker och föreslå

åtgärder.

Charlotta L Bjälkebring m.fl. föreslår i

motion A248 (v) att en utredning

undersöker förutsättningarna för ett

center där stöd och rådgivning kan

erbjudas före detta dansare i syfte att

hitta en ny yrkesinriktning.

Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik tar

i motion A259 (fp) upp samma tema och

föreslår att en utredning undersöker

frågan om att vid arbetsförmedlingen

inrätta en enhet eller avdelning för

rådgivning till yrkesdansare som efter

yrkeskarriärens slut vill byta yrke.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet delar

uppfattningen i motion A201 om att

landets högutbildade är en viktig resurs

med särskilda förutsättningar inte minst

när det gäller att generera ny

sysselsättning. Utskottet utgår från att

insikter om detta finns inom

regeringskansliet och att ett särskilt

uttalande från riksdagen i frågan inte

är påkallat. Med detta avstyrks motion

A201.

Utskottet bedömer att dansare som vill

byta yrkesinriktning kan få hjälp med

det inom ramen för den befintliga

arbetsförmedlingsverksamheten. Utskottet

avstyrker bifall till motionerna A248

och A259.

Ekonomiska frizoner m.m.

Motioner

Moderata samlingspartiet föreslår i

kommittémotion Fi207 att riksdagen hos

regeringen begär förslag om införande av

frizoner (yrk. 6). I ett första förslag

bör ingå att Norra Botkyrka får

möjlighet att bilda frizon (yrk. 7). I

motionen anförs att införandet av

frizoner är ett led i arbetet mot social

segregation. Motiven för att införa

frizon, höga skatter, alltför litet

utrymme för företagande och enskild

valfrihet samt ett undanträngt civilt

samhälle, är egentligen problem som

präglar hela det svenska samhället. I

vissa bostadsområden och kommundelar är

de sociala problemen så tydliga att det

är motiverat att nödvändiga reformer

åtminstone genomförs i geografiskt

avgränsade områden. De resultat som

uppnås kan därefter bli talande argument

för hela samhället. Frågan om frizon är

inte en invandrarfråga, en skattefråga

eller företagarfråga utan en

samhällsfråga i ordets verkliga

bemärkelse. Det handlar om att undanröja

hinder för ett samhälles möjligheter att

faktiskt fungera som samhälle, att skapa

möjlighet för alla människor att

förbättra sin egen situation och leva

ett liv som är socialt berikande både

för dem själva och för omgivningen.

Frizonförsök bör bl.a. inkludera

möjligheter för fler friskolor, med ökad

valfrihet genom statlig skolpeng, samt

långtgående avregleringar, slopad

fastighetsskatt och andra

skattesänkningar för att stimulera både

nyföretagande och tillväxt inom

befintliga företag.

Ulf Kristersson föreslår i motion A253

(m) ett försök med Stockholms stad och

län som ekonomisk frizon (yrk. 1).

Försöket bör genomföras under en

femårsperiod (yrk. 2) och skall innebära

lägre arbetsgivaravgifter och egen

avgifter samt sänkt skatt på arbete. Om

försöket faller väl ut föreslås en

generell sänkning av skatter och

avgifter på företagande genomföras i

hela landet (yrk. 3).

Ola Ström föreslår för sin del i motion

A268 (fp) att Örebro län skall bli ett

fullskaleprojekt i företagande och få

status som frilän inom i motionen

redovisade områden.

Gunnar Goude anser i motion A276 (mp)

att Uppsala kommun skall bli pilotkommun

och provlän för nya

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I

motionen nämns sänkt arbetstid, lokal

skatteväxling, sabbatsår och

lärlingssystem.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att

förslagen om ekonomiska frizoner, frilän

eller pilotkommun innefattar förslag om

åtgärder på en rad områden. Det rör sig

om åtgärder som bl.a. skattesänkningar

på fastigheter och företag,

skatteväxling, avregleringar i

allmänhet, möjlighet till fler

friskolor, sänkt arbetstid, sabbatsår

och lärlingssystem. m.m. Många av

åtgärderna bl.a. på skatte- och

skolområdet ligger utanför utskottets

beredningsområde. Utskottets

ställningstagande blir därför av

principiell natur. Ur

arbetsmarknadspolitisk synvinkel kan

utskottet inte se några fördelar med

lokala arbetsmarknader med regler och

förutsättningar som på så vitala områden

skiljer sig från landet i övrigt, som

föreslås i framför allt den moderata

kommittémotionen. Tanken att inom

områden, som inte hör till något

stödområde, införa förmånligare regler

för företagande förefaller vidare vara

en tvivelaktig politik ur

konkurrenssynpunkt. Utskottet avstyrker

därmed motionerna Fi207 i berörda delar,

A253 och A268.

Förslaget i motion A276 om att prova

nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder

inom geografiskt begränsade områden

förefaller utskottet fullt tänkbart.

Utskottet erinrar om den pågående

försöksverksamheten med förkortad

arbetstid. Förslag från

Arbetstidskommittén bereds för

närvarande inom regeringskansliet och

utskottet vill i övrigt inte föregripa

detta arbete. När det gäller förslagen

om sabbatsår och lärlingssystem tar

utskottet upp frågan nedan i avsnittet

om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med

detta avstyrks också motion A276.

A 1. Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader

Propositionen

1994/95 Utgi 3 159 648 Anslagss

1) ft 2) parande 3 920

1995/96 Ansl 5 544 488 Utgiftsp 5 624

ag rognos 488

därav 3 808

1996 000

1997 Förs 4 418 118

lag

1998 Berä 3 561 829

knat

1999 Berä 3 688 134

knat

1) Avser anslagen A 1.

Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader och B 3.

Yrkesinriktad rehabilitering

2) Beloppen anges i tusental kr

Av konjunkturella skäl har 600 miljoner

kronor för tillfälliga

personalförstärkningar vid

arbetsförmedlingen och

arbetsmarknadsinstituten beräknats under

anslaget för 1997. Vidare har 20

miljoner kronor för projekt som syftar

till att stimulera effektivare

arbetsformer vid arbetsförmedlingen och

arbetsmarknadsinstituten engångsvis

beräknats under anslaget för 1997.

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner att finansieringen under

budgetåret 1997 av tillfälliga

personalförstärkningar vid

arbetsförmedlingen och

arbetsmarknadsinstituten sker från

anslaget Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader och inte som

riksdagen tidigare har beslutat (bet.

1995/96:FiU15, rskr. 307), från anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

(avsnitt A 2. Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder).

Från anslaget finansieras:

1. Kostnader för personal och lokaler

samt andra förvaltningskostnader vid

AMS, LAN, AF och Ami. Under anslaget

bokförs också den avgiftsfinansierade

verksamheten vid Aske kursgård.

2. Från och med 1997 utgifter för

verksamheten i

arbetsförmedlingsnämnderna riksdagen

beslutat om. Antalet nämnder ökar till

i princip en nämnd per kommun. Antalet

ledamöter ökar i varje nämnd jämfört

med nuvarande sammansättning.

3. Ami:s verksamhet avseende

metodutveckling och forskning inom den

yrkesinriktade rehabiliteringen samt

personalutbildning vid Ami, kostnader

för tillsyn av

arbetslöshetsförsäkringen samt för AMS

verksamhet i samband med överklagande

av a-kassa:s, LAN:s och

förvaltningsdomstols beslut om a-

kasseersättning eller medlemskap i

kassa.

Motioner

Moderata samlingspartiet föreslår i

motion A304 (yrk. 3) att riksdagen för

1997 under anslaget A 1. anvisar 4 366

000 000 kr.

Partiet framhåller arbetsförmedlingarna

som arbetsmarknadspolitikens mest

betydelsefulla inslag. Moderaterna har

emellertid avvisat de obligatoriska

arbetsförmedlingsnämnderna varför

partiets anslagsalternativ minskas med

utgifterna för nämnderna. Partiet

förespråkar vidare en reformering av de

arbetsmarknadspolitiska insatserna

vilket också minskar utgiftsbehovet

under anslaget.

Folkpartiet föreslår i motion A221 (yrk.

20 delvis) att riksdagen för 1997 under

anslaget A 1. anvisar 4 218 118 000 kr.

De 200 miljoner kronor partiet vill

minska A 1-anslaget med skall i stället

tillföras anslaget A 3. Särskilda

åtgärder för arbetshandikappade.

Miljöpartiets motion A274 (yrk. 4

delvis) innebär ett i förhållande till

propositionen oförändrat anslag för år

1997. Miljöpartiet föreslår att det för

år 1999 under A 1-anslaget anvisas 180

miljoner kronor mindre än regeringen

föreslagit. Partiet har i en särskild

kommittémotion föreslagit att

arbetsförmedlingar och försäkringskassor

på lokal nivå slås samman och

kommunaliseras. Det bör leda till

avsevärt minskade administrativa

kostnader på lokal nivå.

Kristdemokraterna föreslår i motion A297

(yrk. 16 delvis) att riksdagen för 1997

under anslaget A 1. anvisar 4 318 118

000 kr. Partiet vill att AMS som central

myndighet får mer av stabskaraktär

vilket beräknas spara 10 miljoner kronor

redan 1997. Länsarbetsnämnderna föreslås

antingen regionaliseras eller samordnas

med länsstyrelsernas verksamhet. Det

möjliggör en besparing med 90 miljoner

kronor under 1997 vilken kan bli

betydligt större kommande år. Förslaget

tydliggör att det är fältarbetet på

arbetsförmedlingarna som skall

prioriteras.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet har ställt sig

bakom införandet av

arbetsförmedlingsnämnder och redan härav

följer att utskottet inte kan dela

Moderata samlingspartiets bedömning av

medelsbehovet. Utskottet avvisar i ett

kommande avsnitt om anslag till

Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade Folkpartiets förslag

om ytterligare medel till lönebidrag.

Medlen skall enligt Folkpartiet belasta

anslaget Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader. Miljöpartiets

anslagsyrkande under anslaget för 1997

sammanfaller med regeringens förslag.

Ett tillkännagivande till regeringen

angående partiets anslagsförslag för

1999 bedömer utskottet inte vara

påkallat.

Utskottet biträder således regeringens

förslag till medelsanvisning under

anslaget och avvisar motionärernas

förslag i den delen. Utskottet

återkommer till anslaget och de här

berörda delarna av motionerna A221,

A304, A274 och A297 nedan i avsnittet

Anslag på utgiftsområde 14.

A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Propositionen

1994/9 Utgi 26 945 Reserva 4 429

5 ft 103 1 tion 221

1995/9 Ansl 34 352 Utgifts 34 140

6 ag 016 prognos 000

därav 23 415

1996 500

1997 Förs 25 456

lag 727

1998 Berä 21 199

knat 198

1999 Berä 20 567

knat 556

1) Beloppen anges i tusental kr

Från anslaget A 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

finansieras åtgärder såsom arbets

marknadsutbildning (AMU),

arbetsplatsintroduktion (API), datortek,

arbetslivsutveckling (ALU) och starta-

eget-bidrag.

Vidare finansieras från anslaget

rekryteringsstöd, beredskapsarbete,

utbildningsvikariat och bidrag till

utbildning i företag. Dessa stöd betalas

till arbetsgivare för att subventionera

en viss del av lönekostnaden när de

anställer en arbetslös eller

utbildningskostnaden när de anordnar

utbildning för sin personal.

Därutöver finansieras från anslaget

kommuners och landstings omkostnader i

samband med anordnande av offentliga

arbeten för äldre arbetslösa (OTA) samt

ersättning till kommunerna för deras

ansvar för ungdomar.

Slutligen finansieras från anslaget

flyttningsbidrag, utredningskostnader,

otraditionella insatser,

försöksverksamhet med

sysselsättningsskapande åtgärder samt

särskilda medel.

Vid medelsberäkningen för år 1997 har

regeringen tagit hänsyn till de

besparingar som riksdagen har beslutat

om i enlighet med förslag i den

ekonomiska vårpropositionen

(1995/96:150) och

sysselsättningspropositionen

(1995/96:222). Besparingarna uppgår till

drygt 2 miljarder kronor. Dessa

besparingar omfattar de beslutade

förändringarna i reglerna för det

kontanta stödet vid arbetslöshet, lägre

bidragsnivåer i samband med

utbildningsvikariat, effektivisering av

de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,

det förändrade rekryteringsstödet samt

besparingen inom den upphandlade

arbetsmarknadsutbildningen.

Omfattningen och inriktningen av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

budgetåret 1997

AMV tilldelades för budgetåret 1995/96

resurser så att verket skulle klara av

att sysselsätta 240 000 personer i olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En

lägre volym av arbetssökande i åtgärder

under början av budgetåret ledde till

att AMV inte nådde volymkravet.

Datorteken och de kommunala

ungdomsavtalen var två

arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

vilka det var svårt att uppfylla

volymkraven. Antalet ungdomar under 20

år som var aktuella för kommunala

ungdomsprogram blev betydligt lägre än

vad regeringen beräknat.

De resurser som inte hade förbrukats

togs tillbaka från åtgärdsanslaget. I

samband med återtagandet justerade

regeringen volymkravet för budgetåret

1995/96 till att i genomsnitt 215 000

personer per månad skulle vara

sysselsatta i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Under perioden juli 1995 t.o.m. juni

1996 omfattades 199 400 personer i

genomsnitt per månad av

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Under budgetåret 1997 skall AMV inom

ramen för tilldelade medel under

anslaget kunna ge minst 228 000 personer

i genomsnitt per månad lämplig

utbildning, praktik eller sysselsättning

genom konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller

yrkesinriktad rehabilitering. Därav

skall minst 26 000 personer vara

arbetshandikappade.

Motioner

Vänsterpartiet påtalar i motion A305

(yrk. 7) att det är viktigt att de

upphandlade aktiva åtgärderna måste

kunna läggas på en högre nivå för att

minska belastningen på

arbetslöshetsförsäkringen. Det är

särskilt viktigt att den upphandlade

arbetsmarknadsutbildningen inte tillåts

gå ner alltför lågt i volym.

Kristdemokraterna begär i motion A297

ett tillkännagivande om att nivån på

antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder

skall anges i intervall i stället för i

fixa tal (yrk. 5). Vidare begär

Kristdemokraterna ett tillkännagivande

om att det skall anläggas en helhetssyn

på utvärderingen av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så

att det därmed går att avläsa hur många

som erhåller reguljärt arbete efter att

ha genomfört en sådan åtgärd (yrk. 6)

I flera motioner behandlas frågor kring

hur de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna skall vara utformade och att

det bör tillskapas nya åtgärdsformer.

Siw Wittgren-Ahl och Marie Granlund (s)

föreslår i motion A254 att det skall

vara möjligt att inom

arbetsmarknadsområdets budgetramar kunna

bedriva projekt som handlar om volontär-

och fredskårsarbete.

Ronny Olander m.fl. (s) begär i motion

A255 ett tillkännagivande om ågärder för

att stödja svensk byggexport till andra

Östersjöländer. Syftet med detta är att

stimulera byggnadsverksamheten och

därigenom nedbringa arbetslösheten.

Göran Magnusson m.fl. (c) föreslår i

motion A246 att det införs en extra

bidragsform för ideella och

allmännyttiga föreningar som skall

användas för att färdigställa allmänna

samlingslokaler. Bidraget skall

finansieras genom att det avdelas 25-30

miljoner kronor ur anslaget.

Torsten Gavelin (fp) föreslår i motion

A204 att ur anslaget skall för vart och

ett av åren 1997-1999 användas 4

miljoner kronor till fördjupade

verksamhetsplaner i fjällområdet. Han

föreslår vidare i motion A205 ett

tillkännagivande om det angelägna i att

utnyttja ungskogsröjning som

arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Erling Bager (fp) föreslår i motion

A269 att det görs en skyndsam utredning

om möjligheterna att genom

arbetsmarknadspolitiska åtgärder

prioritera ombyggnadsstöd till

landsarkivet i Göteborg.

Per Lager m.fl. (mp) föreslår i motion

Kr218 att särskilda medel avsätts hos

länsarbetsnämnderna till

kollektivverkstädernas praktiska

vidareutbildning av konstnärer och

konsthantverkare.

I tre motioner behandlas nödvändigheten

av att flexiblare kunna anpassa de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till

rådande förhållanden.

Ingrid Andersson och Tone Tingsgård (s)

föreslår i motion A215 att man genom

omfördelning av resurser ger stöd till

aktivitetscentrum.

Christna Axelsson (s) föreslår i motion

A302 att endast arbetsgivare med

fullgott försäkringsskydd får ta emot

arbetsmarknadsstöd.

Siri Dannaeus och Margitta Edgren (fp)

uppger i motion A263 att

könsfördelningen i läraryrket bör bli

jämnare. För att ändra på den ojämna

könsfördelningen och intressera män för

att välja yrken inom skola och

barnomsorg föreslås att de särskilda

medel som ges till AMS för s.k.

brytprojekt i ökad utsträckning skall

riktas mot män som önskar att byta till

ett sådant yrke.

Utskottets överväganden

Utskottet tar inledningsvis upp frågan

om vilka volymkrav som kan ställas på

AMV vad gäller den mängd

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som

verket skall uppnå inom ramen för

tilldelade medel. Regeringen har

föreslagit att verket skall ge minst

228 000 personer i genomsnitt per månad

lämplig utbildning, praktik eller

sysselsättning genom konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av

dessa skall minst 26 000 personer vara

arbetshandikappade.

Eftersom den största delen av

åtgärdsmedlen åtgår till de kontanta

stöd som de anvisade erhåller innebär

besparingar i detta anslag kombinerat

med volymkrav att möjligheten att

erbjuda dyrare åtgärder begränsas. Detta

får till följd att antalet

utbildningsplatser måste reduceras.

Enligt uppgifter från AMS innebär

volymkravet en drastisk minskning av

möjlig genomsnittsvolym för köpt

utbildning. Beroende på vilket antagande

som görs av genomsnittlig kurskostnad

finns enligt AMS endast utrymme att

bereda ca 15 000-16 000 personer plats i

sådan utbildning. Denna volym på

utbildningen kan jämföras med att det

beräknade genomsnittet för år 1996 var

ca 42 000 personer. Vidare framgår av

AMS uppgifter att ett minskat volymkrav

leder till att det är möjligt att öka

utbildningsinsatserna. Detta kan

beskrivas på följande sätt:

Veckokostnad och antal platser i köpt

utbildning vid olika volymkrav och kurs

kostnad

Volym Veckokos Antal

tnad platser

228 2 300 kr 16 000

000

220 2 300 kr 23 500

000

215 2 200 kr 29 000

000

210 2 100 kr 35 500

000

Följden av regeringens volymkrav är

enligt AMS att huvuddelen av de personer

som omfattas av arbetsmarknadspolitiska

åtgärder kommer att erhålla åtgärderna

arbetslivsutveckling eller

arbetplatsintroduktion.

Utskottet anser att regeringens

volymkrav är högt ställt i förhållande

till de resurser som ställs till

förfogande. Volymkravet får inte ställas

så högt att kvaliteten i åtgärderna

äventyras. Särskilt viktigt är det att

tillräckligt utrymme skapas för

arbetsmarknadsutbildning i form av

kvalificerad yrkesutbildning. Om det

visar sig bli svårt för AMV att nå den

avsedda totalvolymen utgår utskottet

från att regeringen återkommer till

riksdagen i frågan. Detta kan lämpligen

ske i anslutning till den halvårsvisa

avrapportering till riksdagen som

regeringen åtagit sig i förhållande till

målet om halverad arbetslöshet (prop.

1995/96:207). Före den redovisning som

regeringen skall göra i anslutning till

budgetpropositionen hösten 1997 bör

oförbrukade medel för budgetåret 1997

inte kunna tas tillbaka från anslaget

för arbetsmarknadspolitiska åtgärder

eller användas för andra ändamål utan

riksdagens godkännande. Utskottet

återkommer med ett tillkännagivande i

frågan nedan i avsnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

Utskottet tar härefter upp de

motionsförslag som lämnats och som

innebär att det skall införas nya former

av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Gemensamt för ett flertal av dessa

motioner är att man vill att riksdagen

skall peka ut vissa särskilda

användningsområden för de

arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedlen.

Det är fråga om olika angelägna projekt.

Utskottet vill inte gå in på en

bedömning av de olika behov som påtalas

och förslag som förs fram. Liksom

tidigare vill utskottet understryka att

utnyttjandet av de

arbetsmarknadspolitiska resurserna skall

bedömas från arbetsmarknadssynpunkter

och inte betraktas som en resurs för i

och för sig angelägna samhällsbehov.

Utskottet kan konstatera att det

ankommer på AMS att fördela resurserna

för arbetsmarknadspolitiska insatser i

de olika länen. Det får förutsättas att

AMS därvid också beaktar

jämställdhetsaspekter. Utskottet går

inte in på en närmare bedömning av de

olika behov och förslag som förs fram i

motionerna A204, A205, A215, A246, A254,

A255, A263, A269, A305 och Kr218 (de två

sistnämnda i berörda delar). Utskottet

avstyrker bifall till motion A269 och

återkommer beträffande de övriga

motionerna nedan i avsnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

Vad sedan gäller frågan om att

arbetsgivarna skall ha ett fullgott

försäkringsskydd förutsätter utskottet

att AMS tillser att arbetsgivarna på ett

godtagbart sätt uppfyller de krav som

följer av den nuvarande lagstiftningen.

Utskottet anser att det inte krävs något

särskilt tillkännagivande i denna del

och biträder därför inte motion A302.

Utskottet återkommer till yrkandet nedan

i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

Kristdemokraterna har föreslagit att

man skall utveckla nya beräkningssätt

och utvärderingssystem vad gäller de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Utskottet gör följande bedömning.

Regeringen har tidigare aviserat att den

kommer att ytterligare utveckla

mätmetoder som beskriver resultaten av

arbetsmarknadspolitiken. Ett sådant

utvecklingsarbete kommer att ske

kontinuerligt. Regeringen har även i den

forskningspolitiska propositionen

1996/97:5 föreslagit att det inrättas

ett nytt oberoende institut för

utvärdering av arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet, som behandlar detta förslag i

avsnittet Arbetsmarknadspolitisk

forskning och utveckling, är positivt

till inrättandet av ett sådant institut.

Utskottet förutsätter att regeringen och

det institut som skall inrättas kommer

att redovisa sina resultat på ett

adekvat sätt. Med hänsyn till det

anförda avstyrker utskottet motion A297

i berörda delar.

Rekryteringsstöd och beredskapsarbete

Propositionen

Antalet personer med rekryteringsstöd

har minskat kraftigt under budgetåret

1995/96. Minskningen beror på svagare

efterfrågan på arbetskraft samt

förändrade regler för

rekryteringsstödet. Regelförändringarna

genomfördes av statsfinansiella skäl och

för att anpassa regelverket till EG:s

regler om statsstöd. De innebar bl.a.

att bidragsnivåerna sänktes samt att

reglerna avseende vilka anställda en

arbetsgivare kan erhålla stöd för

skärptes. Vidare bestämdes att åtgärden

fick kosta högst 300 miljoner kronor år

1997.

Vad gäller beredskapsarbeten kan

konstateras att antalet personer i

sådant arbete har minskat i jämförelse

med tidigare budgetår. Orsaken till

denna minskning är framför allt att

beredskapsarbeten har ersatts av andra

åtgärder.

Motioner

Vänsterpartiet anser i motion A305 (yrk.

6) att det är olyckligt att den högsta

volymen för rekryteringsstödet bestäms

till 300 miljoner kronor. Vidare anser

partiet att de beslutade förändringarna

inte var genomtänkta.

Leif Marklund m.fl. (s) föreslår i

motion A286 att beredskapsarbetena inom

skogsvården skall ökas inom ramen för

arbetsmarknadspolitiken.

Agneta Brendt och Sigrid Bolkéus (s)

konstaterar i motionen A209 att de

ändringar som genomfördes under förra

året innebar förändrade möjligheter för

Skogsvårdsstyrelserna att bedriva

skogliga beredskapsarbeten vilket fick

till följd att dessa minskade. Eftersom

behovet av dem är mycket stort bör de

öka.

Kjell Ericsson och Sivert Carlsson (c)

uppger i motion A290 att

beredskapsarbeten inom skogsbruk och

miljövård har minskat. Motionärerna

begär ett tillkännagivande om

nödvändigheten av beredskapsarbeten inom

skogsbruket och miljövården.

I motion A292 föreslår Anders Ygeman (s)

att delar av de medel som i dag används

till arbetsmarknadsstöd skall omvandlas

till ett riktat anställningsstöd för att

fylla kommunernas behov av personal.

Utskottets överväganden

Reglerna för statsbidrag avseende

rekryteringsstöd och beredskapsarbete av

tjänstekaraktär förändrades den 1 juli

1995. Förändringarna innebar att

storleken på statsbidraget reducerades

från högst 65 % av lönekostnaderna under

sex månader, dock högst 14 300 kr per

månad, till högst 50 % av

lönekostnaderna under sex månader, dock

med högst 7 000 kr per månad. Syftet med

förändringarna var att minska statens

kostnader för dessa bidrag. Den totala

kostnadsminskningen för budgetåret

1995/96 beräknades till 1 789 miljoner

kronor.

Som framgår ovan har riksdagen beslutat

om ytterligare förändringar av reglerna

för statsbidrag avseende

rekryteringsstöd och beredskapsarbete av

tjänstekaraktär. Förändringarna, som

skall träda i kraft den 1 januari 1997,

innebär att en arbetsgivare får beviljas

rekryteringsstöd med högst 50 % av

lönekostnaden, inklusive sociala

avgifter och semesterersättning, i högst

sex månader om arbetsgivaren anställer

en person som arbetsförmedlingen/arbets

marknadsinstitutet anvisar. Vid

deltidsarbete reduceras rekryte

ringsstödet i proportion till

arbetstiden. Motsvarande regler införs

för statsbidrag till beredskapsarbete av

tjänstekaraktär.

Syftet med förändringen av

rekryteringsstödets inriktning innebär

enligt propositionen en besparing

motsvarande 600 miljoner kronor under

budgetåret 1997. Denna besparing skall

användas som delfinansiering av

utbildningssatsningen.

Mot denna bakgrund anser utskottet att

det inte bör vidtas några förändringar

av gällande regler. Utskottet biträder

därför inte motionen A305 i berörd del,

och utskottet återkommer till yrkandet

nedan i avsnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

Vad sedan gäller övriga yrkanden vill

utskottet anföra följande.

Utskottet gör ingen bedömning av de

olika behov och förslag som förs fram i

motionerna. Utskottet kan konstatera att

det ankommer på AMS att fördela

resurserna för arbetsmarknadspolitiska

insatser i de olika länen. I AMS uppgift

ingår att ta hänsyn till den

arbetsmarknadspolitiska situationen i

respektive län. Strävan för AMS måste

vara att få till stånd så mycket

sysselsättning som möjligt för de

insatta resurserna. Vid denna avvägning

kan det bli svårt att genomföra vissa

åtgärder och samtidigt bibehålla de

volymer som AMS är förpliktad att hålla.

Sammanfattningsvis anser utskottet att

motionerna A209, A286, A290 och A292

inte bör föranleda någon riksdagens

etgärd. Utskottet återkommer till

motionerna nedan i avsnittet Anslag

under utgiftsområde 14.

Arbetslivsutveckling (ALU)

Bakgrund

Arbetslivsutveckling är till för att den

som är arbetslös skall få möjlighet till

aktiviteter och utveckling dels för att

stärka och bibehålla kontakten med

arbetslivet, dels för att få ett skydd

mot utförsäkring. Arbetslivsutveckling

kan anordnas hos ideella organisationer,

föreningar, kommuner, staten, fackliga

organisationer, företag m.fl. Åtgärden

skall i första hand inriktas mot grupper

som riskerar att slås ut från

arbetsmarknaden. Arbetslivsutveckling är

en sistahandsåtgärd som dock kan

användas så snart arbetsförmedlingen

bedömt att arbete eller annan åtgärd

inte kan erbjudas. Arbetslivsutveckling

får inte användas för att ersätta annan

arbetskraft eller för att utföra

ordinarie arbetsuppgifter.

Riksdagen beslöt våren 1996 att

tillstyrka ett förslag om

försöksverksamhet i ett antal kommuner

för att finna former för lokal samverkan

inom arbetsmarknadspolitiken. Förslaget

innebar dock inte att försökskommunerna

skulle tillföras ytterligare resurser.

Avsikten var att skapa möjligheter till

samordning med existerande medel.

Länsarbetsnämnderna skulle i vissa

försökskommuner kunna anvisa

arbetslivsutveckling på ett mer obundet

sätt. Kravet på att arbetslivsutveckling

skulle vara en sistahandslösning

slopades. Vidare skulle det inte finnas

någon tidsgräns för åtgärden. Det skulle

även vara möjligt att bedriva

kompetenshöjande

arbetslivsutvecklingsprojekt.

Arbetsplatsintroduktion infördes den 1

juli 1995 och ersätter bl.a.

ungdomsintroduktion, ungdomspraktik m.m.

Arbetsplatsintroduktionen syftar till

att arbetslösa som är anmälda som

arbetssökande hos arbetsförmedlingen

skall få yrkesorientering/praktik och

arbetslivserfarenhet som kan leda till

arbete.

Propositionen

Under andra kvartalet 1996 befann sig i

genomsnitt 53 700 personer i

arbetslivsutveckling. Detta betyder att

antalet personer som erhåller denna

åtgärdsform är betydligt fler än den för

budgetåret beräknade volymen om 30 000

personer.

Antalet personer som erhåller

arbetsplatsintroduktion har ökat

kraftigt under våren 1996 och överstiger

nu i genomsnitt 40 000 per månad.

Motioner

Folkpartiet uppger i motionen A221 att

arbetslivsutveckling har visat sig vara

smidigt och flexibelt att tillgripa som

en sista åtgärd när andra åtgärder redan

är prövade. Genom förändringarna som

infördes den 1 juli 1996 avseende

arbetslivsutvecklingen och som tillämpas

i vissa försökskommuner är denna

åtgärdsform inte längre att betrakta som

en sistahandsåtgärd. Folkpartiet begär

därför ett tillkännagivande om

förändring av regelverket så att

bestämmelserna återställs till vad som

gällde före den 1 juli 1996 (yrk. 12).

Vidare föreslås ett tillkännagivande om

behovet av en utvärdering av

arbetslivsutveckling och hur den har

fungerat (yrk. 13).

Göthe Knutson och Jeppe Johnsson (m)

begär i motionen A247 ett

tillkännagivande om att reglerna för

arbetslivsutveckling till ideella

föreningar bör ändras så att, exempelvis

Skriminellt anfrätta mc-klubbar inte

kan bli mottagare av statligt stöd.

Christina Axelsson (s) föreslår i motion

A301 (yrk. 1) att det skall föreligga

förhandlingsskyldighet om en

arbetsplatsintroduktion inte leder till

fortsatt arbete och att företagen måste

ange någon form av saklig grund varför

åtgärden inte leder till någon

tillsvidareanställning. Vidare föreslås

att arbetstagare som har en

arbetsplatsintroduktion skall ha rätt

att söka arbete under slutet av

anställningstiden (yrk. 2).

Utskottets överväganden

Som framgår av den inledande

bakgrundsbeskrivningen är möjligheterna

att anvisa arbetslivsutveckling på ett

mer obundet sätt begränsade till de

kommuner där man bedriver

försöksverksamhet. Utskottet, som

ställde sig bakom denna

försöksverksamhet och som förklarade att

det var bra att man i en begränsad

omfattning prövade en mer obunden

användning av arbetslivsutveckling,

anser att det inte bör ske några

inskränkningar innan försöket har

utvärderats.

Vad sedan gäller frågan om att det bör

göras en mer generell utvärdering av

åtgärden arbetslivsutveckling hänvisas

till vad utskottet ovan anfört om det

generella behovet av forskning och

utvärdering.

Med hänsyn till det anförda avstyrker

utskottet motion A221 i berörda delar.

Utskottet återkommer beträffande

motionens förstnämnda yrkande nedan i

avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

I motion A247 berörs frågan om vilka

ideella föreningar som skall kunna vara

anordnare av arbetslivsutveckling.

Utskottet utgår från att de myndigheter

som har att besluta i dessa frågor ser

till att ingen olämplig anordnare utses.

Det ankommer på AMS och

länsarbetsnämnderna att utfärda de

anvisningar som eventuellt erfordras.

Utskottet anser inte att det behövs

något tillkännagivande från riksdagen i

denna fråga. Utskottet återkommer till

yrkandet nedan i avsnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

Utskottet övergår slutligen till

motionsyrkandena som rör

arbetsplatsintroduktionen. Som framgår

av inledningen är syftet med åtgärden

att ge arbetssökande

yrkesorientering/praktik och

arbetslivserfarenhet som kan leda till

arbete. Den som anvisas

arbetsplatsintroduktion betraktas inte

som arbetstagare. Något anställningskrav

efter praktikperioden finns inte.

Tidigare krävdes för att en

arbetssökande som var under 25 år skulle

beviljas arbetsplatsintroduktion att

arbetsgivaren förband sig att anställa

honom eller henne under minst sex

månader efter praktiktidens utgång.

Denna regel togs bort den 1 juli 1996.

Skälet till detta var att

anställningskravet ansågs vara en

återhållande faktor när arbetsgivaren

övervägde att ta emot ungdomar i den

aktuella åldersgruppen. Utskottet anser,

mot bakgrund av att det kan vara svårt

att förmå arbetsgivare att ta emot

praktikanter, att det är mindre lämpligt

att i nuläget införa regler som av

arbetsgivarna skulle kunna uppfattas som

försvårande och leda till att

arbetsgivarna avstod från att ta emot

arbetssökande som praktikanter.

Utskottet avstyrker därför motion A301 i

berörda delar.

Starta-eget-bidrag

I propositionen konstateras att antalet

personer som erhåller starta-eget-bidrag

har varit relativt konstant under

budgetåren 1994/95 och 1995/96.

Motioner

Flera motioner innehåller förslag till

förändringar av reglerna för att anvisa

starta-eget-bidrag.

Vänsterpartiet föreslår att kretsen av

personer som kan erhålla bidrag vidgas.

Vänsterpartiet föreslår vidare i motion

N271 (yrk. 6) att anställda skall ges en

lagstadgad rätt till tjänstledighet

under tolv månader för att utveckla en

egen näringsverksamhet.

Miljöpartiet föreslår i motion N270

(yrk. 12) att reglerna för starta-eget-

bidrag ändras så att

arbetsförmedlingarna vid kooperativa

etableringar kan bevilja ett s.k. starta-

vårat-bidrag. Vidare föreslås att det

införs en särskilt anpassad stödform för

nystartade medarbetarägda och

kooperativa företag för att ge dem

möjlighet att erhålla riskkapital.

Karin Olsson m.fl. (s) föreslår i

motion A283 att den kooperativa

företagsformen framhålls i all

rådgivningsverksamhet som till någon del

är finansierad med allmänna medel.

Karin Olsson m.fl. (s) föreslår i

motion A272 att det i syfte att

stimulera start av företag som säljer

tjänster till hushållen bör övervägas om

arbetslöshetsersättning bör omvandlas

till företagsstart-bidrag.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar, vad gäller

yrkandet i motion N271 om ett utvidgat

användningsområde för åtgärden, att

utskottet så sent som i maj 1996

behandlat denna fråga. Dessförinnan var

frågan aktuell våren 1995. Utskottet har

vid dessa tillfällen inte kunnat ställa

sig bakom förslaget om en lagstadgad

rätt till tjänstledighet för att

utveckla egen verksamhet. Utskottet

vidhåller sitt ställningstagande.

Vad sedan gäller frågorna om införandet

av en ny stödform vid kooperativa

etableringar är utskottet inte berett

att i nuläget föreslå en sådan

förändring. Utskottet vill

avslutningsvis påpeka att det måste vara

den enskilde rådgivaren som i varje

enskilt fall får avgöra vad han eller

hon vill rekommendera för slags

företagsform. Utskottet avstyrker därför

bifall till motion A283. Utskottet

biträder inte heller motionerna A272,

N270 och N271, de två sistnämnda i

berörda delar och återkommer till dessa

yrkanden nedan i avsnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

Utbildningsvikariat

Bakgrund

Riksdagen har, som delfinansiering av

den under våren beslutade

utbildningssatsningen, beslutat att

sänka de avdrag från arbetsgivaravgiften

en arbetsgivare får göra vid

utbildningsvikariat som påbörjas under

andra halvåret 1996 (1995/96:FiU10,

AU4y, rskr. 304). Avdraget från

arbetsgivaravgiften för den vikarie som

anställs sänktes från 500 kr till 400 kr

per dag. Avdraget för arbetsgivarens

utbildningskostnader för den som som

utbildas sänktes samtidigt från högst 75

kr till högst 35 kr per

utbildningstimme. Det totala avdraget i

det sistnämnda hänseendet sänktes

slutligen från högst 40 000 kr till

högst 20 000 kr för varje anställd som

deltar i utbildning.

Åtgärden utbildningsvikariat

finansieras t.o.m. innevarande budgetår

genom att arbetsgivaren får göra ett

avdrag på de arbetsgivaravgifter han

skall betala. Riksdagen har beslutat

(prop. 1995/96:222, FiU15, AU6y, rskr.

307) att arbetsgivare som från

ersskiftet 1996/97 utnyttjar

utbildningsvikariat istället skall få

ett bidrag - ett vikariatsstöd. Stödet

lämnas med högst 350 kr per heldag som

vikarien arbetar, dock högst 50 % av

lönekostnaden inklusive sociala avgifter

och semesterersättning per månad. Vid

deltidsarbete reduceras stödet i

proportion till arbetstiden.

Enligt propositionen kommer utgifterna

för utbildningsvikariat som t.o.m.

innevarande budgetår redovisats som

skatteavvikelse, att öka anslaget med

3,7 miljarder kronor.

Under innevarande budgetåret har

hittills enligt propositionen i

genomsnitt 10 000 personer per månad

deltagit i utbildningsvikariat. Det är

betydligt färre än den beräknade volymen

om 20 000 människor. Enligt

propositionen är mer än 70 % av

deltagarna kvinnor.

Motioner

Vänsterpartiet anser i motion A305 (yrk.

5) att det var ett misstag att minska

ersättningsnivåerna för

utbildningsvikariat. Det bidrar till en

sjunkande volym. Kombinationen av

utbildning och praktik är värdefull och

speciellt kvinnor har kunnat dra nytta

av åtgärden. Både kommunsektorn och

mindre företag är känsliga för den

kostnadsökning sänkta ersättningsnivåer

medför. Vänsterpartiet föreslår att

bidraget till utbildningsvikariat skall

uppgå till högst 500 kr per dag och 80

kr per studietimme.

Eva Johansson och Christina Axelsson

påtalar i motion A287 (s) att det till

följd av de regelförändringar som skett

på senare tid blivit allt svårare för

kommunerna att använda sig av

utbildningsvikariat. En översyn av

reglerna för utbildningsvikariat bör

därför göras i syfte att åstadkomma

större flexibilitet i systemet och

därigenom möjliggöra en större

omfattning av verksamheten.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att

riksdagen så sent som i juli innevarande

år godkände en omläggning från

årsskiftet av utbildningsvikariaten från

ett system med avdrag för

arbetsgivaravgiften till ett

bidragssystem. Riksdagen godkände vid

det tillfället också de bidragsnivåer

och bidragsvillkor som skall gälla från

samma tid. I det sammanhanget avstyrkte

utskottet motsvarande förslag om höjt

vikariatsstöd som Vänsterpartiet nu för

fram i motion A305. Utskottet kan inte

heller nu ställa sig bakom förslaget och

återkommer till yrkandet nedan i i

avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

Utskottet utgår från att AMS tar

initiativ till de förändringar i

förordningen om utbildningsvikariat som

fordras för att eliminera eventuella

brister i regelsystemet. Något uttalande

från riksdagen om detta fordras inte

varför utskottet inte kan biträda motion

A287. Utskottet återkommer till yrkandet

nedan i avsnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

Arbetsmarknadsutbildning

Propositionen

Regeringen redovisar att den i samband

med sysselsättningspropositionen (prop.

1995/96:222) meddelat sin avsikt att

inom ramen för den upphandlade

arbetsmarknadsutbildningen göra en

besparing motsvarande 300 miljoner

kronor. Enligt propositionen kommer

besparingen att tas ut genom att

regeringen i regleringsbrevet för

Arbetsmarknadsverket för 1997 anger ett

högsta belopp för vilket

arbetsmarknadsutbildning får upphandlas.

Regeringen redovisar i propositionen

vidare att riksdagen med anledning av

sysselsättningspropositionen beslutat

att utbildning inom det reguljära

utbildningsväsendet i form av

arbetsmarknadsutbildning fr.o.m. 1997

endast skall beviljas utomnordiska

medborgare som varit inskrivna vid

arbetsförmedlingen i minst två år och

arbetslösa arbetshandikappade. De medel

som för innevarande budgetår använts

till reguljär arbetsmarknadsutbildning

för andra grupper än de nämnda skall

fr.o.m. år 1997 i stället beräknas under

utgiftsområde 15 Studiestöd.

I propositionen anges inte något krav

på minsta volym för

arbetsmarknadsutbildningen för nästa

budgetår. Som framgått av den tidigare

framställningen uppställs däremot ett

sammanlagt mål rörande omfattningen som

innebär att de medel som föreslås

tilldelade under anslaget A 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall

minst 228 000 personer i snitt per månad

ges lämplig utbildning, praktik eller

sysselsättning genom konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller

yrkesinriktad rehabilitering.

Motioner

Moderata samlingspartiet skisserar i

motion A277 (yrk. 17) som ett led i en

förnyad arbetsmarknadspolitik riktlinjer

för en fokuserad

arbetsmarknadsutbildning. Enligt

partiets förslag skall utbildningen vara

styrd mot ett klart definierat

arbetsmarknadsbehov. Utbildningen skall

genomföras tillsammans med företagen och

utbildningens inriktning skall styras av

företagens behov.

Arbetsmarknadsutbildning skall erbjudas

den som är över 25 år och som varit

arbetslös mer än sex månader. Deltagaren

skall under utbildningen kunna få ett

aktivitetsstöd motsvarande

arbetslöshetsersättning. Utbildning av

arbetslösa bör även kunna ske i

traineeform. En sådan kan finansieras

med hjälp av s.k. utbildningscheckar som

efter prövning tilldelas den arbetslöse

med specifika utbildningsbehov.

Folkpartiet anser i motion A221 (yrk.

11) att arbetsmarknadsutbildningen i

alltför hög grad präglats av en

inriktning mot utbildningar som har

varit anpassade efter gårdagens

arbetsmarknad. En viss förändring i

positiv riktning har dock skett då man

nu försöker sträva efter att

arbetsmarknadsutbildningen skall vara

anpassad till den enskildes behov och

till förutsättningarna och kraven på

arbetsmarknaden. Det är nödvändigt att

denna förändring av

arbetsmarknadsutbildningen får

fortsätta. Många av dagens utbildningar

tar som utgångspunkt att man skall

sysselsätta en stor kvantitet

arbetslösa. Folkpartiet föreslår att

antalet personer i

arbetsmarknadsutbildningar minskas

samtidigt som kvaliteten på

utbildningarna höjs.

Kristdemokraterna anser A297 (yrk. 7)

att arbetsmarknadsutbildningens roll bör

vara att underlätta strukturomvandlingar

i samhället och inte att ersätta det

ordinarie utbildningssystemet. Partiets

uppfattning är att

arbetsmarknadsutbildningen bör knytas

närmare och på sikt bli en del av det

reguljära utbildningsväsendet. Det

reguljära utbildningsväsendet får på så

sätt en naturlig inriktning mot

arbetsmarknaden som den i dag i långa

stycken saknar.

Kristdemokraterna föreslår vidare i

motion Fi214 (yrk. 20) ett återinförande

av utbildningsbidrag med låneandel i

arbetsmarknadsutbildning inom det

reguljära utbildningsväsendet.

Elving Andersson m.fl. framhåller i

Centerns kommittémotion A819 (yrk. 8)

att män i högre grad än kvinnorna får

tillgång till dyrare

arbetsmarknadsutbildning. Kvinnors

utbildning är också oftare kortare än

mäns. Det finns enligt motionen

anledning att se över upphandlingen av

arbetsmarknadsutbildning och

fördelningen av arbetsmarknadsinsatser

från ett jämställdhets-perspektiv.

Håkan Holmberg och Eva Flyborg

framhåller i motion A262 (fp) betydelsen

av att arbetsmarknadsutbildningen vid

kvalificerade hantverksskolor kan

fortsätta i samma omfattning som

hittills. Det finns, enligt motionen,

tecken på svårigheter att rekrytera

elever till kvalificerad

hantverksutbildning till följd av att

AMS inte har pengar att anvisa

arbetslösa till den här typen av

utbildning.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet bedömer att

arbetslösheten till viss del är

strukturell i den meningen att den

arbetslösa arbetskraften i inte

obetydlig utsträckning saknar en i

förhållande till efterfrågan relevant

utbildning. Inom flera branscher finns

betydande flaskhalsar där behovet av

arbetskraft med rätt kompetens inte kan

tillgodoses.

Utskottet har mot den nämnda

bakgrunden, som framgått av inledningen

till avsnittet om de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,

föreslagit att riksdagen skall ge

regeringen till känna vikten av att

tillräckligt utrymme skapas för

arbetsmarknadsutbildning i form av

kvalificerad yrkesutbildning, för att

flaskhalsproblem skall undvikas.

Utrymmet för sådan utbildning är

avhängigt av vilket krav på minsta volym

för de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna regeringen ålägger

Arbetsmarknadsverket. Utskottet utgår

från att regeringen noga följer

effekterna av förslaget om en minsta

åtgärdsvolym på 228 000 personer i

genomsnitt per månad och återkommer till

riksdagen om det visar sig svårt att nå

den avsedda totalvolymen.

I Moderata samlingspartiets motion A277

betonas vikten av

arbetsmarknadsutbildningens relevans för

arbetsmarknaden och företagen. I det

avseendet sammanfaller ståndpunkten med

utskottets uppfattning.

Utskottet erinrar om vad som uttalades

beträffande arbetsmarknadsutbildningens

inriktning i anslutning till proposition

1995/96:222 Vissa åtgärder för att

halvera arbetslösheten till år 2000.

Regeringen framhöll här att

arbetsmarknadsutbildning skall vara

anpassad till den arbetssökandes behov

samt till kraven på arbetsmarknaden. Den

arbetsmarknadspolitiska profilen

markerades, enligt regeringen, av att

utbildningsvalet skall ske inom bestämda

ramar och skall syfta till att stärka

den enskildes möjligheter att få ett

arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Regeringen betonade i det nämnda ärendet

också att ett utökat samarbete med

kommunerna och de lokala

arbetsmarknadsparterna var grunden för

val och inriktning för

arbetsmarknadsutbildningen. Kunskaperna

om kompetensbehoven bedömdes finnas där.

Utskottet vill även för egen del

understryka betydelsen av att

arbetsmarknadsutbildningen motsvarar

marknadens efterfrågan. Det initiativ

utskottet tagit för att åstadkomma

tillräcklig volym kvalificerad

yrkesutbildning syftar till att

tillgången på efterfrågade yrkesarbetare

skall matchas mot efterfrågan.

Moderata samlingspartiets förslag till

fokuserad arbetsmarknadsutbildning

innebär vidare att

arbetsmarknadsutbildningen skall knytas

till företagen. Utskottet är i den delen

inte övertygat om att förslaget är fullt

genomförbart. Behovet bland arbetslösa

av arbetsmarknadsutbildning är oerhört

skiftande och spänner över ett vitt

område och utskottet är inte säkert på

att det helt kan tillgodoses inom ramen

för en företagsutbildning.

Arbetsmarknadsutbildning som genomförs

i företag är i och för sig ingen nyhet.

Sådan utbildning upphandlad från företag

i form av praktik varvad med teoretiska

inslag kan erbjudas arbetslösa enligt

det nuvarande systemet för

arbetsmarknadsutbildning. Regeringen

uttalade sig i den nämnda propositionen

222 för att sådan varvad utbildning

borde kunna få ett större utrymme. Den

varvade utbildningen kan fungera som ett

slags lärlingsutbildning för dem som

fyllt 20 år. En viktig sak är också att

företagen har möjlighet att anpassa

utbildningen till sina behov. Utskottet

erinrar också om sådan

företagsutbildning där företaget får

bidrag för utbildning åt anställda för

att upprätthålla sysselsättningen.

Utskottet kan således inte biträda

motion A277 i berörd del och återkommer

nedan i avsnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

Folkpartiet förordar i motion A221 en

minskning av antalet personer i

arbetsmarknadsutbildning samtidigt som

kvaliteten på utbildningen höjs. Det

initiativ utskottet nyss tagit genom

tillkännagivandet till regeringen om

vikten av ett tillräckligt antal

arbetslösa personer får möjlighet att

genomgå kvalificerad yrkesutbildning

inom ramen för köpt

arbetsmarknadsutbildning bör kunna

innebära en kvalitetshöjning i

utbildningen. Motion A221 i berörd del

avvisas i den mån motionen inte kan

anses tillgodosedd med vad utskottet nu

anfört. Utskottet återkommer till frågan

nedan i avsnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

Kristdemokraterna berör i motion A297

förhållandet mellan

arbetsmarknadsutbildning och det

reguljära utbildningssystemet. Partiet

anser att arbetsmarknadsutbildningen på

sikt skall bli en del av det reguljära

utbildningssystemet. Utskottet är inte

säkert på att en integrering av

arbetsmarknadsutbildningen i den

reguljära utbildningen löser det problem

motionärerna tar upp nämligen att skolan

inte är tillräckligt inriktad mot

arbetsmarknaden. Betydelsen av denna

brist är dock klar. Ju sämre det

ordinarie utbildningsväsendet är

anpassat till arbetsmarknadens behov och

i ju mindre grad ungdomarnas yrkesval är

målmedvetna och realistiska, desto

större krav kommer att ställas på

kompletterande arbetsmarknadsutbildning.

Förhållandet mellan

arbetsmarknadsutbildningen och den

reguljära utbildningen behandlas av

Arbetsmarknadspolitiska kommittén i

betänkandet (SOU 1996:34) Aktiv

arbetsmarknadspolitik. Betänkandet

bereds inom regeringskansliet och

utskottet anser, med avvisande av motion

A297 i berörd del, att detta

beredningsarbete bör avvaktas. Utskottet

återkommer till yrkandet nedan i

avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

När det gäller motion Fi214 erinrar

utskottet om att riksdagen i december

1994 beslutade att utbildningsbidrag med

lånedel skulle upphöra fr.o.m. den 1

januari 1995. Utskottet har senast i maj

1995 behandlat motionsförslag om ett

återinförande av utbildningsbidrag med

lånedel. Utskottet avvisade förslaget i

det av riksdagen godkända betänkandet

1994/95:AU15 med hänvisning förutom till

pågående översynsarbete till vissa

nackdelar med systemet. Enligt

utskottets uppfattning avstod många

arbetslösa från studier, när

utbildningsbidraget innefattade en

lånedel, och valde i stället att behålla

arbetslöshetsersättningen. Utskottet är

inte berett att ompröva sitt

ställningstagande och biträder därför

inte motion Fi214 i berörd del.

Utskottet återkommer till yrkandet nedan

i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

I motion A819 (c) begärs ett

tillkännagivande om att

jämställdhetssynpunkter skall beaktas

vid fördelningen av

arbetsmarknadsutbildning. Utskottet

erinrar om att jämställdhetssynen skall

prägla hela AMV:s verksamhet med stöd av

de riktlinjer för den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten som

finns i de två förordningarna om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Utskottet förutsätter att regeringen och

AMV följer utvecklingen beträffande

jämställdhetsaspekten inom

arbetsmarknadsutbildningen. Ett

uttalande från riksdagen i frågan när

det gäller fördelningen av

arbetsmarknadsutbildning bedömer

utskottet därför inte vara nödvändigt.

Motion A819 i berörd del avstyrks i den

mån motionen inte kan anses tillgodosedd

med vad utskottet anfört.

Utskottet bedömer att det initiativ

utskottet tagit för att åstadkomma ett

tillräckligt antal platser i köpt

arbetsmarknadsutbildning kan innebära

att det blir lättare att rekrytera till

den typ av kvalificerade hantverksskolor

som berörs i motion A262. Motionen bör

avstyrkas i den mån den inte kan anses

tillgodosedd med vad utskottet anfört,

och utskottet återkommer till yrkandet

nedan i avsnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

Offentliga tillfälliga arbeten för äldre

arbetslösa (OTA)

Bakgrund

Efter förslag i regeringens s.k.

sysselsättningsproposition (prop

1995/96:222) beslutade riksdagen i

somras om en ny arbetsmarknadspolitisk

åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten

för äldra arbetslösa. (yttr.

1995/96:AU6y, bet. 1995/96:FiU15, rskr.

1995/96:307).

Åtgärden vänder sig till personer över

55 år som varit inskrivna som

arbetssökande vid arbetsförmedlingen i

24 månader eller längre. Åtgärden skall

finnas under åren 1997 och 1998. De som

deltar i åtgärden skall enligt förslaget

i sysselsättningspropositionen få ett

aktivitetsstöd som motsvarar nivån på

arbetslöshetsersättningen.

Arbetsförmedlingen skall anvisa

åtgärden. Den som har anvisats ett

offentligt tillfälligt arbete skall inte

anses som arbetstagare utom såvitt avser

arbetsmiljölagen. Enligt riksdagens

beslut skulle lagen träda i kraft den 1

januari 1997.

Enligt sysselsättningspropositionen

räknade regeringen med att upp till

40 000 personer i genomsnitt per månad

skulle omfattas av åtgärden. Vid full

omfattning beräknades kostnaden för

åtgärden vara 150 miljoner kronor.

Riksdagen har på förslag av regeringen

i budgetpropositionen (prop. 1996/97:1)

beslutat tidigarelägga starten av

åtgärden (bet. 1996/97:AU5, rskr. 12).

Vidare har riksdagen beslutat att de som

deltar i åtgärden skall erhålla en

stimulansersättning. Stimulansersättning

är ett tillägg på aktivitetsstödet med

45 kr per dag. Slutligen beslutade

riksdagen efter initiativ från

arbetsmarknadsutskottet att offentliga

tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa

även skall kunna anordnas av de allmänna

försäkringskassorna.

Efter de genomförda förändringarna kan

som anordnare av åtgärden vara staten,

kommuner, landsting och allmänna

försäkringskassor. Däremot kan inte

kyrkliga kommuner och inte heller

statliga, kommunala eller

landstingskommunala bolag, stiftelser,

föreningar eller liknande

privaträttsliga organ vara anordnare.

Däremot kan statliga affärsdrivande verk

vara anordnare.

Motioner

Folkpartiet föreslår i motionerna A221

(yrk. 14) och Fi211 (yrk. 8) att

åtgärden offentliga tillfälliga arbeten

för äldre arbetslösa avskaffas. Det

finns en risk för att dessa arbeten

tränger undan ordinarie arbeten från den

offentliga sektorn.

Även Kristdemokraterna föreslår i

motionerna A297 (yrk. 10) och Fi214

(yrk. 6) att åtgärden skall avskaffas

och hänvisar till att den bl.a. kan leda

till stora undanträngningseffekter.

Miljöpartiet föreslår i motion Fi213

(yrk. 24) att även personer under 55 år

bör kunna erhålla OTA.

Vänsterpartiet, som är kritisk till

åtgärden, påpekar i motion A305 (yrk. 9)

att det alltjämt kvarstår vissa

frågetecken vad gäller möjligheten för

den som anvisas åtgärden att tacka nej.

Vidare påpekas att det är oklart vad som

händer efter två år när åtgärden tas

bort. Det är även oklart hur den s.k.

bortre parentesen skall tillämpas. Det

finns även inlåsningseffekter och det är

risk att den placerade tappar kontakten

med den ordinarie arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet föreslår därför att

åtgärden i dess nuvarande form

avskaffas. För det fall åtgärden inte

avskaffas föreslår vänsterpartiet att

stimulansersättningen höjs till 65 kr

per dag.

Inger Lundberg m.fl. (s) begär i motion

A234 ett tillkännagivande om vikten av

att åtgärden utvecklas så att viktiga

samhällsuppgifter kan fullgöras, den

enskilde ges meningsfulla uppgifter och

respekten för den offentliga

arbetsmarknaden upprätthålls (yrk. 1)

Vidare begärs ett tillkännagivande om

att försöksverksamheten skall utgöra ett

komplement till och inte ersättning för

andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder

avseende äldre arbetskraft (yrk. 2).

I motion A284 föreslår Monica Widnemark

(s) att det bör övervägas om det inte

skall vara möjligt för ideella

föreningar och organisationer att

erbjuda OTA.

Liknande tankar framförs av Anders

Svärd i motion A289 där han förutom

ideella organisationer även föreslår att

Svenska kyrkan skall kunna anordna OTA.

Lennart Beijer m.fl (v) begär i motion

A281 ett tillkännagivande om att det

skall tillsättas en utredning som skall

se över möjligheten att införa en

tillfällig pension för personer som har

fyllt 60 år.

Utskottets överväganden

Som framgår av den inledande

redogörelsen har riksdagen nyligen

behandlat åtgärden och beslutat att

tidigarelägga denna samt att utvidga

kretsen som kan vara anordnare. Vidare

har beslutats om en stimulansersättning

till de personer som anvisas åtgärden.

Utskottet, som tog initiativ till

utvidgningen, anser att det för

närvarande inte finns skäl till

ytterligare förändringar av reglerna för

att vidga kretsen av anordnare. Inte

heller finns det skäl att höja

stimulansersättningen. Utskottet anser

vidare att åldersgränsen bör behållas

eftersom syftet är att prioritera äldre

arbetslösa.

Vid bedömningen av om en arbetslös

skall anvisas en arbetsmarknadspolitisk

åtgärd skall det göras en individuell

prövning. Arbetsförmedlaren skall efter

samråd med den arbetslöse anvisa den

åtgärd som befinnes vara lämpligast.

Detta innebär nödvändigtvis inte att den

lämpligaste åtgärden för en äldre

arbetslös alltid är OTA. Som utskottet

konstaterade vid behandlingen av

sysselsättningspropositionen kan en

arbetslös avstängas från

arbetslöshetsersättning om han eller hon

avvisar en lämplig åtgärd. Utskottet

ansåg att man bör se betydligt mildare

på de vägransfall som avser OTA än på

övriga fall. Enligt utskottets mening är

det inte oklart vad som gäller i de fall

någon äldre arbetslös avvisar ett

lämpligt erbjudande om OTA.

Utskottet kan ställa sig bakom de

synpunkter som framförs i motion A234

men anser inte att det behövs några

tillkännagivanden i dessa avseenden.

Vad gäller frågorna om vad som skall

hända efter det att försöksverksamheten

avslutats respektive efter den s.k.

bortre parentesen vill utskottet anföra

följande.

Regeringen har aviserat att den under

våren 1997 kommer att lämna ett samlat

förslag på en ny

arbetslöshetsförsäkring. I samband med

detta kommer regeringen att lämna besked

om vad som skall gälla efter

utförsäkring. I avvaktan på detta

förslag vill utskottet inte göra några

uttalanden i denna del.

Vad gäller frågan om införandet av en

tillfällig pensionsform av

arbetsmarknadspolitiska skäl vill

utskottet erinra om att frågor rörande

förtidspension för närvarande bereds

inom regeringskansliet och i riksdagen.

Utskottet anser därför inte att det

finns skäl att i detta sammanhang göra

några särskilda uttalanden i den väckta

frågan.

Med hänsyn till det anförda avstyrker

utskottet bifall till motionerna A234

och A281. Utskottet biträder inte heller

motionern A221, A284, A289, A297, A305,

Fi211, Fi213 och Fi214 i förekommande

fall i berörda delar och återkommer till

de senare yrkandena nedan i avsnittet

Anslag på utgiftsområde 14.

Sabbatsår - friår

Motioner

Förslag om s.k. sabbatsår eller friår

läggs av flera motionärer bl.a. Miljöpar

tiet och Kristdemokraterna.

Miljöpartiet föreslår i motion A202 att

det införs ett sabbatsår. Syftet skulle

vara att minska arbetslösheten i

Sverige. Ersättningsnivån skall vara 85

% av den ersättning den ledige skulle ha

erhållit i arbetslöshetsersättning.

Staten skall inte kunna bestämma vad

ledigheten skall användas till.

Kristdemokraterna föreslår också i

motion A297 (yrk. 9) att det införs ett

sabbatsår för personer mellan 45 och 55

år. Genom införandet av en sådan åtgärd

skulle det ges en möjlighet för många

att komma in på en ny yrkesmässig bana

samtidigt som vikariatsmöjligheten

skulle minska arbetslösheten.

Sabbatsåret skulle kunna bekostas av

arbetsmarknadspolitiska medel eller

genom förtida pensionsuttag.

Lars U Granberg m.fl. (s) föreslår i

motion A240 att det införs ett friår.

För att minska rädslan för en sådan

åtgärd föreslås att den enskilde skall

kunna varva ledighet med arbete. Även

Ingbritt Irhammar m.fl. (c) föreslår i

motion A807 (yrk. 3) att det införs ett

friår som innebär att den enskilde skall

kunna vara tjänstledig från sitt arbete

för att kunna studera eller pröva på

nyföretagande. Under denna tid skall den

enskilde erhålla

arbetslöshetsersättning. Tuve Skånberg

och Fanny Rizell (kd) föreslår i motion

A703 att det tillsätts en utredning om

sabbatsår.

Utskottets överväganden

Utskottet har i sitt yttrande till

finansutskottet (1995/96:AU6y) i samband

med behandlingen av regeringens

sysselsättningsproposition (prop.

1995/96:222) berört frågan om sabbatsår

som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Utskottet konstaterade då att

arbetsmarknadspolitiska åtgärder där

ersättningen utgår i relation till

arbetslöshetsersättningen är inriktade

på utbildning, arbetslivskontakt eller

företagande. En sådan användning ansåg

utskottet vara betydligt mer

framtidsinriktat.

Utskottet anser att ingenting hittills

har framkommit som ändrar denna

bedömning. Utskottet vill dock inte

utesluta att man på sikt bör undersöka

om i vilken mån sabbatsår/friår kan

användas som en arbetsmarknadspolitisk

åtgärd för att skapa flera arbeten.

Utskottet har vid kontakter med

Arbetsmarknadsdepartementet upplysts om

att det för närvarande pågår

diskussioner där om att närmare utreda

möjligheten att införa någon form av

sabbatsår men att dessa inte har lett

till någon mer konkretiserad beredning.

I avvaktan på vad dessa diskussioner kan

leda till anser utskottet att det på

nuvarande stadium inte finns skäl att

föreslå något tillkännagivande i denna

del. Utskottet avstyrker därför bifall

till motion A703. Utskottet biträder

inte heller motionerna A202, A240, A297

i berörd del och A807 och återkommer

till dessa yrkanden nedan under

avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

Lärlingssystem

Motioner

Moderata samlingspartiet föreslår i

motion A277 att riksdagen hos regeringen

begär förslag om ett modernt

lärlingsprogram. Partiet ifrågasätter

effektiviteten i de

arbetsmarknadsinsatser som riktar sig

till unga arbetslösa. Dessa insatser bör

därför ersättas av ett nytt system för

att introducera unga medarbetare i

företagen (yrk. 15). Systemet skall vara

öppet för ungdomar mellan 20 och 25 år

och innehålla både arbete och utbildning

under normalt ett år. Under tiden skall

lärlingslön utgå motsvarande

arbetsinsatsen. Företaget skall ersättas

för den utbildning som erbjuds.

Lärlingsutbildningen för arbetslösa

skall samordnas med den

lärlingsutbildning inom gymnasieskolan

som partiet föreslår i en annan motion.

Kristdemokraterna anser i motion A297

att det bör utvecklas ett system med

treårig utbildning/lärlingstid i

dualssystem enligt exempelvis den tyska

modellen. Att utveckla praktiksystemet

ytterligare och att få till stånd en

lärlingsutbildning ute på företagen är

enligt motionen ett sätt att garantera

ungdomar arbetsmöjligheter och framtida

anställning, (yrk. 2).

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att

frågan om lärlingssystem har

aktualiserats inom regeringskansliet

genom att Arbetsmarknadspolitiska

kommittén tagit upp frågan i det nyss

nämnda betänkandet (SOU 1996:34).

Kommittén föreslår ett lärlingssystem

som komplement till den nuvarande

arbetsplatsförlagda utbildningen (APU).

Utskottet anser inte att ett initiativ i

frågan från riksdagens sida är påkallat

och kan därför inte ställa sig bakom

motionerna A277 och A297 i berörda

delar. Utskottet återkommer till

yrkandena nedan i avsnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

Nya former av sysselsättning åt

arbetslösa

Motioner

I ett flertal motioner har olika förslag

på nya former av sysselsättning åt

arbetslösa framförts.

Moderata samlingspartiet föreslår i

motionen A277 (yrk. 16) att det införs

ett program för äldre arbetslösa som

innebär att företag får återbäring på

arbetsgivaravgifterna med 50 % när de

anställer äldre arbetskraft.

Miljöpartiet behandlar i motion Kr4

(yrk. 16) kulturarbetarnas behov av

ekonomisk trygghet. Miljöpartiet

föreslår att det införs ett generellt

konstnärstillägg för professionella

kulturutövare inom litteratur, film,

musik, scen- och bildkonst. För att

finansiera detta tillägg föreslås att

medel från AMV åtgärdsprogram tas i

anspråk. Miljöpartiet hemställer att

detta stöd skall flyttas från

Arbetsmarknadsdepartementet till

Kulturdepartementet.

Miljöpartiet föreslår i motion A245 att

det införs en ny form av åtgärder för

långtidsarbetslösa. Åtgärderna skall

vara utformade i enlighet med den modell

som finns i Danmark och som benämns

puljejobs .

Miljöpartiet tar i motion A216 upp

frågan om arbetsdelning och föreslår att

det genomförs en utredning om

möjligheterna till arbetsdelning enligt

den danska s.k. sopåkarmodellen.

Karl-Göran Biörsmark (fp) föreslår i

motion A229 att det skall vara möjligt

att använda passiva

arbetsmarknadsåtgärder såsom

arbetslöshetsersättning i större

utsträckning för aktiva insatser. Genom

att tillåta att

arbetslöshetsersättningen används som

dellön och att arbetsgivaren skjuter

till resten för personer som riskerar

att bli arbetslösa ges en möjlighet för

dessa personer att behålla sina

arbetsuppgifter till dess

arbetssituationen förbättras.

Utskottets överväganden

Moderata samlingspartiet lade i samband

med behandlingen av

sysselsättningspropositionen fram ett

förslag som i princip överensstämmer med

motion A277 i berörd del.Vid utskottets

behandling av motionen avstyrktes

förslaget med motiveringen att det hade

vissa likheter med rekryteringsstödet

och att det inte fanns skäl att

ytterligare utöka åtgärdsarsenalen.

Utskottet är av samma uppfattning i dag

och biträder inte förslaget.

Även Miljöpartiets förslag om

arbetsdelning har behandlats av

utskottet i samband med utskottets

behandling av

sysselsättningspropositionen. Utskottet

avstyrkte i det sammanhanget förslaget

och påtalade att införandet av en sådan

modell skulle leda till en

delfinansiering av verksamheten.

Samma synsätt kan läggas på Karl-Göran

Biörsmarks förslag om att använda

arbetslöshetsersättning som

löneutfyllnad. Enligt utskottets mening

bör motionerna A216 och A229 avstyrkas.

Utskottet anser inte heller att de

arbetsmarknadspolitiska medlen skall,

som föreslås i motion Kr4, användas till

att införa ett generellt

konstnärstillägg. En sådan ordning

skulle innebära att åtgärdsmedlen kom

att bli en form av kulturstöd, vilket de

inte är avsedda att vara.

Utskottet återkommer till alla de nu

berörda yrkandena nedan i avsnittet

Anslag på utgiftsområde 14.

Utskottet övergår härefter till att

behandla Miljöpartiets förslag om

införandet av en ny form av åtgärder för

långtidsarbetslösa enligt dansk modell,

s.k. puljejob. Puljejob är arbeten som

erbjuds personer som har varit

arbetslösa mer än två år. Dessa arbeten

finns inom vissa områden såsom miljö,

natur, kultur, energi, kollektivtrafik,

bostäder, utbildning, arbetsmarknad samt

hälso- och sjukvård. Ersättningen för

personer som är sysselsatta i puljejob

motsvarar full dagpenning. Ett puljejob

kan vara upp till tre år. Det finns två

syften med åtgärden dels att aktivera

långtidsarbetslösa, dels att höja

servicenivån i den offentliga sektorn.

Enligt utskottets mening är det viktigt

att långtidsarbetslösa aktiveras och att

de kan erhålla en meningsfull

sysselsättning. Som framgår av

beskrivningen påminner puljejob om den

nyligen införda åtgärden offentliga

arbetena för äldre arbetslösa (OTA).

Därför är det inte meningsfullt att för

de äldre långtidsarbetslösa införa

ytterligare en åtgärd. För övriga

långtidsarbetslösa är det viktigare att

försöka att aktivera dem i åtgärder som

kan leda till en återgång till ett

ordinarie arbete. De

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som för

närvarande finns är enligt utskottets

mening tillräckliga. Utskottet biträder

därför inte motion A245 och återkommer

nedan i avsnittet Anslag på tgiftsområde

14.

Medelsanvisningen på anslaget A 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Motioner

Moderata samlingspartiet förordar i

motion A304 (yrk. 5) en omfattande

reformering av arbetsmarknadspolitiken

som tillsammans med de åtgärder för

stimulans åt företag och

kunskapsutveckling skall öka de

arbetslösas möjligheter att återkomma

till arbeslivet. De föreslagna

förändringarna av

arbetsmarknadsutbildningen innebär en

besparing med 620 miljoner kronor. Genom

att inte införa åtgärden offentliga

tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa

(OTA) sparas 362 miljoner kronor. Dessa

nettobesparingar innebär enligt Moderata

samlingspartiet att anslaget för

budgetåret 1997 bör fastställas till 24

252 000 kr.

Folkpartiet förordar i motion A221

(yrk. 20 delvis) att den traditionella

arbetsmarknadspolitiken bör genomföras

med något mindre resurser. Detta kan

åstadkommas genom en förändrad

arbetsmarknadspolitik som leder till

fler arbeten så att behovet av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder

minskar. Den förändrade

arbetsmarknadspolitiken bör vara så

inriktad att den underlättar för nya

företag att snabbt rekrytera

arbetskraft. Besparingar kan även uppnås

genom en kraftfull decentralisering och

avbyråkratisering av upphandlingen av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt

en strävan att där det är möjligt och

lämpligt välja billigare åtgärder

framför dyrare. Folkpartiet beräknar att

dessa förändringar kan leda till en

besparing med 5 800 miljoner kronor.

Folkpartiet vill att av de föreslagna

minskningarna skall 50 miljoner kronor

tillföras anslaget B 5. Bidrag till

Samhall AB.

Vänsterpartiet föreslår i motion A305

(yrk. 10) att riksdagen för budgetåret

1997 under anslaget A 2. anvisar

ytterligare 3 miljarder kronor utöver

vad regeringen föreslagit.

Vänsterpartiet föreslår ett riktad stöd

till kompetensutveckling för kvinnor som

har drabbats av

strukturrationaliseringar. Omfattningen

av denna satsning är 1 miljard kronor.

Vidare föreslås volymhöjningar och

etgärdsförstärkningar av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i en

omfattning som motsvarar 2 miljarder

kronor.

Miljöpartiet föreslår i motion A274

(yrk. 3 delvis) att riksdagen för

budgetåret 1997 under anslaget anvisar

24 757 miljoner kronor. Vidare beräknar

Miljöpartiet anslaget för åren 1998 och

1999 till 18 819 miljoner kronor

respektive 14 228 miljoner kronor (yrk.

4 delvis). Partiet gör gällande att

anslagsförbrukningen för de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

minskas av två skäl. För det första

innebär partiets förslag om sänkt

arbetstid att arbetslösheten minskar.

För det andra innebär partiets förslag

till ökade ekonomiska ramar för

kommunsektorn att arbetslösheten

minskar.

Kristdemokraterna föreslår i motion A297

(yrk. 16 delvis) att riksdagen för

budgetåret 1997 under anslaget reducerar

det föreslagna anslaget med

3 910 miljoner kronor. Kristdemokraterna

anser att det är oklart om regeringen

har räknat med det s.k. startbidraget

eller pendlingsstödet. Enligt

Kristdemokraterna bör dessa stöd tas

bort, vilket skulle innebära en

besparing med i vart fall 220 miljoner

kronor (yrk. 8). Till detta kommer att

endast 15 ungdomar har erhållit s.k. EU-

stipendier, vilket motsvarar en

besparing med 110 miljoner kronor.

Övriga besparingar uppnås genom de

tillväxtförslag som partiet har lämnat

och som innebär en ökad sysselsättning.

Utskottets överväganden

Utskottet har inhämtat från

Arbetsmarknadsdepartementet att

kostnaderna för starthjälp och

pendlingsstöd finansieras över A 2.-

anslaget. Utskottet kan inte godta

Kristdemokraternas förslag om att slopa

starthjälpen och pendlingsstödet.

Riksdagen har i samband med behandlingen

av statsbudgetens ramar beslutat att

justera upp ramen för utgiftsområdet 13

och 14 (bet.1996/97:FiU1, yttr. AU2y)

med sammanlagt 1 155 miljoner kronor. Av

höjningen bör enligt riksdagsbeslutet

231 miljoner kronor hänföra sig till

utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och

arbetsliv. Beloppet hänför sig i allt

väsentligt till anslaget A 2.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Skälet till kostnadsökningarna på A 2.-

anslaget är att riksdagen beslutat att

de förändringar som riksdagen tidigare

beslutat om i samband med behandlingen

av regeringens proposition 222 Vissa

åtgärder för att halvera arbetslösheten

till år 2000, rörande ersättningen vid

arbetslöshet, inte skall träda i kraft

den 1 januari 1997.

En stor del av av kostnaderna för de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

hänför sig till det kontanta stöd som

den enskilde erhåller när han eller hon

deltar i en åtgärd, vilket i sin tur

påverkas av regelverket för

arbeslöshetsersättningen.

Utskottet anser att beloppet om 231

miljoner kronor skall tillföras det nu

behandlade anslaget.

Utskottet kommer i ett följande avsnitt

att förorda att anslaget B 5. Bidrag

till Samhall AB skall höjas med 75

miljoner kronor för att förhindra

uppsägningar av arbetshandikappade från

Samhall. Utskottet föreslår därvid att

medlen omfördelas från det nu behandlade

anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Ett belopp om 75 miljoner

kronor skall således minska det nu

behandlade anslaget.

Utskottet ställer sig med de nu

redovisade förändringarna av

propositionens förslag till anslag bakom

regeringens bedömning av medelsbehovet

på A 2.-anslaget. Utskottet anser att

motionärernas förslag i denna del bör

avstyrkas.

Utskottets återkommer till

anslagsfrågan och de nu aktuella

motionerna A304, A221, A274, A297, A305

samtliga i berörda delar nedan i

avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

A 4. Europeiska socialfonden

Propositionen

1995/ Nytt 593 000 Utgiftspro 363

96 ansla 1) gnos 000

g

därav 1996 363

000

1997 Försl 1 981 265

ag

1998 Beräk 1 902 143

nat

1999 Beräk 1 999 245

nat

¹) Beloppen anges i tusental kr

Under detta anslag redovisas

utbetalningarna från Europeiska

socialfonden som är en av EG:s

strukturfonder. Socialfonden skall bidra

till utveckling av mänskliga resurser i

vid mening. Den inriktas bl.a. på

åtgärder som syftar till att förbättra

möjligheterna för arbetslösa att få

arbete, skapa lika förutsättningar på

arbetsmarknaden och medverka till

kompetensutveckling. Medlen från

anslaget avser delfinansiering av

insatser inom ramen för

strukturfondsmålen 2, 3, 4, 5b och 6

samt ett antal gemenskapsinitiativ.

Arbetsmarknadsutskottet biträder

regeringens förslag till medelsanvisning

under anslaget. Utskottet återkommer

till anslaget nedan i avnittet Anslag på

utgiftsområde 14.

A 5. Vissa kostnader för avveckling av

AMU-gruppen som myndighet

Propositionen

1994/95 Utgi 166 058 1) Utgiftsp 35

ft rognos 009

1995/96 Ansl därav 35

ag 1 2) 1996 009

1997 Förs 14 917

lag

1998 Berä 9 604

knat

1999 Berä 7 473

knat

1) Beloppen anges i tusental kr

2) Förslagsanslag om 1 000 kr t.o.m.

budgetåret 1995/96

AMU-gruppen ombildades till aktiebolag

den 1 juli 1993 och ändrade då namn till

AmuGruppen AB. Företaget består av ett

moderbolag och ett antal dotterbolag.

Överlåtelsen av verksamheten regleras i

ett avtal mellan staten och AmuGruppen

AB.

De utgifter som belastar anslaget är

avvecklingen av AmuGruppen AB:s outhyrda

lokaler, s.k. överytor. Staten skall

enligt avtalet stå för 2/3 av

hyreskostnaderna.

Regeringen anser att det är av yttersta

vikt att AmuGruppen AB fortsätter

arbetet med att intensifiera

avvecklingen av de övertaliga lokalerna.

Detta arbete måste ges en fortsatt hög

prioritet.

I sammanhanget bör nämnas att utskottet

i betänkande 1996/97:AU6 behandlar

regeringens förslag om kapitaltillskott

till AMU-gruppen AB.

Arbetsmarknadsutskottet biträder

regeringens förslag till medelsanvisning

under anslaget. Utskottet återkommer

till anslaget nedan i avsnittet Anslag

på utgiftsområde 14.

Arbetsmarknadspolitisk forskning och

utveckling

Proposition 1996/97:5 Forskning och

samhälle

Innan arbetsmarknadsutskottet behandlar

budgetpropositionens anslagsförslag

under avsnittet A 6. Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering, tar

utskottet upp avsnitt 12 i regeringens

forskningspolitiska propositionen

1996/97:5 som i den delen har

överlämnats till utskottet. I

proposition 5 återfinns bl.a. förslag om

att inrätta det nya Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering.

Arbetsmarknadspolitisk forskning

(avsnitt 12.2)

Regeringen föreslår i proposition

(1996/97:5) Forskning och samhälle att

ett nytt oberoende institut för

utvärdering av arbetsmarknadspolitiken

inrättas den 1 januari 1997 under

Arbetsmarknadsdepartementet och att EFA

dvs. Expertgruppen för

arbetsmarknadspolitiska utvärderingar

avvecklas under år 1997. RALF dvs. Rådet

för arbetslivsforskning föreslås även

stödja forskning avseende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Expertgruppen för

arbetsmarknadspolitiska

utvärderingsstudier (EFA)

EFA har enligt propositionen som främsta

uppgift att initiera och biträda vid

utvärderingsstudier inom

arbetsmarknadspolitikens område, samt se

till att resultaten blir tillgängliga

och kända. Forskningsprogrammen

innefattar utvärderingar, effekter och

utfall av såväl enskilda åtgärder och

politikområden som

arbetsmarknadspolitikens roll i ett

större sammanhang. EFA:s uppdrag riktar

sig främst mot mikroorienterade

utvärderingsstudier medan Humanistiska

samhällsvetenskapliga forskningsrådets

(HSFR) arbetsmarknadsgrupp bedriver

makroorienterade studier och studier

kring arbetsmarknadens funktionssätt.

Behovet av förnyad organisation av

utvärdering

Utredningen om forskning och pengar (SOU

1996:29) har, enligt propositionen,

föreslagit att de medel som EFA,

Humanistiskt samhällsvetenskapliga

forskningsrådet (HSFR),

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Rådet

för arbetslivsforskning (RALF)

disponerar för forskning om

arbetsmarknaden läggs samman i ett

sektoriellt forskningsråd under

arbetsmarknadsdepartementet, samtidigt

som EFA avvecklas.

Enligt propositionen har utvecklingen

med ökade resurser till

arbetsmarknadspolitiken, nya och utökade

åtgärder, högre nivåer, medfört att

tidigare utvärderingar inte är

tillämpliga. Vidare har kommunerna fått

större roll i genomförandet. Sammantaget

finns ett väsentligt ökat behov av

utvärderingsstudier och annat

underlagsmaterial inför utformningen av

arbetsmarknadspolitiken.

Rådet för arbetslivsforskning föreslås

enligt propositionen få ett utvidgat

uppdrag att stödja forskning inom

arbetslivsforskningens område. Rådet

skall således även stödja forskning

avseende arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

Allmänna riktlinjer för

forskningspolitiken

I ett avsnitt 3.4 Mål för forskningen

och riktlinjer för forskningspolitiken i

proposition 5 lämnas bl.a. förslag till

allmänna riktlinjer för

forskningspolitiken. Här sägs bl.a. att

jämställdheten inom forskningen skall

öka liksom forskning med ett

genusperspektiv. Litet längre fram i

avsnittet konkretiseras det allmänna

målet något. Här sägs bl.a. att en

riktlinje för forskningspolitiken måste

vara att verka för att samtliga nivåer i

forskningssystemet arbetar systematiskt

med konkreta insatser för att uppnå

jämställdhet mellan kvinnor och män. Det

är även angeläget att ett

genusperspektiv i ökad utsträckning

införs i forskningen. Ett sådant

perspektiv öppnar möjligheter att skapa

ny kunskap - kunskap som annars saknar

förutsättningar att kunna genereras. Det

är också viktigt för vetenskapens

samhällsrelevans. Detta gäller såväl

naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk

forskning som inom kulturvetenskaperna .

Motioner

Moderata samlingspartiet framhåller i

motion A277 att en kontinuerlig

utvärdering av de

arbetsmarknadsrelaterade problemen är av

stor betydelse för

arbetsmarknadspolitikens träffsäkerhet.

Utvärdering har hittills förekommit i

begränsad utsträckning och då främst av

AMS och EFA. Med anledning av förslaget

om att ersätta EFA med ett institut för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering

knutet till Arbetsmarknadsdepartementet

betonar partiet vikten av att forsknings-

och utvärderingsverksamhet sker helt

oberoende av ansvariga departement och

myndigheter. Det föreslagna institutet

bör ges en helt fri ställning eller

inordnas i ett universitet (yrk. 21).

I motion Ub411 föreslår Moderata

samlingspartiet att riksdagen skall

avslå förslaget när det gäller

inriktningen avseende Rådet för

arbetslivsforsknings stöd till

arbetsmarknadspolitisk forskning (yrk.

9).

Vänsterpartiet anser i motion Ub7 att

som komplement till AMS och den fria

akademiska forskningen där kontinuitet

saknas bör ett oberoende institut för

utvärdering av arbetsmarknadspolitiken

prövas. Det är viktigt att institutet

får tillgång till en forskningsenhet så

att metodutveckling och

forskningsresultat kvalitetssäkras och

håller vetenskapligt god nivå. Partiet

tolkar uttrycket oberoende institut

som att verksamheten garanteras

oberoende och integritet när det gäller

att genomföra sitt uppdrag, även om det

inte är administrativt fristående utan

läggs under Arbetsmarknadsdepartementet.

En politiskt styrd utvärdering skulle

vara förödande för trovärdigheten och

även försvåra en kompetent rekrytering.

I motionen noteras att en referensgrupp

möjliggör parternas medverkan vilket är

viktigt för bedömning av relevans och

för att ge spridning åt

forskningsresultaten. Motionärerna

förutsätter att även AMS finns

representerad i verksamheten (yrk. 7).

Kristdemokraterna avvisar i motion A297

förslaget om att inrätta Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering (yrk.

13, 16 delvis). Partiets uppfattning är

att det är bättre att man lägger ut

utvärderings- och forskningsuppdrag på

fristående organisationer, myndigheter

och universitet.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet delar

propositionens uppfattning att

situationen på dagens arbetsmarknad

ställer ökade krav på

utvärderingsstudier och annat

underlagsmaterial för att förbättra

effektiviteten i

arbetsmarknadspolitiken. Det torde inte

råda några delade meningar om detta

behov. Såvitt utskottet tolkar de väckta

motionerna finns en betydande politisk

enighet också om åtgärden att inrätta

det nya institutet. Endast

Kristdemokraterna yrkar avslag på

förslaget. Förslaget om att det nya

oberoende institutet skall inrättas

under Arbetsmarknadsdepartementet har

däremot väckt negativa reaktioner.

Utskottet anser att det är viktigt att

den verksamhet institutet kommer att

bedriva kan komma till praktisk nytta i

det arbetsmarknadspolitiska arbetet.

Verksamheten bör därför präglas av

kontinuitet, dvs. utvärderingen skall

ske löpande och vara aktuell. Från en

sådan utgångspunkt kan utskottet se

fördelar med att institutet inte

inordnas i den akademiska forskningen

utan administrativt knyts till

Arbetsmarknadsdepartementet. Utskottet

utgår från att institutet även med den

föreslagna placeringen kan garanteras

oberoende när det gäller att utföra sitt

uppdrag. Något annat vore oacceptabelt.

Inom AMS finns stor sakkunskap på

detaljnivå om bl.a. de

arbetsmarknadspolitiska regelsystemen,

och utskottet räknar med att den

sakkunskapen kommer att tas tillvara

antingen i institutets referensgrupp

eller på annat sätt i verksamheten.

Något särskilt uttalande från riksdagen

om detta krävs knappast.

Utskottet anser med hänvisning till det

sagda att riksdagen bör godkänna att det

fr.o.m. den 1 januari 1997 inrättas ett

nytt oberoende institut för utvärdering

av arbetsmarknadspolitiken samtidigt som

EFA avvecklas under 1997. Utskottet

avstyrker bifall till motionerna A277 i

berörd del. Motion Ub7 i berörd del

avstyrks också i den mån motionen inte

kan anses tillgodosedd med vad utskottet

anfört. Utskottet biträder inte heller

motion A297 i här berörda delar.

Utskottet återkommer till motion A297 i

här berörda delar nedan i avsnittet

Anslag på utgiftsområde 14.

Utskottet anser slutligen att riksdagen

skall godkänna att RALF i sin verksamhet

även skall stödja forskning avseende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Motion

Ub411 i berörd del avstyrks

följaktligen.

Forskning och utveckling på

arbetslivsområdet (avsnitt 12.3)

Propositionen

Regeringens bedömning såvitt anges i

proposition 5 under ifrågavarande

avsnitt är att de arbetsorganisatoriska

frågorna har stor betydelse för att

främja framtida

sysselsättningsutveckling och en god

arbetsmiljö. Forsknings- och

utvecklingsmyndigheterna inom

arbetslivsområdet bör därför, sägs i

propositionen, inom sina respektive

ansvarsområden särskilt prioritera dessa

frågor. Stöd till arbetsplatsanknutet

förändrings- och utvecklingsarbete i

samverkan med företag och den offentliga

sektorn samt effektiva former för

erfarenhetsutbyte och kunskapsspridning

mellan forskning och arbetsliv bör ges

särskild uppmärksamhet. Frågor som berör

individens villkor och arbetsmarknadens

funktionssätt är, enligt propositionen,

vidare viktiga områden för

arbetslivsforskningen och bör belysas ur

ett brett perspektiv.

Ett viktigt område för

arbetslivsforskningen är enligt

regeringens bedömning kvinnors villkor i

arbetslivet. I enlighet med vad som sägs

i avsnitt 3.7 bör genusperspektivet

beaktas inom samtliga forsknings- och

utvecklingsområden.

Motioner

Vänsterpartiet föreslår i motion A305

att arbetslivsforskningens inriktning

kompletteras i enlighet med de

synpunkter som partiet lämnat i motion

Ub7 till forskningspropositionen, (yrk.

19).

I motion Ub7 (yrk. 8) framhåller

Vänsterpartiet beträffande

arbetsmarknadsforskningen (prop. avsnitt

12.3) sammanfattningsvis att mycket av

vad som sägs i propositionen är viktigt

och relevant, inte minst när det gäller

köns- och genusperspektivet, men det

borde kompletteras och konkretiseras.

Arbetslivets demokratiproblem bör enligt

motionen utgöra ett prioriterat område.

Ett betydelsefullt forskningstema bör

vidare vara arbetsgivarens sociala och

finansiella ansvar i ett föränderligt

arbetsliv. Det rör sig om kostnadsansvar

beträffande rehabilitering av

arbetsskadade och tillskapande av

anpassade arbetsplatser för personer med

funktionshinder, inrättande av

praktikplatser för nytillträdande på

arbetsmarknaden t.ex. ungdomar och

invandrare, och nya system för

kompetensutveckling i arbetslivet. För

att åstadkomma en välbehövlig

arbetsorganisatorisk utveckling och för

att få ett jämlikt och jämställt

arbetsliv behövs forskning som syftar

till att ta fram könsneutrala

arbetsvärderingar. Forskning kring

arbetstidsfrågan bör enligt motionen

slutligen pekas ut som ett

högprioriterat område.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att

regeringen i proposition nr 5 lämnar

riksdagen en redovisning av sin

bedömning av vad forsknings- och

utvecklingsmyndigheterna på

arbetslivsområdet skall prioritera.

I inledande avsnitt i proposition 5

föreslås mål och riktlinjer för

forskningspolitiken i stort som

riksdagen föreslås godkänna. Här

skisseras allmänna riktlinjer för

forskningspolitiken. Det sägs bl.a. att

jämställdheten inom forskningen skall

öka liksom forskning med ett

genusperspektiv. Utbildningsutskottet

bereder de nu nämnda delarna av

propositionen.

De forskningsområden som Vänsterpartiet

i motion A305 föreslår kom-plettera det

propositionen tar upp, framstår i hög

grad som väsentliga. Utskottet utgår

från att de forskningsteman motionen

berör ryms inom det uppdrag som gäller

för bl.a. den sektorsbedrivna

arbetslivsforskningen. Utskottet finner

inte skäl att föreslå ett

tillkännagivande i frågan och avstyrker

bifall till motionerna A305 och Ub7 i

motsvarande delar.

A 6. Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering

Propositionen

1997 1) Förslag 8 083

2)

1998 Beräkna 8 083

t

1999 Beräkna 8 083

t

1) Nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1997

2) Beloppen anges i tusental kr

Finansieringen av ett nytt institut sker

genom neddragning av anslagen

Regeringskansliet m.m. och Forskning och

utveckling inom arbetslivsområdet.

Regeringen avser återkomma under 1997

med förslag om en långsiktig

finansiering av institutet.

Institutet skall huvudsakligen initiera

och genomföra kvalificerade oberoende

utvärderingar av arbetsmarknadspolitiskt

motiverade insatser inom Arbetsmarknads-

, Utbildnings- och andra departements

verksamhetsområden. Verksamheten bör

omfatta ett brett spektrum av

utvärderingar, från bredare studier av

arbetsmarknadspolitikens

samhällsekonomiska effekter till

specifika effektivitetsundersökningar av

enskilda åtgärder.

Till institutet knyts en referensgrupp

med representanter från bl.a.

arbetsmarknadens parter.

Under institutets uppbyggnadstid får

pågående projekt slutföras för att

senare utvärderas och analyseras.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet har tidigare,

med avstyrkan till Kristdemokraternas

avslagsyrkande i motion A297, ställt sig

bakom att ett Institut för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering

inrättas.

Utskottet biträder regeringens förslag

till medelsanvisning under anslaget.

Utskottet återkommer till anslaget nedan

i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

ARBETSLIVSFRÅGOR

Inriktningen av arbetslivspolitiken

Propositionen

Det aktiva arbetsmiljöarbetet och

förnyelsen av arbetslivet är enligt

propositionen en viktig del av de

samlade insatserna för ökad

produktivitet, tillväxt och

sysselsättning. Grundläggande krav på

arbetet är utöver trygghet i

anställningen en arbetsmiljö utan risk

för ohälsa och olycksfall. God

arbetsmiljö, ett livslångt lärande och

flexibla arbetstider som kombinerar

arbetstagarnas krav på trygghet och

inflytande med företagens krav är

grundstenar i arbetet med att halvera

arbetslösheten. Förnyelsen av

arbetslivet måste fortsätta, sägs i

propositionen. För arbetsgivare är det

viktigt att satsa på arbetsmiljön och

personalens kompetensutveckling.

Skillnader mellan kvinnors och mäns

ohälsa och villkor i arbetslivet skall

beaktas när arbetsmiljön utformas.

En förbättrad arbetsmiljö innebär också

att kostnaderna för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

arbetsskadeförsäkring och sjukförsäkring

sjunker. En utvecklad arbetsorganisation

och friare arbetstidsförläggning har

betydelse för kvinnors och mäns

möjligheter att förena förvärvsarbete

med ansvar för hem och barn.

I propositionen aviserar regeringen att

man återkommer till riksdagen med en

samlad proposition om arbetstiden med

anledning av arbetstidskommitténs

slutbetänkande.

Regeringen finner det angeläget att

personer med funktionshinder får ett

fortsatt riktat stöd genom deltagande i

olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder

för att stärka deras möjligheter att få

ett arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Regeringen konstaterar att AMS trots det

kärva arbetsmarknadsläget kunnat bedriva

verksamheten på sådant sätt att målen

uppnåddes under budgetåret 1994/95.

Insatserna för arbetshandikappade skall

fortsatt prioriteras och inriktas på att

fler skall få arbete eller utbildning.

Motioner

Moderata samlingspartiet framhåller i

motion A277 att arbetshandikappade hos

Samhall eller med

lönebidragsanställningar möter en allt

hårdare konkurrens på marknaden vilket

försvårar en återgång till reguljärt

arbete. Moderaterna anser att en

samordning är nödvändig av olika

statliga och kommunala myndigheters

ansträngningar att rehabilitera

arbetslösa, förtidspensionerade och

långtidssjukskrivna. Om

försäkringskassan får

utbetalningsansvaret för alla

socialförsäkringar och statliga

bidragssystem underlättas uppföljning

och samordning. Ökad effektivitet och

kontroll kan öka genomströmningen och

fler rehabiliteras till lönearbete.

Moderaterna ifrågasätter om det är

ändamålsenligt att efter flera års

rehabilitering i Samhall anvisa en

lönebidragsanställning. Ett alternativ

kan vara att aktivt satsa på

rehabilitering ute på befintliga

arbetsplatser.

Det är nödvändigt att konstruktivt

ompröva de olika rehabiliteringsåtgärder

som står till buds. Målet för

omprövningen skall vara att sätta upp

realistiska mål utifrån ett

samhällsekonomiskt hållbart alternativ

(yrk. 19).

Folkpartiet begär i motion A221 ett

tillkännagivande om de

arbetshandikappades situation på

arbetsmarknaden. Statens insatser för

att stärka handikappades ställning på

arbetsmarknaden är viktiga och bör

alltid vara prioriterade. Arbetslinjen

skall gälla även denna grupp och

förtidspensioneringar skall undvikas.

Både lönebidrag och anställning inom

Samhall är värdefulla lösningar för

många arbetshandikappade. Folkpartiet

har under de senaste riksmötena

prioriterat de handikappade och har gått

emot regeringens besparingar på

lönebidrag och Samhall (yrk. 17).

Vänsterpartiet begär i motion A305 ett

tillkännagivande om vad som anförs om

arbetshandikappades situation (yrk. 11).

Arbetsmarknaden för arbetshandikappade

är mycket svår. Även i tider då

arbetsmarknadsläget är relativt bra, har

arbetshandikappade svårt att delta på

lika villkor i arbetslivet. De senaste

årens strukturella och konjunkturella

förändringar har förstärkt orättvisorna

på arbetsmarknaden. Regeringen har mött

förändringarna med försämringar av

lönebidragen. På ett år har antalet

lönebidragsanställda minskat med 10 %.

Minskningen måste hejdas och ingen skall

riskera uppsägning.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet delar

motionärernas oro över den allt hårdare

verklighet som möter arbetshandikappade

på arbetsmarknaden. I en tid med mycket

hög arbetslöshet och hård konkurrens om

jobben har personer med någon form av

funktionshinder det särskilt besvärligt

att få och behålla ett arbete. Dessutom

har de senaste årens arbete med att

sanera statens finanser medfört att

också de arbetshandikappade fått känna

av den ekonomiska åtstramningen.

Staten satsar alltjämt stora belopp på

att skapa arbetstillfällen för

arbetshandikappade dels genom satsningar

direkt avsedda för arbetshandikappade i

form av exempelvis lönebidrag och

Samhallanställningar, dels genom de

betydande belopp som satsas på de

reguljära arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna, som också kommer

arbetshandikappade till del.

Inriktningen är att 26 000

arbetshandikappade skall få del av de

reguljära arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna. De ekonomiska besparingar

som har gjorts på området har

självfallet varit smärtsamma genom att

de drabbat en av de svagaste grupperna

på arbetsmarknaden. För att långsiktigt

trygga sysselsättningen för både

arbetshandikappade och icke

arbetshandikappade är det enligt

utskottets mening nödvändigt med

statsfinanser i balans.

Knappheten på resurser gör det särskilt

viktigt att tillgängliga medel används

så effektivt som möjligt, inte minst av

omsorg om de arbetshandikappade.

Samordning och effektivisering av

rehabiliteringsinsatserna är i det

sammanhanget också viktigt. Utskottet

noterar att Sjuk- och

arbetsskadekommitténs förslag på området

för närvarande bereds inom

regeringskansliet. Detsamma gäller

förslag om samordnad rehabilitering som

lämnats av den arbetsmarknadspolitiska

kommittén.

Målsättningen är självklart att så

många arbetshandikappade som möjligt

skall kunna övergå till arbete utan

statlig subvention. Utskottet kan så

långt dela de synpunkter som framförs i

Moderata samlingspartiets motion A277.

Samhällets ansvar för arbetshandikappade

går enligt utskottets mening emellertid

längre än vad den moderata motionen ger

intryck av. Definitionsmässigt är

arbetshandikappade arbetssökande som på

grund av fysiska, psykiska,

förståndsmässiga eller socialmedicinska

funktionshinder har svårt att få eller

behålla en anställning på den reguljära

arbetsmarknaden. Gruppen

arbetshandikappade är inte homogen. Det

rör sig om människor med mycket

skiftande förutsättningar, med allt från

lättare till mycket grava

funktionshinder. För många i gruppen

kommer de statligt subventionerade

arbetstillfällena att vara den enda

möjligheten att över huvudtaget komma ut

på arbetsmarknaden. De statliga

insatserna syftar således inte alltid i

första hand till att rehabilitera den

enskildes funktionshinder utan till att

överbrygga motståndet på arbetsmarknaden

mot att anställa människor ur denna

grupp. Detta motstånd har sannolikt ofta

sin orsak i att kunskapen på

arbetsmarknaden är bristfällig om hur

dagens moderna teknik och moderna

hjälpmedel kan användas för att minska

eller eliminera svårigheterna för

funktionshindrade att sköta ett arbete.

Utskottet anser att en fokusering kring

dessa frågor kan leda till fler

anställningar bland funktionshindrade.

Det är därför bl.a. angeläget att

information om vad som kan åstadkommas

med modern arbetsanpassning når ut till

arbetsgivare.

Utskottet avstyrker med det anförda

bifall till motion A277 i berörd del.

Den uppfattning om de

arbetshandikappades situation som

förmedlas i Folkpartiets motion

sammanfaller i princip med utskottets

bedömning. Utskottet har vid tidigare

tillfällen avvisat Folkpartiets krav om

ytterligare medel till

arbetshandikappade. Utskottet är inte

heller i detta sammanhang berett att

biträda krav om ytterligare medel.

Utskottet återkommer till frågan nedan

under avsnittet A 3. Särskilda åtgärder

för arbetshandikappade.

Utskottet återkommer också till i

frågavarande del av motion A221 nedan i

avsnittet Anslag under utgiftsområde 14.

Utskottet delar också i huvudsak det

synsätt som kommer till uttryck i

Vänsterpartiets motion. Vänsterpartiet

framhåller i motionen att antalet

lönebidragsanställningar minskat under

det senaste året. Utskottet gör samma

bedömning men sätter till skillnad från

Vänsterpartier inte minskningen i första

hand i samband med besparingar på

området. Utskottet erinrar om den

obalans som på senare tid rått mellan

antalet lönebidrag och de medel

riksdagen anvisat för ändamålet. Under

andra halvåret 1994 inleddes en kraftig

expansion av volymen. Från en volym på

mellan 42 000 och 43 000 lönebidrag

under de första åren på 1990 talet

uppgick antalet lönebidragsanställda

till över 50 000 vid utgången av

budgetåret 1994/95. Volymökningen skedde

samtidigt som den genomsnittliga

bidragsnivån totalt sett inte minskade.

Obalansen i systemet medförde att

riksdagen under hösten 1995 omfördelade

325 miljoner kronor till nya

lönebidragsanställningar. Den minskning

av antalet lönebidrag som kunnat noteras

under det senaste året är enligt

utskottets mening resultatet av

Arbetsmarknadsverkets arbete med att

anpassa volymen till anvisade medel.

Vänsterpartiets politik på området

innebär att ytterligare medel anvisas

till arbetshandikappade. Utskottet kan

inte ställa sig bakom detta och

återkommer i frågan nedan under

avsnittet A 3. Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade.

Utskottet återkommer också till

ifrågavarande del av motion A305 nedan i

avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.

Företagshälsovård

Propositionen

Regeringen har enligt propositionen

givit Statskontoret förnyat uppdrag

angående företagshälsovården. I

uppdraget ingår bl.a. att belysa och

analysera företagshälsovårdens

tjänsteutbud samt arbetssätt i

förhållande till företag och

förvaltningar och deras anställda. I

uppdraget ingår även att belysa

benägenheten hos olika kategorier av

företag att anlita företagshälsovården

samt företagshälsovårdens täckningsgrad

i olika delar av landet. Uppdraget, som

skall utföras i nära samarbete med

Arbetarskyddsstyrelsen, skall redovisas

till Arbetsmarknadsdepartementet senast

den 15 december 1996.

Motioner

Folkpartiet föreslår i motion So277 en

utredning med uppgift att se över

företagshälsovårdens ställning,

inriktning och framtida finansiering.

Frågan om företagshälsovården kan

anslutas till försäkringskassan eller få

vårdavtal med landstingen bör därvid

belysas (yrk. 42).

Vänsterpartiet framhåller i motion So672

att företagshälsovården har stora

möjligheter att tidigt nå människor med

begynnande alkoholproblem. På senare tid

har fler och fler avtal träffats om

nedläggningar av företagshälsovården.

Allt färre anställda får härigenom del

av hälsovård. Med en lag om obligatorisk

företagshälsovård skulle flertalet

förvärvsarbetande ha tillgång till sådan

hälsovård på sin arbetsplats. Genom

lagstiftning skulle det bli möjligt att

nå de 10 % av befolkningen som svarar

för hälften av den totala

alkoholkonsumtionen (yrk. 3).

Mona Berglund Nilsson m.fl. (s) begär i

motion A213 ett tillkännagivande om en

översyn av behovet av företagshälsovård.

Hans Stenberg m.fl. (s) begär i motion

A218 ett tillkännagivande om behovet av

en lagstiftning om obligatorisk

företagshälsovård.

Christina Axelsson (s) begär i motion

A720 ett tillkännagivande om att

regeringen skall föreslå lagstiftning om

företagshälsovård när parterna inte

kunnat träffa avtal.

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att

det generella statsbidraget till

företagshälsovården avvecklades den 1

januari 1993. Frågan om vilka åtgärder

som skall vidtas för att upprätthålla en

bra företagshälsovård bereds inom

regeringskansliet. Statskontoret fick i

februari 1994 den dåvarande regeringens

uppdrag att undersöka hur

företagshälsovården hade påverkats av

det slopade bidraget och av det

förhållandet att kollektivavtal om

företagshälsovård saknas för stora delar

av arbetsmarknaden. Resultatet av

undersökningen redovisades i rapporten

Företagshälsovård utan statsbidrag

(1994:17). Enligt propositionen har

regeringen givit Statskontoret ett

förnyat utredningsuppdrag rörande

företagshälsovården.

Utskottet har haft frågan om införande

av en obligatorisk företagshälsovård

uppe till diskussion med anledning av

ett motionsyrkande senast i november

1995. Utskottet redovisade i det av

riksdagen godkända betänkandet

(1995/96:AU2, rskr. 29) den ståndpunkt

som varit vägledande de senaste åren,

nämligen att statsmakterna borde avvakta

möjligheterna att få till stånd en mer

allmän avtalsreglering av

företagshälsovården. Utskottet

redovisade vidare en kartläggning av

vilka avtal som då fanns på

arbetsmarknaden om företagshälsovård.

Slutligen uttalade utskottet att det

fick ankomma på regeringen att noga

följa den fortsatta utvecklingen och om

det bedöms nödvändigt återkomma till

riksdagen i frågan. Utskottet vidhåller

denna uppfattning och avstyrker bifall

till motionerna A213, A218, A720, So277

delvis och So672 delvis.

Regionala skyddsombud

På små arbetsställen där det inte

tillsatts någon skyddskommitté får den

fackliga avdelningen utse skyddsombud

utanför kretsen av arbetstagare på

arbetstället, s.k. regionalt

skyddsombud. Bestämmelsen finns i 6 kap.

2 § Arbetsmiljölagen.

Björn Ericson m.fl. i motion A721 (s)

begär ett tillkännagivande om att de

resurser som i dag satsas på regional

skyddsombudverksamhet bibehålls på minst

nuvarande nivå till dess det

statsfinansiella läget medger en

förstärkning. Verksamheten bör även i

fortsättningen finansieras via

arbetarskyddsavgiften och inte över

statsbudgeten.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att

fram till den 1 juli 1994 gällde enligt

socialavgiftslagen att drygt hälften av

influtna arbetarskyddsavgifter skulle

föras till staten för finansiering av

Arbetarskyddsverket,

Arbetsmiljöinstitutet och

Arbetslivscentrum. Resten av

arbetarskyddsavgiften fördes till

Arbetsmiljöfonden vars tillgångar enligt

lagen skulle användas förutom till bl.a.

forskning och utveckling även till bl.a.

kostnaderna för skyddsarbete som utförs

av regionala skyddsombud. Från fonden

ställdes medel till förfogande för

bidrag till de fackliga organisationer

som utsett regionalt skyddsombud.

I samband med att riksdagen beslöt om

den nya forskningsorganisationen på

arbetslivsområdet då bl.a.

Arbetsmiljöfondens medelsbeviljande

funktion övergick på Rådet för

arbetslivsforskning ändrades

socialavgiftslagen så att

arbetarskyddsavgiften från den 1 juli

1995 i sin helhet förs till staten för

finansiering av Arbetarskyddsverkets och

övriga arbetslivsmyndigheters

verksamhet. Utskottet betonade i sitt av

riksdagen godkända betänkande

(1994/95:AU9, rskr. 336) vikten av att

de nya forskningsmyndigheterna stödde

verksamheten med regionala skyddsombud.

Av regleringsbrevet enligt statsliggaren

för 1995/96 framgår att

Arbetslivsinstitutet får avsätta högst

110 miljoner kronor till verksamheten

med regionala skyddsombud. Beträffande

förslaget i motion A721 kan utskottet

sträcka sig så långt som att upprepa

uppfattningen att verksamheten med

regionala skyddsombud även

fortsättningsvis skall stödjas. Med

detta anser utskottet att motionen bör

avstyrkas.

Övriga arbetslivsfrågor

Marie Granlund och Ronny Olander

framhåller i motion A235 (s) betydelsen

av att arbetsgivare och arbetstagare,

redan innan investeringar sker i nya

arbetsplatser, kan få tillfälle att se

hur arbetsplatsen kommer att fungera i

verkligheten ur arbetsmiljösynpunkt.

Motionärerna föreslår att

förutsättningarna att starta ett

arbetsmiljöcentrum efter dansk förebild

skall undersökas. Syftet är att

framtidens arbetsplatser skall formas

efter människans förutsättningar.

Gudrun Lindvall m.fl. anser i

kommittémotion So279 (mp) att många

skolor och daghem har dåliga

inomhusmiljöer som drabbar barn med

allergier. Arbetsmiljölagen som för

närvarande omfattar barn i skolåldern

bör enligt motionärerna utvidgas till

att omfatta förskolebarn (yrk. 3). I

motionen skisseras en skyddsorganisation

med vuxna som lokala barnskyddsombud.

Även Barbro Johansson m.fl. påtalar i

motion A714 (mp) behovet av att

förskolan skall omfattas av

Arbetsmiljölagen.

Arbetsmarknadsutskottet anser att de i

motion A235 framförda tankarna berör det

större problemkomplexet hur

kunskapsspridning och kompetensfrågor

skall organiseras och finansieras i

svenskt arbetsliv. Frågan har fått

särskild aktualitet efter riksdagens

beslut om att fr.o.m. den 1 juli 1995

avveckla Arbetslivsfonden. Utskottet har

i tidigare sammanhang behandlat en rad

motioner med förslag om hur

kunskapsspridningen skall kunna ske.

Olika organisationsmodeller har därvid

skisserats under olika benämningar t.ex.

lokala eller regionala kunskapscentra.

Utskottets ståndpunkt har hittills varit

att avvakta det beredningsarbete som

pågår i dessa frågor inom

regeringskansliet. Utskottet finner att

förslaget i motion A235 ligger i linje

med detta beredningsarbete och avstyrker

därför bifall till motionen.

När det gäller förslaget i motionerna

So279 och A714 konstaterar utskottet att

bl.a. elever från och med grundskolans

årskurs 1 i Arbetsmiljölagen likställs

med arbetstagare. De är dock undantagna

från tillämpningen av vissa regler.

Utskottet är för närvarande inte berett

att föreslå en utvidgning av lagens

tillämpningsområde till förskoleområdet

i den meningen att lagens bestämmelser

skulle bli tillämpliga på barnen.

Arbetsplatserna inom förskolan omfattas

redan av Arbetsmiljölagen genom att

förskolepersonalen omfattas av lagens

bestämmelser. Utskottet avstyrker därmed

bifall till motionerna A714 och So279 i

berörd del.

A 3. Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

Propositionen

1994/ Utgif 7 170 832

95 t 1)

1995/ Ansla 10 366 081 Utgiftsp 10 058

96 g rognos 850

därav 7

1996 028

650

1997 Försl 6 486 527

ag

1998 Beräk 6 629 230

nat

1999 Beräk 6 775 073

nat

1) Beloppen i tusental kr

Från anslaget bekostas arbetshjälpmedel

och arbetsbiträde åt handikappade,

näringshjälp, anställning med

lönebidrag, statsbidrag till skyddat

arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)

samt utbildningsbidrag till inskrivna

vid arbetsmarknadsinstitut (Ami).

Utbildningsbidrag till inskrivna vid

Ami beräknas under anslaget A 2. fr.o.m.

1997.

Lönebidrag inom allmännyttiga

organisationer

Inledning

Riksdagen har beslutat att nya

lönebidrag fr.o.m. den 1 juli 1995 får

beviljas med högst 80 % av

lönekostnaden. Arbetsgivare som anställt

personer med lönebidrag före nämnda dag

kan få bidrag med högst 90 % av

lönekostnaden. Sedan den 1 januari 1996

gäller emellertid att lönebidrag som

förlängs efter de första fyra åren får

lämnas med högst 80 % av lönekostnaden.

För vissa grupper med svårare

funktionshinder kan alltjämt bidrag

lämnas med upp till 100 % av

lönekostnaden.

För att förhindra uppsägningar av

arbetshandikappade inom allmännyttiga

organisationer beslöt riksdagen

(1995/96:AU15 rskr. 276 och 1995/96:FiU

15 (AU6y), rskr. 307) i maj 1996 att

lönebidrag för en arbetshandikappad som

varit anställd med lönebidrag i minst

fyra år, och för vilken bidrag utgick

med mer än 80 % av lönekostnaden, i

samband med omförhandling skulle kunna

lämnas med ett oförändrat belopp året

ut.

Regeringen föreslår i propositionen att

riksdagen skall godkänna en förlängning

till den 30 juni 1997 när det gäller

möjligheten till bibehållna

lönebidragsnivåer för arbetshandikappade

anställda inom allmännyttiga

organisationer.

Motioner

Moderata samlingspartiet motsätter sig

den föreslagna förlängningen av

bibehållna lönebidragsnivåer inom

allmännyttiga organisationer.

Kristdemokraterna vill för sin del

ytterligare förlänga beslutet. Utskottet