Bet. 1996/97:AU10

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1996/97:AU10

Omstrukturering av AmuGruppen AB (skr. 1996/97:95 och förs. 1996/97:RR8)

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

AU10

Sammanfattning

Detta betänkande behandlar dels regeringens skrivelse 1996/97:95 om

omstrukturering av AmuGruppen AB och motioner som väckts med anledning av

skrivelsen, dels Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR8 angående bolaget.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om

styrningen av AmuGruppen AB. Utskottet avstyrker samtliga motioner, däribland

förslag att staten skall avyttra företaget.

Reservationer har avgetts av företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet,

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 1996/97:95 bereds riksdagen tillfälle att ta del av

redovisning av regeringens bedömning av hur AmuGruppen AB:s framtida

verksamhet bör utformas med avseende på inriktning och organisationsform m.m.

Förslaget

I Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR8 yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad Riksdagens revisorer har anfört om styrningen av

AmuGruppen AB.

Motioner

1996/97:A25 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av arbetsmarknadsutbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en försäljning av AmuGruppen AB.

1996/97:A26 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kommande utvärdering om hur AmuGruppen AB utvecklas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om strävan efter ökad konkurrens inom området

arbetsmarknadsutbildning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetsmarknadsutbildningen skall knytas närmare ordinarie

utbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att AmuGruppen AB skall eftersträva samordning med kommuner och

näringsliv.

1996/97:A27 av Hans Andersson och Ingrid Burman (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadsutbildningens volym,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om könsuppdelad statistik och könsperspektiv,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av AmuGruppen AB:s geografiska spridning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsmarknadspolitiska medel för kostnader i samband med

utbildning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om individuella handlingsplaner och arbetsmarknadsutbildning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärderingar.

1996/97:A28 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen och dimensioneringen av arbetsmarknadsutbildningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utförsäljning av AmuGruppen AB,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utvärdering av arbetsmarknadsutbildningen.

1996/97:A29 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen mot utbildning i det reguljära skolväsendet och

företagsförlagd utbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det långsiktiga behovet av ett statsägt företag för

arbetsmarknadsutbildning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en

långsiktig inriktning av arbetsmarknadsutbildningen och AmuGruppen AB:s roll.

Utskottet

I detta betänkande behandlas dels regeringens skrivelse 1996/97:95

Omstrukturering av AmuGruppen AB, dels Riksdagens revisorers förslag

1996/97:RR8 angående AMUGruppen AB, dels också motioner som väckts med

anledning av skrivelsen.

Bakgrund

Arbetsmarknadsutbildning är en på arbetsmarknadspolitiska grunder prioriterad

vuxenutbildning som riktar sig till dem som är arbetslösa eller som riskerar

att bli det och som är i behov av utbildning för att återgå till

arbetsmarknaden. Beslut om att någon skall beviljas arbetsmarknadsutbildning

fattas av Arbetsmarknadsverket (AMV). Utbildningen berättigar till

utbildningsbidrag.

Under 1970-talet och fram till år 1985 byggde arbetsmarknadsutbildningen på

ett delat huvudmannaskap mellan AMV och Skolöverstyrelsen. AMU-Gruppen bröts

år 1986 ut ur Skolöverstyrelsen och blev en egen uppdragsmyndighet. Det blev

samtidigt möjligt för AMV att fritt välja och upphandla tjänster av olika

utbildningsanordnare.

I februari 1993 beslutade riksdagen att uppdragsmyndigheten AMU-Gruppen

skulle ombildas till aktiebolag den 1 juli samma år (prop. 1992/93:152, AU6,

rskr. 175). För ändamålet bildades en koncern bestående av ett moderbolag,

AmuGruppen AB, och ett antal dotterbolag.

Uppgiften var att erbjuda arbetsmarknadsutbildning av hög kvalitet i hela

landet. Koncernen skulle dessutom kunna erbjuda företagsutbildning. Så långt

som möjligt skulle koncernen verka under samma villkor som andra, icke

statligt ägda, utbildningsföretag. Vid riksdagsbehandlingen framhölls att

staten som ägare av bolagen borde utöva en aktiv ägarroll och ansvara för att

företaget fortsatte att utvecklas.

Verksamheten har därefter bedrivits genom moderbolaget och nio geografiskt

indelade dotterbolag samt ett tionde, Amu Hadar, med särskild inriktning på

datorstöd åt funktionshindrade. Dotterbolagen är i sin tur indelade i

marknadsområden, ofta bestående av ett län. Sammantaget har AmuGruppen 34

marknadsområden och 135 fasta produktionsorter från Kiruna i norr till Malmö i

söder.

I en proposition till riksdagen sent i höstas, Kapitaltillskott till

AmuGruppen AB, (prop. 1996/97:55) konstaterades att en omfattande nedskärning

måste göras av arbetsmarknadsutbildningen. En sådan nedskärning skulle få

långtgående konsekvenser för AmuGruppen AB:s verksamhet. I propositionen

gjordes bedömningen att en drastisk reduktion av kostnaderna var nödvändig.

Redan höga kostnader i kombination med kraftigt sjunkande intäkter skulle leda

till ett akut likviditetsproblem vid det stundande årsskiftet om inga åtgärder

vidtogs. I propositionen föreslogs att regeringen skulle få bemyndigande att

inom en ram på 600 miljoner kronor besluta om kapitaltillskott eller andra

åtgärder för att förstärka den finansiella basen. Regeringen meddelade att den

inom kort skulle återkomma till riksdagen med en plan för en långsiktig

lösning för bolagets framtida verksamhet.

I anslutning till beredningen i arbetsmarknadsutskottet fattades beslut om

att föreslå Riksdagens revisorer att granska bakgrunden till den uppkomna

situationen. Utskottet utgick från att den i motioner väckta frågan om

lönenivån för ledande befattningshavare inom AmuGruppen AB skulle bli belyst i

samband med en sådan granskning.

I det av riksdagen godkända betänkandet (1996/97:AU6, rskr. 108) tillstyrkte

arbetsmarknadsutskottet regeringens förslag om kapitaltillskott.

Regeringen har nu i skrivelsen, Skr. 1996/97:95, redovisat sin bedömning av

AmuGruppen AB:s framtida verksamhet.

Riksdagens revisorer har genomfört sin granskning av AmuGruppen AB, vilken

överlämnats till riksdagen (1996/97:RR8). Granskningen har tagit sikte på att

försöka belysa och klargöra bakgrunden till den uppkomna situationen fram till

årsskiftet 1996/97.

I såväl regeringsskrivelsen som revisorernas förslag lämnas en beskrivning

av arbetsmarknadsutbildningen, dess mål, omfattning och inriktning över tiden.

I båda dokumenten lämnas också en bakgrund till bildandet av Amu-Gruppen AB

och en redogörelse för bolagisering och för utvecklingen därefter.

Redovisningen nedan bygger på uppgifter hämtade ur båda dokumenten.

Arbetsmarknadsutbildningen

De övergripande målen för arbetsmarknadsutbildningen har över tiden

formulerats med utgångspunkt i stabiliserings-, tillväxt- och

fördelningspolitiska mål. Betoningen av dessa olika mål har varierat. I

samband med att lågkonjunkturen inträdde i början av 1990-talet betonades de

stabiliseringspolitiska målen. I 1995 års budgetproposition och i

propositionen om en effektivare arbetsmarknadspolitik lades tonvikten främst

på den tillväxtpolitiska uppgiften. Även det fördelningspolitiska målet

betonades.

Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen har varierat genom åren. I

takt med det försämrade läget på arbetsmarknaden ökade antalet kraftigt. År

1992 nåddes den högsta siffran, i genomsnitt 86 300 personer i månaden.

Motsvarande siffra var för år 1996 drygt 40 000 personer, medan den år 1997 av

AMS bedöms uppgå till ca 20 000 personer.

Bild 1

Källa: AMS och beräkningar av Riksdagens revisorer

Under 1990-talet har även inriktningen på arbetsmarknadsutbildningen

förändrats. Andelen administration/ADB har ökat kraftigt liksom förberedande

utbildning. Utbildning med inriktning mot vårdarbete har däremot minskat.

Andelen personer i utbildningar inom tillverkningsområdet har stabiliserats på

en nivå strax under 20 %.

Bild 2

Andel personer som påbörjat arbetsmarknadsutbildning fördelat efter

yrkesområde under perioden 1989/90 -1995/96, i procent

-------------------------------------------------------

|Yrkesin- |89/90|90/91|91/92|92/93|93/94|94/95|95/96|

|riktning | | | | | | | 18 |

| | | | | | | |mån. |

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Tekn- | | | | | | | 3,7|

|naturv. |3,8 |3,8 |6,2 |7,4 |7,8 |6,4 | |

-------------------------------------------------------

|Vårdarbete |16,9 |12,7 | | | | | 4,7|

| | | |8,7 |6,3 |4,8 |4,2 | |

-------------------------------------------------------

|Adm/ADB | |10,4 |16,8 |17,7 |25,4 |29,5 | 24,2|

| |8,8 | | | | | | |

-------------------------------------------------------

|Kommersiellt| | | | | | | 3,5|

| |1,0 |1,7 |2,7 |2,7 |4,2 |3,9 | |

-------------------------------------------------------

|Samfärdsel | | | | | | | 1,8|

| |4,3 |4,0 |3,0 |2,2 |2,1 |1,9 | |

-------------------------------------------------------

|Tillverkning|22,3|23,7 |20,7 |20,1 |20,7 |18,5 | 17,9|

-------------------------------------------------------

|Service | | | | | | | 5,5|

| |6,6 |6,9 |7,2 |7,1 |7,0 |6,0 | |

-------------------------------------------------------

|Övrigt | | | | | | | 4,0|

| |16,5 |4,5 |1,5 |1,1 |1,1 |1,0 | |

-------------------------------------------------------

|Förb. |19,8 |32,3 |33,2 |35,4 |26,9 |28,6 | 34,8|

|kurser | | | | | | | |

-------------------------------------------------------

|Summa |100,0|100,0|100,0|100,0|100,0|100,0|100,0|

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

Källa: AMS

Upphandling av arbetsmarknadsutbildning

Beslut om upphandling skall enligt föreskrifterna för Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS) grundas på en sammanvägning av olika faktorer där efterfrågan på

yrkesutbildad arbetskraft, de arbetssökandes utbildningsbehov och tillskottet

av yrkesutbildade från det reguljära utbildningsväsendet är de tyngst vägande

faktorerna. När utbildningsbehovet fastställts skall länsarbetsnämnden med

utgångspunkt i lagen om offentlig upphandling ta in anbud från olika

utbildningsanordnare och anta det bud som bedöms som förmånligast.

AmuGruppens andel av marknaden

AmuGruppen AB har en stor del av länsarbetsnämndernas upphandling, men andelen

av utbildningsvolymen, mätt i antal kursveckor, och andelen medel för köp av

arbetsmarknadsutbildning har minskat kontinuerligt. Budgetåret 1989/90 var

andelen av utbildningen 75 % och andelen av medlen 85 %. Motsvarande tal var

budgetåret 1994/95 36 % respektive 47 %. Att andelen av medlen är högre än

andelen av omfattningen beror på att AmuGruppen i högre grad är inriktad på de

dyrare yrkesinriktade utbildningarna. Det sistnämnda budgetåret upphandlade

AMV arbetsmarknadsutbildning för 5,6 miljarder kronor.

Bild 3

Grå staplar representerar kronor, svarta staplar representerar antal deltagare

Källa: AmuGruppen AB

AmuGruppens konkurrenter är dels komvux, dels ett antal privata

utbildningsföretag. Komvux har mellan 10 och 15 % av totalmarknaden medan

övriga företag har betydligt lägre andelar.

Av AmuGruppen AB:s totala omsättning, som beräknas till 2,5 miljarder kronor

under år 1996, hänför sig ca 75 % till upphandlad arbetsmarknadsutbildning,

medan resterande del kommer från utbildningsuppdrag från företag och andra

organisationer.

Bolagets marknadsposition varierar kraftigt över landet. Bolaget är starkare

inom områden där tillverkningsindustrin står för en stor del av

sysselsättningen, medan marknadsandelarna är lägre på orter där till exempel

offentlig förvaltning och tjänsteproduktion är mer dominerande. I

storstadsområden är konkurrensen hårdare. Den starkaste ställningen har

AmuGruppen i ren glesbygd.

AmuGruppen AB:s verksamhet

Enligt bolagsordningens ändamålsparagraf skall AmuGruppen bedriva utbildning

för arbetslivet med huvudinriktning på arbetsmarknadsutbildning,

företagsutbildning och rehabiliteringsutbildning samt därmed förenlig

verksamhet.

Styrelsen består för närvarande av sex ledamöter och två

arbetstagarrepresentanter samt två suppleanter. Enligt bolagsordningen utses

styrelsen, inklusive ordförande, årligen av regeringen. AmuGruppens styrelse

har ändrats vid ett flertal tillfällen under de tre verksamhetsåren. Bolaget

har två auktoriserade revisorer, varav en från Riksrevisionsverket (RRV).

Arbetsmarknadsdepartementet har under verksamhetstiden företrätts av fyra

olika personer i styrelsen. Periodvis har det varit en statssekreterare,

periodvis en tjänsteman.

Den 1 juli 1992 hade AMU-gruppen 6 700 anställda, varav 2 000 med

tidsbegränsad anställning. Vid bolagiseringen ett år senare var de anställda

ca 3 600. Inför bolagsbildningen sades all personal upp, men ett stort antal

knöts till bolaget som projektanställda. Antalet anställda ökade till ca 5 200

år 1995. Sedan dess har en kraftig reducering ägt rum, och vid årsskiftet

1996/97 hade koncernen ca 3 300 anställda.

Huvuddelen av intäkterna i verksamheten avser försäljning av

arbetsmarknadsutbildning, ca 80 %, och företagsutbildning, ca 15 %. Av

kostnaderna utgör cirka hälften personalkostnader, 20 % lokalkostnader och 10

% kostnader för utbildningsmaterial. Det första verksamhetsåret, en 18-måna-

dersperiod, var omsättningen 4,7 miljarder kronor. Under åren 1994 till 1996

sjönk omsättningen från 3,4 till drygt 2,5 miljarder kronor.

AmuGruppen AB hyr lokaler för närmare 600 miljoner kronor. I vissa fall rör

det sig om 20-årskontrakt som tecknats under 1980-talets inledning. I samband

med bolagiseringen ingicks ett avtal mellan staten och företaget som innebar

att staten skulle stå för två tredjedelar av kostnaderna för övertaliga

lokaler avseende kontrakt som övertogs från myndigheten. Statens utgifter för

detta uppgick under föregående budgetår till ca 36 miljoner kronor.

Revisorernas förslag

Revisorerna erinrar till en början om att de under hösten 1996 påbörjade en

granskning av hur staten utövar sin roll som ägare i statliga företag. Den

granskningen omfattar majoritetsägda statliga aktiebolag som sorterar direkt

under regeringen, däribland AmuGruppen AB. Den nu berörda granskningen kan

enligt revisorerna ses som en delstudie i granskningen av ägarrollen.

I förslaget tecknas en bild av händelseutvecklingen inom koncernen efter

bolagiseringen i juni 1993. Den bygger i stor utsträckning på intervjuer.

Revisorerna konstaterar att en ganska samstämmig bild framkommit genom

intervjuerna, även om det finns skilda uppfattningar i några frågor.

I utgångsläget hade marknaden börjat vika efter en lång period av expansion,

vilket medförde kraftig personalminskning. Konkurrensen hade börjat öka.

Beroendet av AMV var stort, motsvarande 85 % av omsättningen. AMV började

ändra upphandlingsprocedurer med större planeringssvårigheter som följd för

bolaget. Relationerna mellan AMV och AMU var relativt ansträngda, bl.a. på

grund av ett system med bonuslöner inom bolaget. Några ekonomiska krav eller

andra mer preciserade krav från ägaren fanns inte formulerade.

Första verksamhetsåret 1993/94 uppstod vissa oförutsedda kostnader. Avsaknaden

av en enhetlig strategi var det största problemet. Den interna ekonomiska

redovisningen och kontrollen var otillräcklig. Genom en ökning av antalet fast

anställda nåddes inte målet om att högst 60 % skulle ha sådan

anställningsform. Ett första tecken på ett mer allvarligt ekonomiskt problem

visade sig när ett av dotterbolagen redovisade ett dåligt bokslut beroende på

sämre försäljning till länsarbetsnämnden än väntat.

Andra verksamhetsåret 1995 fortsatte koncernen att öka antalet fast anställda.

Delårsbokslutet visade svag resultatutveckling vilket under hösten ledde till

anställnings- och investeringsstopp. Ytterligare dotterbolag började redovisa

förlust. 950 personer sades upp. Problemen från första verksamhetsåret fanns

kvar. Personmotsättningar och skilda uppfattningar om den fortsatta

inriktningen hade utvecklats. Verkställande direktören avgick och ersattes av

en tillförordnad VD. En konsult engagerades i syfte att redovisa en fortsatt

strategi och ny organisation.

Tredje verksamhetsåret 1996 präglades av problem med att finna en ny VD och av

svårigheter att bedöma framtida volymer av arbetsmarknadsutbildningen.

Motsvarande problem fanns i dotterbolagen. Strukturförändringar kunde inte

beslutas och genomföras på grund av den olösta VD-frågan. Saken togs upp med

Arbetsmarknadsdepartementet och Finansdepartementet under våren 1996. Ny

styrelseordförande utsågs på försommaren. Baserat på kontakter med AMS och

Arbetsmarknadsdepartementet gjorde bolaget bedömningen att volymen

arbetsmarknadsutbildning skulle bli 20 % mindre 1997 än 1996. Varken

företagsledning eller styrelse fick någon information från

departementsföreträdaren i styrelsen om bedömningen av den fortsatta

dimensioneringen av arbetsmarknadsutbildningen. Utformningen av

budgetpropositionen som lades fram i september skapade oklarheter om

volymerna. Varken bolagsledningen eller arbetslivsenheten inom

Arbetsmarknadsdepartementet, som svarar för ägarfrågorna, hade till fullo

förstått konsekvenserna av innehållet i propositionen. Den kunskapen fanns

däremot på arbetsmarknadsenheten på samma departement. Företagsledningen blev

medveten om omfattningarna av neddragningarna först i oktober. Genom AMS fick

man information om att volymen under 1997 endast skulle komma att uppgå till

15 000 personer, jämfört med 40 000 året före. Uppgiften att det skulle bli

fråga om en halvering var ny även för ägarrepresentanterna inom departementet.

I slutet av oktober beslutades om kontrollbalansräkning. Kostnaderna för en

avveckling av övertalig personal och överkapacitet vad gäller lokaler skulle

medföra att det egna kapitalet skulle understiga hälften av det registrerade

aktiekapitalet. Både ett soliditets- och ett likviditetsproblem förelåg. Efter

riksdagsbeslutet i december fick bolaget ett ägartillskott på 600 miljoner

kronor. Genom utökad bankkredit förbättrades likviditeten.

Revisorernas bedömningar

Granskningen visar enligt revisorerna att problemen för AmuGruppen har flera

orsaker. Till viss del ärvdes problem från myndighetsperioden. Fram till

sommaren 1996 fanns interna brister i form av avsaknad av strategi - först då

fanns ett strategidokument - brister i omvärldsanalys, svag och outvecklad

koncernstyrning och en stel organisation. Bolaget har också haft svårt att

bedöma den framtida utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen. Dessutom har

staten uppträtt passivt i sin roll som ägare.

Revisorerna pekar på problem som den långt decentraliserade organisationen

och de ofördelaktiga hyresavtalen. Mycket tid och kraft gick under den första

tiden åt till att ta hand om avtalsfrågor, övertalig personal m.m. Ett

förhållandevis stort antal tvister i Arbetsdomstolen skulle hanteras. Mot den

bakgrunden ifrågasätter revisorerna om bolagiseringen var tillräckligt väl

förberedd.

Dotterbolagen fick en självständig roll vilket försvårade en sammanhållen

organisation, och bristen på gemensamma system för redovisning försvårade

ekonomiska jämförelser mellan dotterbolagen.

Inledningsvis var styrningen av dotterbolagen svag och kostnadskontrollen

otillräcklig. Det var svårt att bredda verksamheten och finna nya kunder,

bl.a. på grund av bolagets image som utbildare av arbetslösa.

Ökningen av antalet fast anställda bidrog till kostnadsproblem och gjorde

organisationen oflexibel.

Revisorerna konstaterar att dessa problem i allt väsentligt gällde fram till

sommaren 1996. Därefter har ett omfattande förändringsarbete påbörjats.

I VD-frågan konstaterar revisorerna att de höga krav som ställdes var en

förklaring till att rekryteringen tog lång tid. Man sökte en person som kunde

leda omvandlingen från myndighetskultur till affärskultur. De kandidater som

var aktuella hade högre löner än 160 000 kr - vilket var den avtalade lönen

för den VD som senare anställdes - och ställde också högre krav än så.

Revisorerna uttalar förståelse för styrelsens ambition att rekrytera en

kvalificerad VD med erfarenhet från konkurrensutsatt tjänstesektor och från

strukturomvandlingar.

I fråga om arbetsmarknadsutbildningen konstateras att omfattningen i allt

väsentligt beror på de medel som riksdagen anvisar för olika typer av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder tillsammans med volymmålet om personer i

åtgärder. Beräkningarna måste dock, med utgångspunkt i budgetpropositionen,

göras på ett indirekt sätt. Detta har enligt revisorerna uppenbart berett de

inblandade parterna svårigheter. Det borde ha varit möjligt att få kännedom om

storleken på de kommande neddragningarna om det funnits bättre kontakter dels

mellan företaget och ägaren, dels mellan arbetsmarknads- och

arbetslivsenheterna inom Arbetsmarknadsdepartementet. En sådan tidigare

information hade sannolikt inte inneburit att de problem som ledde fram till

ägartillskottet hade kunnat undvikas, men den hade gett mer tid att ändra

planeringen för 1997. De kortare avtalstiderna försvårar planeringen och

försämrar konkurrenssituationen inom investeringstunga utbildningar. Det kan

enligt revisorerna ifrågasättas om det är god hushållning att med korta

avtalsperioder bygga upp utbildningsverksamhet inom främst det

industritekniska området.

Vad avser ägarrollen konstateras att regering och riksdag vid bolagiseringen

betonade att staten skulle utöva en aktiv ägarroll och ansvara för att bolaget

fortsätter att utvecklas. Det är, anför revisorerna, ett rimligt krav att

ägaren har en uppfattning om vilken övergripande strategi som bolaget skall

ha. Tydliga krav skall formuleras, och löpande uppföljning skall ske av målen.

Om bolaget får mer betydande problem måste ägaren engagera sig, bl.a. genom

tydliga instruktioner till styrelsen. Revisorerna anser inte att departementet

spelat en sådan aktiv roll. Departementet har inte gjort några egna analyser

av bolagets verksamhet. Man har inte heller i några styrdokument angett

konkreta krav på vad koncernen skulle åstadkomma, varken i lönsamhetstermer

eller några andra avseenden. Kraven bör skrivas in i bolagsordningen eller i

ägardirektiv. Den passiva hållningen från regeringens sida har bidragit till

att förvärra de problem som lett till ägartillskottet. Revisorerna konstaterar

också att ägaren var oförberedd på de ekonomiska problemen. Företagsledningens

kontakter borde ha varit en tydlig signal, men departementet insåg sannolikt

inte behovet av åtgärder. Det kan enligt revisorerna inte uteslutas att täta

byten på styrelseposterna kan ha försvårat en effektiv styrning och

genomförandet av en långsiktig strategi. Några principer eller kriterier för

val av styrelseledamöter har revisorerna inte kunnat finna. Även

handläggaransvaret på departementet har skiftat flera gånger. En förklaring

till passiviteten kan vara att departementet inte byggt upp tillräcklig

kompetens och erfarenhet kring bolagsfrågor. Det passiva agerandet kan också

förklaras av en strategi från departementet att låta koncernen sköta sig på

egen hand, ett synsätt som utgått från att värna konkurrensneutraliteten på

marknaden. Revisorerna pekar på den konflikt som ligger i att ha det yttersta

ansvaret för både efterfrågan och utbud.

Revisorerna anser att regeringen bör stärka och förbättra styrningen av

bolaget. På en aktiv ägare måste man kunna ställa kravet på att tydligt

formulera och konkretisera mål för bolaget och att följa och analysera

utvecklingen. Styrelse och företagsledning bör få klara och tydliga riktlinjer

om ägarens intentioner. Revisorerna föreslår ett tillkännagivande till

regeringen av detta innehåll.

Några motioner har som nämnts inte väckts med anledning av revisorernas

förslag.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen lämnas en beskrivning av det förändringsarbete som påbörjats inom

AmuGruppen sommaren 1996. Programmet har resulterat i en förändrad inriktning

med tydligare delmarknader och med tjänster/produkter som ger hög

verkningsgrad. Bolaget har för avsikt att upphöra med allmänna utbildningar

som har liten betydelse för deltagarnas möjligheter att få arbete.

Omstruktureringen innebär bl.a. att koncernen från den 1 mars i år delas i

fyra affärsområden. Huvudsyftet är att åstadkomma en ökad affärsorientering,

förbättrad lönsamhet och ökad möjlighet till strategisk styrning av affärerna.

Den tidigare uppdelningen i länsvisa dotterbolag har frångåtts. Möjligheterna

att anlita underentreprenörer och samarbeta med andra aktörer skall utnyttjas.

Antalet anställda skall successivt minskas från nuvarande 3 300 till 1 250

personer.

Bolaget bedöms kunna försvara sin marknadsandel av upphandlad

arbetsmarknadsutbildning och därmed nå en sammanlagd långsiktig

omsättningsnivå på 1 250 miljoner kronor. S.k. känslighetsanalyser visar att

det egna kapitalet, efter ägartillskottet, är tillräckligt för att klara även

viss nedgång i intäkterna.

Inte heller regeringen anser att ägarens krav på verksamheten uttryckts

tillräckligt tydligt. Inom Regeringskansliet pågår nu ett arbete för att

säkerställa en samsyn i utövandet av en aktiv och tydlig ägarroll, vilket

kommer att prägla statens framtida handlande avseende AmuGruppen.

I skrivelsen beskrivs problemen delvis på liknade sätt som av revisorerna.

Strukturen med dotterbolag innebar problem i fråga om ekonomisk redovisning

och möjligheterna att forma projekt över bolagsgränser. De administrativa

kostnaderna har varit mycket stora - mer än 30 % av personalen har haft icke

utdebiterbara arbetsuppgifter.

Ett stort antal personer som sades upp i samband med bolagiseringen blev

kvar som tillfälligt anställda, eftersom efterfrågan på utbildning förblev god

under lång tid. När det arbetsrättsligt inte längre var möjligt att förlänga

visstidsanställningarna blev ett stort antal personer åter fast anställda.

Ledningen underskattade svårigheterna att bryta sig in på

företagsutbildningsmarknaden och företaget uppnådde inte de resultat som

eftersträvades.

Regeringen gör bedömningen att det även framgent kommer att finnas ett stort

behov av arbetsmarknadsutbildning. Ett till sin omfattning grundläggande behov

av denna typ av utbildning finns oberoende av svängningar i konjunkturen.

AmuGruppen har i kraft av sin storlek och dominans inom ett antal

yrkesutbildningsområden en särställning bland utbildningsföretagen.

Konkurrenterna har i dag inte tillräcklig utbildningskapacitet för att täcka

det behov av utbildning som finns inom dessa områden. Förutsatt att bolaget

bedriver en effektiv verksamhet kommer AmuGruppen att vara ett viktigt verktyg

i arbetsmarknadspolitiken och fylla en viktig funktion som brygga mellan det

reguljära utbildningsväsendet och näringslivets behov av kompetent

arbetskraft. Kunskapen om utbud och efterfrågan på yrkeskunnig arbetskraft bör

kunna utnyttjas av ägaren för att identifiera bristyrken. AmuGruppen bör också

kunna ha en roll i att ?utveckla marknaden? och även kunna vara ett komplement

till främst komvux i samband med satsningen på det s.k. kunskapslyftet.

Regeringen gör vidare bedömningen att verksamheten även fortsättningsvis

skall drivas i aktiebolagsform som en sammanhållen koncern med staten som

ägare.

I det läge som nu råder med minskad upphandlad utbildning måste kravet på

nationell täckning balanseras mot kravet på sund ekonomisk utveckling för

bolaget. Det är inte möjligt att på företagsekonomiska grunder driva reguljär

verksamhet på orter där efterfrågan är låg, men verksamheten bör även

fortsättningsvis ha en god spridning över landet.

Minskningen av arbetsmarknadsutbildningen kräver en kraftig och kostsam

neddragning av verksamheten. Detta innebär en omfattande avveckling av

personal och lokaler. Verksamheten måste organiseras så att en ökad

flexibilitet och därmed minskad affärsrisk uppnås. Ansträngningar måste göras

att öka efterfrågan på utbildning med små försäljningsvolymer.

Den påbörjade omstruktureringen och därtill hörande avvecklingen bör

fullföljas.

Regeringen bedömer att den erforderliga omstruktureringen kan klaras utan

ytterligare kapitaltillskott. De kostnader som uppstår bör kunna hanteras med

de medel som genereras i verksamheten samt med eget kapital.

Motionerna

I motion A25 av Per Unckel m.fl. (m) framförs synpunkter på

arbetsmarknadsutbildningen. Motionärerna delar regeringens uppfattning att

behovet kommer att vara stort även i framtiden i så måtto att den

kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen är ett viktigt inslag i

arbetsmarknadspolitiken. Till skillnad från flertalet övriga åtgärder främjar

den kvalificerade yrkesutbildningen möjligheterna att återkomma till

arbetslivet. Utbildningen skall vara styrd mot ett klart definierat

arbetsmarknadsbehov och i allt väsentligt genomföras tillsammans med

näringslivet. I motionen betonas att det är genom insatser för att

effektivisera arbetsmarknadens funktionssätt och för att stimulera individuell

kompetensutveckling som man radikalt kan minska omfattningen av

arbetsmarknadsutbildningen (yrk. 1). - I fråga om framtiden för AmuGruppen

anser motionärerna att problemen härrör från betydande brister i statens

utövande av ägarrollen. Det är anmärkningsvärt att regeringen underlät att

informera sitt eget bolag om innebörden av budgetförslaget. Ett statligt

ägande är svårt att förena med sund och rättvis konkurrens. I längden är det

ohållbart med ett marknadsförhållande som bygger på att staten dominerar en

marknad där staten själv är den helt dominerande köparen. Det är olyckligt att

staten slår vakt om rådande struktur med hänvisning till kostsamma

maskininvesteringar och bristande kapacitet hos fristående

utbildningsanordnare. Motionärerna anser inte att omstruktureringen av bolaget

kommer att möta de krav som ställs på en fungerande marknad med ökad

konkurrens. En avveckling av det statliga ägandet bör ske genom en stegvis

försäljning av hela eller delar av bolaget. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett sådant förslag efter en analys av förutsättningarna (yrk.

2).

Elver Jonsson m.fl. (fp) framför i motion A28 också synpunkter på

arbetsmarknadsutbildningen. Utbildningen har inte varit anpassad till dagens

arbetsmarknad, även om en förbättring skett. Den är inte i tillräcklig grad

anpassad till tjänste- och småföretagen där framtidens arbeten finns. Dyrare

utbildningar som leder till arbeten på den öppna arbetsmarknaden är att

föredra framför utbildningar som sysselsätter stora grupper arbetslösa (yrk.

1). Partiet betonar också vikten av att en utvärdering verkligen kommer till

stånd av arbetsmarknadsutbildningen, dess inriktning och dimensionering (yrk.

3). Folkpartiet motsätter sig att AmuGruppen drivs vidare som aktiebolag med

staten som ägare. En utförsäljning måste ske. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag om detta (yrk. 2).

Hans Andersson och Ingrid Burman (v) framför i motion A27 att regeringen har

ett ansvar för att säkerställa en tillräcklig volym av

arbetsmarknadsutbildning. Volymen måste öka av såväl konjunkturskäl som

strukturella skäl. Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle och

introduktionen av IT-tjänster ställer krav på kvalificerad sådan utbildning

(yrk.1). Detta innebär att AmuGruppen skall spela en aktiv roll för att bryta

den könsuppdelade arbetsmarknaden. Det innebär också ett ansvar för att föra

könsuppdelad statistik beträffande fördelningen av utbildningsplatser och

kostnader och för att all utvärdering redovisas med ett könsperspektiv (yrk.

2). Motionärerna betonar arbetsmarknadsutbildningens stora regionalpolitiska

betydelse. Om AmuGruppen tvingas reducera antalet utbildningsorter måste det

säkerställas att medel ges till resor och andra kostnader i samband med

utbildningen (yrk. 3 och 4). Arbetsmarknadsutbildningen måste samordnas med

andra åtgärder för den enskilde. Genom individuella handlingsplaner bör

utbildningen integreras med praktik, jobbsökarverksamhet m.m. så att

möjligheterna till arbete blir bättre (yrk. 5). Slutligen instämmer

motionärerna i regeringens uppfattning att korrekta och relevanta

utvärderingar måste göras. Metodiken måste dock utvecklas för att

utvärderingen skall få relevans (yrk. 6).

Barbro Johansson m.fl. (mp) anser enligt motion A29 att en så stor del som

möjligt av samhällets utbildningsinsatser bör koncentreras till det reguljära

skolväsendet. Ökad företagsförlagd utbildning är också angelägen (yrk. 1).

Motionärerna välkomnar omstruktureringen av AmuGruppen. Behovet på lång sikt

av ett särskilt statligt företag för arbetsmarknadsutbildning kan dock

diskuteras (yrk. 2). Så snart erfarenheter har vunnits av den nya

organisationen bör regeringen återkomma med förslag till en mer långsiktig

inriktning av arbetsmarknadsutbildningen i stort och AmuGruppens roll i den

(yrk. 3).

Enligt motion A26 av Dan Ericsson m.fl. (kd) välkomnar Kristdemokraterna

revisorernas analys. Det kan enligt motionen diskuteras om staten är den bäste

ägaren, men frågan bör anstå några år i avvaktan på en utvärdering av hur

AmuGruppen utvecklas (yrk. 1). En ökad konkurrens är önskvärd även inom

tekniska/yrkesmässiga utbildningar (yrk. 2). Arbetsmarknadsutbildningen bör

knytas närmare den ordinarie utbildningen, och samarbetet mellan Utbildnings-

och Arbetsmarknadsdepartementen bör öka (yrk. 3). I motionen anförs även att

AmuGruppen och arbetsmarknadsutbildningen bör samordnas bättre med kommun och

näringsliv (yrk. 4).

Utskottets överväganden

Bakgrunden till AmuGruppens problem, ägarrollen m.m.

Revisorerna har i sin granskning på ett förtjänstfullt sätt givit en bild av

utvecklingen från det att AmuGruppen bolagiserades vid halvårsskiftet 1993

fram till dess att riksdagen sent i höstas nödgades godkänna ett stort

kapitaltillskott för att förhindra konkurs. I stora delar sammanfaller

Revisorernas beskrivning med den som lämnas i regeringsskrivelsen.

I hög grad har den situation som AmuGruppen hamnat i samband med senare års

minskning av arbetsmarknadsutbildningen, men läget har förvärrats av problem

inom koncernen och i ledningen av densamma.

Orsakerna har varit flera. Några av problemen synes ha varit ett arv från

myndighetstiden såsom ofördelaktiga hyresavtal med lång löptid, övertalighet

och tvister i Arbetsdomstolen, svårigheter att skapa en sammanhållen

organisation på grund av självständiga dotterbolag, bristande intern ekonomisk

redovisning vilket försvårade lönsamhetsbedömningar och jämförelser mellan

dotterbolagen. Till detta har kommit svårigheter att bredda marknaden och

imageproblem, kostnadsproblem till följd av en oflexibel och stel

organisation, täta byten på styrelseposterna och under en ganska lång tid

problem med att finna en ny VD m.m.

Det mest påtagliga problemet synes dock ha varit avsaknaden av en enhetlig

strategi. Strategidokument togs fram i form av affärsplaner som godkändes av

styrelsen, men dessa planer och strategier kom aldrig att följas. Det har även

funnits brister i omvärldsanalysen, och koncernstyrningen har varit svag och

outvecklad.

Utskottet kan också konstatera att det har varit svårt för koncernen att i

förväg bedöma den framtida utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen. Detta

har hängt samman med att budgetpropositionen under senare år haft ett enda

anslag för alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder i kombination med ett

volymmål om antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Omfattningen av

varje enskild åtgärd har således inte angetts. Koncernens svårigheter i detta

hänseende kan illustreras med det anmärkningsvärda förhållandet att

koncernledningen först någon månad efter det att budgetpropositionen lagts

fram i september 1996 insåg att konsekvenserna av regeringsförslaget skulle

bli mer än en halvering av volymen i förhållande till året före, medan man

inom koncernen utgått från att nedgången skulle bli ca 20 %.

Vad särskilt gäller ägarrollen delar utskottet de synpunkter som kommer till

uttryck i revisorernas förslag. Den passiva hållningen från ägarens sida som

beskrivs av revisorerna ter sig särskilt anmärkningsvärd mot bakgrund av vad

som uttalades i propositionen och i utskottsbetänkandet i samband med beslutet

om bolagiseringen. Som redan nämnts framhöll arbetsmarknadsutskottet att

staten borde utöva en aktiv ägarroll och ansvara för att företaget fortsätter

att utvecklas. Trots detta uttalande har varken tidigare eller senare

regeringar gjort några egna analyser av bolagets verksamhet. Inga konkreta

krav har ställts på vad som skulle åstadkommas i bolaget. Det står klart att

den passiva hållningen hos ägaren har bidragit till att problemen förvärrats

och bl.a. framtvingat ägartillskottet för att undvika konkurs.

Ägarrepresentanternas hållning synes i praktiken ha varit att låta koncernen

sköta sig på egen hand av hänsyn till konkurrensneutraliteten. Detta har skett

utan att saken underställts riksdagen.

Utskottet instämmer med revisorerna i att regeringen som förvaltar statens

aktier och utövar ägaransvaret i AmuGruppen bör stärka och förbättra

styrningen av bolaget bl.a. genom att tydligt formulera och konkretisera mål

för verksamheten. Styrelse och företagsledning bör få klara och tydliga

riktlinjer om ägarens intentioner. Liksom revisorerna anser utskottet att

ägaren måste följa och analysera verksamhetens utveckling. I enlighet med

revisorernas förslag anser arbetsmarknadsutskottet att riksdagen bör besluta

om ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.

I sammanhanget kan utskottet med tillfredsställelse notera vad som sägs i

regeringens skrivelse om det arbete som nu pågår inom Regeringskansliet i

syfte att säkerställa en samsyn i utövandet av ägarrollen. Det sägs att en mer

aktiv och tydlig ägarroll kommer att prägla statens framtida handlande

avseende AmuGruppen och att ägaren kommer att följa verksamhetens utveckling.

Utskottet vill i denna del slutligen anföra följande. Bland mycket annat

visar revisorernas studie på betydelsen av att beslut om bolagiseringar på det

statliga området förbereds noggrant. Utskottet sätter stort värde på att

granskningen skett och utgår från att den skall kunna vara ett nyttigt

erfarenhetsunderlag för framtiden.

Arbetsmarknadsutbildningen

AmuGruppens framtid har nära samband med dimensioneringen och inriktningen av

arbetsmarknadsutbildningen. Dessa aspekter tas också upp i motionerna.

För utskottet är det viktigt att understryka att utbildningsbehovet i första

hand skall tillgodoses inom det reguljära utbildningsväsendet. En omfattande

satsning sker fr.o.m. den 1 juli i år genom det s.k. kunskapslyftet.

Vuxenutbildningen skall byggas ut med 100 000 platser. Som ett led i denna

satsning införs från den 1 juli i år ett särskilt utbildningsbidrag för främst

arbetslösa. Därigenom får arbetslösa mellan 25 och 55 år möjlighet att studera

på motsvarande grundskole- eller gymnasienivå.

Trots detta kommer arbetsmarknadsutbildningen att ha sin givna roll. Den är

nödvändig för att tillgodose vissa utbildningsbehov hos vuxna. Den har en

viktig roll för att undvika s.k. flaskhalsar i produktionen. Vid

produktionsförändringar måste industrin snabbt kunna rekrytera personal med

rätt kompetens. Arbetsmarknadsutbildningen har också en fördelningspolitisk

och jämställdhetspolitisk betydelse.

Utskottet instämmer med regeringen i att det även framgent kommer att finnas

ett stort behov av arbetsmarknadsutbildning, och detta oavsett svängningar i

konjunkturen. Utbildningen skall främst vara yrkesinriktad. Utskottet vill i

sammanhanget hänvisa till vad som sades i samband med behandlingen av

budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1, bet. AU1, rskr. 104) om

betydelsen av att tillräckligt utrymme skapades för kvalificerad

yrkesutbildning. Utskottet kom i någon mån in på denna fråga även i samband

med behandlingen för en dryg månad sedan av ett förslag från revisorerna om

arbetsmarknadsutbildningen (förs. 1996/97:RR3, bet. AU9, rskr. 147).

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i den moderata

kommittémotionen A25 om att arbetsmarknadsutbildningen måste vara styrd mot

ett klart definierat behov på arbetsmarknaden i den meningen att det är

viktigt att försöka identifiera framtidens bristyrken och se till att

utbildningsanordnare finns att tillgå. Utskottet kan däremot inte som

moderaterna utgå från att omfattningen skulle kunna minskas radikalt genom

partiets politik. Även vid ett gynnsammare arbetsmarknadsläge kommer det att

ställas krav på arbetsmarknadsutbildningen bl.a. för att undvika

flaskhalsproblemen.

Uppfattningen i folkpartimotionen A28 att arbetsmarknadsutbildningen måste

anpassas bättre till dagens och framtidens arbetsmarknad föranleder den

kommentaren att det givetvis är viktigt att analysera utbildningsbehoven efter

en föränderlig arbetsmarknad. Som sägs i regeringsskrivelsen ställer det stora

krav på AMV, men också på de olika utbildningsanordnarna.

Arbetsmarknadsutbildningen är den dyraste arbetsmarknadsåtgärden, vilket gör

det särskilt viktigt att den verkligen är effektiv och ökar den enskildes

förutsättningar att få arbete efter avslutad utbildning.

Kritiken i vänsterpartimotionen A27 mot otillräckliga volymer i

arbetsmarknadsutbildning ger utskottet anledning att upprepa vad som sagts om

att tyngdpunkten måste ligga i det reguljära utbildningsväsendet. Ett ganska

stort behov av arbetsmarknadsutbildning kommer att finnas oavsett konjunktur,

men utskottet är inte berett att generellt uttala att nivån måste vara större

än den som ligger till grund för bedömningen av AmuGruppens framtida

utveckling. När det gäller den kvalificerade yrkesutbildningen hänvisas till

vad som sagts ovan.

Med anledning av förslaget i miljöpartimotionen A29 om ökad företagsförlagd

utbildning konstaterar utskottet att regeringen i skrivelsen betonar vikten av

samverkan mellan olika aktörer. Det sägs att AmuGruppen bör kunna ha en roll

att ?utveckla marknaden?. Som exempel nämns lokal produktionssamverkan med

kommun och näringsliv.

Kristdemokraternas synpunkter i motion A26 att arbetsmarknadsutbildningen bör

knytas närmare den ordinarie utbildningen och att en bättre samordning bör ske

med kommun och näringsliv ligger även de i linje med vad som förordas i

skrivelsen. AmuGruppen, som den dominerande utbildningsanordnaren vad gäller

yrkesutbildningen, bör enligt skrivelsen kunna samverka med gymnasieskolan och

komvux. Industriella utvecklingscentra (IUC) och samarbetskonsortier bör kunna

etableras. Enligt skrivelsen skall AmuGruppen också kunna fylla en roll som

komplement till Komvux i samband med det s.k. kunskapslyftet.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att motionerna delvis är

tillgodosedda med det anförda. Något uttalande utöver detta kan inte anses

påkallat, vilket innebär att motionerna A25 yrkande 1, A26 yrkandena 3 och 4,

A27 yrkande 1, A28 yrkande 1 och A29 yrkande 1 avstyrks.

Utvärdering av arbetsmarknadsutbildningen m.m.

Betydelsen av utvärdering av arbetsmarknadsutbildningen var en av de frågor

som nyligen behandlades av utskottet i det förutnämnda betänkandet AU9.

Utskottet förespråkade en förstärkning av utvärderingsverksamheten och ansåg

att både Arbetsmarknadsdepartementet och AMS borde ta ett större ansvar. I

sammanhanget erinrade utskottet om det oberoende institut för utvärdering av

arbetsmarknadspolitiken som inrättades vid årsskiftet (Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering). En hänvisning gjordes också till den

utveckling som skett bl.a. genom tydligare riktlinjer till

Arbetsmarknadsverket om utvärderingar.

I den nu behandlade skrivelsen kommer frågan upp igen. Regeringen anser att

det är av stor vikt att resultaten av arbetsmarknadsutbildningen noggrant

analyseras och pekar då på det faktum att det är den dyraste åtgärden,

samtidigt som det är den åtgärd som AMV fullt ut kan styra med utgångspunkt i

de mål som statsmakterna fastställer.

Vikten av utvärdering och metoderna för utvärdering betonas som framgått

ovan både i folkpartimotionen A28 och vänsterpartimotionen A27. I den

sistnämnda framförs dessutom att AmuGruppen som en del i uppgiften att bryta

den könsuppdelade arbetsmarknaden måste ta ansvar för att föra könsuppdelad

statistik beträffande fördelningen av utbildningsplatser och kostnader. Även

vikten av individuella handlingsplaner framhålls.

Utskottet står fast vid vad som anfördes i det av riksdagen godkända

betänkandet AU9 om behovet av utvärderingar och kan konstatera att regeringen

är av samma uppfattning. När det gäller den aspekt som tas upp i

Vänsterpartiets motion är det utskottets uppfattning att det inte är

utbildningsanordnarens sak att svara för fördelningen av utbildningsplatserna

från jämställdhetssynpunkt. Detta är något som i första hand måste ankomma på

upphandlaren AMV. En annan sak är att AmuGruppen bör ha en överblick över de

faktiska förhållandena i detta hänseende. Bolaget bör också kunna svara för

korrekta och relevanta utvärderingar av effektiviteten i utbildningen, t.ex.

hur många som fått arbete efter avslutad utbildning. I denna bedömning ingår

också i vilken grad utbildningen verkligen är ägnad att medverka till att

bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Bland annat för det ändamålet kan det

krävas könsuppdelad statistik.

Något uttalande härutöver kan inte anses påkallat med anledning av de nu

behandlade motionerna som således avstyrks. Det är motionerna A28 yrkande 3

samt A27 yrkandena 2 och 6.

Vad gäller betydelsen av individuella handlingsplaner har utskottet ingen

annan uppfattning än den som framförts i motion A27. Enligt regleringsbrevet

för 1997 är ett verksamhetsmål för AMV att det senast den 1 juli 1997 skall

finnas individuella handlingsplaner med skriftliga överenskommelser för varje

sökande som är eller riskerar att bli långtidsarbetslös. Något uttalande av

riksdagen i frågan är enligt utskottets mening inte erforderligt, varför

motionen avstyrks såvitt avser yrkande 5.

Fortsatt verksamhet eller avveckling av AmuGruppen m.m.

I två av motionerna, m respektive fp, förordas som nämnts en avveckling av det

statliga ägandet, helt eller delvis och på kortare eller längre sikt.

Mp-motionen anger ingen bestämd ståndpunkt i frågan, utan anser att behovet

av ett statligt företag på området bör diskuteras senare medan kd-motionen

förordar en utvärdering inom några år då även ägarfrågan bör diskuteras.

Utskottet vill inte förneka att det statliga ägandet av AmuGruppen kan

innebära problem. Det kan ligga en risk för konflikt i att staten har dubbla

roller som ytterst ansvarig både köpare och säljare av

arbetsmarknadsutbildning. Det finns emellertid starka skäl att inte nu göra

något ställningstagande i frågan. AmuGruppen är fortfarande ett betydelsefullt

instrument i arbetsmarknadspolitiken och bör vara det även framgent, förutsatt

att verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt. Koncernen är nu inne i en

omstruktureringsfas. En strategi för verksamheten har utformats, och staten

kommer att utöva sin ägarroll på ett annat och mera aktivt sätt än tidigare.

Utskottet anser att man bör avvakta vad dessa förändringar kommer att leda

till. Utskottet utgår också från att resultatet av den pågående granskningen

hos Riksdagens revisorer av statens ägarroll kan bidra till frågans belysning.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa sig bakom kravet att

AmuGruppen skall avvecklas/säljas. Motionerna A25 yrkande 2 och A28 yrkande 2

avstyrks således i berörda delar.

Motionerna A26 yrkandena 1 och 2 samt A29 yrkandena 2 och 3 får anses

väsentligen tillgodosedda med det anförda.

Den fortsatta verksamheten, geografisk spridning

Ett motiv för statligt ägande var att garantera en infrastruktur över hela

landet för att uppfylla kraven på en flexibel arbetsmarknadsutbildning. I

regeringsskrivelsen sägs nu att kravet på nationell täckning måste balanseras

mot kravet på en sund ekonomisk utveckling för bolaget. Utskottet instämmer i

detta. Som anförs i skrivelsen är det inte möjligt att på företagsekonomiska

grunder driva reguljär verksamhet på orter där efterfrågan är låg. Med

anledning av vänsterpartimotionens synpunkter på vikten av geografisk

spridning och krav på att reduktionen av antalet utbildningsorter måste

kompenseras med bidrag till resor och andra kostnader i samband med

utbildning, vill utskottet peka på att regeringen förutsätter att AmuGruppen

även fortsättningsvis skall ha verksamhet med god spridning över landet.

Utskottet utgår från att den mer flexibla organisation som nu håller på att

skapas ökar förutsättningarna även beträffande förläggningen av utbildningen.

Även genom ökad användning av underleverantörer och samarbete med andra

aktörer bör utbildning snabbt kunna startas där efterfrågan finns. Den nya

informationstekniken bidrar också till att tillgängligheten kan öka.

Med det anförda avstyrks motion A27 yrkandena 3 och 4.

-------------

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse 1996/97:95 läggs till

handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande styrningen av AmuGruppen AB

att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR8 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om styrningen

av AmuGruppen AB,

res. 1 (m)

2. beträffande arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A25 yrkande 1, 1996/97:A26 yrkandena 3

och 4, 1996/97:A27 yrkande 1, 1996/97:A28 yrkande 1 samt 1996/97:A29

yrkande 1,

res. 2 (m)

res. 3 (fp)

res. 4 (v)

res. 5 (mp)

3. beträffande utvärdering av arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A27 yrkandena 2 och 6 samt 1996/97:A28

yrkande 3,

res. 6 (v)

4. beträffande individuella handlingsplaner

att riksdagen avslår motion 1996/97:A27 yrkande 5,

att riksdagen avslår motion 1996/97:A27 yrkande 5,

5. beträffande försäljning av AmuGruppen AB m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A25 yrkande 2, 1996/97:A26 yrkandena 1

och 2, 1996/97:A28 yrkande 2 samt 1996/97:A29 yrkandena 2 och 3,

res. 7 (m)

res. 8 (fp)

res. 9 (mp)

res. 10 (kd)

6. beträffande geografisk spridning

att riksdagen avslår motion 1996/97:A27 yrkandena 3 och 4,

res. 11 (v)

res. 12 (m) - motiv.

7. beträffande regeringens skrivelse 1996/97:95

att riksdagen lägger skrivelse 1996/97:95 till handlingarna.

Stockholm den 20 mars 1997

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Elver Jonsson

I beslutet har deltagit: Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m),

Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson

(c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina

Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson

(kd), Paavo Vallius (s) och Ingrid Burman (v).

Reservationer

1. Styrningen av AmuGruppen AB (mom. 1)

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Bakgrunden till

AmuGruppens problem, ägarrollen m.m. som börjar med ?Revisorerna har? och

slutar med ?för framtiden? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först anlägga några principiella synpunkter på frågan om

staten som ägare till företag. Även om ambitionen är att företagen skall

drivas efter strikt kommersiella principer blir ett statligt ägarskap svårt

att förena med en sund och rättvis konkurrens. Politiker kan påverkas av

motstridiga intressen i sina dubbla roller som ägare och lagstiftare, vilket

kan försvaga trovärdigheten och hämma riskvilligheten och entreprenörsandan

hos andra aktörer. Likabehandling och rättvisa kan enligt utskottets mening

bara uppnås om staten står neutral, vilket innebär att staten bör avstå från

att själv äga och driva företag.

Ägarförhållandet i ett utbildningsföretag av AmuGruppens slag utgör inget

undantag. Ett marknadsförhållande som bygger på att staten dominerar en

marknad på vilken staten själv är den helt dominerande köparen är i längden

ohållbart.

Revisorernas granskning ger också med all önskvärd tydlighet belägg för den

konflikt som råder mellan Arbetsmarknadsdepartementets roll som ytterst

ansvarig för både efterfrågan på och utbudet av arbetsmarknadsutbildning.

Av revisorernas granskning framgår att verksamheten har gått bra i de

regioner där ?personalrelationerna vårdats? gentemot ledande personer inom

länsarbetsnämnderna eller där länsarbetsnämnderna inte ansträngt sig att

upphandla utbildningen i öppen konkurrens.

Utskottets principiella inställning är således att staten inte skall äga

några företag. Om, i något fall, staten är ägare måste ägarrollen vara aktiv i

den meningen att tydliga krav och mål ställs upp. Staten har självfallet ett

ansvar för att onödiga förluster inte uppkommer. Revisorernas granskning visar

att ägaransvaret i detta fall är mycket illa skött. Ägaren borde ha haft

förutsättningar att förbereda bolaget för de ändrade marknadsvillkoren, men

uppenbarligen har den enhet inom departementet som svarar för ägarfrågorna

inte insett konsekvenserna av regeringens eget budgetförslag. Passiviteten och

bristen på intern kommunikation inom Arbetsmarknadsdepartementet är

anmärkningsvärd. Detta har lett till att bolagets situation förvärrats.

Betydande kostnader har förorsakats, vilka i slutänden drabbar

skattebetalarna.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad som ovan anförts om styrningen av AmuGruppen AB.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande styrningen av AmuGruppen AB

att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR8 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om styrningen

av AmuGruppen AB,

2. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2)

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadsutbildningen bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets bedömning kommer det även i framtiden att finnas behov av

arbetsmarknadsutbildning. Det måste dock betonas att det är den kvalificerade

utbildningen som är ett viktigt inslag i den samlade arbetsmarknadspolitiken.

Genom kvalificerad yrkesutbildning, styrd mot ett klart definierat

arbetsmarknadsbehov, ökar möjligheterna för den enskilde att återkomma till

arbetslivet.

Utskottet vill liksom Moderaterna i motion A25 framhålla att omfattningen av

den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen kan minska radikalt genom insatser

för att effektivisera arbetsmarknadens funktionssätt och för att stimulera

individuell kompetensutveckling.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A25 i berörd del

samtidigt som övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A25 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1996/97:A26 yrkandena 3 och 4, 1996/97:

A27 yrkande 1, 1996/97:A28 yrkande 1 samt 1996/97:A29 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadsutbildningen bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion A28 av

Elver Jonsson m.fl. (fp). Arbetsmarknadsutbildningen har länge utmärkts av att

vara för mycket anpassad mot gårdagens arbetsmarknad. Även om en förbättring

skett måste utbildningen mera inriktas på framtidens arbetsmarknad, dvs. mot

tjänste- och småföretag i stället för industri- och storföretag. Utskottet

delar också motionärernas uppfattning att utbildningen hellre bör vara av hög

kvalitet och leda till arbete - även om den därmed blir dyrare - än av låg

kvalitet om det innebär att den inte förbättrar utsikterna på arbetsmarknaden.

Detta innebär att arbetsmarknadsutskottet tillstyrker motionen såvitt avser

yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A28 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1996/97:A25 yrkande 1, 1996/97:A26 yrkandena 3 och 4,

1996/97:A27 yrkande 1 och 1996/97:A29 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadsutbildningen bort ha

följande lydelse:

Regeringen har ett ansvar för att säkerställa en tillräcklig volym av

arbetsmarknadsutbildning. Utskottet delar uppfattningen i motion A27 att de

senaste årens neddragningar innebär en kraftig sänkning av ambitionerna när

det gäller kompetenslinjen. Volymen måste ökas. Det finns ett stort behov av

arbetsmarknadsutbildning såväl av konjunkturskäl som med hänsyn till

strukturella faktorer. Som sägs i motionen medför både omställningen till ett

ekologiskt hållbart samhälle och introduktionen av IT-tjänster på alltfler

områden att behovet av kvalificerad arbetsmarknadsutbildning växer.

Volymen kan således läggas på en högre nivå än vad regeringen räknat med som

grund för AmuGruppens framtid.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A27 såvitt avser

yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A27 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1996/97:A25 yrkande 1, 1996/97:A26 yrkandena 3 och 4,

1996/97:A28 yrkande 1 samt 1996/97:A29 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknadsutbildningen bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer med den principiella uppfattningen i motion A29 (mp) att

så stor del som möjligt av samhällets totala utbildningsinsatser bör

koncentreras till det reguljära skolväsendet liksom att det bör ske en ökning

av den företagsförlagda utbildningen. Vid alla mera övergripande beslut om

arbetsmarknadsutbildning bör dessa alternativ finnas med i bilden. Som sägs i

motionen kan en ökning av den reguljära utbildningen komma till stånd både

genom ökade anslag direkt dit och genom att arbetsmarknadsutbildning

upphandlas därifrån.

Det anförda innebär att motionen tillstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A29 yrkande 1 samt med avslag på

motionerna 1996/97:A25 yrkande 1, 1996/97:A26 yrkandena 3 och 4,

1996/97:A27 yrkande 1 samt 1996/97:A28 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Utvärdering av arbetsmarknadsutbildning (mom. 3)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Utvärdering av

arbetsmarknadsutbildningen m.m. bort ha följande lydelse:

En pågående strukturomvandling på arbetsmarknaden innebär att Amu

Gruppen kan spela en aktiv roll för att bryta den könssegregerade

arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen kan användas så att kvinnor gör

inbrytningar på nya yrkesområden. Detta innebär, som påpekas i motion A27, att

AmuGruppen skall föra könsuppdelad statistik beträffande utbildningsplatser

och kostnader. Det innebär också att all utvärdering bör redovisas med ett

könsperspektiv. Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringens

skrivelse inte redovisar ett tillfredsställande underlag från denna synpunkt.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A27 såvitt avser

yrkandena 2 och 6.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvärdering av arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A27 yrkandena 2 och 6 samt med

avslag på motion 1996/97:A28 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5)

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Fortsatt verksamhet eller

avveckling av AmuGruppen m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottets principiella inställning i frågan om statligt företagsägande

framgår av reservation 1. Ett statligt ägande är svårt att förena med en sund

och rättvis konkurrens.

Att en tydlig konflikt råder mellan departementets roll som ansvarigt för

både efterfrågan och utbud av arbetsmarknadsutbildning påtalas också av

Riksdagens revisorer.

Det är därför beklagligt att regeringen inför det fördjupade analysarbetet

inte valde bort de handlingsalternativ som byggde på att AmuGruppen även

framgent huvudsakligen skall fungera som ett arbetsmarknadspolitiskt

instrument för statsmakten.

För att bolaget skall kunna möta de krav som ställs på en fungerande

utbildningsmarknad med ökad konkurrens, kvalitet och kostnadseffektivitet

måste ägarförhållandet ändras. Med en avveckling av det statliga ägandet,

genom en stegvis försäljning av hela eller delar av bolaget, skulle

konkurrensen öka till gagn för utbildningsmarknadens utveckling. Det skulle

också leda till ett mer varierat utbud inom arbetsmarknadspolitiken framöver.

Utskottet förordar alltså, liksom Moderaterna i motion A25, att staten

avvecklar sitt ägande av AmuGruppen AB. Efter en analys av förutsättningarna

bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till avveckling.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A25 yrkande 2 medan

övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande försäljning av AmuGruppen AB m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A25 yrkande 2 samt med avslag på

motionerna 1996/97:A26 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A28 yrkande 2 samt

1996/97:A29 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Fortsatt verksamhet eller

avveckling av AmuGruppen m.m. bort ha följande lydelse:

Vid ombildningen av AMU-gruppen till aktiebolag förutsattes det att frågan

om koncernen skulle vara ett av staten helägt bolag så småningom skulle

omprövas.

Det som hänt visar på problemet med statsägda bolag. Det talar för att en

försäljning bör ske, helt eller delvis. En försäljning undantar självfallet

inte statsmakternas övergripande ansvar för arbetsmarknadsutbildningen.

Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om i

vilka former en sådan utförsäljning skall ske. Som framhålls i fp-motionen A28

är det viktigt att arbetsmarknadsutbildningen kan hålla god kvalitet oavsett

vem som är huvudman.

Det anförda innebär att motionen tillstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande försäljning av AmuGruppen AB m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A28 yrkande 2 samt med avslag på

motionerna 1996/97:A25 yrkande 2, 1996/97:A26 yrkandena 1 och 2 samt

1996/97:A29 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

9. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Fortsatt verksamhet eller

avveckling av AmuGruppen m.m. bort ha följande lydelse:

Man kan, som framhålls i motion A29, diskutera om det på sikt finns skäl att

ha ett särskilt statligt företag för arbetsmarknadsutbildning. Flera

utvecklingsvägar är tänkbara, t.ex. att staten koncentrerar sina insatser till

områden där det är svårt att få till stånd alternativ medan verksamheten i

övrigt successivt avvecklas.

Som sägs i motionen bör man inte nu ta ställning till denna fråga. Koncernen

måste få arbetsro för att genomföra omstruktureringen. Så snart det finns

tillräckliga erfarenheter av den nya organisationen bör regeringen återkomma

till riksdagen med förslag till en mer långsiktig inriktning av

arbetsmarknadsutbildningen i stort och AmuGruppens roll i denna.

Det anförda innebär att motionen tillstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande försäljning av AmuGruppen AB m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A29 yrkandena 2 och 3 samt med

avslag på motionerna 1996/97:A25 yrkande 2, 1996/97:

A26 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:A28 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Fortsatt verksamhet eller

avveckling av AmuGruppen m.m. bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av den kritik som Riksdagens revisorer riktat mot staten som

ägare av AmuGruppen måste det kunna diskuteras om staten är den bäste ägaren.

Koncernen är dock i dagens läge inte i det skicket att en utförsäljning är

möjlig.

Enligt utskottets mening måste den nya ledningen få möjlighet att ordna upp

situationen. Utskottet delar den bedömning som görs i motion A26 att koncernen

i nuläget skall vara statligt ägd. En ökad konkurrens på området är dock

önskvärd, och detta även inom mer tekniska/yrkesmässiga utbildningar.

På litet sikt bör regeringen göra en utvärdering av hur AmuGruppen utvecklas

efter det förändringsarbete som nu inletts inom koncernen. Efter en sådan

utvärdering är det alltså inte uteslutet att ägarfrågan kan prövas på nytt.

Det anförda innebär att motionen tillstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande försäljning av AmuGruppen AB m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A26 yrkandena 1 och 2 samt med

avslag på motionerna 1996/97:A25 yrkande 2, 1996/97:

A28 yrkande 2 samt 1996/97:A29 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Geografisk spridning (mom. 6)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Den fortsatta verksamheten,

geografisk spridning bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion A27 om

arbetsmarknadsutbildningens stora regionalpolitiska betydelse. Det är därför

av stor vikt att AmuGruppen har en god geografisk spridning. Det gäller i

synnerhet i områden som har hög arbetslöshet och låg utbildningsnivå. Om

antalet utbildningsorter måste reduceras kommer de s.k. kringkostnaderna för

utbildningen att öka. Som framförs i motionen måste det då säkerställas att

tillräckliga medel ställs till förfogande för resor och andra kostnader i

samband med utbildningen.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionen såvitt avser

yrkandena 3 och 4.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande geografisk spridning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A27 yrkandena 3 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Geografisk spridning (mom. 6, motiveringen)

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser

att utskottets yttrande under rubriken Den fortsatta verksamheten, geografisk

spridning bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att motion A27 av Hans Andersson och Ingrid Burman

(v) utgår från att AmuGruppen måste reducera antalet utbildningsorter varför

motionärerna begär ett tillkännagivande om arbetsmarknadsutbildningens

regionalpolitiska betydelse och om reseförmåner m.m. i samband med utbildning.

Utgångspunkten bör vara att staten skall avveckla sitt ägande av AmuGruppen

AB.

Därigenom öppnas för ökad konkurrens, utveckling av marknaden och ett mer

varierat utbud. Man kan utgå från att arbetsmarknadsutbildning kommer att

finnas tillgänglig där tillräcklig efterfrågan finns.

Motionen i denna del avstyrks med hänvisning till detta.

Särskilt yttrande

Individuella handlingsplaner (mom. 4)

Ingrid Burman (v) anför:

Jag noterar att det i regleringsbrevet för budgetåret 1997 anges som ett

verksamhetsmål för AMV att det senast den 1 juli 1997 skall finnas

individuella handlingsplaner för varje arbetssökande som är eller riskerar att

bli arbetslös. Det är bra att de tidigare ganska allmänt hållna uttalandena om

handlingsplaner nu på detta sätt konkretiserats av regeringen.

Arbetsmarknadsutbildning bör anvisas inom ramen för en sådan individuell

handlingsplan. Den bör integreras med praktik, jobbsökarverksamhet m.m.

Utbildningen måste användas planmässigt i syfte att förstärka den enskildes

möjligheter till arbete. Detta ställer krav på samordning mellan

arbetsförmedlingen och AmuGruppen.

När det gäller handlingsplanerna är många frågor fortfarande inte

tillräckligt belysta. Med tanke på den stora roll som planerna kan antas få

för den enskilde är det viktigt att det klaras ut hur beslut skall fattas om

planens innehåll, vad som skall ske om den ena parten inte uppfyller sin del

av villkoren osv.

Jag förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med mera detaljerade

uppgifter om vad som skall gälla i fråga om handlingsplanerna.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Skrivelsen............................................1

Förslaget.............................................1

Motioner..............................................1

Utskottet.............................................2

Arbetsmarknadsutbildningen........................4

Upphandling av arbetsmarknadsutbildning...........5

AmuGruppens andel av marknaden....................5

AmuGruppen AB:s verksamhet........................6

Revisorernas förslag..............................7

Revisorernas bedömningar..........................8

Regeringens skrivelse............................10

Motionerna.......................................11

Utskottets överväganden............................13

Bakgrunden till AmuGruppens problem, ägarrollen m.m.13

Arbetsmarknadsutbildningen.......................15

Utvärdering av arbetsmarknadsutbildningen m.m....16

Fortsatt verksamhet eller avveckling av AmuGruppen m.m.17

Den fortsatta verksamheten, geografisk spridning.18

Hemställan.........................................18

Reservationer........................................20

1. Styrningen av AmuGruppen AB (mom. 1), (m).......20

2. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2),

(m) 21

3. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2),

(fp) 21

4. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2),

(v) 22

5. Arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning m.m. (mom. 2),

(mp) 22

6. Utvärdering av arbetsmarknadsutbildning (mom. 3), (v)23

7. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5), (m).23

8. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5), (fp)24

9. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5), (mp)25

10. Försäljning av AmuGruppen AB m.m. (mom. 5), (kd)25

11. Geografisk spridning (mom. 6), (v).............26

12. Geografisk spridning (mom. 6, motiveringen), (m)26

Särskilt yttrande....................................27

Individuella handlingsplaner (mom. 4), (v).........27