Bet. 1996/97:AU11

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1996/97:AU11

Statlig personalpolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

AU11

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas nio motioner från den allmänna motionstiden

hösten 1996 som rör den statliga personalpolitiken och vissa näraliggande

frågor.

Motionerna gäller bl.a Statens löne- och pensionsverk (SPV) och

administrationen av de statliga pensionerna, nivåerna på löner och andra

förmåner till statliga chefer och rekrytering av anställda med

invandrarbakgrund. Samtliga motioner avstyrks.

Reservationer har avgetts av företrädare för Moderata Samlingspartiet,

Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.

Motionerna

1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens ansvar för invandrare på arbetsmarknaden.

1996/97:A602 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget om en

personalpolitik inom statens arbetsplatser som motsvarar landets

befolkningssammansättning.

1996/97:A603 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän.

1996/97:A604 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begränsning av Statens löne- och pensionsverks rätt att åta sig

uppgifter från andra arbetsgivare än statliga myndigheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fri konkurrens vad gäller administration och upphandling av

tjänster rörande de statsanställdas pensioner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillämpandet av lagen om offentlig upphandling vid statliga

myndigheters upphandling av pensionstjänster.

1996/97:A605 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öppna marknaden för administration och upphandling av statliga

tjänstepensioner för konkurrens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lagen om offentlig upphandling skall tillämpas även vad gäller

administration av statliga tjänstepensioner.

1996/97:A606 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om översyn av "fallskärmar" i statlig tjänst,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att statens utgångspunkt vid löneförhandlingar skall vara att

statsministerns lön skall utgöra ett tak för anställda i staten och i statliga

bolag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rättvisa löner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om minskade förmögenhetsklyftor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arvoderade uppdrag, sidouppdrag.

1996/97:A607 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att pröva frågan om nya och billigare former för chefsavveckling

och tidsbegränsade chefsförordnanden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tidigare riksdagsbeslut om att avtal om löner och förmåner som

träffas med ledande befattningshavare hos statliga myndigheter och i statliga

företag bör ligga på rimlig nivå,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en särskild central enhet för policy och förhandlingsfrågor

avseende chefsrekrytering och avtal med chefer i regeringskansli, statliga

verk och bolag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rekryteringspolitiken och ledarskapet i regeringskansliet.

1996/97:A708 av Jan Backman (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omarbetning av de statliga bestämmelser som bygger på

anställningsform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utmönstring av begreppet heltidsanställning.

1996/97:A802 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på högskolekompetens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om överklagandenämnden.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas nio motioner som väckts under den allmänna

motionstiden hösten 1996. Flertalet rör den statliga personalpolitiken, såsom

frågor om hanteringen av de statliga tjänstepensionerna, löner och förmåner

till höga chefer inom den statliga sektorn och om rekrytering av anställda med

invandrarbakgrund. I betänkandet behandlas också några motioner med mer

allmänna frågeställningar såsom förmögenhetsklyftorna i samhället och

tillämpningen av vissa arbetsrättsliga begrepp i det statliga regelverket.

Arbetsmarknadsutskottet behandlade senast frågor om den statliga

personalpolitiken förra våren i sitt betänkande 1995/96:AU10. Utskottet kunde

då konstatera att regeringen gett en särskilt utredare i uppdrag att göra en

utvärdering av hur den arbetsgivarpolitiska delegeringen till myndigheterna

under de senaste åren hade fungerat.

Detta uppdrag skall enligt direktiven (dir. 1996:2) redovisas för regeringen

inom kort.

Bakgrunden till utredningen är den omfattande delegering från regeringen

till myndigheterna av befogenheter inom det arbetsgivarpolitiska området som

skett under de senaste tio åren. Dessa förnyelsesträvanden inom

statsförvaltningen har präglats av att mål- och resultatstyrning i stor

utsträckning ersatt central detaljstyrning. En ökad delegering har genomförts

med ett resultatansvar för myndigheterna.

I denna utvärdering av den arbetsgivarpolitiska delegeringen skall utredaren

bl.a. göra en samlad bedömning av effekterna av den personalpolitiska reformen

och lämna förslag om hur den personal- och lönepolitiska utvecklingen vid

statliga myndigheter fortlöpande skall kunna följas av regeringen på ett

överblickbart sätt.

Statliga pensioner

Bakgrund

Statens löne- och pensionsverk (SPV) skall enligt sin instruktion (1988:113)

svara för den statliga tjänstepensioneringen, statens

tjänstegrupplivförsäkring och de centrala personaladministrativa systemen,

allt i den utsträckning dessa frågor inte ankommer på någon annan myndighet.

Enligt instruktionen får SPV även utföra sådana uppgifter åt myndigheter och

andra uppdragsgivare som har samband med verkets huvuduppgifter.

Den statliga tjänstepensioneringen är sedan slutet av 1980-talet en kraftigt

krympande marknad. Minskningen beror på omfattande bolagiseringar och

nedskärningar inom den statliga sektorn och på att kommunala i stället för

statliga anställningsvillkor börjat gälla för skolledare och lärare i det

kommunala skolväsendet. Antalet arbetstagare inom det statliga

tjänstepensionsområdet har minskat från 600 000 år 1990 till 230 000 i dag.

SPV:s pensionshantering är avgiftsfinansierad sedan början av 1990-talet.

Monopoldelen av SPV:s verksamhet består i huvudsak av administration i form

av matrikelföring, beräkning, förmånsreglering och utbetalning av

förmånsbestämda pensioner enligt statliga pensionsavtal och författningar samt

av råd och information till arbetsgivare, anställda och pensionärer.

Pensionerna finansieras för närvarande enligt fördelningssystem direkt ur

statsbudgeten. Någon fondering för framtida pensionsutbetalning sker inte.

Ersättning till SPV för administrationen av denna monopoldel av den statliga

tjänstepensioneringen beslutas av regeringen. Den tas ut av de statliga

myndigheterna som en procentsats, för närvarande 0,1 % av lönesumman. Avgiften

är oberoende av vilka kostnader som den enskilda myndighetens anställda och

pensionärer faktiskt orsakar SPV. Den har varit oförändrad sedan budgetåret

1991/92.

Inom delar av den statliga tjänstepensioneringen råder sedan ett par år fri

konkurrens. Det gäller bl.a. den kompletterande ålderspensionen, Kåpan, enligt

det statliga pensionsavtalet PA-91. I de fall SPV svarar för administrationen

regleras administrationen och ersättningen till SPV i avtal med kunden.

Någon motsvarighet till monopoldelen av den statliga tjänstepensionen finns

inte för den kommunala sektorn. På denna marknad verkar Kommunsektorns Pension

AB (KPA). KPA ägs indirekt av Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Bolaget

sluter civilrättsliga avtal med kunderna, som är kommuner, landsting, Svenska

kyrkans församlingar och bolag inom den kommunala sektorn.

Sedan ett par år tillbaka verkar SPV på såväl den kommunala som den statliga

och privata sektorn. Det kan nämnas att SPV, efter regeringens godkännande i

juni 1992, har avtal med Stockholms kommun om kommunens

pensionsadministration.

Enligt SPV:s egna uppgifter är verket konkurrensutsatt till 70 % av

omsättningen.

Enligt budgetpropositionen för år 1997 anser regeringen (volym 5, utg.omr.

14, punkt 6.4) att SPV mot bakgrund av den krympande marknaden bör få åta sig

uppdrag från andra arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning

att det är fråga om uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Enligt

propositionen skall uppdrag från icke statliga uppdragsgivare redovisas

separat under egna resultatområden som skall bära sina egna kostnader.

På de konkurrensutsatta delarna av pensionsadministationen gäller lagen om

offentlig upphandling.

Motionerna

Två motioner, A604 av Michael Stjernström (kd) och A605 av Margit Gennser (m),

gäller den statliga tjänstepensioneringen.

Margit Gennser (m) vänder sig i A605 mot SPV:s monopol. De avgifter som

myndigheterna betalar kan vara mer än dubbelt så höga som på den

konkurrensutsatta marknaden. Motionären anser att monopoliserad internservice

till fantasipriser i längden får negativa effekter för samhällsekonomin.

Marknaden bör öppnas för konkurrens (yrk. 1) och lagen om offentlig

upphandling bör vara tillämplig (yrk. 2).

Michael Stjernström (kd) anser i motion A604 att situationen blivit ohållbar

sedan SPV börjat agera utanför den statliga marknaden i konkurrens med andra

bolag. Ett statligt serviceorgan bör inte konkurrera på den fria marknaden,

anser motionären. Risken finns att intäkterna från den statliga verksamheten

används som bas för affärsverksamheten. Statens pengar riskeras samtidigt som

övriga bolag på marknaden får en nackdel. SPV:s rätt att åta sig uppdrag från

andra arbetsgivare än statliga myndigheter bör begränsas (yrk. 1). Fri

konkurrens bör gälla för statlig pensionsadministration och upphandling av

tjänster som rör statsanställdas pensioner (yrk. 2). Liksom i m-motionen yrkas

att lagen om offentlig upphandling görs tillämplig (yrk. 3).

Utskottets överväganden

I 1992/93 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, Bil. 8, s. 6 ff)

utvecklade regeringen sina tankar om organisationen och finansieringen av det

administrativa stödet till myndigheterna. Bakgrunden var den påverkan på

myndigheternas stödbehov som blev effekten av delegeringen av finansiellt

ansvar till myndigheterna. Ett skäl för att behålla modellen med SPV som

ansvarigt för den samlade administrationen av pensionerna var att huvuddelen

av pensionerna inklusive administrationen finansieras med ett

fördelningssystem. Systemet måste fungera även vid förändringar i

myndighetsstrukturen. Någon instans måste med andra ord svara för att en

pension betalas ut även om myndigheten där pensionären varit anställd lagts

ned. Saken skulle dock enligt propositionen kunna komma i ett annat läge vid

en övergång till ett premiereservsystem.

Ett annat synsätt anlades när det gäller löneadministrationen. De statliga

myndigheterna skulle inte vara tvungna att välja det lönesystem som

tillhandahålls av SPV.

I 1992/93 års proposition uttalade regeringen även att SPV även bör ha rätt

att sälja tjänster utanför statsförvaltningen.

Som framgått inledningsvis anser regeringen enligt budgetpropositionen för

år 1997 att SPV mot bakgrund av den krympande marknaden bör få åta sig uppdrag

från andra arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning att det är

fråga om uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Enligt

regleringsbrevet är syftet att SPV genom ökade volymer bättre skall kunna

utnyttja sina resurser och sin kompetens och därmed hålla nere kostnaderna för

pensionsverksamheten som helhet.

Arbetsmarknadsutskottet har erfarit att KPA under hösten 1996 hos

Konkurrensverket begärt att verket i enlighet med sin instruktion skall verka

för att avreglera den statliga tjänstepensionsmarknaden. KPA gör gällande att

monopolet medför att det inte är möjligt för andra aktörer att konkurrera med

SPV på denna marknad samtidigt som SPV är aktivt på den kommunala

tjänstepensionsmarknaden. Konkurrens på lika villkor föreligger därmed inte

enligt KPA. SPV, som bl.a. avvisar påståenden om att verket skulle erbjuda för

låga priser på den kommunala marknaden och att priserna på den statliga

marknaden skulle vara för höga, har för sin del hemställt att Konkurrensverket

agerar för en effektiv konkurrens på den kommunala marknaden.

Konkurrensverket har ännu inte beslutat i ärendet (994/96).

I sammanhanget bör också observeras att regeringen i budgetpropositionen

föreslagit att SPV:s administration fr.o.m. 1998 skall utökas med en

försäkringsmässig beräkning av premier. Myndigheterna skall betala för sina

anställdas tjänstepensioner genom premier till en intern statlig

försäkringsgivare i stället för som i dag genom ett schablonmässigt beräknat

lönekostnadspålägg.

Enligt utskottets mening finns det skäl att avvakta Konkurrensverkets syn på

frågan om avreglering av den statliga tjänstepensionsmarknaden. Utskottet, som

inte anser den nuvarande ordningen tillfredsställande, utgår från att

regeringen följer ärendet och återkommer till riksdagen för det fall att

Konkurrensverkets ställningstagande föranleder det.

När det gäller frågan om SPV:s möjlighet att agera på den konkurrensutsatta

delen av pensionsmarknaden delar utskottet den principiella uppfattning som

kommer till uttryck i motion A604 att en statlig myndighet inte får skaffa sig

konkurrensfördelar genom underprissättning, som kan möjliggöras genom monopol

på en annan marknad. Även denna fråga kan antas bli prövad av

Konkurrensverket. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till vad som anförts i

budgetpropositionen för år 1997. Uppdrag från icke statliga arbetsgivare skall

redovisas separat under egna resultatområden som skall bära sina egna

kostnader. Mot bakgrund av att de konkurrensutsatta delarna av SPV:s

verksamhet ökar i omfattning avser regeringen att pröva under vilka

förutsättningar verksamheten bör bedrivas i framtiden. Utskottet kan alltså

utgå från att regeringen återkommer till riksdagen i frågan.

Frågan om upphandlingslagen skall göras tillämplig är beroende av det

principiella ställningstagandet om SPV även fortsättningsvis skall ansvara för

den statliga pensionsadministrationen.

Sammanfattningsvis kommer utskottet fram till att de nu berörda motionerna

A604 och A605 bör avslås av riksdagen.

Löner och andra förmåner till statliga chefer m.m.

I det förutnämnda betänkandet 1995/96:AU10 våren 1996 uppehöll sig utskottet

vid frågan om tidsbegränsning av chefsförordnanden och chefsavveckling och i

anslutning till det särskilt frågan om löner och andra ersättningar.

Saken tas nu upp i två motioner. Båda anknyter till utskottets uttalanden

förra våren.

Johan Lönnroth m.fl. (v) anser i motion A606 att det under det senaste året

redovisats det som motionärerna beskriver som fantasilöner för chefer i

statliga verk och bolag. Motionärerna betonar att det har stor betydelse för

moralen i samhället hur dessa frågor hanteras. Trots riksdagens uttalande

under 1995/96 års riksmöte om en ?rimlig nivå? på löner och andra förmåner,

fick under sommaren 1996 den nyanställde chefen för AMU-gruppen en månadslön

på 160 000 kr. Det finns behov av en översyn av avgångsvederlag för ledande

befattningshavare inom statlig verksamhet (yrk. 1). Utgångspunkten vid

löneförhandlingar skall vara att statsministerns lön utgör lönetak för

anställda i stat och statliga bolag (yrk. 2).

I motionen framhålls också att höga statliga befattningshavare ofta har

olika uppdrag i styrelser, utredningar och liknande som inte ingår i det

ordinarie arbetet. Grundprincipen måste vara att lön och övriga förmåner är

beräknade för allt det arbete som förväntas ingå i befattningen. Motionärerna

föreslår att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att fastställa en princip

om lönereduktion vid arvoderade sidouppdrag inom den statliga sektorn (yrk.

5).

Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kd) anser i motion A607 att det är

nödvändigt att inom hela Regeringskansliet göra en kartläggning av förekomsten

av bl.a. avtal om avgångsvederlag i statliga bolag liknande den som

Finansdepartementet gör inom sitt ansvarsområde och den som tidigare gjordes

på Kommunikationsdepartementets område. Motionärerna föreslår att man också

skall pröva frågan om nya och billigare former för chefsavveckling och om

tidsbegränsade chefsförordnanden (yrk. 1).

I motionen erinras, liksom i v-motionen, om riksdagens uttalande våren 1996

om att löner och förmåner till ledande befattningshavare i statliga

myndigheter och företag skall ligga på en rimlig nivå och att regeringen bör

göra mera för att stävja eventuella missförhållanden. Motionärerna är kritiska

bl.a. till att arbetsmarknadsministern efter riksdagens uttalande inte motsatt

sig chefslönesättningen inom AMU-gruppen. Riksdagen måste därför agera på nytt

(yrk. 2).

Det finns enligt motionen också skäl att inrätta en central enhet för policy

och förhandlingsfrågor rörande chefsrekrytering och avtal med chefer i

Regeringskansliet, statliga verk och bolag (yrk. 3).

Motionärerna begär slutligen ett tillkännagivande om vad som sägs i motionen

om rekryteringspolitiken och ledarskapet i Regeringskansliet. Vid

tjänstetillsättningar bör kravspecifikationer ställas upp. Större vikt bör

läggas vid andra meriter än politiska (yrk. 4).

Utskottets överväganden

Vad först gäller löner och anställningsvillkor för myndighetschefer m.fl.

gäller i korthet följande.

Flertalet myndighetschefer - generaldirektörer, landshövdingar, rektorer och

de högsta militära cheferna - anställs för bestämd tid. De har inte

anställningsskydd enligt lagen om anställningsskydd (LAS) men kan å andra

sidan inte sägas upp innan anställningstiden löpt ut. I vissa fall föreligger

förflyttningsskyldighet till annan statlig anställning.

Övriga myndighetschefer är anställda antingen tills vidare eller tills

vidare, dock längst till viss tidpunkt. De kan avskedas eller sägas upp enligt

reglerna i LAS.

Ett fåtal myndighetschefer inom rättsväsendet är anställda med fullmakt. De

kan i princip inte sägas upp.

Myndighetscheferna och vissa andra högre tjänstemän, bl.a.

chefstjänstemännen i Regeringskansliet, tillhör regeringens frikrets enligt

chefsavtalet. Inalles består denna krets av omkring 350 personer. Chefsavtalet

innebär bl.a. att regeringen ensidigt bestämmer deras lön. Detta gäller såväl

vid nyanställning som vid revisioner. Myndighetscheferna är inte garanterade

de lönehöjningar som avtalas i de olika s.k. RALS-avtalen.

Lönen för myndighetscheferna är med vissa undantag individuell och bestäms

med utgångspunkt i bl.a. de krav som ställs på innehavaren, dennes

kvalifikationer och erfarenhet.

Som ett hjälpmedel vid lönesättningen och för att åstadkomma en viss

lönestruktur är verkschefsbefattningarna indelade i fyra grupper, A-D. Vid

grupperingen vägs in faktorer såsom myndigheternas storlek, regional

organisation, olika ekonomiska faktorer, verksamhetens komplexitet, utsatthet

m.m.

Finansdepartementet har en sammanhållande roll i förhållande till personer

som anställs genom regeringsbeslut. En representant för departementet deltar i

löneförhandlingarna.

Enligt den senaste lönerevisionen varierar månadslönerna för

generaldirektörerna, med ett undantag, mellan 40 000 och 93 000 kr. För

flertalet ligger lönen mellan 40 000 och 55 000 kr.

I fråga om anställningsvillkor i övrigt, t.ex. löneavdrag vid ledighet och

sjukdom, gäller i stort samma villkor som för övriga statstjänstemän.

Följande gäller beträffande avgångsförmåner.

Myndighetschefer omfattas, i likhet med andra statsanställda, av det

statliga pensionsavtalet. Pensionsåldern är 65 år.

Från den 1 oktober 1995 gäller chefspensionsförordningen. En myndighetschef

som inte erbjuds fortsatt anställning och inte blir berättigad till pension

har rätt till avgångsvederlag. Detta utgörs av den pensionsgrundande lönen i

anställningen och betalas ut under högst 24 månader. Avgångsvederlaget skall

minskas med inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete.

En myndighetschef som har fyllt 55 år och inte erbjuds fortsatt anställning

har rätt till pension i stället för avgångsvederlag om han eller hon har minst

6 års oavbruten chefsanställning. En myndighetschef som har fyllt 60 år och

har minst 12 års oavbruten chefsanställning kan avböja erbjudande om fortsatt

anställning och välja att gå i pension.

Hel pension är 65 % av en på visst sätt basbeloppsuppräknad lön. På löner

över 30 basbelopp utges ingen pension.

Pensionen minskas för den som inte har 12 års chefsanställning. Den minskas

också med hänsyn till andra inkomster som arbetstagaren har före 65 år.

Vad gäller chefer i statliga bolag har regeringen genom Finansdepartementet

i december 1996 antagit nya riktlinjer rörande anställningsvillkor för

personer i företagsledande eller därmed jämförlig ställning.

En bakgrund till beslutet att upphäva de sedan 1994 gällande riktlinjerna

var de senaste årens dialoger och uppföljningar mellan företrädare för staten

som ägare och bolagsstyrelser som visat att 1994 års riktlinjer behövt kom-

pletteras och förtydligas.

På uppdrag av Finansdepartementet har en revisor gjort en genomgång mot 1994

års riktlinjebeslut av löner och villkor m.m. för drygt 400 ledande

befattningshavare. Syftet var att rapportera avvikelser. Enligt rapporten, som

överlämnades i december 1996, kunde en förhållandevis stor följsamhet

konstateras. En allmän notering i fråga om de ca 200 årsredovisningarna var

att det fungerar väl i moderbolagen, men inte så väl i dotterbolagen. I frågan

om uppsägnings- och avgångsvederlagsperiod noteras att riktlinjernas ?tak? på

24 månader verkar ha haft begränsat genomslag. ?Taket? syntes ha blivit

?golv?.

De nya riktlinjerna från december 1996 anger att löner och övriga förmåner

skall vara konkurrenskraftiga. Företagsledarna i bolag som ägs av staten skall

dock inte vara löneledande i jämförelse med motsvarande privatägda företag.

För företagsledare som verkar inom monopolföretag och inom företag vars

verksamhet finansieras till övervägande del över statsbudgeten bör lönenivån

sättas efter en jämförelse med företag som verkar på icke konkurrensutsatta

marknader och med statliga verk.

Det sägs särskilt att personer i företagsledande eller därmed jämförlig

ställning i ett bolag i en koncern i normalfallet inte skall uppbära

ytterligare arvode för styrelseuppdrag i andra bolag inom samma koncern.

Pensionsförmånerna bör ses som en del i de samlade förmånsvillkoren och

skall ställas i relation till lön och övriga förmåner. Pensionsåldern bör

ligga i intervallet 60-65 år. En lägre pensionsålder bör motsvaras av en lägre

pensionsnivå.

Vid uppsägning från bolagets sida kan en avgångsersättning utges som får

motsvara högst 24 månader inklusive uppsägningstid. Ersättningen skall

reduceras vid ny anställning eller inkomst från annan förvärvsverksamhet.

Det sägs också att avtalet bör innehålla bestämmelser som gör det möjligt

att helt eller delvis hålla inne avgångsersättning om oegentligheter eller

försummelser upptäcks.

I årsredovisningen skall uppgift lämnas för koncernchefen och verkställande

direktören om bl.a. summan av ersättningar och övriga förmåner, de

väsentligaste villkoren i avtal om framtida pension och om avgångsvederlag.

Även för ledningen i övrigt lämnas en sammanfattande redovisning av villkor

för pension och avgångsvederlag.

Utskottet kan med hänvisning till redovisningen ovan först konstatera att det

numera måste anses finnas en ganska god överblick över lönenivåer och

avgångsvederlag inom statlig verksamhet. Någon kartläggning av det slag som

efterlyses i både v- och kd-motionen kan därför inte anses erforderlig.

Motionerna A606 yrkande 1 och A607 yrkande 1 i motsvarande del avstyrks

därför.

Förslaget i v-motionen om att statsministerns lön, 75 000 kr per månad,

skall utgöra lönetak föranleder den kommentaren att det stora flertalet

myndighetschefer - som sig bör - har löner som är betydligt lägre. Jämförelser

med cheferna i de statliga bolagen är enligt utskottets mening inte helt

relevanta. Utskottet ansluter sig till de ovan angivna riktlinjerna som

innebär att dessa löner skall vara konkurrenskraftiga, men inte löneledande.

Med anledning av förslaget i samma motion om lönereduktion vid arvoderade

sidouppdrag kan utskottet konstatera att detta enligt vad som framgår av

redovisningen ovan redan gäller som princip inom koncerner. Med det anförda

avstyrks motion A606 yrkandena 2 och 5.

Som framgått har de flesta myndighetschefer förordnanden för bestämd tid,

något som kd-motionen också förordar. Med anledning av förslaget i samma

motion om nya och billigare former för chefsavveckling vill utskottet hänvisa

till de nya riktlinjerna. Utskottet anser att dessa ger uttryck för en rimlig

avvägning. Något skäl att göra en ny prövning av dessa frågor föreligger inte

enligt utskottets mening. Inte heller finns det anledning att föreslå en

särskild central enhet för policy- och förhandlingsfrågor, ett motionsförslag

som även prövades i utskottets betänkande våren 1996. Som framgått ovan har

Finansdepartementet redan en samordnande funktion när det gäller

myndighetscheferna, och genom att en representant deltar i löneförhandlingarna

möjliggörs kontroll och överblick. Till detta kommer att den särskilde

utredare som gör en utvärdering av den arbetsgivarpolitiska delegeringen till

myndigheterna även skall lämna förslag om hur den personal- och lönepolitiska

utvecklingen vid de statliga myndigheterna fortlöpande skall kunna följas av

regeringen på ett överblickbart sätt. Som nämnts skall utredaren presentera

sina förslag inom kort.

Det finns inte heller nu anledning att göra något tillkännagivande om

rekryteringspolitiken och ledarskapet i Regeringskansliet. I förra vårens

betänkande behandlades denna fråga tämligen utförligt (s. 11-13).

Sammanfattningsvis kunde det konstateras att det redan påbörjats ett arbete

inom Regeringskansliet. Utskottet förutsatte att de riktlinjer som fastställs

t.ex. i fråga om rekrytering av myndighetschefer också tillämpas i praktiken.

Med det anförda avstyrks motion A607 yrkandena 1 i motsvarande del samt 3

och 4.

Slutligen tar utskottet upp det motionskrav, A607 (yrk. 2), som direkt

anknyter till utskottets uttalande våren 1996 om rimliga nivåer på löner och

andra förmåner till ledande befattningshavare hos statliga myndigheter och i

statliga företag. Utskottet anförde då att det finns skäl att vara upprörd

över de orimligt stora belopp som personer i ledande ställning kunnat göra

anspråk på. Särskilt gällde det vissa s.k. fallskärmsavtal som framstått som

djupt orättfärdiga vid en jämförelse med den ersättning som vanliga löntagare

kan påräkna vid arbetslöshet.

Utskottet står fast vid uppfattningen att det fortfarande finns anledning

att reagera mot överdrifter som förekommer i vissa anställningsavtal. Den

tidigare återgivna revisorsrapporten visar ju också att det förekommer

avvikelser i förhållande till riktlinjerna. Samtidigt framgår av rapporten att

många avtal omförhandlats i syfte att efterkomma riktlinjebeslutet. Det finns

enligt utskottets mening goda skäl att anta att rapporten och de nya

riktlinjerna kommer att leda till ytterligare omförhandlingar och bättre

följsamhet. Särskilt viktigt är att de nya riktlinjerna verkligen kommer till

berörda parters kännedom - i revisorsrapporten noteras att det förekommit

brister i detta hänseende.

Det bör framhållas att det inte kan vara riksdagens sak att ange vad som i

ett enskilt fall skall bedömas som en rimlig lönenivå. Avvikelser från

riktlinjerna måste kunna förekomma. Man kan ju t.ex. inte utesluta att läget i

en förhandling varit så speciellt att i sällsynta undantagsfall även en mycket

hög lön måste godtas.

Utskottet utgår från att man i framtiden inte skall behöva höra talas om

provocerande höga löner och andra förmåner till chefer som dessutom kanske

varit försumliga eller på annat sätt misskött sitt arbete. Det kan inte nog

understrykas hur viktigt det är att staten som arbetsgivare uppträder som ett

föredöme i detta sammanhang.

Utskottet anser inte att något tillkommit efter förra vårens

riksdagsuttalande som i detta ärende ger anledning till något nytt uttalande

till regeringen. Till frågan om chefslönesättningen inom AMU-gruppen

återkommer utskottet i samband med behandlingen inom kort av en

regeringsskrivelse och ett förslag från Riksdagens revisorer.

Med detta avstyrks motion A607 yrkande 2.

Förmögenhetsklyftor

Utskottet tar i detta sammanhang också upp ett yrkande i den förut nämnda v-

motionen A606 av Johan Lönnroth m.fl. Motionärerna för fram sin uppfattning om

behovet av allmänt minskade förmögenhetsklyftor i samhället. Stora

klassklyftor splittrar samhällen och ökar spänningarna, sägs det. Enligt

motionen bör regeringen presentera ett handlingsprogram för hur detta skall

uppnås (yrk. 4).

Med anledning av detta förslag vill utskottet framhålla följande. Sverige är

ett av världens mest jämlika länder och bör så förbli. Vad utskottet anfört

ovan om chefslönerna är ett, om än begränsat, uttryck för en sådan

grundläggande hållning i politiken.

Det stora hotet mot jämlikhet och välfärd är massarbetslösheten.

Arbetslösheten undergräver välfärden genom att såväl samhällsekonomi som

samhällsmoral försvagas. Den skapar klyftor och påfrestningar både för vuxna

och barn. I takt med att arbetslösheten sjunker och statsfinanserna stärks kan

utrymme skapas för åtgärder som förbättrar inkomstfördelningen utan att

budgetsaneringen äventyras. Att bekämpa arbetslösheten står högst på den

politiska dagordningen. En sådan politik är det effektivaste vapnet mot ökade

klyftor i samhället.

Med det anförda avstyrks förslaget om ett särskilt handlingsprogram av det

slag som motionärerna efterlyser.

Bedömningsgrunder vid tillsättning av statliga befattningar

Carl G Nilsson (m) erinrar i motion A802 om regeringsformens föreskrift om

förtjänst och skicklighet som bedömningsgrunder vid tillsättande av statliga

tjänster. Enligt motionären kan den praxis som utvecklats, som innebär att

vissa statliga tjänster förutsätter högskolekompetens, medföra att personer

över 45 år utestängs från nya kompetensområden, t.ex. informationsteknik, där

högskoleutbildningen startade under 1970-talet. Inom flera områden bör lång

och väl vitsordad praktisk erfarenhet jämställas eller rent av ges företräde

framför högskoleexamen (yrk. 1).

Enligt motionen bör vidare överklagandenämndernas regelverk och

tillämpningen av dessa ses över. Enligt motionärens uppfattning förefaller det

som om överklagandeärenden ofta behandlas summariskt. Endast i undantagsfall

utmynnar de till den klagandes fördel. Dessutom tar handläggningen enligt

motionen oacceptabelt lång tid (yrk. 2).

Utskottets överväganden

Utskottet vill anföra följande med anledning av motionen. Vid tillsättning av

statliga tjänster (anställningar) skall enligt 11 kap. 9 § andra stycket

regeringsformen avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och

skicklighet. Förtjänst och skicklighet anges bara som exempel, även andra

sakliga grunder kan vägas in vid bedömningen, t.ex. arbetsmarknadspolitiska

hänsyn eller jämställdhetsintresset. Enligt 4 § lagen om offentlig anställning

(LOA) skall skickligheten sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för

något annat. Bestämmelsen i regeringsformen ger allmänt uttryck för principen

att statliga tjänster skall tillsättas efter objektiva grunder utan

hänsynstagande till ovidkommande omständigheter. Några riktlinjer för hur

olika slag av meriter skall bedömas i sig eller i förhållande till varandra

ges inte i lagen, bortsett från den nyssnämnda regeln i LOA.

Beslut i ett tillsättningsärende kan överklagas till regeringen. På några

statliga områden finns särskilda överklagandenämnder. Dessa är

Överklagandenämnden för högskolan och Överklagandenämnden för totalförsvaret.

Motionären synes efterfråga regler eller riktlinjer för t.ex. hur

yrkeserfarenhet skall värderas i förhållande till teoretiska meriter som

högskoleutbildning. Eftersom förhållandena skiftar så kraftigt är det knappast

möjligt att annat än i så allmänna ordalag som används i regeringsformen och

LOA ange vad som avses. En annan sak är att staten som arbetsgivare i

policydokument och liknande kan ge uttryck för vilka allmänna principer som

bör tillämpas vid rekryteringen till statliga anställningar.

Vad gäller synpunkterna på överklagandenämnderna kan följande sägas. Något

särskilt regelverk finns inte - utskottet bortser från interna arbetsordningar

och liknande - förutom respektive myndighetsinstruktion och det allmänna

förvaltningsrättsliga regelverket.

Högskolans överklagandenämnd berörs i ett nyligen publicerat betänkande,

Lärare för högskola i utveckling, SOU 1996:166, som nu är ute på remiss. Bl.a.

föreslås en ordning med prövningstillstånd mot bakgrund av den stora mängden

relativt enkla ärenden. Det påpekas att rätten till överklagande även med en

sådan ordning kommer att vara mer omfattande än i motsvarande system i

jämförbara länder. Utskottet konstaterar med detta att nämndens verksamhet är

under övervägande.

Totalförsvarets överklagandenämnd inrättades så sent som 1995. Det är därför

enligt utskottets mening för tidigt att dra några slutsatser om verksamheten

där.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den nu behandlade motionen inte bör

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motion A802 avstyrks således.

Lönediskriminering m.m.

I motion A606 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att lönediskriminering på

grund av kön ökar i samhället. Staten som arbetsgivare har ett ansvar och en

möjlighet att aktivt bekämpa lönediskriminering. Regeringen måste ålägga

Statens arbetsgivarverk att aktivt motverka löneskillnader på grund av kön och

att ange en tidsplan för när dessa skall vara avskaffade. En årlig utvärdering

av arbetet bör ske (yrk. 3).

Utskottets överväganden

Utskottet vill med anledning av denna motion anföra följande.

Styrelsen för Arbetsgivarverket har fastställt ett långsiktigt program för

jämställdhetsarbetet. Med en policyskrift, Att kartlägga löneskillnader - Att

förebygga lönediskriminering, vill verket bidra till att utveckla den lokala

arbetsgivarpolitiken i syfte att motverka löneskillnader. Verket har också

gett ut en handbok, Konsten att sätta lön, och tillhandahåller dataprogram som

möjliggör lönejämförelser.

Enligt vad som framgår av ramavtalet 1995-1998 mellan Arbetsgivarverket och

SEKO har de lokala parterna analyserat kvinnors löner i förhållande till

männens. Om parterna enas om att dessa analyser visat att det finns osakliga

löneskillnader på myndigheten skall dessa enligt ramavtalet regleras i de

lokala förhandlingarna.

Nämnas bör också ett antal seminarier som Arbetsgivarverket arrangerade

under 1996 för att i samverkan med myndigheterna utveckla arbetsgivarpolitiska

förhållningssätt. Ett underlag, Lön, löneskillnader & arbetsvärdering, finns

utarbetat för ändamålet.

Med detta kan utskottet konstatera att Arbetsgivarverket redan bedriver ett

aktivt arbete i förhållande till de statliga arbetsgivarna för att eliminera

och förhindra diskriminerande skillnader i lön och andra anställningsvillkor.

Något särskilt åläggande från regeringen kan därför inte anses påkallat.

Motionen avstyrks således i den berörda delen (yrk. 3).

Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m.

Vänsterpartiet pekar i motion A305 på förhållandet att trots att det svenska

samhället under det senaste årtiondet förändrats och berikats med människor

från olika kulturer och med olika bakgrund så återspeglas inte detta bland

statligt anställda. Rekryteringspolitiken handlar bl.a. om att finna människor

med olika slag av kompetens. Det finns enligt motionen alltför få anställda

med invandrarbakgrund inom alla sektorer och på alla nivåer inom den statliga

sektorn. I motionen föreslås därför att det i fortsättningen skall vara ett

övergripande mål för den statliga rekryteringspolitiken att anställa fler

personer med invandrarbakgrund (yrk. 24).

Juan Fonseca (s) anser i motion A602 att staten måste utforma en

personalpolitik som syftar till att främja mångfalden på alla statliga

arbetsplatser. Varje statlig myndighet/organisation bör få i uppdrag att

utarbeta handlingsprogram som syftar till att anställa människor med olika

ursprung på arbetsplatsen, särskilt i högre befattningar. En offensiv

kompetensutvecklingspolitik för anställda med invandrarbakgrund bör utarbetas.

Språk- och kulturkompetensen hos de anställda bör tas till vara. Det bör också

ges utbildning i kulturmötesfrågor bland olika personalgrupper.

Utskottets överväganden

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller

önskemålet om en ökad andel statligt anställda med invandrarbakgrund, och

detta inom alla sektorer och på alla nivåer. Staten bör här liksom på andra

områden vara en föredömlig arbetsgivare.

En nyligen utgiven policyskrift från Arbetsgivarverket, Kulturell mångfald,

En styrka för svensk statsförvaltning, syftar till att skapa goda exempel i

arbetet att göra statliga arbetsplatser mångkulturella. Det betonas att de

grundläggande besluten om att anställa och utveckla invandrares kompetens är

policyfrågor för den högsta ledningen i de statliga verken och myndigheterna.

En strategisk plan behövs i arbetet för att rekrytera invandrare. Några

konkreta idéer ges för arbetsplatser som vill öka den etniska mångfalden. I

skriften finns också praktiska upplysningar om t.ex. myndigheter och andra med

olika funktioner på invandrarområdet.

I sammanhanget bör också nämnas att regeringen för kort tid sedan beslutade

om direktiv (dir. 1997:11) till en översyn av lagen mot etnisk diskriminering.

I uppdraget ingår att överväga möjligheterna att i den lagen, på motsvarande

sätt som i jämställdhetslagen, införa föreskrifter för arbetsgivaren om dels

aktiva åtgärder mot etnisk diskriminering, dels årliga planer motsvarande

jämställdhetsplanerna enligt jämställdhetslagen. Som exempel nämns utvecklande

av metoder för rekrytering och introduktion av nyanställda samt hur mångfalden

skall kunna kopplas till utveckling och planering av verksamheten.

Med det anförda kan utskottet konstatera att ansträngningarna ökar för att

åstadkomma kulturell och etnisk mångfald inom den statliga sektorn.

Motionernas krav på den statliga personal- och rekryteringspolitiken får i

väsentliga delar anses tillgodosedda. Motionerna A305 i berörd del och A602

avstyrks därför.

Ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän

Barbro Westerholm (fp) föreslår i motion A603 ett tillkännagivande till

regeringen om behovet av en ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän i Sverige

motsvarande den utbildning som ges vid l´École Nationale d´Administration i

Frankrike. Målet är att utbilda ledare på högsta nivå. Utbildningen skulle

riktas mot personer med hög kompetens och livserfarenhet.

Utskottets överväganden

Förra vårens personalpolitiska betänkande 1995/96:AU10 berörde utnämningar av

verkschefer och rekryteringspolitiken inom Regeringskansliet. En hänvisning

gjordes till de policydokument som utarbetats inom Regeringskansliet.

Arbetsmarknadsutskottet, liksom konstitutionsutskottet i sitt yttrande,

förutsatte att de riktlinjer som kommit till uttryck i regeringens

chefsprogram också tillämpas i praktiken. Den nu behandlade motionen ger

enligt utskottets mening inget underlag för en uppfattning om värdet för högre

ämbetsmän här i landet av den ledarskapsutbildning som avses i motionen. I

vilket fall kan det inte vara riksdagens sak att mera preciserat ange vilka

utbildningar som kan anses svara mot de krav som bör ställas vid

rekryteringen. Motionen avstyrks med det anförda.

Övriga frågor

Jan Backman (m) ifrågasätter i motion A708 en fortsatt tillämpning av

traditionella arbetsrättsliga begrepp som heltid, deltid,

tillsvidareanställning och fast anställning. Begreppen används ofta i statliga

regelverk och har därigenom kommit att anses som så entydiga att de tillämpas

även i andra sammanhang, t.ex. av hyresvärdar vid uthyrning av lägenheter och

av banker vid kreditbedömningar. Motionären anser att en fortsatt tillämpning

av dessa begrepp motverkar en önskad flexibilitet på arbetsmarknaden och

föreslår en omarbetning av de statliga bestämmelserna som bygger på

anställningsform (yrk. 1) och en utmönstring av begreppet heltidsanställning

(yrk. 2).

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutskottet har svårt att se hur de begrepp som motionären

invänder mot skulle kunna utmönstras ur lagstiftningen. Vissa sociala

skyddssystem måste rimligen bygga på att man gör en distinktion mellan

heltids- och deltidsarbete. Det är enligt utskottets mening ett förenklat

synsätt att förmåner av olika slag som bygger på heltidsbegreppet i stället

skulle kunna relateras till den utbetalda lönen eller timlönen. Det går

knappast heller att bortse från den faktiska och rättsliga skillnaden mellan

olika anställningsformer. Att det kan förekomma att hyresvärdar och

kreditgivare utan grund ställer krav på tillsvidareanställning är inte något

som bör angripas genom förändringar av det arbetsrättsliga regelverket.

Med det anförda avstyrks motion A708.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den statliga tjänstepensioneringen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A604 och 1996/97:A605,

res. 1 (m, kd)

2. beträffande kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A606 yrkande 1 och 1996/97:A607

yrkande 1 i motsvarande del,

res. 2 (v)

res. 3 (mp, kd))

3. beträffande lönetak och princip om lönereduktion

att riksdagen avslår motion 1996/97:A606 yrkandena 2 och 5,

res. 4 (v)

4. beträffande former för chefsavveckling m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del samt

yrkandena 3 och 4,

res. 5 (kd)

5. beträffande rimlig nivå på löner m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A607 yrkande 2,

res. 6 (mp, kd)

6. beträffande handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i

samhället

att riksdagen avslår motion 1996/97:A606 yrkande 4,

res. 7 (v)

7. beträffande bedömningsgrunder vid tillsättning av statliga

befattningar m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A802,

8. beträffande program mot lönediskriminering m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A606 yrkande 3,

res. 8 (v)

9. beträffande rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A305 yrkande 24 och 1996/97:A602,

res. 9 (v)

10. beträffande ledarskapsutbildning

att riksdagen avslår motion 1996/97:A603,

11. beträffande tillämpning av traditionella arbetsrättsliga

begrepp

att riksdagen avslår motion 1996/97:A708.

res. 10 (m)

Stockholm den 13 februari 1997

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),

Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson

(s), Hans Andersson (v), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan

Ericsson (kd), Paavo Vallius (s) och Margareta Andersson (c).

Reservationer

1. Den statliga tjänstepensioneringen m.m. (mom. 1)

Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m)

och Dan Ericsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statliga pensioner som

börjar med ?Enligt utskottets? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening bör ett statligt serviceorgan som SPV inte

konkurrera på den fria marknaden. Utskottet delar alltså den uppfattning som

kommer till uttryck i motionerna A604 (kd) och A605 (m). Den rådande ordningen

med monopol för SPV att administrera myndigheternas pensioner är synnerligen

olycklig. Monopoliserad internservice med priser som inte bestämts

marknadsmässigt leder, som påpekas i m-motionen, alltid i längden till

negativa effekter för samhällsekonomin. Det går stick i stäv med annars

gällande principer att varje myndighet själv skall ansvara för att resurserna

används på bästa sätt.

Utskottet anser att SPV:s monopol bör avskaffas och ersättas av konkurrens.

Varje myndighet skall alltså ges möjlighet att upphandla sina pensions- och

försäkringslösningar. Lagen om offentlig upphandling bör vara tillämplig.

Som framhålls i motion A604 finns risken att intäkterna från den statliga

verksamheten används som bas för affärsverksamheten. Rätten för SPV att åta

sig externa uppdrag bör begränsas till ett minimum och, i enlighet med vad

motionären framför, endast gälla i mycket speciella situationer efter

tillstånd i varje enskilt fall.

Något skäl att avvakta Konkurrensverkets avgörande av tvisten mellan SPV och

KPA finns inte enligt utskottets mening.

Det anförda innebär att motionerna A604 och A605 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den statliga tjänstepensioneringen m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A604 och 1996/97:A605 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra

förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Utskottet kan? och slutar

med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Utskottet värdesätter i och för sig att regeringen låtit en revisor göra en

genomgång mot 1994 års riktlinjebeslut av anställningsförmånerna för de

statliga bolagens ledande befattningshavare. Rapporten visar att

avgångsvederlagen fortfarande ligger på en alltför hög nivå. Två årslöner

verkar ha blivit minimum i stället för som var tänkt maximum.

Det krävs därför en mer genomgripande översyn av de trygghetspaket som

förekommer. Som sägs i motion A606 kan det finnas olika modeller att knyta an

till, exempelvis till reglerna i LAS eller till de villkor som gäller för

riksdagsledamöterna.

Utskottet förutsätter att regeringen skyndsamt genomför en sådan översyn.

Det anförda innebär att motion A606 yrkande 1 tillstyrks. Motion A607

yrkande 1 i motsvarande del avstyrks

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkande 1 och med avslag på

motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2)

Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra

förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Utskottet kan? och slutar

med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Det får inte vara så att personer i ledande befattningar inom den statliga

sektorn har mer omfattande förmåner än vad som kan anses skäligt. Dessa

personer får inte ordna sin ekonomiska framtid på skattebetalarnas bekostnad.

Den genomgång som Finansdepartementet låtit göra i förhållande till 1994 års

riktlinjebeslut av löner och villkor för ett antal ledande befattningshavare

är i och för sig värdefull. Den visar att det fortfarande förekommer

överdrifter, t.ex. när det gäller nivån på avgångsvederlagen.

Enligt utskottets mening bör genomgångar av liknande slag göras

kontinuerligt, och de bör omfatta samtliga statliga bolag. Genomgångarna bör

inte bara rapportera avvikelser i förhållande till riktlinjerna utan direkt

ange nivån på förmånerna. Uppföljning bör ske så att man också kan få en bild

av i vilken utsträckning omförhandlingar skett av avtalen.

Det anförda innebär att motion A607 yrkande 1 tillstyrks i motsvarande del.

Motion A606 yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del

och med avslag på motion 1996/97:A606 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Lönetak och princip om lönereduktion (mom. 3)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra

förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Förslaget i? och slutar med

?och 5? bort ha följande lydelse:

Utskottets uttalande förra våren i betänkandet 1995/96:AU10 om rimliga

nivåer på löner och andra förmåner till ledande befattningshavare i den

statliga sektorn har uppenbarligen inte haft den avsedda effekten, eftersom

regeringen kort efteråt godkände en så hög lön som 160 000 kr. Detta visar att

man måste göra en förnyad prövning av vad som är en rimlig nivå.

Staten kan som arbetsgivare vara pådrivande genom att föra en lönepolitik

som skapar legitimitet för olika verksamheter och ett bra samhällsklimat.

Enligt utskottets mening bör statens position vara att statsministerns lön

utgör lönetak för ledande befattningshavare. Utskottet ansluter sig i denna

fråga till den uppfattning som framförs i motion A606 (v).

En viktig princip bör också vara att höga befattningshavare som har

sidouppdrag i olika styrelser och utredningar m.m. inte bör uppbära dubbel

ersättning. Om uppdraget utförs på ordinarie arbetstid eller inkräktar på det

ordinarie arbetet bör lönen reduceras i motsvarande mån. Regeringen bör, som

framförs i v-motionen, ha ett ansvar för att denna princip etableras på hela

arbetsmarknaden.

Det anförda innebär att motion A606 tillstyrks såvitt avser yrkandena 2 och

5.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande lönetak och princip om lönereduktion

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkandena 2 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Former för chefsavveckling m.m. (mom. 4)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra

förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Som framgått? och slutar

med ?och 4? bort ha följande lydelse:

Vissa förbättringar har gjorts inom Regeringskansliet under senare år när

det gäller chefsfrågorna på det statliga området. Fortfarande återstår dock

mycket. Utskottet anser att man bör ta fasta på de förslag som framförs i

motion A607 (kd).

En central enhet bör inrättas för policy och förhandlingsfrågor. En sådan

enhet skulle kunna bidra till konsekvens och fasta riktlinjer.

Tillvägagångssättet vid chefstillsättningar måste förbättras.

Kravspecifikationer bör sättas upp på liknande sätt som på den privata sidan.

Större vikt bör läggas vid andra meriter än politiska. Öppenhet är viktigt,

men det får inte vara på bekostnad av de sökandes integritet. Därför bör

offentlighetsprincipen på detta område ses över.

I samband med att man inom Regeringskansliet gör genomgångar av löner och

förmåner inom de statliga bolagen bör man också, som föreslås i kd-motionen,

överväga om det går att ta fram nya och billigare modeller för chefsavveckling

och tidsbegränsade chefsförordnanden.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A607 såvitt avser

yrkandena 1 i motsvarande del samt 3 och 4.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande former för chefsavveckling m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A607 yrkande 1 i motsvarande del

samt yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Rimlig nivå på löner m.m. (mom. 5)

Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Löner och andra

förmåner till statliga chefer m.m. som börjar med ?Utskottet står? och slutar

med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:

Utskottet står fast vid den uppfattning som framfördes i förra vårens

betänkande 1995/96:AU10 och som godkändes av riksdagen i maj månad. Vad som

kort därefter förekom när det gäller lönesättningen inom AMU-gruppen gör att

det ligger nära till hands att tro att regeringen nonchalerar riksdagens

beslut.

Om situationen vid chefsrekryteringen verkligen varit så exceptionell att

den avtalade lönenivån var ofrånkomlig hade det med hänsyn till

riksdagsuttalandet varit naturligt med en återrapportering till riksdagen i

frågan.

Utskottet anser därför att riksdagen bör göra ett nytt uttalande till

regeringen om att löner och andra förmåner till ledande befattningshavare hos

statliga myndigheter och i statliga företag skall ligga på en rimlig nivå.

Detta innebär att utskottet tillstyrker motion A607 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande rimlig nivå på löner m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A607 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i samhället (mom. 6)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Förmögenhetsklyftor som

börjar med ?Med anledning? och slutar med ?motionärerna efterlyser? bort ha

följande lydelse:

Klyftorna i det svenska samhället växer. Det handlar om klyftor mellan

människor som har tillgång till makt och de som känner ett stort utanförskap.

Tillgången till makt bestäms ofta av tillgång till en stor förmögenhet eller

kontroll över stora förmögenhetsvärden, något som ofta ärvs från generation

till generation. Arvet blir viktigare än kompetens och duglighet.

Förmögenhetskoncentrationen ökar samtidigt som den grupp som lever med allt

mindre marginaler också växer.

Stora klassklyftor splittrar samhällen och tar sig uttryck i ett utanförskap

som föder våldshandlingar och/eller apati.

Man kan inte förlita sig på att klassamhället skall kunna utbildas bort. Man

måste angripa klassamhällets materiella grundval, dvs.

förmögenhetskoncentrationen.

Utskottet anser liksom Vänsterpartiet i motion A606 att riksdagen bör ge

regeringen i uppdrag att lägga fram ett handlingsprogram för hur

förmögenhetsklyftorna skall kunna minskas. Motionen tillstyrks alltså i den

berörda delen (yrk. 4).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i

samhället

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Program mot lönediskriminering m.m. (mom. 8)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Lönediskriminering m.m.

som börjar med ?Med detta? och slutar med ?(yrk. 3)? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A606 (v) ökar nu lönediskrimineringen på grund av kön

efter att tidigare ha minskat. Staten som arbetsgivare har ett särskilt ansvar

och också möjlighet att aktivt bekämpa lönediskriminering.

Det är i och för sig vällovligt att Arbetsgivarverket har utarbetat program

och en policyskrift i frågan. Detta är dock inte tillräckligt. Färska exempel

visar att det t.o.m. inom Regeringskansliet förekommer löneskillnader som av

allt att döma beror på kön. Arbetet mot lönediskriminering måste därför

intensifieras. En tidsplan måste upprättas för när dessa löneskillnader skall

ha avskaffats. Varje år måste arbetet utvärderas.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A606 i den nu berörda

delen.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande program mot lönediskriminering m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A606 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. (mom. 9)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Rekrytering av

anställda med invandrarbakgrund m.m. som börjar med ?Utskottet har? och slutar

med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Invandrarnas deltagande i arbetslivet blir allt mindre, och det gäller även

inom den statliga sektorn. Detta är ytterligt allvarligt. Att det svenska

samhället förändrats och berikats med människor från olika kulturer och med

olika bakgrund återspeglas på intet sätt bland de statligt anställda.

Därigenom går värdefull kompetens förlorad. Invandrarna riskerar ytterligare

marginalisering och utanförskap.

Utskottet välkomnar att regeringen tillsatt en utredning med uppgift att

bl.a. överväga lagregler om aktiva åtgärder mot etnisk diskriminering och

årliga planer. Det finns dock ingen anledning att inte redan nu öka

ansträngningarna på det statliga området. Staten som arbetsgivare bör här

liksom i övriga sammanhang föregå med gott exempel. Att öka inslaget av

anställda med invandrarbakgrund, på alla sektorer och på alla nivåer, är en så

angelägen uppgift att den snarast möjligt bör bli ett övergripande mål för den

statliga rekryteringspolitiken. Utskottet instämmer i denna fråga med

Vänsterpartiet i motion A305.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A305 yrkande 24. Även

motion A602 får anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A305 yrkande 24 och

1996/97:A602 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

10. Tillämpning av traditionella arbetsrättsliga begrepp (mom. 11)

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Övriga frågor som

börjar med ?Arbetsmarknadsutskottet har? och slutar med ?motion A708? bort ha

följande lydelse:

Utskottet, som noterar att motion A708 huvudsakligen rör olika

arbetstidsbegrepp, delar motionärens uppfattning att flexibiliteten på

arbetsmarknaden måste öka för att man skall kunna komma till rätta med

arbetslösheten. Arbetsrätten behöver förändras, och nya arbetstidsregler måste

införas. Som motionären påpekar kompliceras saken av att de arbetsrättsliga

begreppen används i det statliga regelverket utanför det egentliga

anställningsområdet. Ett ogenomtänkt användande av begrepp som

tillsvidareanställning och heltidsanställning skapar problem. T.ex. borde

förmåner av olika slag i stället kunna knytas till mer flexibla begrepp som

utbetald lön eller timlön.

Utskottet anser alltså att de statliga bestämmelser som bygger på

anställningsform bör utmönstras liksom begreppet heltidsanställning.

Detta innebär att motion A708 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande tillämpning av traditionella arbetsrättsliga begrepp

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A708 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................3

Inledning 3

Statliga pensioner 3

Löner och andra förmåner till statliga chefer m.m. 6

Förmögenhetsklyftor 11

Bedömningsgrunder vid tillsättning av statliga befattningar 11

Lönediskriminering m.m. 13

Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. 13

Ledarskapsutbildning för högre ämbetsmän 14

Övriga frågor 15

Hemställan 15

Reservationer........................................17

1. Den statliga tjänstepensioneringen m.m. (mom. 1), (m, kd) 17

2. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2), (v) 17

3. Kartläggning av avgångsvederlag och lönenivåer (mom. 2), (mp, kd) 18

4. Lönetak och princip om lönereduktion (mom. 3), (v) 19

5. Former för chefsavveckling m.m. (mom. 4), (kd) 19

6. Rimlig nivå på löner m.m. (mom. 5), (mp, kd) 20

7. Handlingsprogram för minskade förmögenhetsklyftor i samhället

(mom. 6), (v) 20

8. Program mot lönediskriminering m.m. (mom. 8), (v) 21

9. Rekrytering av anställda med invandrarbakgrund m.m. (mom. 9), (v) 22

10. Tillämpning av traditionella arbetsrättsliga begrepp (mom. 11), (m)

22