Bet. 1996/97:AU4

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1996/97:AU04

En arbetsrätt för ökad tillväxt

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

AU4

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet proposition (1996/97:16) En arbetsrätt

för ökad tillväxt med förslag till vissa ändringar i lagen om

anställningsskydd och lagen om anställningsfrämjande åtgärder samt motioner

som väckts med anledning av förslaget. Utskottet tar också upp ett antal

motioner som väckts under den allmänna motionstiden.

Det främsta syftet med de föreslagna förändringarna är att underlätta

nyanställningar och därigenom minska arbetslösheten.

Ändringarna i anställningsskyddslagen innebär i huvudsak följande.

Avvikelser från anställningsskyddslagen genom kollektivavtal skall få göras

i samma utsträckning som i dag. Beträffande vissa regler slopas dock kravet på

att kollektivavtalet skall ha slutits eller godkänts av en central

arbetstagarorganisation. Detta gäller under förutsättning att det mellan

parterna i andra frågor gäller eller brukar gälla kollektivavtal på central

nivå.

Den regel upphävs som föreskriver medgivande av en central

arbetstagarorganisation i varje enskilt fall för uppsägning av äldre

arbetstagare som innebär avvikelse från lagens turordningsregler.

En ny anställningsform - överenskommen visstidsanställning - införs. Avtal

om överenskommen visstidsanställning får beträffande en och samma arbetstagare

omfatta sammanlagt högst tolv månader under tre år. I ett företag eller en

verksamhet som tidigare inte har haft någon arbetstagare, och som vill börja

anställa, får avtal om överenskommen visstidsanställning beträffande en och

samma arbetstagare träffas för sammanlagt högst 18 månader under tre år. En

arbetsgivare får samtidigt ha högst fem arbetstagare med överenskommen

visstidsanställning.

Den tid under vilken företrädesrätt till återanställning gäller förkortas

från ett år till nio månader. Den tid inom vilken en arbetstagare skall ha

varit anställd mer än tolv månader för att ha företrädesrätt utsträcks från

två till tre år.

Uppsägningstiderna sätts i relation till anställningstidens längd och inte

som nu till arbetstagarens ålder.

En begränsning för vikariatsanställningar införs. En arbetstagare får vara

anställd på vikariat sammanlagt högst tre år under en femårsperiod. Överskrids

denna tid övergår anställningen i en tillsvidareanställning.

En arbetstagare som har en deltidsanställning och som till sin arbetsgivare

anmält att han eller hon vill ha en anställning med högre sysselsättningsgrad,

dock högst heltid, skall ha företrädesrätt till en sådan anställning.

Ändringarna i främjandelagen innebär att föreskrifterna om s.k.

äldreavgångar och inskränkningar i rätten att sluta avtal om anställning för

begränsad tid upphävs.

De föreslagna ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1997. De nya

reglerna om avvikelser från anställningsskyddslagen genom kollektivavtal skall

dock träda i kraft den 1 juli 1997 och regeln om tidsgräns för vikariat skall

träda i kraft den 1 januari 2000.

Utskottet godtar förslaget. I anslutning till förslaget om införande av 5 a

§ i anställningsskyddslagen (överenskommen visstidsanställning) gör utskottet

ett tillkännagivande om att en referensgrupp skall tillsättas som

kontinuerligt skall utvärdera den nya anställningsformen.

Samtliga motionsyrkanden avslås.

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna är på olika punkter kritiska mot

lagförslaget och följer i reservationer upp sina respektive motioner.

Propositionen

I proposition 1996/97:16 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) att

riksdagen antar förslag till

1. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

2. lag om ändring i lagen (1974:13) om anställningsfrämjande åtgärder.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1996/97:A1 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av parlamentarisk utredning av arbetsrätten som tar hänsyn

till dagens arbetsmarknad och dess behov,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den grundläggande synen på arbetsrätten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokala kollektivavtal,

4. att riksdagen beslutar att förlänga möjligheterna till provanställning

till tolv månader,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en ändring i 3 § lagen (1982:80) om anställningsskydd,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om begränsningar för

vikariatsanställningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en uppföljning av hur förändringen av

återanställningsreglerna slår mot föräldralediga kvinnor,

8. att riksdagen beslutar att ändra 22 § lagen (1982:80) om

anställningsskydd enligt vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar att upphäva 38-40 §§ lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet,

10. att riksdagen beslutar att införa en 41 b § i lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av förändringar av skadeståndsreglerna i lagen (1976:580)

om medbestämmande i arbetslivet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om framtida reformer i arbetsrätten,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reformer för att skapa jobb genom företagande.

1996/97:A2 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begränsningsreglerna vid överenskommen visstidsanställning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana förändringar av

arbetsrätten som ökar möjligheterna för företag utan kollektivavtal att

överenskomma om förenklade arbetsvillkor i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förenklad arbetsrätt

att gälla från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om en bortre gräns för

vikariat i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tidsgräns för

företrädesrätt vid återanställning i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om företrädesrätt för

deltidsanställda i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar återintroducera de arbetsrättsliga regler som

gällde fram till den 1 januari 1995 i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Arbetsdomstolen skall

upphöra från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för

konfliktåtgärders utlösande i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot

sympatiåtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar sätta lagen om anställningsskydd (1982:80) ur

kraft från den 1 januari 1997 till utgången av 1998 i enlighet vad som anförts

i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU.

1996/97:A3 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en ny inriktning av arbetsrättslagstiftningen,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i 2 § tredje

stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gällande hänvisning till central

arbetstagarorganisation,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 2 § femte stycket

lagen (1982:80) om anställningsskydd gällande äldre arbetstagare än 57 och ett

halvt år,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om överenskommen

visstidsanställning,

5. att riksdagen beslutar att tidsgränsen för vikariat, samt kombinationer

av visstidsanställningar, skall vara 18 månader enligt vad i motionen anförts,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag att förkorta företrädesrätten

till återanställning från ett år till nio månader,

7. att riksdagen beslutar att deltidsanställdas företrädesrätt till högre

sysselsättningsgrad skall gälla arbetsgivarens alla enheter på samma ort,

8. att riksdagen beslutar att arbetsgivare skall utbilda deltidsanställda så

att deras önskemål om högre sysselsättningsgrad kan tillgodoses enligt vad i

motionen anförts,

9. att riksdagen beslutar att arbetsgivare skall organisera arbetet så att

deltidsanställds önskemål om högre sysselsättningsgrad kan tillgodoses såvida

det inte leder till påtaglig störning av verksamheten.

1996/97:A4 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag gällande krav på centralt

kollektivavtal vid lokal anpassning av arbetsrätten,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att lokal

anpassning av arbetsrätten även skall kunna göras på arbetsplatser där kollek-

tivavtal saknas eller där arbetstagarna är oorganiserade,

3. att riksdagen beslutar att tidsbegränsningen för den nya

anställningsformen överenskommen visstidsanställning skall vara högst 24

månader,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att högst fem personer

samtidigt får vara anställda i den nya anställningsformen,

5. att riksdagen beslutar att överenskommen visstidsanställning skall

ersätta de nuvarande formerna för visstidsanställning, med undantag av

vikariat, säsongsanställning och provanställning,

6. att riksdagen beslutar att överenskommen visstidsanställning enligt lag

skall gälla vid sidan av kollektivavtalsreglerade anställningsformer,

7. att riksdagen beslutar om att möjligheten till provanställning förlängs

från nuvarande sex månader till tolv månader,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängning av referenstiden

för återanställning,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om en bortre gräns för vikariat,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att minska förekomsten av rullande vikariat,

11. att riksdagen beslutar att den regel i 3 § anställningsskyddslagen som

ger arbetstagare över 45 år rätt att tillgodoräkna sig extra anställningstid

slopas,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur

övergångsproblematiken med två parallella system för beräkning av

uppsägningstid skall lösas,

13. att riksdagen beslutar att företrädesrätten till återanställning minskas

från nuvarande tolv månader till sex månader,

14. att riksdagen avslår regeringens förslag om företrädesrätt för

deltidsanställda,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flexibilitet och konkurrens i frågan om arbetstider,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av förändrad lagstiftning kring turordningsreglerna,

17. att riksdagen beslutar om möjligheten att undanta två personer från tur-

ordningsreglerna,

18. att riksdagen beslutar att arbetstagarorganisations vetorätt vid

entreprenad slopas,

19. att riksdagen beslutar om förbud mot blockad av enmansbolag,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om privata arbetsförmedlingar.

1996/97:A5 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en översyn vad gäller arbetsrättens funktion i företag

med koncernstruktur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att granska samspelet mellan arbetsrätten och de

socialrättsliga reglerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetsgivaren i ett företag med högst 10 anställda skall få

undanta två anställda från turordningsregeln under förutsättning att lagar som

förbjuder könsdiskriminering och föreningsrättskränkning inte kan kringgås,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om överenskommen visstidsanställning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bortre gräns för vikariat,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppsägningstiden,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om företrädesrätt till

återanställning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om företrädesrätt för deltidsanställda,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frågorna rörande distansanställdas anställningsskydd m.m. bör

ges prioritet i det kommande arbetet.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996

1996/97:A221 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

19. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om

sådan återgång till reglerna som gällde i LAS och MBL under 1994.

1996/97:A225 av Juan Fonseca (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning mot

diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvidgning av mandatet för Ombudsmannen för etnisk diskriminering.

1996/97:A226 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen beslutar om bättre

lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:A277 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förenklad arbetsrätt

att gälla från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar sätta lagen om anställningsskydd (1982:80) ur

kraft från den 1 januari 1997 till utgången av 1998 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar om vissa ytterligare förändringar av arbetsrätten

i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana förändringar av

arbetsrätten som ökar möjligheterna för företag utan kollektivavtal att

överenskomma om förenklade arbetsvillkor i enlighet med vad som anförts i

motionen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Arbetsdomstolen skall

upphöra från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU.

1996/97:A297 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

14. att riksdagen beslutar om en moderniserad arbetsrätt i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1996/97:A701 av Sten Tolgfors och Per Bill (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjlighet att teckna civilrättsliga avtal om

anställningsförhållanden mellan arbetsgivare och medarbetare vid sidan av

kollektivavtalen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en ny och flexibel arbetsrätt som underlättar

företagande och framväxten av nya arbeten.

1996/97:A702 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en fortsatt översyn av arbetsrätten i syfte att göra

arbetsmarknaden mer flexibel och ge de nytillträdande på arbetsmarknaden

större möjligheter till anställning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:A704 av Sten Tolgfors och Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att ändra medbestämmandelagen enligt vad som anförts i motionen.

1996/97:A706 av Rose-Marie Frebran och Dan Ericsson (kd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om lagen mot etnisk diskriminering

i syfte att förbättra lagen i enlighet med vad i motionen anförts.

1996/97:A712 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om ett förbud mot att förklara företag i blockad i samband med

konflikt på arbetsmarknaden i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:A715 av Kent Olsson och Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konfliktvarsel

inom sjöfarten.

1996/97:A716 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillsättandet av en parlamentarisk utredning för att förstärka och

utveckla arbetsrätten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stärkt ställning för deltidsanställda,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 39 § LAS i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om turordning och föräldralediga,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reglering av användandet av medicinska kontroller i arbetslivet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om etnisk diskriminering.

1996/97:A717 av Ola Ström (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av en ny arbetsrättskommission,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om minimilöner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av en arbetsbalk för arbetsrättslig lagstiftning.

1996/97:A718 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa den

dubbla beräkningen av anställningstid, möjligheten att räkna flera

anställningsperioder hos samma arbetsgivare samt regeln om åldersföreträde vid

lika anställningstid i LAS turordningsregler.

1996/97:A722 av Anders Ygeman och Lars U Granberg (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat

medbestämmande.

1996/97:A814 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de av regeringen föreslagna förändringarna vad avser

arbetsrätten särskilt följs upp och utvärderas när det gäller kvinnors

arbetsförhållanden.

1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetsrättens utformning bör återställas till förhållandena

före regeringsskiftet och att arbetsrätten bör bli föremål för vidare

utredning.

1996/97:Sf632 av Ingrid Skeppstedt m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring i lagen om

förbud mot etnisk diskriminering i enlighet med vad i motionen anförts,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det alltid kallas minst en person med invandrarbakgrund till

anställningsintervjuer,

1996/97:Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpning av lagstiftningen angående diskriminering på

arbetsmarknaden.

1996/97:T214 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en avveckling av

stuverimonopolet.

1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av nya regler i LAS och MBL samt vid konflikter.

Inkomna skrivelser m.m.

Under ärendets beredning har utskottet mottagit skrivelser från organisationer

och privatpersoner.

Företrädare för Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens

Centralorganisation har inför utskottet redovisat synpunkter på förslaget till

förändringar i anställningsskyddslagen.

Utskottet

Bakgrund

Under 1970-talet genomfördes en omfattande reformering av arbetsrätten. År

1974 infördes den första fullständiga anställningsskyddslagen. Genom lagen

fastställdes som grundprincip att en uppsägning från arbetsgivarens sida skall

vara sakligt grundad och att anställning tills vidare, s.k. fast anställning,

skall vara den normala anställningsformen. Vid uppsägning på grund av

arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta vissa turordningsregler, som bygger på

principen ?sist in, först ut?.

Samtidigt med anställningsskyddslagen kom lagen om vissa

anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen).

År 1982 ersattes anställningsskyddslagen av den nuvarande lagen (1982:80) om

anställningsskydd (anställningsskyddslagen). Denna motsvarar dock i stora

delar den äldre lagen. Senare under 1980-talet gjordes mindre ändringar i

anställningsskyddslagen.

Frågan om översyn av arbetsrätten

Under 1980-talets socialdemokratiska regeringsår behandlades årligen i

riksdagen ett stort antal motioner med krav på förändringar i arbetsrätten.

Från mitten av decenniet framställde de borgerliga partierna också krav om en

mera genomgripande översyn av regelsystemet. Dessa krav avslogs med hänvisning

till den breda uppslutningen kring huvudtankarna i lagstiftningen.

Hösten 1990 väckte emellertid utskottet frågan om en mer allmän översyn av

den arbetsrättsliga lagstiftningen. Med anledning av detta beslutade den

socialdemokratiska regeringen i augusti 1991 att en kommitté skulle tillkallas

för att göra en översyn av medbestämmandelagen och den centrala

arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt (dir. 1991:76).

Sedan den borgerliga fyrpartiregeringen kort därefter övertagit

regeringsmakten upphävdes det socialdemokratiska regeringsbeslutet om en

arbetsrättslig utredning samtidigt som nya kommittédirektiv (dir. 1991:118)

utfärdades genom regeringsbeslut den 19 december 1991.

1992 års arbetsrättskommitté

Den sålunda tillsatta kommittén, som antog namnet 1992 års

arbetsrättskommitté, hade i uppdrag att göra en översyn av medbestämmandelagen

och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt.

I december 1992 fick kommittén tilläggsdirektiv (dir 1992:109) i vissa

frågor.

I april 1993 överlämnade kommittén ett delbetänkande, Ny

anställningsskyddslag (SOU 1993:32). I betänkandet föreslogs en ny lag om

anställningsskydd. De grundläggande principerna, som gällt sedan den första

anställningsskyddslagen, behölls. Förslaget syftade till en lagstiftning som

var bättre anpassad till den pågående utvecklingen inom näringsliv och

förvaltning.

Den 1 januari 1994 genomfördes vissa förändringar i den arbetsrättsliga

lagstiftningen. Förändringarna, som hade sin grund i 1992 års

arbetsrättskommittés betänkande, innebar såvitt avsåg anställningsskyddslagen

följande.

Den tillåtna anställningstiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning

förlängdes från sammanlagt högst sex månader till sammanlagt högst tolv

månader under en tvåårsperiod. Den längsta prövotiden för provanställning

förlängdes från sex månader till tolv månader. Genom en övergångsbestämmelse

undanröjdes kollektivavtal till den del som de innehöll kortare avtalstider.

Reglerna om visstidsanställning och provanställning skulle även i

fortsättningen kunna frångås genom kollektivavtal.

I fråga om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist skulle

arbetsgivaren ha rätt att inom turordningskretsen undanta två arbetstagare som

enligt hans bedömning var av särskild betydelse för den fortsatta driften.

Den s.k. månadsregeln förlängdes till två månader och skulle kunna brytas

igenom i vissa fall.

Mot bakgrund av ett EG-direktiv infördes en regel om att arbetsgivaren i

inledningen av ett anställningsförhållande skulle vara skyldig att skriftligen

informera arbetstagaren om villkoren i anställningen.

Medbestämmandelagen ändrades genom att bestämmelserna om facklig vetorätt

upphävdes. Vidare infördes ett förbud mot fackliga stridsåtgärder som riktades

mot enmans- och familjeföretag och som hade till syfte att kollektivavtal

skulle träffas med företaget.

Återställning av arbetsrätten

Sedan den socialdemokratiska regeringen återtagit regeringsmakten hösten 1994

upphävdes merparten av de ovan angivna förändringarna i arbetsrätten från den

1 januari 1995. Förlängningen av den s.k. månadsregeln till två månader

behölls dock liksom regeln om arbetsgivarens skyldighet att i inledningen av

ett anställningsförhållande skriftligen informera arbetstagaren om

anställningsförhållandena.

1995 års Arbetsrättskommission och tiden därefter

Den 16 mars 1995 bemyndigade regeringen statsrådet Leif Blomberg att tillkalla

en kommission med uppdrag att söka lösningar på de problem som

arbetsmarknadens parter anser finns på arbetsrättens område. Kommissionen, som

leddes av direktören fil. dr. Tony Hagström, antog namnet 1995 års

Arbetsrättskommission.

Utgångspunkten för kommissionens arbete var enligt dess direktiv att

lösningen på problemen bör bygga på en gemensam syn och tillkomma i en

samförståndsanda. Kommissionen skulle under medverkan av parterna finna former

för hur parterna själva i så stor utsträckning som möjligt genom kollek-

tivavtal kunde utforma de arbetsrättsliga reglerna så att de fungerar väl i

praktiken och blir så enkla och effektiva som möjligt. Kommissionens mål var

att åstadkomma en långsiktig och stabil arbetsrätt som

- främjar flexibilitet och produktivitetsutveckling i företagen och den

offentliga sektorn,

- tillgodoser de anställdas behov av utveckling, inflytande, frihet och

trygghet,

- främjar jämställdhet mellan könen, och

- främjar invandrares villkor på arbetsmarknaden.

Den 10 maj 1996 slutförde kommissionen sitt arbete genom att överlämna

rapporten Samarbetsavtal? Rapporten, som bl.a. innehåller ett förslag till

samarbetsavtal, undertecknades av ordföranden och de ledamöter av kommissionen

som inte representerade någon part på arbetsmarknaden. Både arbetsgivarnas

eller arbetstagarnas representanter förkastade förslaget. Det innehåller

sammanfattningsvis följande.

- Inom ramen för kommissionen kommer arbetsmarknadens parter överens om en

femårig rekommendation som, med början den 1 januari 1997, läggs till grund

för modifiering av existerande kollektivavtal på arbetsmarknaden. Under

avtalstiden läggs vissa delar av anställningsskyddslagen ?i malpåse?. Vid

avtalstidens utgång utvärderar parterna vunna erfarenheter och tar ställning

till om man vill fortsätta på den inslagna vägen eller återgå till

bestämmelserna i anställningsskyddslagen i dess helhet.

- Om parterna enas om förslaget görs en väsentligt utökad satsning på

kompetensutveckling inom arbetslivet för tillsvidareanställda genom

avsättning till kompetensutvecklingskonto hos respektive företag, myndighet

eller kommun. Denna avsättning finansieras genom vinstavsättning eller

nedsättning av den statliga arbetsgivaravgiften.

- Hur dessa lokala medel för kompetensutveckling skall användas beslutas genom

lokala avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare.

- Tillsvidareanställning är även i fortsättningen den huvudsakliga

anställningsformen.

- Nuvarande regler om olika visstidsanställningar ersätts huvudsakligen av en

ny anställningsform - överenskommen visstidsanställning - som får träffas

för viss tid, dock högst tolv månader.

- Om en arbetsgivare under en sexmånadersperiod ökar antalet anställda med 25

% eller mer får avtal om överenskommen visstidsanställning i stället träffas

för högst 18 månader.

- Visstidsanställda är garanterade ett kompetensutvecklingsbidrag på fem

procent av lönen.

- Vikariers ställning på arbetsmarknaden stärks genom att en sammanhängande

anställningstid på två år under en femårsperiod automatiskt ger en

tillsvidareanställning, om arbetstagaren begär detta.

- Deltidsanställda får förtur till högre sysselsättningsgrad om de praktiska

omständigheterna medger detta.

- Vid personalinskränkningar skall i första hand de lokala parterna söka

träffa lokalt kollektivavtal om turordning.

- Om kollektivavtal om turordning inte kan träffas, gäller principen om ?sist

in, först ut? med ett undantag: Arbetsgivaren får undanta högst två

arbetstagare från turordningen. Dessa arbetstagare skall vara

nyckelpersoner. Arbetsgivarens beslut skall vara sakligt grundat och kunna

bli föremål för juridisk prövning.

- Turordningskretsarna knyts endast till driftsenheten och inte till

kollektivavtalsområdet. Den fackliga organisationen skall inte ha rätt att

begära att arbetsgivarens driftsenheter på orten läggs samman till en

turordningskrets.

- Uppsägningstiden knyts till anställningstid i stället för till ålder.

- Fackliga förtroendemän ges ökade möjligheter att arbeta fackligt koncern-

övergripande.

- Förbundsparterna åtar sig att utöka sitt stöd till de lokala parterna i ett

partsgemensamt arbete mot osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män.

- Om det kommer ny lagstiftning eller andra föreskrifter som påverkar avtalet

har varje part rätt att omedelbart häva hela avtalet.

- Avtalet skall i första hand tecknas av förbunden på arbetsgivar- och

arbetstagarsidan. Men även enskilda arbetsgivare och arbetstagare skall

kunna teckna hela avtalet.

Vid en överläggning mellan regeringen och centralorganisationerna på

arbetsmarknaden den 28 maj 1996 förband sig organisationerna att förhandla i

arbetsrättsliga frågor. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 30 maj 1996

åt Statens förlikningsmannaexpedition att tillsätta en medlargrupp med uppgift

att söka uppnå enighet mellan arbetsmarknadens parter i arbetsrättsliga

frågor. Medlargruppen förordnades samma dag. Den skulle redovisa sitt uppdrag

till regeringen senast den 23 augusti 1996. Parterna utnyttjade sig dock inte

av medlargruppen, varför medlargruppen i sin rapport till regeringen den 23

augusti 1996 anförde att det inte fanns några förutsättningar för den att

fullfölja uppdraget att söka nå enighet mellan arbetsmarknadens parter i

arbetsrättsliga frågor.

Disposition av betänkandet

I det följandet behandlas propositionen och de motioner som har väckts med

anledning av den eller på annat sätt har beröring med frågor som omfattas av

regeringens förslag. Därefter behandlas övriga motioner som väckts under den

allmänna motionstiden, däribland frågor som rör diskriminering i arbetslivet

m.m.

Allmän inriktning av arbetsrätten

Propositionen

I propositionen anges att anställningsskyddslagen, som i allt väsentligt kom

till i början av 1970-talet, är i behov av en anpassning till de förhållanden

som i dag råder på den svenska arbetsmarknaden. Enligt regeringens uppfattning

är det bästa sättet att uppnå långsiktigt och stabilt väl fungerande

arbetsrättsliga regler att låta parterna själva ta ansvaret för utformningen

av reglerna. Med hänsyn till att arbetsmarknadens parter, med undantag för

parterna på det statliga området, för närvarande inte förmår att komma överens

i frågan anser regeringen det inte meningsfullt att ytterligare fördröja en

nödvändig modernisering av anställningsskyddslagstiftningen.

Inriktningen av de åtgärder som föreslås är att underlätta för företagen,

särskilt småföretagen, att expandera för att regeringens mål att halvera den

öppna arbetslösheten till år 2000 skall kunna uppnås. Hänsyn måste också tas

till arbetstagarnas berättigade krav på trygghet. Två viktiga aspekter i det

sammanhanget är att främja dels jämställdhet mellan kvinnor och män i

arbetslivet, dels invandrares villkor i arbetslivet.

I propositionen konstaterar regeringen att det är oklart vilken inverkan

graden av anställningsskydd har på utvecklingen av produktiviteten.

Regeringens bedömning är att denna inverkan sannolikt är av underordnad

betydelse. Däremot har anställningsskyddsreglerna tydliga effekter på

arbetslöshetens och sysselsättningens variabilitet över en konjunkturcykel,

och ökade möjligheter till tidsbegränsade anställningar kommer sannolikt att

förstärka sysselsättningsexpansionen vid en konjunkturuppgång.

För att öka företagens benägenhet att nyanställa föreslås följande

förändringar i anställningsskyddslagen.

- Ny möjlighet till tidsbegränsad anställning, överenskommen

visstidsanställning, införs.

- Möjligheterna att träffa lokala kollektivavtal utvidgas.

- Uppsägningstiden sätts i relation till anställningstidens längd och inte

till arbetstagarens ålder.

- Tiden för företrädesrätt till återanställning för den som blivit uppsagd

förkortas från tolv till nio månader.

- En tidsgräns för vikariat införs.

- Deltidsanställda arbetstagare som vill ha en anställning med högre

sysselsättningsgrad eller en heltidsanställning får företrädesrätt till en

sådan anställning, under förutsättning att arbetsgivarens behov av

arbetskraft därmed tillgodoses.

I propositionen pekas på några grundläggande regler i anställningsskyddslagen

som enligt regeringens mening inte bör ändras. En sådan är huvudregeln att

anställningsavtal skall gälla tills vidare. Behovet av flexiblare

anställningsformer tillgodoses genom införandet av den nya anställningsformen,

överenskommen visstidsanställning. En annan regel som inte bör ändras är

regeln att en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad.

Regeringen föreslår inte några förändringar av reglerna om turordning vid

uppsägning på grund av arbetsbrist därför att frågan om turordningen enligt

regeringen primärt är de avtalsslutande parternas ansvar.

Såvitt avser företrädesrätten till återanställning så behålls den med den

ovan angivna förändringen när det gäller den tid under vilken arbetstagaren

har företrädesrätt. Den tidsperiod under vilken företrädesrätt till

återanställning kan förvärvas utökas från två till tre år.

När det gäller kompetensutveckling, som enligt regeringen är en viktig

framtida reformfråga, hänvisas i propositionen till att denna fråga för

närvarande bereds av Kunskapslyftskommittén (U 1995:09), men också är aktuell

i flera andra sammanhang. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i

syfte att åstadkomma en samlad lösning.

I propositionen hänvisas också till andra åtgärder på det arbetsrättsliga

området. Regeringen har bl.a. nyligen tillsatt en särskild utredare (dir.

1996:58) med uppgift att utvärdera och analysera effekter och konsekvenser av

avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet. Arbetet skall vara slutfört

senast den 31 december 1996. I propositionen anges också målsättningen att en

reglering av distansarbete skall vara genomförd inom tre år.

Vidare har regeringen i budgetpropositionen och i en skrivelse till riks-

dagen om jämställdhetspolitiken (regeringens skrivelse 1996/97:41) behandlat

frågan om förbättrad lönestatistik för att kunna följa löneutvecklingen för

kvinnor och män med anledning av en rapport från Statistiska centralbyrån

(SCB).

Slutligen anges i propositionen att reglerna om skadeståndspåföljd inom

arbetsrätten bör ses över för att göra det möjligt att i högre grad än i dag

beakta ett företags ekonomiska förhållanden vid utdömande av skadestånd.

Regeringen avser att återkomma i frågan under våren 1997.

Motioner

Här redovisas de motioner som väckts med anledning av propositionen liksom

övriga motioner med mera övergripande synpunkter på arbetsrätten.

Moderata samlingspartiet förklarar i motion A2 att regeringens förslag är

otillräckliga och att arbetsrätten bör göras om i grunden. En reduktion av

arbetsrättslagstiftningen till ett begränsat antal grundläggande regler bör ge

utrymme för mer individuella avtalslösningar. I avvaktan på en modernisering

av arbetsrättslagstiftningen föreslås att temporära förenklingar införs.

Vidare bör det i syfte att främja en konstruktiv lönebildning ställas krav på

medlemsomröstning innan konfliktåtgärder vidtas och bör s.k. sympatiåtgärder

förbjudas.

Arbetets villkor har enligt Moderaterna ändrats. Marknadsekonomin är till

sin karaktär individuell och den bygger på att enskilda människor både vill

och kan utvecklas för sitt eget och det gemensammas bästa. Utvecklingen går så

snabbt att samhället inte kan styras genom kollektiva former. Löpande band för

massproduktion ersätts gradvis av individanpassad företagsamhet. Förändringen

är positiv men länder som Sverige, som har svårt att anpassa sig till de nya

villkoren, kommer i denna process att drabbas.

Det sker vissa förändringar som har särskilt stor betydelse för möjligheten

att bekämpa arbetslösheten.

En förändring är arbetets varaktighet. Det blir allt vanligare att

arbetstagare byter arbete. Denna förändring ställer större krav på

vidareutbildning och leder samtidigt till ökad rörlighet.

En annan förändring är arbetstiderna. Arbetstiden kommer allt mer att

variera över konjunkturer och livscykler.

Den tredje förändringen rör förhållandet mellan arbete och arbetets

förläggning. Redan i dag arbetar 11 % av arbetskraften på distans, åtminstone

en dag i veckan. Den andelen ökar.

Den fjärde förändringen rör förhållandet mellan anställning och företagande.

I framtiden kommer alltfler att vara egna företagare.

Förändringarna innebär att fackföreningarnas roll kommer att förändras. De

kommer inte längre att vara bärare av rättigheter som egentligen tillkommer

varje individ.

Det totala regelverket är i dag svåröverskådligt och arbetsmarknaden

fungerar dåligt. Maktförhållandena har förskjutits till de fackliga

organisationernas förmån, vilket har lett till att lönebildningen inte

fungerar. Det är svårt att sluta avtal som tar hänsyn till individuella

villkor. Anställningströskeln har blivit för hög.

Arbetsrätten framstår som skyddsregler för ett gammalt samhälle och de unga

riskeras att stängas ute.

Kvinnors möjligheter att erhålla arbete förbättras inte genom arbetsrätts-

liga regler. Det viktiga är att kvinnors arbetsmarknad stärks genom en

expansion av arbetstillfällena. Ytterligare regleringar riskerar att leda till

att tillväxten hämmas.

Det krävs enligt Moderaterna en grundläggande förnyelse av arbetsrätten.

Denna förnyelse bör innebära i huvudsak följande.

De förändringar som gjordes under den borgerliga regeringstiden år 1991-1994

bör återinföras. En förberedelse för mer långtgående förändringar bör inledas.

Arbetsrättslagstiftningen bör endast innehålla ett fåtal stadganden som alltid

skall iakttas i anställningsförhållanden. Till dessa skall den enskilde

personligen eller genom den organisation, till vilken han eller hon har

uppdragit att föra talan, genom förhandling med arbetsgivaren lägga till andra

anställningsvillkor av betydelse. Den nya lagstiftningen bör gälla från den 1

januari 1999. Turordningsreglerna bör avskaffas. Vidare bör specialdomstolar

avskaffas och deras arbetsuppgifter övertas av allmänna domstolar. Det bör

skapas en mer dynamisk lönesättning. Detta sker bäst genom att den enskilde

och dennes arbetsgivare har det avgörande inflytandet.

Även konfliktreglerna bör ändras. En obligatorisk medlemsomröstning bör

införas innan konflikter får utlösas. Sympatiåtgärder bör förbjudas. För att

ge arbetslöshetsbekämpningen en nödvändig kraft bör delar av den nuvarande

arbetsrättsliga lagstiftningen sättas ur kraft under två år. Detta skall gälla

nyanställda. Förhållandena bör kontrolleras av ett särskilt organ.

I enlighet med det anförda yrkar Moderaterna att riksdagen åter introducerar

de arbetsrättsliga regler som gällde under år 1994 (yrk. 7). Vidare yrkas att

riksdagen begär ett förslag om sådana förändringar som ökar möjligheten för

företag utan kollektivavtal att överenskomma om förenklade arbetsvillkor i

enlighet med vad som anförts i motionen (yrk 2). Därutöver yrkas att riksdagen

begär ett förslag till en förenklad arbetsrätt att gälla från den 1 januari

1999 (yrk. 3) samt ett förslag om nya regler för konfliktåtgärders utlösande

(yrk. 9-10). Moderaterna yrkar därtill att anställningsskyddslagen sätts ur

kraft vad gäller nyanställda från den 1 januari 1997 till utgången av år 1998

(yrk. 11).

Slutligen yrkas att Arbetsdomstolen skall upphöra den 1 januari 1999

(yrk. 8).

Avslutningsvis uppger moderaterna att de anser att beredningen av

lagstiftningen har varit oacceptabel. Regeringens synsätt är att det är

parterna som har ansvaret för att den arbetsrättsliga regleringen förändras.

Detta är felaktigt eftersom det ankommer på de politiska institutionerna att

stifta lag.

Motsvarande yrkanden framförs i den under allmänna motionstiden väckta

motionen A277.

Folkpartiet liberalerna uppger i motion A1 att man anser att dagens

lagstiftning bidrar till att cementera massarbetslösheten och problemen med

lönebildningen. De förslag som Socialdemokraterna har lämnat är otillräckliga.

Folkpartiet förordar en arbetsrättsreform som går längre i fråga om

förändringarna av anställningsskyddslagen och medbestämmandelagen. Även

Folkpartiet är kritiskt till beredningen av frågan och hemställer om ett

tillkännagivande om en parlamentarisk utredning som skall se över arbetsrätten

(yrk. 1).

Dagens arbetsrättslagstiftning kom enligt Folkpartiet till för att man ansåg

att den anställde hade en alltför svag position mot arbetsgivaren. Felet är

att organisationerna på både arbetstagar- och arbetsgivarsidan har fått för

stort inflytande. Arbetsrätten bör i större grad utformas så att den enskilde

arbetstagaren och arbetsgivaren får ett större inflytande över

anställningsavtalet. Folkpartiet hemställer om ett tillkännagivande om den

grundläggande synen på arbetsrätten (yrk. 2).

Folkpartiet anser att arbetsrätten bör reformeras så att den lagstiftning

som gällde under år 1994 åter tillämpas i sin helhet. Detta innebär att

möjligheten för företagare att undanta två personer från turordningen bör

återinföras. Denna förändring har stor betydelse för småföretagen. En sådan

förändring bör träda i kraft den 1 januari 1997 (yrk. 8). Vidare föreslås att

vetoreglerna i medbestämmandelagen tas bort (yrk. 9). Reglerna försvårar för

mindre företag. Utöver detta föreslås att blockadmöjligheterna mot

enmansföretag bör tas bort. Sådana blockader står inte i rimlig proportion

till vad man vill uppnå med dessa (yrk. 10).

Vidare bör en översyn av skadeståndsreglerna göras eftersom småföretagare

drabbas mycket hårt vid bagatellartade fel (yrk. 11).

Utöver de föreslagna förändringarna krävs ytterligare åtgärder.

Uppdragstagarbegreppet i anställningsskyddslagen bör definieras så att en

arbetsgivare kan anlita extern personal utan att ett anställningsförhållande

uppstår. Vidare bör reglerna om att en ny arbetsgivare måste överta personal

vid företagsfusioner mjukas upp. Slutligen bör arbetstagarorganisationernas

tolkningsföreträde begränsas. Medlare bör kunna begära uppskov med varslad

stridsåtgärd. Folkpartiet begär ett tillkännagivande om framtida reformer i

enlighet med vad som anförts (yrk. 12).

Avslutningsvis påtalas att förändringar i arbetsrätten inte är den enda

lösningen på arbetslösheten. Företagspolitiken bör reformeras. På

lönebildningssidan bör kostnaderna för arbetslösheten i högre grad delas

mellan staten och de fackliga organisationerna genom att statsbidragen till

arbetslöshetskassorna skärs ned. Folkpartiet begär ett tillkännagivande om

reformer för att skapa arbete genom företagande (yrk. 13).

Motsvarande yrkanden framförs i de under allmänna motionstiden väckta

motionerna A221 (yrk. 19) samt N255 (yrk. 3).

Vänsterpartiet anför i motion A3, och i den under allmänna motionstiden väckta

motion A716, att det är fel att påstå att en avreglerad arbetsmarknad

omedelbart leder till flera arbeten. Ett försämrat anställningsskydd innebär

att uppsägningar sker snabbare i en lågkonjunktur och att nyanställningar sker

snabbare i en högkonjunktur, dvs. konjunkturförändringar slår igenom

kraftigare om arbetsrätten avregleras. En arbetsrätt måste vara långsiktig och

stabil för att fungera i såväl konjunkturuppgångar som konjunkturnedgångar och

inte leda till att en allt större krets av människor tvingas till osäkrare

anställningsformer.

Dagens arbetsrättsregler bygger på en arbetsorganisation med stora enheter,

ett direkt ägande och en central styrning. Arbetsmarknaden är numera

annorlunda. Vid anställningsskyddslagens tillkomst var de flesta

tillsvidareanställda. I dag anställs de flesta på viss tid.

Arbetstagarbegreppet bör utvidgas. Det nuvarande begreppet har definierats i

ett samhälle där tillsvidareanställning var den vanligaste anställningsformen.

Genom de förändringar som de nya företags- och anställningsformerna har

inneburit är det dags att utvidga arbetstagarbegreppet så att alla löntagare

omfattas av arbetsrätten eller att det utvecklas en ny lagstiftning.

Det krävs aktiva insatser vad avser kompetensutveckling. Det är viktigt att

de anställda ges rätt till utveckling i arbete för att kunna få eller behålla

en anställning (anställningsbarhet). Huvuddelen av kompetensutvecklingen måste

skapas på arbetsplatserna och rätten till den bör regleras i en lagstiftning.

Möjligheterna att anställa på viss tid måste begränsas. Det krävs också att

det införs en lagstiftning som garanterar yttrandefriheten för arbetstagare

och som inte tillåter att den inskränks i anställningsavtalet.

Vänsterpartiet begär i motion A716 (yrk. 1) tillsättande av en

parlamentarisk utredning som har att föreslå en förstärkt och utvecklad

arbetsrätt i enlighet med vad som anförts.

Regeringens förslag innebär en urholkning av arbetsrätten. De lokala avtalen

kommer att motverka enhetligheten. Visstidsanställningar kommer att bli den

vanligaste anställningsformen. Detta gäller särskilt vid små företag och inom

vissa branscher.

Regeringens förslag är ett steg tillbaka. Det efterlyses ett förslag som ut-

ökar inflytandet för individen och de fackliga organisationerna och som tar

upp frågor om demokrati i arbetslivet, yttrandefrihet, kompetensutveckling,

effektiva regler kring nya anställningsformer som uthyrning av arbetskraft

m.m. Vänsterpartiet hemställer om ett tillkännagivande om behovet av en ny

inriktning av arbetsrättslagstiftningen, motion A3 (yrk. 1).

Det föreslås i motion A716 (yrk. 3) att möjligheterna till utköp bör

begränsas kraftigt och ges formen av ett principförbud. Undantag skall endast

få medges om det föreligger särskilda/synnerliga skäl. Även skadestånden bör

höjas och bestämmas till en viss procent av arbetsgivarens årsomsättning. En

viss del av skadeståndet bör tillfalla staten.

För att undvika att föräldralediga samt gravida kvinnor blir sämre

behandlade när avtalsturlistor upprättas föreslås i motion A716 (yrk. 4) att

avtalsturlistor alltid skall godkännas av central arbetstagarorganisation när

föräldralediga eller gravida är berörda.

Miljöpartiet de Gröna påpekar i motion A5 att anställningsskyddslagen är en

social skyddslagstiftning tillkommen för att ge arbetstagarna en grundläggande

trygghet i arbetet och för att skydda arbetstagarna mot godtycke. Regeringens

synsätt, som det återspeglas i propositionen, är felaktigt. Det skapas inte

långsiktigt några nya arbeten genom försämringar av anställningstryggheten.

Däremot kan arbetslöshetens och sysselsättningens förändring över en

konjunkturcykel påverkas så att ökade möjligheter till tidsbegränsade

anställningar kan förstärka en sysselsättningsökning vid en konjunkturuppgång

respektive förstärka en nedgång vid en konjunkturnedgång. En arbetsrätt skall

vara långsiktigt och stabil så att den kan tillämpas i såväl konjunkturuppgång

som konjunkturnedgång och inte leda till att allt fler tvingas till otrygga

anställningsformer. Regeringens förslag är inte någon systematiskt övervägd

rättspolitisk linje utan en rad åtgärder av tillfällig, karaktär av vilka

några kan anses vara motiverade. Enligt Miljöpartiet bör en översyn göras av

arbetsrättens funktion i företag med koncernstruktur (yrk. 1). Vidare bör

samspelet mellan arbetsrätten och de socialrättsliga reglerna utredas (yrk.

2).

Småföretagare bör ha vissa särregler eftersom de är beroende av

nyckelpersoner. Miljöpartiet föreslår i motion A5 (yrk. 3) att företag med

högst tio anställda skall få undanta två anställda från turordningsreglerna

under förutsättning att lagar som förbjuder könsdiskriminering och

föreningsrättskränkning inte kringgås.

Miljöpartiet anser att det är viktigt att man får en snar lösning på den

problematik som rör distansarbete. Miljöpartiet begär därför ett

tillkännagivande om att frågor rörande distansanställdas anställningsskydd

m.m. bör prioriteras (yrk. 9).

Kristdemokraterna anför i motion A4 att arbetsrätten i Sverige har utformats

för det traditionella industrisamhället. I dag organiseras arbetet på ett helt

annat sätt. Anställningsformerna varierar. Anställda har större möjlighet att

själva planera sitt arbete. Organisationerna har blivit plattare. Det har

blivit allt vanligare att delar av arbetstiden är förlagd i hemmet. Det är

därför nödvändigt att arbetsrätten anpassas till dagens arbetsmarknad.

Förändringarna skall skapa enkelhet i regelverket och ger utrymme för

flexibilitet och lokalt anpassade lösningar.

Kristdemokraterna anser att det snarast bör beslutas om en ny arbetsrätt och

föreslår att riksdagen beslutar om att förändringar i anställningsskyddslagen

och medbestämmandelagen i huvudsak i enlighet med de förändringar som infördes

år 1994 under fyrpartiregeringens tid. Kristdemokraterna föreslår att

möjligheten att undanta två personer från turordningsreglerna återinförs och

att riksdagen tillkännager behovet av en förändrad lagstiftning kring

turordningsreglerna (yrk. 16 och 17). Vidare föreslås att

provanställningstiden förlängs från sex till tolv månader och att regeln i 3 §

anställningsskyddslagen som ger arbetstagare över 45 år rätt att tillgodoräkna

sig extra anställningstid slopas (yrk. 7 och 11). Kristdemokraterna föreslår

också att arbetstagarorganisationernas vetorätt vid entreprenader slopas

eftersom dessa begränsar arbetsgivarnas beslutanderätt (yrk. 18).

Kristdemokraterna föreslår slutligen att det införs ett förbud mot blockad mot

enmansbolag (yrk. 19). Enmansbolag är känsliga för förhållanden utanför

bolagets kontroll som påverkar produktionen negativt.

Liknande synpunkter framförs i den under allmänna motionstiden väckta

motionen A297 (yrk. 14), där det bl.a. föreslås att riksdagen beslutar om en

moderniserad arbetsrätt. Vidare föreslås i motionen att visstidsanställning

vid arbetsanhopning skall tillåtas upp till två år.

Kristdemokraterna föreslår ytterligare förändringar vilka behandlas nedan i

samband med behandlingen av de konkreta förslagen i regeringens proposition.

Utöver de ovan angivna motionerna har i ett antal enskilda motioner

framställts yrkanden som rör mera övergripande synpunkter på arbetsrätten.

Flera av dem tar upp frågor om fortsatt översyn av arbetsrätten.

Gullan Lindblad m.fl. (m, fp) begär i motion A702 ett tillkännagivande om en

fortsatt översyn av arbetsrätten i syfte att göra arbetsmarknaden mer flexibel

och ge de nytillträdande på arbetsmarknaden större möjligheter till

anställning.

Per Bill och Sten Tolgfors (m) instämmer i motion A701 (yrk. 4) i att det

behövs en ny flexibel arbetsrätt. Vidare föreslås att det införs en möjlighet

att vid sidan av kollektivavtalen teckna civilrättsliga avtal om

anställningsförhållandena (yrk. 1).

Ola Ström (fp) uppger i motion A717 att han anser att det nuvarande

regelsystemet är svårt att överblicka. Han begär därför ett tillkännagivande

om en ny arbetsrättskommission (yrk. 1) och att det inrättas en arbetsbalk för

arbetsrättslig lagstiftning (yrk. 3). Vidare föreslås att det införs

lagstadgade minimilöner (yrk. 2).

I motion Fi203 ansluter sig Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) till

förslagen om att de arbetsrättsliga reglerna bör återställas till vad som

gällde före regeringsskiftet hösten 1994. Vidare upprepas förslaget att

arbetsrätten skall bli föremål för vidare utredning (yrk. 10).

Karin Pilsäter m.fl. (fp) har i motion A718 (delvis) yrkanden som tar sikte på

vissa äldre regler i anställningsskyddslagen. Motionärerna föreslår i likhet

med Kristdemokraterna att reglerna om den dubbla beräkningen av

anställningstiden för anställda över 45 år skall avskaffas. Vidare föreslås

att regeln om åldersföreträde vid lika anställningstid i

turordningsbestämmelserna i anställningsskyddslagen tas bort.

Flera av motionärerna har framställt yrkanden som rör frågor om rätten att

vidta stridsåtgärder.

Carl Erik Hedlund (m) hemställer i motion A712 om förslag om förbud mot att

sätta företag i blockad i samband med konflikt på arbetsmarknaden eftersom

blockader inte kan anses vara förenliga med dagens syn på konfliktlösningar.

Sten Tolgfors och Ola Karlsson (m) föreslår i motion A704 att möjligheterna

att vidta sympatiåtgärder skall tas bort och att gränsen för skadestånd för

olovliga stridsåtgärder höjs. Syftet med de föreslagna förändringarna är att

det skall finnas ett grundläggande skydd för enskilda avtalsparter.

Kent Olsson och Tom Heyman (m) begär i motion A715 att riksdagen till

regeringen tillkännager behovet av ett förslag i syfte att klargöra att

varselskyldighet i princip skall gälla även när en stridsåtgärd riktas mot ett

fartyg.

Utskottets överväganden

Den nu gällande arbetsrättsliga lagstiftningen tillkom i stora delar i början

av 1970-talet. Den byggde på då rådande förhållanden på arbetsmarknaden som

skiljer sig mot dagens förhållanden. Arbetsmarknaden har därefter genomgått

stora strukturella förändringar. Antalet offentliganställda har ökat, medan en

kraftig nedgång har skett av antalet anställda inom industrin. Den privata

tjänstesektorn och den kommunala verksamheten har ökat.

Det har införts nya produktionssystem som ställer krav på omställbarhet och

anpassning. Denna förändring har lett till att arbetsgivaren organiserar sin

verksamhet i nya former, vilket i sin tur har lett till att arbetskraft ofta

anlitas på annat sätt än genom traditionella tillsvidareanställningar. Som

exempel på detta kan nämnas inhyrning av arbetskraft, konsulttjänster,

projektanställningar, tidsbegränsade anställningar m.m. Förändringarna ställer

allt större krav på den enskilde att öka sin kompetens. Vad gäller

tidsbegränsat anställda kan noteras att dessa första halvåret 1996 utgjorde ca

13 % av alla anställda.

Även den offentliga sektorn har genomgått stora förändringar. Syftet har

varit att skapa en mer effektiv, rationell och ändamålsenlig förvaltning på

medborgarnas villkor.

Förändringarna på arbetsmarknaden har lett till att det uppstått ett behov

av att förändra de nuvarande arbetsrättsliga reglerna för att anpassa dem till

rådande förhållanden. Detta behov har uppmärksammats av många, men synen på

hur omfattande förändringarna skall vara varierar.

En omständighet som starkt bidragit till att det uppstått ett behov av en

förändring av de arbetsrättsliga reglerna är det förhållandet att

arbetslösheten under 1990-talet blivit alltför hög. Reglerna bör därför

anpassas så att de stimulerar företag, och då framför allt små företag, att

anställa. Utskottet delar regeringens uppfattning att detta bäst uppnås genom

regler som underlättar nyanställningar. Vidare anser utskottet att reglerna

bör utformas så att de underlättar lokala lösningar. Därigenom ökar

möjligheterna till verksamhetsanspassade lösningar och stärks det lokala

inflytandet.

En förändring av reglerna får dock inte innebära att den enskildes

anställningstrygghet hotas. Det är viktigt att den anställde känner trygghet,

vilket i sin tur gynnar företagets verksamhet.

Trygga villkor för anställda i kombination med verksamhetsanpassade

lösningar stimulerar den ekonomiska utvecklingen och därigenom ökar

möjligheterna att minska arbetslösheten.

Utskottet anser att de förändringsförslag som regeringen lagt fram har

betydande fördelar och innebär en nödvändig förändring av

anställningsskyddslagen. Genom införandet av den nya visstidsanställningen

gynnas småföretagare och det blir lättare för dem att nyanställa. Sistnämnda

förhållande är särskilt viktigt eftersom utskottet är av den meningen att det

är inom denna sektor de framtida arbetena skapas.

Utskottet anser att det är viktigt att kvinnornas ställning på

arbetsmarknaden stärks. Regeringens förslag rörande vikariatsanställningar och

deltidsanställningar är ett steg i rätt riktning.

Utskottet delar inte heller den uppfattning som kommit till uttryck i ett

flertal motioner och som innebär att det bör tillsättas en utredning som ser

över arbetsrätten. Det kan konstateras att arbetsrätten under 1990-talet har

utretts vid ett flertal tillfällen. Någon anledning att i nuläget tillsätta en

ny utredning finns därför inte. Utskottet vill dock erinra om att de nu

behandlade förändringarna av anställningskyddslagen inte är de enda åtgärder

som är aktuella inom det arbetsrättsliga området. Av propositionen framgår

bl.a. att det för närvarande pågår en översyn av den nuvarande lagstiftningen

om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft och att detta arbete

skall vara klart den 31 december 1996. Vidare framgår att regeringen i sin

proposition 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av

informationsteknik angett reglering av distansarbete som en av fem

prioriterade rättsområden. Enligt utskottets mening bör man inte föregripa

resultatet av nämnda åtgärder och i nuläget göra några tillkännagivanden eller

lämna några förslag som omfattas av dessa.

I ett flertal partimotioner har framställts yrkanden om att återställa

arbetsrättslagstiftningen till vad som gällde under år 1994. Vidare har det i

ett flertal andra motioner framställts olika yrkanden om förändringar i

anställningsskyddslagen. Av utskottets ställningstagande i frågan om behovet

av förändring följer att utskottet inte är berett att ställa sig bakom dessa

förslag. Utskottet delar inte heller uppfattningen att Arbetsdomstolen skall

avskaffas.

Utskottet övergår härefter till att beröra frågor som rör lönebildning och

konfliktregler enligt medbestämmandelagen. Utskottet, som i sitt betänkande

1995/96:AU1 behandlat motsvarande yrkanden, vill i denna del anföra följande.

Regeringen har vid ett flertal tillfällen förklarat att lönebildningen måste

förbättras. För att uppnå detta inbjöd regeringen under våren 1996

arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på den framtida lönebildningen.

Parterna fick därefter i uppdrag att fram till den 31 mars 1997 gemensamt

formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet

för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning.

Utskottet, som förutsätter att parterna i sina överläggningar även kommer

att beröra konfliktregler, anser mot bakgrund av nämnda överläggningar att det

i nuläget är olämpligt att föreslå förändringar i medbestämmandelagens

konfliktregler.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp frågan om det bör införas regler om

minimilön. Utskottet är av den uppfattningen att det är arbetsmarknadens

parter som vid förhandlingar skall bestämma lönenivåerna. En reglering om

minimilöner skulle innebära en inskränkning av parternas avtalsrätt.

Vad sedan gäller de yrkanden som rör frågor kring skadestånd kan utskottet

notera att regeringen i propositionen har uppgett att den återkommer i dessa

frågor under våren. Utskottet anser att man bör avvakta detta förslag innan

några förändringar föreslås.

Utskottet tar i detta sammanhang ta upp de förslag Moderaterna har framfört

om genomgripande förändringar av arbetsrätten och om att sätta

anställningslagen ur spel för vissa grupper. Utskottet anser att tankarna

bakom dessa yrkanden är helt främmande för dagens samhälle. Utskottet tar

därför avstånd från Moderaternas förslag i denna del.

Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna A1 (fp), A2

(m), A3 (v), A4 (kd), A5 (mp), A701 (m), A702 (m, fp), A704 (m), A712 (m),

A715 (m), A716 (v), A717 (fp), A718 (fp), A221 (fp), A297 (kd), Fi203 (m) och

N255 (fp) i berörda delar.

De enskilda förslagen till lagändringar

Utskottet övergår nu till de enskilda förslagen i propositionen.

Lokala kollektivavtal m.m.

Propositionen

Förslaget innebär ökade möjligheter att träffa lokala kollektivavtal om

avvikelser från anställningsskyddslagens regler.

Enligt propositionen skall avvikelser från anställningsskyddslagen genom

kollektivavtal få göras i samma utsträckning som i dag. Även från de

föreslagna nya reglerna i 5 § andra stycket om vikariat, 5 a § om

överenskommen visstidsanställning och 25 a § om företrädesrätt för

deltidsanställda till anställning med högre sysselsättningsgrad, skall

avvikelser få göras genom kollektivavtal.

Beträffande vissa regler slopas dock kravet på att kollektivavtalet skall ha

slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. Dessa är

reglerna om tidsbegränsade anställningar i 5-6 §§, turordningsreglerna i 22 §

och reglerna om företrädesrätt till återanställning m.m. i 25-27 §§ samt den

närmare beräkningen av lön och andra förmåner under uppsägningstid enligt 12

§. Detta gäller under förutsättning att det mellan parterna i andra frågor

gäller kollektivavtal på central nivå eller att ett sådant kollektivavtal

tillfälligt inte gäller. Med sådant avtal avses även ett s.k. hängavtal, dvs.

ett avtal som träffats av en arbetsgivare och en lokal arbetstagarorganisation

som hänvisar till vid var tid gällande centrala kollektivavtal som träffas av

den centrala arbetstagarorganisationen och någon arbetsgivarorganisation.

Enligt regeringen finns det två fördelar med förslaget. Det främjar ordnade

förhållanden på arbetsmarknaden därför att kravet på att ett centralt kollek-

tivavtal skall gälla uppmuntrar anslutning till de centrala kollektivavtalen

om bl.a. allmänna anställningsvillkor. Samtidigt ökar möjligheterna till lokal

anpassning av de aktuella lagreglerna.

Därutöver föreslås att den regel som föreskriver att en central

arbetstagarorganisation skall medge varje enskild uppsägning av äldre

arbetstagare som sägs upp genom tillämpning av en s.k. avtalsturlista skall

upphävas. Syftet med denna regel var att komma till rätta med en företeelse

som innebar att arbetsgivaren och de lokala fackliga organisationerna träffade

ett turordningsavtal, som innebar att i första hand de äldsta arbetstagarna

sades upp. Arbetstagare som var minst 58 år och tre månader och sades upp på

grund av arbetsbrist kunde efter uppsägningen få ersättning från

arbetslöshetskassa och därefter vid 60 års ålder förtidspensioneras av

arbetsmarknadsskäl. Möjligheten att bevilja förtidspension av

arbetsmarknadsskäl avskaffades år 1991. Därför anser regeringen att den

aktuella särregleringen bör tas bort. Detta medför vissa följdändringar i

främjandelagen, vilket bl.a. innebär att regeringen föreslår att 7 a § i

nämnda lag skall slopas.

Motioner

Moderata samlingspartiet anser i motion A2 (yrk. 2) att regeringens förslag om

lokala kollektivavtal är ett steg i rätt riktning, men förändringen bör vara

mer omfattande. Förslaget omfattar inte de hundratusentals företag som inte är

bundna av kollektivavtal. Genom den föreslagna konstruktionen finns det risk

för att bestämmelsen snarare befäster den nuvarande ordningen på

arbetsmarknaden än förändrar den. Det finns en risk för att centrala

arbetstagarorganisationer kan spoliera den föreslagna förändringen genom att i

sina stadgar ändra beslutsnivån. Enligt Moderaterna finns det inte något skäl

för att denna förändring inte skall träda i kraft redan den 1 januari 1997.

Något formellt yrkande om ikraftträdandet har Moderaterna emellertid inte

framställt. Motsvarande yrkande framställs i motion A277.

Folkpartiet liberalerna anser i motion A1 (yrk. 3) att det är bra att det

införs en möjlighet att genom lokala kollektivavtal göra avvikelser från

anställningsskyddslagen och att de särskilda reglerna i 2 §

anställningsskyddslagen om s.k. äldreavgångar tas bort. Folkpartiet anser att

det även bör införas en möjlighet för arbetsgivare som inte är bundna av

centrala kollektivavtal att träffa lokala avtal om avvikelser från

anställningsskyddslagen.

Vänsterpartiet är i motion A3 (yrk. 2) kritiskt till förslaget och hävdar att

det finns en risk för att man på arbetsplatser med svaga fackliga

organisationer kan avtala bort väsentliga delar av anställningsskyddslagen. De

lokala fackliga organisationerna kan hamna i utpressningssituationer. Det

finns en risk att kvinnor kommer att drabbas negativt av avsteg från lagens

turordningsregler. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringens förslag i

denna del avslås. Vidare föreslås att förslaget om att ta bort de centrala

arbetstagarorganisationernas medgivande vid avsteg från turordningsreglerna

för arbetstagare som fyllt 57 och ett halvt år avslås (yrk. 3). Genom de

förändrade pensionsbestämmelserna har behovet av skydd för dessa grupper ökat

påtagligt.

Även Kristdemokraterna är i motion A4 kritiska till regeringens förslag

eftersom det missgynnar arbetsplatser där det inte finns några kollektivavtal.

Kristdemokraterna föreslår att förslaget avslås (yrk. 1). I stället föreslår

Krist-demokraterna att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring att lokal anpassning av arbetsrätten skall kunna göras på

arbetsplatser där kollektivavtal saknas eller där arbetstagarna är

oorganiserade (yrk. 2).

Utskottets överväganden

Som framgår av den allmänna inledningen anser utskottet att det är viktigt att

det skapas förutsättningar på arbetsplatserna för att kunna anpassa

anställningsvillkoren efter de lokala förhållandena. Genom den föreslagna

förändringen ökar möjligheterna till lokal anpassning.

Mot förslaget har riktats invändningar utifrån två skilda utgångspunkter.

Enligt den ena innebär förslaget en risk för att anställningskyddet urholkas.

Svaga lokala arbetstagarorganisationer kan känna sig tvingade att acceptera

omfattande avsteg från lagens regler. Enligt den andra är förslaget

otillräckligt eftersom arbetsgivare som inte är bundna av något centralt

kollektivavtal inte kommer att ha möjlighet att träffa lokala uppgörelser.

I dag finns möjlighet att genom centralt kollektivavtal göra avvikelser från

ett stort antal bestämmelser i anställningsskyddslagen. Även lokala

överenskommelser om avvikelser från lagen kan bli giltiga. Det kan ske genom

att det lokala avtalet i efterhand godkänns av den centrala

arbetstagarorganisationen eller genom att den centrala arbetstagarparten

överlämnar vissa frågor till reglering på lokal nivå. I propositionen anges

att många fackliga organisationer har delegerat rätten att göra avvikelser

från lagens regler till den lokala fackliga organisationen.

Som anförts i propositionen kan de farhågor som fanns vid lagens tillkomst

om missbruk tonas ned. Det finns därför ingen anledning att befara att den nu

föreslagna förändringen kommer att medföra en urholkning av det skydd som

lagen ger.

Utskottet är dock inte berett att gå längre än vad regeringen har föreslagit

såvitt avser möjligheten att göra avsteg från anställningsskyddslagens regler

genom lokala kollektivavtal. Utskottet delar regeringens uppfattning att en

koppling till den centrala nivån bör bibehållas genom ett krav att det mellan

parterna i andra frågor gäller eller brukar gälla kollektivavtal på central

nivå. Som regeringen har anfört bör en sådan ordning bidra till att skapa

ordnade förhållanden på arbetsmarknaden.

Utskottet ställer sig bakom förslaget att det inte längre skall fordras

godkännande av central arbetstagarorganisation av varje enskild uppsägning av

äldre arbetstagare som sägs upp genom tillämpning av en s.k. avtalsturlista.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet regeringens förslag i denna

del och avstyrker motionerna A1 (fp), A2 (m), A3 (v) och A4 (kd) och A277 (m)

i berörda delar.

En bortre gräns för vikariat

Propositionen

Upprepade vikariatsanställningar, s.k. rullande vikariat, innebär att en

arbetstagare kan arbeta på en arbetsplats under mycket lång tid utan den

trygghet som en tillsvidareanställning ger. Detta bör betraktas som ett

missförhållande. Arbetsgivarens behov av arbetskraft bör i dessa fall

tillgodoses med tillsvidareanställd personal.

För att komma till rätta med missförhållandet med upprepade

vikariatsanställningar föreslås i propositionen att det införs en regel som

innebär att en arbetstagare, som har varit anställd som vikarie under mer än

tre år under en femårsperiod, får en tillsvidareanställning. Förslaget innebär

att för vissa arbetsgivare kommer det att bli nödvändigt att inrätta en

personalreserv för att tillgodose det stadigvarande behovet av vikarier.

Lagstiftningen kommer i detta avseende att tvinga fram en viss

personalorganisation men problemet med rullande vikariat är så stora att detta

måste accepteras.

Regeln träffar alla arbetstagarens vikariatsanställningar hos arbetsgivaren

under femårsperioden. Dessutom skall arbetstagaren få tillgodoräkna sig

vikariatsanställningar hos tidigare arbetsgivare enligt vad som anges i 3 §,

t.ex. vid koncernförhållanden och övergång av verksamhet.

Motioner

Moderata samlingspartiet anser i motion A2 (yrk. 4) att förslaget missgynnar

vikariatsanställda och föreslår därför att det avslås. Genom den ökade

byråkratin finns det risk för att vikariatsanställningarna blir färre.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion A1 (yrk. 6) att förslaget avslås.

Folkpartiet anser att det är viktigt att man gör något åt systemet med

upprepade vikariat men risken är att den föreslagna tidsgränsen leder till

minskad flexibilitet och ökad byråkrati. Eftersom vikariatsproblemet är störst

inom den offentliga sektorn bör man innan en reglering införs ha

överläggningar med företrädare för Kommun- respektive Landstingsförbundet.

Folkpartiet föreslår i detta sammanhang att regeln i 3 §

anställningskyddslagen ändras så att den bara tillämpas i de fall när en

anställd ofrivilligt får sluta sin anställning (yrk. 5). Det är enligt partiet

inte rimligt att en som slutat sin anställning av fri vilja för exempelvis 15

år sedan skall få räkna med den tidigare anställningen vid en ny anställning

hos samma arbetsgivare.

Även Karin Pilsäter m.fl. föreslår i motion A718 (delvis) att 3 §

anställningsskyddslagen skall ändras så att den bara kan tillämpas i de fall

när någon ofrivilligt får sluta sin anställning.

Vänsterpartiet anser i motion A3 (yrk. 5) att förslaget är otillräckligt för

att komma tillrätta med missförhållandena med rullande vikariat. Genom att

kombinera olika visstidsanställningar kan dessa anställningar pågå under en

lång tid. Vänsterpartiet föreslår att tidsgränsen för vikariat samt

kombinationer av visstidsanställningar skall vara 18 månader.

Även Miljöpartiet de Gröna anser i motion A5 (yrk. 5) att det är bra att det

görs något åt rullande vikariatanställningar eftersom det är en viktig

jämställdhetsfråga. Miljöpartiet anser dock att man måste göra något åt s.k.

mixade anställningar. Miljöpartiet föreslår att bestämmelsen utformas så att

treårsgränsen skall omfatta alla ?mixade? anställningar.

Kristdemokraterna instämmer i motion A4 (yrk. 10) i regeringens uppfattning

att rullande vikariat är ett missförhållande. Problemet har dock sin grund i

ledighetslagstiftningen. Arbetsgivarna och arbetstagarna bör kunna på

frivillig väg minska förekomsten av rullande vikariat. Kristdemokraterna begär

ett tillkännagivande i enlighet med motionen (yrk. 9).

Utskottets överväganden

Det råder en bred enighet om att rullande vikariatsanställningar är ett stort

problem som måste åtgärdas. Däremot finns delade meningar om hur detta problem

lämpligen bör lösas. Folkpartiet och Kristdemokraterna förordar att problemet

löses på frivillig väg. Utskottet vill med anledning härav erinra om att det

under lång tid har förts förhandlingar i denna fråga mellan arbetsmarknadens

parter utan resultat. Mot denna bakgrund anser utskottet att den enda

framkomliga vägen är lagstiftning. Utskottet anser i likhet med regeringen att

man bör skjuta på lagstiftningens ikraftträdande till år 2000. Härigenom får

arbetsgivarna god tid på sig att förbereda sig för den nya lagstiftningen,

vilket bör reducera de praktiska problem som de nya reglerna kan ge upphov

till. Utskottet återkommer till frågan om ikraftträdandet i den fortsatta

framställningen.

Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att man bör begränsa möjligheten

för arbetsgivarna att under längre tidsperioder ha arbetstagare med s.k.

mixade visstidsanställningar. Med mixade visstidsanställningar avses att en

arbetstagare alternerar mellan olika former av tidsbegränsade anställningar.

Enligt motionärerna kan en arbetstagare genom att alternera mellan olika

visstidsanställningar inneha tidsbegränsade anställningar under en sammanlagd

tid som vida överstiger tre år.

Det är i och för sig riktigt att en arbetstagare kan alternera mellan olika

former av visstidsanställningar. Man får dock inte bortse från att de flesta

formerna förutsätter att vissa kriterier är uppfyllda. Enligt utskottets

bedömning torde det därför inte bli särskilt vanligt förekommande med

visstidsanställningar som sträcker sig över tre år. Utskottet är inte berett

att föreslå en sänkning av referensperioden. Utskottet är inte heller berett

att föreslå några förändringar i 3 § anställningsskyddslagen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och

avstyrker motionerna A1 (fp), A2 (m), A3 (v), A4 (kd) och A5 (mp) A718 (fp) i

berörda delar.

Överenskommen visstidsanställning

Propositionen

De möjligheter till visstidsanställning som finns i dag kräver att

arbetsgivaren har vissa angivna skäl att anställa någon på viss tid, t.ex. som

vikarie, för ett visst angivet projekt, på grund av arbetsanhopning eller på

prov. För att stimulera arbetsgivarna att anställa, särskilt de små företagen

och de nystartade företagen och verksamheterna, föreslås i propositionen att

det införs en möjlighet att anställa på viss tid utan att det krävs några

särskilt angivna skäl för detta. Den nya anställningsformen föreslås få

beteckningen överenskommen visstidsanställning. Syftet med den nya

anställningsformen uppges vara att underlätta nyanställning, vilket anges vara

särskilt viktigt i en uppåtgående konjunktur. En vidgad möjlighet till

tidsbegränsade anställningar innebär också en ökad flexibilitet för företagen.

För att inte den nya anställningsformen skall missbrukas föreslås följande

begränsningar.

Avtal om överenskommen visstidsanställning får beträffande en och samma

arbetstagare omfatta sammanlagt högst tolv månader (maximalt tillåten tid)

under tre år (referensperiod). Vidare skall det finnas en begränsning (ett

tak) avseende hur många arbetstagare som en arbetsgivare får ha som

överenskommet visstidsanställda samtidigt. En arbetsgivare får ha högst fem

arbetstagare med överenskommen visstidsanställning samtidigt.

För att underlätta och stödja nyföretagandet föreslås en särskild regel som

främst tar sikte på nystartade företag. I ett företag som inte tidigare har

haft några anställda, oavsett hur länge företaget verkat utan anställda, och

som vill börja expandera och anställa får avtal om överenskommen

visstidsanställning beträffande en och samma arbetstagare träffas för

sammanlagt högst 18 månader under tre år. Arbetsgivaren får utnyttja den

regeln tre år från den första anställningen.

Det är tillåtet att träffa flera avtal med samma arbetstagare under

referensperioden. Ingen avtalsperiod får dock vara kortare än en månad.

Träffas avtal om kortare tid gäller avtalet en månad.

På samma sätt som gäller för andra visstidsanställningar i dag skall en

överenskommen visstidsanställning gälla den tid som avtalats, dvs. upphöra

utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång om inte parterna

avtalat annat.

I dag gäller att avtal om tidsbegränsad anställning som träffats i strid med

lagens föreskrifter kan av domstol förklaras gälla tills vidare på talan av

arbetstagaren. Detsamma föreslås gälla för den nya anställningsformen. Enligt

propositionen är det förhållandena vid avtalstidpunkten som är avgörande vid

bedömningen av om ett avtal står i strid med reglerna om överenskommen

visstidsanställning. Ett avtal som endast strider mot föreskriften att ingen

avtalsperiod får vara kortare än en månad kan dock enligt regeringen inte

förklaras gälla tills vidare, eftersom det införs en föreskrift om att ett

sådant avtal ändå skall gälla en månad.

För den nya anställningsformen skall också gälla samma regler som för de

andra visstidsanställningarna enligt 5 § anställningsskyddslagen såvitt avser

rätt till besked enligt 15 § om att anställningen inte kommer att fortsätta

och företrädesrätt till återanställning enligt 25 §. Referensperioden i dessa

sistnämnda bestämmelser, dvs. den tid inom vilken en arbetstagare skall ha

varit anställd mer än tolv månader för att ha rätt till besked och

företrädesrätt till återanställning, föreslås bli utsträckt från två till tre

år. Om tvåårsperioden skulle behållas, skulle nämligen de arbetstagare som

först efter två år men inom treårsperioden arbetat sammanlagt mer än tolv

månader hos arbetsgivaren ställas utanför rätten att erhålla besked och

företrädesrätten till återanställning.

Bestämmelsen i 14 § främjandelagen om att länsarbetsnämnden kan förbjuda en

arbetsgivare att träffa avtal om tidsbegränsad anställning eller inskränka

dennes möjlighet att träffa sådana avtal föreslås bli upphävd eftersom den

inte tillämpas i praktiken.

Motioner

Moderata samlingspartiet föreslår i motion A2 (yrk. 1) att de tidsmässiga och

antalsmässiga begränsningarna utgår eftersom det finns en risk för att den

lösning regeringen har valt hämmar den nyanställningspotential som ligger i

förslaget.

Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A1 att det är bra att möjligheterna

till visstidsanställning utökas till tolv månader under en treårsperiod.

Folkpartiet avvisar att det införs en begränsning av antalet personer som kan

erhålla överenskommen visstidsanställning men framställer inget formellt

yrkande.

Vänsterpartiet föreslår i motion A3 (yrk. 4) att regeringens förslag i denna

del avslås. Regeln innebär att en arbetsgivare kan ständigt ha fem anställda

med tidsbegränsad anställning utan att motivera varför. Det kan bli svårt att

komma åt diskrimineringsfallen.

Miljöpartiet de Gröna uttrycker samma farhågor i motion A5 (yrk. 4) men

godkänner förslaget om det kompletteras med regler som innebär dels att

arbetsgivaren inte kan byta personer på i huvudsak samma arbetsuppgifter, dels

att det införs en bortre gräns för alla typer av visstidsanställningar som

innebär att det blir otillåtet för en arbetsgivare att undvika spärregeln

genom att låta en arbetstagare hoppa mellan olika typer av

visstidsanställningar.

Kristdemokraterna föreslår i motion A4 (yrk. 3-6) att den maximalt tillåtna

tiden för den nya anställningsformen överenskommen visstidsanställning skall

vara högst 24 månader, att förslaget om att högst fem personer samtidigt får

vara anställda i den nya anställningsformen avslås, att överenskommen

visstidsanställning skall ersätta de nuvarande formerna av visstidsanställning

och att överenskommen visstidsanställning enligt lag skall gälla vid sidan av

kollektivavtalsreglerade anställningsformer. De föreslagna tidsgränserna är

för korta för att anställningsformen skall ge någon effekt på arbetsmarknaden.

Begränsningarna motverkar syftet att stimulera nyanställningar.

Utskottets överväganden

Regeringens förslag innebär att det införs en ny form av tidsbegränsad

anställning som väsentligt skiljer sig från övriga tidsbegränsade

anställningar. Den nya anställningsformen innebär att en arbetsgivare, utan

att ange något särskilt skäl för det, kan anställa en arbetstagare på viss

tid.

Den kritik som har riktats mot förslaget går i huvudsak ut på att det finns

en beaktansvärd risk för att anställningsformen missbrukas och att framför

allt kvinnor kommer att drabbas. Farhågor har rests för att vissa arbetsgivare

bara kommer att ha överenskommet visstidsanställda i sin verksamhet.

I likhet med regeringen anser utskottet att det är en viktig huvudprincip

att en anställning skall gälla tills vidare. De nuvarande undantagen gäller

framför allt vissa speciella situationer där det naturligen finns behov av att

anställa arbetskraft tillfälligt. Den föreslagna formen av tidsbegränsad

anställning är inte avsedd att gälla i någon särskild situation. Det enda som

fordras är att arbetsgivaren och arbetstagaren är överens om

anställningsformen.

Det främsta motivet till att införa den nya anställningsformen är att

underlätta nyanställningar och då främst i små företag. Detta skäl är således

av en annan karaktär än de omständigheter som motiverat övriga

visstidsanställningar. Den nu föreslagna förändringen utgör en sådan

anpassning som bör leda till nyanställningar. Utskottet godtar därför

förslaget om en ny anställningsform.

Utskottet utgår ifrån att det stora flertalet arbetsgivare kommer att

begagna sig av den nya anställningsformen på ett seriöst sätt. Utskottet är

dock medvetet om att det kan finnas en risk för missbruk. Även om denna risk

kan vara liten, är det allvarligt när det sker. Mot denna bakgrund bör

möjligheten att utnyttja den nya anställningsformen förses med de

begränsningar som regeringen har föreslagit.

Med hänsyn till att den nya anställningsformen avviker väsentligt från nu

gällande principer för tidsbegränsade anställningar anser utskottet att det

bör tillsättas en referensgrupp som kontinuerligt skall utvärdera den nya

anställningsformen. Referensgruppen skall tillsättas av

Arbetsmarknadsdepartementet och bestå av företrädare för arbetsmarknadens

parter samt Jämställdhetsombudsmannen. Regeringen skall återkomma till

riksdagen inom en treårsperiod och redovisa erfarenheterna av och slutsatserna

beträffande den nya anställningsformen. Detta bör ges regeringen till känna.

Med det föreslagna tillkännagivandet tillstyrker utskottet regeringens förslag

och avstyrker motionerna A1 (fp), A2 (m), A3 (v), A4 (kd) och A5 (mp) i

berörda delar.

Uppsägningstiden

Propositionen

För att underlätta för äldre arbetstagare som har förlorat sin anställning att

finna nytt arbete föreslås att uppsägningstiden sätts i relation till

anställningstidens längd och inte till arbetstagarens ålder.

Liksom tidigare skall en minsta uppsägningstid om en månad gälla för både

arbetsgivare och arbetstagare. Därefter skall det ske en ökning av den minsta

uppsägningstiden vid uppsägning från arbetsgivarens sida med början då

arbetstagaren varit anställd i två år. Uppsägningstiden föreslås då vara två

månader för att sedan förlängas med en månad för varje tvåårsperiod som

arbetstagaren varit anställd till sex månader vid en anställningstid på minst

tio år.

Motioner

Miljöpartiet de Gröna påpekar i motion A5 (yrk. 6) att den föreslagna regeln

kan leda till att rörligheten på arbetsmarknaden minskar. För att motverka

detta föreslås att det införs en dispositiv lagregel som innebär en rätt till

tjänstledighet för att pröva ett annat arbete.

Utskottets överväganden

Den förändring som regeringen föreslår är enligt utskottets mening

välmotiverat. Utskottet är inte berett att i detta sammanhang föreslå att det

införs en lagreglerad rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete. Med

hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och

avstyrker motionen A5 (mp) i berörd del.

Företrädesrätt till återanställning

Propositionen

I propositionen anges att motivet bakom företrädesrättsreglerna är att

arbetsgivaren inte skall kunna sätta trygghetsreglerna ur spel genom att säga

upp på grund av arbetsbrist och därefter nyanställa personal. Det har ansetts

rättvist och rimligt att en arbetsgivare som har sagt upp arbetstagare i en

nedåtgående konjunktur bör vara skyldig att anställa dessa arbetstagare på

nytt om det blir aktuellt att inom en viss tid utöka personalstyrkan.

Enligt regeringen finns det en risk att den nuvarande tiden för

företrädesrätt inom ett år från den dag då anställningen upphörde medför att

många arbetsgivare avvaktar för länge med nyanställningar. Med hänsyn till den

höga arbetslöshet som för närvarande finns bör stimulans ges till

arbetsgivarna att anställa snarast möjligt. Mot denna bakgrund föreslår

regeringen att den tid under vilken företrädesrätt till återanställning gäller

förkortas från ett år till nio månader. Härigenom bör nyanställningar kunna

påskyndas och flexibiliteten på arbetsmarknaden öka, enligt regeringen.

Som angetts ovan föreslås i propositionen därutöver att den tid inom vilken

en arbetstagare skall ha varit anställd mer än tolv månader för att ha

företrädesrätt till återanställning utsträcks från två till tre år.

Företrädesrätten skall inte gälla för den arbetstagare som har uppnått de

maximalt tillåtna tidsgränserna enligt 5 och 5 a §§ avseende

arbetsanhopningsanställning och överenskommen visstidsanställning om

arbetsgivaren på nytt avser att använda motsvarande anställningsform.

Motioner

Moderata samlingspartiet föreslår i motion A2 (yrk. 5) att reglerna om

företrädesrätt till återanställning antingen avvecklas helt eller utformas på

ett sådant sätt att tiderna reduceras avsevärt. Härigenom erhåller flera

anställning. Undersökningar om sökbenägenhet visar dessutom att förmånliga

regler om företrädesrätt till återanställning påverkar sökaktiviteten

negativt.

Folkpartiet liberalerna stöder i motion A1 (yrk. 7) förslaget men vill ha ett

tillkännagivande om behovet av en uppföljning av förändringen såvitt avser

frågan hur regelförändringarna slår mot föräldralediga kvinnor.

Vänsterpartiet anser i motion A3 (yrk. 6) att förkortningen av tiden under

vilken företrädesrätten gäller till nio månader innebär att skyddet urholkas.

Den föreslagna förändringen innebär att många föräldralediga i praktiken

förlorar möjligheten att utnyttja sin företrädesrätt. Företrädesrätten hindrar

inte nyanställningar utan endast arbetsgivare från att nyanställa andra än dem

som tidigare arbetat i företaget. Vänsterpartiet föreslår att regeringens

förslag i denna del avslås.

Även Miljöpartiet de Gröna yrkar i motion A5 (yrk. 7) att förslaget avslås.

Miljöpartiet påtalar att den föreslagna ändringen kommer att slå särskilt hårt

mot föräldralediga kvinnor, särskilt om man samtidigt utökar möjligheterna

till kortare visstidsanställningar.

Kristdemokraterna föreslår i motion A4 (yrk. 13) att den tid under vilken

företrädesrätten skall gälla förkortas från dagens tolv månader till sex

månader. Vidare motsätter sig partiet förslaget om förlängd referenstid (yrk.

8).

Utskottets överväganden

Enligt utskottets mening är återanställningsrätten en viktig del av

anställningsskyddet. Syftet med att förkorta den tid under vilken

återanställningsrätten gäller är att påskynda nyanställningar. Detta syfte

måste vägas mot den enskildes behov av skydd. Enligt utskottets bedömning är

den föreslagna tiden om nio månader en lämplig avvägning mellan arbetstagarens

och arbetsgivarens befogade intressen.

Vad avser förlängningen av referenstiden godtar utskottet de skäl för

förslaget som regeringen har angett.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag vad gäller

återanställningsrätten. Vad sedan gäller frågan om behovet av en uppföljning

hur regeln slår mot föräldralediga är utskottet inte berett att i nuläget

ställa sig bakom ett sådant tillkännagivande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna A1 (fp), A2

(m), A3 (v), A4 (kd) och A5 (mp) i berörda delar.

Företrädesrätt för deltidsanställda

Propositionen

I propositionen anförs att det inom många branscher sedan gammalt förekommer

att en stor del av arbetstagarna är anställda på deltid. Ofta gäller det

kvinnor. En stor del av de deltidsanställda vill ha ett högre arbetstidsmått.

Dessa arbetstagare har hittills i många fall klarat sin försörjning genom

utfyllnad från arbetslöshetskassa. Denna möjlighet begränsades under förra

året. Regeringen anser att det är angeläget att det skapas förutsättningar för

att en arbetstagare skall kunna få en sammanlagd arbetstid som motsvarar

dennes önskemål. Enligt regeringen bör anställning på heltid eftersträvas.

Regeringen föreslår att arbetstagare som har deltidsanställning skall ha

företrädesrätt till en anställning med högre sysselsättningsgrad, dock högst

heltid. För att en deltidsanställd skall ha företrädesrätt skall tre krav vara

uppfyllda. För det första skall en anmälan av arbetstagare till arbetsgivaren

ha gjorts. För det andra skall arbetsgivarens aktuella behov av arbetskraft

tillgodoses genom att arbetstagaren får ökad arbetstid. För det tredje skall

arbetstagaren ha tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna.

När det gäller det tredje kravet uttalas att begreppet tillräckliga

kvalifikationer skall ha samma innebörd som i 25 §. Vidare anges att om

heltidsanställningen innehåller samma arbetsuppgifter som deltidsanställningen

får det antas att arbetstagaren i normalfallet har sådana kvalifikationer.

Enligt propositionen skall arbetsgivaren ha bevisbördan för ett påstående att

en arbetstagare inte har tillräckliga kvalifikationer.

Företrädesrätten är begränsad till den driftsenhet där arbetstagaren varit

sysselsatt på deltid. Däremot är den inte begränsad till det egna

kollektivavtalsområdet.

Företrädesrätten för deltidsanställda gäller före en tidigare anställds

anspråk på företrädesrätt till återanställning men efter omplaceringar som

görs som ett alternativ till uppsägningar. Företrädesrätten för

deltidsanställda skall inte gälla om återanställningen strider mot reglerna om

anställning för tillfällig arbetsanhopning eller överenskommen

visstidsanställning.

Om flera arbetstagare har företrädesrätt enligt den nya bestämmelsen har

arbetstagare med längre anställningstid företräde framför arbetstagare med

kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde.

Motioner

Moderata samlingspartiet är avvisande till regeringens förslag och yrkar i

motion A2 (yrk. 6) att förslaget avslås. I likhet med de föreslagna reglerna

avseende vikariatsanställningar riskerar den föreslagna företrädesrättsregeln

att hämma flexibiliteten. Regeln kan leda till en direkt styrning av

rekryteringen och till att tillväxten hämmas.

Vänsterpartiet uppger i motion A3 att man är positiv till förslaget men att

vissa förstärkningar behövs. Vänsterpartiet föreslår att deltidsanställdas

företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad skall gälla arbetsgivarens

samtliga enheter på orten, dvs. företrädesrätten skall inte vara begränsad

till den egna driftsenheten (yrk. 7). Vidare föreslås att arbetsgivare skall

utbilda deltidsanställda så att deras önskemål om högre sysselsättningsgrad

kan tillgodoses (yrk. 8). Slutligen föreslås att arbetsgivare skall organisera

arbetet så att deltidsanställdas önskemål om högre sysselsättningsgrad

tillgodoses såvida det inte leder till påtaglig störning av verksamheten (yrk.

9). Motsvarande yrkanden har framställts i motion A716 (yrk. 2).

Miljöpartiet de Gröna anser att förslaget är ett värdefullt tillskott till de

arbetsrättsliga reglerna. Miljöpartiet konstaterar i motion A5 (yrk. 8) att

företrädesrätten för deltidsanställda blir svagare än företrädesrätten enligt

25 § anställningsskyddslagen. Miljöpartiet föreslår att den förra regeln

stärks på så sätt att det blir en rättighet för de deltidsanställda att få

företräde till en vakant tjänst.

Kristdemokraterna yrkar i motion A4 (yrk. 14) att förslaget avslås. I stället

för stelbenthet och tvingande regler krävs större flexibilitet. Förslaget

minskar flexibiliteten vad gäller rekrytering. Arbetsgivare och arbetstagare

bör vara lyhörda för varandras behov vad gäller arbetstid. En arbetsmarknad

med sund konkurrens löser bäst denna problematik. Kristdemokraterna begär ett

tillkännagivande om vad som sålunda har anförts (yrk. 15).

Inger Segelström m.fl. (s) föreslår i motion A814 att de föreslagna

förändringarna i arbetsrätten som syftar till att ge deltidsanställda rätt

till utökad arbetstid och ge vikariatsanställda rätt till fast anställning

särskilt följs upp och utvärderas såvitt gäller kvinnors arbetsförhållanden

(yrk. 2).

Utskottets överväganden

Enligt utskottets mening är det viktigt att en deltidsanställd ges möjlighet

att erhålla den arbetstid han eller hon önskar. Därför anser utskottet, i

likhet med regeringen, att det är angeläget att det skapas förutsättningar för

detta. På samma sätt som har gällt för vikariat har man försökt att på

frivillig väg lösa frågan om de deltidsanställdas arbetsutbud, men utan

resultat. Mot denna bakgrund framstår lagstiftning som den enda lösningen.

Även i detta fall måste en avvägning göras mellan motstående intressen. Som

regeringen utformat förslaget förefaller det vara väl avvägt.

Det har invänts från Vänsterpartiet och Miljöpartiet att företrädesrätten

för en deltidsanställd blir svagare än företrädesrätten för en uppsagd

arbetstagare därför att företrädesrätten i det förra fallet skall gälla enbart

den egna driftsenheten medan företrädesrätten i det senare fallet kan på

begäran av arbetstagarorganisation utsträckas till att gälla samtliga

arbetsgivarens driftsenheter på orten.

Mot detta vill utskottet påpeka dels att den som har företrädesrätt enligt

25 § anställningsskyddslagen saknar anställning, dels att en deltidsanställds

företrädesrätt gäller före en tidigare anställds företrädesrätt.

Utskottet biträder regeringens förslag och avstyrker motionerna A2 (m), A3

(v), A4 (kd) och A5 (mp) i berörda delar.

Vad gäller frågan om en uppföljning och utvärdering av de nya reglerna

avseende vikariatsanställningar och deltidsanställningar kan utskottet

instämma i att det kan finnas behov av en sådan utvärdering. Utskottet

förutsätter emellertid att fortlöpande uppföljningar görs i

Arbetsmarknadsdepartementet och biträder därför inte yrkandet om ett sådant

tillkännagivande. Med hänsyn till det anförda avstyrks motion A814 (s).

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Propositionen

Reglerna om avsteg från anställningsskyddslagen genom lokala kollektivavtal

skall träda i kraft den 1 juli 1997. Parterna får härigenom tid på sig att

anpassa sig till den nya regeln.

Regeln om tidsgräns för vikariat skall träda i kraft den 1 januari 2000.

Övriga ändringar skall träda i kraft den 1 januari 1997.

För anställningsavtal som har ingåtts före den 1 januari 1997 gäller 11 §,

dvs. bestämmelserna om uppsägningstid, i sin äldre lydelse. Detta innebär att

de äldre reglerna om uppsägningstid kan komma att gälla under mycket lång tid.

För den som har förvärvat företrädesrätt till återanställning enligt 25 §

före den 1 januari 1997 gäller äldre bestämmelser.

Vid tillämpning av bestämmelserna om anställningstid i 15 § första stycket

och 25 § första stycket bortses från anställningstid före den 1 januari 1995.

Detta innebär att den som har fått lämna sin anställning före den 1 januari

1997 utan att ha företrädesrätt till återanställning inte har rätt till besked

eller företrädesrätt till återanställning till följd av att

kvalifikationsperioden utsträcks till tre år.

Motioner

Kristdemokraterna påpekar i motion A4 (yrk. 12) att det efter den 1 januari

1997 kommer att finnas två parallella system för beräkning av uppsägningstid

vilket leder till problem i den praktiska handläggningen. Kristdemokraterna

begär ett tillkännagivande om ett förslag på hur övergångsproblematiken med

två parallella system skall lösas.

Utskottets överväganden

Vad gäller den fråga som Kristdemokraterna tar upp avseende

övergångsbestämmelserna vill utskottet anföra följande.

Det är inte ovanligt att det till följd av lagändringar gäller två

parallella regelsystem under en ibland mycket lång övergångstid. Den

eventuella praktiska olägenhet som följer av detta måste ställas mot

olägenheten att ny lagstiftning griper in och påverkar bestående förhållanden

till den enskildes nackdel. Utskottet anser att regeringen valt en lämplig

lösning.

På grund av det anförda avser utskottet inte att föreslå något

tillkännagivande i enlighet med yrkandet. Med tillstyrkande av regeringens

förslag avstyrker utskottet motion A4 (kd) i berörd del.

Förslagen i övrigt

Utskottet har ingen erinran mot lagförslaget i övrigt.

Främjandelagen

Utskottet ställer sig bakom de förändringar regeringen föreslagit i

främjandelagen. Riksdagen bör, enligt utskottet, anta dessa.

Övriga arbetsrättsliga frågor

Motioner

Moderata samlingspartiet anser i motion A2 att Sveriges regering bör i EU

verka för att unionens regelverk på det arbetsrättsliga planet bör begränsas

till vad som kan motiveras från strikt hälso- och säkerhetsrelaterade

utgångspunkter och som har till syfte att inget land skall kunna skaffa sig

konkurrensfördelar genom orimliga säkerhets- och/eller hälsoregler.

Moderaterna begär (yrk. 12) ett tillkännagivande i enlighet med vad som

anförts i motionen om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU. Liknande

yrkande återfinns i motion A277.

Vänsterpartiet begär i motion A716 (yrk. 6) ett tillkännagivande om

nödvändigheten att senast under år 1998 införa en lag som reglerar medicinska

kontroller i arbetslivet. I avvaktan på denna lag skall riksdagen ge

regeringen i uppdrag att presentera en lag som innebär att det krävs

kollektivavtal för att få använda sig av medicinska kontroller i arbetslivet.

Kristdemokraterna påpekar i motion A4 (yrk. 20) att konkurrens mellan olika

arbetsförmedlingsverksamheter är en välkommen utveckling som kan öka

effektiviteten inom området och leda till nyanställningar. En eventuell

begränsning av konkurrensen kan inte accepteras. Kristdemokraterna begär

därför ett tillkännagivande i enlighet med vad som anförts.

Kenth Skårvik m.fl. (fp) begär i motion T214 (yrk. 19) ett tillkännagivande om

ett förslag om avveckling av stuverimonopolet. Som ett led i denna avveckling

föreslås att ILO-konventionen nr 137 om hamnarbete sägs upp.

Anders Ygeman och Lars U Granberg (s) föreslår i motion A722 att

medbestämmandelagen skärps så att det krävs av företagen att de sluter

medbestämmandeavtal och upprättar demokratiseringsplaner. Genom

medbestämmandeavtalen kan arbetsgivarna och de lokala fackliga

organisationerna tillsammans utveckla det demokratiska inflytandet över

arbetet. Vidare bör lagen om styrelserepresentation förändras så att

löntagarnas representation förbättras. Sverige bör genom EU och andra

internationella fora verka för regleringar om förbättrat inflytande för de

anställda i de transnationella företagen.

Utskottets överväganden

I frågan om vilket förhållningssätt Sverige skall ha gentemot EU delar inte

utskottet den som innebär att den svenska regeringen skall verka för att

unionens regelverk på det arbetsrättsliga området begränsas till vad som kan

motiveras från strikt hälso- och/eller säkerhetsrelaterade utgångspunkter. En

sådan begränsning skulle enligt utskottets mening motverka en värdefull

utveckling av EU:s regelverk. Utskottet avstyrker därför motion A2 (m) och

A277 (m) i berörda delar.

Frågor som rör medicinska undersökningar i arbetslivet har nyligen varit

föremål för utredning. Utredningen om medicinska undersökningar i arbetslivet

presenterade den 29 april 1996 ett betänkande, Medicinska undersökningar i

arbetslivet (SOU 1996:63). Betänkandet bereds för närvarande inom

regeringskansliet. Utskottet vill inte föregripa denna beredning och avstyrker

därför motion A716 (v) i berörda delar.

Den nuvarande lagstiftningen om privat arbetsförmedling och uthyrning av

arbetskraft är under översyn. En särskild utredare tillsattes sommaren 1996.

Utredningen skall vara klar senast den 31 december 1996. Kristdemokraterna har

begärt ett särskilt tillkännagivande med anledning av denna utredning.

Utskottet anser inte att det finns skäl att föregripa utredningens arbete och

biträder därför inte tillkännagivandet. Motion A4 (kd) i berörd del avstyrks.

Vad avser förslaget om att stuverimonopolet bör avvecklas och att ILO-

konventionen nr 137 om hamnarbete som ett led i denna avveckling bör sägas

upp, hänvisas till att denna fråga behandlades av utskottet våren 1996 (bet.

1995/96:AU3). Utskottet konstaterade då att frågan även hade väckts i

regeringskansliet och att den hade hänskjutits till svenska ILO-kommittén.

ILO-kommittén har behandlat frågan under våren 1996. För att konventionen inte

skulle fortsätta att gälla skulle krävas att Sverige senast den 24 juli 1996

sade upp den. Någon uppsägning av konventionen har inte skett, varför Sverige

kommer vara bundet av konventionen i ytterligare tio år. Vad sedan gäller den

allmänna frågan om att stuverimonopolet bör avvecklas vill utskottet på

föreliggande material inte ta ställning i frågan. Sammanfattningsvis avstyrker

utskottet motion T214 (fp) i berörda delar.

Vad gäller frågan om att medbestämmandelagen skall skärpas så att det krävs

av företagen att de sluter medbestämmandeavtal och upprättar

demokratiseringsplaner anser utskottet att det i nuläget inte finns skäl att

skärpa medbestämmandelagen i dessa avseenden. Utskottet anlägger samma synsätt

på frågan om en förändring av lagen om styrelserepresentation. Vad slutligen

gäller frågan om att Sverige skall verka för förbättrat inflytande för

anställda i de transnationella företagen vill utskottet erinra om lagen

(1996:359) om europeiska företagsråd, som trädde i kraft den 22 september

1996. Syftet med lagen är att ge arbetstagare i vissa större företag eller

företagsgrupper med gränsöverskridande verksamhet möjlighet till information

och samråd med den centrala ledningen för företaget eller företagsgruppen. Med

hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A722 (s).

Diskriminering i arbetslivet

I ett flertal motioner har det framställts krav på att de nuvarande reglerna

om etnisk diskriminering skall ses över. Dessa är motionerna A226 av Juan

Fonseca (s), A706 av Rose-Marie Frebran och Dan Ericsson (kd), A716 (yrk. 7)

Gudrun Schyman m.fl. (v), Sf632 (yrk. 8 och 9) av Ingrid Skeppstedt m.fl. (c)

och Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp).

Juan Fonseca (s) anser i motion A225 (yrk. 1-2) att det finns ett behov av

lagstiftning mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet.

Utskottet har vid kontakter med Arbetsmarknadsdepartementet och

Inrikesdepartementet upplysts om att frågorna om etnisk diskriminering och

diskriminering av homosexuella i arbetslivet för närvarande bereds inom

regeringskansliet. Utskottet, som inte vill föregripa denna beredning,

avstyrker ovanstående motioner.

Hemställan

1. beträffande återgång till 1994 års regler m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkandena 1, 4 och 8-10,

1996/97:A2 yrkande 7, 1996/97:A4 yrkandena 7, 17, 18 och 19, 1996/97:A221

yrkande 19, 1996/97:A277 yrkande 7, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande

del, 1996/97:Fi203 yrkande 10 i motsvarande del och 1996/97:N255 yrkande

3,

res. 1 (m, fp, kd)

2. beträffande den framtida arbetsrätten

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkandena 2, 12 och 13,

1996/97:A2 yrkandena 3 och 8, 1996/97:A3 yrkande 1, 1996/97:A4 yrkandena

11 och 16, 1996/97:A5 yrkandena 1-3 och 9, 1996/97:A277 yrkandena 5 och

9, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande del, 1996/97:A701 yrkandena 1

och 4, 1996/97:A702, 1996/97:A716 yrkandena 1, 3 och 4, 1996/97:A717

yrkandena 1 och 3, 1996/97:A718 i motsvarande del och 1996/97:Fi203

yrkande 10 i motsvarande del,

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

3. beträffande nyanställningar från 1.1.1997

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 11 och 1996/97:A277

yrkande 6,

res. 4 (m)

4. beträffande turordningsregler

att riksdagen avslår motionen 1996/97:A718 i motsvarande del,

5. beträffande konfliktregler

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkandena 9 och 10,

1996/97:A704, 1996/97:A712 och 1996/97:A715,

6. beträffande minimilöner

att riksdagen avslår motion 1996/97:A717 yrkande 2,

7. beträffande utredning om skadestånd

att riksdagen avslår motion 1996/97:A1 yrkande 11,

res. 5 (fp)

8. beträffande vidgad möjlighet att träffa lokala avtal

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkande 3, 1996/97:A2 yrkande

2, 1996/97:A4 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:A277 yrkande 8,

res. 6 (m, fp, kd)

9. beträffande lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på

motion 1996/97:A3 yrkandena 2 och 3 antar det i propositionen framlagda

förslaget till i lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

såvitt avser 2 §,

res. 7 (v)

10. beträffande beräkning av anställningstid för den som slutat

frivilligt

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A1 yrkande 5 och 1996/97:A718 i

motsvarande del,

res. 8 (fp)

11. beträffande tidsgräns för vikariatsanställning

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på

motionerna 1996/97:A1 yrkande 6, 1996/97:A2 yrkande 4 och 1996/97:A4

yrkande 9 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd såvitt avser 5 §,

res. 9 (m, fp, kd)

12. beträffande ytterligare begränsning av vikariatsanställning

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A3 yrkande 5 och 1996/97:A5

yrkande 5,

res. 10 (v)

res. 11 (mp)

13. beträffande rullande vikariat

att riksdagen avslår motion 1996/97:A4 yrkande 10,

14. beträffande förutsättningar för överenskommen

visstidsanställning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 1, 1996/97:A4

yrkandena 3-6 och 1996/97:A5 yrkande 4,

res. 12 (m)

res. 13 (mp)

res. 14 (kd)

15. beträffande lagbestämmelsen om överenskommen

visstidsanställning

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på

motion 1996/97:A3 yrkande 4 antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd såvitt avser 5

a §,

res. 15 (v)

16. beträffande referensgrupp

att riksdagen sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

om utvärdering,

res. 16 (m, fp, kd)

17. beträffande rätt till tjänstledighet för att pröva annat

arbete

att riksdagen avslår motion 1996/97:A5 yrkande 6,

res. 17 (mp)

18. beträffande förutsättningar för rätt till återanställning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 5 och 1996/97:A4

yrkandena 8 och 13,

res. 18 (m)

res. 19 (kd)

19. beträffande lagbestämmelsen om företrädesrätt till

återanställning

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på

motionerna 1996/97:A3 yrkande 6 och 1996/97:A5 yrkande 7 antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80)

om anställningsskydd såvitt avser 25 §,

res. 20 (v)

res. 21 (mp)

20. beträffande konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt

till återanställning

att riksdagen avslår motion 1996/97:A1 yrkande 7,

res. 22 (fp)

21. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på

motionerna 1996/97:A2 yrkande 6 och 1996/97:A4 yrkandena 14 och 15 antar

det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1982:80) om anställningsskydd såvitt avser 25 a §,

res. 23 (m)

res. 24 (kd)

22. beträffande förstärkta rättigheter för deltidsanställda

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A3 yrkandena 7-9, 1996/97:A5

yrkande 8 och 1996/97:A716 yrkande 2,

res. 25 (v)

res. 26 (mp)

23. beträffande utvärdering av konsekvenserna av vikariats- och

deltidsreglerna

att riksdagen avslår motion 1996/97:A814 yrkande 2,

24. beträffande övergångsproblem med parallella regler för

uppsägningstid

att riksdagen avslår motion 1996/97:A4 yrkande 12,

res. 27 (kd)

25. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd i den mån det inte

omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

26. beträffande förändringar i främjandelagen

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1974:13) om anställningsfrämjande åtgärder,

27. beträffande Sveriges hållning till EU

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A2 yrkande 12 och 1996/97:A277

yrkande 10,

res. 28 (m)

28. beträffande medicinska kontroller i arbetslivet

att riksdagen avslår motion 1996/97:A716 yrkande 6,

res. 29 (v)

29. beträffande privata arbetsförmedlingar

att riksdagen avslår motion 1996/97:A4 yrkande 20,

res. 30 (m, fp, kd)

30. beträffande ILO-konventionen 137

att riksdagen avslår motion 1996/97:T214 yrkande 19,

res. 31 (m)

31. beträffande medbestämmandeavtal m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A722,

32. beträffande lagen mot etnisk diskriminering

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A226, 1996/97:A706, 1996/97:A716

yrkande 7, 1996/97:Sf632 yrkandena 8 och 9 samt 1996/97:Sf633 yrkande 11,

res. 32 (mp)

33. beträffande diskriminering av homosexuella

att riksdagen avslår motion 1996/97:A225.

Stockholm den 3 december 1996

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),

Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder

(m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel

Anderberg (m), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd).

Reservationer

1. Återgång till 1994 års regler m.m. (mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),

Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten

bort ha följande lydelse:

I takt med förändringar på såväl arbetsmarknaden som i samhället i stort har

behovet av förändringar också i arbetsrätten gjort sig gällande. Arbetsrätten

i Sverige utformades för det traditionella industrisamhället. I dag

organiseras arbetet på ett helt annat sätt. Anställningsformerna varierar.

Förändringarna på arbetsmarknaden har lett till ökade krav på att förnya den

nuvarande arbetsrättslagstiftningen. Erfarenheterna har visat att de nuvarande

reglerna har skapat en formaliserad samarbetsform och en byråkratisk

beslutsprocess. De kollektivavtal som har träffats förändrar i grunden inte

detta förhållande. Vidare kan konstateras att regelverket är omfattande,

svåröverskådligt, detaljerat och komplicerat. Det nuvarande regelverket medger

inte att man i tillräckligt hög grad ute på arbetsplatserna kan träffa

överenskommelser om anpassningar av anställningsvillkoren till de lokala

förhållanden som råder där. Detta motverkar en gynnsam företagsutveckling.

Denna brist på flexibilitet i regelsystemet kan på mindre arbetsplatser vara

ett stort problem och hämma företagens möjligheter att expandera.

Bristerna i det nuvarande systemet leder till att företagarna tvekar att

anställa ny personal, vilket är särskilt påtagligt i de små och medelstora

företag. Det sistnämnda är mycket allvarligt. Om det skall vara möjligt att

minska arbetslösheten måste flera arbeten skapas i de små och medelstora

företagen som utgör merparten av alla företag i Sverige.

Den nuvarande anställningsskyddslagen motverkar rörligheten på

arbetsmarknaden och skapar inlåsningseffekter. Reglerna i

anställningsskyddslagen kan innebära att det blir svårare att komma in på

arbetsmarknaden för dem som har problem att få arbete. Detta drabbar särskilt

ungdomar.

För att komma till rätta med dessa problem måste arbetsrättslagstiftningen

förändras och moderniseras. Det förslag som regeringen har lagt fram innebär

inga större förändringar av arbetsrätten och är därför inte anpassat till

dagens och framtidens arbetsmarknad. Problemen kvarstår alltjämt.

Det bör snarast tillsättas en parlamentarisk utredning som får i uppdrag att

utarbeta en modern arbetsrätt som är anpassad för 2000-talet. Detta innebär

att lagstiftningen bör utformas på ett sådant sätt att flexibla lösningar

uppmuntras. Den bör även utformas så att överenskommelser kan träffas på

samtliga arbetsplatser oavsett om arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal

eller inte. Utredningen bör även beakta de arbetsrättsliga reglernas inverkan

på lönebildningen. Konfliktreglerna bör ses över i syfte att åstadkomma en god

balans mellan parterna.

I avvaktan på en mer generell modernisering av den arbetsrättsliga

lagstiftningen bör den arbetsrättsliga reglering som infördes av

fyrpartiregeringen och som gällde under år 1994 snarast återinföras. Därigenom

underlättas provanställningar och tidsbegränsade anställningar vid

arbetsanhopning. Turordningsreglerna blir mindre rigida. Genom att

vetoreglerna i medbestämmandelagen slopas underlättas entreprenader samtidigt

som stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag förbjuds. Regeringen bör

skyndsamt återkomma med erforderliga lagförslag.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna A1, A2, A4, A221, A277,

A297, Fi203 och N255 tillstyrks, i förekommande fall i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande återgång till 1994 års regler m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A1 yrkandena 1, 4 och

8-10, 1996/97:A2 yrkande 7, 1996/97:A4 yrkandena 7 och 17-19,

1996/97:A221 yrkande 19, 1996/97:A277 yrkande 7, 1996/97:

A297 yrkande 14 i motsvarande del, 1996/97:Fi203 yrkande 10 i motsvarande

del och 1996/97:N255 yrkande 3 som sin mening ger till känna vad

utskottet anfört,

2. Den framtida arbetsrätten (mom. 2)

Hans Andersson (v) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten

bort ha följande lydelse:

Den nu gällande arbetsrättslagstiftningen tillkom i stora delar på 1970-talet

och återspeglar dåtidens arbetsmarknad. Den bygger på en arbetsorganisation

med stora enheter, ett direkt ägande och en central styrning. Arbetsmarknaden

är nu helt annorlunda. Industrin har utvecklat nya former för indirekt ägande

via nätverk och koncernbildningar. På arbetsplatserna har arbetsorganisationen

brutits ned till mindre enheter med ett visst budgetansvar. Samtidigt kan den

centrala styrningen vid budgetbesluten finnas i styrelserummen långt utanför

Sveriges gränser världen runt.

Även inom den offentliga sektorn har nya former av verksamheter vuxit fram.

Många verksamheter har bolagiserats eller lagts ut på entreprenad.

Parallellt med denna förändring pågår en snabb teknisk utveckling.

Informations- och kommunikationsteknologin får allt större betydelse och

kunskapsinnehållet i produktionen stiger.

Vid anställningsskyddslagens tillkomst var majoriteten av landets

arbetstagare tillsvidareanställda. I dag går utvecklingen åt ett annat håll.

Nya företags- och anställningsformer etableras på arbetsmarknaden. Mer än 75 %

av de som anställdes under första halvåret 1996 anställdes på begränsad tid.

Bland unga kvinnor är tidsbegränsade anställningar snart den vanligaste

anställningsformen.

De förändringar som har skett på arbetsmarknaden innebär att det krävs en

utvidgning av den nuvarande lagstiftningen. Det förändringar som behövs

framgår av följande.

Arbetstagarbegreppet måste utvidgas eftersom det i dag finns grupper av

löntagare som inte omfattas av begreppet. Som exempel kan nämnas konsulter

eller uppdragstagare. En utvidgning av arbetstagarbegreppet är nödvändig

eftersom dessa grupper inte erhåller det skydd som den arbetsrättsliga

lagstiftningen ger. De omfattas inte heller av väsentliga delar av den

socialrättsliga lagstiftningen.

Det krävs också en förnyelse av demokratin i arbetslivet. Den nuvarande

medbestämmandelagen bör ersättas av en ny inflytandelag som tydliggör

individens behov av inflytande över sin egen arbetssituation, arbetsinnehåll

och planering av arbetet. Den bör även fylla kollektivets behov av inflytande

över budgetbeslut och långsiktig strategisk planering när det gäller

investeringar, bemanning, kompetensutveckling, arbetsorganisation m.m.

En utveckling av demokratin i arbetslivet är en strategisk investering både

för samhället och arbetsgivarna. Genom att öka inflytandet och delaktigheten

höjer man på sikt produktiviteten.

Vidare krävs aktiva insatser vad avser kompetensutveckling. Det är viktigt

att de anställda ger rätt till utveckling i arbete för att kunna få eller

behålla en anställning (anställningsbarhet). Huvuddelen av denna

kompetensutveckling måste skapas på arbetsplatserna. Den bör regleras i lag.

Även tidsbegränsade anställningar bör begränsas eftersom de innehåller en

urholkning av arbetstagarnas skydd. Arbetstagaren är utelämnad till

arbetsgivarens godtycke och detta missgynnar särskilt kvinnor.

Yttrandefriheten på arbetsplatsen måste säkras. För att göra det krävs en

lagstiftning som garanterar yttrandefriheten för arbetstagare och som inte

tillåter att den inskränks i anställningsavtalet.

Utskottet kan konstatera att det förslaget som regeringen har lagt fram är

ett steg tillbaka och att det krävs en ny inriktning på

arbetsrättslagstiftningen. Utskottet anser, i likhet med Vänsterpartiet, att

det därför bör tillsättas en parlamentarisk utredning som har att föreslå en

förstärkt och utvecklad arbetsrätt i enlighet med ovan. Detta vill utskottet

ge regeringen till känna.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A3 och A716 i

berörda delar.

Vad gäller den av Vänsterpartiet väckta frågan om ändring av reglerna i 39 §

anställningsskyddslagen vill utskottet instämma i vikten av att

Arbetsdomstolens domar respekteras och efterlevs.

Den möjlighet till ?utköp? av arbetstagaren som lagen ger arbetsgivare som

inte vill acceptera en dom var tänkt för sällsynta undantagsfall. I praktiken

har regeln kommit att utnyttjas i stor utsträckning. Den medför orimliga

förhållanden där makt går före rätt.

Enligt utskottet bör man ta fasta på det förslag som läggs fram av

Vänsterpartiet. Ett principförbud bör således införas mot sådana ?utköp?, som

får genombrytas endast om det finns särskilda skäl.

Utskottet instämmer också i att de skadeståndsbelopp som döms ut

uppenbarligen inte har den avsedda avhållande verkan åtminstone för större

arbetsgivare. Skadeståndet bör, som föreslås av Vänsterpartiet, relateras till

arbetsgivarens årsomsättning. En viss del bör tillfalla staten.

Även Vänsterpartiets synpunkter när det gäller uppsägning av föräldralediga

bör beaktas. Eftersom det förekommer att föräldralediga arbetstagare

diskrimineras genom avtalsturlistor bör man i lagen föreskriva att avtalet

skall godkännas av den centrala arbetstagarorganisationen om föräldralediga är

berörda.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet

med det anförda. Vad utskottet anfört med anledning av motion A3 och A716

innebär att de är tillgodosedda i de nu berörda delarna. Utskottet avstyrker

övriga motioner som behandlats i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den framtida arbetsrätten

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A3 yrkande 1 och

1996/97:A716 yrkandena 1, 3 och 4 samt med avslag på motionerna

1996/97:A1 yrkandena 2, 12 och 13, 1996/97:A2 yrkandena 3 och 8,

1996/97:A4 yrkandena 11 och 16, 1996/97:A5 yrkandena 1-3 och 9,

1996/97:A277 yrkandena 5 och 9, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande

del, 1996/97:A701 yrkandena 1 och 4, 1996/97:A702, 1996/97:A717 yrkandena

1 och 3, 1996/97:A718 i motsvarande del och 1996/97:Fi203 yrkande 10 i

motsvarande del som sin mening ger till känna vad utskottet har anfört,

3. Den framtida arbetsrätten (mom. 2)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten

bort ha följande lydelse:

En långsiktig och stabil arbetsrätt måste enligt utskottets uppfattning kunna

tillämpas i såväl konjunkturuppgångar som i konjunkturnedgångar och inte leda

till en att en större krets tvingas till otryggare anställningsformer.

Det förslag som regeringen har lagt kan inte anses som en systematiskt

övervägd rättspolitisk linje, utan snarare som en rad åtgärder av tillfällig

karaktär av vilka bara några förefaller motiverade. Även efter regeringens

proposition kvarstår det faktum att arbetsrättens roll och betydelse inför

framtiden överhuvud taget inte grundligt utretts i Sverige.

Det är därför enligt utskottets mening viktigt att en fortsatt översyn görs

av arbetsrätten. Frågor som bör ses över är arbetsrättens funktion i företag

med koncernstruktur, samspelet mellan nationell rätt och EU-arbetsrätt m.m.

samt samspelet mellan arbetsrätten och de socialrättsliga reglerna

Vad sedan gäller turordningsreglerna kan utskottet konstatera att regeringen

inte har lämnat något förslag såvitt gäller dessa regler. Utskottet delar

Miljöpartiets principiella syn att små företag måste ha särregler eftersom de

är extremt beroende av nyckelpersoner. Utskottet anser därför att företag med

högst tio anställda skall få undanta två anställda från turordningsreglerna

under förutsättning att lagar som förbjuder könsdiskriminering och

föreningsrättskränkning inte kringgås.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet motionen A5 i berörda delar samt

avstyrker övriga motioner som behandlats i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den framtida arbetsrätten

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkandena 1-3 och 9 samt med

avslag på motionerna 1996/97:A1 yrkandena 2, 12 och 13, 1996/97:A2

yrkandena 3 och 8, 1996/97:A3 yrkande 1, 1996/97:A4 yrkandena 11 och 16,

1996/97:A277 yrkandena 5 och 9, 1996/97:A297 yrkande 14 i motsvarande

del, 1996/97:A701 yrkandena 1 och 4, 1996/97:A702, 1996/97:A716 yrkandena

1, 3 och 4, 1996/97:A717 yrkandena 1 och 3, 1996/97:A718 i motsvarande

del och 1996/97:Fi203 yrkande 10 i motsvarande del som sin mening ger

till känna vad utskottet har anfört,

4. Nyanställningar från 1.1.1997 (mom. 3)

Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg

(m) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten

utöver vad som angivits i reservation 1 bort ha tillagts följande:

Arbetsrätten måste förändras. Det kräver åtgärder på både kort och lång sikt.

Som en av flera kortsiktiga åtgärder förordar utskottet att

anställningsskyddslagen suspenderas under åren 1997 och 1998 vad avser

nyanställningar. Motivet för denna åtgärd är de exceptionella förhållanden på

arbetsmarknaden som råder i dag.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A2 och A277 i

tillämpliga delar. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

lagförslag i enlighet med vad som anförts ovan.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande nyanställningar från 1.1.1997

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A2 yrkande 11 och

1996/97:277 yrkande 6 som sin mening ger till känna vad utskottet har

anfört,

5. Utredning om skadestånd (mom. 7)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets yttrande under rubriken Allmän inriktning av arbetsrätten

utöver vad som angivits i reservation 1 bort ha tillagts följande:

Skadeståndsreglerna i medbestämmandelagen är utformade på ett sådant sätt

att småföretagare kan drabbas mycket hårt även vid bagatellartade förseelser,

såsom brott mot vissa varsel och underrättelseskyldigheter. Utskottet delar

därför Folkpartiets åsikt att det är av största angelägenhet att en förändring

av dessa bestämmelser måste komma till stånd. Med dagens regler drar sig många

mindre företagare för att anställa då man är rädd att begå något bagatellartat

fel och därmed drabbas av ett högt skadestånd. Utskottet anser därför att det

föreligger ett behov av att förändra dessa skadeståndsregler. Detta bör

riksdagen ge regeringen till känna.

Med hänsyn till det anförda föreslår utskottet ett tillkännagivande i

enlighet med motion A1 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utredning om skadestånd

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A1 yrkande 11 som sin

mening ger till känna vad utskottet anfört,

6. Vidgad möjlighet att träffa lokala avtal (mom. 8)

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),

Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser

dels att av utskottets yttrande i avsnittet Lokala kollektivavtal m.m. under

rubriken Utskottets överväganden som börjar med I dag finns? och slutar med

berörda delar? bort ha följande lydelse:

Det finns därför inte skäl att kräva att det i andra frågor skall gälla ett

centralt kollektivavtal mellan parterna. Möjligheten att träffa lokala avtal

om avvikelser från anställningsskyddslagen bör finnas även på arbetsplatser

som saknar kollektivavtal. Enligt utskottets mening bör rätten att teckna

sådana avtal inte vara förbehållen arbetstagarorganisationerna.

Överenskommelser om avsteg från anställningsskyddslagen bör kunna träffas även

mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren. Utskottet anser att

regeringen bör utreda denna fråga och snarast återkomma till riksdagen med

erforderliga lagförslag. Enligt utskottets mening bör riksdagen ge regeringen

till känna vad som sålunda har anförts.

Utskottet ställer sig alltså i och för sig bakom lagförslaget, men anser att

regeringen skall återkomma med förslag som ytterligare vidgar möjligheterna

att träffa lokala kollektivavtal. Det anförda innebär att motionerna A1, A2,

A4 och A277 bör tillstyrkas i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande vidgad möjlighet att träffa lokala avtal

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A1 yrkande 3,

1996/97:A2 yrkande 2, 1996/97:A4 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:A277

yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m. (mom. 9)

Hans Andersson (v) anser

dels att utskottets yttrande i avsnittet Lokala kollektivavtal m.m. under

rubriken Utskottets överväganden bort ha följande lydelse:

För att säkerställa att den avtalsfrihet som finns i anställningsskyddslagen

inte utnyttjas på ett otillbörligt sätt krävs i dag att avtal om avvikelser

från lagen skall på arbetstagarsidan vara träffade eller godkända på

förbundsnivå. Regeringens förslag i denna del innebär att arbetsrätten inte

kommer att vara lika för alla. På arbetsplatser med svaga lokala fackliga

organisationer kan hela anställningsskyddet komma att avtalas bort. Förslaget

öppnar möjlighet för arbetsgivarna att som villkor för att nyanställa eller

låta fler anställda behålla sitt arbete ställa krav på försämringar i

anställningsskyddet. Den lokala fackliga organisationen kan alltså hamna i en

utpressningssituation.

Enligt utskottets mening är viktigt att vara restriktiv när det gäller att

tillåta avvikelser från en skyddslagstiftning av det slag som

anställningsskyddslagen utgör. Särskilt föräldralediga och gravida kvinnor har

en svag ställning när arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen

förhandlar om vem eller vilka som skall sägas upp på grund av arbetsbrist.

JämO har i sitt remissvar påpekat att forskning har visat att kvinnor blir

sämre behandlade än män när avsteg görs från lagens turordningsregler i s.k.

avtalsturlistor. Kvinnor i fertil ålder väljs bort i onormalt hög omfattning,

liksom invandrare och funktionshindrade. Detta sker när den lokala fackliga

organisationen ställs inför risken att driften läggs ned eller flyttas till

annan ort. Enligt JämO utgör förbunden men inte de lokala fackliga

organisationerna en grindvakt? mot könsdiskriminering.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att huvudprincipen att

anställningsskyddet inte skall kunna avtalas bort skall kvarstå.

Branschanpassning av vissa bestämmelser skall enbart kunna ske genom

överenskommelser på förbundsnivå. Förbunden kan sedan i vissa fall delegera

denna rätt till lokal nivå. Utskottet avstyrker alltså regeringens förslag att

avvikelser från anställningsskyddslagen skall kunna göras genom lokala

kollektivavtal.

Utskottet avvisar också regeringens förslag att det inte längre skall

fordras godkännande av central arbetstagarorganisation av varje enskild

uppsägning av arbetstagare som sägs upp genom tillämpning av en s.k.

avtalsturlista. Enligt utskottets mening innebär borttagandet av möjligheten

att bli förtidspensionerad av arbetsmarknadsskäl att behovet av skydd för

dessa grupper ökat påtagligt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och

tillstyrker motion A3 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A3 yrkandena 2 och 3 avslår

propositionen i motsvarande del,

8. Beräkning av anställningstid för den som slutat frivilligt (mom. 10)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för vikariat under

rubriken Utskottets överväganden som börjar med Den i ? och slutar med

berörda delar? bort ha följande lydelse:

Den nuvarande bestämmelsen i 3 § anställningsskyddslagen innebär att en

arbetstagare har rätt att tillgodoräkna sig den sammanlagda tiden under vilken

han eller hon har arbetat hos en och samma arbetsgivare. Detta gäller oavsett

vilka tidsperioder arbetstagaren har varit anställd. Som Folkpartiet påtalar

kan denna regel få orimliga konsekvenser. Om en anställd har slutat sin

anställning av fri vilja för ca 15 år sedan, får arbetstagaren tillgodoräkna

sig denna tid vid en ny anställning hos samma arbetsgivare. På så sätt kan han

eller hon i en arbetsbristsituation gå före andra anställda, som arbetat

lojalt hos samma arbetsgivare, när turordningen skall bestämmas. Utskottet

anser därför att nämnda bestämmelse bör förändras så att den endast tillämpas

i de fall när en arbetstagare ofrivilligt fått sluta sin anställning. Detta

bör ges regeringen till känna. Regeringen bör skyndsamt återkomma till

riksdagen med lagförslag till riksdagen i enlighet med det anförda.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A1 och A718 i

berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande beräkning av anställningstid för den som slutat

frivilligt

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A1 yrkande 5 och

1996/97:A718 i motsvarande del som sin mening ger till känna vad

utskottet anfört,

9. Tidsgräns för vikariatsanställning (mom. 11)

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),

Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser

dels den del av utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för vikariat

under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Folkpartiet och? och

slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening löser inte regeringens förslag problemet.

Arbetsgivarna inom den offentliga sektorn har redan nu svårt att behålla fast

anställd personal. Regeringens förslag riskerar att leda till ökad byråkrati

och därmed ökade kostnader. Detta gynnar inte de vikariatsanställda, som

framför allt utgörs av kvinnor. Det är bättre att komma tillrätta med rullande

vikariat på frivillig väg genom uppgörelser mellan arbetsgivare och

arbetstagare.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att propositionens förslag

om ändring i 5 § bör avslås. Det innebär också att motionerna A1, A2 och A4

tillstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande tidsgräns för vikariatsanställning

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:A1 yrkande 6, 1996/97:A2

yrkande 4 och 1996/97:A4 yrkande 9 avslår propositionen i motsvarande

del,

10. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för

vikariat under rubriken Utskottets överväganden som börjar med ?Det råder? och

slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med regeringen att s.k. rullande vikariatsanställningar

utgör ett missförhållande som måste åtgärdas. Utskottet ställer sig alltså

positivt till att det införs en tidsgräns för vikariatsanställningar. Enligt

utskottets mening är dock den föreslagna regeln otillräcklig för att komma

till rätta med det angivna missförhållandet. I likhet med Vänsterpartiet anser

utskottet att tidsbegränsningen bör omfatta alla former av tidsbegränsade

anställningar. I annat fall kan den bli verkningslös, eftersom en arbetsgivare

kan kringgå den genom att kombinera vikariatsanställningar med andra

tidsbegränsade anställningar.

Enligt utskottets mening bör tidsgränsen vara 18 månader och gälla alla

former av visstidsanställningar. En tidsbegränsad anställning eller en

kombination av sådana anställningar skall alltså övergå i en

tillsvidareanställning efter 18 månader.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet

med det anförda. Vad utskottet anfört med anledning av motion A3 innebär att

den är tillgodosedd i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A3 yrkande 5 och med avslag

på motion 1996/97:A5 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

11. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet En bortre gräns för

vikariat under rubriken Utskottets överväganden som börjar med ?Det råder? och

slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:

Rullande vikariatsanställningar är ett stort problem, framför allt inom den

offentliga sektorn. Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att

regeringen nu har föreslagit att det införs en tidsgräns för en arbetsgivares

möjlighet att utnyttja anställningsformen vikariat. Förslaget är angeläget

inte minst från jämställdhetssynpunkt, eftersom det i huvudsak är kvinnor som

har denna otrygga anställningsform.

Det är utskottets förhoppning att förslaget kommer att leda till att många

vikariatsanställda inom exempelvis kommuner och landsting kommer att erbjudas

tillsvidareanställning. Det är emellertid tveksamt om förslaget kommer att få

några positiva effekter, med hänsyn till de offentliga arbetsgivarnas

sparbeting och till deras hittillsvarande ovilja att erbjuda fast anställning.

Utskottet godtar regeringens förslag. Det är dock viktigt att bestämmelsen

utformas så att tidsgränsen omfattar även s.k. mixade anställningar, dvs.

anställningar där vikariat kombineras med andra slags visstidsanställningar.

Enligt utskottets mening måste regeringen följa upp arbetsgivarnas hantering

av den aktuella frågan och inom en viss tid återkomma med en utvärdering.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet

med det anförda. Vad utskottet anfört med anledning av motion A5 innebär att

den är tillgodosedd i berörd de nu berörda delarna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 5 och med avslag

på motion 1996/97:A3 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

12. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14)

Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen

visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I

likhet? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är farhågorna för att den nya anställningsformen kan

komma att missbrukas överdrivna. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet

med Moderaterna att det saknas skäl att förse den nya anställningsformen med

de begränsningar som regeringen föreslagit. Dessa motverkar syftet med den nya

anställningsformen, nämligen att underlätta nyanställningar. Utskottet kan

godta lagförslaget tills vidare men anser att regeringen snarast bör återkomma

till riksdagen med lagförslag i enlighet med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande förutsättningar för överenskommen visstidsanställning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A2 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1996/97:A4 yrkandena 3 - 6 och 1996/97:A5 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen

visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I

likhet? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:

Tidsbegränsade anställningar ger generellt sett ett svagare skydd mot

könsdiskriminering. Det förhållandet att en arbetsgivare, utan att redovisa

några skäl för det, kan avbryta en provanställning i förtid eller underlåta

att erbjuda en visstidsanställd arbetstagare fortsatt anställning efter

anställningstidens utgång medför svårigheter att beivra diskrimineringsfallen.

Utskottet kan godta regeringens förslag om överenskommen visstidsanställning

endast om det förses med begränsningar av möjligheten att utnyttja den nya

anställningsformen. Enligt utskottet bör regeringens förslag kompletteras med

följande två regler. För det första bör en arbetsgivare inte kunna byta

personer på i huvudsak samma arbetsuppgifter. För det andra bör det införas en

bortre gräns för alla slags visstidsanställningar som innebär att en

arbetsgivare inte kan undvika spärregeln genom att låta en arbetstagare hoppa

mellan olika typer av visstidsanställningar (s.k. mixade visstidsanställ-

ningar). Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag i enlighet med det

anförda.

Med det föreslagna tillkännagivandet tillstyrker utskottet regeringens

förslag med de förändringar som framgår av motion A5 i tillämpliga delar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande förutsättningar för överenskommen visstidsanställning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1996/97:A2 yrkande 1 och 1996/97:A4 yrkandena 3-6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen

visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I

likhet? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är farhågorna för att den nya anställningsformen kan

komma att missbrukas överdrivna. Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet

med Kristdemokraterna att det saknas skäl att förse den nya anställningsformen

med de begränsningar som regeringen föreslagit. Sådana begränsningar kan

motverka syftet med att stimulera till nyanställningar. Enligt utskottets

mening bör tidsbegränsningen vara 24 månader. Vidare anser utskottet att det

inte behövs någon gräns för hur många personer som kan anställas med denna

anställningsform. En sådan begränsning kan motverka syftet att stimulera

nyanställningar. Anställningsformen bör även kunna ersätta de många former för

visstidsanställning som finns i anställningsskyddslagen, med undantag för

vikariat, säsongsanställning och provanställning.

Utskottet har även uppmärksammat att det inom vissa branscher pågår försök

att förhandla bort rätten till den nya anställningsformen. För att

anställningsformen skall få genomslag bör det anges i lagen att den skall

gälla vid sidan av kollektivavtalsreglerade anställningsformer.

Utskottet godtar lagförslaget tills vidare men anser att regeringen snarast

bör återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med det anförda.

Motion A4 tillstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande förutsättningar för överenskommen visstidsanställning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkandena 3-6 samt med avslag

på motionerna 1996/97:A2 yrkande 1 och 1996/97:A5 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Lagbestämmelsen om överenskommen visstidsanställning (mom. 15)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen

visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Den

kritik? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:

Förslaget innebär att anställningsskyddet blir illusoriskt på små

arbetsplatser. Huvudregeln om att en anställning skall gälla tills vidare

kommer att sättas ur spel på en stor del av arbetsmarknaden. En arbetsgivare

kan ständigt ha fem tidsbegränsat anställda utan att behöva motivera detta.

Redan i dag finns stora möjligheter för en arbetsgivare att ha

visstidsanställda i stor omfattning. Det krävs bara att arbetsgivaren har

vissa angivna skäl för det. Nu föreslår regeringen att en arbetsgivare skall

kunna visstidsanställa utan att behöva ange några särskilda skäl. Enligt

utskottets mening är detta allvarligt. En tidsbegränsad anställning innebär

alltid en urholkning av arbetstagarens rättsskydd. Arbetstagaren kommer inte i

åtnjutande av de förmåner som är förbundna med en tillsvidareanställning, som

att uppsägningen skall vara sakligt grundad och att arbetstagaren har rätt

till uppsägningslön.

JämO har i sitt remissvar påpekat att anställningsskyddslagens regler om att

tillsvidareanställning skall vara den normala anställningsformen och att en

uppsägning skall vara sakligt grundad utgör de mest betydelsefulla skydden mot

könsdiskriminering. Enligt utskottet öppnar förslaget om överenskommen

visstidsanställning för en ökad diskriminering i arbetslivet. Det finns redan

i dag stora möjligheter att visstidsanställda och det utgör redan nu ett stort

problem att många har denna typ av otrygga anställningar. Om förslaget skulle

genomföras skulle antalet visstidsanställda öka och anställningsskyddet

urholkas för ännu fler arbetstagare. Det skulle bli tillåtet på tiotusentals

arbetsplatser att ha anställda som saknar anställningsskydd.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla att eftersom det även föreslås att

det skall vara tillåtet att göra avvikelser från bestämmelserna om

överenskommen visstidsanställning genom lokala kollektivavtal, kommer det i

praktiken inte att finnas någon bortre tidsgräns för överenskommen

visstidsanställning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag

såvitt det avser införandet av den nya anställningsformen och tillstyrker

motion A3 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande lagbestämmelsen om överenskommen visstidsanställning

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A3 yrkande 4 avslår propositionen

i motsvarande del,

16. Referensgrupp (mom. 16)

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),

Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anför:

Enligt vår mening är farhågorna för att den nya anställningsformen kan komma

att missbrukas överdrivna. Mot denna bakgrund anser vi inte att det finns skäl

att tillsätta någon referensgrupp med uppgift att utvärdera den nya

anställningsformen.

Detta innebär

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Överenskommen

visstidsanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med ?Med

hänsyn? och slutar med ?till känna? bort utgå,

dels att hemställan under moment 16 bort utgå.

17. Rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete (mom. 17)

Barbro Johansson (mp) anser

dels utskottets yttrande i avsnittet Uppsägningstiden under rubriken

Utskottets överväganden bort ha följande lydelse:

Syftet med den av regeringen föreslagna regeländringen är att underlätta för

äldre arbetstagare att få ett arbete. Utskottet delar bedömningen att

regeländringen kan få den effekten. I likhet med Miljöpartiet anser utskottet

emellertid kan finnas en risk att rörligheten på arbetsmarknaden för äldre kan

komma att minska. För att minska denna risk anser utskottet att den föreslagna

bestämmelsen bör kompletteras med en dispositiv regel som innebär att

arbetstagaren kan få rätt till tjänstledighet för att prova annat arbete.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet

med det anförda.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A5.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18)

Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till

återanställning under rubriken Utskottets bedömning som börjar med Enligt

utskottets? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är regeringens förslag inte tillräckligt långtgående.

Liksom reglerna för uppsägningstid utgör företrädesrätten till återanställning

en kostnad som måste beaktas vid varje anställningsbeslut. Mot bakgrund av den

begränsade efterfrågan på dagens arbetsmarknad bör ambitionen vara att i

största möjliga utsträckning begränsa dessa kostnader. I likhet med

Moderaterna anser utskottet att det inte är tillräckligt att sänka tidsgränsen

för återanställningsrätt från tolv till nio månader. Tidsgränsen bör avvecklas

helt, eller i vart fall utformas på ett sådant sätt att tiderna kan reduceras

avsevärt. Regeringen bör återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet

med det anförda.

Det anförda innebär att motion A2 tillstyrkas i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande förutsättningar för företrädesrätt till återanställning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A2 yrkande 5 samt med

avslag på motion 1996/97:A4 yrkandena 8 och 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till återanställning

under rubriken Utskottets överväganden bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening visar regeringen på en riktig viljeinriktning i fråga

om tiden för återanställning men förslaget är inte tillräckligt långtgående.

Utskottet anser att den tid under vilken återanställningsrätten skall gälla

bör förkortas till sex månader. Vidare anser utskottet att regeringens förslag

att referensperioden skall förlängas från två till tre år inte kan godtas.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen hos

regeringen begär skyndsamt lagförslag om referensperioden och om ytterligare

förkortad tid för återanställningsrätten. Utskottet tillstyrker motion A4 i

berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande förutsättningar för företrädesrätt till återanställning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkandena 8 och 13 samt

med avslag på motion 1996/97:A2 yrkande 5 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

20. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till

återanställning under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Syftet

med? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:

Företrädesrätten till återanställning är särskilt viktig för att förhindra

diskriminering. Regeringens förslag innebär att anställningsskyddet urholkas.

Vidare kommer förslaget att medföra negativa konsekvenser för föräldralediga

kvinnor och män, som kvalificerat sig för företrädesrätt till återanställning

före föräldraledigheten. Enligt Arbetsdomstolen kan en arbetsgivare erbjuda en

ledig anställning till någon annan om den som har företrädesrätt inte ganska

omgående kan tillträda tjänsten. Detta innebär att en förkortning av tiden för

företrädesrätt medför att många föräldralediga förlorar den praktiska

möjligheten att utnyttja sin företrädesrätt.

Som skäl för att förkorta den tid under vilken återanställningsrätten gäller

till nio månader anger regeringen att det finns en risk att den nuvarande

längre tiden för företrädesrätt innebär att många arbetsgivare avvaktar

alltför länge med att anställa. Genom att förkorta tiden för företrädesrätt

skulle enligt regeringen nyanställningar kunna påskyndas.

Reglerna om företrädesrätt till återanställning hindrar inte en arbetsgivare

från att nyanställa. De hindrar bara arbetsgivaren från att nyanställa andra

än de som tidigare har arbetat i företaget.

Som LO har angett i sitt remissvar innebär regeringens skrivningar i

klartext att förslaget syftar till att göra det enklare för en arbetsgivare

att göra sig av med arbetskraft som han inte vill ha anställd utan att behöva

säga upp dem under åberopande av personliga skäl. Det skall alltså bli lättare

att kringgå reglerna om saklig grund för uppsägning.

Utskottet anser att regeringens förslag bör avslås. Detta innebär att motion

A3 i berörd del tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A3 yrkande 6 och med

anledning av motion 1996/97:A5 yrkande 7

dels avslår propositionen i motsvarande del,

dels godkänner vad utskottet anfört,

21. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till

återanställning under rubriken Utskottets övervägande som börjar med Syftet

med? och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:

Eftersom arbetsgivaren när som helst kan säga upp en arbetstagare på grund av

arbetsbrist leder en förkortning av den tid under vilken företrädesrätten

gäller till en försvagning av anställningsskyddet. Den föreslagna förändringen

kommer att slå extra hårt mot föräldralediga kvinnor, särskilt som möjligheten

till kortare visstidsanställning utökas. Utskottet anser därför att

regeringens förslag skall avslås.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och

tillstyrker motion A5 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A5 yrkande 7 och med anledning av

motion 1996/97:A3 yrkande 6,

dels avslår propositionen i motsvarande del,

dels godkänner vad utskottet anfört,

22. Konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt till återanställning

(mom. 20)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt till

återanställning under rubriken Utskottets överväganden börjar med Vad sedan?

och slutar med berörda delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Folkpartiet att det är viktigt att ta fasta på

den kritik som har framställts från JämO och LO om att det finns en risk för

att föräldralediga kvinnor kan missgynnas. Regeringen bör därför erhålla ett

uppdrag att noga följa situationen för föräldralediga kvinnor när det gäller

företrädesrätt till återanställning. Detta bör riksdagen ge regeringen

tillkänna.

Med detta tillkännagivande får motion A1 i motsvarande del anses vara

tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt till

återanställning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A1 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21)

Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg

(m) anser

dels utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för deltidsanställda under

rubriken Utskottets övervägande bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är den svenska arbetsmarknaden inte i behov av fler

stelbenta och tvingande regler. Den föreslagna regeln riskerar att hämma

flexibiliteten. Den leder till ökad byråkrati och ökade kostnader för

företagen. Utskottet anser att förslaget kan medföra att antalet

arbetstillfällen minskar. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att

regeringens förslag i denna del skall avslås.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att regeringens förslag bör

avslås. Detta innebär att motion A2 tillstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A2 yrkande 6 och med

anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 14 avslår dels propositionen i

motsvarande del, dels motion 1996/97:A4 yrkande 15,

24. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för deltidsanställda

under rubriken Utskottets överväganden bort ha följande lydelse:

Andelen personer som arbetat deltid är stor. Framför allt är det kvinnor som

arbetar deltid. Många gånger är det en önskan från arbetstagaren själv, men

många arbetar ofrivilligt deltid och har därmed en önskan att gå upp i

arbetstid.

Utskottet anser i likhet med Kristdemokraterna att stor flexibilitet skall

råda när det gäller arbetstagares önskemål om arbetstider. Livsförhållandena

varierar och med dem önskemålen om förläggningen av arbetstiden. Arbetsgivarna

och arbetstagarna måste därför vara lyhörda för varandras behov vad gäller

arbetstid. Detta måste givetvis gälla arbetstagares önskan att utöka sin

tjänst. Regeringens förlag är dock ingen bra lösning. Det behövs inte mer av

stelbenthet och tvingande regler utan snarare större flexibilitet.

Regeländringen leder till att minska flexibiliteten när det gäller

rekrytering. Det är snarare genom en arbetsmarknad där sund konkurrens som

råder mellan olika arbetsgivare som förutsättningarna är bäst att naturligt

lösa denna problematik. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag och

tillstyrker motion A4 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda

att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:A4 yrkande 14 och med

anledning av motion 1996/97:A2 yrkande 6 avslår propositionen i

motsvarande del, dels med anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 15 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för

deltidsanställda under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Även

i? och slutar med motion A814? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste emellertid de deltidsanställdas ställning

stärkas ytterligare så att deltidsanställda får verkliga möjligheter att

erhålla fler arbetstimmar.

För det första bör företrädesrätten gälla samtliga arbetsgivarens

driftsenheter på orten och inte bara den egna driftsenheten. Den av regeringen

föreslagna begränsningen minskar den åsyftade effekten av förslaget.

För det andra, när det gäller det föreslagna kravet att den deltidsanställde

skall ha tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna anser

utskottet att det räcker att den deltidsanställde efter ett rimligt

inlärnings- eller inskolningsskede kan anförtros de nya arbetsuppgifterna.

Detta är av särskild vikt eftersom deltidsanställda ofta inte fått del av

kompetensutveckling och allmänt sett har en svagare ställning på

arbetsplatsen.

Slutligen måste arbetsgivarens inflytande över valet av anställningsform

begränsas i lagstiftningen. Regeringens förslag saknar incitament för

arbetsgivarna att organisera sin verksamhet så att möjligheterna till högre

sysselsättningsgrad för deltidsanställda ökar. Arbetsgivarens rätt att

oberoende av verkliga behov välja deltidsanställning som anställningsform

måste inskränkas med rättsliga medel. Endast om det finns sakliga skäl i form

av att en påtaglig störning uppkommer i verksamheten bör undantag medges.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med erforderliga lagförslag.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

med det tillkännagivande som följer av motion A3 i berörd del. Även motion

A716 får anses tillgodosedd med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande förstärkta rättigheter för deltidsanställda

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A3 yrkandena 7-9 och

1996/97:A716 yrkande 2 samt med avslag på motion 1996/97:A5 yrkande 8 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Företrädesrätt för

deltidsanställda under rubriken Utskottets övervägande som börjar med Även i?

och slutar med motion A814 ? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den föreslagna företrädesrätten är ett värdefullt

tillskott till de arbetsrättsliga reglerna. Av skälen för regeringens förslag

framgår bl.a. följande:

Det är värt att påpeka att bestämmelsen inte ger arbetstagarsidan någon rätt

att styra hur arbetsgivaren lägger upp sin verksamhet, t.ex. genom att kräva

att arbetsgivaren skall inrätta tjänster med sådana arbetstidsmått att

arbetstagarnas önskemål tillgodoses fullt ut. Inte heller ger bestämmelsen

arbetstagarsidan rätt att påfordra att arbetstagare omplaceras eller flyttas

omkring så att deras önskemål tillgodoses fullt ut. När arbetsgivaren har

behov av ytterligare arbetskraft måste dock en samlad avvägning göras varvid

hänsyn måste tas till en arbetstagares berättigade krav på högre

arbetstidsmått. Arbetsgivare och arbetstagare bör därutöver gemensamt sträva

efter en ökad andel heltidsanställningar.?

Enligt utskottets mening bör den föreslagna bestämmelsen skärpas så att det

blir en rättighet för den deltidsanställde att få företräde till en vakant

tjänst. Vidare anser utskottet att den företrädesrätt som deltidsanställda

skall få enligt förslaget är svagare än den företrädesrätt som en uppsagd

arbetstagare har enligt 25 § anställningsskyddslagen. Skälet till detta är att

det beträffande deltidsanställdas företrädesrätt saknas möjlighet för

arbetstagarorganisationen att begära att företrädesrätten skall utsträckas

till arbetsgivarens samtliga driftsenheter på orten.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet

med det anförda.

Det anförda innebär att motion A5 tillstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande förstärkta rättigheter för deltidsanställda

att riksdagen med anledning av 1996/97:A5 yrkande 8 och med avslag på

motionerna 1996/97:A3 yrkandena 7-9 och 1996/97:A716 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Övergångsproblem med parallella regler för uppsägningstid (mom. 24)

Dan Ericsson (kd) anser

dels den del av utskottets yttrande i avsnittet Ikraftträdande och

övergångsbestämmelser under rubriken Utskottets överväganden som börjar med

Det är? och slutar med berörd del? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Kristdemokraternas farhågor att det blir problem vid den

praktiska handläggningen att tillämpa två parallella system vid beräkning av

uppsägningstiden. Detta problem måste lösas, och utskottet föreslår att

riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med ett förslag för att

undanröja övergångsproblematiken. I övrigt har utskottet inget att anföra mot

regeringens förslag. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion

A4 i berörd del och avstyrker regeringens förslag i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande övergångsproblem med parallella regler för

uppsägningstid

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 12 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Sveriges hållning till EU (mom. 27)

Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga

frågor under rubriken Utskottets överväganden som börjar med I fråga? och

slutar med A277 (m) i berörda delar? bort ha följande lydelse:

Inom ramen för vad som kallas den sociala stadgan och det sociala protokollet

har en europeisk arbetsrätt börjat ta form. Som ett led i IGC-processen

förordar vissa länder och politiska grupperingar att EU:s engagemang för att

bekämpa arbetslösheten skall förstärkas.

Utskottet delar Moderaternas oro för att detta arbete kan leda till att en

omodern nationell arbetsrätt, i stället för att avvecklas, flyttas upp till

europanivå. En sådan utveckling skulle ytterligare försvåra den revitalisering

Europa borde genomgå för att kunna erbjuda andra delar av världen en

utvecklande konkurrens.

De beslut som fattas inom ramen för den sociala stadgan och det sociala

protokollet, liksom i form av direktiv i gängse ordning, blir omedelbart

bindande för Sverige. Utskottet anser i likhet med Moderaterna att den svenska

regeringen inom EU bör verka för att unionens regelverk på det arbetsrättsliga

området begränsas till vad som kan motiveras från strikt hälso- och

säkerhetsrelaterade synpunkter och som har till syfte att inget land skall

kunna skaffa sig konkurrensfördelar genom orimliga säkerhets- eller

hälsoregler. Detta bör ges regeringen till känna.

Med det föreslagna tillkännagivandet tillstyrker utskottet motionerna A2 och

277 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande Sveriges hållning till EU

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A2 yrkande 12 och

1996/97:A277 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

29. Medicinska kontroller i arbetslivet (mom. 28)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga

frågor som under rubriken Utskottets överväganden börjar med ?Betänkandet

bereds? och slutar med ?A716 (v) i berörda delar? bort ha följande lydelse:

Utredningen gjorde bl.a. en enkätundersökning för att försöka kartlägga

förekomsten av medicinska kontroller i arbetslivet. Resultatet av denna

kartläggning tyder på att användningen av sådana kontroller har ökat och

kommer att öka. Kartläggningen visade bl.a. att ca 500 personer under år 1994

inte hade blivit anställda efter att ha genomgått medicinsk kontroll.

Det finns enligt utskottet en klar risk med att tillåta systematiska

medicinska eller genetiska undersökningar i samband med nyanställningar. Dessa

kan leda till att människor med olika - konstaterade och befarade - svagheter

utestängs från arbetsmarknaden.

Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att det finns ett behov av att

genom lagstiftning reglera användandet av medicinska kontroller i arbetslivet.

Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att presentera ett förslag till

en lag som reglerar denna fråga. I uppdraget bör ligga att lagförslaget skall

presenteras under år 1998. I avvaktan på lagförslaget bör en tillfällig lag

gälla som innebär att det krävs kollektivavtal för att få använda sig av

medicinska kontroller i arbetslivet. En sådan lösning innebär att

arbetsgivaren inte kan använda sig av medicinska kontroller utan att förhandla

om villkoren för dessa. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen i

uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag i enlighet

med vad som anförts. Vad utskottet anfört med anledning av motion A716 innebär

att den är tillgodosedd i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande medicinska kontroller i arbetslivet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A716 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Privata arbetsförmedlingar (mom. 29)

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),

Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser

dels den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga frågor

under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Den nuvarande? och

slutar med del avstyrks? bort ha följande lydelse:

År 1993 instiftades lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyrning

av arbetskraft som gav tillåtelse till privata arbetsförmedlingar. Genom denna

lag upphörde arbetsförmedlingsmonopolet. Uthyrningsverksamheten har haft en

mycket stark utvecklingstakt de senaste åren och i oktober i år invigdes

Sveriges första privata arbetsförmedling i Stockholm.

Lagens tillkomst var enligt utskottet en mycket viktig åtgärd i syfte att

öka flexibiliteten och smidigheten på arbetsmarknaden.

Under sommaren 1996 tillsattes en särskild utredare som har i uppdrag att se

över lagens tillämpning. Han skall vara klar den 31 december 1996.

Utskottet är i likhet med Kristdemokraterna av den uppfattningen att

konkurrens mellan olika arbetsförmedlingsverksamheter är en välkommen

utveckling som kan öka effektiviteten inom området och leda till fler

nyanställningar. Utskottet kan därför inte acceptera en eventuell inskränkning

i denna möjlighet. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker

motion A4 i tillämplig del.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande privata arbetsförmedlingar

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A4 yrkande 20 som sin

mening ger till känna vad utskottet anfört,

31. ILO-konventionen 137 (mom. 30)

Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg

(m) anser

dels den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetsrättsliga frågor

under rubriken Utskottets överväganden som börjar med Vad avser? och slutar

med T214 (fp) i berörda delar? bort ha följande lydelse:

En viktig omständighet som påverkar sjöfartens lönsamhet är stuverimonopolet.

Det verkar hämmande på utveckling och arbetsmetoder i svenska hamnar.

Utskottet instämmer därför i Kenth Skårvik m.fl. motion att monopolet bör

avvecklas. Som ett led i denna avveckling bör regeringen verka för att ILO-

konvention 137 om hamnarbete sägs upp.

Med hänsyn till det anförda tillstyrks motion T214 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande ILO-konventionen 137

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:T214 yrkande 19 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Lagen mot etnisk diskriminering (mom. 32)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den sista meningen i sista stycket under ovannämnda rubrik skall

ersättas med följande.

Det beredning som pågår för tillfället är inte tillräcklig. Det är viktigt att

det så snart som möjligt blir en skärpning av lagstiftningen. Detta bör ges

regeringen till känna.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion Sf633 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande lagen mot etnisk diskriminering

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Sf633 yrkande 11 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Arbetsrättens allmänna inriktning

Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg

(m) anför:

Den svenska arbetsmarknaden fungerar mycket illa på flera olika sätt. Det

hämmar allvarligt tillkomsten av flera riktiga jobb.

Maktförhållandena på arbetsmarknaden har gradvis förskjutits till de

fackliga organisationernas förmån. Detta har skett på såväl den enskilda

medarbetarens bekostnad som på företagens bekostnad. Vidare är det mycket

svårt för medarbetare att sluta avtal som tar hänsyn till de allt mer

individuella villkor som arbetslivet numera präglas av. Anställningströskeln i

många företag är alltför hög. Detta leder bl.a. till att anställningar inte

kommer till stånd.

För alla företag och företagare, men särskilt för de små, är nyanställningar

stora investeringsbeslut. Varje sådant beslut är förknippat med automatiska

trögheter. Ju större ansvar för att engagera fler medarbetare är, desto större

blir också trögheterna. Den nuvarande arbetsrättslagstiftningen har lett till

att trögheterna har ökat.

För att komma till rätta med dessa problem krävs att det införs en ny modern

arbetsrättslagstiftning.

Enligt Moderaterna bör den mera långsiktiga förändringen av arbetsrätten

vara inriktad på att den nuvarande arbetsrättslagstiftningen ersätts med ett

fåtal stadganden som alltid skall iakttas i anställningsförhållanden. Till

dessa skall den enskilde personligen eller genom den organisation, till vilken

han eller hon har uppdragit att föra talan, genom förhandling med

arbetsgivaren lägga till andra anställningsvillkor av betydelse. De

grundläggande stadgandena skall medge olikartade lösningar på praktiska

förhållanden, men skall samtidigt vara så utformade att arbetstagaren skall

kunna föra talan i domstol om stadgandena inte iakttas.

En förändring som bör genomföras är avskaffandet av turordningsreglerna. En

sådan förändring understryker att varje medarbetare är unik och att han eller

hon skall behandlas därefter. Kravet på att en uppsägning skall vara sakligt

grundad bör dock kvarstå. Regeln bör utformas så att den inte ges en innebörd

som omöjliggör rörligheten.

Moderaterna är i princip motståndare till specialdomstolar och

partssammansatta domstolar. Sådana bör inte få förekomma eftersom det i den

praktiska tillämpningen har visat sig att domstolar, som tillförs ledamöter

med särintressen, har en tendens att inte bara tillämpa gällande lag utan även

fylla ut och skapa nya rättsgrundsatser. Detta leder till mindre

förutsägbarhet. Arbetsdomstolen bör därför avvecklas och dess uppgifter

övertas av allmänna domstolar.

Ett annat regelverk som måste ses över är konfliktreglerna. Lönebildningen

har nära samband med de spelregler som gäller på arbetsmarknaden.

Konfliktreglerna är utformade på ett sådant sätt att de motverkar en sund

lönebildning.

För att uppnå den nödvändiga balans mellan parterna som krävs för uppnå en

sund lönebildning måste konfliktreglerna förändras. Moderaterna förordar att

det införs ett obligatoriskt krav på medlemsomröstning innan konflikter får

utlösas. Vidare bör varseltiderna förlängas och det bör övervägas om ett annat

medlingsförfarande kan vara ändamålsenligt för att säkra goda relationer på

arbetsmarknaden. Även möjligheterna att vidta sympatiåtgärder bör förbjudas.

De nu föreslagna förändringarna brådskar och det är viktigt att det införs

en ny arbetsrättslagstiftning så snart som möjligt. Moderaterna förordar att

den utredning om de långsiktiga förändringarna av arbetsrätten som förordas i

den tidigare nämnda reservationen tillsammans med Folkpartiet och

Kristdemokraterna genomförs på ett sådant sätt att en ny lagstiftning kan

gälla från den 1 januari 1999.

2. Utskottets behandling av propositionen

Hans Andersson (v) anför:

Den förändring av arbetsrätten som föreslås av regeringen innebär kraftiga

försämringar av anställningsskyddet. Sådana förändringar måste därför föregås

av en ordentlig beredning där alla konsekvenser av förslaget analyseras innan

beslut fattas i frågan. Någon sådan beredning har inte genomförts.

Att beredningen har varit bristfällig beror till stor del på majoritetens

ovilja att diskutera förslaget och att göra en närmare analys av det.

Bristerna gäller såväl den juridiska analysen som konsekvenserna av förslaget.

Beredningen har präglats av majoritetens vilja att få igenom förslaget utan

någon närmare granskning eller diskussion. Detta är inte tillfredsställande

och innebär att det finns många olösta frågor kvar efter utskottsbehandlingen.

Till detta kommer att regeringen har valt att under pågående budgetarbete

lägga fram sitt förslag om förändringar i arbetsrätten. Därigenom har

utskottet tvingats att under en mycket hektisk period behandla en viktig

fråga. Detta har inneburit att utskottet haft knappt om tid att bereda

ärendet. Det går dock inte att bortse från att även om tiden har varit knapp

är det främsta skälet till bristerna i utskottets beredning majoritetens

ovilja att på ett konstruktivt sätt behandla frågan.

Utskottet har tillstyrkt regeringens förslag om att införa en ny

anställningsform. Detta har utskottet gjort trots de mycket allvarliga

invändningar som rests mot förslaget. En invändning mot förslaget har varit

att det kan leda till missbruk från arbetsgivarnas sida.

Det är uppenbart att utskottets majoritet trots sitt tillstyrkande har varit

tveksam med hänsyn till konsekvenserna av den nya anställningsformen. Detta

har man visat genom att föreslå att Arbetsmarknadsdepartementet skall

tillsätta en referensgrupp som kontinuerligt skall utvärdera

anställningsformen. Vänsterpartiet har i och för sig inget att erinra mot att

en grupp tillsätts eftersom det är bättre att det görs någon form av kontroll

av hur reglerna slår än ingen alls. Det bästa hade ändå varit att göra en

ordentlig konsekvensanalys innan anställningsformen infördes. Genom att vänta

med en utvärdering riskerar ett stort antal personer att drabbas innan det

beslutas om något som resulterar i förändring.

3. Övriga arbetsrättsliga frågor (mom. 30, ILO-konventionen)

Elver Jonsson (fp) anför:

Det nuvarande stuverimonopolet måste avvecklas eftersom det verkar hämmande på

utveckling och arbetsmetoder i svenska hamnar. Som ett led i denna avvecklig

borde Sverige ha sagt upp ILO-konventionen 137 om hamnarbete. Nu har inte

Sverige gjort det och är därigenom bundet av konventionen ytterligare tio år.

Detta är inte tillfredsställande och regeringen bör därför undersöka

möjligheten att säga upp konventionen i förtid.

4. Diskriminering i arbetslivet (mom. 32)

Hans Andersson (v) anför:

Den nuvarande lagen mot etnisk diskriminering har allvarliga brister och den

ger inte ett tillräckligt skydd för den enskilde. Lagen bör därför ändras. Som

exempel på brister kan nämnas att diskrimineringsförbudet inte omfattar

indirekt diskriminering och det saknas ett tillräckligt skydd långtgående

skydd under rekryteringsförfarandet.

Det är därför med viss tillfredsställelse som det kan noteras att regeringen

äntligen har tagit till sig det förslag som bl.a. Vänsterpartiet framställt

under en längre tid om att lagstiftningen måste bli föremål för översyn.

Vänsterpartiet förutsätter att detta arbete bedrivs skyndsamt och att det

slutliga lagförslaget bl.a. kommer att omfatta de ovan angivna frågorna.

Vänsterpartiet kan konstatera att regeringen också har tagit till sig det

förslag som bl.a. Vänsterpartiet framställt om en lagstiftning rörande

diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Vänsterpartiet

förutsätter att även detta arbete behandlas skyndsamt.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................2

Motioner..............................................2

Motioner väckta med anledning av propositionen 2

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996 5

Inkomna skrivelser m.m. 8

Utskottet.............................................8

Bakgrund 8

Frågan om översyn av arbetsrätten 8

1992 års arbetsrättskommitté 9

Återställning av arbetsrätten 10

1995 års Arbetsrättskommission och tiden därefter 10

Disposition av betänkandet 12

Allmän inriktning av arbetsrätten 12

De enskilda förslagen till lagändringar 21

Lokala kollektivavtal m.m. 21

En bortre gräns för vikariat 24

Överenskommen visstidsanställning 26

Uppsägningstiden 29

Företrädesrätt till återanställning 29

Företrädesrätt för deltidsanställda 31

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 33

Förslagen i övrigt 34

Främjandelagen 34

Övriga arbetsrättsliga frågor 34

Diskriminering i arbetslivet 36

Hemställan 36

1. Återgång till 1994 års regler m.m. (mom. 1) 41

2. Den framtida arbetsrätten (mom. 2) 42

3. Den framtida arbetsrätten (mom. 2) 44

4. Nyanställningar från 1.1.1997 (mom. 3) 45

5. Utredning om skadestånd (mom. 7) 45

6. Vidgad möjlighet att träffa lokala avtal (mom. 8) 46

7. Lagbestämmelsen om reglernas dispositivitet m.m. (mom. 9) 46

8. Beräkning av anställningstid för den som slutat frivilligt (mom. 10)

47

9. Tidsgräns för vikariatsanställning (mom. 11) 48

10. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12) 48

11. Ytterligare begränsning av vikariatsanställning m.m. (mom. 12) 49

12. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) 50

13. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) 50

14. Förutsättningar för överenskommen visstidsanställning (mom. 14) 51

15. Lagbestämmelsen om överenskommen visstidsanställning (mom. 15) 52

16. Referensgrupp (mom. 16) 53

17. Rätt till tjänstledighet för att pröva annat arbete (mom. 17) 53

18. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18)

54

19. Förutsättningar för företrädesrätt till återanställning (mom. 18)

54

20. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19) 55

21. Lagbestämmelsen om företrädesrätt till återanställning (mom. 19) 56

22. Konsekvenser av förkortad tid för företrädesrätt till

återanställning (mom. 20) 56

23. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21) 57

24. Företrädesrätt för deltidsanställda (mom. 21) 57

25. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22) 58

26. Förstärkta rättigheter för deltidsanställda (mom. 22) 58

27. Övergångsproblem med parallella regler för uppsägningstid (mom. 24)

59

28. Sveriges hållning till EU (mom. 27) 60

29. Medicinska kontroller i arbetslivet (mom. 28) 61

30. Privata arbetsförmedlingar (mom. 29) 61

31. ILO-konventionen 137 (mom. 30) 62

32. Lagen mot etnisk diskriminering (mom. 32) 62

Särskilda yttranden..................................63

1. Arbetsrättens allmänna inriktning 63

2. Utskottets behandling av propositionen 64

3. Övriga arbetsrättsliga frågor (mom. 30, ILO-konventionen) 65

4. Diskriminering i arbetslivet (mom. 32) 65

Bilaga

Propositionens lagförslag 66