Bet. 1996/97:AU7

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1996/97:AU07

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet (prop. 1996/97:1)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1996/97

AU7

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas anslagen på

utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid

arbetslöshet. Genom riksdagens beslut

har ramen för utgiftsområdet höjts med

924 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag.

Arbetsmarknadsutskottet anser att denna

höjning bör utnyttjas för att räkna upp

anslaget A 1. Bidrag till

arbetslöshetsersättning med motsvarande

belopp. Uppräkningen är en följd av

utskottets ställningstagande till de

förändringar i arbetslöshetsförsäkringen

och det kontanta arbetsmarknadsstödet

som riksdagen beslutade om i somras och

som skulle träda i kraft den 1 januari

1997. I avvaktan på ett samlat förslag

om arbetslöshetsförsäkringen från

regeringen under våren 1997, som skall

bygga på principerna om fast förankring

på arbetsmarknaden och en bortre gräns

för ersättningen, anser utskottet att de

i somras beslutade lagändringarna bör

skjutas upp till nästa halvårsskifte. I

sammanhanget avstyrker utskottet ett

antal motioner med yrkanden som rör

anslagen m.m.

Särskilda yttranden har avgetts av

företrädare för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Vänsterpartiet,

Miljöpartiet och Kristdemokraterna.

Propositionen

I proposition 1996/97:1 föreslår

regeringen att riksdagen

för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet

vid arbetslöshet

3. medger att en rörlig kredit får

disponeras i Riksgäldskontoret om högst

3 000 000 000 kr under budgetåret 1997

för utbetalningar av lönegaranti

(avsnitt A 2. Bidrag till

lönegarantiersättning),

4. godkänner vad som anförts om medel

för att inrätta ett lönegarantiregister

(avsnitt A 2, Bidrag till

lönegarantiersättning),

5. för budgetåret 1997 anvisar anslagen

under utgiftsområde 13 Ekonomisk

trygghet vid arbetslöshet enligt

följande uppställning:

Anslag Ansla Anslagsbe

gstyp lopp

A Bidrag till raman 33 164

1 arbetslöshetsersät slag 334 000

tning

A Bidrag till raman 2 086 050

2 lönegarantiersättn slag 000

ing

Summa för 35 250

utgiftsområdet 384 000

Regeringens förslag såvitt avser punkter

1 och 2 i propositionen behandlas inte i

detta betänkande utan skjuts upp tills

vidare.

Motioner

1996/97:A274 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att för

budgetåret 1997 anvisa anslagen under

utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid

arbetslöshet, i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på anslag

inom utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet

vid arbetslöshet för åren 1998 och 1999,

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen beslutar att

ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen

fr.o.m. den 1 juli 1997 skall utgå med

80 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp

och med 40 % på överskjutande

inkomstdelar, i enlighet med vad som

anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar att

garantinivån i arbetslöshetsförsäkringen

fr.o.m. den 1 juli 1997 skall vara 246

kr per dag, i enlighet med vad som

anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar att

ersättningsnivån i KAS fr. o. m. den 1

juli 1997 skall vara 246 kr per dag, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att upphäva

beslut från den 12 juli 1996 angående

förlängda kvalificeringstider för

ersättning i a-kassa och KAS, i enlighet

med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar att upphäva

beslut från 12 juli 1996 att

rekryteringsstöd inte skall få medräknas

för att uppfylla ett första

arbetsvillkor, i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:A296 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att

förändringarna som beslutades i lagarna

om arbetslöshetsförsäkring och kontant

arbetslöshetsstöd i samband med

riksdagsbehandlingen av proposition

1995/96:222 ej skall träda i kraft,

enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar om höjning av

ersättningsnivån i a-kassan till 80 %

från den 1 januari 1997,

3. att riksdagen beslutar återinföra de

regler som gällde före den 1 januari

1996 i arbetslöshetsförsäkringen för

ersättning till deltidsarbetslösa,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten att avbryta sin a-

kasseperiod för att försörja sig på egen

verksamhet,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansiering av

arbetslöshetsförsäkringen,

6. att riksdagen med ändring av

regeringens förslag för budgetåret 1997

anvisar anslagen under utgiftsområde 13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

enligt följande uppställning:

Anslag Regeringens Anslagsför

förslag ändring

(tusental (tusental

kr) kr)

A Bidrag till 33 164 334 +1 500 000

1. arbetslöshets

ersättning

Summa för 35 250 384 +1 500 000

utgiftsområdet

1996/97:A298 av Dan Ericsson m.fl. (kd)

vari yrkas

2. att riksdagen beslutar höja

ersättningsnivån i

arbetslöshetsförsäkringen till 80 %

fr.o.m. den 1 januari 1997,

3. att riksdagen beslutar upphäva

riksdagens beslut om att från den 1

januari 1997 försämra arbetsvillkor och

dagpenningberäkning i

arbetslöshetsförsäkringen,

4. att riksdagen med följande ändringar

i förhållande till regeringens förslag

för budgetåret 1997 anvisar anslaget

under utgiftsområdet 13 Ekonomisk

trygghet vid arbetslöshet enligt

uppställning:

Anslag Regeringens Anslagsför

förslag ändring

(tusental (tusental

kr) kr)

A Bidrag till 33 164 334 -1 400

1. arbetslöshets

ersättning

1996/97:Sf242 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till tidigarelagd finansiering

av återgång till 80 procents ersättning

i arbetslöshetsförsäkringen från den 1

januari 1997,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkta statsbidrag till

arbetslöshetsförsäkringen och

kompensation till löntagarna genom höjt

grundavdrag.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet

regeringens förslag om anslag på

utgiftsområde 13, Ekonomisk trygghet vid

arbetslöshet. Det är två anslag, Bidrag

till arbetslöshetsersättning och Bidrag

till lönegarantiersättning. Kostnaderna

på utgiftsområdet är starkt

konjunkturberoende och påverkas framför

allt av arbetslöshetens omfattning men

även av löneutvecklingen och antalet

företagskonkurser. Utgifterna påverkas

också i hög grad av regelverkens

utformning.

Utskottet tar också upp till behandling

de motioner rörande arbetslöshets

ersättningen som avser anslags- eller

anslagsrelaterade frågor i den meningen

att de kan påverka medelsbehovet under

kommande budgetår. Frågor som rör

arbetslöshetsersättningen på längre sikt

kommer att tas upp under våren 1997 i

anslutning till behandlingen av den

proposition i ämnet som regeringen

aviserat.

Inga motioner har väckts som rör

anslaget Bidrag till

lönegarantiersättning.

Regeringens och motionärernas förslag

till anslag framgår av nedanstående

tabell.

Reger Motionärernas

ingen förslag i

s förhållande till

försl utskottets förslag

ag

Motioner

A296: A274: A298:4

6 2 (kd)

(v) (mp)

A Ersättning

vid

arbetslöshet

1 Bidrag till 33 +1 +965 -1 400

arbetslöshet 164 500 000 000

sersättning 334 000

(ram)

2 Bidrag till 2 086

lönegaranti 050

ersättning

(ram)

Summa 35 +1 +965 -1 400

250 500 000 000

384 000

Bidrag till arbetslöshetsersättning

Anslaget Bidrag till

arbetslöshetsförsäkringen omfattar

kostnader för kontant arbetsmarknadsstöd

och ersättning till dem som deltar i

offentliga tillfälliga arbeten för äldre

arbetslösa (OTA). Belastningen på

anslaget Bidrag till

arbetslöshetsförsäkringen är starkt

beroende av utformningen av lagen om

arbetslöshetsförsäkring och lagen om

kontant arbetsmarknadsstöd.

Riksdagen beslutade i somras om vissa

förändringar av

arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Genom

förändringarna (SFS 1996:871 och 872)

kom arbetslöshetsförsäkringens roll som

omställningsförsäkring att markeras på

ett tydligare sätt. Enligt

riksdagsbeslutet skall lagändringarna

träda i kraft den 1 januari 1997.

Regeländringarna innebar bl.a. att det

s.k. arbetsvillkoret skärptes både för

att kvalificera sig för en första

ersättningsperiod och för en ny

ersättningsperiod. Vidare infördes en

tidsmässig gräns för ersättningen, den

s.k. bortre parentesen. I princip skulle

ersättning kunna uppbäras under längst

tre år. Ändringar gjordes också när det

gäller beräkningen av dagpenningens

storlek.

Riksdagen har den 22 november godkänt

finansutskottets betänkande 1996/97:FiU1

Utgiftsramar och beräkning av

statsinkomsterna. För

arbetsmarknadsutskottets vidkommande

innebär riksdagsbeslutet den ändringen i

förhållande till propositionen att

utgiftsområdena 13 och 14 höjts med

sammanlagt 1 155 miljoner kronor. Av

höjningen bör enligt riksdagsbeslutet

924 miljoner kronor hänföras till det nu

berörda utgiftsområdet och återstoden,

231 miljoner kronor, till utgiftsområde

14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

Höjningen av ramarna motiveras av

riksdagens ställningstagande beträffande

de nyss angivna förändringarna av

arbetslöshetsersättningen. I samband med

beslutet om ramarna har riksdagen på

förslag av finansutskottet gjort ett

tillkännagivande till regeringen i denna

fråga. I korthet innebär

tillkännagivandet följande.

Finansutskottet har anslutit sig till

vad arbetsmarknadsutskottet i sitt

yttrande AU1y anfört om den starka

kopplingen mellan

arbetslöshetsförsäkringen och

arbetsmarknadspolitikens nya inriktning.

Finansutskottet anför att några av de i

somras beslutade ändringarna utsatts för

kritik, inte enbart för att de allmänt

sett upplevts som försämringar utan

därför att de givit upphov till direkt

oönskade konsekvenser. Utskottet

konstaterar att ARBOM-utredningen

sedermera också presenterat ett samlat

förslag till omläggning av försäkringen

som enligt finansutskottet i vissa

avseenden bör kunna ge bättre lösningar.

Låter man de beslutade förändringarna

träda i kraft är det därför inte

osannolikt att de kan komma att omprövas

redan efter några månader. Hos de

arbetssökande skulle detta kunna skapa

oklarhet och osäkerhet om vilka regler

som faktiskt gäller. Sett mot denna

bakgrund säger sig finansutskottet ha

stor förståelse för de betänkligheter

som arbetsmarknadsutskottet redovisade i

sitt yttrande. Å andra sidan, anför

utskottet, måste hänsyn också tas till

att ett uppskov kommer att leda till att

angelägna förändringar senareläggs och

att en eftersträvad besparing skjuts på

framtiden. Finansutskottet kommer fram

till att de förändringar som beslutades

i somras inte bör träda i kraft den 1

januari utan skjutas upp för att ge

riksdagen tillfälle att ta ställning

till ett sådant sammanhållet förslag.

Regeringen bör enligt tillkännagivandet

senast våren 1997 presentera riksdagen

förslag om detta. Finansutskottet

förutsätter liksom

arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande

att detta samlade förslag bygger på

principen att arbetslöshetsförsäkringen

skall vara en omställningsförsäkring som

ger skydd till personer med fast

förankring på arbetsmarknaden. För att

markera karaktären av

omställningsförsäkring skall det

föreslagna försäkringsskyddet vara

tidsmässigt begränsat. Liksom i fråga om

de tidigare beslutade förändringarna

utgår finansutskottet från att den

ersättningstid som skall beaktas därvid

börjar räknas fr.o.m. den 1 januari

1996.

Arbetsmarknadsutskottet kan med detta

konstatera att riksdagen nu anslutit sig

till den bedömning som först kom till

uttryck i utskottets yttrande AU1y i

slutet av förra månaden. De i somras

beslutade förändringarna i

arbetslöshetsförsäkringen bör inte träda

i kraft vid årsskiftet.

Ett starkt skäl till att skjuta upp

förändringarna i försäkringen är den

stora fördel som kan nås med ett samlat

förslag. Som utskottet påpekade i

yttrandet kan man då vinna i klarhet och

överskådlighet. Om mera tid ges till att

överväga de nödvändiga förändringarna

ges också möjlighet till samråd inte

bara med fackföreningsrörelsen utan även

med övriga berörda, däribland de

tillämpande organen och

tillsynsmyndigheten. Regelverket är

komplicerat och svårtillgängligt. Det är

inte lätt att överblicka konsekvenserna

av olika förändringar, därtill lär

krävas både kunskap och erfarenhet.

Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att

de kommande förslagen beretts i sådan

ordning som borgar för att de kommer att

fungera väl i den praktiska

tillämpningen.

När det gäller reglernas sakliga

innehåll vill arbetsmarknadsutskottet än

en gång understryka att försäkringen

skall omfatta personer med fast

förankring på arbetsmarknaden. Utskottet

vill inte binda sig för hur denna

förankring skall komma till uttryck mera

konkret, men utgår från att reglerna

konstrueras så att de både svarar mot

eftersträvade besparingar och mot vad

som kan anses rimligt i detta hänseende.

Utskottet har redan tidigare även

ställt sig bakom principen att det skall

vara fråga om en försäkring vid

omställning. Riksdagens nyss återgivna

tillkännagivande har också denna

innebörd: försäkringsskyddet skall vara

tidsmässigt begränsat. Utskottet vill

undanröja varje tveksamhet på den

punkten. Att de i somras beslutade

förändringarna skjuts upp innebär inte

ett frånträdande av principen om en

bortre gräns för ersättningen.

Inte heller i detta hänseende vill

utskottet nu binda sig för hur denna

begränsning skall konstrueras

lagtekniskt. För att ett uppskjutande av

sommarens lagändringar inte skall få

till följd att genomförandet av de

fastlagda principerna skjuts på

framtiden anser utskottet, liksom

finansutskottet, att den ersättningstid

som skall beaktas börjar räknas från den

1 januari 1996. Detta kan regleras genom

övergångsregler till den kommande

lagstiftningen.

Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att

regeringen återkommer till riksdagen med

förslag i enlighet med det ovanstående

under våren 1997 och i sådan tid att de

nya lagreglerna kan träda i kraft vid

halvårsskiftet. Ikraftträdandet av de i

somras antagna lagändringarna skjuts

upp till samma tidpunkt.

Vad som sagts ovan gäller i tillämpliga

delar även beträffande det kontanta

arbetsmarknadsstödet (KAS).

Det anförda bör ges regeringen till

känna.

Det lagtekniska genomförandet av de

uppskjutna förändringarna bör enligt

utskottets mening ske på följande sätt.

Genom lagar bestäms att de lagar som

riksdagen antog den 12 juli 1996 om

ändringar i lagen om

arbetslöshetsförsäkring (ALF) respektive

lagen om kontant arbetsmarknadsstöd

(KAS) inte skall träda i kraft vid

årsskiftet. Detta innebär att

lagreglerna från årsskiftet fortsätter

att ha det innehåll som de har i dag och

haft från den 1 januari 1996. Av

lagtekniska skäl görs beträffande 6 och

7 §§ i respektive lag den ändringen att

paragraferna inte längre hänvisar till

den lag om tillfällig avvikelse från

lagen (1981:691) om socialavgifter som

upphör vid årsskiftet. Skälet till detta

är den ändrade konstruktionen av

utbildningsvikariat. Stöd ges från

årsskiftet i form av direkt bidrag till

arbetsgivaren och inte genom avdrag på

socialavgifterna. Avsikten är att

utbildningsvikariaten inte heller

fortsättningsvis skall kvalificera för

en första ersättningsperiod.

Hänvisningen i de angivna 6 och 7 §§ bör

därför i stället avse den nya

regleringen av utbildningsvikariaten,

som fortsättningsvis skall benämnas

vikariatsstöd.

Lagarna om arbetslivsutveckling (ALU)

och offentliga tillfälliga arbeten för

äldre arbetslösa (OTA) hänvisar till ALF

respektive KAS i deras lydelse enligt

sommarens riksdagsbeslut. Viss

anpassning krävs av respektive lag. Den

nya åtgärden OTA föranleder även en

anpassning av 14 § i ALF respektive KAS

så att det där klargörs att dagar då en

person varit anvisad OTA inte skall

inräknas i ersättningsperioden.

Motsvarande gäller i dag beträffande

ALU.

Lagförslag i enlighet med detta läggs

fram i utskottets hemställan.

Utskottets ställningstagande innebär

att de i propositionen framlagda

lagförslagen, som innebär justeringar i

förhållande till de i somras antagna

lagändringarna, inte bör prövas i detta

sammanhang.

Det innebär också att de motionsvägen

framlagda förslagen om ändringar i

sommarens beslut bör avslås av

riksdagen. Såväl Vänsterpartiet (motion

A296 yrk. 1), Miljöpartiet (A274 yrk. 10

och 11) som Kristdemokraterna (A298 yrk.

3) tar nämligen mera definitivt avstånd

från hela eller delar av beslutet.

De övriga motionsförslagen avser

finansieringsfrågor, ersättningsnivåer,

ersättningsrätten för deltidsarbetslösa

och möjligheten att avbryta en

ersättningsperiod. Med anledning av

dessa förslag vill utskottet anföra

följande.

Det är främst för att avvakta ett

samlat förslag som lagändringarna skjuts

upp. I detta ligger att utskottet inte

vill föregripa det kommande

regeringsförslaget - utöver vad som

omfattas av det ovan angivna

tillkännagivandet - med uttalanden med

anledning av motionsförslagen.

Vad utskottet nu anfört innebär att

motionerna A274 (yrk. 7-9), A296 (yrk.

2-5), A298 (yrk. 2) och Sf242 (yrk. 7,

9) avstyrks.

Utskottet övergår nu till frågan om

anslag.

I propositionen föreslås ett ramanslag

på 33 164 miljoner kronor.

Finansutskottets ställningstagande, som

godkänts av riksdagen, innebär att ramen

för utgiftsområde 13 höjts med 924

miljoner kronor. Enligt

arbetsmarknadsutskottets mening bör

denna höjning utnyttjas för att räkna

upp anslaget A 1. med motsvarande

belopp. För budgetåret 1997 bör

riksdagen således anvisa 34 088 miljoner

kronor på anslaget.

Bidrag till lönegarantiersättning

Propositionen

Anslaget finansierar utbetalning av

ersättning till arbetstagare för

lönefordringar i konkurs enligt

lönegarantilagen. Anslaget finansierar

även avbetalningar till

Riksgäldskontoret för den skuld som

kvarstår från Lönegarantifonden. Skulden

uppgick den 31 maj 1996 till drygt 2,3

miljarder kronor. Fr.o.m. 1997 skall

från anslaget även betalas ersättningar

till länsstyrelserna för deras arbete

med utbetalning av lönegarantimedel.

Anslaget finansieras genom en

lönegarantiavgift enligt lagen om

socialavgifter.

Antalet konkurser och berörda

arbetstagare har minskat kraftigt. En

allt större del av anslaget kan därför

utnyttjas för avbetalningar på den skuld

som kvarstår från Lönegarantifonden. Med

nuvarande regler för lönegarantin och en

förhållandevis låg nivå på antalet

konkurser beräknas skulden vara

amorterad vid sekelskiftet. Till dess

kvarstår behovet av den rörliga krediten

hos Riksgäldskontoret. För budgetåret

1997 föreslås den uppgå till 3 miljarder

kronor.

Ett särskilt lönegarantiregister får

enligt förordningen om

lönegarantiregister inrättas och föras

hos Riksskatteverket. Registret skall

bl.a. tillgodose behovet av statistiska

uppgifter om lönegarantiutbetalningar.

Riksdagen har tidigare godkänt att

kostnaderna för registret får belasta

Lönegarantifonden. Regeringen föreslår

nu att kostnaderna i stället belastar

anslaget. Av anslagsmedlen bör under

budgetåret 1997 en miljon kronor få

användas för att inrätta registret.

Utskottet godkänner de angivna

förslagen liksom regeringsförslaget om

medelsanvisning på anslaget A 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande anslag för

budgetåret 1997

att riksdagen

a) antar det i bilaga framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen

(1996:871) om ändring i lagen

(1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

b) antar det i bilaga framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen

(1996:872) om ändring i lagen

(1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

c) antar det i bilaga framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen

(1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

d) antar det i bilaga framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen

(1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

e) antar det i bilaga framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen

(1996:869) om arbetslivsutveckling,

f) antar det i bilaga framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen

(1996:870) om offentliga tillfälliga

arbeten för äldre arbetslösa,

g) med bifall till propositionen i

denna del medger att en rörlig kredit

får disponeras i Riksgäldskontoret om

högst 3 000 000 000 kr under

budgetåret 1997 för utbetalningar av

lönegaranti,

h) med bifall till propositionen i

denna del godkänner vad som anförts

om medel för att inrätta ett

lönegarantiregister,

i) med anledning av propositionen för

budgetåret 1997 anvisar anslagen

under utgiftsområde 13 Ekonomisk

trygghet vid arbetslöshet enligt

följande uppställning:

Beslut om anslag inom utgiftsområde

13 Ekonomisk trygghet vid

arbetslöshet

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med

regeringens förslag till

anslagsfördelning utom i de fall

angivna belopp har kursiverats.

Utskottets

förslag

A Ersättning vid

arbetslöshet

1 Bidrag till 34 088 334

arbetslöshetsersättni

ng (ram)

2 Bidrag till 2 086

lönegarantiersättning 050

(ram)

Summa 36 174 384

j) som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts om kommande

förslag som rör

arbetslöshetsförsäkringen och det

kontanta arbetsmarknadsstödet,

k) avslår motionerna 1996/97:A274

yrkandena 1, 2 och 7-11,

1996/97:A296, 1996/97:A298 yrkandena

2-4 samt 1996/97:Sf242 yrkandena 7

och 9.

Stockholm den 28 november 1996

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist

(s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson

(s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson

(s), Elving Andersson (c), Laila

Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja

Fransson (s), Kristina Zakrisson (s),

Christel Anderberg (m), Barbro Johansson

(mp), Dan Ericsson (kd), Anna Åkerhielm

(m) och Ingrid Burman (v).

Särskilda yttranden

1. Anslag för budgetåret 1997

Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel

Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)

anför:

Den 22 november beslutade riksdagens

majoritet bestående av

Socialdemokraterna och Centerpartiet att

fastställa ekonomiska ramar för de olika

utgiftsområdena i den statliga budgeten

och en beräkning av statens inkomster

avseende 1997. Samtidigt beslutades en

preliminär fördelning av statens

utgifter på utgiftsområden för

budgetåren 1998 och 1999.

Moderata samlingspartiet har i parti-

och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av den ekonomiska politiken

och budgetpolitiken. Våra förslag syftar

till att skapa förutsättningar för ett

ekonomiskt, kulturellt och socialt

växande Sverige. Genom en större enskild

sektor och ett starkare civilt samhälle

kan både företag och människor växa.

Massarbetslösheten kan steg för steg

pressas tillbaka samtidigt som den

sociala tryggheten också i andra

bemärkelser kan öka genom att hushållen

får en större ekonomisk självständighet.

Vi har föreslagit en långtgående

växling från subventioner och bidrag

till kraftiga skattesänkningar för alla,

främst låg- och medelinkomsttagare.

Samtidigt värnar vi de människor som är

i störst behov av gemensamma insatser

och som har små eller inga möjligheter

att påverka sin egen situation. Vi slår

också fast att det allmänna skall

tillföras resurser för att på ett

tillfredsställande sätt kunna genomföra

de uppgifter som skall vara gemensamma.

Rättsväsendet måste fungera

tillfredsställande och försvaret skall

vara så starkt att Sverige kan

försvaras.

När riksdagens majoritet nu genom

riksdagsbeslutet den 22 november valt en

annan inriktning av politiken, deltar vi

inte i detaljbesluten. I detta särskilda

yttrande redovisar vi den del av vår

politik som berör utgiftsområde 13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.

För utgiftsområde 13 som sådant

förordar vi lägre anslagsnivåer.

Besparingar kan uppnås genom en

bibehållen 75-procentig ersättningsnivå

samt genom att ytterligare en karensdag

införs. Vi anser också att försäkringen

bör göras allmän. Kvalificeringsreglerna

bör skärpas och en bortre gräns på 300

dagar bör införas. Ett sådant förslag

finns redan i den allmänna

arbetslöshetsförsäkring som

fyrpartiregeringen införde år 1994.

Att vi inte framställt några yrkanden

rörande a-kassan beror på att vi godtar

de regeländringar som beslutades i

somras. Det finns alltså inget skäl att

skjuta på genomförandet för att avvakta

ett samlat förslag från regeringen.

Om utskottet inte hade föreslagit ett

sådant återställande av reglerna skulle

inte heller anslaget för

arbetslöshetsförsäkring behövt höjas. Nu

förorsakas merkostnader i

storleksordningen 1 miljard kronor till

följd av Socialdemokraternas oförmåga

och obeslutsamhet när det gäller

arbetslöshetsförsäkringen.

Vi anser att hela hanteringen av

arbetslöshetsförsäkringen förtjänar

allvarlig kritik. Det tog sin start med

upprivandet av fyrpartiregeringens

allmänna obligatoriska försäkring 1994.

Därefter har reglerna ändrats ett stort

antal gånger, för att sedan ändras

tillbaka. Det har blivit hart när

omöjligt att få en överblick av

regelsystemet. Motstridiga besked ges,

löften utställs och löften återtas. Det

är till skada både för de berörda och

för de som skall tillämpa reglerna.

Människor vet inte vad de skall rätta

sig efter. Rimliga krav på förutsebarhet

och rättssäkerhet uppfylls inte.

Oförmågan präglar också hanteringen i

utskottet med upprepade bordläggningar

och obefintlig diskussion i sakfrågorna.

2. Anslag för budgetåret 1997

Elver Jonsson (fp) anför:

Jag anser liksom Folkpartiet i motion

1996/97:Sf242 att

arbetslöshetsersättningen bör motsvara

80 % av den arbetslöses inkomstbortfall.

Ett kort inkomstskydd under kortare

perioder av arbetslöshet skapar ökade

möjligheter till aktivt arbetssökande

och förbättrar därför arbetsmarknadens

funktionssätt. Arbetslöshetsförsäkringen

och KAS bör vara en

omställningsförsäkring, inte en

permanent försörjningskälla.

Det statliga ansvaret för försäkringen

bör minska och de försäkrade få ett

större finansieringsansvar. Om

statsbidraget sänks till förslagsvis 75

% av arbetslöshetskassornas

utbetalningar innebär detta en besparing

på drygt 9 miljarder kronor med dagens

arbetslöshetsnivå. Löntagarkollektivet

kompenseras genom en skattesänkning.

Det var olyckligt att

Socialdemokraterna rev upp den allmänna

arbetslöshetsförsäkring som

fyrpartiregeringen införde 1994. Om man

inte gjort det hade man sluppit många av

den senaste tidens turer. Det har skapat

förvirring om vad som egentligen är

regeringens linje i frågan. Det är

beklagligt med de motsägelsefulla

beskeden, inte minst för de många

arbetslösa.

3. Anslag för budgetåret 1997

Ingrid Burman (v) anför:

Arbetslöshetsförsäkringen är ett av de

mest misskötta sakområdena inom

politiken under senare år. Otaliga

förändringar har gjorts, ofta med kort

varsel. Det har varit ogenomtänkta,

slarviga och dåligt analyserade förslag.

Lagändringar har genomförts trots

pågående utredningsarbete. Kraftiga

nedskärningar har drabbat hel- och

deltidsarbetslösa. Ersättningen ligger

på så låg nivå att försäkringen inte

fungerar som en trygghetsförsäkring. För

allt fler måste talet om ett

inkomstrelaterat system framstå som

illusoriskt.

Vänsterpartiets uppfattning är, och har

hela tiden varit, att reformeringen av

arbetslöshetsförsäkringen skall ske i

ett samlat grepp och att

remissbehandlingen av ARBOM-utredningens

förslag skall inväntas. I avvaktan på

det bör inte riksdagsbeslutet från i

somras träda i kraft. Regeringens

förslag i budgetpropositionen om

ändringar i sommarens beslut visar för

övrigt på bristerna i de förslag som

lagts fram.

Många av sommarens lagändringar slår

snett. Dessutom är arbetsvillkoret så

hårt satt att halvtidsarbetande får

uppenbara svårigheter att kvalificera

sig. Det drabbar främst kvinnor. Även

personer med olika slag av

tidsbegränsade anställningar får svårt

att uppfylla arbetsvillkoret. Det nya

sättet att beräkna dagpenningen skulle

också missgynna många. Det borde vara

möjligt att avbryta sin

ersättningsperiod under viss tid för att

försörja sig med egen verksamhet, t.ex.

säsongsarbete. Denna tid bör vara

överhoppningsbar.

De regler som tillämpades före den 1

januari 1995 för deltidsarbetslösa bör

återinföras. De nya reglerna leder till

att människor i stället blir

heltidsarbetslösa.

Ersättningsnivån i

arbetslöshetsförsäkringen bör höjas till

80 % redan från den 1 januari 1997.

Endast hälften av de arbetslösa skulle

beröras av höjningen eftersom en stor

andel ligger över taket. Kostnaden för

höjningen kan därför antas uppgå till

bara hälften av vad regeringen anger.

Regeringen verkar bortse från sambandet

mellan utgiftsområdena 13 och 14. Med en

ambitiösare arbetsmarknadspolitik dämpas

trycket på arbetslöshetskassan.

Vänsterpartiet anser vidare att

finansieringen huvudsakligen bör ske på

intäktssidan genom

arbetsmarknadsavgiften.

Vänsterpartiet har i sin motion A296

föreslagit att anslaget A1. på

utgiftsområde 13 ökas med 1 500 miljoner

kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Med min uppfattning om innehållet i de

lagändringar som genomfördes i somras

kan jag naturligtvis inte vara negativ

till utskottsmajoritetens senkomna

initiativ att reglerna inte skall träda

i kraft vid årsskiftet. Det

överensstämmer ju med ett av

Vänsterpartiets motionskrav. Ingenting

tyder dock på att man därigenom

frånträder principen om en bortre

parentes som dessutom tydligen skall ha

retroaktiv kraft. Tvärtom är utskottet

mycket tydligt när man i betänkandet

säger sig vilja undanröja varje

tveksamhet om att uppskjutandet av

sommarbeslutet inte innebär ett

frånträdande av principen om en bortre

gräns för ersättningen och dessutom att

den ersättningstid som skall beaktas

skall börja räknas från den 1 januari

1996. Inte heller verkar det som om

utskottet är berett att mjuka upp det

mycket stränga arbetsvillkoret. I själva

verket är uppskjutandet kanske bara

ytterligare ett exempel på

socialdemokraternas oförmåga och

vankelmod på detta sakområde.

Förutom besparingsskäl har både

arbetsmarknadsutskottet och

finansutskottet åberopat kopplingen

mellan arbetslöshetsförsäkringen och

arbetsmarknadspolitikens nya inriktning.

Det är tydligt att bortre parentes och

skärpta arbetsvillkor ges en alltmer

ideologisk motivering. Kraven ökar på de

arbetslösa som ges en än otryggare

ställning och tvingas bära en allt

större del av massarbetslöshetens

kostnader. Regeringens politik har varit

beklämmande när det gäller den viktiga

frågan om a-kassans utformning, och inte

heller riksdagens hantering har skapat

förtroende för lagstiftningsarbetets

kvalitet och konsekvens. De breda

folkliga och fackliga protesterna har

varit osedvanligt berättigade.

4. Anslag för budgetåret 1997

Barbro Johansson (mp) anför:

Jag ansluter mig till Miljöpartiets

förslag om att ersättningen i

arbetslöshetsförsäkringen skall vara 80

% för inkomster upp till 4,2 basbelopp

och 40 % för inkomstdelar därutöver upp

till en inkomstnivå motsvarande 6,5

basbelopp. Denna förändring bör införas

från den 1 juli 1997. I samband med den

förändringen bör också den lägsta

ersättningen i försäkringen och KAS

höjas till 246 kr per dag. Totalt

innebär detta ökade kostnader för nästa

budgetår med 465 miljoner kronor.

Miljöpartiet kan inte godta de hårdare

arbetsvillkor som de i somras beslutade

lagändringarna i

arbetslöshetsförsäkringen innebar. Det

gäller såväl att man förlängt den tid

man skall ha arbetat för att kvalificera

sig för ersättning som att arbete med

rekryteringsstöd inte längre skall

kvalificera för förstagångsersättning.

Det är fel väg att gå att utestänga

ytterligare personer från ersättning så

att de blir beroende av socialbidrag,

vilket blir följden av att införa en

s.k. bortre parentes i

arbetslöshetskassan. Att skjuta på dessa

lag-ändringar innebär ökade kostnader,

vilka kan beräknas till 500 miljoner

kronor för 1997.

Det är bara det första året som dessa

förslag leder till ökade utgifter i

förhållande till regeringens förslag.

För åren därefter kommer Miljöpartiets

övriga arbetsmarknadspolitiska förslag

med bl.a. förkortad arbetstid att leda

till minskad belastning på försäkringen.

Med Miljöpartiets och min uppfattning

om arbetsvillkoret anser jag det

naturligtvis bra att utskottet

föreslagit att inte låta sommarens

lagändringar träda i kraft i denna del.

Jag noterar att skillnaden mellan

Miljöpartiets förslag till anslag till

arbetslöshetsförsäkringen för 1997

jämfört med utskottets förslag uppgår

till enbart 41 miljoner kronor.

5. Anslag för budgetåret 1997

Dan Ericsson (kd) anför:

Kristdemokraterna har länge pläderat för

en allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring med en rimlig

ersättningsnivå. Det var ett missgrepp

att avskaffa den arbetslöshetsförsäkring

som infördes av fyrpartiregeringen år

1994 och det var fel att sänka

ersättningsnivån till 75 %. Ytterligare

försämringar beslutades i somras i fråga

om arbetsvillkor och

dagpenningberäkning.

Dessa försämringar bör upphävas från

den 1 januari 1997. Även

ersättningsnivån bör återställas till 80

% redan från den tidpunkten.

Sammantaget innebär Kristdemokraternas

förslag på utgiftsområdet att

kostnaderna minskar främst beroende på

föreslagna insatser för ökad tillväxt

och främjandet av företagandet. Detta

leder till att fler kommer i arbete.

Mot bakgrund av Kristdemokraternas

uppfattning om det skärpta

arbetsvillkoret och

dagpenningberäkningen ser jag i och för

sig positivt på att riksdagsbeslutet

från i somras skjuts upp. Det är dock

ytterst beklagligt med den ryckighet som

präglar regeringens politik vad gäller

arbetslöshetsförsäkringen. Vi utgår från

att en samlad helhetslösning på denna

fråga kan nås under våren.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 6, 7 och 14 §§

lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring1 skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet

föreslagen lydelse

6 §2

Rätt till ersättning vid arbetslöshet

föreligger, för försäkrad som efter

senaste inträdet i arbetslöshetskassan,

1. varit medlem i kassan under minst

tolv månader, om han haft sin

huvudsakliga försörjning genom avlönat

arbete för annans räkning, eller under

minst 24 månader, om han haft sin

huvudsakliga försörjning som

självständig företagare

(medlemsvillkor),

2. under en ramtid av tolv månader

omedelbart före arbetslöshetens inträde

utfört förvärvsarbete i minst åttio

dagar fördelade på minst fem månader

(arbetsvillkor). Endast dag då

förvärvsarbete har utförts i minst tre

timmar får här räknas in. Med utfört

förvärvsarbete avses även tid då den

försäkrade haft semester eller annars

varit ledig av någon annan anledning än

sjukdom, tjänstgöring enligt lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt eller

barns födelse med helt eller delvis

bibehållen lön.

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses

från förvärvsarbete som

1. arbetsgivaren 1. arbetsgivaren

finansierat med finansierat med

stöd av stöd av

- lagen (1995:411) - förordningen

om tillfällig (1986:414) om

avvikelse från rekryteringsstöd

lagen (1981:691) om såvitt avser

socialavgifter, vikariatsstöd

eller enligt 6 a § första

strecksatsen denna

förordning, eller

- förordningen - förordningen

(1987:411) om (1987:411) om

beredskapsarbete, beredskapsarbete,

eller som eller som

2. bedrivits med stöd av förordningen

(1984:523) om bidrag till arbetslösa

m.fl. som startar egen

näringsverksamhet. Detta gäller dock

inte om den försäkrade då arbetet

påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med

annat förvärvsarbete än som nyss sagts.

Föreligger särskilda skäl får

regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer medge att

medlemsvillkoret bestäms till tolv

månader för försäkrad, som haft sin

huvudsakliga försörjning som

självständig företagare.

Tid då förvärvsarbete har utförts får

icke räknas mer än en gång för

uppfyllande av arbetsvillkoret.

1 Lagen omtryckt 1991:1334.

2 Senaste lydelse 1995:1636.

7 §3

För den som en gång har påbörjat en

ersättningsperiod enligt denna lag

gäller följande. Vid uppfyllandet av det

arbetsvillkor som skall ligga till grund

för en ny ersättningsperiod skall med

tid under vilken en försäkrad enligt 6 §

skall ha utfört förvärvsarbete jäm-

ställas tid då den försäkrade

1. deltagit i och, om inte särskilda

skäl hindrat det, fullföljt

arbetsmarknadsutbildning eller

yrkesinriktad rehabilitering för vilken

statligt utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort tjänstgöring enligt lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt eller

fått föräldrapenningförmån enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring, i båda

fallen dock tillsammans högst två

månader,

3. utfört 3. utfört

förvärvsarbete som förvärvsarbete som

arbetsgivaren arbetsgivaren

finansierat med finansierat med

stöd av stöd av

- lagen (1995:411) - förordningen

om tillfällig (1986:414) om

avvikelse från rekryteringsstöd

lagen (1981:691) om såvitt avser

socialavgifter, vikariatsstöd

eller enligt 6 a § första

- förordningen strecksatsen denna

(1987:411) om förordning, eller

beredskapsarbete, - förordningen

(1987:411) om

beredskapsarbete,

4. bedrivit egen näringsverksamhet med

stöd av förordningen (1984:523) om

bidrag till arbetslösa m.fl. som startar

egen näringsverksamhet.

14 §4

Ersättning utgår under längst 300 dagar

(ersättningsperiod). Har försäkrad

uppnått 55 års ålder innan

ersättningsperioden gått till ända, är

perioden i stället 450 dagar.

I I

ersättningsperioden ersättningsperioden

inräknas inte inräknas inte

dagar, under vilka dagar, under vilka

den försäkrade har den försäkrade har

anvisats verksamhet anvisats verksamhet

för för

arbetslivsutvecklin arbetslivsutvecklin

g i enlighet med g eller ett

föreskrifter som offentligt

har meddelats av tillfälligt arbete

regeringen. för äldre

arbetslösa i

enlighet med

föreskrifter som

har meddelats av

regeringen.

I ersättningsperioden enligt första

stycket inräknas i fall som avses i 10 §

ersättningstid i den andra

arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid utgången

av månaden före den under vilken den

försäkrade fyller 65 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1997.

3 Senaste lydelse 1995:1636.

4 Senaste lydelse 1994:1673.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 6, 7 och 14 §§

lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd1 skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet

föreslagen lydelse

6 §2

Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd

föreligger, om den arbetslöse under en

ramtid av tolv månader omedelbart före

arbetslöshetens inträde utfört

förvärvsarbete i minst fem månader

(arbetsvillkor). Här skall hänsyn tas

endast till månad då förvärvsarbete

utförts under minst 75 timmar. Med

utfört förvärvsarbete avses även tid då

sökanden haft semester eller annars

varit ledig av annan anledning än

sjukdom, tjänstgöring enligt lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt eller

barns födelse med helt eller delvis

bibehållen lön.

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses

från förvärvsarbete som

1. arbetsgivaren 1. arbetsgivaren

finansierat med finansierat med

stöd av stöd av

- lagen (1995:411) - förordningen

om tillfällig (1986:414) om

avvikelse från rekryteringsstöd

lagen (1981:691) om såvitt avser

socialavgifter, vikariatsstöd

eller enligt 6 a § första

strecksatsen denna

förordning, eller

- förordningen - förordningen

(1987:411) om (1987:411) om

beredskapsarbete, beredskapsarbete,

eller som eller som

2. bedrivits med stöd av förordningen

(1984:523) om bidrag till arbetslösa

m.fl. som startar egen

näringsverksamhet. Detta gäller dock

inte om sökanden då arbetet påbörjas

uppfyller arbetsvillkoret med annat

förvärvsarbete än som nyss sagts.

Tid då förvärvsarbete har utförts får

icke räknas mer än en gång för

uppfyllande av arbetsvillkoret.

7 §3

För den som en gång har påbörjat en

ersättningsperiod enligt denna lag

gäller följande. Vid uppfyllandet av det

arbetsvillkor som skall ligga till grund

för en ny ersättningsperiod skall med

tid under vilken den sökande enligt 6 §

skall ha utfört förvärvsarbete

jämställas tid då den sökande

1. i enskilt hem vårdat åldring eller

handikappad i sådan utsträckning att

sökanden varit förhindrad att stå till

arbetsmarknadens förfogande,

2. deltagit i och, om inte särskilda

skäl hindrat det, fullföljt

arbetsmarknadsutbildning eller

yrkesinriktad rehabilitering för vilken

statligt utbildningsbidrag lämnats,

3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt eller

fått föräldrapenningförmån enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring, i båda

fallen dock tillsammans högst två

månader,

1 Lagen omtryckt 1994:929.

2 Senaste lydelse 1995:1637.

3 Senaste lydelse 1995:1637.

4. utfört 4. utfört

förvärvsarbete som förvärvsarbete som

arbetsgivaren arbetsgivaren

finansierat med finansierat med

stöd av stöd av

- lagen (1995:411) - förordningen

om tillfällig (1986:414) om

avvikelse från rekryteringsstöd

lagen (1981:691) om såvitt avser

socialavgifter, vikariatsstöd

eller enligt 6 a § första

strecksatsen denna

förordning, eller

- förordningen - förordningen

(1987:411) om (1987:411) om

beredskapsarbete, beredskapsarbete,

eller

5. bedrivit egen näringsverksamhet med

stöd av förordningen (1984:523) om

bidrag till arbetslösa m.fl. som startar

egen näringsverksamhet.

14 § 4

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under

längst 150 dagar (ersättningsperioden),

om inte annat följer av andra stycket

eller av 15 § sista stycket. Har

stödtagaren uppnått 55 års ålder innan

ersättningsperioden gått till ända, är

perioden i stället 300 dagar. Sedan

stödtagaren uppnått 60 års ålder, är

ersättningsperioden 450 dagar.

I I

ersättningsperioden ersättningsperioden

inräknas inte inräknas inte

dagar, under vilka dagar, under vilka

stödtagaren har stödtagaren har

anvisats verksamhet anvisats verksamhet

för för

arbetslivsutvecklin arbetslivsutvecklin

g i enlighet med g eller ett

föreskrifter som offentligt

har meddelats av tillfälligt arbete

regeringen. för äldre

arbetslösa i

enlighet med de

föreskrifter som

har meddelats av

regeringen.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd

upphör vid utgången av månaden före den

under vilken den arbetslöse fyller 65 år

eller när han dessförinnan börjar

uppbära hel ålderspension, hel

förtidspension eller helt sjukbidrag

enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1997.

4 Senaste lydelse 1994:1674.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1996:869) om arbetslivsutveckling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen

(1996:869) om arbetslivsutveckling

dels att 2 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en

ny paragraf, 3 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet

(rskr. 1995/96:307) föreslagen lydelse

2 §

Den tid under Den tid under

vilken en arbetslös vilken en arbetslös

deltagit i deltagit i

verksamhet för verksamhet för

arbetslivsutvecklin arbetslivsutvecklin

g i enlighet med g i enlighet med

länsarbetsnämndens länsarbetsnämndens

anvisning utgör anvisning utgör

sådan tid som sådan med utfört

enligt 7 § lagen arbete jämställd

(1973:370) om tid som avses i 7 §

arbetslöshetsförsäk lagen (1973:370) om

ring eller 7 § arbetslöshetsförsäk

lagen (1973:371) om ring eller 7 §

kontant lagen (1973:371) om

arbetsmarknadsstöd kontant

kvalificerar för en arbetsmarknadsstöd.

ny Vid bestämmande av

ersättningsperiod ramtid enligt samma

inom samma lagar räknas inte

ersättningstid. Vid tid då den

bestämmande av arbetslöse varit

ramtid enligt samma hindrad att arbeta

lagar räknas inte på grund av

tid då den deltagandet, i den

arbetslöse varit mån tiden inte

hindrad att arbeta jämställs enligt

på grund av vad som nyss sagts.

deltagandet, i den

mån tiden inte

jämställs enligt

vad som nyss sagts.

3 §

När det gäller

avstängning från

rätt till

ersättning skall

vad som föreskrivs

om

arbetsmarknadspolit

iska åtgärder i 31

§ lagen (1973:370)

om arbetslöshetsför

säkring och i 28 §

lagen (1973:371) om

kontant

arbetsmarknadsstöd

gälla också i fråga

om verksamhet som

avses i 1 §.

Denna lag träder i kraft 1 januari

1997.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1996:870) om offentliga tillfälliga

arbeten för äldre arbetslösa

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen

(1996:870) om offentliga tillfälliga

arbeten för äldre arbetslösa

dels att 2 § skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny

paragraf, 3 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet

(rskr. föreslagen lydelse

1995/96:307

2 §

Den tid under Den tid under

vilken en person vilken en person

deltagit i ett deltagit i ett

offentligt offentligt

tillfälligt arbete tillfälligt arbete

i enlighet med i enlighet med

länsarbetsnämndens länsarbetsnämndens

anvisning utgör anvisning utgör

sådan tid som sådan med utfört

enligt 7 § lagen arbete jämställd

(1973:370) om tid som avses i 7

arbetslöshetsförsäk § lagen (1973:370)

ring eller 7 § om

lagen (1973:371) om arbetslöshetsförsäk

kontant ring eller 7 §

arbetsmarknadsstöd lagen (1973:371) om

kvalificerar för en kontant

ny arbetsmarknadsstöd.

ersättningsperiod Vid bestämmande av

inom samma ramtid enligt samma

ersättningstid. Vid lagar räknas inte

bestämmande av tid då personen

ramtiden enligt varit hindrad att

samma lagar räknas arbeta på grund av

inte tid då deltagandet, i den

personen varit mån tiden inte

hindrad att arbeta jämställs enligt

på grund av vad som nyss sagts.

deltagandet, i den

mån tiden inte

jämställs enligt

vad som nyss sagts.

3 §

När det gäller

avstängning från

rätt till

ersättning skall

vad som föreskrivs

om

arbetsmarknadspolit

iska åtgärder i 31

§ lagen (1973:370)

om

arbetslöshetsförsäk

ring och i 28 §

lagen (1973:371) om

kontant

arbetsmarknadsstöd

gälla också i fråga

om verksamhet som

avses i 1 §.

________

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1997.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1996:871) om ändring i lagen (1973:370)

om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att

ikraftträdandebestämmelsen till lagen

(1996:871) om ändring i lagen (1973:370)

om arbetslöshetsförsäkring skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet

(rskr. 1995/96:307) föreslagen lydelse

1. Denna lag 1. Denna lag

träder i kraft den träder i kraft den

1 januari 1997. 1 juli 1997.

2. För den som vid ikraftträdandet har

en löpande ersättningsperiod skall

följande gälla. Ersättningstiden enligt

14 § skall anses ha börjat löpa den 1

januari 1996 eller vid den senare

tidpunkt då ersättningsperioden

påbörjats. Den löpande

ersättningsperiodens längd bestäms

enligt 14 § i dess äldre lydelse.

Ersättningsdagar i den löpande

ersättningsperioden som enligt de äldre

reglerna förbrukats före ikraftträdandet

avräknas från ersättningstiden i den mån

de hänför sig till tiden efter den 1

januari 1996.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1996:872) om ändring i lagen (1973:371)

om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att

ikraftträdandebestämmelsen till lagen

(1996:872) om ändring i lagen (1973:371)

om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet

(rskr. 1995/96:307) föreslagen lydelse

1. Denna lag 1. Denna lag

träder i kraft den träder i kraft den

1 januari 1997. 1 juli 1997.

2. För den som vid ikraftträdandet har

en löpande ersättningsperiod skall

följande gälla. Ersättningstiden enligt

14 § skall anses ha börjat löpa den 1

januari 1996 eller vid den senare

tidpunkt då ersättningsperioden

påbörjats. Den löpande

ersättningsperiodens längd bestäms

enligt 14 § i dess äldre lydelse.

Ersättningsdagar i den löpande

ersättningsperioden som enligt de äldre

reglerna förbrukats före ikraftträdandet

avräknas från ersättningstiden i den mån

de hänför sig till tiden efter den 1

januari 1996.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Utskottet 3

Bidrag till arbetslöshetsersättning 4

Bidrag till lönegarantiersättning 7

Hemställan 8

Särskilda yttranden 10

1. Anslag för budgetåret 1997, (m) 10

2. Anslag för budgetåret 1997, (fp) 11

3. Anslag för budgetåret 1997, (v) 11

4. Anslag för budgetåret 1997, (mp) 13

5. Anslag för budgetåret 1997, (kd) 13

Bilaga

Lagförslag 15