Bet. 1996/97:AU8

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1996/97:AU08

Jämställdhetspolitiken (skr. 1996/97:41)

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

AU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en regeringsskrivelse rörande

jämställdhetspolitiken. I skrivelsen lämnas en kort redovisning av målen med

jämställdhetspolitiken och en detaljerad redogörelse för utvecklingen av

jämställdhetsarbetet inom olika politikområden. Det gäller bl.a. makt och

inflytande, arbetsmarknads- och arbetslivspolitik, närings- och

regionalpolitik, utbildningspolitik och socialpolitik. Vidare anges

huvuddragen för det fortsatta jämställdhetsarbetet och vilka insatser som

måste göras på central, regional och lokal nivå. I skrivelsen lämnas även en

beskrivning av Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på

jämställdhetsområdet, inklusive frågor som hänger samman med uppföljningen av

de åtaganden som gjordes i Peking år 1995.

46 motionsyrkanden har väckts med anledning av skrivelsen. I betänkandet

behandlas också 68 motionsyrkanden om jämställdhet som väckts under den

allmänna motionstiden. Utskottet avstyrker yrkandena och föreslår att

skrivelsen läggs till handlingarna. Till utskottets betänkande har fogats 45

reservationer och 3 särskilda yttranden.

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 1996/97:41 lämnas en redovisning av

dels jämställdhetspolitikens utveckling under mandatperioden,

dels huvuddragen i den fortsatta inriktningen av insatserna och

dels Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på

jämställdhetsområdet inklusive frågor som hänger samman med uppföljningen av

de åtaganden som gjordes vid FN:s kvinnokonferens i Peking.

Motioner

Motioner som väckts med anledning av skrivelsen

1996/97:A6 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det fortsatta

jämställdhetsarbetet.

1996/97:A7 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att öka kvinnornas andel av arbetskraften,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i statliga bolag, myndigheter och styrelser genomföra en

positiv särbehandling av kvinnor för att uppnå jämställdhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en plan

över hur målet att 50 % av alla chefsbefattningar på alla nivåer skall vara

kvinnor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sammansättningarna av arbetsförmedlingsnämnderna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om komplettering av föräldraförsäkringen med två pappamånader,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ettårsgränsen

för deltidsarbetslösa i arbetslöshetsförsäkringen bör avskaffas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett aktivt arbete för att bryta upp den könsuppdelade

arbetsmarknaden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återställa utbildningsvikariatens ersättningsnivå och volym

till 1995 års nivå,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att omvandla den kunskap som framkommit i ett stort antal

utredningar till praktiska åtgärder, vilket skulle ge balans och motverka

diskriminering på arbetsmarknaden,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av

förslag till en lag som motverkar lönediskriminering på grund av kön,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetstider som motverkar jämställdhet och försvårar kombinationen

familj-yrkesliv,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förslaget till ny arbetsrätt inte är acceptabelt då det direkt

missgynnar kvinnor,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bildandet av lokala, regionala och nationella resurscentrum,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om NRC,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att hålla isär frågor om jämställdhet och genusforskning,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att följa riksdagens beslut om att varje

regeringsförslag skall åtföljas av en jämställdhetsanalys,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att påskynda jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnans roll och jämställdhet inom Försvarsmakten,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att synliggöra kvinnans ställning inom den areella näringen,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om granskningen av lagarna ur ett jämställdhetsperspektiv,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mainstreaming kompletterad med utbildning, personalpolitik,

ekonomiska insatser, könsuppdelad statistik hos SCB m.m.,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att varje

länsstyrelse bör ha en heltidsanställd handläggare av jämställdhetsfrågor,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhetsarbetet inom EU,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall driva att ekonomiska frågor som t.ex. frågan om

EMU skall granskas ur ett jämställdhetsperspektiv,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetet inom FN när det gäller jämställdheten,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en

handlingsplan i enlighet med FN:s kvinnokonferens beslut,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för att både kvinnor och män har rätt att

fritt välja make respektive maka.

1996/97:A8 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om projekt med kvinnor i den fysiska planeringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av uppdrag till landets landshövdingar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om män i vården,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om män inom barnomsorgen.

1996/97:A9 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att svenska

kyrkan främjar jämställdheten och aktivt verkar för rekrytering av kvinnliga

teologer till ledande uppdrag inom kyrkan.

1996/97:A10 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ändring i jämställdhetslagen.

1996/97:A11 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en principiell inriktning av det fortsatta jämställdhetsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en

utredning om den privata tjänstesektorn i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:A12 av Barbro Johansson och Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

jämställdhetspolitiken.

1996/97:A13 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat inslag av jämställdhetsperspektiv då utredningar och organ

inom det ekonomiska området utses,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av föräldraförsäkringens utformning för männens uttag av

föräldraledighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att delad makt och delat ansvar i hemmet är grunden för delad makt

och delat ansvar på jobbet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av att underlätta framväxten av tjänstesektorn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om befintliga stödstrukturer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att en översyn av lärarutbildningen också omfattar

jämställdhetsaspekter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontinuerlig kartläggning av köerna i barnomsorgen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medel för tryckning av handlingsplanen från Pekingkonferensen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konsekvensanalyser i regeringens propositioner.

Motioner som väckts under allmänna motionstiden

1996/97:A803 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att belysa hur de

små företagens brist på könsperspektiv vid anställning missgynnar kvinnor.

1996/97:A804 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om hur samhällets resurser fördelas på män och

kvinnor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om maktfördelning i samhället.

1996/97:A805 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i samtliga

verksförordningar ställa krav på att myndigheterna särskilt skall beakta

jämställdhetsperspektivet då verksamhet förändras som leder till uppsägningar.

1996/97:A806 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att könsuppdelad statistik skall finnas tillgänglig i och inarbetad

i samtliga statliga utredningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att konsekvensanalyser av skillnaden i utfall för kvinnor och män

skall genomföras i alla fall där regeringen presenterar förslag till sociala

nedskärningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheterna att gynna kommuner och landsting via skatteväxling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av riktade satsningar på nya arbetstillfällen för kvinnor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetstidsförkortning som ett viktigt instrument för att uppnå ökad

jämställdhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utvärdering av nuvarande lagstiftning vad gäller

löneskillnader mellan kvinnor och män som utför samma arbetsuppgifter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utredning som ser över, och försöker utveckla,

lämpliga instrument för arbetsvärdering,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökad sex- och samlevnadsundervisning bland våra

ungdomar,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av personal av manligt kön bland sex- och

samlevnadsrådgivare,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den ökande andelen pornografi med våldsinslag noga måste

kontrolleras.

1996/97:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lika lön för lika och likvärdigt arbete,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningen av domare i Arbetsdomstolen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om egen myndighet för det nationella resurscentrumet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiska förutsättningar för regionala resurscentrum,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjlighet till tjänstledighet för nyföretagande.

1996/97:A808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökade befogenheter för JämO,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kollektiv lönediskriminering,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot könsrelaterade

löneskillnader i arbetslivet i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetstagares rätt till insyn i företags löner,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslag till rätt till grupptalan.

1996/97:A809 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i lagen om

rättegången i arbetstvister att Arbetsdomstolen i könsdiskrimineringsmål får

en sammansättning i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i

jämställdhetslagen att lagen motsvarar EG-rättens definition av sexuella

trakasserier,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av

jämställdhetslagen att EG-rättens förbud mot diskriminering vid rekrytering

uppfylls,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av 25 § andra

stycket jämställdhetslagen och 39 § lagen om anställningsskydd att reglerna

bringas i överensstämmelse med EG-rätten.

1996/97:A810 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämlik lönesättning.

1996/97:A812 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av både jämställdhetsanalyser och förslag till

åtgärder i enlighet med jämställdhetsdirektivet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Statistiska centralbyrån får i

uppgift att utforma direktiv om hur könsuppdelad statistik skall utformas för

olika myndigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhetsexperter vid alla myndigheter.

1996/97:A813 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 22 § jämställdhetslagen att ett

tillägg görs så att även sexuella trakasserier förbjuds,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring att EU:s definition av sexuella

trakasserier på grund av kön införs i jämställdhetslagen.

1996/97:A814 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kvinnor skall ha lika rätt till kompetensutveckling vad avser

innehåll och omfattning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det sker en fortlöpande utveckling av metoder för

arbetsvärdering.

1996/97:A815 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetslagen.

1996/97:A816 av Monica Widnemark och Christin Nilsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ändring i jämställdhetslagen.

1996/97:A817 av Anders Svärd m.fl. (c, s, m, v, fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kampanj

för ökad jämställdhet.

1996/97:A818 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en handlingsplan enligt vad i motionen anförts.

1996/97:A819 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål och inriktning för jämställdhetsarbetet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning inom omsorg och utbildning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsvärdering,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhetsrevision,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att under ett år vara tjänstledig för att pröva egen verksamhet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kombinationssysselsättning.

1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att målet med jämställdhetspolitiken är lika möjligheter för

kvinnor och män,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett mer jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande och skulle

utveckla samhället i positiv riktning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utveckla nya arbetsvärderingsmetoder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att ge möjlighet till s.k. grupptalan vid mål om

lönediskriminering enligt jämställdhetslagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens särskilda ansvar som arbetsgivare för att motverka

orättvisa löneskillnader mellan män och kvinnor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inrätta en kommission för att ta ett helhetsgrepp på orättvisa

löneskillnader mellan män och kvinnor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att släppa loss den kvinnliga skaparkraften inom den

nuvarande offentliga sektorn,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det önskvärda i att det generella stödet till barnfamiljer ökar på

bekostnad av det selektiva stödet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolans centrala roll för att bryta invanda könsmönster när det

gäller unga människors val av utbildning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör tillämpa ett system med dubbla nomineringar vid

tillsättandet av representanter i statliga styrelser och utredningar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att länsstyrelsernas jämställdhetsexperter skall få utöva regional

tillsyn i samarbete med JämO särskilt med inriktning på jämställdhetsplaner,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om underliggande orsaker till nuvarande orättvisa löneskillnader på

arbetsmarknaden.

1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhetspolitiska konsekvensanalyser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbete i hem och familj skall värderas lika som arbete utanför

hemmet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att familjer skall ges möjlighet att köpa hushållstjänster,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om JämO:s tillsynsansvar vad gäller arbetsgivares skyldighet att

underlätta för kvinnor och män att förena föräldraskap och förvärvsarbete,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en studie av orsaker till och konsekvenser av de kraftigt minskade

födelsetalen,

9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som skall se över viktiga

politikområden i syfte att ta fram en heltäckande handlingsplan för att bryta

ner den könssegregerade arbetsmarknaden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lika lön för likvärdigt arbete och könsneutral arbetsvärdering,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att statens stöd till start av småföretag måste utvecklas,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens utnämningspolitik,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetet med att öka kvinnors inflytande i det politiska livet

måste intensifieras.

Utskottet

Inledning

Regeringen har den 24 oktober 1996 till riksdagen överlämnat en skrivelse som

behandlar jämställdhetspolitiken, skr. 1996/97:41. I skrivelsen lämnas en

redovisning av hur jämställdhetspolitiken hittills har utvecklats under

mandatperioden. Vidare anges huvuddragen för den fortsatta inriktningen av

insatserna. I skrivelsen lämnas även en beskrivning av Sveriges deltagande i

det internationella samarbetet på jämställdhetsområdet, inklusive frågor som

hänger samman med uppföljningen av de åtaganden som gjordes vid FN:s

kvinnokonferens i Peking år 1995.

Med anledning av denna skrivelse har det väckts ett antal motioner som rör

frågor som behandlas i skrivelsen. Vidare har det under den allmänna

motionstiden hösten 1996 framställts ett antal motionsyrkanden som rör

jämställdhet mellan kvinnor och män i samhället. I samband med utskottets

behandling av budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, bet. AU1, rskr. 104)

hösten 1996 behandlades yrkanden som rörde jämställdhetsombudsmannen (JämO).

En del motionsyrkanden tas upp av andra utskott. Den övervägande delen av dem

kommer dock att behandlas i detta betänkande.

JämO har inför utskottets ledamöter lämnat synpunkter på jämställdhetsarbetet.

Skrivelsens utformning i huvuddrag

Skrivelsen är indelad i fyra huvudavsnitt: Inledning, Redovisning av

utvecklingen på olika områden, Nya former för jämställdhetsarbetet och Det

internationella jämställdhetsarbetet.

I det första avsnittet redovisas i korthet målen för jämställdhetspolitiken.

I det andra avsnittet lämnas en detaljerad redogörelse för utvecklingen inom

olika politikområden, vilka målen är inom respektive område, vilka åtgärder

som vidtagits för att förbättra jämställdheten samt vilka åtgärder som

planeras. I det tredje avsnittet beskrivs hur det framtida

jämställdhetsarbetet bör utformas och vilka insatser som måste göras på

central, regional och lokal nivå. Slutligen redovisas i det fjärde avsnittet

jämställdhetsarbetet inom Europeiska unionen, Nordiska rådet, FN, Europarådet

och OECD. Där redogörs också för erfarenheterna av FN:s kvinnokonferens i

Peking samt för hur arbetet i Sverige fortskrider när det gäller genomförandet

av de åtaganden som gjordes vid konferensen.

Till skrivelsen är fogad två bilagor. I den första bilagan redovisas vissa

uppgifter om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. I den

andra bilagan lämnas en redovisning av könsfördelningen i statliga

lekmannastyrelser.

Disposition av betänkandet

Betänkandet följer i huvudsak skrivelsens disposition. I anslutning till varje

område lämnas en kort redogörelse för skrivelsens innehåll, motionsyrkandena

samt utskottets bedömning. Beträffande vissa områden finns det inga

motionsyrkanden angivna. Detta beror dels på att det inte har framställts

några motionsyrkanden inom vissa områden, dels på att vissa motionsyrkanden

behandlas av andra utskott. Avslutningsvis behandlas motionsyrkanden som tar

sikte på områden som inte behandlas i skrivelsen.

Utskottet noterar att en del uppgifter i skrivelsen kan vara inaktuella,

eftersom skrivelsen bygger på uppgifter som inhämtats före den 24 oktober

1996.

Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken

Skrivelsen

Under rubriken Inledning lämnas en redogörelse för inriktningen av regeringens

jämställdhetspolitik. Den kan i korthet beskrivas på följande sätt.

De mål som redovisades för riksdagen i propositionen Delad makt, delat

ansvar (prop. 1993/94:147) står fast. Dessa mål är följande.

Kvinnor och män skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter

inom alla väsentliga områden i livet. Det skall vara en jämn fördelning av

makt och inflytande mellan kvinnor och män, samma möjligheter till ekonomiskt

oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete,

arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det skall vara lika

tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga

ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet

från sexualiserat (könsrelaterat) våld.

Enligt regeringen har framsteg gjorts när det gäller att uppnå de uppsatta

målen. Kvinnor har under senare år stärkt sina positioner på många områden där

de är underrepresenterade, och Sverige har en världsledande ställning i fråga

om kvinnorepresentation. Kvinnors ställning på arbetsmarknaden har ytterligare

befästs och deras ekonomiska oberoende har ökat. På utbildningsområdet har ett

stort antal åtgärder för jämställdhet genomförts. Det könsspecifika våldet mot

kvinnor har synliggjorts. Vidare har medvetenheten om betydelsen av männens

roll i jämställdhetsarbetet ökat.

Enligt regeringen återstår mycket att göra innan målen är uppnådda. Arbetet

för ett jämställt samhälle kommer därför att fortsätta med oförminskad styrka.

En halvering av arbetslösheten kommer att ha avgörande betydelse för att

kvinnor skall kunna stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Löneskillnaderna

kommer att uppmärksammas liksom sexuella trakasserier. Kvinnors och mäns

tillgång till ekonomisk makt och ekonomiska resurser kommer att uppmärksammas.

Arbetet med att underlätta för både kvinnor och män att kunna kombinera

förvärvsarbete och föräldraskap kommer att fortsätta. En proposition med

anledning av Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande Kvinnofrid (SOU 1995:96)

med bl.a. förslag på ändringar i brottsbalken kommer att presenteras under år

1997. För att stimulera till ökad kunskap om kvinnors och mäns skilda villkor

kommer särskilda informationssatsningar att genomföras. Stora insatser kommer

att göras inom det internationella jämställdhetsarbetet.

Motioner

I fyra motioner finns det yrkanden som särskilt tar sikte på målen och

inriktningen av jämställdhetspolitiken.

Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A820 att målet med

jämställdhetspolitiken är att det skall vara lika möjligheter för kvinnor och

män (yrk. 1). Jämställdhet mellan män och kvinnor måste utgå från respekten

för individens egenart. Godtycke, tradition och diskriminering begränsar både

mäns och kvinnors livschanser. Jämställdhet betyder inte att alla skall leva

likadant. Det betyder att alla skall ha en möjlighet att utveckla sin

personlighet. Därför får inte jämställdhetspolitiken enbart bli en kvinnofråga

utan den rör även männen.

Ett jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande och utvecklar samhället i

positiv riktning (yrk. 2). Detta beror på att Sveriges kvinnor har en enorm

utvecklingspotential. Regeringen kritiseras i motionen för att satsa mer på

tillväxt och arbeten i gamla manligt dominerade tillverkningsbranscher. Genom

att skapa möjligheter att starta företag, använda sin entreprenörsanda,

använda sina idéer etc. släpps den skaparkraft loss som finns hos såväl

kvinnor som män.

I kommittémotion A11 utvecklar Per Unckel m.fl. (m) hur den principiella

inriktningen av jämställdhetspolitiken bör utformas i huvudsak enligt följande

(yrk. 1).

Det råder i dag en bred enighet om de övergripande målen för

jämställdhetsarbetet, nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter,

skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.

Jämställdhetsarbetet har varit framgångsrikt i många avseenden, i vart fall om

man ser till kvinnors och mäns formella rättigheter. Fortfarande finns det

emellertid betydande olikheter i kvinnors och mäns reella villkor.

Jämställdhetsarbetet kräver insatser inom många delar av samhället. Den

attitydpåverkan som förestår uppnås inte främst genom politiska beslut utan

genom att enskilda individer tar ett personligt, praktiskt och moraliskt

ansvar. Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt eftersom det tar lång

tid att ändra attityder. Den framtida jämställdhetspolitiken måste utgå från

ett konstruktivt tänkande med öppenhet för olika lösningar. Utgångspunkten

måste vara att individen förstår sitt eget bästa.

Familjen skall inte vara föremål för politikernas styrning. Familjepolitiken

skall utformas så att man tar hänsyn till familjers behov och prioriteringar.

Bidragssystem skall vara neutrala och inte innefatta någon form av styrning.

Kvinnornas förvärvsfrekvens är hög i Sverige. Detta gäller även

småbarnsföräldrar. Den höga förvärvsfrekvensen bland småbarnsföräldrar är till

stor del resultatet av målmedveten politisk styrning. Trots kvinnors allt

högre förvärvsfrekvens bär de huvudansvaret för det praktiska arbetet med hem

och barn. Resultatet av detta dubbelarbete är att kvinnors hälsa håller på att

försämras. Skilsmässofrekvensen är internationellt sett hög.

Om kvinnor skall bli konkurrenskraftiga krävs att det införs individuella

och flexibla arbetstider samt flexibla barnomsorgstider. Skolan måste bli mer

flexibel. Barnen skall stimuleras till att välja inriktningar. Föräldrarna

måste ges möjlighet att välja det för barnet bästa alternativet. Positiv

särbehandling skall inte tillåtas.

De offentliga monopolen inom vård och omsorg måste brytas dels för att skapa

en alternativ arbetsmarknad för kvinnor, dels för att öppna

utvecklingsmöjligheter för kvinnor med ökat egenföretagande som resultat. Det

är även viktigt att skapa ett bra företagsklimat som stimulerar kvinnor att

starta egen verksamhet.

Elving Andersson m.fl. (c) framhåller i kommittémotion A819 (yrk. 1) att

grunden för Centerpartiets politik är alla människors lika värde och

rättigheter. Jämställdhetsarbetet måste utgå från att alla människor visar

ömsesidig respekt för varandras integritet, egenart och lika värde.

Jämställdheten får inte betraktas som ett avgränsat politikområde, skilt från

andra, eftersom den då lätt blir marginaliserad. Jämställdheten är inte bara

en fråga för kvinnor utan även för män. Sverige har världens mest jämställda

parlament. Även inom landstingen är fördelningen god och kommunerna är på rätt

väg. Det finns dock fortfarande områden där fördelningen av kvinnors och mäns

makt och inflytande är ojämlik. Som exempel kan nämnas landshövdingar och

generaldirektörer. Vidare kan konstateras att jämställdheten inte har kommit

så långt inom näringslivet.

Barbro Johansson och Eva Goës (mp) kritiserar i motion A12 regeringens

skrivelse för att den saknar konkreta förslag på åtgärder för att förbättra

jämställdheten. Motionärerna redogör därefter i korthet för de förslag som

återfinns i Miljöpartiet de grönas motion A806. Dessa förslag rör frågor om

statistik, arbetstidsförkortning, föräldraledighet m.m. Motionärerna anför

därutöver följande.

Ökad jämställdhet gynnar både män och kvinnor. Alla har någonting att vinna,

men alla kommer också i någon mån att få ge efter och tappa något av den makt

man har. För män gäller detta den formella makten och det ekonomiska

försprånget. För kvinnor gäller det den informella makt över hem och barn som

man av tradition ansett sig ha företräde till.

Utskottets bedömning

Beträffande målen och inriktningen av jämställdhetsarbetet vill utskottet

anföra följande.

Den redovisning som har lämnats i skrivelsen över målen för och inriktningen

av jämställdhetspolitiken visar att politiken präglas av en helhetssyn och att

jämställdhetsarbetet genomsyrar praktiskt taget samtliga områden i samhället.

Redogörelsen visar vidare att det har skett viktiga framsteg när det gäller

att nå de uppsatta målen.

Enligt utskottets bedömning råder det en bred politisk enighet om det

övergripande målet med jämställdhetspolitiken, nämligen att kvinnor och män

skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga

områden i livet. Det finns en samsyn om målets konkretisering på olika

delområden och om att det framtida jämställdhetsarbetet innebär att det skall

införlivas ett jämställdhetsperspektiv i alla politikområden. De flesta är

även överens om betydelsen av männens roll i jämställdhetsarbetet, inte minst

när det gäller deras ansvar för hem och barn. Givetvis finns det områden där

det råder olika meningar om hur jämställdhetsarbetet bäst skall bedrivas.

Detta kommer att framgå av behandlingen av de olika politikområdena.

Trots den nu redovisade samsynen kan utskottet konstatera att det finns en

klar skiljelinje mellan den jämställdhetspolitik som regeringen förespråkar

och som utskottet biträder och den politik som Moderata samlingspartiet står

för och som kommer till uttryck i motion A11. Ett genomförande av sistnämnda

politik skulle knappast leda till någon förbättring för kvinnorna från

jämställdhetssynpunkt.

En förutsättning för att jämställdhetspolitiken skall bli framgångsrik är

att de enskilda människorna inser fördelarna med jämställdheten så att dessa

tar aktiv del i jämställdhetsarbetet. För att uppnå detta måste det ges

kontinuerlig information. Samtidigt är det otillräckligt att bara verka för

ett jämställt samhälle via attitydförändringar. Brist på jämställdhet har ofta

sin grund i strukturer och traditioner där politiska beslut aktivt kan

medverka till ökad jämställdhet.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att de aktuella

motionsyrkandena inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd. Motionerna A11 (m),

A12 (mp), A819 (c) och A820 (fp) i berörda delar bör därför avslås.

Utvecklingen på olika områden

Under rubriken Redovisning av utvecklingen på olika områden beskrivs i

skrivelsen hur jämställdhetsarbetet har utvecklats inom ett antal

politikområden.

Makt och inflytande

Skrivelsen

I skrivelsen påpekas att Sverige i ett internationellt perspektiv har kommit

långt när det gäller att fördela och omfördela makt mellan könen och att

Sverige av många länder betraktas som föregångare på detta område. Regeringen

konstaterar dock att, trots framgångarna vad gäller de direktvalda politiska

organen, det fortfarande finns stora brister när det gäller kvinnors

inflytande och maktförhållandet mellan könen. Att bryta maktförhållandet

mellan könen är ett långsiktigt arbete som kräver insatser på en rad områden.

Det konstateras att kvinnorepresentationen i riksdagen är hög, 40 %, och att

den inte överträffas av något annat land. Andelen kvinnor i kommuner och

landsting är 41 respektive 48 %.

Vad gäller andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer konstateras

att denna har ökat. År 1995 var andelen kvinnliga ordinarie ledamöter i de

statliga centrala och regionala styrelserna 42 respektive 34 %. Andelen

kvinnor som ordförande i de centrala styrelserna var samma år 33 %.

Regeringen konstaterar dock att utvecklingen av andelen kvinnliga ledamöter

i regionala styrelser inte har varit tillfredsställande. Detta innebär bl.a.

att målet att andelen kvinnor i statliga styrelser år 1995 skulle uppgå till

minst 40 % inte har uppnåtts.

För att driva på utvecklingen mot en jämn könsfördelning i statliga

styrelser m.m. har det vidtagits flera olika åtgärder. Dessa åtgärder kan

indelas i tre olika kategorier: stramare interna rutiner vid beredning av

ärenden om uppdrag, synliggörande av befintlig könsfördelning genom att sprida

statistik samt olika stimulansåtgärder för att öka andelen kvinnor.

Vidare konstateras att utvecklingen mot en jämn könsfördelning på olika

beslutsfattande poster går långsamt. Detta gäller både den statliga och den

privata sektorn. Andelen kvinnor på chefsnivå är högre i den offentliga

sektorn än i den privata. För att påskynda denna process såvitt gäller den

privata sektorn har det - bl.a. efter samråd mellan regeringen och företrädare

för näringslivet - bildats en stiftelse, Näringslivets Ledarskapsakademi.

Huvudsyftet med akademin är att bidra till utvecklingen av ett ledarskap i

svenskt näringsliv som kännetecknas av en förmåga att identifiera, utveckla

och ta till vara den samlade kompetensen och potentialen hos såväl kvinnor som

män. Åtgärder vidtas även för att öka antalet kvinnor på chefsbefattningar

inom den offentliga sektorn. Som exempel på sådana åtgärder anges bl.a.

regeringens utnämningsförfarande och ett chefsutvecklingsprogram för kvinnliga

chefer inom statsförvaltningen.

Motioner

I motion A820 hävdar Folkpartiet liberalerna att det nuvarande systemet med

?dubbla nomineringar? inte fungerar eftersom alla nominerande parter inte

tillämpar systemet. Regeringen bör därför mer målmedvetet kräva dubbla

nomineringar och för egen del mer än tidigare fördela de tyngsta posterna mer

könsneutralt (yrk. 12).

Vänsterpartiet anför i motion A7 att kvinnors underordning i

beslutsprocesser inte enbart handlar om beslut på ledande nivåer, i kommittéer

och statliga styrelser. Det handlar också om hela den statliga arbetsmarknaden

där regeringen har ett direkt inflytande via Arbetsgivarverket och kan ge

direktiv och riktlinjer om att kvinnor och män skall finnas i lika stor

omfattning inom samtliga yrkesområden och på samtliga beslutsnivåer, allt från

mellanchefer till generaldirektörer. Vänsterpartiet föreslår att regeringen

skall genomdriva en jämställdhetspolitik som innebär att man uppnår en positiv

särbehandling av det underrepresenterade könet inom olika yrkesområden och på

samtliga beslutsnivåer (yrk. 2). Vidare anförs att målet 50 % kvinnor av

myndighetschefer inom statsförvaltningen under mandatperioden måste utvidgas

till att omfatta alla chefsnivåer inom de statliga myndigheterna, verken och

bolagen. Det bör utarbetas en plan för hur detta mål skall uppnås (yrk. 3).

Slutligen föreslås att målet för sammansättningarna av

arbetsförmedlingsnämnderna skall vara att nämnderna skall bestå av minst 50 %

kvinnor (yrk. 4).

I kommittémotionen A821 framför Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att regeringen

har tillämpat en dålig utnämningspolitik. Detta framgår bl.a. av det

förhållandet att alltför få kvinnor har kommit i fråga när regeringen utsett

nya landshövdingar och högre chefer (yrk. 12). Vidare begärs att arbetet med

att öka kvinnors inflytande i det politiska livet intensifieras (yrk. 13).

Karin Pilsäter m.fl. (fp) påpekar i motion A13 vikten av att man inom

regeringskansliet prioriterar ett ökat inslag av jämställdhetsperspektiv då

utredningar och organ inom det ekonomiska området utses, eftersom dessa bidrar

med viktiga underlag för den ekonomiska politiken, näringspolitiken och

skattepolitiken (yrk. 1).

Utskottets bedömning

Utskottet anser i likhet med regeringen att det krävs ett stort antal insatser

för att öka kvinnors makt och inflytande på alla områden och nivåer i

samhället, inom såväl privat som offentlig sektor. Utskottet är dock medvetet

om att regeringens möjligheter att detaljstyra och direkt påverka utvecklingen

på detta område är begränsade, utom i de fall där regeringen själv utser

personer till statliga uppdrag eller i de fall regeringen beslutar om

anställning.

I skrivelsen redogörs för hur utnämningarna till befattningar inom statliga

styrelser och kommittéer går till. Av denna redogörelse framgår att samtliga

förslag skall godkännas av regeringskansliets jämställdhetsenhet innan de

behandlas av regeringen. Även om man inte helt har lyckats uppnå de mål som

har satts upp för antalet kvinnor inom statliga organ finns det enligt

utskottets mening ingen anledning att ändra på de rutiner som finns i dag.

Utskottet avstyrker därför motionerna A7 (v) och A820 (fp) i berörda delar

Däremot anser utskottet att det är viktigt att arbetet intensifieras så att

målet uppnås att andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer skall

vara 50 %. I detta arbete finns det anledning att uppmärksamma behovet av en

jämnare könsfördelning vad gäller utredningar och organ inom det ekonomiska

området. Utskottet förutsätter också att arbetet hos de statliga arbetsgivarna

utformas så att könsfördelningen inom samtliga nivåer blir jämn. Utskottet kan

notera att det har tillsatts en utredare som bl.a. skall belysa utvecklingen

på det arbetsgivarpolitiska området inklusive jämställdhetsarbetet. Vidare kan

noteras att det inom ramen för mål- och resultatdialogerna med

myndighetscheferna kommer att göras en uppföljning av om myndigheterna

bedriver ett konkret och målinriktat arbete för att uppnå jämställdhet.

Regeringen kommer också att bjuda in Arbetsgivarverket och berörda

arbetstagarorganisationer till överläggningar om ytterligare åtgärder i

arbetet rörande rekryterings- och chefsfrågor. Motionerna A7 (v), A13 (fp) och

A821 (kd) i berörda delar avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda

med vad utskottet anfört.

Som ett led i arbetet med att öka kvinnors makt och inflytande är det

viktigt att kvinnor ges bättre möjlighet att verka i det politiska livet. I

syfte att underlätta för unga kvinnor att delta i det politiska livet

genomförs projekt i bl.a. Östergötland. Resultatet av projekten skall spridas

över landet och en utvärdering skall redovisas före 1998 års riksdagsval.

Utskottet anser att man bör avvakta och se vad projekten leder till och först

därefter ta ställning till hur arbetet i denna del fortsättningsvis skall

bedrivas. Utskottet vill dock starkt betona de politiska partiernas särskilda

ansvar för att se till att kvinnors möjlighet att delta i politiken

förbättras. Utskottet finner med hänsyn till det anförda att motion A821 (kd)

i berörd del bör avstyrkas.

I fråga om könssammansättningen i arbetsförmedlingsnämnderna har utskottet i

samband med sin behandling av budgetpropositionen (prop. 1996/97:1) gjort

vissa uttalanden (bet. 1996/97:AU1 s. 41, rskr. 104). Av dessa framgår bl.a.

att en allmän strävan bör vara att åstadkomma en jämn könsfördelning inom alla

beslutsorgan i samhället, såväl privat som offentlig sektor, och att detta

gäller även för arbetsförmedlingsnämnderna. Utskottet konstaterade att

möjligheterna att detaljstyra och direkt påverka utvecklingen på detta område

är begränsade utom i de fall där regeringen utser personerna i fråga.

Utskottet ansåg att de angivna principerna bör bli vägledande när nämnderna

sätts samman eller när nya ledamöter väljs in. Utskottet har ingen annan

uppfattning än den nu redovisade. Med hänsyn härtill anser utskottet att

motion A7 (v) i berörd del bör avslås.

Männen och jämställdhetsarbetet

Skrivelsen

Inledningsvis konstateras att jämställdhetspolitiken är en angelägenhet för

både kvinnor och män. Målet att uppnå ett jämställt samhälle kan inte

förverkligas genom insatser som enbart riktas till kvinnor och som ensidigt

syftar till att stärka kvinnors position i arbetsliv och samhälle. Den

nödvändiga omfördelningen av makt och resurser i samhället berör kvinnor och

män i lika hög grad. Ökat ansvar och ökad makt för kvinnorna inom ett område

innebär mindre ansvar och mindre makt för männen och vice versa. För att

förändra könsuppdelningen krävs inte bara att kvinnorna förändrar sig utan det

innebär att män i lika hög grad förändrar traditionella mönster.

Föräldraledigheten utnyttjas till största delen av mödrar. I syfte att

stimulera fäder att ta ut föräldraledighet har ett flertal olika åtgärder

vidtagits. Flera av dessa åtgärder har handlat om informations- och

utbildningsprojekt, eftersom erfarenheterna har visat att information om

pappaledighet ger relativt god effekt.

I syfte att öka andelen män inom barnomsorgen samt inom förskollärar- och

fritidspedagogutbildningarna har regeringen beviljat medel till olika projekt.

Vidare har regeringen framhållit i budgetpropositionen för budgetåret 1997

(prop. 1996/97:1, utg.omr. 16) att de universitet och högskolor som anordnar

lärarutbildningar bör vidta ytterligare åtgärder för att öka andelen manliga

studenter.

I frågan om män och våld pågår för närvarande inom regeringskansliet ett

beredningsarbete med anledning av de förslag som Kvinnovåldskommissionen

presenterade i sitt slutbetänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60).

Inom det internationella arbetet framhålls att Sverige i olika sammanhang på

nordisk, europeisk och global nivå lyft fram frågor om män och

jämställdhetsarbete.

Även i fortsättningen kommer regeringen att på olika sätt stödja ett aktivt

arbete för att fler män skall engagera sig i jämställdhetsarbetet. Regeringen

kommer att stimulera att den s.k. genusforskningen även kommer att bedrivas

utifrån ett manligt perspektiv. Denna forskning har hittills utgått från ett

kvinnligt perspektiv.

Motioner

I kommittémotion A8 (yrk. 3-4) anför Elving Andersson m.fl. (c) att en viktig

del i jämställdhetsarbetet är att få fler män att arbeta inom vård och omsorg.

För att öka rekryteringen inom vården behövs att goda exempel lyfts fram. Inom

barnomsorgen saknas manliga förebilder varför det krävs ett mer aktivt arbete

för en bättre könsfördelning exempelvis genom särskilda rekryteringsinsatser.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att förmå fler

män att arbeta inom vård och omsorg för att därigenom bryta upp den

könssegregerade arbetsmarknaden. Det är också väsentligt att fler män arbetar

inom barnomsorgen för att därigenom motverka att könsrollerna konserveras.

Barn måste få möjlighet att möta både kvinnliga och manliga förebilder.

I frågan om rekryteringen kan noteras att i den nyligen behandlade

budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utg.omr. 16) ålades de berörda

universiteten och högskolorna att öka andelen manliga studenter inom bl.a.

vårdutbildningarna.

Regeringen har under en följd av år beviljat medel till projekt med syfte

att öka andelen män inom barnomsorg och skola. Vidare stöder Socialstyrelsen

fortlöpande kommunala utvecklings-, försöks- och utvärderingsprojekt inom

barnomsorgen.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionsyrkandena i huvudsak

är tillgodosedda. Motion A8 (c) bör i berörd del avslås.

Våld mot kvinnor

I skrivelsen redogörs i denna del för vilka åtgärder som har vidtagits för att

motverka våld mot kvinnor och för att stödja, hjälpa och skydda utsatta

kvinnor. Som exempel på åtgärder nämns bl.a. att det införts ny lagstiftning

och ändringar i befintlig lagstiftning, t.ex. höjda straffskalor för ett antal

vålds- och sexualbrott. Vidare redogörs för olika utredningar inom detta

område.

Det finns flera motionsyrkanden som rör detta område. Dessa yrkanden kommer

dock att behandlas av justitieutskottet.

Jämställdhetslagen och JämO

Skrivelsen

Den nuvarande jämställdhetslagen har sedan år 1992 genomgått ett flertal

omfattande och genomgripande förändringar. Som exempel kan nämnas skärpningen

av lönediskrimineringsförbudet och anpassningen till EU:s regler.

JämO har vid ett par tillfällen föreslagit ändringar av jämställdhetslagen

då den enligt JämO innehåller vissa brister. JämO:s förslag på förändringar

innebär i huvudsak följande.

Reglerna om lönediskriminering bör ändras. Som exempel på sådana

förändringar föreslås att begreppet likvärdigt arbete definieras. Vidare

föreslås att begreppet sexuella trakasserier definieras och att arbetsgivarens

nuvarande skyldighet att verka för att inte någon arbetstagare utsätts för

sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av en anmälan om

könsdiskriminering specificeras. Det bör även införas ett

skadeståndssanktionerat diskrimineringsförbud enligt vilket det skall

betraktas som otillåten könsdiskriminering om arbetsgivaren underlåter att

förhindra eller åtgärda sexuella trakasserier mellan arbetstagare. Vidare

föreslår JämO att det tillskapas särskilda domförhetsregler i Arbetsdomstolen

i syfte att garantera en jämn könsfördelning bland dem som dömer i mål om

könsdiskriminering och att jämställdhetslagens skadeståndsregler ses över. Det

bör även enligt JämO införas en möjlighet att föra grupptalan i

jämställdhetsmål.

Regeringen anser att de frågor som JämO har behandlat är angelägna. Sexuella

trakasserier på arbetsplatser kan inte accepteras. I syfte att komma till

rätta med problemen inleds under våren 1997 en översyn av reglerna om sexuella

trakasserier.

Vad sedan gäller frågorna som rör lönediskriminering ser regeringen

allvarligt på det faktum att de generella löneskillnaderna mellan kvinnor och

män tycks öka på vissa områden och att osakliga löneskillnader mellan könen

förekommer. Lönediskrimineringen måste bekämpas med alla medel och regeringen

kommer att noga följa det arbete som bedrivs på detta område.

Det är angeläget att frågor om lönediskriminering prövas i domstol. De fall

som hittills har prövats ger dock enligt regeringen inte tillräcklig

vägledning i fråga om räckvidden av lönediskrimineringsförbudet. Inte heller i

fråga om den nya lagen i övrigt och de lagändringar som trädde i kraft år 1994

finns det tillräckligt underlag för att kunna bedöma räckvidden. Enligt

regeringens uppfattning är det för tidigt att uttala sig om gränserna för

rättstillämpningen.

Vad sedan gäller frågan om lagens diskrimineringsförbud bör göras

tillämpligt även i de fall då det saknas jämförelseperson av motsatt kön,

anser regeringen att det finns skäl att avvakta den fortsatta

rättsutvecklingen.

Frågan om möjligheten att föra grupptalan bereds för närvarande inom

regeringskansliet. I samband med att regeringen tar ställning till dessa

förslag kommer även jämställdhetslagens skadeståndsregler att ses över i den

mån så erfordras.

Det är angeläget med en jämnare könsfördelning i Arbetsdomstolen liksom i

övriga domstolar och i andra samhällsorgan. Andelen kvinnor i Arbetsdomstolen

har ökat väsentligt under senare år. Regeringen kommer att ägna ökad

uppmärksamhet åt Arbetsdomstolens sammansättning men är för tillfället inte

beredd att tillskapa särskilda regler för domstolen i denna fråga.

Sammanfattningsvis kommer regeringen att se över jämställdhetslagens regler

om sexuella trakasserier och trakasserier, liksom vid behov reglerna om

skadestånd. Regeringen bereder frågan om grupptalan. Regeringen är inte beredd

att i nuläget vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av JämO:s

skrivelser.

I skrivelsen lämnas även en redogörelse för JämO:s verksamhet.

Motioner

Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A820 att det behövs nya

arbetsvärderingsmetoder som är könsneutrala och lämpade för olika fält på den

svenska arbetsmarknaden. Den nuvarande lönesättningen vilar ofta på

traditionella, manliga värderingar om arbetets värde och svårighetsgrad (yrk.

3). Vidare föreslås att det i lönediskrimineringsmål införs en rätt till

grupptalan (yrk. 4).

Vänsterpartiet påtalar i motion A808 att lönesättningen både handlar om att

ändra attityder och att förändra lagstiftning och arbetsvärderingskriterier.

Det direkta ansvaret för att framtidens arbetsvärdering blir saklig och

korrekt och bidrar till att utjämna osakliga löneskillnader ligger hos

arbetsgivare och fackliga organisationer. För att möjliggöra aktiva åtgärder

mot arbetsgivare, fackliga organisationer m.fl. som medverkar till

könsdiskriminerande lönesättningar bör JämO ges större möjlighet att ingripa

än vad dagens lagstiftning medger (yrk. 1). Partiet anser att det bör införas

nya regler för att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. Det bör

vara tillåtet med jämförelser med likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare.

Arbetet med att få fram systematiska arbetsvärderingsinstrument bör

intensifieras (yrk. 2). Vidare föreslås att riksdagen begär att regeringen

utarbetar ett lagförslag efter förebild från den lagstiftning som finns i

Ontario, Kanada. Detta är förmodligen världens mest framgångsrika lagstiftning

mot lönediskriminering och könsrelaterade löneskillnader. Den föreslagna lagen

bör bl.a. innebära att arbetsgivare med fler än 100 anställda åläggs att

genomföra en arbetsvärdering för både kvinno- och mansdominerade arbeten och

därefter upprätta en plan för årliga lönejusteringar för att uppnå lika lön

för arbeten av lika värde (yrk. 3). Personer som arbetar inom den privata

sektorn bör, i likhet med vad som gäller inom den offentliga sektorn, hos

arbetsgivaren eller den fackliga organisationen kunna begära löneuppgifter på

den han eller hon vill jämföra sig med (yrk. 4). Slutligen föreslås att det

införs en möjlighet till grupptalan (yrk. 5).

Motion A7 (v) yrkande 12 motsvarar ovanstående motions yrkande 3.

I motion A809 föreslår Vänsterpartiet att Arbetsdomstolen skall ha en särskild

sammansättning när domstolen avgör tvister om könsdiskriminering. I dessa mål

bör domstolens sammansättning utökas med två ledamöter som är experter på

diskrimineringsjuridik och jämställdhetsfrågor. För att inte antalet ledamöter

skall bli för stort bör arbetsmarknadens parter i dessa mål endast företrädas

av en arbetsgivar- och en arbetstagarrepresentant. Dessutom bör det införas en

regel som garanterar en jämn könsfördelning i Arbetsdomstolen i

jämställdhetsmål (yrk. 1). Partiet föreslår också att regeringen utarbetar ett

lagförslag som innebär att den nuvarande definitionen av sexuella trakasserier

i jämställdhetslagen anpassas till EG-rättens definition (yrk. 2). Vidare

föreslås att det utarbetas ett förslag om en sådan ändring av

jämställdhetslagen att den motsvarar EG-rättens förbud mot diskriminering vid

rekrytering (yrk. 3). Slutligen yrkas att skadeståndsreglerna i

jämställdhetslagen anpassas så att de överensstämmer med EG-rätten (yrk. 4).

Miljöpartiet anser i motion A806 att det bör tillsättas en utredning som ser

över och försöker utveckla lämpliga instrument för arbetsvärdering (yrk. 7).

I kommittémotion A819 anför Elving Andersson m.fl. (c) att det är viktigt

att system och metoder för arbetsvärdering utvecklas och att resultaten från

genomförd arbetsvärdering tas till vara för att åtgärda diskriminerande

lönesättning (yrk. 9). Som ett instrument för att minska löneskillnader bör

jämställdhetsrevision användas. Genom sådana revisioner kan orättvisor

avslöjas och åtgärdas. Det bör vara obligatoriskt med jämställdhetsrevision

inom alla offentliga verksamhetsområden (yrk. 10).

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) uppger i kommittémotion A821 att de osakliga

löneskillnaderna mellan kvinnor och män är i storleksordningen 1 till 8 %.

Därför måste kravet på lika lön för likvärdigt arbete föras fram med all

kraft. Att skapa gehör för könsneutral arbetsvärdering är ett viktigt steg på

vägen (yrk. 10).

Håkan Juholt m.fl. (s) föreslår i motion A810 att det genomförs olika

åtgärder för att uppnå jämlik lönesättning. Som exempel nämns att

arbetsgivarna skall åläggas att årligen kartlägga löneskillnader mellan män

och kvinnor samt att genomföra en analys av denna skillnad. Även Inger

Segelström m.fl. (s) uppger i motion A814 att de anser att det bör utvecklas

nya metoder och värderingar (yrk. 8).

Eva Arvidsson m.fl. (s) föreslår i motion A815 i likhet med Vänsterpartiet

att det bör införas särskilda domförhetsregler i Arbetsdomstolen i

jämställdhetsmål. Vidare föreslås att reglerna i 22 § jämställdhetslagen ses

över eftersom de inte ger något skydd mot sexuella trakasserier. En översyn

bör även göras av bestämmelserna i 16 och 17 §§ jämställdhetslagen som

reglerar diskrimineringsförbudet.

Monica Widnemark och Christin Nilsson (s) föreslår i motion A816 att

jämställdhetslagen utvidgas så att kravet att upprätta jämställdhetsplaner

skall omfatta samtliga arbetsplatser på arbetsmarknaden.

I motion A10 föreslår Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) att

jämställdhetslagen kompletteras med en regel som innebär att utpekad

jämförelseperson skall vara skyldig att till JämO lämna nödvändiga uppgifter.

Uppgiftsskyldigheten bör vara förenad med vite. Vidare skall

jämförelsepersonen ha rätt att få del av den utredning som görs med möjlighet

att yttra sig innan ärendet avgörs.

Ingbritt Irhammar m.fl. (c) kräver i motion A807 (yrk. 6) lika lön för lika

och likvärdigt arbete. För att uppnå detta krävs bl.a. att det skapas en

könsneutral arbetsvärdering. Motionärerna anser att en jämn könsfördelning av

domare i Arbetsdomstolen måste eftersträvas (yrk. 7).

Även Ewa Larsson m.fl. (mp) anser i motion A813 i likhet med tidigare

redovisade motionsyrkanden att det bör göras ett tillägg till 22 §

jämställdhetslagen som innebär att även sexuella trakasserier förbjuds (yrk.

1). De anser vidare att EU:s definition av sexuella trakasserier skall införas

i jämställdhetslagen (yrk. 3).

Utskottets bedömning

Flera av motionsyrkandena föreslår skärpningar av jämställdhetslagen. Några av

dessa yrkanden knyter an till de förslag till förändringar som JämO har

framfört vid olika tillfällen.

I likhet med regeringen anser utskottet att de frågor som JämO har tagit upp

i sina skrivelser är mycket angelägna. Särskilt angelägen är frågan om en

översyn av reglerna om sexuella trakasserier. Nuvarande regler är inte

tillfredsställande utan en ordentlig översyn av dessa bör göras. Utskottet

välkomnar därför att regeringen har beslutat att under våren 1997 inleda ett

arbete med att se över dessa regler. Utskottet, som förutsätter att detta

arbete bedrivs skyndsamt, anser inte att det behövs något särskilt

tillkännagivande i denna del. Utskottet avstyrker därför motionerna A809 (v),

A813 (mp) och A815 (s) i berörda delar.

Vad sedan gäller frågorna om lönediskriminering anser utskottet i likhet med

regeringen att det inte finns tillräckligt underlag för att bedöma räckvidden

av nuvarande regler. Antalet fall som har prövats i domstol är alltför litet

för att ge en säker vägledning för rättstillämpningen. Utskottet anser därför

att man bör avvakta innan ytterligare förändringar genomförs. Av detta följer

att utskottet inte kan bifalla Vänsterpartiets krav på en helt ny

lönediskrimineringslag. Motionerna A7 (v) och A808 (v) i berörda delar bör

avslås.

Detta innebär dock inte att den nuvarande ordningen är tillfredsställande.

Att det förekommer osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor har

konstaterats i ett flertal utredningar. Dessa löneskillnader måste utjämnas.

Ett viktigt medel för att uppnå detta är att arbetsvärderingsinstrumenten

förbättras. Ett förslag som framförts är att det bör tillsättas en statlig

utredning som skall se över och utveckla lämpliga instrument för

arbetsvärdering. Utskottet delar inte denna uppfattning. Enligt utskottet bör

utvecklingen av arbetsvärderingsinstrumenten ske så nära den verksamhet som

skall bedömas som möjligt. Utskottet anser att, vid sidan av arbetsmarknadens

parter, även JämO bör ha en aktiv roll i detta arbete.

Som framgår av den fortsatta framställningen pågår det för närvarande ett

projekt, det s.k. LÖV-programmet, där ett arbete bedrivs med att ta fram en

modell för arbetsvärdering.

Utskottet anser att motionerna A806 (mp), A807 (c), A808 (v), A810 (s), 814

(s), A816 (s), A819 (c), A820 (fp) och A821 (kd) i berörda delar bör avslås.

En framkomlig väg för att minska löneskillnaderna skulle kunna vara att i

större utsträckning använda s.k. jämställdhetsrevisioner. Genom dessa

revisioner blir det tydligare för arbetsgivaren vilka åtgärder som måste

vidtas för att minska omotiverade löneskillnader. Givetvis bör sådana

revisioner kunna användas av statliga arbetsgivare. Utskottet är dock inte

berett att i nuläget förorda att detta skulle vara obligatoriskt för statliga

arbetsgivare. Motion A819 i berörd del bör därför avstyrkas.

Ett problem som har uppmärksammats i lönediskrimineringsmål är att JämO i

vissa fall har svårt att förmå jämförelsepersonen att medverka i utredningen.

Detta kan leda till att det i vissa fall är svårt att få fram ett ordentligt

jämförelseunderlag.

Frågan är vilka krav som bör kunna ställas på jämförelsepersonen.

Utgångspunkten måste vara att det är arbetsgivaren som skall se till att JämO

erhåller det material som behövs för att kunna göra en ordentlig jämförelse.

Detta följer av 33 § jämställdhetslagen. I vissa fall kan det dock krävas mer

detaljerade upplysningar som bara jämförelsepersonen kan lämna. Vägrar denna

att medverka kan det bli mycket svårt att få en rättvisande jämförelse.

Utskottet inser att detta är ett problem men är med hänsyn bl.a. till de

integritetsfrågor som bör utredas innan en förändring genomförs inte berett

att i nuläget göra några tillkännagivanden i denna fråga. Utskottet

förutsätter att regeringen överväger denna fråga och om så krävs föreslår

lämpliga åtgärder.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A10.

När det gäller frågan om förbudet mot könsdiskriminering vid rekrytering

konstaterar utskottet att det har ifrågasatts om jämställdhetslagen

överensstämmer med EG-rätten i denna del. Enligt utskottet finns det skäl att

belysa denna fråga. Utskottet utgår från att detta görs i samband med

översynen av jämställdhetslagens regler om sexuella trakasserier m.m.

Motionerna A809 (v) och A815 (s) i berörda delar avstyrks.

Som framgår av den inledande redogörelsen bereds förslaget om grupptalan för

närvarande inom regeringskansliet. Utskottet som inte vill föregripa detta

arbete avstyrker motionerna A808 (v) och A820 (fp) i berörda delar avstyrks.

I samband med att regeringen tar ställning till detta förslag kommer även

jämställdhetslagens skadeståndsregler att ses över i den mån så erfordras.

Utskottet föreslår därför att motion A809 (v) i berörd del bör avslås.

Vad sedan gäller frågan vilken sammansättning Arbetsdomstolen skall ha delar

utskottet regeringens ståndpunkt att det är angeläget med en jämn

könsfördelning bland domarna i Arbetsdomstolen liksom i övriga domstolar och

samhällsorgan. Det är också viktigt att det är en jämn könsfördelning när

målen slutligt avgörs. Detta gäller oavsett vilken måltyp som behandlas.

Utskottet är inte berett att för närvarande förorda särskilda regler för

Arbetsdomstolen. Utnämningsförfarandet bör nämligen på sikt leda till en

jämnare könsfördelning bland ledamöterna, vilket i sin tur förbättrar

möjligheterna att varje enskild sammansättning kan bestå av ledamöter av båda

könen. Motionerna A807 (c), A809 (v) och A815 (s) i berörda delar bör avslås.

Utskottet kommer att under avsnittet arbetslivsfrågor behandla vissa motioner

som tar upp andra frågor som rör löneskillnader.

Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik

Skrivelsen

Enligt regeringen har utvecklingen på arbetsmarknaden under 1970- och 1980-

talen tillsammans med en aktiv familjepolitik och utbyggnaden av barnomsorgen

bidragit till att kvinnor förvärvsarbetar i allt större utsträckning. Kvinnor

och män förvärvsarbetar nu i lika stor utsträckning. Under 1990-talet har dock

arbetslösheten ökat. Detta gäller för både män och kvinnor. I början av 1990-

talet ökade männens arbetslöshet kraftigt, vilket berodde på nedgången inom

industri- och byggsektorn. Minskningen av sysselsättningen i den offentliga

sektorn var störst under år 1993, vilket drabbade kvinnorna hårdast. År 1994

vände utvecklingen inom näringslivet och sysselsättningen ökade. Detta fick

till följd att männens arbetslöshet minskade medan kvinnornas fortsatte att

öka. Kvinnornas arbetslöshet har dock inte ökat så kraftigt att den överstiger

männens. En grupp som drabbats mycket hårt under 1990-talet är kvinnor med

utländsk bakgrund. Arbetsdeltagandet för denna grupp har sjunkit kraftigt. En

väsentlig skillnad är att kvinnor i högre grad än män arbetar deltid.

Det konstateras att den svenska arbetsmarknaden är mycket könsuppdelad.

Uppdelningen förekommer på tre plan. Det första kan sägas vara uppdelningen

mellan hushållsarbete och marknadsarbete, det andra mellan olika

arbetsområden, t.ex. att kvinnor i högre grad än män arbetar inom områden som

barnomsorg och vård medan män dominerar i tekniska yrken, och det tredje rör

olika villkor inom yrken, exempelvis i fråga om löner och positioner. Den

könsuppdelade arbetsmarknaden hämmar rörligheten på arbetsmarknaden och bidrar

till lägre sysselsättning.

Den viktigaste uppgiften de närmaste åren är att halvera den öppna

arbetslösheten. I det arbetet kommer regeringen att beakta de olika villkor

som råder för kvinnor och män på och utanför arbetsmarknaden.

För att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och stärka kvinnornas

situation på arbetsmarknaden har det vidtagits en rad åtgärder som kan

beskrivas i huvudsak på följande sätt.

I syfte att minska arbetslösheten har anslagen till arbetsmarknadspolitiken

under 1990-talet kraftigt ökats. För Arbetsmarknadsverket, som omfattar

Arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnderna, Arbetsmarknadsinstitutet,

arbetslivstjänster och de lokala arbetsförmedlingarna, har i 1995/96 års reg-

leringsbrev slagits fast att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall

genomsyras av jämställdhetsperspektivet.

I syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden tilldelas

Arbetsmarknadsstyrelsen särskilda medel som skall användas till olika projekt

och för utbildning av den egna personalen i jämställdhetsfrågor. För

budgetåret 1995/96 tilldelades Arbetsmarknadsstyrelsen 45 miljoner kronor till

sådana projekt.

Andra insatser som har vidtagits för att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden är att försöka förmå kvinnor att i större utsträckning än

tidigare välja utbildningar inom naturvetenskap och teknik.

Även utbildningssatsningar såsom datorteken, möjligheten för kommuner och

landsting att erhålla åtgärdsmedel i utbyte mot att de satsar på utbildning i

stället för att säga upp fast anställd personal, och den särskilda satsningen

på vuxenutbildningen, som kommer att inledas den 1 juli 1997, är åtgärder som

kan bidra till en förändring av den könsuppdelade arbetsmarknaden.

Vidare införs den 1 januari 1997 regler om vikariatsstöd och

utbildningsstöd. Dessa innebär att en arbetsgivare kan få bidrag till

lönekostnaden för en vikarie när en anställd får ledigt med bibehållen lön för

att studera eller för att starta egen näringsverksamhet.

Från och med den 1 januari 1997 ges det möjlighet för kvinnor att i vissa

fall få ett förlängt starta-eget-bidrag. Vidare införs från och med den 1

november 1996 en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga

arbeten för äldre arbetslösa (OTA).

Vad gäller lönefrågor konstateras att tillgänglig statistik visar att

betydande löneskillnader kvarstår mellan kvinnor och män. År 1995 låg

kvinnornas genomsnittliga lön på 84 % av männens inom statsförvaltningen.

Motsvarande jämförelse inom kommuner och landsting gav resultaten 88

respektive 70 %. Någon statistik för industriarbetare har inte presenterats.

Däremot visar preliminära uppgifter att för industritjänstemän låg kvinnornas

genomsnittliga lön på 75 % av männens.

Flera åtgärder har vidtagits för att löneskillnaderna mellan kvinnor och män

skall synliggöras och motverkas. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas

ändringarna i jämställdhetslagen som bl.a. innebär att arbetsgivare med ett

visst antal anställda skall kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan

kvinnor och män. Vidare har Arbetsmiljöfonden erhållit ett uppdrag att

organisera ett särskilt forsknings- och utvecklingsprogram för lönebildning

och arbetsvärdering - Lönebildning och arbetsvärdering (LÖV) - som skall pågå

till och med december 1997. Statistiska centralbyrån (SCB) skall utforma en

lönestatistik som kan ligga till grund för fördjupade analyser av

löneskillnader mellan kvinnor och män.

Erfarenheterna från LÖV-programmet kommer enligt regeringen att ge ett bra

underlag för det fortsatta arbetet. Regeringen kommer i samband med

redovisningen av LÖV-programmet att överväga om ytterligare satsningar är

nödvändiga. Nya överläggningar med arbetsmarknadens parter kommer också att

äga rum.

För att uppnå ett arbetsliv på lika villkor för kvinnor och män krävs att de

normer, värderingar och livsmönster som karakteriserar kvinnor och män

hanteras medvetet och systematiskt. Arbetarskyddsverket har ålagts att

särskilt uppmärksamma kvinnors arbetsmiljö. Inom arbetslivsforskningen pågår

arbeten inriktade på kvinnors villkor i arbetslivet. Rådet för

arbetslivsforskning finansierar för närvarande ca 25 forskningsprojekt som rör

kvinnors villkor i arbetslivet. Bland annat bedrivs forskning om uppkomsten av

kvinnodominerade yrken, om hur distansarbete påverkar kvinnors möjligheter på

arbetsmarknaden, lönebildningsprocessen m.m.

Under hösten 1996 överlämnade 1995 års arbetstidskommitté (A 1995:02) sitt

slutbetänkande Arbetstid - förläggning och inflytande (SOU 1996:145).

Betänkandet innehåller förslag till en ny arbetstidslag. Förslaget bereds för

närvarande i regeringskansliet.

Regeringen har under hösten 1996 utarbetat ett förslag till förändringar i

anställningsskyddslagen (prop. 1996/97:16).

Motioner

Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A820 att en av de viktigaste

uppgifterna i jämställdhetspolitiken är att komma till rätta med de orättvisa

löneskillnaderna. Det är en utmaning som kräver ständig uppmärksamhet och

modet att ta till obekväma åtgärder. Staten som arbetsgivare bör ges ett

särskilt ansvar för detta (yrk. 5). Vidare föreslås att det tillsätts en

särskild kommission som tar ett helhetsgrepp på de orättvisa löneskillnaderna

(yrk. 6). Partiet anser att den underliggande orsaken till nuvarande orättvisa

löneskillnader på arbetsmarknaden har sin grund i den ojämna fördelningen

mellan kvinnor och män av ansvaret för hem och familj. Kvinnornas huvudansvar

för familjen innebär bl.a. att männen gynnas vid rekrytering till ansvarsfulla

poster (yrk. 17).

I motion A7 förklarar Vänsterpartiet att det inte delar den beskrivning av

verkligheten som regeringen har lämnat, exempelvis påståendet att kvinnors

ställning på arbetsmarknaden har befästs och att deras ekonomiska oberoende

har ökat. Tvärtom visar statistik på att kvinnors deltagande i arbetskraften

har minskat. Förklaringen till denna nedgång är delvis den hårdhänta

budgetsaneringen som har drabbat framför allt kvinnorna. Nedskärningarna i den

offentliga sektorn innebär att 100 000 människor har förlorat sina arbeten.

Vidare har neddragningarna i de olika bidragssystemen lett till att kvinnorna

minskat sitt ekonomiska oberoende. Vänsterpartiet anser därför att det bör

vidtas åtgärder för att öka kvinnornas andel av arbetskraften (yrk. 1). Den

s.k. ettårsgränsen som infördes för deltidsarbetslösa i

arbetslöshetsförsäkringen bör tas bort. Bestämmelsen innebär att

deltidsarbetslösa efter ett år avstängs från arbetslöshetsersättning (yrk. 8).

Vänsterpartiet anser att den medelstilldelning som AMS erhåller för att bryta

den könssegregerade arbetsmarknaden är otillräcklig. Hela organisationen bör

inriktas på att arbeta aktivt med att bryta detta. Det krävs därför ett

övergripande mål som verksamheten inriktas mot (yrk. 9). Vänsterpartiet anser

också att villkoren för utbildningsvikariat, en åtgärd som riktat sig till och

passat arbetslösa kvinnor på ett framgångsrikt sätt, måste återställas till

1995 års nivå vad avser ersättning och volym (yrk. 10). Vänsterpartiet påtalar

att regeringen konstaterat att det krävs särskilda åtgärder för att stärka

kvinnors situation på arbetsmarknaden men inte föreslagit några sådana.

Vänsterpartiet föreslår att all den kunskap som kommit fram genom olika

utredningar skall omsättas i praktiska åtgärder för att motverka den

diskriminerande obalansen på arbetsmarknaden, i arbetslivet och i de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (yrk. 11). Vad sedan gäller de förslag som

framförts av Arbetstidskommittén förklarar Vänsterpartiet att dessa kommer att

motverka jämställdheten eftersom de innebär ett rejält kliv tillbaka vad

gäller möjligheten att kombinera yrkesliv och familj (yrk. 13). Slutligen

anförs att de förslag som framställts såvitt gäller förändringar i

anställningsskyddslagen på flera punkter kommer att försvaga kvinnors

ställning på arbetsmarknaden (yrk. 14).

Miljöpartiet de gröna förklarar i motion A806 att det krävs ytterligare

medel inom den offentliga sektorn för att undvika att kvinnoarbetslösheten

ökar. Ett effektivt medel är enligt Miljöpartiet att gynna kommuner och

landsting genom skatteväxling (yrk. 3). Vidare anser Miljöpartiet att eftersom

arbetsmarknaden är så segregerad medför regeringens ensidiga satsningar på

ökat väg- och bostadsbyggande att kvinnor i stort sett missgynnas vad gäller

nya arbetstillfällen. Det finns behov av att rikta särskilda satsningar till

kvinnorna (yrk. 4). Enligt Miljöpartiet är arbetstidsförkortning ett viktigt

instrument för att uppnå ökad jämställdhet (yrk. 5). Slutligen påpekar partiet

att det finns ett behov av en utvärdering av den nuvarande lagstiftningen vad

gäller löneskillnader mellan män och kvinnor (yrk. 6).

I kommittémotion A821 påpekar Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att de höga

födelsetalen i Sverige tyder på att det funnits goda möjligheter att kombinera

förvärvsarbete med praktiskt ansvar för hem och barn. Födelsetalen minskar nu

drastiskt. Detta bör uppmärksammas och det bör göras en studie av orsakerna

till och konsekvenserna av denna minskning (yrk. 8). I syfte att finna

effektiva metoder för att skapa en arbetsmarknad präglad av integration bör

regeringen tillsätta en utredning (yrk. 9). Denna bör särskilt se över skol-

och utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken.

Uppdraget skall vara att ta fram en heltäckande handlingsplan för att steg för

steg kunna bryta segregationen.

Enligt Carina Hägg (s), motion A803, finns det ett behov av att belysa hur

de små företagens brist på könsperspektiv vid anställning missgynnar kvinnor.

Inger Segelström m.fl. (s) förklarar i motion A814 att de anser att

kvinnornas andel av kompetensutvecklingen i arbetet måste motsvara deras andel

på arbetsmarknaden. Särskild uppmärksamhet måste enligt motionärerna riktas

mot lågutbildades ekonomiska möjligheter till fortsatt utbildning och

kompetensutveckling (yrk. 7).

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det är viktigt att bryta upp den könssegregerade

arbetsmarknaden. För att uppnå detta måste flera olika åtgärder vidtas inom

skilda politikområden. Som framgår av redogörelsen pågår det flera olika

projekt som syftar till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och att

stärka kvinnornas situation där. En viktig del i detta arbete är att åtgärder

genomförs inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Enligt förordningen om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall arbetsmarknadsmyndigheterna verka

för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka en

könsuppdelad arbetsmarknad, vilket också framgår av regleringsbrevet. AMS

skall även i kvartalsvisa rapporter till Arbetsmarknadsdepartementet lämna

statistik över verksamhetens resultat uppdelad på män och kvinnor. AMS har

även tilldelats medel för projektverksamhet som syftar till att bryta den

könsuppdelade arbetsmarknaden.

Utskottet konstaterar i likhet med flera motionärer att neddragningarna inom

den offentliga sektorn har inneburit att kvinnoarbetslösheten har ökat. Detta

gäller framför allt inom kommunerna. Neddragningarna har till stor del berott

på det ansträngda ekonomiska läget. Det finns dock tecken som tyder på att det

håller på att ske en förbättring. Utskottet följer denna utveckling med

intresse och förutsätter att det kommer att vidtas ytterligare åtgärder för

denna grupp när ekonomin så tillåter.

Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A7 (v), A803

(s) och A806 (mp) i berörda delar.

En fråga som aktualiserats är om det bör tillsättas en utredning som tar

fram en heltäckande handlingsplan för att steg för steg kunna bryta

könssegregationen på arbetsmarknaden. Utskottet anser att det inte är

nödvändigt att tillsätta en sådan utredning utan utgår från att regeringen

fortlöpande följer utvecklingen inom detta område. Utskottet förutsätter att

regeringen beaktar de resultat som olika utredningar kommit fram till vad

gäller jämställdhetsarbetet. Motion A821 (kd) i berörd del bör avslås.

Det är enligt utskottets mening inte heller nödvändigt att tillsätta en

utredning som studerar minskningen av födelsetalen. Med hänsyn till det

anförda avstyrker utskottet motionen A821 (kd) i berörd del.

I en motion påtalas att det är särskilt viktigt att uppmärksamhet riktas mot

lågutbildades ekonomiska möjligheter och kompetensutveckling. Utskottet delar

denna åsikt och vill erinra om den kraftfulla vuxenutbildningssatsningen som

riksdagen beslutade om den 12 juli 1996 och som bl.a. vänder sig till denna

grupp. Motion A814 (s) i berörd del bör därför avslås.

I flera motioner har framförts yrkanden som rör arbetstidsförkortning.

Utskottet anser att man bör avvakta det förslag rörande arbetstiden som

regeringen väntas presentera under senare delen av detta år. Utskottet

avstyrker därför motionerna A13 (v) och A806 (mp) i berörda delar.

Vad sedan gäller motionsyrkanden som rör förändringar i arbetsrätten kan

konstateras att utskottet behandlade dessa frågor under slutet av år 1996 och

tillstyrkte de föreslagna förändringarna (bet. 1996/97:AU4, rskr. 107).

Utskottet ansåg vid denna behandling att förändringarna rörande vikariats- och

deltidsanställningarna var ett steg i rätt riktning när det gäller att stärka

kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Vissa av förändringarna trädde i

kraft den 1 januari 1997. Utskottet vill dock anmärka att det vid sin

behandling av lagförslaget ansåg att det borde tillsättas en referensgrupp som

kontinuerligt skulle utvärdera den nya anställningsformen ?överenskommen

visstidsanställning?. Förslaget godkändes av riksdagen. I denna referensgrupp

skall JämO ingå.

I ett motionsyrkande framställs krav på att slopa den s.k. ettårsgränsen för

deltidsarbetslösa som infördes i arbetslöshetsförsäkringen år 1995. Utskottet

kan konstatera att det har genomförts förändringar såvitt gäller

deltidsanställdas rätt att erhålla arbetslöshetsersättning. Dessa regler har

dock inte den innebörd som motionärerna beskrivit. De regelförändringar som

genomfördes år 1995 innebär följande. Den som regelbundet utför deltidsarbete

under veckor då han eller hon i övrigt är arbetslös och vid

ersättningsperiodens utgång fortsätter en tillsvidareanställning på deltid har

inte rätt till utfyllnadsersättning i den nya ersättningsperioden så länge

tillsvidaretjänsten på deltid pågår. Denna konstruktion innebär att en

deltidsanställd kan erhålla ersättning under längre tid än ett år beroende på

i vilken omfattning han eller hon arbetar. Någon ettårsgräns existerar inte

utan en deltidsarbetslös kan erhålla ersättning under flera år under en och

samma ersättningsperiod.

Det kan dock konstateras att det för närvarande pågår ett arbete inom

regeringskansliet som syftar till att presentera ett förslag till en ny lag om

arbetslöshetsförsäkring. Dessa förslag kommer att redovisas i en proposition i

mitten av mars 1997. I arbetet ingår bl.a. att se över ersättningsreglerna vid

deltidsarbetslöshet. Utskottet anser inte att man bör föregripa detta förslag.

När det gäller yrkandet om att villkoren för utbildningsvikariat bör

återställas till 1995 års nivå har utskottet tidigare prövat och avstyrkt

motsvarande förslag (bet. 1996/97:AU1, rskr. 104). Utskottet kan inte heller

nu ställa sig bakom förslaget.

Med hänsyn till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion A13 (fp) i

berörda delar.

Avslutningsvis vill utskottet beröra de motioner som behandlar frågor om

löneskillnader.

I likhet med vad motionärerna anfört anser utskottet att en av de viktigaste

frågorna inom jämställdhetspolitiken är att komma till rätta med osakliga

löneskillnader. Hur stora dessa löneskillnader är varierar förmodligen från

arbetsplats till arbetsplats och från bransch till bransch.

Löneskillnadsutredningen gjorde bedömningen att de osakliga löneskillnaderna

på grund av kön motsvarande mellan 1 och 8 % i det material som utredningen

undersökt (SOU 1993:7). En bidragande orsak till dessa löneskillnader kan

enligt utskottet vara det förhållandet att kvinnor i högre grad än män har

ansvaret för hem och familj. Utskottet delar dock inte synsättet att nämnda

förhållande skulle vara den enda orsaken till nuvarande löneskillnader.

Orsakerna är säkerligen mer komplexa än så. Utskottet avstyrker motion A820

(fp) i berörda delar.

Som framgår av skrivelsen har flera olika åtgärder vidtagits för att komma

till rätta med löneskillnaderna. Som exempel kan nämnas LÖV-programmet och

regeringens uppdrag till SCB att utveckla lönestatistiken. Regeringen har även

aviserat att man kommer att följa upp utvecklingen på detta område och i

förekommande fall vidta åtgärder. Något behov att tillsätta en utredning

föreligger därför inte. Motionerna A806 (mp) och A820 (fp) i berörda delar bör

således avslås.

Närings- och regionalpolitik

Skrivelsen

I Sverige finns det nästan en halv miljon företag. Av de personer i åldrarna

16-64 år som drev företag år 1996 var 26 % kvinnor. Kvinnor som driver företag

finns representerade inom alla sektorer av näringslivet men återfinns i

huvudsak inom handel och service.

För att underlätta egenföretagandet har det vidtagits vissa stödåtgärder och

andra initiativ som kan sammanfattas enligt följande.

Det tillfälliga småföretagarstödet introducerades under budgetåret 1994/95.

Stödet lämnas till exempelvis utbildning, marknadsföring och anskaffande av

maskiner.

Starta-eget-bidraget, som infördes år 1984, är en arbetsmarknadspolitisk

åtgärd. Bidraget riktar sig till bl.a. till arbetslösa eller personer som har

sagts upp på grund av arbetsbrist och som riskerar att bli arbetslösa.

Bidraget utgår normalt under sex månader och ersättningsbeloppet motsvarar

nivån på arbetslöshetsersättningen.

Länsstyrelserna har möjlighet att bevilja medel till projekt som skall gynna

den regionala utvecklingen. Av dessa medel används en del till projekt som är

direkt inriktade på att främja jämställdheten mellan kvinnor och män.

Utöver dessa åtgärder görs särskilda insatser för att öka kvinnors

företagande. Som exempel på sådana insatser kan nämnas att länsstyrelserna år

1994 fick i uppdrag att medverka till att regionala resurscentrum för kvinnor

skapades. Dessa centrum skall bl.a. initiera lokala utvecklingsprojekt,

medverka till att lokala nätverk för kvinnor bildas samt uppmuntra och

genomföra kompetensutveckling. För att stödja dessa centrum beslutades år 1994

att ett nationellt resurscentrum skulle byggas upp. Det har även inrättats

särskilda företagarlån för kvinnor.

För att fortsätta att främja företagandet kommer det bl.a. att inrättas ett

treårigt program för småföretagsutveckling. Det skall tillsättas en delegation

för förenkling av regelverk för småföretagen och för fortsättning av det

tillfälliga småföretagarstödet. Regeringen kommer också att se över hur stödet

till kvinnliga företagare kan förbättras.

Motioner

Enligt vad Folkpartiet liberalerna anför i motion A820 drivs den nuvarande

tjänstesektorn utan konkurrens och valfrihet vare sig för brukaren eller för

anställda. Den viktigaste förutsättningen för konkurrens i tjänstesektorn är

att de kvinnor som arbetar och har idéer inom vård, omsorg, utbildning och

service får möjlighet att förverkliga sina idéer utanför monopolet. För att få

i gång en sådan utveckling krävs att man kraftigt minskar skattekilarna (yrk.

7).

Vänsterpartiet förklarar i motion A7 att det är viktigt att de regionala och

lokala resurscentrumen samt det nationella resurscentrumet får fortsätta att

bedriva sin verksamhet och att det nationella resurscentrumet blir ett

fristående råd eller kommitté direkt under Arbetsmarknadsdepartementet (yrk.

15-16).

I kommittémotion A11 anför Per Unckel m.fl. att det bör tillsättas en

utredning som skyndsamt skall utreda och lämna förslag till förändringar av de

ekonomiska förutsättningarna för tjänstesektorn för att därigenom möjliggöra

för flera hushåll att köpa privata tjänster i hemmet (yrk. 2).

Elving Andersson m.fl. (c) anser att det är alltför få kvinnor inblandade i

den fysiska planeringen. Motionärerna yrkar därför i kommittémotion A8 att det

blir fler riktade projekt med kvinnor i den fysiska planeringen (yrk. 1).

Motionärerna vill även ha en uppföljning av det uppdrag som landshövdingarna

har att göra en översyn av kvinnors arbetsmarknad (yrk. 2). Skälet till detta

är att det finns exempel på att endast män har utsetts till de arbetsgrupper

som skall göra översynen.

Samma motionärer vill att det skall införas regler som gör det lättare att

starta egen verksamhet. I kommittémotion A819 föreslås att det införs en

möjlighet för alla att under ett år vara tjänstlediga för att pröva egen

verksamhet (yrk. 11). Vidare föreslås att den delegation som skall se över

reglerna för småföretag även ser över reglerna för kombinationssysselsättning

(yrk. 12).

I kommittémotion A821 påtalar Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att kvinnors

företagande oftast finns inom tjänstesektorn där realsäkerheter saknas.

Tillgängliga finansieringsformer tar inte i tillräcklig utsträckning hänsyn

till kvinnligt nystartande. Statens stöd till småföretag måste därför enligt

motionärerna utvecklas (yrk. 11).

I motion A807 framför Ingbritt Irhammar m.fl. (c) liknande tankar som

Vänsterpartiet såvitt gäller det nationella resurscentrumet. Motionärerna

anser att detta centrum bör vara en egen myndighet med eget budgetansvar (yrk.

8). Vidare anser motionärerna att de regionala resurscentrumen via

regleringsbrev till länsstyrelserna bör garanteras ekonomiska förutsättningar

för att utföra ett konstruktivt arbete (yrk. 9). Slutligen ansluter sig

motionärerna till yrkandet i kommittémotion A819 där det föreslås att man

skall kunna vara tjänstledig för att starta ett eget företag (yrk. 14).

För att minska arbetslösheten bland kvinnorna måste man enligt Karin

Pilsäter m.fl. (fp), motion A13, gynna kvinnors företagande inom de sektorer

som de traditionellt varit verksamma i och där det enligt enstämmiga

bedömningar finns stora framtidsmöjligheter. För att göra detta föreslås att

skatten sänks på arbete, att tjänstesektorn gynnas och att de offentliga

monopolen bryts (yrk. 4). För att nyföretagande skall komma i gång krävs att

rådgivning, stöd, riskkapitalförsörjning m.m. fungerar. Detta gäller för såväl

män som kvinnor. Enligt motionärerna bör det fortsatta arbetet vad gäller

dessa åtgärder främst inriktas på att befintliga stödstrukturer kan fungera

och användas oavsett kön (yrk. 5).

Utskottets bedömning

I flera motioner framförs yrkanden som rör frågor om att underlätta för

personer att starta företag inom tjänstesektorn. Som redovisats ovan pågår för

närvarande en utredning som har att närmare belysa förutsättningarna för

tjänstesektorns utveckling (dir. 1996:69). I uppdraget ingår att analysera den

privata tjänsteproduktionens nuvarande och framtida roll i samhällsekonomin

och förutsättningarna för dess utveckling. Utredningen skall vidare analysera

motiv för och effekter av olika tänkbara regelförändringar som syftar till att

främja utbud och efterfrågan på privat tillhandahållna tjänster och

sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn. Utredningen skall redovisa

sitt uppdrag senast den 15 mars 1997. Utskottet, som inte vill föregripa denna

utredning, avstyrker motionerna A11 (m), A13 (fp), A819 (c) och A820 (fp) i

berörda delar.

Regeringen har i oktober 1996 tillsatt en delegation med uppgift att

förbättra tillväxtförutsättningarna för små företag, den s.k.

Småföretagsdelegationen (dir. 1996:70). Av direktiven framgår bl.a. att

delegationen skall identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja

onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Delegationen skall

halvårsvis rapportera till regeringen hur arbetet fortskrider, med början den

1 januari 1997. En slutredovisning skall avges senast den 1 juli 1998.

Utskottet har upplysts om att delegationen nyligen inlett sitt arbete.

Delegationen har i nuläget inte för avsikt att gå in på frågor om

kombinationssysselsättning. Direktiven lägger dock inte några hinder i vägen

för detta. Enligt utskottets mening skulle det vara av värde att få frågorna

om kombinationssysselsättning belysta. Utskottet utgår från att detta görs av

delegationen. Motion A819 i berörd del avstyrks i den mån motionen inte kan

anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion A821 (kd)

att det är viktigt att stödet till kvinnliga småföretagare utvecklas. Det är

därför väsentligt att regeringen noga följer denna utveckling. Utskottet anser

dock inte att det bör göras något särskilt tillkännagivande i frågan.

Utskottet avstyrker därför motionen i motsvarande del.

Två motioner behandlar det nationella resurscentrumet och de regionala

resurscentrumen. I denna del vill utskottet anföra följande.

Det nationella resurscentrumet har drivits som försöksverksamhet t.o.m. den

31 december 1996. Utskottet har upplysts om att verksamheten vid detta centrum

för närvarande är under utredning och att en rapport skall lämnas till

regeringen under våren 1997. Regeringen kommer därefter att ta ställning till

hur den fortsatta verksamheten skall bedrivas. Försöksverksamheten har på

grund av utvärderingen förlängts t.o.m. utgången av första halvåret 1997.

Utskottet kan konstatera att det finns regionala och lokala resurscentrum i

alla län. Länsstyrelserna samordnar och stödjer denna verksamhet. Utskottet

anser därför inte att det finns någon anledning att göra något

tillkännagivande avseende dessa centrum. Motionerna A7 (v) och A807 (c)

avstyrks i berörda delar.

Vad sedan gäller frågan om det bör införas en generell rätt att erhålla

tjänstledighet för att kunna pröva på egen verksamhet har utskottet det

principiella synsättet att man bör pröva alla möjligheter som kan leda till

nyföretagande. Utskottet vill dock påpeka att en sådan lagstiftning kan

innebära vissa nackdelar bl.a. för den arbetsgivare hos vilken personen är

anställd. Eftersom frågan är komplicerad vill utskottet inte i detta

sammanhang ställa sig bakom förslaget. Utskottet utgår dock från att saken

kommer att övervägas vidare. Motionerna 807 (c) och A819 (c) bör avslås.

Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att kvinnor i större

utsträckning bör delta i den fysiska planeringen. Jämställdhetsperspektivet

bör givetvis genomsyra även denna verksamhet. Utskottet utgår därför från att

berörda myndigheter följer upp verksamheten på erforderligt sätt. Utskottet

kan notera att regeringen under hösten 1995 gav Boverket i uppdrag att studera

markanvändning, bebyggelse och rumslig utveckling ur ett jämställdhets-

perspektiv. Uppdraget har redovisats i en rapport ?Hela Samhället.

Jämställdhetsaspekter på fysisk planering och byggd miljö. För dig som vill

veta mer? (Boverket Rapport 1996:4) som överlämnades till Inrikesdepartementet

i oktober 1996. Utskottet anser inte att något tillkännagivande är påkallat.

Utskottet avstyrker motion A8 (c) i berörd del.

Utskottet vill särskilt framhålla vikten av att uppdraget att se över

kvinnors arbetsmarknad som landshövdingarna har fått utförs på ett från

jämställdhetssynpunkt korrekt sätt. Detta innebär bl.a. att även kvinnor bör

delta i arbetet. Utskottet utgår vidare från att regeringen följer upp dessa

uppdrag. Motionen får härigenom anses vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker

motion A8 (c) i berörd del.

Utbildningspolitik

Skrivelsen

Efter kommunaliseringen av skolan och sedan universitet och högskolor getts

ökad självständighet är riksdagens och regeringens uppgift främst att ange mål

och riktlinjer för verksamheten. Det konkreta, faktiska arbetet utförs på

lokal nivå. Det är där det avgörs om jämställdhetsmålen omsätts i praktiken

och påverkar det dagliga arbetet.

I syfte att betona jämställdhetsarbetets betydelse och påskynda utvecklingen

presenterade regeringen i februari 1995 en proposition Jämställdhet mellan

kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164). Propositionen

innehöll förslag om en rad åtgärder för att främja jämställdheten inom det

offentliga skolväsendet och inom högre utbildning och forskning. Regeringen

konstaterar dock att mycket återstår innan det råder jämställdhet i skolan,

inom vuxenutbildningen och i högre utbildning och forskning.

I skrivelsen påpekas att det finns påvisbara skillnader mellan flickor och

pojkar i skolan i sättet att vara, i språk, i prestationer, i vad de vill

arbeta med och hur de arbetar, i val av ämnen och studieinriktning etc. De

könsbundna valen är lättast att konstatera. Jämställdhetsarbetet i skolan har

därför hittills bedrivits inom ramen för skolans studie- och yrkesorientering.

Det finns också påvisbara skillnader i lärarnas sätt att bemöta och bedöma

flickor och pojkar i skolan. Ofta utgår undervisningen från pojkarnas

situation och läggs upp på deras villkor. Regeringen har därför betonat att

jämställdhet också är en pedagogisk fråga, som förutsätter grundläggande

kunskaper om rådande könsmönster och om könstillhörighetens betydelse för

lärandet. Detta förutsätter också en insikt om att flickor och pojkar inte

utgör några enhetliga grupper. Rektor har som pedagogisk ledare ett särskilt

ansvar. Lärarna måste i sin undervisning utgå från frågor och perspektiv som

intresserar både flickor och pojkar och anknyter till deras ofta olika

erfarenheter. För att möjliggöra detta bör lärarnas kompetens höjas. Skolan

skall vara en sammanhållen skola för alla. Någon återgång till flick- och

pojkskolor är inte önskvärd.

På regeringens uppdrag utarbetar Skolverket en strategi för

jämställdhetsfrågorna och driver ett övergripande projekt som syftar till att

bl.a. följa utvecklingen av jämställdheten i skolan och särskilt bevaka att

jämställdhetsaspekter tas upp i samband med utvärderings- och

utvecklingsarbete inom verket. Vidare redogörs för flera olika utredningar som

skall arbeta med frågor rörande skolan. En av dessa utredningar är

Skolkommittén (U 1995:04). Denna kommitté skall bl.a. föreslå åtgärder för att

stimulera den pedagogiska utvecklingen.

I skrivelsen redogörs även för flera olika projekt som syftar till att

stimulera flickor att läsa tekniska och naturvetenskapliga ämnen. Dessa kan

sammanfattas enligt följande.

- I syfte att bredda rekryteringsunderlaget anordnas vid universitet och

högskolor behörighetsgivande förutbildning för studerande utan tillräcklig

behörighet för högskolestudier inom naturvetenskap och teknik.

- Försök med fortbildning pågår vid teknik- och naturvetenskapliga centrum av

grund- och gymnasieskollärare som behöver stärka sina kunskaper i teknik-

och naturvetenskap.

- Nationella centrum har startat vid ett flertal universitet och högskolor.

Dessa har till uppgift att stimulera och utveckla grund- och gymnasieskolans

undervisning i teknik- och naturvetenskap.

- På regeringens uppdrag bedriver Högskoleverket och Skolverket ett femårigt

projekt som syftar till att stimulera intresset för naturvetenskap och

teknik.

I fråga om vuxenutbildningen påpekas att riksdagen tidigare har beslutat om en

femårig vuxenutbildningssatsning.

Vad gäller den högre utbildningen påpekas att universiteten och högskolorna

har ett särskilt ansvar för att vidta åtgärder som syftar till en jämnare

könsfördelning på samtliga nivåer vid det egna lärosätet. Vidare påpekas att

det samtidigt med ett sådant långsiktigt förändringsarbete krävs särskilda

åtgärder för att påskynda utvecklingen. Av dessa särskilda åtgärder kan

följande nämnas.

Särskilda medel har anslagits för att inrätta 30 professurer och 73

forskarassistenttjänster för underrepresenterat kön. För att stimulera fler

kvinnor att fortsätta sin forskarkarriär och meritera sig internationellt har

särskilda medel anslagits för postdoktorala stipendier. Det har införts

förändringar i högskoleförordningens regler (SFS 1993:100) om

befordringsgrunder för lärare. Förändringarna tydliggör att det vid behov är

tillåtet med positiv särbehandling till förmån för underrepresenterat kön.

Satsningar har gjorts för att stimulera unga kvinnors intresse för

naturvetenskap och teknik.

Regeringen har även under hösten lagt fram en proposition, Forskning och

samhälle (prop. 1996/97:5), med flera förslag för att i ökad utsträckning

främja forskning med ett genusperspektiv.

Motioner

I motion A820 förklarar Folkpartiet liberalerna att det måste sättas in

åtgärder omgående för att öka rekryteringen och för att göra de tekniska och

naturvetenskapliga utbildningsvägarna i högre grad relevanta för kvinnor redan

nu. Det är dags att på bred front vidareutveckla introduktion, pedagogik,

tillgänglighet, syo och inte minst lärarnas utbildning och fortbildning för

att på allvar få flickor att vilja söka sig till tekniska utbildningar (yrk.

10).

Vänsterpartiet anför i motion A7 (yrk. 17) att man bör hålla isär frågorna

om jämställdhet och genusforskning. Vissa beröringspunkter finns, men

jämställdheten handlar om att förbättra kvinnors tillgång till universitetens

högre tjänster och är en fråga om demokrati och i viss mån kvalitet.

Genusforskning handlar om att förbättra villkoren för den forskning som

utvecklar vår kunskap om kön som samhällsorganiserande och meningsskapande

princip.

Elving Andersson m.fl. (c) påpekar i kommittémotion A819 att kvinnor i

större utsträckning än män väljer utbildningar inom vård och undervisning och

att det inom dessa områden finns få möjligheter till fortsatt forskarkarriär.

Forskningen inom dessa områden bör därför utökas för att bereda kvinnor

möjlighet till fortsatt forskarkarriär (yrk. 6).

Den kommande översynen av lärarutbildningen inkluderar inte enligt Karin

Pilsäter m.fl. (fp) i tillräcklig grad ett jämställdhetsperspektiv.

Motionärerna föreslår därför i motion A13 (yrk. 6) att regeringen i direktiven

till utredningen bör inkludera jämställdheten på lärarutbildningarna.

Utskottets bedömning

Folkpartiet kräver att det omedelbart vidtas åtgärder för att öka

rekryteringen av kvinnor till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar.

Utskottet, som anser att det är viktigt att flickor och kvinnor stimuleras att

läsa naturvetenskapliga och tekniska kurser och utbildningar, kan konstatera

att det enligt skrivelsens redogörelse pågår ett omfattande arbete som verkar

i den riktningen. Utskottet anser därför att motion A820 (fp) i berörd del bör

avslås.

Vänsterpartiet anser att man bör hålla isär frågorna om jämställdhet och

genusforskning. Utskottet delar inte detta synsätt. Genusforskningen ökar

kunskaperna om villkoren för kvinnor och män på olika områden i samhället. Den

kunskapen utgör en grund för att vidareutveckla jämställdhetsarbetet. Därför

är det synnerligen angeläget att stärka genusforskningen. Utskottet anser att

motion A7 (v) i berörd del bör avslås.

Vad sedan gäller frågan om kvinnors möjlighet att göra en forskarkarriär

anser utskottet att det är viktigt att man prövar alla möjligheter att

underlätta för kvinnor att påbörja och fortsätta en sådan karriär. Förutom de

i skrivelsen angivna stimulansåtgärderna är ett alternativ att utöka

forskningsmöjligheterna inom de områden där kvinnor dominerar, exempelvis vård

och utbildning. Utskottet är dock inte berett att i dagsläget göra några

tillkännagivanden av detta slag och avstyrker därför motion A819 (c) i berörd

del.

Såvitt gäller motionsyrkandet att regeringen skall utöka sina direktiv till

den kommitté som skall se över lärarutbildningen vill utskottet anföra

följande. I likhet med alla kommittéer och särskilda utredare skall även denna

kommitté redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser i enlighet med det

generella direktivet 1994:124. Utskottet föreslår därför att motion A13 (fp)

avslås i berörd del.

Socialpolitik

Skrivelsen

I skrivelsen konstateras att det inom socialpolitikens område finns många

frågor som är viktiga ur jämställdhetssynpunkt, exempelvis frågor om

föräldrapenning och föräldraledighet, barnomsorg, kvinnors och mäns hälsa,

kvinnor och män med funktionshinder och äldreomsorg. Eftersom åtgärder inom

dessa områden kan slå olika för kvinnor och män, är det betydelsefullt att

analysera vilken effekt olika förslag får ur ett jämställdhetsperspektiv. I

skrivelsen behandlas frågor om föräldraförsäkring, barnomsorg, hälsa,

funktionshinder och äldreomsorg.

Föräldraförsäkringen har, liksom rätten att vara ledig för vård av sjukt

barn, byggts ut steg för steg under en följd av år. För närvarande är

ersättningsnivån 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Föräldrapenningen utnyttjas till största delen av mödrar. Fädernas uttag av

föräldrapenningdagar var 11,4 % år 1994 och 9,7 % år 1995.

Mäns andel av försäkrade personer som uppburit tillfällig föräldrapenning

för vård av sjukt barn låg år 1995 på drygt 39 %.

I syfte att underlätta för båda föräldrarna att förvärvsarbeta infördes den

1 januari 1994 en reglering som innebär att varje kommun har en lagstadgad

skyldighet att erbjuda förskoleverksamhet för barn som har fyllt ett år men

inte har uppnått skolpliktig ålder. Vidare är kommunen skyldig att

tillhandahålla skolbarnomsorg för barn till och med tolv år som är inskrivna i

grundskolan.

I slutet av år 1995 hade 72 % av förskolebarnen mellan ett och sex år

barnomsorgsplats. Motsvarande andel året innan var 67 %.

Socialstyrelsen fick år 1995 regeringens uppdrag att fortsätta sitt

jämställdhetsarbete inom barnomsorgen.

Vad gäller frågor som rör medborgarnas hälsa konstateras att svenskarnas

hälsa är mycket god i ett internationellt perspektiv. Det finns dock stora

skillnader i hälsa och levnadsförhållanden mellan olika socioekonomiska

grupper - liksom mellan kvinnor och män. Unga kvinnor med kort utbildning, låg

lön och monotont arbete utan inflytande är en grupp vars hälsosituation tycks

försämras. Trots att kvinnor har ett högre ohälsotal än män har de en högre

genomsnittlig levnadsålder.

Mäns hälsa har i jämförelse med kvinnors ägnats mycket uppmärksamhet inom

forskningen. För att ändra på detta har det vidtagits vissa åtgärder. Som

exempel kan nämnas följande. Medel har anslagits till utveckling av kurser i

kvinnors hälsa och jämställdhetskunskap. Inom Folkhälsoinstitutets särskilda

program Kvinnors hälsa pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att få in

ett kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet.

Under de senaste åren har forskning om funktionshinder visat att det finns

skillnader mellan könen när det gäller upplevelsen av funktionsnedsättningen

och den faktiska tillgången på stöd och service. Fler kvinnor än män anser att

de behöver mer praktisk hjälp än vad de nu får. Det finns signaler på att

kvinnor har en mer eftersatt situation än män. Regeringen har vidtagit en rad

åtgärder för att få en klarare bild av funktionshindrade kvinnors situation på

olika områden, såsom olika projekt som syftar till att utveckla habiliterings-

och rehabiliteringsinsatser och att öka kunskapen om levnadsförhållandena för

kvinnor med funktionshinder m.m.

Eftersom kvinnor har en högre medellivslängd än män har de ett större behov

av äldreomsorg. På anhörigområdet är det vanligt att äldre makar vårdar

varandra. När det gäller de riktigt gamla är det oftast kvinnliga anhöriga som

står för merparten av omsorgen och omvårdnaden medan manliga anhöriga mer

hjälper till på det praktiska planet.

Motioner

I motion A820 förklarar Folkpartiet liberalerna att arbete är tillväxtskapande

och att det måste löna sig att arbeta - även för småbarnsföräldrar. Genom att

höga marginaleffekter skapas av skatter tillsammans med inkomstprövade bidrag

och avgifter framför allt till barnomsorgen hämmas utvecklingsmöjligheterna

för den enskilde. Partiet anser därför att det är önskvärt att det generella

stödet till barnfamiljerna ökar på bekostnad av det selektiva stödet (yrk. 8).

Vänsterpartiet förklarar i motion A7 (yrk. 5) att det bör införas två

pappamånader.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) konstaterar i kommittémotion A821 att staten

inte har värderat det arbete som kvinnor utfört i hemmet i tillräckligt hög

grad. Hemarbetet har inte gett några pensionspoäng eller

sjukförsäkringsförmåner. Motionärerna föreslår att arbete i hem och familj

skall värderas lika högt som arbete utanför hemmet (yrk. 2). Ett sätt att

värdera hemarbetet är enligt motionärerna att ge hushållen en reell möjlighet

att köpa hushållstjänster (yrk. 3). Motionärerna påpekar att det finns många

pappor som vill vara föräldralediga men som möter en negativ attityd från

arbetskamrater och arbetsgivare. Enligt jämställdhetslagen har en arbetsgivare

skyldighet att underlätta för män och kvinnor att förena föräldraskap och

förvärvsarbete. Efterlevnaden av lagen faller under JämO:s tillsynsansvar och

bör vara en högt prioriterad uppgift (yrk. 4).

Karin Pilsäter m.fl. (fp) anför i motion A13 att delad makt och delat ansvar

i hemmet är grunden för delad makt och delat ansvar i förvärvsliv och politik

(yrk. 3). Försäkringen är det främsta instrumentet för att påverka

utvecklingen. Föräldraförsäkringen måste utformas i ?pappavänlig? riktning för

att stimulera män att ta ut föräldraledighet. Ett sätt är att behålla den

särskilda pappamånaden (yrk. 2). Motionärerna anför vidare att eftersom det

fortfarande finns köer inom barnomsorgen är det viktigt att en kontinuerlig

kartläggning av dessa görs regelbundet (yrk. 7). Detta är betydelsefullt för

planeringen för de föräldrar som inte har erhållit barnomsorgsplats för sina

barn.

Utskottets bedömning

Utskottet ansluter sig till uppfattningen att delad makt och delat ansvar i

hemmet är grunden för delad makt och delat ansvar i förvärvslivet. För att

möjliggöra detta krävs bl.a. att männen i större utsträckning tar ut

föräldraledighet. Detta är en prioriterad fråga och regeringen har vidtagit

flera åtgärder för att påskynda utvecklingen. I två av motionerna framförs

krav som inriktar sig på föräldraförsäkringens utformning och att den s.k.

pappamånaden skall återinföras. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de

förändringar som infördes vid årsskiftet 1996/97 och som innebär att det inte

utgår någon förhöjd ersättning under pappamånaden. Förändringarna var

föranledda av saneringen av statens finanser. Denna pågår alltjämt och

utskottet kan därför inte se att det i nuläget är möjligt att återinföra dessa

regler. Motionerna A7 (v) och A13 (fp) i berörda delar bör därför avslås.

I fråga om JämO:s tillsynsansvar kan konstateras att i regleringsbreven för

JämO budgetåren 1994/95 och 1995/96 angavs som ett prioriterat verksamhetsmål

att myndigheten aktivt skulle verka för att öka kännedomen hos arbetsgivare

och arbetstagare om jämställdhetslagens krav. JämO skulle vidare öka

insatserna i fråga om tillsyn och uppföljning av om arbetsgivare uppfyller

lagens krav på aktiva åtgärder och upprättande av jämställdhetsplaner. JämO:s

anslag har för budgetåret 1997 utökats med 5 miljoner kronor för bl.a. detta

arbete. Motion A821 (kd) i berörd del bör avslås i den mån den inte kan anses

tillgodosedd genom vad utskottet har anfört.

Vad sedan gäller frågan om hemarbetets värde jämfört med förvärvsarbete vill

utskottet anföra följande. Utgångspunkten måste vara att det skall vara

möjligt att förena förvärvsarbete med hemarbete. Detta kan i vissa fall vara

svårt i praktiken. Som påpekats tidigare är det oftast kvinnorna som har

ansvaret för hemmet. Ett större ansvarstagande från männens sida innebär att

kvinnornas situation underlättas högst betydligt. Utskottet ifrågasätter dock

påståendet att hemarbete skulle värderas högre om hushållen hade möjlighet att

köpa hushållstjänster. Någon sådan koppling anser utskottet inte föreligga.

Utskottet avstyrker motion A821 (kd) i berörda delar.

De selektiva bidragens effekter är beroende av deras andel i förhållande

till de generella bidragens. Om proportionerna är felaktiga kan detta få

oönskade konsekvenser som motverkar syftet med bidragen. Av detta följer att

det är väsentligt att det finns en balans mellan de selektiva och de generella

bidragen. Enligt utskottets mening föreligger det en sådan balans i dag. Med

hänsyn till det anförda bör motion A820 (fp) i berörd del avslås.

Den nuvarande regleringen vad gäller barnomsorgen innebär att barn i åldern

1-12 år skall erbjudas en plats inom barnomsorgen utan oskäligt dröjsmål, dvs.

normalt inom tre till fyra månader efter det att föräldern anmält behovet av

en plats. I en uppföljning som gjorts av barnomsorgslagstiftningen konstateras

att de flesta kommuner uppfyller detta krav och att många kommuner, som saknar

full behovstäckning, uppger att de kommer att uppfylla kravet under år 1997

(Socialstyrelsens meddelandeblad nr 11/96 - Uppföljning av

barnomsorgslagstiftningen). Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet

att det inte är nödvändigt med en sådan kartläggning som föreslagits i motion

A13 (fp). Utskottet avstyrker därför motionen i berörd del.

Ungdomsfrågor m.m.

Skrivelsen

I skrivelsen redogörs för ett antal projekt som pågår inom detta område.

Regeringen tillsatte i maj 1995 en särskild utredare som hade till uppgift

att kartlägga fritidsverksamheten för kvinnor respektive män samt att

analysera fördelningen av de offentliga resurserna ur ett

jämställdhetsperspektiv. Utredningen lämnade sitt betänkande Fritid i

förändring - om kön och fördelning av fritidsresurser (SOU 1996:3) i början av

år 1996. Utredningen visar bl.a. att stat och kommuner satsar mer pengar på

idrott än på kultur och mer på anläggningar än på fritidsgårdar. Följden av

detta är att stat och kommun satsar mer på pojkar än på flickor. I betänkandet

presenteras ett antal förslag som kan leda till en mer jämställd fritid.

Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Ungdomsstyrelsen, som har till uppgift att främja goda uppväxtvillkor för

ungdomar och verka för att unga människor görs delaktiga i

samhällsutvecklingen, har beviljats särskilda medel för projektet Stärka

flickor i föreningslivet. Vidare har styrelsen fått i uppdrag att fördela 8

miljoner kronor från Allmänna arvsfonden till stöd för projekt som syftar till

att stärka ungdomars möjlighet att påverka lokalsamhällets utveckling. Det har

också utgått medel från Allmänna arvsfonden till en rad andra projekt som

t.ex. Stiftelsen Kvinnoforum, Tjejverksamheten ?Flingorna? på Fryshuset m.m.

Motioner

Miljöpartiet förklarar i motion A806 att pornografi leder till en förvanskad

syn på sexualitet. För att marginalisera pornografin föreslås att inslaget av

sex- och samlevnadsundervisning utökas i grund- och gymnasieskolan (yrk. 17).

Vidare påpekas att det behövs ett större inslag av män bland sex- och

samlevnadsrådgivarna (yrk. 18). Slutligen påpekas att det krävs noggrann

bevakning av den starka tendens som finns av att öka graden av sexualiserat

våld inom pornografin (yrk. 19).

Utskottets bedömning

Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att sex- och

samlevnadsundervisningen i skolan har en viktig uppgift att fylla.

Omfattningen av denna undervisning måste dock vägas mot övrig undervisning.

Detta är en fråga som måste prövas i samband med planeringen av

undervisningen.

Utskottet instämmer i uppfattningen att det är angeläget med en jämnare

könsfördelning bland sex- och samlevnadsrådgivarna. Det är särskilt viktigt

att det finns manliga rådgivare i en verksamhet som bl.a. vänder sig till

pojkar i en känslig ålder. Utskottet är dock inte berett att göra något

tillkännagivande i denna del.

Vad sedan gäller yrkandet som rör våldspornografi vill utskottet erinra om att

produktion och spridning av sådana produkter i vissa fall är straffbart.

Utskottet utgår från att regeringen följer upp dessa frågor och i den mån det

behövs vidtar lämpliga åtgärder.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A806 (mp) i berörda

delar.

Idrottsfrågor

Skrivelsen

I den utvärdering som Riksidrottsförbundet gjorde år 1995 av dess

jämställdhetsplan från år 1989 konstateras bl.a. att delmålet om jämställdhet

till år 1995 inte hade uppnåtts. För att påskynda jämställdhetsarbetet har

beslutats om stadgeändringar som bl.a. innebär att olika idrottsorganisationer

åläggs att garantera representation från båda könen i vissa stadgereglerade

organ.

Riksidrottsförbundet har i sin anslagsframställan för åren 1996/97 angett

att man avser att fokusera på bl.a. jämställd idrott.

Regeringen är angelägen att statens stöd till idrotten används för att

påskynda utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Regeringen har

även tillsatt en parlamentarisk kommitté, (In 1996:03), om stöd till idrotten

(dir. 1996:84), som bl.a. skall utvärdera det nuvarande systemet för det

samlade statliga stödet till idrotten.

Motioner

Vänsterpartiet påtalar i motion A7 att Riksidrottsförbundet, trots omfattande

och i vissa avseenden framgångsrika insatser inom idrottsrörelsen, inte har

uppfyllt sina jämställdhetsmål. Partiet anser därför att arbetet måste

påskyndas (yrk. 19).

Utskottets bedömning

Frågor rörande jämställdheten inom idrottsrörelsen har nyligen behandlats i

kulturutskottet (bet. 1996/97:KrU4 s. 9). Vid utskottsbehandlingen hänvisades

bl.a. till den pågående utredningen och att den skall redovisa sitt uppdrag

senast i december 1997. Kulturutskottet konstaterade att utredningens förslag

skall utgå från att kvinnor och män får lika möjlighet att bedriva idrott.

Detta gäller såväl bredd- och motionsidrott som prestationsinriktad

tävlingsidrott.

Arbetsmarknadsutskottet anser att det inom detta område i likhet med andra

områden är viktigt att jämställdhetsarbetet intensifieras. Eftersom

Riksidrottsförbundet har förklarat att jämställdhetsarbetet kommer att

prioriteras och då det pågår en utredning om stödet till idrotten anser

utskottet att det inte finns någon anledning att göra något särskilt

tillkännagivande i enlighet med motionsyrkandet. Utskottet avstyrker därför

motion A7 (v) i berörd del.

Jämställdhet inom försvaret

Skrivelsen

Jämställdhetsarbetet inom totalförsvaret och räddningstjänsten är framför allt

inriktat på att genom olika åtgärder underlätta för kvinnor att delta på samma

villkor som män, samt att öka antalet kvinnor inom respektive område.

Inom totalförsvaret har ett antal åtgärder vidtagits för att öka andelen

kvinnliga officerare. Vidare har det öppnats en möjlighet för kvinnor att på

samma villkor som män fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre

grundutbildning.

Inom fredsräddningstjänsten pågår olika projekt i syfte att underlätta

rekryteringen av kvinnor.

Motioner

Enligt vad Vänsterpartiet anför i motion A7 kommer det att utvecklas en ny

generation av fredsbevarande operationer. Sveriges nya åtaganden kräver att

fler kvinnor rekryteras för sådan tjänstgöring. Det är därför viktigt att

försvaret satsar på att utbilda kvinnor som kan delta i dessa operationer

(yrk. 20).

Utskottets bedömning

Att öka andelen kvinnor inom försvarsmakten är en angelägen uppgift som bör

ges hög prioritet. Som utskottet har uppfattat det pågår ett omfattande arbete

för att uppnå detta. Utskottet utgår från att försvaret i detta arbete även

ser till att man har den kompetens som krävs för fredsbevarande operationer.

Motion A7 (v) i berörd del bör avslås.

Nya former för jämställdhetsarbetet

Skrivelsen

Under rubrik Nya former för jämställdhet redogörs bl.a. för det nya arbetssätt

som används i jämställdhetsarbetet. Vidare redogörs för de insatser på

jämställdhetsområdet som kommer att genomföras på central, regional och lokal

nivå.

Vad gäller det nya arbetssättet anförs följande.

Jämställdhetspolitiken kan inte utformas isolerad från andra politikområden

utan skall ingå som en naturlig del när mål sätts upp på skilda områden i

samhället och när uppföljning och utvärdering genomförs. Minst lika viktigt är

det att jämställdhetsperspektiv finns med när analyser och

konsekvensbeskrivningar genomförs i beredningen av förslag till reformer och

andra förändringar. Att på detta sätt införliva ett jämställdhetsperspektiv i

alla politikområden kallas med en internationell term mainstreaming. Det kan

översättas med att införliva ett jämställdhetsperspektiv i huvudfåran inom

varje politikområde. Mainstreaming skall leda till att könsperspektivet

tydliggörs och beaktas inom alla delar av regeringens arbete och i statliga

verk och myndigheter.

En grundläggande förutsättning för att det nya arbetssättet skall omsättas i

praktiken är att den högsta politiska ledningen har en stark och uttalad vilja

att driva på och utveckla arbetet för att nå de jämställdhetspolitiska målen.

En annan viktig förutsättning är att det finns tillräcklig kunskap i alla

departement, statliga verk och myndigheter om målen för jämställdhetspolitiken

och om de villkor som råder för kvinnor och män på olika områden. Vidare krävs

ett systematiskt, organiserat arbete på såväl central som regional och lokal

nivå för att ett nytt arbetssätt för jämställdhetsarbetet skall få genomslag.

Regeringen har utformat det strategiska arbetet för att införliva ett

jämställdhetsperspektiv i alla politikområden utifrån följande utgångspunkter.

- Förhållanden för kvinnor och män måste synliggöras på alla områden.

- Jämställdhet är ett kunskapsområde.

- Nya arbetssätt och metoder måste utvecklas.

- Arbetet måste följas upp systematiskt.

- För att kunna motverka den ojämna fördelningen av makt och resurser mellan

kvinnor och män bör det alltjämt avsättas resurser för särskilda

jämställdhetsåtgärder på prioriterade områden.

I fråga om insatser på central nivå anför regeringen följande.

Det allmänna direktivet (dir. 1994:124) som innebär att samtliga kommittéer

och särskilda utredare skall redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser

skall utvärderas av regeringen under år 1997.

För att tillgodose behovet av könsuppdelad statistik har ett tillägg gjorts

i instruktionen (1994:1108) för Statistiska centralbyrån som innebär att all

officiell individbaserad statistik skall vara könsuppdelad när inte särskilda

skäl talar däremot.

För att öka kunskaperna om mål och metoder i jämställdhetsarbetet ordnas

särskilda utbildningstillfällen för chefer inom regeringskansliet och

myndighetschefer.

Projektstöd har lämnats för utveckling av kurser i jämställdhet.

Genom de förändrade styrformerna kan regeringen styra och följa utfallet av

hur resurserna fördelas mellan kvinnor och män. Jämställdhetsmål kan

fastställas i olika styrdokument som t.ex. instruktioner till myndigheter och

regleringsbrev.

Inom regeringskansliet har ledningen på varje departement ansvar för att

utveckla metoder och arbetssätt som leder till att ett jämställdhetsperspektiv

integreras i all verksamhet. Vissa departement har fått experthjälp för att

öka kunskaperna om jämställdhetsfrågor bland chefer och handläggare.

Alla departement svarar för uppföljning och utvärdering av insatserna på

jämställdhetsområdet på samma sätt som de ansvarar för uppföljning inom andra

politikområden. För att jämställdhetsministern skall få en bild av regeringens

samlade jämställdhetsarbete och kännedom om behov av ytterligare insatser inom

jämställdhetspolitiken har ministerns statssekreterare regelbundna möten med

alla statssekreterare.

Om insatser på regional nivå anförs följande.

Länsstyrelserna har sedan mitten av 1980-talet vidtagit en rad åtgärder inom

utbildnings-, arbetsmarknads- och regionalpolitikens områden för att främja

jämställdheten. De har nu fått ett utvidgat ansvar att samordna och utveckla

jämställdhetsarbetet i regionen. Särskilda medel har avsatts för en länsexpert

för jämställdhetsfrågor. Jämställdhetsexperten skall bl.a. vara ett stöd för

länsstyrelsens ledning och en kunskapsresurs för andra länsexperter. Vidare

har det byggts upp särskilda resurscentrum för kvinnor i så gott som alla län.

När det gäller insatser på lokal nivå anges följande.

Många kommuner och landsting har i projekt och genom utvecklingsarbete

prövat olika vägar att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Förutom

projekt som syftat till att stärka kvinnors makt och inflytande i samhället

och stärka deras ställning på arbetsmarknaden har projekt genomförts för att

underlätta för män att vara föräldralediga.

Mellan åren 1989 och 1993 genomfördes ett pilotprojekt i tre kommuner.

Syftet med projektet var att öka kunskaperna om hur jämställda villkor för

kvinnor och män kan uppnås genom en samordning av insatserna inom alla

politikområden.

Svenska Kommunförbundet har under hösten 1995 beviljats ett anslag för ett

tvåårigt projekt. Avsikten med projektet är att ta fram ny kunskap och

praktiska exempel på vad jämställdhet inom olika verksamhetsområden innebär.

Motioner

Frågor som berör redogörelsen för insatserna på central nivå finns i ett

flertal motionsyrkanden.

Vänsterpartiet påpekar i motion A812 att det nuvarande jämställdhetsdirektivet

består av två delar, dels en om konsekvensanalys, dels en om redovisning av

hur hindren för jämställdheten skall åtgärdas. Detta försummas av utredningar

varför det är viktigt att det framgår av kommittédirektiven att båda delarna

av jämställdhetsdirektivet skall följas (yrk. 1). Vidare anser Vänsterpartiet

SCB skall få i uppgift att utforma direktiv om hur könsindelad statistik skall

utformas för olika myndigheter (yrk. 2). Slutligen yrkas att det skall finnas

en jämställdhetsexpert vid samtliga myndigheter (yrk. 4).

I motion A7 påpekar Vänsterpartiet nödvändigheten av att följa riksdagens

beslut om att varje regeringsförslag skall åtföljas av en jämställdhetsanalys

(yrk. 18). Vidare förklarar Vänsterpartiet att det är viktigt att de lagar som

reglerar livet i Sverige granskas ur ett jämställdhetsperspektiv (yrk. 22).

Slutligen anser partiet att den arbetsmetod som regeringen anvisar om

mainstreaming bör kompletteras med vad som anförts om utbildning,

personalpolitik, Konjunkturinstitutet och könsuppdelad statistik på

departement och myndigheter (yrk. 23).

Miljöpartiet förklarar i motion A806 att partiet anser att könsuppdelad

statistik skall finnas tillgänglig i och inarbetad i samtliga statliga

utredningar (yrk. 1). Vidare anser Miljöpartiet att konsekvensanalyser av

skillnaden i utfall för kvinnor och män skall genomföras i alla fall där

regeringen presenterar förslag till sociala nedskärningar (yrk. 2).

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i kommittémotion A821 att regeringen inte

i tillräckligt hög grad har gjort jämställdhetspolitiska konsekvensanalyser

och yrkar att riksdagen med kraft skall framhålla vikten av att dessa analyser

finns med i beslutsunderlag inom olika politikområden (yrk. 1).

Anders Svärd m.fl. (c, s, m, v, fp) anser i motion A817 att riksdagen bör ge

regeringen i uppdrag att genomföra en brett upplagd informations- och

opinionsbildningskampanj för ökad jämställdhet.

Inger Segelström m.fl. (s) förklarar i motion A6 att det i det fortsatta

jämställdhetsarbetet är nödvändigt med uppföljning, att fakta och statistik

finns samlat samt att redovisningar görs regelbundet. Frågor som särskilt bör

beaktas ur jämställdhetssynpunkt är invandrarkvinnornas situation och

effekterna av neddragningar inom den offentliga sektorn m.m.

I motion A805 yrkar Birthe Sörestedt m.fl. (s) att det i samtliga

verksförordningar skall ställas krav på att myndigheten särskilt skall beakta

jämställdhetsperspektivet då verksamheten förändras.

Ingbritt Irhammar m.fl. (c) yrkar i motion A804 att det tillsätts en utredning

dels om fördelningen av samhällets resurser på män och kvinnor (yrk. 1), dels

om maktfördelningen i samhället (yrk. 2).

Karin Pilsäter m.fl. (fp) anför i motion A13 (yrk. 9) att de anser att

propositioner bör innehålla konsekvensanalyser av hur förslagen påverkar

männen respektive kvinnorna.

Det finns även motionsyrkanden som tar sikte på frågor rörande insatserna på

regional nivå.

Folkpartiet föreslår i motion A820 att länsstyrelsernas jämställdhetsexperter

skall få utöva regional tillsyn i samarbete med JämO, särskilt med inriktning

på jämställdhetsplaner (yrk. 13).

I motion A7 påtalar Vänsterpartiet att det finns länsstyrelser som inte har

heltidsanställda jämställdhetsexperter. Partiet kräver därför att det skall

vara obligatoriskt med heltidsanställda experter inom varje länsstyrelse (yrk.

24).

Utskottets bedömning

Utskottet kommer inledningsvis att behandla motionsyrkanden som rör insatserna

på central nivå.

Av redovisningen av motionsyrkandena framgår bl.a. att flera av dessa berör

frågor om statistik och konsekvensanalyser och hur man skall redovisa

resultaten av dessa. Utskottet vill i dessa delar anföra följande.

Som framgår ovan innebär det nya arbetssättet att jämställdhetsperspektivet

skall införlivas i alla politikområden, s.k. mainstreaming. Av detta följer

att jämställdhetsarbetet inte kan behandlas enskilt eller vid sidan av den

ordinarie verksamheten utan det skall ingå som en självklar del i allt arbete.

För att kunna genomföra detta krävs att det finns tillräcklig kunskap i alla

departement, statliga verk och myndigheter om målen för

jämställdhetspolitiken. Vidare krävs att det utvecklas rutiner och arbetssätt

som säkerställer att jämställdhetsfrågorna beaktas i löpande planerings- och

uppföljningsarbete inom olika områden. Utskottet bedömer med hänvisning till

det anförda att yrkandet i motion A7 i berörd del inte bör föranleda något

tillkännagivande.

Inom regeringskansliet är det ledningen för varje departement som har

ansvaret för att utveckla metoder och arbetssätt som leder till att ett

jämställdhetsperspektiv integreras i all verksamhet. Jämställdhetsenheten har

en samordnande, rådgivande och pådrivande roll gentemot departementen.

Jämställdhetsenheten har även till uppgift att granska förslag till

propositioner, utredningsdirektiv m.m. från jämställdhetssynpunkt innan

regeringen fattar beslut. Genom detta förfarande säkerställs att

jämställdhetsaspekten beaktas i regeringens beslutsunderlag på alla områden

där den är relevant. Man bör därför kunna förutsätta att jämställdhetsaspekten

har beaktats i de propositioner som presenteras för riksdagen. Utskottet anser

i likhet med vissa motionärer att det skulle vara av stort värde att en

konsekvensanalys av hur förslagen påverkar kvinnor och män även presenteras i

propositionerna. Utskottet förutsätter att ett sådant arbete pågår och är

därför inte berett att föreslå att riksdagen skall göra något tillkännagivande

i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionerna A7 (v), A13 (fp), A806

(mp) och A821 (kd) i berörda delar.

Genom förändringen av SCB:s instruktion, som innebär att all officiell

individbaserad statistik skall vara könsuppdelad, kommer möjligheten att göra

riktiga jämställdhetsanalyser att öka. Denna statistik kommer givetvis att

vara till hjälp för alla berörda instanser. När det sedan gäller de statliga

myndigheterna förutsätter utskottet att dessa kommer att ta fram den statistik

som de behöver för att fullgöra sina skyldigheter i jämställdhetshänseende.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att uppgiften att införliva ett

jämställdhetsperspektiv kräver att man på handläggarnivå skaffar sig

nödvändiga kunskaper. Ett sätt är att anlita eller utbilda

jämställdhetsexperter. Utskottet anser dock inte att det skall vara ett

absolut krav på att alla myndigheter skall ha en jämställdhetsexpert. Motion

A812 i berörda delar bör enligt utskottets mening avslås.

Utskottet ställer sig inte heller bakom kravet som framförs i motion A805

(s) att det i verksförordningen skall införas en uttrycklig regel som innebär

att jämställdhetsperspektivet skall beaktas då verksamheten förändras.

Motionen avstyrks därför.

När det gäller utredningars redovisning av de jämställdhetspolitiska

konsekvenserna av utredningsförslagen kan utskottet konstatera att genom de

förändringar som har skett i många fall och kommer att ske vad gäller den

könsuppdelade statistiken kommer det att bli betydligt lättare för

utredningarna att uppfylla de krav som åligger dem i detta hänseende.

Utskottet avstyker motion A806 (mp) i berörd del.

En kritik som framförts är att utredningarna inte i tillräckligt hög grad

fullföljt det åliggande som följer av direktivet om jämställdhetspolitiska

konsekvenser. Utskottet anser att man bör avvakta den bedömning som regeringen

kommer att göra av effekterna av detta direktiv. Med hänsyn till det anförda

avstyrker utskottet motion A812 (v) i berörd del.

Ett krav som framställts i motion A804 är att det skall tillsättas en

utredning som skall belysa hur samhällets resurser fördelas på kvinnor och män

och hur maktfördelningen mellan män och kvinnor ser ut. För närvarande pågår

en utredning - Kvinnomaktsutredningen - som har till uppgift att kartlägga och

analysera fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan

kvinnor och män. Utredningen beräknas redovisa sitt uppdrag årsskiftet

1997/98. Under 1997 kommer utredningen att ge ut ett antal

forskningsrapporter. Motion A804 (c) i berörda delar avstyrks i den mån

motionen inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört

I fråga om invandrarkvinnornas situation vill utskottet erinra om att denna

fråga togs upp i samband med behandlingen av budgetpropositionen. Utskottet

föreslog då ett tillkännagivande som innebar att regeringen skulle få i

uppdrag att initiera en studie som skulle se över frågan om dubbel

diskriminering. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att motion A6 bör

avslås.

Ett viktigt inslag i arbetet för ökad jämställdhet är att sprida information

och kunskap kring frågorna. Vissa motionärer har efterlyst en brett upplagd

informationskampanj för ökad jämställdhet. Utskottet ifrågasätter om en sådan

kampanj är det bästa sättet att sprida information. Enligt utskottets mening

är i de flesta fall riktade informationsinsatser mer effektiva.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna A6 (s) och A817

(c, s, m, v, fp) i berörda delar.

Utskottet övergår nu till att behandla de motionsyrkanden som rör insatser på

regional nivå.

Vad gäller frågan om länsstyrelsernas jämställdhetsexperter skall utöva

tillsyn i samarbete med JämO vill utskottet anföra följande.

JämO har bl.a. till uppgift att utöva tillsyn över hela arbetsmarknaden när

det gäller lagens krav på aktiva jämställdhetsåtgärder och upprättandet av

årliga jämställdhetsplaner. Detta innebär att även länsstyrelserna, som

arbetsgivare, står under JämO:s tillsyn. För att tillsynsverksamheten skall

vara trovärdig är det viktigt att ombudsmannen har en oberoende ställning. Mot

denna bakgrund anser utskottet att det är olämpligt att länsstyrelsernas

jämställdhetsexperter deltar i JämO:s tillsynsarbete. I detta sammanhang kan

upprepas att JämO för budgetåret 1997 erhållit ökade anslag för bl.a.

tillsynsverksamheten.

Införandet av jämställdhetsexperter på länsstyrelserna har enligt regeringen

inneburit att jämställdhetsfrågorna lyfts fram på olika sakområden och att

alla länsstyrelser har ett målinriktat jämställdhetsarbete. Regeringen följer

kontinuerligt utvecklingen av jämställdhetsarbetet i länen. Med hänsyn till

detta finner utskottet inte anledning att tillstyrka det framförda kravet på

heltidsanställda jämställdhetsexperter vid varje länsstyrelse.

Utskottet finner sammanfattningsvis att motionerna A7 (v) och A820 (fp) i

berörda delar bör avslås.

Internationellt jämställdhetsarbete

Under rubriken Det internationella jämställdhetsarbetet redogörs i skrivelsen

för jämställdhetsarbetet inom Europeiska unionen (EU), FN, Europarådet och

OECD. Vidare lämnas en redogörelse om erfarenheterna av FN:s kvinnokonferens i

Peking och om hur arbetet i Sverige fortskrider när det gäller genomförandet

av de åtaganden som gjordes vid konferensen.

Europeiska unionen

Skrivelsen

Under år 1995 fattade ministerrådet (arbetsmarknads- och socialrådet) beslut

om ett medelfristigt handlingsprogram för jämställdhet för åren 1996-2000.

Programmet, vars budget är 30 miljoner ecu, syftar främst till

erfarenhetsutbyte, spridande av goda exempel i jämställdhetsarbetet och stöd

till projekt. Ett huvudsyfte är att ta fram modeller och metoder för att

integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden (s.k.

mainstreaming).

Rådet antog år 1995 tre resolutioner på jämställdhetsområdet. I en

resolution uppmanas medlemsländerna att prioritera en ökad

kvinnorepresentation. Den andra lyfter fram mediernas roll i

opinionsbildningen på jämställdhetsområdet. Den tredje handlar om integrering

av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s biståndspolitik.

Arbetsmarknadens parter på Europanivå träffade år 1995 ett kollektivavtal om

föräldraledighet i enlighet med den procedur som föreskrivs i det till det

sociala protokollet fogade avtalet om socialpolitik. Avtalet, som bl.a.

föreskriver att vardera föräldern skall ha rätt till tre månaders

föräldraledighet, har kodifierats genom rådets direktiv 96/34/EG.

Det finns flera förslag från kommissionen om ändringar i direktiv. Ett

förslag avser ändringar i rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av

principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till

anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. Det syftar till

att klarlägga att positiv särbehandling är tillåten i den mån den inte strider

mot EG-rätten. Sverige anser det angeläget att slå fast att positiv

särbehandling är fullt ut förenlig med likabehandlingsprincipen och att alla

former av sådan särbehandling är tillåten, om medlemslandet så önskar.

Ett förslag till direktiv om fördelningen av bevisbördan i mål om

könsdiskriminering kommer att behandlas av rådsarbetsgruppen för sociala

frågor. Kommissionen har också föreslagit en ändring i rådets direktiv

86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män

i fråga om företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet.

Även inom kommissionen pågår ett jämställdhetsarbete. Det finns en

jämställdhetsenhet som sorterar under generaldirektorat V och bl.a. bereder

kommissionens beslut i jämställdhetsfrågor. Kommissionen har också en

rådgivande kommitté för jämställdhetsfrågor i vilken ingår representanter för

medlemsländerna, däribland Sverige, och arbetsmarknadens parter.

Våren 1996 antog kommissionen meddelandet (KOM (96) 67 slutlig) Att

införliva jämställdheten mellan kvinnor och män i gemenskapens hela politik

och i samtliga instanser (mainstreaming). Kommissionen kommer att fortsätta

arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla områden inom EU.

Det är ett arbete som Sverige fäster stor vikt vid och försöker driva på.

Under sommaren 1996 antog kommissionen det tidigare aviserade meddelandet

(KOM (66) 336 slutlig) Vägledning för tillämpningen av lika lön för lika

arbete för kvinnor och män i arbetslivet. Dokumentet har ingen rättslig

status.

Samtal mellan kommissionen och arbetsmarknadens parter om frågor som rör

sexuella trakasserier på arbetsplatsen pågår.

Sverige har drivit att jämställdhetsfrågorna skall finnas med på

dagordningen under EU:s regeringskonferens. Jämställdhetsfrågorna bör lyftas

fram genom ett eget kapitel i fördraget och artikel 119 bör utvidgas till att

omfatta hela arbetslivet. I september 1996 presenterade Sverige vid

regeringskonferensen förslag till fördragsändringar på jämställdhetsområdet.

Förslaget fick ett förhållandevis positivt mottagande.

Sverige har gjort särskilda ansträngningar för att främja en jämn

könsfördelning bland de svenskar som sedan medlemskapets ikraftträdande fått

tjänster inom EU:s institutioner. Sveriges inflytande över

tjänstetillsättningar inskränker sig dock till de allra högsta nivåerna.

Sverige har fler kvinnor än män anställda i EU:s institutioner.

Sverige har kommit långt i frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och

män i ett EU-perspektiv. Många EU-länder ser Sverige som en förebild. Inom EU

bedriver Sverige ett aktivt arbete på jämställdhetsområdet, bl.a. rörande

mainstreaming inom EU. Sverige kommer att fortsätta sina ansträngningar.

Vidare kommer regeringen att under EU:s regeringskonferens göra särskilda

ansträngningar för att jämställdhetsfrågorna skall lyftas fram i EU:s fördrag.

Motionerna

I motion A7 förklarar Vänsterpartiet att det är viktigt att Sverige verkar för

att ekonomins betydelse för kvinnor inte glöms bort i integreringen av

jämställdhetsperspektivet på alla områden inom EU. Vidare förklaras att det är

viktigt att Sverige driver att dokumenten på jämställdhetsområdet får en för

medlemsstaterna bindande karaktär (yrk. 25). Partiet anser också att Sverige

bör driva att frågan att EMU bör granskas ur ett jämställdhetsperspektiv (yrk.

26).

Utskottets bedömning

Som framgår av den inledande redogörelsen för jämställdhetsarbetet inom

Europeiska unionen är Sverige mycket pådrivande vad gäller detta arbete.

Särskilt kan noteras att Sverige aktivt verkar för s.k. mainstreaming och för

att jämställdhetsfrågor skall lyftas fram i EU:s fördrag. Utskottet avstyrker

därför motion A7 (v) i berörda delar.

Det nordiska jämställdhetsarbetet

Enligt skrivelsen ligger det nordiska jämställdhetsarbetet väl i linje med den

svenska jämställdhetspolitiken. År 1995 antogs ett nytt nordiskt

samarbetsprogram på jämställdhetsområdet för åren 1995-2000. Programmet skall

kompletteras med en årlig handlingsplan.

I skrivelsen redogörs för Nordiska ministerrådets jämställdhetsarbete och

för olika nordiska projekt o.d. inom jämställdhetsområdet. I september 1995

invigdes Nordiska institutet för kvinno- och könsforskning i Oslo, vars

uppgifter är att inom ramen för det nordiska samarbetet främja, samordna och

stimulera nordisk forskning samt att informera om forskningsresultat på

området. Vidare anges att olika insatser har gjorts under de senaste åren för

att stödja jämställdhetsarbetet i de baltiska länderna.

Skrivelsen har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden.

FN:s kvinnokonferens i Peking och genomförandet av åtagandena vid denna

konferens

Skrivelsen

I september 1995 avhölls FN:s fjärde kvinnokonferens. Konferensen antog

enhälligt en deklaration och en handlingsplan för jämställdhetsarbetet på

nationell, regional och internationell nivå fram till år 2000. Handlingsplanen

innehåller 361 paragrafer. Vissa är av enbart beskrivande karaktär och andra

innehåller krav på åtaganden av mer eller mindre konkret natur.

Handlingsplanen riktar sig inte bara till regeringar utan även till andra

aktörer såsom nationella, regionala och internationella organisationer,

näringslivet, arbetsmarknadens parter m.fl.

Enligt paragraf 297 skall FN:s medlemsstater, företrädesvis vid utgången av

år 1996, ha utarbetat strategier och riktlinjer för hur åtagandena i

handlingsplanen skall genomföras på nationell nivå. FN:s generalsekreterare

har inbjudit samtliga medlemsstater att rapportera hur genomförandet av

handlingsplanen fortskrider. Sverige kommer att rapportera i början av år

1997.

Enligt regeringen får förhandlingsresultatet från Pekingkonferensen anses

som tillfredsställande och över förväntan. Sverige lever, såvitt det ankommer

på regeringen, i stort upp till kraven i handlingsplanen. Trots detta kommer

Sverige att fortsätta att arbeta vidare med så gott som samtliga frågor som

tas upp i planen. Regeringen kommer således att ha anledning att återkomma

till riksdagen i frågor som rör uppföljningen av Pekingkonferensen. Vissa

frågor vill dock regeringen lyfta fram redan nu. Dessa gäller

- kvinnor och fattigdom,

- kvinnors hälsa,

- våld mot kvinnor,

- kvinnor och ekonomi,

- kvinnor i beslutsfattandet,

- internationella mekanismer i jämställdhetsarbetet, samt

- kvinnors mänskliga rättigheter.

Vad avser frågan om kvinnor och fattigdom redogörs för ett antal vidtagna

åtgärder som enligt regeringen innebär en avsevärt höjd ambitionsnivå för att

uppmärksamma jämställdhetsfrågorna i utvecklingssamarbetet. Sverige kommer att

verka för att en sådan ambitionsnivå också präglar det utvecklingssamarbete

som bedrivs i FN:s regi.

När det gäller kvinnors hälsa hänvisar regeringen till en rad åtgärder som

har vidtagits i Sverige på detta område på senare år.

Vad gäller området våld mot kvinnor kommer regeringen som påpekats tidigare

under år 1997 lägga fram en samlad proposition i frågor som rör våld mot

kvinnor samt prostitution.

Såvitt avser området kvinnor och ekonomi skall Riksrevisionsverket göra en

översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhets-

perspektiv, i enlighet med Pekingdokumentets paragraf 164. En utredning skall

före utgången av år 1997 redovisa sitt arbete med att belysa fördelningen av

ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Regeringen

avser att sprida resultaten av utredningens arbete även utanför Sverige.

Beträffande området kvinnor i beslutsfattandet anför regeringen att Sverige

har en hög andel kvinnor i riksdag och regering men att mycket återstår att

göra för att åstadkomma en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på

chefsposter, inte minst inom näringslivet. I sistnämnda hänseende spelar den

nyligen inrättade stiftelsen Näringslivets Ledarskapsakademi en mycket viktig

roll. Enligt handlingsplanen skall alla regeringar övervaka och utvärdera

framsteg på detta område, bl.a. med hjälp av statistik. Enligt regeringen har

Sverige redan vidtagit en rad åtgärder för att synliggöra fördelningen mellan

kvinnor och män på beslutsfattande poster i samhället.

När det gäller området institutionella mekanismer i jämställdhetsarbetet

hänvisas till att handlingsplanen uppmanar medlemsländerna att se till att

ansvaret för jämställdhetsfrågorna vilar på högsta möjliga nivå. Regeringen

framhåller att Sverige har kommit långt i detta avseende.

Jämställdhetsfrågorna har organiserats på central nivå och

jämställdhetsministern och jämställdhetsenheten på Arbetsmarknadsdepartementet

har verktyg för jämställdhetsarbetet, vilket saknas i många andra länder.

Vad avser området kvinnors mänskliga rättigheter anför regeringen bl.a. att

Sverige vid Pekingkonferensen lovat att ge ekonomiskt stöd till FN:s särskilda

rapportör i frågor om våld mot kvinnor och till FN:s centrum för mänskliga

rättigheter i syfte att få till stånd konkreta insatser av rådgivande och

kunskapsbefrämjande karaktär. Formerna för ett sådant stöd bereds för

närvarande inom regeringskansliet.

Motionerna

Vänsterpartiet yrkar i motion A7 att regeringen snarast skall återkomma till

riksdagen med en tidsplan och ett förslag till hur regeringen avser att

genomföra handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens (yrk. 28).

Ingrid Burman m.fl. (v) framställer i motion A818 ett yrkande som motsvarar

det ovan angivna.

I motion A13 (yrk. 8) anför Karin Pilsäter m.fl. (fp) att det inte går att

få tag i handlingsplanen från Pekingkonferensen därför att det saknas medel

för tryckning. Detta bör åtgärdas enligt motionärerna.

Utskottets bedömning

När det gäller motionsyrkandena som bl.a. innehåller krav på att regeringen

skall återkomma till riksdagen men en tidsplan vill utskottet anföra följande.

Till skillnad från motionärerna anser utskottet att det inte fanns några

absoluta krav på att Sverige skulle upprätta tids- och handlingsplaner för hur

åtagandena i handlingsplanen från Pekingkonferensen genomförs på nationell

nivå. Däremot kommer Sverige att hörsamma FN:s generalsekreterares inbjudan

till samtliga medlemsstater att frivilligt rapportera om hur genomförandet

fortskrider. Utskottet har upplysts om att en rapport kommer att överlämnas

till FN under våren 1997. I rapporten redogörs för hur Sverige genomför sina

åtaganden i enlighet med den vid Pekingkonferensen antagna handlingsplanen.

Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A7 (v) och

818 (v) i berörda delar.

Konferensens handlingsplan som efterlyses av vissa motionärer finns utgiven

på svenska i Aktstycken utgivna av Utrikesdepartementet, Ny serie II:51.

Motion A13 (fp) bör därför avslås.

Övrigt internationellt jämställdhetsarbete

Skrivelsen

Under 1996 års möte med FN:s kvinnokommission behandlades frågor rörande

Pekingkonferensen. Vid mötet beslutades att olika kapitel i handlingsplanen

skulle diskuteras vid följande års möten. Någon ny världskonferens är för

närvarande inte aktuell.

Vad gäller FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av

kvinnor, som ratificerades av Sverige år 1980, arbetar Sverige aktivt för att

få stater att dra tillbaka reservationer som strider mot konventionen. Vidare

har Sverige ställt sig positivt till ett tilläggsprotokoll för att möjliggöra

klagorätt för enskilda.

I skrivelsen redogörs för arbetet inom Europarådet, där Sverige deltar i

styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män. En viktig fråga för

kommittén är förslaget om ett eventuellt tilläggsprotokoll om jämställdhet

mellan kvinnor och män till Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Inom OECD deltar Sverige i arbetsgruppen om kvinnors roll i ekonomin. Den

ovan nämnda svenska utredningen om fördelning av ekonomisk makt och ekonomiska

resurser mellan kvinnor och män är föremål för stort intresse inom gruppen.

Motionerna

Vänsterpartiet förklarar i motion A7 att de mål och medel som regeringen

anvisat för det inhemska jämställdhetsarbetet också måste genomsyra det

internationella arbetet, vilket bl.a. innebär att mainstreaming måste bli en

arbetsmetod som tillämpas inom hela FN-systemet (yrk. 27). Vidare anför

partiet att Sverige inte efterlever FN:s konvention om avskaffande av all

slags diskriminering av kvinnor bl.a. när det gäller kvinnors rätt att fritt

välja make. Detta gäller framför allt kvinnor som väljer make från t.ex.

Afrika eller Latinamerika. I dessa fall utövar myndigheterna ett

kvinnoförtryck genom att anse att de har ett ansvar gentemot svenska kvinnor

så att de inte väljer fel make. Partiet yrkar därför att Sverige i enlighet

med konventionen skall verka för att både kvinnor och män har rätt att fritt

välja make respektive maka (yrk. 29).

Utskottets bedömning

Vad gäller den inledande frågan om Sveriges arbete i FN kan utskottet

konstatera att Sverige var starkt bidragande till att det i Pekingdokumentet

togs upp frågor om mainstreaming på ett i FN-sammanhang nytt och genomgripande

sätt. Vidare har Sverige drivit frågan att FN:s generalsekreterare skulle

rekommenderas att tillsätta en hög tjänst inom sitt kansli med ansvar för

jämställdhetsfrågor. Generalsekreteraren har hörsammat detta och tillsatt en

sådan tjänst. Sverige agerar även för att andelen kvinnor i FN:s sekretariat

skall öka. Detta visar enligt utskottets mening att Sverige är pådrivande i FN

vad gäller jämställdhetsarbetet.

När det gäller frågan om Sverige efterlever FN:s konvention om avskaffande

av allt slags diskriminering av kvinnor vill utskottet anföra följande.

Utskottet anser att det är en självklarhet att varje kvinna och man skall ha

rätt att fritt välja partner. Såvitt utskottet erfarit har det inte från något

annat håll riktats kritik mot Sveriges efterlevnad av konventionen. Enligt

utskottets mening är Vänsterpartiets kritik obefogad.

Sammanfattningsvis finner utskottet att motion A7 (v) i berörda delar bör

avslås.

Övriga frågor

Motioner

I motion A7 uppger Vänsterpartiet att kvinnornas insats inom den areella

näringen inte är synliggjord vilket delvis beror på att de kvinnor som arbetar

deltid inom denna sektor redovisas under andra näringsgrenar. Vänsterpartiet

anser därför att kvinnornas ställning inom denna näring måste synliggöras

(yrk. 21).

I motion A9 påpekar Inger Lundberg m.fl. (s) att Svenska kyrkan allvarligt

avviker från den utveckling som skett i övriga samhället och som innebär att

kvinnor och män ges möjlighet att på lika villkor delta i ansvaret för

samhällsutvecklingen. Motionärerna anser att det är viktigt att Svenska kyrkan

främjar jämställdheten och aktivt verkar för rekryteringen av kvinnliga

teologer till ledande uppdrag inom kyrkan.

Utskottets bedömning

När det gäller motionsyrkanden rörande kvinnorna inom den areella näringen

vill utskottet erinra om vad som tidigare anförts om att varje myndighet har

ansvar för jämställdhetsarbetet inom sitt område. Utskottet utgår från att

regeringskansliet i sitt jämställdhetsarbete beaktar denna grupp och vidtar de

åtgärder som man finner är nödvändiga. Med hänsyn till det anförda avstyrker

utskottet motion A7 (v) i berörd del.

Vad sedan gäller Svenska kyrkans främjande av jämställdheten vill utskottet

anföra följande.

Utskottet delar uppfattningen att Svenska kyrkan aktivt bör verka för att

kvinnliga teologer rekryteras till ledande befattningar. Utskottet förutsätter

att kyrkan, mot bakgrund av dess särskilda ställning i samhället, med kraft

verkar för att uppnå en jämn könsfördelning inom kyrkan.

Utskottet har erfarit att JämO har inlett en granskning av hur Svenska

kyrkan uppfyller lagens krav. Granskningen innebär att JämO stickprovsvis

begär in jämställdhetsplaner från olika arbetsplatser. Inledningsvis kommer

sex stora arbetsplatser inom Göteborgs och Karlstads stift att granskas. Något

tillkännagivande med anledning av motion A9 anser utskottet inte vara

påkallat. Därmed avstyrks nämnda motion.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A11 yrkande 1, 1996/97:A12,

1996/97:A819 yrkande 1 samt 1996/97:A820 yrkandena 1 och 2,

res. 1 (m)

res. 2 (mp)

2. beträffande systemet med dubbla nomineringar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 3, 1996/97:A820 yrkande 12,

res. 3 (fp, v)

3. beträffande regeringens utnämningspolitik m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 2, 1996/97:A13 yrkande 1

och 1996/97:A821 yrkande 12,

res. 4 (v)

res. 5 (kd)

4. beträffande kvinnors inflytande i det politiska livet

att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 13,

5. beträffande arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning

att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 4,

res. 6 (v)

6. beträffande rekryteringen inom vård och omsorg

att riksdagen avslår motion 1996/97:A8 yrkandena 3 och 4,

7. beträffande sexuella trakasserier

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A809 yrkande 2, 1996/97:A813 yrkandena

1 och 3 samt 1996/97:A815 delvis,

res. 7 (v, mp)

8. beträffande ny lönediskrimineringslagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 12 samt 1996/97:A808

yrkandena 1, 3 och 4,

res. 8 (v)

9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A806 yrkande 7, 1996/97:A807 yrkande

6, 1996/97:A808 yrkande 2, 1996/97:A810, 1996/97:A814 yrkande 8,

1996/97:A816, 1996/97:A819 yrkande 9, 1996/97:A820 yrkande 3 och

1996/97:A821 yrkande 10,

res. 9 (c, fp)

res. 10 (v)

res. 11 (mp)

10. beträffande jämställdhetsrevision

att riksdagen avslår motion 1996/97:A819 yrkande 10,

11. beträffande jämförelsepersonernas skyldigheter

att riksdagen avslår motion 1996/97:A10,

res. 12 (c)

12. beträffande diskriminering vid rekrytering

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A809 yrkande 3 och 1996/97:A815

delvis,

res. 13 (v)

13. beträffande grupptalan

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A808 yrkande 5 och 1996/97:A820

yrkande 4 ,

res. 14 (fp, v)

14. beträffande skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A809 yrkande 4,

res. 15 (v)

15. beträffande arbetsdomstolens sammansättning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A807 yrkande 7, 1996/97:A809 yrkande 1

och 1996/97:A815 delvis,

res. 16 (v)

16. beträffande kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkandena 1, 9 och 11, 1996/97:A803

samt 1996/97:A806 yrkandena 3 och 4,

res. 17 (v)

res. 18 (mp)

17. beträffande utredning om integration m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 9,

res. 19 (kd)

18. beträffande utredning om orsakerna till minskande födelsetal

att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 8,

19. beträffande kvinnors andel av kompetensutveckling

att riksdagen avslår motion 1996/97:A814 yrkande 7,

20. beträffande arbetstidsförkortning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 13 och 1996/97:A806 yrkande

5,

res. 20 (v)

res. 21 (mp)

21. beträffande arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkandena 8, 10 och 14,

res. 22 (v)

22. beträffande orsakerna till löneskillnader

att riksdagen avslår motion 1996/97:A820 yrkandena 5 och 17,

res. 23 (fp)

res. 24 (m) - motiv.

23. beträffande utredning om löneskillnader

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A806 yrkande 6 och 1996/97:A820

yrkande 6,

res. 25 (fp)

res. 26 (mp)

24. beträffande förändring av tjänstesektorn m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A11 yrkande 2, 1996/97:A13 yrkandena 4

och 5 samt 1996/97:A820 yrkande 7,

res. 27 (m)

res. 28 (fp)

25. beträffande kombinationssysselsättningar

att riksdagen avslår motion 1996/97:A819 yrkande 12,

26. beträffande kvinnligt småföretagande

att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 11,

res. 29 (kd)

27. beträffande det nationella resurscentrumets status m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkandena 15 och 16 samt

1996/97:A807 yrkandena 8 och 9,

res. 30 (c, v)

28. beträffande tjänstledighet för att starta eget

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A807 yrkande 14 och 1996/97:A819

yrkande 11,

29. beträffande fysisk planering

att riksdagen avslår motion 1996/97:A8 yrkande 1,

30. beträffande landshövdingarnas översyn

att riksdagen avslår motion 1996/97:A8 yrkande 2,

31. beträffande rekryteringen till tekniska och naturvetenskapliga

utbildningar

att riksdagen avslår motion 1996/97:A820 yrkande 10,

32. beträffande genusforskning

att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 17,

res. 31 (v)

33. beträffande kvinnors möjligheter till forskarkarriär

att riksdagen avslår motion 1996/97:A819 yrkande 6,

34. beträffande utredningen om lärarutbildning

att riksdagen avslår motion 1996/97:A13 yrkande 6,

35. beträffande föräldraförsäkringens utformning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 5 samt 1996/97:A13

yrkandena 2 och 3,

res. 32 (fp)

res. 33 (v)

36. beträffande JämO:s tillsynsansvar

att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 4,

37. beträffande hemarbete m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkandena 2 och 3,

res. 34 (kd)

38. beträffande bidragens utformning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A13 yrkande 7 och 1996/97:A820

yrkande 8,

res. 35 (fp)

39. beträffande sex- och samlevnadsundervisning m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A806 yrkandena 17-19,

res. 36 (v, mp)

40. beträffande jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen

att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 19,

41. beträffande jämställdhetsarbetet inom försvaret

att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 20,

42. beträffande ?mainstreaming?

att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkandena 22 och 23,

res. 37 (v)

43. beträffande konsekvensanalyser i propositioner m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 18, 1996/97:A13 yrkande 9,

1996/97:A806 yrkande 2 och 1996/97:A821 yrkande 1,

res. 38 (fp, v, mp, kd)

44. beträffande behovet av jämställdhetsexperter vid statliga

myndigheter m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A812 yrkandena 2 och 4,

res. 39 (v)

45. beträffande jämställdhetsperspektivet vid förändringar i

myndigheters verksamhet

att riksdagen avslår motion 1996/97:A805,

46. beträffande behovet av könsuppdelad statistik i utredningar

att riksdagen avslår motion 1996/97:A806 yrkande 1,

res. 40 (mp)

47. beträffande jämställdhetsdirektivet

att riksdagen avslår motion 1996/97:A812 yrkande 1,

res. 41 (v)

48. beträffande behovet av en utredning om maktfördelningen i

samhället m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A804,

49. beträffande invandrarkvinnor m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A6,

50. beträffande informationskampanj

att riksdagen avslår motion 1996/97:A817,

51. beträffande regional tillsyn, länsstyrelsens

jämställdhetsexperter

att riksdagen avslår motion 1996/97:A820 yrkande 13,

52. beträffande heltidsanställda jämställdhetsexperter

att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 24,

res. 42 (v)

53. beträffande jämställdhetsarbetet inom EU

att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 25,

54. beträffande EMU ur jämställdhetsperspektiv

att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 26,

res. 43 (v)

55. beträffande handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 28 och 1996/97:A818,

res. 44 (v)

56. beträffande medel för utgivande av handlingsplanen från FN:s

kvinnokonferens

att riksdagen avslår motion 1996/97:A13 yrkande 8,

57. beträffande jämställdhetsarbetet inom FN m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkandena 27 och 29,

res. 45 (v)

58. beträffande kvinnor inom den areella näringen

att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 21,

59. beträffande rekryteringen inom Svenska kyrkan

att riksdagen avslår motion 1996/97:A9,

60. beträffande regeringens skrivelse 1996/97:41

att riksdagen lägger skrivelse 1996/97:41 till handlingarna.

Stockholm den 13 februari 1997

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson

(s), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans

Andersson (v), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson

(kd), Paavo Vallius (s) och Margareta Andersson (c).

Reservationer

1. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1)

Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Mål och inriktning av

jämställdhetspolitiken som börjar med ?Det finns en samsyn? och slutar med

?bör därför avslås? bort ha följande lydelse:

Betydelsefulla förändringar i riktning mot jämställdhet mellan könen har ägt

rum under senare år. Detta arbete har varit framgångsrikt i många avseenden, i

vart fall om man ser till kvinnors och mäns formella rättigheter.

Fortfarande finns emellertid betydande olikheter i kvinnors och mäns reella

villkor. Lång väg återstår att gå innan man i praktiken uppnått en jämnare

fördelning av makt, inflytande och möjligheter till ekonomisk självständighet.

Sedan de rent diskriminerande lagarna och reglerna nu har avskaffats återstår

den svåraste delen av jämställdhetsarbetet, nämligen att finna vägar att

påverka människors attityder.

Jämställdhetsarbetet kräver insatser inom många delar av samhället. Den

attitydpåverkan som nu förestår uppnås dock inte främst genom politiska beslut

utan genom att enskilda individer tar ett personligt, praktiskt och moraliskt

ansvar.

Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt. Även om många kan tycka att

förändringarna sker för långsamt måste vi acceptera att det tar tid att i

grunden ändra människors attityder. Mycket av det jämställdhetsarbete som på

sistone blivit följden av politiska beslut har skett i form av olika projekt.

Utvärderingen av dessa projekt har emellertid ofta givit vid handen att

verksamheterna har klingat av när projekttiden och projektpengarna har tagit

slut. I realiteten blir effekterna därför ofta kortvariga och ytliga.

Den framtida jämställdhetspolitiken måste utgå från ett konstruktivt

tänkande med öppenhet för olika lösningar. Dagens verklighet måste vara

grunden för en ny debatt som skall präglas av respekt för olika människors

egna, fria val. Utgångspunkten för politiken måste vara att dagens kvinnor och

män vet sitt eget bästa och kan fatta förnuftiga beslut.

Familjen skall inte var föremål för politisk styrning. Familjepolitiken bör

utformas så att man tar hänsyn till olika familjers behov och prioriteringar.

Bidragssystem skall var neutrala och inte innefatta någon form av styrning.

Subventioner till barnomsorgen skall i princip utgå lika för alla barn oavsett

vilken tillsynsform deras föräldrar väljer. De skall också vara kombinerade

med en rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Många anser att

kvotering av kvinnor på manligt dominerade områden gynnar jämställdheten.

Utskottet delar inte denna uppfattning. Enligt utskottets uppfattning bygger

kvoteringstanken på en bristande tilltro till kvinnors förmåga och en övertro

på regleringar. Utskottet anser att en verklig, långsiktig jämställdhet

förutsätter det självförtroende som det ger kvinnor att skapa en ställning

grundad på egen kraft och duglighet. Detta är skillnaden mellan formell och

reell jämställdhet.

Den viktigaste jämställdhetsfrågan är enligt utskottet just nu, utöver

långsiktig attitydpåverkan, att bryta upp de offentliga monopolen inom vård

och omsorg. Det tjänar två syften. Dels får kvinnor en alternativ

arbetsmarknad, vilket kommer att framtvinga en rimligare lönesättning, dels

öppnas nya utvecklingsmöjligheter för kvinnor med ökat egenföretagande som ett

resultat.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A11 (m) i

berörd del. Övriga behandlade yrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A11 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1996/97:A12, 1996/97:A819 yrkande 1 och 1996/97:A820 yrkandena

1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Mål och inriktning av

jämställdhetspolitiken som börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?bör

avslås? bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att regeringen i skrivelsen endast har presenterat

sin syn på jämställdheten men inte några konkreta förslag. Flera frågor är

fortfarande obesvarade. Utskottet anser att det hade varit värdefullt om

regeringen presenterat ett antal konkreta förslag på förändringar. Till följd

av att regeringen inte har gjort detta riskerar jämställdhetsarbetet att

fördröjas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A12 (mp) i berörd

del. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av

utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A12 och med avslag på motionerna

1996/97:A11 yrkande 1, 1996/97:A819 yrkande 1 och 1996/97:A820 yrkandena

1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Systemet med dubbla nomineringar (mom. 2)

Elver Jonsson (fp) och Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Makt och inflytande som

börjar med ?I skrivelsen redogörs för? och slutar med ?A820 (fp) i berörda

delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att systemet med ?dubbla nomineringar? inte

fungerar på ett tillfredsställande sätt. Detta beror på att alla nominerande

parter inte tillämpar systemet på ett korrekt sätt, eftersom de ibland endast

nominerar män. Fortfarande domineras det ekonomiska området av män medan

kvinnor dominerar det sociala, detta trots att vi alla har ett lika stort

behov av och intresse för att såväl ekonomin som omsorgen fungerar. Utskottet

anser därför att regeringen mer målmedvetet bör kräva dubbla nomineringar, och

för egen del fördela de tyngsta posterna mer könsneutralt. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande systemet med dubbla nomineringar

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 3 och

1996/97:A820 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Makt och inflytande som

börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?om anställning? bort ha följande

lydelse:

Utskottet menar, liksom regeringen, att det är bra och nödvändigt att

fortsätta det utredningsarbete som pågår inom området för att öka kunskapen

och hitta vägar att bryta kvinnors underordning i beslutsprocesser. Detta är

dock inte tillräckligt. Denna underordning handlar inte enbart om beslut på

ledande nivåer, i kommittéer och statliga styrelser. Det handlar också om hela

den statliga arbetsmarknaden där regeringen har ett direkt inflytande via

Arbetsgivarverket. Regeringen kan ge riktlinjer om att kvinnor och män skall

förekomma i lika stor omfattning inom samtliga yrkesområden och på samtliga

beslutsnivåer. Det handlar också om att regeringen via bolagsstyrelser i de

statliga bolagen och verken kan genomdriva en jämställdhetspolitik som innebär

en positiv särbehandling av det underrepresenterade könet så att en jämn

könsfördelning uppnås inom olika yrkesområden och på samtliga beslutsnivåer.

Utskottet delar Vänsterpartiets åsikt att en fortsatt kartläggning och

utredning måste kombineras med en aktiv åtgärdspolitik inom dessa områden.

Verkligheten är redan så utredd och kartlagd att det är möjligt för regeringen

att omedelbart gå in och förändra.

dels att den del av utskottets yttrande under nämnda rubrik som börjar med

?Däremot anser? och slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar även Vänsterpartiets åsikt att målet att 50 % av

myndighetscheferna inom statsförvaltningen skall vara kvinnor måste utvidgas

till att omfatta alla chefsnivåer inom de statliga myndigheterna, verken och

bolagen.

Vad utskottet har anfört bör riksdagen med tillstyrkande av motion A7 (v) i

berörda delar ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker motionerna A13

(fp), A820 (fp) och A821 (kd) i berörda delar i den mån de inte kan

tillgodoses av utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande regeringens utnämningspolitik m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 2 samt med avslag på

motionerna 1996/97:A13 yrkande 1 och 1996/97:A821 yrkande 12 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Makt och inflytande

börjar med ?Däremot anser? och slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha

följande lydelse:

För att få en balanserad samhällsutveckling anser utskottet i likhet med

motionärerna att det är viktigt att båda könen finns representerade inom alla

samhällsområden. Utskottet kan konstatera att det har skett vissa

förbättringar vad gäller kvinnors inflytande. Andelen kvinnor i statliga

styrelser och kommittéer har ökat, liksom deras andel såväl i landstings- som

kommunfullmäktige. Trots dessa framsteg finns det fortfarande betydande

brister. Detta beror bl.a. på att regeringen har tillämpat en dålig

utnämningspolitik, vilket gäller både utnämningar av landshövdingar och av

högre chefer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med

hänsyn till det anförda tillstyrks motion A821 i berörd del. Motionerna A7 (v)

och A13 (fp) i berörda delar avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande regeringens utnämningspolitik m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 12 samt med avslag

på motionerna 1996/97:A7 yrkande 2 och 1996/97:A13 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning (mom. 5)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Makt och inflytande som

börjar med ?I fråga om könssammansättning? och slutar med ?bör avslås? bort ha

följande lydelse:

Vad sedan gäller frågan om könssammansättningen i arbetsförmedlingsnämnderna

anser utskottet i likhet med Vänsterpartiet att målet måste vara att nämnderna

skall bestå av 50 % kvinnor. Utskottet tillstyrker därför motion A7 (v) i

berörd del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Sexuella trakasserier (mom. 7)

Hans Andersson (v) och Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och

JämO som börjar med ?I likhet? och slutar med ?A815 (s) i berörda delar? bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som framförts i motionerna A813 och A820

att 22 § jämställdhetslagen bör ändras så att den svenska lagen överensstämmer

med EG-rättens definition av sexuella trakasserier. EG- rättens definition

täcker inte bara handlingar, ord eller beteenden av sexuell natur utan också

kränkningar på grund av kön som inte behöver ha sexuell innebörd.

Jämställdhetslagens nuvarande regler har en snävare utformning än EG-rättens

regler. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med

ett lagförslag som innebär en anpassning av jämställdhetslagen i enlighet med

detta. Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motionerna A813 (mp) och A820

(v) i berörda delar bör ges regeringen till känna. Motion A815 (s) i berörd

del får anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande sexuella trakasserier

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A809 yrkande 2 och

1996/97:A813 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på motion 1996/97:A815

delvis som mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Ny lönediskrimineringslagstiftning (mom. 8)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och

JämO som börjar med ?Vad sedan gäller? och slutar med ?berörda delar bör

avslås? bort ha följande lydelse:

För att kunna ändra på lönesättningen krävs flera olika åtgärder såsom

förändrade attityder, ändrad lagstiftning och nya arbetsvärderingskriterier.

Det direkta ansvaret för framtidens arbetsvärdering har i första hand

arbetsgivarna och de fackliga organisationerna. För att möjliggöra aktiva

åtgärder mot dem som medverkar till könsdiskriminerande lönesättning är det

viktigt att JämO ges större möjlighet att ingripa än vad dagens lagstiftning

medger.

Utskottet delar Vänsterpartiets åsikt att det är viktigt att utforma nya

regler som gör det möjligt att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering.

En förändring som är nödvändig är att man tillåter att det görs jämförelser

mellan likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare än den hos vilken den

aktuella arbetstagaren är anställd.

Med hänsyn till att Ontario i Kanada tycks ha en framgångsrik lagstiftning

mot lönediskriminering föreslår utskottet att regeringen ges i uppdrag att

utarbeta ett liknande förslag till lagstiftning för svensk del. Inriktningen

bör vara att arbetsgivare med fler än 100 anställda åläggs att genomföra en

arbetsvärdering för både kvinno- och mansdominerade arbeten och därefter göra

upp en plan för årliga lönejusteringar för att uppnå lika lön för arbeten av

lika värde. Varje år bör 1 % av lönesumman avsättas för detta ändamål.

Arbetsgivare med färre än 100 anställda bör åläggas att genomföra likalöns-

principen senast samtidigt som de större arbetsgivarna. Lagstiftningen bör

innehålla en skyldighet för alla svenska arbetsgivare, även de med färre än

tio anställda, att föra en könsbaserad lönestatistik som offentliggörs och

sprids på arbetsplatsen.

Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att det är viktigt att den som

anser sig könsdiskriminerad har rätt att från arbetsgivaren eller den fackliga

organisationen erhålla uppgift om lön och andra anställningsvillkor för den

arbetstagare som vederbörande vill jämföra sig med. Utan en sådan regel blir

det svårt att kontrollera om en viss lön strider mot diskrimineringsförbudet.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker

motion A7 (v) och A808 (v) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ny lönediskrimineringslagstiftning

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 12 och

1996/97:A808 yrkandena 1, 3 och 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

9. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9)

Elver Jonsson (fp) och Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och

JämO som börjar med ?Detta innebär? och slutar med ?i berörda delar bör

avslås? bort ha följande lydelse:

Arbetsvärdering är ett värdefullt redskap för att motverka diskriminerande

lönesättning. Det är därför viktigt att utveckla system och metoder för

arbetsvärdering. Arbetsvärderingen skall vara könsneutral och omfatta både

prestationer och krav samt utformas tillsammans med de anställda på

arbetsplatsen. Det är särskilt viktigt att staten som arbetsgivare går före

med att utvärdera arbetsvärderingsmetoder och ser till att detta arbete

bedrivs skyndsamt.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A807 (c), A819 (c) och A820

(fp) i berörda delar bör ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden

avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A807 yrkande 6, 1996/97:A819

yrkande 9 och 1996/97:A820 yrkande 3 samt med avslag på motionerna

1996/97:A806 yrkande 7, 1996/97:A808 yrkande 2, 1996/97:A810,

1996/97:A814 yrkande 8, 1996/97:A816 och 1996/97:A821 yrkande 10,

10. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och

JämO som börjar med ?Detta innebär? och slutar med ?i berörda delar bör

avslås? bort ha följande lydelse:

Arbetet med att få fram systematiska arbetsvärderingsinstrument måste

intensifieras. I dag är det inte möjligt att exempelvis jämföra löneskillnader

i olika yrkesgrupper med varandra för att undersöka om det finns osakliga

löneskillnader som beror på en könsdiskriminerande lönesättning. För att kunna

studera de bakomliggande mekanismerna som medför att kvinnors arbetsuppgifter

konsekvent värderas lägre krävs ett helt nytt arbetsvärderingssystem som

lyfter fram innehållet i kvinnors arbete. Vad utskottet anfört med anledning

av motion A808 i berörd del bör ges regering till känna. Övriga

motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A808 yrkande 2 samt med avslag

på motionerna 1996/97:A806 yrkande 7, 1996/97:A807 yrkande 6,

1996/97:A810, 1996/97:A814 yrkande 8, 1996/97:A816, 1996/97:A819 yrkande

9, 1996/97:A820 yrkande 3 och 1996/97:A821 yrkande 10,

11. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och

JämO börjar med ?Detta innebär? och slutar med ?i berörda delar bör avslås?

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att en fungerande arbetsvärdering skulle vara ett

värdefullt instrument för att justera de orimliga skillnaderna i

lönesättningen som föreligger mellan kvinnor och män. Utskottet delar därför

Miljöpartiets åsikt att det bör tillsättas en utredning som tar fram förslag

på olika arbetsvärderingsformer. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion A806 i

berörd del. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av

utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 7 samt med avslag

på motionerna 1996/97:A807 yrkande 6, 1996/97:A808 yrkande 2,

1996/97:A810, 1996/97:A814 yrkande 8, 1996/97:A816, 1996/97:A819 yrkande

9, 1996/97:A820 yrkande 3 och 1996/97:A821 yrkande 10,

12. Jämförelsepersonernas skyldigheter (mom. 11)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och

JämO som börjar med ?Frågan är? och slutar med ?utskottet motion A10? bort ha

följande lydelse:

Ett problem med det nuvarande systemet med arbetsvärdering är att det är

svårt att förmå jämförelsepersonerna att medverka i utredningarna. För

närvarande löser man problemet på så sätt att JämO begär motsvarande

information hos arbetsgivaren genom att åberopa uppgiftsskyldigheten i 33 §

jämställdhetslagen. Utskottet anser att denna regel bör kompletteras med en

rätt för JämO att av utpekad jämförelseperson få de uppgifter som behövs för

utredningen av diskrimineringsanmälan. Uppgiftsskyldigheten bör vara förenad

med vite. Regeln bör även kompletteras med ett krav på informationsskyldighet

för JämO gentemot jämförelsepersonen. Jämförelseperson skall ha rätt att få

del av den utredning som görs och han eller hon skall ha möjlighet att yttra

sig över den innan ärendet avgörs.

Riksdagen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet

med det anförda. Motion A10 (c) bör därför bifallas.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande jämförelsepersonernas skyldigheter

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Diskriminering vid rekrytering (mom. 12)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och

JämO som börjar med ?Enligt utskottet finns? och slutar med ?A815 (s) i

berörda delar avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att EG-rättens likabehandlingsdirektiv, 76/207,

innehåller förbud mot diskriminering över huvud taget på grund av kön. Detta

innebär att en arbetsgivares vägran att anställa en kvinna på grund av att hon

är gravid utgör otillåten könsdiskriminering även om det inte finns några

manliga medsökande. Jämställdhetslagen omfattar däremot inte dessa situationer

och strider därför mot likabehandlingsprincipen. Utskottet anser att

jämställdhetslagen bör ändras så att den får samma räckvidd som

likabehandlingsdirektivet. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma till

riksdagen med lagförslag i enlighet med detta.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A809 (v) i berörd

del. Motion A815 får anses tillgodosedd genom utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande diskriminering vid rekrytering

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A809 yrkande 3 och med avslag på

motion 1996/97:A815 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Grupptalan (mom. 13)

Elver Jonsson (fp) och Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och

JämO som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?A820 (fp) i berörda delar

avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att frågan om grupptalan länge har varit under

utredning. Behovet av denna möjlighet är mycket stort. Utskottet anser därför

att det är angeläget att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med

ett lagförslag som innebär att det är möjligt att föra grupptalan i

diskrimineringsmål. Motionerna A808 (v) och A820 (fp) bör därför bifallas.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande grupptalan

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A808 yrkande 5 och

1996/97:A820 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m. (mom. 14)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och

JämO som börjar med ?I samband? och slutar med ?A809 (v) i berörd del bör

avslås? bort ha följande lydelse:

I de nuvarande skadeståndsreglerna i jämställdhetslagen finns det en

bestämmelse som innebär att om det finns flera diskriminerade i ett och samma

ärende skall det utdömda skadeståndet delas lika mellan de skadeberättigade.

Detta strider mot EG-rätten som den har uttolkats av EG-domstolen (se bl.a.

mål C-271/91 M.H. Marshall). Utskottet anser därför att regeringen skyndsamt

bör återkomma till riksdagen med lagförslag som står i överensstämmelse med

EG-rätten.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A809 (v) i berörd

del.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A809 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Arbetsdomstolens sammansättning (mom. 15)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och

JämO som börjar med ?Vad sedan gäller frågan? och slutar med ?A815 (s) i

berörda delar bör avslås? bort ha följande lydelse:

Vad sedan gäller frågan om vilken sammansättning Arbetsdomstolen bör ha när

domstolen avgör tvister om könsdiskriminering vill utskottet anföra följande.

Till skillnad från andra arbetsrättsliga tvister finns det ofta inte något

klart arbetstagarintresse som står emot ett klart arbetsgivarintresse.

Skiljelinjen går snarare mellan kvinnliga och manliga värderingar. I

lönediskrimineringstvister är det ofta det på arbetsplatsen gällande

kollektivavtalet som sätts i fråga. Detta har oftast både arbetsgivaren och

den fackliga organisationen ett intresse av att värna om. Den nuvarande

sammansättningen i Arbetsdomstolen är därför inte lämplig i mål om

könsdiskriminering.

Utskottet delar Vänsterpartiets ståndpunkt att Arbetsdomstolen i nämnda mål

bör utökas med två ledamöter som är experter på diskrimineringsjuridik och

jämställdhetsfrågor. För att antalet ledamöter inte skall bli för stort bör

arbetsmarknadens parter i dessa mål endast företrädas av en arbetsgivar- och

en arbetstagarrepresentant. Därutöver bör det införas regler som garanterar en

jämn könsfördelning i arbetsdomstolen i jämställdhetsmål. Regeringen bör

skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med detta.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A809 (v) i berörd

del. Övriga motionsyrkanden får anses tillgodosedda av utskottets

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande arbetsdomstolens sammansättning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A809 yrkande 1 samt med avslag

på motionerna 1996/97:A807 yrkande 7 och 1996/97:

A815 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

17. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och

arbetslivspolitik som börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?A806 (mp) i

berörda delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till regeringens mål för jämställdhetspolitiken som

de har kommit till uttryck i skrivelsen. Däremot kan utskottet inte ställa sig

bakom regeringens beskrivning av kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. I

likhet med Vänsterpartiet kan utskottet konstatera att kvinnornas andel av

arbetskraften har minskats. De senaste årens budgetsanering har framför allt

drabbat kvinnorna. Detta beror i första hand på att kvinnor arbetar inom den

offentliga sektorn, en sektor som fått vidkännas kraftiga neddragningar.

Vidare har kvinnorna drabbats av nedskärningarna i de olika bidragssystemen,

vilket bl.a. lett till att alltfler minskat sitt ekonomiska oberoende.

Lönegapet mellan kvinnor och män har ökat de senaste åren samtidigt som

alltfler kvinnor tvingats in i osäkra korta visstidsanställningar.

För att bryta upp den könssegregerade arbetsmarknaden är det inte

tillräckligt med de projekt som AMS bedriver. Det krävs att AMS hela

organisation inriktas på att aktivt arbeta med att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden. För att uppnå detta bör det vara ett övergripande mål för

arbetsmarknadspolitiken att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden, ett mål

som verksamheten skall utvärderas mot.

Enligt utskottets mening krävs att det vidtas särskilda åtgärder för att

stärka kvinnors situation på arbetsmarknaden. Det handlar bl.a. om att utöka

de s.k. kommunavtalen och om riktade satsningar till kvinnor vars yrken

rationaliserats bort. Några sådana åtgärder har regeringen inte föreslagit.

Utskottet anser att man måste omsätta all den kunskap som kommit fram genom

olika utredningar i praktiska åtgärder för att motverka den könsdiskriminerade

obalansen på arbetsmarknaden, i arbetslivet och i de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna.

Med hänsyn till det anförda bör motion A7 (v) i berörd del bifallas.

Motionerna A803 (s) och A806 (mp) i berörda delar bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 1, 9 och 11 samt

med avslag på motionerna 1996/97:A803 och 1996/97:

A806 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och

arbetslivspolitik som börjar med ?En viktig? och slutar med ?A806 (mp) i

berörda delar? bort ha följande lydelse:

Den segregerade arbetsmarknaden innebär att kvinnor i högre grad än män är

beroende av att den offentliga sektorn är ordentligt utbyggd. Utskottet delar

därför Miljöpartiets ståndpunkt att det är viktigt att gynna denna sektor för

att undvika hög kvinnoarbetslöshet. Ett sätt att tillföra den offentliga

sektorn medel är genom s.k. skatteväxling.

Eftersom arbetsmarknaden är så segregerad som den är i dag, medför de

ensidiga satsningarna på ökat väg- och bostadsbyggande att kvinnor missgynnas

vad gäller skapandet av helt nya arbetstillfällen.

Vad som anförts ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker

motion A806 (mp) i berörda delar och avstyrker motionerna A13 (v) och A803 (s)

i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkandena 3 och 4 samt med

avslag på motionerna 1996/97:A7 yrkandena 1, 9 och 11 och 1996/97:A803

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Utredning om integration m.m. (mom. 17)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och

arbetslivspolitik som börjar med ?Utskottet anser att? och slutar med ?A821

(kd) i berörd del bör avslås? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är värdefullt att en sådan utredning tillsätts.

Syftet är att finna effektiva metoder för att skapa en arbetsmarknad präglad

av integration. Utredningen bör särskilt se över skol- och

utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken. Det som

utskottet nu anfört om tillsättandet av en utredning bör ges regeringen till

känna. Motion A821 i berörd del bör därför bifallas.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande utredning om integration m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Arbetstidsförkortning (mom. 20)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och

arbetslivspolitik som börjar med ?I flera motioner? och slutar med ?i berörda

delar? bort ha följande lydelse:

Om det förslag som lämnats av Arbetstidskommittén införs kommer det att

innebära ett rejält kliv tillbaka för möjligheten att kombinera yrkesliv och

familj. Detta kommer att drabba kvinnorna hårdast. Avsaknaden av

förläggningsregler för arbetstiden och arbetsgivarens ensidiga rätt att

förlägga arbetstiden 40 timmar i veckan genomsnittsberäknat på tio veckor

kommer att försvåra planeringen av fritid, barnomsorg m.m. för löntagarna.

Vidare föreslår utredningen en arbetstidsförkortning som genomförs

avtalsvägen. Utskottet anser att internationella erfarenheter av avtalade

arbetstidsförkortningar visat att manligt dominerade branscher med relativt

högt löneläge kan sänka sin heltidsnorm avtalsvägen medan kvinnligt dominerade

branscher med relativt låga löner behåller en längre arbetstidsnorm. Utskottet

menar att en arbetstidsförkortning skall vara generell och genomföras

lagstiftningsvägen. En generell arbetstidsförkortning skulle minska

ojämlikheten mellan könen och skapa möjlighet för både kvinnor och män att

kombinera familj och yrkesliv. Utskottet tillstyrker därför motion A13 i

berörd del samt avstyrker motion A806 i berörd del i den mån motionen inte kan

anses tillgodosedd genom vad som anförts.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande arbetstidsförkortning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 13 och med avslag på

motion 1996/97:A806 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

21. Arbetstidsförkortning (mom. 20)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och

arbetslivspolitik som börjar med ?I flera motioner? och slutar med ?berörda

delar? bort ha följande lydelse:

Ett sätt att dela på de arbetstillfällen som redan finns är att, som

Miljöpartiet pekat på, successivt minska arbetstiden. En kortare arbetsvecka

ger ökade möjligheter för kvinnor och män att nå balans i livet vad gäller

arbete, fritid och familjeliv. En arbetstidsförkortning innebär också ett

effektivt sätt att omfördela arbete från män till kvinnor. Vad utskottet

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande arbetstidsförkortning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 5 och med avslag på

motion 1996/97:A7 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

22. Arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m. (mom. 21)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och

arbetslivspolitik som börjar med ?Vad sedan gäller? och slutar med ?A13 i

berörda delar? bort ha följande lydelse:

Vad sedan gäller de arbetsrättsliga regler som infördes den 1 januari 1997

delar utskottet Vänsterpartiets uppfattning att förändringarna innebär att

kvinnors ställning på arbetsmarknaden kommer att försvagas. Visserligen kommer

en del av reglerna att gynna kvinnor men flertalet av förändringarna kommer

direkt att missgynna denna grupp. Exempel på regler som missgynnar kvinnor är

den nya anställningsformen ?överenskommen visstidsanställning?, den förkortade

företrädesrätten m.m.

En direkt könsdiskriminerande förändring som genomfördes under år 1995 är

införandet av begränsningsregeln för deltidsarbetslösa att kunna erhålla

arbetslöshetsersättning. Regeln innebär att deltidsarbetslösa under endast en

begränsad tid kan erhålla ?fyllnadsersättning?. Förändringen har medfört att

många deltidsarbetslösa, de flesta kvinnor, sagt upp sig från sina

deltidsanställningar för att bli heltidsarbetslösa. Utskottet delar därför

Vänsterpartiets uppfattning att denna regel bör tas bort.

Vad sedan gäller utbildningsvikariaten delar utskottet Vänsterpartiets

uppfattning att denna åtgärd var en av de få arbetsmarknadspolitiska åtgärder

som framgångsrikt passat arbetslösa kvinnor. Utskottet anser därför att

reglerna för utbildningsvikariat vad gäller ersättningsnivå och volym bör

återställas till 1995 års nivå.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion A13 i berörda

delar som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 8, 10 och 14 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och

arbetslivspolitik som börjar med ?Hur stora? och slutar med ?A820 i berörda

delar? bort ha följande lydelse:

Många av dessa löneskillnader har sin grund i den ojämna fördelningen mellan

kvinnor och män av ansvaret för hem och familj. En lång rad av förändringar

måste genomföras för att kunna ändra ansvarsfördelningen. Ett sätt är att

införa en s.k. pappamånad.

Delat ansvar för hem och familj är också en av de viktigaste

förutsättningarna för att uppnå jämställdhet i arbetslivet. Så länge

arbetsgivarna underförstått kan utgå från att det är kvinnan som bär

huvudansvaret för familj och barn är det naturligt att rekryteringen till

ansvarsfulla poster i alltför stor omfattning gynnar män.

För att få bort de orättvisa löneskillnaderna krävs ständig uppmärksamhet

och obekväma åtgärder. Staten bör ges ett särskilt ansvar för att ta bort

dessa löneskillnader.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet anser att motion A820 (fp) bör bifallas i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande orsakerna till löneskillnader

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A820 yrkandena 5 och 17 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22, motiveringen)

Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser att den del

av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik

som börjar med ?I likhet med? och slutar med ?A820 i berörda delar? bort ha

följande lydelse:

Utskottet ansluter sig inte till den beskrivning som regeringen lämnar om

orsakerna till löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

I en forskningsrapport av de båda forskarna Eva Meyerson, Industriens

utredningsinstitut, och Trend Petersen, UCLA och universitetet i Oslo, slås

fast att den påstådda lönediskrimineringen av kvinnor till förmån för män med

samma jobb och samma arbetsgivare är en myt. Rapporten visar också att varken

den allmänna lönespridningen eller lönespridning inom likartade befattningar

har lett till att kvinnor fått sämre löner än män. Skillnader i lön mellan

kvinnor och män beror på att kvinnor i stor utsträckning arbetar i

låglöneyrken. Studien, som sträcker sig över en tidsperiod på 20 år, visar

också att jämställdhetslagen inte har inneburit några skillnader i

lönebildningen sett ur könsperspektiv. Arbetsgivarna har betalat samma lön för

samma arbete både före och efter lagens tillkomst.

De löneskillnader som finns i Sverige är ett resultat av den svenska

modellen som det socialistiska samhällssystemet har skapat. Till problembilden

hör också att skattetrycket för låg- och mellaninkomsttagare är extremt högt i

Sverige vid en internationell jämförelse.

Den offentliga sektorns monopol är en verklig kvinnofälla. Det faktum att

kvinnor av tradition har klumpats ihop till en anonym massa i stället för att

ses och värderas som individer har ytterligare försämrat deras lönebildning.

För att förändra kvinnors löneutveckling krävs en långsiktigt och

samhällsekonomiskt hållbar strategi. Enligt utskottets mening bör följande

åtgärder vidtas. Den offentliga sektorns monopolställning skall avskaffas på i

princip alla andra områden än dem som innefattar myndighetsutövning och

ersättas med ett system där staten och kommunerna upphandlar tjänsterna på en

fri marknad eller på annat sätt säkerställer en öppen konkurrens. Kvinnors

egenföretagande skall underlättas genom ett generellt förbättrat

företagsklimat, där sänkt skatt på arbete är en väsentlig del. Det skall bli

möjligt för kvinnor - likaväl som för män - att träffa individuella löneavtal

med arbetsgivaren, inom ramen för eller vid sidan av gällande kollektivavtal.

En medarbetares lön skall återspegla hennes arbetsinsatser, kompetens,

engagemang och resultat i arbetet. Myten om att det genom arbetsvärdering

skulle vara möjligt för lagstiftaren, domstolen eller JämO att anvisa några

objektiva faktorer som skall ligga till grund för lönesättningen måste avlivas

en gång för alla.

På anförda grunder anser utskottet att motion A820 bör avslås i berörda

delar.

25. Utredning om löneskillnader (mom. 23)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och

arbetslivspolitik som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?berörda delar

bör således avslås? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Folkpartiets åsikt att det bör tillsättas en särskild

kommission som skall ta ett helhetsgrepp på de frågor som berör de orättvisa

löneskillnaderna. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om vikten av ett ökat jämställdhetsperspektiv då utredningar

och organ inom det ekonomiska området utses.

Med det med anledning av motion A820 i denna del föreslagna

tillkännagivandet får motion A806 i berörd del anses tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utredning om löneskillnader

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A820 yrkande 6 och med avslag på

motion 1996/97:A806 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

26. Utredning om löneskillnader (mom. 23)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och

arbetslivspolitik som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?berörda delar

bör således avslås? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det bör göras en utvärdering av nu gällande

jämställdhetslagstiftning vad avser gäller löneskillnader mellan kvinnor och

män. Syftet med utvärderingen skall vara att se över de brister som nu finns i

lagstiftningen och att lägga fram förslag till nödvändiga förbättringar.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A806 (mp) i berörd

del. Motion A820 (fp) i berörd del avstyrks i den mån den inte tillgodoses av

utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utredning om löneskillnader

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 6 och med avslag på

motion 1996/97:A820 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

27. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24)

Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och

regionalpolitik som börjar med ?Som redovisats ovan? och slutar med ?A820 (fp)

i berörda delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i denna del anföra följande.

I dag är ca 600 000 personer arbetslösa samtidigt som många familjer, och

särskilt kvinnor, dignar under dubbel arbetsbörda. En stor del av det som

varit traditionella kvinnouppgifter i hemmet har tagits över av den offentliga

sektorn och är nu skattefinansierade tjänster. Mycket återstår dock som i form

av oavlönat hemarbete måste utföras vid sidan av förvärvsarbetet. Sveriges

skattesystem, höga skattetryck och sammanpressade lönestrukturer gör det

omöjligt för de allra flesta att själva köpa sådana tjänster som det

offentliga inte tillhandahåller. För att klara sina förvärvsarbeten tvingas

många familjer att köpa ?svarta? tjänster.

Utskottet anser att de ekonomiska förutsättningarna måste ändras så att

möjligheten att köpa privata tjänster i hemmet blir tillgänglig för många fler

hushåll. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas sänkt eller slopad

mervärdesskatt på tjänster, inkomstskatteavdrag, skattereduktion eller sänkta

eller slopade arbetsgivaravgifter.

Om den privata tjänstesektorn ges möjlighet att växa skapas många nya

arbetstillfällen, vilket väsentligt bidrar till att minska arbetslösheten.

Utskottet anser att en utredning med inriktningen att öka möjligheten att

köpa privata hushållstjänster skyndsamt bör komma till stånd.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker således motion A11 (m) i berörd del. Motionerna A13 (fp) och A820

(fp) i berörda delar avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande förändring av tjänstesektorn m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A11 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1996/97:A13 yrkandena 4 och 5 och 1996/97:A820 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och

regionalpolitik som börjar med ?Som redovisas ovan? och slutar med ?A820 (fp)

i berörda delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar det synsätt som framförs i motion A820 att ett jämställt

samhälle är tillväxtbefrämjande och utvecklar samhället i positiv riktning.

Sveriges kvinnor har en enorm utvecklingspotential. All den utvecklingskraft

som kvinnor och män står för måste släppas fram. Detta kan man åstadkomma

genom att skapa bättre möjligheter att utbilda sig, starta egna företag etc.

Utskottet anser därför att det är viktigt att man gynnar tjänstesektorn.

Härigenom ökas kvinnors möjligheter till företagande och arbete inom en sektor

där kvinnor traditionellt varit verksamma och i vilken det finns goda

framtidsmöjligheter. I syfte att stimulera denna sektor krävs ett flertal

åtgärder. Som exempel kan nämnas sänkta arbetsgivaravgifter, slopade

arbetsgivaravgifter i hushållsrelaterad tjänstesektor, sänkt turistmoms,

servicecheckar m.m. För att stimulera nyföretagande behövs dessutom

rådgivning, stöd, riskkapitalförsörjning m.m. De särskilda insatser och

stödformer som finns i dag och som riktar sig till kvinnor är bra, men det

fortsatta arbetet bör främst inriktas på att befintliga stödstrukturer

fungerar.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker således motionerna A13 (fp) och A820 (fp) i berörda delar. Motion

A11 i berörd del avstyrks i den mån den inte tillgodoses av utskottets

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande förändring av tjänstesektorn m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A13 yrkandena 4 och 5 och

1996/97:A820 yrkande 7 samt med avslag på motion 1996/97:A11 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Kvinnligt småföretagande (mom. 26)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och

regionalpolitik som börjar med ?Det är därför? och slutar med ?motsvarande

del? bort ha följande lydelse:

Som påpekats i motion A821 är tillgängliga finansieringsformer för

nyföretagande inte i tillräcklig utsträckning anpassade till kvinnors

företagande. Kvinnors företagande finns oftast inom tjänstesektorn och där

finns inga realsäkerheter. Detta innebär att kvinnor kan få svårt att låna för

att starta eget. Detta är inte tillfredsställande, varför utskottet anser att

det statliga stödet för startande av små företag bör utvecklas. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion A821 i berörd del

bör därför bifallas.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande kvinnligt småföretagande

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Det nationella resurscentrumets status m.m. (mom. 27)

Hans Andersson (v) och Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och

regionalpolitik som börjar med ?Det nationella resurscentrumet? och slutar med

?A807 (c) avstyrks i berörda delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som anges i motionerna A7 och A807 om att

det nationella resurscentrumet bör vara kvar och att det skall omvandlas till

en egen myndighet med eget budgetansvar. Vidare anser utskottet att det är

viktigt att verksamheten med regionala resurscentrum understöds. Det finns i

dag någon form av resurscentrum i samtliga län. Enligt utskottets mening är

det viktigt att dessa verksamheter understöds och att de garanteras ekonomiska

förutsättningar för att kunna fullfölja sina projekt på ett konstruktivt sätt.

Detta bör ges regeringen till känna. Ovannämnda motioner bör därför bifallas i

berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande det nationella resurscentrumets status m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkandena 15 och 16 samt

1996/97:A807 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

31. Genusforskning (mom. 32)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Utbildningspolitik som

börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande

lydelse:

Utskottet instämmer i denna synpunkt, när det gäller åtgärder för

jämställdhet inom den högre utbildningen bör man hålla isär frågorna om

jämställdhet och genusforskning. Jämställdhet handlar om att förbättra

kvinnors tillgång till universitetens högre tjänster och är en fråga om

demokrati och i viss mån kvalitet. Genusforskning handlar om att förbättra

villkoren för den forskning som utvecklar vår kunskap om kön som

samhällsorganiserande och meningsskapande princip. Utskottet tillstyrker

således motion A7 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande genusforskning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 17 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som

börjar med ?För att? och slutar med ?berörda delar bör därför avslås? bort ha

följande lydelse:

Minst lika viktigt är att barn får rätt till båda sina föräldrar. Det

främsta instrumentet för att påverka utvecklingen är föräldraförsäkringen. Som

motionärerna påpekat i motion A13 har reglerna i föräldraförsäkringen ändrats

fyra gånger under de senaste åren. Den högre ersättning som tidigare utgick

under ?pappamånaden? har försvunnit. Denna förändring har varit mindre lyckad

eftersom den motverkar männens uttag av föräldraledighet. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Med avstyrkande av motion A7 i berörd

del tillstyrker utskottet motion A13 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande föräldraförsäkringens utformning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A13 yrkandena 2 och 3 samt med

avslag på motion 1996/97:A7 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

33. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som

börjar med ?Detta är? och slutar med ?berörda delar bör därför avslås? bort ha

följande lydelse:

Mäns uttag av föräldraledighet ökar i så långsam takt att det kommer att

dröja 50 år innan män väljer att ta ut föräldraledighet i lika stor

utsträckning som kvinnor. Detta är helt oacceptabelt. Utskottet anser därför i

likhet med Vänsterpartiet att föräldraledighetslagstiftningen bör kompletteras

så att ytterligare två ?pappamånader? införs. Med hänsyn till det anförda

tillstyrker utskottet motion A7 i berörd del. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med lagförslag i enlighet med vad som anförts ovan. Motion A13

i berörda delar bör avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad

utskottet har anfört.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande föräldraförsäkringens utformning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 5 samt med avslag på

motion 1996/97:A13 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

34. Hemarbete m.m. (mom. 37)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som

börjar med ?Utgångspunkten måste? och slutar med ?berörda delar? bort ha

följande lydelse:

Historiskt sett har det nästan alltid varit kvinnorna som utfört de flesta

arbetsuppgifterna i hemmet utan att få betalt för det. Staten har inte

värderat detta arbete som vanligt förvärvsarbete, exempelvis när det gäller

pensionspoäng och sjukförsäkringsförmåner. Detta synsätt är felaktigt. Enligt

utskottets mening måste arbete i familj och hem värderas lika som arbete

utanför hemmet. Trots att de flesta kvinnor arbetar utanför hemmet utför de

ändå det mesta av hemarbetet. För att få ett jämställt liv krävs att arbetet

med hem och familj synliggörs och att mannen och kvinnan delar på ansvaret.

Ett sätt att värdera hemarbetet är att ge hushållen en reell möjlighet att

köpa hushållstjänster. Vad som anförts bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrks motion A821 (mp)

i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande hemarbete m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Bidragens utformning m.m. (mom. 38)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som

börjar med ?De selektiva? och slutar med ?berörd del avslås? bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar de tankar som förs fram i motion A820 om att arbete är

tillväxtskapande och att en felaktig utformning av skatter och bidrag kan

innebära att det inte är lönsamt att arbeta. Progressiva skatter kan,

tillsammans med inkomstprövade bidrag och avgifter till bl.a. barnomsorgen,

leda till att det skapas höga marginaleffekter. Dessa effekter kan leda till

fattigdomsfällor och bidragsberoende. Detta är utvecklingshämmande för den

enskilde och därmed för samhället. För att minimera denna risk är det enligt

utskottet önskvärt att andelen generella bidrag till barnfamiljerna ökar på

bekostnad av de selektiva.

Skyldigheten för kommunerna att erbjuda barnomsorg har inneburit att köerna

blivit väsentligt kortare. Trots detta finns det fortfarande barnomsorgsköer.

En kontinuerlig kartläggning av dessa skulle enligt utskottets mening vara en

angelägen information. Genom denna information skulle föräldrarna kunna, för

det fall skyldigheten inte uppfylls, få besked om beräknad väntetid. Utskottet

anser därför att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som

anförts om behovet av en sådan kartläggning av barnomsorgsköerna.

Med hänsyn till det ovan anförda anser utskottet att motionerna A13 (fp) och

A820 (fp) i berörda delar bör bifallas.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande bidragens utformning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A13 yrkande 7 och

1996/97:A820 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

36. Sex- och samlevnadsundervisning m.m. (mom. 39)

Hans Andersson (v) och Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Ungdomsfrågor m.m. som

börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande

lydelse:

Pornografi handlar om makt, våld och kontroll, och den säljs i tidningsform

i flera hundratusen exemplar varje vecka. Det är företrädesvis unga män mellan

15 och 24 år som läser dessa tidningar. I denna ålder skall männen skapa sin

egen bild av sexualitet och förhållandet mellan könen. Den bild som

pornografin förmedlar i dessa avseenden är felaktig. Det är därför viktigt att

det finns en motvikt som kan marginalisera effekterna av pornografin.

Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att ett sätt är att öka inslaget av

sex- och samlevnadsundervisning i skolorna. Det är också viktigt att man noga

bevakar den starka tendens som finns att öka graden av sexualiserat våld inom

pornografin.

Vidare delar utskottet Miljöpartiets uppfattning att det är väsentligt att

det skapas resurser för att ge män möjlighet att tala med andra män om

relationer. I nuläget är den övervägande delen av sex- och

samlevnadsrådgivarna kvinnor. Inslaget av män i denna verksamhet bör ökas.

Vad utskottet har anfört ovan bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Med hänsyn till det anförda bör motion A806 (mp) bifallas i

berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande sex- och samlevnadsundervisning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkandena 17-19 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. ?Mainstreaming? (mom. 42)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för

jämställdhetsarbetet som börjar med ?Som framgår ovan? och slutar med ?något

tillkännagivande? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att det är viktigt att de lagar

som reglerar livet i Sverige granskas ur ett jämställdhetsperspektiv. Lagarna

anses ofta vara könsneutrala men det rätta uttrycket är att de är könsblinda.

Vidare anser utskottet att den arbetsmetod som regeringen anvisat för att

införliva jämställdhetsperspektivet i alla delar av regeringens arbete och på

statliga verk och myndigheter, s.k. mainstreaming, är ett steg i rätt

riktning. Den bör dock enligt utskottets mening kompletteras med följande

åtgärder.

Tjänstemän och politiker inom Regeringskansliet måste skolas i feministiskt

tänkande. Vidare måste medel avsättas hos både departement och myndigheter för

att få fram könsuppdelad statistik och könsrelaterade konsekvensbeskrivningar.

På SCB måste resurser omfördelas från könsneutral till könsuppdelad statistik.

Vidare bör SCB ta fram nya modeller så att olika preferenser hos hushållen,

som ofta är tvåkönade, ger utslag i statistiken.

Det som utskottet anfört ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker motion A7 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande ?mainstreaming?

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 22 och 23 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. Konsekvensanalyser i propositioner m.m. (mom. 43)

Elver Jonsson (fp), Hans Andersson (v), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson

(kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för

jämställdhetsarbetet som börjar med ?Inom regeringskansliet? och slutar med

?A821 (kd) i berörda delar? bort ha följande lydelse:

Som motionärerna påpekat saknas det jämställdhetspolitiska analyser i de

förslag regeringen överlämnar till riksdagen. Det går inte att av

beslutsunderlagen utläsa hur förslagen kommer att påverka kvinnors och mäns

liv. Detta är oacceptabelt. Utskottet anser därför att riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna att varje regeringsförslag skall åtföljas

av en jämställdhetsanalys. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet

motionerna A7 (v), A13 (fp), A806 (mp) och A821 (kd) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande konsekvensanalyser i propositioner m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 18, 1996/97:A13

yrkande 9, 1996/97:A806 yrkande 2 och 1996/97:A821 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Behovet av jämställdhetsexperter vid statliga myndigheter m.m. (mom. 44)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för

jämställdhetsarbetet som börjar med ?Genom förändringen av? och slutar med

?utskottets mening avslås? bort ha följande lydelse:

För att regeringen i fortsättningen i sina propositioner skall kunna

presentera tabeller, diagram och statistiska uppgifter baserade på kön krävs

oftast att olika myndigheter kan bistå med dessa uppgifter. I de fall sådan

statistik inte finns att tillgå måste regeringen genom lämpliga åtgärder se

till att det i myndigheternas uppgifter ingår att föra sådan statistik. En

lämplig åtgärd är att regeringen ger SCB i uppgift att utforma direktiv om hur

könsuppdelad statistik skall se ut.

Det är också viktigt att varje myndighet och varje departement inrättar en

tjänst som jämställdhetsexpert. Jämställdhetsexperten bör vara en högt

kvalificerad person som har utbildning i jämställdhet.

Det som utskottet anfört ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker motion A812 (v) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande behovet av jämställdhetsexperter vid statliga

myndigheter m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A812 yrkandena 2 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. Behovet av könsuppdelad statistik i utredningar (mom. 46)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för

jämställdhetsarbetet som börjar med ?När det gäller utredningars? och slutar

med ?A806 (mp) i berörd del? bort ha följande lydelse:

Som påtalats i motion A806 är det den vuxne medelklassmannen som är

samhällets givna norm. För att kunna ifrågasätta detta förhållande måste det

finnas könsuppdelad statistik tillgänglig och inarbetad i samtliga statliga

utredningar. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker alltså

motionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande behovet av könsuppdelad statistik i utredningar

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. Jämställdhetsdirektivet (mom. 47)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för

jämställdhetsarbetet som börjar med ?En kritik som framförts? och slutar med

?A812 (v) i berörd del? bort ha följande lydelse:

Det åligger samtliga kommittéer och särskilda utredare att i sina

utredningsuppdrag beakta det s.k. jämställdhetsdirektivet. Direktivet innebär

att utredningens förslag skall innehålla dels en konsekvensanalys, dels en

redovisning av hur eventuella hinder för jämställdheten skall åtgärdas.

Utskottet har erfarit att många utredningar inte uppfyller direktivets krav.

Regeringen bör därför i alla enskilda kommittédirektiv klart och tydligt ange

att båda kraven i jämställdhetsdirektivet skall vara uppfyllda. Vad utskottet

har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande jämställdhetsdirektivet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A812 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

42. Heltidsanställda jämställdhetsexperter (mom. 52)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för

jämställdhetsarbetet som börjar med ?Införandet av? och slutar med ?bör

avslås? bort ha följande lydelse:

Det är viktigt att bevaka hur länsstyrelserna fullföljer uppdraget att

bevaka jämställdhetsperspektivet när de skär ned på sina resurser. Utskottet

har erfarit att vissa länsstyrelser har ändrat arbetsuppgifterna för

jämställdhetsexperterna så att de inte längre utför jämställdhetsarbetet på

heltid. Denna utveckling är inte tillfredsställande, varför utskottet ställer

sig bakom Vänsterpartiets krav att det skall vara obligatoriskt med

heltidsanställda experter inom varje länsstyrelse. Detta bör ges regeringen

till känna.

Motion A7 (v) i berörd del tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande heltidsanställda jämställdhetsexperter

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 24 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. EMU ur jämställdhetsperspektiv (mom. 54)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Europeiska unionen som

börjar med ?Som framgår? och slutar med ?i berörda delar? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det är bra att regeringen är pådrivande i EU:s

jämställdhetsarbete. Det är viktigt att ekonomins betydelse för kvinnor inte

glöms bort i integreringen av jämställdhetsperspektivet på alla områden inom

EU. Sverige bör driva frågan att EMU granskas ur ett jämställdhetsperspektiv.

Detta bör riksdagen med anledning av motion A7 i berörd del som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande EMU ur jämställdhetsperspektiv

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 26 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens (mom. 55)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken FN:s kvinnokonferens i

Peking och genomförandet av åtagandena vid denna konferens som börjar med

?Till skillnad? och slutar med ?i berörda delar? bort ha följande lydelse:

I ingressen till slutdokumentet från kvinnokonferensen slås fast att det är

regeringarnas ansvar att se till att konferensens beslut genomförs i landet.

Det är därför ett alltför passivt förhållningssätt att skjuta över hela

ansvaret på organisationer eller organ på det sätt regeringen gjort.

Som framgår av regeringens skrivelse finns det mycket kvar att göra i

Sverige för att vi skall uppnå det som handlingsplanen från Peking ålägger oss

bl.a. på det ekonomiska området. Utskottet anser därför att regeringen snarast

bör återkomma till riksdagen med en tidsplan och ett förslag till hur

regeringen avser att genomföra handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens, i

Sverige och i det internationella arbetet. Detta bör ges regeringen till

känna. Utskottet tillstyrker därför motionerna A7 i berörd del och A818.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 28 och

1996/97:A818 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

45. Jämställdhetsarbetet inom FN m.m. (mom. 57)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Övrigt internationellt

jämställdhetsarbete som börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?bör avslås?

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de synpunkter Vänsterpartiet framfört att de mål och medel

som regeringen anvisat för det inhemska jämställdhetsarbetet också måste

genomsyra det internationella arbetet. Det innebär bl.a. att s.k.

mainstreaming måste bli en arbetsmetod som tillämpas inom hela FN-systemet,

och politiker och tjänstemän måste utbildas i detta. Det måste även gälla de

myndigheter som representerar Sverige. Sverige måste också internationellt

verka för att öka antalet kvinnor som representerar landet i FN.

Vad sedan gäller frågan om Sverige uppfyller sina åtaganden enligt FN:s

konvention om avskaffande av all slags diskriminering instämmer utskottet i

den kritik som Vänsterpartiet framför. Konventionen innebär bl.a. att alla

kvinnor skall ha rätt att fritt välja make. Denna rätt besitter inte alla

svenska kvinnor. Detta gäller framför allt de kvinnor som väljer en make från

t.ex. Afrika eller Latinamerika. I dessa fall utövar myndigheterna ett

kvinnoförtryck genom att anse att de har ett ansvar gentemot svenska kvinnor

så att de inte väljer fel make. Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet

att Sverige inte efterlever konventionen i alla stycken.

Vad utskottet har anfört ovan bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Utskottet tillstyrker därför motion A7 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande jämställdhetsarbetet inom FN m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 27 och 29 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9)

Dan Ericsson (kd) och Barbro Johansson (mp) anför:

Kvinnor har generellt sett lägre lön än män eftersom de kvinnodominerade

yrkena är lågavlönade. De löneskillnader som finns mellan kvinnor och män och

som inte är sakliga kan uppgå till 8 %. Det är därför viktigt att med all

kraft föra fram kravet på lika lön för likvärdigt arbete. Att skapa gehör för

könsneutral arbetsvärdering är ett viktigt steg på vägen.

2. Rekryteringen till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar (mom. 31)

Elver Jonsson (fp) anför:

För att stimulera kvinnor att söka sig till tekniska yrken har regeringen

aviserat särskilda insatser. Regeringen har dock inte lämnat något

förtydligande om när dessa kommer och i vilken form. Folkpartiet är av den

uppfattningen att åtgärder måste sättas in omgående för att öka rekryteringen

och för att göra de tekniska och naturvetenskapliga utbildningsvägarna i högre

grad relevanta för kvinnor. Det är dags att på bred front vidareutveckla

introduktion, pedagogik, tillgänglighet, syo och inte minst lärarnas

utbildning och fortbildning för att på allvar få flickor att vilja söka sig

till tekniska yrken.

3. Regional tillsyn av länsstyrelsernas jämställdhetsexperter (mom. 51)

Elver Jonsson (fp) anför:

För att de aktiva åtgärderna för att uppfylla jämställdhetslagens anda skall

få en bättre lokal tillämpning bör man utnyttja de jämställdhetsexperter som

finns på länsstyrelserna. Dessa experter bör få i uppdrag att i samarbete med

JämO utöva en regional tillsyn av jämställdhetslagen och då framför allt vad

avser jämställdhetsplanerna.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Skrivelsen..........................................1

Motioner............................................1

Utskottet...........................................8

Inledning 9

Skrivelsens utformning i huvuddrag 9

Disposition av betänkandet 9

Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken 10

Utvecklingen på olika områden 13

Männen och jämställdhetsarbetet 16

Våld mot kvinnor 17

Jämställdhetslagen och JämO 17

Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik 22

Närings- och regionalpolitik 28

Utbildningspolitik 32

Socialpolitik 34

Ungdomsfrågor m.m. 37

Idrottsfrågor 38

Jämställdhet inom försvaret 39

Nya former för jämställdhetsarbetet 40

Internationellt jämställdhetsarbete 45

Europeiska unionen 45

Det nordiska jämställdhetsarbetet 47

FN:s kvinnokonferens i Peking och genomförandet av åtagandena vid

denna konferens

47

Övrigt internationellt jämställdhetsarbete 50

Övriga frågor 51

Hemställan 52

Reservationer......................................56

1. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1), (m) 57

2. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1), (mp) 58

3. Systemet med dubbla nomineringar (mom. 2), (fp, v) 58

4. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3), (v) 59

5. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3), (kd) 60

6. Arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning (mom. 5), (v) 60

7. Sexuella trakasserier (mom. 7), (v, mp) 61

8. Ny lönediskrimineringslagstiftning (mom. 8), (v) 61

9. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (c, fp) 62

10. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (v) 63

11. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (mp) 63

12. Jämförelsepersonernas skyldigheter (mom. 11), (c) 64

13. Diskriminering vid rekrytering (mom. 12), (v) 64

14. Grupptalan (mom. 13), (fp, v) 65

15. Skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m. (mom. 14), (v) 65

16. Arbetsdomstolens sammansättning (mom. 15), (v) 66

17. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16), (v) 66

18. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16), (mp) 67

19. Utredning om integration m.m. (mom. 17), (kd) 68

20. Arbetstidsförkortning (mom. 20), (v) 68

21. Arbetstidsförkortning (mom. 20), (mp) 69

22. Arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m. (mom. 21), (v) 69

23. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22), (fp) 70

24. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22, motiveringen), (m) 70

25. Utredning om löneskillnader (mom. 23), (fp) 71

26. Utredning om löneskillnader (mom. 23), (mp) 72

27. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24), (m) 72

28. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24), (fp) 73

29. Kvinnligt småföretagande (mom. 26), (kd) 74

30. Det nationella resurscentrumets status m.m. (mom. 27), (c, v) 74

31. Genusforskning (mom. 32), (v) 75

32. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35), (fp) 75

33. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35), (v) 75

34. Hemarbete m.m. (mom. 37), (kd) 76

35. Bidragens utformning m.m. (mom. 38), (fp) 76

36. Sex- och samlevnadsundervisning m.m. (mom. 39), (v, mp) 77

37. Mainstreaming (mom. 42), (v) 78

38. Konsekvensanalyser i propositioner m.m. (mom. 43), (fp, v, mp, kd)

78

39. Behovet av jämställdhetsexperter vid statliga myndigheter m.m.

(mom. 44), (v)

79

40. Behovet av könsuppdelad statistik i utredningar (mom. 46), (mp) 79

41. Jämställdhetsdirektivet (mom. 47), (v) 80

42. Heltidsanställda jämställdhetsexperter (mom. 52), (v) 80

43. EMU ur jämställdhetsperspektiv (mom. 54), (v) 80

44. Handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens (mom. 55), (v) 81

45. Jämställdhetsarbetet inom FN m.m. (mom. 57), (v) 81

Särskilda yttranden................................82

1. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (kd, mp) 83

2. Rekryteringen till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar

(mom. 31), (fp) 83

3. Regional tillsyn av länsstyrelsernas jämställdhetsexperter (mom.

50), (fp) 83