Bet. 1996/97:AU9

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1996/97:AU09

Riksdagens revisorers förslag angående arbetsmarknadsutbildning

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

AU9

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet

Riksdagens revisorers förslag

(1996/97:RR3) om

arbetsmarknadsutbildning jämte fyra

motioner som har väckts med anledning av

förslaget. Förslaget bygger på

revisorernas rapport 1995/96:10 Effekter

av arbetsmarknadsutbildningen.

Revisorerna föreslår att riksdagen

skall göra tillkännagivanden till

regeringen i tre avseenden. Ett gäller

behovet av ytterligare utvärderingar av

arbetsmarknadsutbildning. Ett annat

avser deltagarnas bakgrund och särskilt

utvecklingen av de prioriterade

gruppernas andel av

arbetsmarknadsutbildningen. Det tredje

omfattar en rad aspekter på

arbetsmarknadsutbildningens inriktning

och dimensionering. Utskottet erinrar om

att ett nytt oberoende

utvärderingsinstitut inrättades den 1

januari 1997. Vidare betonar utskottet

vikten av att kvinnornas situation inom

arbetsmarknadsutbildningen uppmärksammas

liksom att undervisningen i svenska för

invandrare förbättras. Utskottet

föreslår att riksdagen lämnar

revisorernas förslag utan vidare åtgärd.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Förslaget

I förslag 1996/97:RR3 har Riksdagens

revisorer föreslagit att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

revisorerna har anfört om

1. utvärderingar,

2. deltagarnas bakgrund,

3. planeringen av utbildningens

inriktning och dimensionering.

Motioner

1996/97:A21 av Kenth Skårvik och Kerstin

Heinemann (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om innehållet i

arbetsmarknadsutbildningen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärderingar och

uppföljning.

1996/97:A22 av Sten Tolgfors (m) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

en oberoende utvärdering av den aktiva

arbetsmarknadspolitikens effektivitet ur

såväl mikro- som makroekonomiskt

perspektiv i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om möjlighet för andra aktörer

än den offentliga arbetsförmedlingen att

anvisa arbetsmarknadsutbildning i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:A23 av Hans Andersson och Ingrid

Burman (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av utvärderingar,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om synpunkter på utvärderingar,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om synpunkter på

arbetsmarknadsutbildningen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om könsperspektivet.

1996/97:A24 av Barbro Johansson (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnors

arbetsmarknadsutbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett oberoende

utvärderingsinstitut till hjälp för AMS.

Utskottet

Bakgrund

Arbetsmarknadsutbildning är enligt

förordningen (1987:406, omtryckt

1996:1103) om arbetsmarknadsutbildning

en utbildning för enskilda personer som

länsarbetsnämnden beslutar om och som

berättigar till utbildningsbidrag.

Ansökan om sådan utbildning görs hos

länsarbetsnämnden.

Arbetsmarknadsutbildning bedrivs genom

antingen särskilt upphandlade

utbildningar eller utnyttjande av

platser i det reguljära

utbildningsväsendet.

Arbetsmarknadsutbildning skall vara

yrkesinriktad och antas kunna leda till

ett arbete. Den kan även vara sådan

utbildning som innebär att arbetslösa

invandrare får en kompetens av värde vid

återinvandring. Fr.o.m. den 1 januari

1997 kan arbetsmarknadsutbildning också

användas för att deltagarna skall få

möjlighet att utveckla egna affärsidéer

för att starta egna företag eller

kooperativ. Som arbetsmarknadsutbildning

räknas även bl.a. sådan kortare

utbildning som är en nödvändig

förberedelse för en yrkesutbildning

liksom kurs i svenska för invandrare

under vissa betingelser.

Personer får beviljas

arbetsmarknadsutbildning fr.o.m. den 1

juli det år de fyller 20 år under

förutsättning att de är eller riskerar

att bli arbetslösa och att de söker

arbete genom den offentliga

arbetsförmedlingen. Vissa personer får

under närmare angivna villkor beviljas

arbetsmarknadsutbildning trots att de

inte uppfyller kraven på arbetslöshet.

Detta gäller flyktingar och intagna på

kriminalvårdsanstalt. Ungdomar med

funktionshinder får beviljas

arbetsmarknadsutbildning trots att de

inte fyllt 20 år. Utbildningsbidrag

lämnas i form av dagpenning.

Utgifterna för arbetsmarknadsutbildning

uppgick under budgetåret 1994/95 till

närmare 12 miljarder kronor, vilket

motsvarade ca 14 % av de totala

utgifterna för arbetsmarknadspolitiken

under motsvarande period. I volym räknat

har utbildningen varierat mellan ca 10

000 och ca 86 000 deltagare.

Arbetsmarknadsutbildning infördes år

1918 och har sedan slutet av 1950-talet

spelat en central roll i den aktiva

arbetsmarknadspolitiken. En viss ändrad

inriktning genomförs under budgetåret

1997 genom att delar av

arbetsmarknadsutbildningen förs över

till det reguljära utbildningsväsendet.

Härigenom tydliggörs inriktningen på den

yrkesinriktade utbildningen. Av

regleringsbrevet framgår att antalet

arbetssökande väntas öka i den

yrkesinriktade utbildningen respektive

minska i den yrkesförberedande. Vidare

förutsätts att en besparing om 300

miljoner kronor skall åstadkommas genom

effektivare upphandling och därmed lägre

kurskostnader.

Effekter av arbetsmarknadsutbildning

Allmänt

Riksdagens revisorer har granskat

arbetsmarknadsutbildningen. Ämnet för

granskningen var ett av dem som

föreslogs av arbetsmarknadsutskottet vid

sammanträde den 14 februari 1995 (dnr

1994/95:U17). I rapport 1995/96:10

Effekter av arbetsmarknadsutbildningen,

redovisar revisorerna resultatet av

granskningen. Rapporten har

remissbehandlats.

I revisorernas förslag till riksdagen

(1996/97:RR3) angående

arbetsmarknadsutbildning redovisas denna

granskning. Deras överväganden förs fram

under fyra rubriker, nämligen

1. utvärderingar,

2. regelsystem och incitament,

3. deltagarnas bakgrund samt

4. planeringen av utbildningens

inriktning och dimensionering.

För tre av dessa punkter, nämligen 1, 3

och 4, begär revisorerna

tillkännagivanden till regeringen. Dessa

behandlas i det följande under särskilda

rubriker.

Såvitt avser punkten 2 analyseras i

rapporten den s.k. utförsäkringsgarantin

och dess eventuella effekter på de

arbetssökandes och arbetsförmedlingarnas

beteende. Enligt revisorerna kan man

inte utesluta att

arbetsmarknadsutbildning har utnyttjats

i större utsträckning än andra åtgärder

för att förhindra utförsäkring. Något

förslag till riksdagen har revisorerna

emellertid inte lagt fram med hänvisning

till förändringarna i

arbetslöshetsförsäkringen. Revisorerna,

som konstaterar att

arbetsmarknadsutbildning är den dyraste

av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna, vill emellertid betona två

aspekter. För det första bör

arbetsmarknadsutbildning inte utnyttjas

för att förhindra utförsäkring; endast

rena utbildningsskäl bör motivera en

sådan åtgärd. För det andra bör

kontrollsystemet förstärkas.

Utvärderingar

Revisorernas förslag

Revisorerna anser att det fortfarande

finns ett stort behov av utvärdering av

arbetsmarknadsutbildning. Endast ett

fåtal studier finns, vilkas resultat kan

utnyttjas i den konkreta utformningen av

arbetsmarknadspolitiken, konstaterar de.

En viktig uppgift för

Arbetsmarknadsdepartementet bör därför

vara att initiera ytterligare studier

inom området, anför de. Revisorerna

noterar samtidigt att

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) fram till

år 1995 inte har ansett sig ha till

uppgift att utföra undersökningar av

utvärderingstyp, och detta trots att

myndigheten enligt sin instruktion

(1988:1139) skall sätta upp mål och

riktlinjer för verksamheten vid

länsarbetsnämnderna samt följa upp och

utvärdera resultatet av deras

verksamhet. Vidare påpekas bl.a. att AMS

har tilldelats särskilda medel för

utvärderingsverksamhet - och det i

betydande omfattning - fr.o.m.

budgetåret 1993/94. Dessutom, anför

revisorerna, anges motsvarande krav i

den generella förordningen (1993:134) om

myndigheters årsredovisning och

anslagsframställning

Revisorerna föreslår sammanfattningsvis

att utvärderingsverksamheten förstärks

hos såväl Arbetsmarknadsdepartementet

som AMS. De betonar att det bör ske inom

ramen för befintliga resurser.

Motioner

Kenth Skårvik och Kerstin Heinemann (fp)

säger sig i motion A21 ansluta sig till

revisorernas förslag i de flesta

avseenden. När det gäller deras krav på

utvärderingar vill motionärerna

understryka vikten av att något konkret

också kommer till stånd; de anser därför

att riksdagen bör uttala sig klart för

att en uppföljning och utvärdering måste

genomföras och för riksdagen redovisas

så snart detta kan ske (yrk. 2).

Hans Andersson och Ingrid Burman (v)

instämmer i motion A23 i uppfattningen

att arbetsmarknadsutbildningen - liksom

andra slags åtgärder - måste utvärderas

noggrant, kontinuerligt och

systematiskt. Revisorernas rapport slår

emellertid in öppna dörrar, anser

motionärerna; alla är överens om att

behovet av utvärderingar är stort. I

många fall upprepas väl kända synpunkter

i den, i andra fall bygger slutsatserna

på förhållanden som inte längre gäller.

Vidare kritiserar motionärerna

genomförda utvärderingar för att vara

baserade på teoretiska spekulationer och

förenklade modeller. Vikten av att sätta

upp relevanta mål och kriterier för

utvärderingarna diskuteras liksom en rad

olika metodproblem. De förespråkar också

en noggrann uppföljning på individnivå

med avseende på studieresultat och

utbildningens relevans för den enskilde.

Motionärerna föreslår sålunda uttalanden

av riksdagen om dels själva behovet av

utvärderingar (yrk. 1), dels de i

motionen framförda synpunkterna på hur

sådana utvärderingar bör genomföras

(yrk. 2),

Barbro Johansson (mp) anför i motion A24

inledningsvis att revisorernas rapport

kunde ha varit klarare och mer

strukturerad. Hon delar samtidigt

revisorernas bekymrade inställning över

Arbetsmarknadsverkets (AMV) och AMS

ointresse fram till år 1995 att

återkommande utvärdera

arbetsmarknadsutbildningen. Det är inte

bara det statsfinansiella läget som

skulle ha motiverat sådana utvärderingar

utan även - och framför allt - den

uppenbarade bristen på kvalitetssäkring.

Miljöpartiet anser att ett oberoende

institut omgående måste ges tillfälle

att hjälpa AMS med den saken. Vidare

måste AMS ges lämpliga instrument för

att kunna utvecklas i fråga om

arbetsmarknadsutbildning, däribland

återkommande utvärderingar genomförda av

oberoende organ (yrk. 2).

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis erinra om

den skillnad mellan begreppen

uppföljning och utvärdering som görs i

revisorernas rapport (1996/97:RR3 s. 55

f). Uppföljning definieras som en

enklare typ för mätning av effekterna av

en viss åtgärd. Vid utvärdering,

däremot, betraktas inte bara det

faktiska förloppet utan även ett

hypotetiskt - man sätter således upp en

jämförelsenorm. Tillämpat på utvärdering

av arbetsmarknadsutbildning söker man

även få svar på vad som skulle ha hänt

om personerna inte hade genomgått

utbildningen i fråga.

Vidare skiljer man mellan effekter på

individens förhållanden (mikronivå),

t.ex. med avseende på sysselsättnings-

eller inkomstutveckling och sådana som

påverkar arbetsmarknaden i dess helhet

(makronivå).

Uppföljningar av

arbetsmarknadsutbildningen på mikronivå

utförs löpande av AMS. Sedan år 1979 är

de inriktade på personer som har

avslutat en yrkesinriktad utbildning

under andra kvartalet under året. Syftet

är att visa sysselsättningssituationen

sex månader efter det att utbildningen

avslutats. Resultaten av dessa - t.ex.

vad avser skillnader mellan olika kurser

eller olika län - beaktas i de

diskussioner som förs med berörda

myndigheter. En brist med dessa

uppföljningar är - som nämnts - att

tekniken med en jämförelsenorm saknas.

En annan är att resultaten blir mindre

vägledande genom samvariation med

konjunkturutvecklingen; t.ex. är andelen

som har fått arbete efter utbildningen

beroende av arbetsmarknadsläget i stort.

Utskottet instämmer med revisorerna i

att kunskapsläget i fråga om sådana

effekter som mäts genom utvärderingar

inte är tillfredsställande. Utskottet

förespråkar - i likhet med revisorerna

och remissorganen - att

utvärderingsverksamheten förstärks.

Såväl Arbetsmarknadsdepartementet som

AMS bör därvid ta ett större ansvar.

Arbetsmarknadsdepartementet bör sålunda

ta initiativ till ytterligare studier av

arbetsmarknadsutbildningens effekter.

Såvitt gäller AMS påpekar revisorerna

att myndigheten har tilldelats resurser

för utvärdering. Enligt vad utskottet

har kunnat utröna har emellertid

användningen av dessa inte villkorats

till att avse utvärdering av viss eller

vissa angivna arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, t.ex. just

arbetsmarknadsutbildning. Utskottet

finner inte att någon ytterligare

precisering bör vara nödvändig heller i

fortsättningen men utgår från att AMS

vid sin egen prioritering av

utvärderingsobjekt är observant på vilka

särskilda behov som kan finnas, t.ex.

till följd av en snabb volymökning.

Utskottet har noterat att i

regleringsbrevet för budgetåret 1997

åläggs AMS att till regeringen

återrapportera resultatet av den

effektivisering av

arbetsmarknadsutbildningen som riksdagen

har beslutat om och som består i

effektivare upphandling och därmed lägre

kurskostnad per utbildningsinriktning.

En skärpning i kraven på AMS i fråga om

uppföljning är också kravet på att

redovisa volymutveckling och

styckkostnader.

Utskottet noterar vidare att AMS har

utarbetat en uppföljnings- och

utvärderingsplan. Denna bör möjliggöra

en effektivare avvägning mellan olika

åtgärder. Utvärderingsplanen bör följas

upp av Arbetsmarknadsdepartementet och

resultaten återrapporteras till

riksdagen.

I sin utvärderingsverksamhet bör AMS i

stor utsträckning anlita utomstående

organ, anser utskottet. Ett viktig skäl

är kravet på objektivitet. Ett annat är

att utvärderingar i många fall kräver

speciell kompetens. Finansieringen bör -

såsom revisorerna anger - kunna göras

genom omdisponeringar inom den ordinarie

verksamheten.

I detta sammanhang vill utskottet erinra

om det nya oberoende institutet för

utvärdering av arbetsmarknadspolitiken

som inrättades den 1 januari 1997 efter

beslut av riksdagen (prop. 1996/97:5,

bet. 1996/97:AU1). Dess uppgift är att

göra löpande utvärderingar av

arbetsmarknadspolitiken. Det beräknas

kunna träda i full funktion vid

halvårsskiftet 1997. Medlen uppgår till

drygt 8 miljoner kronor. Riksdagen

godtog samtidigt förslaget om att Rådet

för arbetslivsforskning skulle ges ett

utvidgat uppdrag att stödja forskning

inom arbetsmarknadspolitikens område.

Riksrevisionsverket (RRV) beslutade

hösten 1996 att genomföra en omfattande

effektivitetsrevision inom

arbetsmarknadsområdet. Arbetet skall

bedrivas i två steg. Dess första del,

som förutses vara färdigställd i slutet

av år 1997, skall innefatta granskningar

av dels olika typer av målgrupper (t.ex.

arbetshandikappade), dels olika typer av

åtgärder (t.ex.

arbetsmarknadsutbildningen). Utskottet,

som återkommer till nämnda

revisionsprojekt i det följande, utgår

från att resultatet av detta bör kunna

lämna viktiga bidrag till

utvärderingsverksamheten och även

besluten om arbetsmarknadsutbildning och

andra åtgärder.

Sammanfattningsvis vill utskottet

sålunda instämma med revisorerna om

vikten av utvärderingar. Utskottet utgår

också från att sådana utvärderingar av

arbetsmarknadsutbildningen genomförs i

huvudsak enligt de riktlinjer som har

stakats ut av revisorerna. Snabbhet,

kontinuitet och hög tillförlitlighet bör

prägla verksamheten för att resultaten

på ett ändamålsenligt sätt skall kunna

läggas till grund för framtida beslut om

arbetsmarknadsutbildning. De i denna del

behandlade motionsförslagen går i

huvudsak ut på en utökad

utvärderingsverksamhet, förenad med

högre kvalitet och snabbhet. Genom vad

utskottet nu har anfört bör de aktuella

yrkandena - åtminstone delvis - bli

tillgodosedda. Motionerna A21 (fp), A23

(v) och A24 (mp), alla i här berörda

delar, bör mot denna bakgrund inte

föranleda något uttalande av riksdagen.

Med hänvisning till den utveckling som

har ägt rum efter det att revisorernas

granskning genomförts och presenterats,

bl.a. genom tydligare riktlinjer till

Arbetsmarknadsverket om utvärderingar

och inrättandet av ett nytt oberoende

utvärderingsinstitut, synes inte någon

ytterligare riksdagens åtgärd vara

påkallad med anledning av revisorernas

förslag.

Deltagarnas bakgrund

Revisorernas förslag

Ett mål för arbetsmarknadsutbildningen

är fördelningspolitiskt. I regeringens

regleringsbrev för AMS preciseras vilka

grupper som skall prioriteras till olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under

senare år har det varit t.ex.

långtidsarbetslösa, utomnordiska

medborgare, arbetshandikappade, kvinnor

och ungdomar.

Av rapporten framgår dels att de

prioriterade gruppernas andel av

utbildningen har börjat minska, dels att

kurstiderna blivit kortare och

intagningskraven hårdare. Även om den

allmänna utbildningsnivån har höjts har

de förändrade prioriteringarna lett till

att t.ex. en arbetslös akademiker har

större sannolikhet att placeras i

utbildning än t.ex. en arbetslös med

kortare utbildning än grundskola.

Enligt revisorernas mening finns en

oroande tendens att de prioriterade

grupperna börjat minska sin andel. De

anser därför att AMS bör ges i uppdrag

att närmare redovisa skälen till den

ändrade inriktningen. Vidare bör AMS

förbättra sin redovisning av vilka

grupper som har deltagit i

arbetsmarknadsutbildning samt löpande

publicera denna redovisning, exempelvis

i årsberättelsen avseende

arbetsmarknadsutbildningen. Slutligen

bör AMS förtydliga sina riktlinjer till

länen, följa upp utfallet och redovisa

resultatet till regeringen såvitt avser

utbildningens ekonomisk-politiska mål.

Motioner

Två motioner tar särskilt sikte på

kvinnornas andel av

arbetsmarknadsutbildningen.

Hans Andersson och Ingrid Burman (v)

framhåller i motion A23 att

utbildningsinsatser i högre grad måste

sättas in för att bl.a. bryta den

könssegregerade arbetsmarknaden. AMV bör

kontinuerligt ur ett könsperspektiv

följa upp såväl volym- som

kostnadsandelar av

arbetsmarknadsutbildningen. Vidare bör

kvinnor ges en positiv särbehandling för

att de skall kunna hävda sin ställning

på arbetsmarknaden med svåra

strukturella problem (yrk. 4).

Barbro Johansson (mp) anför i motion A24

att det inte är acceptabelt att kvinnor

ges en arbetsmarknadsutbildning som är

kostnadsmässigt billigare än vad män i

motsvarande grad erhåller. Hon anser att

arbetsmarknadsutbildningens mål att vara

kompetenshöjande och därmed leda till en

ny anställning är otillräckligt (yrk.

1).

Utskottets överväganden

Såvitt gäller revisorernas granskning av

deltagarnas bakgrund vill utskottet peka

på de svårigheter som finns när det

gäller att i vissa fall tolka resultaten

så att man undviker missvisande

slutsatser. Ett skäl kan vara att vissa

studerade deltagare representerar två

grupper, t.ex. invandrare och

akademiker, varav bara den ena gruppen

är prioriterad. Ett annat är den

styreffekt som är resultatet av

deltagarnas egna val. Den utbildning som

erbjuds arbetssökande som

arbetsmarknadsutbildning skall vara

anpassad till den sökandes behov och

förutsättningar samt till kraven på

arbetsmarknaden. Det är en realitet att

kvinnors deltagande i utbildning med

teknisk inriktning är lägre än mäns.

Frågan om orsakerna till fördelningen av

grupper av personer med avseende på

arbetsmarknadsutbildning är således av

komplex natur.

Givetvis bör arbetsmarknadsutbildning

vara ett viktigt instrument för att

undanröja de flaskhalsar inom bl.a.

näringslivet som kan finnas;

arbetsmarknadens efterfrågan på t.ex.

akademiker med en viss inriktning måste

kunna tillgodoses genom t.ex. satsning

på arbetsmarknadsutbildning.

Utskottet ser det mot denna bakgrund

som värdefullt med en sådan redovisning

från AMS som revisorerna efterlyser, i

vilken en fördjupad analys görs av

deltagarnas bakgrund och orsakerna till

den uppkomna fördelningen såvitt gäller

olika grupper. Utskottet utgår från att

regeringen noga följer utvecklingen i

detta avseende. Något särskilt

tillkännagivande med anledning av

revisorernas förslag i fråga om

deltagarnas bakgrund synes emellertid

inte erforderligt.

Vad härefter särskilt gäller

könsperspektivet i

arbetsmarknadsutbildningen erinrar

utskottet inledningsvis om att det i

regleringsbrevet för AMV sägs att

arbetsmarknadsmyndigheterna skall arbeta

utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

Som nyss har nämnts är kvinnor

underrepresenterade i

arbetsmarknadsutbildning med teknisk

inriktning. För att bryta den

könsuppdelade arbetsmarknaden, t.ex.

genom att uppmuntra kvinnor och män att

i ökad utsträckning välja för könet

otraditionell utbildning och ett arbete

med sådan inriktning, finns medel

avsatta för s.k. brytprojekt. Enligt

utskottets uppfattning kan sådana

projekt vara värdefulla. Viktigt för att

målet skall kunna nås, nämligen att

kvinnorna fullföljer utbildningen och

får arbete efter det att den är

avslutad, är dock att andelen kvinnor

som deltar i utbildningen är

tillräckligt stor. Det räcker inte

alltid med några få kvinnor, t.ex. tre

eller fyra, i en grupp för att de skall

kunna känna trygghet och motivation.

Det är, menar utskottet, viktigt att

könsperspektivet uppmärksammas särskilt

inom arbetsmarknadsutbildningen. Detta

gäller särskilt mot bakgrund av den

delvis ändrade inriktning av

verksamheten som genomförs under

innevarande budgetår och som går ut på

en större tonvikt på yrkesutbildning.

Utskottet vill dock betona att en sådan

inriktning inte får medföra att

kvinnornas andel av

arbetsmarknadsutbildningen minskar.

Utskottet noterar att AMS genom

regleringsbrevet åläggs att i

årsredovisningen redovisa hur medel för

brytprojekten har använts. Enligt

utskottets mening bör jämställdhetsper

spektivet även när det gäller

arbetsmarknadsutbildningen följas upp av

AMS genom kartläggning och analys; en

könsuppdelad statistik bör härvid

redovisas med avseende på volym och

kostnader. Utskottet utgår från att

resultatet härefter redovisas. Något

särskilt uttalande till regeringen av

denna innebörd är däremot inte påkallat,

anser utskottet som därmed avstyrker

motionerna A23 (v) och A24 (mp), båda i

här behandlat avseende.

Planeringen av utbildningens inriktning

och dimensionering

Revisorernas förslag

Revisorerna tar under denna rubrik upp

en rad skilda frågor som rör

inriktningen och dimensioneringen av

arbetsmarknadsutbildningen, vilka

kortfattat redovisas i det följande.

Samtidigt konstateras i rapporten att

delegerings- och

decentraliseringsprocessen har nått

mycket långt inom Arbetsmarknadsverket.

Inledningsvis berörs

upphandlingskompetensen.

Länsarbetsnämnderna uppges numera ha

förvärvat en god sådan. Stödet i fråga

om upphandling till de mindre

arbetsförmedlingarna bör däremot

utvecklas, anser revisorerna som utgår

från att den upphandlingskompetens som

byggts upp under senare år tas till vara

så att samarbetet mellan

arbetsförmedlingarna i länet kan stärkas

när länsarbetsnämndens roll nu

förändras.

Vidare finner revisorerna att

marknadsbedömningarna behöver utvecklas

ytterligare liksom kopplingen mellan

prognoser, förmedlingarnas önskemål och

köpen. AMS utvecklingsarbete på området

måste aktivt följas upp. Vidare bör

processen "från prognos till

upphandling" dokumenteras bättre inom

varje län.

En korrekt bild av samhällets kostnad

för arbetsmarknadsutbildning för en

arbetssökande i förhållande till andra

arbetsmarknadspolitiska insatser är

angelägen, anför revisorerna vidare.

Bristerna i undervisningen i svenska

för invandrare är ett kvarstående

problem som särskilt påtalas av

revisorerna.

En analys av orsakerna till att så få i

den förberedande yrkesutbildningen går

vidare till själva yrkesutbildningen bör

göras av AMS, anser de vidare och

förespråkar en analys även av orsakerna

till den mycket höga andelen akademiker,

såväl utländska som svenska, i

arbetsmarknadsutbildningen.

Utvecklingsarbetet med kvalitetssäkring

av arbetsmarknadsutbildningen bör

fortsätta. Större krav bör ställas på

utbildningsanordnarna att följa upp

deltagarna efter utbildningen, anser

revisorerna. Slutligen betonas vikten av

att kunna bedöma utbildningens kvalitet;

revisorerna förespråkar att regeringen

överväger formerna härför.

Motioner

Hans Andersson och Ingrid Burman (v)

anför i motion A23 att

arbetsmarknadsutbildningen är det

viktigaste av de arbetsmarknadspolitiska

instrumenten i en modern,

kompetensinriktad arbetsmarknadspolitik.

I motionen lämnas förslag till

definition och utformning av

arbetsmarknadsutbildningen. Vikten av en

individuell handlingsplan betonas.

Utbildningen bör normalt kombineras med

såväl praktik som jobbsökaraktiviteter.

Prioriteringarna av vilka som skall få

delta i utbildningen bör vara baserade

på individens utbildningsbehov i

förhållande till chansen att få fäste på

arbetsmarknaden. Uppföljningen av

utbildningen bör vidare göras på

individnivå. Ett tillkännagivande begärs

om de synpunkter som framförs i motionen

om arbetsmarknadsutbildningen (yrk. 3).

Kenth Skårvik och Kerstin Heinemann (fp)

anför i motion A21 att

arbetsmarknadsutbildningen alltför länge

varit anpassad efter gårdagens

arbetsmarknad. Kritik riktas också mot

att utbildningen mer syftat till att

sysselsätta en stort antal arbetslösa

snarare än att underlätta för arbetslösa

att efter utbildningen få ett arbete på

den öppna arbetsmarknaden efter avslutad

utbildning. Ett uttalande riktat till

regeringen av denna innebörd förespråkas

(yrk. 1).

Utskottets överväganden

Enligt utskottets mening har revisorerna

på ett förtjänstfullt sätt gjort en

genomgång av de många olika aspekter som

kan läggas på

arbetsmarknadsutbildningen. De

synpunkter som därvid förs fram har

också, som framgår av redovisningen,

uppmärksammats av AMS som säger sig i

stor utsträckning dela desamma. Även

utskottet instämmer i allt väsentligt i

vad revisorerna har anfört. Utskottet

utgår från att många av synpunkterna

kommer att beaktas inom ramen för den

förstärkta utvärderingsverksamhet som

utskottet förutsätter skall komma till

stånd.

En av de frågor som revisorerna tar upp

vill utskottet emellertid kommentera

särskilt, nämligen den om undervisningen

i svenska för invandrare. Revisorernas

kritiska synpunkter delas också av AMS,

enligt vad som sägs i styrelsens

remissvar på rapporten. Revisorerna

hänvisar till beredningen av

Invandrarpolitiska kommitténs

betänkande. AMS, i sin tur, utgår från

att resultatet av Skolverkets

utvärdering kommer att bli ett viktigt

instrument för att man i fortsättningen

skall kunna ta ett helhetsgrepp över

svenskundervisningen för invandrare.

Utskottet vill erinra om att problemet

har diskuterats under en lång följd av

år. Berättigad kritik har framförts,

inte minst från riksdagens sida, mot att

några märkbara resultat inte har

presterats. Det är, menar utskottet,

anmärkningsvärt att - som revisorerna nu

redovisar - inga eller endast obetydliga

förbättringar har uppnåtts i dessa

avseenden. Utskottet, som noterar

pågående beredning och kommande

utvärdering på området, vill för sin del

framhålla att åtgärder måste vidtas så

snart som möjligt för att de uppsatta

målen de facto nås. Av särskild vikt är

att invandrare redan i början av sin

vistelse i Sverige ges tillräckliga

förutsättningar att lära sig svenska

språket. Något uttalande av riksdagen

med anledning av revisorernas förslag i

dessa eller övriga avseenden föreslår

utskottet dock inte.

I två motioner lämnas förslag som

gäller utformningen av

arbetsmarknadsutbildningen. I motion A23

(v) föreslås en omdefiniering och

omorientering av sådan utbildning. I

motion A21 (fp) kritiseras

arbetsmarknadsutbildningen för att vara

föråldrad och alltför volyminriktad.

Utskottet har i det föregående

förespråkat en förstärkt

utvärderingsverksamhet. I anslutning

till en sådan bör en rad av de frågor

komma att aktualiseras som motionärerna

här har berört. Någon åtgärd från

riksdagens sida är därför inte behövlig.

Med det sagda avstyrker utskottet

motionerna A21 (fp) och A23 (v), båda i

här aktuellt avseende.

Övrigt

Anvisande av arbetsmarknadsutbildning

Motion

Sten Tolgfors (m) kritiserar i motion

A22 den offentliga arbetsförmedlingens

monopol att anvisa

arbetsmarknadsutbildning. Såväl privata

arbetsförmedlingar och andra aktörer som

den arbetslöse själv är förhindrade att

söka en passande utbildning. Denna

omständighet är en nackdel eftersom

enskilda aktörer ofta vet exakt vilka

kunskaper som efterfrågas i berörda

arbeten och kan erbjuda arbete åt dem

som efter utbildning motsvarar dessa

krav. Motionären anser därför att

regeringen bör lägga fram förslag för

riksdagen med denna inriktning (yrk. 2).

Utskottets överväganden

Arbetsmarknadsutbildning skall bl.a.

främja ekonomisk tillväxt genom att

tillgodose behovet av yrkesutbildad

arbetskraft och därmed motverka

flaskhalsproblem. Deltagande i

arbetsmarknadsutbildning beviljas av

länsarbetsnämnd (arbetsförmedling eller

arbetsmarknadsinstitut). I denna

myndighetsuppgift ingår att överväga

vilken av samtliga

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är

lämpligast i det enskilda fallet. Som

revisorerna framhåller är det angeläget

att arbetsförmedlingen vid beslut om

arbetsmarknadsutbildning - som är den

dyraste åtgärden - har en korrekt bild

av samhällets kostnad för denna åtgärd i

relation till övriga åtgärder. Utskottet

är inte berett att förorda någon ändring

i den riktning som motionären begär.

Utredningen om konsekvenser av

avregleringen av

arbetsförmedlingsmonopolet (A 1996:03)

har enligt sina direktiv till uppgift

att utvärdera och analysera effekter och

konsekvenser av avregleringen av

arbetsförmedlingsmonopolet. Utredningen

beräknas lägga fram resultatet av sitt

arbete under våren 1997.

Med hänvisning till det sagda avstyrker

utskottet motion A22 (m) i nu aktuellt

avseende.

Utredning om arbetsmarknadspolitiken

Motion

Sten Tolgfors (m) anför i motion A22 att

arbetslösheten i Sverige är resultatet

av en rad faktorer såsom en föråldrad

arbetsrätt, obalans mellan

arbetsmarknadens parter och

kollektivavtalens dominans. Andra

faktorer anges vara bristerna i

lönebildningssystemet och höga

lönebikostnader. I motionen diskuteras

vidare frågan om målkonflikter inom den

aktiva arbetsmarknadspolitiken men också

mellan den och andra politikområden,

såsom näringspolitiken. Motionärens

slutsats är att en oberoende utvärdering

av arbetsmarknadspolitiken - såväl ur

mikro- som makroekonomiskt perspektiv -

behövs och att riksdagen hos regeringen

bör begära en sådan (yrk. 1).

Utskottets överväganden

Den arbetsmarknadspolitiska kommittén

avlämnade våren 1996 sitt betänkande

(SOU 1996:34) Aktiv

arbetsmarknadspolitik. Kommittén,

bestående av bl.a. ett antal

riksdagsledamöter, hade i uppdrag att

utreda arbetsmarknadspolitikens roll,

omfattning, inriktning och avgränsning.

Som ett led i detta och för att

utvärderingen av dagens

arbetsmarknadspolitik skulle bli så

fullständig som möjligt gav kommittén

ett antal forskare i uppdrag att studera

olika aspekter på arbetsmarknaden. Elva

forskarrapporter återfinns i en bilaga

till nämnda betänkande. I separat

betänkande (SOU 1995:3) Tre utländska

forskares syn på svensk

arbetsmarknadspolitik återfinns

ytterligare en rapport; i direktiven för

dessa forskare betonades vikten av

oberoende av svenska institutioner och

tankegångar.

Som har nämnts i det föregående har RRV

inlett en omfattande

effektivitetsrevision inom

arbetsmarknadsområdet. Syftet är att

bedöma i vad mån det statliga

resursutnyttjandet på såväl det

arbetsmarknadspolitiska området som

angränsande politikområden totalt sett

harmonierar med statsmakternas

överordnade mål, t.ex. vad gäller

arbetslinjen och ekonomisk tillväxt. Det

steget, som omfattar en granskning av

ett antal olika arbetsmarknadspolitiska

insatser (med avseende på olika typer av

åtgärder, målgrupper samt aktörer på det

lokala planet), avses ligga till grund

för det andra steget. Detta skall leda

fram till en studie av integrationen

mellan statliga verksamheter inom och

mellan olika politikområden liksom

samspel mellan olika aktörer inom olika

samhällssektorer.

Utskottet erinrar således om att en

parlamentariskt sammansatt kommitté för

mindre än ett år sedan har slutfört sitt

arbete om arbetsmarknadspolitiken;

regeringens förslag sommaren 1996 i den

s.k. sysselsättningspropositionen (prop.

1995/96:222, bet. FiU15) var i stor

utsträckning baserade på detta arbete.

Vidare noterar utskottet att

arbetsmarknadspolitiken är föremål för

en omfattande effektivitetsrevision.

Utskottet utgår, som nämnts, från att

resultatet kommer att i någon form

presenteras för riksdagen. För övrigt

pågår ett kontinuerligt förnyelsearbete

på det arbetsmarknadspolitiska fältet.

Med hänvisning härtill och till den

utökade utvärderingsverksamhet som

förutsätts komma till stånd beträffande

arbetsmarknadsutbildning och andra

åtgärder anser utskottet att något

initiativ från riksdagens sida inte

behövs. Med det nu anförda avstyrks

motion A22 (m) i nu behandlat avseende.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärderingar

att riksdagen lämnar Riksdagens

revisorers förslag 1996/97:RR3

yrkande 1 samt motionerna 1996/97:A21

yrkande 2, 1996/97:A23 yrkandena 1

och 2 och 1996/97:A24 yrkande 2 utan

vidare åtgärd,

res. 1 (m, fp, kd)

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

2. beträffande deltagarnas

bakgrund

att riksdagen lämnar Riksdagens

revisorers förslag 1996/97:RR3

yrkande 2 utan vidare åtgärd,

res. 4 (m, fp, kd)

3. beträffande könsperspektivet

i arbetsmarknadsutbildningen

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:A23 yrkande 4 och 1996/97:

A24 yrkande 1,

res. 5 (v)

res. 6 (mp)

4. beträffande planeringen av

utbildningens inriktning och

dimensionering

att riksdagen lämnar Riksdagens

revisorers förslag 1996/97:RR3

yrkande 3 samt motionerna 1996/97:A21

yrkande 1 och 1996/97:A23 yrkande 3

utan vidare åtgärd,

res. 7 (m, fp, kd)

res. 8 (v)

5. beträffande anvisande av

arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen avslår motion

1996/97:A22 yrkande 2,

6. beträffande utredning om

arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen avslår motion

1996/97:A22 yrkande 1.

Stockholm den 28 januari 1997

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist

(s), Sten Östlund (s), Per Unckel (m),

Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),

Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s),

Patrik Norinder (m), Hans Andersson (v),

Kristina Zakrisson (s), Christel

Anderberg (m), Dan Ericsson (kd), Paavo

Vallius (s), Margareta Andersson (c),

Siri Dannaeus (fp) och Per Lager (mp).

Per Lager (mp) har endast deltagit i

besluten under mom. 1 och 3.

Reservationer

1. Utvärderingar (mom. 1)

Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Christel Anderberg (m),

Dan Ericsson (kd) och Siri Dannaeus (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

under rubriken Utvärderingar som börjar

med "Sammanfattningsvis vill" och slutar

med "revisorernas förslag" bort ha

följande lydelse:

Utskottet välkomnar det förslag som

Riksdagens revisorer nu har lagt fram

beträffande arbetsmarknadsutbildning.

Inledningsvis vill utskottet instämma

med revisorerna i att kunskapsläget när

det gäller effekter av

arbetsmarknadsutbildning och övriga

arbetsmarknadspolitiska åtgärder är

otillfredsställande. Riksdagens

revisorers granskning visar att det har

gjorts relativt få utvärderingar av

arbetsmarknadspolitiken, att de som

finns inte alltid ger en entydig bild

samt att de i många fall inte längre är

aktuella och tillämpliga på nuvarande

förhållanden. Resultaten från de få

utvärderingar som finns synes därtill ha

spelat en närmast obefintlig roll inför

besluten om åtgärdernas inriktning och

volym.

Förslaget från revisorerna visar att

mångas farhågor har besannats;

arbetsmarknadspolitiken är ingalunda

färdigutredd. Enligt utskottets mening

är detta inte acceptabelt. Det är, menar

utskottet, av största vikt att

intentionerna denna gång inte stannar

vid bara ord. Nu måste det komma fram

konkreta resultat.

Sammanfattningsvis anser utskottet att

riksdagen till regeringen bör rikta en

uppmaning att fortlöpande låta genomföra

utvärderingar av det slag och i den

omfattning som föreslås av revisorerna.

Utskottet vill understryka vikten av att

utvärderingsverksamheten präglas av en

hög ambitionsnivå och en hög kvalitet.

Särskilt angeläget är att

utvärderingsuppdragen läggs ut på olika

fristående organ eller forskare. Det

nyligen inrättade oberoende institutet

för arbetsmarknadspolitisk utvärdering

kan - enligt utskottets mening - utgöra

ett av flera alternativ för sådan

verksamhet. Vad utskottet anfört om

utvärderingar bör ges regeringen till

känna. Genom en åtgärd av denna innebörd

får motion A21 (fp) i berörd del anses

bli i huvudsak tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande utvärderingar

att riksdagen med anledning av

Riksdagens revisorers förslag

1996/97:RR3 yrkande 1 och motion

1996/97:A21 yrkande 2 och med avslag

på motionerna 1996/97:A23 yrkandena 1

och 2 och 1996/97:A24 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Utvärderingar (mom. 1)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

under rubriken Utvärderingar som börjar

med "Sammanfattningsvis vill" och slutar

med "revisorernas förslag" bort ha

följande lydelse:

Utskottet beklagar att förslaget från

Riksdagens revisorer förelades riksdagen

vid en tidpunkt med så hög

arbetsbelastning för ledamöterna att det

inte var möjligt att göra en så noggrann

analys som det studerade ämnet -

effekter av arbetsmarknadsutbildning -

förtjänar. Frågorna är av utomordentligt

stor vikt och borde därför ha givits en

omsorgsfull behandling av riksdagen.

Såvitt gäller revisorernas presenterade

förslag anser utskottet emellertid att

de främst utgör några mycket allmänna

och delvis okontroversiella

rekommendationer; i många fall slår

revisorerna in öppna dörrar. I flera

fall bygger konstaterandena på

förhållanden som inte längre gäller utan

som var bundna till ett specifikt

konjunkturskede. I det följande

redovisar utskottet sin syn på dels

behovet i sig av utvärderingar av

arbetsmarknadsutbildning, dels vad

sådana utvärderingar borde innehålla och

hur de borde vara utformade.

Utskottet instämmer inledningsvis i

revisorernas uppfattning att det finns

ett stort behov av noggrann, systematisk

och kontinuerlig utvärdering av

arbetsmarknadsutbildningen - liksom av

övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

De hittillsvarande utvärderingarna har

präglats av en alltför stor känslighet

för skillnader i förutsättningarna.

Därför nödgas man ofta konstatera att en

betydande osäkerhet föreligger och att

slutsatserna är mindre användbara som

grund för den framtida politiken. Till

denna insikt kom även den

arbetsmarknadspolitiska kommittén efter

sin omfattande genomgång av

hittillsvarande forskningsresultat.

Rent allmänt anser utskottet att den

förda arbetsmarknadspolitiken har

kännetecknats av bristande framsynthet,

ryckighet och en i övrigt oerfaren

hantering. Alltför stora volymer

arbetsmarknadsutbildning har satts in,

därtill alltför snabbt och i fel skede

av konjunkturcykeln. Lättsinniga löften

har getts om fri dragningsrätt avseende

ekonomiska medel och om

åtgärdsinriktning. Utbildningens

relevans för arbetsmarknaden har inte

prövats tillräckligt noggrant. Alltför

sällan har en individuell bedömning

gjorts. I några fall har åtgärden kanske

t.o.m. använts som ett skydd mot

utförsäkring. I korthet kan man

konstatera att arbetsmarknadspolitiken

kom att bli överlastad och det med ett

mycket snabbt förlopp. Det politiska

beslutsfattandet klarade inte av

situationen. Beredskapen inom AMV var

låg när det gäller allmän planering,

upphandlingskompetens och personella

resurser. Visserligen har AMV har numera

tagit lärdom och skärpt rutinerna.

Fortfarande finns dock en hel del att

förbättra. Utskottet, som anser det

angeläget att missgreppen inte upprepas,

förordar en detaljerad granskning av

deras uppkomst och omfattning och av

frågan om vem eller vilka som bär

ansvaret.

Utskottet övergår härefter till de

synpunkter som bör läggas på

utvärderingar. Normalt bör en

tvärvetenskaplig ansats göras. Samtidigt

är det viktigt att olika metoder och

angreppssätt tillämpas De bör emellertid

inte vara så primitiva - som t.ex. enkel

regressionsanalys - att slutsatserna

saknar allt förklaringsvärde. Inte

heller bör kriterierna för effekter av

utbildningen vara ytliga, t.ex.

löneutveckling och sysselsättningsstatus

en viss tid efter deltagandet i

utbildningen. Forskarna bör ha god

kunskap om det berörda

forskningsområdet; det är nämligen

viktigt att studierna görs med

tillräcklig konkretion och nära

verkligheten, så att inte teoretiska

spekulationer och förenklade modeller

förväxlas med välgrundad kunskap.

Förutom till frågorna om mål och

kriterier måste man ta ställning till

datamaterialets representativitet. De

studerade personernas förhållanden såsom

ålder, yrke, kön, etnisk bakgrund, tid i

arbetslöshet etc. är några få exempel på

de många faktorer som behöver vägas in.

Utbildningens innehåll och utformning är

andra.

De allmänna förutsättningarna - såsom

konjunkturbetonade och strukturella

fenomen - är också viktiga. Hit hör även

de från tid till annan gällande

regelverken och kombinationen av dem,

t.ex. i fråga om arbetslöshetsersättning

och studiemedel. Även regionala aspekter

bör beaktas.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet

att revisorernas granskning knappast har

lett till några avgörande nya rön eller

fört diskussionen framåt när det gäller

metodproblemen. Däremot har en hel del

empiriska belägg från den aktuella

tidsperioden tagits fram och

kommenterats på ett sätt som har ett

stort värde för den vidare utformningen

av arbetsmarknadsutbildningen. Vad

utskottet anfört om utvärderingar bör

ges regeringen till känna. Motion A23

(v) får därmed anses i huvudsak

tillgodosedd i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande utvärderingar

att riksdagen med anledning av

Riksdagens revisorers förslag

1996/97:RR3 yrkande 1 och motion

1996/97:A23 yrkandena 1 och 2 samt

med avslag på motionerna 1996/97:A21

yrkande 2 och 1996/97:A24 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Utvärderingar (mom. 1)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

under rubriken Utvärderingar som börjar

med "Sammanfattningsvis vill" och slutar

med "revisorernas förslag" bort ha

följande lydelse:

Utskottet noterar att den beställning

som arbetsmarknadsutskottet riktade till

Riksdagens revisorer har resulterat i en

rapport med tyngdpunkten lagd på

frågorna om planering av utbildningen

respektive den s.k.

utförsäkringsgarantins

incitamentseffekter.

Dessvärre tvingas utskottet konstatera

att revisorernas förslag, inkl.

rapporten med underbilagor, är

svåröverskådligt till struktur och

innehåll. Inte heller är det lätt att

följa analyserna eller vissa slutsatser.

Däremot ansluter sig utskottet till

revisorernas uppfattning om att det

behövs fler utvärderingar av

arbetsmarknadsutbildningens effekter.

Riksdagens revisorer har påvisat vissa

missförhållanden. Med rätta är

revisorerna bekymrade över t.ex. att AMS

fram till år 1995 varit ointresserad av

att utföra eller låta utföra

återkommande utvärderingar av sin

verksamhet på

arbetsmarknadsutbildningsområdet. Att

AMS under så lång tid varit obekymrad

över det statsfinansiella läget är en

sak. En annan - och värre - sak är att

AMS i så begränsad utsträckning har

ägnat intresse åt att kvalitetssäkra

arbetsmarknadsutbildningen. Det är

viktigt att utvecklingsarbetet som nu

har påbörjats på detta område aktivt

drivs vidare.

Mot bakgrund av vad som här har sagts

och i övrigt har framkommit anser

utskottet att oberoende

utvärderingsorgan bör ges i uppdrag att

utvärdera arbetsmarknadsutbildningen.

AMS bör vidare ges erforderliga

instrument för att kunna utveckla sig på

arbetsmarknadsutbildningsområdet.

Oberoende återkommande utvärderingar av

verksamheten är, menar utskottet, ett

sådant. Utskottet förutser en snabb

utveckling på arbetsmarknaden under de

närmast kommande åren, som bl.a. kommer

att medföra höga krav på en

arbetsmarknadsutbildning som är

ändamålsenlig. Det är då avgörande att

inte Arbetsmarknadsverket, inkl. AMS,

står handfallet och utan beredskap i

fråga om volym och inriktning. Genom ett

uttalande av riksdagen av nu angiven

innebörd blir motion A24 (mp) i huvudsak

tillgodosedd i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande utvärderingar

att riksdagen med anledning av

Riksdagens revisorers förslag

1996/97:RR3 yrkande 1 och motion

1996/97:A24 yrkande 2 samt med avslag

på motionerna 1996/97:A21 yrkande 2,

1996/97:A23 yrkandena 1 och 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Deltagarnas bakgrund (mom. 2)

Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Christel Anderberg (m),

Dan Ericsson (kd) och Siri Dannaeus (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

under rubriken Deltagarnas bakgrund som

börjar med "Utskottet ser" och slutar

med "inte erforderligt" bort ha följande

lydelse:

Utskottet instämmer med revisorerna

såvitt gäller kravet på redovisning av

hur de prioriterade gruppernas andel av

den totala arbetsmarknadsutbildningen

har fördelat sig. Statistikunderlaget

och annat underlag bör förbättras liksom

resultatanalysen. Det är angeläget att

man på ett tidigt stadium får signaler

om eventuella, icke avsedda förändringar

i arbetsmarknadsutbildningen när det

gäller deltagarnas bakgrund. Utskottet

utgår från att regeringen noga följer

utvecklingen i detta avseende. Riksdagen

bör göra ett uttalande till förmån för

vad utskottet nu har anfört.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande deltagarnas bakgrund

att riksdagen med anledning av

Riksdagens revisorers förslag

1996/97:RR3 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

5. Könsperspektivet i

arbetsmarknadsutbildningen (mom. 3)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

under rubriken Könsperspektivet i

arbetsmarknadsutbildningen som börjar

med "Det är" och slutar med "behandlat

avseende" bort ha följande lydelse:

För att man skall kunna bryta den

könssegregerade arbetsmarknaden måste,

enligt utskottets mening,

arbetsmarknadsutbildningen komma till

användning i ökad grad. Det är viktigt

att AMV kontinuerligt följer upp både

kvinnors och mäns andelar av

arbetsmarknadsutbildningens volymer och

kostnader. Vidare anser utskottet att

s.k. positiv särbehandling av kvinnor är

ett viktigt instrument för att deras

ställning skall kunna stärkas på

arbetsmarknaden med svåra strukturella

problem.

Utskottet vill erinra om den betydelse

som utbildningsinsatserna har för den

könsmässiga fördelningen på

arbetsmarknaden. Utbildning kan bidra

till kompetenshöjning på områden där

kvinnor har dåligt fotfäste och den kan

därmed leda till anställning. Kvinnor

har normalt varit missgynnade när det

gäller att delta i längre och dyrare

utbildningar. Samtidigt kan man

konstatera att detta faktum ofta har

förbigåtts med tystnad i

utvärderingarna. En granskning av hur

hittillsvarande insatser har fördelats

mellan kvinnor och män bör göras liksom

av vilka incitament som förelegat.

Regeringen bör anmodas att vidta

åtgärder med denna inriktning. Härmed

skulle motion A 23 (v) i berörd del

väsentligen bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande könsperspektivet i

arbetsmarknadsutbildningen

att riksdagen med anledning av motion

1996/97:A23 yrkande 4 och med avslag

på motion 1996/97:A24 yrkande 1 som

sin mening ge regeringen till känna

vad utskottet anfört,

6. Könsperspektivet i

arbetsmarknadsutbildningen (mom. 3)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

under rubriken Könsperspektivet i

arbetsmarknadsutbildningen som börjar

med "Det är" och slutar med "behandlat

avseende" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det

inte acceptabelt att kvinnor ges en

arbetsmarknadsutbildning som drar lägre

kostnader än vad män i motsvarande grad

erhåller. Det har sålunda visat sig att

kvinnor efter avslutad

arbetsmarknadsutbildning har svårare än

män att få ett arbete. Målet för

arbetsmarknadsutbildningen, nämligen att

bidra till kompetenshöjning hos

deltagarna och i förlängningen leda till

en ny anställning, förefaller vara svårt

att nå. Allt fler kvinnor blir

arbetslösa och genom införande av en

bortre parentes i

arbetslöshetsförsäkringen skulle

kvinnorna på några få års sikt bli

överrepresenterade när det gäller

utförsäkring från a-kassan. Mot denna

bakgrund bör regeringen ges i uppdrag

att noga följa utvecklingen av

arbetsmarknadsutbildningen med avseende

på fördelningen mellan kvinnor och män.

Genom ett uttalande av riksdagen med

denna inriktning skulle motion A24 (mp)

bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande könsperspektivet i

arbetsmarknadsutbildningen

att riksdagen med anledning av motion

1996/97:A24 yrkande 1 och med avslag

på motion 1996/97:A23 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

7. Planeringen av utbildningens

inriktning och dimensionering (mom. 4)

Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Christel Anderberg (m),

Dan Ericsson (kd) och Siri Dannaeus (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

under rubriken Planeringen av

utbildningens inriktning och

dimensionering som börjar med "Utskottet

vill" och slutar med "aktuellt avseende"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det har funnits och

alltjämt finns vissa brister i fråga om

arbetsmarknadsutbildningens inriktning

och effektivitet. Resultaten har

stundtals varit nedslående; avslutad

utbildning har inte lett till arbete i

den utsträckning som har satts upp som

mål. En orsak kan vara att utbildningen

alltför mycket har varit anpassad till

gårdagens arbetsmarknad. Rapporter från

flera arbetsförmedlingar har visat att

sådan utbildning ofta tillgrips som

åtgärd när det gäller att kunna

sysselsätta en stor mängd arbetslösa

personer. Att avslutad utbildning ofta

inte leder till arbete uppmärksammas

alltför sällan. Enligt utskottets mening

borde arbetsmarknadsutbildningen i

stället inriktas på sådana utbildningar

som kan vara dyrare men är av hög

kvalitet och som därmed lättare leder

till arbete på den öppna

arbetsmarknaden.

En viss förändring i positiv riktning

har emellertid noterats; riktlinjerna

innebär numera att

arbetsmarknadsutbildningen skall vara

anpassad till den enskildes behov och

till förutsättningarna och kraven på

arbetsmarknaden. Utskottet vill betona

nödvändigheten av att man nu fortsätter

på den inslagna vägen; detta synsätt bör

således prägla planeringen av

arbetsmarknadsutbildningens inriktning

och dimensionering. Genom ett uttalande

av riksdagen av denna innebörd blir

motion A21 (fp) i huvudsak tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande planeringen av

utbildningens inriktning och

dimensionering

att riksdagen med anledning av

Riksdagens revisorers förslag

1996/97:RR3 yrkande 3 och motion

1996/97:A21 yrkande 1 samt med avslag

på motion 1996/97:A23 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Planeringen av utbildningens

inriktning och dimensionering (mom. 4)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

under rubriken Planeringen av

utbildningens inriktning och

dimensionering som börjar med "Utskottet

vill" och slutar med "aktuellt avseende"

bort ha följande lydelse:

I en modern, kompetensinriktad

arbetsmarknadspolitik är

arbetsmarknadsutbildningen, enligt

utskottets mening, det viktigaste

instrumentet. Med stor oro ser utskottet

därför den pågående utvecklingen mot en

minskad roll för

arbetsmarknadsutbildningen till förmån

för lågkvalitativa volymåtgärder.

Utskottet instämmer i stor utsträckning

med revisorerna i de skilda synpunkter

som presenteras med avseende på

utbildningens inriktning och

dimensionering. I det följande gör

utskottet en ansats till omdefinition

och omorientering av

arbetsmarknadsutbildningen.

Utskottet anser att en ändamålsenlig

definition av arbetsmarknadsutbildning

bör bygga på relevanta

arbetsmarknadspolitiska kriterier. Med

arbetsmarknadsutbildning bör sålunda

avses sådan utbildning och

kompetensutveckling som - inom ramen för

en individuell handlingsplan - anvisas

den arbetslöse som den lämpliga åtgärden

och som finansieras med

aktivitetsstödet. Faktorer som

utbildningsnivå, huvudman för

utbildningen etc. avgörs däremot genom

fördelningspolitiska prioriteringar och

av det ekonomiska utrymmet.

Normalt bör arbetsmarknadsutbildning

kombineras med praktik och

jobbsökaraktiviteter. Vidare bör den

kunna omfatta såväl förberedande och

allmänt kompetenshöjande utbildningar

som rent yrkesinriktade. En samordning

med vuxenutbildningssystemet bör göras,

både när det gäller institutionella

frågor och studiefinansiering.

Utbildningen bör också användas för att

bryta den könssegregerade

arbetsmarknaden och för att bidra till

att utsatta grupper, såsom invandrare

och arbetshandikappade, kan ta sig in på

den ordinarie arbetsmarknaden.

Förbättringar måste göras när det

gäller utbildningens dimensionering och

inriktning. Enligt utskottets

uppfattning bör staten även i

fortsättningen ha en betydande egen

utbildningskapacitet för att en

kvalitetsmässigt god verksamhet skall

kunna garanteras i hela landet. Grupper

skall prioriteras med avseende på

utbildningsbehov i förhållande till

möjligheten att få fäste på

arbetsmarknaden. Av vikt är också att

utbildningsinsatserna kvalitetssäkras.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande planeringen av

utbildningens inriktning och

dimensionering

att riksdagen med anledning av

Riksdagens revisorers förslag

1996/97:RR3 yrkande 3 och motion

1996/97:A23 yrkande 3 samt med avslag

på motion 1996/97:A21 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Planeringen av utbildningens

inriktning och dimensionering (mom. 4)

Margareta Andersson (c) anför

Bristerna i undervisningen för

invandrare i svenska språket har, som

utskottet framhåller, varit föremål för

en fortlöpande och omfattande kritik,

inte minst från riksdagens sida. Ämnet

behandlas i en lång rad utredningar,

senast av den invandrarpolitiska

kommittén i betänkandet (SOU 1996:55)

Sverige, framtiden och mångfalden, i

Skolverkets snart färdigställda

utvärdering och i en kommande utredning

om introduktion för nyanlända invandrare

samt en ny myndighetsstruktur för det

integrationspolitiska området (dir.

1997:10).

Som revisorerna med skärpa påpekar

kvarstår emellertid problemen mer eller

mindre oförändrade. De förändringar som

har gjorts med avseende på kommunernas

svenskundervisning för invandrare har

hittills inte gett något godtagbart

resultat eftersom invandrare i alltför

stor utsträckning inte tillägnar sig

kunskaper i den omfattning som krävs för

att kunna gå ut på arbetsmarknaden eller

tillgodogöra sig en

arbetsmarknadsutbildning.

Jag anser att handlingsförlamningen nu

äntligen måste brytas. Det finns inte

längre några ursäkter för fortsatta

försummelser på detta område.

2. Arbetsmarknadsutbildningens

utformning

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder

och Christel Anderberg (alla m) anför

Erfarenheterna av den

arbetsmarknadsutbildning som bedrivs

idag är inte positiva. En rad kritiska

studier av arbetsmarknadsutbildningens

samhällsekonomiska effekter har nu

kompletterats av Riksdagens revisorer,

som efter en omfattande granskning av

verksamheten funnit att det finns fog

för den kritik som tidigare framförts.

En felaktigt utformad och använd

arbetsmarknadsutbildning blir emellertid

en åtgärd vars kostnader vida överstiger

dess bidrag till arbetsmarknadens

funktionssätt. Tillsammans med övriga

åtgärder som var för sig bidrar till

skapandet av nya arbetstillfällen

förordar Moderata Samlingspartiet därför

en förändring av

arbetsmarknadsutbildningen.

Den arbetsmarknadsutbildning som

erbjuds bör ges en mer fokuserad

inriktning. Utbildningen bör styras av

ett klart definierat arbetsmarknadsbehov

och i allt väsentligt genomföras i

samverkan med företagen.

Långtidsarbetslösa över 25 år bör

prioriteras vid anvisning.

Utbildning bör också kunna ske i

traineeform. En sådan kan finansieras

med hjälp av s.k. utbildningscheckar,

som efter prövning kan tilldelas

arbetslösa med specifika

utbildningsbehov.

En objektiv och allsidig utvärdering av

verksamheten är nödvändig för att säkra

en god kvalitet i

arbetsmarknadsutbildningen. Det är mot

den bakgrunden inte acceptabelt att AMS

själv ansvarar för huvuddelen av

utvärderingen. En större andel av denna

bör i stället utföras av fristående

aktörer, som också i övrigt bör ges

ökade möjligheter att bedriva forskning

kring arbetsmarknadsrelaterade problem.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Förslaget 1

Motioner 1

Utskottet 2

Bakgrund 2

Effekter av

arbetsmarknadsutbildning 3

Allmänt 3

Utvärderingar 4

Revisorernas förslag 4

Motioner 4

Utskottets överväganden 5

Deltagarnas bakgrund 7

Revisorernas förslag 7

Motioner 7

Utskottets överväganden 7

Planeringen av utbildningens

inriktning och dimensionering 9

Revisorernas förslag 9

Motioner 9

Utskottets överväganden 10

Övrigt 11

Anvisande av

arbetsmarknadsutbildning 11

Motion 11

Utskottets övervägande 11

Utredning om

arbetsmarknadspolitiken 11

Motion 11

Utskottets överväganden 12

Hemställan 13

Reservationer 14

1. Utvärderingar (mom. 1), (m, fp,

kd) 14

2. Utvärderingar (mom. 1), (v) 15

3. Utvärderingar (mom. 1), (mp) 16

4. Deltagarnas bakgrund (mom. 2),

(m, fp, kd) 17

5. Könsperspektivet i

arbetsmarknadsutbildningen

(mom. 3), (v) 18

6. Könsperspektivet i

arbetsmarknadsutbildningen

(mom. 3), (mp) 18

7. Planeringen av utbildningens

inriktning och dimensionering

(mom. 4), (m, fp, kd) 19

8. Planeringen av utbildningens

inriktning och dimensionering

(mom. 4), (v) 20

Särskilda yttranden 21

1. Planeringen av utbildningens

inriktning och dimensionering (mom.

4), (c) 21

2. Arbetsmarknadsutbildningens

utformning, (m) 21