Bet. 1996/97:BoU11

Bostadsutskottets betänkande

1996/97:BOU11

Vissa fastighetsrättsliga frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

BoU11

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar bostadsutskottet motioner väckta under den

allmänna motionstiden 1996 gällande bl.a. jordförvärvslagen, annan

förvärvslagstiftning, fastighetsbildningslagen samt vattenlagen.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats 9 reservationer.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under den allmänna motionstiden 1996 väckta

motionerna

1996/97:Bo402 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning med uppgift att kartlägga andelsförvärvens och flerägandets

negativa inverkan på landsbygdsboendet samt att föreslå sådana förändringar

att lagstiftningen stöder en utveckling av landsbygdens näringar och boendet

på landet.

1996/97:Bo404 av Jeppe Johnsson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler vid

fastighetsförvärv så att gamla byanamn behålls intakta.

1996/97:Bo405 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådana ändringar i lagstiftningen om

fastighetsförvärv som anförts i motionen.

1996/97:Bo406 av Urban Ahlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsbildning inom

strandskyddsområde.

1996/97:Bo410 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att

förvärvsförbudet för juridiska personer när det gäller jord- och

skogsbruksfastigheter slopas från den 1 januari 1997 i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Bo411 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om luktservitut i samband med

fastighetsbildning på landsbygden.

1996/97:Bo412 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till en översyn av jordförvärvslagen, lagen om

kommunal förköpsrätt, skogsvårdslagen och fastighetslagen.

1996/97:Bo414 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de lagar som skall sammanfalla med förvärvsfrågorna bör återta

sin tidigare lydelse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda ägande, mark- och naturresursfrågorna innan nya lagar

införs,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att konsekvenserna av nuvarande lagstiftning snarast bör utredas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utredare bör se till historiska erfarenheter i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1996/97:Bo417 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av

lagstiftningen om omarrondering.

1996/97:Bo419 av Annika Jonsell och Inga Berggren (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiebolags

och andra juridiska personers möjlighet att förvärva jordbruksfastigheter.

1996/97:Bo420 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om boplikt,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 5 §

jordförvärvslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Bo506 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att sakägarkretsen vid prövning av fastighetsbildningsärenden

utökas att motsvara den som anges i PBL.

1996/97:Bo527 av Bo Finnkvist och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ersättning för skador i samband med översvämningar efter reglerade vattendrag.

1996/97:A427 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att stärka boende- och sysselsättningsintresset

vid fastighetsöverlåtelse i skärgårdarna.

1996/97:Jo312 av Maggi Mikaelsson och Bengt Hurtig (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändring av jordförvärvslagen.

1996/97:Jo779 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omprövning av vattendomar.

1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lokal förköpsrätt i glesbygd bör prövas för alla typer av

försäljning av fast egendom.

Utskottet

Jordförvärvslagen m.m.

Jordförvärvslagens (1979:230) syfte var tidigare att medverka till att

jordbruket rationaliserades och effektiviserades. Fram till halvårsskiftet

1991 gällde som huvudregel att lantbruksegendom inte kunde förvärvas utan

tillstånd. Förvärvsprövningen slopades därefter i stor utsträckning men en

förvärvsreglering ansågs emellertid inte helt kunna avvaras. De nu gällande

reglerna innebär en långtgående avreglering och uppbärs huvudsakligen av

regionalpolitiska motiv. Lagen ansågs ha varit effektiv när det gäller

juridiska personers förvärv, förvärv i glesbygd och förvärv i särskilt

ägosplittrade områden. I dessa fall behölls en reglering. Kortfattat kan denna

reglering beskrivas i följande ordalag.

Fysiska personers förvärv prövas endast inom glesbygd eller

omarronderingsområde.

Inom glesbygd krävs förvärvstillstånd såvida inte förvärvaren varit bosatt i

glesbygd inom den aktuella kommunen minst ett halvår innan förvärvet eller

åtagit sig att bo på den förvärvade egendomen. I sådana fall skall i stället

en anmälan om förvärvet göras. Tillstånd får vägras om egendomen behövs för

att främja sysselsättningen eller bosättningen på orten.

Inom omarronderingsområde krävs alltid tillstånd. Tillstånd får vägras om

förvärvet skulle göra det svårare att genomföra en rationalisering av

ägostrukturen.

För juridiska personers förvärv krävs alltid tillstånd. De begränsade

förutsättningarna behandlas nedan.

Staten har möjligheter att lösa in egendom om förvärvaren inte uppfyller ett

åtagande att bosätta sig på fastigheten. Staten är i vissa fall skyldig att

lösa in fastighet för vilken förvärvstillstånd vägrats.

Jordbruksverket har nyligen genomfört en utvärdering av

jordförvärvslagstiftningen (rapport 1995:3). Verket anser att de ändrade

förutsättningarna för jordbruket i sig inte bör föranleda några omfattande

ändringar av jordförvärvslagen. Lagen hävdar fortfarande angelägna

samhällsintressen. Verket anser dock att lagens effekter för sysselsättning

och bosättning varit små i förhållande till de resurser som lagtillämpningen

krävt. Jordbruksverkets slutsats är att lagen bör förändras. Det anses inte

självklart att den bör innehålla regionalpolitiskt betingade bestämmelser, men

om lagen skall ha ett sådant syfte är det enligt verket nödvändigt att skärpa

bestämmelserna. Verket berör också vissa andra frågeställningar. Bl.a. anses

att reglerna om juridiska personers förvärv i huvudsak bör kvarstå

oförändrade. I anledning av den gjorda utvärderingen gav regeringen den 25

januari 1996 verket ett uppdrag att komplettera och precisera sina slutsatser.

I uppdraget ingick bl.a. att verket närmare skall belysa i vad mån och på

vilket sätt jordförvärvslagen kan skärpas för att motverka att lagens regler

om bosättning kringgås. Jordbruksverket har i maj 1996 avlämnat en

kompletterande rapport till regeringen i anledning av uppdraget.

Jordförvärvsfrågorna är nu föremål för överväganden inom Regeringskansliet.

I motion 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del föreslås att förvärvstillstånd

skall fordras för alla förvärv av fast egendom som taxeras som lantbruksenhet.

Förslaget avser bl.a. att främja sambandet mellan brukande och ägande,

sysselsättningen i glesbygd liksom familjejordbruken. Vidare lämnas i motionen

förslag om en generell vitesbelagd boplikt för alla sådana förvärv. För rena

skogsbruksfastigheter skall dock ett boende i bygden räcka för att bo-plikten

skall anses uppfylld. Motsvarande förslag om boplikt återfinns i motion

1996/97:Bo420 (c) yrkande 1 som också omfattar att boplikten måste kunna

villkoras av en myndighet för att den skall kunna få någon verkan. I motion

1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 föreslås genomförandet av sådana förändringar av

jordförvärvslagen att intentionerna om bosättningsplikt och brukande får

genomslag i tillämpningen. Motionärerna vill främst förhindra ett utökat

utboägande.

Enligt 5 § jordförvärvslagen får juridisk person lämnas förvärvstillstånd

endast om kompensationsmark avstås, om förvärvet medför att egendom som redan

tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig, om egendomen är avsedd för annat

ändamål än jordbruk och skogsbruk, eller om annat särskilt skäl föreligger.

Enligt samma paragrafs andra stycke får tillstånd lämnas även om de nu nämnda

förutsättningarna inte är uppfyllda. Avser ett förvärv huvudsakligen skogsmark

och bedriver förvärvaren skogsindustriell verksamhet i vilken egendomens

virkesavkastning behövs får tillstånd lämnas under förutsättning att egendomen

inte bör ägas eller brukas av någon annan juridisk person som redan bedriver

skogsindustriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen där.

Frågan om juridiska personers förvärv behandlas särskilt i fyra motioner.

Två av dessa avser skärpningar av lagstiftningen. I motion 1996/97:Bo405 (c) i

motsvarande del föreslås ett generellt förbud för juridiska personer att

förvärva lantbruksenheter. Motionärerna bakom motion 1996/97:Bo420 (c) yrkande

2 anser inte att ett ovillkorligt förbud för juridiska personer bör införas.

De lämnar i stället förslag om att som villkor för en juridisk persons förvärv

skall gälla att den juridiska personen avstår kompensationsmark. Enligt

motionärerna skall regeln i 5 kap. 2 § andra stycket jordförvärvslagen om

undantag från kompensationskravet för juridiska personer tas bort. Dock skall

kompensationsmark inte krävas när förvärv sker från annan juridisk person och

egendomens beskaffenhet inte är sådan att den bör ägas eller brukas av fysisk

person. Motionärerna anser att de nuvarande möjligheterna i övrigt till

förvärv utan att kompensationsmark avstås bör kvarstå oförändrade.

I motionerna 1996/97:Bo410 och 1996/97:Bo419 (båda m) föreslås att juridiska

personer inte skall hindras att förvärva jord- och skogsbruksfastigheter.

Enligt motionärerna bör lagstiftningen inte hindra nya, moderna former att äga

och driva jordbruk samt bör jordbruket ha samma möjligheter att utnyttja de

olika företagsformer som andra företag.

Det förekommer att andelar förvärvas i fastigheter för vilka

jordförvärvslagens regler om tillståndsplikt m.m. gäller. Förvärvarens syfte i

en del av dessa fall är att kunna utnyttja en rätt till jakt och fiske som är

knuten till fastigheten. Formellt kan tillståndsmyndigheten vanligen avslå en

ansökan beträffande ett förvärv av en andel - såvida inte förvärvaren redan

äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastigheten - men praktiskt

låter det sig svårligen göras eftersom det inte kan antas att någon vill

förvärva andelen sedan det allmänna tvingats inlösa den.

Enligt motion 1996/97:Bo402 (fp) bör en utredning tillkallas för att

kartlägga andelsförvärvens och flerägandets av jordbruksfastigheter negativa

inverkan på landsbygdsboendet. Utredningen bör få till uppgift att föreslå

sådana förändringar av den lagstiftning som berör landsbygden att denna kommer

att stödja en utveckling av landsbygdens näringar och boendet på landet.

Utskottet har inledningsvis berört den nu pågående beredningen inom

Regeringskansliet som gäller frågor om hur jordförvärvslagen bör vara

utformad. Resultatet av denna bör avvaktas. Med hänvisning till detta föreslår

utskottet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo402 (fp), 1996/97: Bo405

(c) i motsvarande del, 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m), 1996/97:Bo420 (c)

och 1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen.

I motion 1996/97:Bo412 (s) förespråkas en översyn av jordförvärvslagen,

lagen om kommunal förköpsrätt, skogsvårdslagen och, såsom utskottet förstår

motionen, fastighetsbildningslagen med inriktning att en fastighet inte skall

få användas så att den minskar i värde under den tid ett ärende enligt nämnda

lagstiftning prövas. Motionärerna synes främst vilja förhindra att en

fastighets skog avverkas innan ett förköpsärende beträffande fastigheten

hinner avgöras.

I jordförvärvslagen är reglerna om statens förvärv av fast egendom i

anledning av att en förvärvare nekas tillstånd till förvärvet motiverade av

rättssäkerhetsskäl i förhållande till den som önskar överlåta den fasta

egendomen men hindras i denna sin önskan. Det kan med hänsyn till dessa

reglers ändamål inte vara motiverat att med särskilda lagregler hindra en

presumtiv förvärvare att avverka skog utöver de begränsningar som kan gälla

varje innehavare av fastigheten. Annorlunda kan förhållandena vara när det

gäller en kommuns förvärvsmöjlighet enligt förköpslagen (1967:868) eftersom en

fastighets skog kan utgöra skälet till att kommunen önskar förköpa

fastigheten. Förköpslagen innehåller en särskild bestämmelse (13 §) enligt

vilken en förvärvare kan tvingas betala skadestånd till en förköpande kommun,

bl.a. om förvärvaren avverkar skog på fastigheten. Denna bestämmelse torde ha

en viss preventiv effekt eftersom den minskar den ekonomiska drivkraft en

förvärvare kan ha av att avverka skogen. Syftet med bestämmelsen är dock att

kompensera kommunen för att fastigheten minskat i värde i förhållande till den

köpeskilling som avtalats och som kommunen är skyldig att betala överlåtaren.

Enligt utskottets mening bör frågan om en skog skall bevaras och skyddas

avgöras utan hänsyn till vem som innehar den och oberoende av om ett förvärv

sker. En särskild reglering för det fall att fastigheten överlåts kan därför

inte anses utgöra ett riktigt instrument för att lösa denna fråga. Utskottet

känner oro för utvecklingen men finner inte tillräcklig anledning att förorda

en särskild sanktionering för att förhindra avverkning under den tid ett

förvärvs- eller förköpsärende handläggs. Inte heller i övrigt anser utskottet

utifrån de synpunkter utskottet har att beakta att det finns tillräckliga skäl

för att en utredning närmare skulle se över de frågor motionärerna tar upp.

Motion 1996/97:Bo412 (s) om översyn av förköpslagen m.m. avstyrks därför.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att rätten till skogsavverkning

regleras i skogsvårdslagen (1979:429) vilken lag tillhör jordbruksutskottets

beredningsområde. Av intresse i detta sammanhang är de den 1 november 1995

införda begränsningarna i avverkningsrätten för sådana mindre brukningsenheter

som på grund av sin areal annars skulle vara undantagna. Sådana mindre

brukningsenheter som genom fastighetsbildning bildats av mark från större

brukningsenheter kommer att vara underkastade begränsningar under en tid av

tre år från fastighetsbildningen (12 § skogsvårdsförordningen). Det kan också

finnas skäl att erinra om att skogsstyrelsen nu gör en utvärdering av 1993 års

skogspolitiska beslut. Utvärderingen kommer även att omfatta skogsvårdslagens

ransoneringsregler.

Fastighetsförvärvslagstiftning m.m.

I anledning av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

förändrades lagstiftningen om utländska medborgares rätt att förvärva fast

egendom i Sverige. Lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom

upphävdes den 31 december 1992. Samma dag infördes lagstiftning som innebar en

viss kontroll av utlänningars förvärv av fastigheter för fritidsändamål. Den

nuvarande regleringen torde innebära att möjligheterna för utomlands bosatta

personer att förvärva fritidsfastigheter i Sverige i praktiken är oförändrade

i förhållande till vad som gällde tidigare. I anslutningsfördraget genom

vilket Sverige blev medlem i EU regleras giltigheten av den svenska

lagstiftningen på detta område. Sverige har enligt detta rätt att bibehålla

sin nuvarande lagstiftning fram till den 1 januari 2000.

I motion 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del föreslås i anledning bl.a. av

de nu behandlade förvärvsreglernas innehåll och tillämpning att det i fråga om

fastighet som taxeras som småhusenhet bör införas regler som förhindrar att en

permanentbostad inom samlad bebyggelse övergår till fritidsbostad i samband

med ett förvärv. Förslaget syftar till förhindra att stora delar av många

samhällen blir avfolkade under stora delar av året och garantera bygdernas

utveckling och det sociala livet där. Enligt motionärerna bakom motion

1996/97:A427 (kd) yrkande 4 bör regeringen presentera åtgärdsförslag för att

stärka boende- och sysselsättningsintresset vid fastighetsöverlåtelse i

skärgården. Förslag om en lokal förköpsrätt för alla typer av försäljning av

fast egendom i glesbygd med syfte att företag och naturresurser så långt det

är möjligt skall ägas och brukas av de lokalt boende och engagerade

människorna lämnas i motion 1996/97:N270 (mp) yrkande 9.

De problem som sätts i samband med att bevara och stödja permanentboendet

har många gånger förknippats med skärgården. Liknande problem finns även på

andra håll i glesbygden. De återfinns också i vissa delar av storstäderna.

Problematiken anser utskottet viktig. Åtskilliga utredningsinsatser för att

lösa den har gjorts under senare år. För närvarande arbetar inom

Finansdepartementet en arbetsgrupp som kommer att behandla frågor om uttag av

och underlag för fastighetsskatten och andra regler om denna skatt. Utskottet

anser att riksdagen bör avvakta de överväganden regeringen kommer att göra med

anledning av arbetsgruppens resultat. Frågorna har också ett sådant samband

med de överväganden som regeringen förväntas göra i anledning den s.k.

bostadspolitiska utredningens förslag. Det kan dessutom också finnas skäl att

avvakta den ovan berörda beredningen inom Regeringskansliet av

Jordbruksverkets utvärdering av jordförvärvslagstiftningen. Utskottet

avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna 1996/97:Bo405 (c) i

motsvarande del, 1996/97:A427 (kd) yrkande 4 och 1996/97:N270 (mp) yrkande 9

om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser m.m.

I motion 1996/97:Bo414 (mp) yrkande 1 har föreslagits att den ovan berörda

lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. skall återinföras.

Lagutskottet har nyligen behandlat detta motionsyrkande. Lagutskottet

avstyrkte detta och uttalade att en återgång till tidigare förvärvskontroll är

utesluten (bet. 1996/97:LU10). I samma mp-motion yrkande 2 föreslås ett

riksdagens tillkännagivande om att de lagar som skall sammanfalla med

förvärvsfrågorna bör återfå sin tidigare lydelse. I motionens yrkanden 3, 5

och 6 föreslås ytterligare tillkännagivanden om att ett helhetsgrepp skall tas

på ägande-, mark-, och naturresursfrågorna, att konsekvenserna skall utredas

vad gäller lagreglerna om förvärv och ägande samt att historiska erfarenheter

i dessa och näraliggande frågor skall tas till vara genom en utredning.

Utskottet anser att det inte finns tillräckliga skäl att aktualisera en

återgång till ett tidigare regelsystem som gäller den med den ändrade

fastighetsförvärvslagstiftningen sammanhängande lagstiftningen.

Konsekvensutredningar, tillvaratagandet av historiska erfarenheter liksom ett

sammanhållande grepp på lagstiftning som har inbördes betydelse ingår enligt

utskottets mening som naturliga inslag i den lagstiftningsprocess som bör

användas. Allteftersom reformbehov omsätts i utredningsinsatser och

lagstiftning, får förutsättas att insatser av nu nämnda slag görs i

erforderlig utsträckning. Att nu påbörja en utredning av det slag motionärerna

önskar finns det inte anledning till. Utskottet avstyrker därför motion

1996/97:Bo414 (mp) yrkandena 2, 3, 5 och 6 om fastighetsförvärv m.m.

Fastighetsbildningslagen

Grannars ställning vid fastighetsbildning m.m.

I motion 1996/97:Bo506 (s) yrkande 2 föreslås att fastighetsbildningslagen

(FBL) bör innehålla krav på att grannar skall höras vid fastighetsbildning som

inte prövats i detaljplan i syfte att göra prövningen enligt FBL helt

likvärdig med en prövning enligt plan- och bygglagen (PBL). I motionen

efterlyses att sakägarkretsen vid prövning av fastighetsbildningsärenden

utökas så att den motsvarar den som anges i PBL.

Utskottet konstaterar att den krets som skall beredas tillfälle att yttra

sig över en sökt åtgärd har fått olika utformning i de båda lagarna. Enligt

FBL är sakägarbegreppet huvudsakligen avgörande för vem som skall ingå i

kretsen. Normalt kan endast en fastighetsägare vara sakägare. Därtill finns

enstaka bestämmelser för särskilda fall som ger en nyttjanderättshavare eller

granne ställning av sakägare eller en rätt att bli hörd (5 kap. 34 § FBL; 1 §

andra stycket fastighetsbildningskungörelsen). Enligt plan- och bygglagen

gäller - med vissa undantag - att också sådana bostadsrättshavare, hyresgäster

och boende som berörs skall beredas tillfälle att yttra sig, om en åtgärd

skall utföras i ett icke detaljplanelagt område (8 kap. 22 § PBL). Frågan om

grannar skall beredas tillfälle att yttra sig vid en

fastighetsbildningsförrättning får således avgöras med hänsyn till

omständigheterna från fall till fall med utgångspunkt i det förhållande

grannen står till den sak som skall prövas. Frågan om granne skall ingå bland

sakägarna har varit föremål för Högsta domstolens prövning vid ett flertal

tillfällen.

Enligt utskottets mening ger FBL:s bestämmelser om sakägare de grannar

möjlighet att komma till tals vid förrättningen som rättssäkerhetens intressen

rimligen kan anses kräva. Enligt utskottets mening finns inte tillräcklig

anledning för riksdagen att nu ta initiativ till att ändra FBL i enlighet med

förslaget i yrkande 2 i motion 1996/97:Bo506 (s). Utskottet avstyrker således

motionsyrkandet om grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning.

Fastighetsbildning och strandskydd

Vid riksmötet 1990/91 tog riksdagen ställning till ett regeringsförslag som

bl.a. gällde fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden (prop.

1989/90:151, bet. 1990/91:BoU3). En viktig nyhet var att det klargjordes att

mark för mindre djurhållning, mindre odling och liknande eller viss närings-

verksamhet kan tillföras en bostadsfastighet på landsbygden, om ändamålet är

varaktigt och fastighetsbildningen inte strider mot starkare motstående

intressen, t.ex. lantbruksnäringen eller friluftslivet. Vid fastighetsbildning

inom strandskyddsområde borde enligt propositionen den dittillsvarande

praxisen bibehållas. Den nybildade fastigheten borde således överensstämma med

det område som får tas i anspråk som tomt enligt naturvårdslagen. Undantag

borde dock kunna accepteras om fastighetsbildningen t.ex. främjar vården av

intressanta natur- och kulturmiljöer. Det uttalades särskilt att stor

försiktighet måste iakttas så att de allemansrättsliga intressena inte träds

för när. Enligt propositionen borde det framgå vilken mark som används eller

får användas som tomt. Utskottet delade den bedömning som gjordes i proposi-

tionen när det gäller fastighetsbildning inom strandskyddsområde men erinrade

om att en tomtavgränsning med bindande verkan endast kan ske enligt 16 §

naturvårdslagen, dvs. i de fall dispens från strandskyddsbestämmelser medges.

Utskottet ansåg att det ändå kan finnas skäl att - såsom i propositionen hade

föreslagits - i förrättningshandlingarna redovisa vilka delar av marken som är

avsedda som tomtmark.

I motion 1996/97:Bo406 (s) föreslås att FBL bör innehålla en regel om att

fastighetsbildningsmyndigheten vid fastighetsbildning av bostadsfastighet inom

strandskyddat område skall bestämma vilken del av en fastighet som får tas i

anspråk som tomt i syfte att undvika att allemansrätten utsläcks.

Utskottet vill först uppmärksamma att fastighetsbildningsmyndigheten numera

kallas lantmäterimyndigheten. Av vad som framgått inledningsvis är det endast

i begränsade undantagssituationer som strandskyddad mark kommer att ingå i en

nybildad fastighet och då under mycket speciella förutsättningar med beaktande

av att de allemansrättsliga reglerna inte träds för när. Mot denna bakgrund

finns det enligt utskottets mening inte tillräcklig anledning att förändra

lagstiftningen såsom motionären föreslår. Utskottet avstyrker således motion

1996/97:Bo406 (s) om fastighetsbildning och strandskydd.

Servitut

Servitut kan bildas bl.a. genom avtal enligt bestämmelserna i jordabalken

eller genom förrättning enligt FBL. Ett servitut innebär att en

fastighetsägare kan dra nytta av en annan fastighet. Rättigheten är knuten

till fastigheten och inte till innehavaren och kan gälla utan tidsgräns. För

att ett servitut skall få skapas fordras att vissa allmänna förutsättningar är

uppfyllda. Dessa har fått sitt uttryck i 14 kap. 1 § jordabalken. Enligt den

bestämmelsen får i fastighet (den tjänande fastigheten) upplåtas rätt för

ägaren av annan fastighet (den härskande fastigheten) att i visst hänseende

nyttja eller på annat sätt ta i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad

eller annan anläggning som hör till denna eller råda över den tjänande

fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende under förutsättning

att det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning. Som ytterligare

förutsättning gäller bl.a. att ett servitut endast får avse ändamål som är av

stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten. Vid fastighetsbildning

skall de allmänna reglerna om servitut iakttas när lantmäterimyndigheten skall

ta ställning till om ett visst servitut kan skapas. Enligt FBL ställs

därutöver vissa särskilda krav för att servitutsbildning skall få ske genom

fastighetsbildning.

I motion 1996/97:Bo411 (s) föreslås att det skall bli möjligt att i samband

med fastighetsbildning bilda luktservitut i syfte att skydda etablerade

företag på landsbygden.

Enligt utskottets mening torde det vara tveksamt om s.k. luktservitut kan

tillskapas med hänsyn till de krav de allmänna reglerna ställer på ett

servitut. Det torde nämligen kunna ifrågasättas om ett luktservitut är ägnat

att främja en ändamålsenlig markanvändning. Enligt utskottets mening bör

bestämmelserna om servitut vara utformade så att fastigheter inte belastas på

ett ur allmän synpunkt oacceptabelt sätt, vilket kan bli följden av en alltför

vidsträckt användning av servitut vid fastighetsbildning. Utskottet är inte

berett att föreslå ändringar av de villkor som uppställs för att ett servitut

skall godtas. Ytterst får frågan om luktservitut skall bildas överlämnas åt

rättspraxis. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:Bo411 (s) om

luktservitut.

Byanamn

Såsom utskottet förstår motion 1996/97:Bo404 (m) föreslås där att reglerna för

fastighetsbildning skall ändras så att gamla byanamn behålls intakta.

Geografiska namnfrågor har nyligen behandlats i betänkandet Skyddet av

kulturmiljön (SOU 1996:128). I betänkandet föreslås bl.a. att ett visst

namnskydd skall införas i kulturminneslagen (1988:950). Utredningen uttalar

dock som sin mening att namnfrågor visserligen bör beaktas vid

fastighetsbildning men att kulturhistoriska ortsnamnsintressen inte kan

ställas mot lämplighetsvillkoret för fastighetsbildning. Utredningsbetänkandet

är nu föremål för remissbehandling. Med hänsyn till detta och den vidare

beredning förslaget kommer att få inom Regeringskansliet anser utskottet att

riksdagen nu bör avslå motionen. Utskottet avstyrker således motion

1996/97:Bo404 (m) om skydd för byanamn.

Omarrondering

I motion 1996/97:Bo417 (s) föreslås att en översyn av lagstiftningen om

omarrondering skall göras. Med omarrondering menas en fastighetsreglering som

avser mer omfattande ändringar i fastighetsindelningen. Vid en omarrondering

har opinionen hos de berörda fastighetsägarna betydelse för genomförandet av

förrättningen. Olika vikt kan tillmätas viljeinriktningen hos fastighetsägarna

beroende på deras antal respektive storleken på de arealer de representerar.

Man brukar i dessa sammanhang tala om antalsmajoriteter och arealmajoriteter.

Motionärerna anser att en utredning behövs för att säkerställa en utveckling i

rättspraxis enligt vilken antalet fastighetsägare skulle tillmätas en större

betydelse än de arealer dessa äger. De hänvisar å ena sidan till av

Länsstyrelsen i Dalarna utfärdade riktlinjer och till uttalanden av

bostadsutskottet år 1994/95 (bet. BoU1) som uttryck för motionärernas

uppfattning och å andra sidan till ett avgörande av två mål vid Falu tingsrätt

som skulle gå emot den utveckling som anses önskvärd.

Enligt av utskottet inhämtad uppgift är det avgörande vid Falu tingsrätt

till vilket motionärerna hänvisar nu föremål för Svea hovrätts prövning. Genom

den förestående prövningen kan rättsläget vad gäller de frågor motionärerna

tar upp komma att klarläggas. Frågan om lagreglerna kan behöva ändras bör

enligt utskottets mening anstå till dess att det av motionärerna anförda

avgörandet har vunnit laga kraft. Utskottet avstyrker således motion 1996/97:

Bo417 (s) beträffande omarrondering.

Vattenlagen

Fond för översvämningsskador

I motion 1996/97:Bo527 (s) föreslås att regeringen bör ta upp förhandlingar

med de vattenkraftsproducerande företagen om inrättandet av en riksomfattande

fond som skall ersätta översvämningsskador utefter reglerade vattendrag.

Enligt motionärerna bör i andra hand lagstiftning aktualiseras.

Dammsäkerhetsutredningen har i betänkandet Älvsäkerhet (SOU 1995:40)

föreslagit åtgärder för att förbättra älvsäkerheten. Betänkandet bereds nu

inom Näringsdepartementet. Lagutskottet har nyligen tillstyrkt ett

regeringsförslag som innebär ett strikt ansvar för skador som uppkommer till

följd av dammhaveri (bet. 1996/97:LU7). Lagutskottet utgår från att regeringen

i samband med den fortsatta beredningen av förslagen i betänkandet om

älvsäkerhet överväger om några ytterligare lagändringar eller klargöranden när

det gäller skadeståndsansvar för dammägare kan vara påkallade. Utskottet tar

också upp frågan om ett lagstadgat försäkringsskydd vid dammhaverier. När det

gäller ett sådant skydd bör enligt lagutskottets mening riksdagen avvakta med

ett ställningstagande till dess att man sett vilka frivilliga försäkringar som

kan komma till stånd i anledning av den nya skadeståndsregeln. Lagutskottet

ansåg sig på goda grunder kunna utgå från att regeringen följer den fortsatta

utvecklingen.

I detta sammanhang bör bl.a. uppmärksammas att den som får tillstånd att

bedriva ett vattenkraftverk eller utöva en års- eller flerårsanvändning skall

erlägga bygdeavgift varje år. Avgiftsmedlen kan användas bl.a. för att

förebygga och minska sådana skador av vattenföretaget eller anläggningar för

detta som inte ersätts enligt de allmänna ersättningsreglerna i vattenlagen

och för att gottgöra sådana skador. Avgiften uppgick för Norrlandslänen år

1993 till 110 miljoner kronor.

Enligt bostadsutskottets mening bör resultaten av den nyligen föreslagna

förändringen av skadeståndsreglerna jämte de överväganden och den uppföljning

som regeringen kan förväntas göra vad gäller skadeståndsreglernas utformning,

ett lagstadgat försäkringsskydd och dammsäkerheten avvaktas innan riksdagen

tar ställning till frågorna om inrättandet av en fond för översvämningsskador.

Utskottet avstyrker således motion 1996/97:Bo527 (s).

Omprövning av vattendomar

Frågor som gäller möjligheterna till omprövning av en vattendom tas upp i

motion 1996/97:Jo779 (kd) yrkande 17. Motionärerna föreslår att en vattendom

skall kunna omprövas för att garantera minitappning på en för fisken

acceptabel nivå. Vid omprövning bör enligt motionärerna miljön i de reglerade

vattendragen återställas så att den biologiska mångfalden kan öka så långt det

är möjligt. Enligt motionen bör detta finansieras av

vattenregleringsföretagen.

Miljöbalksutredningen har lämnat ett förslag till en ny miljöbalk (SOU

1996:103). Utredningens betänkande är nu föremål för beredning inom

Regeringskansliet. Enligt betänkandet skall de miljöanknytande reglerna i

vattenlagen inarbetas i en miljöbalk. Det skulle innebära att samma hänsyn

kommer att tas till miljön vid utförande av vattenföretag som vid bedrivande

av annan verksamhet som påverkar miljön. Balkförslaget innehåller bl.a. krav

på att den biologiska mångfalden skall bevaras för att en hållbar utveckling

skall kunna uppnås. Tillståndsmyndigheten skall få utökade möjligheter att

ompröva tillstånd för ett vattenföretag. Av regeringen utfärdade

miljökvalitetsnormer kommer att vara av betydelse vid tillståndens utformning.

En miljökvalitetsnorm kommer bl.a. att kunna avse högsta eller lägsta nivå

eller värde för vattenstånd eller flöde i vattensystem eller vattendrag.

Enligt utskottets mening kommer motionären att åtminstone delvis bli

tillgodosedd om förslaget till miljöbalk genomförs i enlighet med betänkandet.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu ta ställning till de frågor

motionären aktualiserat utan regeringens beredning av miljöbalken bör

avvaktas. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion

1996/97:Jo779 (kd) yrkande 17 om miljöinriktad omprövning av vattendomar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo402, 1996/97:Bo405 i motsvarande

del, 1996/97:Bo410, 1996/97:Bo419, 1996/97:Bo420 och 1996/97:Jo312

yrkande 3,

res. 1 (m)

res. 2 (fp, kd)

res. 3 (c)

res. 4 (v)

2. beträffande översyn av förköpslagen m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo412,

3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid

fastighetsöverlåtelse m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del, 1996/97:A427

yrkande 4 och 1996/97:N270 yrkande 9,

res. 5 (fp, kd)

res. 6 (v, mp)

res. 7 (c)

4. beträffande fastighetsförvärv m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo414 yrkandena 2, 3, 5 och 6,

res. 8 (mp)

5. beträffande grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo506 yrkande 2,

res. 9 (v)

6. beträffande fastighetsbildning och strandskydd

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo406,

7. beträffande luktservitut

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo411,

8. beträffande skydd för byanamn

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo404,

9. beträffande omarrondering

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo417,

10. beträffande en fond för översvämningsskador

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo527,

11. beträffande miljöinriktad omprövning av vattendomar

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo779 yrkande 17.

Stockholm den 11 mars 1997

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson

(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne

Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per

Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och Ulla Löfgren (m).

Reservationer

1. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Ulla Löfgren (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har?

och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse:

Jordförvärvslagen innehåller starka begränsningar av juridiska personers

möjligheter att förvärva fast egendom som taxerats som lantbruksenhet. Enligt

utskottets mening är det nu tid att ta bort dessa begränsningar. Jordbruket

hindras med den nuvarande lagregleringen att anpassa sin verksamhet genom val

av företagsformer på ett sätt som är möjligt för annan företagsamhet. Nya och

moderna former för att äga och bedriva jordbruk förhindras. Förvärvslagen

konserverar på så sätt näringsverksamheten. Särskilt för familjedrivna jord

och -skogsbruk kan det vara av vikt att kunna bilda ett bolag för att

underlätta generationsskiften. Även kapitalbildningen kan underlättas genom

utökade möjligheter för juridiska personer att bedriva jord- och skogsbruk.

Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma till riksdagen med de

förslag till lagändringar som behövs för att juridiska personer skall ha samma

möjligheter till förvärv som fysiska personer.

Utskottets ställningstagande ovan bör vara ett första steg i att avveckla

den reglering av fastighetsförvärv som ännu gäller. Mot bakgrund av detta kan

det inte komma i fråga att skärpa jordförvärvslagen i något av de avseenden

som de föreliggande motionsförslagen avser.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motionerna

1996/97:Bo410 (m) och 1996/97:Bo419 (m) samt med avslag på motionerna

1996/97:Bo402 (fp), 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del, 1996/97:Bo420 (c) och

1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo410 och 1996/97:Bo419 samt

med avslag på motionerna 1996/97:Bo402, 1996/97:Bo405 i motsvarande del,

1996/97:Bo420 och 1996/97: Jo312

yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1)

Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har?

och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse:

Andelsförvärvens och flerägandets negativa inverkan på landsbygden har med

tiden blivit allt större. Lagstiftningen har visat sig oförmögen att stävja

det missbruk av förvärvsreglerna som skett genom den nu åsyftade förvärvs-

typen. Formellt kan tillståndsmyndigheten vanligen avslå ett förvärv av en

andel - såvida inte förvärvaren redan äger till samma taxeringsenhet hörande

andel i fastigheten - men praktiskt låter det sig inte göras, eftersom det

inte kan antas att någon vill förvärva endast andel sedan det allmänna

tvingats inlösa andelen. Priserna är dessutom så pass höga att dessa i sig

skulle avhålla en i bygden bofast spekulant från förvärv. Enligt utskottet har

problemen inte visats tillräcklig uppmärksamhet. En utredning bör därför

tillsättas med uppgift att klarlägga problemets storlek och att överväga

åtgärder. Utredningens uppdrag bör inte vara begränsat till att gälla

förändringar av jordförvärvslagen, utan övervägandena bör sträcka sig till all

lagstiftning som berör landsbygden eller som kan ha positiva effekter för

denna.

Vissa övervägande pågår nu inom Regeringskansliet vad gäller förändringar i

jordförvärvslagen. Utskottet anser att den nu pågående beredningen bör

avvaktas vad gäller de övriga frågor som väckts om förändringar i denna

lagstiftning.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motionerna

1996/97:Bo402 (fp) och med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 (c) i

motsvarande del, 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m), 1996/97:Bo420 (c) och

1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo402 och med avslag på

motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del, 1996/97: Bo410,

1996/97:Bo419, 1996/97:Bo420 och 1996/97:Jo312 yrkande 3 om förändringar

i jordförvärvslagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har?

och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av väsentlig betydelse att lagstiftningen om

förvärv av lantbruksegendom skärps. Det gäller att värna om jord- och

skogsbruk av den typ vi har i Sverige. Landsbygden måste hållas levande.

Sysselsättningen i glesbygd måste stärkas och familjejordbruken värnas. Detta

har betydelse ur ett flertal synvinklar, inte minst vad gäller möjligheterna

att nå en ur miljösynpunkt hållbar utveckling. Problematiken skall ses mot

bakgrund av att köptrycket från svenska och utländska företag kan förväntas

öka.

Det gäller främst att stärka sambandet mellan boendet och brukandet.

Erfarenheterna visar att den nuvarande lagen inte utgör ett tillräcklig starkt

instrument i detta avseende. En tillståndsprövning bör därför göras för alla

förvärv. Den som erhåller tillstånd skall ha en plikt att bebo den förvärvade

egendomen. Denna skall kunna sanktioneras genom vite. Är det fråga om en

skogsfastighet skall det dock räcka med att förvärvaren bor i bygden för att

boplikten skall anses uppfylld. Enligt utskottet finns skäl att samma regelsy-

stem gäller all lantbruksegendom i Sverige.

Ett särskilt problemkomplex är de juridiska personernas möjligheter till

förvärv. Den nuvarande lagstiftningen ger uttryck för en restriktivitet som i

grunden är bra. Emellertid har myndigheternas tillämpning av den s.k.

kompensationsregeln, som utskottet berört ovan, lett till svårigheter för

privatskogsbruket att konkurrera med bolagen om skogsmarken i regioner där

bolagen bedriver en offensiv markpolitik. Reglerna måste få en utformning så

att familjejordbruken blir den dominerande ägarkategorin. Enligt utskottets

bedömning skulle den uppstramning som behövs kunna åstadkommas så att

villkoret för att en juridisk person ska beviljas förvärvstillstånd i princip

alltid skall vara att den juridiska personen lämnar kompensationsmark. Detta

kan åstadkommas genom att man tar bort undantaget i 5 § andra stycket

jordförvärvslagen från kravet på kompensationsmark samt de andra krav som ger

en juridisk person förvärvsmöjlighet. En juridisk person bör dock äga rätt

till förvärv oavsett om kompensationsmark lämnas, om förvärv sker från annan

juridisk person och egendomens beskaffenhet inte är sådan att den bör ägas

eller brukas av fysisk person. I övrigt bör de i 5 § jordförvärvslagen

gällande möjligheterna till förvärv kvarstå.

Regeringen överväger nu frågor om förändringar av jordförvärvslagen.

Regeringens överväganden bör enligt utskottets mening inriktas på förändringar

i enlighet med vad utskottet förordat.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motionerna

1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del och 1996/97:Bo420 (c) samt med avslag på

motionerna 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m), 1996/97: Bo402(fp) och

1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del och

1996/97:Bo420 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo410, 1996/97:Bo419,

1996/97:Bo402 och 1996/97:Jo312 yrkande 3 om förändringar i

jordförvärvslagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har?

och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse::

Jordförvärvslagens innehåll och tillämpningen av denna lag har inte visat

sig vara effektiv när det gäller den viktiga grundsten som bör gälla ägandet

av lantbruksegendom i glesbygd, nämligen den att boende och brukande skall

sammanfalla. Ett utökat utboägande bidrar till ett minskat engagemang för

bygden och sämre utvecklingsmöjligheter. Lagen bör därför göras mer effektiv.

Regeringen bör överväga frågan om hur den nu av utskottet åsyftade skärpningen

bäst bör genomföras. Regeringen har redan på sitt bord en av Jordbruksverket

gjord utvärdering jämte en komplettering av denna. Enligt utvärderingen

förordas en mer omfattande tillståndsprövning än vad fallet är med dagens

regler. Denna möjlighet bör särskilt övervägas. Riksdagens ställningstagande

till de övriga frågor som väckts i fråga om jordförvärvslagen bör anstå med

hänsyn till den beredning som pågår i Regeringskansliet av den av

Jordbruksverket utförda utvärderingen.

Enligt utskottet bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo312 (v)

yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo402(fp), 1996/97:Bo405 (c) i

motsvarande del, 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m) och 1996/97:Bo420 (c) om

förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo312 yrkande 3 samt med

avslag på motionerna 1996/97:Bo402, 1996/97:Bo405 i motsvarande del,

1996/97:Bo410, 1996/97:Bo419 och 1996/97: Bo420 (c) om förändringar i

jordförvärvslagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m.

(mom. 3)

Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?De problem?

och slutar med ?fastighetsöverlåtelser m.m.? bort ha följande lydelse:

Den problematik som gör sig gällande i skärgården bör enligt utskottets

mening ägnas särskild uppmärksamhet. Flera utredningsinsatser har gjorts men

dessa har inte lett till något resultat. Enligt utskottets mening kan man inte

nöja sig med att konstatera att problematiken är svårlöst. Skärgårdens framtid

som en levande bygd måste säkerställas. Det gäller att hävda intressena av

bosättning och sysselsättning vid överlåtelse av alla typer av fastighet i

dessa områden. Det kan också gälla att i rimlig grad tillgodose dessa

intressen skattemässigt eller genom annan reglering. Skärgårdens problem ökar.

Allt fler hus där tas över av fritidsboende. Enligt utskottets mening bör

därför skärgårdens problem bli föremål för en utredning med inriktning på

åtgärder som berör bostads- och förvärvsmöjligheterna. Det kan gälla regler

som underlättar för fastighetsförvärvare som avser fast bosättning eller

förvärvsverksamhet eller gynnar dessa kategoriers innehav. Det kan också gälla

regler som försvårar för andra kategoriers förvärv. Utredningen bör särskilt

omfatta möjligheterna att genom förändringar i lagstiftningen om

fastighetsskatt uppnå ökad fast bosättning och sysselsättning. Utredningens

överväganden och slutsatser bör även omfatta åtgärder beträffande andra delar

av landet med problem liknande dem i skärgården. Det gäller vissa

glesbygdsområden men också delar i vissa storstäder. Det är av särskild vikt

att den av utskottet förordade utredningen beaktar hur den framtida

jordförvärvslagstiftningen kommer att utformas. Utredningens närmare direktiv

bör därför utformas mot bakgrund av de överväganden som sker i anledning av

resultatet av den utvärdering av jordförvärvslagstiftningen Jordbruksverket

gjort. Utredningen bör i sitt arbete också beakta regeringens överväganden i

anledning av den bostadspolitiska utredningens resultat. Den nu förordade

utredningen bör arbeta skyndsamt.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:A427

(kd) yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande

del och 1996/97:N270 (mp) yrkande 9 om åtgärder för att hävda lokala intressen

vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid

fastighetsöverlåtelse m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A427 yrkande 4 samt med avslag

på motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del och 1996/97:N270 yrkande 9

om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser

m.m. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m.

(mom. 3)

Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?De problem?

och slutar med ?fastighetsöverlåtelser m.m.? bort ha följande lydelse:

På många håll i Sverige finns problem som bottnar i utboägande. Problemen

kan i många fall formuleras så att förvärv sker i avsikt att som

fritidsbostäder använda fastigheter som behövs för människor som önskar bli

bofasta eller driva näring i bygden. I ett större perspektiv gäller det inte

bara bostadsfastigheter utan all den fasta egendom som finns i de glesbebyggda

delarna av landet. Lokalt ägande ger ett helt annat användningsmönster och

nyttjande av den fasta egendomen. Den känsla som behövs för vård och varsamt

nyttjande har endast en i bygden boende eller näringsverksam person. Mot denna

bakgrund bör en ordning med lokal förköpsrätt införas. Den som bedriver

verksamhet eller bor i bygden eller som avser sådan verksamhet eller boende

bör därför vid en överlåtelse av fast egendom ha rätt till förköp. Hur denna

förköpsrätt närmare bör vara utformad bör bli föremål för en utrednings

överväganden. Regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en sådan utredning.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1994/95:N270

(mp) yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande

del och 1996/97:A427 (kd) yrkande 4 om åtgärder för att hävda lokala intressen

vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid

fastighetsöverlåtelse m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N270 yrkande 9 samt med avslag

på motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del och 1996/97:A427 yrkande 4

om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser

m.m. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m.

(mom. 3)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?De problem?

och slutar med ?fastighetsöverlåtelser m.m.? bort ha följande lydelse:

I Sverige har på många håll uppstått problem med att fastigheter som behövs

för människor som önskar bli bofasta eller driva näring på orten används som

fritidsbostäder. Om uppköpsvågen fortsätter i den takt som utvecklingen ger

vid handen hotas hela samhällen. Stora delar av samhällena riskerar att bli

avfolkade särskilt under vinterhalvåret. Ett större inslag av permanentboende

garanterar de aktuella orternas och bygdernas utveckling och det sociala livet

där. Enligt utskottets mening bör den pågående utvecklingen kunna stoppas

genom regler som förhindrar att en permanentbostad inom samlad bebyggelse

övergår till att bli fritidsbostad. Hur denna reglering närmare skall utformas

bör anförtros en utredning. Utskottet vill peka på att de lösningar som bör

sökas inte bara står att finna i en förvärvstillståndsprövning utan att andra

medel kan vara effektiva. Sådana medel bör t.ex. kunna åstadkommas genom

förändringar i plan- och bygglagen. De lösningar som bör sökas skall

naturligtvis stå i överensstämmelse med EU:s regler om att medborgare från

andra EU-länder inte får diskrimineras.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo405

(c) i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1996/97:A427 (kd) yrkande

4 och 1996/97:N270 (mp) yrkande 9 om åtgärder för att hävda lokala intressen

vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid

fastighetsöverlåtelse m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo405 i motsvarande del samt med

avslag på motionerna 1996/97:A427 yrkande 4 och 1996/97:N270 yrkande 9 om

åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser m.m.

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Fastighetsförvärv m.m. (mom. 4)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?fastighetsförvärv m.m.? bort ha följande lydelse:

De regler som avser fastighetsförvärv har i anledning av Sveriges anslutning

till EES och EU genomgått genomgripande förändringar. Dessa har medfört att

jord- och skogsbrukspolitiken liksom de regionalpolitiska strävandena har fått

betydande svårigheter att hålla den inriktning och den effektivitet som är

önskvärd. Ett flertal mindre lyckade lagändringar har genomförts under 1990-

talet; bl.a. avser utskottet de förändringar i fastighetsbildningslagen år

1990 och 1993 då det fastighetsekonomiska villkoret för fastighetsbildning

mjukades upp, vilket bl.a. medfört att det i alltför stor utsträckning bildats

fastigheter på jordbruksmark som inte är bärkraftiga. Dessa fastigheter duger

inte till mycket annat än att tjäna som fritidsbostäder.

Utskottet anser att det nu är hög tid att åtgärder vidtas för att hindra den

pågående utvecklingen. Det bör därför omgående tillsättas en utredning med

sikte på att i allt väsentligt återställa de styrmedel det allmänna hade innan

den ovan nämnda avregleringen skedde. Utredningen bör i sitt arbete ta ett

sammanhållande grepp på all den lagstiftning som gäller naturresurser i vid

mening, däri inbegripet den viktiga naturresurs som landets fastigheter utgör.

Utskottet kan konstatera att frågorna i Regeringskansliet har splittrats upp

utan samordning i flera olika departement med för lagstiftningen negativt

resultat. Konsekvenserna av nuvarande regler om förvärvsmöjligheter, ägande

och brukande bör bli föremål för en grundlig undersökning. Det finns enligt

utskottets mening anledning för utredningen att också undersöka vilka

historiska erfarenheter som kan vara av nytta för en förändrad lagstiftning.

Utskottet anser särskilt att erfarenheter kan vinnas av riksdagsbehandlingen

av baggböleriet vid sekelskiftet och flyttlasspolitiken från år 1968 och

framåt.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo414

(mp) yrkandena 2, 3, 5 och 6 om fastighetsförvärv m.m. som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande fastighetsförvärv m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo414 yrkandena 2, 3, 5 och 6 om

fastighetsförvärv m.m. som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

9. Grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning (mom. 5)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Enligt

utskottets? och slutar med ?vid fastighetsbildning? bort ha följande lydelse:

Tillämpningen av FBL kan ge högst påtagliga förändringar av

markanvändningen. Det är mot den bakgrunden märkligt att den krets av personer

som skall höras innan ett fastighetsbildningsbeslut kan fattas är snävare

avgränsad än när ett beslut skall tas enligt reglerna i PBL. Det innebär att

grannar vanligen är utestängda från möjligheten att påverka ett beslut enligt

FBL. Ur demokratisk synpunkt är detta inte tillfredsställande. Dessutom

riskerar beslutsunderlaget att bli sämre. Enligt utskottets mening bör frågan

om vem som skall höras i ett ärende enligt PBL bli föremål för regeringens

överväganden med inriktning att denna krets utökas att motsvara den som anges

i PBL. Regeringen bör i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med de

förslag som den anser nödvändiga.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo506

(s) yrkande 2 om grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo506 yrkande 2 om grannars

ställning m.m. vid fastighetsbildning som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................3

Jordförvärvslagen m.m. 3

Fastighetsförvärvslagstiftning m.m. 6

Fastighetsbildningslagen 7

Grannars ställning vid fastighetsbildning m.m. 7

Fastighetsbildning och strandskydd 8

Servitut 9

Byanamn 10

Omarrondering 10

Vattenlagen 10

Fond för översvämningsskador 10

Omprövning av vattendomar 11

Hemställan 12

Reservationer........................................13

1. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 13

2. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 14

3. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 14

4. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 16

5. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse

m.m. (mom. 3) 16

6. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse

m.m. (mom. 3) 17

7. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse

m.m. (mom. 3) 18

8. Fastighetsförvärv m.m. (mom. 4) 19

9. Grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning (mom. 5) 20