Bet. 1996/97:BoU12

Bostadsutskottets betänkande

1996/97:BOU12

Egenskapskrav på byggnader m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

BoU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motionsförslag som i vid mening avser de krav som

ställs på byggnaders egenskaper. Förslagen avser bl.a. miljö- och hälsoriktigt

byggande och boende, ekologiska va-system, energihushållningsfrågor, säkerhet

i byggnader m.m., tillgängligheten i den fysiska miljön samt åtgärder mot

elöverkänslighet.

Med anledning av motionsförslag gör utskottet två tillkännagivanden som båda

avser behovet av ökade informationsinsatser. Det gäller information dels i

fråga om åtgärder för att öka barnsäkerheten, dels i fråga om installation av

brandvarnare. Övriga motionsförslag avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats 13 reservationer.

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels de under allmänna motionstiden 1996 väckta motionerna

1996/97:Bo203 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om strängare krav på energieffektivisering.

1996/97:Bo206 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för att

förena ledig byggkapacitet med omställningen till ett ekologiskt uthålligt

samhälle.

1996/97:Bo207 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för

hållbara investeringar för bättre miljö och uthållig tillväxt.

1996/97:Bo209 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett ?Svensk

Husprovning AB? i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ytterligare skärpa kraven på högsta tillåtna radongashalt i

alla byggnader till maximalt 150 Bq/m3,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om information om byggdepåerna och begagnat byggmaterial,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att femledarsystem skall vara obligatoriskt vid nybyggnad och

större ombyggnad av starkströmsnätet.

1996/97:Bo212 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare

insatser för att garantera elöverkänsligas möjligheter till ett bra boende.

1996/97:Bo213 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om konvertering av elvärmda

småhus.

1996/97:Bo214 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare insatser för att

ge elöverkänsliga personer ett bra liv.

1996/97:Bo216 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att försiktighetsprincipen skall gälla vid exponering av

elektromagnetiska fält,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att forskningen på radiofrekventa fält bör ökas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en varningstext bör finnas på mobiltelefoner som varnar för

alltför flitigt användande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att undantagsklausulen för kontroll av apparater med en uteffekt på

mindre än 7 W slopas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att forskning om interaktion mellan elektriska fält i luftrummet

påbörjas.

1996/97:Bo217 av Anita Johansson och Håkan Strömberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

obligatorisk installation av brandvarnare i bostäder.

1996/97:Bo219 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett system för miljö- och

energideklaration av bostäder i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar om ett miljö- och energideklarationssystem som

skall kunna tas i bruk senast år 2000 i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:Bo221 av Lennart Fremling och Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att iaktta försiktighet vid investeringar i ny teknik

vars effekter på människor inte är till fullo kända,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samhället måste ta sitt ansvar för att hjälpa dem som drabbats

av elöverkänslighet trots att det inte ännu finns vetenskapligt säkert

underlag.

1996/97:Bo223 av Birgitta Carlsson och Lennart Brunander (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energisparåtgärder.

1996/97:Bo224 av Erling Bager (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handikappanpassning av bostads- och stadsmiljö,

1996/97:Bo225 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att uppdraget om forskningsöversikt och utvärdering blir allsidig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mer forskning utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelning av forskningsresurserna och samarbete med drabbade

personer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bostadsanpassningsbidrag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förebyggande insatser vid elinstallationer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning och fortbildning av elektriker.

1996/97:Bo226 av Stig Sandström m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur en fördjupad forskning

kring elöverkänslighet skall utvecklas enligt vad i motionen anförts om

studier i nära samarbete med drabbade personer,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur försök med en

storskalig sanering i bostadsmiljön skall kunna ske, t.ex. av ett helt kvarter

med gammaldags teknikinstallationer som fyllts på med dagens tekniska

utrustning.

1996/97:Bo233 av Kerstin Warnerbring och Lennart Brunander (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att regler utarbetas och fastställs som

säkerställer en god elmiljö.

1996/97:Bo415 av Åke Carnerö och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ansvaret för tillsynen av säkerheten vid allmänna sim- och

badanläggningar bör klarläggas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om auktoriserad utbildning av badvakter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör ta initiativ till enhetliga regler inom EU vad

gäller säkerhet vid badplatser.

1996/97:Bo416 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av nya normer för murstocks-/rökrörsinstallationer vid

eldning av pellettsbränsle.

1996/97:Bo504 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Naturvårdsverket bör få i uppdrag att utarbeta en strategi för

hur vi skall växla över till ett ekologiskt toalettsystem,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att nybyggnation och större ombyggnader av befintliga lokaler

anpassas efter strategin att utfasa dagens kollektiva vattentransporterande

storskaliga toalettsystem,

5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i hälsoskyddslagen att denna ger

utrymme för andra toalettlösningar än vattentransportbaserade.

1996/97:Bo509 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utveckling av

ett för svenska förhållanden anpassat miljövärderingssystem.

1996/97:Bo510 av Sverre Palm och Lisbet Calner (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande

av krav på brandvarnare i bostäder.

1996/97:Bo514 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostads- och

lokalkonsumenternas ställning gentemot byggherrar, entreprenörer och

fastighetsägare.

1996/97:Bo515 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brandvarnare

bör ingå i byggnormen.

1996/97:Bo522 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till ändring i va-lagen för att möjliggöra utveckling mot ett

närsaltkretslopp i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Bo523 av Nils-Erik Söderqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder som ökar

barnsäkerheten i boendet.

1996/97:Bo524 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att några kommuner

i Västsverige skall bli pilotprojekt för uppbyggnad av ny infrastruktur för

urinseparerade va-system.

1996/97:Bo526 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spår för blinda i

gatubeläggningen.

1996/97:Bo529 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av kvalitetskrav i boendet.

1996/97:Bo531 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna för

kommunerna att kunna påverka kvalitetsbestämningen vid byggande enligt vad i

motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i BVL 2 §, punkt 9,

med krav på att den omfattar resurshushållning och kretsloppstillämpning i sin

helhet,

4. att riksdagen begär att regeringen låter utreda möjligheten att utse en

särskild barnansvarig för att bevaka barnens intresse i samband med

kvalitetsbestämningen av byggandet, enligt vad i motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur barnsäkerheten kan

förbättras enligt vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av lagstiftningen i samband med tillgänglighetsskapande

åtgärder.

1996/97:Jo311 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det miljöanpassade byggandet vägs in i alla led och att lokala

försök uppmuntras.

1996/97:Jo738 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om byggande av demonstrationsanläggningar med urin- och

fekalieseparerade toaletter.

1996/97:Jo760 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om byggande av demonstrationsanläggningar med urin- och

fekalieseparerade toaletter.

1996/97:Jo778 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om installation av alternativa va-lösningar i skärgårdsområdena.

1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Boverket i samråd med Konsumentverket och Naturvårdsverket

verka för att konsumenterna får tillgång till miljödeklarationer av bostäder,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att enskild förbrukning av värme och varmvatten bör mätas.

1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa ett samhälle som är tillgängligt för funktionshindrade.

1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om byggteknik för att avskärma elektromagnetiska fält i syfte att

förebygga elöverkänslighet.

1996/97:So425 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgänglighet för funktionshindrade.

dels de med anledning av Regeringens skrivelse 1996/97:50 väckta motions-

yrkandena

1996/97:Jo17 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att översiktsplanearbetet bör utvecklas mot en helhetssyn i

planeringen av den fysiska miljön,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bättre samordning mellan olika planeringsnivåer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att allt byggande skall vara kretsloppsanpassat.

Föredragningar m.m.

Företrädare för Inrikesdepartementet respektive Boverket har inför utskottet

lämnat information i frågor som behandlas i detta betänkande. Representanter

för Föreningen för El- och Bildskärmsskadade har inför utskottet redovisat sin

syn på frågor om elöverkänslighet och i samband med detta även överlämnat en

skrivelse i frågan. En skrivelse har även inkommit i frågan om tillgänglighet

i den byggda miljön från ett projekt med denna inriktning som bedrivs av sju

samverkande handikappförbund.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas motioner från 1996 års allmänna motionstid i

frågor om egenskapskrav på byggnader och vissa anläggningar. Dessutom

behandlas tre yrkanden i en motion väckt med anledning av regeringens

skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett hållbart samhälle.

Vid nybyggnad och ändring av byggnadsverk regleras utformningen av byggnad

och tomt genom plan- och byggnadslagstiftningen. De centrala lagarna i detta

sammanhang är plan- och bygglagen (1987:10) - PBL - samt lagen (1994:847) om

tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVL. De tekniska egenskapskraven

förtydligas i förordningen om egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVF. I

Boverkets byggregler - BBR 94 - finns föreskrifter och allmänna råd till bl.a.

PBL, BVL och BVF. BBR 94 gäller vid uppförande av nya byggnader och

tillbyggnader. För andra ändringar än tillbyggnader gäller enbart

bestämmelserna i PBL, BVL och BVF.

Miljö- och hälsoriktigt byggande och boende

I flera motioner tas frågor upp om miljövärdering och kvalitetsdeklaration av

bostäder. Utskottet behandlar först de förslag som främst är inriktade på

frågan om utveckling av ett system för miljö- och energideklaration av

bostäder.

I motion 1996/97:Bo509 (mp) föreslås riksdagen i ett tillkännagivande till

regeringen understryka vikten av att ett miljövärderingssystem anpassat för

svenska förhållande utarbetas. Systemet bör enligt motionärerna baseras bl.a.

på en helhetssyn, ett livscykelperspektiv samt på flödesanalyser för material,

energi och vatten. Genom ett energi- respektive materialtal skall den

sammanlagda miljöpåverkan kunna utläsas för ett byggmaterial, en byggprodukt

eller för en hel byggnad.

Ett liknande förslag förs fram i motion 1996/97:Bo219 (v). I motionen

hänvisas till ett förslag om ett system för miljö- och energideklaration av

bostäder som redovisats i utredningen Konsumenterna och miljön (SOU 1996:108).

Motionärerna föreslår att Boverket skall få i uppdrag att i samråd med

Konsumentverket och Naturvårdsverket ta fram ett system enligt utredningens

förslag - yrkande 1. Vidare föreslås riksdagen fatta beslut om att

målsättningen skall vara att systemet skall kunna tas i bruk senast år 2000 -

yrkande 2. Även i motion 1996/97:L713 (mp) yrkande 19 föreslås att Boverket i

samråd med Konsumentverket och Naturvårdsverket skall verka för att

konsumenterna får tillgång till miljödeklarationer av bostäder.

Bostadsutskottet har vid flera tillfällen tidigare haft att överväga förslag

om system för kvalitetsdeklaration och miljövärdering av bostäder.

Våren 1995 behandlade utskottet ett stort antal motionsförslag om ett miljö-

riktigt byggande och boende i vid bemärkelse (bet. 1994/95:BoU18). Utskottets

överväganden resulterade i förslag om tillkännagivanden i flera frågor. Enligt

utskottet fanns det bl.a. anledning att utreda frågan om det är möjligt att

definiera vilka krav m.m. som bör ställas på en byggnad för att den skall

kunna betecknas som ekologisk. I detta sammanhang ansåg utskottet att även

frågan om miljö- och hälsoklassning av byggnader borde beaktas. Riksdagen

beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Hösten 1995 behandlade utskottet ytterligare motionsförslag om olika

åtgärder för att åstadkomma miljö- och kvalitetsdeklarationer av bostäder

(bet. 1995/96:BoU1). Även i detta fall resulterade utskottets överväganden i

ett tillkännagivande från riksdagen i frågan. Enligt utskottets överväganden

borde åtgärder vidtas för att ett utvecklingsarbete som kan leda till

kvalitetsdeklarationer snarast skulle kunna påbörjas.

Regeringen gav hösten 1995 Boverket i uppdrag att utarbeta förslag till

utredningar och aktiviter inom bl.a. de områden som tagits upp i utskottets

tillkännagivanden. Medel för detta arbete tillställdes verket genom det

program för miljöinvesteringar som riksdagen fattade beslut om våren 1995 (se

prop. 1994/95:218, bet. 1994/95:BoU21, AU15). Efter redovisning av förslag

från Boverket har regeringsuppdraget senare preciserats. Boverket har den 15

januari 1997 avlämnat en delrapport till regeringen avseende de projekt som

verket tilldelats medel för. Förutom den nu aktuella frågan om miljövärdering

och kvalitetsdeklaration av bostäder omfattar projekten en rad andra frågor om

miljö- och hälsoriktigt byggande och boende. Utskottet återkommer nedan till

frågor om bl.a. återanvändning av byggmaterial och elöverkänslighet som också

ingår i Boverkets uppdrag.

Bostadsutskottet har under beredningen av detta ärende tagit del av

redovisningar av det pågående arbetet inom Boverket avseende inomhusmiljö,

miljöriktigt byggande m.m. Vad gäller motionsförslagen om ett system för

miljövärdering av bostäder kan konstateras att flera projekt avser dessa

frågor. Ett projekt om ?hälsoklassificering av byggnader och byggmaterial? går

ut på att utifrån erfarenheterna av de olika mer eller mindre väl utarbetade

system som finns i dag föreslå utgångspunkter för ett system som passar de

svenska förhållandena. I ett projekt om ?miljöklassning av byggnader? ingår

bl.a. att definiera vilka krav som bör ställas på en byggnad för att den skall

kunna betecknas som ekologisk. Även i andra projekt som ingår i

regeringsuppdraget behandlas frågor med betydelse för arbetet med att utforma

ett system för miljö- och kvalitetsdeklaration av bostäder. Resultaten av

regeringsuppdragen skall slutredovisas den 15 mars 1998.

Mot bakgrund av det ovan redovisade anser inte utskottet att ytterligare ett

tillkännagivande från riksdagens sida om miljövärdering och

kvalitetsdeklaration av bostäder är erforderligt. Ett omfattande arbete med

inriktning mot det aktuella området har påbörjats i Boverkets regi sedan

utskottet senast behandlade frågan år 1995. Utskottet har också erfarit att

ett samarbete har etablerats mellan Boverket och Byggforskningsrådet i frågor

om miljöriktigt byggande och boende. Även i övrigt har ett brett samarbete

inletts med olika parter som torde ge goda förutsättningar för det fortsatta

arbetet.

Utskottet anser sammanfattningsvis att resultatet av Boverkets arbete bör

avvaktas. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna 1996/97:Bo219 (v),

1996/97:Bo509 (mp) och 1996/97:L713 (mp) yrkande 19.

Välbyggda, miljöanpassade och varierande bostäder i bra miljö bör enligt

motion 1996/97:Bo529 (c) eftersträvas. En uppföljning av kvalitetskraven i

boendet bör enligt motionens yrkande 3 därför komma till stånd.

Som utskottet uppfattat motionen avser den det uppdrag avseende

kvalitetesdeklaration av bostäder som bostadsutskottet och riksdagen gav

regeringen hösten 1995 (1995/96:BoU1 s. 46). Som framgår av framställningen

ovan har också Boverket påbörjat ett arbete med denna inriktning. En

uppföljning av kvalitetskraven i enlighet med förslaget i motion 1996/97:Bo529

(c) yrkande 3 framstår mot bakgrund härav inte nu som nödvändig eller lämplig.

Enligt utskottets mening bör resultatet av pågående arbete avvaktas. Motionen

avstyrks.

Som en åtgärd för att komma till rätta med problemen med sjuka hus och för

att höja kvaliteten i byggandet förordas i Miljöpartietes partimotion

1996/97:Bo209 yrkande 3 att ett ?Svensk Husprovning AB? skall inrättas. Enligt

förslaget skall hus kontrolleras vart femte år med avseende på bl.a. fukt,

mögel, ventilation, materialtillstånd och energibalans.

Utskottets har vid flera tidigare tillfällen haft att behandla motsvarande

förslag (senast 1994/95:BoU18 s. 17). Vad utskottet härvid anfört om att

förslaget måste anses delvis tillgodosett genom kravet på obligatorisk

ventilationskontroll samt kravet på byggfelsförsäkring står fast. Av betydelse

i sammanhanget är även det ovan i korthet redovisade arbetet avseende dels

hälsoklassificering av byggnader och byggmaterial, dels miljöklassning av

byggnader som har påbörjats av Boverket. En utvärdering av förekommande

kvalitetssystem i byggprocessen och förvaltningsskedet skall dessutom göras av

den särskilde utredare som regeringen har tillsatt för att följa upp

byggfelsförsäkringen och frågor om konsumentskyddet i byggandet. Utskottet är

mot bakgrund härav inte berett förorda att ett ?Svensk Husprovning AB?

inrättas i enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion 1996/97: Bo209

yrkande 3. Motionen avstyrks.

Kvalitetsstyrningen av byggandet måste enligt motion 1996/97:Bo531 (v) ske

på ett stadium när byggnadens utformning fortfarande kan påverkas. Redan i

projekteringsskedet bör därför samråd ske mellan kommun och berörd byggherre.

Enligt motionens yrkande 2 bör det uppdras åt regeringen att återkomma till

riksdagen med förslag om hur kvalitetsbestämningen skall säkras - detta så att

kommunens mål och riktlinjer för den framtida boendeplaneringen kan uppfyllas.

Framför allt gäller det frågor om tillgänglighet och barnsäkerhet. I yrkande 4

föreslås således att regeringen skall låta utreda möjligheterna att utse en

särskild barnansvarig för att bevaka barnens intresse i samband med den

förordade kvalitetsbestämningen av byggandet.

En god kvalitet i byggandet är naturligtvis en förutsättning för att vi

skall få bostäder som fyller högt ställda krav på användbarhet och hållbarhet.

Sedan lång tid ställs också anspråk på att byggnader skall uppfylla väsentliga

krav i fråga om bl.a. hygien, hälsa och miljö liksom när det gäller säkerhet

och tillgänglighet. Under senare år har dessutom en rad åtgärder vidtagits för

att säkra kvaliteten i bostäder och lokaler. Det gäller såväl ändringar i

plan- och bygglagstiftningen som det ovan redovisade arbetet med

kvalitetsdeklaration av bostäder. Exempel på lagreglerade åtgärder är

bestämmelserna om obligatorisk ventilationskontroll och kravet på

byggfelsförsäkring. De krav på bl.a. tillräckliga lekutrymmen som ställs i PBL

och på barnsäkerhet som konkretiseras i Boverkets föreskrifter skall givetvis

beaktas i alla led av byggprocessen. Även det byggsamråd som normalt skall

föregå en byggnadsåtgärd syftar till att säkra kvaliteten i byggandet.

Förslagen i motionen får i viss mån redan anses vara tillgodosedda. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet förslagen i motion

1996/97:Bo531 (v) yrkandena 2 och 4.

I motion 1996/97:Bo531 (v) diskuteras även vissa frågor om utformningen av

lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader m.m. (BVL). Enligt motionärerna

saknas i lagen ett tydligt uttryck för målsättningen om ett ekologiskt

hållbart samhälle. I motionens yrkande 3 föreslås därför att BVL 2 § punkt 9

skall kompletteras så att den även omfattar krav på resurshushållning och

kretsloppsanpassning i sin helhet. Även i den med anledning av regeringens

skrivelse 1996/97:50 väckta motionen 1996/97:Jo17 (v) yrkande 4 föreslås att

BVL bör utökas med en paragraf med innebörden att allt byggande skall

kretsloppsanpassas.

I den aktuella lydelsen av 2 § punkt 9 anges att byggnadsverk skall uppfylla

väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om hushållning med vatten och

avfall. Krav på resurshushållning samt miljö- och hälsoriktigt utförande kan

emellertid hävdas även genom andra punkter i BVL 2 §. Byggnadsverk skall

således enligt lagen uppfylla krav på energihushållning och värmeisolering

samt ge skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö.

Bestämmelserna i BVL trädde i kraft den 1 juli 1995. Att i en särskild lag

samla de tekniska egenskapskraven på byggnader är en av flera förändringar som

genomförts avseende byggregleringen under de senaste åren. Boverket har

regeringens uppdrag att genomföra en utvärdering av dessa förändringar. Bland

de frågor som enligt regeringens direktiv särskilt skall studeras är

egenskapskraven avseende hygien, hälsa och miljö. En slutrapport till

regeringen kommer att övelämnas i oktober 1997. Som redovisats ovan pågår inom

Boverket även i övrigt ett omfattande arbete i frågor med betydelse för

ställningstaganden om resurshushållning och kretsloppsanpassning i byggandet.

Detta arbete skall redovisas i mars 1998.

Utformningen och innehållet i byggnadslagstiftningens krav bör givetvis

kunna anpassas till den tekniska utvecklingen och till den successivt ökande

kunskapen inom olika områden. Det kan inte uteslutas att i de olika

överväganden som för närvarande pågår i frågor om ett miljö- och hälsoriktigt

byggande och boende sådana förändringar kan aktualiseras. Utskottet är dock

inte berett att på de grunder som anförs i motionen nu förorda en revidering

av de aktuella delarna i BVL. Motionerna 1996/97:Bo531 (v) yrkande 3 och

1996/97:Jo17 (v) yrkande 4 avstyrks således.

Enligt vad som anförs i motion 1996/97:Bo209 (mp) är det angeläget att

minska mängden byggavfall som hamnar på deponi. Ett sätt att minska

avfallsmängden och öka återanvändningen inom byggsektorn anses vara att stödja

etableringen av depåer för begagnat byggmaterial. I motionens yrkande 11

föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande understryker vikten av att

sprida information om sådana byggdepåer.

I det betänkande från bostadsutskottet våren 1995 som behandlade en rad

förslag om ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende togs även frågan om

återvinning och återanvändning upp (se bet. 1994/95:BoU18 s. 14-16). På

utskottets förslag gjorde riksdagen ett tillkännagivande till regeringen i

denna fråga. I tillkännagivandet förordades bl.a. en inventering av projekt

som avser återvinning av byggmaterial samt överväganden i frågor om

lagerhållning av material som kan återanvändas och om behovet av

informationsinsatser. I det regeringsuppdrag till Boverket som ovan redogjorts

för ingår projekt med denna inriktning. Dessa projekt skall slutrappporteras i

mars 1998.

Vad gäller den specifika frågan om information om depåer för

byggnadsmaterial har utskottet erfarit att ett antal företag inom denna

bransch för närvarande arbetar med att utforma en gemensam databas på

Internet. Utskottet kan konstatera att intresset även i övrigt

påtagligt ökat under de två senaste åren för frågor om återvinning och

återanvändning inom byggbranschen. Ett av uttrycken för det växande

miljöintresset inom bygg- och fastighetssektorn är Byggsektorns Kretsloppsråd.

Rådet har i samverkan med den av regeringen tillsatta Kretsloppsdelegationen

tagit fram en handlingsplan för ?Miljöansvar för byggvaror i ett

kretsloppstänkande?.

Samhället har också i olika former givit stöd åt projekt med inriktning mot

återanvändning av byggmaterial. Riksdagen beslutade våren 1996 att inrätta ett

femårigt program för omställning till en hållbar utveckling. Inom ramen för

detta program kan bidrag lämnas till bl.a. verksamhet som syftar till att

återanvända byggnadsmaterial.

Vad i motionen föreslås får i inte ringa grad anses tillgodosett. Med

hänvisning härtill anser utskottet ett tillkännagivande i enlighet med

motionsförslaget inte vara erforderligt. Motion 1996/97:Bo209 (mp) yrkande 11

avstyrks således.

I yrkande 4 i samma motion föreslås att gränsvärdet för högsta tillåtna

radongashalt bör bestämmas till maximalt 150 Bq/m3.

De två lagar med vars stöd bl.a. gränsvärden för radon utfärdats är

hälsoskyddslagen samt plan- och bygglagen (PBL). Gränsvärdena anges i radon-

gashalt eller kortare uttryckt i radonhalt. Med stöd av hälsokyddslagens

regler har Socialstyrelsen fastställt gränsvärdet 400 Bq/m3 (Bq=becquerel) som

högsta radonhalt i befintliga bostäder. I byggreglerna (BBR 94) anges 200

Bq/m3 som högsta radonhalt i nya byggnader. Sedan den 1 juli 1988 kan stöd

till radonsanering av småhus utgå enligt bestämmelserna i förordningen

(1988:372) om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas om

radonhalten i huset överstiger det gränsvärde som Socialstyrelsen anger som

godtagbart ur hälsoskyddssynpunkt.

Bostadsutskottet behandlade våren 1995 (bet. 1994/95:BoU18) motsvarande

motionsyrkande om sänkta gränsvärden som det nu aktuella. Utskottet anförde

bl.a.:

Det kan alltid diskuteras om de valda nivåerna för gränsvärden är lämpligt

utformade med hänsyn till risknivå, praktisk tillämpning m.m. Gällande

gränsvärden för radon är bestämda utifrån dagens kunskapsläge och de

avvägningar som ansvariga myndigheter ansett böra göras. Någon absolut gräns

mellan riskfri och hälsovådlig radonhalt finns givetvis inte. Utskottet har

inte underlag att ifrågasätta de gränsvärden som nu tillämpas. Det får

förutsättas att gränsvärdena anpassas till eventuell ny kunskap på området om

så befinns befogat. Utskottet vill dock i sammanhanget understryka att det mot

bakgrund av det stora antal bostäder som ligger över dagens gränsvärden synes

mest angeläget att koncentrera insatserna på den del av bostadsbeståndet som

uppvisar de högsta radonhalterna.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan. Motion 1996/97:Bo209 (mp)

yrkande 4 avstyrks således.

I flera motioner diskuteras möjligheten att ge statligt stöd till program

med inriktning mot miljöriktigt byggande eller energiinvesteringar. Motionerna

1996/97:Bo206 (s) och 1996/97:Bo207 (s) utgår från problemen inom byggsektorn.

Motionärerna framhåller att den nuvarande situationen, med hög arbetslöshet

och stor ledig kapacitet inom byggnadsverksamheten, är ett utmärkt tillfälle

att utforma ett program för att påbörja omställningen till ett ekologiskt

hållbart samhälle. Mot denna bakgrund anser man att riksdagen i ett

tillkännagivande till regeringen bör begära att ett program för hållbara

investeringar för bättre miljö och uthållig tillväxt arbetas fram. Även i

motion 1996/97:Jo311 (s) föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om

satsningar på byggande för bättre miljö med innbörden att det miljöanpassade

byggandet bör vägas in i alla led och att lokala försök bör uppmuntras.

Ytterligare ett förslag om stöd till omställningsprogram behandlas i detta

sammanhang. Det gäller förslaget i motion 1996/97:Bo213 (s) om ett stöd till

konvertering av elvärmda småhus. Motionären redovisar olika exempel på hur ett

statligt stöd kan beräknas ge goda effekter på såväl elbalansen som

familjeekonomin och sysselsättningen.

Som framgått ovan har bostadsutskottet och riksdagen i olika sammanhang lagt

stor vikt vid att understödja en utveckling där de successivt ökande

kunskaperna om miljöriktigt byggande tas till vara. Denna utgångspunkt har

också gällt för ett flertal olika tidsbegränsade ekonomiska stöd till

byggverksamheten som under senare år inrättats av bl.a.

sysselsättningspolitiska skäl. Det senaste exemplet på en sådan satsning är

det beslut som riksdagen tog på försommaren 1996 om att satsa en miljard

kronor på att stimulera investeringar i bl.a. kretsloppsanpassning av

byggnader och infrastruktur (prop. 1996/97:222, BoU11y, FiU15). Programmet är

avsett att skapa sysselsättning genom att visst ekonomiskt stöd lämnas till

projekt och investeringar som annars inte hade kommit till stånd.

Vad gäller satsningar på program för miljö- och energiinvesteringar kan

också hänvisas till den statsrådsdelegation för ekologiskt hållbar utveckling

som regeringen nyligen inrättat. Delegationens uppgift är enligt ett

pressmeddelande från regeringen att till den ekonomiska vårpropositionen i

mitten av april och med en uppföljning i budgetpropositionen i september

formulera en plattform för regeringens samlade politik för ett ekologiskt

hållbart samhälle. Avsikten är också att delegationen skall arbeta fram

förslag till ett brett och långsiktigt investeringsprogram omfattande bl.a.

bostäder, lokaler, energisystem samt vatten- och avloppssystem.

Beträffande den fråga som tas upp i motion 1996/97:Bo213 (s) om åtgärder som

särskilt är inriktade på konvertering av elvärmda småhus vill utskottet erinra

om den energipolitiska proposition som är att vänta inom kort. Enligt vad som

redovisats om innehållet i den uppgörelse som träffats mellan tre

riksdagspartier ingår åtgärder med denna inriktning som en väsentlig del i ett

omställningsprogram. Det kan således förväntas att utskottet får anledning att

återkomma till denna fråga.

Med hänvisning dels till redan beslutade satsningar på ekologisk

byggverksamhet, dels till väntade förslag om program för miljö- och

energiinvesteringar anser utskottet att ett tillkännagivande i frågan i

dagsläget inte är erforderligt. Motionerna 1996/97:Bo206 (s), 1996/97:Bo207

(s), 1996/97:

Bo213 (s) och 1996/97:Jo311 (s) yrkande 2 avstyrks således.

Ekologiska va-system

I ett antal motioner läggs förslag fram om satsningar på avloppssystem som i

högre grad än dagens vattentoaletter utgår från kretsloppstanken. Nya

lösningar med ekologiska utgångspunkter förordas. I motionerna hänvisas till

olika anläggningar som bygger på att urin och fekalier separeras och som

innebär att näringsämnen återförs till jordbruksmarken.

Enligt vad som anförs i motion 1996/97:Bo504 (kd) måste en struktur byggas

upp för att klara uppsamling, transport, behandling och nyttogörande av

toalettavfall. Motionärerna understryker att stora krav måste ställas på denna

struktur vad gäller bl.a. uthållighet, flexibilitet och säkerhet mot skadliga

utsläpp. I motionens yrkande 3 förslås att Naturvårdsverket ges i uppdrag att

utarbeta en strategi för hur vi skall kunna växla över till ett ekologiskt

toalettsystem med denna inriktning. När väl strategin är utarbetad skall den

enligt yrkande 4 tillämpas vid nybyggnation och större ombyggnader av

befintliga lokaler.

Bostadsutskottet har erfarit att ett arbete för närvarande pågår vid

Naturvårdsverket med i princip den inriktning mot kretsloppsanpassade va-

system som motionärerna efterfrågat. I projektet ?Systemanalys VA? arbetar

således Naturvårdsverket tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska

Kommunförbundet, Svenska Vatten- och Avloppsföreningen samt fem kommuner med

att belysa miljömål, styrmedel och olika bedömningsverktyg som skall kunna

utgöra en grund för det fortsatta arbetet med att kretsloppsanpassa va-

systemen. I en förstudie till projektet har kriterierna för långsiktigt

uthålliga va-system definierats. I huvudstudien studeras dessa kriterier

närmare genom fallstudier. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att senast

den 30 juni 1997 redovisa detta arbete, speciellt de förslag till styrmedel

som framkommit inom projektets ram.

Utskottet anser att stor vikt måste läggas vid arbetet med att anpassa va-

systemen till en långsiktigt hållbar utformning. Detta gäller både för de

befintliga systemen som i många fall är i behov av ombyggnad till dagens

miljökrav och för de helt nya system där bästa tillgängliga miljöteknik kan

väljas från början. Som anförs i den aktuella motionen finns behov att ta fram

mer kunskap på området och att utarbete en strategi för en miljöanpassning av

va-systemen. Med hänvisning till att överväganden med denna utgångspunkt redan

pågår inom Naturvårdsverket och inom kort kommer att redovisas för regeringen

anser utskottet dock inte att ett tillkännagivande i frågan är erforderligt.

Motion 1996/97:Bo504 (kd) yrkandena 3 och 4 avstyrks av detta skäl.

I samma motion tas även en fråga om lagregleringen av va-system upp.

Motionärerna hävdar att ?hälsoskyddslagen slår fast varje medborgares rätt

till vattentoalett? och förslår därför i yrkande 5 att ändringar bör göras i

hälsoskyddslagen så att denna ger utrymme för andra toalettlösningar än

vattentransportbaserade.

Även i motion 1996/97:Bo522 (mp) förordas ändringar i bestämmelserna om va-

system. Motionärerna anser att samhället bör kunna ställa starkare krav på

kretsloppsanpassning av va-system. Det föreslås att va-lagen ändras så att

kommunerna under vissa förutsättningar ges möjlighet att villkora ny- eller

ombyggnad med att en viss andel av toalettavfallet källsorteras. Alternativt

anser motionärerna att va-taxan bör kunna utformas så att källsortering medför

lägre taxa.

Som redovisats ovan ingår det i Naturvårdsverkets uppdrag från regeringen

att överväga vilka styrmedel som kan användas för en kretsloppsanpassning av

va-systemen samt redovisa förslag i frågan. Det får förutsättas att eventuella

brister eller problem med dagens lagstiftning om va-system uppmärksammas i

detta sammanhang. Vad gäller de i motionerna diskuterade frågorna om

hälsoskyddslagens och va-lagens regler kan dessutom följande redovisas.

Enligt hälsoskyddslagens 7 § krävs tillstånd om en vattentoalett ansluts

till en avloppsanordning som inte är ansluten till en allmän

avloppsanläggning. Det anges att avloppsvattnet skall tas om hand så att

sanitär olägenhet inte uppkommer. Andra krav på kretsloppsanpassat utförande

kan dock inte ställas med stöd av denna paragraf. Hälsoskyddslagen bör

emellertid enligt Miljöbalksutredningens förslag (SOU 1996:103) inarbetas i en

ny miljöbalk. I utredningens förslag har 7 § i hälsoskyddslagen arbetats

samman med vissa bestämmelser i miljöskyddslagen. Enligt förslaget i aktuell

del skall krav ställas på att avloppsvatten tas om hand ?så att olägenheter

för människors hälsa eller miljön inte uppkommer?. Ett förslag om en Miljöbalk

kommer enligt vad regeringen har aviserat att presenteras för riksdagen under

år 1997.

Regeringen gav våren 1995 genom tilläggsdirektiv Plan- och

bygglagsutredningen i uppdrag att överväga vissa frågor om va-lagen (lagen om

allmänna vatten- och avloppsanläggningar). Bland de frågor som utredningen

särskilt skulle pröva var möjligheten att anpassa avgifter och taxa till

miljö- och naturresursförhållanden. Utredningen redovisade i november 1996

sina överväganden i huvudbetänkandet Översyn av PBL och va-lagen (SOU

1996:168). Betänkandet är för närvarande föremål för beredning inom

regeringskansliet. I betänkandet föreslås en ny lag om vattenförsörjning och

avlopp där bl.a. behovet av hushållning med naturresurer lyfts fram tydligare

än i gällande lagstiftning. Vad gäller den fråga om differentierad va-taxa som

tas upp i motion 1996/97:Bo522 (mp) anser utredningen att gällande regler ger

möjlighet till anpassad taxesättning i betydligt större utsträckning än vad

som hittills utnyttjats. I betänkandet (s. 281) konstateras bl.a.:

Det finns således inom ramen för den gällande lagstiftningen möjligheter att

beakta att urin och fekalier tas om hand lokalt. Möjligheterna har, såvitt är

känt, bara utnyttjats i någon enstaka kommun. Mot den bakgrunden är det ännu

alltför tidigt att ta upp frågan om differentiering av avgifter för att

tillgodose intresset av lokala, kretsloppsanpassade va-system.

Utskottet anser att resultaten av de ovan redovisade övervägandena i frågor

som kan komma att påverka lagstiftningen om va-system bör avvaktas. Det kan

förutsättas att ett bättre underlag för ställningstaganden från riksdagens

sida kommer att föreligga vid behandlingen av de propositioner som kan väntas

mot bakgrund av avlämnade slutbetänkanden från utredningar. Med hänvisning

till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:Bo504 (kd) yrkande 5

och 1996/97:Bo522 (mp).

I frågan om ekologiska va-system tar utskottet slutligen upp fyra motions-

yrkanden med förslag om satsningar på pilot- eller demonstrationsprojekt med

urin- och fekalieseparerande va-system. Förslag med denna inriktning finns i

motionerna 1996/97:Bo524 (s), 1996/97:Jo738 (mp) yrkande 9, 1996/97:Jo760 (mp)

yrkande 4 samt 1996/97:Jo778 (mp) yrkande 7. Gemensamt för dessa förslag är

att motionärerna anser att stöd bör ges till anläggningar där nya tekniska

lösningar kan prövas och demonstreras.

Som framgått ovan innebär det arbete som för närvarande bedrivs av

Naturvårdsverket i samarbete med andra intressenter att ett antal fallstudier

av alternativa va-system genomförs i några kommuner. Riksdagen har också genom

flera beslut ställt medel till förfogande för genomförande av pilotprojekt med

inriktning mot kretsloppsanpassade va-system. Både år 1994 och 1995 fattades

således beslut om medel till sysselsättningsstimulerande åtgärder inom

miljöområdet där bl.a. alternativa avloppshanteringssystem utpekades som ett

angeläget område att stödja. Medel har därefter fördelats av Naturvårdsverket

till ett antal projekt avseende olika former av kretsloppsanpassning av va-

system.

Riksdagen beslutade på försommaren 1996, som redovisats ovan, om en

ytterligare satsning på en miljard kronor under en femårsperiod för att främja

en omställning i ekologiskt hållbar riktning. Bland de åtgärder som angavs som

särskilt angelägna att stödja var inrättandet av system för att separarera

avloppsvatten. Stöd till projekt med denna inríktning kan lämnas enligt

bestämmelserna i förordningen (1996:1378) om statligt investeringsbidrag för

en ekologiskt hållbar samhällsutveckling. För bidrag krävs att verksamheten

eller åtgärderna kan antas medföra en påtaglig förbättring av miljön, bidra

till utvecklingen av ny teknik eller nya arbetsmetoder samt öka

sysselsättningen.

Mot bakgrund av de stödmöjligheter som redan är beslutade anser

bostadsutskottet det inte för närvarande vara erforderligt att genom ett

tillkännagivande påtala behovet av satsningar på urinseparerande va-system

enligt motionsförslagen. Motionerna 1996/97:Bo524 (s), 1996/97:Jo738 (mp)

yrkande 9, 1996/97:Jo760 (mp) yrkande 4 samt 1996/97:Jo778 (mp) yrkande 7

avstyrks således.

Energihushållningsfrågor

Förslag om skärpta krav på användning av energieffektivare byggprodukter läggs

fram i två motioner. I motion 1996/97:Bo223 (c) föreslås att krav på

användning av energieffektiva fönster med vissa specifika egenskaper bör

införas i byggreglerna både för ny- och ombyggnad. Även i motion 1996/97:

Bo203 (s) begärs förslag om strängare krav på energieffektivisering.

Motionären hänvisar till de möjligheter till energibesparingar som finns om

energieffektiva fönster användes i större utsträckning.

Gällande föreskrifter och råd till bl.a. PBL och BVL redovisas i Boverkets

byggregler - BBR 94. Byggreglerna har sedan tillkomsten av PBL genomgått

betydande förenklingar som bl.a. inneburit att tidigare gällande detaljkrav på

en viss utformning av olika byggdelar ersatts med s.k. funktionskrav. I

tidigare gällande byggnormer angavs exempelvis krav på fönsters

värmeisoleringsförmåga för olika delar av landet samt bestämmelser om

fönsterarea m.m. Dagens byggregler utgår i stället från vissa krav på hur en

byggnad skall fungera, men detaljreglerar inte hur detta skall åstadkommas.

Detta är också utgångspunkten för kraven på energihushållning och

värmeisolering. Vad gäller värmeisolering anges en högsta genomsnittliga

värmegenomgångskoefficient för de byggnadsdelar som omsluter bostaden. Vid

beräkningen vägs egenskaperna för de olika byggnadsdelarna samman. Denna

utformning av byggreglerna ger utrymme för att med olika tekniska och

arkitektoniska lösningar uppnå en erforderlig energibesparing.

Utskottet är inte på de grunder som anges i de aktuella motionerna berett

att förorda en förändring av byggreglernas krav på energihushållning. Det bör

dock understrykas att frågor om energihushållning i bostäder i ett vidare

perspektiv sannolikt kommer att få hög aktualitet under de närmaste åren i

samband med behandlingen av de förslag om energiomställning som regeringen

aviserat. Motionerna 1996/97:Bo203 (s) och 1996/97:Bo223 (c) avstyrks med

hänvisning till det anförda.

De krav i byggreglerna som tillämpas för rökkanaler vid pelleteldning

behandlas i motion 1996/97:Bo416 (c) yrkande 1. Motionären förordar en ökad

satsning på användning av pelletbränsle. Ett hinder för en sådan utveckling är

enligt motionen att normerna ställer lika höga krav på rökkanalerna vid

pelleteldning som vid vedeldning trots att rökgastemperaturen från en vedeldad

kamin är 3-4 gånger så höga. En revidering av gällande regler föreslås mot

denna bakgrund.

Även vad gäller krav på rökkanaler anges i byggreglerna vissa funktionskrav

på utförandet. Dessa avser bl.a. rökkanalens yttertemperatur och egenskaperna

hos använt material. Däremot anges inte krav på en viss dimensionering e.d.

vid olika typer av bränsle. Utformningen kan således anpassas till typ av

eldstad m.m. Det kan i sammanhanget också påpekas att exempelvis en

panntillverkare som önskar få verifierat att en rökkanal av ett visst

utförande för den aktuella pannan tillgodoser kraven i byggreglerna kan låta

typgodkänna sin konstruktion. Någon riksdagens åtgärd i frågan kan därför inte

anses nödvändig.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:Bo416 (c)

yrkande 1.

I motion 1996/97:L713 (mp) anges ett antal åtgärder i syfte att nå en

miljömässigt hållbar konsumtion. Bland dessa åtgärder föreslås i yrkande 22

att Konsumentverket bör ges i uppdrag att verka för att enskild förbrukning av

värme och varmvatten mäts.

Förutsättningarna för individuell värmemätning togs upp i flera utredningar

på 1970- och 1980-talet. Utredningarna ledde dock inte till att några nya krav

på obligatorisk värmemätning infördes. I Sverige har frågan om värmemätning

åter kommit att aktualiseras i samband med inträdet i EU. Enligt det s.k.

koldioxid- eller SAVE-direktivet (93/76/EEG) skall medlemsländerna bl.a.

utarbeta program för individuell mätning och debitering av värme och

varmvatten. NUTEK svarar i samarbete med Boverket för arbetet med SAVE-

direktivet vad gäller byggnader. I syfte att få underlag för de svenska

ställningstagandena i den aktuella frågan avser Boverket att i samarbete med

ett bostadsföretag genomföra ett pilotprojekt för att utröna vilken besparing

som olika åtgärder ger samt om åtgärderna är kostnadseffektiva. De svenska

åtgärderna med anledning av SAVE-direktivet skall redovisas till EU-

kommissionen under senare delen av år 1997.

Frågan om individuell värmemätning har också tagits upp i utredningen om

konsumenterna och miljön. I utredningens slutbetänkande (SOU 1996:108) läggs

fram förslag om att hushållens faktiska förbrukning av värme och varmvatten

skall mätas och debiteras enskilt. Betänkandet bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Redan i de tidigare genomförda utredningarna i frågan redovisades argument

för en ökad satsning på individuell värmemätning. Av olika såväl tekniska,

ekonomiska som administrativa skäl har dock denna satsning hittills uteblivit.

Som redovisats ovan har emellertid frågan nu fått ny aktualitet genom bl.a.

Sveriges åtaganden som EU-medlem. Det arbetete som pågår inom bl.a. Boverket

kommer att ge ett nödvändigt underlag för kommande ställningstaganden till

frågor om individuell värmemätning. Det är angeläget att de förändrade

förutsättningarna på olika områden kan beaktas. Det kan bl.a. förväntas att

den tekniska utvecklingen under det senaste årtiondet ger nya möjligheter att

lösa tidigare problem. Bostadsutskottet anser således att resultaten av det

pågående arbetet bör avvaktas. Motion 1996/97:L713 (mp) yrkande 22 avstyrks

med hänvisning till det anförda.

Säkerhet i byggnader m.m.

Barnsäkerhet

Två motioner tar upp frågan om hur barnsäkerheten i byggnader kan förbättras.

Den ena motionen - 1996/97:Bo523 (s) - tar sin utgångspunkt i det förslag som

Boverket lämnade till regeringen i frågan sommaren 1993. Boverket föreslog då

att regeringen borde överväga att införa ett krav på att befintliga byggnader

skall förses med säkerhetsspärrar på fönster och fönsterdörrar. Bestämmelserna

skulle avse byggnader uppförda före den 1 juli år 1973 eftersom krav på

säkerhetsanordningar saknades i byggnadslagstiftningen fram till denna

tidpunkt. Enligt motionärerna är tiden nu mogen att vidta erforderliga

åtgärder för att öka barnsäkerheten i befintliga byggnader.

Även i motion 1996/97:Bo531 (v) hänvisas till de brister vad gäller

barnsäkerheten som kan finnas i hus byggda före år 1973. I yrkande 5 föreslås

att regeringen skall få i uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen och en

analys av hur barnsäkerhetskraven följs i syfte att öka barnsäkerheten i

hemmiljön.

Kraven på barnsäkerhet i byggnader och i samhället i övrigt måste vara högt

ställda. Barn är speciellt utsatta för olycksrisker genom att de inte har

samma möjligheter, insikter och förmåga att skydda sig som vuxna har. Ansvaret

för arbetet med att minimera risken för barnolycksfall måste delas av alla som

i olika avseenden har inflytande över den fysiska miljöns utformning. I

hemmiljön har självfallet föräldrarna ett stort ansvar för att olyckor kan

undvikas. Det är emellertid angeläget att byggnaderna redan från början ges en

sådan säkerhetsnivå att omfattande kompletteringar av säkerhetsanordningar

inte är nödvändiga. I dagens byggnadslagstiftning ställs också krav på att

byggnader och tomter skall utformas så att man får tillräcklig säkerhet vid

användningen och så att risken för olycksfall begränsas. Kraven gäller vid

nybyggnader och vid ändringar av befintliga byggnader. Ansvaret för att

byggnaden blir utformad så att kraven på säkerhet blir uppfyllda faller på

byggherren. Det finns också krav på fastighetsägaren att byggnader och tomter

skall underhållas så att säkerheten bibehålls. Kraven på barnsäkerhet för nya

byggnader och tillbyggnader anges närmare i Boverkets byggregler (BBR 94).

Boverket har i ett förslag till vissa förändringar i BBR 94 även förordat en

skärpning av kraven på barnsäkerhet. Detta förslag har remissbehandlats och

bearbetas nu av verket. Som konstateras i motionerna gäller dock inte

Boverkets byggregler för befintliga byggnader som uppförts innan regler om

barnsäkerhet infördes i lagstiftningen.

Under de senaste åren har frågan om barnsäkerhet i byggnader aktualiserats i

olika sammanhang. På bostadsutskottets förslag (bet. 1991/92:BoU20) gjorde

riksdagen våren 1992 ett tillkännagivande i frågan. Utskottet framhöll i sina

överväganden att inte minst de risker som finns i utomhusmiljön, och då

särskilt säkerheten vid brunnar, borde uppmärksammas. Vad gäller denna frågan

finns numera bestämmelser om säkerhetsanordningar i den nya ordningslag som

trädde i kraft den 1 april 1994. I fråga om barnsäkerheten i befintliga

byggnader framhöll bostadsutskottet att övervägandena inte enbart borde avse

tillkomsten av tvingande regler m.m. utan även möjligheterna att genom t.ex.

olika informationsinsatser öka barnsäkerheten. I detta sammanhang påpekade

utskottet att flera av de åtgärder som föreskrivs i samband med ny- och

ombyggnad inte är mer kostsamma eller komplicerade än att de relativt enkelt

kan utföras i efterhand. Utskottet menade att man genom att göra

fastighetsägare liksom föräldrar och andra boende medvetna om detta borde

kunna skapa bättre förutsättningar för en ökad barnsäkerhet.

Som ett led i arbetet med att öka medvetenheten om vilka åtgärder som bör

vidtas för att öka barnsäkerheten i byggnaderna och deras närmaste omgivning

gav Boverket år 1996 ut en handbok i ämnet. Boken handlar om hur man kan

planera, utforma och underhålla byggnaderna för att förebygga att barn skadas

genom olycksfall. I handboken ges goda exempel på hur byggnader och

inredningsdetaljer kan utformas barnsäkert. Den ger också en översikt över

vilka lagar och regler som gäller för barnsäkerheten i och kring byggnader.

Boken om barnsäkerhet i byggnader har fått ett positivt bemötande i fackpress

och hos olika avnämargrupper.

Bostadsutskottet anser att det är viktigt att de erfarenheter som vunnits om

barnsäkerhet i byggnader under de senaste åren och som nu sammanställts i

bl.a. Boverkets skrift ges en bred spridning. Det är angeläget att alla

berörda parter i lämpliga sammanhang ges information om vilka krav som finns i

gällande regler men även om vad som enkelt kan åstadkommas på frivillig basis.

Vad gäller insatserna från bostadsföretag och bostadsförvaltare kan sannolikt

goda resultat uppnås utan större merkostnader om barnsäkerhetsfrågorna

integreras i de normala förvaltningsrutinerna och beaktas vid alla ändringar i

byggnader. Som exempel på sådana insatser kan nämnas att SABO-företagen

särskilt tagit in frågorna om barnsäkerhet i sina besiktningsprotokoll för

bostadslägenheter.

Vad gäller åtgärder i äldre bostäder utan tillräckliga säkerhetsanordningar

bör inte minst föräldraansvaret understrykas. Sannolikt handlar det även i

detta fall i hög grad om att nå ut med information om vilka åtgärder som

enkelt kan vidtas för att minska olycksrisken. SABO-företagen har exempelvis

tagit upp råd om barnsäkerhet i de broschyrer med botips som delas ut till

hyresgästerna. Det är angeläget att flera olika vägar prövas för att nå ut med

informationen till barnfamiljer och andra grupper. Vissa kommuner har utformat

särskilda program för att förebygga olycksfall. Riktad information till

nyblivna föräldrar har sannolikt också god effekt.

Utskottet anser mot bakgrund av vad ovan anförts att frågan om barnsäkerhet

i byggnader bör ges en fortsatt hög prioritet och att särskild vikt bör läggas

på breda informationsinsatser. För att dessa insatser skall få största möjliga

genomslag bör en samordning ske mellan olika myndigheter, organisationer och

företag som har ett särskilt ansvar eller intresse för barnsäkerhetsfrågorna.

Det bör ankomma på regeringen att närmare överväga i vilka sammanhang dessa

insatser bör aktualiseras.

Vad utskottet ovan anfört om barnsäkerhet i byggnader med anledning av

motionerna 1996/97:Bo523 (s) och 1996/97:Bo531 (v) yrkande 5 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Brandvarnare

Förslag om att krav på brandvarnare skall införas i byggreglerna förs fram i

tre motioner. Gemensamt för motionerna är att i dem framhålls behovet och

värdet av att brandvarnare installeras. Inte minst betonas den ökade säkerhet

som uppnås för de boende.

I motion 1996/97:Bo217 (s) förordas att kravet på installation av

brandvaranre skall gälla såväl befintliga som nytillkommande bostäder.

Förslaget i motion 1996/97:Bo510 (s) innebär att krav på brandvarnare skall

ställas vid nybyggnad samt vid renovering och tillbyggnad. Enligt motion

1996/97: Bo515 (s) bör kravet omfatta nyproduktion av bostäder och offentliga

lokaler.

Utskottet delar vad som i motionerna anförts om värdet av att brandvarnare

installeras i såväl bostäder som i lokaler där människor vistas. Förutom att

väl fungerande brandvarnare kan medverka till att rädda liv och förhindra att

människor skadas kan de förhindra att ekonomiska värden går förlorade. Det är

sålunda viktigt både för den enskilde och för samhället att brandvarnare

installeras och dessutom underhålls. Undersökningar visar också att

brandvarnare i betydande utsträckning har installerats i våra bostäder.

Omkring 75 % av hushållen beräknas ha brandvarnare. Andelen är väsentligt

högre i småhus än i flerbostadshus.

Frågan om installation av brandvarnare i bostäder har på regeringens uppdrag

utretts av Boverket vid två tillfällen. Det senaste uppdraget redovisades av

verket år 1995. Boverket förordade härvid att det vid ny- och tillbyggnad

skulle ställas krav på installation av nätanslutna brandvarnare. Däremot

föreslogs inte något obligatorium i fråga om den befintliga bebyggelsen. Ett

förslag till ändring av byggreglerna som innebär att bostäder vid ny- och

tillbyggnad skall förses med nätanslutna brandvarnare har nyligen

remissbehandlats och bearbetas nu av verket.

Utskottet har tidigare uttalat att även om brandvarnare har installerats i

betydande delar av bostadsbeståndet är detta inte tillräckligt. Utskottets

ställningstagande i denna del står fast. Vikten av att alla hem och lokaler

där människor vistas utrustas med brandvarnare kan enligt utskottets mening

inte nog betonas. Det av Boverket nu remitterade förslaget till skärpta krav

på brandvarnare är också ett uttryck för denna uppfattning.

Även vid ett genomförande av det nu remitterade förslaget återstår dock att

öka förekomsten av brandvarnare i det befintliga bostadsbeståndet. Enligt

utskottets mening bör detta i första hand åstadkommas genom en intensifierad

information till de boende. Ansvaret för informationen får i första hand anses

åvila regeringen och Boverket. Samtidigt vill utskottet framhålla det ansvar

som inte minst fastighetsägare och försäkringsbolag har för att brandskyddet

förbättras. Utan att binda formerna för den nu förordade informationen vill

utskottet mot bakgrund härav peka på de möjligheter till gemensamma eller

samordnade insatser mellan intressenterna som rimligen bör finnas.

Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motionerna 1996/97: Bo217

(s), 1996/97:Bo510 (s) samt 1996/97:Bo515 (s) förordat om installation av

brandvarnare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Säkerheten vid bad- och simanläggningar

Som en del i strävandena att förebygga badolyckor såväl inom- som utomhus

förordas i motion 1996/97:Bo415 (kd) en rad åtgärder. Med hänvisning till

olyckor som inträffat i s.k. äventyrsbad förordas i motionens yrkande 2 att

ansvaret för tillsynen av säkerheten vid bad- och simanläggningar klarläggs. I

yrkande 3 föreslås dessutom att ett system med auktoriserade badvakter skall

införas. Slutligen förordas i motionens yrkande 4 att Sverige skall ta

initiativ till enhetliga regler inom EU i fråga om säkerheten vid badplatser.

Att säkerheten vid bad- och simanläggningar skall var mycket god är

oomstritt. Utskottet delar sålunda uppfattningen att den som använder en sim-

eller badanläggning skall kunna räkna med att detta skall kunna ske på ett

säkert sätt - detta oavsett om det är inom- eller utomhus. När det gäller

anläggningens tekniska utförande gäller också de generella krav på säkerhet

som följer av bestämmelserna i plan- och bygglagen (PBL) samt lagen om

tekniska egenskapskrav på byggnader (BVL). Av Boverkets med stöd härav

utfärdade byggregler framgår också att bassänger och motsvarande anläggningar

på tomtmark skall utformas med ett tillfredsställande skydd mot barn-

olycksfall. I fråga om plaskdammar eller motsvarande mindre anläggningar med

ett maximalt vattendjup på 0,2 m krävs dock inte något sådant skydd. Vidare

gäller att bassängers utloppsöppningar skall utformas så att risken för

personskador begränsas. Av 3 kap. 5 § ordningslagen framgår dessutom att

bassänger m.m. skall ha erforderliga säkerhetsanordningar och att skyddet mot

barnolycksfall särskilt skall beaktas.

Som redovisats ovan ställs det redan i dag övergripande krav på att bad- och

simanläggningar skall vara i teknisk mening säkra för dem som använder dem.

Det kan naturligtvis alltid hävdas att säkerheten i detta avseende kan höjas

ytterligare. Utskottet är dock inte berett att på de i motionen angivna

grunderna förorda ändringar i dagens bestämmelser. Det får dock förutsättas

att frågan ägnas fortsatt uppmärksamhet från regering och berörda myndigheter.

Särskilt gäller detta med avseende på risken för barnolycksfall. Utskottet

vill här erinra om sina tidigare ställningstaganden avseende säkerheten för

barn i vår fysiska miljö.

Ett ytterligare sätt att förbättra säkerheten är att komplettera det

tekniska skyddet med andra insatser som ökad tillsyn t.ex. med hjälp av

badvakter eller annan personal. I anslutning härtill kan det naturligtvis

också vara aktuellt att kräva viss kompetens av den personal som har att svara

för tillsynen. I vilken utsträckning tillsynspersonal erfordras vid en sim-

eller badanläggning är dock primärt en fråga för den för anläggningen

ansvarige att avgöra. Även kommunerna måste enligt utskottets mening anses ha

ett betydande ansvar i hithörande frågor. I många fall är det dessutom

kommunen som driver eller på annat sätt ansvarar för bad- och simanläggningar.

Utifrån de aspekter bostadsutskottet har att beakta är utskottet mot bakgrund

härav inte berett förorda några generella krav på förekomsten av

tillsynspersonal eller på utbildningen av sådan personal.

Utskottet är inte heller berett förorda att några för EU gemensamma

föreskrifter avseende utformningen av säkerhetsanordningar m.m. vid bad- och

simanläggningar införs. Som redovisas i motionen finns det redan i dag

möjlighet för bad- och simanläggningar att på frivillig väg få den s.k. Blå

Flagg-utmärkelsen. Denna utmärkelse delas ut för ett år i sänder av Foundation

for Environmental Education in Europe (Feee) till de anläggningar som ansökt

om det och som fyller vissa kriterier. Feee är en sammanslutning av europeiska

organisationer - inom och utom EU - som arbetar för att förbättra

miljöutbildningen i Europa. Det är sammanlagt 16 obligatoriska krav som skall

uppfyllas för att erhålla utmärkelsen. Kraven omfattar huvudområdena

vattenkvalitet, undervisning och information om miljön samt skötsel och

säkerhet. I den senare gruppen ingår bl.a. ett obligatoriskt krav på badvakt

och/eller tillfredsställande säkerhetsåtgärder och livräddningsutrustning.

De frågor som aktualiserats i motionen har enligt utskottets uppfattning i

inte ringa grad uppmärksammats. Ett riksdagens tillkännagivande till

regeringen kan inte anses påkallat. Utskottet avstyrker med hänvisning till

det anförda förslagen i motion 1996/97:Bo415 (kd) yrkandena 2-4.

Frågor om tillgänglighet

Förslag som avser tillgängligheten i byggnader och i den yttre miljön förs

fram i fem motioner.

Mot bakgrund av ett förslag från Handikapputredningen och med hänvisning

till förhållandena i USA förordas i motion 1996/97:Bo224 (fp) yrkande 4 liksom

i Folkpartiets partimotion 1996/97:So425 yrkande 6 att det till plan- och

bygglagen skall fogas föreskrifter som ökar den generella tillgängligheten i

bostads- och stadsmiljö. Enligt motionerna bör bl.a. sådana i USA förekommande

anpassningsåtgärder som avfasade trottoarkanter och knappar med blindtext i

hissar införas också i Sverige.

I motion 1996/97:Bo531 (v) yrkande 6 förordas att lagstiftningen i fråga om

tillgänglighetsskapande åtgärder bör ses över. Enligt motionen ger dagens

lagstiftning byggherren alltför stort tolkningutrymme vid tillämpningen av

reglerna om tillgänglighet - något som lett till att en helhetssyn på

tillgängligheten åsidosatts. Även i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:Sf241

yrkande 11 förs fram krav på att tillgängligheten för människor med

funktionshinder skall öka.

Enligt motion 1996/97:Bo526 (m) har man i Japan höggradigt förenklat

framkomligheten för blinda i stadsmiljön genom att i trottoarbeläggningen

lägga in markeringar som kan följas med blindkäpp. Med hänvisning härtill

föreslås att denna metod skall prövas också i Sverige, förslagsvis genom en

försöksverksamhet i något av våra storstadsområden.

Utskottet vill med anledning av vad som i motionerna förordats avseende

tillgängligheten för handikappade anföra följande.

Regeringen redovisade våren 1995 i proposition 1994/95:230 Kommunal

översiktsplanering enligt plan- och bygglagen, m.m. sin syn på frågor om

tillgängligheten i den offentliga miljön. Övervägandena i propositionen byggde

i huvudsak på Plan- och byggutredningens förslag i delbetänkandet Miljö och

fysisk planering (SOU 1994:36). Enligt propositionen borde utredningens

förslag förtydligas och kostnadskonsekvenserna belysas närmare. Regeringen gav

också i oktober 1995 Boverket ett uppdrag med denna innebörd.

Med anledning av vad som i propositionen anförts gav bostadsutskottet och

riksdagen (bet. 1995/96:BoU1) regeringen till känna att frågorna om förbättrad

tillgänglighet hade ett sådant väsentligt intresse att de åtgärder som enkelt

- och därmed inte sällan utan stora kostnader - kunde genomföras borde

behandlas skyndsamt. Enligt utskottet borde regeringen därför, sedan Boverket

redovisat sitt uppdrag, utan tidsutdräkt återkomma till riksdagen med förslag

till förbättring av tillgängligheten i befintliga offentliga lokaler och på

allmänna platser. Samtidigt borde regeringen också redovisa sina överväganden

om ytterligare åtgärder vad gäller tillgängligheten i övrigt. Boverket har i

juni 1996 till regeringen lämnat den begärda redovisningen.

Till grund för bostadsutskottets och riksdagens nu redovisade

ställningstagande låg en strävan att göra såväl våra bostäder som den

gemensamma miljön tillgänglig för alla. Detta mål är vägledande också

fortsättningsvis. Det innebär att även framgent insatser måste vidtas för att

förbättra tillgängligheten i samhället. Även om vi i dag har en generellt sett

god tillgänglighet kan den naturligtvis förbättras. Samtidigt måste

konstateras att de totala kostnaderna för de förbättringsåtgärder som nu är

aktuella är betydande. De kan dock nedbringas avsevärt genom en noggrann

planering och samordning. Det fortsatta arbetet bör enligt utskottets mening

därför inriktas på att öka samordningen och att föra in

tillgänglighetsförbättringar som en naturligt del i den löpande underhålls-

och förbättringsverksamheten.

Med anledning bl.a. av utskottets och riksdagens tillkännagivande hösten

1995 pågår också inom Regeringskansliet ett arbete som ur olika aspekter avser

tillgängligheten i vår miljö.

Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att senare under år 1997 i en

proposition eller en skrivelse för riksdagen presentera en strategi för

handikappolitiken. I detta sammanhang kommer bl.a. tillgänglighetsfrågorna att

behandlas dels genom en redogörelse för den aktuella situationen, dels i form

av en handlingsplan för framtiden. I anslutning härtill har utskottet dessutom

erfarit att regeringen kommer att uppdra åt Boverket att genomföra en

inventering av i vilken omfattning landets kommuner vidtagit

tillgänglighetsskapande åtgärder i den yttre miljön, vilken typ av åtgärder

det är fråga om och vad som planeras framöver.

Inom regeringens kansli övervägs dessutom behovet av och formerna för

framtida informationsinsatser avseende tillgänglighetsskapande åtgärder. I

detta sammanhang övervägs också möjligheterna att som en del i

kunskapsspridningen genomföra en försöksverksamhet med olika

tillgänglighetsskapande åtgärder i ett mindre antal kommuner. Genom en sådan

försöksverksamhet skulle bl.a. erfarenheter kunna vinnas av goda och

ekonomiskt genomförbara lösningar.

Bostadspolitiska utredningen har i sitt betänkande Bostadspolitik 2000 -

från produktions- till boendepolitik (SOU 1996:156) lämnat förslag som rör

tillgängligheten i den byggda miljön. Förslaget bereds inom regeringskansliet.

Föremål för beredning är också frågan om tillgängligheten i kollektivtrafiken.

Beredningen i denna del anknyter bl.a. till det förslag till stimulansbidrag

för tillgänglighetsskapande åtgärder i kollektivtrafiken som lagts fram i

proposition 1996/97:53 Infrastrukturinriktning för framtida transporter.

Trafikutskottet har i betänkandet 1996/97:BoU7 ställt sig bakom

regeringsförslaget.

Som framgår av redovisningen ovan övervägs frågan om tillgängligheten i vår

miljö ur en rad aspekter inom Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör

resultatet av dessa överväganden avvaktas. Förslagen i motionerna

1996/97:Bo224 (fp) yrkande 4, 1996/97:Bo526 (m), 1996/97:Bo531 (v) yrkande 6

samt i partimotionerna 1996/97:Sf241 (v) yrkande 11 och 1996/97:So425 (fp)

yrkande 6 bör därför inte nu föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Elöverkänslighet

Bostadsutskottet och riksdagen har vid två tidigare tillfällen haft att

behandla motioner som ur olika aspekter tagit upp frågor om elöverkänslighet.

Vid det första av dessa tillfällen våren 1994 gjorde riksdagen på förslag av

utskottet ett tillkännagivande till regeringen med begäran om en översyn av

problemen kring elöverkänslighet (bet. 1993/94:BoU17). De frågor som härvid

skulle övervägas var bl.a.

- behovet av och möjligheterna att på ett enhetligt sätt definiera begreppet

elöverkänslighet,

- omfattningen av problemen med elöverkänslighet,

- en inventering av kunskapsläget m.m. avseende elöverkänslighet samt

- förekomsten av bostadsanpassningsbidrag för åtgärder m.m. vid

elöverkänslighet.

Även vid den senaste behandlingen av frågan våren 1995 gjorde riksdagen på

förslag av bostadsutskottet ett tillkännagivande i frågan (bet. 1994/95:

BoU18). Tillkännagivandet innebar i korthet att

- vikten av att tidigare förordade insatser (bet. 1993/94:BoU17) skyndsamt

genomfördes betonades,

- en kartläggning av förekomsten av kommunalt stöd till elsanering (stödets

omfattning, typ av åtgärder m.m.) borde komma till stånd,

- överväganden om att genomföra något eller några försöksprojekt för att

nedbringa eller helt ta bort de elektromagnetiska fälten borde inledas.

Med anledning av riksdagens beslut har bl.a. följande åtgärder vidtagits.

Boverket har tillsammans med Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen

kartlagt frågan om bostadsanpassningbidrag till s.k. elsanering. I uppdraget

ingick att kartlägga omfattningen av bidragsgivningen och i vilken

utsträckning vidtagna åtgärde lett till önskat resultat. Dessutom har Boverket

i årets Bostadsmarknadsundersökning till landets kommuner ställt frågan om

antalet förfrågningar avseende bostadsanpassningsbidrag till elsanering har

ökat. Resultaten från denna enkät väntas föreligga inom kort.

Regeringen har i mars 1996 givit Boverket i uppdrag att genom

kunskapssammanställningar, erfarenhetsåterföring samt demonstrations- och

utvecklingsprojekt verka för ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende.

I uppdraget, som skall slutredovisas den 15 mars 1998, ingår som ett

delprojekt vissa frågor avseende elöverkänslighet. Uppdraget i denna del

innebär att Boverket skall

- dokumentera och tekniskt utvärdera genomförda elsaneringar,

- utvärdera nybyggnadsprojekt med åtgärder för att begränsa de

elektromagnetiska fälten samt

- följa upp och utvärdera befintliga och pågående projekt på s.k. nollnivå.

Under allmänna motionstiden 1996 har ånyo väckts flera motioner som ur olika

aspekter berör problemen kring elöverkänslighet.

Förslag som avser mera övergripande insatser mot elöverkänslighet förs fram

i fyra motioner.

Den som drabbas av elöverkänslighet tvingas enligt motion 1996/97: Bo212 (s)

dramatiskt förändra sitt sätt att leva. Framför allt anges detta gälla

boendet. Kommunerna bör enligt motionen därför stimuleras att planera och

bygga bra bostäder som är anpassade efter elkänsligas behov. Enligt förslaget

bör staten bidra till ett utvecklingsarbete med denna inriktning. Målet skall

vara att förse alla regioner med ett tillräckligt antal lämpliga bostäder.

Stödet till personer som drabbats av elöverkänslighet bör enligt motion

1996/97:Bo214 (s) öka. Det kan enligt förslaget bl.a. ske genom förbättrade

möjligheter till bostadsanpassningsbidrag inom befintliga ramar, upprättande

av ett handlings- och/eller åtgärdsprogram som stöd till kommuner och

arbetsgivare samt genom ett konkret samarbete mellan samhället, arbetslivets

organisationer, patientföreningar och forskningen.

Även om orsakssambanden kring elöverkänslighet inte är klarlagda får

samhället enligt motion 1996/97:Bo221 (fp) inte stå overksamt. Förslaget i

motionens yrkande 2 innebär bl.a. att bostadsanpassningsbidrag bör utgå för

elsanering och att samhället systematiskt skall medverka till att vissa

områden hålls rimligt fria från elektromagnetiska fält. Enligt förslaget

behövs sådan områden för att de mest elöverkänsliga någonstans skall kunna

hitta en tillflyktsort.

Förslag om att bostadsanpassningsbidrag skall utgå för elsanering förs fram

också i motion 1996/97:Bo225 (c) yrkande 4. Enligt motionen är det viktigt att

ta vara på rön avseende elöverkänslighet som redan vunnits och med dem som

grund utge bostadsanpassningsbidrag.

I fem motionsyrkanden förs fram förslag avseende forskningen kring elöver-

känslighet m.m.

Mot bakgrund av den snabbt ökande användningen av mobiltelefoner förordas i

motion 1996/97:Bo216 (mp) yrkande 2 att forskningen kring s.k. radiofrekventa

fält bör öka. I anslutning härtill föreslås dessutom i yrkande 5 att en

forskning kring interaktionen mellan elektriska fält i luftrummet skall

påbörjas. Enligt motionen motiverar de i allt snabbare takt tillkommande

elektriska fälten från bl.a. digital tv, radio- och tv-satelliter, elektrisk

utrustning samt mobila telefoner att en forskning med denna inriktning nu

kommer till stånd.

I motion 1996/97:Bo225 (c) yrkande 1 betonas vikten av att den översikt och

utvärdering av forskningen kring elöverkänslighet som nu genomförs av Rådet

för arbetslivsforskning görs på ett allsidigt sätt. Dessutom förordas i

motionens yrkande 2 att de fortsatta forskningsinsatserna på området skall ges

ett tvärvetenskapligt perspektiv. Vidare bör forskningen enligt yrkande 3

bedrivas i samarbete med drabbade personer, t.ex. genom Föreningen för el- och

bildskärmsskadade.

Forskningen kring elöverkänslighet bör enligt sjupartimotionen 1996/97:

Bo226 yrkande 1 inriktas mot att dokumentera och utvärdera åtgärder för

rehabilitering och symptomlindring. Enligt förslaget fordras dessutom fortsatt

forskning för att vetenskapligt kunna fastställa elöverkänslighet. Forskningen

förutsätts slutligen bedrivas i nära samarbete med berörda patienter och

Föreningen för el- och bildskärmsskadade.

Förslag som avser byggnadstekniska åtgärder m.m. för att förebygga elöver-

känslighet förs fram i sex motionsyrkanden.

Samhället har enligt Miljöpartiets partimotion 1996/97:Bo209 yrkande 13

möjlighet att lösa problemen med elöverkänslighet med enkla medel och till en

samhällsekonomisk vinst. En sådan åtgärd anges vara att ställa krav på att

femledarsystem skall installeras vid nybyggnad och vid större ombyggnader.

Den allra viktigaste åtgärden för att förebygga elöverkänslighet är enligt

motion 1996/97:Bo225 (c) att vid alla elektriska installationer se till att de

elektromagnetiska fälten minimeras. I motionens yrkande 5 begärs också ett

riksdagens tillkännagivande med denna innebörd. Dessutom föreslås i yrkande 6

att elektriker skall ges utbildning och fortbildning dels i elsanering, dels i

hur man vid nyinstallationer förebygger uppkomsten av elöverkänslighet.

Det är enligt motion 1996/97:Bo233 (c) troligen varken praktiskt eller

ekonomiskt möjligt att skapa en helt säker elmiljö. Men inte minst för att

minska den oro och osäkerhet som många känner är det enligt motionen ytterligt

angeläget att snabbt fastställa vilka åtgärder som krävs för en bra elmiljö

med minimala risker för ohälsa. Enligt förslaget bör därför regler utarbetas

och fastställas som säkerställer en god elmiljö.

Det finns enligt motion 1996/97:So279 (mp) yrkande 7 i dag tillräcklig

kunskap för att motivera att åtgärder vidtas för att förhindra uppkomsten av

elöverkänslighet. Enligt motionen bör därför sådan byggteknik tillämpas som

gör att de elektromagnetiska fälten i byggnader avskärmas.

I sjupartimotionen 1996/97:Bo226 yrkande 2 förordas att försök med

storskalig elsanering i bostadsmiljö genomförs. Enligt förslaget bör försöket

avse ett helt kvarter med ursprungliga äldre teknikinstallationer som därefter

under årens lopp kompletterats med ny teknisk utrustning.

Avslutningsvis förs i fyra motionsyrkanden fram förslag som avser

tillämpningen av den s.k. försiktighetsprincipen samt frågor om de

elktromagnetiska fälten och mobiltelefoner.

Elöverkänslighet kan enligt motion 1996/97:Bo216 (mp) yrkande 1 vara svår

att bevisa, men så länge det inte kan påvisas att elektromagnetiska fält är

ofarliga bör försiktighetsprincipen gälla. Det innebär bl.a. att åtgärder bör

vidtas för att undvika exponering för elektromagnetiska fält. En i detta

sammanhang allt vanligare källa till sådana fält är mobiltelefoner. Med

tillämpning av försiktighetsprincipen bör sådana telefoner enligt yrkande 3

förses med varningstext som varnar för alltför flitigt användande. Dessutom

förordas i motionens yrkande 4 att något undantag för kravet på kontroll av

mobiltelefoner inte skall göras för telefoner vars uteffekt understiger 7 W.

Även i motion 1996/97:Bo221 (fp) yrkande 1 förordas att försiktighet skall

iakttas vid investeringar i ny teknik vars effekter på människor inte är till

fullo kända. Enligt motionen saknas i dag kunskap om hur elektromagnetiska

emissioner påverkar olika livsformer, varför försiktighetsprincipen i dessa

fall måste tillämpas.

Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna förordats beträffande

åtgärder mot elöverkänslighet m.m. vill utskottet anföra följande.

Gemensamt för de nu behandlade motionerna liksom tidigare år behandlade

motioner är att de uttrycker en oro över problemen med elöverkänslighet.

Utskottet delar denna oro. Det är naturligtvis otillfredsställande att många

människor får besvär av att vistas på sitt arbete eller i sitt hem. De problem

som detta orsakar drabbar inte bara den som direkt berörs utan också dennes

omgivning. Förutom de rent medicinska besvären gör elöverkänslighet ofta det

svårt för den drabbade att delta i samhällslivet. Även samhället berörs när

den elöverkänslige tvingas avstå från yrkesarbete. Starka skäl talar sålunda

för att kraftfulla och effektiva åtgärder måste vidtas för att komma till

rätta med problemen. Det är också denna uppfattning som ligger till grund för

bostadsutskottets och riksdagens tidigare ställningstaganden i frågan.

Samtidigt tvingas utskottet återigen konstatera att det ännu inte finns någon

allmänt accepterad förklaring till uppkomsten av elöverkänslighet.

De insatser avseende elöverkänslighet som utskottet och riksdagen tidigare

förordat innefattar, som framgår ovan, bl.a. en inventering av omfattningen

och inriktningen av pågående utrednings- och forskningsinsatser, en

kartläggning av förekomsten av kommunalt stöd samt överväganden avseende något

eller några försöksprojekt. Av utskottets redovisning ovan framgår även att

ett arbete med den av utskottet förordade inriktningen nu pågår. Inför

utskottet har också företrädare för Inrikesdepartementet och Boverket lämnat

en närmare redogörelse härför. Synpunkter på frågan har också lämnats av

Föreningen för El- och Bildskärmsskadade (FEB). Även om det naturligtvis

alltid kan hävdas att arbetet skall bedrivas snabbare, i andra former eller ha

en i olika avseenden annan omfattning eller inriktning får det nu pågående

arbetet enligt utskottets mening i allt väsentligt anses svara mot de förslag

som förs fram i de nu aktuella motionerna.

Utskottet vill i anslutning till det nu anförda erinra om att förordade

insatser enligt riksdagens beslut skall genomföras utan dröjsmål och på ett

sådant sätt att vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning.

Regeringen har dessutom anmodats att i lämpligt sammanhang för riksdagen

redovisa resultatet av genomförda insatser och de åtgärder som vidtagits med

anledning härav. Beslutet innebär vidare att riksdagen om så anses

erforderligt skall föreläggas förslag i ärendet. En av utgångspunkterna för

utskottets ställningstagande är sålunda att åtgärder skall vidtas i takt med

att nya kunskaper och nya erfarenheter vinns - detta även om orsakerna till

elöverkänslighet inte är kartlagda.

Trots att det inte heller nu finns någon allmänt accepterad förklaring till

uppkomsten av elöverkänslighet finns det enligt utskottets mening anledning

att betona vikten av att den nya kunskap som trots allt kommer fram beaktas i

det fortsatta arbetet. Det innebär bl.a. att en stor öppenhet måste finnas för

nya förklaringsmodeller och för behovet av insatser på nya forskningsområden.

Inte minst gäller detta det tvärvetenskapliga angrepssätt som förordas i flera

av motionerna.

Ett av de problem som följer av att orsakssambanden avseende

elöverkänslighet inte är klarlagda är att kommunerna agerar mycket olika i

fråga om stöd till elsanering m.m. Den av utskottet förordade, och nu

genomförda, kartläggningen av det kommunala stödets omfattning och inriktning

visar också på stora skillnader mellan landets kommuner. Detta är enligt

utskottets mening inte tillfredsställande. Möjligheten att få stöd vid

elöverkänslighet skall naturligtvis inte vara avhängig av i vilken kommun den

som drabbas är bosatt. Det får enligt utskottets mening förutsättas att

kommunerna fortsättningsvis agerar på mer likartat sätt och att detta agerande

baseras på den positiva attityd som många kommuner uppvisat. Skulle så inte

vara fallet finns det anledning att återkomma till frågan.

I den mån motionerna 1996/97:Bo212 (s), 1996/97:Bo214 (s), 1996/97: Bo216

(mp), 1996/97:Bo221 (fp), 1996/97:Bo225 (c), 1996/97:Bo226 (v, s, m, c, fp,

mp, kd), 1996/97:Bo233 (c), 1996/97:So279 (mp) yrkande 7, samt Miljöpartiets

partimotion 1996/97:Bo209 yrkande 13 inte kan anses tillgodosedda med det nu

anförda avstyrks de av utskottet.

Byggfelsförsäkring

Det krävs enligt motion 1996/97:Bo514 (s) ytterligare åtgärder för att komma

till rätta med främst de stora problemen i inomhusmiljön. En sådan åtgärd

anges vara att stärka bostads- och lokalkonsumenternas ställning gentemot

byggherrar, entreprenörer och fastighetsägare. Enligt förslaget kan det ske

genom att metoden med försäkringslösningar vidareutvecklas på ett sådant sätt

att den som bygger sätts under press att verkligen bygga bra hus.

Utskottet och riksdagen har vid flera tillfällen betonat vikten av en god

inomhusmiljö. Som ett resultat av utskottets initiativ i dessa frågor har

också en rad åtgärder vidtagits som syftar till att åstadkomma en bra miljö i

bostäder och lokaler. Det gäller bl.a. införandet av en obligatorisk

byggfelsförsäkring. Regeringen har i maj 1996 tillkallat en särskild utredare

för att utvärdera lagen (1993:329) om byggfelsförsäkring samt konsumentskyddet

vid byggande av småhus. Utredaren skall bl.a. belysa hur tecknade

byggfelsförsäkringar uppfyller lagens intentioner samt bedöma om det behövs

ändringar i lagen vad gäller tillämpningsområdet och skyddet av boende m.fl. I

uppdraget ingår också att göra en allsidig redovisning och analys av

befintliga system med s.k. småhusgarantier samt konsumentskyddsaspekter.

Utredningsuppdraget skall enligt direktiven vara slutfört senast den 1 oktober

1997.

Även om utformningen av byggfelsförsäkring naturligtvis kan diskuteras är

utskottet inte berett förorda en reformering av försäkringen på de i motion

1996/97:Bo514 (s) angivna grunderna. Pågående utvärdering bör avvaktas.

Motionen avstyrks.

Vissa planfrågor

I motion 1996/97:Jo17 (v) - som väckts med anledning av regeringens skrivelse

1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle - förs fram två förslag

som avser den fysiska planeringen. Enligt yrkande 2 bör översiktsplanearbetet

utvecklas mot en helhetssyn i planeringen av den fysiska miljön. Det anges

bl.a. innebära att översiktsplanen skall utformas så att den kan användas för

att motverka boendesegregation och för att skapa ekologiskt hållbara

livsmiljöer med närhet till arbetsplatser och service. Dessutom förordas i

motionens yrkande 3 att en bättre samordning skall komma till stånd mellan

olika planeringsnivåer liksom mellan olika samhällssektorer.

Utskottet och riksdagen har helt nyligen avvisat motionsyrkanden motsvarande

de nu aktuella avseende inriktningen av den fysiska planeringen m.m. Utskottet

uttalade härvid (bet. 1996/97:BoU9 s. 4) att den nuvarande ordningen för

översiktsplanerarbetet i allt väsentligt fick anses väl avvägd, varför en

revidering av översiktsplaneringen inte var aktuell. I sin motivering framhöll

utskottet bl.a. att det redan i dag är möjligt att i översiktsplaneringen väga

in förhållanden som avser boendemiljö och segregation i boendet m.m. i den

utsträckning det bedöms som erforderligt. I fråga om samordningen mellan olika

planeringsnivåer, dvs. samordningen mellan fysisk och ekonomisk planering,

uttalade utskottet att en förbättrad samordning borde komma till stånd.

Samtidigt konstaterade utskottet att en mera allmän insikt om detta håller på

att växa fram. Enligt utskottets mening fick det därför förutsättas att

regeringen liksom berörda myndigheter hade sin uppmärksamhet riktad på frågan

utan någon riksdagens uttryckliga begäran härom och att framtida

planeringsinsatser kom att ske med beaktande av behovet av samordning mellan

olika planeringsinstrument och mellan olika samhällssektorer.

Utskottets ovan i korthet redovisade ställningstaganden står fast. Förslagen

i motion 1996/97:Jo17 (v) yrkandena 2 och 3 avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande miljövärdering av bostäder

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo219, 1996/97:Bo509 och

1996/97:L713 yrkande 19,

res. 1 (c, v, mp)

2. beträffande uppföljning av kvalitetskraven

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo529 yrkande 3,

res. 2 (c)

3. beträffande Svensk Husprovning AB

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo209 yrkande 3,

res. 3 (mp)

4. beträffande kvalitet i byggandet

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo531 yrkandena 2 och 4,

res. 4 (v)

5. beträffande krav på resurshushållning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo531 yrkande 3 och 1996/97:Jo17

yrkande 4,

res. 5 (c, v, mp)

6. beträffande information om depåer för byggnadsmaterial

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo209 yrkande 11,

res. 6 (mp)

7. beträffande gränsvärden för radon

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo209 yrkande 4,

res. 7 (fp, v, mp)

8. beträffande program för miljö- och energiinvesteringar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo206, 1996/97:Bo207,

1996/97:Bo213 och 1996/97:Jo311 yrkande 2,

res. 8 (m) - motiv.

9. beträffande kretsloppsanpassade va-system

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo504 yrkandena 3 och 4,

10. beträffande lagstiftning om va-system

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo504 yrkande 5 och

1996/97:Bo522,

res. 9 (c, v, mp, kd)

11. beträffande fallstudier av alternativa va-system

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo524, 1996/97:Jo738 yrkande 9,

1996/97:Jo760 yrkande 4 och 1996/97:Jo778 yrkande 7,

12. beträffande krav på fönsters värmeisoleringsförmåga

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo203 och 1996/97:Bo223,

13. beträffande krav på rökkanaler

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo416 yrkande 1,

14. beträffande individuell värmemätning

att riksdagen avslår motion 1996/97:L713 yrkande 22,

15. beträffande barnsäkerhet i byggnader

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo523 och 1996/97:Bo531

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 10 (c, fp, v, mp, kd)

16. beträffande brandvarnare

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo217, 1996/97: Bo510

och 1996/97:Bo515 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

17. beträffande säkerheten vid bad- och simanläggningar

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo415 yrkandena 2-4,

18. beträffande tillgängligheten för handikappade

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo224 yrkande 4, 1996/97:

Bo526, 1996/97:Bo531 yrkande 6, 1996/97:Sf241 yrkande 11 och

1996/97:So425 yrkande 6,

res. 11 (c, fp, v, kd)

19. beträffande åtgärder mot elöverkänslighet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo209 yrkande 13, 1996/97: Bo212,

1996/97:Bo214, 1996/97:Bo216, 1996/97:Bo221, 1996/97: Bo225,

1996/97:Bo226, 1996/97:Bo233 samt 1996/97:So279 yrkande 7,

res. 12 (c, fp, v, mp)

20. beträffande byggfelsförsäkring

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo514,

21. beträffande inriktningen av den fysiska planeringen m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo17 yrkandena 2 och 3.

res. 13 (v)

Stockholm den 11 mars 1997

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson

(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne

Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per

Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och Ulla Löfgren (m).

Reservationer

1. Miljövärdering av bostäder (mom. 1)

Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Mot bakgrund?

och slutar med ?yrkande 19? bort ha följande lydelse:

Även om det är glädjande att ett arbete påbörjats i Boverkets regi med att

överväga frågor om bl.a. miljövärdering av bostäder finns det enligt

utskottets mening anledning för riksdagen att i ett tillkännagivande framhålla

vissa aspekter som tagits upp i de aktuella motionerna. Det är således

angeläget att understryka vikten av att det miljövärderingssystem för bostäder

som arbetas fram verkligen utgår från en helhetssyn på miljöanpassningen och

energianvändningen samt ett livscykelsperspektiv för byggnaden och de använda

byggmaterialen. En utgångspunkt för miljövärderingssystemet måste också vara

att enhetliga och enkla värderingsmetoder ligger till grund för bedömningen.

Syftet bör således vara att undvika att ett flertal olika konkurrerande system

utvecklas eller att olika värderingsmetoder används för olika byggmaterial.

Målsättningen bör sammanfattningsvis vara att konsumenterna inom en snar

framtid skall få tillgång till ett informativt och enhetligt system för

miljödeklarationer av bostäder.

Regeringen bör genom tilläggsdirektiv till Boverket understryka vad

utskottet med anledning av motionerna 1996/97:Bo219 (v), 1996/97:Bo509 (mp)

och 1996/97:L713 (mp) yrkande 19 nu anfört. Detta bör riksdagen som sin mening

ge regering till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande miljövärdering av bostäder

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo219, 1996/97:

Bo509 och 1996/97:L713 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Uppföljning av kvalitetskraven (mom. 2)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Som utskottet?

och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1996/97:Bo529 (c) bör målet vara att våra bostäder

skall vara välbyggda, miljöanpassade och varierade. Särskilt viktigt är att

bygga bostäder som släpper in sol och ljus för att öka trivseln och

välbefinnandet samtidigt som det minskar behovet av energi för uppvärmning. En

hög kvalitet i boendet förutsätter inte bara att bostaden upplevs som bra och

ändamålsenlig. En ytterligare förutsättning är att den svarar mot högt ställda

krav på hushållning med energi, vatten och naturresurser. Det är enligt

utskottets mening därför bra att Boverket - i enlighet med de motionsförslag

som Centerpartiet tidigare lagt fram - nu inlett ett arbete med

kvalitetsdeklaration av bostäder, hälsoklassificering av byggnader och

byggmaterial samt miljöklassning av byggnader. Samtidigt är det viktigt att

arbetet genomförs skyndsamt så att de system som nu är under utarbetande

snarast kan komma i praktisk användning, till nytta för såväl

bostadskonsumenter som bostadsproducenter. För att systemen för

kvalitetsdeklaration, hälsoklassificering samt miljöklassificering redan från

början skall få en bred acceptans är det viktigt att arbetet drivs i nära

samarbete med de boende liksom med byggare och förvaltare. Det bör enligt

utskottets mening mot bakgrund härav kunna övervägas att redan under

utredningsskedet i olika avseenden följa upp arbetet.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:Bo529 (c) yrkande 3

anfört om en uppföljning av kvalitetskraven m.m. bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uppföljning av kvalitetskraven

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo529 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Svensk Husprovning AB (mom. 3)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet har?

och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Även om flera åtgärder vidtagits för att skapa förutsättningar för en god

inomhusmiljö är detta enligt utskottets mening inte tillräckligt. Ett exempel

på en i och för sig bra och nödvändig åtgärd är den obligatoriska

ventilationskontrollen, som har bidragit till att påskynda arbetet med att

lokalisera hus med en dålig inomhusmiljö. Detta arbete behöver emellertid

breddas till att avse även frågor som inte direkt har med ventilationen att

göra. Det är därför angeläget att nu gå vidare med fler offensiva åtgärder med

en bredare inriktning för att uppfylla kravet på att våra bostäder och

byggnader skall utgöra sunda miljöer. Behovet av någon form av allmän kontroll

eller besiktning av våra byggnader har också påtalats av olika aktörer inom

bygg- och bostadssektorn.

Förslaget om ett kontrollorgan som vid återkommande tillfällen gör

besiktningar av olika typer av byggnader bör mot denna bakgrund övervägas och

konkretiseras. Som förordas i motion 1996/97:Bo209 (mp) yrkande 3 är en

lämplig ordning att ett särskilt kontrollorgan - ?Svensk Husprovning AB? -

förslagsvis vart femte år genomför olika hälso- och miljörelaterade

undersökningar i byggnaderna. Med bilprovningen som förebild bör dessa

undersökningar också kombineras med någon form av krav på ?ombesiktning? eller

?körförbud? om byggnaden inte fyller uppställda krav. En möjlig

sanktionsåtgärd när brister i miljön kunnat konstateras är att hyresgästerna

föreläggs att betala hyrorna till ett spärrat konto hos husprovningen tills

rättelse skett.

Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1996/97:Bo209 (mp)

yrkande 3 anfört om att tillskapa ett ?Svensk Husprovning AB? bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande Svensk Husprovning AB

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo209 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Kvalitet i byggandet (mom. 4)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?En god? och

slutar med ?2 och 4? bort ha följande lydelse:

Begreppet kvalitet används i dag i bygglagstiftningen inte bara i en rad

olika sammanhang utan dessutom i olika betydelser. Det är en enligt utskottets

mening olycklig utveckling. Som framhålls i motion 1996/97:Bo531 (v) har det

lett till missförstånd om vilket kvalitetsbegrepp som avses och därmed också

försvårat en nödvändig kvalitetshöjning i byggandet. För att åstadkomma en

förbättring i detta avseende fordras bl.a. att begreppen definieras och att

kommunernas roll i kvalitetsstyrningen klargörs.

Grundläggande för att en byggnad efter färdigställandet skall svara mot högt

ställda kvalitetskrav är den kvalitetsbestämning som sker redan vid

projekteringen. I detta skede läggs kvaliteter fast i fråga om så väsentliga

krav som tillgänglighet och barnsäkerhet. Detta är dock inte tillräckligt utan

kvalitetsbestämningen måste följas av en kvalitetsstyrning som syftar till att

under byggskedet kontrollera och styra byggarbetet m.m. så att den

förutbestämda kvaliteten uppnås.

Med den ordning som i dag råder inskränker sig det kommunala inflytandet

till den kontrollplan m.m. för bygget som upprättas och hur den genomförs.

Detta är enligt utskottets mening inte tillräckligt. Redan i

projekteringsskedet bör därför ett samråd ske mellan kommun och berörd

byggherre. Det samrådsförfarande som i dag krävs sker på ett alltför sent

stadium i byggprocessen. Det bör enligt utskottets mening därför uppdras åt

regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om hur

kvalitetsbestämningen skall säkras.

För att säkra att barnens intressen beaktas vid ny- och ombyggnader bör en

särskild barnansvarig medverka vid det ovan förordade samrådet vid

kvalitetsbestämningen. Även om det i dag finns bestämmelser om barnsäkerhet

och lekplatser är detta enligt utskottet mening inte tillräckligt. För att

barnens krav på boendet och på boendemiljön skall kunna beaktas fullt ut vid

allt byggande fordras att en särskilt utsedd person har att bevaka barnens

intressen vid allt byggande. Det bör därför uppdras åt regeringen att utreda

möjligheterna att utse en särskild barnansvarig för att bevaka barnens

intresse i samband med den förordade kvalitetsbestämningen av byggandet.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:Bo531 (v) yrkandena 2

och 4 anfört om kommunernas och den barnansvariges inflytande över

kvalitetsbestämningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kvalitet i byggandet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo531 yrkandena 2 och 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Krav på resurshushållning (mom. 5)

Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?I den? och på

s. 10 slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:

Insikten om att samhället måste ställas om i riktning mot en

kretsloppsanpassning av i princip all verksamhet har under de senaste åren

fått en allt större spridning. Det är nödvändigt att denna insikt även får

genomslag i de regelverk som styr samhällsutvecklingen. Byggnadslagstiftningen

behöver därför revideras i flera avseenden med utgångspunkten att ekologiska

principer, kretsloppsanpassning och resurshushållning bör tillämpas vid allt

byggande.

En av de förändringar som behöver genomföras tas upp i motionerna Bo531 (v)

yrkande 3 och 1996/97:Jo17 (v) yrkande 4. Utskottet instämmer i

motionsförslagen om att en komplettering av BVL 2 § punkt 9 bör göras så att

de tekniska kraven på en byggnad även omfattar resurshushållning och en

ekologiskt inriktad kretsloppstillämpning i sin helhet. Detta bör riksdagen

med anledning av motionsförslagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande krav på resurshushållning

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo531 yrkande 3 och

1996/97:Jo17 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Information om depåer för byggnadsmaterial (mom. 6)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Vad i? och

slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:

Det är enligt bostadsutskottets uppfattning nödvändigt att det arbete som

pågår med att skapa bättre förutsättningar för återanvändning och återvinning

i byggsektorn nu snabbt får genomslag också i produktionen och den praktiska

hanteringen av byggmaterial. Flera olika åtgärder bör övervägas i syfte att

styra över mot en resurssnål byggproduktion och ett bättre utnyttjande av

återanvänt byggmaterial. Bland dessa åtgärder bör ingå en ökad satsning på

information om bl.a. byggdepåer och begagnat byggmaterial i enlighet med

förslaget i Miljöpartiets partimotion Bo209 yrkande 11.

Utskottet anser att rikdagen med anledning av den aktuella motionen som sin

mening bör regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande information om depåer för byggnadsmaterial

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo209 yrkande 11 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Gränsvärden för radon (mom. 7)

Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Bostads-

utskottet behandlade? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande

lydelse:

Det är med den kunskap som i dag finns om radonets farlighet självklart att

inga nytillkommande hus med höga radonhalter kan tillåtas. Lika självklart är

det att arbetet med att sanera de befintliga hus som har konstaterade

hälsofarliga radonhalter måste påskyndas och intensifieras. Målsättningen bör

vara att samtliga konstaterade hus med hälsofarlig radonhalt skall vara

åtgärdade före sekelskiftet.

Om detta arbete skall kunna bedrivas med kraft måste gränsvärdena för

radonhalten skärpas. Radonhalter över 150 Bq/m3 får inte accepteras. Ett

första steg bör tas genom att gränsvärdet för nya byggnader sänks till denna

nivå. Detta innebär för övrigt endast en återgång till det krav som fanns i

tidigare gällande byggregler där gränsvärdet angavs i radondotterhalt i

stället för radonhalt. På sikt bör även kraven på befintliga byggnader skärpas

genom att också gränsvärdet för sanitär olägenhet sänks till 150 Bq/m3.

Vad utskottet ovan med anledning av partimotion 1996/97:Bo209 (mp) yrkande 4

anfört om behovet att skärpa kraven på högsta tillåtna radonhalt i byggnader

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande gränsvärden för radon

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo209 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Program för miljö- och energiinvesteringar (mom. 8, motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Ulla Löfgren (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Som framgått?

och på s. 12 slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:

Utgångspunkten för förslagen i de aktuella motionerna är att nya statliga

subventioner till olika miljö- och energiprogram bör införas i syfte att öka

sysselsättningen. Utskottet anser emellertid att såväl miljö- och

energipolitiken som arbetsmarknadspolitiken bör bedrivas utifrån andra

principer. Vad gäller nödvändiga åtgärder för att minska arbetslösheten

handlar det i första hand om att skapa bättre förutsättningar för företagande

i allmänhet samt att minska den statliga regleringen och beskattningen av

nyföretagandet. Dessa åtgärder kommer också att gynna bl.a. den snabbt växande

industrin för miljöteknik. Även bygg- och fastighetsbranschen har visat att

man på eget initiativ kan utveckla ett mer miljöanpassat byggande i takt med

att kunskapen och efterfrågan växer. Problemet för denna sektor är snarast att

skattenivån och olika regleringar bidragit till att utrymmet för nya

investeringar under de senaste åren varit ytterst begränsat.

Vad slutligen gäller frågan om ett energiomställningsprogram utgår

motionsförslaget från att en väl fungerande teknik skall överges och att

gjorda investeringar i såväl produktionsanläggningar som i de enskilda

bostäderna skall ersättas i förtid. I det svåra ekonomiska läge som Sverige

fortfarande befinner sig i är en sådan politik självfallet förödande. Denna

fråga finns anledning att återkomma till i samband med den av regeringen

aviserade energipolitiska propositionen.

Motionerna 1996/97:Bo206 (s), 1996/97:Bo207 (s), 1996/97:Bo213 (s) och

1996/97:Jo311 (s) yrkande 2 avstyrks med hänvisning till det anförda.

9. Lagstiftning om va-system (mom. 10)

Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Som

redovisats? och på s. 14 slutar med ?1996/97:Bo522 (mp)? bort ha följande

lydelse:

Som föreslagits i de aktuella motionerna bör den lagstiftning som reglerar

förutsättningarna för va-system ses över. Detta gäller såväl hälsoskyddslagens

och va-lagens bestämmelser som övriga aktuella lagrum. Utgångspunkten för

översynen bör vara att en övergång till ekologiskt hållbara och

kretsloppsanpassade va-system skall underlättas och stimuleras. Det är rimligt

att samhället skall kunna ställa krav på att bästa möjliga miljöteknik kommer

till användning. Detta gäller givetvis speciellt i de situationer då

förändringar i de befintliga systemen ändå måste genomföras, t.ex. när

systemen är underdimensionerade eller utnyttjar en känslig recipient. Kraven

skall exempelvis kunna avse att en viss andel av toalettavfallet källsorteras

eller att en viss teknik utnyttjas. Även regler som stimulerar till frivillig

omställning bör övervägas. Detta kan t.ex. ske genom att va-taxan anpassas

till graden av källsortering.

Ett arbete pågår för närvarande inom Regeringskansliet med en revidering av

såväl hälsoskyddslagen som va-lagen. Hälsoskyddslagen bör enligt ett förslag

från Miljöbalksutredningen arbetas in i en ny miljöbalk. Plan- och

bygglagsutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit en ny lag om

vattenförsörjning och avlopp. Det är mot denna bakgrund synnerligen angeläget

att de utgångspunkter för en lagöversyn som utskottet ovan angivit blir

beaktade i det fortsatta arbetet. Utskottet anser därför att riksdagen med

anledning av motionerna 1996/97:Bo504 (kd) yrkande 5 och 1996/97:Bo522 (mp)

som sin mening bör ge regeringen till känna vad som ovan anförts.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande lagstiftning om va-system

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo504 yrkande 5 och

1996/97:Bo522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

10. Barnsäkerhet i byggnader (mom. 15)

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och

Ulf Björklund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Vad

utskottet? och slutar med ?till känna? bort ha följande lydelse:

De förordade informationsinsatserna om barnsäkerhet i byggnader kan dock

inte anses vara en tillräcklig åtgärd för att minska det oroväckande höga

antalet barnolycksfall i hemmen. Som konstaterats ovan infördes krav på

barnsäkerhetsanordningar i byggnadslagstiftningen först år 1973. Detta innebär

sannolikt att bl.a. större delen av miljonprogrammets bostäder inte från

början försetts med sådan utrustning. Även om vissa kompletteringar i

efterhand kan ha gjorts i delar av det äldre bostadsbeståndet finns det

förmodligen ett stort antal lägenheter i områden med en hög andel barnfamiljer

som helt saknar säkerhetsutrustning. Det finns mot denna bakgrund skäl att

genomföra en analys av säkerhetsnivån i bostadsbeståndet och hur

barnsäkerhetskraven följs. Även lagstiftningen bör ses över med utgångspunkt

bl.a. i förhållandena i det befintliga bostadsbeståndet.

Det bör ankomma på regeringen att ta initiativ till de förordade insatserna

för att höja barnsäkerheten i bostadsområdena. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna 1996/97:Bo523 (s) och 1996/97:Bo531 (v) yrkande 5 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande barnsäkerhet i byggnader

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo523 och 1996/97:Bo531

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Tillgängligheten för handikappade (mom. 18)

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v) och Ulf Björklund

(kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Som framgår?

och slutar med ?ytterligare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottets och riksdagens ovan redovisade tillkännagivande till

regeringen innebar bl.a. att sådana tillgänglighetsförbättrande åtgärder som

enkelt kunde genomföras borde behandlas skyndsamt. Så har emellertid inte

skett. I stället för att snabbt lägga fram ett förslag med den av utskottet

och riksdagen förordade inriktningen har regeringen ånyo inlett nya

överväganden i frågan. Det går i dag inte att avgöra när dessa överväganden

kommer att vara klara och till vilket resultat de kommer att leda. Detta är

enligt utskottets mening mycket otillfredsställande. Det bör därför ånyo

uppdras åt regeringen att redan i vår återkomma till riksdagen med förslag

till förbättring av tillgängligheten i befintliga offentliga lokaler och på

allmänna platser. Underlag för ett sådant förslag finns i det

utredningsuppdrag som Boverket redovisade för regeringen för snart ett år

sedan. I anslutning härtill bör även de i motionerna förordade åtgärderna som

avfasade trottoarkanter, markeringar i trottoarbeläggningen samt blindskrift

på hissknappar aktualiseras.

Utöver de ovan förordade insatserna finns det enligt utskottets mening

anledning att från ett mera övergripande perspektiv se över

tillgänglighetsfrågorna. En översyn med denna inriktning bör därför göras i

syfte att förbättra tillgängligheten i såväl den yttre som den inre miljön. I

detta sammanhang finns också anledning att verka för en samordning av

samhällets insatser för en bättre tillgänglighet inom olika sektorer.

Översynen bör göras skyndsamt och resultatet av den föreläggas riksdagen.

Vad utskottet nu med anslutning till motionerna 1996/97:Bo224 (fp) yrkande

4, 1996/97:Bo531 (v) yrkande 6 och 1996/97:Bo526 (m) samt partimotionerna

1996/97:Sf241 (v) yrkande 11 och 1996/97:So425 (fp) yrkande 6 anfört om

tillgängligheten för handikappade bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande tillgängligheten för handikappade

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo224 yrkande 4,

1996/97:Bo526, 1996/97:Bo531 yrkande 6, 1996/97:Sf241 yrkande 11 och

1996/97:So425 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Åtgärder mot elöverkänslighet m.m. (mom. 19)

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?De insatser?

och på s. 27 slutar med ?av utskottet? bort ha följande lydelse:

Som framgår ovan har bostadsutskottet och riksdagen tidigare förordat en rad

insatser för att söka komma till rätta med problemen med elöverkänslighet.

Insatserna avser bl.a. en inventering av omfattningen och inriktningen av

pågående utrednings- och forskningsinsatser, en kartläggning av förekomsten av

kommunalt stöd samt överväganden avseende något eller några försöksprojekt.

Ett arbete med den av utskottet förordade inriktningen har också påbörjats.

Det är naturligtvis bra. Samtidigt vill utskottet erinra om att insatserna

enligt riksdagens beslut skall genomföras utan dröjsmål och på ett sådant sätt

att vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning.

Strävan bör enligt utskottets mening vara att redan på i dag känd grund i

möjligaste mån söka åstadkomma miljöer som så långt möjligt är fria från

elektromagnetiska fält. I den mån detta fordrar ändrade byggregler liksom

ändrade regler för planeringen av bebyggelse m.m. i anslutning till

kraftledningar och liknande installationer bör sådana ändringar snarast komma

till stånd.

Riksdagens beslut innebär att regeringen i lämpligt sammanhang för riksdagen

skall redovisa resultatet av genomförda insatser och de åtgärder som vidtagits

med anledning härav och att riksdagen skall föreläggas förslag i ärendet. En

av utgångspunkterna för utskottets ställningstagande är sålunda att åtgärder

skall vidtas i takt med att nya kunskaper och nya erfarenheter vinns - detta

även om orsakerna till elöverkänslighet inte är kartlagda. Det bör sålunda

räcka att en viss åtgärd visat sig effektiv, utan att orsakssambanden är

klarlagda, för att den skall kunna tillämpas mera allmänt.

Trots att det inte heller nu finns någon allmänt accepterad förklaring till

uppkomsten av elöverkänslighet finns det enligt utskottets mening anledning

att betona vikten av att den nya kunskap som trots allt kommer fram beaktas i

det fortsatta arbetet. Inte minst viktigt är att i detta sammanhang ta till

vara de erfarenheter som finns hos dem som drabbats av elöverkänslighet. Det

gäller bl.a. den kunskap på området som finns inom Föreningen för el- och

bildskärmsskadade. I framtiden måste en stor öppenhet finnas för nya

förklaringsmodeller och för behovet av insatser på nya forskningsområden. Inte

minst gäller detta det tvärvetenskapliga angrepssätt som förordas i flera av

motionerna. Detta förhållningssätt måste naturligtvis också återspeglas i hur

forskningsmedel och andra insatser mot elöverkänslighet fördelas i framtiden.

Ett av de problem som följer av att orsakssambanden avseende

elöverkänslighet inte är klarlagda är att kommunerna agerar mycket olika i

fråga om stöd till elsanering m.m. Den av utskottet förordade, och nu

genomförda, kartläggningen av det kommunala stödets omfattning och inriktning

visar också på stora skillnader mellan landets kommuner. Detta är enligt

utskottets mening inte tillfredsställande. Möjligheten att få stöd vid

elöverkänslighet skall naturligtvis inte vara avhängig av i vilken kommun den

som drabbas är bosatt. Reglerna för bostadsanpassningsbidrag bör därför ses

över i syfte att tillförsäkra alla elöverkänsliga rätten till bidrag för

åtgärder som minskar eller helt tar bort de elektromagnetiska fälten.

Det är i dag inte bara de tidigare uppmärksammade elektromagnetiska fälten

från elledningar och elektriska apparater m.m. som kan ge upphov till problem

som enligt utskottets mening bör uppmärksammas. Det gäller också de i allt

snabbare takt tillkommande s.k. radiofrekventa fält som alstras framför allt

av mobiltelefoner men också av digital tv, radio- och tv-satelliter samt viss

elektrisk utrustning. Enligt utskottets mening bör forskningsinsatser som

uppmärksammar effekterna av dessa fält såväl enskilt som i samverkan med

övriga elektromagnetiska fält komma till stånd i ökad utsträckning. I

anslutning härtill bör även frågan som varningsmärkning och provning av

mobiltelefoner och liknande utrustning aktualiseras.

Vad utskottet nu med anslutning till motionerna 1996/97:Bo212 (s),

1996/97:Bo214 (s), 1996/97:Bo216 (mp), 1996/97:Bo221 (fp), 1996/97:

Bo225 (c), 1996/97:Bo226 (v, s, m, c, fp, mp, kd), 1996/97:Bo233 (c),

1996/97:So279 (mp) yrkande 7 samt Miljöpartiets partimotion 1996/97: Bo209

yrkande 13 anfört om åtgärder mot elöverkänslighet m.m. bör riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande åtgärder mot elöverkänslighet m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo209 yrkande 13,

1996/97:Bo212, 1996/97:Bo214, 1996/97:Bo216, 1996/97:

Bo221, 1996/97:Bo225, 1996/97:Bo226, 1996/97:Bo233 samt 1996/97:So279

yrkande 7,

13. Inriktningen av den fysiska planeringen m.m. (mom. 21)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Utskottet

och? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:

Den framtida samhällsplaneringen kommer med säkerhet snarare att avse en

sektorsövergripande planering för att bevara och utveckla det redan byggda än

en planering för nybyggande. Det innebär att planeringen framdeles måste ske i

delvis nya former och att den kommer att kräva andra kunskaper och instrument

än de som i dag finns tillgängliga. Den nedrustning av den sociala

bostadspolitiken som skedde under den borgerliga regeringens tid innebar

dessutom att flera av de bostadspolitiska instrument som tidigare funnits i

form av bostadsförsörjningslagen m.m. togs bort och att möjligheterna att

styra utvecklingen därför redan nu är kraftigt beskurna.

Vad som nu erfordras är enligt utskottets mening planeringsinstrument som

ger kommunerna möjlighet, men också skyldighet, att i sin fysiska planering

motverka boendesegregation och verka för ett boende som alla har råd med. En

förutsättning för att en planering med denna inriktning skall få sin avsedda

effekt är att den sker i sådan former att de boende ges ett avgörande

inflytande. Framtidens planering måste därför utgå från ett lokalt

demokratiskt inflytande.

Samtidigt som den nu förordade planeringen skall syfta till att sätta de

boende och de boendes villkor i centrum måste den baseras på sådana miljö- och

kvalitetskrav att målet om ett ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle

uppnås. Det bör därför åläggas kommunerna att redovisa sin planering i dessa

avseenden i samband med den revision som skall ske av den kommunala

översiktsplanen minst en gång varje mandatperiod. En sådan ordning ger också

länsstyrelserna möjlighet att göra en sammanvägd bedömning av statens syn på

översiktsplaneringen och att utveckla miljökonsekvensbeskrivningarna i den

kommunala fysiska planeringen. I länsstyrelsernas bedömning bör också ingå den

övergripande planering som görs inom andra samhällssektorer och på andra

planeringsnivåer. Sammantaget bör detta enligt utskottets mening kunna leda

till en nödvändig samordning av fysisk och ekonomisk planering.

Vad utskott nu med anslutning till förslaget i motion 1996/97:Jo17 (v)

yrkandena 2 och 3 anfört om inriktningen av den fysiska planeringen m.m. bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande inriktningen av den fysiska planeringen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo17 yrkandena 2 och 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Föredragningar m.m....................................6

Utskottet.............................................6

Inledning 6

Miljö- och hälsoriktigt byggande och boende 6

Ekologiska va-system 12

Energihushållningsfrågor 15

Säkerhet i byggnader m.m. 17

Barnsäkerhet 17

Brandvarnare 19

Säkerheten vid bad- och simanläggningar 20

Frågor om tillgänglighet 21

Elöverkänslighet 23

Byggfelsförsäkring 27

Vissa planfrågor 28

Hemställan 28

Reservationer........................................30

1. Miljövärdering av bostäder (mom. 1) (c, v, mp) 30

2. Uppföljning av kvalitetskraven (mom. 2) (c) 31

3. Svensk Husprovning AB (mom. 3) (mp) 32

4. Kvalitet i byggandet (mom. 4) (v) 32

5. Krav på resurshushållning (mom. 5) (c, v, mp) 33

6. Information om depåer för byggnadsmaterial (mom. 6) (mp) 34

7. Gränsvärden för radon (mom. 7) (fp, v, mp) 34

8. Program för miljö- och energiinvesteringar (mom. 8, motiveringen)

(m) 35

9. Lagstiftning om va-system (mom. 10) (c, v, mp, kd) 36

10. Barnsäkerhet i byggnader (mom. 15) (c, fp, v, mp, kd) 36

11. Tillgängligheten för handikappade (mom. 18) (c, fp, v, kd) 37

12. Åtgärder mot elöverkänslighet m.m. (mom. 19) (c, fp, v, mp) 38

13. Inriktningen av den fysiska planeringen m.m. (mom. 21) (v) 40