Bet. 1996/97:BoU7

Bostadsutskottets betänkande

1996/97:BOU07

Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

BoU7

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen

godkänner vad regeringen förordat om

möjligheterna till breddat ägande av

allmännyttiga bostadsföretag, om

återkallande av godkännande av sådant

företag och om förlust av räntestöd vid

vissa förändringar av ägandet till

sådana företag och med dem jämställda

eller deras bostäder.

I en reservation (m, fp, c, kd)

föreslås att riksdagen avslår

propositionen. I en annan reservation

(v) föreslås ett uttalande om

allmännyttans ställning. Denna fråga tas

också upp i ett särskilt yttrande (mp).

Propositionen

Regeringen har i proposition 1996/97:38

föreslagit riksdagen att godkänna

1. vad regeringen har förordat om

möjligheterna till breddat ägande av

allmännyttiga bostadsföretag,

2. vad regeringen förordat om

återkallande av godkännande som

allmännyttigt bostadsföretag,

3. vad regeringen förordat om förlust

av räntestöd vid vissa förändringar av

ägandet till allmännyttiga och med dessa

i vissa avseenden jämställda

bostadsföretag eller deras bostäder.

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av proposition

1996/97:38 väckta motionerna

1996/97:Bo14 av Carl Bildt m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1996/97:Bo15 av Owe Hellberg m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om de kommunala

bostadsföretagens ställning på

bostadsmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Vänsterpartiets generella

inställning till utförsäljning av

kommunala bostadsfastigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utförsäljningar av

fastigheter i kommunala bostadsföretag i

avvaktan på ny utredning,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett breddat ägande av

kommunala bostadsföretag.

1996/97:Bo16 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag om borttagande av

statligt räntestöd vid överlåtelser av

allmännyttiga bostadsföretag eller deras

bostäder.

1996/97:Bo17 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) vari yrkas att riksdagen

avslår regeringens förslag i proposition

1996/97:38 i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Bo18 av Ulf Björklund m.fl. (kd)

vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens proposition 1996/97:38.

1996/97:Bo19 av Erling Bager m.fl. (fp)

vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens proposition 1996/97:38

Överlåtelser av allmännyttiga

bostadsföretag eller deras bostäder.

dels de under allmänna motionstiden 1996

väckta motionerna

1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m)

vari yrkas

25. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunala bostadsbolag.

1996/97:Bo234 av Anita Johansson m.fl.

(s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om allmännyttans ställning.

1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnittet Boende med

valfrihet och möjligheter.

Muntliga synpunkter i ärendet har

lämnats av företrädare för Svenska

Kommunförbundet och de allmännyttiga

bostadsföretagens organisation, SABO.

Skrivelser har inkommit från Danderyds

kommun och Svenska Bankföreningen.

Sammanfattning av förslaget i

propositionen och i motionerna

Propositionen

I propositionen föreslås att ägandet i

ett allmännyttigt bostadsföretag skall

kunna breddas till att omfatta även

andra ägare än kommunen utan att

företagets ställning som allmännyttigt

förloras eller villkoren för räntestöd

förändras. Upphör kommunens bestämmande

inflytande över företaget skall

allmännyttigförklaringen återkallas och

räntestöd inte längre lämnas för

företagets bostäder.

I propositionen föreslås vidare att

räntestöd inte längre skall lämnas om

ett allmännyttigt bostadsföretag

avhänder sig mer än 25 % av det bestånd

av de bostäder företaget ägde den 11

oktober 1996. Enligt förslaget skall

dock regeringen, om det finns särskilda

skäl, kunna medge att fortsatt räntestöd

lämnas även om den uppställda gränsen 25

% passeras. Förlorar företaget rätten

till räntestöd för sitt återstående

bestånd, skall också godkännandet som

allmännyttigt bostadsföretag återkallas.

Medgivande från regeringen för säljare

och köpare att behålla räntestödet även

efter överlåtelse som medför att den

uppställda gränsen 25 % passeras anges i

propositionen kunna bli aktuellt om

- överlåtelsen är ett inslag i en

nödvändig rekonstruktion av företaget

och det inte rimligen kan begäras att

kommunen skall ytterligare öka sina

åtaganden i företaget,

- överlåtelsen tillsammans med tidigare

överlåtelser är ett led i en strukturell

omdaning av företaget, som syftar till

att företaget bättre skall kunna möta

olika boendes behov,

- överlåtelsen tillsammans med andra

åtgärder kan ses som en sista utväg att

sanera kommunens ekonomi.

Bestämmelserna föreslås tillämpas på

ägarförändringar och överlåtelser som

sker under tiden den 12 oktober 1996-den

31 december 1997. Regeringen avser att

senare - efter en särskild utredning om

vilka villkor som bör gälla på längre

sikt - återkomma till riksdagen med

förslag till permanenta bestämmelser i

frågan.

Riksdagen föreslås godkänna vad i

propositionen förordats om möjligheterna

till breddat ägande av de allmännyttiga

bostadsföretagen, om återkallande av

godkännande som sådant företag och om

förlust av räntestöd i vissa fall vid

förändringar av ägandet till

allmännyttiga och med dem i vissa

avseenden jämställda bostadsföretag

eller deras bostäder.

Som motiv för de nu redovisade förslagen

anförs i propositionen bl.a. följande:

Den svenska bostadspolitiken har under

mer än femtio år grundats på en

uppgiftsfördelning där staten svarar för

att legala och finansiella instrument

finns tillgängliga för bostadsbyggandet

och där kommunerna tar det fulla

ansvaret för att de bostäder som behövs

också kan erbjudas kommunens invånare.

Staten har därutöver lämnat olika former

av produktionsstöd som täckt en

betydande del av kapitalkostnaderna för

de bostäder som producerats under denna

tid. Staten har även - tidvis

tillsammans med kommunerna - lämnat

olika grupper av hushåll ett direkt

ekonomiskt stöd för att dessa på den

öppna bostadsmarknaden skall kunna

efterfråga bostäder som svarar mot deras

behov.

De kommunägda allmännyttiga företagen

kom att bli ett av de mest centrala

verktygen för kommunerna i deras

strävanden att utveckla en väl

fungerande bostadsförsörjning som når

alla medborgare. Företagens bostäder är

till för alla utan gränser eller villkor

när det gäller inkomst eller

familjestorlek. Också i detta avseende

skiljer sig den svenska bostadspolitiken

från vad som gäller i flertalet övriga

industrialiserade länder, där det

samhällsstödda byggandet oftast har

förbehållits särskilda grupper.

Nära 1/4 av alla bostäder som nu finns

har producerats av dessa företag. Genom

dem har kommunernas

bostadsförsörjningsplaner kunnat

genomföras under demokratisk kontroll

och utan att byggandet styrts av

enskilda vinstintressen. Merparten av

landets hyresbostäder har därför kunnat

upplåtas till priser som inte överstiger

självkostnaden. Genom

hyresförhandlingssystemet och den

jämförelseprövning som vid tvister om

hyran skall göras mot hyrorna i de

allmännyttiga företagen har sedan lång

tid en administrativ hyresre-glering

kunnat undvikas för marknaden i dess

helhet. Det saknar också motsvarighet i

de flesta andra länder.

I propositionen konstateras bl.a. att

den ekonomiska krisen under senare år

inneburit kraftiga påfrestningar för

många kommuner och bostadsföretag; inte

minst för olika privata

hyresbostadsföretag och

bostadsrättsföreningar. Som grupp

betraktad har de allmännyttiga

bostadsföretagen klarat lågkonjunkturens

påfrestningar väsentligt bättre. För att

dessa företag skall kunna möta

framtiden, behöver enligt propositionen

det egna kapitalet i flera fall höjas.

Efter detta konstaterande görs i

propositionen följande bedömning.

Som ägare måste det vara kommunens sak

att pröva vad som bäst gagnar företaget

och dess uppgifter. Statsmakterna har

emellertid också ett direkt intresse av

vad som sker med dessa företag. Det

handlar inte bara om vad som händer med

de ansenliga ekonomiska resurser som

staten över åren tillfört företagen.

Statens intresse gäller i första hand

att kommunerna även fortsättningsvis

kommer att kunna fullgöra de

skyldigheter och åtaganden inom

bostadsförsörjningens område som är

grunden för den nuvarande

ansvarsfördelningen inom

bostadspolitiken. Starka och väl

förvaltade självkostnadsbaserade företag

som är öppna för alla grupper av

medborgare och kan tillgodose deras

behov är även fortsatt en nödvändig

tillgång. Sådana företag har också i

ljuset av de senaste årens erfarenheter

visat sig vara en starkt stabiliserande

faktor på den svenska bostadsmarknaden.

Under senare tid har inom en rad

kommuner olika förändringar

aktualiserats i fråga om ägandet i de

allmännyttiga bostadsföretagen och av

deras bostäder. Med hänsyn till statens

intressen är det därför motiverat att nu

snabbt klargöra i vilka fall som sådana

förändringar bör påverka företagens

ställning som allmännyttiga

bostadsföretag. Det finns samtidigt

anledning att ta ställning till i vilken

omfattning som kommunerna och företagen,

trots att de allmännyttiga företagen

eller deras bostäder helt eller delvis

avyttras, genom försäljningarna skall

kunna tillgodogöra sig värdet av

framtida statliga räntesubventioner.

Motionerna

I de med anledning av propositionen

väckta motionerna 1996/97:Bo14 (m),

1996/97:Bo16 (c), 1996/97:Bo17 (m),

1996/97:Bo18 (kd) och 1996/97:19 (fp)

yrkas avslag på propositionen.

I partimotionen 1996/97:Bo14 (m) anförs

att regeringens förlag innebär att

kommunala bostadsbolag diskrimineras och

inte tillåts verka på samma villkor som

privata bostadsföretag. Genom införande

av en regel som innebär att räntestödet

dras in om bolaget säljer en viss andel

av sina fastigheter hamnar dessa företag

och deras hyresgäster i en sämre

position än privata bostadsföretag och

deras hyresgäster. Det kommunala

bostadsbolaget ges inte samma

möjligheter att omstrukturera sitt

bostadsbestånd, till exempel i syfte att

frigöra kapital för upprustning av

kvarvarande bestånd. Förslaget innebär

därmed en begränsning av konsumenternas

möjlighet att erhålla de lägenheter som

efterfrågas. Regeringen diskriminerar

genom sitt förslag de kommunala

bostadsbolagen som inte i likhet med

privata ges möjlighet att försälja

fastigheter utan att förlora

räntebidragen. Till sist drabbas

hyresgästerna i de kommunägda

bostadsbolagen. Kommunerna skall

koncentrera sig på de uppgifter i det

lokala samhället som bör lösas

gemensamt. Ägande och uthyrning av

bostäder är inte en sådan fråga.

Marknaden för hyreslägenheter fungerar

till och med bättre med flera mindre

privata hyresvärdar än om det finns ett

stort, ofta dominerande, kommunalt

bostadsbolag. Det är anmärkningsvärt att

regeringen visar så liten respekt för

den lokala demokratin. Förslagets syfte

är att styra kommunernas handlande. Även

om förslaget inte uttryckligen kan sägas

strida mot lagstiftningen, är det

uppenbart att det leder till ett

faktiskt intrång i det kommunala

självstyret.

Ett liknande resonemang som det nu

refererade förs i motion 1996/97: Bo17

(m), i den under allmänna motionstiden

1996 väckta partimotionen 1996/97:Bo201

(m) och i den likaledes under allmänna

motionstiden 1996 väckta motionen

1996/97:Fi207 (m).

I fp-motionen 1996/97:Bo19 anförs att

ett genomförande av regeringsförslaget

är en inskränkning i den kommunala

självstyrelsen och ett försök att

konservera en struktur på

bostadsmarknaden som redan överlevt sig

självt. Motionärernas inriktning är den

motsatta. De tror på ett större inslag

av privat ägande på bostadsmarknaden. De

anser att många allmännyttiga

bostadsföretag är välskötta men i ett

övergripande perspektiv framstår det

omfattande kommunala fastighetsägandet i

Sverige som ett stort problem. En

uppenbar brist med kommunala bolag är,

enligt dem, avsaknaden av demokratisk

insyn. För offentlig verksamhet som

drivs i förvaltningsform finns klara

regler som möjliggör insyn och debatt,

men bolag drivs enligt aktiebolagslagen

och kan tillämpa en omfattande

sekretess. Andra invändningar mot

kommunala bolag är att de snedvrider

konkurrensen, hotar dränera kommunen på

skattemedel och därmed skapar ekonomiska

problem.

I motion 1996/97:Bo18 (kd) sägs att

kommunerna själva är de som bäst kan

avgöra huruvida en spridning av ägandet

respektive en utförsäljning av det

kommunala bostadsföretaget är den bästa

lösningen, för bostadsföretaget och för

kommunen som helhet. Regeringen lägger i

sitt förslag in möjligheter till

undantag från reglerna. I praktiken

innebär det att rätten och möjligheten

till beslut i en kommunal fråga flyttas

från den kommunala nivån till den

statliga nivån, vilket är en direkt

inskränkning av den kommunala

självstyrelserätten.

Motionärerna bakom motion 1996/97:Bo16

(c) anför att de allmännyttiga företagen

spelar en viktig roll för utvecklingen

av en social bostadspolitik. Det

allmännyttiga bostadsbeståndet främjar

rörlighet på bostadsmarknaden.

Centerpartiet har en positiv

inställning till allmännyttan. Däremot

motsätter sig partiet det förslag som

regeringen framför i propositionen.

Förslaget kringskär i stor utsträckning

kommunernas självbestämmanderätt.

Kommunernas ekonomiska situation är

grunden för att det allmännyttiga

bostadsbeståndet skall vara långsiktigt

ekonomiskt hållbart. Kommunernas

allmännyttiga bostadsbestånd är i många

fall i behov av förnyelse för att på ett

bra sätt kunna utgöra basen i en social

bostadspolitik. En sådan förnyelse kan

ställa krav på avyttring av fastigheter,

vilket därför inte bör förhindras.

Vidare är det på många håll nödvändigt

att sälja ut en del av beståndet för att

trygga existensen för det allmännyttiga

företaget i fråga. Det är viktigt att

den i dag på många håll alltför låga

solidariteten i de allmännyttiga

bostadsföretagen kan höjas. Det är av

avgörande betydelse för kommunernas

möjligheter att tillgodose det

ekonomiska behovet för olika

kärnverksamheter, som enligt lag skall

tillhandahållas.

Den föreliggande propositionen anses ge

uttryck för ett stort misstroende

gentemot de ansvariga

kommunalpolitikerna runtom i landet.

Motionärerna anser att de

förtroendevalda bör ha största möjliga

frihet att ta sitt ansvar som rätteligen

utsedda i kommunalval.

I motion 1996/97:Bo15 (v) anförs att de

kommunala bostadsföretagen skall ha en

stark ställning på bostadsmarknaden dels

för att kunna tillgodose människors

efterfrågan av en bostad, dels för att

kunna vara hyresledande med en god

tillämpning av bruksvärdessystemet. De

kommunala bostadsföretagen utgör en

hörnsten i kommunernas sociala

bostadspolitik. Det mesta av det

allmännyttiga bostadsbeståndet är byggt

med ett omfattande statligt stöd. Att

sälja ut är i praktiken att flytta över

statliga subventioner från gemensamt

ägande till privat ägo. Det har, enligt

motionen, inte varit avsikten och är

något som motionärerna generellt är

motståndare till. Däremot kan enligt dem

strategiska försäljningar av enskilda

fastigheter i syfte att t.ex.

effektivisera bostadsförvaltningen eller

byta till sig mark naturligtvis vara

sunda åtgärder för att det kommunala

bostadsföretaget skall få en god ekonomi

och klara sin framtida

bostadsförsörjning. Motionärerna

föreslår att försäljning av mer än

enstaka fastigheter inte tillåts i

avvaktan på fastare spelregler i frågan.

Regeringen föreslår vidare att ägandet i

de kommunala bostadsföretagen skall

kunna breddas till att omfatta andra

ägare än kommunen. Kommunen skall dock

behålla majoriteten av ägandet.

Motiveringen är att det är ett sätt att

skaffa ett större eget kapital och få in

en ökad kompetens i bolagsstyrelse och

ledning. Möjligheten att tillföra

kunskap och kompetens finns redan i dag

eftersom kommunfullmäktige utser

bolagsstyrelsen. Där kan kompetens och

erfarenhet av fastighetsförvaltning vara

grund för att bli utsedd i ett kommunalt

bostadsföretags styrelse. Motionärerna

föreslår därför att de kommunala

bostadsföretagen även i fortsättningen

skall ägas av kommunerna.

Även i den under allmänna motionstiden

1996 väckta motionen 1996/97:Bo234 (s)

tas upp frågan om försäljning av de

allmännyttiga bostadsföretagen m.m.

Motionärerna erinrar om att en rad

särregler som allmännyttan haft slopades

i början av 1990-talet. I denna nya

situation vill ledningen i många

allmännyttiga bostadsföretag inte längre

att företagen skall betraktas som

allmännyttiga. Företagen skall vara som

vilka privata företag som helst. I ett

sådant läge finns det knappast

anledning för kommunerna att äga

bostäder över huvud taget. De

allmännyttiga bostadsföretagen skall ha

ett socialt ansvar och ej verka utifrån

marknadsprinciper, där vinstmaximering

är det främsta målet. Att allmännyttan

inte längre är vad den varit bekräftas

också av den ökade utförsäljningen.

Under 1990-talet har det sålts en rad

allmännyttiga bostäder, både till

privata fastighetsägare för fortsatt

uthyrning och till

bostadsrättsföreningar för ombildning

till bostadsrätter. Bara i Stockholms

län uppgår försäljningen enligt

motionärerna till mer än 13 000

lägenheter.

Utskottet

Den politik som under lång tid varit

utgångspunkt för samhällets insatser på

bostadsområdet kan sägas har sin grund i

beslut som ligger mera än femtio år

tillbaka i tiden. Uppgiftsfördelning

avseende denna politik kan översiktligt

beskrivas så att statsmakterna har

ansvaret för den lagstiftning som behövs

för att genomföra bostadsbyggandet.

Statsmakterna har också ansvaret för de

finansiella instrument som ansetts

behövas. Kommunerna har i vid mening

ansvaret för att de bostäder som behövs

verkligen kommer till stånd.

Vad nu översiktligt beskrivits om

ansvarsfördelningen inom

bostadspolitiken mellan staten och

kommunerna har tidigare inte föranlett

invändningar i bostadsutskottet eller i

riksdagen. Bostadsutskottet har inte

heller nu anledning anta att riksdagens

uppfattning sett ur detta översiktliga

perspektiv härvidlag förändrats.

Vad som däremot brukar föranleda att

denna enighet byts i sin motsats gäller

bl.a. frågan om på vilket sätt det

kommunala ansvaret skall förverkligas.

En fråga av vikt är därvid om de

kommunala företagens förekomst,

ställning och roll är nödvändig och

önskvärd för en väl fungerande

bostadsförsörjning. Här kan utvecklingen

beskrivas efter två huvudlinjer.

Å ena sidan hävdas att de kommunägda

allmännyttiga bostadsföretagen kommit

att bli och fortfarande är mycket

betydelsefulla när det gäller att

tillgodose alla medborgares rätt till en

god bostad. Det hävdas också att dessa

företag är nödvändiga för ett

bostadsbyggande under demokratisk

kontroll styrt utan enskilda

vinstintressen. Det framhålls också som

positivt att de allmännyttiga

bostadsföretagen genom den

jämförelseprövning som vid hyrestvister

skall göras mot hyrorna hos dessa

företag inneburit hyresnivåer som i

princip är baserade på självkostnaden

hos dem.

Å andra sidan brukar det föras fram

motiv som går ut på att kommunerna skall

koncentrera sig på uppgifter som bör

lösas gemensamt. Ägande av bostäder

anses inte vara en sådan kommunal

uppgift. Andra invändningar mot de

kommunala bostadsföretagen är att de

anses snedvrida konkurrensen på

bostadsmarknaden. Slutligen hävdas att

det är kommunerna själva som skall

besluta i vilka former ett kommunalt

ansvar för bostadsförsörjningen skall

förverkligas.

Dessa första synsätt kan sägas

representera det förslag regeringen för

fram i den nu aktuella propositionen

medan det andra förs fram i

partimotionerna 1996/97:Bo14 (m) och

1996/97:Bo201 (m) yrkande 15 samt

motionerna 1996/97:Bo17 (m) och

1996/97:Bo19 (fp), 1996/97:Fi207 (m)

yrkande 3. I de tre motioner som väckts

med anledning av propositionen yrkas

avslag på regeringsförslaget. Motivet

för avslagsyrkandet är huvudsakligen att

kommunerna inte bör vara ägare till

bostadsföretag. I de två andra

motionerna föreslås ett riksdagens

tillkännagivande till regeringen av

innebörd att kommunerna bör sälja sina

bostadsföretag.

I de två med anledning av propositionen

väckta motionerna 1996/97:Bo16 (c) och

1996/97:Bo18 (kd) i vilka också yrkas

avslag på regeringsförslaget är motivet

annorlunda än i de ovan refererade m-

och fp- motionerna. I c- och kd-

motionerna riktas inte kritik mot att

kommunerna genom sina bostadsföretag tar

ett bostadspolitiskt ansvar. Tvärtom

anförs i c-motionen att de allmännyttiga

bostadsföretagen spelar en viktig roll

för utvecklingen av en social

bostadspolitik. Avslagsyrkandet i dessa

båda motioner motiveras bl.a. med att

ett genomförande av regeringsförslaget

innebär ett ingrepp i den kommunala

demokratin och med att en många gånger

nödvändig ägarspridning och därmed ofta

ökad ekonomisk stabilitet förhindras

eller fördröjs. Liknande argument förs i

och för sig fram även i m- och fp-

motionerna även om det principiella

resonemanget om att kommunerna inte bör

äga bostadsföretag får anses utgöra

huvudinvändningen.

Förslaget i propositionen och i

motionerna har tämligen ingående

redovisats ovan. Utskottet hänvisar till

denna redovisning.

Med anledning av regeringsförslaget och

de motionerna i vilka yrkas avslag på

detta samt de båda under allmänna

motionstiden väckta motionerna

1996/97:Bo201 (m) yrkande 25 och

1996/97:Fi207 (m) yrkande 3 får

utskottet anföra följande.

Som framgått av vad nu anförts finns

uppenbarligen skilda uppfattningar om de

allmännyttiga bostadsföretagens roll när

det gäller att förverkliga den

bostadspolitiska målsättningen. Om denna

målsättning som sådan råder i riksdagen

närmast total enighet. Det synsätt som

representeras av förslaget i

propositionen innebär ordagrant enligt

propsitionen bl.a. beträffande de

allmännytttiga bostadsföretagen att de

kommunägda allmännyttiga

bostadsföretagen kom att bli ett av de

mest centrala verktygen för kommunerna i

deras strävanden att utveckla en väl

fungerande bostadsförsörjning som når

alla medborgare . I regeringsförslaget

anförs också att det finns goda skäl för

en kommun att i olika avseenden förändra

och utveckla ett allmännyttigt

bostadsföretag. Starka och väl

fungerande sådana företag är enligt

propositionen fortfarande en nödvändig

tillgång.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om

att en bred majoritet i det av

Bostadspolitiska utredningen nyligen

avgivna slutbetänkandet Bostadspolitik

2000 (SOU 1996:156 s. 38) förs fram en

liknande uppfattning. Vad utskottet

åsyftar är följande avsnitt:

En nödvändig del av kommunernas

bostadspolitiska ansvar är att ta ett

tydligt ägaransvar för sina

bostadsföretag och ta ställning till

företagens roll i respektive kommuns

boendepolitik. Kommunala bostadsföretag

måste ha ett klart bostadspolitiskt

uppdrag vid sidan av kraven på en sund

fastighetsekonomi. Som förvaltare av

bostäder har de kommunala

bostadsföretagen en nyckelroll för att

skapa ett gott boende i befintliga

boendemiljöer. Detta gäller särskilt vid

utvecklingsarbete i utsatta

bostadsområden.

Detta synsätt delas för övrigt av

motionärerna bakom motionerna

1996/97:Bo15 (v) och 1996/97:Bo234 (s).

Även i c-motionen 1996/97:Bo16 ges

uttryck för en liknande uppfattning.

I propositionen anförs vidare att såväl

staten som kommunerna har ett intresse

av en väl fungerande allmännytta.

Kommunernas intresse fokuseras främst på

deras roll som ägare och på de

möjligheter som därigenom står till buds

när det gäller att förverkliga de

bostadspolitiska intentionerna. Statens

intresse är, enligt propositionen, i

första hand att kommunerna även

fortsättningsvis kommer att kunna

fullgöra de skyldigheter och åtaganden

inom bostadsförsörjningens område som är

grunden för den nuvarande

ansvarsfördelningen inom

bostadspolitiken.

Det andra synsättet - det som

representeras av vissa motioner -

innebär antingen att kommunerna utan

statlig inblandning själva är bäst

skickade att bedöma om ett breddat

ägande eller försäljning av de

allmännyttiga bostadsföretagen bäst

gagnar kommunens invånare eller att

kommunerna över huvud taget inte bör äga

bostadsföretag.

Utskottet anser att det synsätt som

legat till grund för regeringsförslaget

också är det som framöver bör väga

tyngst när det gäller de allmännyttiga

bostadsföretagen. Utskottet har

redovisat att den ordning regeringen nu

förespråkar föreslås tillämpas på

ägarförändringar och överlåtelser som

sker under tiden den 12 oktober 1996-den

31 december 1997 och att regeringen,

efter särskild utredning, ämnar

återkomma till riksdagen med förslag

till permanenta bestämmelser i frågan.

Enligt utskottets mening bör den i

propositionen temporära ordningen

tillämpas under de förutsättningar som

där anges.

Med det anförda avstyrker utskottet de

med anledning av propositionen väckta

motionerna 1996/97:Bo14 (m),

1996/97:Bo16 (c), 1996/97:Bo17 (m),

1996/97:Bo18 (kd) och 1996/97:Bo19 (fp)

om avslag på propositionen. Utskottets

ställningstagande ovan om de

allmännyttiga bostadsföretagens roll är

inte förenligt med förslagen i de under

allmänna motionstiden väckta motionerna

1996/97:Bo201 (m) yrkande 25 och

1996/97:Fi207 (m) yrkande 3 varför

utskottet avstyrker även dessa förslag.

Utskottet övergår nu till att behandla

förslagen i motion 1996/97:Bo15 (v)

yrkandena 2-4. I dessa föreslås

riksdagen göra tre tillkännagivanden

till regeringen. I yrkande 2 föreslås

ett tillkännagivande om att en

försäljning av allmännyttiga

bostadsföretag i praktiken är att

flytta över statliga subventioner från

gemensamt till privat ägande, något som

motionärerna inte accepterar.

Tillkännagivandena i yrkandena 3 och 4

går ut på att försäljning av mera än

enstaka fastigheter inte skall tillåtas

i avvaktan på fastare spelregler.

Motionärerna accepterar alltså inte

förslaget i propositionen om att - som

en huvudregel - högst 25 % av det

bestånd som bostadsföretaget ägde den 11

oktober skall kunna försäljas utan att

räntestöd förloras.

Av utskottets ställningstagande i det

föregående framgår att utskottet delar

uppfattningen i propositionen om att ett

breddat ägande av de allmännyttiga

bostadsföretagen kan vara väl motiverat

och ibland eftersträvansvärt. Utskottet

har, som också framgått ovan, ingen

erinran mot den temporära lösning som

föreslås gälla för tiden fram till den 1

januari 1998 varken vad gäller 25-

procentsregeln eller de särskilda

förutsättningar (se s. 3 ovan) som skall

vara för handen för att regeringen skall

kunna medge att räntestödet får behållas

trots att överlåtelsen omfattar mer än

25 % av företagets lägenheter. Den

betydelse för bostadspolitiken som

motionärerna tillmäter allmännyttan

delas av utskottet. Utskottet är

emellertid inte berett att tillmötesgå

förslagen i yrkandena 2-4. En ordning

enligt den som där förordas är enligt

utskottets mening alltför rigid. Det bör

vara möjligt att inom ramen för det

tillvägagångssätt som regeringen

föreslår och som utskottet ställt sig

bakom finna acceptabla lösningar av de

ärenden om förändrat ägaransvar som kan

bli aktuella att bedöma. I den mån

motion 1996/97:Bo15 (v) yrkandena 2-4

inte kan anses tillgodosedda med vad nu

anförts avstyrks de av utskottet.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens

förslag om förutsättningar för

överlåtelser av allmännyttiga

bostadsföretag eller deras bostäder.

Två motionsyrkanden återstår att

behandla nämligen yrkande 1 i motion

1996/97:Bo15 (v) och yrkande 4 i motion

1996/97:Bo234 (s). I båda dessa yrkanden

föreslås ett riksdagens tillkännagivande

till regeringen av vad i motionerna

anförts om allmännyttans ställning.

Motionärerna poängterar allmännyttans

betydelse från ett bostadssocialt

perspektiv. I v-motionen anförs att

allmännyttan skall ha en stark ställning

på bostadsmarknaden medan i s-motionen

sägs att allmännyttan varit en viktig

del i bostadsförsörjningen.

Att utskottet delar motionärernas

uppfattning om de allmännyttiga

bostadsföretagens betydelse torde framgå

av vad anförts ovan i detta betänkande.

Att även regeringen anser de

allmännyttiga bostadsföretagen

betydelsefulla framgår klart av

propositionen. Detta framgår också av

den sammanfattning av propositionen som

lämnats i detta betänkande (se s. 2-4).

Det råder således en bred samsyn mellan

regeringen och motionärerna när det

gäller de allmännyttiga

bostadsföretagens ställning. Ett

tillkännagivande till regeringen kan

därför inte anses erforderligt. De båda

motionsyrkandena bör därför avslås av

riksdagen. Utskottet har positivt

noterat att den inställning till de

allmännyttiga bostadsföretagen som

utskottet i detta betänkande givit

uttryck för delas av en bred majoritet

av ledamöterna som deltagit i det

utredningsarbete som nyligen avslutats

av Bostadspolitiska utredningen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens

förslag om förutsättningar för

överlåtelser av allmännyttiga

bostadsföretag eller deras bostäder

m.m.

att riksdagen med bifall till

proposition 1996/97:38 och med avslag

på motionerna 1996/97:Bo14,

1996/97:Bo15 yrkandena 2-4, 1996/97:

Bo16, 1996/97:Bo17, 1996/97:Bo18,

1996/97:Bo19, 1996/97:Bo201 yrkande

25 och 1996/97:Fi207 yrkande 3

godkänner vad regeringen förordat om

a) möjligheterna till breddat ägande

av allmännyttiga bostadsföretag,

b) återkallande av godkännande som

allmännyttigt bostadsföretag,

c) förlust av räntestöd vid vissa

förändringar av ägandet till

allmännyttiga bostadsföretag och med

dessa i vissa avseenden jämställda

bostadsföretag eller deras bostäder,

res. 1 (m, c, fp,

kd)

res. 2 (v)

2. beträffande de allmännyttiga

bostadsföretagens ställning

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:Bo15 yrkande 1 och

1996/97:Bo234 yrkande 4.

res. 3 (m, c, fp,

kd) -motiv

res. 4 (v)

Stockholm den 19 november 1996

På bostadsutskottets vägnar

Lennart Nilsson

I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson

(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin

(s), Marianne Carlström (s), Rigmor

Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig

Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena

Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian

Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager

(mp), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg

(s), Peter Weibull Bernström (m) och

Ulla Löfgren (m).

Reservationer

1. Regeringens förslag om

förutsättningar för överlåtelser av

allmännyttiga bostadsföretag eller deras

bostäder m.m. (mom. 1)

Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Inga Berggren (m),

Ulf Björklund (kd), Peter Weibull

Bernström (m) och Ulla Löfgren (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 8 börjar med Som framgått och

på s. 10 slutar med deras bostäder

bort ha följande lydelse:

Det råder förvisso delade meningar om

de allmännyttiga bostadsföretagens

nuvarande och framtida roll som ett

instrument för bostadspolitiken. I de

motioner från (m), (fp), (c) och (kd) i

vilka yrkas avslag på regeringens

förslag finns emellertid en bred samsyn

på ansvarsfördelningen mellan staten och

kommunerna när det gäller de kommunala

bostadsföretagen. Utskottet vill

punktvis redovisa motiven i motionerna

på följande sätt.

Ett genomförande av regeringens förslag

innebär

- att kommunala bostadsföretag

diskrimineras och inte tillåts verka på

samma villkor som privata,

- att hyresgästerna hos de kommunala

bostadsföretagen kommer i en sämre

position än hyresgästerna hos privata

bostadsföretag om de allmännyttiga

bostadsföretagen förlorar sitt

räntestöd,

- ett faktiskt intrång i det kommunala

självstyret,

- att ombildning från hyresrätt till

bostadsrätt försvåras eller förhindras,

- att nödvändiga och väl motiverade

omstruktureringar av de kommunala

bostadsföretagen inte kommer att kunna

genomföras.

Att regeringen och motionärerna har

helt olika syn på var och av vem

besluten om en eventuell omstrukturering

av de allmännyttiga bostadsföretagen

skall fattas torde stå helt klart.

Utskottet finner det liksom

motionärerna naturligt att besluten

fattas av ägarna till dessa företag,

nämligen kommunerna, medan regeringen

tydligen de facto anser sig bättre

skickad än företagens ägare att fatta

dessa beslut. Ett synsätt som bygger på

ett centralt beslutsfattande går på

tvärs mot den ordning som statsmakterna

i andra sammanhang hävdar och som

innebär att besluten skall fattas så

nära som möjligt dem som är berörda

därav. Det borde inte råda någon tvekan

om att ärenden som rör de allmännyttiga

bostadsföretagens ägarprofil bäst kan

bedömas i ett kommunalpolitiskt

perspektiv och inte mot bakgrund av

någon mer eller mindre ideologisk

centralistisk doktrin .

Vad nu anförts är en anslutning till de

m-, fp-, c- och kd-motioner i vilka

yrkas avslag på propositionen. Utskottet

tillstyrker med det nu anförda dessa

motioner och avstyrker

regeringsförslaget. De under allmänna

motionstiden 1996 väckta m- och fp-

motionerna i vilka tas upp frågan om de

allmännyttiga bostadsföretagen får anses

delvis tillgodosedda med vad nu anförts.

Dessa motioner bör inte nu föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Utskottet övergår (=utskottet)

räntestöd förloras.

Med hänvisning till vad utskottet ovan

anfört om att regeringsförslaget bör

avslås finns inte anledning att i sak

granska förslagen i motion 1996/97:Bo15

(v) yrkandena 2-4 om den närmare

handläggningen i regeringens kansli av

frågor om utförsäljning av allmännyttiga

bostadsföretag.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande regeringens förslag

om förutsättningar för överlåtelser

av allmännyttiga bostadsföretag eller

deras bostäder m.m.

att riksdagen med anledning av

motionerna 1996/97:Bo14, 1996/97:

Bo16, 1996/97:Bo17, 1996/97:Bo18,

1996/97:Bo19 och med avslag på

proposition 1996/97:38 inte godkänner

vad i denna förordats samt avslår

motionerna 1996/97:Bo15 yrkandena

2-4, 1996/97:Bo201 yrkande 25 och

1996/97:Fi207 yrkande 3,

2. Regeringens förslag om

förutsättningar för överlåtelser av

allmännyttiga bostadsföretag eller deras

bostäder m.m. (mom. 1)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 9 börjar med Av utskottets

och på s. 10 slutar med deras bostäder

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion

1996/97:Bo15 (v) om att de kommunala

bostadsföretagen skall ha en stark

ställning på bostadsmarknaden bl.a. för

att kunna tillgodose människors

efterfrågan på en bostad och för att

kunna vara hyresledande inom

bruksvärdessystemets ram. En

utförsäljning av allmännyttan är i

praktiken att flytta statliga

subventioner från gemensamt till privat

ägande. Däremot kan strategiska

försäljningar av enskilda fastigheter i

syfte att t.ex. effektivisera

bostadsförvaltningen eller byta till sig

mark vara sunda åtgärder för att det

kommunala bostadsföretaget skall få en

god ekonomi och klara sin framtida

bostadsförsörjning.

Utskottet delar också motionärernas

uppfattning om att utförsäljning av

kommunägda bostadsfastigheter endast bör

tillåtas avseende enstaka fastigheter;

detta i avvaktan på fastare och mer

långsiktiga regler.

Med de förbehåll som nu gjorts anser

utskottet att riksdagen bör godkänna

regeringsförslaget.

Utskottet föreslår att riksdagen med

anledning av propositionen och motion

1996/97:Bo15 (v) yrkandena 2-4 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet nu anfört. Övriga motioner som

behandlas i detta avsnitt avstyrks av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande regeringens förslag

om förutsättningar för överlåtelser

av allmännyttiga bostadsföretag eller

deras bostäder m.m.

att riksdagen med anledning av

proposition 1996/97:38 och motion

1996/97:Bo15 yrkandena 2-4 samt med

avslag på motionerna 1996/97:Bo14,

1996/97:Bo16, 1996/97:Bo17,

1996/97:Bo18, 1996/ 97:Bo19,

1996/97:Bo201 yrkande 25 och

1996/97:Fi207 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om de regler som bör

tillämpas i sammanhanget,

3. De allmännyttiga bostadsföretagens

ställning (mom. 2, motiveringen)

Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Inga Berggren (m),

Ulf Björklund (kd), Peter Weibull

Bernström (m) och Ulla Löfgren (m) anser

att den del av utskottets yttrande som

på s. 10 börjar med Att utskottet och

slutar med Bostadspolitiska

utredningen bort ha följande lydelse:

Ovan har regeringens och motionärernas

uppfattning om de allmännyttiga

bostadsföretagen redovisats. Det saknas

tillräcklig anledning att föreslå

riksdagen att nu göra ett

tillkännagivande till regeringen om

dessa företags ställning. Med det

anförda avstyrker utskottet v- och s-

motionerna i frågan.

4. De allmännyttiga bostadsföretagens

ställning (mom. 2)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Att utskottet

och slutar med Bostadspolitiska

utredningen bort ha följande lydelse:

Som framgår av v-motionen 1996/97:Bo15

och s-motionen 1996/97: Bo234 har de

allmännyttiga bostadsföretagen varit en

viktig del av bostadsförsörjningen.

Tyvärr har förutsättningarna för dessa

företag radikalt förändrats till det

sämre inte minst beroende på att de

särregler som allmännyttan hade har

slopats på förslag av den senaste

borgerliga regeringen.

Även om förhållandena på

bostadsmarknaden förändrats under senare

år, eller kanske just därför, är det av

vikt med en stark allmännyttig

bostadssektor. Allmännyttiga

bostadsföretag är otvivelaktigt en

viktig del av den sociala

bostadspolitiken. Allmännyttan skall

drivas utan enskilt vinstintresse,

hyrorna skall vara baserade på

självkostnaden, den skall erbjuda

demokratiskt inflytande och

hyressättningen skall ske efter

bruksvärde. Den allmännyttiga

hyresrätten fyller också en funktion

därför att den genom bruksvärdessystemet

sätter ett tak för hyrorna i de privata

hyresrätterna. Bruksvärdessystemet får

inte urholkas. Det behövs för att hålla

hyrorna på en rimlig nivå.

De förändringar som allmännyttiga

bostadsföretag i flera fall tvingats

till under den senaste tiden gör det

viktigt för riksdagen att klargöra sin

uppfattning om dessa företag. Dessa

företag är av central betydelse när det

gäller att genomföra den sociala

bostadspolitiken.

Vad utskottet nu anfört är en

anslutning till de båda nu behandlade s-

och v-motionerna. Utskottet föreslår att

riksdagen med anledning av dem som sin

mening ger regeringen till känna vad nu

anförts om de allmännyttiga

bostadsföretagens ställning.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande de allmännyttiga

bostadsföretagens ställning

att riksdagen med anledning av

motionerna 1996/97:Bo15 yrkande 1

och 1996/97:Bo234 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Kommunernas ansvar för

bostadsförsörjningen m.m.

Per Lager (mp) anför:

Jag vill sammanfattningsvis redovisa

Miljöpartiets syn på kommunernas

socialpolitiska ansvar i vid mening.

Miljöpartiet vill förstärka och

utveckla det kommunala självstyret, men

också stödet till utsatta människor.

Med alltför snabba utförsäljningar av

kommunala bostadsföretag finns risken

att det kommunala

bostadsförsörjningsansvaret och

berättigade sociala behov inte blir

tillräckligt väl tillgodosedda. Det

finns därför skäl att under en kort

övergångstid, och medan utredning pågår,

fram till den 31 december 1997 begränsa

takten i vilka överlåtelser som bör

medges.

Miljöpartiet accepterar inte permanenta

inskränkningar i kommunernas självstyre.

Bland annat skattestopp och statens

pålagor i övrigt har tvingat fram

försäljningar av kommunala verksamheter

och neddragningar av kommunernas ansvar

och service. Det gäller i stället att

återge kommunerna förutsättningarna så

att de själva kan ta beslut om viktiga

samhällsfrågor. Staten har tidigare

gröpt ur kommunernas ekonomi. Det är där

grundfelet ligger. Jag anser därför att

det är mycket angeläget med ytterligare

ekonomiska lättnader för kommunsektorn.

Miljöpartiets budgetförslag för år 1997

innebär bl.a. att kommuner och landsting

får 2,8 miljarder kronor mer än vad

regeringen föreslår. För 1998 och 1999

innebär förslaget att kommunsektorn får

4,7 och 7,6 miljarder kronor mer än vad

regeringen beräknat. [Se motion

1996/97Fi213 (mp)].

Först med bestående ekonomiska

lättnader för de enskilda kommunerna

såsom Miljöpartiet föreslagit kan man

kräva ett ansvar fullt ut.

Innehåll

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Sammanfattning av förslaget i

propositionen och i motionerna 2

Propositionen 2

Motionerna 4

Utskottet 7

Hemställan 10

Reservationer 11

1. Regeringens förslag om

förutsättningar för överlåtelser av

allmännyttiga bostadsföretag eller

deras bostäder (m, fp, c, kd) 11

2. Regeringens förslag om

förutsättningar för överlåtelser av

allmännyttiga bostadsföretag eller

deras bostäder (v) 12

3. De allmännyttiga

bostadsföretagens ställning (m, fp,

c, kd) 13

4. De allmännyttiga

bostadsföretagens ställning (v) 13

Särskilt yttrande 14

Kommunernas ansvar för

bostadsförsörjningen m.m. (mp) 14