Bet. 1996/97:BoU9

Bostadsutskottets betänkande

1996/97:BOU09

Vissa plan- och byggfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

BoU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas drygt 20 motioner väckta under år 1996 avseende bl.a.

översiktsplaneringen, bygglovsplikten samt planfrågor med internationell

inriktning. Samtliga motioner avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats 13 reservationer.

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels de under allmänna motionstiden 1996 väckta motionerna

1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny lagstiftning för

strandskydd i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Bo209 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av plan- och bygglagen för

att underlätta självbyggeriet.

1996/97:Bo235 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur revisionen av den

kommunala översiktsplanen kan användas för att motverka segregation, ge

möjlighet för alla att kunna ha råd med en bostad, planera för en bättre

boendemiljö m.m. enligt vad som i motionen anförts.

1996/97:Bo502 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tävling om Brozonen.

1996/97:Bo505 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vinteruppställning

av villavagnar.

1996/97:Bo507 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett decentraliserat och demokratiskt inflytande,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för hur den

fysiska och ekonomiska planeringen bättre skall samordnas och stödjas samt det

demokratiska inflytandet stärkas på nationell och internationell nivå i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning och fortsatt genomförande av arbetet med boende- och

bebyggelsefrågor (HABITAT II),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur användningen av medel inom ramen för Artikel 10 och Interreg II

C bör utformas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det fortsatta arbetet med VASAB 2010 (Östersjövisionen),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisning till riksdagen och fortsatt genomförande av arbetet med

den nationella visionen "Sverige 2009",

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om NUTEK:s uppdrag i fråga om underlag för regionalt

utvecklingsarbete,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av regionplaneinstitutet i plan- och bygglagen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utveckling av den kommunala översiktsplaneringen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en parlamentarisk utredning.

1996/97:Bo508 av Kerstin Warnerbring och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om befogenheter för självstyrelseorganet i Skåne att utarbeta en

regionplan för Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om snara förberedelser för ett beslut om en regionplanering i Skåne

med tydliga uttalanden om att det är ett starkt önskemål att en sådan

planering kommer till stånd.

1996/97:Bo516 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att

den tillåtna storleken på s.k. friggebodar ökas till 14,99 m2 i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1996/97:Bo518 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i plan- och

bygglagen avseende sänkt tillståndsplikt för byggande i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Bo519 av Nils T Svensson och Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att utveckla planeringsrutiner för gröna stråk.

1996/97:Bo520 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad

strukturplan för Skåne.

1996/97:Bo528 av Jörgen Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillståndsgivning

vid uppförande av vindkraftverk.

1996/97:Bo530 av Eva Björne (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stor restriktivitet skall iakttas vid etableringstillstånd för

vindkraftverk.

1996/97:Bo531 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en sammanslagning av PBL och BVL i en

enda lag enligt vad i motionen anförts.

1996/97:Bo534 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på arkitektkompetens,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättandet av ett nationellt arkitektregister.

1996/97:Jo236 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om glesbebyggelserätten.

1996/97:Jo779 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur

kompensationsbiotoper kan användas som instrument i samhällsplaneringen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stärkt skyddsinstitut för grönområden i tätort.

1996/97:Jo796 av Jan Jennehag (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpta redovisningskrav i planer och miljökonsekvensutredningar

vad gäller buller.

1996/97:N426 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förenklat bygglovsförfarande för vindkraft.

1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om funktionshindrades deltagande i samhällsplaneringen.

dels den med anledning av proposition 1996/97:11 väckta motion

1996/97:Fö59 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att planlagstiftningen bör utvecklas så att sårbarhetsanalyser i

högre utsträckning ingår i den kommunala planeringen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en översyn bör göras av plan- och bygglagen i syfte att stärka

sårbarhetsaspekterna i den.

Utskottet

Planfrågor

Översiktsplaneringen m.m.

Genom plan- och bygglagen (PBL) ställs krav på kommunerna att upprätta en

aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunen. Planen skall ange hur mark-

och vattenområden är avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör

ske. Planen är dock inte bindande för myndigheter och enskilda. En bindande

reglering av markanvändningen sker genom detaljplan eller områdesbestämmelser.

En sådan plan får endast omfatta en begränsad del av kommunen.

Förslag som avser förändringar i översiktsplaneringen m.m. förs fram i fem

motionsyrkanden.

Som en del i en förstärkt samhällsplanering för att trygga

bostadsförsörjning och byggande förordas i Vänsterpartiets partimotion

1996/97:Bo235 yrkande 3 att den kommunala översiktsplaneringen skall

revideras. Enligt förslaget skall översiktsplanen utformas så att den kan

användas för att motverka segregation, ge möjlighet för alla att kunna ha råd

med en bostad samt ge en bättre boendemiljö m.m.

Den kommunala översiktsplaneringens primära uppgift är, som framgår ovan,

att för hela kommunen ange hur mark- och vattenområden är avsedda att

användas. Avsikten är att översiktsplanen skall behandla långsiktiga och

strategiska frågor för markanvändningen sett i ett helhetsperspektiv. Det

innebär att planen förutom riktlinjer för bebyggelseutvecklingen också skall

ange hur kommunen i den efterkommande detaljplanläggningen m.m. avser att

tillgodose riksintressena som de kommer till uttryck i naturresurslagen.

Avsikten är att översiktsplanen skall grundas på de anspråk och intressen som

finns på såväl bevarande som förändringar av markanvändning och miljö. Vilka

övriga faktorer som skall vägas in är i hög grad en fråga för den enskilda

kommunen. Det innebär att förhållanden som avser boendemiljö och segregation i

boendet m.m. kan ligga till grund för översiktsplaneringen i den utsträckning

det bedöms som erforderligt. Utskottet, som i allt väsentligt finner den

nuvarande ordningen för översiktsplanerarbetet väl avvägd, är inte berett

förorda en revidering av översiktsplaneringen med den inriktning som förs fram

i partimotion 1996/97:Bo235 (v) yrkande 3. Motionen avstyrks.

I motion 1996/97:Bo507 (c) läggs fram förslag som syftar till att förbättra

samordningen mellan fysisk och ekonomisk planering och öka engagemanget i

planfrågor såväl nationellt som internationellt. Enligt motionen har det i

Sverige varit ett begränsat utbyte av information och samordning mellan den

fysiska planeringen och den ekonomiska planeringen. Det anges bl.a. bero på

att ansvaret för planeringsformerna ligger på olika nivåer. Centralt är de

knutna till olika departement och centrala verk. På lokal nivå ligger ansvaret

för den fysiska planeringen på kommunerna medan länsstyrelserna har ansvaret

för genomförandet av regionalpolitiken.

Vad som erfordras är enligt motionen åtgärder som ger en förbättrad

samordning av den fysiska och ekonomiska planeringen och samtidigt ökar det

demokratiska inflytandet på nationell och internationell nivå över

planeringen. Utgångspunkten för det demokratiska inflytandet bör enligt

förslaget vara ett perspektiv nedifrån och upp. För att åstadkomma detta

måste bl.a. det lokala arbetet i kommuner och kommundelar stödjas. Det anges

bl.a. innebära att kommunerna i sin översiktliga planering bättre måste väva

in ekonomisk planering både vad gäller kommunikationer och regional utveckling

- yrkandena 1 och 2.

För att åstadkomma den eftersträvade demokratiseringen av planprocessen m.m.

förordas att organisationen på länsnivå och på kommunal nivå ändras och

utvecklas samtidigt som riksdagen aktiveras på nationell nivå. Med hänvisning

härtill föreslås att en översyn görs av såväl regionplaneinstitutet - yrkande

8 - som av de kommunala översiktsplanerna - yrkande 9. Dessutom förordas att

en utredning tillsätts med uppgift att utveckla metoder för en lokal effektiv

hantering av mark-, plan- och byggfrågor m.m. - yrkande 10.

Med anledning av vad som i motion 1996/97:Bo507 (c) förordats avseende en

samordning av fysisk och ekonomisk planering m.m. vill utskottet anföra

följande.

Den fysiska planeringen har i Sverige en lång tradition. Det innebär att den

har kommit att få en stark förankring i samhället och att den till viss del

har blivit synonym med det betydligt bredare begreppet planering. En god

fysisk planering grundad på ett lokalt demokratiskt inflytande är också en

förutsättning för en god samhällsutveckling på alla områden. Inriktningen och

omfattningen av den fysiska planeringen måste naturligtvis anpassas till de

särskilda krav och förutsättningar som varje tid ställer. Sådana anpassningar

har också kommit till stånd dels genom mera omfattande omläggningar av

plansystemet, dels genom successiva förändringar av tillämpning och praxis.

Vid sidan av den fysiska planeringen finns det en rad andra planformer och

planinstrument som också de har stor betydelse för samhällets utveckling. Det

gäller bl.a. olika former av ekonomisk, regionalpolitisk och infrastrukturell

planering. Dessa planer har endast i begränsad utsträckning samordnats

sinsemellan eller med den fysiska planeringen. Skälen härför är flera. På

samma sätt som den fysiska planeringen har vuxit fram ur behovet från

samhällets sida av att kunna påverka stadsplanering och byggande har övriga

planformer ofta sina rötter i de specifika krav på planering som olika

samhällssektorer haft. Den fysiska planeringen har sin tyngdpunkt på lokal

kommunal nivå medan övriga planformer till övervägande del tillkommer på

regional eller central nivå. I ett alltmer integrerat och internationaliserat

samhälle framstår svagheterna med en på detta sätt sektoriserad planering

tydligt. Utskottet delar sålunda vad som i motion 1996/97:Bo507 (c) anförts om

att samordningen mellan fysisk och ekonomisk planering måste öka. Det gäller

inte minst mot bakgrund av de ändrade planeringsförutsättningar som följer av

det ökade samarbetet med våra grannländer och av medlemskapet i EU. Till denna

fråga återkommer också utskottet nedan i avsnittet Planfrågor med

internationell inriktning.

Behovet av en förbättrad samordning är enligt utskottets mening tydligt

bl.a. när det gäller fysisk och regionalpolitisk planering. En förutsättning

för att regionalpolitiska insatser skall få avsedd effekt är sålunda att de i

rimlig utsträckning beaktar den syn på bebyggelseutveckling m.m. som kommer

till uttryck i kommunernas fysiska planering. På samma sätt kan det hävdas att

det kommunala planarbetet bör ske mot bakgrund av de regionalpolitiska

strävandena. En god kunskap om den regionalpolitiska planeringen är därmed ett

av villkoren för att översiktsplaner och detaljplaner skall få en utformning

som svarar inte bara mot målen för markanvändningen utan också mot

regionalpolitiska och andra mål. En på detta sätt sammanhållen planering är

vanlig inom bl.a. EU och går under beteckningen rumslig planering.

Nödvändigheten av en delvis ny syn på samhällsplaneringen som har sin grund

i de förändrade förutsättningar som nu föreligger har på olika sätt

uppmärksammats under senare år. Även om detta förhållande ännu inte kommit

till så många konkreta uttryck är det ett tecken på att samhällsplaneringen nu

är på väg att finna nya former som leder till en ökad samordning mellan olika

samhällssektorer. Som nämns i motionen utgör ett av de första exemplen på

detta den vision för Sveriges framtida bebyggelsestruktur och markanvändning -

Sverige 2009 - som Boverket utarbetet tillsammans med Naturvårdsverket och

NUTEK. I rapporten betonas bl.a. nödvändigheten av att koppla samman den

fysiska planeringen med en regional utvecklingsplanering.

Behovet av förändringar av samhällsplaneringens uppgifter och former ligger

också till grund för den översyn av den statliga myndighetsorganisationen inom

plan-, bygg- och bostadsväsendet som nyligen påbörjats. I direktiven för

översynen (dir. 1996:113) framhålls behovet av samverkan mellan den

regionalpolitiska verksamheten och fysisk planering i fråga om analys- och

utvecklingsarbete - detta bl.a. med hänvisning till plan- och byggsektorns

internationalisering och Sveriges inträde i EU. Direktiven utgår vidare från

att utvecklingen troligen kommer att leda till rollförskjutningar och ändrade

samarbetsformer i samhällsplaneringen. Ett bättre samarbete mellan olika

planeringsnivåer och samordning av sektorsplaneringen anges utgöra viktiga

inslag i denna utveckling. Det ingår också i utredningsuppdraget att pröva

förutsättningarna för en samordning av berörda statliga myndigheters arbete

inom fysisk planering och regional utveckling.

Som framgår av framställningen ovan delar utskottet uppfattningen i motion

1996/97:Bo507 (c) att en förbättrad samordning mellan fysisk och ekonomisk

planering bör komma till stånd. Samtidigt kan utskottet konstatera att en mera

allmän insikt om detta håller på att växa fram. De ovan redovisade

utredningsuppdragen m.m. utgör bara några exempel på detta. Utskottet är mot

bakgrund härav inte nu berett förorda ytterligare åtgärder med den inriktning

som föreslås i motionens yrkanden 1-2 samt 8-10. Det får enligt utskottets

mening förutsättas att regeringen liksom berörda myndigheter har sin

uppmärksamhet riktad på frågan utan någon riksdagens uttryckliga begäran härom

och att framtida planeringsinsatser sker med beaktande av behovet av

samordning mellan olika planeringsinstrument och mellan olika

samhällssektorer.

Vissa planfrågor m.m. i Skåne

Mot bakgrund av att länsstyrelserna i Kristianstads län och Malmöhus län den 1

januari 1997 lagts samman till en länsstyrelse - Länsstyrelsen i Skåne län -

förs i två motioner fram förslag som avser vissa planeringsfrågor i Skåne.

Behovet av att samordna de olika kommunernas översiktliga planering är

enligt motion 1996/97:Bo508 (c) utomordentligt stort i Skåne. Det anges bl.a.

bero på de vitt skilda krav på markanvändning som följer av bristen på

allmänrättslig mark, jordbrukets behov, befolkningstillväxten och behovet av

kommunikationsleder. Av särskild betydelse är enligt motionen effekterna av

den beslutade fasta förbindelsen över Öresund som reser flera för hela Skåne

viktiga planeringsproblem. För att en sammanhållen planering skall komma till

stånd bör därför det självstyrelsorgan i Skåne som bildas fr.o.m. 1999 ges

befogenhet att utarbeta en regionplan för Skåne - yrkande 1. Samtidigt

föreslås att riksdagen skall uttala att det är ett starkt önskemål att en

regionplanering för Skåne snabbt kommer till stånd - yrkande 2.

Förslaget i motion 1996/97:Bo508 (c) synes utgå från uppfattningen att en

erforderlig regionplanering i Skåne inte kommer till stånd med mindre än att

den initieras av riksdag och regering. Utskottet vill mot bakgrund härav

erinra om de bestämmelser som gäller för upprättande av regionplan.

I en regionplan skall behandlas planfrågor som fordrar samverkan mellan

flera kommuner. Det gäller frågor som är av gemensamt intresse för en viss

region som anordningar för kollektivtrafik, samarbete på undervisnings- och

vårdområdet, ordnande av vattenförsörjning och avlopp samt avfallshanteringen.

Det kan även avse en mera samlad strategi för markanvändningen med avseende på

bostadsbyggande eller bebyggelseutvecklingen i stort. Regionplanering är

primärt en kommunal angelägenhet som det ankommer på berörda kommuner att ta

initiativ till. Genom regionplaneinstitutet erbjuds kommunerna en lagreglerad

planform som kan användas när förhållandena så påkallar. Om flera kommuners

översiktliga planering behöver samordnas och samordningsverksamheten inte

kommer till stånd på annat sätt får dock regeringen utse ett regionplaneorgan

(7 kap. 1 § PBL). Det skall dock inte ske om de berörda kommunerna mera

allmänt motsätter sig detta (7 kap. 2 § PBL).

Som redovisats ovan är avsikten att regionplanering i första hand skall

komma till stånd i tillräcklig omfattning på kommunalt initiativ utan

medverkan av staten. Skulle detta inte ske är det regeringen som har att

tillse att erforderlig samordning kommer till stånd. Enligt utskottets mening

bör denna ordning bestå. Ansvaret för att planeringsinsatserna i Skåne

samordnas i den utsträckning som krävs bör därför även fortsättningsvis i

första hand åvila berörda kommuner. Motion 1996/97:Bo508 (c) avstyrks med

hänvisning härtill.

Även i motion 1996/97:Bo520 (s) berörs frågan om en för Skåne sammanhållen

planering. Enligt motionen är det framför allt pågående och planerade

infrastrukturinvesteringar i länet som gör behovet av en för hela länet samlad

planering nödvändig. Denna planering skall enligt förslaget inte bara gälla

den traditionella fysiska planeringen utan även omfatta investeringar i såväl

järnvägs- som vägnätet bl.a. i anslutning till den nya förbindelsen över

Öresund. Genom att ansvaret för planeringen åvilar flera olika huvudmän saknas

den regionala koordinering som enligt motionen erfordras. En för hela Skåne

samlad strukturplan som anger den huvudsakliga förläggningen och

markanvändningen för de större strukturbildande elementen bör enligt motionen

därför arbetas fram.

Som utskottet uppfattat förslaget i motionen innebär det att det för Skåne

skall tillskapas ett nytt planinstrument benämnt strukturplan. Utskottet delar

inte denna åsikt. De behov av samordning av planeringen i Skåne som föreligger

bör enligt utskottets mening kunna komma till stånd inom ramen för de

planeringsinstrument som redan i dag finns tillgängliga. Som framgår ovan

erbjuder bl.a. regionplaneringen en sådan möjlighet. Vid en ökad samordning

mellan fysisk och ekonomisk planering som utskottet i det föregående uttalat

sig för kommer också bättre förutsättningar att ges för att en planering med

den i motionen förordade inriktningen skall komma till stånd utan någon

riksdagens ytterligare åtgärd. Motion 1996/97:Bo520 (s) avstyrks.

Enligt vad som anförs i motion 1996/97:Bo502 (m) är det en angelägenhet för

hela landet att en internationell tävling utlyses om markområdet intill

Öresundsbrons angöring söder om Malmö - den s.k. brozonen. Motionären föreslår

att riksdagen bör göra ett tillkännagivande med denna innebörd.

Utskottet anser inte att det är en uppgift för riksdagen att ta initiativ

till den tävling om brozonen som förordas. Motion 1996/97:Bo502 (m) avstyrks

således.

Planfrågor i övrigt

Dagens regler om strandskydd försvårar enligt Moderata samlingspartiets

partimotion 1996/97:Bo201 ett bevarande av en levande skärgård och en levande

landsbygd. Förbudet mot strandnära bebyggelse gör det svårt att utveckla

boende och annan verksamhet i dessa delar av landet. Enligt motionen

förhindrar strandskyddsreglerna dessutom tillkomsten av attraktiv bebyggelse i

strandnära lägen också i våra samhällen. Enligt motionens yrkande 14 bör

därför strandskyddsreglerna ges en ny utformning. Det skall sålunda föreligga

en generell rätt att bygga nära stränder och vattendrag. Denna rätt skall dock

kunna begränsas av kommunen när det är motiverat med hänsyn till behovet av

att skydda känsligt djur- och växtliv i strandnära områden och för att

garantera allmän tillgång för bad och friluftsliv, särskilt i befolkningstäta

områden. Det skall enligt motionen ske genom antagande av detaljplan.

Reglerna om strandskydd reviderades i vissa delar år 1994. I anslutning

härtill avvisade också riksdagen ett motionsförslag om reglering av

strandskyddet i detaljplan. Frågan om strandskyddets utformning har därefter

behandlats av Miljöbalksutredningen i betänkandet Miljöbalken (SOU 1996: 103).

Utredningen föreslår dock inte några ändringar i regleringen av strandskyddet.

Enligt utredningen bör däremot dagens bestämmelser om vilka restriktioner som

gäller i strandskyddsområden kompletteras för att åstadkomma ett

tillfredsställande skydd för djur- och växtlivet. Detta sker enligt förslaget

lämpligen genom att anläggningar m.m. förbjuds som väsentligt försämrar

livsvillkoren för djur och växter.

Riksdagen har, som framgår av den kortfattade redovisningen ovan, nyligen

avvisat ett motionsförslag motsvarande det i partimotion 1996/97:Bo201 (m)

yrkande 14. Utskottets ställningstagande i denna del står fast. Motionen

avstyrks. Frågan om strandskyddets utformning m.m. torde dessutom komma att

aktualiseras i det aviserade förslaget till en miljöbalk.

Det finns enligt motion 1996/97:Jo779 (kd) ett behov av att förstärka

skyddet för städernas gröna ytor. Enligt motionen är de förbättringar i

skyddet som tidigare vidtagits inte tillräckligt långtgående. Ett instrument

för att skydda grönområden är enligt motionens yrkande 5 att skapa ett

skyddsinstitut som till sin verkan ligger mellan nationalstadspark och andra

skyddsbestämmelser. Med ett sådant instrument skulle grönområden i form av

gröna kilar och gröna bälten kunna skyddas även om de inte alltid har så hög

naturkvalitet, men som har stor betydelse för spridningen inom ett ekosystem.

En modell för ett sådan skyddsinstitut kan enligt förslaget vara att det skall

krävas två beslut av kommunfullmäktige med val emellan för att exploatering av

ett i översiktsplanen skyddat område skall kunna ske.

Tillgången till en rik och varierad natur är viktig för människors

välbefinnande. För boende i tätorter är tillgången till närbelägna natur- och

grönområden av stor betydelse som ett berikande inslag i vardagsmiljön och för

att tillgodose behovet av rekreation och friluftsliv. Plan- och

byggutredningen hade mot bakgrund härav att överväga frågan om skydd av

tätorternas grön-områden. I uppdraget ingick vidare att ge en samlad bild av

kunskapsläget som underlag för en bedömning av behovet av fortsatt

utvecklingsarbete. Utredningen har i delbetänkandet Miljö och fysisk planering

(SOU 1994:36) redovisat resultatet av sina överväganden. Utredningens förslag

innebar bl.a. att krav skulle föras in i PBL på att hänsyn skall tas till

behovet av parker och andra grönområden i bebyggelsemiljön. Dessutom

förordades att kommunen skulle ges möjlighet att i plan meddela

skyddsbestämmelser för särskilt värdefulla tomter och allmänna platser.

Plan- och byggutredningens överväganden avseende skyddet av grönområden låg

till grund för den proposition med förslag till ändringar i plan- och

bygglagen m.m. som riksdagen antog hösten 1995 (prop. 1994/95:230, bet.

1995/96:BoU1). Sedan den 1 januari 1996 gäller sålunda att bebyggelsemiljön

inom områden med samlad bebyggelse skall utformas med hänsyn till behovet av

parker och andra grönområden (2 kap. 4 § PBL). Dessutom kan skyddsbestämmelser

tas in i detaljplan (5 kap. 7 § PBL) eller områdesbestämmelser (5 kap. 16 §

PBL) för tomter och allmänna platser som är särskilt värdefulla från bl.a.

miljömässig synpunkt. Utskottet delar mot bakgrund härav inte uppfattningen

att ytterligare skydds- och planeringsinstrument bör tillskapas för städernas

och tätorternas grönområden. Motion 1996/97:Jo779 (kd) yrkande 5 avstyrks.

Ytterligare ett förslag med inriktning mot att stärka skyddet för städernas

gröna ytor läggs fram i kd-motionen. I yrkande 4 föreslås att riksdagen skall

begära en utredning om hur kompensationsbiotoper kan användas som instrument i

samhällsplaneringen. Motionärerna anser att det i PBL bör införas en möjlighet

att ställa krav på en exploatör att kompensera för den skada som åsamkas

naturen vid en exploatering genom ersättningsområden eller med en motsvarande

förbättring i ett närliggande område.

Som framgår ovan övervägdes olika möjligheter att förstärka skyddet för

tätorternas grönområden i Plan- och bygglagutredningens delbetänkande om

miljö- och fysisk planering. Utredningens förslag om ett förstärkt skydd för

grönområdena genom bl.a. förändringar i plan- och bygglagen låg också till

grund för riksdagens beslut. De överväganden som utredaren gjorde i frågan

ledde däremot inte till något förslag om att införa krav på

kompensationsbiotoper. Förslag med denna inriktning, i princip motsvarande vad

som föreslås i den nu aktuella motionen, fördes dock fram vid

riksdagsbehandlingen av de föreslagna förändringarna i PBL. I en motion (kds)

förespråkades en ordning som innebär att man vid en bygglovsprövning skall

kunna ställa krav på kompensation i de fall naturen skadas vid en

exploatering. Utskottet avstyrkte detta motionsyrkande med hänvisning till att

det ?redan i dag finns möjligheter för kommunen att vid en bygglovsprövning

genom en överenskommelse med exploatören försäkra att denne utlovar att

kompensera de skador på naturen som hans bygglovspliktiga företag skulle komma

att orsaka?.

Vid tidigare överväganden har således en särskild reglering i PBL av frågor

om kompensationsbiotoper i tätorter inte befunnits erforderlig. Frågan om

kompensationsåtgärder i särskilt skyddsvärda områden har däremot övervägts av

Miljöbalksutredningen. I utredningens huvudbetänkande föreslås att regler om

kompensationsåtgärder vid intrång i naturreservat införs i den nya

miljöbalken. En proposition med förslag om en ny lagstiftning har av

regeringen aviserats till maj 1997.

Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstagande och pågående

överväganden i närliggande frågor avstyrks motion 1996/97:Jo779 (kd) yrkande

4.

Bristen på allemansrättsligt tillgänglig mark är enligt motion 1996/97:

Bo519 (s) utpräglad i helåkersbygder som sydvästra Skåne. Här omges städer och

tätorter i stor utsträckning av åkermark som inte är tillgänglig för

allmänheten. Samtidigt sker det enligt motionen en relativt slumpmässig

omställning av åkerbruk till träda eller annan användning än åkerbruk. Enligt

motionen bör denna omställning i framtiden ske planmässigt så att den

omställda åkerarealen kan användas till att bilda s.k. gröna stråk i direkt

anslutning till städer och tätorter. Det bör därför uppdras åt Boverket att i

samarbete med bl.a. Svenska Kommunförbundet utveckla planeringsrutiner som gör

en sådan planering möjlig.

Utskottet har ovan betonat vikten av att det i våra tätorter finns tillgång

till närbelägna natur- och grönområden. Som utskottet i anslutning härtill

redovisat har också ändringar helt nyligen gjorts i bl.a. plan- och bygglagen

för att ytterligare förstärka skyddet av sådana områden. Samtidigt med

ändringarna i plan- och bygglagen ändrades också naturresurslagen i syfte att

stärka skyddet för grönområden i närheten av tätorter. Ändringen innebär att

bestämmelserna i 2 kap. 6 § rörande mark- och vattenområden som har betydelse

från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden m.m. vidgades till att

också avse grönområden i eller i närheten av tätorter. Även om dessa

bestämmelser i och för sig inte tar sikte på de förhållanden som beskrivs i

motion 1996/97:Bo519 (s) torde de i viss utsträckning vara tillämpliga. Det

frågan i motionen närmast gäller är dock hur omställningen av åkermark till

annan användning skall kunna samordnas med behovet av grönområden. Detta är

naturligtvis inte bara en fråga för den kommunala planeringen. Här måste också

andra förhållanden som markens lämplighet för åkerbruk respektive annan

användning vägas in. Det innebär att bl.a. jordbrukspolitiska och miljömässiga

bedömningar måste ges en stor tyngd vid sidan av de rent planmässiga. Det får

enligt utskottets mening mot bakgrund härav förutsättas att de i motionen

aktualiserade frågorna kommer att ägnas fortsatt intresse i bl.a. den revision

av miljölagstiftningen som pågår. Vid denna uppfattning får syftet med

förslaget i motionen anses delvis tillgodosett. Motionen avstyrks med

hänvisning till det anförda.

I motion 1996/97:Jo796 (v) förs fram förslag som syftar till att minska

bullret i bostadsnära miljöer och i närheten av större tätorter. Enligt

förslaget bör det i kommunala planer och i miljökonsekvensbeskrivningar

redovisas bullermattor ned till en viss nivå för det geografiska område som

berörs. Kravet på en sådan redovisning föreslås gälla såväl befintliga som

planerade anläggningar och avse förutom friluftsområden också områden för

bostäder, skolor och daghem samt vårdlokaler - yrkande 3.

Buller är ett tilltagande problem i vårt samhälle. Det har blivit allt

svårare att finna bullerfria, tysta miljöer. Vikten av att i planering och

byggande vidta åtgärder för att motverka och minska förekomsten av buller kan

enligt utskottets mening därför inte nog betonas. Om det finns särskilda skäl

får i detaljplan meddelas bestämmelser om högsta tillåtna värden för

störningar genom bl.a. buller (5 kap. 7 §). Något generellt krav på att föra

in sådana bestämmelser eller på redovisning av bullernivån i planer finns dock

inte. Enligt utskottets mening bör sådana bestämmelser inte heller meddelas.

Motion 1996/97:Jo796 (v) yrkande 3 avstyrks sålunda.

För att säkra funktionshindrades deltagande i den fysiska planeringen

förordas i motion 1996/97:So426 (c) yrkande 3 dels att handikappråden skall

ges en aktiv roll i den kommunala planeringsprocessen, dels att

socialtjänstens möjligheter att påverka planeringsarbetet skall förstärkas.

Med anledning av vad som i motionen anförts om handikappades deltagande i

planeringen vill utskottet anföra följande.

Riksdagen beslutade hösten 1995 om ändringar i plan- och bygglagen (prop.

1994/95:230, bet. 1995/96:BoU1). Ändringarna som trädde i kraft den 1 juli

1996 innebär bl.a. att syftena med samrådsförfarandet vid översiktsplaneringen

klargörs och att kretsen av dem med vilka samråd skall hållas vidgas. När det

gäller samrådskretsen innebär de nya bestämmelserna att den vid

översiktsplaneringen blir i princip densamma som sedan tidigare gällt vid

utarbetande av detaljplan. Det innebär bl.a. att handikappföreningar liksom

handikappråd m.fl. liknande sammanslutningar ingår i samrådskretsen vid

antagande av såväl översiktsplan som detaljplan.

I anslutning till riksdagens beslut hösten 1995 behandlades också vissa

tillgänglighetsfrågor. Utskottet anslöt sig härvid till vad som i

propositionen anförts om att det i varje kommun bör upprättas

tillgänglighetsprogram, som bör ingå som en del av översiktsplanen. I

programmen kan riktlinjer ges för hur de handikappades villkor i kommunen

skall förbättras. Programmen kan antingen kopplas till översiktsplanen som en

viktig social aspekt, eller utgöra separata program. Tillgänglighetsfrågorna

borde enligt utskottets mening också behandlas i de program som är i det

närmaste obligatoriska som grund för detaljplan. Utskottet noterade dessutom

att det i propositionen förutsattes att handikapporganisationerna skulle vara

en aktiv samrådspart vid utarbetandet och uppföljningen av sådana program.

Även enligt utskottets mening torde en aktiv medverkan från

handikapporganisationerna vara en förutsättning för att de tillgänglighetskrav

som ställs verkligen blir uppfyllda. De ovan redovisade ändringarna i plan-

och bygglagen ger också klart uttryck för detta. Ändringarna innebär dessutom

att tillgänglighetsfrågorna ges en ökad tyngd i kommunernas planarbete. Enligt

utskottets mening bör mot bakgrund härav erfarenheterna av

tillgänglighetsprogrammen och de i princip obligatoriska programmen för

detaljplan avvaktas innan ställning tas till om handikapprörelsen bör ges

inflytande också på annat sätt. Motion 1996/97:So426 (c) yrkande 3 om

handikapprörelsens inflytande avstyrks därför.

I den med anledning av proposition 1996/97:11 om beredskapen mot svåra

påfrestningar för samhället i fred väckta partimotionen 1996/97:Fö59 (mp) förs

fram förslag som syftar till att reformera planlagstiftningen för att minska

sårbarheten vid katastrofer m.m. Enligt förslaget bör det förebyggande arbetet

förbättras genom att sårbarhetsanalyser i högre utsträckning ingår i den

kommunala planeringen - yrkande 5. Desssutom föreslås att plan- och bygglagen

skall ses över i syfte att stärka sårbarhetsaspekterna i den - yrkande 16.

I 2 kap. 4 § plan- och bygglagen stadgas att bebyggelsemiljön inom områden

med samlad bebyggelse skall utformas med hänsyn till behovet av skydd mot

uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor och andra

olyckshändelser. För enskilda byggnader finns ett motsvarande skyddskrav i 3

kap. 6 §. Utskottet är på de i Miljöpartiets partimotion 1996/97:Fö59 angivna

grunderna inte berett förorda att ytterligare bestämmelser av denna innebörd

införs. Motionens yrkanden 5 och 16 om beaktande av sårbarhets-aspekter i

planeringen avstyrks sålunda.

Lovfrågor

Lovgivningen för vindkraftverk

Prövningen av uppförandet av vindkraftverk är enligt motion 1996/97:Bo528 (s)

i första hand en fråga om en bygglovsprövning som avser påverkan på

landskapsbilden och förenligheten med bestämmelserna i naturresurslagen. Någon

särskild tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen erfordras enligt motionen

därför inte. Bedömningen av projektets förenlighet med miljöskyddslagen bör

enligt förslaget i stället ske i samband med kommunens bygglovsprövning.

Även i motion 1996/97:N426 (mp) yrkande 16 förs fram förslag som syftar till

att underlätta uppförandet av vindkraftverk. Enligt förslaget bör dagens

regler därför ses över i syfte att förenkla prövningsförfarandet för

vindkraftverk. Dessutom förordas att områden för vindkraftverk skall avsättas

i regionplaner och i de kommunala översiktsplanerna.

I motion 1996/97:Bo530 (m) förordas däremot en större restriktivitet vid

prövningen av vindkraftsetableringar. Det finns enligt motionen klara tecken

på att utbyggnaden av vindkraften i Sverige lett till att väsentliga

naturvårds- och kulturintressen åsidosatts. Till detta kommer att det finns

önskemål om att bygga ytterligare vindkraftverk i fjällen och längs attraktiva

delar av våra kuster liksom på Ölands Alvar. I motionens yrkande 1 förordas

därför ett riksdagens tillkännagivande om att stor restriktivitet skall

iakttas vid etableringstillstånd för vindkraftverk.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits avseende ordningen för

prövningen av vindkraftverk anför utskottet följande.

Även om energipolitiska skäl talar för att en utbyggnad av vindkraften är

angelägen motiverar detta förhållande enligt utskottets mening inte att

bygglovsprövningen av vindkraftverk sker i annan ordning än vad som gäller för

andra anläggningar. Uppförandet av ett vindkraftverk har ofta en påtaglig

inverkan på landskapsbilden. Störande ljud kan också uppkomma när verket är i

drift. Dessutom fordras att vissa säkerhetsavstånd upprätthålls med avseende

på risken för isbildning m.m. Såväl säkerhetsaspekter som omsorgen om

landskapsbilden talar enligt utskottets mening för att vindkraftverk även

fortsättningsvis bör bygglovsprövas enligt de regler som i dag gäller.

Också Plan- och byggutredningen har i sina överväganden avseende vindkraften

i den kommunala planeringen kommit fram till att uppförandet av vindkraftverk

inte skall särregleras. I sitt slutbetänkande Översyn av PBL och va-lagen (SOU

1996:168) förordar sålunda utredningen att plan- och bygglagens vanliga

regelsystem skall tillämpas också för vindkraftsetableringar. Som en följd av

att utredningen föreslår att vissa generella möjligheter till undantag från

detaljplanekravet (5 kap. 1 § första stycket 2) skall tas bort torde dock

detaljplan eller områdesbestämmelser erfordras i större utsträckning än i dag.

Samtidigt anför utredningen att det är möjligt att genom detaljplanen både

utöka och minska bygglovsplikten eller helt bygglovsbefria tillkomsten av

vindkraftverk.

Utskottet är med hänvisning till det ovan anförda varken berett att ställa

sig bakom förslagen i motionerna 1996/97:Bo528 (s) och 1996/97:N426 (mp)

yrkande 16 om en minskad bygglovsprövning eller förslaget i motion

1996/97:Bo530 (m) om en större restriktivitet vid lovprövningen. Pågående

beredningsarbete bör för övrigt avvaktas. Motionerna avstyrks.

Lovfrågor i övrigt

Enligt 8 kap. 4 § PBL erfordras det inte bygglov för att i anslutning till en-

eller tvåbostadshus uppföra två komplementbyggnader - s.k. friggebodar - om

den sammanlagda byggnadsarean inte är större än 10,0 m2 . Som ytterligare

förutsättningar gäller att taknockshöjden inte får överstiga 3,0 m och att

byggnaderna inte placeras närmare gränsen än 4,5 m.

Begränsningen av storleken på komplementbyggnader till 10 m2 innebär enligt

motion 1996/97:Bo516 (m) att användningen onödigt begränsas. För att förbättra

möjligheterna till förvaring av t.ex. mindre båtar, trädgårdsmöbler och

trädgårdsredskap förordas därför att den högsta tillåtna storleken skall ökas

till 14,99 m2.

När rätten att uppföra komplementbyggnader utan bygglov infördes begränsades

ytan på byggnaderna till 10 m2. Skälet härför var att byggnaderna inte ansågs

böra få användas som bostäder eller garage. Även om dessa restriktioner för

användningen numera är borttagna finns det enligt utskottets mening inte

tillräckliga skäl att öka storleken på lovfria komplementbyggnader i enlighet

med förslaget i motion 1996/97:Bo516 (m). Motionen avstyrks.

I motion 1996/97:Bo505 (s) begärs ett riksdagens tillkännagivande som torde

innebära att reglerna i plan- och bygglagen skall ändras så att de möjliggör

uppställning av s.k. villavagnar på en och samma plats under hela året utan

bygglov.

Av reglerna i plan- och bygglagen följer att permanent uppställning av

villavagnar fordrar bygglov. Även en årligen återkommande uppställning under

t.ex. sommarmånaderna fordrar sådant lov. Enligt utskottets mening bör denna

ordning bestå. Även den typ av anläggningar som det här är fråga om bör

naturligtvis prövas med avseende på deras förenlighet med de allmänna

intressen eller med de grannintressen som kan finnas. Motion 1996/97:Bo505 (s)

avstyrks.

För att främja bebyggelseutvecklingen i små orter och på landsbygden

förordas i motion 1996/97:Bo518 (c) yrkande 1 att kontrollen och

detaljreglering av byggande utanför detaljplan skall minskas. Enligt motionen

bör det förslag till lättnader för byggande utanför detaljplan som fördes fram

av Plan- och byggutredningen i betänkandet Anpassad kontroll av byggandet (SOU

1993:94) genomföras. Det innebär att den grundläggande nivån för

tillståndsplikt sänks samtidigt som möjligheterna att variera plikten genom

beslut i översiktsplan ökar. I vissa fall skall det dessutom vara möjligt att

uppföra helt nya byggnader utan bygglov.

Det är även enligt motion 1996/97:Jo236 (m) yrkande 12 angeläget att

underlätta boende på landsbygden. Regler och bestämmelser bör därför utformas

så att de inte hindrar ett sådant boende. Den lagstadgade huvudregeln skall

enligt förslaget därför vara rätten att bygga på landet. Endast starka skäl

skall få hindra bebyggelse.

Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna anförts om reglerna för

byggande på landsbygden vill utskottet anföra följande.

Utskottet delar uppfattningen att regler och bestämmelser bör utformas så

att de inte hindrar byggande och boende på landet. Däremot delar inte

utskottet uppfattningen i motionerna att dagens regelsystem skulle vara så

utformat att det skulle förhindra tillkomsten av ny bebyggelse. Det är tvärtom

så att olika åtgärder har vidtagits för att underlätta ett sådant byggande och

boende bl.a. genom ändringar i fastighetsbildningslagen samt i plan- och

bygglagstiftningen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla de möjligheter

som plan- och bygglagen ger att utan bygglov göra om- och tillbyggnader

utanför samlad bebyggelse. Det finns enligt utskottets mening redan i dag en

betydande frihet för dem som bor utanför tätorterna när det gäller att utforma

sin bostad och sitt boende. Utskottet är således inte berett förorda de

relativt långtgående förändringar i bygglagstiftningen som förordas i de nu

aktuella motionerna. Även vid byggande på landsbygden finns det i vissa

situationer ett behov av att kunna väga den enskildes intresse av att

genomföra en byggnadsåtgärd mot de allmänna intressen som kan göra sig

gällande. Det är dessutom inte ovanligt att grannintressen behöver vägas in

också vid byggande utanför tätorterna. Denna samlade avvägning bör enligt

utskottets mening även fortsättningsvis ske genom planläggning eller vid

bygglovsprövningen. Motionerna 1996/97:Bo518 (c) yrkande 1 samt 1996/97:Jo236

(m) yrkande 12 avstyrks sålunda.

Vissa frågor om byggnadslagstiftningens utformning

I motion 1996/97:Bo531 (v) diskuteras behovet av olika förändringar i PBL och

i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL). Motionärerna

framhåller att Inrikesdepartementet numera handhar alla frågor som berör

byggnation. I yrkande 1 föreslås att riksdagen därför skall förorda att de två

lagarna sammanförs till en lag.

Den nuvarande uppdelningen av regler för byggande m.m. mellan PBL och BVL

beslutades våren 1994 (prop. 1993/94:178, bet. BoU18, rskr. 372) och trädde i

kraft den 1 juli 1995. Uppdelningen innebar bl.a. att regler om tekniska

egenskapskrav på byggnader lyftes ur PBL och samordnades med reglerna i

byggproduktlagen. Syftet var att utforma ett från bygglovsprövningen

fristående tillsyns- och kontrollförfarande beträffande de tekniska

egenskapskraven på byggnader. Förändringen avsågs också leda till en klarare

ansvarsfördelning mellan byggherren och kommunen samt vara ett led i

harmoniseringen med EU:s regelsystem.

Boverket har regeringens uppdrag att genomföra en utvärdering av bl.a. de

aktuella ändringarna i byggregleringen. Bland de frågor som särskilt skall

undersökas är de nya reglerna för byggkontrollen. En slutrapport till

regeringen kommer att överlämnas i oktober 1997. Det får förutsättas att

eventuella nackdelar med den lagtekniska uppdelningen och utformningen i

övrigt av byggreglerna kommer att uppmärksammas i detta sammanhang. Resultatet

av utvärderingen bör avvaktas. Det bör dock framhållas att byggre-gleringens

utformning självfallet bör ske med utgångspunkt i att reglerna skall

underlätta den praktiska hanteringen i byggprocessen snarare än att utgå från

frågornas fördelning inom Regeringskansliet.

Bostadsutskottet avstyrker motion 1996/97:Bo531 (v) yrkande 1 med hänvisning

till det anförda.

I Miljöpartiets partimotion 1996/97:Bo209 yrkande 12 föreslås riksdagen

begära en översyn av PBL för att underlätta självbyggeri. Motionärerna anför

att det är angeläget att de boende redan från början är med i byggprocessen

även vad gäller flerbostadsfastigheter.

Bostadsutskottet instämmer i motionärernas uppfattning att självbyggeri kan

vara ett sätt att öka boendeinflytandet och engagemanget i boendet.

Förutsättningen är givetvis att frågor om bl.a. säkerheten under byggandet och

kvaliteten i den färdiga byggnaden kan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Av motionen framgår inte i vilka avseenden som de nuvarande bestämmelserna i

PBL anses lägga hinder i vägen för självbyggeri. Utskottet saknar således

underlag för vidare överväganden i den aktuella frågan. Motionsyrkandet

avstyrks. Även vad gäller frågan om självbyggeri får det dock förutsättas att

eventuella problem med nuvarande regler kan uppmärksammas i Boverkets ovan

omnämnda utvärdering av byggregleringen.

Olika frågor om arkitektur och byggnadskonst behandlas i motion

1996/97:Bo534 (v). Två yrkanden i motionen återstår att bereda. Övriga

motionsyrkanden har tidigare behandlats hösten 1996 av kulturutskottet i

samband med beredningen av den kulturpolitiska propositionen (se 1996/97:KrU1)

och av bostadsutskottet i betänkandet 1996/97:BoU1. Motionärerna anser att

krav på arkitektkompetens bör gälla för kommunernas bygglovsgranskare och

planförfattare och att stadsarkitektämbetet bör återinföras som obligatorium -

yrkande 3. Vidare föreslås att nationellt arkitektregister inrättas - yrkande

6. Registret skall ge möjlighet till auktorisation till alla med arkitekt- och

landskapsarkitektexamen.

Frågor om arkitektur och formgivning togs upp i den kulturpolitiska

propositionen hösten 1996 (prop. 1996/97:3). Regeringen redovisade i detta

sammanhang bl.a. sin avsikt att utarbeta ett handlingsprogram för statens

insatser på detta område. En arbetsgrupp med uppgift att ta fram ett förslag

till handlingsprogram tillsattes senare under hösten. Gruppens förslag skall

presenteras senast den 15 oktober 1997. Boverket har i sammanhanget fått

regeringens uppdrag att granska bygglagstiftningens inverkan på den

arkitektoniska utformningen. Uppdraget redovisades till regeringen den 5

februari i år.

Vad gäller motionärernas förslag om krav på obligatorisk arkitektkompetens

för bygglovsgranskare och planförfattare vill utskottet erinra om gällande

bestämmelser i PBL. Enligt lagens 11 kap. 4 § skall byggnadsnämnden till sitt

biträde ha minst en person med arkitektutbildning och i övrigt ha tillgång

till personal i den omfattning och med den särskilda kompetens som behövs för

att nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande

sätt. I den byggnadsstadga som gällde före PBL fanns krav på att

byggnadsnämnderna under vissa angivna förutsättningar skulle biträdas av en

stadsarkitekt och byggnadsinspektör. I förarbetena till PBL diskuterades vilka

krav på sakkunskap som särskilt behövde utpekas i den nya lagen.

Byggnadsnämndernas tillgång till en person med arkitektutbildning tillmättes

därvid speciell vikt och angavs därför särskilt i den ovan återgivna

paragrafen.

Bostadsutskottet förutsätter att eventuella behov av att på olika sätt

stärka tillgången på arkitektkompetens utöver de krav som redan gäller kommer

att uppmärksammas under det pågående arbetet med att utarbeta ett

handlingsprogram för arkitektur och formgivning. Frågan har bl.a. tagits upp i

den redovisning som Boverket i dagarna lämnat till regeringen. Boverket

framhåller i sin rapport att det finns skäl att genom information påverka

kommunerna att ge en högre prioritet när det gäller att tillföra och

vidmakthålla erforderlig kompetens. Däremot föreslår inte verket någon

reglering med den inriktning som förordas i motionen. Behovet av att hävda den

estetiska kvaliteten i byggandet har även tagits upp i den bostadspolitiska

kommitténs slutbetänkande (SOU 1996:156) som för närvarande bereds inom

Regeringskansliet. Kommittén diskuterar i detta betänkande bl.a. behovet av

kommunala arkitekturprogram och konstnärlig utsmyckning av byggnader.

Med hänvisning till pågående överväganden i frågan avstyrker utskottet

motion 1996/97:Bo534 (v) yrkande 3.

Vad gäller frågan om ett nationellt arkitektregister anser utskottet inte

att tillräckliga skäl anförts för att hävda ett behov för staten att ta

initiativ till ett register med den inriktning som föreslagits. Även i denna

fråga finns dock skäl att avvakta de pågående övervägandena om åtgärder för

att stärka arkitekturens roll i byggandet. Motion 1996/97:Bo534 (v) yrkande 6

avstyrks således.

Planfrågor med internationell inriktning

I avsnittet om planfrågor ovan har fem yrkanden i motion 1996/97:Bo507 (c)

behandlats. I detta avsnitt tas upp ytterligare fem yrkanden i samma motion.

Gemensamt för i princip samtliga förslag i motionen är att de syftar till en

ökad samordning mellan fysisk och ekonomisk planering och ett ökat

demokratiskt engagemang och inflytande i dessa frågor. De yrkanden som

behandlas i detta avsnitt avser åtgärder för att öka engagemanget i vissa

specifika planeringsformer med en inriktning mot dels de nationella behoven i

ett internationellt perspektiv, dels internationell samverkan i struktur- och

mark-användningsfrågor, s.k. rumslig planering (eng. spatial planning).

Innebörden i dessa yrkanden är i korthet följande:

- regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av arbetet

med Habitat II efter mötet i Istanbul - yrkande 3,

- riksdagen bör få en redovisning av regeringens åtgärder och planer för

deltagande i ESPD-arbetet med att fördela fondmedel för rumslig planering

inom ramen för INTERREG II C och Artikel 10 - yrkande 4,

- arbetet med VASAB 2010 (Östersjövisionen) bör fördjupas och inkludera fler

områden - yrkande 5,

- arbetet med Sverige 2009 bör bli föremål för en fortlöpande diskussion på

alla nivåer och även beslut av riksdagen - yrkande 6,

- NUTEK bör i sitt arbete med regeringsuppdraget att presentera ett

nationellt underlag för regionalt utvecklingsarbete beakta vad som i motionen

anförts om samordning av fysisk och ekonomisk planering - yrkande 7.

Bostadsutskottet inleder sina överväganden avseende förslagen om vissa

planfrågor med internationell inriktning i motion 1996/97:Bo507 (c) med att

kortfattat redovisa dels innebörden i de olika åberopade planerings- och

utredningsinstrumenten, dels vissa kommentarer till de enskilda yrkandena.

Därefter redovisas utskottets principiella inställning till formerna för

beredningen av de frågor som aktualiserats i motionen.

Habitat II var FN:s andra världskongress om boende- och bebyggelsefrågor som

ägde rum i Istanbul i juni 1996. Den svenska nationalrapporten till mötet

anmäldes till riksdagen våren 1996 (prop. 1995/96:101, bet. 1995/96: BoU10).

Vid konferensen i Istanbul antogs ett globalt handlingsprogram för boende,

bebyggelse och stadsutveckling, den s.k. Habitatagendan. En svensk rapport om

resultaten från Habitat II håller på att utarbetas inom Regeringskansliet och

kommer att presenteras i början av mars. Bostadsutskottet avser att bereda

företrädare för Regeringskansliet tillfälle att informera utskottet i ärendet.

Sverige har bl.a. vid EU:s bostadsministermöte förbundit sig att på olika sätt

verka för att resultaten från Habitat genomföras såväl i EU-sammanhang som i

det svenska nationella arbetet. Som ett exempel på detta arbete kan nämnas den

konferens som kommer att hållas i Stockholm i maj 1997 på temat ?Sustainable

Cities in the Baltic Sea Region? (ung. Ekologiskt hållbara städer i

Östersjöområdet).

ESDP (European Spatial Development Perspective) är det s.k. europeiska

planeringsperspektivet, dvs. den gemensamma policy som håller på att utarbetas

inom EU för fysisk planering och regional utveckling. Ett första ESDP-utkast

skall föreligga till planministermötet i juni 1997. Stöd till projekt med

inriktning mot bl.a. regionalekonomisk utveckling, mellanregionalt samarbete

och rumslig planering på Europanivån kan ges av medel som fördelas enligt

bestämmelserna i Artikel 10 (i ERUF-förordningen, dvs. Europeiska regionala

utvecklingsfonden) och INTERREG II C (fondmedel för transnationellt

planeringssamarbete). Sverige har i detta sammanhang deltagit i programarbetet

för Östersjöområdet, Nordsjöområdet och Norra Periferin. Den svenska

ståndpunkten vad gäller tillämpningen av ESDP och användningen av tillgängliga

fondmedel för utveckling av nya planeringsformer har varit att förorda ett

mångfacetterat angreppssätt under medverkan av lokala och regionala organ.

Information från regeringen om svenska ställningstaganden och utgångspunkter

för ESDP-arbetet har vid olika tillfällen lämnats till riksdagens

bostadsutskott respektive till EU-nämnden.

Ett samarbete som ursprungligen tillkom på svenskt initiativ bedrivs mellan

Östersjöstaterna om utvecklingen i Östersjöregionen. En rapport - VASAB 2010

(Visions and Strategies around the Baltic Sea 2010) eller den s.k.

Östersjövisionen - antogs vid ett planministermöte i Tallinn 1994. Rapporten

ger förslag och riktlinjer för den rumsliga utvecklingen av stads- och

infrastrukturen samt för vissa naturhushållningsfrågor. Vid ett möte i

Saltsjöbaden i oktober 1996 antog planministrarna från länder i

Östersjöregionen en handlingsplan för det fortsatta samarbetet med

Östersjövisionen. Beslutet innebär att konkreta projekt enligt tidigare

fastlagda riktlinjer skall genomföras och att finansiering av verksamheten

skall sökas genom EU:s fonder (bl.a. INTERREG II C). Beslut fattades också om

att fördjupa och utveckla samarbetet inom andra områden.

Boverket, NUTEK och Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat en

rapport - Sverige 2009 - som är avsedd att vara en vision för Sveriges

framtida mark- och vattenanvändning samt bebyggelsestruktur. Rapporten har

varit föremål för remiss och samråd. I den samrådsredogörelse som de tre

verken presenterade våren 1996 redovisades vissa slutsatser och förslag till

fortsatt arbete med Sverigevisionen. Det konstaterades bl.a. att det förelåg

ett behov av vissa kompletterande studier och att arbetet bör samordnas med

andra pågående aktiviteter av betydelse för rumslig planering. Boverket har på

regeringens uppdrag utarbetat ett underlag rörande Sveriges medverkan i EU:s

planeringssamarbete. I detta underlag föreslås bl.a. att Sverige 2009

kompletteras och harmoniseras med grundstrukturen i ESDP i syfte att stärka

den svenska positionen i det internationella planeringssamarbetet.

I det utredningsuppdrag från regeringen till NUTEK som åberopas i motionens

yrkande 7 har ingått att sammanställa ett nationellt analys- och

planeringsunderlag som stöd för regionalt utvecklingsarbete och nationella

avvägningar. Underlaget skall bl.a. kunna användas ?i det fortsatta arbetet

med frågor om markanvändning och regional utveckling i ett europeiskt

perspektiv?. Uppdraget har i dagarna avrapporterats till regeringen. Avsikten

är att vissa resultat från NUTEK:s utredning skall kunna integreras i arbetet

med Sverigevisionen.

Bostadsutskottet övergår nu till att sammanfatta sin principiella

inställning till formerna för beredning av de frågor om rumslig planering och

utveckling som tagits upp i motion 1996/97:Bo507 (c).

Utskottet delar den inställning som kommer till uttryck i motionen och som

innebär att stor vikt måste läggas vid frågor om rumslig utveckling. Inte

minst samarbetet inom EU förutsätter ett aktivt engagemang i dessa frågor från

medlemsländerna. Utskottet kan instämma i att formerna för planeringen inom

detta område behöver utvecklas vid berörda myndigheter och organ samt på de

olika beslutsnivåerna. Som utskottet redovisat ovan ingår det i den översyn

som för närvarande genomförs av den statliga myndighetsorganisationen inom

plan-, bygg- och bostadsväsendet att föreslå åtgärder för en ökad samordning

av myndigheternas arbete, bl.a. mot bakgrund av plan- och byggsektorns

internationalisering. Även inom riksdag och regering är ansvaret för frågor om

rumslig utveckling i den vida bemärkelse som tas upp i motionen fördelat på

flera olika utskott respektive departement. Det sammanhållande ansvaret för

frågor om rumslig planering och flertalet av de planeringsinstrument som

diskuteras i motionen faller dock inom regeringen på Inrikesdepartementet. På

motsvarande sätt får bostadsutskottet anses ha en sammanhållande roll för

dessa frågor vid beredningen inom riksdagen.

I motionen framhålls att riksdagen bör hållas informerad om regeringens

åtgärder och planer för arbetet inom bl.a. olika internationella

samarbetsorgan. Det är givetvis av stor vikt att de ställningstaganden som de

svenska representanterna hävdar i de internationella samarbetsprojekten har en

politisk förankring och står i överensstämmelse med olika nationella beslut i

motsvarande planeringsfrågor. Ansvaret för detta vilar i första hand på

regeringen och på de myndigheter som fått regeringens uppdrag att företräda

Sveriges intressen. Som anförs i motionen bör riksdagen informeras om de

frågor som har mer principiell betydelse och om så erfordras även underställas

frågor för beslut. Vad gäller de frågor som tas upp i motionen har

bostadsutskottet informerats om det pågående arbetet vid flera tillfällen. Som

framgått ovan lämnades våren 1996 information om den svenska nationalrapporten

till Habitat II. Information om svenska ställningstaganden i ESDP-arbetet har

lämnats till utskottet i samband med EU:s informella planministermöten. Även

vad gäller övriga diskuterade planeringsformer med nationell eller

internationell inriktning får det förutsättas att riksdagen och då bl.a. inom

ramen för bostadsutskottets arbete hålls informerad i erforderlig

utsträckning.

Vad gäller det samarbete som bedrivs inom EU:s ram har riksdagen nyligen

tagit ställning avseende frågornas beredning i riksdagen.

Konstitutionsutskottet redovisade hösten 1996 (se bet. 1996/97:KU2) sina

ställningstaganden om formerna för EU-frågornas beredning. I betänkandet

framhåller konstitutionsutskottet att riksdagen bör utöva ett aktivt och

reellt inflytande som gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter

som Sverige skall inta i förhandlingar och beslutsfattande inom EU. I

betänkandet betonas vidare vikten av att riksdagens utskott följer arbetet

inom EU och kommer in tidigt i EU:s beslutsprocess. Konstitutionsutskottet

föreslog vissa tillägg i riksdagsordningen avseende informationskraven på

regeringen samt utskottens ansvar för EU-frågorna. Riksdagen antog dessa

förslag. Detta beslut får i tillämpliga delar anses omfatta bl.a. ESDP-arbetet

och annat samarbete om rumslig planering inom EU även om detta arbete närmast

är av informell karaktär och för närvarande inte leder till bindande beslut.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet att det finns grundad

anledning att förutsätta att regeringen för riksdagen redovisar åtgärder och

ställningstagande i olika frågor om rumslig planering m.m. när så är

erforderligt utan en särskild begäran i varje enskilt ärende. Bostadsutskottet

avser också att hålla sig kontinuerligt informerat om de delar av bl.a. EU-

arbetet som faller inom utskottets beredningsområde. Som framgått av

ovanstående genomgång av de olika planeringsformer m.m. som åberopats i

motionen pågår ett löpande arbete inom Regeringskansliet och på olika

myndigheter. I flera fall har rapporter om uppnådda resultat m.m. nyligen

presenterats eller avses redovisas under våren 1997. Det kommer därför att

finnas anledning för utskottet att återkomma till dessa frågor. Med det

anförda anser utskottet att motion 1996/97:Bo507 (c) yrkandena 3-7 till stor

del får anses vara tillgodosedd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande revidering av översiktsplaneringen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo235 yrkande 3,

res. 1 (v)

2. beträffande samordning av fysisk och ekonomisk planering m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo507 yrkandena 1 och 2 samt 8-10,

3. beträffande regionplanering i Skåne

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo508,

4. beträffande samordning av planeringen i Skåne

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo520,

5. beträffande tävling om brozonen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo502,

6. beträffande reglering av strandskyddet i detaljplan

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo201 yrkande 14,

res. 2 (m)

7. beträffande skydd av tätorternas grönområden

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo779 yrkande 5,

res. 3 (fp, v, mp, kd)

8. beträffande kompensationsbiotoper

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo779 yrkande 4,

res. 4 (fp, v, mp, kd)

9. beträffande grönområden i närheten av tätorter

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo519,

10. beträffande redovisning av bullernivån i planer

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo796 yrkande 3,

res. 5 (fp, v, mp, kd)

11. beträffande handikappades deltagande i planeringen

att riksdagen avslår motion 1996/97:So426 yrkande 3,

res. 6 (c, fp, v, mp, kd)

12. beträffande sårbarhetsaspekter i planeringen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö59 yrkandena 5 och 16,

res. 7 (c, v, mp)

13. beträffande prövningen av vindkraftverk

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo528, 1996/97:Bo530 yrkande 1

samt 1996/97:N426 yrkande 16,

res. 8 (mp)

14. beträffande storleken på lovfria komplementbyggnader

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo516,

15. beträffande uppställning av villavagnar

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo505,

16. beträffande reglerna för byggande på landsbygden

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo518 yrkande 1 samt

1996/97:Jo236 yrkande 12,

res. 9 (m)

res. 10 (c, kd)

17. beträffande regler för byggande

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo531 yrkande 1,

res. 11 (v)

18. beträffande självbyggeri

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo209 yrkande 12,

res. 12 (mp)

19. beträffande arkitektkompetens

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo534 yrkande 3,

res. 13 (v)

20. beträffande ett nationellt arkitektregister

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo534 yrkande 6,

21. beträffande planfrågor med internationell inriktning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo507 yrkandena 3-7.

Stockholm den 13 februari 1997

På bostadsutskottets vägnar

Lennart Nilsson

I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola

Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars

Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe

Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf

Björklund (kd), Juan Fonseca (s) och Jan-Olof Franzén (m).

Reservationer

1. Revidering av översiktsplaneringen (mom. 1)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ?Den kommunala?

och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:Bo235 kommer den

framtida samhällsplaneringen snarare att avse en sektorsövergripande planering

för att bevara och utveckla det redan byggda än en planering för nybyggande.

Det innebär att planeringen framdeles måste ske i delvis nya former och att

den kommer att kräva andra kunskaper och instrument än de som i dag finns

tillgängliga. Den nedrustning av den sociala bostadspolitiken som skedde under

den borgerliga regeringens tid innebar dessutom att flera av de

bostadspolitiska instrument som tidigare funnits i form av

bostadsförsörjningslagen m.m. togs bort och att möjligheterna att styra

utvecklingen därför redan nu är kraftigt beskurna.

Vad som nu erfordras är enligt utskottets mening planeringsinstrument som

ger kommunerna möjlighet, men också skyldighet att i sin fysiska planering

motverka boendesegregation och verka för ett boende som alla har råd med. En

förutsättning för att en planering med denna inriktning skall få sin avsedda

effekt är att den sker i sådan former att de boende ges ett avgörande

inflytande. Framtidens planering måste därför utgå från ett lokalt

demokratiskt inflytande.

Samtidigt som den nu förordade planeringen skall syfta till att sätta de

boende och de boendes villkor i centrum måste den baseras på sådana miljö- och

kvalitetskrav att målet om ett ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle

uppnås. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion bör det därför åläggas

kommunerna att redovisa sin planering i dessa avseenden i samband med den

revision som skall ske av den kommunala översiktsplanen minst en gång varje

mandatperiod. En sådan ordning ger också länsstyrelserna möjlighet att göra en

sammanvägd bedömning av statens syn på översiktsplaneringen och att utveckla

miljökonsekvensbeskrivningarna i den kommunala fysiska planeringen.

Vad utskott nu med anslutning till förslaget i Vänsterpartiets partimotion

1996/97:Bo235 yrkande 3 anfört om en revidering av översiktsplaneringen m.m.

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande revidering av översiktsplaneringen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo235 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Reglering av strandskyddet i detaljplan (mom. 6)

Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Jan-Olof Franzén

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Reglerna om?

och på s. 9 slutar med ?en miljöbalk? bort ha följande lydelse:

På förslag av den tidigare borgerliga regeringen har naturvårdslagen

reviderats så att möjligheterna att bättre utnyttja strandnära områden för

bebyggelse har ökat i de delar av Sverige som både är glest bebyggda och har

långa sjö- och kuststräckor. Dagens lagstiftning har dock fortfarande som

utgångspunkt att ett generellt förbud gäller mot att bygga vid stränder kring

hav, insjöar och vattendrag. Mot bakgrund av att Sverige är rikt utrustat med

kuststräckor längs åar, sjöar och hav ter sig detta enligt utskottets mening

omotiverat.

Som framhålls i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:Bo201

försvårar förbudet mot strandnära bebyggelse ett bevarande av en levande

skärgård genom de svårigheter det har medfört när det gäller att utveckla

boende och annan verksamhet. Problemen är desamma också för stora delar av

glesbygden. Även attraktiv bebyggelse i strandnära områden i större och mindre

tätorter har förhindrats av lagstiftningen.

De invändningar som kan riktas mot dagens strandskyddsregler innebär

naturligtvis inte att det inte behövs en lagstiftning för att skydda känsligt

djur- och växtliv i strandnära områden och för att garantera allmän tillgång

för bad- och friluftsliv, särskilt i befolkningstäta områden. Utgångspunkten

för denna lagstiftning bör däremot vara den motsatta mot i dag. I enlighet med

förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:Bo201 bör det finnas

en generell rätt att bebygga mark nära stränder och vattendrag. Denna rätt

skall endast få begränsas om det är motiverat med hänsyn till känsligt djur-

och växtliv eller för att garantera allmänhetens tillgång till bad-och

friluftsliv. Det skall då ske genom att kommunen antar en detaljplan för det

område där ett strandskydd är motiverat. Genom ett sådant förfarande ges bl.a.

förutsättningar för att de lokala och allmänna intressen som finns sammanvägs

på ett så bra sätt som möjligt.

Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion

1996/97:Bo201 yrkande 14 anfört om utformningen av strandskyddet bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande reglering av strandskyddet i detaljplan

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo201 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Skydd av tätorternas grönområden (mom. 7)

Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Tillgången

till? och slutar med ?5 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Stadens gröna ytor och dess olika värden tillmäts ofta alltför liten

betydelse. Det är enligt utskottets mening förvånande och olyckligt med

avseende på att stora delar av Sveriges befolkning bor i storstäder eller i

andra större orter. Även om värdet av städernas grönområden på senare tid har

debatterats och lyfts fram har de förslag som syftar till att bevara och

förstärka städernas gröna ytor inte fått genomslag. Grönområden exploateras

fortfarande och byggnader och infrastruktur tar dessa ytor i anspråk. Detta

leder till att parker och andra grönområden konstant minskar. De som främst

drabbas av denna utveckling är handikappade, äldre och barn som inte så lätt

kan ta sig till längre bort belägna grönområden. Städernas minskade grönytor

leder dessutom till att luften blir sämre, klimatet råare, vindförhållandena

försämras och till ökat buller.

Riksdagen antog år 1996 ett förslag till ändringar i naturresurslagen samt i

plan- och bygglagen med syfte att förstärka skyddet för städernas gröna ytor.

Detta förslag var dock inte tillräckligt långtgående. Orsaken härtill är bl.a.

att de förslag som Plan- och byggutredningen lagt fram på området inte

genomfördes i alla sina delar. Enligt utskottets mening bör därför skyddet

förstärkas ytterligare genom att krav på kompensationsåtgärder skall kunna

ställas på en exploatör att den skada som åsamkas naturen vid exploatering

skall kompenseras med ersättningsområden och/eller motsvarande förbättring i

ett närliggande område.

Ett ytterligare instrument för att skydda grönområden är enligt utskottets

mening att skapa ett skyddsinstitut som till sin verkan ligger mellan

nationalstadspark och andra skyddsbestämmelser. Med ett sådant instrument

skulle grönområden i form av gröna kilar och gröna bälten kunna skyddas även

om de inte alltid har så hög naturkvalitet, men som har stor betydelse för

spridning inom ett ekosystem. En modell för ett sådant skyddsinstitut kan i

enlighet med förslaget i motion 1996/97:Jo779 (kd) vara att det skall krävas

två beslut av kommunfullmäktige med val emellan för att exploatering av ett i

översiktsplanen skyddat område skall kunna ske.

Vad utskottet nu med anledning av förslaget i motion 1996/97:Jo779 (kd)

yrkande 5 anfört om skydd av tätorternas grönområden bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande skydd av tätorternas grönområden

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo779 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Kompensationsbiotoper (mom. 8)

Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Som framgår?

och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Det beslut som riksdagen fattade hösten 1995 om ändringar i PBL i syfte att

bl.a. öka miljöhänsynen i den fysiska planeringen innebar inte att tillräcklig

vikt lades vid att stärka städernas gröna ytor. I det utredningsarbete som

utgjorde grunden för regeringens proposition aktualiserades dock flera goda

förslag till förstärkt skydd. Ett sådant förslag som borde ägnats betydligt

mer uppmärksamhet avsåg möjligheten att införa krav på kompensationsbiotoper i

PBL.

Att införa regler om kompensationsbiotoper kan leda till dels större

restriktivitet att exploatera värdefulla biotoper, dels ökad kunskap och

medvetenhet om känsliga biotoper. Sammantaget kan ett sådant arbetsinstrument

leda till att den negativa trenden bryts när det gäller utarmningen av

biologisk mångfald i framför allt tätortsnära områden. Genom kravet på

kompensation ges också den biologiska mångfalden ett samhällsekonomiskt värde

i de fall ett projekt kan anses tillåtligt.

Det kan konstateras att den svenska lagstiftningen i dess nuvarande

utformning inte ger tillräckliga möjligheter att ställa krav på en exploatör

som avser att ta naturmark i anspråk. Erfarenheterna från flera andra länder

visar dock att det är möjligt att integrera ett uttalat krav på

kompensationsbiotoper i planlagstiftningen. Bostadsutskottet instämmer således

i förslaget i motionen om att en utredning bör tillsättas för att överväga hur

kompensationsbiotoper kan användas i samhällsplaneringen. Inriktningen bör

framför allt gälla tätortsnära natur, men även mark som kommer i fråga vid

infrastrukturplanering.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion 1996/97:Jo779 (kd) yrkande

4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande kompensationsbiotoper

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo779 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Redovisning av bullernivån i planer (mom. 10)

Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Buller är?

och slutar med ?avstyrks sålunda? bort ha följande lydelse:

Tystnaden är en bristvara och den ostörda miljö vi behöver för rekreation

och friluftsliv blir en allt knappare resurs. Framför allt gäller detta

konstaterande de bostadsnära miljöerna i och i närheten av våra större

tätorter där människor dagligen lever och vistas.

Även om riksdagen år 1994 beslutat om en handlingsplan mot buller är detta

enligt utskottets mening inte tillräckligt. Det finns sålunda inte några

bindande riktlinjer för buller från vägtrafik, flyg eller tåg i utomhusmiljö.

En följd av detta är att kommunala och andra myndigheter har svårt att hantera

bullerfrågor i olika sammanhang. Det gäller såväl vid klagomål från enskilda

personer som vid bedömning av bullerfrågor i samband med planering och

bygglov. Dessa svårigheter finns på såväl lokal som regional nivå.

För att underlätta ställningstagandet till utbyggnader av transportleder

m.m. och samtidigt kunna beakta behovet av att bevara tysta områden för

mänskligt boende och friluftsliv, bör konsekvenserna av trafikleder samt den

totala bullerbelastningen från andra verksamheter redovisas för hela det

geografiska område som berörs. Några generella krav på en sådan redovisning

finns inte i dag. I enlighet med förslaget i motion 1996/97:Jo796 (v) yrkande

3 bör därför krav ställas på att bullerstörningar redovisas i planer och

miljökonsekvensutredningar. Redovisningskravet bör gälla för bullernivåer ned

till 40 dBA för friluftsområden samt för områden för bostäder, skolor, daghem

och vårdlokaler. Kravet bör vidare avse såväl planerade som befintliga

bulleralstrande anläggningar.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande redovisning av bullernivån i planer

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo796 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Handikappades deltagande i planeringen (mom. 11)

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och

Ulf Björklund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Riksdagen

beslutade? och på s. 12 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Ett aktivt medborgarinflytande är, som framhålls i motion 1996/97:So426 (c),

en förutsättning för en bra samhällsplanering. För att det skall vara fråga om

ett verkligt inflytande från medborgarna fordras dock att olika grupper och

värderingar finns representerade i hela planprocessen. En sådan viktig grupp

är de handikappade med sina ofta specifika krav på den fysiska miljön. Det är

också en allmän uppfattning att handikapporganisationernas medverkan i

planeringen är mycket värdefull och helt nödvändig. Även kommunernas

handikappråd har här en viktig uppgift att fylla. I många kommuner ges också

handikapporganisationer och handikappråd möjlighet att aktivt vara med och

påverka de kommunala planbesluten. Det är dock inte ovanligt att de

handikappades företrädare hålls helt eller delvis utanför beslutsprocessen. I

enlighet med förslaget i motion 1996/97:So426 (c) bör därför åtgärder vidtas

för att tillförsäkra handikapporganisationerna och handikappråden ett

inflytande i alla kommuner och i alla planfrågor.

Enligt utskottets mening bör även socialtjänstens möjligheter att påverka

planeringsarbetet förstärkas och tydliggöras. Det bör sålunda i lagstiftningen

införas tydliga bestämmelser om socialtjänstens roll i den kommunala

planeringen. En god samhällsplanering förutsätter att socialtjänstens

kunskaper och erfarenheter om olika sociala förhållanden i kommunerna tas till

vara på ett bättre sätt än vad som i dag är fallet.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:So426 (c) yrkande 3

anfört om handikappades deltagande i planeringen bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande handikappades deltagande i planeringen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So426 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Sårbarhetsaspekter i planeringen (mom. 12)

Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?I 2 kap.? och

slutar med ?avstyrks sålunda? bort ha följande lydelse:

Det säkerhetspolitiska begreppet har numera vidgats från att enbart omfatta

traditionella militära hot till att också avse andra hot som sårbarhet i

samhället, resursutarmning och miljöförstöring, ekonomisk fattigdom samt

sociala klyftor - faktorer som redan i fredstid kan skapa instabilitet i

samhället. De omvärldsförändringar som vi i dag kan se gör att dessa faktorer

har en betydande aktualitet. Som anförs i Miljöpartiets partimotion

1996/97:Fö59 finns det anledning att se över beredskapen mot händelser av

denna typ. Målet bör i första hand vara att förebygga. Det innebär bl.a. att

samhällsplaneringen i en helt annan utsträckning än vad som hittills varit

fallet måste baseras på sårbarhetsanalyser avseende sådana händelser.

Planlagstiftningen bör utvecklas så att sårbarhetsanalyser ingår som en del i

underlaget för den kommunala planeringen. En översyn med denna inriktning bör

därför snarast komma till stånd. Syftet med översynen bör vara att göra de

kommunala planerna till ett instrument i strävandena att förebygga och

motverka de risker i dagens samhälle som aktualiseras i motionen.

Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i Miljöpartiets partimotion

1996/97:Fö59 yrkandena 5 och 16 anfört om sårbarhetsanalyser i planarbetet

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande sårbarhetsaspekter i planeringen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fö59 yrkandena 5 och 16 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Prövningen av vindkraftverk (mom. 13)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Även om? och

slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Vindkraft ger inga utsläpp, inget avfall och kräver inga miljöfarliga

transporter. Vindkraften är dessutom inhemsk och förnyelsebar. Sverige är ett

land väl lämpat för vindkraft. Det blåser mycket och mest de månader då

elbehovet är som störst. Vi har långa kuststräckor med stabila

vindförhållanden och låg befolkningstäthet - förhållanden som ger oss stora

tillgängliga utrymmen för vindkraft. Trots detta har utbyggnaden av

vindkraften i vårt land inte alls fått den omfattning som är motiverad ur

energi- och miljösynpunkt. Ett av skälen härför är att det prövningsförfarande

som erfordras innan ett vindkraftverk kan uppföras är alltför omfattande och

alltför restriktivt.

Det är i dag inte alldeles enkelt att få tillstånd för att bygga ett

vindkraftverk. Tillståndsprövning av vindkraftverk regleras i

naturresurslagen, plan- och bygglagen, miljöskyddslagen, kulturminneslagen och

naturvårdslagen. Vad som erfordras är enligt utskottets mening en samordning

och förenkling av prövningen av vindkraften. Med avseende på att

bygglovsprövningen normalt är den sista kedjan i tillståndsgivningen bör den

enligt utskottets mening förenklas till att endast avse sådana förhållanden

som inte omfattas av tillståndsprövningen i tidigare led. Det är viktigt att

handläggandet av bygglov för vindkraft kan ske rimligt snabbt och smidigt,

samtidigt som hänsyn tas till de boende, till miljö- och kulturvärden samt

till totalförsvarets krav. Reglerna bör enligt utskottets mening ses över för

att underlätta vindkraftsbyggande i framtiden. För att ytterligare underlätta

tillkomsten av vindkraftverk bör dessutom områden för vindkraft avsättas i

regionplaner och i kommunernas översiktsplaner.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:N426 (mp) yrkande 16

anfört om bygglovsprövningen av vindkraftverk m.m. bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande prövningen av vindkraftverk

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N426 yrkande 16 och med

avslag på motionerna 1996/97:Bo528 samt 1996/97:Bo530 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Reglerna för byggande på landsbygden (mom. 16)

Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Jan-Olof Franzén

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 15 slutar med ?avstyrks sålunda? bort ha följande lydelse:

Det finns en stark önskan hos många människor att kunna bosätta sig på

landsbygden. Skälen till detta är många: tillgången till natur och stillhet,

en önskan att bo med större frihet etc. Från den enskildes synpunkt finns det

sålunda ett starkt intresse av att kunna bo och leva på landet utan att

förordningar och regler lägger onödiga hinder i vägen. Det finns även starka

samhälleliga skäl att uppmuntra till ett boende utanför de större tätorterna.

Inte minst gäller det med avseende på det värde som ligger i att kunna behålla

en levande landsbygd.

Det finns i dag en mängd regler som försvårar eller rent av gör det omöjligt

att bosätta sig på landsbygden. Detta är naturligtvis inte acceptabelt. I

enlighet med förslaget i motion 1996/97:Jo236 (m) bör därför dagens

regelsystem ses över. Utgångpunkten bör härvid vara att skapa en lagstadgad

rätt att bygga på landet, dvs. utanför tätorterna. Undantag från denna regel

skall endast få göras om det finns starka skäl härför. Utan att binda de nu

förordade övervägandena vill utskottet peka på möjligheten att med stöd av PBL

tillåta att bostäder och andra byggnader uppförs utan bygglov utanför samlad

bebyggelse.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:Jo236 (m) yrkande 12

anfört om en lagstadgad rätt att bygga på landsbygden bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Förslaget i motion 1996/97:Bo518 (c) yrkande

1 får därmed anses i allt väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens

ytterligare åtgärd. Motionen avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande reglerna för byggande på landsbygden

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo236 yrkande 12 och med

avslag på motion 1996/97:Bo518 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

10. Reglerna för byggande på landsbygden (mom. 16)

Rigmor Ahlstedt (c) och Ulf Björklund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 15 slutar med ?avstyrks sålunda? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1996/97:Bo518 (c) måste samhällets resurser på mark-,

bygg- och planområdet styras över från detaljreglering till att avse en

samordning av utvecklingen för att uppnå såväl miljömål som ekonomiska mål.

Det innebär bl.a. att kontrollen och detaljregleringen av byggandet i områden

utanför detaljplan bör minskas till förmån för en mera övergripande planering

av bebyggelseutvecklingen. Inte minst för mindre tätorter och på landsbygden

erbjuder en sådan ordning stora fördelar med avseende på möjligheterna till

lokala initiativ. Ett sätt att stödja denna utveckling är att öka friheten när

det gäller byggande utanför de större tätorterna.

I Plan- och byggutredningens delbetänkande Anpassad kontroll av byggandet

(SOU 1993:94) föreslogs lättnader för byggandet utanför områden med

detaljplan. En utgångspunkt var att tillstånd inte skall krävas för åtgärder

över vilka samhället inte kan och inte bör kunna utöva något inflytande vid

prövningen. Utredaren föreslog en större frihet för den enskilde som i vissa

områden skulle kunna utsträckas så långt att det skulle vara möjligt att

uppföra nya byggnader utan krav på förhandsprövning. Den grundläggande nivån

för tillståndsplikt skulle sänkas i kombination med ökade möjligheter att

variera plikten genom beslut i översiktsplan.

Med det föreslagna systemet skulle de ursprungliga målen vid tillkomsten av

plan- och bygglagen uppnås, nämligen att tillståndspliktens omfattning skall

variera mer mellan kommunerna beroende på de lokala förhållandena. Förslaget

bör enligt utskottets mening genomföras. Ett förverkligande innebär bl.a. att

en anpassning skulle ske till de starkt varierande behoven i olika kommuner.

Samtidigt skulle en reglering i översiktsplanen framtvinga ett aktivt arbete

med denna planering.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:Bo518 (c) yrkande 1

anfört om byggande på landsbygden bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Vad i motion 1996/97:Jo236 (m) yrkande 12 förordats får därmed

anses i allt väsentligt tillgodosett. Motionen avstyrks med hänvisning

härtill.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande reglerna för byggande på landsbygden

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo518 yrkande 1 och med

avslag på motion 1996/97:Jo236 yrkande 12 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

11. Regler för byggande (mom. 17)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Den

nuvarande? och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:

Den nuvarande uppdelningen mellan PBL och BVL beslutades våren 1994 på

förslag av den dåvarande borgerliga regeringen. Förändringarna genomfördes

trots en omfattande kritik från bl.a. kommunerna. De hittillsvarande

erfarenheterna av den genomförda förändringen tyder också på att flera av

farhågorna inför förändringen har besannats. Enligt den utvärdering som

Boverket genomfört har den nya utformningen av lagstiftningen bl.a. lett till

ökad administration och mer komplicerad handläggning av vissa bygglovs-

ärenden.

Som anförs i motion 1996/97:Bo531 (v) finns ett behov av att överväga ett

flertal förändringar i byggnadslagstiftningen, bl.a. i syfte att höja kraven

på resurshushållning, barnsäkerhet och tillgänglighet i byggnadsbeståndet.

Förslagen i motionen med denna inriktning kommer att behandlas av utskottet

senare under våren. Det kan dock redan nu konstateras att förändringar i

byggnadslagstiftningen med denna inriktning underlättas om alla krav på en

byggnad åter sammanförs i en lag. En sådan förändring skulle också möjliggöra

en förenklad handläggning av bygglov.

Det finns således starka skäl som talar för en sammanslagning av PBL och

BVL. En sådan åtgärd bör samordnas med förändringar av lagarnas materiella

innehåll. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo531

(v) yrkande 1 bör ge regeringen det anförda till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande regler för byggande

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo531 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Självbyggeri (mom. 18)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Bostads-

utskottet instämmer? och på s. 16 slutar med ?av byggregleringen? bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer i vad som anförs i Miljöpartiets partimotion

1996/97:Bo209 om behovet av att stimulera de boende att vara med i

byggprocessen redan från början. Detta gäller även för flerbostadsfastigheter

med hyresrätt eller bostadsrätt. En ökad delaktighet i arbetet med att utforma

den blivande bostaden leder både till bättre trivsel och bättre kunskap om vad

som krävs för att en byggnad skall fungera bra.

En ökad satsning på enkla grundlösningar med ekologiska utgångspunkter

kommer att leda till bättre förutsättningar för självbyggeri och därmed lägre

byggkostnader. Självbyggeri ger i sin tur förutsättningar för en estetisk

utformning och områdesgestaltning som de boende uppskattar. Olika

miljölösningar kan ges en utformning som redan från början är väl förankrad

hos de framtida brukarna.

Det är mot denna bakgrund angeläget att byggnadslagstiftningen i olika

avseenden ges en utformning som inte försvårar utan i stället stimulerar

människors initiativ och intresse för självbyggeri. Bostadsutskottet förordar

därför att riksdagen med anledning av Miljöpartiets partimotion 1996/97: Bo209

yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna att en översyn av PBL bör

genomföras för att föreslå förändringar i detta syfte.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande självbyggeri

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo209 yrkande 12 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Arkitektkompetens (mom. 19)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Vad gäller?

och på s. 17 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1996/97:Bo534 (v) är det nödvändigt att frågor om

kvalitet och gestaltning ges en större tyngd i kommunernas arbete med

planering och byggande. Det fordrar att samhällets krav på byggandet i frågor

om bl.a. miljö, gestaltning och tillgänglighet kan hävdas på ett kvalificerat

sätt. Detta förutsätter i sin tur att kompetensen hos den personal som bl.a.

handlägger plan- och bygglovsärenden kan upprätthållas. I dag saknar många

kommuner den tillgång till egen sakkunskap som en egen stadsarkitekt innebär.

Tillfälligt inhyrda konsulter e.d. ger inte tillräckligt bra förutsättningar

för att kommunerna konsekvent skall kunna hävda erforderliga kvalitetskrav på

byggandet. Det är i hög grad oroande att närmare hälften av landets kommuner i

dag saknar en egen heltidsanställd stadsarkitekt.

Behovet av att stärka arkitektkompetensen i kommunerna bekräftas också av

den utvärdering som Boverket på uppdrag av regeringens arbetsgrupp för

arkitekturfrågor genomfört av byggnadslagstiftningens inverkan på den

arkitektoniska utformningen. I den rapport som verket nyligen presenterade ges

en rad exempel på brister i den byggda miljön som hade kunnat undvikas om

kommunerna haft tillgång till erforderlig kompetens.

Bostadsutskottet kan mot den ovan redovisade bakgrunden ställa sig bakom

förslaget i motion 1996/97:Bo534 (v) yrkande 3 om att arkitektkompetens skall

krävas av ansvariga bygglovsgranskare och planförfattare och att

stadsarkitektämbetet bör införas som ett obligatorium enligt PBL. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör således

återkomma till riksdagen med förslag till lagändring med den nu förordade

inriktningen.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande arkitektkompetens

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo534 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................4

Planfrågor 4

Översiktsplaneringen m.m. 4

Planfrågor i övrigt 8

Lovfrågor 12

Lovgivningen för vindkraftverk 12

Lovfrågor i övrigt 13

Vissa frågor om byggnadslagstiftningens utformning 15

Planfrågor med internationell inriktning 17

Hemställan 20

Reservationer........................................22

1. Revidering av översiktsplaneringen (mom. 1) (v) 22

2. Reglering av strandskyddet i detaljplan (mom. 6) (m) 23

3. Skydd av tätorternas grönområden (mom. 7) (fp, v, mp, kd) 24

4. Kompensationsbiotoper (mom. 8) (fp, v, mp, kd) 25

5. Redovisning av bullernivån i planer (mom. 10) (fp, v, mp, kd) 26

6. Handikappades deltagande i planeringen (mom. 11)

(c, fp, v, mp, kd) 26

7. Sårbarhetsaspekter i planeringen (mom. 12) (c, v, mp) 27

8. Prövningen av vindkraftverk (mom. 13) (mp) 28

9. Reglerna för byggande på landsbygden (mom. 16) (m) 29

10. Reglerna för byggande på landsbygden (mom. 16) (c, kd) 29

11. Regler för byggande (mom. 17) (v) 30

12. Självbyggeri (mom. 18) (mp) 31

13. Arkitektkompetens (mom. 19) (v) 32