Bet. 1996/97:FöU5

Försvarsutskottets betänkande

1996/97:FÖU05

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

FöU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred. I propositionen redovisas den inriktning

som regeringen anser att arbetet med att förebygga och hantera svåra

påfrestningar bör ha samt hur ett system för att säkerställa beredskapen mot

fredstida påfrestningar bör utformas.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen i propositionen

föreslagit om åtgärder mot svåra påfrestningar på samhället i fred. På vissa

punkter gör utskottet vissa förtydliganden i inriktningen av

beredskapsarbetet. När det gäller ledningsprinciperna anser utskottet att

regeringen med förtur bör se över dessa frågor och återkomma till riksdagen

med förslag till erforderliga författningsändringar. Vidare anser utskottet

bl.a. att polisens roll i större utsträckning måste beaktas i det fredstida

arbetet med att stärka beredskapen mot svåra påfrestningar.

I fråga om transport av farligt gods m.m. begär utskottet att regeringen i

en särskild skrivelse till riksdagen lämnar en samlad redovisning i ärendet,

senast under nästa riksmöte. Vad utskottet anfört i frågan bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

I betänkandet behandlar utskottet elva motioner med sammanlagt 32 yrkanden.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden. Miljöpartiet

har avgivit fem reservationer och tre särskilda yttranden, varav en

reservation gemensamt med Folkpartiet och Vänsterpartiet. Kristdemokraterna

har avgivit en reservation.

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen

att riksdagen godkänner vad regeringen i proposition 1996/97:11 föreslagit om

åtgärder mot svåra påfrestningar på samhället i fred (avsnitt 4.1).

Motionerna

1996/97:Fö23 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder i svenskt utbildningssystem angående beredskapshänsyn i

samhällsplaneringen.

1996/97:Fö42 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det viktigaste för att stärka samhällets robusthet är

omställningen till ett ekologiskt hållbart, småskaligt och decentraliserat

samhälle.

1996/97:Fö57 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fartyg skall vara

utrustade med teknik för säker identifiering.

1996/97:Fö58 av Ann-Kristine Johansson och Jarl Lander (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

samordning av resurser för att förhindra ras och erosioner.

1996/97:Fö59 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de viktigaste stegen som vi gemensamt skall ta mot ett robust

och ekologiskt hållbart samhälle bl.a. är decentralisering för minskad

sårbarhet och högre självtillit, krafttag mot miljöförstöring genom skärpt

lagstiftning, ekonomiska styrmedel samt ökad medvetenhet och kunskap hos

befolkning och beslutsfattare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot

insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir

den största möjliga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att sårbarhet är ett symptom på fundamentala problem i

samhällsutvecklingen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kopplingen mellan centralism och storskaliga system och sårbarheten

i samhället,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att behovet av en ?sårbarhetsdelegation? måste övervägas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att decentralisering på olika nivåer skall genomföras för att

minska sårbarheten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att sårbarhetsaspekter skall lyftas in vid beslut på olika nivåer,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att motverka miljöförstöring och resursutarmning,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationellt samarbete,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om aktivt arbete gentemot ungdomar för att öka medvetandet om

sårbarheten i samhället och vad man kan göra åt det,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige inte betraktas

som en svår påfrestning som det bör finnas ?en särskilt god beredskap mot?,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att nedfall av radioaktiva ämnen bör vidgas till att gälla

spridning av radioaktiva ämnen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kärnkraftindustrin själv, som alla andra, skall betala sina

beredskapskostnader,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier (fms) bör knytas

till den av regeringen föreslagna arbetsgruppen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inga områden skall undantas från analys; varje försök till att

risker inom något ansvarsområde negligeras eller undanhålls skall motarbetas

av arbetsgruppen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetsgruppen skall arbeta med att utveckla frågan om

konsekvensanalyser vid olika beslut som tas och som påverkar sårbarheten både

på kort och lång sikt,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Kärnkraftsinspektionen bör vara med i det nätverk för

samordning på forskarnivå som regeringen föreslår,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge myndighetsansvaret för transport av farligt gods till

Räddningsverket,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att räddningslagen bör ses över av en parlamentarisk utredning,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en utvärdering av Rådet för räddningstjänst bör genomföras,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en säkerhetsstrategi inom IT-området samt om en

offensivare ledning av säkerhetssamarbete än för närvarande.

1996/97:Fö60 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vardagens hot- och

riskutredning.

1996/97:Fö703 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ökad

samordning och utveckling av sjöräddningstjänst och informationsinhämtning.

1996/97:Fö705 av Bengt Silverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att inrätta en nationell riskforskningsorganisation vid Lunds tekniska

högskola/Lunds universitet.

1996/97:Fö801 av Håkan Juholt och Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

transpondersystem på fartyg.

1996/97:Fö802 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning för en

multinationell övervakningscentral placerad på Gotland.

1996/97:Fö803 av Åke Carnerö (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att få till stånd en internationell överenskommelse om transpondrar

på fartyg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om resurser att bygga ut det svenska basnätet.

Utskottet

Ärendets beredning i utskottet

Riksdagen beslutade våren 1992 om totalförsvarets inriktning för åren

1992/93-1996/97 (prop. 1991/92:102, bet. FöU12, rskr. 337). Försvarsutskottet

framhöll i sitt betänkande att det kunde finnas skäl att i särskild ordning

överväga hur samhällets beredskap mot olika fredstida hot skulle kunna

stärkas. Utskottet ansåg det angeläget att, i förberedelsearbetet inför nästa

totalförsvarsbelut, även vissa frågor inom totalförsvarets civila del skulle

bli föremål för överväganden genom en parlamentarisk kommitté. Riksdagen gav

regeringen detta till känna som sin mening. Med anledning härav beslutade

regeringen i december 1992 att en parlamentarisk kommitté skulle tillkallas

för att utreda påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt vissa

frågor inom totalförsvarets civila del (dir. 1993:4). Kommittén antog namnet

Hot- och riskutredningen. Kommittén avlämnade sitt huvudbetänkande i januari

1995 (SOU 1995:19) Ett säkrare samhälle samt sex delbetänkanden som behandlat

olika slag av fredstida påfrestningar. Betänkandena har remissbehandlats.

I propositionen (prop. 1996/97:11) om beredskapen mot svåra påfrestningar på

samhället i fred redovisas bl.a. de påfrestningar på samhället som det bör

finnas en särskilt hög beredskap inför. Regeringen tar också ställning till

vissa av de förslag som Hot- och riskutredningen lämnat beträffande åtgärder

för att förbättra beredskapen mot svåra påfrestningar.

Inför arbetet med detta betänkande har utskottet bl.a. tagit del av

föredragningar av statssekreteraren i Försvarsdepartementet, verksledningen

för Överstyrelsen för civil beredskap, verksledningen och andra företrädare

för Rikspolisstyrelsen. Utskottet har, i samband med ett studiebesök vid

Räddningscentralen Stockholm, också fått föredragningar av företrädare för

Länsstyrelsen i Stockholms län och Brandförsvaret i Stockholm.

I betänkandet behandlar utskottet elva motioner med sammanlagt 32 yrkanden.

Svåra påfrestningar på samhället i fred

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 10-18) har anfört

om svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet behandlar också

motionerna Fö 59 (mp) yrkandena 11 och 12 samt motion Fö60 (kd).

Regeringen

Inledningsvis återger regeringen vad i propositionen (prop. 1995/96:12)

Totalförsvar i förnyelse anfördes beträffande svåra påfrestningar på samhället

i fred. I propositionen framhölls bl.a. att avbrott i elförsörjningen,

kärnkraftsolyckor och miljökatastrofer kan få vittgående konsekvenser för

befolkningen. Den internationella terrorismen blir farligare och kan ta sig

uttryck som innebär allvarliga påfrestningar på samhället och kan drabba många

människor. Krig, förtryck och fattigdom kan leda till stora flyktingströmmar

och folkomflyttningar. Naturkatastrofer kan inte i vår tid mötas med

resignerad ödestro. Dessa icke-militära hot och påfrestningar kan liksom det

väpnade angreppet utgöra risker för vårt land och vår nationella säkerhet.

Regeringen ansåg därför att statsmakterna måste utgå från ett vidgat

säkerhetsbegrepp. För att med det vidgade säkerhetsbegreppet som grund möta de

hot och påfrestningar som det svenska folket kan ställas inför, krävs en

helhetssyn på samhällets hantering av yttre och inre hot och påfrestningar i

fred och krig.

I detta sammanhang framhöll också regeringen att det civila försvaret skall

bidra till att hantera svåra nationella icke-militära påfrestningar. Genom

samverkan mellan det militära och det civila försvaret i fred - på samma sätt

som skall ske i krig - uppnår vi större effektivitet till lägre kostnad i vår

strävan att stärka den samlade nationella säkerheten. Riksdagen ställde sig

bakom regeringens synsätt (bet. UFöU1 rskr. 44, bet. FöU1, rskr. 45-46).

Regeringen anför i propositionen om beredskapen mot svåra påfrestningar på

samhället i fred (prop. 1996/97:11) att en god beredskap mot svåra

påfrestningar på samhället i fred numera är en viktig del av vår

säkerhetspolitik. Det blir en ny och viktig uppgift för statsmakterna att

klarlägga vilken ambition som skall gälla på det område som avser säkerhet mot

svåra fredstida påfrestningar. Det är därför enligt regeringen nödvändigt att

närmare precisera vilka slag av påfrestningar i fred som det skall finnas en

särskilt hög beredskap mot, ange vilken ambition som bör gälla för denna

beredskap samt tillförsäkra att en sådan beredskap kan uppnås och

upprätthållas.

Enligt regeringen bör beredskapsåtgärderna mot svåra påfrestningar på

samhället i fred präglas av en helhetssyn och inriktas på att förbättra

samhällets grundläggande stabilitet och flexibilitet samt öka förmågan att

hantera svåra påfrestningar som har inträffat. Vidare bör det internationella

samarbetet på området intensifieras. Vad gäller helhetssynen anser regeringen

att de beredskapsåtgärder som vidtas inom det civila försvaret inför det

traditionella hotet väpnat angrepp överensstämmer i många fall med de åtgärder

som erfordras inför en svår påfrestning på samhället i fred. Regeringen avser

att i anvisningarna för programplaneringen ge Försvarsmakten och Överstyrelsen

för civil beredskap i uppdrag att redovisa en fördjupad analys av hur

helhetssynen skall kunna tillämpas i totalförsvarsplaneringen.

När det gäller att klara svåra påfrestningar i fred och krig är den helt

avgörande förmågan den inneboende stabiliteten och flexibiliteten i samhället.

Infrastruktursystemen, såsom elförsörjning, vattenförsörjning,

telekommunikationer, informationssytem och ledningssytem har därvid särskild

betydelse. Det är enligt regeringen angeläget att finna vägar för att på ett

kostnadseffektivt sätt åstadkomma ytterligare förbättringar i fråga om

stabilitet och flexibilitet på dessa områden.

Ytterligare en väg att åstadkomma stabilitet och flexibilitet i samhällets

förmåga är att förbättra den enskilda människans möjligheter att agera på rätt

sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i viktiga infrastruktursystem.

Hur en människa handlar då en olycka hotar att inträffa eller har inträffat

har stor betydelse för vilka konsekvenserna av olyckan blir. Enligt

regeringen är kunskapsnivån när det gäller frågor såsom bl.a. livräddning,

andningshjälp, enklare brandsläckning, hanteringen av långvariga avbrott i el-

, vatten- och värmeförsörjning sannolikt inte tillräcklig hos flertalet

människor i det svenska samhället. Det är därför angeläget att väsentligt höja

ambitionen på detta område. En på lång sikt effektiv åtgärd är enligt

regeringens mening att genom skolundervisningen ge barn och ungdomar

utbildning i dessa frågor. Inom skolan finns redan i dag frågorna behandlade i

kursplanerna, bl.a. i samhällskunskap. Det finns vidare goda möjligheter att i

samverkan med räddningstjänsten, hälso- och sjukvården samt de frivilliga

försvarsorganisationerna ordna särskilda övningstillfällen. Det är angeläget

att skolan tar till vara dessa tillfällen för att förbättra elevernas förmåga

att handla i nödsituationer. Regeringen anser också att det är angeläget att

berörda myndigheter prövar olika vägar för att förbättra medvetenheten inför

svåra påfrestningar på samhället även hos den vuxna delen av befolkningen.

Vad avser det internationella samarbetet anser regeringen att detta arbete bör

tas tillvara för att kunna höja beredskapen inför svåra fredstida

påfrestningar. Under senare år har en hel del internationellt arbete inriktats

på vad som kallas kapacitetsuppbyggnad hos myndigheter, företag och

organisationer bl.a. i de baltiska länderna och andra central- och

östeuropeiska länder. Denna verksamhet bedrivs dels bilateralt på

räddningstjänstområdet, dels multilateralt inom FN-organ som

miljöskyddsprogrammet (UNEP) och den ekonomiska kommissionen för Europa (ECE).

Nära anknytning till den kapacitetsuppbyggande verksamheten har de insatser

som genomförs som förtroendeskapande åtgärder. Dessa insatser görs till stor

del inom ramen för Partnerskap för fred-programmet (PFF), och Överstyrelsen

för civil beredskap är sammanhållande för dessa civila insatser. Verksamheten

är inriktad på överföring av erfarenheter. Statens räddningsverk har ansvar

för den del av programmet som rör räddningstjänstområdet och genomför dessutom

utbildningar i planering och genomförande av internationella räddningsinsatser

och humanitära insatser.

Regeringen föreslår i propositionen att åtgärder vidtas för att minska

risken för och konsekvenserna av svåra påfrestningar på samhället i fred. Om

en sådan svår påfrestning skulle inträffa skall människors liv, personliga

säkerhet och hälsa tryggas samt skador på miljö och egendom hindras eller

begränsas.

Motionerna

När det gäller behovet av förberedelser mot svåra påfrestningar anser

Miljöpartiet de gröna i sin partimotion Fö59 (mp) att det inte räcker med en

hög beredskap om något skulle hända, utan det bör upprättas en lista över de

förebyggande åtgärder som skall prioriteras. En av dessa förebyggande åtgärder

är bl.a. internationellt samarbete (yrkande 11) och ett aktivt arbete gentemot

ungdomar för att öka medvetandet om sårbarheten i samhället och vad man kan

göra åt det (yrkande 12). I kommittémotion Fö60 (kd) tas också frågan upp om

behovet av förberedelser mot svåra påfrestningar och hur vi kan förbättra den

enskilda människans möjligheter att förebygga olyckor och agera på rätt sätt

vid olyckor och katastrofer. I motionen pekas bl.a. på vikten av att vidta

åtgärder som stärker det allmänna säkerhetsmedvetandet i vårt samhälle. För

att åstadkomma ett samlat grepp i arbetet för att stärka den enskildes

säkerhetsmedvetande och förmåga att handla i olika nödsituationer föreslår

motionärerna att en vardagens hot- och riskutredning får utgöra utgångspunkt

för informationsspridning om de påfrestningar vi kan utsättas för i det

fredstida samhället.

Utskottet

En svår påfrestning kännetecknas, enligt propositionen, av en situation som

avviker från det som betraktas som normalt, uppstår hastigt, hotar

grundläggande värden, kräver snabba beslut och nödvändiggör koordinerad och

koncentrerad insats av flera instanser. Enligt utskottets mening är samhällets

grundläggande stabilitet och flexibilitet helt avgörande när det gäller

möjligheterna att klara svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet

vill erinra om att i försvarsbeslutets första etapp (prop. 1995/96:12, bet.

FöU1, rskr.

45-46) framhöll utskottet bl.a. vad avser det civila försvaret att det är

samhällets grundstrukturs robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är

avgörande för förmågan att klara extrema påfrestningar i fred och vid ett

väpnat angrepp. Det är främst genom långsiktiga investeringar i fred som

grundstrukturens förmåga byggs upp.

I försvarsbeslutets andra etapp beslutade riksdagen om inriktningen av

planeringen av det civila försvaret för försvarsbeslutsperioden 1997-2001

(prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109-112) i syfte att förbättra samhällets

inneboende stabilitet och flexibilitet inför olika slag av störningar.

Utgångspunkterna för inriktningen är att det civila försvaret skall anpassas

till förändringar i det säkerhetspolitiska läget och att en helhetssyn på

beredskapsåtgärderna skall tillämpas. Denna inriktning, som riksdagen nyligen

beslutat om, ligger fast.

I propositionen (prop. 1996/97:11) om beredskapen mot svåra påfrestningar på

samhället i fred lämnar regeringen en redogörelse för den inriktning som

regeringen anser att arbetet med att förebygga och hantera svåra påfrestningar

bör ha samt redovisar hur ett system för att säkerställa beredskapen mot

fredstida påfrestningar bör utformas. Enligt regeringens uppfattning bör

ambitionen för samhällets fortsatta beredskapsåtgärder mot svåra påfrestningar

på samhället i fred vara att risken för och konsekvenserna av svåra

påfrestningar på samhället i fred skall minska. Utskottet, som delar

regeringens uppfattning därvidlag, betraktar regeringens proposition som en

redovisning av en pågående process mot detta mål. Utskottet förutsätter att

regeringen årligen kommer att lämna en redovisning till riksdagen hur detta

arbete fortskrider. I propositionen föreslås att regeringen varje år i

budgetpropositionen lämnar en redovisning till riksdagen av beredskapsläget

inför vissa situationer som kan innebära svåra påfrestningar på samhället i

fred. I detta sammanhang kan också den redovisning som utskottet efterfrågar

lämnas.

I propositionen begär regeringen riksdagens godkännande om de åtgärder som

skall vidtas för att minska risken och konsekvenserna av svåra påfrestningar

på samhället i fred. Om en sådan svår påfrestning skulle inträffa skall

människors liv, personliga säkerhet och hälsa tryggas samt skador på miljö och

egendom hindras eller begränsas. Utskottet ställer sig i stort bakom

regeringens bedömningar och förslag till åtgärder som skall vidtas för att

minska risken och konsekvenserna av svåra påfrestningar på samhället i fred. I

en del avseenden, som utskottet utvecklar närmare i det följande, görs dock

vissa förtydliganden i inriktningen av arbetet med att hantera svåra

påfrestningar på samhället i fred.

Utskottet vill med anledning av vad som yrkas i motionerna Fö59 (mp) yrkande

12 och Fö60 (kd) om att åtgärder vidtas för att bl.a. öka det allmänna

säkerhetsmedvetandet hos den enskilda människan anföra följande.

I propositionen om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred

pekar regeringen på olika vägar för att öka stabiliteten och flexibiliteten i

samhället. En av dessa vägar är att förbättra den enskilda männinskans

möjligheter att agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i

viktiga infrastrukturssystem. Härvid framhåller regeringen att en på lång sikt

effektiv åtgärd är att genom skolundervisningen ge barn och ungdomar

utbildning i bl.a. livräddning, enklare brandsläckning m.m. Enligt regeringen

är det angeläget att skolan tar vara på de möjligheter till övningstillfällen

som bl.a. räddningstjänsten, hälso- och sjukvården samt de frivilliga för-

svarsorganisationerna kan erbjuda. Vidare är det också angeläget att berörda

myndigheter prövar olika vägar för att förbättra medvetenheten inför svåra

påfrestningar på samhället även hos den vuxna delen av befolkningen.

Regeringen anser det vara angeläget att väsentligt höja ambitionen för att öka

kunskapsnivån hos människorna i dessa frågor.

Utskottet, som delar regeringens bedömning i dessa avseenden, anser att

regeringen anvisar en lång rad åtgärder som sammantaget kommer att stärka den

enskilda människans säkerhetsmedvetande och därmed bidra till samhällets

stabilitet och flexibilitet. Behov av någon ytterligare utredning på detta

område, som föreslås i motion Fö60 (kd), anser utskottet för närvarande inte

vara påkallat. Utskottet finner att de olika åtgärder som regeringen föreslår

i propositionen på sikt också torde komma att tillgodose yrkande12 i motion

Fö59 (mp). Utskottet föreslår därför att motionerna Fö59 (mp) yrkande 12 och

Fö60 (kd) inte bifalls av riksdagen.

Beträffande motion Fö59 (mp) yrkande 11 om internationellt samarbete som en

förebyggande åtgärd mot svåra påfrestningar anser utskottet, i likhet med vad

regeringen anför i propositionen, att det internationella samarbetet bör tas

till vara för att kunna höja beredskapen inför svåra fredstida påfrestningar.

Av propositionen framgår bl.a. det svenska internationella samarbetet inom

olika FN-organ och inom ramen för Partnerskap för fred-programmet. Samarbetet

inriktas mot kapacitetsuppbyggande och förtroendeskapande verksamheter.

Regeringen anser att det internationella samarbetet i frågor som rör

beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred bör intensifieras.

Utskottet delar regeringens bedömning härvidlag. På annan plats i detta

betänkande redovisar också utskottet Sveriges pådrivande roll internationellt

i frågor som bl.a. rör sjösäkerhetsfrågor. Utskottet vill också erinra om att

regeringens delegation för en ekologiskt hållbar utveckling, som utskottet

behandlar mer utförligt i nästa avsnitt, tar upp betydelsen av internationellt

samarbete på detta område. Enligt delegationen gäller det i det europeiska

perspektivet att göra hållbar utveckling till ett övergripande mål för EU, i

linje med vad Sverige nu driver i regeringskonferensen. Bl.a. anser

delegationen att Sverige bör verka för att EU:s kommande sjätte åtgärdsprogram

för miljön vidgas till en vitbok med detta innehåll. Ett sådant arbete med

inriktning på resultat år 2001 skall enligt delegationen kunna bli ett viktigt

tema för Sveriges ordförandeskap. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört

anser utskottet att motion Fö59 (mp) yrkande 11 blir tillgodosett och därför

inte bör bifallas av riksdagen.

Att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 19-28) har anfört

om hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet behandlar

också motionerna Fö42 (mp) yrkande 10 och Fö59 (mp) yrkandena 1-4 och 6-9.

Regeringen

I fråga om de ledningsprinciper som skall gälla i samband med svåra

påfrestningar på samhället i fred säger regeringen inledningsvis att

insatserna i en krissituation måste kunna ske snabbt och smidigt och utan

tveksamheter om beslutsgång och beslutskompetens. Det är därför särskilt

viktigt att de ledningsmetoder som tillämpas i samhället under normala

förhållanden så långt som möjligt tillämpas också i en krissituation för att

undvika oklarheter om ansvarsförhållandena. Ledning och samordning måste kunna

ske tidigt och kontinuerligt från ordinarie ledningsplatser. På dessa platser

finns resurserna för ledning och samordning. Här finns också etablerade

kontaktnät.

Beträffande ledningen på lokal nivå kommer kommunerna att disponera en allt

större del av samhällets resurser och de kommer därför att spela en central

roll vid svåra påfrestningar på samhället i fred. På den regionala nivån skall

länsstyrelsen - om det fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal

räddningstjänst - enligt 34 § räddningstjänstförordningen (1986:1107) överta

ansvaret för räddningstjänsten i den eller de kommuner som berörs av

insatserna. Länsstyrelsen svarar också för räddningstjänsten vid utsläpp av

radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. Det är därför enligt

regeringens mening nödvändigt att det vid länsstyrelsen finns en väl uppbyggd

och övad organisation för räddningstjänst och att denna tidigt kan igångsätta

ledning och samordning av verksamheten även vid en krishantering varom här är

fråga.

Ledningen för den civila hälso- och sjukvården under höjd beredskap utövas

av landstingen (motsvarande), som den 1 juli 1981 övertog ledningsansvaret

från länsstyrelserna.

Civilbefälhavaren är i krig den högsta civila totalförsvarsmyndigheten inom

ett civilområde. Regeringen framhöll i budgetpropositionen för år 1997 att den

del av det civila försvarets resurser som civilbefälhavaren utgör bör kunna

utnyttjas även vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

Vad beträffar ledningen på central nivå finns det en beredskap inom

Regeringskansliet för att kunna organisera särskilda ledningsresurser för

krishantering. Överstyrelsen för civil beredskap har till uppgift att vid

svåra påfrestningar på samhället i fred följa utvecklingen, verka för att

förmågan att använda resurserna inom det civila försvaret ökar samt ha

överblick över vilka resurser som kan användas. Överstyrelsen skall dock inte

verka inom andra myndigheters ansvarsområden.

Regeringen tar också upp frågan om användningen av totalförsvarsresurserna och

betonar därvid betydelsen av att dessa resurser bättre kan utnyttjas vid

fredstida påfrestningar. Regeringen anser att det behövs fördjupade studier

och analyser på flera delområden för att få en tillfredsställande god

uppfattning om förutsättningar m.m. för att kunna utnyttja totalförsvarets

resurser på bästa sätt i fredstid. I detta syfte har regeringen för avsikt

att, som tidigare framgått av propositionen, ge Försvarsmakten och

Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att redovisa en fördjupad analys

av hur totalförsvarsresurser skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar.

Regeringens bedömning som redovisas i propositionen är att ledningen vid

svåra påfrestningar på samhället i fred som regel bör utövas av kommunen på

lokal nivå, av länsstyrelsen på regional nivå och av regeringen på central

nivå. Vid behov av ledning av åtgärder som berör mer än ett län bör regeringen

från fall till fall kunna utse den eller de myndigheter som skall utöva den

länsövergripande ledningen.

När det gäller behovet av förberedelser anser regeringen att den mest

verksamma metoden för att skapa förmåga att hantera påfrestningar är

utbildning, spel och övningar. Spel och övningar blir särskilt lärorika om de

grundas på välgjorda scenarier. För nyckelpersoner hos myndigheter och andra

organ bör utbildning i krishantering vara obligatorisk. Det är också viktigt

menar regeringen att erfarenheterna från inträffade svåra påfrestningar tas

till vara i utbildnings- och övningsverksamheten. Berörda sektorsmyndigheter

måste kontinuerligt delge varandra sina erfarenheter. Att redan under normala

förhållanden etablera samverkan är ett sätt att skapa förutsättningar för ett

samlat och gemensamt agerande när det oförutsedda inträffar. Varje aktör som

kan väntas bli engagerad i krishantering bör inom sin egen organisation

(motsvarande) skapa en i krishantering specialiserad grupp, som också kan

stödja hot- och rikstänkandet inom den egna organisationen och se till att det

hålls levande. Regeringen avser att ge berörda myndigheter i uppdrag att, i

samverkan med bl.a. universitet och högskolor, lämna förslag till hur ett

program för forskning på krishanteringens område skall kunna utformas.

Regeringen avser också att ge större utrymme än hittills åt kraven på

krishanteringsförmåga i de olika inriktningsdokument med vilka regeringen styr

verksamheten vid berörda myndigheter och organisationer. Vidare att även

ålägga berörda myndigheter att i årsredovisningarna särskilt ange hur kraven

på krishanteringsförmåga tillgodoses.

Beträffande behovet av författningsändringar lämnade Hot- och riskutredningen

i sitt huvudbetänkande (SOU 1995:19) Ett säkrare samhälle vissa förslag till

lagstiftning om åtgärder vid allvarliga störningar i viktiga

samhällsfunktioner. I lagförslaget definierades detta begrepp och ålades såväl

myndigheter och kommuner som enskilda att medverka i de åtgärder som behövs

för att lindra verkningarna av en allvarlig störning. Utredningen föreslog att

denna reglering skulle tas in i räddningstjänstlagen (1986:1102). Vid

remissbehandlingen framfördes bl.a. kritik mot den av utredningen valda

lagtekniska lösningen. Mot den bakgrunden utarbetades inom

Försvarsdepartementet en promemoria (Ds 1996:4) Regeringens och myndigheternas

befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället. Promemorian bygger i sak på

utredningens förslag men innehåller en annan lagteknisk lösning. I promemorian

föreslås en särskild lag om särskilda befogenheter vid svåra påfrestningar på

samhället. Av remissyttrandena framgår att flertalet remissinstanser har

ansett den i promemorian valda lagtekniska lösningen vara i huvudsak

godtagbar. Viss remisskritik kvarstår dock, bl.a. vad gäller

ansvarsfördelningen mellan olika organ, ersättningsfrågor och en ytterligare

analys av avgränsningen mot annan lagstiftning.

Mot denna bakgrund anser regeringen att lagstiftningsfrågan bör övervägas

ytterligare innan ett ställningstagande görs. Fortsatt beredning av denna

fråga kommer därför att äga rum inom regeringskansliet.

Motionerna

Miljöpartiet de gröna framhåller i sina partimotioner Fö42 (yrkande 10) och

Fö59 (yrkande 1) att de viktigaste stegen mot ett robust och ekologiskt

hållbart samhälle är bl.a. decentralisering för minskad sårbarhet och högre

självtillit, krafttag mot miljöförstöringen genom skärpt lagstiftning,

ekonomiska styrmedel samt ökad medvetenhet och kunskap hos befolkning och

beslutsfattare. I motion Fö59 sägs också beträffande totalförsvarsresurserna

att det är självklart att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas

mot insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten

blir den största möjliga (yrkande 2).

I motionen Fö59 (mp) tar ett flertal yrkanden upp frågan om sårbarheten i

samhället. Miljöpartiet pekar på att sårbarheten i samhället är symptom på

fundamentala problem i samhällsutvecklingen och att vi i dagens samhälle inte

nått längre än till att sätta plåster på själva symptomen (yrkande 3). I

motionen pekas också på kopplingen mellan centralism och storskaliga system

och sårbarheten i samhället (yrkande 4).

Miljöpartiet förslår också i sin motion Fö59 (mp) vissa förebyggande

åtgärder som skall prioriteras för att minska sårbarheten i samhället. Så

bl.a. att en s.k. sårbarhetsdelegation med en övervägande icke-militär och

allsidig kompetens måste övervägas, bl.a miljökompetens (yrkande 6). Likaså

att det skall genomföras en decentralisering på olika nivåer för att minska

sårbarheten (yrkande 7) och att sårbarhetsaspekterna skall lyftas in vid

beslut på olika nivåer (yrkande 8). Vidare är en prioriterad förebyggande

åtgärd att motverka miljöförstöring och resursutarmning (yrkande 9).

Utskottet

Utskottet ställer sig i stort sett bakom regeringens bedömningar och förslag

till åtgärder i fråga om hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i

fred. I en del avseenden vill dock utskottet, som framgått, göra vissa

förtydliganden i inriktningen av arbetet med dessa frågor.

I försvarsbeslutets andra etapp (prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109-112)

anförde regeringen att ansvaret för den operativa verksamheten vid svåra

påfrestningar på samhället i fred bör ligga på de tre organen i ledningskedjan

- kommunen, länsstyrelsen och regeringen. I säkerhetspolitiska kriser och krig

tillkommer en fjärde ledningsnivå, civilbefälhavarna. Regeringen föreslog

ingen förändring i denna ordning. Utskottet hade heller ingen annan

uppfattning. I försvarsbeslutets andra etapp fastlades även inriktningen för

att förbättra samhällets inneboende stabilitet och flexibilitet inför olika

slag av störningar. Utgångspunkterna för denna inriktning var att det civila

försvaret skulle anpassas till förändringar i det säkerhetspolitiska läget och

att en helhetssyn på beredskapsåtgärderna skulle tillämpas.

Enligt vad regeringen nu anför om svåra påfrestningar mot samhället i fred

överenstämmer de beredskapsåtgärder som vidtas inom det civila försvaret inför

det traditionella hotet väpnat angrepp i många fall med de åtgärder som

erfordras inför svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet instämmer i

detta synsätt. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den s.k.

ansvarsprincipen. Enligt denna princip skall den som har ansvar för en viss

verksamhet i fred behålla detta ansvar under krig, om verksamheten skall

upprätthållas då. Denna princip är visserligen inte lagfäst, men i samband med

riksdagens beslut om lag om civilt försvar (prop. 1994/95:7, bet. FöU2, rskr.

80) underströk utskottet i detta sammanhang betydelsen av en sådan princip.

Enligt regeringens bedömning i propositionen bör ledningen vid svåra

påfrestningar på samhället i fred som regel utövas av kommunen på lokal nivå,

länsstyrelsen på regional nivå och regeringen på central nivå. Vid behov av

ledning och åtgärder som berör mer än ett län bör regeringen från fall till

fall kunna utse den eller de myndigheter som skall utöva den länsövergripande

ledningen.

Utskottet vill med anledning av regeringens bedömning i denna fråga göra vissa

förtydliganden av behovet av klara ledningsprinciper i samband med en svår

påfrestning på samhället i fred.

Svåra påfrestningar på samhället i fred kräver snabba beslut och

nödvändiggör en koordinerad och koncentrerad insats av flera instanser. Många

myndigheter kommer naturligtvis att känna sitt ansvar i en sådan situation,

men det är i dag endast regeringen som har befogenheter att koordinera

insatserna. Uppgifterna för en krishantering måste, som utskottet ser det,

kunna delegeras i ledningskedjan - regering, länsstyrelse och kommun.

Ledningskedjans skyldigheter och befogenheter vid hanteringen av en svår

påfrestning mot samhället i fred måste vila på en tydlig grund.

Ledningskedjans förmåga måste sålunda säkerställas så att risken för och

konsekvenserna av en svår påfrestning på samhället minskar. Enligt utskottets

mening måste myndigheter kunna vidta förberedelser för att kunna hantera en

svår påfrestning. Sådana förberedelser är bl.a. planering, övning och

utbildning.

I dag saknas klara riktlinjer för hur berörda myndigheter skall agera vid en

svår påfrestning. De s.k. sektorsmyndigheterna har visserligen möjlighet att

arbeta förebyggande och öka beredskapen inom respektive sektor, men de saknar

befogenheter för att kunna säkerställa den områdesvisa ledningsförmågan vid

svåra påfrestningar. De oklarheter, som utskottet nu pekat på i

ledningskedjans ansvarsförhållanden vid hanteringen av svåra påfrestningar på

samhället i fred, anser utskottet det mycket angeläget att skyndsamt åtgärda.

Utskottet bedömer att detta kräver en författningsmässig reglering som för

närvarande saknas. Utskottet är medvetet om att det arbete som enligt

utskottets mening behöver göras berör ett lagtekniskt komplicerat område.

Regeringen bör emellertid med förtur se över dessa frågor och återkomma till

riksdagen med förslag till erforderliga författningsändringar.

Vad avser civilbefälhavaren anser regeringen att den del av det civila

försvarets resurser som civilbefälhavaren utgör bör kunna utnyttjas även vid

svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet delar regeringens bedömning

härvidlag och anser därför att det bör övervägas att även civilbefälhavarna

tas med i den översyn av ledningskedjans ansvarsförhållanden som utskottet

ovan föreslagit.

Med anledning av vad som i motionerna Fö42 (mp) yrkande 10 och motion Fö59

(mp) yrkandena 1-4 och 6-9 anförs om ett robust och ekologiskt hållbart

samhälle m.m. vill utskottet inledningvis anföra följande.

Som tidigare framgått framhöll utskottet i försvarsbeslutets första etapp

(prop. 1995/96:12, bet. FöU1, rskr. 45-46) bl.a. att det är samhällets

grundstrukturs robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är avgörande

för förmågan att klara extrema påfrestningar i fred och vid ett väpnat

angrepp. Det är främst genom långsiktiga investeringar i fred som

grundstrukturens förmåga byggs upp. I försvarsbeslutets andra etapp beslutade

riksdagen om inriktningen av planeringen av det civila försvaret för

försvarsbeslutsperioden 1997-2001 (prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109-112)

i syfte att förbättra samhällets inneboende stabilitet och flexibilitet inför

olika slag av störningar. Utgångspunkterna för inriktningen är att det civila

försvaret skall anpassas till förändringar i det säkerhetspolitiska läget och

att en helhetssyn på beredskapsåtgärderna skall tillämpas. Vidare beslutades

att de kompletterande beredskapsåtgärderna i större utsträckning än hittills

skall avse de viktigaste infrastrukturområdena, liksom att den fredstida

samordningen och ledningsförmågan skall förbättras.

I propositionen om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred

är utgångspunkterna de av riksdagen fastlagda, dvs. att beredskapsåtgärderna

mot svåra påfrestningar skall präglas av en helhetssyn och inriktas på att

förbättra samhällets grundläggande stabilitet och flexibilitet samt öka

förmågan att hantera svåra påfrestningar som har inträffat. Utskottet finner

inte anledning, som framgått, att ompröva sina tidigare beslut i dessa

avseenden, utan de beslutade utgångspunkterna ligger fast.

Utskottet vill därtill erinra om att regeringen den 21 januari 1997 tillsatt

en delegation för en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationens första

uppgift har varit att inför den ekonomiska vårpropositionen föreslå ett

investeringsprogram för ekologisk hållbarhet samt en plattform för det

fortsatta arbetet. Delegationen har i en rapport redovisat förslag på dessa

områden. I rapporten behandlas bl.a. inriktning av arbetet och styrmedlen för

ekologisk hållbarhet, nationella och lokala handlingsprogram. Styrmedel för

ekologisk hållbarhet är enligt delegationen ekonomiska instrument, satsning

inom områden såsom utbildning och forskning, fysisk planering, ekologisk

anpassning av stödsystem och internationellt arbete. Delegationens ambition är

att i samband med årets budgetproposition presentera ett handlingsprogram för

att föra Sverige mot målet ekologisk hållbarhet. Vidare bör regeringen i

anslutning till de årliga budgetpropositionerna, med början i år, i en

särskild skrivelse redovisa utvecklingen av arbetet för att öka den ekologiska

hållbarheten i samhället.

Beträffande vad som föreslås i motionerna Fö42 (mp) yrkande 10 och Fö59 (mp)

om de viktigaste stegen mot bl.a. ett ekologiskt hållbart samhälle (yrkande

1), om centralism och storskaliga system (yrkande 4), om decentralisering

(yrkande 7) och om miljöförstöring och resursutarmning (yrkande 9) vill

utskottet framhålla följande.

Riksdagen har lagt fast utgångspunkterna för den inriktning som skall prägla

beredskapsåtgärderna mot svåra påfrestningar på samhället i fred för att bl.a.

förbättra samhällets grundläggande stabilitet och flexibilitet. Utskottet har

redan uttalat att det inte finns anledning att ompröva detta beslut. Den ovan

nämnda delegationen för en ekologiskt hållbar utveckling tar också upp frågan

om lokala satsningar som ett styrmedel för att på sikt leda Sverige mot ett

ekologiskt hållbart samhälle. Delegationen redovisar ett program för stöd till

lokala investeringar för en ekologiskt hållbar utveckling. Som en första

åtgärd föreslår delegationen att det i den ekonomiska vårpropositionen avsätts

en miljard kronor för år 1998, två miljarder kronor för år 1999 och tre

miljarder kronor för år 2000 för genomförande av de lokala

investeringsprogrammen. De av riksdagen fastlagda utgångspunkterna för

inriktningen av beredskapsåtgärderna mot svåra påfrestningar och de av

regeringen nu vidtagna åtgärderna för en ekologiskt hållbar utveckling ligger

enligt utskottets uppfattning i linje med vad som anförs i motionen. Utskottet

föreslår därför att riksdagen inte bifaller motionerna Fö42 yrkande 10 och

Fö59 (mp) yrkandena 1, 4, 7 och 9.

I motion Fö59 (mp) yrkande 2 föreslås att anslaget till totalförsvaret skall

vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva

effekten blir den största möjliga. Utskottet erinrar om att regeringen i

propositionen föreslår att Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil

beredskap får i uppdrag att redovisa en fördjupad analys av hur

totalförsvarsresurserna skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar.

Utskottet har erfarit att ett sådant uppdrag lämnats i 1997 års

regleringsbrev. Innan utskottet kan ta ställning till yrkandet i motionen

anser utskottet att resultatet av detta uppdrag bör avvaktas. Motion Fö59 (mp)

yrkande 2 bör därför inte bifallas av riksdagen.

I motion Fö59 (mp) yrkandena 3, 6 och 8 behandlas vissa frågor om sårbarheten

i samhället. Utskottet vill framhålla att de åtgärder med att förebygga och

hantera svåra påfrestningar som regeringen nu föreslår och som utskottet

biträder, liksom de påbörjade arbetet inom Regeringskansliet med syfte att

leda samhället mot en ekologiskt hållbar utveckling kommer att bidra till att

förbättra samhällets grundläggande stabilitet och flexibilitet. Detta leder

sammantaget till ett mindre utsatt och sårbart samhälle. Utskottet anser med

det anförda att yrkandena 3, 6 och 8 i motion Fö59 (mp) på sikt därför kommer

att bli tillgodosedda och föreslår därför att yrkandena inte bifalls av

riksdagen.

Mål- och resultatstyrning

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 29-30) har anfört

om mål- och resultatstyrning.

Regeringen

Regeringen anser att ett mål- och resultatstyrningssystem bör införas som

syftar till att säkerställa att statsmakternas målsättning för beredskapen mot

svåra påfrestningar på samhället i fred kan uppnås och säkerställas. Detta

innebär bl.a. att riksdagen i budgetpropositionerna får en redogörelse för

läget när det gäller olika slag av svåra påfrestningar på samhället i fred. De

komponenter som regeringen anser bör ingå i ett sådant mål- och

resultatstyrningssystem är bl.a. övergripande mål för beredskapen, särskilda

bestämmelser i regleringsbreven, uppföljning och utvärdering enligt en

gemensam struktur redovisat i de ansvariga myndigheternas årsredovisningar

samt en redogörelse i budgetpropositionerna om läget när det gäller olika slag

av svåra påfrestningar på samhället i fred.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om att ett mål- och

resultatstyrningssystem införs i syfte att säkerställa att statsmakternas mål

för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället kan uppnås och

säkerställas. Utskottet finner det synnerligen värdefullt, som regeringen

aviserar, att riksdagen i budgetpropositionerna får en redogörelse för läget

när det gäller olika slag av påfrestningar på samhället i fred.

Säkerhetskrav i samhällsplaneringen

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 31-35) har anfört

om säkerhetskrav i samhällsplaneringen. Utskottet behandlar också motion Fö23

(kd) yrkande 19.

Regeringen

Planlagstiftningen ger stöd för förebyggande insatser som syftar till att

minska riskerna i samhället. Men riskfrågor behandlas även inom en rad andra

verksamheter i samhället, som trafiksäkerhetsarbetet, räddningstjänsten och

arbetsskyddet samt inom miljöområdet. Statsmakterna har i flera fall

fastställt mål för verksamheter som mer eller mindre utförligt anger

säkerhetskraven. Synen på dessa frågor varierar emellertid mellan sektorerna.

Hittills har myndigheterna sällan anlagt ett tvärsektoriellt perspektiv.

Oftast har varje myndighet utvecklat ett synsätt som är anpassat till den egna

verksamhetens behov och förutsättningar. Effekterna av en ekonomisk satsning

för att tillgodose säkerhetskraven kan alltså vara mycket olika. Mot denna

bakgrund finns det enligt regeringen skäl att sträva efter enhetligare

prioriteringar.

Regeringen anser också att tydliga krav på säkerhet och uthållighet måste

ställas på verksamheter som innebär risker för omgivningen. Ett flertal

myndigheter arbetar i dag med säkerhetskrav i samhällsplaneringen, t.ex.

Statens räddningsverk, Statens naturvårdsverk, NUTEK, Kemikalieinspektionen,

Banverket och Överstyrelsen för civil beredskap. Statens räddningsverk kommer

att under budgetåret 1997 göra särskilda satsningar inom det förebyggande

arbetet vilket innebär att en samlad strategi för ett säkrare samhälle skall

utvecklas. I detta sammanhang kommer tillsyns- och miljöfrågorna att tillmätas

särskild vikt. Kommunala riskanalyser med en utvecklad riskhantering kommer

att utgöra en grund för ökade insatser för att dels minska antalet olyckor,

dels begränsa skador genom ett förebyggande arbete.

Att verka för att man i den fysiska planeringen tar hänsyn till riskfaktorer

är en viktig uppgift. Boverket har i samarbete med Överstyrelsen för civil

beredskap och Statens räddningsverk utarbetat underlag som kommunerna kan

använda i sin fysiska planering. Dessa myndigheter har också var för sig gett

ut vägledningar för arbetet med risker inom sina ansvarsområden. Men hänsyn

till olika risker tas även av andra sektoransvariga myndigheter som Vägverket,

Banverket och Sprängämnesinspektionen. I vissa fall har myndigheterna kommit

fram till skilda bedömningar av riskerna. Svårigheter har uppstått i flera

fall, t.ex. Grödingebanan och Norra Älvstranden vid Göta Älv. Enligt

regeringens bedömning bör ett bättre samarbete mellan berörda myndigheter i

framtiden nås. I dag kan svårigheter uppstå på kommunal nivå om

länsstyrelserna inte ger besked om hur olika myndighetsbedömningar skall vägas

samman. Möjligheterna att underlätta för regionala och lokala myndigheter att

utarbeta bra beslutsunderlag inför sådana beslut som påverkar säkerhet i

samhället bör beaktas av berörda myndigheter.

Regeringen tar i detta sammanhang upp frågan om skyddsavstånd. Med

skyddsavstånd menas det avstånd som skall finnas mellan den farliga

verksamheten och det som skall skyddas. Myndigheterna tillämpar här skilda

normer och bedömningar. Det är enligt regeringens mening av vikt att ett

arbete påbörjas med att utarbeta underlag för bedömning av skyddsavstånd som

instrument i den förebyggande verksamheten. Regeringen avser därför att uppdra

åt Statens räddningsverk och Boverket att i samråd med berörda myndigheter och

kommuner utarbeta ett sådant underlag. De slutsatser som kan dras av pågående

arbete inom riskanalysområdet och inträffade händelser skall härvid tas till

vara.

Ansvaret för de åtgärder som vidtas i samband med en olycka med farliga

ämnen eller farligt gods för att hindra och begränsa sin spridning är i dag

uppdelat på stat, kommuner och enskilda företag. Regeringen anser att

kunskaperna om sanerings- och återställningsarbetet bör utvecklas. Vidare bör

ersättningsskyldighet för räddningstjänst- och saneringskostnader utredas och

en vägledning för kommunernas tillsynsverksamhet inom detta område utarbetas.

Regeringen avser därför att ge Räddningsverket i uppdrag att utveckla

kunskaperna om sanerings- och återställningsarbetet, utreda

ersättningsskyldighet för saneringskostnader och kommunens tillsynsverksamhet.

Basen för den verksamhet som benämns beredskapshänsyn i planeringen och i

samhällsutvecklingen (BIS-verksamhet) utgörs av den organisation och den

säkerhet som vi har i samhället. BIS-verksamheten syftar till att göra

samhället mindre känsligt för olika typer av störningar. Överstyrelsen för

civil beredskap bedriver BIS-verksamheten i samverkan med olika myndigheter

och andra organ, som företag, universitet och högskolor. Beredskapshänsynen

innebär en allmän strävan att höja den grundnivå i fredssamhället som

verksamheten under säkerhetspolitiska kriser och krig bygger på. BIS-

verksamheten har haft många positiva effekter på förmågan att uthärda

påfrestningar som uppstår till följd av olyckor och andra störningar.

Överväganden om riskfrågor i olika verksamheter kräver ett väl utbyggt och

fungerande samarbete. Detta gäller oavsett om det är fråga om planering eller

andra slag av åtgärder. Det finns behov av att öka kunskaperna om risker och

riskbedömning och att verka för att de medel som lagstiftningen erbjuder för

att garantera goda beslutsunderlag utnyttjas bättre i beslutsprocessen.

Regeringen avser därför att utveckla ett ramprogram för forskning och

utveckling inom riskanalysområdet.

Motionen

I kommittémotion Fö23 (kd) behandlas frågan om beredskapshänsyn i

samhällsplaneringen. Motionärerna anser att denna fråga måste bli ett

naturligt inslag inom alla viktiga samhällsfunktioner. I svenskt

utbildningssystem bör därför åtgärder sättas in på ett tidigt stadium inom de

yrkesområden där man sysslar med samhällsplanering. Det är även väsentligt att

synpunkter på fysiska investeringar inhämtas utifrån beredskapshänsyn innan

byggstarten sker (yrkande 19).

Utskottet

Utskottet vill betona att det är en viktig uppgift att verka för att hänsyn

tas till riskfaktorer i den fysiska planeringen. Som framgår av propositionen

är det en rad olika myndigheter som arbetar med frågor om säkerhetskrav i

samhällsplaneringen. Myndigheterna har oftast utvecklat ett eget synsätt som

är anpassat till den egna verksamhetens behov och förutsättningar. Olika

myndigheter kan också komma fram till skilda bedömningar av riskerna. Det

finns således skäl att sträva efter enhetligare prioriteringar för att

tillgodose säkerhetskraven liksom att uppnå ett bättre samarbete mellan

berörda myndigheter i framtiden. Enligt regeringen bör det även eftersträvas

att myndigheterna i högre grad än hittills skall bedöma vilka säkerhetskrav

som skall ställas i samhällsplaneringen. Tydliga krav på säkerhet och

uthållighet måste ställas på verksamheter som innebär risker för omgivningen.

Utskottet delar regeringens bedömning härvidlag. De åtgärder som regeringen

föreslår i propositionen om säkerhetskrav i samhällsplaneringen bedömer

utskottet vara viktiga och väl motiverade.

Beträffande yrkandet i motion Fö23 (kd) om att åtgärder i svenskt

utbildningssystem bör sättas in på ett tidigt stadium inom de yrkesområden där

man sysslar med samhällsplanering (yrkande 19) vill utskottet anföra följande.

Utskottet har i olika sammanhang, senast i betänkande 1993/94:FöU9, s. 87,

understrukit betydelsen av att ta beredskapshänsyn i planering och

samhällsutveckling (BIS-verksamhet). Verksamheten syftar till att göra

samhället mindre känsligt för olika typer av störningar. Överstyrelsen för

civil beredskap bedriver BIS-verksamheten i samverkan med andra organ, som

företag, universitet och högskolor. Arbetsmetoderna är flera - t.ex.

rådgivning till myndigheter, utbildnings- och konferensverksamhet, etablering

av nätverk och initiativ till forsknings- och utvecklingsinsatser.

Tyngdpunkten ligger på utbildning och information. Målgrupperna för

informations- och utbildningsinsatserna är bl.a. planerare och beslutsfattare

i privat och offentlig tjänst, verksamhets- och driftansvariga inom områden

som har betydelse för totalförsvaret. Vidare sker utbildning om

beredskapshänsyn vid universiteten i Göteborg och Umeå. Även vid de tekniska

högskolorna i Stockholm och Luleå ingår beredskapshänsyn i delar av

utbildningen. Slutligen vill utskottet erinra om att riksdagen ställt sig

bakom regeringens förslag om en ökad användning av

miljökonsekvensbeskrivningar i samhällsplaneringen (prop. 1995/96:230, bet.

BoU1, rskr. 30).

Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört torde yrkande 19 i motion Fö23 (kd)

i huvudsak kunna bli tillgodosett inom ramen för det arbete som Överstyrelsen

bedriver i samverkan med olika myndigheter och organ. Utskottet föreslår

därför att motion Fö23 (kd) yrkande 19 inte bör bifallas av riksdagen.

Informationsfrågor

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 36-37)

huvudsakligen har anfört om informationsfrågor vid svåra påfrestningar på

samhället i fred.

Regeringen

Regeringen anser att en effektiv informationsverksamhet är av avgörande

betydelse för att myndigheter och andra organ skall kunna genomföra de

åtgärder som behövs vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen

anser det även vara av stor vikt att myndigheters och andra organs information

samordnas i planläggning som minskar risken för dubbla budskap. Risken för

motstridiga uppgifter är stor om det inte finns en koordinerad plan för

informationsverksamheten.

Regeringen anser att Styrelsen för psykologiskt försvar bör få i uppgift att

ge råd och rekommendationer till myndigheter och organ om information vid

svåra påfrestningar samt om en myndighet så begär lämna expertstöd för

informationsgivningen vid en inträffad svår påfrestning. Styrelsen bör vidare

få i uppgift att göra utvärderingar av hur kommunikationen mellan

myndigheter/massmedier och människor fungerat vid inträffade svåra

påfrestningar.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning i fråga om betydelsen av en effektiv

informationsverksamhet vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet

har med anledning av vad som regeringen föreslår i propositionen i fråga om

informationsgivningen vid svåra påfrestningar erfarit att en

instruktionsändring för Styrelsen för psykologiskt försvar är genomförd

fr.o.m. den 1 januari 1997. Styrelsen har numera i uppgift att ge råd och

rekommendationer till myndigheter och organ om information vid svåra

påfrestningar samt möjlighet att, om en myndighet så begär, lämna expertstöd

för informationsgivningen vid en inträffad svår påfrestning. Utskottet anser

detta vara en värdefull åtgärd som torde minska risken för dubbla budskap i

informationen vid en svår påfrestning på samhället i fred. Utskottet vill i

sammanhanget framhålla betydelsen av en snabb, säker och korrekt

nyhetsförmedling vid en svår påfrestning på samhället så att allmänhetens

förtroende för myndigheternas agerande tryggas.

Forskning

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 38-40) har anfört

om forskning inom bl.a. riskanalysområdet. Utskottet behandlar också

motionerna Fö59 (mp) yrkandena 17-20 och Fö705 (s).

Regeringen

Ett säkrare samhälle kräver grundliga kunskaper om de risker och hot som

förekommer och kan förekomma och om effekterna av de åtgärder som vidtas för

att öka säkerheten. Enligt regeringens uppfattning är det av vikt att

forskningsverksamheten som syftar till en ökad säkerhet och ett bättre skydd

inför fredstida hot och risker av olika slag ökar och att resultatet av sådan

forskning kan nyttiggöras. Den forskningsverksamhet som bedrivs för det civila

försvarets område samordnas av Överstyrelsen för civil beredskap.

Överstyrelsen har hittills inriktat forskningsverksamheten mot

kunskapsbyggande verksamheter som syfter till att klara de påfrestningar som

samhället kan utsättas för under säkerhetspolitiska kriser och krig. Detta

innebär att särskilda satsningar gjorts inom området beredskapshänsyn och

samhällets sårbarhet. Vidare har Överstyrelsen gjort en särskild satsning för

att få till stånd en starkare förankring i den akademiska forskningsvärlden

genom att inrätta ett vetenskapligt råd vid Överstyrelsen samt genom att

stödja vissa doktoranders avhandlingsarbete. Regeringen anser bl.a. att

Överstyrelsen bör verka för en förbättrad forskningssamordning bl.a. genom en

ökad samverkan med berörda funktionsansvariga myndigheter.

Beträffande frågan om riskanalys anser regeringen att detta är ett centralt

område i samband med värdering av hot och risker. Enligt regeringens bedömning

finns det behov av att öka kunskaperna om risker och metoder på

riskanalysområdet. Mot denna bakgrund har regeringen för avsikt att uppdra åt

Boverket, Statens räddningsverk och Överstyrelsen för civil beredskap att i

samråd med forskningsråd och berörda myndigheter utveckla ett ramprogram för

forskning och utveckling inom riskanalysområdet. Programmet inriktas mot att

ta till vara såväl internationella som nationella erfarenheter inom området.

Regeringen avser också att inrätta en särskild arbetsgrupp för samverkan

kring nya hot och risker i samhället där ordföranden utses av chefen för

Försvarsdepartementet. I denna grupp, anser regeringen, bör ingå

representanter för de funktionsansvariga myndigheterna inom det civila

försvaret, Försvarsmakten, Försvarshögskolan, Försvarets forskningsanstalt,

Statens naturvårdsverk, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

För att även tillgodose behov av samordning på forskarnivå när det gäller

nya hot och risker bör ett nätverk inrättas som lämpligen kan utnyttja modern

informationsteknik för informationsutbyte. Försvarets forskningsanstalt bör

vara sammanhållande för ett sådant nätverk.

Motionerna

Miljöpartiet de gröna framhåller i sin partimotion Fö59 (mp) att

Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier bör knytas till den arbetsgrupp

som regeringen avser inrätta för samverkan kring nya hot och risker (yrkande

17). Vidare skall arbetsgruppen enligt motionärernas mening utgå från hot och

risker i ett globalt perspektiv på bl.a. på miljöområdet, för att successivt

snäva in till att behandla hot och risker som primärt är potentiella eller

reella i Sverige (yrkande 18). Arbetsgruppen skall också arbeta med att

utveckla frågan om konsekvensanalyser vid olika beslut som fattas och som

påverkar sårbarheten både på kort och lång sikt (yrkande 19). När det gäller

Försvarets forskningsanstalts uppgift att inrätta ett s.k. nätverk för

samordning på forskarnivå, som regeringen aviserar i propositionen, anser

motionärerna att Kärnkraftinspektionen bör ingå i detta nätverk (yrkande 20).

I motion Fö705 (s) sägs bl.a. att utifrån ett samlat perspektiv utgör en

förbättrad och utökad riskforskning en strategisk faktor för

välståndsutveckling och ekonomisk tillväxt. I motionen framhålls att detta

samlade perspektiv oftast saknas i den nationella forskningsplaneringen.

Motionärerna föreslår som ett första steg att en riskforskningsorganisation på

området stora olyckor och teknologiska system byggs upp vid Lunds tekniska

högskola/Lunds universitet.

Utskottet

Regeringen aviserar ett flertal åtgärder inom forskningen om det civila

försvaret. Syftet med dessa åtgärder är bl.a. att ge en ökad säkerhet och ett

bättre skydd inför fredstida hot och risker. Enligt regeringens bedömning,

vilken utskottet biträder, finns det behov av att öka kunskaperna om risker

och metoder på riskanalysområdet. Regeringen avser därför att uppdra åt

Boverket, Statens räddningsverk och Överstyrelsen för civil beredskap att i

samråd med forskningsråd och berörda myndigheter utveckla ett ramprogram för

forskning och utveckling inom riskanalysområdet. Regeringen avser också

inrätta en särskild arbetsgrupp för samverkan kring nya hot och risker i

samhället. I denna arbetsgrupp kommer att ingå representanter för de

funktionsansvariga myndigheterna inom det civila försvaret, Försvarsmakten,

Försvarshögskolan, Försvarets forskningsanstalt, Statens naturvårdsverk,

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. För att även tillgodose

behovet av samordning på forskarnivå när det gäller nya hot och risker anser

regeringen att ett nätverk bör inrättas som lämpligen kan utnyttja modern

informationsteknik. Försvarets forskningsanstalt (FOA) föreslås vara

sammankallande för ett sådant nätverk.

Utskottet bedömer att de vidtagna och aviserade åtgärderna på

forskningsområdet är väl motiverade i syfte att öka kunskaperna om risker och

metoder på riskanalysområdet. Åtgärderna torde, enligt utskottets uppfattning,

också leda till att forskningsfrågorna kommer att belysas ur ett mer samlat

perspektiv i enlighet med vad som efterlyses i motion Fö705 (s). Utskottet

föreslår mot bakgrund av det anförda att motion Fö705 (s) inte bifalls av

riksdagen.

Med anledning vad som anförs i motion Fö59 (mp) yrkandena 17-19 om den

särskilda arbetsgrupp som regeringen aviserar i propositionen har utskottet

inhämtat följande uppgifter från Försvarsdepartementet. Regeringen har genom

beslut den 19 december 1996 inrättat den särskilda arbetsgrupp för samverkan

kring nya hot och risker i samhället som aviserats i propositionen. I februari

1997 förordnades ordförande, ledamöter och sekreterare i gruppen. Någon

representant för Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier har inte

förordnats i gruppen, men vad utskottet erfarit kommer, när behov uppstår,

även annan kompetens än de som för närvarande är förordnade att utnyttjas

under arbetets gång. Utskottet bedömer att yrkandena 17-19 i motion Fö59 (mp)

ligger inom ramen för arbetsgruppens uppgifter och därför kommer att bli

tillgodosedda. Utskottet föreslår därför att motion Fö59 (mp) yrkandena 17-19

inte bifalls av riksdagen.

Utskottet har också erfarit att FOA i regleringsbrevet för år 1997 fått i

uppdrag att vara sammanhållande för det nätverk som skall tillgodose behovet

av samordning på forskarnivå. Utskottet utgår från att de myndigheter med

bl.a. ansvar för tillsynsfrågor inom områden som kan innebära risker för

omgivningen kommer att ingå i detta nätverk. Utskottet anser att frågan om

nätverkets sammansättning är en fråga för regeringen att besluta om. Något

yttrande från riksdagen behövs inte. Utskottet anser därför att motion Fö59

(mp) yrkande 20 bör avslås av riksdagen.

Vissa slag av svåra påfrestningar

I det följande redovisas vissa slag av svåra påfrestningar på samhället i fred

för vilka regeringen anser att det bör finnas en särskild hög ambition för

beredskapen.

Nedfall av radioaktiva ämnen

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 41-48) har anfört

om nedfall av radioaktiva ämnen. Utskottet behandlar också motion Fö59 (mp)

yrkandena 14 och 15.

Regeringen

Statens strålskyddsinstitut är central förvaltnings- och tillsynsmyndighet med

uppgift att övervaka strålskyddet inom kärnteknisk verksamhet och att

kontrollera att utsläpp från kärntekniska anläggningar till omgivningen hålls

inom fastställda gränser. Länsstyrelsen skall enligt 28 § räddningstjänstlagen

(1986:1102) svara för räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från

en kärnteknisk anläggning i sådan omfattning att särskilda åtgärder krävs för

att skydda allmänheten eller vid överhängande fara för ett sådant utsläpp.

Länsstyrelsen skall också svara för saneringen efter utsläpp av radioaktiva

ämnen från en kärnteknisk anläggning. Statens räddningsverk är central

förvaltningsmyndighet för bl.a. olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt

räddningstjänstlagen och utövar tillsyn över efterlevnaden av

räddningstjänstlagen, räddningstjänstförordningen (1986:1107) och med stöd av

lagen lämnade föreskrifter. När det gäller säkerheten i landets kärntekniska

anläggningar är det Kärnkraftinspektionen som genom tillsyn bl.a. skall

säkerställa att det uppställda nationella säkerhetsmålet på

reaktorsäkerhetsområdet uppfylls.

Enligt Kärnkraftinspektionen och Strålskyddsinstitutet upprätthålls en

tillfredsställande säkerhetsnivå vid landets kärnkraftverk. Regeringen gör den

bedömningen att beredskapen mot olyckor i kärntekniska anläggningar, såväl i

som utanför landet mot bakgrund av tidigare genomförda åtgärder, är

tillfredsställande men ytterligare kan stärkas genom olika åtgärder. I detta

sammanhang pekar regeringen bl.a. på att ett problem med mätverksamheten är

att indikeringsinstrumenten är av många olika slag. Vidare är de mätinstrument

som den tidigare statliga civilförsvarsorganisationen förfogade över och som

kommunerna kommer att disponera föråldrade. En bedömning av behovet av

instrument bör göras. Sammantaget anser regeringen att systemet för

strålningsmätning och instrumenten för strålningsmätning i fred och krig bör

utvecklas och förbättras.

När det gäller frågan om ersättning till enskilda vid radioaktivt nedfall

har Statens jordbruksverk på uppdrag av regeringen utarbetat förslag till

principer för ersättning till jordbruks-, trädgårds- och rennäringsföretag i

händelse av en olycka med radioaktivt nedfall som följd. Jordbruksverket

överlämnade i augusti 1996 en rapport till regeringen. Mot bakgrund av vad

Jordbruksverket redovisat i sin rapport gör regeringen den bedömningen att

ersättningstyper och ersättningsnivåer bör fastslås av statsmakterna först då

en olycka med radioaktivt nedfall som följd faktiskt inträffat. Regeringen

anser vidare att det bör ankomma på Jordbruksverket att administrera

ersättningssystemet.

Motionen

Miljöpartiet de gröna föreslår i sin partimotion Fö59 (mp) att begreppet

nedfall av radioaktiva ämnen bör vidgas till att gälla spridning av

radioaktiva ämnen, eftersom det inte bara är en risk för radioaktiva utsläpp

utan även aktuella oroshärdar i form av kärnavfall som läcker till hav och

land i vårt närområde (yrkande 14). I motionen föreslås också att

kärnkraftindustrin själv, som alla andra, skall betala sina

beredskapskostnader. Därför skall kostnaderna för bl.a. strålningsmätning och

utrustning inte belasta Statens räddningsverk utan kärnkraftindustrin (yrkande

15).

Utskottet

Utskottet noterar att regeringen bedömer att beredskapen mot olyckor i

kärntekniska anläggningar, såväl i som utanför landet mot bakgrund av tidigare

genomförda åtgärder, är tillfredsställande, men att den kan ytterligare

stärkas genom olika åtgärder. Regeringen pekar bl.a. på vissa problem i

mätverksamheten och på mätinstrumenten och framhåller att systemet och

instrumenten för för strålningsmätning i fred och i krig bör utvecklas och

förbättras. Utskottet instämmer i regeringens bedömning. Vad avser frågan om

ersättning till enskilda vid radioaktivt nedfall delar utskottet regeringens

uppfattning att ersättningstyper och ersättningsnivåer bör fastslås av

statsmakterna först då en olycka med radioaktivt nedfall som följd faktiskt

inträffat. Utskottet har heller inget att invända mot att Statens

jordbruksverk får administrera ersättningssystemet.

Med anledning av vad som anförs i motion Fö59 (mp) yrkande 14 om att begreppet

nedfall av radioaktiva ämnen bör vidgas till att gälla spridning av

radioaktiva ämnen vill utskottet för sin del framhålla att kravet på

beredskapsåtgärder på detta område är lika viktigt oavsett om det är fråga om

nedfall av radioaktiva ämnen eller någon annan form av spridning av

radioaktiva ämnen. Utskottet vill i sammanhanget också betona vikten av ett

fortsatt internationellt samarbete inom området. Detta gäller inte minst

mellan länderna i vårt närområde, där frågor som rör informationsutbyte, tidig

varning om inträffad olycka m.m. är särskilt angelägna. Mot bakgrund av vad

utskottet nu uttalat föreslår utskottet att riksdagen lämnar motion Fö59 (mp)

yrkande 14 utan bifall.

Beträffande yrkande 15 i motion Fö59 (mp) om att kärnkraftindustrin själv

skall betala sina beredskapskostnader vill utskottet framhålla att

kärnkraftindustrin betalar avgifter till Statens strålskyddsinstitut (SSI)

enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter till SSI. En del av dessa

medel - årligen ca 13,5 miljoner kronor - transfereras till Statens

räddningsverk för kärnkraftsberedskapsåtgärder. Av dessa medel används drygt

fyra miljoner till central utbildning och övning av länsstyrelserna och ca fem

miljoner till kärnkraftslänen för förvaltningskostnader och tekniska

investeringar som sammanhänger med kärnkraftsberedskapen. Utskottet anser att

det system som tillämpas inom området för kärnkraftberedskapen är fullgott och

finner därför inte anledning att föreslå ändringar i nuvarande system. Motion

Fö59 (mp) yrkande 15 bör därför inte bifallas av riksdagen.

Svåra störningar i viktiga infrastruktursystem

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 49-70) har anfört

om svåra störningar i viktiga infrastruktursystem.

Regeringen

När det gäller elförsörjningen anser regeringen att känsligheten för

störningar i elförsörjningen kan reduceras genom att elsystemet görs mer

robust i samband med nätutbyggnad och införande av ny teknik inom

elförsörjningen samt genom beredskap att återställa elförsörjningen vid en

störning. Myndigheterna bör i sitt föreskrifts- och tillsynsarbete inom

elförsörjningen liksom hittills beakta behovet av ytterligare åtgärder från

statsmakterna för att säkerställa en god fredstida leveranssäkerhet. Enligt

försvarsbeslutets första etapp skall bl.a. frågor av detta slag präglas av en

helhetssyn. I störningssituationer kan således företagen få stöd av det

militära försvarets resurser för exempelvis transporter och röjning. Det bör

ankomma på Svenska kraftnät att tillsammans med berörda företag och

myndigheter överväga behovet av ytterligare insatser när det gäller samarbete

med totalförsvaret.

I fråga om prioriteringsordning i samband med störningar i elförsörjningen

anser regeringen att det bör tas fram planer (prioriteringsordningar) för

prioriteringar mellan funktioner i samhället i samband med störningar i

elförsörjningen. I samband med fredstida störningar bör

prioriteringsordningarna tjäna som vägledning för berörda elföretag i deras

arbete med att återupprätta en fungerande elförsörjning och att fördela

tillgänglig kraft. I samband med krigstida störningar och situationer då

ransoneringlagen tillämpas bör prioriteringsordningarna tjäna som utgångspunkt

för myndigheternas föreskrifter. Innan regeringen kan ta ställning till

prioriteringsordningar krävs ett fortsatt utredningsarbete i denna fråga.

Regeringen avser därför att uppdra åt Överstyrelsen för civil beredskap att i

samråd med övriga funktionsansvariga myndigheter genomföra detta

utredningsarbete.

Inom elproduktionen finns ett reservförfarande som benämns ö-drift. Det

innebär att regionala eller lokala elnät kopplas bort från det nationella el-

systemet så att elförsörjningen sker med de produktionsresurser som finns inom

det avgränsade nätområdet. Ö-driftsförfarandet är komplicerat och aktualiseras

först i samband med långvariga störningar. Regeringen anser att det är en

uppgift för Svenska kraftnät att överväga förutsättningarna för s.k. ö-drift

och att vidta de åtgärder som erfordras.

När det gäller reservkraftaggregat gör regeringen den bedömningen att

huvudprincipen för fredstida förhållanden bör vara att det ankommer på den

enskilde att besluta om införskaffande av reservkraftaggregat. Den statliga

stödgivningen för införskaffande av reservkraftaggregat för krigstida bruk bör

fortsätta och i fortsättningen även grundas på behoven vid svåra påfrestningar

på samhället i fred. Insatserna bör samordnas med andra åtgärder för att

trygga elförsörjningen i krig och vid svåra påfrestningar i fred. Information

om tillgången på reservaggregat bör hållas samlad för länsstyrelsernas och

andra myndigheters behov. Regeringen anser vidare att det är av stor betydelse

att bestämmelserna om djurskydd så långt möjligt kan upprätthållas även vid

ett avbrott i elförsörjningen. En bestämmelse med den innebörden bör införas i

Statens jordbruksverks djurskyddsföreskrifter. Regeringen avser att ge

Överstyrelsen för civil beredskap i uppdrag att i samråd med övriga

funktionsansvariga myndigheter och Svenska kraftnät ta fram en plan för de

fortsatta statliga insatserna med reservaggregat.

Regeringen framhåller beträffande telekommunikationerna att dessa har en

avgörande betydelse för samhällets funktionsförmåga. Det är därför väsentligt

att sårbarheten mot fredstida hot kan begränsas. Den nuvarande sårbarheten

skall efter hand byggas bort i samband med nätutbyggnad och införande av ny

teknik. Långvariga avbrott i elförsörjningen skall kunna klaras. Det

viktigaste fredstida hotet mot telekommunikationerna är enligt Post- och

telestyrelsen sabotage. En tillräcklig beredskap skall finnas mot detta hot,

anser regeringen. En metod för prioritering av totalförsvarsviktiga abonnenter

skall tas fram och införas.

När det gäller hälso- och sjukvårdens el- och vattenförsörjning anser

regeringen att ett avbrott i denna försörjning innebär en väsentlig risk för

hälso- och sjukvården. Krav måste kunna ställas på sjukvårdshuvudmännen, och

beredskapsåtgärderna skall vara sådana att de innehåller stora mått av

flexibilitet för att kunna möta olika extraordinära situationer.

Socialstyrelsen har ett övergripande ansvar för planering och försörjning inom

hälso- och sjukvård, socialtjänst och miljö- och hälsoskydd i krig. Inom ramen

för detta ansvar avser regeringen att även fortsättningsvis stödja

sjukvårdshuvudmännen i deras strävan att säkra den tekniska försörjningen. Det

sker bl.a. inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. inom det civila försvaret.

I fråga om försörjningen med vatten och då särskilt dricksvattenförsörjningen

är detta ett område av vitalt intresse såväl i fredstid som vid allvarliga

samhällsstörningar och i krig. I det fortsatta arbetet bör därför frågan om

möjligheter att skydda vattentäkter och potentiella områden för vattentäkter

prioriteras. Förmågan att få i gång vattendistributionen, antingen via eget

eller annans distributionsnät, efter en allvarlig störning måste också

prioriteras. Regeringen anser vidare att frågan om vattenförsörjning måste ses

i ett helhetsperspektiv där hela vattenkretsloppet, såväl vattenförsörjning i

alla dess delar som avlopp, beaktas och där även ansvarsfördelningen för

beredskapsförberedelserna klargörs. Regeringen har för avsikt att vid ett

senare tillfälle återkomma till frågan om ansvarsfördelningen och vilka

åtgärder som behöver vidtas.

Regeringen tar även upp störningar mot radio och TV och anser att sårbarheten

på detta område är förhållandevis stor. Sändarnäten är beroende av att

elförsörjningen fungerar och att mastanläggningarna är intakta. De allra

flesta TV-mottagare är anslutna till elnätet. Ljudradion är dock mer flexibel

och mindre sårbar än televisionen, framför allt på grund av att det finns gott

om batteridrivna radiomottagare. Regeringen tar i detta sammanhang upp

Utredningen om radio och televisionen i krig och krigsfara, som i sitt

betänkande (SOU 1996:80) Viktigt meddelande - radio och TV i krig och kris

bl.a. lämnar förslag om åtgärdspaket för att öka säkerheten på detta område.

Avsikten är att en proposition skall föreläggas riksdagen under år 1997. En

samlad bedömning i dessa frågor kommer enligt regeringen att redovisas i detta

sammanhang.

Utskottet

Utskottet erinrar om att regeringen inför försvarsbeslutets andra etapp (prop.

1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109-112) konstaterade att det i fråga om

stabilitet och flexibilitet finns en viss sårbarhet på de viktigaste

infrastrukturområdena, främst vad gäller bl.a. elförsörjning och

telekommunikationer. Utskottet påpekade i detta sammanhang att det i samband

med försvarsbeslutets första etapp (1995/96:FöU1) och i ett yttrande till

trafikutskottet (1995/96:FöU4y) framhållit att tonvikt skall läggas på att

åstadkomma en robust och flexibel infrastruktur på de viktigaste områdena,

bl.a. på elförsörjning och telekommunikationer. Utskottets uppfattning på

denna punkt ligger fast.

I utskottets betänkande (bet. 1996/97:FöU6) Nya regler om elberedskap

behandlar utskottet regeringens proposition (prop. 1996/97:86) till ny lag-

reglering i detta ärende.

Utskottet delar regeringens bedömning om vilka åtgärder som bör vidtas i

beredskapen mot svåra störningar i viktiga infrastruktursystem, såsom

elförsörjning, telekommunikationer, hälso- och sjukvårdens el- och

vattenförsörjning, försörjning med vatten samt radio och TV. Utskottet vill

framhålla att vattenförsörjningen har en central betydelse framför allt i

storstadsområdena.

Översvämningar och dammbrott

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 70-77) har anfört

om översvämningar och dammbrott. Utskottet behandlar också motion Fö58 (s).

Regeringen

Av propositionen framgår bl.a. att svåra översvämningar under åren har drabbat

stora områden längs flera älvsystem eller andra vattendrag i landet. Senast

skedde detta år 1995, när vårfloden i mellersta och norra Sverige blev mycket

omfattande. Vattenflödet var i några vattendrag det högsta som hade uppmätts

under hela 1900-talet. De största skadorna uppstod i Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Enligt regeringens uppfattning bör det vara ett

självklart mål att dammhaverier och därav följande översvämningar som orsakar

personskador eller mer omfattande egendomsskador inte skall inträffa. Det sker

fortgående en kontroll av de från säkerhetssynpunkt viktigaste dammarna, och

det finns ett omfattande system för varning och information om ett dammbrott

skulle inträffa. Både kontrollen av dammarna och systemet för varning och

information är grundade på mångåriga erfarenheter och på den utveckling av

tekniken som äger rum. Regeringen gör den bedömningen att dammsäkerheten i

Sverige i stort sett är god. Det är trots detta nödvändigt att noga följa

utvecklingen inom området och att, i de avseenden där det behövs, ytterligare

förbättra säkerhetsåtgärderna.

När det gäller översvämningar som uppstår genom vårfloden eller långvariga

regn visar Statens räddningsverks utvärdering av den kommunala

räddningstjänstens insatser i samband med översvämningarna under våren 1995

att denna i alla väsentliga delar fungerade väl. Regeringen anser dock att

skyddsåtgärderna även bör fortsätta att förbättras. Det gäller att utveckla

kunskaperna om verkningarna av både förebyggande skyddsåtgärder och av

räddningsinsatserna samt att sprida information om dessa. Vidare bör

ytterligare forskning och utveckling genomföras bl.a. inom områdena förvarning

och beredskap.

Regeringen anser att myndigheter och andra organ genom olika åtgärder måste

sträva efter att höja säkerhetsmedvetandet inom området dammbrott och

översvämningar. Förutom de åtgärder om bl.a. regional samordning, forskning

och utveckling inom områdena förvarning och beredskap som Räddningsverket

föreslagit i sin rapport anser regeringen att det är viktigt att informera

enskilda, myndigheter och andra organ i de berörda områdena om risker, hot och

tänkbara åtgärder. Den handbok om åtgärder med anledning av höga flöden som

Räddningsverket håller på att utarbeta bör kunna fylla en väsentlig funktion i

detta avseende.

Regeringen anser det vidare angeläget att älvsystem eller andra större

vattendrag vid stora översvämningar och höga flöden behandlas som en helhet.

För detta behövs en regional samordning som i förekommande fall omfattar två

eller flera län. Den regionala samordningen behövs för framför allt

förebyggande åtgärder, information och planering samt det operativa arbete som

äger rum inom räddningstjänsten. Regeringen avser att ge i uppdrag åt

Räddningsverket att genomföra vissa åtgärder med anledning av bedömningarna i

verkets rapport. Räddningsverket kommer bl.a. att få i uppgift att,

tillsammans med länsstyrelserna, verka för att det bildas regionala

samordningsgrupper för älvsystem eller andra större vattendrag. Enligt

regeringen är det vidare angeläget med utökad forskning och utveckling inom

områdena förvarning och beredskap. Mot bakgrund av vad Räddningsverket anfört

om denna forsknings betydelse kommer regeringen att följa upp hur denna

forskning utvecklas.

Motionen

I motion Fö58 (s) framhålls bl.a. att det finns en hel del som bör göras för

att förebygga och lindra naturkatastrofer, typ översvämningar, ras och skred.

Motionärerna anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag om samordning av den kunskap som finns samlad hos olika departement

och myndigheter, samt med förslag om vem som kartlägger riskområden och

områden som kräver speciell uppmärksamhet för att förhindra person- och

egendomsskada.

Utskottet

Utskottet noterar att regeringen bedömer att dammsäkerheten i Sverige i stort

sett är god, men att utvecklingen inom området måste följas upp noga och att

säkerhetsåtgärderna vid behov ytterligare förbättras. De åtgärder som aviseras

i propositionen i syfte att bl.a. förbättra säkerhetsåtgärderna, höja

säkerhetsmedvetandet och öka samordningen på området är enligt utskottets

mening väl motiverade och kommer att leda till att beredskapen på området

ökar. Det är också viktigt med en utökad forskning och utveckling inom

områdena förvarning och beredskap. Utskottet konstaterar att regeringen i

propositionen aviserar att denna typ av forskning kommer att följas upp. Med

anledning av vad som i motion Fö58 (s) anförs om bl.a. samordning av resurser

för att förhindra ras och erosioner bedömer utskottet att de i propositionen

aviserade åtgärderna kommer att leda till att yrkandet i motionen i allt

väsentligt kommer att bli tillgodosett. Motion Fö58 (s) bör därför inte

bifallas av riksdagen.

Massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 77-81) har anfört

om massflykt- och hjälpsökande till Sverige. Utskottet behandlar även motionen

Fö59 (mp) yrkande 13.

Regeringen

Enligt regeringens mening skall flyktingverksamheten bedrivas så att

flyktingar och asylsökande såväl i krig som i fred skall kunna tas emot i

enlighet med gällande lagstiftning. Det är Statens invandrarverk som i

fredstid har en organisation med betydande kapacitet och flexibilitet för

mottagande av flyktingar och asylsökande. Verksamheten skall snabbt kunna

anpassas till oväntade och kraftiga förändringar i den tillströmning som bl.a.

en massflyktsituation kan komma att innebära. Vid en så omfattande

tillströmning av flyktingar till Sverige i fred att det, för att förhindra

fara för flyktingars liv och personliga säkerhet eller hälsa, krävs en

särskilt stor insats från samhället för att initialt tillgodose deras behov av

omhändertagande och medicinsk vård, bedöms Invandrarverkets möjligheter som

begränsade. Anledningen till detta är bl.a. att antalet asylsökande kraftigt

minskat de senaste åren och att verkets resurser därför minskats.

Om en omfattande tillströmning av flyktingar till Sverige skulle bli aktuell

medför detta ökade påfrestningar på samhället i övrigt. För att kunna ha en

god handlingsfrihet och anpassningsförmåga i samband med en massflyktsituation

till Sverige krävs därför en tydlig arbetsfördelning och en helhetssyn från

samhällets aktörer i övrigt när det gäller initialt omhändertagande och

medicinsk vård. Regeringen bedömer att en omfattande tillströmning av

flyktingar och asylsökande till Sverige kan komma att utgöra stora

påfrestningar på hela samhället. Det är därför enligt regeringens uppfattning

viktigt att ansvarsfördelningen vilar på en tydlig reglering av skyldigheter

och befogenheter.

Genom en ändring i utlänningslagen (1989:529) infördes från och med den 1

juli 1994 en ny bestämmelse, 2 kap. 4 a §, enligt vilken ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som bedöms ha ett tillfälligt

behov av skydd här i landet. Rätten för personer med tidsbegränsade

uppehållstillstånd att få ekonomiskt bistånd m.m. regleras i lagen (1994:137)

om mottagande av asylsökande m.fl. och inte av socialtjänstlagen (1980:620).

Invandrarverket handlägger i dag ansökningar om ekonomiskt bistånd m.m. från

personer som erhållit tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Som framgått av ovanstående har Invandrarverkets möjligheter att snabbt

kunna öka sin mottagningskapacitet till nivåer som kan bli aktuella vid

massflyktsituationer blivit begränsade de senaste åren. Anledningen till detta

är som också framgått att antalet asylsökande kraftigt minskat och att verkets

resurser därför minskats. Under de extraordinära förhållanden som det här kan

komma att bli fråga om bedömer regeringen att det i inledningsskedet bör vara

kommunerna som svarar för att den enskilde utlänningen erhåller den omsorg som

bedöms skälig med hänsyn tagen till den rådande situationen. Riksdagen bör

därför bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter som avviker från lagen

(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. vid en massflyktsituation till

Sverige. Regeringen skulle därmed ges möjlighet att meddela särskilda

föreskrifter som innebär att Invandrarverket i efterhand kan ersätta t.ex.

kommuner för de kostnader som normalt åvilar Invandrarverket och som uppstår i

avvaktan på att Invandrarverket tar över mottagningsarbetet. Regeringen avser

att senare återkomma till riksdagen i denna fråga.

Motionen

Miljöpartiet de gröna anför i sin partimotion Fö59 (mp) att massflykt av asyl-

och hjälpsökande till Sverige inte bör betraktas som en svår påfrestning som

det bör finnas en särskilt god beredskap för. En katastrofsituation som skulle

få till följd att människor sökte skydd eller asyl i Sverige skulle

naturligtvis vara en påfrestning för de myndigheter som primärt har att

handskas med situationen, men inte ett hot eller en risk för samhället

(yrkande 13).

Utskottet

I motsats till vad som anförs i motion Fö59 (mp) yrkande 13 om massflykt av

asyl- och hjälpsökande till Sverige anser utskottet - i likhet med regeringen

- att detta bör betraktas som en svår påfrestning på samhället. Utskottets

bedömning är att en tillströmning av flyktingar och asylsökande till Sverige

kan bli så omfattande och vara av sådan karaktär att situationen kan komma att

medföra svåra påfrestningar på samhället. I en sådan situation är det viktigt

att myndigheternas eller andra instansers ansvarsfördelning vilar på en tydlig

reglering av skyldigheter och befogenheter. Under de extraordinära

förhållanden som det skulle kunna bli fråga om vid en massflyktsituation anser

regeringen att det i inledningsskedet bör vara kommunerna som svarar för att

den enskilde utlänningen erhåller den omsorg som bedöms skälig med hänsyn

tagen till den rådande situationen. Utskottet delar regeringens bedömning

därvidlag.

Utskottet har erfarit att regeringen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att

belysa konsekvenserna av om personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd

blir folkbokförda eller inte. Inom ramen för denna arbetsgrupps arbete kommer

även frågan om ersättning i samband med flyktingmottagande att behandlas.

Enligt vad utskottet erfarit kommer en proposition i frågan att överlämnas

till riksdagen våren 1998.

Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört anser utskottet att motion Fö59 (mp)

yrkande 13 inte bör bifallas av riksdagen.

Allvarlig smitta

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 81-83) har anfört

om allvarlig smitta.

Regeringen

Ledningen av smittskyddet utövas i princip av smittskyddsläkarna, som dels är

underställda landstingens hälso- och sjukvårdsnämnder, dels i vissa avseenden

har självständigt myndighetsansvar. Grundtanken är att det är samma resurser

som används i fred som i krig i skyddet mot smittsamma sjukdomar. Smittskyddet

ingår därför som en del av funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig inom det

civila försvaret. För att höja den nationella medicinska beredskapen har

regeringen den 15 augusti 1996 uppdragit åt Socialstyrelsen att i samråd med

Försvarets forskningsanstalt, Smittskyddsinstitutet och andra berörda

myndigheter utreda hur hälso- och sjukvårdens, räddningstjänstens, polisens

m.fl. insatsresurser kan samordnas och befintlig kompetens inom landet bäst

utnyttjas vid incidenter med radioaktiva, biologiska eller kemiska ämnen såväl

i fred som i krig.

Smittskyddsinstitutet har, trots den ökande internationaliseringen, bedömt

att smitthotet från vår omvärld hittills kunnat hanteras på ett

tillfredsställande sätt. Ett samarbete mellan Sverige och de baltiska länderna

och Ryssland inom smittskyddet är också under uppbyggnad. Sammantaget anser

regeringen att smittskyddet i landet är mycket väl rustat för att hantera

epidemier av den storleksordning som vi har varit vana vid under de senaste

årtiondena. Mot bakgrund av att förändringar i samhället påverkar de

smittsamma sjukdomarnas förekomst och spridningsmönster avser dock regeringen

inom kort att tillsätta en utredning med uppgift att utvärdera

smittskyddslagens (1988:1472) funktion och effektivitet.

Utskottet

Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om allvarlig smitta och har

inget att erinra mot det som anförts. Utskottet, som noterar att regeringen i

propositionen aviserar en utredning inom området, har inhämtat att denna

utredning nu tillsatts (dir. 1996:68). Utredningen skall enligt sina direktiv

utvärdera det svenska smittskyddet med tonvikt på smittskyddslagen (1988:1472)

och övriga författningar som tillhör smittskyddet.

Terrorism

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 84-85) har anfört

om terrorism.

Regeringen

Inom polisväsendet är det, enligt 4 § förordningen (1989:773) med instruktion

för Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen som ansvarar för polisverksamhet i

fråga om bekämpning av terrorism. Själva polisutredningen rörande terrorhot

överlåts ofta till den lokala polisen om det inte är fråga om t.ex. terrorhot

som riktar sig mot någon person i statsledningen, då Säkerhetspolisen har

ansvaret även för utredningen.

Enligt regeringen kan nivån för beredskapen betecknas som god. Den

säkerhetsunderrättelsetjänst som bedrivs såväl nationellt som internationellt

genom olika samarbetsorgan gör att man i dag kan sägas ha en god överblick

över olika terroristorganisationers verksamheter.

Regeringen anser att i framtiden, i likhet med vad som sker i dag, skall

stor vikt läggas vid samarbete i kampen mot terrorism, såväl över

myndighetsgränserna som över landets gränser. För att Sverige skall slippa

nationella terrorgrupper krävs att man är uppmärksam på företeelser i

samhället som skulle kunna bli en grogrund för sådan verksamhet. Regeringen

har i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) redogjort för en

planerad organisationsförändring som innebär att den särskilda

beredskapsstyrka som finns i dag för att bekämpa terroraktioner skall

integreras med den särskilda insatsstyrkan (piketen) vid Polismyndigheten i

Stockholms län. Regeringen anser att det är av yttersta vikt att kompetensen

för bekämpning av terroraktioner vidmakthålls.

Utskottet

Terrorismbekämpningen bygger i stor utsträckning på att polisen i sitt arbete

kan lita till internationell samverkan för att få tillgång till den

information som behövs. Utskottet noterar med tillfredsställelse att

regeringen bedömer att man i dag kan sägas ha en god överblick över olika

terrororganisationers verksamheter och att nivån för beredskapen kan betecknas

som god.

Polisens sektoransvar rörande allmän ordning och säkerhet rymmer åtskilliga

händelser eller företeelser som kan hänföras till svåra påfrestningar på

samhället. I stort sett varje påfrestning som redovisas i propositionen berör

direkt eller indirekt polisens verksamhet. Exempelvis kan allvarliga elavbrott

leda till plundring och skövling inom de drabbade områdena. Utskottet anser

därför att detta i större utsträckning måste beaktas i det fredstida arbetet

med att stärka beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred.

Det finns inom polisväsendet en stor kompetens att hantera vissa

påfrestningar. Polisens uppgift i sin dagliga verksamhet är att lösa polisiära

ärenden, men också att kunna hantera unika händelser. Utskottet anser att den

kompetens som finns inom polisväsendet i hög grad måste tas till vara i

arbetet med att förebygga och bemästra svåra samhällspåfrestningar.

Kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m.

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 85-89) har anfört

om kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. Utskottet

behandlar också motionerna Fö57 (v), Fö59 (mp) yrkandena 21-23, Fö703 (c),

Fö801 (s), Fö802 (c) samt Fö803 (kd) yrkandena 1 och 2.

Regeringen

Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om olycks-

och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen (1986:1102).

Räddningsverket är transportmyndighet enligt lagen (1982:821) om transport av

farligt gods och ansvarar för regelverken för vägtransport, inklusive

terrängtransporter och järnvägstransporter, av sådant gods. Vidare har

Räddningsverket i uppgift att samordna och handlägga allmänna frågor om

transport av farligt gods. Kustbevakningen ansvarar för miljöräddningstjänsten

till sjöss.

Vid utskottets behandling av regeringens skrivelse om farligt gods m.m.

(skr. 1992/93:258, bet. FöU1, rskr. 10) hösten 1993 ställde utskottet sig

bakom de i skrivelsen redovisade allmänna förutsättningarna och vad regeringen

framfört när det gäller beredskapen mot kemikalieolyckor och transporter av

farligt gods. I sina sammanfattande synpunkter betonade utskottet den stora

betydelsen av fortsatt arbete för att förbättra beredskapen inför

kemikalieolyckor och höja säkerheten i samband med att farligt gods

transporteras. En av de viktigare frågor som kvarstod olösta eller obehandlade

var, enligt utskottets mening, att ge Räddningsverkets samordningsuppgift ett

sådant innehåll att verket kunde agera på ett likartat sätt inom samtliga

myndighetsområden med skyddet mot kemikalieolyckor och vid transporter av

farligt gods. Denna uppgift borde regeringen enligt utskottet ge hög

prioritet. Hot- och riskutredningen, som behandlat denna fråga, har föreslagit

att Räddningsverket skall bli ansvarig myndighet för alla transporter av

farligt gods med undantag för bulktransporter till sjöss.

Regeringens mål är att inriktningen av beredskapen mot kemikalieolyckor och

transporter av farligt gods bibehålls i enlighet med de riktlinjer för den

fortsatta utvecklingen som riksdagen tidigare godkänt. Regelverken för

transport och hantering av kemikalier och farligt gods skall vara

harmoniserade och användarvänliga.

Regeringen anser att Räddningsverket i det fortsatta arbetet skall utveckla

verktyg för värdering av risker för olyckshändelser. Miljöaspekten skall

integreras starkare i räddningstjänsten och verksamheten vad gäller transport

av farligt gods. Räddningsverket skall vidare fortsätta utveckligen av

användningen av informationsteknologin och av sitt informationssystem. Detta

bör även kunna tillgodose behovet av flödesstatistik i fråga om transporter av

farligt gods och kunna användas som beslutsstöd för val av färdväg vid sådana

transporter.

Regeringen gör den bedömningen att frågan om myndighetsansvaret för

transport av farligt gods bör beredas ytterligare och har för avsikt att

snarast låta utreda detta i särskild ordning. En översyn bör omfatta en

genomgång av de aktuella myndighetsuppgifterna, såväl nationella som

internationella, hos Sjöfartsverket, Luftfartsverket och Räddningsverket samt

förslag till framtida organisation. Översynen bör även belysa de ekonomiska

konsekvenserna av en förändring av myndighetsansvaret för transport av farligt

gods.

Beträffande de lagförslag som Hot- och riskutredningen lade fram i fråga om

kemikalieolyckor och transporter av farligt gods fordras en kompletterande

utredning till följd av det nya s.k. Seveso-direktivet om åtgärder för att

förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga

ämnen ingår och direktivet om säkerhetsrådgivare för transport av farligt

gods. Utredningen bör klarlägga vilka lagstiftningsåtgärder som behövs med

anledning av EU-direktiven. Lagstiftningen skall även möjliggöra en

ratifikation av konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor

och tillgodose behovet av att tillämpa OECD:s rekommendationer om Polluter-

Pays-principen inom räddningstjänsten. Vidare bör övervägas de modifie-

ringar av räddningstjänstlagen som nedan föreslås i översynen av inriktningen

av det svenska marina oljeskadeskyddet.

När det gäller det svenska marina oljeskadeskyddet har Räddningsverket på

regeringens uppdrag och i samråd med Kustbevakningen i maj 1996 redovisat en

översyn av inriktningen av det svenska marina oljeskadeskyddet. Arbetet har

bedrivits i en arbetsgrupp där även representanter för Naturvårdsverket,

Sjöfartsverket, Svenska kommunförbundet och Institutet för vatten- och

luftvårdsforskning ingått. Vidare har Räddningsverket i juli 1996 för

regeringen redovisat förslag till samhällets beredskap rörande oljeolyckor och

andra olyckor med svåra miljökonsekvenser.

Beträffande den översyn av nu gällande inriktning för beredskapen för

oljebekämpning och sanering efter oljeutsläpp till sjöss, som Räddningsverket

redovisat, lämnas förslag till mål för det svenska marina oljeskadeskyddet

inför 2000-talet. Vid bedömningen av den framtida riskbilden, har man i

översynen beaktat de åtgärder som vidtas internationellt i syfte att minska

riskerna för oljeutsläpp och de faktorer som innebär ökade risker för

oljeutsläpp. De faktorer som bl.a. nämns är den fortsatta ökningen av

sjötransporter i svenska farvatten, det betydligt ökade antalet

oljetransporter och den planerade utbyggnaden av anläggningar för

oljehantering i Ryssland, Baltikum och Polen. En sammanvägd bedömning anses

visa att riskerna för oljeutsläpp kommer att bestå på nuvarande nivå och att

en ökning inte kan uteslutas.

De riktlinjer för den fortsatta utvecklingen som riksdagen har godkänt med

utgångspunkt från arbetet inom insatsprogrammet TOBOS 85, dvs. Teknik för

oljebekämpning till sjöss samt bekämpning och sanering av olja i strandzonen,

har enligt Räddningsverkets översyn visats sig ändamålsenliga och i allt

väsentligt kunnat läggas till grund för den fortsatta utvecklingen av

oljeskyddsberedskapen. Vissa förbättringar föreslås, bl.a. vad avser vissa

modifieringar i räddningstjänstlagen, förbättrad beredskap att bistå vid

brandsläckning till sjöss, vidareutveckling av samverkansåtgärder, fortsatt

utveckling av det internationella samarbetet samt åtgärder i syfte att

motverka illegala oljeutsläpp.

Regeringen, som ansluter sig till de föreslagna förbättringarna, anser att

dessa förbättringar bör övervägas inom ramen för den löpande verksamheten. När

det gäller modifieringen i räddningstjänstlagen bör denna fråga behandlas i

särskild ordning enligt regeringen, som avser att låta utreda denna fråga i

samband med den ovan aviserade utredningen av lagstiftningsåtgärder på området

kemikalieolyckor och transporter av farligt gods.

Motionerna

Miljöpartiet de gröna behandlar i sin partimotion Fö59 (mp) bl.a. frågan om

myndighetsansvaret för transport av farligt gods. Enligt motionen bör denna

fråga, som stötts och blötts länge nog, inte beredas ytterligare. Det är

enligt Miljöpartiets uppfattning dags att sätta ned foten och ge

myndighetsansvaret till Statens räddningsverk (yrkande 21). Vidare framhålls i

motionen att riksdagen nu skall slå fast att räddningstjänstlagen bör ses över

av en parlamentarisk utredning (yrkande 22). Miljöpartiet anser också att det

i detta sammanhang bör genomföras en utvärdering av Rådet för räddningstjänst

(yrkande 23).

I motionerna Fö703 (c) och Fö802 (c) tas frågan om sjöräddningssamarbetet i

Östersjön upp. I motion 703 (c) föreslås en ökad samordning och utveckling av

sjöräddningstjänst och informationsinhämtning i södra Östersjön för att

underlätta räddningsinsatserna vid eventuella olyckor i området. I motion

Fö802 (c) anförs att genom en samordnad multinationell övervakningscentral på

Gotland skulle en effektiv kontroll och övervakning av Östersjön kunna byggas

upp.

Frågan om identifiering av fartyg med s.k. transpondrar tas upp i motionerna

Fö57 (v), Fö801 (s) och Fö803 (kd) yrkande 1. I motion Fö57 (v) sägs bl.a. att

åtgärder bör vidtas omgående för säker identifiering av fartyg och föreslår

att Sverige inför krav på att endast fartyg med transponder får anlöpa svensk

hamn. I motion Fö801 (s) anförs bl.a. att teknik finns för att införa ett

transpondersystem för alla fartyg som trafikerar Östersjön. Det är enligt

motionärerna hög tid för sjöfarten att anpassa sig till moderna tider med krav

på att fartygen för deras egen och andras säkerhet skall vara identifierade. I

motion Fö803 (kd) sägs bl.a. att det nu finns möjlighet att genom modern

teknik förenkla och förbättra informationen om var olika fartyg befinner sig.

I motionen föreslås att Sverige fortsätter att aktivt arbeta med att få till

stånd en internationell överenskommelse om transpondrar på fartyg (yrkande 1).

För att Sverige ska kunna vara pådrivande i detta arbete bör inom ramen för

Östersjöprogrammet resurser avsättas för att bygga ut det svenska basnätet som

ska ta emot signaler från fartygstrafiken (yrkande 2).

Utskottet

Utskottet har behandlat frågor om transport av farligt gods,

sjöräddningstjänst m.m. vid ett flertal tillfällen, senast under riksmötet

1993/94. Vad utskottet då anförde var bl.a. att frågan om Räddningsverkets

samordningsuppgift när det gäller beredskapen mot kemikalieolyckor och

transporter av farligt gods var en av de viktigare frågor som alltjämt

kvarstod som olöst eller obearbetad (bet. 1993/94:FöU1, s. 12). Utskottet

anförde då, liksom vid ett senare tillfälle under samma riksmöte, att

regeringen i den fortsatta beredningen uppmärksamt bör följa frågan och ta

erforderliga initiativ (bet. 1993/93:FöU9, s. 102).

Utskottet kan nu konstatera att regeringen tagit initiativ till tre

utredningar som berör kemikalieolyckor, transporter av farligt gods m.m.

Utredningen som tillsatts av Kommunikationsdepartementet i oktober 1996 (dir.

1996:82) skall behandla frågan om ingripande mot oljeutsläpp till sjöss. Bl.a.

skall en utvärdering av gällande regler för de ingripande som kan bli aktuella

när ett oljeutsläpp har skett till sjöss genomföras. En annan utredning som

skall behandla frågan om lagstiftning i fråga om kemikalieolyckor m.m. har

tillsatts av Försvarsdepartementet i december 1996 (dir. 1996:90). Denna

utredning skall lägga fram förslag till lagstiftning med anledning av EU-

direktivet om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga

olyckshändelser, där farliga ämnen ingår, och EU-direktivet om

säkerhetsrådgivare vid transport av farligt gods. I utredningsuppdraget ingår

även att undersöka om myndighetsansvaret för transport av farligt gods bör

ändras med syfte att uppnå en bättre samordning. Även behovet av klarläggande

i lagstiftningen av ansvar och befogenheter vid miljöräddningsoperationer till

sjöss skall övervägas av utredningen. Den tredje utredning som regeringen

tillsatt skall behandla frågan om mål och medel för Statens räddningsverk

(dir. 1996:114). Denna utredning skall, mot bakgrund av bl.a. de förändrade

uppgifter som Räddningsverket fått samt den ökade kommunaliseringen, göra en

översyn av myndighetens mål och medel. I utredningens uppdrag ingår även att

utreda vilka av myndighetens verksamheter som bör ingå i den ekonomiska

planeringsramen för det civila försvaret samt att belysa möjligheterna till

effektiviseringar och rationaliseringar.

Som framgått har riksdagen vid ett flertal tillfällen behandlat olika frågor

om transport av farligt gods m.m. Regeringen har därvid uppmärksammats på

förhållanden som, enligt riksdagens mening, inte varit tillfredsställande.

Detta har i första hand gällt ansvarsförhållandena vid transport av farligt

gods, men också åtgärder för ökad säkerhet vid transport av farligt gods till

sjöss. Utskottet kan nu konstatera att dessa frågor alltjämt är föremål för

beredning inom Regeringskansliet eller i andra former av utredningar.

Det är enligt utskottets mening mycket angeläget att det pågående arbetet

snarast leder fram till en lösning, så att åtgärder kan vidtas som löser

ansvarsfrågan vid transport av farligt gods och därmed ökar säkerheten vid

transport av farligt gods till sjöss. Mot bakgrund av vad utskottet nu uttalat

bör regeringen i en särskild skrivelse till riksdagen lämna en samlad

redovisning i ärendet. En sådan skrivelse bör avlämnas till riksdagen i så god

tid att frågan kan behandlas av riksdagen före utgången av 1997/98 års

riksmöte. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Med anledning av vad som framförs i motion Fö59 (mp) yrkande 21 om

myndighetsansvaret för transport av farligt gods har utskottet erfarit att

utredningen om lagstiftning i fråga om kemikalieolyckor m.m. (dir. 1996:90)

kommer att behandla denna fråga med förtur. En redovisning i frågan skall

enligt direktiven redovisas av utredningen senast den 15 augusti 1996.

Utskottet anser att resultatet av pågående utredningsarbete bör avvaktas innan

utskottet kan ta ställning till yrkandet i motionen. Utskottet föreslår därför

att motion Fö59 (mp) yrkande 21 inte bifalles av riksdagen.

I samma motion yrkande 22 föreslås att räddningstjänstlagen ses över av en

parlamentarisk utredning. Utskottet vill med anledning av yrkandet i motionen

anföra att utredningen om lagstiftning i fråga om kemikalieolyckor m.m. har

till uppgift att överväga behovet av klarläggande i lagstiftningen av ansvar

och befogenheter vid miljöräddningsoperationer till sjöss. Vidare har

Utredningen om mål och medel för Statens räddningsverk till uppgift att göra

en översyn av myndighetens mål och medel. För att få underlag för att kunna

bedöma behovet av en allmän översyn av räddningstjänstlagen anser utskottet

att resultatet av dessa två utredningars arbete bör avvaktas. Utskottet

föreslår därför att motion Fö59 (mp) yrkande 22 inte bifalles av riksdagen.

Motion Fö59 (mp) tar också upp Rådet för räddningstjänst och föreslår att en

utvärdering av rådet genomförs (yrkande 23). Rådet för räddningstjänsten har

till uppgift att aktivt verka för samordning mellan ansvariga myndigheter och

att tjäna som centralt samarbetsforum för beslutsfattare inom

räddningstjänstens myndigheter. Rådet skall utgöra ett forum för utbyte av

information mellan försvarsministern och företrädare för berörda myndigheter

och organisationer om inträffade allvarliga olyckshändelser av större

principiell betydelse och om vissa aktuella övergripande frågor inom

räddningstjänsten. Olika experter tillkallas också för att lämna redovisningar

till rådet. Utskottet bedömer att Rådet för räddningstjänsten är ett

värdefullt forum för att bl.a. öka kunskaperna inom området allvarliga

olyckshändelser m.m. och anser att en utvärdering därför inte är befogad.

Utskottet föreslår mot denna bakgrund att motion Fö59 (mp) yrkande 23 inte

bifalles av riksdagen.

Vad avser motionerna Fö703 (c) och Fö802 (c), som tar upp behovet av en ökad

samordning och utveckling av sjöräddningstjänst och informationsinhämtning i

södra Östersjön respektive frågan om en multinationell övervakningscentral på

Gotland, vill utskottet anföra följande. Inom Försvarsdepartementets och

Kustbevakningens ansvarsområde ligger miljöräddningstjänst till sjöss liksom

den allmänna havsövervakningen. Samordningen mellan verksamheterna inom

kustbevakningen och marinen har, som utskottet erfarit, utvecklats väl och

förutsättningar har skapats för att utnyttja de militära resurserna i civil

miljöräddningstjänst till sjöss. Utskottet vill också med anledning av frågan

om informationsinhämtning i södra Östersjön framhålla att Statens

räddningsverk i regleringsbrev för år 1997 fått i uppdrag att göra en översyn

av informationssystem för att tillgodose den civila havsövervakningens behov

av underrättelser om sjöläget. När det gäller övervakning av Östersjön har

Närings- och handelsdepartementet gett ett konsortium under ledning av Saab AB

i uppdrag att genomföra en förstudie över ett övervakningssystem för

Östersjön. Projektet spänner över flera politikområden - ekonomisk tillväxt

och säkerhet i Östersjöregionen, illegal migration, miljöhot, olyckor till

sjöss, m.m. - och innebär samarbete mellan länderna runt Östersjön. Uppdraget,

som skall genomföras i nära dialog med de svenska myndigheter och

organisationer som ansvarar för säkerheten på och övervakningen av Östersjön,

skall slutredovisas den 31 maj 1997. Med anledning av vad utskottet nu anfört

anser utskottet att de yrkanden som tas upp i motionerna Fö703 (c) och FÖ802

(c) uppmärksammats av regeringen och att åtgärder nu vidtagits i syfte att

bl.a. förbättra sjöräddningssamarbetet, informationsinhämtningen och

sjöövervakningen i Östersjön. Motionerna Fö703 (c) och Fö802 (c) bör därför

inte bifallas av riksdagen.

I motionerna Fö57 (v), Fö801 (s) och Fö803 (kd) behandlas frågan om

identifiering av fartyg med s.k. transpondrar. Utskottet vill med anledning av

yrkandena i motionerna anföra följande. Sverige verkar i FN:s internationella

sjöfartsorganisation International Maritime Organization (IMO) för att få till

stånd en internationell överenskommelse om krav på transpondrar på fartyg.

Sjöfartsverket, som ansvarar för dessa frågor, har enligt vad utskottet

inhämtat, i mars i år träffat ett avtal med sin tyska motsvarighet om en

försöksverksamhet med transpondrar. Avtalet berör två tyska och två svenska

färjor i trafik mellan skånska sydkusten och Tyskland. Om cirka ett år skall

man utvärdera försöket för att se om verksamheten eventuellt skall utvidgas.

Arbetet med att få en internationell överenskommelse om transpondrar drivs,

enligt vad utskottet erfarit från Sjöfartsverket, fortfarande med kraft från

svensk sida i IMO. Vidare deltar Sjöfartsverket i projekt inom EU för att

stödja det internationella standardiseringsarbetet i fråga om de tekniska

kraven och för att utveckla användningsområdet för transpondrar. I Sverige

finns ett samarbetsprojekt mellan Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Försvars-

makten och Luftfartsverket vad gäller transpondrar. Syftet med detta projekt

är att bygga upp ett referenssystem som kan visa nyttan av ett

transpondersystem och därmed påskynda den internationella processen för att få

till stånd ett internationellt avtal. Enligt vad utskottet erfarit har ett

grundförslag - som även omfattar utbyggnaden av det svenska basnätet till att

täcka hela den svenska kusten - tagits fram. Utskottet vill även i detta

sammanhang erinra om den utredning som bl.a. skall göra en utvärdering av

gällande regler för de ingripanden som kan bli aktuella när ett oljeutsläpp

har skett till sjöss (dir. 1996:82) och vars uppdrag bl.a. är att få fram

regelsystem som kan effektivisera det rättsliga beivrandet av dessa utsläpp.

Utskottet kan konstatera att frågan om identifiering av fartyg med s.k.

transpondrar är en fråga som för närvarande diskuteras inom olika organ, såväl

i Sverige som internationellt. Det arbete som Sverige driver i syfte att få

till stånd en internationell överenskommelse om krav på transpondrar på fartyg

är enligt utskottets mening ett mycket angeläget arbete. Detta gäller i

synnerhet för den omfattande fartygstrafiken i framför allt Östersjön, men

också i Öresund, Kattegatt och Skagerrak. Om det internationella samarbetet

inte synes leda till resultat i närtid bör regeringen driva på möjligheterna

till förbättringar i våra farvatten, t.ex. inom Östersjösamarbetet och den

nordiska samarbetsramen. Utskottet anser det också viktigt att det finns

regler som effektiviserar det rättsliga beivrandet vid nedsmutsning av haven i

form av oljeutsläpp m.m. och välkomnar därför det utredningsarbete som pågår

inom området. Utskottet vill också erinra om det tillkännagivande som

utskottet gjort i frågan när det gäller åtgärder för att redovisa arbetet med

säkerheten vid transport av farligt gods till sjöss. Med det anförda finner

utskottet inte anledning att föregripa denna redovisning från regeringen.

Motionerna Fö57 (v), Fö801 (s) och Fö803 (kd) yrkandena 1 och 2 bör därför

inte bifallas av riksdagen.

Säkerhet i samhällsviktiga datasystem

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 90-92) har anfört

om säkerhet i samhällsviktiga datasystem. Utskottet behandlar också motion

Fö59 (mp) yrkande 24.

Regeringen

Regeringen anser, mot bakgrund av en av Överstyrelsen för civil beredskap

genomförd utredning inom området för säkerhet i samhällsviktiga datasystem,

att arbetet för att öka säkerheten inom området måste intensifieras och ske på

stor bredd och med ett brett spektrum av åtgärder. En grundläggande ambition

måste vara att tålmodigt och långsiktigt öka medvetenheten och kunskapen hos

ansvariga. Utbildning och information blir därför de viktigaste

handlingsvägarna.

Regeringen avser också att ge Överstyrelsen ytterligare uppdrag att utveckla

förslag rörande förutsättningarna för komponentförsörjning och att utforma ett

system för certifiering, som gör det möjligt att värdera hur väl ett åtagande

om funktionsförmåga är uppfyllt.

I regeringens proposition (prop. 1995/96:125) Åtgärder för att bredda och

utveckla användningen av informationsteknik förklarade regeringen att den

avsåg att tillsätta en gemensam civil och militär arbetsgrupp med uppdrag att

följa utvecklingen av hot och risker inom IT-området. I ett yttrande till

trafik-

utskottet (yttr. 1995/96:FöU4y) anförde försvarsutskottet att den i

propositionen föreslagna arbetsgruppen var otillräcklig. Försvarsutskottet

uttalade att regeringen borde organisera ett mer samlat och samordnat ansvar

för IT-säkerhetsfrågor och ansåg att regeringen skulle återkomma till

riksdagen med en utvecklad strategi på IT-säkerhetsområdet där regeringen

preciserar statens ansvar och anger hur säkerhetsarbetet inordnas i det

nationella handlingsprogrammet och hur säkerhetsarbetet bör organiseras.

Trafikutskottet, som delade försvarsutskottets uppfattning, hemställde att

riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad försvarsutskottet

anfört i frågan (bet. 1995/96:TU19, rskr. 282).

Regeringen framhåller att inom området informationskrigföring, som omfattar

betydligt mer än bara IT-säkerhetsfrågor, finns det ett stort behov av att

samla, organisera och sprida kunskap för att på sikt kunna utveckla en

strategi. Inom detta område är hittills mycket litet gjort. Regeringen avser

att tillsätta en arbetsgrupp med uppdraget att följa utvecklingen av hot och

risker inom informationskrigföring, sprida kunskap om detta samt lämna förslag

till hur ansvar inom området skall preciseras och hur riktlinjerna för en

strategi bör se ut. Denna arbetsgrupps medlemmar bör ha kunskaper om bl.a.

säkerhetspolitik, kriminalitet, samhällets IT-strukturer, underrättelsetjänst,

teknik och psykologisk krigföring. Regeringen avser också att uppdra åt

berörda myndigheter att studera möjligheterna till aktiva åtgärder inom

informationskrigföring.

Inom forskningsområdet om nya hot och risker avser regeringen, som framgått,

inrätta en särskild arbetsgrupp i syfte att bl.a åstadkomma en förbättrad

samverkan inom området. Informationskrigföring faller väl inom ramen för

detta, anser regeringen.

Motionen

Miljöpartiet de gröna anser bl.a. i sin partimotion Fö59 (mp) att regeringen

borde ha lyft in lednings- och informationskrigföring i arbetet med

proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse, eftersom detta i hög grad

borde påverka totalförsvarets utformning och organisation. Motionärerna kräver

en säkerhetsstrategi inom IT-området och en offensivare ledning av

säkerhetssamarbetet än för närvarande (yrkande 24).

Utskottet

Utskottet har, som framgått, i yttrande till trafikutskottet (yttr.

1995/96:FöU4y) framhållit att regeringen borde organisera ett mer samlat och

samordnat ansvar för IT-säkerhetsfrågor och återkomma till riksdagen med en

utvecklad strategi på IT-säkerhetsområdet där regeringen preciserar statens

ansvar och anger hur säkerhetsarbetet inordnas i det nationella

handlingsprogrammet och hur säkerhetsarbetet bör organiseras. Utskottet

återkom till frågan i den andra etappen av försvarsbeslutet (prop. 1996/97:4,

bet. Föu1, rskr. 109-112) och påpekade nödvändigheten av ett helhetsgrepp i

frågan, där IT-säkerheten utgör en del. Ett aktivt och tydligt ansvarstagande

från regeringen ansågs ha avgörande betydelse för det fortsatta arbetet.

Utskottet kan nu konstatera att regeringen initierat åtgärder inom området.

En åtgärd är att regeringen skall tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att

bl.a. följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföring och

lämna förslag till hur ansvar inom området skall preciseras och hur

riktlinjerna för en strategi bör se ut. En annan åtgärd är att uppdra åt

berörda myndigheter att studera möjligheterna till aktiva åtgärder inom

informationskrigföring. En tredje åtgärd är att ge Överstyrelsen för civil

beredskap i uppdrag att bl.a. utforma ett system för certifiering, som gör det

möjligt att värdera hur väl ett åtagande om funktionsförmågan är uppfyllt.

Utskottet har erfarit att regeringen den 19 december 1996 tillsatt den i

propositionen aviserade arbetsgruppen som bl.a. skall följa utvecklingen av

hot och risker inom informationskrigföringen och hur riktlinjerna för en

strategi bör se ut. Vidare har uppdrag lämnats i 1997 års regleringsbrev till

Försvarshögskolan och Styrelsen för psykologiskt försvar att tillsammans och i

samråd med Försvarsmakten och Försvarets forskningsanstalt studera

möjligheterna till aktiva åtgärder inom informationskrigföring. Studierna

skall bl.a. omfatta utvecklingen i andra länder och aktiva åtgärder som

Sverige rent tekniskt skall kunna utveckla och implementera. Studierna skall

redovisas senast den 30 augusti 1997. Beträffande uppdraget till Överstyrelsen

för civil beredskap bereds denna fråga för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet anser det angeläget att regeringens pågående arbete inom området

nu leder fram till en utvecklad strategi på IT-säkerhetsområdet i enlighet med

vad utskottet tidigare efterfrågat. Härvid vill utskottet särskilt framhålla

betydelsen av att frågan om ett mer samlat och samordnat ansvar för IT-

säkerhetsfrågorna löses på ett tillfredsställande sätt. Mot bakgrund av vad

utskottet nu anfört utgår utskottet från att yrkandet i motion Fö59 (mp) om en

säkerhetsstrategi inom IT-området och en offensivare ledning av

säkerhetssamarbetet (yrkande 24) kommer att bli behandlad inom ramen för de

åtgärder som regeringen nu vidtagit på området. Utskottet föreslår därför att

motion Fö59 (mp) yrkande 24 inte bifalles av riksdagen.

Informationskrigföring

Utskottet behandlar här vad regeringen i propositionen (s. 93-94) har anfört

om informationskrigföring.

Regeringen

Regeringen lämnar här en allmän redogörelse för begreppet

informationskrigföring och pekar bl.a. på att de samhälleliga

strukturomvandlingar som IT-utvecklingen innebär kan komma att förändra

förutsättningarna för Sveriges nationella säkerhet på ännu mer genomgripande

sätt. Nätverk för tele- och datakommunikation förändrar förutsättningarna för

produktion, handel och distribution av alla varor och tjänster. Bl.a. gäller

detta materiel för hela totalförsvaret liksom vitala försörjningssystem som

betalningsväsen, elektricitet och livsmedel samt inte minst

myndighetsinformation och nyhetsförmedling.

Vidare framhåller regeringen bl.a. att arbetet med att uppnå och

vidmakthålla en hög grad av säkerhet inom detta område måste bedrivas över

traditionella sektorsgränser och i ett internationellt perspektiv. Påverkan

kan ske på traditionellt sätt genom regleringar, där dock formerna

kontinuerligt behöver följas upp och anpassas till utvecklingen. Väl så

viktiga påverkans-

möjligheter, menar regeringen, ligger i kunskapsuppbyggnad och

kunskapsspridning. För alla påverkansmöjligheter är det av stor vikt att

forskning och studier bedrivs i former som möjliggör att framväxande

möjligheter och hot kan identifieras och analyseras utan låsningar till

etablerade ansvarsuppdelningar.

Utskottet

Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört om informationskrigföring.

Utskottet har härvid inget att erinra mot det som anförs, men vill bara ännu

en gång understryka betydelsen av att det pågående arbetet med IT-frågorna

inom Regeringskansliet leder fram till en utvecklad strategi på IT-

säkerhetsområdet och en lösning på ansvarsfrågan.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande svåra påfrestningar på samhället i fred

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:11 och med avslag på

motionerna 1996/97:Fö59 yrkandena 11 och 12 och 1996/97:Fö60 godkänner

vad regeringen föreslagit om åtgärder mot svåra påfrestningar på

samhället i fred,

res. 1 (mp)

res. 2 (kd)

2. beträffande hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i

fred

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 10 och 1996/97:Fö59

yrkandena 1-4 och 6-9,

res. 3 (mp)

3. beträffande säkerhetskrav i samhällsplaneringen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö23 yrkande 19,

4. beträffande forskning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fö59 yrkandena 17-20 och

1996/97:Fö705,

res. 4 (mp)

5. beträffande nedfall av radioaktiva ämnen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö59 yrkandena 14 och 15,

res. 5 (mp)

6. beträffande översvämningar och dammbrott

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö58,

7. beträffande massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö59 yrkande 13,

res. 6 (fp, v, mp)

8. beträffande kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till

sjöss m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Fö57, 1996/97:Fö59 yrkandena

21-23, 1996/97:Fö703, 1996/97:Fö801, 1996/97:Fö802 och 1996/97:Fö803

yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. beträffande säkerhet i samhällsviktiga datasystem

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö59 yrkande 24.

Stockholm den 22 april 1997

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer

Skoog (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola

Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Olle

Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Jörgen Persson (s), Ulf

Kero (s) och Erik Arthur Egervärn (c).

Reservationer

1. Svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 1)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?I

propositionen om? och på s. 9 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande

lydelse:

Innan investeringar genomförs i olika strukturer måste en granskning göras

ur ett sårbarhetsperspektiv. De åtgärder för att minska sårbarheten och

miljöpåverkan som man kan göra redan på planerings- och genomförandestadiet av

olika projekt blir framför allt bättre, men också billigare ekonomiskt. Ett

aktivt arbete gentemot ungdomar för att öka medvetandet om sårbarheten i

samhället och vad man kan göra åt det är enligt utskottets mening en viktig

del i arbetet med att på lång sikt öka samhällets robusthet och minska

sårbarheten. En ökad medvetenhet och kunskap leder till attitydförändring som

i sin tur gör att människor tar ansvar för utvecklingen.

Utskottet föreslår med det anförda att motion Fö59 (mp) yrkande 12 bifalls

av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande svåra påfrestningar på samhället i fred

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö59 yrkande 12, med anledning av

proposition 1996/97:11 och motion 1996/97:59 yrkande 11 samt med avslag

på motion 1996/97:Fö60 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 1)

Åke Carnerö (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?I

propositionen om? och på s. 9 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande

lydelse:

Sårbarheten i ett modernt samhälle som Sverige är stor. Att förebygga och

hantera de svåra påfrestningar som Hot- och riskutredningen presenterat

ställer stora krav på samhällets inneboende styrka, stabilitet och

flexibilitet. Ju stabilare beredskapen är i det fredstida samhället, desto

bättre blir möjligheterna att också klara påfrestningarna i hela hotskalan

fred - kris - krig.

Om säkerhetsmedvetandet ökar bland medborgarna läggs en god grund för ett

säkrare samhälle. Att agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och

störningar i viktiga infrastruktursystem kan få stor betydelse för

konsekvenserna av det inträffade. Enligt utskottets mening bör därför olika

vägar prövas för att förbättra medvetenheten inför svåra påfrestningar på

samhället hos befolkningen. Detta skulle även öka förståelsen för det civila

försvarets betydelse i ofredstider.

Kunskapsnivån när det gäller dessa frågor är otillräcklig i vårt samhälle.

Utskottet vill därför framhålla att det är angeläget att förbättra den

enskilda människans möjligheter att förebygga olyckor och att agera rätt vid

olyckor, katastrofer och svåra påfrestningar. En anledning till den låga

beredskapen inför en del risker och hot kan vara att människor inte tror att

det kommer att inträffa något. Det kan leda till att många är obenägna att

vidta förebyggande åtgärder eller på andra sätt förbereda sig inför de risker

som förekommer.

För att åstadkomma ett samlat grepp i arbetet med att stärka den enskildes

säkerhetsmedvetande och förmåga att handla i olika nödsituationer bör enligt

utskottets mening regeringen tillsätta en vardagens Hot- och riskutredning som

får bilda utgångspunkt för informationsspridning om de påfrestningar som det

fredstida samhället kan utsättas för. Utskottet vill slutligen framhålla att

skolan och frivilligorganisationerna har en viktig roll när det gäller

utbildning och information i de frågor som utskottet nu behandlat.

Med det anförda anser utskottet att motion Fö60 (kd) bifalls av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande svåra påfrestningar på samhället i fred

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö60, med anledning av

proposition 1996/97:11 och med avslag på motion 1996/97:Fö59 yrkandena 11

och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 2)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet ställer? och

på s. 15 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse:

Det säkerhetspolitiska begreppet har vidgats från att omfatta enbart

traditionella militära hot till att omfatta även andra hot som t.ex. sårbarhet

i samhället, resursutarmning, miljöförstöring, ekonomisk fattigdom och sociala

klyftor. Det vidgade säkerhetspolitiska begreppet innehåller således faktorer

som redan i fredstid skapar instabilitet i samhället, och som är en grogrund

för konflikter såväl inom som mellan stater. Utskottet anser att det är dags

att ta konsekvenserna av den vidgade hotbilden så att de beslut som fattas på

olika nivåer medför ansvarstagande för att investeringar som görs inte ökar

sårbarheten, förstärker klyftorna eller på annat sätt i realiteten ökar hoten

och minskar flexibiliteten i ett levande och dynamiskt samhälle.

Komplicerade system är mer än summan av delarna. Strukturen, komplexiteten

och organisationen är själva bärare av egenskaper. De sammansatta systemen

bildar det postindustriella samhället. Utskottet anser att sårbarhet är ett

symtom på fundamentala problem i samhällsutvecklingen. Det är ett faktum att

vi i dagens samhälle inte har nått längre än till att sätta plåster på själva

symtomen. Sårbarhetsbegreppet är på ett mycket grundläggande plan kopplat till

begreppen risk och risktagande. Samhällets sårbarhet har oftast ökat genom att

vi underlåtit att analysera konsekvenserna av olika verksamheter. Vi har helt

enkelt tagit okalkylerade risker. Den kanske viktigaste insikten för att

förstå samhällets sårbarhetsproblem är att inse kopplingen mellan centralism

och storskaliga system å ena sidan och sårbarhet å den andra. Detta är en

koppling som allmänt erkänns i ord, men de flesta beslut och

samhällsutvecklingen i allmänhet går i rakt motsatt riktning. Det saknas i dag

effektiva instrument för att kontinuerligt belysa det sårbarhetsproblem som

växer i takt med samhällets centralisering. Sårbarhetsfrågorna kommer upp i

dagen - som i detta sammanhang - i ett skede då vi endast kan konstatera

faktum.

Enligt utskottets mening är de viktigaste stegen som skall tas för ett

robust och ekologiskt hållbart samhälle bl.a. decentralisering för minskad

sårbarhet och högre självtillit, krafttag mot miljöförstöring genom skärpt

lagstiftning, ekonomiska styrmedel samt ökad medvetenhet och kunskap hos

befolkning och beslutsfattare.

I försvarsberedningens rapport (Ds 1995:51) Totalförsvarets utveckling och

förnyelse finns en central mening. Beredningen skriver: ?Efter bedömningen av

den samlade bilden av militära och icke-militära hot, skall totalförsvarets

närmare uppgifter och anslag prövas gentemot insatser för säkerhet på andra

samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största

möjliga. Därvid måste också en avvägning ske såväl mellan det militära och det

civila försvaret som inom respektive del.? Utskottet anser att det är

självklart att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot

insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir

den största möjliga. Detta är viktigt inför nästa försvarsbeslut, inte minst

med tanke på sårbarheten i samhället.

Utskottet föreslår med det anförda att riksdagen bifaller motionerna Fö42

(mp) yrkande 10 och Fö59 (mp) yrkandena 1-4 och 6 - 9.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fö42 yrkande 10 och

1996/97:Fö59 yrkandena 1-4 och 6-9 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. Forskning (mom. 4)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Regeringen aviserar? och

på s. 21 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse:

Försvarets forskningsanstalt skall enligt regeringen ges i uppgift att

inrätta ett s.k. nätverk för samordning på forskarnivå. Ett ramprogram för

forskning och utveckling inom riskanalysområdet skall utvecklas.

Kärnkraftsinspektionen har i ett remissvar till regeringen ansett att

kärnenergisektorn inte bör inordnas i ett sådant ramprogram, då det redan

finns nationella och internationella samverkansformer. Utskottet anser

emellertid att Kärnkraftsinspektionen bör vara med i detta nätverk, inte minst

med tanke på att Försvarsberedningen i rapporten (Ds 1996:51)

Omvärldsförändringar och svensk säkerhetspolitik konstaterade följande: ?Andra

riskmoment med potentiellt mycket svåra konsekvenser för människor och miljö

ryms i bland annat olyckor i och attentat mot kemiska industrier eller

kärnkraftverk.?

Utskottet anser därför att motion Fö59 (mp) yrkande 20 bör bifallas av

riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande forskning

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö59 yrkande 20, med anledning av

motion 1996/97:59 yrkandena 17-19 och med avslag på motion 1996/97:Fö705

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Nedfall av radioaktiva ämnen (mom. 5)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Utskottet noterar? och

på s. 24 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse:

Försvarsberedningen har i rapporten (Ds 1996:51) Omvärldsförändringar och

svensk säkerhetspolitik skrivit att ?Andra riskmoment med potentiellt mycket

svåra konsekvenser för människor och miljö ryms i bland annat olyckor i och

attentat mot kemiska industrier eller kärnkraftsverk.? Försvarsberedningen har

också i rapporten pekat ut drift och förekomst av kärnkraftverk som ett

säkerhetspolitiskt hot, både med tanke på miljö och sårbarhet.

Radioaktivt material sprids snabbt med vindar och vatten i naturen och

förblir i ekosystemen under mycket lång tid. Celler i människa, djur och

växter är anpassade till de livsförutsättningar som funnits i årmiljoner. När

förändringar sker snabbt skadas våra celler, vilket i sin tur innebär att våra

möjligheter att överleva på planeten minskar. Försvarsberedningen konstaterade

vidare i rapporten att ?På Nordkalotten finns sannolikt världens största

ansamling av kärnvapen, uttjänta kärnkraftsreaktorer och annat nukleärt avfall

tillsammans med stora lager av kärnvapenmateriel som sammantaget utgör en

betydande miljörisk, inte bara regionalt utan även globalt.? Vidare anför

försvarsberedningen att ?De potentiella miljöproblemen i vårt närområde till

följd av förekomsten av och bristande kontroll över avfall från

kärnvapenhantering och kärnkraftsverksamhet är mycket stora.?

Utskottet anser att propositionens begrepp ?nedfall av radioaktiva ämnen?

bör ändras till ?spridning av radioaktiva ämnen?, för att tydliggöra att det

inte bara är risk för radioaktiva utsläpp i luft (som i sin tur påverkar

vatten och land), utan också för spridning bl.a. på grund av kärnavfall som

ligger och läcker till hav och land i vårt närområde.

Utskottet anser att kärnkraftindustrin själv, som alla andra, skall betala

sina beredskapskostnader. Kostnaderna för bl.a. strålningsmätning och

utrustning skall därför inte belasta Räddningsverket, utan kärnkraftindustrin.

Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört bör motion Fö59 (mp) yrkandena 14

och 15 bifallas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande nedfall av radioaktiva ämnen

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö59 yrkandena 14 och 15 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige (mom. 7)

Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anser

dels att utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?I motsats? och på s. 30

slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse:

Enligt regeringen är det nödvändigt att närmare precisera vilka slag av

svåra påfrestningar i fred, som det skall finnas en särskilt hög beredskap

mot, ange vilken ambition som bör gälla för denna beredskap samt tillförsäkra

att en sådan beredskap kan uppnås och upprätthållas. De svåra påfrestningar

som regeringen anser att det bör finnas en särskilt god beredskap mot är:

- nedfall av radioaktiva ämnen,

- svåra störningar i viktiga infrastruktursystem (elförsörjning,

telekommunikationer, hälso- och sjukvårdens el- och vattenförsörjning, radio

och TV samt försörjning med vatten),

- översvämningar och dammbrott,

- massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige,

- allvarlig smitta,

- terrorism,

- kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. och

- säkerhet i samhällsviktiga datasystem.

Det handlar här om svåra påfrestningar i fred, påfrestningar som genomgående

innebär en fara för liv och säkerhet för landets invånare. Detta kan däremot

inte anses vara fallet vid massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige i

fred, om det inte täcks in av samhällets beredskap vid övriga omnämnda

påfrestningar som t.ex. allvarlig smitta.

Massflykt har sedan slutet av 1980-talet utgjort ett av de skräckscenarier

som förknippades med kommunismens sammanbrott i Östeuropa och f.d.

Sovjetunionen. Det ingick i arsenalen av mer eller mindre trovärdiga argument

för en generellt mer restriktiv flyktingpolitik, vars innehåll skulle göra det

svårare för flyktingar att nå fram till Västeuropas gränser.

Enligt utskottets uppfattning bör därför massflykt inte generellt betraktas

som en svår påfrestning, som det bör finnas ?en särskilt god beredskap mot?.

En katastrofsituation av något slag i vår närhet, som skulle få till följd att

människor sökte skydd eller asyl i Sverige, skulle naturligtvis innebära en

påfrestning för de myndigheter som primärt har att handskas med situationen

men inte ett hot mot eller en risk för samhället. I detta fall delar vi

regeringens uppfattning att det bör vara kommunerna som svarar för den omsorg

som behövs i rådande situation.

Med det anförda anser utskottet att motion Fö59 (mp) yrkande 13 bör bifallas

av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fö59 yrkande 13 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

Forskning (mom. 4)

Annika Nordgren (mp) anför:

Regeringen har inrättat en särskild arbetsgrupp för samverkan kring forskning

angående nya hot och risker. Denna arbetsgrupp skall vara ett forum för

diskussion och vägledning. Syftet skall vara att initiera gemensamma

forskningssatsningar samt åstadkomma förbättrad samverkan inom forskning om

nya hot och risker.

Jag anser att idén om en arbetsgrupp för samverkan kring forskning om nya

hot och risker är bra, men uppdraget liksom problemet är enligt min mening

inte tillräckligt preciserat. Regeringen lämnar i propositionen frågan öppen

om vilka kriterier som skall avgöra om en viss företeelse är en risk eller ett

hot, en fråga som arbetsgruppen bör analysera och värdera. Enligt min mening

bör arbetsgruppen, genom de utvecklingstendenser som sker bl.a. på

miljöområdet, utgå från hot och risker i ett globalt perspektiv för att

successivt snäva in till att behandla hot och risker som primärt är

potentiella eller reella i Sverige. Inga områden skall undantas från analys,

varje försök till att inom något ansvarsområde negligera eller undanhålla

risker skall motarbetas av arbetsgruppen. Enligt min mening bör

Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier knytas till arbetsgruppen.

Regeringen anför i propositionen att det är angeläget att

forskningsverksamhet som syftar till en ökad säkerhet och ett bättre skydd

inför fredstida hot och risker ökar och att resultatet av sådan forskning kan

nyttiggöras. Här vill jag betona vikten av det förebyggande arbetet.

Verksamheten får inte koncentreras till att handla om skydd för de hot som

dyker upp, utan mer att föregripa hot och risker genom att lägga tyngdpunkten

på insatser för att motverka att hoten uppstår.

Jag anser mot bakgrund av detta att arbetsgruppen skall arbeta med att

utveckla frågan om konsekvensanalyser vid olika beslut som tas och som

påverkar sårbarheten både på kort och på lång sikt.

Kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. (mom. 8)

Annika Nordgren (mp) anför:

Regeringen anför i propositionen att man anser att frågan om

myndighetsansvaret för transport av farligt gods bör beredas ytterligare.

Denna uppfattning delar inte jag. Frågan har stötts och blötts så länge att

det nu är dags att sätta ned foten och ge myndighetsansvaret till

Räddningsverket. Frågan utreds dock för närvarande och myndighetsansvaret

skall behandlas med förtur. Utskottet skriver i betänkandet att regeringen, i

en särskild skrivelse till riksdagen, bör lämna en samlad redovisning i

ärendet.

Regeringen anför i propositionen att modifieringar i räddningstjänstlagen

som föreslås i översynen av inriktningen av det svenska marina oljeskyddet

skall övervägas. Jag anser att riksdagen nu skall slå fast att räddningslagen

bör ses över av en parlamentarisk utredning. Detta vill dock utskottet avvakta

med tills resultatet av två pågående utredningar är klart (utredningen om

lagstiftning i fråga om kemikalieolyckor m.m. samt utredningen om mål och

medel för Statens räddningsverk). Jag ämnar återkomma i frågan när dessa

utredningar är presenterade.

Säkerhet i samhällsviktiga samhällssystem (mom. 9)

Annika Nordgren (mp) anför:

När riksdagen tidigare behandlade IT-propositionen framhöll en enig riksdag

att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas tydligare.

Regeringen borde återkomma med en samlad strategi. Jag konstaterar att en

sådan strategi saknas. Varken regeringens proposition 1996/97:4 Totalförsvar i

förnyelse eller proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på

samhället i fred bär spår av riksdagens beslut.

Regeringen anmälde i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse att den

ämnar tillsätta en arbetsgrupp med uppdraget att bl.a. följa utvecklingen av

hot och risker inom informationskrigföring. Det framstår som att det skulle

vara en grupp som enbart sysslar med dessa frågor. Men i proposition

1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred skriver

regeringen att informationskrigföring faller väl inom ramen för det som

arbetsgruppen för samverkan kring forskning angående nya hot och risker skall

göra.

Detta är anmärkningsvärt med tanke på att riksdagen ansåg att det var helt

otillräckligt att tillsätta en arbetsgrupp. Riksdagen efterlyste en samlad

strategi och en mer samlad och samordnad ledning av IT-säkerhetsfrågorna.

Enligt min mening är inte tillsättandet av en arbetsgrupp en samlad strategi.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................4

Ärendets beredning i utskottet 4

Svåra påfrestningar på samhället i fred 4

Att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred 9

Mål- och resultatstyrning 15

Säkerhetskrav i samhällsplaneringen 15

Informationsfrågor 18

Forskning 19

Vissa slag av svåra påfrestningar 22

Nedfall av radioaktiva ämnen 22

Svåra störningar i viktiga infrastruktursystem 24

Översvämningar och dammbrott 26

Massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige 28

Allvarlig smitta 30

Terrorism 30

Kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. 31

Säkerhet i samhällsviktiga datasystem 38

Informationskrigföring 40

Hemställan 40

Reservationer........................................42

1. Svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 1) 42

2. Svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 1) 42

3. Hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred (mom. 2) 43

4. Forskning (mom. 4) 44

5. Nedfall av radioaktiva ämnen (mom. 5) 45

6. Massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige (mom. 7) 46

Särskilda yttranden..................................47

Forskning (mom. 4) 47

Kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. (mom. 8)

47

Säkerhet i samhällsviktiga samhällssystem (mom. 9) 48