Bet. 1996/97:FöU6

Försvarsutskottets betänkande

1996/97:FÖU06

Nya regler om elberedskap

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1996/97

FöU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition 1996/97:86 Nya

regler om elberedskap. En motion har avgivits med anledning av propositionen.

I betänkandet föreslås en elberedskapslag. Denna lag syftar till att reglera

ansvaret för den planering och de åtgärder som behövs för att tillgodose

elförsörjningen vid höjd beredskap. Lagen innehåller bestämmelser om

skyldighet att vidta beredskapsåtgärder, om ersättning för kostnader för

sådana åtgärder samt om avgiftssystem för finansiering av beredskapsåtgärder

inom elområdet.

En myndighet - elberedskapsmyndigheten - föreslås ha till uppgift att

besluta om föreskrifter om elberedskapen, ålägganden om elberedskapsåtgärder,

ersättning för sådana åtgärder samt att utöva tillsyn över elberedskapslagens

tillämpning. Denna myndighetsfunktion bör åläggas affärsverket Svenska

kraftnät.

Elberedskapslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

I betänkandet föreslås vidare ändringar i annan lagstiftning.

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen

1. antar regeringens förslag till elberedskapslag,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om

behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

4. antar regeringens förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om

beredskapslagring av olja och kol,

6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om

civilt försvar.

Motionen

1996/97:Fö61 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring i 3 § elberedskapslagen i enlighet med

vad som anförts i motionen.

Utskottet

Bakgrund

Regeringen redogör i propositionen inledningsvis för ärendet och framhåller

bl.a. följande.

Våren 1992 uppdrog regeringen åt en särskild utredare -

Ellagstiftningsutredningen (ELU) - att utarbeta förslag till ny lagstiftning

på elområdet (dir. 1992:39). Genom tilläggsdirektiv (dir. 1993:93) utökades

uppgifterna att också gälla förslag till riktlinjer för elberedskapen. ELU

redovisade sina överväganden om elberedskapen i betänkandet (SOU 1995:51)

Elförsörjning i ofred. Betänkandet har remissbehandlats.

Med utgångspunkt bl.a. i remissynpunkterna uppdrog regeringen (dir. 1996:23)

våren 1996 åt Elberedskapsutredningen (EBU) att lämna förslag till

myndighetsorganisation, ansvarsfördelning och finansiering inom elberedskapens

område. Utredaren hade även i uppdrag att överväga behovet av lagstiftning

inom området. Överväganden och förslag redovisades i betänkandet (SOU 1996:78)

Elberedskapen - Organisation, Ansvarsfördelning och Finansiering. Även detta

betänkande har remissbehandlats.

Riksdagen beslutade i december 1996 om inriktningen för totalförsvaret under

perioden 1997-2001 (prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 112). Beslutet

innefattade bl.a. mål och inriktning för funktionen Energiförsörjning med

delfunktionen Elförsörjning. I sin behandling av ärendet framhöll

försvarsutskottet att det var särskilt viktigt att finansieringen säkerställs

för de beredskapsåtgärder som behöver vidtas. Vidare anförde utskottet att det

förutsätter att frågan om en avgiftsfinansiering på området får en så grundlig

och allsidig beredning att finansieringen av beredskapsåtgärderna inom

funktionen Energiförsörjning säkerställs fr.o.m. den 1 juli 1997.

Regeringen har för riksdagen redovisat sina överväganden och förslag om

åtgärder för att höja beredskapen mot svåra påfrestningar i samhället i fred

(prop. 1996/97:11). Häri ingår överväganden om bl.a. beredskapen mot

allvarliga störningar i elförsörjningen i fredstid. Utskottet har behandlat de

båda propositionerna 1996/97:11 och 1996/97:86 i ett sammanhang.

Riksdagen beslutade hösten 1995 om ny ellagstiftning (prop. 1994/95:222,

bet. NU1, rskr. 358). Det nya regelverket infördes genom förändringar av och

tillägg till lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar (ellagen). Beslutet innebar vidare ikraftträdande av

en tidigare beslutad ny lag, lagen (1994:618) om handel med el, m.m. (prop.

1993/94:358). Det nya regelverket trädde i kraft den 1 januari 1996.

De lagförslag som regeringen har överlämnat till Lagrådet för yttrande finns

i den till propositionen fogade bilagan 4. Regeringen anmäler att den i

propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter.

Behovet av ett nytt regelverk för elberedskapen

Regeringen

Leveranssäkerhet i fred och krig

Regeringen anför att den nyligen har redovisat sin bedömning av

leveranssäkerheten i den svenska elförsörjningen i fred och krig. Regeringen

bedömer sålunda det svenska elsystemet vara förhållandevis robust och

motståndskraftigt mot de störningar som erfarenhetsmässigt och med rimlig

sannolikhet kan inträffa i fredstid (prop. 1996/97:11 s. 50). Fredstida

elavbrott beror vanligtvis på väderrelaterade fel som främst drabbar

elsystemets lågspänningsdelar.

Elförsörjningen bedöms däremot vara mycket sårbar i krig (prop. 1996/97:4 s.

274). Den kan förväntas bli ett högt prioriterat militärt angreppsmål.

Regeringen anser därför att den bristande förmågan att upprätthålla en

fungerande elförsörjning som ett av de mest betydande problemen inom

beredskapsområdet och därmed en gränssättande faktor för hela totalförsvarets

samlade förmåga.

Regeringen anser att det finns ekonomiska och kommersiella skäl för

företagen inom elförsörjningen att upprätthålla den fredstida

leveranssäkerheten på en för företagens kunder och samhället i övrigt önskvärd

och ekonomiskt rimlig nivå. Elföretagen vidtar sålunda som en del i sin

ordinarie verksamhet åtgärder för att förebygga och åtgärda fredstida

störningar.

Regeringen anför vidare att den krigstida skadebilden kan antas skilja sig

från den fredstida, bl.a. så till vida att de skador som kan uppstå blir mer

omfattande och komplexa. Vissa av de åtgärder som genomförs för att uppnå en

hög leveranssäkerhet i fred förstärker elförsörjningen också i krigstid.

Regeringen menar dock att de åtgärder som krävs för god leveranssäkerhet i

krig är betydligt mer omfattande, och av en annan karaktär, än vad som krävs

för den fredstida leveranssäkerheten.

Elberedskapen

Regeringen framhåller att en betydande del av elberedskapsåtgärderna har

genomförts av staten genom Statens vattenfallsverk och senare affärsverket

Svenska kraftnät. Vissa åtgärder har elföretagen varit skyldiga att

finansiera, bl.a. enligt lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för

vissa kraftanläggningar m.m. (krigsskyddslagen). Därutöver har många elföretag

frivilligt åtagit sig ett betydande ansvar för att genomföra och finansiera

ytterligare beredskapsförberedelser. Elföretagen har kommit att stå för

betydande delar av elberedskapens kostnader.

Enligt regeringen har de stora inslagen av frivillighet bl.a. byggt på de

tidigare marknadsförhållandena inom elförsörjningen. Genom de legala

konkurrensbegränsningarna som funnits har elföretagen kunnat föra beredskaps-

kostnader vidare till konsumenterna. Vidare har statsmakterna kunnat överlåta

åt Vattenfallsverket att i samråd med berörda elföretag närmare precisera

beredskapskraven.

Nya förutsättningar för elberedskapen

Regeringen anför att ett nytt regelverk för elmarknaden trädde i kraft den 1

januari 1996. Det innebär att produktion och försäljning av el sker i

konkurrens medan nätverksamhet, som är ett naturligt monopol, även

fortsättningsvis regleras och övervakas. Med nätverksamhet avses den

verksamhet som behövs för att överföra el på det elektriska nätet.

Regeringen finner att det nya regelverket har förändrat förutsättningarna

för elberedskapen. Bl.a. har möjligheten att föra över kostnaderna till

konsumenterna blivit mindre, vilket sägs få elföretagen att ompröva sina

frivilliga beredskapsåtaganden. De nya marknadsförhållandena ställer krav på

konkurrensneutralitet i ålägganden om beredskapsåtgärder, särskilt när det

gäller finansieringen. Statsmakternas beredskapskrav inom elförsörjningen bör

tydliggöras, konstaterar regeringen.

Krigsskyddslagen och annan lagstiftning om beredskapsåtgärder

Den lagstiftning om beredskapsåtgärder som för närvarande är tillämplig på

elförsörjningen utgörs, enligt regeringen, dels av lagstiftning som gäller för

hela beredskapsområdet, dels av krigsskyddslagen som huvudsakligen är

tillämplig på elförsörjningen. Regeringen sammanfattar den aktuella lagre-

gleringen och anför:

Lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.

(skyddslagen) syftar till att åstadkomma skydd mot sabotage, terrorism och

spioneri. Den är tillämplig för anläggningar inom energiförsörjningen. Enligt

lagen kan ägare av sådan anläggning också föreläggas att mot ersättning

genomföra nödvändiga skyddsåtgärder.

Bestämmelser om s.k. verkskydd finns i lagen (1994:1720) om civilt försvar.

Verkskydd skall organiseras vid anläggningar som har stor betydelse för

totalförsvaret och som antas bli utsatta i samband med stridshandlingar.

Säkerhetsskyddslagen (1996:627) syftar till att säkerställa skydd mot bl.a.

spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet. Den

innehåller bestämmelser om bl.a. informationssäkerhet, tillträdesbegränsningar

och säkerhetsprövning av personal.

Enligt lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare,

arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen

(närings-idkarlagen) är näringsidkare m.fl. skyldiga att på begäran av

totalförsvarsmyndighet delta i totalförsvarsplaneringen. De skall lämna de

uppgifter om produktionsförhållanden m.m. i den egna verksamheten som

totalförsvarsmyndigheten behöver för sitt arbete.

Lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol omfattar lagring av

fossila bränslen för bl.a. elproduktionsändamål. Enligt lagen kan innehavare

av kraftvärmevärk, gasturbiner och oljekondenskraftverk över viss installerad

effekt åläggas att beredskapslagra bränslen för anläggningens beredskapsbehov

i krig.

Den tidigare nämnda krigsskyddslagen innehåller regler om åtgärder till

skydd mot skada genom krigshandling eller sabotage mot anläggningar av

väsentlig betydelse för energiförsörjningen i landet. Numera omfattas större

kraftverk och vattenregleringsmagasin, det landsomfattande

kraftöverföringsnätet (stamnätet) samt stora transformator- och

kopplingsstationer. Krigsskyddslagen tillämpas även för skyddsåtgärder för

rörledningar avsedda för transport av naturgas eller olja. Enligt lagen skall

ny- eller ombyggnad, ändring eller utvidgning av de anläggningar som omfattas

av lagen utföras på ett från skyddssynpunkt lämpligt sätt.

Krigsskyddslagen präglas av det decentraliserade elsystem och den militära

hotbild som gällde då den tillkom under andra världskriget. Elsystemet och det

militära hotet har förändrats starkt sedan dess. Enligt regeringen ställer

dessa förändringar krav på andra slags åtgärder än de som krigsskyddslagen tar

sikte på.

Behovet av nytt regelverk

Regeringen konstaterar att krigsskyddslagen och skyddslagen inte reglerar alla

de åtgärder som numera bör komma i fråga för att trygga elförsörjningen i

händelse av krig. Krigsskyddslagen är delvis föråldrad. Regeringen anser att

det bör skapas förutsättningar för att reglera åtgärder inom ett vidare

tillämpningsområde för anläggningstyper, system och funktioner inom

elförsörjningen. För att öka effektiviteten i beredskapsåtgärderna bör det

även finnas förutsättningar för att genomföra beredskapsåtgärderna selektivt.

Regeringen anser vidare att de förändrade konkurrensförhållandena på

elmarknaden innebär att regelverket bör innehålla en konkurrensneutral

finansieringslösning. Regeringen framhåller att syftet med det i propositionen

föreslagna regelverket är att skapa ett tidsenligt och ändamålsenligt

regelverk som kan ersätta krigsskyddslagen.

Utskottet

Elförsörjningen är av central betydelse för den ekonomiska och sociala

utvecklingen i Sverige. I stort sett alla delar av det svenska samhället är

beroende av en väl fungerande elförsörjning. Elavbrott kan leda till

omfattande störningar i viktiga samhällsfunktioner och förorsaka betydande

materiella skador och ekonomiska förluster. Under svåra väderleksförhållanden

kan långvariga elavbrott utgöra ett hot mot människors möjligheter att

överleva.

I samband med ett angrepp mot Sverige kan även begränsade militära insatser

störa elförsörjningen i betydande omfattning, vilket allvarligt kan inverka på

viktiga funktioner inom totalförsvaret och samhället i övrigt. Sabotage kan få

motsvarande konsekvenser. Utskottet uppmärksammade i anslutning till

försvarsbeslutets andra etapp (prop. 1996/97:4, bet. FöU1, rskr. 109-112)

denna sårbarhet och erinrade om vad som anförts i frågan ett år tidigare.

Utskottet uttalade sig då - vid försvarsbeslutets första etapp (prop.

1995/96:12, bet. FöU1, rskr. 45-46) - om behovet av att åstadkomma en robust

och flexibel infrastruktur inom bl.a. elförsörjningen. Utskottet har

motsvarande synsätt i betänkandet 1996/97:FöU5 Beredskap mot svåra

påfrestningar.

Utskottet delar sålunda regeringens bedömning att den bristande förmågan att

upprätthålla en fungerande elförsörjning är ett av de största problemen inom

beredskapsområdet.

Utskottet delar vidare regeringens bedömning att det nya regelverket för

elmarknaden har förändrat förutsättningarna för elberedskapen. De nya

förhållandena gör det nödvändigt med konkurrensneutralitet i åläggandena om

beredskapsåtgärder och beträffande finansieringen.

Förändringarna ställer vidare krav på andra typer av åtgärder än de som

krigsskyddslagen (1942:335) tar sikte på. Elsystemet kan inte skyddas enbart

med fortifikatoriska åtgärder i anslutning till olika anläggningar. Behovet av

att skydda och skapa flexibilitet i funktioner och system inom elförsörjningen

har ökat.

Utskottet delar sålunda regeringens bedömning om behovet av ett tidsenligt

och ändamålsenligt regelverk som kan ersätta krigsskyddslagen.

Ny lag om elberedskap

Regeringen

Regeringen föreslår att de grundläggande bestämmelserna om elberedskapen vid

produktion, överföring och handel med el samlas i en särskild lag

(elberedskapslagen). Denna lag föreslås innehålla bestämmelser om

* skyldigheter att vidta beredskapsåtgärder,

* elberedskapsmyndighetens befogenheter,

* ersättning för de kostnader som beredskapsåtgärder ger upphov till samt

* det avgiftssystem som skall finansiera beredskapsåtgärder inom elområdet.

Regeringen anser att en särskild myndighet, elberedskapsmyndigheten, skall

ansvara för tillämpningen av lagen. Affärsverket Svenska kraftnät föreslås bli

elberedskapsmyndighet.

Regeringen betonar att elberedskapslagen syftar till att reglera ansvaret

för den planering och de åtgärder som behövs för att kunna tillgodose

elförsörjningen vid höjd beredskap. De beslut som fattas med stöd av

elberedskapslagen måste alltid kunna återföras till lagens syftesbestämmelser.

Regeringen anmäler att EBU föreslagit en elberedskapslag för att tillgodose

elförsörjningen vid höjd beredskap eller annars då elförsörjningen är

allvarligt hotad. Regeringen anser för sin del att ansvarsfördelningen inom

elförsörjningen är sådan att det är en uppgift för elföretagen att vidta de

åtgärder som krävs för att hålla en god leveranssäkerhet i fred.

Myndigheternas föreskrifts- och tillsynsarbete för driftsäkerhet, elsäkerhet

och nätverksamhet påverkar elföretagens arbete med leveranssäkerheten. Enligt

regeringen täcker befintlig lagstiftning in vissa av de situationer som EBU:s

lagförslag tar sikte på. Det finns vidare en långtgående överlappning mellan

de beredskapåtgärder som vidtas för situationer med höjd beredskap och

åtgärdsbehovet för tillfällen med svåra påfrestningar i fredstid. Enligt

regeringens bedömning är det för närvarande inte påkallat att som EBU

föreslagit införa regler om leveranssäkerhet i fredstid i elberedskapslagen.

Sådana särskilda regler om fredstida leveranssäkerhet får prövas i särskild

ordning om framtida erfarenheter visar att det är påkallat. De föreslagna

bestämmelserna är således inte tillämpliga vid allvarliga störningar i

fredstid.

Elberedskapslagen, anför regeringen, bör tillämpas i alla led inom

elförsörjningen, dvs. inom produktion, överföring och handel med el.

Motionen

I motion Fö61 (m) anförs kritik mot en formulering i 3 § i den föreslagna

lagen om elberedskap. Motionären håller med om att det inte är lämpligt att i

lagstiftningen närmare precisera eller exemplifiera vilka beredskapsåtgärder

som skall vidtas, men anser det ändå olyckligt att man inte i nämnda 3 § har

försökt formulera en övergripande och mer generellt hållbar definition av

begreppet beredskapsåtgärd. Regeringen bör därför, enligt motionären, i ett

senare skede återkomma till riksdagen med förslag till komplettering och

förtydligande av 3 § elberedskapslagen.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning att en tydlig och överskådlig

reglering av elberedskapen bäst sker genom att bestämmelserna samlas i en

särskild lag.

Utskottet delar vidare regeringens synsätt att det är kraven på åtgärder för

att möta störningar i elförsörjningen vid höjd beredskap som skall vara

avgörande för elberedskapslagens tillämpning. Hänsyn bör dock tas till de

planerade årtgärdernas effekter på situationer med svåra påfrestningar på

elförsörjningen i fredstid.

Utskottet anser, liksom regeringen, att elberedskapslagen bör tillämpas i

alla led inom elförsörjningen, dvs. inom produktion, överföring och handel med

el.

I motion Fö61 (m) föreslås att riksdagen uppdrar åt regeringen att återkomma

med en övergripande och mer generellt hållbar definition av begreppet

beredskapsåtgärd. Enligt utskottets mening torde det inte vara någon avgörande

nackdel med den relativt öppna definition som framgår av den föreslagna

elberedskapslagens 3 §, eftersom behoven kan ändras över tiden bl.a. som följd

av den tekniska utvecklingen och förändringar i hotet. Det bör sålunda, som

regeringen föreslår, ankomma på regeringen eller på den myndighet som

regeringen utser att närmare definiera bl.a. innebörden av begreppet

beredskapsåtgärd. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla motion Fö61 (m).

Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder

Regeringen

Regeringen anför att elföretagen i enlighet med den s.k. ansvarsprincipen bör

upprätthålla sin verksamhet vid höjd beredskap och vidta de beredskapsåtgärder

som behövs. Det finns enligt regeringens bedömning inget behov av att i

elberedskapslagen föra in särskilda bestämmelser om elföretagens skyldighet

att upprätthålla verksamheten vid höjd beredskap och i samband med andra för

elförsörjningen allvarliga situationer. Behovet av reglering gäller ansvaret

för planering och genomförande av beredskapsåtgärder. Regeringen avser med

elföretag den som driver elproduktion, elhandel och nätverksamhet.

Elföretag skall enligt den föreslagna elberedskapslagen vara skyldiga att i

sin verksamhet och sina anläggningar mot ersättning vidta de

beredskapsåtgärder som beslutas för att tillgodose elförsörjningen vid höjd

beredskap.

Den nya lagen sägs bl.a. ta sikte på beredskapsåtgärder i anläggningar av

väsentlig betydelse för elförsörjningen i landet, inom en ort eller ett

område. Det kan exempelvis gälla viktiga produktions-, överförings- eller

driftledningsanläggningar. Regeringen anser att det i lagen är olämpligt att

precisera eller exemplifiera vilka beredskapsåtgärder som skall vidtas.

Behoven kan ändras över tiden, bl.a. som följd av teknik- och hotförändringar.

Det sägs vara en uppgift för regeringen, eller efter regeringens bemyndigande

elberedskapsmyndigheten, att närmare ange vad som skall utgöra

beredskapsåtgärder.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen föreslår. Elföretagen bör

sålunda åläggas skyldighet att vidta beredskapsåtgärder som syftar till att

tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap och som beslutas i enlighet med

elberedskapslagen.

Närmare föreskrifter om vad som utgör beredskapsåtgärder bör, som utskottet

nyss påtalat, meddelas av regeringen eller av elberedskapsmyndigheten.

Utskottet föreslår att riksdagen antar de delar av den föreslagna lagen som

behandlar skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder.

Anmälningsskyldighet

Regeringen

Regeringen föreslår att regler om anmälningsskyldighet införs i den nya

lagstiftningen. Syftet härmed är att skapa förutsättningar för ett effektivt

beredskapsarbete. Regeringen anser att det är viktigt att behovet av

beredskapsåtgärder prövas tidigt, eftersom kostnaderna för flertalet sådana

åtgärder blir lägre om de vidtas i samband med att en anläggning uppförs,

byggs om eller ändras på annat sätt. Vidare anser regeringen det vara viktigt

att beredskapsplaner snabbt kan anpassas till väsentligare

verksamhetsförändringar. Anmälningsskyldigheten bör därför kunna begränsas

till att omfatta sådana anläggningar eller sådan verksamhet som är av särskild

betydelse för elberedskapen.

Regeringen föreslår att denna begränsning sker genom att regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande, elberedskapsmyndigheten genom föreskrifter

anger vilka anläggningar och slag av verksamhetsförändringar som omfattas av

anmälningsplikten. De typer av anläggningar som enligt regeringens bedömning

för närvarande bör komma i fråga är kraftverk, vattenregleringsmagasin,

elledningar, transformator- och kopplingsstationer, reservdelsförråd samt

drift- och övervakningscentraler för produktions- och nätdrift, med

tillhörande styr- och kommunikationssystem.

Även andra större förändringar i verksamheten vid en elektrisk anläggning

eller verksamhet för produktion, överföring och handel med el skall anmälas om

verksamheten är av väsentlig betydelse för elförsörjningen. Det kan exempelvis

gälla nedläggning eller överlåtelse eller en väsentlig neddragning eller

utvidgning av verksamhet som har stor betydelse för elförsörjningen. Det kan

också gälla när sådan verksamhet startas. Anmälan skall göras senast i samband

med att förändringen vidtas. Regeringen anser att anmälningsskyldigheten till

stor del kommer att kunna fullgöras vid den löpande beredskapsplaneringen och

vid övriga kontakter mellan elberedskapsmyndigheten och det aktuella

företaget.

Utskottet

Utskottet anser, i likhet med vad regeringen har föreslagit, att elektriska

anläggningar som är av väsentlig betydelse för elförsörjningen inte får

uppföras, byggas om eller på annat sätt ändras innan anmälan om detta gjorts

till elberedskapsmyndigheten och denna fattat beslut i frågan. Större

verksamhetsförändringar vid elföretag, och som är av väsentlig betydelse för

elförsörjningen, skall också anmälas till elberedskapsmyndigheten.

Det bör ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, på

elberedskapsmyndigheten att ge närmare föreskrifter om vilka anläggningar och

vilken verksamhet som skall omfattas av anmälningsplikten.

Utskottet föreslår att riksdagen antar de delar av den föreslagna lagen som

behandlar anmälningsskyldigheten.

Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder

Regeringen

Beredskapsåtgärderna inom elförsörjningsområdet bör, enligt regeringen,

genomföras selektivt genom att individuellt utformade krav på åtgärder riktas

till det enskilda företaget. Detta förutsätter att åtgärderna finansieras på

ett konkurrensneutralt sätt. Enligt regeringen vore en sådan ordning möjlig

med ett system som innebär att de berörda företagen ersätts för sina

beredskaps-kostnader.

Regeringen föreslår att huvudregeln skall vara att beredskapsåtgärder som

beslutas med stöd av lagen är ersättningsberättigade. Ersättning förutsätts

betalas i efterhand sedan åtgärden har genomförts och mot redovisning. Rätten

till ersättning förutsätts kunna begränsas om anmälningsplikten inte har

iakttagits.

Regeringen anser att det finns skäl för vissa kompletterande regler när det

gäller ersättning för beredskapslagring av bränsle för elproduktion.

Regeringen erinrar om att olja beredskapslagras med två syften, lagring för

fredstida oljekriser respektive s.k. krigslagring. Lagringen sker med stöd av

lagen (1994:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Lagringen för

oljekriser tar sikte på allvarliga störningar i oljeförsörjningen i fredstid.

Krigslagringen är avsedd för situationer då landet antingen har blivit

indraget i krig eller står neutralt. Såväl kol som oljeprodukter lagras.

Innehavare av vissa större elproducerande anläggningar kan åläggas att hålla

vissa oljelager. Det rör sig om beredskapslagring vars syfte är att under viss

tid möjliggöra drift av gasturbiner, oljekondenskraftverk och kraftvärmeverk i

krigssituationer. Regeringen påpekar att kostnaden för denna beredskapslagring

är betydande och att det därför finns risk för att viss reservkapacitet

avvecklas om inte ersättning utgår. Enligt regeringens bedömning vore detta

olämpligt från beredskapssynpunkt. Regeringen föreslår därför att kostnaderna

för att hålla dessa lager skall vara ersättningsberättigade enligt

elberedskapslagen och således kunna täckas av elberedskapsavgiften.

Regeringen anser att det bör ankomma på elberedskapsmyndigheten att inom

ersättningssystemets ram ta fram särskilda riktlinjer och rutiner för

ersättningsberättigade kostnader för lagring av bränsle. Regeringen

förutsätter att det sker ett mycket nära samarbete i dessa frågor mellan

elberedskapsmyndigheten och den myndighet som har tillsyn över

beredskapslagringen (för närvande NUTEK).

Beredskapslagring av anrikat uran sker i dag enligt avtal mellan NUTEK och

Svensk Kärnbränslehantering AB. Lagringen avser främst fredskriser och

omfattas därmed inte primärt av elberedskapslagens syften. Regeringen anser

det inte vara aktuellt att införa beredskapslagring av kärnbränsle med

särskilt sikte på situationer med höjd beredskap.

Utskottet

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att beredskapsåtgärder som vidtas

efter beslut av elberedskapsmyndigheten skall vara ersättningsberättigade.

Berörda företag skall ersättas för de kostnader som är förknippade med

beredskapsåtgärderna.

Utskottet godtar också vad regeringen föreslagit om att ersättning även

skall lämnas för beredskapslagring av bränslen för elproduktion vid höjd

beredskap.

Utskottet förutsätter att ersättningssystemet utformas så att möjligheterna

till ekonomisk uppföljning säkerställs. Utskottet förutsätter vidare att

adekvata metoder utvecklas för att mäta beredskapsnyttan i

investeringsprojekten och att erfarenheter från utvärderingar av tidigare

bidragsverksamhet inom elberedskapen tas till vara.

Utskottet föreslår att riksdagen antar de delar av den föreslagna lagen som

behandlar ersättningen för kostnader i samband med vidtagna

beredskapsåtgärder.

Myndighetsfunktion för tillsyn av elberedskapen, m.m.

Regeringen

Elberedskapsmyndighetens uppgifter

Regeringen föreslår att en särskild myndighetsfunktion,

elberedskapsmyndigheten, inrättas för tillsyn av elföretagens

beredskapsverksamhet enligt den nya lagen. Syftet är att skapa förutsättningar

för att tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap eller annars då

elförsörjningen är allvarligt hotad. Elberedskapsmyndigheten föreslås vara

tillsynsmyndighet för den nya lagens efterlevnad.

Regeringen beskriver fyra huvuduppgifter för elberedskapsmyndigheten:

normgivning, behovsprövning av beredskapsåtgärder, administration av

ersättningssystemet samt uppföljning och tillsyn.

I normgivningen ingår bl.a. att - i den utsträckning det följer av regering-

ens bemyndigande - utfärda föreskrifter om vad som är beredskapsåtgärder och

om anmälningsskyldigheten. Vidare ingår att föreskriva om ersättningsregler.

Myndigheten skall i det enskilda fallet pröva behovet av beredskapsåtgärder

och ersättning för de åtgärder som åläggs elföretaget. Den skall även lämna

föreskrifter om genomförandet och om redovisning av en beslutad åtgärd.

Myndigheten skall även pröva behovet av förelägganden och förbud i de fall

lagen eller beslut inte åtföljs.

Elberedskapsmyndigheten skall administrera ersättningssystemet för den

ersättning för beredskapsåtgärder som den beslutar.

Till uppgifterna hör också uppföljning och tillsyn av beslutade åtgärder. På

övergipande nivå skall också effekterna av genomförda beredskapsåtgärder

utvärderas.

Svenska kraftnät bör vara elberedskapsmyndighet

Från och med den 1 januari 1997 är Svenska kraftnät ansvarig myndighet för

delfunktionen Elförsörjning inom totalförsvarets civila del. I Svenska

kraftnäts uppgifter som delfunktionsansvarig ingår att samordna och inrikta

verksamheten med elberedskap. Häri innefattas dels analys av behovet av

beredskapsåtgärder för energiförsörjningen och deras inriktning, dels förslag

om verksamhetsinriktning för elberedskapen med beräknat resursbehov.

Enligt regeringens bedömning bör Svenska kraftnät i egenskap av ansvarig

myndighet för elförsörjningen vara elberedskapsmyndighet.

Regeringen konstaterar att beredskapsåtgärder även skall genomföras för

Svenska kraftnäts verksamhet och anläggningar. Trots att Svenska kraftnät

bedriver en monopolverksamhet och inte är konkurrensutsatt anser regeringen

det vara olämpligt att Svenska kraftnät utövar elberedskapsmyndighetens

funktion för den egna verksamheten. Regeringen anser därför, i likhet med

Lagrådet, att Svenska kraftnät skall undantas från elberedskapslagen.

Härigenom undviks en konflikt mellan Svenska kraftnäts olika roller.

Omfattningen och inriktningen av Svenska kraftnäts egna beredskapsåtgärder bör

enligt regeringen prövas av regering och riksdag. Till denna fråga återkommer

regeringen i avsnittet om finansiering.

En särskild nämnd inom NUTEK - Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar

(Krigsskyddsnämnden) - prövar ärenden enligt krigsskyddslagen (1942:335).

Regeringen föreslår att denna nämnd upphör i samband med att den nya

elberedskapslagen träder i kraft.

Ansvaret för krigslagringen av bränsle för elproducerande anläggningar

Regeringen erinrar om att beredskapslagringen av olja och kol för

krigssituationer baseras på ålägganden enligt lagen (1984:1049) om

beredskapslagring av olja och kol. NUTEK är ansvarig myndighet.

Lagringsskyldigheten för innehavare av oljekondensverk, gasturbiner och

kraftvärmeverk fastställs efter individuell prövning. Regeringen anför att EBU

föreslagit att det bör ankomma på elberedskapsmyndigheten att bestämma

storleken på beredskapslagringen vid elproducerande anläggningar. Förslaget

sägs från flera utgångspunkter vara välgrundat men regeringen gör ändå

bedömningen att skälen för att hålla samman alla beslut om lagringsskyldighet,

tillsyn m.m. för bränslen för både fredskriser och krigssituationer för

närvarande väger tyngre. Dessa uppgifter föreslås därför ligga kvar hos

tillsynsmyndigheten enligt lagen (1984:335) om beredskapslagring av olja och

kol, dvs. NUTEK.

Utskottet

Utskottet godtar vad regeringen anfört om att inrätta en särskild

myndighetsfunktion för tillsyn av elföretagens beredskapsåtgärder. Denna

elberedskapsmyndighet skall ha till uppgift att meddela föreskrifter om

elberedskapen samt att besluta om beredskapsåtgärder vid enskilda företag och

anläggningar liksom om ersättning för sådana åtgärder. Härigenom skapas

förutsättningar för att tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap eller

annars då elförsörjningen är allvarligt hotad. Elberedskapsmyndigheten bör

vara tillsynsmyndighet för den nya lagens efterlevnad.

Utskottet föreslår att riksdagen antar de delar av den föreslagna lagen som

behandlar myndighetsfunktionen för tillsyn av elberedskapen.

Tillsyn m.m.

Regeringen

Den föreslagna lagen om elberedskap innehåller bestämmelser om att

elberedskapsmyndigheten för sin myndighetsutövning kan begära in upplysningar

och handlingar från dem som omfattas av elberedskapslagen. Regler för tillsyn

erfordras, enligt regeringen, för en effektiv inriktning av resursfördelningen

i beredskapsarbetet, för att kunna följa upp detta och för att sätta kraft

bakom myndighetens agerande. Vidare föreslås vissa sanktionsmöjligheter.

Regeringen pekar på betydelsen från försvarssynpunkt av att inte

beredskapsuppgifter röjs. I beredskapsarbetet kan också uppstå situationer där

information om affärs- eller driftsförhållanden inte bör utnyttjas på ett

obehörigt sätt. När det gäller verksamhet inom det allmänna, exempelvis hos

elberedskapsmyndigheten, täcks dessa situationer upp av sekretesslagens

(1980:100) bestämmelser. Motsvarande reglering saknas däremot för enskild på

elberedskapsområdet. Regeringen föreslår därför att det i den nya lagen intas

en regel om tystnadsplikt för enskilda.

Utskottet

Utskottet anser, liksom regeringen, att elberedskapslagen bör innehålla regler

om tillsyn, med vissa sanktionsmöjligheter. Vidare bör i den aktuella lagen

ingå en regel om tystnadsplikt.

Utskottet föreslår att riksdagen antar den föreslagna lagen i berörd del.

Finansiering av elberedskapen

Regeringen

Regeringen erinrar om att den i proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse

- etapp 2 redogjort för hur den civila beredskapen i framtiden bör

finansieras. Enligt propositionen bör den s.k. ansvarsprincipen utökas så att

den även blir vägledande för fördelningen av kostnadsansvaret för

beredskapsåtgärder. Inom vissa strukturområden, däribland elförsörjningen, bör

i enlighet härmed beredskapsåtgärderna finansieras genom avgifter.

Regeringen föreslår sålunda att en särskild avgift, elberedskapsavgiften,

införs för att finansiera elberedskapen för situationer med höjd beredskap.

Avgiften bör tas ut av dem som har s.k. nätkoncession.

Regeringen förordar att avgiftsintäkterna redovisas på inkomsttitel på

statsbudgeten. Svenska kraftnät skall åt regeringen årligen beräkna

medelsbehovet för elberedskapen på en av statsmakterna angiven ambitionsnivå

och föreslå hur de beräknade medlen bör disponeras. Regeringen skall därefter

i budgetpropositionen föreslå ambitionsnivå, medelsbehov och avgiftsuttag för

elberedskapen. Avgiftsuttaget fastställs av riksdagen i samband med

budgetprövningen, då den beslutar om ambitionsnivå och hur medlen skall

användas. Medel för verksamheten anvisas därefter via anslag på statsbudgeten.

Regeringen fastställer avgifterna med ledning av riksdagens beslut om

avgiftsuttag.

Regeringen anför att dess förslag i huvudsak överensstämmer med de principer

för ett avgiftssystem som föreslagits av EBU. En väsentlig skillnad är dock

att EBU anser att avgiftsintäkterna skall fonderas på ett räntebärande konto i

Riksgäldskontoret i stället för att redovisas på inkomsttitel, vilket

regeringen alltså förordar. Som skäl anges att s.k. bruttobudgetering i

enlighet med riksdagens beslut om den statliga budgetprocessen skall tillämpas

för offentligrättsligt reglerade avgifter fr.o.m. den 1 januari 1997 (prop.

1995/96:220, bet. KU3, rskr. 27). Härav följer att intäkter från sådana

avgifter redovisas på inkomsttitel i stasbudgeten och att det över anslaget

anvisas medel för den verksamhet som avgifterna är avsedda att finansiera.

Som framgått av det föregående kommer inte Svenska kraftnät att omfattas av

elberedskapslagen. Det innebär att beredskapsåtgärder i verkets anläggningar

och verksamhet inte är ersättningsberättigade. Regeringen föreslår därför att

dessa åtgärder finansieras med medel från verkets affärsverksamhet enligt den

ordning som nu gäller. Omfattningen och den övergripande inriktningen av

Svenska kraftnäts beredskapsåtgärder bör enligt regeringen beslutas av

riksdagen i samband med budgetprövningen.

Regeringen anser inte att de i propositionen framlagda lagförslagen kommer

att få någon nämnvärd påverkan på statsfinanserna.

Utskottet

Utskottet anser, liksom regeringen, att statens kostnader för att ersätta

elföretagen för deras beredskapsåtgärder bör anvisas över anslag på

statsbudgeten. Detsamma bör gälla för medel för elberedskapsmyndighetens

verksamhet enligt elberedskapslagen.

Elberedskapen bör finansieras genom en årlig avgift som betalas av

innehavare av nätkoncession. Avgifterna bör, som regeringen föreslagit,

redovisas över inkomsttitel på statsbudgeten. Det bör ankomma på riksdagen att

fastställa avgiftsuttaget i samband med budgetprövningen.

För att få långsiktighet och kontinuitet i planeringen inom elberedskapen,

främst för investeringar, anser utskottet det angeläget att

medelstilldelningen kan bedömas med viss framförhållning. Riktlinjer för nivån

på avgiftsuttaget bör därför antas i samband med de fleråriga

försvarsbesluten, då även ambitionsnivån för den långsiktiga elberedskapen

läggs fast.

Utskottet föreslår sålunda att riksdagen antar den föreslagna lagen om

elberedskap i den del som rör finansiering.

Övriga lagstiftningsåtgärder

Regeringen

Beredskapslagring av bränslen för elproduktion

Regeringen framhåller att innehavarna av de större oljekondensverken och

gasturbinanläggningarna varit ålagda att hålla särskilda beredskapslager, vars

storlek bestäms utifrån vissa antaganden om behovet att driva anläggningarna i

krigssituationer. För kraftvärmeverken förekommer lagring för såväl

fredskriser som krigssituationer. Regeringen, eller den myndighet som

regeringen bestämmer, kan dock när särskilda skäl föreligger medge att

beredskapslager för oljekondensverk tillfälligt kan användas för anläggningens

drift även i andra situationer. Denna bestämmelse är i första hand avsedd för

extrema torrår men bör, enligt regeringen, även kunna tillämpas vid lokal

eller regional s.k. ö-drift om stamnätet slås ut genom t.ex. sabotage eller

extrema oväder.

Med det synsätt som ligger till grund för regleringen i elberedskapslagen

bedömer regeringen att lager vid även andra elproducerande anläggningar än

oljekondensverk i extrema fall bör kunna tas i anspråk tillfälligt efter

beslut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen föreslår vidare att det i elberedskapslagen införs bestämmelser

om att ersättning skall betalas ut till innehavare av elproducerande

anläggningar för beredskapslagring för krigssituationer som ålagts enligt

lagen om beredskapslagring av olja och kol (1984:1049). Vidare föreslår

regeringen, för tydlighets skull, att i denna senare lag införs en hänvisning

om ersättningsbestämmelsen i elberedskapslagen.

Skyddsåtgärder för rörledningar

Enligt regeringens bedömning är rörledningar för transport av råolja, naturgas

och produkter av råolja eller naturgas i allmänhet så viktiga för

totalförsvaret och folkförsörjningen att de måste skyddas mot inverkan från

stridshandlingar. Regeringen anser samtidigt att behovet av sådana

skyddsåtgärder bör kunna tillgodoses genom lämplig utformning av villkor när

koncession för rörledningar lämnas. Härav följer att det inte är nödvändigt

att låta rörledningar omfattas av elberedskapslagen.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning att en hänvisning bör införas i lagen

(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol med innebörd att ersättning

för viss beredskapslagring skall kunna lämnas enligt elberedskapslagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få medge att

beredskapslager - avsedda för krigssituationer - vid gasturbiner och

kraftvärmeverk tillfälligt får tas i anspråk även vid andra svåra

påfrestningar.

Utskottet föreslår sålunda att riksdagen antar förslaget till lag om ändring

i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.

Ikraftträdande

Regeringen

Regeringen anser att det föreliggande lagförslaget inte innehåller några

omedelbart genomgripande förändringar för företagen inom elförsörjningen,

bortsett från förslaget om rätt till ersättning för beredskapsåtgärder. Det

krävs därför inga kostnadskrävande åtgärder för att anpassa verksamheten hos

elföretagen till den nya lagstiftningen. De förändringar som krävs på

myndighetssidan sägs i huvudsak redan ha genomförts i och med att Svenska

kraftnät den 1 januari 1997 tog över ansvaret för elberedskapen.

Elberedskapen finansieras under första halvåret 1997 dels med anslag för

ändamålet på statsbudgeten för år 1997, dels med kvarvarande medel på äldre

anslag som tidigare anvisats för elberedskapsändamål (prop. 1996/97:1 utg.omr.

6, bet. FöU1, rskr. 112). För finansieringen under andra halvåret 1997 har

regeringen angivit att planeringen skall utgå från att avgiftsfinansiering

införs fr.o.m. den 1 juli 1997.

Regeringen föreslår att den föreslagna elberedskapslagen och de övriga

lagförslagen skall träda i kraft den 1 juli 1997.

Utskottet

Utskottet erinrar om att det nyligen påtalat (prop. 1996/97:4, bet. FöU4,

rskr. 112) vikten av att finansieringen säkras fr.o.m. den 1 juli 1997 för de

beredskapsåtgärder som behöver vidtas.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen antar dels den

föreslagna lagen om elberedskap, dels den föreslagna lagen om ändring i lagen

(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol samt att dessa lagar skall

träda i kraft den 1 juli 1997.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen, med samma tidpunkt för

ikraftträdande, antar de föreslagna följdändringarna till elberedskapslagen

nämligen

* lag om ändring i lagen (1902:71 s. 71), innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar,

* lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän

förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

* lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

* lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag till elberedskapslag

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:86 samt med avslag på motion

1996/97:61 antar regeringens förslag till elberedskapslag,

2. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:87 antar regeringens förslag

till

a) lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar,

b) lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän

förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

c) lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

d) lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och

kol,

e) lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar.

Stockholm den 17 april 1997

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer

Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), Lennart Rohdin

(fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström

(m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Jörgen Persson (s), Rolf

Gunnarsson (m), Göthe Knutson (m) och Erik Arthur Egervärn (c).

1. Förslag till elberedskapslag

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän

förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

4. Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av

olja och kol

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionen..............................................2

Utskottet.............................................2

Bakgrund 2

Behovet av ett nytt regelverk för elberedskapen 3

Ny lag om elberedskap 6

Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder 7

Anmälningsskyldighet 8

Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder 9

Myndighetsfunktion för tillsyn av elberedskapen, m.m. 11

Tillsyn m.m. 12

Finansiering av elberedskapen 13

Övriga lagstiftningsåtgärder 14

Ikraftträdande 15

Hemställan 16

Bilaga 1. Förslag till elberedskapslag 18

Bilaga 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

22

Bilaga 3. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet

för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

23

Bilaga 4. Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) 26

Bilaga 5. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om

beredskapslagring av olja och kol

27

Bilaga 6. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt

försvar 28