Bet. 1996/97:FöU7

Försvarsutskottets betänkande

1996/97:FÖU07

Ändring i lagen om civilt försvar m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1996/97

FöU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1996/97:89 Ändring i lagen om

civilt försvar m.m. I förtydligande syfte föreslås i betänkandet en ändring av

reglerna om överklagande i lagen (1994:1720) om civilt försvar. Vidare

föreslås ett par ändringar av formell natur i lagen (1994:260) om offentlig

anställning och i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

Inga motioner har avgivits med anledning av propositionen. Utskottet

föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Propositionen

Regeringens förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår i proposition 1996/97:89 Ändring i lagen om civilt försvar

m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,

2. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning,

3. lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

Bakgrund

I lagen (1994:1720) om civilt försvar finns regler om kommunernas ansvar inom

det civila försvaret och bestämmelser om hemskydd, verkskydd och

befolkningsskydd. Med hänsyn till de varierande beslut lagen kan föranleda hos

kommunala och statliga organ är lagens överklaganderegler omfattande. Vissa

beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol, andra till statliga

myndigheter och åter andra till regeringen. I förarbetena (prop. 1994/95:7 Lag

om civilt försvar) anfördes som skäl för överklagandereglerna bl.a. att

regeringen endast skall pröva överklaganden av beslut där regeringens prövning

kan sägas vara av särskild vikt, såsom när ett politiskt ställningstagande

framstår som nödvändigt. Vidare sades att vissa andra beslut prövas av

domstol. Detta gäller beslut som rör enskild person och där rättssäkerhetsskäl

talar för domstolsprövning.

Enligt 6 kap. 20 § lagen (1994:1720) om civilt försvar har en byggherre rätt

till ersättning av staten för de merkostnader som uppkommer då ett skyddsrum

byggs och utrustas. Beslut om sådan ersättning fattas av länsstyrelsen i

enlighet med vad som närmare föreskrivs i förordningen (1995:128) om civilt

försvar. Om den ersättning länsstyrelsen bestämt är oskäligt låg, får Statens

räddningsverk enligt samma förordning besluta om en högre ersättning.

Överklagande av ett beslut enligt 6 kap. 20 § lagen (1994:1720) om civilt

försvar skall enligt 11 kap. 3 § första stycket samma lag ske hos allmän

förvaltningsdomstol. Emellertid föreskriver 11 kap. 5 § andra stycket samma

lag att beslut av en central myndighet i ärenden som inte överklagats till

myndigheten överklagas till regeringen. För de fall då Statens räddningsverk

fattat beslut om ersättning för merkostnader vid byggande av skyddsrum kan

således överklagandebestämmelserna synas motstridiga. Det kan förefalla som om

såväl 11 kap. 3 § som 11 kap. 5 § lagen (1994:1720) om civilt försvar är

tillämpliga.

Enligt regeringens mening är det dock 11 kap. 3 § lagen (1994:1720) om

civilt försvar som är tillämpligt enligt principen om att en bestämmelse som

reglerar ett speciellt förhållande i händelse av kollision har företräde

framför en bestämmelse av allmän karaktär. Bestämmelserna i 11 kap. 3 § tar

sikte på beslut i frågor enligt 6 kap. 20 § samma lag och gäller för såväl

det fallet att en kommun fattat beslutet som att detta gjorts av en myndighet.

Detta synsätt får också anses vara mest förenligt med de allmänna principerna

för vart överklagande skall ske. I detta ställningstagande fäster regeringen

särskild vikt vid de utökade rättssäkerhetsgarantier som en domstolsprövning

för med sig.

I klargörande syfte föreslår således regeringen att det i 11 kap. 5 § lagen

(1994:1720) om civilt försvar anges att denna bestämmelse inte skall tillämpas

vid sådana beslut som anges i 11 kap. 3 § samma lag.

Såväl lagen (1994:260) om offentlig anställning som lagen (1994:261) om

fullmaktsanställning innehåller bestämmelser om skiljande från

arbetsuppgifter. En arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen,

Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk,

Värnpliktsverket, Militärhögskolan eller Försvarets radioanstalt får enligt 31

§ lagen (1994:260) om offentlig anställning med omedelbar verkan skiljas från

sina arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. En

motsvarande bestämmelse om skiljande från arbetsuppgifter finns i 9 § lagen

(1994:261) om fullmaktsanställning.

Den verksamhet som tidigare bedrevs av Militärhögskolan har övertagits av

den nya myndigheten Försvarshögskolan. Det behov som tidigare fanns vid

Militärhögskolan av att kunna skilja en arbetstagare från hans/hennes

arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa, finns

även vid den nya Försvarshögskolan. För den tidigare Försvarshögskolan fanns

däremot inte denna möjlighet. Den nya myndigheten bedriver visserligen

verksamhet som motsvaras av verksamheten hos såväl Militärhögskolan som den

tidigare Försvarshögskolan. Volymmässigt härrör verksamheten emellertid till

största delen från Militärhögskolan, vilket gäller även för antalet

arbetstagare. Det innebär således att det endast är ett fåtal arbetstagare

utöver dem som omfattats av den tidigare regleringen som kommer att beröras om

dessa regler fortsättningsvis kommer att avse den nya myndigheten

Försvarshögskolan.

I 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning och 9 § lagen (1994:261) om

fullmaktsanställning föreslår därför regeringen att ändringar görs av innebörd

att arbetstagare vid Försvarshögskolan får skiljas från sina arbetsuppgifter,

om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. Samtidigt bör

Militärhögskolan tas bort från de båda bestämmelsernas uppräkningar av

myndigheter.

I likhet med den tidigare myndigheten Värnpliktsverket har även

Totalförsvarets pliktverk ett behov av att kunna skilja arbetstagare från

deras uppgifter med stöd av 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning.

Däremot saknar Totalförsvarets pliktverk arbetstagare som är anställda med

fullmakt. Regeringen föreslår därför att 31 § lagen (1994:260) om offentlig

anställning ändras på motsvarande sätt som för den nya myndigheten

Försvarshögskolan, såvitt avser Totalförsvarets pliktverk och

Värnpliktsverket. Därutöver bör Värnpliktsverket tas bort från uppräkningen av

myndigheter i 9 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

Med hänvisning till Statens arbetsgivarverks namnändring föreslår regeringen

att Statens arbetsgivarverk i 33 § första stycket i lagen (1994:260) om

offentlig anställning ändras till Arbetsgivarverket.

Under ärendets beredning i Regeringskansliet har under hand Försvarsmak-

ten, Totalförsvarets pliktverk, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens

räddningsverk, Officersförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation,

Facket för service och kommunikation, Försvarets civila tjänstemannaförbund,

Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet beretts tillfälle att yttra sig över

förslagen. De hörda instanserna har inte haft något att invända mot

regeringens förslag.

Mot bakgrund av att den föreslagna ändringen i lagen om civilt försvar

endast innebär ett förtydligande av nu gällande lagstiftning och övriga

föreslagna lagändringar bara är enkla organisatoriska anpassningar till en

förändrad myndighetsstruktur har regeringen ansett att Lagrådets hörande

skulle sakna betydelse.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Utskottet

Regeringens förslag om ändring i lagen om civilt försvar syftar till att göra

ett förtydligande i överklagandereglerna i denna lag. Utskottet delar

regeringens uppfattning i denna fråga och föreslår att riksdagen bifaller

regeringens förslag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar.

De föreslagna ändringarna i lagen om offentlig anställning och lagen om

fullmaktsanställning rör formella ändringar till följd av en förändrad statlig

myndighetsstruktur. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag i

dessa delar utan föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag om

ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning och i lagen (1994:261) om

fullmaktsanställning.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:89 antar regeringens

förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,

2. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning,

3. lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

Stockholm den 6 mars 1997

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer

Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Anders Svärd (c), Ola Rask

(s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag

(v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö

(kd), Ulf Kero (s) och Rolf Gunnarsson (m).

1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Regeringens förslag till riksdagsbeslut 1

Bakgrund 1

Utskottet.............................................3

Hemställan 4

Bilagor

1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar 5

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig

anställning 6

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning

7