Bet. 1996/97:FiU1

Finansutskottets betänkande

1996/97:FIU01

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna

(prop. 1996/97:1, 17, 19, 21, 40)

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

FiU1

Sammanfattning

Förslag till rambeslut

I detta betänkande läggs förslag fram om ramar för

utgiftsområden och en beräkning av statsbudgetens

inkomster för första gången i enlighet med den nya

beslutsordning som riksdagen fastställt för sin

behandling av den statliga budgeten. När riksdagen

behandlat detta betänkande och fattat beslut om

ramarna för de 27 utgiftsområden som budgeten

indelats i, skall dessa utgiftsramar vara styrande

för riksdagens fortsatta beredning av

budgetförslaget.

I betänkandet behandlas förutom förslag i

budgetpropositionen, förslag i olika

skattepropositioner m.m. (prop. 17 Skattereduktion

för fastighetsskatt i vissa fall, 19 Beskattning av

bilförmån, m.m., 21 Nedsättning av socialavgifter,

m.m. och 40 Försäljning av aktier i Stadshypotek AB)

samt 386 motionsyrkanden.

Utskottets förslag till beräkning av inkomsterna år

1997 uppgår till 623,4 miljarder kronor (se bilaga

1). Statsbudgetens utgifter föreslås uppgå till

677,8 miljarder kronor fördelade på de olika

utgiftsområdena på sätt som framgår av bilaga 2 till

betänkandet. Såväl inkomsterna som utgifterna har

därvid justerats upp i förhållande till regeringens

förslag i budgetpropositionen med 1,2 miljarder

kronor till följd av utskottets ställningstagande

till utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och

dess finansiering. Statens upplåningsbehov för år

1997 beräknas till 54,4 miljarder kronor, vilket är

samma belopp som regeringen beräknade i

budgetpropositionen.

Det av riksdagen i juni 1996 beslutade utgiftstaket

för år 1997 på 723 miljarder kronor för statens

utgifter inklusive socialförsäkringssektorn men

exklusive statsskuldsräntorna ligger fast.

Konjunkturutvecklingen

Efter ett år som präglats av en konjunkturavmattning

i Västeuropa väntas utvecklingen nu vända.

Tillväxten ökar i EU-området och bedöms 1997 närma

sig 2,5 %. För de två stora industriländerna gäller

att Japan med stor sannolikhet lämnar stagnationen

bakom sig och når en tillväxt på ca 2,5 % i år och

nästa år samtidigt som tillväxten i Förenta staterna

är fortsatt stabil och väntas uppgå till 2,4 % i år

och 2,3 % nästa år.

Trots att konjunkturen förbättras i Västeuropa sker

ingen förbättring av arbetsmarknadsläget.

Arbetslösheten förväntas även år 1997 ligga över

11 %.

Reviderade nationalräkenskaper från Statistiska

centralbyrån visar att tillväxten i den svenska

ekonomin åren 1994 och 1995 var väsentligt högre än

man tidigare räknat med. År 1994 uppgick sålunda

tillväxten till 3,3 % och år 1995 till 3,6 %. För i

år och nästa år bedöms i propositionen tillväxten

uppgå till 1,6 % respektive 2,3 %. Om

Finansdepartementets prognos skulle infrias innebär

detta att den genomsnittliga tillväxten i Sverige

åren 1994-1997 ligger väl i linje med såväl den

genomsnittliga tillväxten för OECD-området som för

EU-området.

På samma sätt som för de flesta EU-länderna viker

inte arbetslösheten i Sverige trots en relativt god

tillväxt. Arbetslösheten är alltjämt hög: den öppna

arbetslösheten uppgick i oktober till 7,6 %.

Den ekonomiska politiken

Målet för den ekonomiska politiken är att halvera

den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000. En viktig

förutsättning för att klara detta mål är att

åstadkomma en förbättrad ekonomisk tillväxt under de

kommande åren. Detta kräver fortsatt arbete för att

förbättra ekonomins sätt att fungera. Viktiga beslut

måste fattas rörande bl.a. lönebildningen,

arbetsmarknaden, energipolitiken, pensionssystemet

och den offentliga sektorn.

Socialdemokraterna och Centerpartiet har sedan

våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken.

Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för

den politiska stabiliteten och bidragit till en

dramatisk förbättring av de offentliga finanserna.

Detta har bl.a. inneburit sänkta räntor och stärkt

krona. Budgetpropositionen har föregåtts av

överläggningar med Centerpartiet som står bakom

riktlinjerna för den ekonomiska politiken och

utgiftstaket, åtgärderna för budgetsaneringen,

konvergensprogrammet och tilläggsbudgeten för

budgetåret 1995/96. Genom detta samarbete bekräftas

att det finns en stabil politisk majoritet för en

ekonomisk politik inriktad på balans i de offentliga

finanserna 1998 och halvering av den öppna

arbetslösheten till 4 % år 2000.

Uppskov med förändringar av

arbetslöshetsförsäkringen

Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets

förslag att de i juli 1996 beslutade förändringarna

i arbetslöshetsförsäkringen inte bör träda i kraft

den 1 januari 1997 utan skjutas upp för att ge

riksdagen tillfälle att ta ställning till ett

sammanhållet förslag som regeringen senast under

våren 1997 bör presentera riksdagen.

I likhet med arbetsmarknadsutskottet förutsätter

finansutskottet att detta samlade förslag bygger på

principen att arbetslöshetsförsäkringen skall vara

en omställningsförsäkring som ger skydd för personer

med fast förankring på arbetsmarknaden. För att

markera karaktären av omställningsförsäkringen skall

det föreslagna försäkringsskyddet vara tidsmässigt

begränsat. I enlighet med det tidigare beslutet

utgår finansutskottet från att den ersättningstid

som skall beaktas därvid börjar räknas fr.o.m. den 1

januari 1996.

Alla förslag till förändringar skall vara

finansierade fullt ut på ett saldoneutralt sätt.

Finansieringen skall också omfatta det

budgetbortfall som uppkommer genom den nu föreslagna

senareläggningen av förändringarna.

Finansutskottet föreslår att ramarna för

statsbudgetens utgifter anpassas till detta uppskov.

Nivån på utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid

arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv bör

därför höjas med sammanlagt 1 155 miljoner kronor.

Höjningen begränsar den s.k. budgeteringsmarginalen,

men kan genomföras inom ett oförändrat utgiftstak.

Regeringen bör återkomma med förslag till samlad

lösning av hur de olika förändringarna i

arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras.

Finansutskottet utgår från att regeringen i första

hand prövar förutsättningarna att höja

finansieringsavgiften för att täcka den

budgetförsvagning som senareläggningen ger upphov

till. Utskottets förslag till beräkning av inkomster

anpassas till detta förslag.

Höjs finansieringsavgiften i den omfattning som

utskottet förutsatt får det till följd att den

genomsnittliga medlemsavgiften i a-kassorna måste

höjas med i genomsnitt drygt 15 kronor per månad och

medlem.

Beräkningen av statens inkomster

Utskottet tillstyrker i betänkandet i allt

väsentligt inkomstberäkningen i budgetpropositionen.

Det innebär att utskottet ställer sig bakom

regeringens förslag om bl.a. justering av

skiktgränsen, ändrad energibeskattning, ändrad

alkoholbeskattning, höjd avgift för

insättningsgarantin, förändrad beskattning av

bilförmån (prop. 19), reducerade socialavgifter

(prop. 21) och en tillfällig nedsättning i vissa

fall av fastighetsskatten (prop. 17).

Regeringsförslagen tillstyrks, men beträffande

alkoholbeskattningen och beskattningen av bilförmån

gör utskottet vissa smärre justeringar. Med

anledning av en motion föreslår utskottet att

växthusnäringen i avvaktan på en översyn av reglerna

får behålla möjligheten till nedsättning av

koldioxidskatten vid inköp av bränsle.

Utskottet föreslår vidare ett tillkännagivande beträffande

regeringens förslag i proposition 29 om höjd

koldioxidskatt för industrin och växthusnäringen.

Riksdagen kan inte fatta beslut i enlighet med

propositionens förslag innan besked kommit från EG-

institutionerna. Om förslagen inte kan träda i kraft

den 1 januari 1997 bör regeringen återkomma med

förslag om hur bortfallet skall täckas. Detta bör

enligt utskottet ske genom en inkomstförstärkning på

den inkomsttitel som berörs, Energiskatter.

Vidare föreslår utskottet ett tillkännagivande

rörande utformningen av en teknisk översyn av

fastighetstaxeringen m.m.

Utskottet tillstyrker också i detta betänkande

regeringens förslag om försäljning av aktier i

Stadshypotek AB (prop. 40).

Fördelning av utgifter på utgiftsområden

Finansutskottet tillstyrker i övrigt, i likhet med

vad fackutskotten föreslagit i yttranden till

finansutskottet, regeringens förslag till fördelning

av utgifter på utgiftsområden under år 1997.

Utskottet anser också att riksdagen skall godkänna

regeringens förslag till preliminär

utgiftsfördelning under 1998 och 1999.

Övriga partiers förslag till alternativa ramnivåer

avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats 61 reservationer och 5

särskilda yttranden.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1996/97:1 (budgetpropositionen), i

vad avser finansplan m.m. yrkandena 1-12 och 40 samt

avsnittet Utgiftsområde 2 yrkandena 1 och 2,

dels proposition 1996/97:17 Skattereduktion för

fastighetsskatt i vissa fall,

dels proposition 1996/97:19 Beskattning av

bilförmån, m.m.,

dels proposition 1996/97:21 Nedsättning av

socialavgifter, m.m.,

dels proposition 1996/97:40 Försäljning av aktier i

Stadshypotek AB.

Finansplanens avsnitt 6 Förslag till tilläggsbudget

till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (yrkandena

13-39) behandlas i finansutskottets betänkande

1996/97:FiU11 med undantag för förslaget om

tidigareläggning av offentliga tillfälliga arbeten

för äldre arbetslösa (yrkandena 32-35) som

överlämnats till arbetsmarknadsutskottet.

Arbetsmarknadsutskottet har behandlat förslaget i

sitt betänkande 1996/97:AU5 (rskr. 1996/97:12).

I detta betänkande behandlar utskottet även följande

motioner:

dels de under allmänna motionstiden 1996 väckta

motionerna

1996/97:Fi201 av Carl Bildt m.fl. (m),

1996/97:Fi202 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad

avser yrkandena 1, 2 och 4-10,

1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson

(m) i vad avser yrkandena 1-8, 10 och 11,

1996/97:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m),

1996/97:Fi205 av Bengt Hurtig och Kenneth Kvist

(v),

1996/97:Fi206 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad

avser yrkandena 1 och 3-6,

1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) i vad

avser yrkandena 1 och 2,

1996/97:Fi208 av Bengt-Ola Ryttar (s),

1996/97:Fi209 av Bengt Hurtig m.fl. (v),

1996/97:Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad

avser yrkandena 1, 2, 5-7 och 9,

1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad

avser yrkandena 1-7,

1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad

avser yrkandena 1-14 och 16,

1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i

vad avser yrkandena 1-14, 23, 25 och 26,

1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad

avser yrkandena 1-5, 7-12, 17, 21, 24-27, 30, 31 och

33,

1996/97:Fi401 av Ingvar Eriksson (m),

1996/97:Fi402 av Tuve Skånberg (kd),

1996/97:Fi403 av Lena Klevenås (s),

1996/97:Fi404 av Elizabeth Nyström (m),

1996/97:Fi405 av Kenth Skårvik (fp),

1996/97:Fi406 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s),

1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m),

1996/97:Fi408 av Olle Lindström (m),

1996/97:Fi409 av Lena Larsson (s),

1996/97:Fi410 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1996/97:Fi411 av Marianne Andersson m.fl. (c, m,

fp, kd),

1996/97:Fi413 av Knut Billing (m),

1996/97:Fi414 av Annika Jonsell (m),

1996/97:Fi415 av Margareta E Nordenvall (m),

1996/97:Fi416 av Alf Eriksson m.fl. (s),

1996/97:Fi417 av Eskil Erlandsson och Lennart

Brunander (c),

1996/97:Fi418 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp,

v, mp, kd),

1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad

avser yrkandena 1-5, 7-11, 13 och 14,

1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i

vad avser yrkandena 1, 2, 5-9, 14-24, 26-28 och 32,

1996/97:Fi507 av Krister Örnfjäder m.fl. (s),

1996/97:Fi609 av Henrik S Järrel (m),

1996/97:Fi610 av Roy Ottosson m.fl. (mp),

1996/97:Fi611 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad

avser yrkande 1,

1996/97:Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad

avser yrkande 7,

1996/97:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1996/97:Fi904 av Bengt Kronblad (s),

1996/97:Fi905 av Eskil Erlandsson (c),

1996/97:Fi907 av Kristina Nordström (s),

1996/97:Fi908 av Hans Karlsson m.fl. (s),

1996/97:Fi911 av Birgitta Hambraeus (c),

1996/97:Fi913 av Dan Ericsson (kd),

1996/97:Fi922 av Birgitta Carlsson (c),

1996/97:K902 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad avser

yrkandena 1 och 2,

1996/97:Sk328 av Elisabeth Fleetwood (m),

1996/97:Sk329 av Sigge Godin (fp),

1996/97:Sk330 av Märta Johansson m.fl. (s),

1996/97:Sk331 av Rolf Kenneryd m.fl. (c),

1996/97:Sk346 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1996/97:Sk347 av Kent Olsson och Stig Grauers (m),

1996/97:Sk348 av Michael Stjernström (kd),

1996/97:Sk349 av Anders Svärd (c),

1996/97:Sk366 av Ingbritt Irhammar (c),

1996/97:Sk367 av Andreas Carlgren och Lennart

Daléus (c),

1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad

avser yrkandena 1-6, 8, 10, 12, 15, 19-26, 30, 31

och 33-36,

1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad

avser yrkandena 1, 2 4, 6, 12-15, 17, 18, 21, 22,

och 25-30,

1996/97:Sk601 av Leif Carlson och Nils Fredrik

Aurelius (m),

1996/97:Sk609 av Eva Björne och Åke Sundqvist (m),

1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) i vad

avser yrkande 9,

1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) i vad

avser yrkandena 23 och 26,

1996/97:U502 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser

yrkande 3,

1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser

yrkandena 23-25,

1996/97:Fö201 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser

yrkande 18,

1996/97:Sf238 av Ulf Kristersson m.fl. (m) i vad

avser yrkande 2,

1996/97:Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad

avser yrkande 13,

1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. (m) i vad

avser yrkandena 8-11 och 41,

1996/97:So293 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m,

c, v, mp, kd) i vad avser yrkande 4,

1996/97:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad

avser yrkandena 1 och 24,

1996/97:So424 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad

avser yrkande 1,

1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad

avser yrkande 10,

1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) i vad

avser yrkande 7,

1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad

avser yrkandena 9-11,

1996/97:So668 av Elver Jonsson (fp) i vad avser

yrkande 1,

1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad

avser yrkande 13,

1996/97:Kr519 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson

(m) i vad avser yrkande 7,

1996/97:Ub451 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad

avser yrkandena 5 och 20,

1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i

vad avser yrkandena 5, 6 och 8,

1996/97:Jo713 av Dan Ericsson m.fl. (kd) i vad

avser yrkande 1,

1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad

avser yrkande 32,

1996/97:Jo728 av Kia Andreasson m.fl. (mp) i vad

avser yrkandena 4 och 5,

1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad

avser yrkandena 4, 7 och 9,

1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser

yrkandena 2-13, 17 och 19,

1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad

avser yrkandena 7 och 19,

1996/97:N424 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad

avser yrkande 3,

1996/97:A304 av Per Unckel m.fl. (m) i vad avser

yrkandena 2, 13 och 21,

1996/97:A425 av Margareta E Nordenvall och Inger

Koch (m) i vad avser yrkandena 2-4,

1996/97:A427 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson

(kd) i vad avser yrkande 3,

1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) i vad

avser yrkande 5,

1996/97:A434 av Eva Zetterberg m.fl. (v) i vad

avser yrkande 11,

1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser

yrkandena 5-8,

dels den under allmänna motionstiden 1995 väckta

motionen

1994/95:Bo519 av Per Lager m.fl. (mp) i vad avser

yrkande 3,

dels de med anledning av proposition 17 väckta

motionerna

1996/97:Fi1 av Per Rosengren m.fl. (v),

1996/97:Fi2 av Elving Andersson (c),

1996/97:Fi3 av Michael Stjernström m.fl. (kd),

1996/97:Fi4 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1996/97:Fi5 av Sivert Carlsson (c),

1996/97:Fi6 av Isa Halvarsson m.fl. (fp),

1996/97:Fi7 av Karin Starrin (c),

1996/97:Fi8 av Ronny Korsberg (mp),

dels de med anledning av proposition 19 väckta

motionerna

1996/97:Fi9 av Mats Odell m.fl. (kd),

1996/97:Fi10 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1996/97:Fi11 av Roy Ottosson m.fl. (mp),

1996/97:Fi12 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson

(fp),

1996/97:Fi13 av Per Rosengren m.fl. (v),

dels de med anledning av proposition 21 väckta

motionerna

1996/97:Fi14 av Rolf Kenneryd m.fl. (c),

1996/97:Fi15 av Anita Johansson m.fl. (s),

1996/97:Fi16 av Per Rosengren m.fl. (v),

1996/97:Fi17 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m, fp,

kd),

dels den med anledning av proposition 40 väckta

motionen

1996/97:Fi22 av Johan Lönnroth m.fl. (v),

dels den med anledning av proposition 3

Kulturpolitik väckta motionen

1996/97:Kr4 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad

avser yrkande7.

Regeringens lagförslag

De lagförslag som regeringen lägger fram i

propositionerna 1, 17, 19, 21 och 40 återfinns i

bilaga 4 till betänkandet. Såvitt avser förslaget

till lag om ändring i lagen (1983:890) om

allemanssparande har utskottet rättat ett skrivfel i

19 § beträffande årtalet.

Finansutskottet har för lagteknisk samordning med

motsvarande lagrum till skatteutskottet överlämnat

dels proposition 1996/97:17 såvitt avser förslaget

till lag om ändring i lagen (1996:000) om ändring i

skatteregisterlagen (1980:343),

dels proposition 1996/97:21 såvitt avser förslaget

till lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter (2 kap. 25

§).

Utskottets lagförslag

Av utskottet framlagda lagförslag återfinns i

betänkandets hemställan mom. 40.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett övriga berörda utskott

tillfälle att avge yttrande över de förslag i

propositionerna jämte motioner som rör resp.

utskotts beredningsområde. Yttranden har avlämnats

från

- konstitutionsutskottet (1996/97:KU1y),

- skatteutskottet (1996/97:SkU1y),

- justitieutskottet (1996/97:JuU1y),

- utrikesutskottet (1996/97:UU1y),

- försvarsutskottet (1996/97:FöU1y),

- socialförsäkringsutskottet (1996/97:SfU1y),

- socialutskottet (1996/97:SoU1y),

- kulturutskottet (1996/97:KrU1y),

- utbildningsutskottet (1996/97:UbU1y),

- trafikutskottet (1996/97:TU1y),

- jordbruksutskottet (1996/97:JoU1y),

- näringsutskottet (1996/97:NU1y),

- arbetsmarknadsutskottet (1996/97:AU1y och AU2y

samt protokollsutdrag 1996/97:4.6)

- bostadsutskottet (1996/97:BoU1y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 5-19 i betänkandet.

Arbetsmarknadsutskottets protokollsutdrag redovisas

i berört avsnitt i betänkandet.

Offentlig utfrågning

Utskottet anordnade den 7 november 1996 en offentlig

utfrågning om penningpolitiken med riksbankschefen

Urban Bäckström.

Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 20 i

betänkandet.

Inkomna skrivelser m.m.

Under ärendets beredning har utskottet mottagit

skrivelser från följande företag och organisationer:

- med anledning av budgetpropositionen från Philip

Morris AB,

- med anledning av proposition 17 Skattereduktion

för fastighetsskatt i vissa fall från Branteviks

samhällsförening, Småhusägare mot boendeskatt samt

Socialdemokraterna i Stockholms län,

- med anledning av proposition 19 Beskattning av

bilförmån, m.m. från Säljarnas Riksförbund samt

Volvo AB,

- med anledning av proposition 21 Nedsättning av

socialavgifter, m.m. från Svenska Bankföreningen

samt Kooperativa förbundet,

- med anledning av proposition 40 Försäljning av

aktier i Stadshypotek AB från företrädare för

Centrala Företagsklubben inom Stadshypotek AB.

Dessutom har utskottet i ärendet mottagit ett antal

skrivelser från privatpersoner.

Propositionernas förslag

Proposition 1

I proposition 1996/97:1 (budgetpropositionen)

föreslår regeringen

dels i Finansplanen m.m.

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer

för den ekonomiska politiken som regeringen förordat

(avsnitt 3),

2. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om

fördelning av utgifterna på utgiftsområden i

enlighet med vad regeringen anfört (tabell 4.14,

avsnitt 4.4.5),

3. att riksdagen för budgetåret 1998 och 1999

godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna

på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens

budgetarbete (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5),

4. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner

beräkningen av statsbudgetens inkomster (bilaga 1),

5. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner

beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte-

och avgiftsregler (avsnitt 4.5),

6. att riksdagen dels godkänner vad regeringen

förordat om principer för utgiftsbemyndiganden

(avsnitt 4.4.6), dels medger att regeringen under

det kommande budgetåret får besluta att ett

ramanslag får överskridas om ett riksdagsbeslut om

anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas, om

utgiften ryms inom utgiftstaket för staten och om

överskridandet är nödvändigt för att ett av

riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna

uppfyllas (avsnitt 4.4.6),

7. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp

lån enligt

lagen (1988:1387) om statens upplåning (avsnitt

4.3.5),

8. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner

beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl.

in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt

4.3.5),

9. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner

beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna

(avsnitt 4.4),

10. att riksdagen godkänner regeringens förslag

till en ny modell för garantihanteringen i staten

(avsnitt 5.3.2),

11. att riksdagen för budgetåret 1997 bemyndigar

regeringen att dels besluta om lån i

Riksgäldskontoret till investeringar i

anläggningstillgångar för förvaltningsändamål intill

ett sammanlagt belopp av 14 700 000 000 kronor, dels

besluta om krediter för myndigheters räntekonton

intill ett sammanlagt belopp av 13 000 000 000

kronor (avsnitt 5.4),

12. att riksdagen godkänner att systemet med

lönekostnadspålägg ersätts med försäkringsmässigt

beräknade premier enligt vad regeringen förordar i

avsnitt 5.6,

40. att riksdagen antar regeringen förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning

av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid

1996-1999 års taxeringar,

2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig

fastighetsskatt,

3. lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt

på viss elektrisk kraft,

4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på

energi,

5. lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild

skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk,

6. lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt,

7. lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och

tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska

unionen,

8. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet

från skatt vid import, m.m.,

9. lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200),

10. lag om ändring i lagen (1996:836) om ändring i

lagen (1994:1563) om tobaksskatt.

dels i avsnittet Utgiftsområde 2

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti,

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

Proposition 17

I proposition 17 föreslår regeringen att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om skattereduktion för fastighetsskatt i

vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar,

2. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

3. lag om ändring i lagen (1996:000) om ändring i

skatteregisterlagen (1980:343),

4. lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor.

Proposition 19

I proposition 19 föreslår regeringen att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter,

4. lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter,

5. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare,

6. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild

löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

8. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt.

Proposition 21

I proposition 21 föreslår regeringen att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild

löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter,

4. lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter.

Proposition 40

I proposition 40 föreslår regeringen

dels att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse,

3. lag om ändring i lagen (1992:701) om

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

dels

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta

om försäljning av aktieinnehavet i Stadshypotek AB,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att utfärda

en revers till Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa om 475 miljoner kronor.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1996/97:Fi201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om människors rätt till

frihet och självbestämmande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den grundläggande

tryggheten i samhället,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om angelägenheten av

att individer och familjer kan leva på sin lön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om betydelsen av

enskilt sparande och behovet av offentligt

skyddsnät,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skydd för äganderätt

och ekonomisk frihet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om betydelsen av

stabilt penningvärde och stark valuta,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av

sunda statsfinanser,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökat utrymme för

arbetsvilja och företagande,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att främja

kunskap och förkovran.

1996/97:Fi202 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om de övervägande

fördelarna med att för Sveriges del stanna utanför

EMU,

2. att riksdagen beslutar att svenskt medlemskap i

EMU skall föregås av en folkomröstning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den ekonomiska

politiken i samband med ett svenskt nej till EMU,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beslutsfattande om

valutapolitisk regim, anslutning till ERM m.m.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts angående svensk

anslutning till ERM,

7. att riksdagen beslutar att riksdagen skall

avgöra ett eventuellt deltagande i ERM eller ERM2,

8. att riksdagen hos regeringen begär en analys av

miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet,

9. att riksdagen hos regeringen begär en plan eller

ett åtgärdsprogram för minskad miljöskuld som del i

fullföljandet av konvergensprogrammet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bättre

kontroll, prioritering och uppföljning av bidrag

från Europeiska unionen.

1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson

(m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att den allmänna

löneavgiften (löneskatten) om 1,5 % slopas generellt

i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen avslår förslaget om höjning av

egenavgiften till sjukförsäkringen i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att förmögenhetsskatten

slopas i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att dubbelbeskattningen

av aktier avvecklas helt i enlighet med vad som

anförts i motionen,

5. att riksdagen avslår förslaget om elskatt i

enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att diskriminerande

regler för fåmansföretagen bör slopas, t.ex. när det

gäller skatten på kapital och skyldigheten att gå i

personlig borgen för riskkapital,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

riskkapitalavdraget bör utvidgas och förbättras,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en privat

tjänstesektor för arbete i hemmen inrättas och att

avdragsrätt för sådana tjänster medges med 50 %.

1996/97:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner allmänna riktlinjer för

den ekonomiska politiken i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen fastställer utgiftstaket för

staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan

av statsbudgeten för år 1997 till 671 miljarder

kronor, för år 1998 till 651 miljarder kronor och

för 1999 till 641 miljarder kronor i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om

fördelning av utgifterna på utgiftsområden i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen för budgetåret 1998 och 1999

godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna

på utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner

beräkningen av statsbudgetens inkomster i enlighet

med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner

beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte-

och avgiftsregler i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp

lån enligt

lagen (1988:1387) om statens upplåning högst med

det belopp som motsvarar det beräknade lånebehovet i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Fi205 av Bengt Hurtig och Kenneth Kvist (v)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder för att säkra riksdagens möjligheter att

säga nej till svenskt medlemskap i den förestående

valutaunionen.

1996/97:Fi206 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

stimulera hushållssparandet,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

om trygghetssparande i enlighet med vad som anförts

i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ny

försäkringsrörelselag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om villkoren för

aktiesparande,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vinstandelssystem

och anställdas möjligheter att aktiespara i det egna

företaget.

1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts under avsnittet Att

kunna leva på sin lön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts under avsnittet

Företagsamhetens samhälle,

1996/97:Fi208 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om EMU.

1996/97:Fi209 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en

parlamentarisk utredning med uppdrag att lägga

förslag till åtgärder för att stärka den ekonomiska

demokratin.

1996/97:Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna

för den ekonomiska politiken som redovisas i

finansplanen,

2. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om

fördelning av utgifterna på utgiftsområden i

enlighet med förslagen i proposition 1996/97:1,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en miljöbilaga till

finansplanen,

6. att riksdagen som mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om valutapolitiken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utvärdering av de

ändrade ölskatterna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skatt på kväveoxid,

1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer

för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar fastställa utgiftstaket

för staten inkl. socialförsäkringssektorn vid sidan

av statsbudgeten för år 1997 till 702 miljarder

kronor, för år 1998 till 696 miljarder kronor och

för år 1999 till 709 miljarder kronor (tabellen

bilaga 1),

3. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om

fördelning av utgifterna på utgiftsområden enligt

vad som anförts i motionen (tabellen bilaga 2),

4. att riksdagen för budgetåren 1998 och 1999

godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna

på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens

budgetarbete enligt vad som anförts i motionen

(tabellen bilaga 2),

5. att riksdagen godkänner beräkningen av

statsbudgetens inkomster för 1997 enligt vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lagförslag för att

stärka Riksbankens självständighet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om redovisning till

riksdagen av de offentliga finansernas

konjunkturkänslighet,

1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer

för den ekonomiska politiken som har förordats i

denna motion,

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag

beslutar om fördelning av utgifterna på

utgiftsområden i enlighet med vad i motionen anförts

(avsnitt 4 tabell 3),

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till

preliminär fördelning av utgifterna på

utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999 och i

stället ger regeringen till känna vad i motionen

anförts (avsnitt 2.4),

4. att riksdagen med de förändringar som i motionen

anförts i tabell 2 godkänner regeringens beräkningar

av statsbudgetens inkomster för år 1997,

5. att riksdagen hos regeringen och Riksbanken

begär förslag om hur den penning- och

valutapolitiska strategin skall se ut för Sverige

utanför EMU (avsnitt 2.2),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skattepolitiken

(avsnitt 2.3),

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om grundavdrag (avsnitt

2.3),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förmånsbeskattningen

av tjänstebilar (avsnitt 2.3),

9. att riksdagen avslår regeringens förslag till

lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt på

viss elektrisk kraft,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på

energi,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag till

lag om ändring till lagen (1983:1104) om särskild

skatt för elektrisk kraft för kärnkraftsverk,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

höjda elskatter för industrin kombinerat med en

takregel för energiintensiva företag i enlighet med

vad i motionen anförts (avsnitt 2.3),

13. att riksdagen avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en lägre skatt

på folköl och bibehållen skatt på starköl (avsnitt

2.3),

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kommunerna

(avsnitt 2.5),

1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen antar de allmänna riktlinjer för

den ekonomiska politiken som föreslås i motionen

samt därmed avslår regeringens förslag i detta

avseende,

2. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om

fördelning av utgifterna på utgiftsområden i

enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt

3.4, tabell 3),

3. att riksdagen för budgetåren 1998 och 1999

godkänner den i motionen föreslagna preliminära

fördelningen av utgifterna på utgiftsområden som

riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt

3.4, tabell 3),

4. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner den

i motionen föreslagna beräkningen av statsbudgetens

inkomster (avsnitt 3.2, tabell 1),

5. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner de i

motionen föreslagna beräkningarna av budgeteffekter

av förändrade skatte- och avgiftsregler,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den växande

miljöskulden och nödvändigheten av att minska denna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en mer aktiv

miljöpolitik som en drivkraft för en positiv

ekonomisk utveckling,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts angående hushållens

sparande,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en mer aktiv

fördelningspolitik i statens sparande,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av ökad

självtillit som mål för den ekonomiska politiken,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om låg realränta

som mål för den ekonomiska politiken,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en grön

skatteväxling,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

lagstiftande övergripande mål för Riksbanken i

enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om minskad

arbetslöshet genom sänkt arbetstid, lägre skatt på

arbete och en satsning på gröna jobb,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av att

stödja en utveckling där riktiga jobb tillkommer i

offentlig och privat sektor,

25. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om att

minska statsbidrag till kommuner som höjer sin

kommunalskatt,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av att

förbättra kommunsektorns ekonomiska förhållanden

t.ex. genom sänkta egenavgifter och andra åtgärder

som förbättrar deras skatteunderlag.

1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen antar de riktlinjer för den

ekonomiska politiken som anges i motionen,

2. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om

fördelning av utgifterna på utgiftsområden i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen för budgetåren 1998 och 1999

godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna

på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens

budgetarbete,

4. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner

beräkningen av statsbudgetens inkomster,

5. att riksdagen för budgetåret 1997 antar de

förslag till förändringar i anslagsbehållningarna

som anförts i motionen,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om

ändringar i

lagen (1994:1852) om beräkning av statlig

inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års

taxeringar,

8. att riksdagen avslår regeringen förslag om sänkt

skatt på kärnkraftsel,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om

sänkt skatt på maltdrycker,

10. att riksdagen beslutar om höjd skatt på tobak

med ytterligare 200 miljoner kronor,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ERM,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en halvering av

den totala arbetslösheten till år 2000,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av

sparande,

21. att riksdagen avslår regeringens förslag om att

använda medel från forskningsstiftelserna för att

finansiera forskning inom utgiftsområdena 16, 20 och

24,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att EU:s

miljöstödsprogram skall användas fullt ut,

25. att riksdagen beslutar om en höjd moms på

livsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utförsäljning

av statliga företag,

27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring av momsreglerna att momsintäkterna kan

öka i enlighet med vad som anförts i motionen,

30. att riksdagen beslutar om ett slopande av

grundavdraget vid statlig inkomstskatt,

31. att riksdagen beslutar om ett återställande av

avdragsrätten för pensionssparande till ett

basbelopp,

33. att riksdagen beslutar om sänkta egenavgifter

med 1,5 procentenheter.

1996/97:Fi401 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fastighetsskatten.

1996/97:Fi402 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fastighetstaxeringen för

fastboende i attraktiva kustområden.

1996/97:Fi403 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljövänlig

fastighetsskatt.

1996/97:Fi404 av Elizabeth Nyström (m) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär ändring i

lagen om fastighetstaxering i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Fi405 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fastighetsskattens

effekter för åretomboende i skärgården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om reformering av

markvärdesberäkningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av s.k.

miljöfaktor avseende förbättringar på energi- och

miljösidan.

1996/97:Fi406 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

skyndsam revidering av skattesystemet i syfte att

åstadkomma ökad fördelningspolitisk rättvisa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

undanröja de negativa fördelningeffekterna av

egenavgifterna.

1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inriktning och mål

för skattepolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

sänkt kommunalskatt i samband med införandet av

nationell skolpeng i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen beslutar sänka den allmänna

egenavgiften för sjukförsäkring till 2 % fr.o.m.

1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar höja grundavdraget och

införa ett extra grundavdrag för barn vid den

kommunala beskattningen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar sänka den statliga

inkomstskattesatsen till 20 % från den 1 januari

1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar om fullt inflationsskydd

fr.o.m. den 1 januari 1997 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att återställa

marginalskattereformen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

från 1998 halverad och från 1999 slopad allmän

löneavgift i enlighet med vad som anförts i

motionen,

9. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten

på bostäder till 1,5 % med verkan från den 1 januari

1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på

bostäder sänks med 0,1 procentenhet 1997 och 0,1

procentenhet 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

11. att riksdagen beslutar att enbart hälften av

det taxerade markvärdet skall läggas till grund för

fastighetsbeskattning av småhus i enlighet med vad

som anförts i motionen,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ett tak för markvärde som underlag för

fastighetsbeskattning av småhus i enlighet med vad

som anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om successivt

slopad fastighetsskatt,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

en omläggning av beskattningen av småhus i enlighet

med vad som anförts i motionen,

15. att riksdagen beslutar återställa det tidigare

avdragsutrymmet för enskilt pensionssparande i

enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen beslutar sänka avkastningsskatten

på pensionssparande i tre steg 1997 till 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen avslår regeringens förslag om

höjda energiskatter på elektrisk kraft och fossila

bränslen i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen beslutar återställa

mervärdesskatten på livsmedel fr.o.m. 1998 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen avslår regeringens förslag om

höjd avgift inom insättargarantisystemet i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1996/97:Fi408 av Olle Lindström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att energiskatten på

industriproduktion sänks och på sikt helt avvecklas.

1996/97:Fi409 av Lena Larsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en skyndsam översyn av

både beskattningen av fastigheter och

realisationsvinsten.

1996/97:Fi410 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad

reklamskatt och höjd mervärdesskatt på dagstidningar

till 21 % i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Fi411 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp,

kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

utredning rörande bilförmånsbeskattningen i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1996/97:Fi413 av Knut Billing (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår budgetpropositionen i den

del den avser höjd cigarettskatt i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar höja skatten på rulltobak

till 649 kr per kilo och på snus till 163 kr per

kilo i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att höjd tobaksskatt på

cigaretter träder i kraft två månader efter

riksdagens beslut i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:Fi414 av Annika Jonsell (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skattebefrielse för

låginkomsttagare.

1996/97:Fi415 av Margareta E Nordenvall (m) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en

tillfällig skattereduktion av fastighetsskatten i

enlighet med vad som anförts i motionen.

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

sådan lagändring att fastighetsskatten på sikt

avskaffas i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

sådan lagändring att skatt baserad på

fastighetstaxeringen ersätts med skatt per

kvadratmeter boyta, i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:Fi416 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beskattning av

fruktviner och drycker.

1996/97:Fi417 av Eskil Erlandsson och Lennart

Brunander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar vad

i motionen anförts om systemet för uppbörd av

energiskatt för växthusodlingen.

1996/97:Fi418 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v,

mp, kd) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens

förslag om ändrad ölbeskattning.

1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inriktningen på

skattepolitiken,

2. att riksdagen beslutar att sänka den statliga

inkomstskatten från 25 till 20 %,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om ny

beräkning för skiktgränsen i inkomstskatteskalan,

4. att riksdagen beslutar om sänkta

arbetsgivaravgifter i enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

ändring av tidpunkter för redovisning och betalning

av mervärdesskatt i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen beslutar avskaffa

dubbelbeskattningen av aktier,

8. att riksdagen beslutar avskaffa

fastighetsskatten på industribyggnader,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag att

införa sociala avgifter för andel-i-vinst-system,

10. att riksdagen beslutar återgå till de regler

för förmögenhetsvärdering av aktier som gällde 1995,

11. att riksdagen beslutar höja avdragsrätten för

det privata pensionssparandet till 1 basbelopp,

13. att riksdagen avslår förslag till ändring i

lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

förslag till ändring i lagen (1982:1201) om skatt på

viss elektrisk kraft, förslag till ändring i lagen

(1994:1776) om skatt på energi samt förslag till

ändring i lagen (1983:1104) om särskild skatt för

elektrisk kraft från kärnkraftverk, såvida inte

arbetsgivaravgifterna sänks i motsvarande mån,

14. att riksdagen beslutar om en höjning av

mervärdesskatten på livsmedel i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

skattefinansiering, bieffekter av höga skatter och

skattekvoten i framtiden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en skatteväxling

mellan skatter på energi och arbete bör genomföras

som omfattar ca 25 miljarder kronor t.o.m. år 1999

och ca 100 miljarder kronor t.o.m. år 2010,

5. att riksdagen beslutar att upphäva tidigare

beslut om indragning av statsbidrag från kommuner

som höjer utdebiteringen för år 1997 eller 1998,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om

justering av skiktgränsen vid beräkning av statlig

inkomstskatt,

7. att riksdagen beslutar att statlig skatt fr.o.m.

1998 skall utgå med 25 % på inkomstdelar som

överstiger taket i egenavgifterna,

8. att riksdagen beslutar att egenavgifterna till

sjukförsäkringen 1997, 1998 och 1999 skall utgöra

oförändrat 3,95 %,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

förändring av grundavdraget vid kommunal och statlig

beskattning i enlighet med vad som anförts i

motionen,

14. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut

beslutar att aktier skall värderas till 75 % av

marknadsvärdet vid förmöghetsbeskattning,

15. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut

beslutar att gränsen för förmögenhetsbeskattning

skall vara 800 000 kr med ett avdrag på högst 100

000 kr för taxeringsvärde för permanentbebott småhus

eller förmögenhetsvärde i bostadsrätt,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

fastighetsskatten,

17. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten

för bostäder fr.om. 1997 års taxering (inkomståret

1996) skall vara 1,5 % av taxeringsvärdet,

18. att riksdagen beslutar att den tidigare

beslutade nedsättningen av stämpelskatten inte skall

genomföras under år 1997,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

parlamentarisk utredning om fastighetsskatten,

20. att riksdagen beslutar att den föreslagna

fastighetsskatten på elproduktionsenheter skall utgå

med 4,10 % av taxeringsvärdet,

21. att riksdagen beslutar att fastighetsskatt inte

skall utgå på taxeringsenhet med outbyggt

vattenfall,

22. att riksdagen avslår regeringens förslag om

sänkning och förändring av skatten på öl,

23. att riksdagen beslutar höja den generella

koldioxidskatten med 10 öre per kg CO2 utöver

indexhöjning enligt gällande regler den 1 januari

1997, 1998 respektive 1999,

24. att riksdagen beslutar höja energiskatterna på

fossila bränslen och elektrisk kraft med belopp som

motsvarar 1 öre per kWh av energislagens

energiinnehåll den 1 januari 1997,

26. att riksdagen beslutar att höja den särskilda

skatten på elektrisk kraft från kärnkraftverk med 1

öre per kWh den 1 januari 1997, 1998 respektive

1999,

27. att riksdagen, vid bifall till yrkandena 20 och

26, återtar beslutet om höjning av

produktionsskatterna på elektrisk kraft från

kärnkraft och äldre vattenkraft den 1 juli 1997,

28. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 20 och

26, avslår regeringens förslag att återta beslutet

om höjning av produktionsskatterna på elektrisk

kraft från kärnkraft och äldre vattenkraft den 1

juli 1997 och ersätta dem med höjda energiskatter på

elektrisk kraft och fossila bränslen,

32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Fi507 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en återkommande

information två gånger per år om de

fördelningspolitiska konsekvenserna.

1996/97:Fi609 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det kommunala

utjämningsavgiftssystemet,

2. att riksdagen beslutar att lagen om kommunala

utjämningsavgifter skall upphöra att gälla senast

vid årsskiftet 1996/97 i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Fi610 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att överföra medel

från arbetsmarknadspolitiska åtgärder till bidraget

till kommunsektorn.

1996/97:Fi611 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och

landsting från 1 januari 1997, enligt vad i motionen

anförts.

1996/97:Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen beslutar om ett grundlagsriktigt

utjämningssystem vilket skall ersätta dagens

grundlagsstridiga system, i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag att höja

avgiften till systemet för insättningsgaranti från

0,25 till 0,5 % av det garanterade

insättningsbeloppet i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:Fi904 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att analysera

effekterna av sammanfallande tidpunkt för

utbetalning av ersättningar.

1996/97:Fi905 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en jämn fördelning av

statens utbetalningar till enskilda.

1996/97:Fi907 av Kristina Nordström (s) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att en utredning

tillsätts med uppgift att föreslå hur skattesystemet

skall utformas för att gynna övriga politiska mål.

1996/97:Fi908 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rättvisa för

personer utan arbete, enskilda människors ekonomi

och offentliga sektorns funktion.

1996/97:Fi911 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank att

riksbanksfullmäktige inte utan riksdagens medgivande

kan ansluta kronan till EU:s växelkursmekanism, ERM,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

och förslag om sådan ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank, att Riksbankens politiska ledning

stärks, samt att arbete åt alla och en uthållig

tillväxt blir överordnade mål, i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1996/97:Fi913 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en konsekvensanalys i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Fi922 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ändra

utbetalningsdagarna för statliga ersättningar.

1996/97:K902 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvantitativa mål för

budgeten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att "budgetbalans

över konjunkturcykeln" skall vara mål för riksdagen

och regeringen.

1996/97:Sk328 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas

att riksdagen beslutar ändra beloppet 8 000 kr i

punkt sex, tredje stycket anvisningarna till 24 §

kommunalskattelagen till ett basbelopp och att de

nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1998

års taxering i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:Sk329 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utredning av

fastighetstaxeringen.

1996/97:Sk330 av Märta Johansson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om lokala

taxeringsnämnder och en allmän översyn av

fastighetstaxeringen.

1996/97:Sk331 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riktlinjer för

utvärdering av 1996 års fastighetstaxering.

1996/97:Sk346 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

utredning och förenklade regler för

fastighetstaxeringen.

1996/97:Sk347 av Kent Olsson och Stig Grauers (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inrättande av

fastighetstaxeringsnämnder med lokalt inflytande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att sänka

fastighetsskatten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att slopa

förmögenhetsskatten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att halvera

tomtvärdet.

1996/97:Sk348 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fastighetsskatt på

tomträttsmark.

1996/97:Sk349 av Anders Svärd (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en översyn av

reglerna för taxeringsvärdeshöjning som en följd av

energisparinvesteringar.

1996/97:Sk366 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riktlinjer för

utvärdering av 1996 års fastighetstaxering.

1996/97:Sk367 av Andreas Carlgren och Lennart Daléus

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utvärdering av

1996 års allmänna fastighetstaxering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lokala

fastighetstaxeringsnämnder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omtaxering.

1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts under avsnitt 2.1 om

skattepolitikens allmänna riktlinjer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts under avsnitt 3.1 om

värnskatten,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

slopat grundavdrag enligt vad som anförts under

avsnitt 3.2,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

höjt grundavdrag enligt vad som anförts under

avsnitt 3.3,

5. att riksdagen beslutar om ett nytt skatteskikt

enligt vad som anförts under avsnitt 3.4,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts under avsnitt 3.5

angående ny modell för bilförmånsbeskattning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ram för tillväxt,

avsnitt 4.1,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

skärpt avdragstak enligt vad som anförts under

avsnitt 5.1,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts under avsnitt 6.0

angående framtidsfonder,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om reducering av

socialavgifterna under avsnitt 6.1,

19. att riksdagen beslutar om en höjning av

bolagsskatten från 28 % till 30 % enligt vad som

anförts under avsnitt 6.3,

20. att riksdagen beslutar om införandet av en

bolagsvärnskatt enligt vad i motionen anförts under

avsnitt 6.3,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts under avsnitt 6.3

angående dubbelbeskattningen,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts under avsnitt 7.1

angående en överföring av fastighetsskatten till det

kommunala beskattningsområdet,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts under avsnitt 7.1

angående fastighetstaxeringsregler,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts under avsnitt 7.1

angående fastighetsskatt och taxeringsvärde på

bostadsrätter,

25. att riksdagen beslutar att återinföra skalsteg

i förmögenhetsskatten enligt vad i motionen anförts

under avsnitt 7.2,

26. att riksdagen beslutar om reducering av

taxeringsvärden vid förmögenhetsbeskattning enligt

vad i motionen anförts under avsnitt 7.2,

30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

energibeskattning enligt vad i motionen anförts

under avsnitt 9.2 angående industrins

energibeskattning,

31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

bensinprisskattehöjning enligt vad i motionen

anförts under avsnitt 9.3,

33. att riksdagen beslutar om skatt på diesel

enligt vad i motionen anförts under avsnitt 9.5,

34. att riksdagen beslutar om höjd skatt på

mineralolja/smörjmedel enligt vad i motionen anförts

under avsnitt 9.5,

35. att riksdagen beslutar om höjd avgift/skatt på

bekämpningsmedel enligt vad i motionen anförts under

avsnitt 9.5,

36. att riksdagen beslutar om reklamskattehöjning

enligt vad i motionen anförts under avsnitt 9.5.

1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de mål och riktlinjer

för skattepolitiken som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mål och riktlinjer

för skattepolitiken inom EU,

4. att riksdagen beslutar avskaffa

dubbelbeskattning på avkastning på aktier i enlighet

med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen beslutar om en återgång till de

regler som gällde före 1996 beträffande redovisning

av mervärdesskatt,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag om

sänkt skatt på kärnkraftsel,

13. att riksdagen beslutar att högsta skattesats

för statlig inkomstskatt sänks till 20 % samt att

grundavdraget slopas vid den statliga

inkomstbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 1997,

14. att riksdagen avslår förslaget om att ej

justera skiktgränsen vid beräkning av statlig

inkomstskatt,

15. att riksdagen beslutar om en sänkning av

egenavgifterna i enlighet med vad som anförts i

motionen,

17. att riksdagen beslutar att 75 % av värdet på

skattepliktiga aktier tas upp vid

förmögenhetsbeskattningen,

18. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som

anförts i motionen om höjd avdragsrätt för

pensionssparande,

21. att riksdagen avslår regeringens förslag om

sänkt skatt på starköl,

22. att riksdagen beslutar höja tobaksskatten i

enlighet med vad som anförts i motionen,

25. att riksdagen beslutar om återgång till 25 %

matmoms,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att successivt

ersätta fastighetsskatten med en kommunal

fastighetsavgift,

27. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten

till 1,5 % av taxeringsvärdet,

28. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten

enbart skall beräknas på en tredjedel av markvärdet

ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,

29. att riksdagen beslutar att tabellnivån för

byggnader vid fastighetstaxeringen begränsas till 5,

30. att riksdagen beslutar avslå förslaget om en

särskild löneskatt på bidrag som en arbetsgivare

lämnar till en vinstdelsstiftelse.

1996/97:Sk601 av Leif Carlson och Nils Fredrik

Aurelius (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att inrätta en kommission som följer effekterna av

de föreslagna skatteförändringarna inom

alkoholområdet.

1996/97:Sk609 av Eva Björne och Åke Sundqvist (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

skyndsamt utreda hur de elintensiva industrierna

skall kunna fortsätta sin verksamhet inom landet.

1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari

yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad motionen anförts om öronmärkning av en del

av reklamskatten för konsumentvägledning, för

granskning av reklamen samt för en ökad

konsumentkunskap.

1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Boverket i

samråd med Konsumentverket och Naturvårdsverket bör

ta fram ett system för differentiering av

fastighetsskatten för miljöanpassade bostäder och

att detta system bör samordnas med systemet för

miljödeklaration av bostäder,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att ge

Vägverket direktiv att i samråd med Konsumentverket

och Naturvårdsverket ta fram ett system för

differentiering av beskattningen av förmånsbilar som

utgår från bilens miljöegenskaper och att detta

system samordnas med systemet för miljödeklaration

av bilar.

1996/97:U502 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

delta i det europeiska valutasamarbetet.

1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

avstå från ett deltagande i EMU:s tredje fas 1999,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att det är

riksdagen som skall avgöra om Sverige skall delta i

EMU,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

punktskatter på alkohol och tobak skall höjas minst

i takt med inflationen,

1996/97:Fö201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

18. att riksdagen beslutar att 472 miljoner kronor

överförs från utgiftsområde 6 till utgiftsområde 7 i

enlighet vad som anförts i motionen.

1996/97:Sf238 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att premiereserven

måste bokföras som en del av statsskulden och

påföras det statliga lånebehovet.

1996/97:Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om beräknad

fördelning vad gäller socialförsäkringar utanför

statsbudgeten för åren 1997, 1998 och 1999 enligt

budgettabell 4.

1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari

yrkas

8. att riksdagen avslår förslaget om sänkning av

uttaget av socialavgifter den 1 januari 1997 och den

1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

9. att riksdagen avslår förslaget att höja den

allmänna löneavgiften den 1 januari 1997 och den 1

januari 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

10. att riksdagen avslår förslaget att höja den

särskilda löneskatten och den särskilda

premieskatten för grupplivförsäkringar den 1 januari

1997 och den 1 januari 1998 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

11. att riksdagen avslår proposition 1996/97:21 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

41. att riksdagen beslutar att utgifterna för

socialförsäkringssektorn för budgetåret 1997 skall

vara 130 167 000 000 kr i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:So293 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m,

c, v, mp, kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om information och

avgifter på tobak.

1996/97:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag till

de kommuner som utvecklar äldreboendet,

24. att riksdagen till utgiftsområde 25, A 2 för

budgetåret 1997 anvisar 500 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 900 000 000 kr.

1996/97:So424 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillföra

kommunerna 5 miljarder kronor så att de kan behålla

sin personal.

1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utbetalning av

barnbidrag, bidragsförskott och bostadsbidrag.

1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om punktskatterna på

alkohol.

1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

9. att riksdagen avslår de ändringar i lagen

(1994:1564) om alkoholskatt som regeringen föreslår,

10. att riksdagen avslår de ändringar i lagen

(1994:1565) om beskattning av privatinförsel av

alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är

medlem i Europeiska unionen som regeringen föreslår,

11. att riksdagen avslår de ändringar i lagen

(1994:1551) om frihet från skatt av import, m.m. som

regeringen föreslår.

1996/97:So668 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en

sänkning av skatten på öl.

1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att skatten på

starköl förblir 2,41 kr/liter och volymprocent

alkohol och för folköl 1,22 kr/liter,

1996/97:Kr519 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson

(m) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

slopande av reklamskatten, i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Ub451 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en internationell

högskola för transport,

1996/97:Ub451 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ramarna för

1998.

1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att miljöavgiften

höjs till 5,60 kr per kilogram kväve i gödselmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en miljöavgift på

kadmium i gödselmedel på 50 kr per gram för Cd-

innehållet över 5 gram per ton fosfor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att miljöavgiften på

bekämpningsmedel höjs till 100 kr per kilogram

verksam substans, i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:Jo713 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag

om ändring i lagen om särskild skatt för elektrisk

kraft från kärnkraftverk.

1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att i

kompletteringspropositionen våren 1997 utöka ramen

för utgiftsområde 20.

1996/97:Jo728 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tjänstebilsförmånen

och elbilar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förmånsvärde och

elbilar.

1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avskaffande av

dubbelbeskattningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avskaffandet av den

nya fastighetsskatten på industrifastigheter,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avskaffande av de

nya reglerna för förmögenhetsvärdering av aktier.

1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att dubbelbeskattningen

av utdelade och kvarhållna vinster slopas från den 1

januari 1997 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen beslutar om lindrade spärregler

för fåmansbolag fr.o.m. den 1 januari 1997 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar ändra lagstiftningen om

riskkapitalavdrag fr.o.m. den 1 januari 1997 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om permanent

riskkapitalkonto,

6. att riksdagen beslutar att inkomster av royalty

som härrör från patent skall beskattas som

kapitalinkomst fr.o.m. den 1 januari 1997 i enlighet

med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar avskaffa

förmögenhetsskatten fr.o.m. den 1 januari 1997 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar sänka skattesatsen för

kapitalinkomster fr.o.m. den 1 januari 1997 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar införa rätt till

nuvärdesavskrivning fr.o.m. den 1 januari 1997 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om möjlighet till

avsättning till periodiseringsfonder,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om senarelagd

förfallodag för momsredovisning,

12. att riksdagen beslutar om skattereduktion med

30 % och slopade arbetsgivaravgifter för vissa

hushållstjänster i enlighet med vad som anförts i

motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

permanent avdrag för underhåll och reparation av

egna bostäder i enlighet med vad som anförts i

motionen,

17. att riksdagen avslår proposition 1996/97:21 i

den del som berör förslaget till nedsättning av de

sociala avgifterna i enlighet med vad som anförts i

motionen,

19. att riksdagen avslår proposition 1996/97:21 i

den del som berör förslaget till uttag av särskild

löneskatt på vinstandelsmedel i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att höjd

företagsbeskattning tillgodoförs kommunerna,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om fortsatt

statligt ägande av Nordbanken.

1996/97:N424 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beräknad total ram

för utgiftsområde 21 Energi för åren 1998 och 1999.

1996/97:A304 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997

fastställa ramen för utgiftsområde 13 Ekonomisk

trygghet vid arbetslöshet till 30 725 000 000 kr i

enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997

fastställa ramen för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad

och arbetsliv till 50 393 000 000 kr i enlighet med

vad som anförts i motionen,

21. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997

fastställa ramen för utgiftsområde 19 Regional

utjämning och utveckling till 3 044 000 000 kr i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:A425 av Margareta E Nordenvall och Inger

Koch (m) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om en

tillfällig reduktion av fastighetsskatten i enlighet

med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

att på sikt avskaffa fastighetsskatten i enlighet

med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

att som ett första steg avskaffa fastighetsskatten

vad avser markvärdet i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1996/97:A427 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson

(kd) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring av fastighetsbeskattningen och

fastighetstaxeringssystemet som gör att de orimliga

effekter som i dag kan uppstå i skärgårdsområden

undanröjs.

1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fastighetstaxeringen

för bofasta i skärgårdsområden.

1996/97:A434 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att avskaffa

systemet med förmånsbilar.

1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att fastighetsskatten bör avvecklas,

6. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 januari

1996 sänka fastighetsskatten till 1,5 % i enlighet

med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar att enbart hälften av det

taxerade markvärdet skall räknas in i underlaget för

fastighetstaxeringen i enlighet med vad som anförts

i motionen,

8. att riksdagen beslutar att höja gränsen för

skattepliktig förmögenhet till 1 200 000 kr i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Motion från allmänna motionstiden 1995

1994/95:Bo519 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om differentierad

fastighetsskatt.

Motioner väckta med anledning av

proposition 17

1996/97:Fi1 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen begär förslag till takregler för

fastighetstaxeringen enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

fastighetstaxeringsreglerna.

1996/97:Fi2 av Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvärdering av 1996

års allmänna fastighetstaxering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omtaxering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning av det

framtida taxeringsförfarandet och underlaget för

fastighetsskatt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lokala

fastighetstaxeringsnämnder.

1996/97:Fi3 av Michael Stjernström m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om slopad

fastighetsskatt,

2. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten

till 1,5 % av taxeringsvärdet,

3. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten

enbart skall beräknas på en tredjedel av markvärdet

ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,

4. att riksdagen beslutar att tabellnivåvärdet K

för byggnader begränsas till 5,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

förmögenhetsskatten vid permanentboende slopas.

1996/97:Fi4 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition

1996/97:17 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten

på bostäder till 1,5 % med verkan från den 1 januari

1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på

bostäder sänks med 0,1 procentenheter vardera åren

1997 och 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen beslutar med verkan från den 1

januari 1996 att enbart hälften av det taxerade

markvärdet skall läggas till grund för

fastighetsbeskattningen av småhus i enlighet med vad

som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att med verkan från den 1

januari 1996 höja gränsen för skattepliktig

förmögenhet till 1 200 000 kr i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ett tak för markvärde som underlag för

fastighetsbeskattningen av småhus i enlighet med vad

som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om successivt slopad

fastighetsskatt,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

omläggning av beskattning av småhus i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1996/97:Fi5 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvärdering av 1996

års fastighetstaxering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lokala

fastighetstaxeringsnämnder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning av det

framtida taxeringsförfarandet och underlaget för

fastighetsskatt.

1996/97:Fi6 av Isa Halvarsson m.fl. (fp) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring i reglerna för fastighetsbeskattningen i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Fi7 av Karin Starrin (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning av det

framtida taxeringsförfarandet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omtaxering.

1996/97:Fi8 av Ronny Korsberg (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fastighetsskatten,

2. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten för

bostäder fr.o.m 1997 års taxering (inkomståret 1996)

skall vara 1,5 % av taxeringsvärdet,

3. att riksdagen beslutar att den tidigare

beslutade nedsättningen av stämpelskatten inte skall

genomföras under år 1997,

4. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut

beslutar att gränsen för förmöghetsbeskattning skall

vara 800 000 kr med ett avdrag på högst 100

000 kr för taxeringsvärde för permanentbebott småhus

eller förmögenhetsvärde i bostadsrätt.

Motioner väckta med anledning av

proposition 19

1996/97:Fi9 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att

inte räkna upp brytpunkten för statlig inkomstskatt,

2. att riksdagen beslutar att schablonvärdet skall

motsvara 25 % av nybilspriset,

3. att riksdagen beslutar att drivmedelsförmånen

skall värderas till marknadsvärdet multiplicerat med

1,5,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på

beräkningsmodell där bilarnas miljöklassning skall

påverka schablonen på ett miljöoptimalt sätt.

1996/97:Fi10 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:19 i

den del den avser skyldighet att betala

socialavgifter och lämna kontrolluppgift avseende

skattepliktiga rabatter och andra förmåner, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att s.k. flyer-rabatter

undantas från skatteplikt från den i januari 1997, i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Fi11 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ny

beskattningsmodell för värdering av bilförmån och

därmed sammanhängande förslag,

2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag

till beskattning av bilförmån i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Fi12 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen vad avser

ändrade regler för beskattning och

kontrolluppgiftsskyldighet för bilförmån,

2. att riksdagen avslår propositionen vad avser

kontrolluppgiftsskyldighet och skyldighet att betala

arbetsgivaravgifter på utgivna rabatter.

1996/97:Fi13 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

vad i motionen anförts under avsnitt 3 angående

drivmedelskostnader,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

vad i motionen anförts under avsnitt 3 angående

avgiftsrundande förmånsvärde när det gäller sociala

avgifter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts under avsnitt 3

angående reseavdrag,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

vad i motionen anförts under avsnitt 3 angående

förmånsvärdets fasta del,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

vad i motionen anförts under avsnitt 3 angående

förhindrande av momsavdrag.

Motioner väckta med anledning av

proposition 21

1996/97:Fi14 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag om särskild

löneskatt på vinstandelsmedel.

1996/97:Fi15 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en förändring inom

ramen för den av regeringen föreslagna sänkningen av

arbetsgivaravgifterna.

1996/97:Fi16 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

begränsning av nedsättning av socialavgifter enligt

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

minskade egenavgifter för enskilda näringsidkare

enligt vad i motionen anförts.

1996/97:Fi17 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m, fp, kd)

vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag

om särskild löneskatt för bidrag som arbetsgivare

lämnar till vinstandelsstiftelse i enlighet med vad

som anförts i motionen.

Motion väckt med anledning av proposition

40

1996/97:Fi22 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Stadshypotek AB,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till

ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges

stadshypotek AB,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag att

bemyndiga regeringen att besluta om försäljning av

aktieinnehavet i Stadshypotek AB,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag att

bemyndiga regeringen att utfärda en revers till

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa om 475

miljoner kronor.

Motion väckt med anledning av proposition 3

Kulturpolitik

1996/97:Kr4 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en höjning av

anslaget i budgetpropositionen till utgifter för

kultur, medier och trossamfund med 40 miljoner

kronor skall beviljas.

Utskottet

Den ekonomiska politiken

Den ekonomiska utvecklingen

Inledning

I utskottets betänkande 1995/96:FiU15 om regeringens

förslag till en ekonomisk politik för att halvera

den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000

redovisades Konjunkturinstitutets (KI) rapport från

den 25 juni i år i vilken BNP-tillväxten bedömdes

stanna vid blygsamma 0,8 %. I en gemensam

reservation från Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet och Kristdemokraterna framhölls att även

denna tillväxt kunde vara för hög. Andra

konjunkturbedömare hävdade att utvecklingen skulle

bli ännu sämre och att svensk ekonomi i år skulle

närma sig nolltillväxt.

En viktig förklaring till att prognoserna pekade

mot att vi i år skulle få en låg eller nästan

obefintlig tillväxt var den förväntade fortsatta

svaga utvecklingen i EU-länderna som i förening med

en starkare krona skulle hålla tillbaka

exporttillväxten och därmed också tillväxten av BNP.

Den statistik som redovisades under sensommaren

efter det att KI publicerade sin juniprognos tydde

emellertid på en bättre utveckling av den svenska

exporten än vad de flesta konjunkturbedömare hade

räknat med. Som KI anförde i sin senaste redovisning

av konjunkturläget (96-08-14) präglades inledningen

av året, liksom även senare delen av år 1995, i hög

grad av konjunkturavmattningen i Västeuropa.

Institutet räknade därför i juni med att

produktionen i Sverige under första halvåret skulle

stagnera och sedan under hösten vända uppåt. Den nu

tillgängliga statistiken - revidering och ny

nationalräkenskapsstatistik samt KI:s

konjunkturbarometer för september - visar att

återhämtningen i ekonomin är väsentligt starkare än

vad som framgått av tidigare publicerad statistik.

Den aktuella statistiken visar att tillväxten under

perioden 1994-1996 kommer att ligga betydligt över

den av OECD angivna genomsnittliga tillväxten i EU

och i hela OECD-området.

Svängningarna i olika konjunkturprognoser har under

den senaste tiden varit betydande. Som exempel kan

nämnas att OECD skrev ned sin tillväxtprognos för i

år för Tyskland från 2,4 % i december förra året

till 0,5 % i juni. Kraftiga nedrevideringar gjordes

också i flera av de övriga EU-länderna och även för

produktionstillväxten i Förenta staterna. När det

gäller Sverige gör KI och andra konjunkturbedömare

nu betydande upprevideringar av sina

tillväxtprognoser från i våras. Det finns mot denna

bakgrund skäl att framhålla den stora osäkerhet som

i dag präglar bedömningen av konjunkturläget. En

förklaring till de stora svängningarna i prognoserna

kan vara de stora förändringar i välfärdssystemen

som nu sker i EU-länderna samtidigt som EMU:s

konvergenskriterier frambringar en ekonomisk-

politisk åtstramning i ett läge där

konjunkturuppgången i Europa har svårt att komma i

gång på allvar.

Det internationella konjunkturläget

Svensk exports regionala fördelning

Av tabell 1 framgår att EU-länderna är det dominerande området

för svensk export. Inkluderas även Förenta staterna

och EFTA-länderna blir exportandelen nära 75 %. Som

framgår av Finansdepartementets analys av den

ekonomiska utvecklingen är det emellertid de s.k.

DAE-länderna (Dynamic Asian Economies) och Kina som

tillsammans utgör den snabbast växande regionen för

svensk export. Även länderna i Central- och

Östeuropa - dvs. länderna som före Berlinmurens fall

tillhörde Sovjetunionens maktsfär - får nu en

växande betydelse för den ekonomiska utvecklingen i

Västeuropa och därmed också för svensk export.

Tabell 1 BNP-tillväxt per region samt andel av svensk

export per region

--------------------------------------------------

Andel

av BNP-

tillväxt

--------------------------------------------------

svensk export Årlig procentuell förändring

--------------------------------------------------

1995

1995 1996 1997

--------------------------------------------------

--------------------------------------------------

Världen1 100,0 3,4 3,7 4,2

--------------------------------------------------

OECD 2,0 2,0 2,4

78,5

--------------------------------------------------

EU 2,5 1,4 2,4

60,9

--------------------------------------------------

S.k. -1,4 0,4 3,8

transitionsekonomier 4,1

--------------------------------------------------

Central- och 4,8 4,2 4,7

Östeuropa 2,5

--------------------------------------------------

F.d. -4,1 -0,9 3,8

Sovjetunionen2 1,7

--------------------------------------------------

U-länder 5,8 6,0 6,2

18,3

--------------------------------------------------

Afrika 3,0 5,4 4,9

1,5

--------------------------------------------------

Asien 8,4 7,7 7,6

8,7

--------------------------------------------------

Dynamiska

asiatiska 7,7 6,4 6,6

ekonomier3 4,5

--------------------------------------------------

Kina 10,2 10,5 10,5

1,5

--------------------------------------------------

Mellan- och 0,9 3,0 4,1

Sydamerika 2,1

--------------------------------------------------

1 P.g.a avrundning och att vissa uppgifter är från

1994 summerar inte OECD, transitionsekonomierna

och u-länderna till exakt 100,0 %.

2 Inkl. Baltikum som står för 0,7 % av total

svensk export.

3 Definieras som Sydkorea, Taiwan, Hongkong,

Singapore, Thailand och Malaysia.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

Som framgår av diagram 1 utgör den "nya"

industrivärldens tillväxt alltjämt en begränsad del

av svensk export. Mycket talar för att utvecklingen

i den "gamla" världen (dvs. OECD-området) kommer att

vara avgörande för utvecklingen av den svenska

utrikeshandeln fram till sekelskiftet.

Merge-UTKAST>>

Diagram 1 Andelen av världens industriproduktion

Procentuell fördelning

Källa: Unido.

Utvecklingen i Förenta staterna, Japan och EU-

området

Som framgår av tabell 2 avviker de prognoser för den

internationella utvecklingen som redovisas i

budgetpropositionen (jfr tabell 2) endast marginellt

från den prognos som OECD färdigställde i slutet av

maj.

Tabell 2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet

---------------------------------------------------------

1994 1995 1996

1997

----------------------------------------------------------

OECD Fi- OECD Fi-

dep. dep.

----------------------------------------------------------

maj - sept. maj - sept.

96 -96 96 -96

----------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------

BNP

----------------------------------------------------------

OECD 2,0 2,5 2,4

2,8 2,0 2,1

----------------------------------------------------------

EU 1,4 2,7 2,4

2,8 2,5 1,6

----------------------------------------------------------

Förenta 2,4 2,0 2,3

staterna 3,5 2,0 2,3

----------------------------------------------------------

Japan 2,8 2,4 2,5

0,5 0,9 2,2

----------------------------------------------------------

Tyskland 0,5 2,4 2,1

2,9 1,9 0,5

----------------------------------------------------------

Frankrike 1,1 2,4 2,2

2,8 2,2 1,0

----------------------------------------------------------

Italien 1,7 2,3 2,2

2,2 3,0 1,7

----------------------------------------------------------

Storbritannien 2,2 3,0 2,9

3,8 2,4 2,2

----------------------------------------------------------

Norden 2,0 - 2,4

4,0 3,3 -

----------------------------------------------------------

Danmark 1,5 2,7 2,5

4,4 2,6 1,1

----------------------------------------------------------

Norge 4,0 2,4 2,3

5,7 3,7 4,2

----------------------------------------------------------

Finland 2,5 3,5 3,3

4,4 4,2 2,4

----------------------------------------------------------

Sverige 1,6 2,0 2,3

3,3 3,6 1,3

----------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------

Konsumentpriser

----------------------------------------------------------

OECD 2,3 2,3 2,3

2,3 2,4 2,6

----------------------------------------------------------

EU 2,6 2,1 2,3

3,0 3,1 2,5

----------------------------------------------------------

Norden 1,8 - 2,3

1,8 2,3 -

----------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------

Arbetslösheten i % av arbetskraften

----------------------------------------------------------

OECD 6,9 7,6 6,9

7,2 6,8 7,7

----------------------------------------------------------

EU 11,6 11,2 11,4 11,4 11,3 11,3

----------------------------------------------------------

Norden 10,5 - 9,0 - 8,7

9,5

----------------------------------------------------------

Källa: OECD och budgetpropositionen år 1997.

Finansdepartementet gör bedömningen att Japan nu bör

vara inne i en återhämtningsfas och därmed lämnar

den stagnation som under de tre senaste åren

karakteriserat japansk ekonomi.

För Förenta staterna gäller att tillväxten är stabil

och väntas uppgå till 2 % i år och knappt 2,5 %

nästa år. Några överhettningstendenser kan inte

utläsas av den senast publicerade amerikanska

statistiken. En tillväxt på drygt 2 % väntas gälla

även för år 1997 vilket bl.a. innebär att Förena

Staterna med en arbetslöshet på 5,5 % markant

skiljer sig från EU-området där arbetslösheten

fortsätter att vara mycket hög.

Senare delen av år 1995 och inledningen av år 1996

innebar för EU-området en påtaglig försämring av

konjunkturen. För samtliga länder inom EU dämpades

tillväxten. I propositionen görs bedömningen att

räntorna mot bakgrund av en fortsatt låg inflation

och en betydande ledig produktionskapacitet förblir

låga under prognosperioden. Vidare har

valutasituationen stabiliserats jämfört med första

halvåret 1995. Därtill kommer att en fortsatt stark

efterfrågan från resten av världen också väntas

stödja EU-konjunkturen under år 1997.

Osäkerheter i bedömningen av det internationella

konjunkturläget

Vilka risker föreligger för en sämre utveckling i vår omvärld

än den som förutsätts i propositionen?

Som framhålls i propositionen befinner sig den

amerikanska ekonomin nära sitt kapacitetstak. I

somras fanns förväntningar på en ökad tillväxt

vilket kunde ha inneburit ett inflationshot som hade

tvingat fram räntehöjningar i Förenta staterna och

som med stor sannolikhet hade följts av högre räntor

även i Europa. Som nämnts ger emellertid inte den

senast redovisade statistiken något belägg för att

inflationen ökar i Förenta staterna.

Den japanska ekonomin har att döma av utfallet första halvåret

gått in i en mycket stark återhämtningsfas. En sådan

tolkning av den ekonomiska situationen i Japan

förutsätter emellertid att den höga tillväxt som

förväntas i år blir uthållig. Årets höga tillväxt

har sin förklaring bl.a. i betydande insatser för

att åter bygga upp Kobe efter jordbävningen. Vidare

har såväl finans- som penningpolitiken sedan mer än

ett år tillbaka haft en kraftigt expansiv

inriktning. Det är emellertid alltjämt svårt att

bedöma om utvecklingen pekar mot en stabil tillväxt.

Bostadsbyggandet och den privata konsumtionen ökar.

Men industriproduktionen växer endast marginellt och

kapacitetsutnyttjandet är lågt. Det är i dag svårt

att avgöra om tillväxten är självbärande när

effekterna av stimulanspolitiken avtar.

Tillväxten i OECD-området förväntas öka från 2,0 % i

år till 2,4 % nästa år. Eftersom tillväxten antas

bli något lägre i Förenta staterna och Japan nästa

år måste denna nedgång balanseras av en uppgång i

EU-området. De hot mot den ökning av tillväxten i EU

som anges i tabell 2 är i stor utsträckning desamma

som den svenska ekonomin har att möta. För att

konjunkturuppgången i Västeuropa skall ta ordentlig

fart krävs att hemmamarknaden i Tyskland men också i

övriga EU-länder förstärks. En faktor som talar emot

en sådan utveckling är bl.a. att arbetslösheten i

EU-området inte visar några tecken på att minska.

Den tillväxt på drygt 2 % som förutses för Tyskland

nästa år väntas inte leda till att arbetslösheten

sjunker. Vidare är den ekonomiska politiken i EU-

länderna även fortsättningsvis inriktad mot att

närma sig EMU:s konvergenskriterier vilket verkar

bromsande på konjunkturuppgången. Det är svårt att

hitta en motsvarighet tidigare eftersom

budgetförstärkningar av denna omfattning aldrig

lagts fram samtidigt i så många Västeuropeiska

länder. I vilken utsträckning expansiva monetära

förhållanden och ökat förtroende kan motverka de

kontraktiva effekterna av en finanspolitisk

åtstramning är svårt att avgöra.

Svensk ekonomi i ett konjunkturperspektiv

Prognosförutsättningar och nyckeltal

I propositionen anges följande förutsättningar för

konjunkturprognosen.

Tabell 3 Prognosförutsättningar

----------------------------------------------------

1994 1995 1996 1997

----------------------------------------------------

BNP-tillväxt i OECD 2,8 2,0 2,0 2,4

----------------------------------------------------

Konsumentprisindex i 2,3 2,4 2,3 2,3

OECD

----------------------------------------------------

Dollarkurs (SEK) 7,7 7,1 6,7 6,7

----------------------------------------------------

TCW-index1 126,1 127,3 116,0 115,0

----------------------------------------------------

Tysk ränta 5 års 6,2 6,0 5,1 5,4

statsobligation

----------------------------------------------------

Svensk ränta 5 års 9,1 9,9 7,5 7,0

statsobligation

----------------------------------------------------

Svensk ränta 6 månaders 7,7 8,9 6,0 5,4

ssvx

----------------------------------------------------

1 TCW-index på 115 motsvarar i dagsläget ett ECU-

index på ca 114.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

När det gäller marknadsräntorna innebär

budgetpropositionens antaganden att de svenska

marknadsräntorna förutsätts ligga på en väsentligt

lägre nivå än vad som angavs i vårpropositionen.

Till grund för prognosen ligger antagandet att de

korta svenska marknadsräntorna planar ut på nivån

5 % i slutet av 1996 för att stiga något under

loppet av 1997 i takt med att den väntade

konjunkturuppgången i Europa driver upp de tyska

korträntorna. Den femåriga statsobligationsräntan

antas stabiliseras på ca 7 % kring årsskiftet för

att sedan ligga kvar på denna nivå. Visserligen

bedöms de amerikanska långa räntorna börja stiga

något, vilket ger återverkningar för Europa, men

samtidigt bör den svenska räntemarginalen gentemot

utlandet kunna krympa på grund av de förbättrade

offentliga finanserna, det växande överskottet i

bytesbalansen och den bestående låga

inflationstakten. Den svenska kronan antas vara

stabil och TCW-index (Total Competitiveness Weights)

uppgå till 115 vilket innebär en något ytterligare

förstärkt krona i jämförelse med antagandet i

vårpropositionen.

Merge-UTKAST>>

Tabell 4 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring (om inte annat anges)

------------------------------------------------------------

1994 1995

1996 1997

------------------------------------------------------------

Timlön, kostnad 2,4 3,4 5,6 4,5

(5,6)2 (4,6)

------------------------------------------------------------

KPI, dec.-dec. 2,6 2,6 1,0 2,2

(1,5) (2,1)

------------------------------------------------------------

NPI, dec.-dec. 1,7 1,0 0,5 0,8

(0,9) (0,7)

------------------------------------------------------------

Disponibel inkomst 1,1 -0,1 1,2 0,8

(0,7) (0,4)

------------------------------------------------------------

Sparkvot (nivå i %) 8,6 8,2 8,5 7,5

(8,0) (6,7)

------------------------------------------------------------

Industriproduktion 13,8 9,4 2,5 5,3

(1,2) (5,0)

------------------------------------------------------------

Relativ -4,5 0,3 14,3 0,5

enhetsarbetskostnad - -

------------------------------------------------------------

Öppen arbetslöshet 8,0 7,7 7,7 6,9

(nivå)1 (7,9) (7,0)

------------------------------------------------------------

Arbetsmarknadspolitiska 5,2 4,4 5,0 5,4

åtg. (nivå)1 (4,8) (5,3)

------------------------------------------------------------

Handelsbalans (miljarder 67,1 105,6 124,4 139,6

kronor) (112,3) (132,0)

------------------------------------------------------------

Bytesbalans ( % av BNP) 0,4 2,0 3,1 3,7

(2,3) (3,1)

------------------------------------------------------------

1 I % av arbetskraften.

2 Uppgifterna inom parentes avser KI:s

juniprognos.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

I budgetpropositionen antas att den genomsnittliga

löneökningen för hela ekonomin under innevarande år

kommer att uppgå till 5,6 %, varav avtalen står för

4,4 % och löneglidningen för resterande 1,2 %. År

1997 ger avtalen en ökning på 3,7 % och

löneglidningen väntas uppgå till strax under 1 %.

Vid en internationell jämförelse framgår att den

svenska löneutvecklingen är relativt stark, trots

att den svenska arbetslösheten ligger på en

historiskt sett mycket hög nivå. Industritimlönerna

inom EU:s kärnländer beräknas stiga med i genomsnitt

ca 3 % per år 1995 till 1997. Den här antagna

löneutvecklingen bidrar till att konkurrenskraften

för svensk industri försämras under prognosperioden.

Diagram 2 Timlöneutvecklingen i industrin

Anm: Med EU:s kärnländer avses Tyskland, Frankrike,

Beneluxländerna och Italien.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

För inflationsutvecklingen görs antagandet att

inflationstakten i år kommer att uppgå till 1 % och

nästa år till något över 2 %. Av Statistiska

centralbyråns (SCB) senaste redovisning av

prisutvecklingen från den 10 oktober framgår att

inflationstakten kan komma att bli väsentligt lägre

än vad som anges i propositionen.

Av septemberredovisningen framgår att

konsumentpriserna steg med i genomsnitt 0,6 % mellan

augusti och september. Inflationstakten, dvs.

förändringen under den senaste tolvmånadersperioden,

var i september 0,2 % (i augusti 0,3 %).

Nettopriserna, dvs. konsumentpriserna exklusive

nettot av de indirekta skatter och subventioner som

påverkar priserna, steg med 0,1 % mellan augusti och

september. Mellan september 1995 och september 1996

sjönk nettopriserna med 1,0 %.

Som jämförelse kan nämnas att i augusti var den

genomsnittliga inflationstakten för Sveriges åtta

viktigaste handelspartners 1,8 %, inom EU 2,3 %

medan den i Sverige uppgick till 0,3 %.

Den realekonomiska utvecklingen.

Försörjningsbalansen 1994-1997

Om den prognos för BNP-tillväxten som redovisas i tabell 4

infrias, innebär utvecklingen under åren 1994-1997

att Sverige under denna period har en

produktionstillväxt som är densamma som i EU.

Samtidigt har Sverige blivit det land som i dag har

den lägsta inflationen bland EU-länderna.

Arbetslösheten ligger emellertid kvar på en mycket

hög nivå. Den realekonomiska bakgrunden till

utvecklingen i Sverige framgår av tabell 5.

Tabell 5 Försörjningsbalans, 1994-1997

----------------------------------------------------------

Procentuell

Miljarder kr volymförändring

----------------------------------------------------------

1995

1994 1995 1996 1997

------------------------------------------------------------

BNP 1 3,0 1,6

634,9 2,6 (0,8) 2,3 (2,2)

------------------------------------------------------------

Import 563,8 8,7 2,7

13,4 (3,2) 4,9 (3,7)

------------------------------------------------------------

Tillgång 2 4,3 1,9

198,7 4,9 (1,4) 2,9 (2,5)

------------------------------------------------------------

Privat konsumtion 853,5 0,3 0,9

0,8 (1,0) 1,8 (1,7)

------------------------------------------------------------

Offentlig 422,6 - -2,3 -1,0 (- - (-

konsumtion 0,5 1,2) 0,5 0,6)

------------------------------------------------------------

Stat 131,3 - -4,5 -1,0 (- (0,4)

0,1 0,9) 0,0

------------------------------------------------------------

Kommuner 291,3 - -1,2 -1,0 (- - (-

0,7 1,3) 0,7 1,0)

------------------------------------------------------------

Bruttoinvesteringar 237,8 - 10,6

0,2 8,1 (9,4) 2,0 (1,3)

------------------------------------------------------------

Näringsliv 171,6 24,5 (10,1)

exkl. bostäder 14,4 9,6 2,0 (1,9)

------------------------------------------------------------

därav 60,9 37,5 16,0(15,0) - (-

industri 28,6 4,0 2,0)

------------------------------------------------------------

Bostäder 26,7 - - 16,1(26,1) (-

35,3 27,9 2,7 2,3)

------------------------------------------------------------

Myndigheter 39,4 1,6 -3,5 (-

10,6 4,6) 1,4 (1,4)

------------------------------------------------------------

Lagerinvesteringar 17,5 0,5 -1,5 (-

1,5 1,3) 0,5 (0,3)

------------------------------------------------------------

Export 667,3 11,4 6,5

14,1 (3,8) 5,6 (5,4)

------------------------------------------------------------

Användning 2 4,3 1,9

198,7 4,9 (1,4) 2,9 (2,5)

------------------------------------------------------------

Inhemsk användning 1 1,6 0,0

531,4 1,9 (0,4) 1,8 (1,3)

------------------------------------------------------------

1 Uppgifterna inom parentes avser KI:s

juniprognos, dvs. den prognos som gällde som

underlag för prop. 1995/96:207 och 220.

Källor: Budgetpropositionen år 1997 och SCB.

I Finansdepartementets bilaga 2 till

budgetpropositionen beskrivs utvecklingen fram

t.o.m. år 1997 på följande sätt.

Exporten beräknas öka mer än vad bl.a. KI förutsåg i

somras och är den faktor som främst ligger bakom den

uppreviderade prognosen för BNP-tillväxten.

Exportpriserna på bearbetade varor har fallit, men

på grund av förstärkningen av kronan har

prissänkningarna inte kunnat hindra en markant

höjning av relativpriserna. Trots detta har svenska

företag i år ändå fortsatt att vinna

marknadsandelar, vilket har sin förklaring i att av

de positiva effekterna av deprecieringen av kronan

alltjämt ligger kvar.

Finansdepartementet gör bedömningen att exporten

inte ökar lika mycket som föregående år.

Motiveringen till de något försämrade

exportutsikterna är det med viss fördröjning kommer

att höja kostnadsläget relativt till omvärlden och

en fortsatt mindre appreciering av kronan att

resultera i marknadsandelsförluster för svenska

företag.

Bedömningen av importutvecklingen har reviderats ned

- från 3,2 % till 2,7 %. Detta kan möjligen

förklaras av den pågående lageravvecklingen. Det bör

dock nämnas att importstatistiken är svårtolkad.

Enligt här angivna prognoser för den svenska

utrikeshandeln kommer - såväl handels- som

bytesbalansen att uppvisa stora överskott.

Bytesbalansen satt i relation till BNP beräknas visa

ett överskott på upp till 3,7 % år 1997 (jfr tabell

4), vilket är den högsta siffran i modern tid.

Jämfört med KI:s juniprognos är förändringen av

prognosen för inhemsk efterfrågan obetydlig. Den

privata konsumtionen ökade med knappt 1 % första

halvåret 1996 och bedöms för hela året öka med

knappt 1 %. Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen

under prognosperioden borde få till följd att

hushållens framtidsförväntningar förbättras vilket

öppnar möjligheter för att sparkvoten minskar något.

Hushållens reala disponibla inkomster beräknas öka

med 1,2 % i år och med 0,8 % nästa år. Kravet på

fortsatt budgetkonsolidering och det fortsatt svåra

läget på arbetsmarknaden verkar emellertid

tillbakahållande på tillväxten i den privata

konsumtionen.

Den offentliga konsumtionen fortsätter att minska

både i år och nästa år om än inte i samma

utsträckning som förra året.

Bruttoinvesteringarna förra året var tillsammans med

exporten den starkaste drivkraften bakom tillväxten

i ekonomin. Näringslivets investeringar ökade med

nära 25 %. Industrins investeringar ökade med drygt

37 %. Även i år kommer investeringarnas bidrag till

tillväxten att vara god. År 1997 avtar tillväxten

för bruttoinvesteringarna. Företagens

investeringsplaner tyder på att ökningen av

industrins investeringar efter de senaste tre årens

mycket starka investeringstillväxt kommer att

minska. Bostadsinvesteringarna bedöms öka med drygt

15 % i år men ökningstakten faller tillbaka till

knappt 3 % nästa år. Tillbakagången förklaras av att

ombyggnadsinvesteringarna minskar med 10 % år 1997.

Enligt nationalräkenskaperna skedde en mycket

omfattande lageravveckling under andra kvartalet i

år. Även om statistikunderlaget i detta avseende än

så länge är bräckligt tycks en omfattande

lageravveckling nu ha genomförts. Denna kommer i hög

grad att prägla den kortsiktiga utvecklingen av

produktionen. För helåret 1996 beräknas lagerposten

ge ett negativt bidrag till BNP-tillväxten

motsvarande närmare 1,5 %enheter. Lagercykeln

beräknas nästa år verka i motsatt riktning och ge

ett positivt bidrag motsvarande ca 0,5 %enheter.

Den nationalräkenskapsstatistik (NR) som SCB och KI

publicerat efter det att Finansdepartementet

färdigställde sin konjunkturprognos visar att

tillväxten åren 1994 och 1995 var betydligt högre än

vad som tidigare framgått. Reviderade

nationalräkenskapsdata för år 1994 och färdigställda

årsvisa nationalräkenskaper för år 1995 visar att

BNP-tillväxten för år 1994 blev 3,3 % och för år

1995 3,6 %. Tabell 6 visar differensen i

försörjningsbalansens olika poster utifrån det

statistiska material Finansdepartementet hade

tillgång till vid färdigställandet av den prognos

som redovisas i budgetpropositionen och

försörjningsbalansen för åren 1994 och 1995.

Tabell 6 Försörjningsbalansen åren 1994 och 1995 enligt

Finansdepartementet

(Fi-dep. sept.) och SCB:s statistik (SCB, okt.)

Förändring i procent

------------------------------------------------

1994 1995

-----------------------------------------------

Fi- SCB Fi- SCB

dep. okt.- dep. okt.-

sept.- 96 sept.- 96

96 96

-----------------------------------------------

BNP 2,6 3,3 3,0 3,6

-----------------------------------------------

Privat konsumtion 0,8 1,8 0,3 0,8

-----------------------------------------------

Offentlig -0,5 - -2,3 -1,0

konsumtion 0,7

-----------------------------------------------

Bruttoinvesteringar -0,2 2,0 10,6 10,9

-----------------------------------------------

Lagerinvesteringar, 1,5 1,4 0,5 0,5

procent

-----------------------------------------------

Export 14,1 14,0 11,4 12,6

-----------------------------------------------

Import 13,4 13,2 8,7 10,3

-----------------------------------------------

Källor: Budgetpropositionen år 1997 och SCB.

Som framgår av tabell 6 har utvecklingen av

den privata konsumtionen underskattats

kraftigt. Enligt de nu redovisade

nationalräkenskaperna föll sparkvoten år 1995

till 6,9 % från 8,0 % år 1994. En jämförelse

mellan BNP-utvecklingen enligt gamla och nya

NR redovisas i diagram 3.

Merge-UTKAST>>

Diagram 3 BNP-utveckling 1990-1996, utfall,

säsongsrensade värden

Konjunkturinstitutets kvartalsbarometer för

industrin för september bekräftar den positiva

tendensen i de senaste månadsbarometrarna.

Företagens förväntningar på fjärde kvartalet

är optimistiska och såväl orderingång som

produktionsvolym förutses öka i betydande

omfattning. Det är främst från exportmarknaden

som företagen räknar med ökad orderingång.

Några positiva effekter på sysselsättningen

kan emellertid inte skönjas utan i stället

räknar man med fortsatta nedskärningar.

Industrins produktionsplaner för första

halvåret 1997 pekar klart uppåt.

Även konjunkturbarometern för tjänstesektorn

visar att förväntningarna på innevarande

kvartal är relativt ljusa. Flertalet branscher

räknar med en förstärkning av efterfrågeläget.

Starkast tillväxt väntar sig datakonsulter,

detaljhandel samt handel med motorfordon.

Några påtagliga effekter på sysselsättningen

kommer heller inte det förbättrade

efterfrågeläget i denna sektor att ge.

De senaste konjunkturbarometrarna och nya NR-

data kan innebära att den

försörjningsbalansprognos som redovisas i

budgetpropositionen har underskattat den

kommande ekonomiska utvecklingen.

Nästa redovisning av konjunkturläget och

prognoser fram t.o.m. 1998 kommer att

publiceras av KI den 4 december i år.

Omläggningen av utrikeshandelsstatistiken

Det finns i anslutning till redovisningen av

försörjningsbalansen anledning att erinra om

vidtagna förändringar av insamlingsförfarandet

inom utrikeshandelsstatistiken.

Utrikeshandelsstatistiken t.o.m. år 1994

baserades på uppgifter insamlade av Tullverket

vid import och export. I och med att Sverige

blivit medlem av EU har gränskontrollerna inom

EU-området tagits bort och uppgifterna för

utrikeshandelsstatistiken kan inte längre tas

in via Tullverket. Export- och

importstatistikframställningen som berör

handeln inom EU sker nu i stället på samma

sätt som i övriga EU-länder.

Insamlingssystemet Intrastat, som

introducerades den 1 januari 1993, innebär ett

försök till kompromiss mellan behovet av hög

tillförlitlighet och minskat arbete för de

uppgiftslämnande företagen. Genom s.k.

tröskelvärden begränsas antalet företag som

behöver lämna uppgifter till Intrastat (för en

översiktlig beskrivning av Intrastat hänvisas

till "SCB indikatorer" december 1994 och

februari 1996).

För att kunna tillgodose det från ekonomisk-

politisk synpunkt stora behovet av en snabb

månadsvis information gör SCB sedan år 1995,

parallellt med Intrastat, en insamling av

totalvärden för utförsel och införsel från ett

mycket begränsat urval företag. Detta är en

förutsättning för att det även

fortsättningsvis skall finnas en s.k.

snabbstatistik som kan publiceras kring den

18:e i månaden efter redovisningsmånaden.

Denna snabbstatistik utgör också ett

nödvändigt underlag för nationalräkenskaperna.

Tidigare i betänkandet har tillförlitligheten

vad gäller importstatistiken ifrågasatts.

Intrastat har inneburit betydande

igångsättningsproblem i de flesta EU-länderna.

Förseningar och bortfall har skapat problem.

Alltjämt efter tre år med Intrastat kvarstår

stora problem både för export- och

importstatistiken. Bl.a. har Intrastat fått en

så hög detaljeringsgrad att uppgiftslämnandet

skapat problem för företagen vilket i sin tur

medfört att statistiken blivit svårtolkad. Vad

gäller exportsektorn är problemen sannolikt

mindre eftersom denna sektor domineras av

stora företag. För importen är däremot

svårigheterna stora att behålla den

kvalitetsnivå som tidigare gällde för

importstatistiken. Svårigheterna inom EU att

erhålla en godtagbar kvalitet på

utrikeshandelsstatistiken innebär att de

problem som föreligger vid jämförelse mellan

länder vad gäller t.ex. nivån på och

tillväxten i BNP ytterligare försvåras.

De offentliga finanserna

Den offentliga sektorns finanser förbättras nu

kraftigt. Som andel av BNP minskar det

finansiella underskottet från drygt 8 % år

1995 till knappt 4 % i år. Förbättringen

fortsätter år 1997 då underskottet beräknas

uppgå till 2,6 % av BNP. Sverige skulle

således i detta avseende uppfylla

Maastrichtkriteriet. Förbättringen i de

offentliga finanserna är helt hänförlig till

staten. Förstärkningen av den offentliga

sektorns finanser i år ligger främst på

inkomstsidan och en rad tillfälliga faktorer -

bl.a. förstärker omläggningen av systemet för

uppbörd av mervärdesskatt den underliggande

utvecklingen. Kommunernas finansiella

situation beräknas bli fortsatt ansträngd.

Utgiftskvoten nådde sin högsta nivå år 1993

och uppgick då till 73 %. De tillfälligt höga

skatteintäkterna under år 1996 medför att den

offentliga sektorns inkomster växer

långsammare under år 1997 och skatte- och

avgiftskvoten sjunker något. I gengäld

beräknas utgifterna minska mätt i fasta

priser, vilket medför att utgiftskvoten

reduceras från 67,2 % av BNP år 1996 till

64,7 % av BNP år 1997.

Bedömningen av utvecklingen för den offentliga

sektorns utgifter och inkomster i ett längre

perspektiv framgår av diagram 4.

Diagram 4 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter,

1970-2000

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

Senaste uppgifter från Riksgäldskontoret visar

att de offentliga finanserna ytterligare

förbättras.

Utvecklingen på arbetsmarknaden

I början av 1980-talet steg den totala arbetslösheten i

EU-området till över 8 % för att sedan ligga

kvar på mycket höga nivåer i intervallet

8-12 % (jfr. tabell 7).

Tabell 7 Arbetslösheten i vissa länder i Europa

-------------------------------------------

|ArbetslöshetenArbetskraften

|i % av i % av

|arbetskraften befolkningen

-------------------------------------------

|1985 1995 1995

-------------------------------------------

-------------------------------------------

Tyskland 8,0 9,4 68,6

-------------------------------------------

Frankrike 10,2 11,6 67,1

-------------------------------------------

Italien 8,6 12,0 59,1

-------------------------------------------

Storbritannien 11,0 8,2 74,0

-------------------------------------------

Österrike 4,2 5,9 67,1

-------------------------------------------

Belgien 12,4 13,0 63,4

-------------------------------------------

Danmark 9,0 10,0 79,6

-------------------------------------------

Finland 5,0 17,2 73,2

-------------------------------------------

Holland 9,2 7,1 61,3

-------------------------------------------

Norge 2,6 4,9 77,6

-------------------------------------------

Sverige 2,9 7,7 77,1

-------------------------------------------

EU 10,2 11,2 66,2

-------------------------------------------

Källa: OECD.

I Sverige steg arbetslösheten kraftigt år

1992. Därefter har Sverige haft en utveckling

på arbetsmarknaden som i allt väsentligt

överensstämmer med utvecklingen i majoriteten

av EU-länderna. Det kan dock konstateras att

långtidsarbetslösheten i Sverige jämfört med

EU-området alltjämt är väsentligt lägre (jfr

diagram 5. Uppgifterna i diagrammet avser år

1994).

Diagram 5 Andel personer som varit utan arbete i över ett år

av samtliga arbetslösa 1994.

Källa: Välfärdsbulletinen sept -96.

Sysselsättningen har fallit sedan slutet av år

1995. Utvecklingen av sysselsättningen inom

olika branscher och totalt framgår av tabell

8. Sambandet mellan bl.a. tillväxt,

produktivitetsutveckling och förändring i

medelarbetstiden beskrivs i tabell 9.

Tabell 8 Sysselsättning i olika branscher

---------------------------------------------------

Nivå Förändring i % från

föregående år

---------------------------------------------------

1995 1994 1995 1996 1997

---------------------------------------------------

Sysselsättning i tusental

---------------------------------------------------

Jord- och 124 -1 -11 -8 -1

skogsbruk

---------------------------------------------------

Industri 803 -10 41 4 13

---------------------------------------------------

Byggnadsverksamhet 224 -17 5 -1 3

---------------------------------------------------

Privata tjänster 1 572 31 34 -3 17

---------------------------------------------------

Kommunal 1 079 -27 -8 -19 -10

verksamhet

---------------------------------------------------

Statlig 184 -11 1 -1 2

verksamhet

---------------------------------------------------

Totalt 3 988 -38 61 -28 24

---------------------------------------------------

Arbetskraft, 4 320 -53 54 -30 -12

totalt

---------------------------------------------------

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

Merge-UTKAST>>

Tabell 9 Arbetsmarknad

-------------------------------------------------

1994 1995 1996 1997

-------------------------------------------------

Årlig procentuell

förändring

-------------------------------------------------

BNP, producentpris 3,2 3,5 1,7 2,5

-------------------------------------------------

Produktivitet 1,8 1,3 1,5 1,7

-------------------------------------------------

Antalet arbetade timmar 1,3 2,1 0,2 0,8

-------------------------------------------------

Medelarbetstid 2,3 0,6 0,9 0,2

-------------------------------------------------

Antalet sysselsatta -0,9 1,6 -0,7 0,6

-------------------------------------------------

Arbetskraft -1,2 1,3 -0,7 -0,3

-------------------------------------------------

% av arbetskraften,

nivå

-------------------------------------------------

Öppen arbetslöshet 8,0 7,7 7,7 6,9

-------------------------------------------------

Personer i

arbetsmarknadspolitiska 5,2 4,4 5,0 5,4

åtgärder

-------------------------------------------------

Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder

ovan ingår de äldre arbetslösa som sätts i arbete i

offentlig sektor. Åtgärderna jobbsökaraktivitet,

företagsutbildning samt yrkesinriktad rehabilitering

ingår ej. Dessa beräknas omfatta ca 10 000 personer

1997. Uppgifterna i tabell 8 är hämtade från

budgetpropositionen. Den nya NR-statistiken visar

att produktiviteten blev högre än vad som angavs i

tabellen.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

Som anges i tabell 9 gör Finansdepartementet

den bedömningen att den öppna arbetslösheten

faller från 7,7 % år 1995 till 6,9 % år 1997

vilket motsvarar knappt 40 000 personer.

Samtidigt ökar antalet personer i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder med ca 45 000

personer, till en nivå motsvarande 5,4 % av

arbetskraften.

Av diagram 6 framgår hur sysselsättningen

utvecklats åren 1980 till 1996.

Diagram 6 Sysselsättning i timmar och personer samt total

arbetslöshet

Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska

centralbyrån.

Av diagram 6 framgår att av det kraftiga fall

i antalet arbetade timmar som inträffade åren

1991-1993 (den heldragna kurvan i diagrammet)

har mellan en tredjedel och hälften återtagits

år 1996. Den 8 november redovisade SCB det

aktuella läget på arbetsmarknaden. Av SCB:s

redovisning framgår att arbetslösheten

alltjämt är hög. Jämfört med samma månad förra

året var arbetslösheten oförändrad. I oktober

i år uppgick den öppna arbetslösheten till

7,6 %. Av de arbetslösa hade 118 000 varit

arbetslösa mer än 6 månader. Det är en ökning

med 13 000 jämfört med oktober förra året.

Antalet personer i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick till

196 000 vilket är 15 000 fler än för ett år

sedan.

Arbetskraften (sysselsatta och arbetslösa)

uppgick i september till nära 4,3 miljoner

personer, vilket innebär att 77,5 % av

befolkningen i åldersgruppen 16-64 år fanns i

arbetskraften. Totala antalet sysselsatta och

antalet utförda arbetstimmar i oktober i år

var oförändrade jämfört med motsvarande månad

förra året. Övertidsarbetet var också

oförändrat.

Svensk ekonomi fram t.o.m. år 2000. Två

scenarier

I propositionen presenteras två alternativa kalkyler av

utvecklingen fram t.o.m. år 2000. Kalkylerna

kan inte metodologiskt jämföras med den

konjunkturprognos som har redovisats i de

föregående avsnitten. De skall i stället ses

som räkneexempel som bl.a. skall belysa de

krav som är förenliga med en utveckling som

innebär att arbetslösheten halveras vid

sekelskiftet.

Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik

och de regler som beslutas av riksdagen samt

de förslag till förändringar som regeringen

presenterar i den nu föreliggande

budgetpropositionen. I de fall där det är

osannolikt att inga nya beslut fattas, har

vissa tekniska antaganden gjorts. För perioden

1998 t.o.m. 2000 finns exempelvis inga beslut

om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I båda

alternativen har antagits att volymen av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna successivt

avtar.

De förutsättningar som är gemensamma för båda

alternativen redovisas i tabell 10.

Tabell 10 Gemensamma förutsättningar för alternativ

(Bas) och (Hög)

Årsgenomsnitt

---------------------------------------------------------

1996 1997 1998 1999 2000

---------------------------------------------------------

BNP OECD (16) 2,0 2,4 2,5 2,5 2,5

---------------------------------------------------------

KPI OECD (16) 2,3 2,3 2,5 2,5 2,5

---------------------------------------------------------

Marknadstillväxt, OECD 4,8 6,1 6,0 6,0 6,0

(14)

---------------------------------------------------------

Tysk ränta 5 års 5,1 5,4 5,9 6,0 6,0

statsobligation

---------------------------------------------------------

Basalternativ

---------------------------------------------------------

Svensk ränta 5 års 7,5 7,0 7,0 7,0 7,0

statsobligation

---------------------------------------------------------

TCW-index

116 115 115 115 115

---------------------------------------------------------

Högtillväxt

---------------------------------------------------------

Svensk ränta 5 års 7,5 6,9 6,6 6,4 6,2

statsobligation

---------------------------------------------------------

TCW-index 116 114,5 113,5 113 113

---------------------------------------------------------

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

I basalternativet (B) antas att ekonomin

konvergerar mot en årlig BNP-tillväxt på 2 %.

Denna tillväxt - den potentiella tillväxten -

är den som kan uppnås utan att löner och

priser utvecklas på ett ohållbart sätt. I

högtillväxtalternativet (H) antas den

potentiella tillväxten ligga nära 3 %. I

jämförelse med basalternativet bygger

högtillväxtalternativet på en ljusare bild av

den svenska ekonomins funktionssätt. Den

viktigaste skillnaden mellan alternativen

utifrån här givna förutsättningar är att

högtillväxtalternativet kännetecknas av en

icke-inflationistisk lönebildning och av en i

övrigt väl fungerande arbetsmarknad. De

arbetskraftsresurser som finns i utgångsläget

kan därigenom tas i anspråk utan att det

uppstår överhettningstendenser som driver upp

löner, priser och räntor. Utvecklingen fram

t.o.m. år 2000 beskrivs i tabellerna 11 och

12.

Tabell 11 Svensk ekonomi 1996-2000 enligt (Bas) och (Hög)

Procentuell volymförändring

-------------------------------------------------------------

1996

1997 1998 1999 2000

-------------------------------------------------------------

H

B H B B H B H

-------------------------------------------------------------

BNP 1,6 2,3 2,6 2,6 3,5 2,4 3,3 2,0 2,8

-------------------------------------------------------------

Import 2,7 4,9 5,1 6,3 6,3 6,0 6,1 5,7 5,8

-------------------------------------------------------------

Privat konsumtion 0,9 1,8 2,1 2,4 2,8 2,5 2,9 2,2 2,6

-------------------------------------------------------------

Offentlig konsumtion -1,0 - - - - - 0,3 0,2 1,0

0,5 0,3 1,2 0,4 0,5

-------------------------------------------------------------

Bruttoinvesteringar 8,1 2,0 2,5 8,5 10,4 6,1 7,9 3,7 5,0

-------------------------------------------------------------

Lagerbidrag -1,5 0,5 0,5 0,1 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0

-------------------------------------------------------------

Export 6,5 5,6 5,8 5,6 6,1 5,2 5,7 5,0 5,5

-------------------------------------------------------------

KPI (dec.-dec.) 1,0 2,2 2,1 2,2 2,0 2,2 2,0 2,2 2,0

-------------------------------------------------------------

Öppen arbetslöshet 7,7 6,9 6,7 6,1 5,4 5,8 4,6 5,7 4,0

-------------------------------------------------------------

Arbetsmarknadspolitiska5,0 5,4 5,4 5,0 5,0 4,3 4,2 3,8 3,8

åtg.

-------------------------------------------------------------

1 Nivå i % av arbetskraften.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

Tabell 12 Utvecklingen på arbetsmarknaden enligt (B) och (H)

Tusental personer

------------------------------------------

Förändring

till 2000

------------------------------------------

1995 B H

------------------------------------------

Sysselsättning 3 123 237

988

------------------------------------------

Reguljär 3 157 272

sysselsättning 926

------------------------------------------

Öppet arbetslösa -84 -156

332

------------------------------------------

Konjunkturberoende -24 -24

åtgärder 191

------------------------------------------

Utbud 4 38 81

320

------------------------------------------

Underliggande utbud 4 48 91

449

------------------------------------------

Källor: Budgetpropositionen år 1997.

Partimotionerna och de i propositionen

redovisade bedömningarna av den ekonomiska

utvecklingen

I allt väsentligt reses i partimotioner utifrån de

givna förutsättningarna inte några

invändningar mot den här beskrivna

konjunkturprognosen.

När det gäller risken för avvikelser i

prognosen framhålls i motionerna att dessa

främst ligger på nedsidan.

I motion Fi204 (m) hyser motionärerna vissa

tvivel om att exportprognosen kommer att

infrias. Antagandet i regeringens bedömning

att de svenska exportföretagen skall sänka

sina priser i svenska kronor och därmed

acceptera lägre vinstmarginaler finner

motionärerna riskfyllt. I likhet med vad som

sägs i motionerna Fi211 (fp), Fi213 (mp) och

Fi214 (kd) är det vidare motionärernas

uppfattning att antagandet om att hushållen

skall minska sitt sparande kan vara alltför

optimistiskt.

Utskottet anser att det givetvis inte går att

helt utesluta att tillväxten fram t.o.m. år

1997 kan bli lägre än vad som anges i tabell

5. Som tidigare anförts talar den nu aktuella

statistiken för att Finansdepartementets

konjunkturprognos kan ha underskattat

utvecklingen. I motion Fi204 (m) hävdas att

regeringen vad gäller exportprognosen

förutsätter att svenska exportföretag skall

fortsätta att vinna marknadsandelar i

utlandet. I Finansdepartementets

konjunkturprognos görs antagandet att kronan

apprecieras med ca 9 % i år och med 1 % nästa

år. Trots att exportpriserna i svenska kronor

antas falla något under prognosperioden kommer

relativpriserna att öka. I enlighet med denna

bedömning utgår Finansdepartementet ifrån att

resultatet blir minskande marknadsandelar mot

slutet av år 1996 och under år 1997. Att

exporten ändå bedöms öka med 6,5 % i år och

5,6 % nästa år förklaras av en relativt god

marknadstillväxt för svensk export. Den senast

redovisade utrikeshandelsstatistiken och KI:s

konjunkturbarometer emotsäger ej heller en

sådan utveckling.

I motionerna Fi211 (fp) och Fi213 (mp) anses

bedömningen av utvecklingen av den privata

konsumtionen vara för optimistisk.

I motion Fi211 (fp) framhålls att regeringen

ständigt har tvingats korrigera sina prognoser

som förutsatt en sänkt sparkvot.

I motion Fi213 (mp) framhålls att antagandet

att hushållen skall minska sitt sparande och

"åter dra på sig spenderbyxorna" är

anmärkningsvärt.

Utskottet konstaterar att det är riktigt som

motionärerna framhåller att

Finansdepartementets bedömningar av

sparkvotens utveckling inte alltid har

infriats. Men utskottet vill i dessa

sammanhang framhålla att korrigeringen av

sparkvoten inte orsakats av alltför positiva

konsumtionsprognoser. I stället är det

nämnaren i sparkvoten - dvs. hushållens

inkomster - som varit svår att förutse. Det

kan i detta sammanhang finnas skäl att

framhålla att senast publicerade

nationalräkenskapsdata visar att ökningen av

den privata konsumtionen kraftigt har

underskattats åren 1994 och 1995 och att

nedgången i sparkvoten blev större än vad som

förutsattes i prognoserna för dessa år.

I samtliga motioner som behandlas i detta

avsnitt ifrågasätts regeringens bedömning att

arbetslösheten i år skall uppgå till knappt

8 % och falla till under 7 % nästa år. I

motion Fi211 (fp) framhålls att det

allvarligaste felet i regeringens prognos

gäller sysselsättningsutvecklingen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

arbetsmarknadsprognosen är osäker. Som

framhålls i budgetpropositionens bilaga 2 är

den främsta orsaken till att arbetslösheten

ökat att efterfrågan på arbetskraft utvecklats

svagare än vad som bedömdes i

vårpropositionen. Detta berodde i sin tur på -

jfr tabell 9 - att både produktiviteten och

medelarbetstiden uppreviderats.

Medelarbetstiden för år 1996 skrivs nu upp med

0,8 procentenheter jämfört med

vårpropositionen. Vidare antas

medelarbetstiden år 1997 inte öka lika mycket

som under de senaste åren. Förklaringen är att

sjukfrånvaron inte bedöms minska i lika stor

utsträckning som tidigare. Finansdepartementet

understryker emellertid att prognosen är

mycket osäker i detta avseende.

Med hänvisning till de i budgetpropositionen

redovisade scenarierna fram t.o.m. år 2000

hävdas i motion Fi211 (fp) att regeringen nu

tycks acceptera att den totala arbetslösheten

kommer att uppgå till ca 10 % år 2000. I

motion Fi214 (kd) anförs att regeringen inte

ens själv räknar med att dess egen politik

skall nå målet 4 %s öppen arbetslöshet vid

sekelskiftet. Utskottet vill med anledning av

dessa påståenden understryka att det i

propositionen redovisade s.k. basalternativet

inte anger en acceptabel eller önskvärd

utveckling. Självfallet anser varken

regeringen eller utskottet att det

alternativet leder fram till en acceptabel

situation på arbetsmarknaden. Utskottet räknar

med att ytterligare åtgärder kommer att vidtas

under de år som återstår fram till år 2000 för

att bekämpa arbetslösheten och hindra att den

permanentas på en hög nivå i slutet av detta

decennium.

Inriktningen av den ekonomiska

politiken

Inledning

Som utskottet redovisat tidigare i betänkandet

står den svenska ekonomin inför en

konjunkturuppgång. För bara några år sedan var

Sverige inne i en djup kris. Arbetslösheten

ökade lavinartat, budgetunderskottet skenade,

statsskulden nådde en nivå som var på gränsen

att inte kunna kontrolleras. Statens

ränteutgifter växte till en storleksordning

som hotade de mest angelägna delarna av den

offentliga sektorns verksamhet. Räntorna steg

kraftigt, investeringarnas andel av BNP föll

till en extrem bottennivå och vår totala

produktion minskade. I dag är läget

annorlunda.

Inflationstakten i Sverige är både historiskt

och internationellt sett mycket låg. Exporten

fortsätter att utvecklas starkt, trots den

avsevärda uppgång av kronkursen som har ägt

rum sedan sommaren 1995. Sverige har nu stora

och växande överskott i utrikeshandeln och i

bytesbalansen. Genom den kraftiga

investeringsökningen under de senaste åren,

särskilt i näringslivet, har

produktionskapaciteten byggts ut och därigenom

förbättrat utsikterna till en ökad tillväxt.

Saneringen av de offentliga finanserna har

gått snabbare än vad som förutspåddes så sent

som i den ekonomiska vårpropositionen. Denna

dramatiska förbättring av de offentliga

finanserna saknar motstycke. Den har lett till

ett markant ökat förtroende för den svenska

ekonomin och den ekonomiska politiken både i

Sverige och internationellt. Härigenom har

räntorna sjunkit avsevärt.

Arbetslösheten ligger nu på samma nivå som

genomsnittet för EU-länderna, vilket under

inga omständigheter kan accepteras. Målet att

halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år

2000 ligger fast. Att bekämpa

massarbetslösheten är och förblir den

ekonomiska politikens främsta uppgift.

I det följande gör utskottet en kort

sammanfattning av de i budgetpropositionen

angivna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken och de alternativ till inriktning av

den ekonomiska politiken som anges i motioner

avgivna med anledning av budgetpropositionen.

Avsnittet om riktlinjer för den ekonomiska

politiken avslutas med utskottets

ställningstagande.

Penning- och valutapolitiken är självfallet

en viktig del av den samlade ekonomiska

politiken. Riksbankens förda penningpolitik

för att säkerställa ett stabilt penningvärde

har ett brett stöd i riksdagen.

I samtliga partimotioner om den ekonomiska

politiken behandlas frågan som bl.a. hör till

Sveriges anslutning till den monetära unionen

(EMU), anknytningen till EU:s växelkurssystem

(ERM) och Riksbankens framtida ställning.

Dessa frågor tas upp i ett särskilt avsnitt om

penning- och valutapolitiken.

Samarbetet mellan Socialdemokraterna

och Centerpartiet

En viktig förklaring till att restaureringen

av den svenska ekonomin har hunnit så långt

som här angivits är, som framhålls i

propositionen, att Socialdemokraterna och

Centerpartiet sedan våren 1995 samarbetat om

den ekonomiska politiken. Detta samarbete har

haft en avgörande betydelse för den politiska

stabiliteten och bidragit till sänkta räntor

och stärkt krona. Budgetpropositionen har

föregåtts av överläggningar med Centerpartiet

som står bakom de i propositionen redovisade

riktlinjerna för den ekonomiska politiken och

utgiftstaket, åtgärderna för budgetsaneringen,

konvergensprogrammet och tilläggsbudgeten för

budgetåret 1995/96. Genom detta samarbete

bekräftas att det finns politisk stabilitet

för en ekonomisk politik inriktad på balans i

de offentliga finanserna år 1998 och halvering

av den öppna arbetslösheten till år 2000.

Jämställdhet

I regeringsförklaringen i mars 1996 sägs att

arbetet för ett jämställt samhälle fortsätter.

Det framgår också att

jämställdhetsperspektivet skall genomsyra alla

delar av regeringens politik. Det innebär att

jämställdhetsarbetet skall ingå som en

naturlig del i regeringens arbete och i de

propositioner som regeringen presenterar. Utan

att det särskilt påpekas skall

jämställdhetsper- spektivet hela tiden finnas

med i alla delar av regeringens politik.

Regeringen har i en särskild skrivelse

(Jämställdhetspolitiken 1996/97:41) till

riksdagen redogjort för hur

jämställdhetspolitiken hittills utvecklats

under mandatperioden och också angivit

huvuddragen i den fortsatta inriktningen. Där

konstateras bl.a. att målen för

jämställdhetspolitiken ligger fast. Det

innebär att kvinnor och män skall ha samma

möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom

alla väsentliga områden i livet. Vidare

innebär det en jämn fördelning av makt och

inflytande mellan kvinnor och män, samma

möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika

villkor och förutsättningar i fråga om

företagande, arbete, arbetsvillkor samt

utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det innebär

också lika tillgång till utbildning och

möjligheter till utveckling av personliga

ambitioner, intressen och talanger, delat

ansvar för hem och barn samt frihet från

sexualiserat (könsrelaterat) våld.

Finansutskottet konstaterar att det finns

stora brister när det gäller balansen mellan

mäns och kvinnors inflytande och

maktförhållandet mellan könen.

Ett stort antal insatser behövs för att öka

kvinnors makt och inflytande på alla områden

och nivåer i samhället inom såväl privat som

offentlig sektor.

Att uppnå en jämn könsfördelning mellan

kvinnor och män på beslutsfattande poster är

en viktig demokrati- och maktfråga.

Regeringens möjligheter att påverka

utvecklingen på detta område är begränsade

utom i de fall regeringen själv har

beslutanderätten. Arbetet att åstadkomma en

jämn könsfördelning på alla områden måste dock

fortsätta.

Jämställdhetsfrågorna kan inte behandlas som

en delfråga inom ett visst utgiftsområde i

budgetprocessen. Det ankommer på såväl

regeringen som riksdagen att fortsätta arbetet

med att forma en samlad jämställdhetsstrategi.

Ett annat viktigt medel att uppnå målen är

att ställa ökade resurser till JämO:s

förfogande. Eftersom kraftfulla insatser för

att nå målen kommer att vara nödvändiga är det

tillfredsställande att de medel som tilldelas

JämO är de största sedan myndighetens

tillkomst.

Tillsammans med de övriga resurser som ställs

till förfogande i jämställd- hetsarbetet visar

budgetpropositionen att regeringen tar arbetet

för ökad jämställdhet på största allvar.

Propositionen

Målet att halvera den öppna arbetslösheten

till 4 % år 2000 ligger fast. I propositionen

anförs att en viktig förutsättning för att

klara sysselsättningsmålet är att åstadkomma

en förbättrad ekonomisk tillväxt under de

kommande åren. Detta underlättas av den

förestående konjunkturuppgången, men det

kommer även att krävas fortsatta strukturella

förändringar för att förbättra ekonomins sätt

att fungera.

Viktiga beslut måste fattas rörande bl.a.

lönebildningen, arbetsmarknaden,

energipolitiken, pensionssystemet och den

offentliga sektorn. Även arbetsmarknadens

parter har en viktig roll att spela i detta.

De förbättrade offentliga finanserna skapar

en större handlingsfrihet framgent än vad som

har varit fallet under de senaste årens

saneringsarbete. Det kommer därför att vara

möjligt att överväga vissa

fördelningspolitiskt prioriterade insatser

under de kommande åren, förutsatt att de är

ansvarsfullt finansierade.

De skapar också goda förutsättningar för

Sverige att 1997 uppfylla de s.k.

konvergenskraven inför den tredje etappen i

den ekonomiska och monetära unionen, EMU.

Beslut om huruvida Sverige skall delta eller

ej i valutaunionen kommer att fattas av

Sveriges riksdag hösten 1997. Det är en stor

fördel om detta beslut kan fattas utifrån en

styrkeposition, dvs. att Sverige då har en

reell valfrihet. Mycket talar nu för att så

blir fallet.

Inflationen måste varaktigt hållas på en låg

nivå. Löntagare, företagare, konsumenter och

långivare måste kunna lita på att den

ekonomiska politiken under inga omständigheter

kommer att tillåta ett återfall i gångna

tiders penningvärdesförsämring. I takt med att

detta förtroende byggs upp, skapas

förutsättningar för en ytterligare

räntenedgång.

Det finns vidare skäl, sägs det i

propositionen, att höja ambitionerna, när det

gäller utvecklingen av sparandet i den

offentliga sektorn. Målet efter 1998 bör vara

att etablera ett permanent överskott i den

offentliga sektorn. Det knyter an till en god

svensk tradition, eftersom det under de mest

framgångsrika perioderna under efterkrigstiden

var möjligt att förena full sysselsättning,

stigande reallöner och en snabb utbyggnad av

näringslivet med låg inflation, en stark

utrikesbalans och ett positivt sparande i den

offentliga sektorn. Tilltron till

pensionssystemet skulle stärkas. Med ett

överskott i de offentliga finanserna blir det

möjligt att öka investeringarna utan att låna

i utlandet. Därigenom skapas förutsättningar

för ökad tillväxt och stigande sysselsättning.

Möjligheterna att uppnå och vidmakthålla ett

överskott i de offentliga finanserna

underlättas av regeringens ambitioner att

pressa tillbaka arbetslösheten.

Inriktningen av finanspolitiken måste utgå

ifrån att

- de budgetpolitiska målen ligger fast.

Statsskulden som andel av BNP skall

stabiliseras 1996, den offentliga sektorns

finansiella underskott skall ej överstiga

3 % av BNP 1997 och de offentliga

finanserna skall vara i balans 1998.

- utgiftstaket ligger fast. Riksdagen har

fastställt utgiftstaket för staten

inklusive socialförsäkringssektorn till 723

miljarder kronor 1997, 720 miljarder kronor

1998 och 735 miljarder kronor 1999.

- konsolideringsprogrammet ligger fast. Det

omfattar 126 miljarder kronor, eller ca 8 %

av BNP. Regeringens bedömning är att detta

är tillräckligt för att uppnå de

budgetpolitiska målen.

Regeringen gör sålunda bedömningen att det för

närvarande inte behövs ytterligare

budgetförstärkande åtgärder för att de

budgetpolitiska målen skall uppnås. Regeringen

kommer dock även fortsättningsvis att följa

utvecklingen noga. Nästa halvårsvisa

uppföljning av konvergensprogrammet kommer i

anslutning till den ekonomiska

vårpropositionen 1997. Den snabba

förbättringen av de offentliga finanserna är

anmärkningsvärd vid en internationell

jämförelse och saknar motstycke bland OECD-

länderna.

Näringspolitikens främsta uppgift är att

medverka till en halvering av den öppna

arbetslösheten till 4 % år 2000. Till följd av

riksdagens beslut i anledning av

sysselsättningspropositionen disponerar

regeringen 1 miljard kronor för nya, offensiva

insatser för tillväxt, förnyelse och

småföretagsutveckling. En ny

tillväxtorienterad regional näringspolitik

påbörjas under budgetåret 1995/96 och kommer

att utvecklas ytterligare under år 1997, bl.a.

genom en utvecklad näringspolitik för

landsbygden med inriktning mot turism,

livsmedelssektor och skogssektor. Ytterligare

åtgärder för att främja framväxten av

kunskapsintensiva mindre företag kommer att

vidtas. Regeringen avser även att under år

1997 fortsätta de hittillsvarande insatserna

för att utveckla småföretag, inklusive

kooperativa företag, och turistnäringen i

syfte att dessa delar av näringslivet skall

kunna bidra till en högre tillväxt och

sysselsättning.

De övergripande målen för regionalpolitiken

skall vara uthållig tillväxt, rättvisa och

valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor

skapas för medborgarna i hela riket. En

balanserad regional utveckling är en

förutsättning för att en god ekonomisk

tillväxt skall uppnås. De regionala

obalanserna tenderar nu att öka, och den

regionala utjämningspolitiken måste därför

även i fortsättningen bedrivas med kraft. En

ny tillväxtorienterad regional näringspolitik

utvecklas genom bl.a. en bred samverkan i

länen och ett nytt partnerskap.

Företagsstöden kommer att ytterligare

inriktas mot att skapa incitament för

ekonomisk tillväxt med särskild inriktning på

små och medelstora företag. Det breda arbetet

med EG:s strukturfondsprogram innebär en

kraftig förstärkning av regionalpolitiken och

dess genomförande.

Målet med miljöpolitiken är att skydda

människors hälsa, bevara den biologiska

mångfalden, främja en långsiktigt god

hushållning med naturresurser samt skydda

natur- och kulturlandskap. Hotet mot miljön är

ett hot mot livet självt. Regeringens ambition

är att Sverige skall vara en pådrivande kraft

och ett föregångsland i strävan att skapa ett

hållbart samhälle. De ekologiska kraven kan

leda till nästa stora språng i tillväxten. Det

krävs aktiva medborgare, men också en tydlig

politik, för att främja ett ökat

kretsloppstänkande.

Sverige har en aktiv och pådrivande roll i

det europeiska samarbetet för ökad tillväxt

och sysselsättning. Ett starkt europeiskt

samarbete kan stödja de nationella

ansträngningarna i kampen mot arbetslösheten.

Regeringen ger därför sysselsättningsfrågan

högsta prioritet i EU:s regeringskonferens och

verkar för att det nya fördraget skall

innehålla en särskild avdelning om

sysselsättning.

Partimotionerna och inriktningen av den

ekonomiska politiken

Moderata samlingspartiet

I motion Fi204 (m) yrkande 1 anförs att de övergripande

målen för den ekonomiska politiken skall vara

att skapa förutsättningar för snabb tillväxt,

en kraftig ökning av antalet nya

arbetstillfällen och en god

reallöneutveckling. Skall dessa mål kunna

uppfyllas, så att massarbetslösheten

elimineras och Sverige inte längre halkar

efter den ekonomiska utvecklingen i övriga

industriländer, krävs en genomgripande

omläggning av den ekonomiska politiken. Dagens

ekonomiska problem är strukturella och kan

inte lösas utan omfattande

strukturförändringar. Det medger, menar

motionärerna, regeringen i budgetpropositionen

men utan att några ansatser till nödvändiga

reformer kan skönjas.

För att uppnå en snabb ekonomisk tillväxt, en

kraftig ökning av antalet arbetstillfällen och

en god reallöneutveckling krävs en, i bred

bemärkelse, ny ekonomisk politik som leder

till stabilitet, ökar friheten och stärker

incitamenten till arbete och förkovran, en

politik som främjar privat ägande, fri

företagsamhet och konkurrens. I motionerna

Fi201 (m) och Fi207 (m) yrkandena 1 och 2

anges vilka förutsättningar som enligt

motionärerna måste gälla för en nödvändig

förnyelse av Sverige och för att ett samhälle

med möjligheter för alla att utvecklas skall

kunna skapas.

Stabila offentliga finanser och ett stabilt

penningvärde är grundläggande för företags och

privatpersoners möjligheter att planera sin

framtid. Statsfinansiell obalans och snabb

inflation leder till höga räntor, en

ineffektiv ekonomi och godtyckliga

omfördelningar i samhället. Målsättningen

skall vara att de offentliga finanserna skall

vara i balans över konjunkturcykeln och att

det stabila penningvärdet skall säkras genom

en oberoende riksbank och ett deltagande i det

europeiska valutasamarbetet.

Som motionärerna ser det är en av de få

nyheterna i regeringens budgetproposition att

Sverige, när balans åstadkommits i den

offentliga sektorns finanser, skall bygga upp

permanenta överskott vilket leder till en

överbeskattning av befolkningen och

socialisering av sparandet. En sådan

inriktning av finanspolitiken måste avvisas.

Målet skall vara att den offentliga budgeten

skall balanseras över konjunkturcykeln. Med en

sådan norm förblir skulden oförändrad i

nominella termer men minskar successivt i

förhållande till BNP i takt med tillväxten.

Därmed sprids finansieringen av tidigare och

nuvarande generationers överkonsumtion ut i

jämn takt på nuvarande och kommande

generationer. Tanken är dessutom att regering

och riksdag inte skall behöva ägna sig åt

diskretionär stabiliseringspolitik, dvs. att

höja och sänka skatter och utgifter i syfte

att påverka konjunkturläget, särskilt som

sådan politik sällan har varit framgångsrik.

Den måttfulla stabilisering som ändå kommer

till stånd sker i stället automatiskt genom

att skatteintäkterna ökar och utgifterna

minskar i goda tider och tvärtom i dåliga

tider. Det innebär att begränsade underskott

kan tillåtas i lågkonjunkturer men att

överskott i gengäld kommer att uppstå i

högkonjunkturer. Ovan beskrivna ordning är

naturligtvis ett idealtillstånd. I

verkligheten uppför sig inte ekonomin så

välordnat. För det första måste det finnas

visst utrymme för politiskt beslutade

stabiliseringsåtgärder i extrema låg- och

högkonjunkturer. För det andra bygger

resonemanget på att man redan kommit fram till

ett väl fungerande utgifts- och skattesystem.

Där befinner vi oss inte i dag. Den offentliga

utgifts- och skattekvoten är för stor och

måste minskas.

Stabila offentliga finanser motverkas av en

stor offentlig sektor som i Sverige. Storleken

har gjort den till en koloss på lerfötter -

konjunkturkänslig och destabiliserande för

ekonomin i övrigt. Anledningen till att de

svenska offentliga finanserna är så

konjunkturkänsliga är emellertid att den

offentliga sektorn är så stor och att särskilt

de regelstyrda socialförsäkringssystemen är

omfattande. Konjunkturkänsligheten har

sannolikt minskat något med strängare regler

och lägre ersättningsnivåer i

socialförsäkringssystemen samt med den

stramare budgetprocessen. Fortfarande är dock

den offentliga utgiftskvoten mycket stor i ett

internationellt perspektiv.

Lösningen är därmed inte att bygga upp stora

offentliga buffertar för sämre tider utan att

flytta över delar av ansvaret för att spara

inför sämre tider från den offentliga sektorn

till den enskilda individen. Eftersom

merparten av nuvarande transfereringar innebär

en omfördelning över individens livscykel,

skulle detta vara fullt möjligt utan att någon

stor omfördelning behöver ske mellan

individer.

Den politiska sektorns inflytande måste

minskas för att bereda utrymme för privat

verksamhet och individuellt ansvar.

Överflyttning av kommunal verksamhet till

privat regi samt avregleringar och

skattesänkningar för företagande är

förutsättningar för att vi skall få ökad

konkurrens, fler och växande företag och

därmed fler nya arbetstillfällen.

Skattepolitikens inriktning måste vara att

genom kraftiga skattesänkningar på arbete med

tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare

minska bidragsberoendet samtidigt som

individens frihet och ansvar att forma sitt

eget liv ökar. Det skall löna sig att arbeta

och man skall kunna leva på sin lön.

Utbildning och kompetens måste premieras om

Sverige skall kunna konkurrera på en

världsmarknad som är i ständig utveckling.

Skattepolitiken måste genom lägre skatter

skapa förutsättningar för väsentligt bättre

tillväxt och betydligt flera arbetstillfällen

samtidigt som bidragsberoendet minskar. Det

skattesänkningsutrymme som måste skapas under

de närmaste åren bör till en del avsättas för

att stärka förutsättningarna för företagande

och kapitalbildning, främst genom att slopa

den extra höga beskattningen av investeringar

och kapitalbildning. Särskild uppmärksamhet

måste ägnas åt de s.k. fåmansbolagsreglerna

som straffar mindre, expansiva företag

särskilt hårt. Huvuddelen av

skattesänkningsutrymmet bör emellertid

användas för att sänka skatten på arbete genom

främst sänkta egenavgifter och sänkt

inkomstskatt för alla. Dessa skattesänkningar

gynnar låg- och medelinkomsttagare mest och

medför att bidragsbehoven minskar.

När det gäller penningpolitiken anförs i

motionen att det tar många år för en

centralbank att bevisa sin förmåga att

kontrollera inflationstrycket, och den har

egentligen ännu inte satts på prov, eftersom

efterfrågan i ekonomin har varit tämligen låg

sedan inflationsnormen infördes.

Det finns emellertid vissa "genvägar" för ett

land att visa att man menar allvar med

inflationsbekämpningen. Viktigast i detta

sammanhang är att lagstifta om större

oberoende för Riksbanken. Sverige har i och

med inträdet i EU förpliktat sig att göra

Riksbanken mer självständig, innan EMU:s

tredje fas träder i kraft, oavsett om vi

uppfyller kraven för valutaunionen eller inte.

Senast måste det ske i december 1997, så att

riksdagen kan fatta ett första beslut före

valet 1998. Eftersom det är frågan om en

ändring av regeringsformen, krävs beslut av

två riksdagar med mellanliggande val. Ett

sådant steg skulle innebära en

avsiktsförklaring att Sverige ämnar gå med i

EMU så snart som möjligt eftersom ett

deltagande i ERM, under två år före övergången

till EMU:s tredje fas, är ett av

Maastrichtavtalets kriterier för att delta.

Motionärerna ser det som angeläget att Sverige

går med i EMU så snart vi har uppfyllt

villkoren för att få delta.

I motion Fi204 (m) understryks vidare att

Sverige nu måste inleda en period som bringar

förhållandena på arbetsmarknaden i samklang

med rörlighetens och det växande företagandets

krav. Även i motion Fi207 (m) yrkande 10

framhålls att förändringar av arbetsrätten är

nödvändiga. Motionärerna förordar en radikal

förenkling av den lagstiftning som i dag

reglerar förhållandena mellan medarbetare och

arbetsgivare. Merparten av den arbetsrättsliga

lagstiftningen bör enligt motionärernas mening

ersättas med ett fåtal stadganden som alltid

skall iakttas i anställningsförhållanden. Till

dessa skall den enskilde personligen, eller

den organisation till vilken denne uppdragit

att föra talan, kunna addera andra villkor av

betydelse förhandlingsvägen.

Dagens lönebildning utgör ett allvarligt

problem för svenska företags konkurrenskraft

och måste därför reformeras. Att som

regeringen konsekvent avvisa varje tanke på en

mer varierad lönesättning förstärker, enligt

motionärerna, problemen på arbetsmarknaden.

För en mer tillväxtfrämjande lönebildning ser

motionärerna det som angeläget med en

avveckling av de regler, t.ex. inom

lagstiftningen om kollektivavtal, som

motverkar ett modernt synsätt. En alltmer

varierad arbetsmarknad, där de lokala

förutsättningarna - också inom samma branscher

- kan skilja sig åt betänkligt, lämpar sig

sällsynt illa för centrala överenskommelser. I

stället bör en ordning etableras där den

enskilde själv avgör huruvida han eller hon i

lönehänseende önskar vara företrädd av den

fackliga organisationen - respektive

arbetsgivare av arbetsgivarorganisation -

eller vill svara för förhandling och

uppgörelse på egen hand. Praktiskt innebär

detta att kollektivavtalens räckvidd begränsas

till att omfatta dem som uttryckligen utbett

sig om att bli företrädda på detta sätt.

Slutligen framhålls i motionen att en tryggad

energiförsörjning är en förutsättning för att

företag och hushåll skall kunna planera för

sin framtid. En förtida avveckling av

kärnkraften skulle få mycket allvarliga

följder för tillväxten och uppkomsten av nya

arbetstillfällen men även för miljön.

Centerpartiet

I motion Fi210 (c) framhålls att det är en styrka för

landet, företagen och sysselsättningen att

Centerpartiet tillsammans med regeringen står

för de ekonomisk-politiska riktlinjerna.

Därmed finns en stabil majoritet i riksdagen.

Budgetpropositionen har föregåtts av

överläggningar mellan Centerpartiet och

regeringen. Centerpartiet och regeringen står

sålunda gemensamt bakom budgetens

utgiftsramar.

Centerpartiet har valt samarbete för

nationens bästa före politisk konfrontation.

Bakgrunden till detta är den mycket svåra

statsfinansiella situation som landet befunnit

sig i sedan början på 1990-talet. Saneringen

av statens finanser påbörjades av

fyrklöverregeringen, men var inte klar när

regeringsmakten år 1994 övergick till

Socialdemokraterna. I valrörelsen år 1994

förespråkade Centerpartiet nationell samling

för att klara landets stora ekonomiska

problem.

Sedan samarbetet inleddes med regeringen

våren 1995, med överenskommelsen om

kompletteringspropositionen, har samtliga

övergripande propositioner varit föremål för

förhandling och överenskommelse mellan

Centerpartiet och regeringen. Den ekonomiska

politiken har varit framgångsrik under de

senaste 18 månaderna. Förtroendet för svensk

ekonomi har markant förbättrats. De för

ekonomin, företagen och hushållen så viktiga

räntorna har sedan i april 1995 sjunkit

radikalt. Den femåriga obligationsräntan, som

styr bl.a. bolån, har sjunkit med mer än

4,5 %enheter. För en familj med ett villalån

på 500 000 kr, som sätts om i början på

oktober i år, är räntekostnaderna ca 1 700 kr

lägre per månad, jämfört med om samma familj

hade bundit sina lån i april 1995.

Inflationen är låg, kronan har stärkts

avsevärt och budgetunderskottet har minskat

kraftigt.

Arbetslösheten framstår fortfarande som det

allt annat överskuggande problemet i vårt

land. Med anledning av det mycket svåra

arbetsmarknadsläget tog Centerpartiet och

regeringen ledningen i kampen mot

arbetslösheten i juli i år med ett omfattande

sysselsättningspaket. Det är första steget mot

målet att halvera den öppna arbetslösheten

till år 2000. De allra flesta av dessa

åtgärder träder i kraft vid årsskiftet och

kommer därefter att få positiva

sysselsättningseffekter. De

sysselsättningsskapande åtgärderna genomförs

utan att statens finanser urholkas.

Arbetslöshetsmålet skall följas upp varje

halvår. Ytterligare åtgärder kommer att

vidtas.

Den illa fungerande lönebildningen ser

motionärerna som en delorsak till den höga

arbetslösheten. Mycket talar för att staten

måste agera mer kraftfullt och skapa

incitament för parterna att enas om löneavtal

som är förenliga med den svenska ekonomiska

utvecklingen i stort. Risken är överhängande

att arbetslösheten stiger om inte

lönebildningen sköts ansvarsfullt. Det kan

inte Centerpartiet acceptera. Staten har ett

vidare ansvar än arbetsmarknadens parter. Om

inte parterna förmår att ta samhällsansvar är

det ofrånkomligt att staten måste gripa in i

avtalsprocessen.

Det råder en betydande samsyn mellan

Centerpartiet och regeringen när det gäller

utformningen av finanspolitiken. Centerpartiet

har aktivt medverkat till att sanera statens

finanser och har därmed lagt grunden för att

budgetbalans skall kunna uppnås till år 1998.

Därefter bör statsbudgeten överbalanseras

under en räcka av år för att betala av på den

mycket stora statsskulden. Finanspolitiken

måste sålunda syfta till att åstadkomma

överskott i statens budget över

konjunkturcyklerna.

När det gäller inriktningen av

skattepolitiken är det Centerpartiets ambition

att fr.o.m. år 1998 ta beslut som leder till

att skattekvoten successivt minskar. Skälet

till de hittills höjda skatterna är den

ekonomiska krisens akuta karaktär. I en sådan

situation är det rimligt att de som tjänar mer

också bidrar mer till saneringen av landets

ekonomi. Att belasta dem som har det svårast

alltför hårt är inte kostnadsfritt för staten,

kommunerna och landstingen. En sådan politik

vill inte Centerpartiet medverka till. Lika

litet är det möjligt att nedmontera välfärden

för att åstadkomma massiva skattesänkningar. I

stället måste de skattesänkningar som kan

finnas inom statens handlingsutrymme vara av

sådan art att de leder till ökad

sysselsättning.

Inom vissa delar av skatteområdet har

Centerpartiet och regeringen olika

uppfattningar om utformningen av

skattepolitiken. Som exempel kan nämnas vissa

miljöskatter, skatt på vinstandelar och avdrag

för yrkesfiskare. Dessa frågor behandlas

senare i betänkandet i anslutning till

avsnittet om inkomster och utgiftsramar.

Den nödvändiga budgetsaneringen har

oundvikligen medfört fördelningspolitiska

spänningar. I motionen anförs att

Centerpartiet inget har att erinra mot den

redogörelse som görs i bilaga 4 till volym 1

av budgetpropositionen, men mycket talar för

att man bör initiera en analys av

socialbidragsberoendet, som har ökat under

senare år. Det finns därför all anledning att

undersöka vilka faktorerna är som gör att

människor tvingas söka socialbidrag.

På miljöområdet vill Centerpartiet gå längre

och snabbare fram än regeringen. Centerpartiet

har i samarbete med regeringen fått genomslag

för ett miljardprogram för

kretsloppsanpassning. Miljöteknikdelegationen

sätter i gång sitt arbete fr.o.m. årsskiftet.

Koldioxidskatten för industrin fördubblas från

årsskiftet. En avfallsskatt, som initierades

under förra mandatperioden skall införas från

årsskiftet 1997/98. Sysselsättningen på

miljöområdet ökar redan starkt, men kommer att

öka än mer till följd av nämnda beslut.

Centerpartiet föreslår att en skatt på

kväveoxid införs fr.o.m. 1998. Den skall

finansiera viktiga satsningar på miljöområdet.

För år 1997 föreslår Centerpartiet att 50

miljoner kronor används ur programmet för

hållbar utveckling till kalkning av sjöar samt

inköp av mark för naturvårdsändamål.

Miljöräkenskaper måste föras och redovisas i

en bilaga till budgetpropositionen i likhet

med vad som gjordes år 1992. Centerpartiet

vill prioritera en skatteväxling med sänkt

skatt på arbete och höjd skatt för

miljöstörande verksamhet.

Folkpartiet

Förslagen i motion Fi211 (fp) syftar till, heter det i

motionen, att återge människor i Sverige tron

på framtiden. Om framtidstron skall kunna

återvinnas måste mycket bli annorlunda i vårt

land. Människor måste kunna lita på samhällets

institutioner och på besked från det politiska

systemet. Den känsla av hopplöshet som följer

i massarbetslöshetens spår måste brytas.

Tilltron till välfärdssystemen måste

återupprättas. Just det faktum att

samhällsförändringarna går allt snabbare, gör

- kanske paradoxalt - långsiktighet i beslut

som rör de institutionella ramarna allt

viktigare. Återställare och ytterkants-

politik måste bytas mot en stabilitetspolitik,

förankrad i den huvudfråga där huvuddelen av

det svenska folket åsiktsmässigt befinner sig:

Det innebär en politik som bejakar

företagsamhet och marknadsekonomi i förening

med långtgående ambitioner i fråga om rättvisa

och välfärd.

Folkpartiets politik för stabilitet innebär

följande:

- Sunda statsfinanser - besparingar på bl.a.

företagssubventioner.

- Låg inflation, bl.a. genom valutasamarbete

och ny lönebildning.

- Fasta spelregler för löntagarna -

återupprätta skattereformen.

- Fasta spelregler för företagarna som gynnar

expansion i näringslivet.

- Pensionsreform ur askan av ATP.

- Stabila, självfinansierande

socialförsäkringar.

I motionen görs med utgångspunkt från en

rapport från NUTEK (LU -95 bilaga 6)

nedanstående sammanställning, vars syfte är

att illustrera en tänkbar fördelning av

nytillkommande arbetstillfällen. Det är

sålunda ingen prognos utan just en

illustration.

Förändring i sysselsättningen fram till år

2010

Ett tillväxtscenario med fördelning av

nytillkommande arbetstillfällen på olika sektorer

----------------------------------------------------

Industrisektorn (inkl. jordbruk, bygg + 90 000

m.m.)

----------------------------------------------------

Handel och transporter

+ 40 000

----------------------------------------------------

Ej hushållsrelaterad tjänstesektor

(uppdragsverksamhet, reklam,

formgivning, konsulter, data m.m.) + 170 000

----------------------------------------------------

Hushållsnära tjänstesektor (turism,

privatvård, städning, bank och

försäkring, ideella sektorn, medier, + 180 000

underhållning, kultur m.m.)

----------------------------------------------------

Offentliga sektorn

+ 20 000

----------------------------------------------------

Summa

+ 500 000

----------------------------------------------------

Det här beskrivna scenariet innebär ett

dramatiskt trendbrott jämfört med Sveriges

utveckling de senaste 25 åren. Den inriktning

av den ekonomiska politiken som förordas i

motionen och som är en förutsättning för att

ett sådant trendbrott skall komma till stånd

kan sammanfattas på följande sätt:

Nyföretagandet måste öka kraftigt.

Investeringsnivån måste likaledes höjas

kraftigt. Om Sverige skall ha en chans att

växla in på en högre tillväxtbana krävs en

väsentligt snabbare investeringsutveckling än

i dag. Det ställer i sin tur stora krav på den

ekonomiska politiken. Sverige måste utveckla

ett ovanligt attraktivt investeringsklimat.

Skattepolitiken, energipolitiken och

inställningen till EMU är därvid tre områden

där Sverige skulle kunna flytta fram

positionerna och därigenom bli ett mer

attraktivt land för investeringar. Om däremot

skatterna förblir skadligt höga,

energipolitiken präglas av kortsiktighet och

Sverige väljer att på obestämd tid stå utanför

EMU blir investerings- och företagsklimatet

avsevärt sämre.

Expansionsmöjligheterna för existerande och

nya företag måste förbättras. I motionen

framhålls att det framför allt är

småföretagarna som kan hjälpa Sverige ur

massarbetslöshetens grepp. Men då måste

politiken också inriktas på att underlätta för

människor att starta företag och att undanröja

hindren för expansion. Fåmansbolag får inte

längre diskrimineras jämfört med de

börsnoterade företagen. Regelverken måste för

dessa företag snarast förändras och förenklas.

Hushållens möjligheter att köpa tjänster måste

förbättras avsevärt genom minskade s.k.

skattekilar.

Ett "kunskapslyft" måste åstadkommas genom

bättre utbildad arbetskraft och större

satsningar på forskning.

För att åstadkomma dessa förändringar krävs i

sin tur:

Sänkta arbetsgivaravgifter.

Förenklad arbetsrätt, som bl.a. innebär en

omedelbar återgång till de regelförändringar

som genomfördes av den borgerliga regeringen.

Vidare måste en anpassning ske av nuvarande

regelverk till utvecklingstendenserna på

dagens arbetsmarknad.

Slopad dubbelbeskattning.

Långsiktig energipolitik, som säkrar tillgång

till elenergi till konkurrenskraftiga priser.

Kraftfull budgetsanering med sikte på

budgetbalans år 1998 genom besparingar och

försäljning av aktier i statliga företag.

Särskilda åtgärder för att minska de s.k.

skattekilar, som i praktiken nästan omöjliggör

för hushållen att köpa tjänster samt införande

av s.k. servicecheckar enligt franskt mönster.

En skattepolitik som återställer förtroendet

för skattereformen genom att högsta

marginalskatt sänks till 50 % och att planer

på andra höjningar av marginaleffekterna

(t.ex. avgifter i socialförsäkringarna som

inte motsvaras av förmåner eller s.k. värn-

och vårdskatter) avskrivs. Skattepolitiken

måste innebära en successiv sänkning av

skattetrycket. Viktigt är att man identifierar

och sänker de mest skadliga skatterna först. I

motionen föreslås betydande sänkningar av

arbetsgivaravgifterna för tjänstesektorn.

En ny modell för lönebildningen, som bl.a.

innebär att löntagarna får bära en större del

av kostnaderna för den arbetslöshet som

uppstår om resultatet av avtalsförhandlingarna

blir för stora lönehöjningar. Ytterst är det

arbetsmarknadens parter som har ansvar för att

lönebildningen fungerar. Men det finns också

handlingsutrymme inom den politiska sfären som

kan utnyttjas för att åstadkomma mer

balanserade spelregler - och skärpta

ekonomiska motiv - för parterna att träffa

avtal som ligger inom ramen för vad

samhällsekonomin tål. Till rätten att fatta

beslut måste också höra ett ansvar för

konsekvenserna. Om löneavtalen blir så höga

att människor tvingas ut i arbetslöshet är det

inte rimligt att de fackliga organisationerna

kan skicka hela notan för detta till staten.

På marginalen svarar staten för 100 % av a-

kassornas ökade utgifter. Makten över

lönebildningen måste också följas av ett visst

finansiellt ansvar. I motionen föreslås därför

att statsbidraget sänks till 75 % av a-

kassornas utbetalningar och att egenavgifterna

följaktligen höjs, samtidigt som

inkomstskatten sänks.

Arbetslöshetsförsäkringen bör utvidgas till

att bli en allmän försäkring, som omfattar

alla med förankring på arbetsmarknaden.

En modernisering av arbetsmarknadspolitiken är

nödvändig. Arbetsmarknadspolitikens främsta

uppgift måste vara att underlätta individernas

rörlighet på arbetsmarknaden, såväl den

geografiska som den yrkesmässiga. Det innebär

bl.a. en anpassning till de nya

utvecklingstendenser vi i dag ser på

arbetsmarknaden. Fler kommer att byta arbete

oftare i livet, och fler kommer därmed att

under kortare perioder vara arbetssökande

eller i utbildning. Arbetsmarknadspolitikens

uppgift att underlätta rörlighet accentueras

då ytterligare. De många nya former av

kontrakt eller anställningar som växer fram

ställer också krav på förnyelse av både

arbetsförmedlingarna och de traditionella

åtgärderna, som i hög grad är utformade efter

det gamla industrisamhällets behov. Vidare

måste kvaliteten i arbetsmarknadsutbildningen

förbättras. Utbildningen måste i större

utsträckning vara anpassad efter den enskildes

behov och till kraven på arbetsmarknaden.

Motionärerna menar också att det borde finnas

stora möjligheter att effektivisera

verksamheten inom AMS. Vissa s.k. företagsstöd

som för närvarande utgår via AMS bör reduceras

och pengarna användas för lägre

företagsskatter. I motionen understryks att

arbetsmarknadspolitiken är en nationell

angelägenhet och att den inte bör

kommunaliseras.

Fortsatt antiinflationspolitik, bl.a. genom en

deklarerat positiv inställning till fördjupad

svensk medverkan i europeiskt valutasamarbete

så snart den svenska ekonomin är mogen samt en

självständigare ställning för Riksbanken.

Återupptagen reformering av den offentliga

sektorn genom valfrihet och

konkurrensutsättning.

Kraftfullt försvar av en generell

välfärdspolitik, som ger bra utbildning, god

vård och trygghet vid oväntade händelser på

rättvisa villkor - en sådan politik som gör

att människor vågar satsa på framtiden.

Vänsterpartiet

I motion Fi212 (v) anförs att massarbetslösheten är det

stora hotet mot välfärden och jämställdheten.

Vänsterpartiets politik för full

sysselsättning innefattar olika delar. För det

första föreslås ett 20-miljarderspaket för nya

jobb, bl.a. gröna investeringar, stöd till

småföretag och kommunal verksamhet. För det

andra föreslås stimulanser av den privata

konsumtionen för att stärka hemmamarknaden,

bl.a. genom skattelättnader för låg- och

medelinkomsttagare. För det tredje föreslås

strukturreformer på arbetstids- och

miljöområdet för att befrämja en

arbetskraftsintensiv och uthållig tillväxt. I

motionen understryks att en strategi för full

sysselsättning måste vara såväl

konjunkturstimulerande som långsiktigt

strukturpåverkande. Avsikten är att den skall

stärka den uthålliga tillväxten, förbättra

villkoren för kvinnorna på arbetsmarknaden och

innebära avgörande steg mot en ekologisk

omställning.

Statens finanser har förbättrats radikalt.

Tillsammans med den historiskt låga

inflationen borde detta ge förutsättningar för

lägre räntor och minskad arbetslöshet. Men hur

utvecklingen blir framöver beror i stor

utsträckning på den ekonomiska politikens

inriktning. Som motionärerna ser det kvarstår

tre grundläggande problem i svensk ekonomi:

- Massarbetslöshet.

- Höga realräntor i kombination med stora

privata sparöverskott och offentliga

underskott.

- Stora skillnader i makt och inkomster mellan

könen och samhällsklasserna.

De senaste två åren har finanspolitiken

utformats som en i och för sig nödvändig

budgetsaneringspolitik som emellertid med sin

utformning skapat onödigt stora

fördelningspolitiska orättvisor.

Denna politik måste enligt motionärerna

läggas om. Arbetslösheten måste bekämpas och

den sneda resursfördelningen mellan sociala

grupper och mellan kvinnor och män måste

brytas. Dessa båda faktorer hänger dessutom

ihop. Lägre arbetslöshet stärker löntagarna

och skapar förutsättningar för jämnare

inkomstfördelning och jämställdhet. Dessutom

skapas bättre betingelser för offentlig

verksamhet, välfungerande trygghetssystem och

en gynnsammare arbetsmarknad för kvinnor.

Även om vi nu får en uppgång i konjunkturen

är det motionärernas uppfattning att det finns

utrymme för en mer expansiv ekonomisk politik.

Den höga arbetslösheten och de senaste årens

höga investeringsnivåer i näringslivet talar

för att det finns utrymme för ett betydligt

högre kapacitetsutnyttjande utan risk för

inflationsdrivande flaskhalsar.

Vänsterpartiets budgetförslag är - eventuella

indirekta eller dynamiska effekter oräknade -

ca 12 miljarder kronor svagare. Motionärerna

menar att detta är en rimlig avvägning som

också innebär att Vänsterpartiet står fast vid

budgetsaneringsprogrammet på 114 miljarder

kronor. Men det finns naturligtvis också

anledning att varna för att en alltför

expansiv finanspolitik riskerar att slå över i

hög inflation, hämmar förnyelsen av

näringslivet, stimulerar spekulation och

ineffektiv verksamhet. 1980-talets

erfarenheter förskräcker.

I finansplanen redovisar regeringen att det

knappast kommer att vara möjligt att genomföra

annat än marginella förändringar av det totala

skatteuttaget framöver. Motionärerna delar i

stort denna bedömning, men menar att

fördelningspolitiska och miljöpolitiska skäl

talar för att kraftfulla omfördelningar av

skatterna behövs. Vänsterpartiets förslag

innebär också ett totalt skatteuttag som är 3

miljarder kronor netto högre än regeringens

förslag.

I motionen framhålls att penningpolitiken

måste bli mindre åtstramande. Målsättningen

att få ner inflationen har mer än väl

uppnåtts. Även penningpolitiken måste nu

inriktas på att få ner arbetslösheten.

Reporäntan kan sänkas ytterligare. Det finns

inte några som helst sakliga motiv för att

Sverige skall ha en högre nivå på den

viktigaste styrräntan än sina grannländer.

Riksbanken har ett stort ansvar för att via

ytterligare målmedvetna räntesänkningar

möjliggöra en återhämtning på den svenska

hemmamarknaden och en lägre arbetslöshet.

I motionen ställs krav på särskilda insatser

för sysselsättning och uthållig tillväxt.

Vänsterpartiets sysseslättningsstrategi vilar

på tre pelare:

- Näringspolitiken. I motionen föreslås

omfattande satsningar på nyföretagande och

stimulanser av små och medelstora företag,

bl.a. genom sänkta egenavgifter, reducerade

arbetsgivaravgifter, kreditlättnader och

investeringsbidrag. Sverige behöver en

industriell utveckling i högförädlande och

kunskapsintensiv riktning i framtiden.

Motionärerna föreslår också ett omfattande

program för ekologisk omställning och gröna

jobb. Utöver detta avsätts 5 miljarder kronor

för fler jobb i privat tjänstesektor.

- Omfördela privat konsumtionsutrymme.

Skattesänkningar föreslås för låg- och

medelinkomsttagare via ett höjt grundavdrag.

Värnskatten för höginkomsttagare bör finnas

kvar även efter 1998 (gärna i form av en

vårdskatt). Aktiv fördelningspolitik är också

effektiv konjunkturpolitik utan några

budgetbelastande effekter. Skall

hemmamarknaden stärkas måste den privata

konsumtionen öka och det privata sparandet

minska. Det förutsätter i sin tur tilltro till

offentliga trygghetssystem, mindre oro för

arbetslöshet och lägre realräntenivåer.

- Kommuner och landsting. Den kommunala

verksamheten måste värnas. 5,4 miljarder

kronor bör omfördelas till den kommunala

sektorn i form av sänkta arbetsgivaravgifter

och utökning av fonden för akutinsatser. En

välfungerande kommunal verksamhet är en

förutsättning för uthållig tillväxt.

Ett samlat 20-miljardersprogram föreslås för

bekämpning av arbetslösheten. Programmet

består dels av riktade skattesänkningar, dels

av utgiftsökningar som möjliggörs genom

omfördelningar och ett svagare budgetsaldo

jämfört med regeringens budgetproposition.

Merge-UTKAST>>

20-miljardersprogrammet:

Arbetsgivaravgiftssänkning i tjänstesektorn

- Kommuner och landsting 5 miljarder kronor

- Privat sektor 5 miljarder kronor

Sänkta egenavgifter för egenföretagare 0,6

miljarder kronor

Kreditstöd småföretag 1,3 miljarder kronor

Stöd till försöksverksamhet med

arbetstidsförkortning 2,0 miljarder kronor

Grönt investeringsprogram (kalkning, vallstöd,

marksanering) 1,0 miljarder kronor

Allergisanering (sjuka hus) 0,6 miljarder

kronor

Näringspolitiska satsningar (FOU-stöd,

nätverk, högteknologiska företag, turism,

kvinnliga företagare) 1,0 miljarder kronor

Aktiv arbetsmarknadspolitik (kvinnosatsning,

stöd till arbetshandikappade,

utbildningsbidrag osv.) 3,5 miljarder kronor

I motionen understryks att

jämställdhetsperspektiv nu måste få

genomslagskraft vid utformningen av den

ekonomiska politiken. Regeringens arbete med

dessa frågor går trögt. Av största vikt är att

statistiken blir könsuppdelad och att

regeringsförslagen får könpolitiska

konsekvensbeskrivningar. På SCB måste resurser

omfördelas från könsneutral till könsuppdelad

statistik. På Konjunkturinstitutet bör projekt

"könsräkenskaper" inledas med

miljöräkenskapsprojektet som förebild.

Myndigheterna bör kunna klara detta inom given

ram.

I motionen framhålls att en

arbetstidsförkortning måste ses som en

fördelningspolitisk fråga. Så t.ex. är det

uppenbart att en förkortning av arbetstiden på

sikt skulle innebära att både de

arbetsrelaterade sjukdomarna och arbets-

olyckorna kommer att minska. Vidare skulle

också en arbetstidsförkortning verka

inkomstutjämnande mellan könen.

För att en arbetstidsförkortning skall få

genomslag inom hela arbetslivet krävs enligt

motionärerna en lagändring. I dag förhandlar

parterna utifrån 40-timmarsveckan som norm. I

ett första steg bör detta ändras till 35-

timmarsvecka och på sikt på andra sidan

sekelskiftet till 30 timmar i veckan. I

förhandlingar kan sedan parterna

branschanpassa arbetstiderna och deras

förläggning. Motionärerna anser att det är

dags att påbörja en utvidgad försöksverksamhet

inom olika sektorer och i olika branscher med

förkortad arbetstid.

I motionen föreslås att riksdagen begär att

regeringen återkommer till riksdagen under

hösten med en tidsplan för en generell

arbetstidsförkortning.

Arbetsrätten bör reformeras. I motionen

understryks att inriktningen därvid inte får

vara att försämra anställningsskyddet, öka

visstidsanställningarna och försvaga

löntagarnas förhandlingsposition. Den

förändrade situationen på arbetsmarknaden

reser i stället krav på en utvidgad arbetsrätt

som vidgar arbetstagarbegreppet och som fångar

upp löntagarnas legitima behov av trygghet och

inflytande i förhållande till nya

anställningsformer och beslutsnivåer. Det

behövs också verksamma regler för att säkra

jämställdhet mellan könen i arbetslivet.

Vänsterpartiet föreslår att en ny

parlamentarisk utredning tillsätts om en

förstärkt och utvecklad arbetsrätt.

Enligt motionärerna skjuter regeringen ifrån

sig ansvaret för arbetslösheten. Gång på gång

framhåller regeringen att det är parterna som

skall garantera att vi får en lönebildning,

som inte är inflationsdrivande. Detta innebär,

menar motionärerna, i själva verket ett stort

steg bort från arbetarrörelsens tidigare

positioner. Som motionärerna ser det är det

riksdagen och regeringen som måste ha det

överordnade ansvaret för den ekonomiska

politiken och som skall skapa förutsättningar

för en lönebildning som är förenlig med

samhällsekonomisk balans. Dagens stora

löneskillnader, diskrimineringen av

kvinnolöner och omotiverat höga vinstnivåer i

det privata näringslivet skapar inga gynnsamma

förutsättningar för lönebildningen.

I en enskild motion Fi209 av Bengt Hurtig

m.fl. (v) föreslås att en parlamentarisk

utredning tillsätts med uppdrag att lägga

förslag om åtgärder för att stärka den

ekonomiska demokratin.

Miljöpartiet

I motion Fi213 (mp) framhålls att Sverige behöver en

grön ekonomisk politik. Under de kommande tre

åren bör den ekonomiska politiken särskilt

inriktas mot följande mål:

- Miljöskuldsökningen skall upphöra senast år

1999 och därefter skall miljöskulden minskas.

Det kräver långtgående miljökrav,

miljöanpassning av skattesystemet och

betydande satsningar på miljön inom både

offentlig och privat sektor.

- En rättvisare och mer solidarisk fördelning

av såväl tillgångar som besparingar skall

uppnås med en stark fördelningspolitik, bl.a.

genom lägre ersättningar och bidrag till

medel- och höginkomsttagare och färre

besparingar på subventioner till ekonomiskt

och socialt klämda människor.

- Den öppna arbetslösheten skall minskas till

under 4% år 2000, bl.a. genom sänkt arbetstid,

minskad beskattning av arbete, statliga

investeringssatsningar till gröna jobb inom

bl.a. kultur-, kommunikations- och

energiområdena och genom att skapa bättre

förutsättningar för främst små och medelstora

företag.

- Enskilda människors ekonomiska självtillit

skall stegvis stärkas genom brutet tak och

grundskydd i socialförsäkrings- och

pensionssystemen, lägre beskattning av arbete

och högre miljöskatter, ökat inflytande i den

demokratiska processen och i offentliga

angelägenheter m.m.

- Underskottet i den offentliga sektorns

finansiella sparande skall uppgå till högst

3 % av BNP 1997 och balans nås 1998. Från 1999

bör även statsbudgeten vara i balans så att

statsskulden kan börja minska.

- Realräntorna skall pressas ner bl.a. genom

bibehållna låga kostnadsökningar, fullföljd

statsfinansiell sanering och utgiftskontroll

samt en bättre fungerande och mer dynamisk

arbetsmarknad.

- Förutsättningar skall skapas för en växande

privat sektor med fler små, medelstora eller

kooperativa företag. Detta skall ske så att

ett resurs- och energieffektivt

produktionssätt främjas och sysselsättningen

ökar. Med hänsyn bl.a. till fortsatt höga

realräntor är det angeläget att finna sätt att

underlätta för företagen att öka sina

investeringar. Det är särskilt små och

medelstora företag som uppvisar stora

svårigheter att trygga sin kapitalförsörjning.

De övergripande ekologiska aspekterna på

ekonomin måste ges betydligt större tyngd i

den ekonomiska politiken. Det är inte rimligt

att förvänta sig att miljöpolitiken ensam

skall kunna klara de mer grundläggande

orsakerna till den omfattande

resursförstöringen, utarmningen och

förgiftningen av miljön. Miljöproblemen är

inte marginella fenomen som kan fixas av någon

eftersläpande städpatrull. De är tvärtom

grundläggande problem som handlar om

förutsättningarna för vår försörjning och

ekonomi. Den ekonomiska politiken måste därför

läggas om till en långsiktigt hållbar

kretsloppsekonomi. Miljöanpassningen av

ekonomin innebär emellertid inte bara

begränsningar. Tvärtom innebär den också stora

möjligheter till fler arbetstillfällen och på

sikt bevarat välstånd. Även på kort sikt

öppnar en miljöanpassning av den ekonomiska

politiken stora möjligheter. Miljöbranschen är

i sig en viktig tillväxtbransch med stora och

växande möjligheter i framtiden. Genom en s.k.

grön skatteväxling skapas förutsättningar för

minskad miljöskuld, ökad livskvalitet och

fortsatt välfärd.

I motion Fi202 (mp) understryks att det är

oerhört viktigt att statens budget- underskott

vänds till ett överskott och att statsskulden

minskas. Det är av största betydelse att

inflationen och räntorna hålls låga och i

paritet med vår omvärld. Det är viktigt att

kronans värde är stabilt. De fem s.k.

konvergenskraven står därför inte i

motsatsförhållande till en grön ekonomisk

politik. Men den ekonomiska politiken kan inte

tillåtas bestå av enbart dessa fem krav.

Tvärtom måste de underordnas övergripande

sociala och miljömässiga mål för den

ekonomiska politiken. Miljöpartiets medverkan

i detta konvergensprogram har bl.a. medfört

att såväl arbetslösheten som miljöfrågorna har

lyfts upp som centrala mål jämsides med

konvergenskriterierna. I de hittills gjorda

uppföljningarna av konvergensprogrammet hösten

1995 (bilaga i tillväxtpropositionen), våren

1996 (bilaga i vårpropositionen) och i

anslutning till den nu aktuella

budgetpropositionen finns emellertid ingen som

helst uppföljning vad gäller miljömålen med.

Med anledning av detta föreslår vi riksdagen

att begära att regeringen återkommer till

riksdagen med en analys av miljökonsekvenserna

av konvergensprogrammet.

Finanspolitiken skall inriktas på att snabbt

sanera statens finanser och skapa

förutsättningar för en växande privat sektor

med fler små, medelstora eller kooperativa

företag. Detta skall ske så att resurs- och

energieffektiva produktionssätt främjas och

sysselsättningen ökar. Bekämpningen av

arbetslösheten måste, jämte en aktiv politik

för minskad miljöskuld, vara en viktig del i

finanspolitiken.

I motionen föreslås en skatteväxling där

skatt på arbete ersätts med skatt på energi

och miljö. Därigenom stimuleras tjänste- och

miljörelaterade sektorer av ekonomin. Med

hänsyn till miljösektorns förhållandevis

snabba tillväxt internationellt sett och att

såväl miljösektorn som tjänstesektorn i

Sverige är förhållandevis underutvecklade, bör

skatteväxlingen medföra ett ökat företagande

och en ökad sysselsättning.

Besparingar i den offentliga sektorn bör

göras men får inte ske så att de slår ut

förutsättningarna för ett jämlikt och gott

samhälle. Besparingarna bör inriktas mot bl.a.

de mycket höga utgifterna för ett militärt

försvar som numera framstår som helt

omotiverade, vägbyggen med låg

samhällsekonomisk nytta, bidrag och

ersättningar till enskilda och företag som kan

klara sig hyfsat ändå. Genom grön

framtidspolitik som medför minskad total

arbetslöshet kan betydande besparingar göras i

statsbudgeten.

Välfärdens kärnområden - vård, omsorg och

skola - måste så långt möjligt undantas från

sparniten. Besparingar på dessa områden är

samhällsekonomiskt tvivelaktiga. Mot den

bakgrunden föreslås att kommunsektorn ges ett

ökat ekonomiskt utrymme genom att de

avdragsgilla egenavgifterna inte höjs åren

1997 och 1998 och genom att sektorn får

behålla en del av överskottet av en

skatteväxling mellan sänkta

arbetsgivaravgifter och höjda energiskatter.

De övergripande principerna för

skattepolitiken bör vara följande. Behovet av

skattefinansiering av offentliga verksamheter

kommer att var stort även i framtiden.

Samtidigt finns det en risk för att vissa

skattebaser urholkas, bl.a. som en följd av

allt öppnare gränser. Miljöpartiet bedömer att

den totala skattekvoten kommer att ligga kvar

på ungefär nuvarande nivå under överblickbar

framtid. Inom ramen för det totala

skatteuttaget måste en skatteväxling ske med

lägre skatter på arbete och högre på energi,

utsläpp och råvaruförbrukning. Skatteväxlingen

bör omfatta ca 25 miljarder kronor t.o.m. 1999

och ca 100 miljarder t.o.m. år 2010. Inom den

ramen kan skatten på arbete

(arbetsgivaravgifter, egenavgifter och i viss

mån inkomstskatten) sänkas med nära

12 %enheter. Skatteväxlingen är det viktigaste

styrmedlet för att få till stånd en

genomgripande och långsiktig omvandling av

samhället mot ett ekologiskt hållbart

kretsloppssamhälle. För att detta skall kunna

ske på effektivast möjliga sätt behöver

samhällets aktörer, företag och hushåll klara

långsiktiga politiska beslut som anger

färdriktningen. Riksdagen bör därför redan nu

fatta bindande beslut om skatteväxling för

åren 1997-1999 och därutöver fatta

principbeslut om en fortsatt skatteväxling

fram till år 2010.

Målet måste vara att halvera den totala

arbetslösheten till sekelskiftet. Enligt

motionärerna ger förslagen en öppen

arbetslöshet på ca 3,5 % år 2000. Men som

motionärerna ser det måste en rad

omfördelningar av samhällets ekonomiska

tillgångar ske om detta mål skall klaras. En

arbetstidsförkortning är helt nödvändig om

arbetslösheten varaktigt skall minska i någon

större omfattning. Miljöpartiets långsiktiga

mål är en förkortning av arbetstiden till 30

timmar per vecka. Som ett första steg föreslås

att normalarbetstiden sänks från nuvarande 40

timmar till 35 timmar per vecka fr.o.m. år

1998. Utöver en arbetstidsförkortning krävs en

rad ytterligare åtgärder, som att

beskattningen av arbete sänks samtidigt som

miljörelaterade skatter höjs i motsvarande

grad. Vidare bör en storsatsning på en

ombyggnad av Sverige till ett

kretsloppsanpassat samhälle skapa nya

arbetstillfällen. För att uppnå

sysselsättningsmålet måste också

personalindragningarna inom kommuner och

landsting begränsas.

De fördelningspolitiska orättvisorna växer i

vårt land. I anslutning till propositionen, i

bilaga 4, lämnas en sedan länge efterfrågad

fördelningspolitisk analys av hushållens

inkomstutveckling 1975-1994. Den bekräftar att

inkomstklyftorna i samhället ökar.

Regeringens, enligt motionärerna, nonchalanta

inställning till fördelningsfrågorna är helt

oacceptabel. Miljöpartiet kräver en rad

fördelningspolitiskt motiverade förändringar.

- Miljöpartiets förslag till ändringar i

socialförsäkringarna, a-kassan och

pensionssystemen innebär att det

fördelningspolitiska inslaget blir betydligt

starkare. En betydande omfördelning görs i

ersättningarna så att de som i dag erhåller

låga eller inga ersättningar får mer. Detta

finansieras genom att de som i dag erhåller

höga ersättningar får mindre än vad de får i

dag.

- Den kanske största orättvisan är mellan de

arbetslösa och de som har arbete. Förslagen i

motionen på det arbetsmarknadspolitiska och

kommunalpolitiska området, som redovisats

ovan, innebär att arbetslösheten halveras på

fyra års tid. Våra förslag till generösare

inträdesregler och försörjningstillägg i bl.a.

a-kassan innebär att betydligt fler kommer att

omfattas av trygghetssy- stemen.

- Förslaget innebär vidare att kommunsektorn

får bättre ekonomi jämfört med regeringens

förslag, vilket innebär drygt 20 000 fler

arbetstillfällen. Välfärdens kärnområde,

skolan, får därigenom bättre förutsättningar.

Det har stor fördelningspolitisk betydelse.

Kristdemokraterna

I motion Fi214 (kd) anförs att Kristdemokraternas

alternativ till regeringens budgetproposition

tar sikte på tre huvuduppgifter. Den första

huvuduppgiften gäller att skapa

förutsättningar för nya och växande företag

för att åstadkomma de nya jobben. Den andra

huvuduppgiften är att skapa resurser så att

kommuner och landsting kan möta de snabbt

växande behoven av vård och omsorg. Den tredje

uppgiften är att den ekonomiska saneringen

skall bedrivas på ett sådant sätt att de mest

utsatta grupperna inte drabbas ytterligare och

att de som drabbats mest av regeringens

nedskärningar kompenseras.

Den främsta målsättningen för den ekonomiska

politiken måste vara att halvera den totala

arbetslösheten. Nackdelarna med regeringens

inriktning på den öppna arbetslösheten

framkommer enligt motionärerna tydligt när man

granskar regeringens förslag. Öppet arbetslösa

döljs bakom en stor utbildningssatsning och

traditionella arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

Insikten om att endast den privata sektorn

kan skapa den expansion av samhällsekonomin

och den ökning av det totala antalet

arbetstillfällen som Sverige så väl behöver

kräver en kraftfull tillväxtpolitik som bygger

på strukturella och tillväxthöjande åtgärder.

Den traditionella konjunkturorienterade

tillväxtpolitiken måste, menar motionärerna,

ge plats för en politik som via djupverkande

och långsiktiga insatser främjar de reella

förutsättningarna för tillväxt.

Det förslag till inriktning av den ekonomiska

politiken som presenteras i motionen kan

sammanfattas under följande rubriker.

Ett gott företagsklimat skapar nya

framtidsjobb, och förväntningarna på nya

arbetstillfällen ställs i första hand på de

mindre företagen. Utrymmet för produktivitets-

och effektivitetsförbättringar i framför allt

de stora företagen innebär att man i dessa

företag samtidigt kan öka produktionen och

minska antalet anställda. Under den senaste

tioårsperioden minskade antalet anställda i

storindustrin med 19 % medan småindustrin

ökade antalet anställda med 11 %.

Ett gynnsamt klimat för små- och

nyföretagande är därför av största vikt inför

1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten

och för sanering av statsfinanserna.

Attityderna till företagande måste bli bättre.

Inställningen till företagande,

företagsklimatet, är avgörande för

benägenheten att starta företag. Politiker,

skolor, företagare, organisationer m.fl. har

ett gemensamt ansvar för detta. Vidare är en

fortsatt produktivitetstillväxt viktig. För

att en sådan skall främjas krävs att

devalveringspolitik undviks. En väl fungerande

infrastruktur, inklusive telekommunikationer

och informationsteknik, är också en central

förutsättning för att svenskt näringsliv i

hela landet skall kunna expandera. Stora

satsningar på forskning och utbildning är

nödvändiga om svenskt näringsliv skall kunna

fortsätta att utveckla produkter som är

internationellt konkurrenskraftiga. Goda

forskarmiljöer är viktiga för att behålla

forsknings- och utvecklingsverksamhet i

Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet

och näringsliv för att stimulera

kommersialiseringen av forskningsresultat

måste förbättras.

Många, framför allt mindre företagare,

upplever sig ofta kämpa mot en kompakt

byråkrati. Kristdemokraterna välkomnar mot

denna bakgrund att regeringen nu tillsätter

ytterligare en utredning för att se över

byråkratin för småföretagare. Det finns även

anledning att se över alla de myndigheter,

institutioner och organisationer som på olika

sätt handhar företagarfrågor och hitta former

för att samordna de olika verksamheterna på

ett sätt som dels förenklar för företagen,

dels kan innebära rationaliseringar och

effektiviseringar av de olika stöd som staten

står bakom till företagen. Kristdemokraterna

föreslår att den avregleringsdelegation som

tillsattes under den förra mandatperioden får

slutföra sitt arbete. Kapitalförsörjningen för

de mindre företagen måste förbättras genom ett

permanent riskkapitalavdrag och avskaffande av

dubbelbeskattningen.

Arbetsrätten måste reformeras så att den

bättre svarar mot dagens arbetsmarknad och

unga människors syn på arbete och

flexibilitet. Kristdemokraterna avser att

återkomma i denna fråga när regeringen

presenterar sitt förslag till förändrad

arbetsrätt.

Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet

ställer också allt större krav på fortlöpande

kompetensutveckling. Olika metoder för att

stimulera till såväl egen kompetensutveckling

som utbildning inom arbetslivet måste prövas.

Ett system med individuella utbildningskonton

bör införas.

Målet för den översyn av företagsstöden som

nu görs bör kunna vara sänkta företagsstöd i

utbyte mot sänkta skatter, t.ex.

arbetsgivaravgifter. En rättvisare

konkurrenssituation skall eftersträvas.

Stimulanser för att påskynda utvecklingen av

antalet tjänsteföretag skulle få påtagliga

effekter på antalet nya jobb. Också ur

resurshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme

för tjänstesektorn, t.ex. när det gäller

reparationer och underhåll, angeläget. Att

generellt minska tjänsteföretagens kostnader

genom t.ex. sänkt moms eller sänkt

arbetsgivaravgift skulle, för att ge någon

betydande effekt, i dagsläget vara en

statsfinansiellt alltför dyr åtgärd. Som ett

första steg bör därför en selektiv lösning

väljas.

Motionärerna vill mot den bakgrunden avsätta

ytterligare resurser utöver regeringens ROT-

program för att kunna bredda basen för arbete

som berättigar till avdrag liksom för att

möjliggöra en större skattereduktion.

Hushållssektorn måste stimuleras genom att den

modell för hushållstjänster som finns i

Danmark införs.

Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras.

Arbetsmarknadspolitiken måste som mycket annat

utgå från subsidaritetsprincipen. Det innebär

att det en lägre nivå klarar av på egen hand

skall inte högre nivåer lägga sig i.

Arbetsmarknadspolitiken skall vara subsidär på

så sätt att samhällets insatser skall vara

stödjande när så krävs, dock utan att skada

ordinarie arbetsmarknad.

Det är nu nödvändigt att få en ny syn på den

statliga arbetsmarknadspolitiken kontra

kommunerna och deras ansvar för de arbetslösa.

Riksdagen beslutade under maj månad i år om en

begränsad försöksverksamhet med ökad lokal

samverkan.

Rapporter har den senaste tiden kommit om att

flera utvalda kommuner hoppat av projektet

efter besvikelse över att användningen av

finansiella medel fortfarande omgärdas av

starka regleringar. De erfarenheter som redan

finns av lokal samverkan borde emellertid tas

tillvara för att förbättra samarbetet och

effektiviteten på arbetsmarknadspolitikens

område. Därför borde alla kommuner som önskar

få delta i försöksverksamheten med lokal

samverkan. Staten kan aldrig avhända sig det

nationella ansvaret för

arbetsmarknadspolitiken men väl se till att

kommunerna får möjlighet att göra bästa

möjliga av situationen. Projektet bör vidare

ses över så att den intention som uttalats om

friare användning av finansiella medel också

kan realiseras.

För att förhindra en ökning av den öppna

arbetslösheten med personal som avskedas från

kommuner och landsting borde

arbetsmarknadspolitiska medel och a-kassemedel

inom försöksverksamhetens ram få användas till

kompetensutveckling/utbildning för dessa

personalgrupper.

Ungdomar måste få ett fotfäste på

arbetsmarknaden för att sedan kunna utvecklas

i sin yrkesroll. Möjligheten att vara

visstidsanställd bör förlängas till 24

månader.

Ett viktigt område för ökad sysselsättning är

miljö- och energisektorn. Genom en

skatteväxling med höjda skatter på ändliga

naturresurser och miljöskadliga utsläpp och

sänkta kostnader för arbete skulle ge fler

arbetstillfällen samtidigt som vår miljö

skyddas. Efter det att Skatteväxlingskommittén

avslutat sitt arbete bör en genomtänkt

strategi för successiv skatteväxling utarbetas

och presenteras för riksdagen. Redan nu bör

dock energi- och miljörelaterade

skattehöjningar växlas mot åtgärder som

befrämjar sysselsättningen. På miljöområdet är

det väsentligt att föra en långsiktig politik

som syftar till att bevara nuvarande miljö och

naturresurstillgångar samt återställa de

skador som uppkommit. EU:s miljöstöd måste

användas fullt ut för att säkra biologisk

mångfald och öppna landskap.

Utskottets ställningstagande

I Moderata samlingspartiets motioner Fi201 och

Fi204 riktas stark kritik mot den nu förda

politiken. I motionerna ges en bild av Sverige

där orsakerna till 1990-talets problem måste

sökas i den politik som utformades för flera

decennnier sedan. I motion Fi201 (m) går man

ännu längre tillbaka i tiden. Idén om att

skapa ett samhälle med ett väl utbyggt socialt

välfärdssystem - tanken att skapa ett folkhem

- blev enligt motionärerna inledningen till

dagens problem. Folkhemstankens

"kollektivistiska syn på samhället var fel

redan när den formades och har spelat en

alltmer destruktiv roll för vårt lands

utveckling", heter det i motion Fi201 (m).

Utskottet kan inte i något avseende ställa

sig bakom den historiebeskrivning som

presenteras i motionerna Fi201 (m) och Fi204

(m). Dessvärre är det också så att denna

bakgrundsbild av utvecklingen i Sverige bildar

utgångspunkt för de förslag till åtgärder som

redovisas i motion Fi204 (m). Finanspolitiken

skall ges en utformning med kraftiga

skattesänkningar innebärande fortsatta

omfattande nedskärningar av den offentliga

sektorns verksamhet. I motion Fi204 (m)

karakteriseras den offentliga sektorn som "en

koloss på lerfötter". Vidare föreslås att

förutsättningarna för lönebildningen ändras i

riktning mot individerna i stället för

centrala övereskommelser och att radikala

förändringar sker inom arbetsrätten som

försvagar löntagarens ställning på

arbetsmarknaden.

Det kan enligt utskottets mening i detta

sammanhang finnas anledning att redovisa vad

som innefattas i begreppet offentlig sektor.

Ett vanligt mått på den offentliga sektorns

storlek är kvoten mellan sektorns utgifter och

BNP. Sverige som har den högsta utgiftskvoten

- utgiftskvoten nådde sin högsta nivå år 1993

och uppgick då till 73 % och beräknas falla

till 63 % år 1997 - ligger tillsammans med

Holland, Belgien och de nordiska länderna över

OECD-genomsnittet på 50 %. Den största andelen

av dessa utgifter utgörs emellertid av

transfereringar och räntor. Ser man till den

egentliga verksamheten som till större delen

utgörs av produktion av tjänster, blir bilden

en annan. Den offentliga konsumtionen utgör

knappt 30 % av BNP. Norden befinner sig även

här i främsta ledet med väl utbyggda

offentliga sektorer. Sverige har den högsta

andelen beroende på en mycket hög andel

konsumtion av kommunala tjänster. Andelen

statlig konsumtion ligger för Sverige

emellertid under genomsnittet för OECD.

Utskottet avvisar den inriktning av den

ekonomiska politiken som föreslås i motionerna

Fi201 (m) och Fi204 (m). Den av Moderata

samlingspartiet föreslagna politiken med

kraftiga skattesänkningar i förening med

nedskärningar i en offentlig sektor, som redan

drabbats svårt av 1990-talets djupa

lågkonjunktur, innebär att den generella

välfärdspolitiken måste överges. Denna politik

kombinerad med de förändringar i

lönebildningen som motionärerna förordar

kommer sannolikt att kraftigt öka klyftorna

vad gäller levnadsvillkoren för olika grupper

i samhället. Det är utskottets bestämda

uppfattning att grunderna för vårt

välfärdssystem måste försvaras. Det är

emellertid ofrånkomligt att ett generellt

välfärdssystem, som i dag kännetecknar de

nordiska länderna, får en hög utgiftskvot. En

bidragande orsak är också att i dessa länder

beskattas de offentliga bidragen vilket

förstorar utgifterna.

Vad utskottet här anfört om vårt

välfärdssystem emotsäger inte att anpassningar

löpande måste vidtas för att systemet skall

kunna fungera i en föränderlig värld. Den

genomförda skattereformen åren 1990-1991 är

ett exempel på detta.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka

betydelsen av stabila välfärdssystem. En

förutsättning för att företag skall investera

är att det finns en efterfrågan på deras

varor. Detta kräver i sin tur att medborgarna

känner trygghet och tilltro till

välfärdssystemen. Trygga individer förmår att

ta initiativ som driver utveklingen framåt.

Medborgarnas tilltro till olika

försäkringssystem måste därför stärkas.

Tydliga och stabila regler måste gälla vid

sjukdom, arbetslöshet och pension.

I motsats till vad som hävdas i motion Fi204

(m) anser utskottet att Sverige har ett

skattesystem som är förmånligt för företag och

företagande, även vid en internationell

jämförelse. Ett väl fungerande skattesystem är

av grundläggande betydelse för att uppnå en

stabil och hög tillväxt i samhällsekonomin.

För att nå sysselsättningsmålet måste

skatteregler och andra spelregler vara

långsiktigt stabila så att både företag och

privatpersoner skall kunna investera och göra

långsiktiga bedömningar. Detta är speciellt

viktigt i en ekonomi som den svenska, där

skatterna utgör en stor andel i relation till

den samlade produktionen. Vid den sanering av

statsfinanserna som har genomförts sedan valet

år 1994 har skattehöjningar utgjort en viktig

del, både genom att bidra med ökade inkomster

till staten och genom att bördorna därigenom

har kunnat fördelas efter bärkraft. Utskottet

förutsätter inte några stora förändringar av

det totala skatteuttaget framöver. Däremot kan

justeringar och omfördelningar mellan olika

skatter aktualiseras bl.a. mot bakgrund av den

fortgående internationaliseringen av den

svenska ekonomin. Önskemål om en ökad

miljörelatering av skattesystemet kan också

motivera förskjutningar i skatteuttaget.

Ytterligare åtgärder för främst mindre företag

är också motiverade. Regeringen har därför

lagt fram förslag som förbättrar villkoren för

nyinvesteringar för små och medelstora

företag. Regeringen förbereder också ett nytt

system för betalning av skatter och avgifter

som kommer att underlätta och effektivisera

både företagens och skatteförvaltningens

arbete.

Utskottet delar inte den uppfattning som förs

fram i motion Fi204 (m) att det måste ske en

radikal förändring av arbetsrätten.

Föreställningen att den enskilde personligen

skall kunna nå goda villkor av betydelse

förhandlingsvägen av utöver vad som skulle

regleras i en "förenklad arbetsrätt" måste för

stora grupper av arbetstagare vara helt

verklighetsfrämmande. Självfallet är det

viktigt att arbetsrätten anpassas till

förändringar på arbetsmarknaden. Regeringen

har också nyligen träffat en överenskommelse

med Centerpartiet om förändringar i

arbetsrätten. Inriktningen är att göra det

lättare för företagen att anställa, inte att

göra det lättare att säga upp. En ny

anställningsform, överenskommen

visstidsanställning, införs för att göra det

lättare att anställa personal. Ökade

möjligheter till nyanställningar är särskilt

viktigt i den konjunkturuppgång som väntas.

För att stärka främst kvinnors ställning på

arbetsmarknaden föreslås dessutom rätt till

ökad sysselsättningsgrad för deltidsarbetslösa

och en tidsgräns för vikariatanställningar. En

proposition i detta ärende överlämnades till

riksdagen den 24 oktober.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört

avstyrker utskottet motionerna Fi201 (m)

yrkandena 1-3 och 5-9 och Fi204 (m) yrkande 1.

I motion Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

yrkandena 1 och 2 framförs bl.a. synpunkter på

utformningen av skattepolitiken som har viss

anknytning till motsvarande behandling i

motionerna Fi201 (m) och Fi204 (m). Här

aktuella yrkanden i motion Fi207 (m) avstyrks

av utskottet.

I Folkpartiet liberalernas motion

Fi211framhålls särskilt vikten av att om

arbetslösheten skall kunna tvingas tillbaka

måste nyföretagandet och

expansionsmöjligheterna för företagen öka. Det

är, menar motionärerna, framför allt

småföretagen som kan hjälpa Sverige ur

massarbetslöshetens grepp. Kritik riktas i

motionen mot att den förda politiken inte

anpassar skatte- och regelsystemet på ett

sådant sätt att företagssektorn kan växa.

Utskottet vill med anledning av motionärernas

syn på möjligheterna att expandera

företagssektorn anföra följande.

Ett gott företagsklimat förutsätter en

internationellt konkurrenskraftig

företagsbeskattning och tillfredsställande

villkor för riskkapitalförsörjningen. Sverige

har också som utskottet tidigare i betänkandet

framhållit i en internationell jämförelse ett

skattesystem som är förmånligt för

företagande. För större företag med tillgång

till de internationella kapitalmarknaderna är

villkoren goda. För små och medelstora företag

behöver emellertid försörjningen med

riskkapital underlättas. Regeringen har i

proposition 45 lagt fram ett förslag till

lättnader i dubbelbeskattningen med inriktning

mot dessa företag. I detta betänkande

behandlar utskottet också förslag om att sänka

arbetsgivaravgifterna för de mindre företagen

med över 2,5 miljarder kronor (prop. 21).

När det gäller regelsystemets utformning

delar utskottet till viss del motionärernas

uppfattning. Reglerna för att starta och driva

företag bör förenklas. Regeringen har också

tillsatt en delegation med uppgift att

förenkla olika regler för de mindre företagen.

För att komma till rätta med den illa

fungerande lönebildningen föreslår

motionärerna att de som har makten över

lönebildning - enligt motionärernas synsätt

löntagarnas organisationer - tar ett

finansiellt ansvar för alltför kraftiga

löneökningar. Ansvaret skall utkrävas genom

att statsbidraget sänks till 75 % av a-

kassornas utbetalningar vilket innebär att

egenavgifterna höjs.

Som framgått av utskottets tidigare

redovisning i betänkandet av det ekonomiska

läget i den svenska ekonomin har

löneutvecklingen trots det mycket svåra läget

på arbetsmarknaden legat över genomsnittet för

våra viktigaste handelspartner. Som utskottet

ser det är detta en situation som i längden är

ohållbar. Lönebildningen måste förbättras och

bringas i samklang med vår omvärld. Sker inte

detta kan ansträngningarna att nå målet - en

halvering av den öppna arbetslösheten till 4 %

år 2000 - omintetgöras. Det är emellertid

utskottets uppfattning att ansvaret att skapa

en robust lönebildningsprocess måste åvila

arbetsmarknadens parter. Alternativet är - om

stora fördelningspolitiska orättvisor skall

undvikas - en statlig inkomstpolitik, ett

alternativ som utskottet inte vill förorda.

Som anförs i propositionen behövs för att ta

Sverige ur massarbetslösheten ett nytt

kontrakt för samverkan på lönebildningens

område. I samband med vårpropositionen inbjöd

därför regeringen arbetsmarknadens parter att

redovisa sin syn på den framtida

lönebildningen. Inbjudan speglar regeringens

inställning att lönebildningen i första hand

är en fråga för arbetsmarknadens parter.

Parterna fick därefter i uppdrag att fram till

den 31 mars 1997 gemensamt formulera

nödvändiga förändringar av förhandlings- och

lönebildningssystemet för att säkerställa en

bättre fungerande lönebildning. Som ett första

steg har Edingruppen fått i uppdrag att under

hösten 1996 granska utfallet av den senaste

avtalsrörelsen.

I motion Fi211 (fp) tas även frågan upp om en

reformering av arbetsrätten. Utskottets

ställningstagande vad gäller arbetsrätten har

redovisats tidigare i betänkandet i anslutning

till ställningstagandet till de moderata

partimotionerna.

I motion Fi211 (fp) ställs också krav på att

arbetsmarknadspolitiken reformeras.

Motionärerna vill bl.a. att

arbetsmarknadsutbildningen förbättras och

anpassas efter den enskildes behov.

Verksamheten vid AMS måste effektiviseras

genom en decentralisering och

avbyråkratisering. En nära samverkan med

kommuner och näringsliv bör upprättas.

Utskottet vill här framhålla att arbetet med

att förändra arbetsmarknadspolitiken i den

riktning som motionärerna önskar redan pågår.

Regeringen har sedan den tillträdde arbetat

med att reformera den aktiva

arbetsmarknadspolitiken. Kompetenshöjning är

ett centralt inslag i strategin för att

återföra arbetslösa till reguljärt arbete.

Många av dem som har blivit arbetslösa saknar

den kompetens som behövs för att kunna få ett

nytt jobb. Det krävs ofta en ny kunskap för

att möta de krav som de nya jobben ställer.

Samtidigt har de lokala arbetsförmedlingarnas

roll stärkts. Kommunerna har fått ett starkare

inflytande. De arbetsmarknadspolitiska medlen

har blivit mer flexibla och individinriktade.

Konkreta och realistiska individuella

handlingsplaner upprättas i samarbete mellan

de arbetssökande och arbetsförmedlingen.

Därigenom tydliggörs både den arbetssökandes

och arbetsförmedlingens ansvar. Syftet är att

påskynda återgången till den reguljära

arbetsmarknaden.

Utskottet avstyrker med det anförda yrkande 1

i motion Fi211 (fp).

I Vänsterpartiets motion Fi212 krävs att

finanspolitiken och penningpolitiken blir

mindre restriktiv. Det finns, menar

motionärerna, utrymme för ett betydligt högre

kapacitetsutnyttjande utan risk för

inflationsdrivande flaskhalsar. Stark kritik

riktas mot fördelningspolitiken. Klyftorna i

samhället har ökat på grund av den höga

arbetslösheten men klyftorna har också

förstärkts genom den förda politiken.

Utskottet är av samma mening som regeringen

att saneringen av de offentliga finanserna

måste fullföljas i den utsträckning som anges

i propositionen. Som tidigare redovisats i

betänkandet pekar prognoserna mot att den

offentliga sektorns underskott kan vara helt

eliminerat år 1998. Statsskulden beräknas

börja minska i år men dess omfattning innebär

ändå att räntorna är den enskilt största

utgiftsposten i statsbudgeten. Denna

omständighet begränsar möjligheterna för såväl

stabiliseringspolitiken som

fördelningspolitiken. Även om

stabiliseringspolitiken på grund av obalansen

i de offentliga finanserna inte kunnat

utnyttjas i full utsträckning som det svåra

arbetsmarknadsläget kräver har den hittills

genomförda saneringen av de offentliga

finanserna lett till ett kraftigt räntefall.

Vänsterpartiet vidhåller, såvitt utskottet

förstår, uppfattningen att ett större

underskott i de offentliga finanserna inte

nämnvärt skulle driva upp räntorna.

Konsolideringsprogrammet kan därför, menar

motionärerna, begränsas till 114 miljarder

kronor som skall jämföras med regeringens på

126 miljarder. Utskottets mening är att ett

sådant antagande är en riskfylld utgångspunkt

vid utformningen av finanspolitiken. Med stor

sannolikhet skulle räntorna åter börja stiga.

I motion Fi212 (v) hävdas vidare att

utgiftstaket i den nya budgetprocessen utgör

ett hinder för att föra en effektiv

stabiliseringspolitik. Utskottet delar inte

denna uppfattning. Innebörden av ett

utgiftstak är att regering och riksdag ges

möjlighet att få kontroll över

budgetutvecklingen. Är statens skuldkvot låg

och räntorna på skulden en marginell post i

statsbudgeten skapar detta givetvis bättre

förutsättningar för att motverka effekter av

en konjunkturförsvagning.

I motionen upprepar Vänsterpartiet sitt

påstående att den av regeringen förordade

ekonomiska politiken, som kännetecknas av en

alltjämt stram finanspolitik, är helt inriktad

på ett deltagande i EMU. Utskottet vill

återigen understryka att detta är en felsyn.

Även om Sverige skulle välja att stå utanför

EMU så måste det stora underskottet i de

offentliga finanserna elimineras.

Enligt motionärerna finns det inte några som

helst sakliga motiv för att Sverige skall ha

en högre nivå på den viktigaste styrräntan än

våra grannländer. Även om differensen i

obligationsräntan mellan Sverige och Tyskland

minskat är skillnaden i realräntenivån

betydande. Riksbanken har, menar motionärerna,

ett stort ansvar för att via ytterligare

målmedvetna räntesänkningar möjliggöra en

återhämtning på den svenska hemmamarknaden och

en lägre arbetslöshet.

Utskottet konstaterar att de långa räntorna

har fallit från ca 11 % (5-årig

statsobligation) i april 1995 till knappt 6,5

% i början av november 1996. Regeringens

bedömning är att de långa räntorna kan komma

att sjunka ytterligare eftersom inflationen

och statsfinanserna är under god kontroll. En

viktig förklaring till denna utveckling är

förtroendet för den svenska ekonomin som

skapats genom samarbetet mellan

Socialdemokraterna och Centerpartiet.

Den dämpade inflationen och det ökade

förtroendet har möjliggjort för Riksbanken att

lätta på penningpolitiken under 1996 genom att

sänka den s.k. reporäntan vid ett flertal

tillfällen. I början av året var reporäntan

8,91 %. I början av november har den

reducerats till 4,60 %.

Riksbanken har sålunda under året genomfört

betydande sänkningar av reporäntan. Avgörande

för den fortsatta utvecklingen är om

inflationen kan förväntas stiga över

inflationsmålet under de kommande åren.

Riksbanken gör i sin senaste inflationsrapport

bedömningen att inflationen kommer att

utvecklas i linje med Riksbankens mål på 2 %.

Budgetsaneringen måste enligt motionärerna

ges ett annat fördelningspolitiskt innehåll

med förslag som bl.a. omfördelar skattebördan

från låg- och medelinkomsttagare samtidigt som

kommunsektorn får en resursförstärkning.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla

att en omfattande sanering av den offentliga

sektorns finanser oundvikligen skapar

fördelningsproblem. Grunden vid utformningen

av konsolideringsprogrammet har dock varit att

bördorna skall bäras rättvist. Regeringen har

därför fortlöpande redovisat de

fördelningspolitiska effekterna av den förda

politiken. Konsolideringsprogrammet omfattar

både höjda skatter och besparingar för att

bördorna skall bäras så rättvist som möjligt.

I propositionen bedöms den sammantagna

effekten av konsolideringsprogrammet och de nu

föreslagna justeringarna ha, med programmets

omfattning i åtanke, en rimlig

fördelningspolitisk profil. Sålunda bidrar den

femtedel av hushållen som har högst ekonomisk

standard med nära 40 % av

budgetförstärkningen, medan den femtedel som

har den lägsta ekonomiska standarden bidrar

med ca 15 %. I dessa beräkningar ingår inte

effekterna av de kraftigt sänkta räntorna som

följt av regeringens ekonomiska politik. Lägre

räntor medför att hushållens köpkraft ökar och

utrymmet för ekonomiska investeringar vidgas.

Utskottet vill även erinra om att regeringen

i budgetpropositionen föreslår vissa

fördelningspolitiskt motiverade justeringar av

konsolideringsprogrammet. Efter det att

regeringen presenterat sina förslag i

budgetpropositionen har regeringen därutöver

beslutat om en medelsförstärkning till

kommunsektorn för år 1997.

I Vänsterpartiets partimotion föreslås

åtgärder för att intensifiera arbetet med

jämställdhetsfrågorna. Med hänvisning till vad

utskottet tidigare anfört om inriktningen av

jämställdhetsarbetet avstyrks motion Fi212 (v)

i denna del.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion Fi212 (v) yrkande 1.

I motion Fi209 (v) föreslås att en utredning

tillsätts med uppdrag att lägga förslag om

åtgärder för att stärka den ekonomiska

demokratin. Bl.a. föreslås att fonder inrättas

för en styrning av investeringsverksamheter.

Utskottet är för sin del inte berett att

föreslå en utredning med den inriktning som

föreslås i motionen. Motionen avslås därmed.

I Miljöpartiet de grönas motion Fi213

understyrks vikten av att miljöskulden

minskar. Ett åtgärdsprogram krävs för att

minska miljöskuld i anknytning till EMU:s

konvergenskrav. Skatteväxling anges som ett av

de främsta medlen för att förbättra miljön.

Arbetslösheten skall bekämpas med bl.a. en

generell arbetstidsförkortning. Stark kritik

riktas mot regeringens fördelningspolitik.

Utskottet noterar att Miljöpartiet i flera

avseenden har samma syn på miljöproblem och

miljöpolitiken så som de beskrivs i

propositionen. Som framhålls i motionen blir

hushållningsaspekterna i ekonomin mer

framträdande i en långsiktigt hållbar ekonomi.

Effektivare energianvändning, ökad grad av

återanvändning och återvinning och minskad

total användning av naturresurser måste vara

viktiga delar i en kretsloppsekonomi. En

tillväxt som i stället skulle bygga på en

rovdrift av naturen kan aldrig skapa hållbar

utveckling.

Utskottet vänder sig emellertid mot

Miljöpartiets uppfattning att det måste råda

ett motsatsförhållande mellan en strävan att

öka tillväxten och ambitionen att skydda och

förbättra miljön. Enligt utskottets

uppfattning måste den ekonomiska politiken

utformas på ett sådant sätt att hänsynstagande

till medborgarnas krav på god livskvalitet,

miljö och välfärd i vid mening beaktas. Som

anförs i propositionen skall visionen vara att

skapa det ekologiskt uthålliga samhället där

tillväxt och god miljö förenas. För att nå

fram till ett sådant samhälle krävs omfattande

insatser under lång tid och inom de flesta

samhällsområden. Om de miljöpolitiska

insatserna skall ge resultat som bl.a. innebär

en minskning av miljöskulden är det också ett

nödvändigt villkor att övriga delar av den

ekonomiska politiken utformas på ett sådant

sätt att obalanser av en sådan storleksordning

som drabbade den svenska ekonomin i början av

1990-talet inte inträffar.

I sin partimotion framhåller Miljöpartiet att

en miljöanpassning av den ekonomiska politiken

öppnar stora möjligheter. Miljökraven kan,

sägs det i motionen, ses som en av de

viktigaste drivkrafterna för en hållbar

ekonomisk utveckling. De skapar ett

förändringstryck som leder till ett

effektivare och bättre ekonomiskt utnyttjande

av både naturresurser och arbetskraft.

Miljöbranschen är därför i sig en viktig

tillväxtbransch med stora och växande

möjligheter i framtiden.

Utskottet kan instämma i att de investeringar

som är nödvändiga för att skapa en uthållig

tillväxt också bör kunna ge ett väsentligt

bidrag till kampen mot arbetslösheten.

Beskrivningen av miljöanpassningens positiva

effekter på ekonomin är ett utmärkt exempel på

att det inte behöver finnas någon motsättning

mellan en utveckling mot en bättre miljö och

ekonomisk tillväxt.

I likhet med motionärerna anser utskottet att

det är viktigt att skatterna förutom att de

bidrar till finansieringen av den offentliga

sektorns uppgifter också utnyttjas som

styrmedel i miljöpolitiken. Ett stort steg i

den riktningen togs i samband med

skattereformen 1990-1991.

Förslagen i motion Fi213 (mp) innebär att

skatteväxling som styrmedel i miljöpolitiken

kommer att utnyttjas i stor skala. En

avgörande fråga är därvid hur snabbt

skattebaserna kommer att urholkas. Till

årsskiftet kommer Skatteväxlingskommittén att

redovisa sina överväganden och förslag rörande

dessa frågor.

I motion Fi213 (mp) ses en generell

arbetstidsförkortning som en åtgärd som måste

vidtas om arbetslösheten skall kunna pressa

tillbaka arbetslösheten.

Utskottet vill med anledning av Miljöpartiets

förslag att genomföra en generell

arbetstidsförkortning anföra följande.

1995 års Arbetstidskommittés slutbetänkande

överlämnades till regeringen i september i år.

Kommittén behandlar effekterna på

samhällsekonomin om kortare arbetstid införs.

Inledningsvis konstaterar utredarna att det

finns olika sätt att förkorta arbetstiden

genom lagstiftning. Förutom en allmän

förkortning har lagstiftaren möjlighet att

genom en sänkt eller rörlig pensionsålder

förkorta arbetstiden.

Utredningen har valt att göra en analys av en

lagstadgad generell arbetstidsförkortning. Man

analyserar dels de troliga effekterna på

verksamhetsnivå, dels konsekvenserna för

sysselsättningen på samhällsnivå. Utgångspunkt

för analysen är nationalekonomisk teori samt

sammanställningar av såväl teoretisk som

empirisk forskning på området. Utredningen

konstaterar att det utifrån teoretisk

forskning inte är möjligt att förorda en

generell arbetstidsförkortning i syfte att öka

sysselsättningen. De empiriska resultaten är

däremot mer skiftande och i många europeiska

länder där arbetstidsförkortningar har

genomförts visar resultaten på positiva

sysselsättningseffekter, om än lägre än vad

som förväntats.

Utskottet konstaterar att kommittén inte ser

en generell arbetstidsförkortning som en

avgörande lösning på arbetslöshetsproblemet.

Däremot skulle selektiva åtgärder för att

förkorta arbetstiden kunna vidtas genom beslut

av arbetsmarknadens parter och genomföras

genom kollektivavtal. Utredningen skall nu

remissbehandlas innan regeringen föreslår

eventuella åtgärder inom detta område.

I motion Fi213 (mp) kritiseras regeringens

fördelningspolitik. Regeringens nonchalanta

inställning till fördelningsfrågorna är helt

oacceptabel, heter det i motionen. Utskottet

anser att motionärernas kritik av den förda

fördelningspolitiken är både onyanserad och

orimlig. När det gäller fördelningspolitiken

hänvisar utskottet till vad som anförts

tidigare i betänkandet vid behandlingen av

motion Fi212 (v).

Med det anförda avstyrker utskottet motion

Fi213 (mp) yrkandena 1, 6, 7, 10, 14 och 23.

I Kristdemokraternas motion Fi214 är

framställningen på samma sätt som i

vårpropositionen (prop. 1995/96:150)

koncentrerad till de budgetpolitiska frågorna.

När det gäller riktlinjerna för den ekonomiska

politiken framhålls i motionen att om den

ekonomiska politiken skall bidra till att

pressa tillbaka arbetslösheten är det

motionärernas uppfattning att det måste skapas

bättre förutsättningar för nya och växande

företag. I det sammanhanget pläderar

motionärerna för en stor satsning på

tjänstesektorn. Vidare anförs att de utsatta

grupperna i samhället drabbats för hårt av

saneringsprogrammet och att

fördelningspolitiken därför måste läggas om.

Utskottet konstaterar att inom områdena

finans- och skattepolitiken,

arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten,

lönebildningen och villkoren för företagande

finns stora likheter mellan Kristdemokraternas

motion och den politik som förordas av

Moderata samlingspartiet och Folkpartiet.

Utskottets ställningstagande till dessa frågor

framgår av vad utskottet tidigare i

betänkandet framfört vid behandlingen av

motionerna Fi204 (m) och Fi211 (fp). Sitt

ställningstagande till den förda

fördelningspolitiken har utskottet redovisat i

avsnittet om Vänsterpartiets riktlinjer för

den ekonomiska politiken.

Med anledning av förslagen i motion Fi214

(kd) till särskilda insatser för

tjänstesektorns utveckling vill utskottet

anföra följande.

I motionen framhålls bl.a. att generellt

minska tjänsteföretagens kostnader genom till

exempel sänkt moms eller sänkt

arbetsgivaravgift skulle, för att ge någon

betydande effekt, i dagsläget vara en

statsfinansiellt alltför dyr åtgärd. Som ett

första steg bör därför en selektiv lösning

väljas. Därvidlag har hushållssektorn och ROT-

sektorn en betydande potential.

Utskottet vill framhålla att tjänstesektorn

utgör en betydande del av den svenska

ekonomin. Privat och offentlig

tjänsteproduktion uppgår till ca 70 % av BNP

och de svarar tillsammans för ca två

tredjedelar av den totala sysselsättningen. I

en jämförelse med andra länder framgår att

bilden är likartad i flertalet OECD-länder.

Tjänstesektorn utgör drygt hälften av BNP och

svarar för mellan hälften och två tredjedelar

av sysselsättningen i dessa länder. Sverige

har dock den största andelen offentligt

producerade tjänster bland OECD-länderna,

vilket kan förklaras med den stora andelen

omsorgstjänster som i Sverige utförs i

offentlig regi. Men också i Sverige är det de

privata tjänsterna som utgör större delen av

tjänstesektorn.

Tjänstesektorn svarar sålunda för en

betydande del av sysselsättningen och

utvecklingen i denna sektor är därför viktig

för att klara en halvering av arbetslösheten.

Som framgår av propositionen har regeringen

därför tillsatt en utredning med uppdrag att

analysera den privata tjänsteproduktionens

samhällsekonomiska roll och dess betydelse för

sysselsättningen. Utredningen skall vidare

analysera motiven för att effekterna av olika

tänkbara regel- ändringar, som syftar till att

främja utbud och efterfrågan på privata

tjänster och sysselsättningen i denna del av

ekonomin. Utredningsarbetet skall genomföras

skyndsamt och vara avslutat före den 15 mars

1997.

När det gäller den inriktning av den

ekonomiska politiken som rör miljön föreslås i

motion Fi214 (kd) yrkande 24 att regeringen

ökar insatserna vad avser

miljöersättningsprogrammet för jordbruket för

att Sverige därigenom skall tillgodogöra sig

ett större bidrag från EU

Utskottet vill här hänvisa till att

regeringen i budgetpropositionen föreslår att

nivån på miljöersättningsprogrammet skall

höjas från och med år 1997. Därmed höjs

omfattningen av programmet med 600 miljoner

kronor per år.

Mot denna bakgrund avstyrks motion Fi214 (kd)

yrkande 1 och 24.

I motion Fi214 (kd) yrkande 12 framhålls även

att det övergripande målet för den ekonomiska

politiken skall vara att halvera den totala

arbetslösheten och inte som anges i

propositionen att halvera den öppna

arbetslösheten. I motionen hävdas att

regeringen valt "öppen arbetslöshet" därför

att bakom ett sådant mål kan en stor

utbildningssatsning och traditionella

arbetsmarknadspolitiska åtgärder döljas.

Utskottet har svårt att avgöra om detta

misstänkliggörande av regeringens mål beror på

ett avsiktligt missförstånd eller allmänna

svårigheter att ta del av en propositionstext.

Utskottet har i anslutning till behandlingen

på försommaren i år av propositionen om

åtgärder för att halvera den öppna

arbetslösheten till år 2000 (prop. 1995/96:207

och 1995/96:FiU15 s. 38) utförligt redovisat

varför regeringen valt att målsätta den öppna

arbetslösheten. Utskottet vill i detta

sammanhang hänvisa till här nämnda betänkande.

Utskottet avstyrker motion Fi214 (kd) yrkande

12.

I motion Fi210 redovisar Centerpartiet sin

inriktning av den ekonomiska politiken

(yrkande 1). Utskottet konstaterar med

tillfredsställelse att de ekonomisk-politiska

riktlinjer som anges i motionen stämmer väl

överens med den inriktning av politiken som

förordas i budgetpropositionen.

Socialdemokraterna och Centerpartiet har

sedan våren 1995 samarbetat om den ekonomiska

politiken. Utskottet har i inledningen till

detta avsnitt av betänkandet konstaterat att

detta samarbete har haft en avgörande

betydelse för den politiska stabiliteten

vilken i sin tur starkt bidragit till sänkta

räntor, stärkt krona och ökad tillväxt.

Samarbetet fullföljs nu genom att ytterligare

intensifiera arbetet med att nå målet att

halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.

Utskottet tillstyrker de allmänna riktlinjer

för den ekonomiska politiken som förordas i

budgetpropositionen och som Centerpartiet

ställt sig bakom.

Sparandet

I motionerna Fi201 (m) och Fi206 (m) och Fi214

(kd) och i Folkpartiets partimotion

understryks vikten av ett ökat sparande. Ett

privat sparande ses som en av de viktigaste

källorna för den enskildes trygghet. I

motionerna framhålls det enskilda sparandets

betydelse för kapitalbildningen. Samtidigt

understryks det privata ägandets avgörande

betydelse för en fungerande

marknadshushållning. I motion Fi206 (m)

konstateras vidare att i dagsläget är Sverige

ett land med dåligt sparklimat. Skattesystemet

bör därför utformas så att det lönar sig att

arbeta och spara och driva företag.

Skattetrycket måste sänkas. Långsiktigt fasta

spelregler måste gälla. Den i motionen

föreslagna sparpolitiken syftar till att skapa

ett generellt gott klimat för privat sparande,

med regler och skatter som är internationellt

konkurrenskraftiga. En modell föreslås med tre

olika sparformer: ungdomssparande,

medborgarkonto och ett förbättrat

pensionssparande. Avsikten är att stimulera

ett långsiktigt bundet privat sparande.

Därutöver förordar motionärerna mer gynnsamma

villkor för aktiesparare och vinstandelar i

företag.

Utskottet vill med anledning av vad som

anförts i motionerna anföra följande.

Enligt utskottets mening förs i motionerna

resonemang om sparandets betydelse som om den

svenska ekonomin i dag utnyttjar alla resurser

som står till buds och att det på

arbetsmarknaden närmast råder full

sysselsättning. Så är inte fallet. Som

framhålls i andra avsnitt i här citerade

motioner befinner vi oss i ett läge med hög

arbetslöshet. Under de inledande åren av 1990-

talet stagnerade den svenska ekonomin. Under

några år minskade den totala produktionen. En

av förklaringarna till denna utveckling var

att den privata konsumtionen minskade.

Spegelbilden till denna utveckling var att

sparkvoten ökade. År 1994 vände denna

utveckling. Den privata konsumtionen ökade

dvs. sparkvoten föll och BNP-tillväxten ökade

till nära 3%. Ekonomin befinner sig nu i en

uppgångsfas men det går inte att med full

säkerhet hävda att den är säkerställd. Det är

enligt utskottets mening av stor vikt att det

nu sker en återhämtning på hemmamarknaden. En

sådan utveckling bör innebära högre

investeringar och ökad tillväxt vilket i sin

tur leder till att läget på arbetsmarknaden

kommer att förbättras. Det saknas emellertid

inte orosmoln. SCB:s senaste redovisning av

hushållens inköpsplaner (961105) anger en ökad

pessimism vad gäller utvecklingen av den egna

ekonomin. Att i nuvarande situation med en

extremt hög arbetslöshet inrikta den

ekonomiska politiken på att stimulera

hushållen att öka sin sparkvot anser utskottet

vara felaktigt.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört

avstyrker utskottet motionerna Fi201 (m)

yrkande 4, Fi206 (m) yrkandena 1 och 3-6 samt

Fi214 (kd) yrkande 17.

I detta sammanhang vill utskottet också

kommentera vad som anförs i

budgetpropositionen att Sverige i framtiden

bör ha ett permanent överskott i de offentliga

finanserna. I Moderata samlingspartiets motion

om den ekonomiska politiken avvisas en sådan

inriktning av finanspolitiken. I motionen

hävdas att ett permanent överskott i den

offentliga sektorns finanser inte är någonting

annat än en överbeskattning av medborgarna.

Utskottets uppfattning är att det kan finnas

skäl till att Sverige i framtiden kan ha ett

överskott i de offentliga finanserna. Som

också framhålls i propositionen har Sverige en

lång tradition av detta. Under efterkrigstiden

förenades full sysselsättning, stigande

reallöner och en snabb utbyggnad av

näringslivet med låg inflation, en stark

utrikesbalans och ett positivt sparande i den

offentliga sektorn. Överskott i de offentliga

finanserna är i en ekonomi med fullt

kapacitetsutnyttjande väsentligt för att kunna

skapa utrymme för investeringar och samtidigt

undvika omfattande bytesbalansunderskott. Det

svenska pensionssystemet innebär vidare att

staten har gjort stora utgiftsåtaganden. För

att undvika underskott då andelen pensionärer

ökar måste det finnas goda reserver. Ett

permanent överskott i de offentliga finanserna

gör det också möjligt att minska statsskulden.

En sådan utveckling är en förutsättning för

att kunna driva en aktiv stabiliseringspolitik

när konjunkturen försvagas. Målet för

budgetpolitiken efter år 1998 bör, mot här

given bakgrund och under förutsättning att

läget på arbetsmarknaden påtagligt förbättras,

vara att etablera ett överskott i den

offentliga sektorns finansiella sparande.

I motion Fi213 (mp) görs bedömningen att

hushållens sparkvot inte kommer att sjunka så

mycket som regeringen förutspår. För att

kompensera en utveckling med allt för låg

privat konsumtion föreslår motionärerna en mer

aktiv fördelningspolitik och ökade resurser

till kommunsektorn. Dessa åtgärder skulle ge

ett större ekonomiskt utrymme främst till

grupper med små ekonomiska marginaler, som är

mer konsumtionsbenägna.

Som utskottet tidigare i betänkandet redovisat

talar flera faktorer för att motionärerna har

fel i sin bedömning av sparkvotens utveckling.

Till kommunsektorn har regeringen efter det

att budgetpropositionen överlämnades till

riksdagen utlovat en resursförstärkning. Detta

framgår av regeringens skrivelse 1996/97:51.

Som anförts i propositionen skapar de

förbättrade offentliga finanserna en större

handlingsfrihet framgent än vad som har varit

fallet under de senaste årens saneringsarbete.

Det kommer därför att vara möjligt att senare

överväga vissa fördelningspolitiskt

prioriterade insatser.

Utskottets ställningstagande till de

fördelningspolitiska frågorna har i

betänkandet behandlats i anslutning till

avsnittet om motion Fi212 (v).

Med hänvisning till vad utskottet anfört

avstyrker utskottet motion Fi213 (mp)

yrkandena 8 och 9.

Kommunerna och samhällsekonomin

Den kommunala sektorns ekonomiska

utrymme

Motionerna

I Vänsterpartiets motion Fi212 framhålls att kommunerna

måste få ett större ekonomiskt utrymme

framöver. Som skäl därför anges bl.a. att

behovet av äldreomsorg ökar med 20 % till år

2020 till följd av ändrad åldersstruktur

samtidigt som kostnaderna för grundskolan

stiger. Antalet elever i grundskolan beräknas

enligt motionen således öka med 125 000 till

år 2000 och sedan fortsätta att öka.Till detta

kommer en ökad pensionsskuld, ökade

socialbidragskostnader och ett minskat

skatteunderlag på grund av arbetslösheten och

statliga egenavgifter.

Den politik som regeringen står bakom i

budgetpropositionen utgår däremot från att den

kommunala konsumtionen kommer att fortsätta

att minska liksom antalet kommunalt

sysselsatta. Det finns också risk för minskade

kommunala skatteinkomster år 1997 som en följd

av att kommunerna fått för stora preliminära

skatteinkomster under tidigare år.

När det gäller de dramatiskt ökade

socialbidragskostnaderna i kommunerna under

senare år är de en direkt effekt av en rad

nedskärningar i välfärdssystemen som staten

genomfört, hävdar motionärerna. Det finns

enligt motionen starka argument för den modell

som används i Danmark där stat och kommuner

delar på socialbidragskostnaderna. Detta

tvingar staten att i större utsträckning än i

dag utvärdera de samhällsekonomiska effekterna

av enskilda besparingsbeslut.

I Miljöpartiet de grönas motion Fi213 tas

olika frågor upp om kommunsektorns ekonomi i.

Motionärerna pekar på att kommunernas och

landstingens ekonomi de närmaste åren enligt

propositionen kommer att försämras. Enligt de

redovisade beräkningarna kommer underskottet i

den kommunala sektorn år 1997 att uppgå till

3,5 miljarder, år 1997 till 13,2 miljarder och

år 1998 till 10,3 miljarder. Denna negativa

utveckling förklaras till stor del av statliga

beslut, men trots detta vidtar regeringen

inte de åtgärder som krävs för att kompensera

kommunsektorn. Även i motion Fi213 (mp)

betonas att behovet av kommunala tjänster

kommer att öka som en följd av

befolkningsförändringarna samtidigt som ökade

socialbidragskostnader i många kommuner tar

resurser i anspråk som skulle behövas för

vård, omsorg och utbildning.

Miljöpartiet har föreslagit att de

avdragsgilla egenavgifterna åren 1997 och 1998

inte skall höjas. Därigenom urholkas inte det

kommunala skatteunderlaget. Även Miljöpartiets

förslag till skatteväxling ger enligt

motionärena ett positivt netto för

kommunsektorn, vars verksamheter är

energisnåla men lönekostnadsintensiva. Om man

också inräknar effekterna av partiets förslag

om arbetstidsförkortning till 35 timmar per

vecka och föreslagna ändringar i

socialförsäkringarna kommer, enligt motionen,

de ekonomiska förutsättningarna för

kommunsektorn (i form av ökade intäkter och

minskade kostnader) bli 2,8 miljarder kronor

bättre år 1997 4,7 miljarder bättre år 1998

och 7,6 att miljarder bättre år 1999.

Sammantaget innebär denna politik en bättre

konsumtionsutveckling och större

sysselsättning i kommuner och landsting än med

den politik som regeringen förordar.

Utskottets bedömning

Utskottet vill understryka att riksdagens och

regeringens ambition i samband med de senaste

årens sanering av statsfinanserna bl.a. har

varit att kärnverksamheterna i kommuner och

landsting, d.v.s. skola, vård och omsorg,

skall prioriteras framför statliga

transfereringar. Under en period då stora

besparingar har gjorts i de statliga

utgifterna har statsbidragen till kommuner och

landsting i princip hållits nominellt

oförändrade. Under samma period har ett

ambitiöst rationaliseringsarbete bedrivits på

kommunal nivå. Den anpassning till knappa

ekonomisk ramar som genomförts har bl.a

resulterat i att antalet sysselsatta inom den

kommunala verksamheten har gått ner. Samtidigt

har kvaliteten i verksamheten enligt gjorda

bedömningar generellt sett kunnat

upprätthållas på ett rimligt sätt. För de

närmaste åren har i syfte att skapa stabila

spelregler en överenskommelse om den kommunala

ekonomin träffats mellan regeringen och de två

kommunförbunden.

Mot bakgrund av att många kommuner och

landsting har ett utsatt ekonomiskt läge inför

år 1997, för kommunernas del inte minst till

följd av ökade socialbidragskostnader, har

regeringen med stöd av Centerpartiet den 24

oktober 1996 beslutat om en justering av den

uppräkning som skall göras av

skatteunderlaget. Härigenom tillförs kommuner

och landsting ytterligare 2,6 miljarder kronor

för år 1997 utöver vad som eljest hade gällt.

Detta innebär i sin tur enligt utskottets

mening bättre möjligheter för de kommunala

huvudmännen att värna om vård, omsorg och

utbildning liksom att undvika uppsägningar av

personal. Vid samma tillfälle beslöt

regeringen att fördela 200 miljoner kronor av

beviljade medel för särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting till ett tjugotal

kommuner med en mycket hög andel flyktingar

och hög arbetslöshet.

Regeringen har i en särskild skrivelse till

riksdagen (1996/97:51) lämnat en redogörelse

för de åtgärder som vidtagits inför år 1997.

Skrivelsen och de motioner som den kan

föranleda kommer att behandlas av utskottet i

anslutning till beredningen av förslagen i

budgetpropositionen för utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner.

Med vad utskottet ovan anfört avstyrks

motionerna Fi212 (v) yrkande 16 och Fi213 (mp)

yrkande 26.

Sänkt kommunalskatt i samband med

införandet av nationell skolpeng

Motionen

Enligt Moderata samlingspartiets motion Fi407 är

kommunalskatten för de allra flesta den

tyngsta skatten att bära. Det är därför

viktigt att varje kommun koncentrerar sig på

kärnuppgifterna och tar tillvara möjligheterna

att effektivisera verksamheten för att kunna

sänka skatteuttaget. Utöver detta kan ett

utrymme skapas för en generell sänkning av

kommunalskatterna i alla kommuner om staten

tar över kostnader som i dag belastar

kommunerna. Motionärerna hänvisar till motion

Ub211 Kunskap och kompetens där Moderata

samlingspartiet föreslagit att en nationell

skolpeng skall införas för grundskolan och

gymnasieskolan.

Den nationella skolpengen innebär enligt

förslaget att staten övertar huvudansvaret för

att finansiera utbildning i grundskolan och

gymnasiet med ett fast belopp per elev. Medel

skall utdelas direkt till skolorna utifrån

antalet inskrivna elever i olika åldrar eller

olika program. Reformen genomförs enligt

förslaget i flera steg genom skatteväxling

mellan stat och kommun. Resurser för särskilda

behov skall finnas på kommunal nivå, eftersom

ett relativt generellt skolpengssystem inte

kan ta alla hänsyn som krävs för utbildning av

elever med mycket speciella behov.

När denna kostnad lyfts av kommunerna skapas

ett utrymme som kan utnyttjas för att sänka

kommunalskatten. I motionen hävdas att

långsiktigt motsvarar detta utrymme en

skattesänkning på drygt sex konor per

skattekrona. För att garantera att det utrymme

som successivt skapas verkligen utnyttjas för

skattesänkningar införs ett kommunalt

skattestopp och krav på en skattesänkning som

motsvarar den bortfallande kostnaden.

Enligt det moderata budgetalternativet finns

för år 1999 ett utrymme för att ta över

kostnader som motsvarar en sänkning av den

genomsnittliga kommunalskatten med 2,50 kronor

per skattekrona, sägs i motionen. Redan år

1998 bör kommunalskatterna sänkas generellt

med 1 krona, för vilket ett utrymme finns

reserverat i budgetalternativet.

Utskottets bedömning

Utskottet vill när det gäller de principiella

skolpolitiska ställningstagandena hänvisa till

utbildningsutskottets yttrande (1995/96:UbU6y)

över ett motsvarande motionsförslag våren

1996. Yttrandet avgavs med anledning av

regeringens vårproposition (prop.1995/96:150).

Utbildningsutskottet kunde för sin del inte

instämma i den misstro mot kommunernas förmåga

att fullgöra sina åligganden på skolområdet

som förslaget om nationell skolpeng enligt

utskottets mening ger uttryck för. Trots det

kärva ekonomiska läge som många kommuner

befinner sig i bör riksdagen, enligt

utbildningsutskottet, hävda deras ansvar för

att skolans verksamhet bedrivs i enlighet med

de bestämmelser som riksdagen beslutat och att

skolans undervisning når de mål som

statsmakterna fastställt. Riksdagen bör kunna

utgå från att kommunerna i sina prioriteringar

tillför skolan de resurser som är nödvändiga

för att upprätthålla en hög standard på

verksamheten, sägs det i yttrandet.

Finansutskottet har för sin del inte någon

annan uppfattning än utbildningsutskottet när

det gäller värdet av ett fortsatt kommunalt

verksamhets- och finansieringsansvar för

skolan och kommunernas möjligheter att

fullgöra sina åligganden. Utskottet kan inte

ställa sig bakom förslaget att med

lagstiftning tvinga fram kommunala

skattesänkningar.

Med hänsvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion Fi407 (m) yrkande 2.

Begränsning av kommunalskatterna åren

1997 och 1998

Motionerna

Enligt motion Fi213 (mp) bör beslutet att minska

statsbidragen till de kommuner och landsting

som höjer sin utdebitering 1997 eller 1998

rivas upp av såväl principiella som ekonomiska

skäl. Beslutet innebär i praktiken ett

allvarligt ingrepp i det kommunala

självbestämmandet. Sådana ingrepp bör endast

göras som en yttersta nödfallsåtgärd om det

föreligger reella hot att kommunerna genom

okontrollerade skattehöjningar riskerar att

allvarligt skada den totala samhällsekonomin.

Några sådana hot föreligger enligt

motionärerna inte i dag.

Miljöpartiet de gröna bedömer att - med den

allmänna återhållsamhet som finns hos

kommunpolitikerna och med de lättnader för

kommunsektorn som partiet föreslagit - en

bestraffning av kommuner och landsting som

höjer skatten inte är nödvändig. Sannolikt

kommer skattehöjningarna under alla

förhållanden att bli mycket små, kanske högst

10 öre per år. Detta är enligt motionärerna

ett pris som får accepteras för att bevara det

kommunala självbestämmandet och ge ett

nödvändigt andrum till de allra hårdast

utsatta kommunerna och landstingen.

Även i Miljöpartiet de grönas motion Fi420

ställs krav på att det kommunala "skattestopp"

som införts för åren 1997 och 1998 och som

innebär att staten håller inne statsbidrag vid

kommunala skattehöjningar skall avskaffas med

hänsyn till att denna bestraffning strider mot

det kommunala självbestämmandet.

Utskottets bedömning

Utskottet noterar att riksdagen helt nyligen på förslag

av utskottet antagit regeringens förslag i

proposition 1995/96:213 till lag om minskning

i särskilda fall av det generella

statsbidraget till kommuner och landsting

(bet. 1996/97:FiU6, rskr. 1996/97:16). Av

propositionen framgår att lagen är ett led i

strävandena att begränsa kommunsektorns

utgifter till en nivå som är långsiktigt

samhällsekonomiskt hållbar.

I anslutning till behandlingen av proposition

213 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande

från Miljöpartiet de gröna med en i allt

väsentligt likartad argumentering som den som

nu åter förs fram från partiet. Utskottet

anförde därvid bl.a. som sin uppfattning att

konstruktionen av den nu aktuella tvååriga

spärren mot höjningar av utdebiteringen var en

lämplig avvägning mellan kraven på

samhällsekonomisk balans och kraven på

kommunal självstyrelse. Utskottet står

självfallet kvar vid denna ståndpunkt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Fi213 (mp) yrkande 25 och Fi420 (mp) yrkande

5.

Penning- och valutapolitik

Propositionen

I budgetpropositionen konstateras att den övergripande

uppgiften för penningpolitiken är att värna

penningvärdet. Riksbanken bedriver

penningpolitiken självständigt och

riksbanksfullmäktige har definierat målet om

prisstabilitet som att ökningen av

konsumentprisindex skall begränsas till 2 %

med en tolerans om 1 %enhet uppåt respektive

nedåt. Regeringen stöder denna inriktning av

penningpolitiken. Inflationsvägen för svensk

ekonomi är stängd. Stabila priser är en

förutsättning för att arbetslösheten uthålligt

skall kunna bekämpas. En ekonomisk politik

inriktad på låg inflation bidrar även till

förväntningar om låg inflation och låga

riskpremier samt låga räntor vilket främjar

tillväxt och sysselsättning.

Regeringens uppfattning är att det inte är

aktuellt att delta i det europeiska

växelkurssamarbetet ERM. Sedan november 1992

har Sverige en flytande växelkurs.

Prisstabilitet är det övergripande målet för

penningpolitiken. Denna inriktning av penning-

och valutapolitiken har fungerat väl. En

stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd

och måste för att vara robust underbyggas med

låg inflation och god balans i de offentliga

finanserna.

Under hösten 1997 skall riksdagen fatta

beslut om Sveriges deltagande i den europeiska

valutaunionen EMU. För att ett deltagande

skall vara möjligt krävs att Sverige uppfyller

inträdeskraven, de s.k. konvergenskriterierna.

För Sverige ligger det inom räckhåll att klara

konvergenskriterierna. Under hösten kommer ett

allt bättre underlag att föreligga för det

kommande svenska ställningstagandet till den

gemensamma valutan.

EUs finansministrar, det s.k. Ekofinrådet,

strävar efter att under hösten klara ut vissa

återstående frågor, som kommer att vara av

stort intresse för ställningstagandet till

valutaunionen. Det gäller bland annat hur

budgetdisciplinen skall upprätthållas i de

länder som deltar i EMU. Det gäller även hur

relationerna skall utformas mellan de EU-

länder som deltar i valutaunionen och de som

inte gör det.

Vissa lagändringar kan behöva göras till

följd av Sveriges medlemskap i EU och vid ett

eventuellt inträde i EMU. En del av dessa

måste genomföras vare sig Sverige deltar i

valutaunionen eller ej. Det gäller exempelvis

bestämmelser rörande Riksbankens ställning.

Andra lagändringar aktualiseras bara om

Sverige skall delta i valutaunionen.

Regeringen avser att bjuda in representanter

för riksdagspartierna till överläggningar om

dessa frågor. Det är väsentligt att en

intensiv debatt förs inför beslutet om

valutaunionen och att alla infallsvinklar

granskas. Det gäller inte minst att väga för-

och nackdelar mot varandra. Det bör emellertid

understrykas att vi inte kan föra en svag

finanspolitik eller låta inflationen stiga om

Sverige väljer att ställa sig utanför

valutaunionen. Tvärtom, med Sveriges historia

av hög inflation och budgetunderskott talar

det mesta för att ett val att stå utanför

valutaunionen kräver en än mer konsekvent och

uthållig disciplin i den ekonomiska politiken.

Motionerna

I motion Fi204 (m) sägs att nedgången i de långa

räntorna sedan förra våren visar att

förtroendet för Riksbankens

låginflationspolitik nu börjat få fäste.

Fortfarande har vi dock en räntemarginal

gentemot Tyskland - och även gentemot Finland,

som inte har haft låg inflation mycket längre

än vi. De nominella räntorna har dock sjunkit

betydligt långsammare än inflationen, som nu i

Sverige ligger under den tyska, varför

realräntan är mycket hög i ett historiskt

perspektiv.

Det är viktigt att visa, anför motionärerna,

att man menar allvar med

inflationsbekämpningen. Viktigast i detta

sammanhang är att lagstifta om större

oberoende för Riksbanken. Sverige har i och

med inträdet i EU förpliktat sig att göra

Riksbanken mer självständig, innan EMU:s

tredje fas träder i kraft, oavsett om vi

uppfyller kraven för valutaunionen eller inte.

Främst krävs ett lagfäst mål för

penningpolitiken att värna penningvärdet samt

förändringar beträffande riksbankschefens

ställning och utformningen av Riksbankens

styrande organ. Ju förr förslaget om en mer

oberoende riksbank läggs på riksdagens bord,

desto bättre.

Ett annat viktigt steg, sägs det i motionen,

är att gå med i den europeiska

växelkursmekanismen (ERM). Det skulle vara en

avsiktsförklaring att vi ämnar gå med i EMU så

snart som möjligt.

Det är, framhålls det också i motion U502

(m) yrkande 3, angeläget att Sverige går

med i EMU så snart vi har uppfyllt

villkoren för att få delta. Det faktum att

regeringen inte har någon åsikt vad gäller

ett svenskt deltagande i EMU gör att vi har

en onödigt hög ränta i Sverige, vilket

medför högre kostnader för såväl

privatpersoner och företag som den

offentliga sektorn. Om avsiktsförklaringen

om ett deltagande i EMU skulle minska

räntemarginalen mot Tyskland, skulle själva

deltagandet därutöver leda till att den i

princip försvinner samtidigt som

valutastabiliteten ökar.

De konvergenskriterier för inflation, räntor,

budgetunderskott och statsskuld som skall vara

uppfyllda för att kunna delta i EMU:s tredje

steg är, framhålls det i motion Fi210 (c) ett

verksamt medel för att främja ekonomisk

disciplin. Men uppfyllandet av dessa innebär

inte att Sverige måste delta i EMU:s tredje

steg. Centerpartiet är av uppfattningen att

Sverige skall säga nej till ett medlemskap i

EMU. Om riksdagen ändå föreläggs förslag till

EMU-medlemskap måste ett sådant för Sverige

avgörande beslut föregås av en folkomröstning.

Om vi väljer att ställa oss utanför den

ekonomiska och monetära unionen blir det

emellertid minst lika viktigt att föra en

politik som skapar balans i statens finanser.

Sverige kommer också i fortsättningen att

bedömas utifrån förmågan att föra en sund

ekonomisk politik.

Centerpartiet anser att ansvaret för

valutapolitiska beslut skall ligga hos

regeringen i likhet med vad som är fallet i

flertalet EU-länder. Samtidigt är det viktigt

att Riksbankens självständiga ställning och

ansvar för penningpolitiken understryks. Det

ger ökad trovärdighet åt den svenska

ekonomiska politiken.

Det är enligt Centerpartiet inte önskvärt att

nu knyta kronan till ERM, eller på något annat

sätt låsa växelkursen. I stället förordar

Centerpartiet ett system med rörlig växelkurs,

kombinerat med en penningpolitik som inriktas

på att hålla nere inflationen och en

finanspolitik som ser till att statens

finanser är i balans. Det innebär en

kontinuerlig bedömning av marknaden. Vi får

löpande information om förändringar i vår

växelkurs och våra räntor.

I motion Fi211 (fp) uttalas ett starkt stöd

för fortsatt låginflationspolitik. Under

innevarande år har räntorna sjunkit och kronan

stärkts. Med hänsyn till att inflationstakten

avtagit under perioden har emellertid de reala

räntenivåerna fortsatt att ligga mycket högt.

Realräntan är högre i Sverige än i många

jämförbara länder. Detta tyder på viss

kvarvarande förtroendebrist för den svenska

ekonomiska politiken.

Enligt motionärernas bedömning skulle beslut

om ökad självständighet för Riksbanken, ett

lagfäst mål att värna penningvärdet och ett

förbud att begära eller ta emot instruktioner

annat än via lagstiftning öka förtroendet för

att Sverige driver och avser att

fortsättningsvis driva en

låginflationspolitik. Detta skulle underlätta

en fortsatt nedgång av räntenivåerna, vilket

vore till stor fördel för en bra ekonomisk

utveckling. Riksdagen bör därför begära sådana

lagförslag hos regeringen (yrkande 6).

Folkpartiet anser att det skulle vara till

Sveriges fördel om vi kunde delta i den tredje

fasen av EMU redan från början. Med den

ekonomiska politik som regeringen för

närvarande bedriver kommer emellertid många

allvarliga strukturproblem att finnas kvar vid

den tidpunkten, vilket försvårar ett svenskt

deltagande redan från början. Det är också ett

allvarligt problem att många medborgare har en

skeptisk eller rent av negativ inställning

till den planerade valutaunionen, liksom för

övrigt EU-samarbetet som helhet.

Om Sverige uppfyller kraven att delta i

valutaunionen, men ändå väljer att ställa sig

utanför - i varje fall tills vidare - kommer

detta att tolkas så att vi vill ha kvar

möjligheten att låta växelkursen sjunka. Detta

skapar osäkerhet och priset vi får betala är

högre räntor.

Penningpolitiken måste bli betydligt mindre

åtstramande anför Vänsterpartiet i motion

Fi212. Regeringen berömmer sig av att de

nominella räntorna fallit kraftigt under

senare tid. Det är naturligtvis positivt. Men

samtidigt är realräntan oerhört hög. Och det

är realräntan som har ett direkt inflytande på

investeringar och konsumtion. Målsättningen

att få ner inflationen har mer än väl

uppnåtts. Även penningpolitiken måste nu

inriktas på att få ner arbetslösheten.

Reporäntan kan sänkas ytterligare. Det finns

inte några som helst sakliga motiv för att

Sverige ska en högre nivå på den viktigaste

styrräntan än våra grannländer. Även om

differensen i obligationsräntan mellan Sverige

och Tyskland minskat är alltså skillnaden i

realräntenivån betydande. Riksbanken har ett

stort ansvar för att via ytterligare

målmedvetna räntesänkningar möjliggöra en

återhämtning på den svenska hemmamarknaden och

en lägre arbetslöshet.

Vänsterpartiet ser positivt på en aktiv

penning- och valutapolitik som syftar till att

stabilisera växelkursen på en långsiktigt

hållbar nivå. En stabilare växelkurs är en

förutsättning för att finanspolitiken ska ge

avsedda resultat och ger dessutom bättre

förutsättningar för näringslivets utveckling.

Näringslivet ska konkurrera med nya produkter

och effektivare produktion, inte med minskade

relativa lönekostnader.

Det är nödvändigt att finna en långsiktigt

hållbar valutapolitik för den svenska kronan -

en linje som står emot valutaspekulanternas

attacker. En möjlighet kan vara en valutakorg

- ett vägt genomsnitt av valutor för olika

länder - som norm för kronkursen. En annan

möjlighet kan vara LO-ekonomernas förslag om

en "halvfast kurs" med ett "lätt

apprecieringstryck mot kronan". Regering och

riksbank bör ges i uppdrag att lägga förslag

till riksdagen om hur den penning- och

valutapolitiska strategin skall se ut för

Sverige utanför EMU.

I motion Fi213 (mp) anförs att Riksbanken i

högre grad än hittills skall stödja den

långsiktiga ekonomiska politik som riksdagen

beslutat. Övergripande krav att minska

miljöskulden och arbetslösheten skall vara

centrala. Motionärerna anser att riksdagen i

lag skall fastställa att Riksbankens mål ska

vara att stödja den långsiktiga ekonomiska

politiken (yrkande 11).

Riksdagen bör också genom lag fastställa

Riksbankens penningpolitiska mål. Det ska vara

att bibehålla en prisstabilitet på god

europeisk nivå. Prisstabilitet har avgörande

betydelse för möjligheterna att uppnå en

ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling. En

varaktigt låg och stabil prisökningstakt leder

bl.a. till lägre räntor och minskad känslighet

för konjunktursvängningar.

I motion Fi213 (mp), liksom i motion Fi202

(mp), anförs vidare att avgörande förändringar

i den valutapolitiska regimen som t.ex. en

eventuell anslutning till ERM skall beslutas

av regeringen i stället för Riksbanken

(yrkande 5). Riksdagen, eller

riksdagspartierna, måste ges inflytande över

sådana beslut (yrkande 7). Det kan lämpligen

ske genom informella konsultationer på ett

motsvarande sätt som säkerhetspolitiska

frågor. Det kan övervägas att hela

valutapolitiken i sista hand avgörs av

regeringen - det skall i så fall ske i nära

samarbete med Riksbanken.

Miljöpartiet framhåller att den nuvarande

valutaregimen skall behållas och att kronan

inte skall knytas till andra valutor (yrkade

6). En knytning till ERM eller andra valutor

skulle medföra att kronan riskerar utsättas

för spekulation, att obalanser mellan svensk

ekonomi och andra länder tilltar och att

räntenivån pressas upp igen. Enligt

Miljöpartiet talar de övervägande fördelarna

för att Sverige bör stanna utanför EMU (Fi202

yrkandena 1 och 4). Ett beslut om ev.

medlemskap i EMU skall enligt motionärerna

föregås av en folkomröstning (yrkande 2).

Kristdemokraterna uttrycker i motion U515

(kd) farhågor för att ånyo låsa den svenska

växelkursen. Det vore olyckligt eftersom

regeringen inte vidtar några som helst

åtgärder för att komma tillrätta med de

strukturella problemen i svensk ekonomi.

Kristdemokraterna anser att Sverige varken

skall anslutas till ERM eller EMU (motion U515

yrkandena 23 och 24, motion Fi214 yrkande 11).

Birgitta Hambraeus (c) kräver i motion Fi911

att riksbankslagen skall ändras så att

riksbanksfullmäktige inte utan riksdagens

medgivande kan ansluta kronan till EU:s

växelkursmekanism, ERM och att arbete åt alla

och en uthållig tillväxt blir överordnade mål

för Riksbanken.

I motion Fi205 av Bengt Hurtig och Kenneth

Kvist (v) sägs att regeringen omgående bör ta

upp förhandlingar med EU för att i ett

särskilt protokoll enligt brittisk eller dansk

modell slå fast att Sveriges riksdag kan säga

nej till ett svenskt medlemskap i

valutaunionen för obestämd tid.

Enligt Bengt-Ola Ryttar (s) i motion Fi208

återstår i dag varken ekonomiskt eller

politiskt hållbara motiv för att ta det tredje

steget in i EMU. Varför skall vi lägga den

övergripande makten i ett EMU som är medvetet

konstruerat för att det skall förbli

oåtkomligt för varje ansvarsutkrävande och

folkligt inflytande anför motionären. Säger vi

ja till EMU säger vi för alltid nej till ett

samhälle som bygger på de värderingar och de

metoder som skapat det svenska

välfärdssamhället.

Finansutskottets bedömning

Inledning

Finansutskottet konstaterar i likhet med regeringen att

förtroendet för den svenska ekonomin har ökat.

Regeringen redovisar i budgetpropositionen att

de långa räntorna har fallit från ca 11 % (5-

årig statsobligation) i april 1995 till ca 7 %

i mitten av september 1996. Regeringens

bedömning är att de långa räntorna kan komma

att sjunka ytterligare eftersom inflationen

och statsfinanserna är under god kontroll. Den

svenska kronan har förstärkts med ca 14 %

sedan april 1995. Den dämpade inflationen och

det ökade förtroendet har möjliggjort för

Riksbanken att lätta på penningpolitiken under

1996 genom att sänka den s.k. reporäntan vid

ett flertal tillfällen.

Efter det att budgetpropositionen lagts fram

har räntorna fortsatt att sjunka. Reporäntan

har sänkts till 4,6 %. Utskottet konstaterar

att målet för penningpolitiken att värna

penningvärdet har stark uppslutning i Sveriges

riksdag. Utskottet delar regeringens

uppfattning att inflationsvägen för svensk

ekonomi är stängd. Stabila priser är en

förutsättning för att arbetslösheten uthålligt

skall kunna bekämpas. En ekonomisk politik

inriktad på låg inflation bidrar även till

förväntningar om låg inflation och låga

riskpremier samt låga räntor vilket främjar

tillväxt och sysselsättning.

Riksbankens ställning

Som utskottet redovisat måste vissa lagändringar

genomföras vare sig Sverige deltar i

valutaunionen eller ej. Regeringen har

inbjudit representanter för riksdagspartierna

till överläggningar i dessa frågor. Någon

åtgärd med anledning av motionerna är därmed

inte motiverad varför motionerna Fi211 (fp)

yrkande 6, Fi213 (mp) yrkande 13 och Fi911 (c)

yrkande 2 avstyrks av utskottet.

Ansvaret för valutapolitiken

Frågan om det nationella ansvaret för valutapolitiken

utreds för närvarande. Utredaren skall enligt

direktiven (dir. 1996:65) föreslå de

grundlagsförändringar och övriga lagändringar

som krävs för att ge regeringen ansvaret för

övergripande valutapolitiska beslut såsom val

av växelkursregim och valutasamarbete med

andra länder. Förslag väntas till utgången av

december månad 1996.

Utskottet anser att utredarens förslag och

regeringens förslag med anledning härav bör

avvaktas innan riksdagen tar ställning till

hur de framtida valutapolitiska besluten skall

fattas. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Fi210 (c) yrkande 6, Fi212 (v)

yrkande 5 och Fi213 (mp) yrkande 11.

Växelkurssamarbetet (ERM)

Utskottet delar regeringens uppfattning att

prisstabilitet är det övergripande målet för

penningpolitiken. En stabilitet i

växelkursutvecklingen är önskvärd och måste

för att vara robust underbyggas med låg

inflation och god balans i de offentliga

finanserna. Utskottet anser i likhet med

regeringen att det inte är aktuellt att nu

knyta kronan till växelkurssamarbetet inom

ERM. Motionerna Fi202 (mp) yrkandena 5-7,

Fi214 (kd) yrkande 11, Fi911 (c) yrkande 1

avstyrks.

EMU

Den s.k. Calmforskommissionen, som utrett konsekvenser

för Sverige av att delta respektive inte delta

i valutaunionen har nyligen redovisat sina

överväganden med anledning härav (SOU 1996:158

Sverige och EMU). Även andra utredningsförslag

som är av stort intresse för

ställningstagandet kommer att läggas fram inom

kort. Därefter kommer sedvanlig

remissbehandling att ske.

Sverige deklarerade i

medlemskapsförhanlingarna att ett slutligt

svenskt ställningstagande avseende övergången

till den tredje etappen av EMU kommer att

göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen

och i enlighet med fördraget. Beslutet om

Sverige skall delta skall fattas av riksdagen.

I budgetpropositionen förutsätter regeringen

att riksdagen under hösten 1997 skall ta

ställning till om Sverige skall delta i tredje

etappen av EMU. Riksdagen har tidigare ställt

sig bakom denna ordning (1995/96:FiU1, rskr.

131, 1995/96:FiU10, rskr. 304).

Utskottet ser inte anledning att förorda en

annan beslutsordning och avstyrker därmed

motionerna Fi202 (mp) yrkandena 1, 2 och 4,

Fi205 (v), Fi208 (s), U502 (m) yrkande 3, U515

(kd) yrkandena 23 och 24.

Övriga ekonomisk-politiska

motionsyrkanden

Offentliga finansers

konjunkturkänslighet

I motion Fi211 (fp) yrkande 7 anförs att den

offentliga sektorns rådande regelsystem på

inkomst- och utgiftssidan är extremt

konjunkturkänslig. I motionen föreslås att

regeringen till riksdagen redovisar de

offentliga finansernas konjukturkänslighet.

Finansutskottet har från Finansdepartementet

erfarit att ett projekt pågår för att ta fram

mått på den offentliga sektorns

konjunkturkänslighet.

Ambitionen är att kunna göra en redovisning

till vårpropositionen eller i nästa

budgetproposition. Det innebär att syftet med

motionen kommer att tillgodoses. Något

särskilt tillkännagivande behövs inte varför

yrkande 7 i motion Fi211 (fp) avstyrks.

Fördelningspolitiska

konsekvensanalyser

I motionerna Fi507 av Krister Örnfjäder m.fl.

(s), Fi908 av Hans Karlsson m.fl. (s) och

Fi913 av Dan Ericsson (kd) efterlyses

konsekvensanalyser av besparingarna i det

pågående saneringsprogrammet för den

offentliga sektorn. I motion Fi507 (s)

framhålls att regeringen två gånger per år bör

ge information om de fördelningspolitiska

konsekvenserna. I motion Fi908 (s) anser

motionären att det är utomordentligt angeläget

att det snarast sker en samlad

konsekvensanalys av de förändringar som ägt

rum under 90-talet i ersättningssystemen. Hur

har det påverkat de olika huvudmännens ekonomi

och enskilda människors möjlighet att klara

sin egen försörjning?

I motion Fi913 (kd) ställs krav på en

ingående konsekvensanalys av vad de statliga

nedskärningarna i sociala system innebär i

kronor och ören för såväl kommuner och

landsting som för enskilda individer och

familjer.

Finansutskottet har tidigare i betänkandet i

anslutning till sitt ställningstagande till

riktlinjer för den ekonomiska politiken

refererat till den fördelningspolitiska

redogörelse som bifogats budgetpropositionen

(bil. 4 Fördelningspolitisk redogörelse).

I redogörelsen analyseras fördelningen av

årsinkomster enligt SCB:s undersökning av

hushållens inkomster (HINK). Huvudskälet att

fokusera på fördelningen av årsinkomster är

det stora intresse som under senare år riktats

mot de ökade inkomstklyftorna. Som framhålls i

bilagan är långtifrån alla viktiga frågor i

välfärdsfördelningen belysta. Exempelvis ingår

inte utgifter för vård och omsorg,

förmögenhetsfördelningen, fördelningen av

utbildning, hälsa, boende, fördelningen över

livet och mellan generationer, rörligheten

mellan inkomstgrupper, klasser osv.

Redogörelsen är således i flera avseenden

begränsad.

Redogörelsen omfattar endast utvecklingen

fram t.o.m. år 1994. Skälet härtill är att år

1994 är det senaste året för vilket det finns

officiell statistik från SCB. Den innefattar

därmed de första åren av den djupa ekonomiska

krisen och konsekvenserna av de första

besparingarna i de sociala transfereringarna.

De direkta effekterna av ändrade regler i

skatte- och transfereringssystemen därefter

genom saneringsprogrammet har tidigare

utförligt redovisats vid ett antal tillfällen,

senast i den ekonomiska vårpropositionen

(prop. 1995/96:150 s. 41-46).

Mot bakgrund av de fördelningspolitiska

frågornas centrala betydelse förutsätter

utskottet att regeringen successivt kommer att

bygga ut de fördelningspolitiska analyserna.

Med hänvisning härtill avstyrks motionerna

Fi507 (s), Fi908 (s) och Fi913 (kd).

Miljökonsekvenserna av

konvergensprogrammet

I motion Fi202 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

föreslås att riksdagen skall uppdra åt

regeringen att återkomma till riksdagen med en

analys av miljökonsekvenserna av

konvergensprogrammet.

Finansutskottet vill med anledning härav

anföra följande. I budgetpropositionens bilaga

3 kommenteras främst EMU:s

konvergenskriterier. Utskottet vill här

framhålla att dessa konvergenskriterier är

formulerade utifrån de specifika krav som

måste ställas på ett deltagarland i den

monetära unionen. EMU:s kriterier skall inte

ses som en heltäckande uppräkning av de

centrala mål som skall gälla för den

ekonomiska politiken. När det gäller åtgärder

för att nedbringa arbetslösheten och förbättra

miljön har utskottet tidigare i betänkandet

behandlat dessa frågor.

Som också framhålls i motion Fi202 (mp) står

de fem s.k. konvergenskraven inte i

motsatsförhållande till en aktiv och ambitiös

inriktning av miljöpolitiken. Ett uppfyllande

av konvergenskraven kan emellertid ses som en

viktig förutsättning för att föra en ambitiös

miljöpolitik. Det förtjänar att understrykas

att den ekonomiska politiken består inte

enbart av de fem konvergenskraven.

Miljöfrågorna måste vara en viktig

utgångspunkt vid utformningen av riktlinjerna

för den ekonomiska politiken.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört avstyrks

motion Fi202 (mp) yrkandena 8 och 9.

Miljöbilaga till finansplanen

I motion Fi210 (c) yrkande 5 föreslås att en

miljöbilaga med en redogörelse för de

miljöpolitiska insatserna skall bifogas

budgetpropositionen.

Finansutskottet vill med anledning härav

anföra följande. Regeringen redovisade under

förra riksmötet inriktningen av det

miljöpolitiska arbetet (skr. 1994/95:120). I

en särskild skrivelse (skr. 1994/95:167)

presenterade regeringen en strategi för det

svenska miljöarbetet i EU. Riksdagen har

ställt sig bakom huvudlinjerna i skrivelserna.

Innehållet i dessa skrivelser utgör grunden

för regeringens miljöpolitiska arbete. Årets

miljöredovisning (1995/96:120) innehåller en

redovisning av tillståndet i miljön och det

miljöpolitiska arbetet under år 1995.

Som utskottet ser det är det givietvis

möjligt att här nämnda skrivelser kan

redovisas i nära anslutning eller som särskild

bilaga till budgetpropositionerna. Det är

angeläget att redovisningen av miljöfrågorna

görs på ett sådant sätt att miljöpolitiken får

stor uppmärksamhet. Ibland kan dock en

skrivelse till riksdagen ha större

genomslagskraft än en bilaga till

budgetpropositionen. Utskottet förutsätter att

regeringen ägnar stor uppmärksamhet åt behovet

av genomarbetade redogörelser för det

miljöpolitiska arbetet.

Utskottet anser därför att det inte är

nödvändigt för riksdagen att göra ett särskilt

uttalande i frågan. Utskottet avstyrker motion

Fi210 (c) yrkande 5.

Merge-UTKAST>>

INKOMSTER OCH UTGIFTSRAMAR

Inkomster

Inledning

Riksdagens nya budgetberedning innebär att

riksdagen skall fatta ett beslut om

statsbudgetens samlade utgifter och deras

fördelning på utgiftsområden samt godkänna en

beräkning av statsbudgetens inkomster

(riksdagsordningen 5 kap. 12 §).

Finansutskottet redovisar i detta avsnitt de

förslag som berör inkomstsidan av

statsbudgeten. Utskottet återkommer senare i

avsnittet Finansutskottets sammanfattande

bedömning av budgetförslagen för år 1997 med

sina överväganden och ställningstaganden både

beträffande inkomst- och utgiftsförslag. I de

fall som inkomstförslagen inte har betydelse

för 1997 års statsbudget, tar emellertid

utskottet ställning till dessa redan i detta

avsnitt.

Utskottet redovisar i huvudsak de olika

förslagen i den ordning motsvarande inkomster

tas upp på statsbudgetens inkomstsida.

Avsnittet om respektive inkomsttitel inleds

med en tabell där regeringens och

oppositionspartiernas förslag till beräkning

av inkomsterna för aktuell inkomsttitel

redovisas. Av tabellerna framgår vilken effekt

regeringens förslag i budgetpropositionen och

särpropositioner beräknas få för statsbudgeten

under 1997. Tabellerna visar också effekterna

av oppositionspartiernas förslag i förhållande

till regeringens beräkning av statsinkomsterna

för 1997.

De belopp som redovisas i tabellerna har

hämtats från dels budgetpropositionen, dels

partimotionerna. Några belopp har dock

justerats i samarbete med partiernas

företrädare i finansutskottet. Samtliga belopp

i tabellerna är i tusental kronor.

I bilagorna 1 och 2 återges regeringens och

partiernas förslag beträffande statsbudgeten.

Bilaga 1 innefattar alltså en sammanställning

inkomsttitelvis av de uppgifter som återfinns

i de tabeller som löpande redovisas i detta

avsnitt. I bilaga 1 återfinns utskottets och

reservanternas beräkningar av samtliga

inkomsttitlar.

I budgetpropositionen (Finansplanen, avsnitt

1) föreslår regeringen riksdagen att för

budgetåret 1997 vad gäller inkomsterna dels

godkänna beräkningen av statsbudgetens

inkomster (yrkande 4), dels godkänna

beräkningen av budget- effekter av förändrade

skatte- och avgiftsregler (yrkande 5).

Regeringen har utformat sitt budgetförslag i

nära samarbete med Centerpartiet. Detta gäller

också huvuddragen i de förslag som berör

inkomstsidan för år 1997.

Alternativa förslag till inkomstberäkning

återfinns som yrkanden i följande

partimotioner: Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212

(v), Fi213 (mp) samt Fi214 (kd).

Utöver budgetpropositionen behandlar

finansutskottet i detta sammanhang även

följande propositioner:

1996/97:17 Skattereduktion för fastighetsskatt

i vissa fall,

1996/97:19 Beskattning av bilförmån, m.m.,

1996/97:21 Nedsättning av socialavgifter,

m.m.,

1996/97:40 Försäljning av aktier i

Stadshypotek AB.

Följande fyra propositioner påverkar enligt

budgetpropositionen också

inkomstberäkningarna:

1996/97:10 Mervärdesskatt inom kultur-,

utbildnings- och idrottsområdet,

1996/97:12 Vissa justeringar i lagen om

räntefördelning vid beskattning m.m.,

1996/97:14 Vissa punktskattefrågor,

1996/97:29 Höjning av koldioxidskatten för

industrin och växthusnäringen.

Propositionerna 10, 12 och 14 har hänvisats

till skatteutskottet och ingår i det aktuella

ärendet endast såvitt avser budgeteffekterna

och inkomstberäkningarna för 1997.

Propositionernas förslag i dessa avseenden är

dock marginella. Beträffande hanteringen av

den till finansutskottet remitterade

proposition 29, om höjning av koldioxidskatten

för industrin och växthusnäringen, återkommer

utskottet nedan under rubriken

Finansutskottets sammanfattande bedömning av

budgetförslagen för år 1997.

I detta avsnitt om statsbudgetens inkomster

behandlas även motioner som väckts med

anledning av här aktuella propositioner samt

motioner väckta under allmänna motionstiden

som behandlar frågor av betydelse för

beräkningen av inkomsterna.

I de fall som inkomstförslagen inte påverkar

1997 års statsbudget, tar utskottet ställning

till dessa redan i detta avsnitt. Detta gäller

följande avsnitt (inom parentes anges om det

är propositionsförslag och/eller

motionsförslag som behandlas):

Skattepolitikens inriktning (motioner),

skattskyldighet för rabatter (prop. 19 i

denna del jämte motioner),

skatterättslig hemvist för anställda vid

Europeiska universitetsinstitutet m.fl. (prop.

19 i denna del),

skatteplikt respektive avdragsrätt för ränta

och avgift i det nya bostadsbidragssystemet

(prop. 19 i denna del),

resor med egen bil mellan bostaden och

arbetsplatsen (prop. 19 i denna del),

skatteavdrag på ersättningar till anställda

vid EU:s institutioner eller organ (prop. 19 i

denna del),

avdrag för uthyrning (motion),

självdeklaration som lämnas av

kreditinstitut, värdepappersbolag och

försäkringsföretag (prop. 19 i denna del),

löneskatt på vinstandelar (prop. 21 i denna

del jämte motioner),

översyn av fastighetstaxeringen m.m.

(motioner),

fastighetsskatt för mark som innehas med

tomträtt (motion),

skatt på kväveoxid (motion),

utvärdering av ändrade ölskatter (motioner)

samt

beskattning av fruktviner (motion).

Skattepolitikens inriktning

Regeringens förslag till allmänna riktlinjer

för den ekonomiska politiken som redovisas i

Finansplanen innehåller ett särskilt avsnitt

(3.6) om skattepolitiken. Där framhålls

inledningsvis att ett väl fungerande

skattesystem har grundläggande betydelse för

samhällsekonomin. Vid den sanering av

statsfinanserna som har genomförts sedan valet

1994 har skattehöjningar utgjort en viktig

del, både genom att bidra med ökade inkomster

till staten och genom att bördorna därigenom

har kunnat fördelas efter bärkraft. Enligt

regeringens bedömning kommer det knappast att

vara möjligt att genomföra annat än marginella

förändringar av det totala skatteuttaget

framöver. Däremot kan en del justeringar och

omfördelningar mellan olika skatter

aktualiseras bl.a. mot bakgrund av den

fortgående internationaliseringen av den

svenska ekonomin. Önskemål om en ökad

miljörelatering av skattesystemet kan också

motivera förskjutningar i skatteuttaget.

Samtidigt betonar regeringen att det är av

betydelse för att både företag och

privatpersoner skall kunna investera och göra

långsiktiga bedömningar att skatteregler och

andra spelregler är långsiktigt stabila.

Skattereformen 1990-1991 har på ett avgörande

sätt bidragit till att Sverige har ett

hållbart skattesystem med förhållandevis enkla

regler baserade på sunda principer.

Av propositionen framgår att regeringen

följer de planer på skatteområdet som

redovisades i somras vid behandlingen av

sysselsättningspolitiken (prop. 1995/96:207

och 222, FiU15, rskr. 307). I enlighet härmed

avser regeringen att senare i höst lägga fram

förslag om förbättringar främst för de mindre

företagen. Vidare har regeringen nyligen

tillsatt en särskild utredare som skall

analysera förutsättningarna för

tjänstesektorns tillväxt. Inom kort kommer

Skatteväxlingskommittén att redovisa sina

överväganden och förslag. I

budgetpropositionen och i tre andra

propositioner som lagts fram samtidigt

presenterar regeringen de väntade förslagen om

temporära lättnader i fastighetsskatten för

vissa villaägare som fått kraftiga höjningar

av taxeringsvärdet, ändringar i beskattningen

av bilförmåner och en höjning av

koldioxidskatten för industrin. Vidare

föreslås en omfördelning inom beskattningen av

alkohol och tobak och vissa åtgärder inom

energibeskattningen. Utskottet återkommer till

dessa skatteförslag under särskilda rubriker

nedan. I budgetpropositionen lägger regeringen

också fram det i somras aviserade förslaget

att skiktgränsen för statlig inkomstskatt

under inkomståret 1997 skall ligga kvar vid

209 100 kr. Bakgrunden härtill är bl.a. att

ändringarna i fråga om bilförmåner medför ett

inkomstbortfall.

Moderata samlingspartiets förslag till

inriktning för skattepolitiken återfinns i

motion Fi407 (yrkande 1) av Carl Bildt m.fl.

(m). Där förordas en politik för tillväxt, nya

jobb och minskat bidragsberoende genom skatte-

och avgiftssänkningar för arbete och

stimulanser för tjänstesektorn, företagande

och kapitalbildning. Motionärerna menar att de

höga svenska skatterna gör dubbel skada.

Medborgarnas beroende av den politiska

sektorns förmåga att klara sina åtaganden blir

mycket stort. Samtidigt försvagas valfriheten

och den trygghet som ligger i att ha kontroll

över sin egen ekonomi. Därtill kommer att de

höga skatterna snedvrider ekonomins sätt att

fungera, försvårar möjligheterna att skapa

förutsättningar för de nya arbeten som så väl

behövs och kväver tillväxtkraften i ekonomin.

För att de ekonomiska problemen skall kunna

lösas och medborgarna återfå det ekonomiska

oberoende som är en förutsättning för

långsiktig trygghet, menar motionärerna att

det krävs att utrymme skapas för kraftfulla

skattesänkningar. Inriktningen bör vara att

skapa förutsättningar för väsentligt högre

tillväxt och betydligt fler nya

arbetstillfällen samtidigt som det stora

bidragsberoendet minskar. Moderaterna föreslår

i sitt budgetalternativ besparingar för att

skapa utrymme för skattesänkningar på ca 37

miljarder kronor år 1997, 50 miljarder kronor

år 1998 och 65 miljarder kronor år 1999. De

föreslagna skattesänkningarna avser sänkt

skatt på arbete för främst låg- och

medelinkomsttagare och eliminering av det som

motionärerna ser som en överbeskattning av

företagande. Dessutom föreslås en generell

sänkning av fastighetsskatten. I konsekvens

härmed framställs i andra motioner från

Moderaterna konkreta yrkanden och krav på

lagändringar och riksdagsuttalanden om

skattelättnader i olika hänseenden.

Folkpartiet liberalernas förslag till

riktlinjer för skattepolitiken i motion Fi419

av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 utgår

från idén att skatterna skall utformas med den

enskilda människan och företagaren för ögonen.

Politiken bör präglas av förståelse för de

motiv som driver människor och företag att

utvecklas. Skattepolitiken måste, enligt

motionärerna, läggas om så att den främjar

ekonomisk utveckling, företagsamhet och en god

miljö. Folkpartiet liberalernas krav på

riktlinjer på skatteområdet innebär en

återgång till skattereformen med högst 50 % i

marginalskatt och en skattepolitik för fler

jobb med skattesänkningar på ca 30 miljarder

kronor, varav en stor del är sänkta

arbetsgivaravgifter. Riktlinjerna innebär att

åtgärderna skall finansieras genom besparingar

på de offentliga utgifterna och vissa

skattehöjningar. Momsen på livsmedel

återställs till 25 %, beskattningen av

förmånsbilar på nuvarande nivå bibehålls och

en arealskatt för jordbruket införs. Konkreta

yrkanden och krav på riksdagsuttalanden i

dessa hänseenden, om lättnader och

förenklingar i företagsbeskattningen, om ökad

avdragsrätt för pensionssparande och en

återgång till tidigare regler för

förmögenhetsbeskattningen av aktier framställs

också i motioner som kommer att redovisas

under separata rubriker nedan.

Vänsterpartiet anför förslag till

skattepolitikens inriktning i motion Fi212

(yrkande 6) av Gudrun Schyman m.fl. (v) och

Sk370 (yrkande 1) av Gudrun Schyman m.fl. (v).

Motionärerna pekar bl.a. på att den kritik som

Vänsterpartiet tidigare riktat mot

skattereformens effekter visat sig vara

riktig. Grundprinciperna bakom reformen var

riktiga, men reformen finansierades på fel

sätt och den genomfördes vid fel tidpunkt.

Valet av finansieringsmetod medförde att den

blev kraftigt underfinansierad. På så sätt

bidrog skattereformen till att förstärka och

troligtvis även utlösa den ekonomiska krisen.

Vänsterpartiet instämmer i övrigt i

regeringens analys och bedömning om

skattepolitiken i finansplanen, men menar att

det finns skäl för justeringar och

omfördelningar mellan olika skatter och också

vissa skattehöjningar. Förslaget till

riktlinjer för skattepolitiken innebär bl.a.

att man av fördelningspolitiska,

miljöpolitiska och andra skäl genomför

skattehöjningar med ca 3 miljarder kronor

netto och tar steg mot en miljörelaterad

skatteväxling. Motionärerna vill också ha ett

riksdagsuttalande om att skattereformen

förstärkt lågkonjunkturen och bidragit till

negativa fördelningspolitiska effekter.

Motionärerna kräver bl.a. höjt grundavdrag för

låginkomsttagare, skatteskärpningar för

höginkomsttagare, ett avdragstak på 100 000 kr

för skuldräntor, skärpt bolagsskatt m.m. och

skärpt förmögenhetsskatt. Till dessa konkreta

yrkanden återkommer utskottet med

redovisningar under separata rubriker.

Miljöpartiet de grönas inriktning av

skattepolitiken redovisas dels i motion Fi213

(yrkande 12) av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp), dels i motion Fi420 (yrkandena 1 och 2)

av Marianne Samuelsson m.fl. (mp).

Motionärerna bedömer att den totala

skattekvoten kommer att ligga kvar på ungefär

nuvarande nivå under överblickbar framtid.

Inom ramen för det totala skatteuttaget anser

de emellertid att det måste ske förändringar.

De föreslår en lägre beskattning av arbete som

finansieras genom en skatteväxling mot högre

miljöskatter i storleksordningen 25 miljarder

kronor t.o.m. år 1999 och 100 miljarder kronor

t.o.m. år 2010. Yrkandena innebär bl.a. att

den statliga inkomstskatten skall ligga kvar

vid 25 % på höga inkomster, att grundavdragen

läggs om för att sänka skatten för lågavlönade

heltidsarbetande och att andra

fördelningspolitiskt motiverade förändringar

genomförs. Motionärernas förslag till

skattepolitiken skall också ses som ett led i

deras förslag om arbetstidsförkortning till 35

timmar i veckan. För att underlätta övergången

bör bl.a. inkomstskatten sänkas för

lågavlönade heltidsarbetande.

Kristdemokraternas förslag till riktlinjer på

skatteområdet i motion Sk371 yrkande 1 av Alf

Svensson m.fl. (kd) tar utifrån

förvaltarskapstanken sin utgångspunkt i en

social och ekologisk maknadsekonomi och

eftersträvar utveckling och stabilitet i

samhällsekonomin. Enligt motionärerna bygger

en väl fungerande marknadsekonomi på ett

samhälle med en grundläggande etisk samsyn och

förutsätter stabila spelregler. Motionärerna

föreslår åtgärder på skattepolitikens område i

syfte bl.a. att genomföra en stor satsning på

hushållstjänster (genom avdragsrätt) och

åstadkomma bättre villkor för företagande.

Bland åtgärderna kan nämnas att regeringens

förslag beträffande skiktgränsen för statlig

inkomstskatt avslås, grundavdraget vid den

statliga inkomstbeskattningen slopas,

avdragsrätten för pensionssparande återställs

och en avdragsrätt för avsättningar till

individuella utbildningskonton införs. Ett

flertal åtgärder avser lättnader i

företagsbeskattning, såsom permanent

riskkapitalavdrag, slopad dubbelbeskattning av

aktier, lättnader i beskattning av royalty på

uppfinningar och lättnader i

förmögenhetsskatten på arbetande kapital.

Åtgärderna finansieras bl.a. genom en återgång

till 25 % moms på mat och moms på spel och

dobbel. Till de konkreta förslagen återkommer

utskottet under särskilda rubriker.

I motion Sk371 (kd) anförs även förslag till

särskilda riktlinjer för skattepolitiken inom

EU (yrkande 2). Motionärerna påpekar att det

med en fri gränshandel och fri rörlighet av

varor, tjänster, personer och kapital inte är

möjligt att hålla en väsentligt högre eller

annorlunda skattestruktur än i de andra

medlemsländerna. De anför sedan förslag till

riktlinjer för den svenska regeringens

agerande i EU beträffande mervärdesskatten,

punktskatterna och energiskatter. I korthet

innebär dessa att regeringen bör verka för en

europeisk miniminivå för koldioxidskatt samt

fortsatta undantagsregler beträffande regler

för införsel av alkoholprodukter.

I tre motioner har skattepolitikens

fördelningspolitiska effekter tagits upp. I

motion Fi406 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)

föreslås en skyndsam revidering av

skattesystemet i syfte att åstadkomma

fördelningspolitisk rättvisa (yrkande 1).

Motionärerna föreslår även att riksdagen skall

ge regeringen till känna vad i motionen

anförts om att undanröja de negativa

fördelningseffekterna av egenavgifterna

(yrkande 2).

Annika Jonsell (m) påpekar i motion Fi414 att

skatten ofta är den största utgiftsposten för

dem som har små inkomster. Allt fler människor

hamnar i en situation där de inte klarar att

leva på sin inkomst. Motionären föreslår

därför skattebefrielse för låginkomsttagare.

Kristina Nordström (s) påpekar i motion Fi907

att den ekonomiska politiken och

skattepolitiken är styrmedel för att nå

bestämda politiska mål. Motionären menar att

skattesystemet skall bli ett styrmedel som

harmoniserar, underlättar och gynnar politiska

mål såsom arbete åt alla, ett miljövänligt

samhälle och en rättvis fördelning, och hon

föreslår att en utredning tillsätts med

uppgift att föreslå hur skattesystemet skall

utformas för att uppnå detta.

Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande

(SkU1y) propositionens förslag till riktlinjer

för skattepolitiken och avstyrker behandlade

motioner. Skatteutskottet motiverar sitt

ställningstagande med att de förslag som

regeringen lägger fram innebär att den

ekonomiska politiken ligger fast och att

arbetet med olika skattefrågor kommer att

fullföljas enligt tidigare riktlinjer.

Skatteutskottet instämmer nu liksom tidigare i

regeringens bedömning att det saknas utrymme

för skattelättnader av den art och omfattning

som föreslås i flertalet motioner och att

möjligheterna till ett ökat skatteuttag också

är starkt begränsade. Skatteutskottet erinrar

om att det i sina senaste yttranden till

finansutskottet (1995/96:12y och 13y) har

understrukit att de åtgärder som vidtas måste

ha en acceptabel fördelningspolitisk profil

och att de bördor som den förda

saneringspolitiken krävt måste fördelas

rättvist. De fördjupade fördelningspolitiska

analyser som regeringen nu redovisar (avsnitt

3.7 s. 50 och bilaga 4) talar enligt

skatteutskottets mening också för att man bör

undvika skattelättnader som försvagar budgeten

och leder till att den fördelningspolitiska

balansen försämras. I sammanhanget erinrar

skatteutskottet om att värnskatten och den

lägre mervärdesskatten på livsmedel utgör

viktiga inslag i denna balans.

De aktuella motionerna innehåller enligt

skatteutskottets bedömning inte något nytt som

bör föranleda en ändrad ståndpunkt i dessa

frågor. Härtill kommer att en stor del av de

framställda yrkandena gäller frågor som kommer

att prövas i utredningsarbetet rörande

förutsättningarna för tjänstesektorns tillväxt

eller av Skatteväxlingskommittén.

Avvikande meningar har, beträffande

skattepolitikens inriktning, avgivits av

företrädare för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,

Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.

Finansutskottet ser ingen anledning att avvika

från skatteutskottets ställningstagande

beträffande skattepolitikens inriktning.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi212

(v) yrkande 6, Fi213 (mp) yrkande 12, Fi406

(s), Fi407 (m) yrkande 1, Fi414 (m), Fi419

(fp) yrkande 1, Fi420 (mp) yrkandena 1 och 2,

Fi907 (s), Sk370 (v) yrkande 1 samt Sk371 (kd)

yrkandena 1 och 2.

Merge-UTKAST>>

Skatt på inkomst 1997

Fysiska personers inkomstskatt

-------------------------------------------------------------

Fysiska personers inkomstskatt 1997

Belopp i 1000-tal kronor

-------------------------------------------------------------

Regeringen

37 185

000

-------------------------------------------------------------

Justering av skiktgräns (BP 96) + 840

000

-------------------------------------------------------------

Förändrad beskattning bilförmån (P - 270

19) 000

-------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------

Moderata samlingspartiet

-12 340

000

-------------------------------------------------------------

Ej justering av skiktgräns (BP 96) - 840

000

-------------------------------------------------------------

Sänk skatteuttaget till 20 % inkl. - 5 300

inflationsskydd 000

-------------------------------------------------------------

Bredda riskkapitalavdraget - 300

000

-------------------------------------------------------------

Sänk kapitalinkomstskatten + 100

000

-------------------------------------------------------------

Avdrag för reparation av egen bostad - 1 000

000

-------------------------------------------------------------

Avdrag för styrkta - 900

barnomsorgskostnader 000

-------------------------------------------------------------

Sänkt avkastningsskatt på - 1 000

pensionssparande 000

-------------------------------------------------------------

Slopad dubbelbeskattning * - 3 100

000

-------------------------------------------------------------

Folkpartiet

-16 300

000

-------------------------------------------------------------

Ej justering av skiktgräns (BP 96) - 840

000

-------------------------------------------------------------

Ej förändrad beskattning bilförmån + 950

(P 19) 000

-------------------------------------------------------------

Sänk skatteuttaget till 20 % - 4 300

000

-------------------------------------------------------------

Slopad dubbelbeskattning * - 3 100

000

-------------------------------------------------------------

Sänkt inkomstskatt - 9 000

000

-------------------------------------------------------------

Yrkesfiskeavdrag - 10 000

-------------------------------------------------------------

Vänsterpartiet

+ 6 850

000

-------------------------------------------------------------

Ej förändrad beskattning bilförmån + 950

(P 19) 000

-------------------------------------------------------------

Slopat grundavdrag över brytpunkt + 7 300

000

-------------------------------------------------------------

Ny skattesats 30 % + 2 000

000

-------------------------------------------------------------

Avdragstak skuldräntor + 600

000

-------------------------------------------------------------

Begränsad lindring av + 1 000

dubbelbeskattning * 000

-------------------------------------------------------------

Höjt grundavdrag under brytpunkt - 5 000

000

-------------------------------------------------------------

Miljöpartiet

+110 000

-------------------------------------------------------------

Ej justering av skiktgräns (BP 96) - 840

000

-------------------------------------------------------------

Ej förändrad beskattning bilförmån + 950

(P 19) 000

-------------------------------------------------------------

Kristdemokraterna

-8 665

000

-------------------------------------------------------------

Ej justering av skiktgräns (BP 96) - 840

000

-------------------------------------------------------------

Förändrad beskattning bilförmån + 600

000

-------------------------------------------------------------

Sänk skatteuttaget till 20 %, inkl. - 2 500

slopat grundavdrag 000

-------------------------------------------------------------

Skattereduktion för vissa - 2 000

hushållstjänster 000

-------------------------------------------------------------

Slopad dubbelbeskattning * - 1 700

000

-------------------------------------------------------------

Slopad skatt på royalty * - 50 000

-------------------------------------------------------------

Yrkesfiskeavdrag - 75 000

-------------------------------------------------------------

Individuella utbildningskonton - 300

000

-------------------------------------------------------------

Återställ tidigare pensionsavdrag - 900

000

-------------------------------------------------------------

Återställ riskkapitalavdrag * - 900

000

-------------------------------------------------------------

*) Dessa förslag redovisas under avsnittet om

företagsbeskattning (juridiska personers inkomstskatt)

nedan.

Justering av skiktgränsen

(budgetpropositionen)

I budgetpropositionen (Finansplanen, avsnitt 1, yrkande

40) föreslår regeringen att skiktgränsen för

den statliga inkomstskatten för år 1997 skall

ligga kvar på 1996 års nivå. Förändringen

innebär att skiktgränsen kommer att ligga 3

100 kr lägre än vid tillämpning av gällande

regler. Justeringen av skiktgränsen aviserades

redan i proposition 1995/96:222 och kopplades

då samman med det samtidigt aviserade

förslaget om förändrad beskattning av

bilförmån, vilket innebär ett visst

inkomstbortfall. Förslaget om ny

förmånsbeskattning av bilförmåner behandlar

utskottet nedan under särskild rubrik.

Propositionsförslaget avvisas i sammanlagt sex

motioner: Fi9 (kd) yrkande 1, Fi214 (kd)

yrkande 7, Fi407 (m) yrkande 6, Fi419 (fp)

yrkande 3, Fi420 (mp) yrkande 6 samt Sk371

(kd) yrkande 14. I tre fall är motionärernas

ståndpunkt kopplad till att de framför

alternativa förslag till bilförmånsbeskattning

Fi9 (kd), Fi214 (kd) och Fi420 (mp)). I

motionerna Fi407 (m), Fi419 (fp) och Sk371

(kd) anser motionärerna att förslaget strider

mot marginalskattereformen och därför bör

avvisas.

Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande

(SkU1y) om att riksdagen i samband med

ställningstagandena till

sysselsättningspropositionerna i somras i

princip godtog det förslag som regeringen nu

lägger fram. Skatteutskottet vidhåller den

ståndpunkt som utskottet då redovisade och har

inte något att erinra mot utformningen av

förslaget.

Företrädare för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna

har i sina avvikande meningar om

skattepolitikens inriktning yrkat avslag på

propositionen i denna del i enlighet med

respektive partis motioner.

Finansutskottet återkommer i avsnittet

Finansutskottets sammanfattande bedömning av

budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina

överväganden och sitt ställningstagande.

Beskattning av bilförmån (proposition 19)

I proposition 19 föreslår regeringen nya regler för

beskattning av bilförmån. Förmånsvärdet skall

bestämmas efter en schablon som bygger på en

uppskattad genomsnittlig privat körsträcka om

1 600 mil per år och skall omfatta alla

kostnader för bilen utom för drivmedel.

Schablonen omfattar ett belopp motsvarande

30 % av basbeloppet med tillägg av ett

ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat

belopp. Det ränterelaterade beloppet skall

beräknas till 75 % av statslåneräntan vid

utgången av november månad andra året före

taxeringsåret multiplicerat med nybilspriset

för årsmodellen. Det prisrelaterade beloppet

skall för en bil med ett nybilspris för

årsmodellen som uppgår till högst 7,5

basbelopp beräknas till 9 % av nybilspriset.

Överstiger nybilspriset 7,5 basbelopp skall

det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 %

av 7,5 basbelopp med tillägg av ett belopp

motsvarande 20 % av den del av nybilspriset

som överstiger 7,5 basbelopp.

Den nya schablonen medför lägre förmånsvärden

än dagens schablon. Till skillnad från dagens

regler utgår emellertid de nya reglerna från

att förmånshavaren själv skall betala

drivmedel för den privata körningen. Syftet är

att reglerna skall ge ett incitament till

mindre privat körning med förmånsbilar. Om det

i bilförmånen ingår fritt eller delvis fritt

drivmedel skall förmånen i denna del värderas

till drivmedlets marknadsvärde multiplicerat

med 1,2. Uppräkning skall inte ske för den del

av drivmedlet som kan antas ha förbrukats vid

tjänstekörning. Förmånshavaren måste då

presentera någon form av tillförlitligt

underlag som visar eller gör sannolikt vilken

omfattning och vilket ändamål tjänstekörningen

haft.

Reglerna för förmånsbilar som är sex år eller

äldre ändras så att dyra äldre bilar inte

skall åsättas omotiverat låga förmånsvärden.

Värdet skall normalt beräknas enligt

huvudregeln. Om nybilspriset för årsmodellen

är lägre än 80 % av ett uppskattat nybilspris

för beskattningsårets årsmodell av de

vanligast förekommande bilarna ägda av

juridiska personer skall i stället som

nybilspris anses sistnämnda belopp. En annan

större förändring med de föreslagna nya

reglerna är att nuvarande jämkningsregler vid

tjänstekörning ersätts med en regel av

innebörd att den som kör minst 3 000 mil i

tjänsten om året skall få förmånsvärdet

nedsatt till 75 %. Härutöver finns vissa

särskilda jämkningsregler, bl.a. för taxibilar

som körs mer än 6 000 mil om året.

Jämkningsgrunden arbetsredskap blir kvar.

Vidare skall avdrag medges för

bränslekostnader för resor mellan bostaden och

arbetsplatsen med 5 kr per mil för dieselolja

och 8 kr per mil för annat bränsle om

förutsättningar i övrigt finns för avdrag för

dessa bilresor. Samma avdragsbelopp skall

tillämpas när förmånsbilen använts vid

tjänsteresor om förmånshavaren själv har

betalat bränslet.

De nya bilförmånsreglerna, som skall träda i

kraft den 1 januari 1997, beräknas i

propositionen medföra ett skattebortfall för

offentlig sektor om knappt 1 040 miljoner

kronor. Belastningen på statsbudgeten beräknas

till 275 miljoner kronor 1997 och 350 miljoner

kronor för vart och ett av åren 1997 och 1998.

För den konsoliderade offentliga sektorn

beräknas effekten år 1997 bli 950 miljoner

kronor.

Med anledning av propositionen har, såvitt

gäller frågan om nya bilförmånsregler, väckts

motionerna Fi9 yrkandena 2-4 av Mats Odell

m.fl. (kd), Fi11 yrkandena 1 och 2 av Roy

Ottosson m.fl. (mp), Fi12 yrkande 1 av Karin

Pilsäter och Isa Halvarsson (fp) samt Fi13