Bet. 1996/97:FiU18

Finansutskottets betänkande

1996/97:FIU18

Bank- och försäkringsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

FiU18

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas tio motioner från allmänna motionstiden avseende

vissa bank- och försäkringsfrågor.

Några motioner innehåller krav på förändringar i banklagstiftningen avseende

bl.a. styrelsernas ansvar. En motion behandlar konkurrensen inom banksektorn och

i en annan motion förespråkas bl.a. att en kommitté bör inrättas för att

analysera penning- och valutamarknaden. Flera motioner innehåller kritik mot

fackliga organisationers kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar. I en

motion framförs synpunkter på hur försäkringsmäklares ansvarsförsäkring bör

vara utformad.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats sju reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

Motionsyrkanden angående bankfrågor

1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheter att reglera den internationella finansmarknaden,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk utredning om den internationella finansmarknadens

påverkan på svensk ekonomi, möjliga styrmedel m.m.,

1996/97:Fi710 av Lena Sandlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stärka

banklagstiftningen.

1996/97:Fi915 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vitbok om bank-

och finanskrisens orsaker, konsekvenser och återvinning av lämnat bankstöd.

1996/97:L206 av Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att större krav skall ställas på bankerna vid kreditgivning.

1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna vad i motionen

anförts om att förbättra bankkonkurrensen och öka bankservicen till

småföretagare.

Motionsyrkanden angående försäkringsfrågor

1996/97:Fi701 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring i syfte att

säkerställa en sund konkurrens mellan olika försäkringsbolag vid tecknandet av

kollektiva försäkringar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att kollektiv

sakförsäkring skall baseras på individuell anslutning.

1996/97:Fi702 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektiva

hemförsäkringar.

1996/97:Fi703 av Lars Björkman och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att lagen (1927:77) om försäkringsavtal kompletteras i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Fi704 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar i

bestämmelserna rörande försäkringsmäklarverksamhet.

1996/97:Fi707 av Sonja Rembo och Karin Falkmer (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring endast får tecknas med

den individuelle försäkringstagarens aktiva samtycke i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att det inte skall vara tillåtet att direkt eller

indirekt ta ut avgifter eller kostnader för kollektiva sakförsäkringar från

personer som inte aktivt anslutit sig till försäkringen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring skall upphandlas i fri

konkurrens på lika villkor i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att avtal om kollektiv sakförsäkring inte får gälla

för längre tid än tre år, varefter ny upphandling skall ske i enlighet med vad

som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om utvidgning av konkurrens-

och marknadslagstiftningen i syfte att säkerställa att avtal om kollektiva

sakförsäkringar inte kan undandras konsumentskyddet och skyddet mot oskälig

konkurrens i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Bankfrågor

Utredning om bankkrisens konsekvenser

I motionerna Fi710 av Lena Sandlin m.fl. (s) och L206 av Rolf Åbjörnsson (kd)

yrkande 1 ställs krav på vissa förändringar i banklagstiftningen. Motionärerna

Fi710 (s) anser att banklagstiftningen måste stärkas i flera avseenden. De

föreslår bl.a. att styrelseledamöters och den verkställande direktörens

skadeståndsansvar skall utvidgas, att preskriptionstiden för talan mot

styrelseledamöter respektive verkställande direktör skall förlängas, att

bankernas ansvar gentemot kunderna måste stärkas samt att straffbestämmelser om

vårdslös kreditgivning efter dansk förebild bör införas. I motion L206 (kd)

förespråkas att större krav skall ställas på bankerna vid kreditgivning. Även i

denna motion behandlas den danska bestämmelsen som kriminaliserar oförsvarlig

kreditgivning och riskhantering. Motionären understryker att Banklagskommittén

bör beakta den danska lagstiftningen och de problem som uppkommit vid

tillämpning av lagen då det är angeläget att en kommande svensk lag på området

kan tillämpas i praktiken.

I motion Fi915 av Bengt Silfverstrand (s) anförs att det direkta ansvaret för

bankkrisen i stor utsträckning faller på bankernas styrelser och ledningar. För

att förankra den krispolitik som nu är nödvändig måste regering och riksdag

förklara för svenska folket på vilket sätt de i bankerna insatta skattemedlen

kommer att återvinnas. Regeringen bör i en s.k. vitbok på ett enkelt och

lättfattligt sätt förklara bankkrisens bakgrund samt klargöra hur ansvaret

kommer att utkrävas från berörda institut.

Utskottets bedömning

Regeringen beslutade i juni 1995 att tillsätta en kommitté, Banklagskommittén,

som skall utreda behovet av ändringar i det regelverk som styr framför allt

bankers och andra kreditinstituts verksamhet. Av direktiven (dir. 1995:86)

framgår att kommittén skall överväga behovet av ändrade regler för

beslutsdelegation och beslutsfattande inom instituten, innefattande arbetet ino

styrelse och ledning. Vidare skall kommittén enligt direktiven göra en översyn

av de särskilda regler som finns om styrning och ansvarsfördelning inom banker.

I samband härmed bör övervägas om det är motiverat att ha andra regler i dessa

avseenden för - som nu är fallet - bankaktiebolag och försäkringsbolag än för

allmänna aktiebolag. Av direktiven framgår vidare att banklagskommittén också

skall analysera det nuvarande straffrättsliga systemets sätt att verka på

området och överväga reformer. En åtgärd som enligt direktiven därvid är

naturlig att överväga är, inte minst med tanke på den centrala roll för

betalningssystemet som främst bankerna har, en kriminalisering även av vårdslös

förfaranden vid kreditgivning och i samband med beslut om riskhantering,

särskilt i sådana fall där vårdslösheten kan leda till så omfattande förluster

att ett instituts solvens hotas. Kommittén skall redovisa sitt utredningsuppdra

före utgången av 1997.

Bankkrisen visade på att regelverket och tillsynen inte fungerat på ett

tillfredsställande sätt. Som framgått ovan är detta föremål för utredning inom

Banklagskommittén. Med hänvisning till den pågående beredningen av de här

aktuella frågorna och i avvaktan på regeringens ställningstagande anser

utskottet inte att det finns anledning att föreslå något tillkännagivande i

anledning av motionerna Fi710 (s) och L206 (kd) yrkande 1. Motionerna avstyrks.

Beskrivningar av den finansiella krisens bakgrund och orsaker samt

ansvarsförhållanden har lämnats i flera olika sammanhang. Den förutvarande

regeringen har i propositioner och i särskilda skrivelser till riksdagen

redogjort för kreditmarknadens utveckling, för hur olika banker påverkats av

krisen och för de åtgärder som vidtagits för att stärka det finansiella

systemet, (prop. 1992/93:135, skr. 1992/93:251, skr. 1993/94:61, skr.

1993/94:238). Statliga utredare samt fristående forskare och skribenter har

också publicerat rapporter om finanskrisen (t.ex. Finansbolagskrisen Ds 1991:47

Avveckling av bankstödet Ds 1995:67, verksamhetsberättelser från

Bankstödsnämnden, slutrapport från Bankstödsnämnden/Insättningsgarantinämnden,

ett antal rapporter från Bankkriskommittén, Otto Rydbecks utredning om

Nordbanksstyrelsens ansvar, Bertil Södermarks utredning om Nordbankens

kreditgivning samt tre utredningar om Sparbankens kreditgivning).

Finansdepartementet har i februari 1995 gett ut skriften Ut ur krisen. Av

denna framgår att regeringens politik är inriktad på att bankkonkurrensen skall

stärkas, att skattebetalarna skall få tillbaka så mycket som möjligt av de

stödpengar som betalades ut under bankkrisen samt att lagstiftningen om

revisorernas och bankstyrelsernas ansvar skall preciseras och skärpas och att

tillsynen skall förbättras. Vidare skall Banklagskommittén mot bakgrund av

tidigare utredningar utreda behovet av ändringar i det regelverk som styr

framför allt bankers och andra kreditinstituts verksamhet, men även andra

institut på det finansiella området, t.ex. värdepappersbolag och

försäkringsbolag.

Den finansiella krisen har som ovan redogjorts för utretts och behandlats i en

mängd olika publikationer och den har även belysts utifrån de utgångspunkter so

motionären efterlyser. Riksdagen har på förslag av näringsutskottet avstyrkt en

motion med likartat innehåll som Fi915 (s), bet. 1994/95:NU17, rskr. 250.

Finansutskottet finner inte anledning att föreslå någon ändring av riksdagens

tidigare ställningstagande. Motion Fi915 (s) avstyrks.

Konkurrensen inom banksektorn

I motion N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 10 anförs att bankkrisen

ledde till att de mindre företagen hade svårt att få normala krediter till sin

löpande verksamhet. Staten måste se till att bankerna sköter sina uppgifter

eller starta en egen småföretagarbank. Vidare anförs att Miljöpartiet är

positivt till åtgärder som kan leda till en ökad bankkonkurrens och därmed

bättre villkor för bankernas kunder - framför allt bankernas småföretagskunder.

Det är också viktigt att Finansinspektionen följer upp utvecklingen av ett

vidgat ägande av banker. Regeringen bör redovisa erfarenheterna av banksektorns

ägarexpansion till riksdagen inom förslagsvis två år.

Utskottets bedömning

Riksdagen antog nyligen ett antal förslag som syftar till ökad konkurrens på

bankmarknaden (prop. 1995/96:74, bet. NU9, rskr. 112 och 113). Därvid beslutade

bl.a. om vidgade möjligheter för icke-finansiella företag att äga banker. I sit

betänkande föreslog näringsutskottet med anledning av en liknande motion från

Miljöpartiet att riksdagen skulle ålägga regeringen att efter två år lämna en

redovisning till riksdagen om erfarenheterna av re- geländringen. Riksdagen

beslutade i enlighet med näringsutskottets förslag. Riksdagen beslutade också

nyligen om åtgärder för att förbättra de små och medelstora företagens tillgång

till riskkapital (prop. 1996/97:214, bet. NU3, rskr. 9).

Av vad som ovan anförts framgår att ett antal åtgärder har vidtagits för att

förbättra bankkonkurrensen och för att förbättra de små och medelstora

företagens tillgång till riskkapital. Riksdagen har redan gett regeringen i

uppdrag att följa utvecklingen av ett vidgat ägande av banker och att senast

efter två år lämna en redovisning till riksdagen om erfarenheterna av

regeländringen. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion N270 (mp) yrkande

10.

Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden

I motion Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkandena 15 och 16 anförs att

spelregler som dämpar de allra värsta spekulativa svängningarna på den

internationella penning- och valutamarknaden bör införas. En tänkbar möjlighet

är en avgift på större transaktioner, pengar som lämpligen kan gå som stöd till

utvecklingsländerna. Andra viktiga åtgärder är att förbättra insynen i de

aktuella transaktionerna. Motionärerna anser att utformningen av spelregler är

en komplicerad fråga som måste få sina svar i ett internationellt sammanhang.

Sverige måste vara pådrivande i ett sådant arbete. Som ett första steg i ett

sådant arbete bör regeringen tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift

att ta fram förslag till hur penning- och valutamarknaden kan genomlysas och ge

bättre informella eller formella spelregler. En sådan kommitté bör också i

övrigt undersöka penning- och valutamarknadens nuvarande funktionssätt och

effekter på samhällsekonomin.

Utskottets bedömning

Finansutskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motionsförslag med

innebörden att avgifter eller regler skall kunna styra och begränsa

internationella valutatransaktioner (senast i bet. 1995/96:FiU10). Riksdagen ha

på utskottets förslag avslagit dessa yrkanden med hänvisning till de svårighete

som finns att nå internationella överenskommelser som blir effektiva.

Man kan emellertid inte bortse från att de stora kapitalflödena på de

finansiella marknaderna medför vissa risker för banker och andra finansiella

institut på grund av fluktuationer i räntor, valutakurser m.m. Motionärernas

krav på att förhållandena på finansmarknaderna görs tydliga och synliga uppfyll

bäst genom att det finns en nationell tillsynsmyndighet med goda resurser,

internationella kontakter och samarbete. Tillsynen skall verka för, följa upp

och kontrollera att instituten följer lagar, regler och förordningar. Krav skal

ställas på att aktörerna utformar regler som skyddar kunder och andra

intressenter för oskäliga risker. Det är också viktigt att tillsynsmyndigheten

analyserar och utvärderar utvecklingen på marknaderna. Ett internationellt

utvecklingsarbete för genomlysning av sådana risker äger rum i Baselkommittén,

ett internationellt samarbetsorgan för banktillsynsfrågor, och i IOSCO, som är

ett samarbetsorgan för tillsynsmyndigheterna för värdepappersbolag världen över

De har gemensamt utatbetat ett ramverk för vilken information som

tillsynsmyndigheter bör inhämta från banker och värdepappersbolag som är stora

aktörer på derivatmarknaderna. Denna information skall tjäna som underlag för

att bedöma riskerna i derivathandeln och värdera institutens riskkontrollsystem

Med det anförda avstyrker utskottet motionen Fi213 (mp) yrkandena 15 och 16.

Försäkringsfrågor

Kollektiva sakförsäkringar

Motionsmotivering

Samtliga motionärer framför kritik mot det sätt på vilket kollektiva

gruppsakförsäkringar är utformade.

I motion Fi701 av Gullan Lindblad (m) förespråkas att varje individ själv

måste få välja vilket försäkringsbolag han eller hon vill anlita. Individens

valfrihet är dessutom grunden för all sund konkurrens. För kollektiva

sakförsäkringar av typen hemförsäkringar som tecknas av fackliga eller andra

stora organisationer i en omfattning som kan påverka försäkringsbranschens sund

utvecklig bör det vara ett oavvisligt krav att den avtalsslutande organisatione

har inhämtat anbud från flera konkurrerande försäkringsbolag. Det räcker inte

heller med en eventuell reservationsrätt för den enskilde medlemmen vad gäller

anslutningen till en kollektiv hemförsäkring. En sådan försäkring bör baseras p

en individuell anslutning.

I motion Fi702 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) anförs att samtliga

fackförbund som under de senaste åren tecknat kollektiva hemförsäkringar har

valt att teckna sina försäkringar hos Folksam. Detta har skett utan

anbudsförfarande. Andra bolag har inte givits tillfälle att vara med och

konkurrera vare sig med pris eller med försäkringens innehåll. Motionärerna

anför vidare att det är anmärkningsvärt att fackförbunden tecknar kollektiva

hemförsäkringar för sina medlemmar utan att de tillfrågas. Detta måste anses

vara ett grovt intrång i den enskildes privata sfär. Varje människa skall

naturligtvis själv avgöra var han eller hon vill teckna sina försäkringar.

Slutligen påpekar motionärerna att många nu drabbas av betydligt fördyrade

försäkringspremier. De som har hemförsäkringar i andra bolag får antingen betal

dubbelt, säga upp sina tidigare hemförsäkringar eller gå ur facket för att undg

kostnadsökningar. De kollektiva hemförsäkringarna ger också orimliga effekter

eftersom de leder till minskad konkurrens, vilket är till men för hela

branschen. Mot bakgrund av det anförda föreslår motionärerna att förbud mot

kollektiva hemförsäkringar bör införas.

Ett förslag att föra in en ny bestämmelse i försäkringsavtalslagen (FAL) som

eliminerar möjligheten att teckna obligatorisk hemförsäkring förs fram i motion

Fi703 av Lars Björkman och Karl-Gösta Svensson (m). Motionärerna anser att

starka skäl talar för en sådan lösning. Konsumenträtten är mycket tydlig vad

avser privatpersoners rätt att tacka nej till ett erbjudande om köp av en vara

eller tjänst. Negativ avtalsbindning är sedan lång tid tillbaka förbjuden när

det gäller individuella avtal. Det är orimligt att denna rättsordning skulle

kunna förbigås genom att ett fackförbund mot medlemmarnas vilja tecknar bindand

obligatorisk hemförsäkring.

I motion Fi707 av Sonja Rembo och Karin Falkmer (m) anförs att kollektiv

hemförsäkring endast bör få tecknas med den individuelle försäkringstagarens

aktiva samtycke. Vidare anförs att den form för de kollektiva hemförsäkringarna

som LO och Folksam valt inte kan uppfattas som någonting annat än ett uppenbart

kringgående av reservationsrätten. Avsikten måste ha varit att en premie inte

skulle kunna påtvingas någon. Enbart detta borde föranleda riksdagen att

ingripa. Den enskildes situation är betänklig också av det skälet att det

föreligger en betydande risk för att ett hushåll dubbelförsäkras eller till och

med trippelförsäkras. Motionärerna anför vidare att när kollektiva försäkringar

får den omfattning som det här är fråga om - det handlar om 1,5-2 miljoner

medlemmar enbart i LO - har upphandlingsförfarandet stor betydelse för

konkurrenssituationen för hela försäkringsmarknaden. Det är därför oroande att

någon upphandling över huvud taget inte brukar tillämpas inför denna typ av

avtal. Avtal om kollektiv sakförsäkring bör inte få gälla för längre tid än tre

år, varefter ny upphandling måste ske. I motionen påpekas vidare att medborgare

som konsument kan vända sig till NO eller KO för att få en juridisk prövning av

förhållanden som han eller hon finner oriktiga eller orättfärdiga. Samma rätt

föreligger inte för medborgaren som fackföreningsmedlem. Det krävs därför

lagstiftning som utvidgar konkurrens- och marknadslagstiftningen i syfte att

säkerställa att avtal om kollektiva sakförsäkringar inte undandras

konsumentskyddet och skyddet mot oskälig konkurrens.

Bakgrund

Systemet med kollektiv gruppförsäkring innebär att avtal sluts om en mer eller

mindre standardiserad försäkring att gälla för en avgränsad grupp av

försäkringstagare, t.ex. för medlemmar i en fackförening eller

bostadsrättsförening.

Man skiljer mellan två olika typer av gruppförsäkringar, nämligen oäkta och

äkta gruppförsäkringar. Med oäkta gruppförsäkring avses en försäkring som

kännetecknas av att ett ramavtal träffas med försäkringsbolaget, men där de

gruppmedlemmar som vill utnyttja den i ramavtalet avsedda försäkringen själva

tecknar försäkringsavtal med försäkringsbolaget. Vid äkta gruppförsäkring

däremot grundas medlemmarnas försäkringsskydd genom att ett försäkringsavtal

tecknas för hela gruppen i ett försäkringsbolag. Något direkt avtalsmässigt

förhållande mellan de enskilda medlemmarna och försäkringsbolaget finns sålunda

inte här. Premiekostnaden kan finansieras via avgiftsuttag från medlemmarna,

avkastning från fonder eller på annat sätt. Vid äkta gruppförsäkringar finns tv

olika anslutningsformer, dels automatisk anslutning med reservationsrätt som

innebär att varje medlem i gruppen omfattas av ett för denna gemensamt

försäkringsavtal ifall han inte förklarar att han vill stå utanför försäkringen

dels obligatorisk anslutning som innebär att en gruppmedlem inte har rätt att

ställa sig utanför försäkringen.

Kollektiva gruppsakförsäkringar i olika fackförbunds regi började införas

1982. De första två försäkringarna av denna typ innebar obligatorisk anslutning

för medlemmarna i respektive fackförbund.

Försäkringsverksamhetskommittén avgav år 1985 betänkandet Gruppförsäkring, SOU

1985:34. Kommittén föreslog att äkta gruppsakförsäkringar skulle få förekomma

även i framtiden men att de måste vara förenade med rätt för den enskilde att

stå utanför försäkringen. Enligt kommittén skulle det vara tillräckligt att

avtalen innehöll en klausul om reservationsrätt. Kommittén utgick från att den

som reserverade sig inte heller skulle belastas av kostnader för

gruppförsäkringen, så att han inte skulle behöva betala någon försäkringsavgift

eller att han, om försäkringskostnaderna betalades av den ordinarie avgiften,

skulle få en motsvarande nedsättning av denna. Detta torde dock av praktiska

skäl inte bli aktuellt i den mån försäkringskostnaderna bestreds med

ianspråktagande av befintliga fonder. Enligt kommittén kunde det också finnas

andra situationer då det av olika skäl var svårt att genomföra en

avgiftsnedsättning. Kommittén ansåg att det ytterst fick ankomma på

organisationen att närmare utforma regler i fråga om avgiftsnedsättning.

Kommittén underströk dock vikten av att försäkringsbolag som meddelar

gruppsakförsäkring med automatisk anslutning medverkar till att medlemmarna

erhåller en fullt tillfredsställande information om försäkringsvillkoren, de

ekonomiska konsekvenserna samt reservationsrätten.

Regeringen uttalade i april 1986 att den delade utredningens uppfattning att

det inte fanns något generellt hinder mot gruppsakförsäkring med

reservationsrätt. Regeringen utgick därvid från att framtida försäkringar av

sådant slag skulle komma att hanteras på ett sätt som låg i linje med vad

kommittén uttalat i kostnadsfrågan liksom i fråga om information och

villkorsutformning. Regeringen fann det därför inte nödvändigt att föreslå

särskilda lagregler om framtida gruppsakförsäkringar. Regeringen ansåg vidare

att det saknades skäl för ingripande mot sådana obligatoriska

gruppsakförsäkringar som redan hade introducerats på den svenska marknaden.

Regeringen fann därför inte skäl att föreslå någon särskild lagstiftning

beträffande dessa. Regeringen förutsatte dock att berörda myndigheter skulle

komma att bevaka utvecklingen på försäkringsmarknaden i konkurrenshänseende och

vid behov vidta de åtgärder som befanns lämpliga. Regeringen avsåg att senare t

slutlig ställning i fråga om gruppsakförsäkringar.

De kollektiva hemförsäkringar som har kommit till stånd efter regeringens

ställningstagande har visserligen gällt alla medlemmar i den avtalsslutande

organisationen men har varit förenade med reservationsrätt för dessa.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar har behandlats av näringsutskotte

vid ett flertal tillfällen, senast i betänkande 1993/94:NU5. För en utförlig

redogörelse av tidigare riksdagsbehandling hänvisas till näringsutskottets

tidigare betänkanden.

Aktuella uttalanden från Finansinspektionen

Under 1995 har LO och Folksam preliminärt kommit överens om ett princip- avta

som ger de olika LO-förbunden möjlighet att teckna kollektiva hemförsäkringar

som omfattar samtliga medlemmar.

I en anmälan till Finansinspektionen under våren 1995 begärdes att

inspektionen skulle pröva om obligatorisk hemförsäkring enligt den modell som

etablerats av Folksam och LO innebär en osund utveckling av

försäkringsverksamheten inom området privat sakförsäkring.

I sitt yttrande över anmälan daterat den 24 november 1995 uttalade Finans-

inspektionen bl.a. följande. Finansinspektionen har tidigare uttalat att den

kollektiva sakförsäkringen med reservationsrätt i flera avseenden har klara

fördelar jämfört med individuell sakförsäkring och att den fyller en viktig

funktion. Den största nackdelen är emellertid risken för dubbelförsäkring. De

särskilda skyddsintressena inom försäkring innebär att krav bör ställas på att

de bolag som driver sådan verksamhet vidtar åtgärder så att antalet

dubbelförsäkrade blir så lågt som möjligt. Det är därför nödvändigt att en

tydlig information når ut till presumtiva försäkringshavare innan försäkringen

träder i kraft och även till alla försäkringshavare under försäkringstiden.

Inspektionen utgår från att Folksam kommer att beakta detta. Med dessa

uttalanden anses ärendet avslutat.

Finansinspektionen har genom en skrivelse från Länsförsäkringsbolagens

Förening uppmärksammats på det informationsmaterial om Folksams obligatoriska

hemförsäkring som Service och kommunikation (SEKO) tillställt sina medlemmar.

I ett yttrande daterat den 24 januari 1997 uttalade Finansinspektionen bl.a.

följande. Det informationsmaterial avseende Folksams obligatoriska hemförsäkrin

som inspektionen tagit del av motsvarar inte i alla delar de krav som

inspektionen ställer enligt inspektionens beslut från den 24 november 1995. Av

det informationsmaterial som Folksam tillställt gruppmedlemmarna före

fackförbundets beslut att teckna försäkring framgår inte konsekvenserna av att

vara dubbelförsäkrad, vad gruppmedlemmen kan göra för att undvika

dubbelförsäkring eller vad avtalet skulle innebära för den enskilde. Vad avser

Folksams informationsmaterial till gruppmedlemmarna efter fackförbundets beslut

konstaterar inspektionen motsvarande brister i fråga om informationen om

dubbelförsäkring. Inspektionen förutsätter att Folksam kommer att beakta

inspektionens synpunkter och emotser en redogörelse för de åtgärder bolaget har

för avsikt att vidta i detta syfte. Denna redogörelse skall vara inspektionen

till handa senast den 24 mars 1997.

Utskottets bedömning

Som redovisats ovan har motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar vid ett

flertal tillfällen behandlats av näringsutskottet. Näringsutskottet har då

avstyrkt yrkanden av motsvarande innebörd som de nu aktuella och riksdagen har

beslutat i enlighet med näringsutskottets förslag.

I motionerna Fi701 (m), Fi702 (m), Fi703 (m) och Fi707 (m) ställs krav på

lagstiftning innebärande att kollektiv sakförsäkring skall vara baserad på

individuell anslutning. Motionen Fi707 (m) förespråkar att det inte skall vara

tillåtet att direkt eller indirekt ta ut avgifter eller kostnader för kollektiv

sakförsäkringar från personer som inte aktivt anslutit sig till försäkringen.

Motionärerna i Fi701 (m) och Fi707 (m) anser att lagstiftning krävs innebärande

att kollektiv sakförsäkring skall upphandlas i fri konkurrens på lika villkor

och motionärerna i Fi707 (m) anser att avtal om kollektiv sakförsäkring inte bö

få gälla för längre tid än tre år varefter ny upphandling skall ske. I motion

Fi707 (m) begärs också lagförslag om utvidgning av konkurrens- och

marknadslagstiftningen i syfte att säkerställa att avtal om kollektiva

sakförsäkringar inte kan undandras konsumentskyddet och skyddet mot oskälig

konkurrens.

Liksom näringsutskottet tidigare uttalat ser finansutskottet positivt på att

möjligheterna till sakförsäkring i kollektiv form utnyttjas. Härigenom kan stor

kostnadsfördelar uppnås samtidigt som antalet oförsäkrade eller underförsäkrade

hushåll reduceras. Utskottet hänvisar också till att Finansinspektionen

fortlöpande ägnar uppmärksamhet åt de kollektiva sakförsäkringarnas utformning

och konsekvenser.

Beträffande kostnadsfrågan har Finansinspektionen i ett yttrande daterat den

24 november 1995 uttalat att det vore värdefullt om den som reserverade sig mot

en kollektiv försäkring inte på något sätt belastades av kostnaden för denna.

Med hänsyn till föreningars rätt att bestämma vad en medlemsavgift skall

användas till kan det, enligt Finansinspektionen, inte på denna grund riktas

någon anmärkning mot försäkringsformen. Motsvarande uppfattning finns redovisad

i promemorian Ny försäkringsavtalslag, Ds 1993:39.

Som näringsutskottet tidigare uttalat anser även finansutskottet att det är

önskvärt att en organisation som önskar träffa avtal om kollektiv sakförsäkring

skaffar in anbud från olika försäkringsbolag för att i medlemmarnas intresse få

ett så bra beslutsunderlag som möjligt. Enligt utskottets uppfattning bör man

dock kunna räkna med att en sådan ordning iakttas på grundval av demokratiska

beslut inom organisationen utan att staten inskrider med lagstiftning. Införand

av lagregler på detta område för de fackliga organisationerna skulle vara ett

från principiell utgångspunkt allvarligt steg eftersom det skulle stå i strid

mot hittills vedertagna grundsatser för i vilken mån staten skall begränsa

fackliga och andra ideella organisationers självbestämmanderätt.

Finansutskottet anser inte att motionärerna har åberopat några nya

förhållanden eller argument som föranleder finansutskottet att göra en annan

bedömning av nu aktuella frågor än vad näringsutskottet tidigare gjort.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga motioner om

kollektiva sakförsäkringar, Fi701 (m), Fi702 (m), Fi703 (m) och Fi707 (m).

Försäkringsmäklare

I motion Fi704 av Lennart Fridén (m) anförs att försäkringsmäklarnas

försäkringsskydd grundas på den s.k. orsaksteorin (försäkringsskyddet gäller fö

skada som har orsakats under den tid då försäkringen har varit i kraft). Detta

är mycket kostsamt för mäklarna och hotar dessutom att deras oberoende

ifrågasätts eftersom försäkringskoassuradörerna inte velat förlänga den

gruppförsäkring som mäklarna kunde teckna från 1990. Det har betytt att enskild

försäkringar till mycket höga premier måste tecknas och på försäkringsgivarens

villkor. Detta har även medfört att konkurrensen i branschen försvagats.

Motionären anför vidare att Svenska försäkringsmäklares förening har presentera

ett förslag som innebär att ansvarsförsäkringen helt skall baseras på den s.k.

claimsmadeprincipen (krav måste framställas före försäkringstidens utgång) med

ett visst efterskydd. Övervägande skäl - inte minst för oberoendet - talar för

att dessa ändringar bör vidtas i nu gällande regelverk.

Utskottets bedömning

I augusti 1995 tillsatte regeringen en särskild utredare som fick i uppdrag att

göra en översyn av den år 1989 antagna lagen om försäkringsmäklare. Av

direktiven framgår att representanter för försäkringsmäklarna har framhållit at

ansvarsförsäkringar med föreskrivna villkor kan köpas endast hos ett fåtal

svenska försäkringsgivare och att de höga premierna medför en konkurrensnackdel

i förhållande till utländska mäklare. Vidare framgår av direktiven att det mot

den angivna bakgrunden bör undersökas om bestämmelserna om försäkringsmäklares

ansvarsförsäkring kan reformeras i linje med mäklarnas önskemål samtidigt som e

tillfredsställande konsumentskyddsstandard upprätthålls. Utredningsuppdraget

beräknas vara slutfört under våren 1997.

Med hänvisning till den pågående utredningen finner utskottet inte skäl att

föreslå riksdagen något tillkännagivande med anledning av motion Fi704 (m)

varför den avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om bankkrisens konsekvenser

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi710, 1996/97:Fi915 och 1996/97:L206

yrkande 1,

res. 1 (v)

res. 2 (kd)

2. beträffande konkurrensen inom banksektorn

att riksdagen avslår motion 1996/97:N270 yrkande 10,

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

res. 5 (m, fp) - motiv.

3. beträffande kommitté för att analysera penning- och

valutamarknaden

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi213 yrkandena 15 och 16,

res. 6 (v, mp)

4. beträffande kollektiva sakförsäkringar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi701, 1996/97:Fi702, 1996/97:Fi703 och

1996/97:Fi707,

res. 7 (m, fp, mp, kd)

5. beträffande försäkringsmäklare

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi704.

Stockholm den 4 mars 1997

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner

(s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s),

Lennart Hedquist (m), Susanne Eberstein (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosso

(mp), Mats Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s), Per Bill (m), Karin Pilsäter

(fp) och Lars Bäckström (v).

Reservationer

1. Utredning om bankkrisens konsekvenser (mom. 1)

Lars Bäckström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ?Bankkrisen

visade på? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Bankkrisen visade på att regelverket och tillsynen inte fungerat på ett

tillfredsställande sätt. Utskottet anser i likhet med motionärerna i Fi710 (s)

och L206 (kd) yrkande 1 att det är av största vikt att regelverket ses över och

att ändringar av de slag som föreslås i motionerna genomförs. Som framgått ovan

är detta föremål för utredning inom Banklagskommittén. Utskottet vill med

anledning av redovisade förhållanden och med anledning av föreliggande motioner

understryka vikten av att en total översyn görs av regelverket och att

nödvändiga lagändringar skyndsamt föreslås.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi710 (s) och L206 (kd)

yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ?Den finansiella

krisen? och slutar med ?Motion Fi915 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse:

Beskrivningar av den finansiella krisens bakgrund och orsaker samt

ansvarsförhållanden har som ovan angetts lämnats i flera olika sammanhang.

Enligt utskottets bedömning kan det dock finnas skäl att på ett samlat och mer

pedagogiskt vis redovisa bankkrisens bakgrund och förlopp samt åtgärder i

anledning av finanskrisen. Som angetts i motion Fi915 (s) kan detta lämpligen

ske genom att regeringen redovisar dessa förhållanden i en s.k. vitbok. Av

särskilt intresse är en redovisning från regeringen hur och i vilken omfattning

insatta skattemedel kan återvinnas.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi915 (s) som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utredning om bankkrisens konsekvenser

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi915 och med anledning av

motionerna 1996/97:Fi710 och 1996/97:L206 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Utredning om bankkrisens konsekvenser (mom. 1)

Mats Odell (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ?Bankkrisen

visade på? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Bankkrisen visade på att regelverket och tillsynen inte fungerat på ett

tillfredsställande sätt. Utskottet anser därför att större krav måste ställas p

bankerna vid kreditgivning. En straffbestämmelse om vårdslös kreditgivning efte

dansk förebild bör införas. Banklagskommittén som kommer att beröra denna fråga

bör beakta den danska lagstiftningen och de problem som uppkommit vid

tillämpning av lagen då det är angeläget att en kommande svensk lagstiftning p

området kan tillämpas i praktiken.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion L206 (kd) yrkande 1

ge regeringen till känna. Därmed torde också en del av syftet med motion Fi710

(s) anses vara tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utredning om bankkrisens konsekvenser

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:L206 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1996/97:Fi710 och 1996/97:Fi915 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2)

Lars Bäckström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Av vad som? och

slutar med ?motion N270 (mp) yrkande 10? bort ha följande lydelse:

Av vad som ovan anförts framgår att ett antal åtgärder har vidtagits för att

förbättra bankkonkurrensen och för att förbättra de små och medelstora

företagens tillgång till riskkapital. De åtgärder som är beslutade för att

förbättra för de mindre företagen är positiva och det är värdefullt att

riksdagen tagit initiativ till pågående utvärdering. Utskottet kan dock redan n

konstatera att det erfordras ytterligare åtgärder i syfte att trygga de mindre

företagens tillgång till riskkapital och krediter. En åtgärd som enligt

utskottets bedömning bör övervägas är att införa ett investeringsbidrag för

mindre företag i form av en skattereduktion. Staten bör dessutom nyttja sitt

ägande inom bankväsendet på ett sådant sätt att konkurrensen gynnar de mindre

företagens möjligheter till krediter. Den besvärliga kreditsituationen för mång

mindre företag pekar vidare på att det skulle vara av värde med en bättre

utbildning av småföretagsvärderare i banksektorn. Enligt utskottets mening är

det av stor vikt att Finansinspektionen löpande följer utvecklingen av ett

vidgat ägande av banker.

Vad utskottet anfört med anledning av motion N270 (mp) yrkande 10 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande konkurrensen inom banksektorn

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N270 yrkande 10 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ?Riksdagen antog

nyligen? och slutar med ?motion N270 (mp) yrkande 10? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i N270 (mp) att bankernas till stor

del självförvållade kris och vanskötsel av de statliga finanserna under de

gångna åren ledde till att de mindre företagen hade svårt att få normala

krediter till sin löpande verksamhet. Därför har många företag tvingats minska

sin verksamhet, eller avstå från att utvidga den och flera företag har gått

omkull helt i onödan - med ökad arbetslöshet och försämrad samhällsekonomi som

följd. Staten har ett ansvar för att bankerna sköter sina uppgifter på ett

rimligt och ekonomiskt sunt sätt. Särskilt viktigt är det att småföretagare ges

bättre möjligheter till att bygga upp ett tillräckligt eget kapital och att de

får en bättre tillgång till riskkapital. De åtgärder som riksdagen nyligen

beslutat för att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till

riskkapital (prop. 1996/97:214, bet. NU3, rskr. 9) är inte tillräckliga.

Miljöpartiet är positivt till åtgärder som kan leda till en ökad bankkonkurrens

och därmed bättre villkor för bankernas kunder - framför allt bankernas

småföretagskunder. Det är också viktigt att Finansinspektionen följer upp

utvecklingen av både flertalet nya småbanker eller nischbanker och den våg av

sammanslagningar av storbanker som just nu är för handen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion N270 (mp) yrkande 10 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande konkurrensen inom banksektorn

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N270 yrkande 10 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2, motiveringen)

Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och

Karin Pilsäter (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börja

med ?Av vad som? och slutar med ?yrkande 10? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i sammanhanget understryka att verksamhet som kan drivas bättre

eller lika bra i såväl privat som statlig regi bör vara privatägd. Särskilt

gäller att företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad bör vara

privatägda. Företagen inom den finansiella sektorn är föremål för omfattande

regleringar och tillsyn beslutade av regering och riksdag. Detta förhållande gö

det olämpligt att staten samtidigt är ägare av företag som är verksamma på denn

marknad. De dubbla rollerna som lagstiftare och ägare skapar målkonflikter och

oklara ansvarsförhållanden.

Utskottet vill betona att ett högt hushållssparande är nödvändigt för att

skapa ett fritt och enskilt ägande. Stabila spelregler måste därför finnas som

främjar och stimulerar ett högt hushållssparande och ett spritt enskilt ägande.

Skattesystemet bör utformas så att det lönar sig att spara.

Ovan har framgått att riksdagen redan har gett regeringen i uppdrag att följa

utvecklingen av ett vidgat ägande av banker och att senast efter två år lämna e

redovisning till riksdagen om erfarenheterna av regeländringen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion N270 (mp) yrkande

10.

6. Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden (mom. 3)

Lars Bäckström (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Finansutskottet

har vid? och på s. 6 slutar med ?yrkandena 15 och 16? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi213 (mp) att det krävs

bättre spelregler för att dämpa de kraftiga svängningarna på gränsöverskridande

valuta- och finansmarknader. En möjlighet är att införa avgifter på större

transaktioner. Ett annat förslag som lagts fram är att vissa depositioner måste

göras beroende av transaktionernas storlek. Frågan måste emellertid lösas på de

internationella planet, och Sverige bör vara pådrivande i ett sådant arbete. En

ökad stabilitet skulle skapa förutsättningar för en väl fungerande

internationell ekonomi. Ett första steg vore som föreslås i motion Fi213 (mp)

att tillkalla en kommitté med uppgift att ta fram förslag till bättre

spelregler. En viktig uppgift för kommittén skulle också vara att analysera

marknadernas funktionssätt och kartlägga deras effekter på samhällsekonomin.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi213 (mp) yrkandena 15 och 16

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi213 yrkandena 15 och 16 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Kollektiva sakförsäkringar (mom. 4)

Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp)

Mats Odell (kd), Per Bill (m) och Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Liksom

näringsutskottet tidigare? och på s.11 slutar med ?Fi707 (m)? bort ha följande

lydelse:

Alltsedan Svenska elektrikerförbundet 1982 för sina medlemmars räkning

träffade avtal med Folksam om kollektiv hemförsäkring med obligatorisk

anslutning har frågan om sådana försäkringar varit föremål för stark kritik.

Frågan har återigen aktualiserats genom det ramavtal som tecknats mellan LO och

Folksam som ger de olika LO-förbunden möjlighet att teckna kollektiva

hemförsäkringar som omfattar samtliga medlemmar.

De fackliga organisationerna kränker sina medlemmars integritet genom att

upphandla försäkringar som medlemmarna blir bundna av om de inte reserverar sig

häremot. Den enskildes situation är betänklig också av det skälet att det

föreligger en betydande risk för att ett hushåll dubbelförsäkras, eller till oc

med trippelförsäkras. Utskottet anser att kollektiv sakförsäkring endast skall

få tecknas med den individuelle försäkringstagarens aktiva samtycke. Detta

ligger också väl i linje med vad som föreslås i promemorian Ny

försäkringsavtalslag, Ds 1993:39.

Som framgått ovan har den enskilde fackföreningsmedlemmen möjlighet att

reservera sig mot försäkringen och därmed slippa att omfattas av den. Däremot

kan medlemmen inte räkna med att få lägre medlemsavgift utan denne tvingas

fortsätta att betala premien för en försäkring som medlemmen inte vill ha.

Premien inbakas i medlemsavgiften till den fackliga organisationen, vilket lede

till att medlemsavgifterna måste höjas. Eftersom medlemsavgifterna till en del

LO-förbund utgår som en procentsats på lönen innebär detta att

försäkringspremierna i de fallen blir relaterade till den försäkrades lön och

inte till den risk som försäkringen är avsedd att täcka. Utskottet anser inte

att det skall vara tillåtet att direkt eller indirekt ta ut avgifter eller

kostnader för kollektiva sakförsäkringar från personer som inte aktivt anslutit

sig till försäkringen.

När kollektiva försäkringar får den omfattning som det här är fråga om - det

handlar om 1,5-2 miljoner medlemmar enbart i LO - har upphandlingsförfarandet

stor betydelse för konkurrenssituationen på hela försäkringsmarknaden. Det är

därför oroande att någon upphandling över huvud taget inte brukar tillämpas

inför denna typ av avtal. Enligt utskottets uppfattning skall kollektiva

sakförsäkringar upphandlas i fri konkurrens på lika villkor. Utskottet anser

också att avtal om kollektiva sakförsäkringar inte skall få gälla för längre ti

än tre år varefter ny upphandling måste ske.

Det skydd som konkurrens- och konsumentlagstiftningen ger medborgaren som

konsument gäller inte för samma medborgare som fackföreningsmedlem. Som

konsument kan medborgaren vända sig till Konkurrensverket eller

Konsumentombudsmannen för att få en juridisk prövning av förhållanden som han

eller hon finner oriktiga eller orättfärdiga. Samma rätt föreligger inte för

medborgaren som fackföreningsmedlem. Utskottet anser därför att riksdagen hos

regeringen skall begära lagförslag om utvidgning av konkurrens- och

marknadslagstiftningen i syfte att säkerställa att avtal om kollektiva

sakförsäkringar inte kan undandras konsumentskyddet och skyddet mot oskälig

konkurrens.

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom yrkandena i motion

Fi707 (m) och vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Härigenom måste även motionerna Fi701 (m), Fi702 (m) och Fi703 (m)

anses tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kollektiva sakförsäkringar

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi707 och med anledning av

motionerna 1996/97:Fi701, 1996/97:Fi702, 1996/97:Fi703 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Utredning om bankkrisens konsekvenser

Lars Bäckström (v) anför:

Under utskottets överläggning påyrkade jag att moment 1 i hemställan skulle

delas upp i två moment på så sätt att motionerna Fi710 (s) och L206 (kd) yrkand

1 skulle behandlas i ett moment och motion Fi915 (s) i ett annat moment. Detta

avvisades av utskottet.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Motionerna..........................................1

Motionsyrkanden angående bankfrågor 1

Motionsyrkanden angående försäkringsfrågor 2

Utskottet...........................................2

Bankfrågor 3

Utredning om bankkrisens konsekvenser 3

Utskottets bedömning 3

Konkurrensen inom banksektorn 4

Utskottets bedömning 5

Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden 5

Utskottets bedömning 5

Försäkringsfrågor 6

Kollektiva sakförsäkringar 6

Motionsmotivering 6

Bakgrund 7

Tidigare riksdagsbehandling 9

Aktuella uttalanden från Finansinspektionen 9

Utskottets bedömning 10

Försäkringsmäklare 11

Utskottets bedömning 11

Hemställan 11

Reservationer......................................13

1. Utredning om bankkrisens konsekvenser (mom. 1) (v) 13

2. Utredning om bankkrisens konsekvenser (mom. 1) (kd) 13

3. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2) (v) 14

4. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2) (mp) 14

5. Konkurrensen inom banksektorn (mom. 2, motiveringen)

(m, fp) 15

6. Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden

(mom. 3) (v, mp) 16

7. Kollektiva sakförsäkringar (mom. 4) (m, fp, mp, kd) 16

Särskilt yttrande..................................18

Utredning om bankkrisens konsekvenser (v) 18