Bet. 1996/97:FiU22

Finansutskottets betänkande

1996/97:FIU22

Ändrade regler för filialetablering samt vissa insättningsgarantier (prop.

1996/97:72)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1996/97

FiU22

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag till ändringar i

bankrörelselagen, lagen om värdepappersrörelse, lagen om kreditmarknadsbolag

samt i lagen om insättningsgaranti. En motion avstyrks.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1996/97:72 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

3. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,

4. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till betänkandet.

Motionen

1996/97:Fi35 av Johan Lönnroth och Per Rosengren (v) vari yrkas att riksdagen

avslår propositionen såvitt avser ändrade regler för filialetablering.

Utskottet

I propositionen föreslår regeringen vissa ändrade regler för filialetablering

som följer av genomförandet av EG:s första och andra banksamordningsdirektiv

samt EG:s direktiv om investeringstjänster inom värdepappersområdet. Vidare

föreslås vissa redaktionella ändringar i bankrörelselagen, lagen om

värdepappersrörelse och lagen om kreditmarknadsbolag. Slutligen föreslås vissa

ändringar i lagen om insättningsgaranti.

Ändrade regler för filialetablering m.m.

Under hösten 1992 beslutade riksdagen om ändringar i lagstiftningen för

banker, kreditaktiebolag och finansbolag som innebar att de centrala reglerna

i EG:s banksamordningsdirektiv genomfördes i svensk lagstiftning (prop.

1992/93:89, bet. NU9, rskr. 109). Ett EG-direktiv med liknande bestämmelser

finns för värdepappersföretag och försäkringsföretag. En proposition om

genomförandet av detta direktiv antogs av riksdagen i december 1994 (prop.

1994/95:50, bet. NU12, rskr. 164).

Enligt artikel 19 i andra banksamordningsdirektivet skall ett kreditinstitut

som vill etablera en filial på en annan medlemsstats territorium underrätta

hemlandets behöriga myndighet om det. I punkt 3 i samma artikel sägs det att i

andra fall än då de behöriga myndigheterna har anledning att ifrågasätta

kreditinstitutens administrativa struktur eller finansiella situation, skall

myndigheterna, med beaktande av de tilltänkta verksamheterna, inom tre månader

från mottagande av underrättelsen översända den erhållna informationen till

värdlandets behöriga myndigheter och underrätta det berörda institutet.

I samband med att artikel 19 i andra banksamordningsdirektivet genomfördes i

svensk lagstiftning avskaffades kravet på tillstånd att etablera filial här i

landet för utländska kreditinstitut hemmahörande i ett land inom EES. Kravet

på tillstånd för svenska kreditinstitut som genom filial vill etablera sig i

ett annat EES-land behölls dock. Något skäl till att ha kvar ett

tillståndskrav för svenska filialer angavs inte i motiven till den nuvarande

lagstiftningen.

Bestämmelsen i artikel 19 punkt 3 innebär att den behöriga myndigheten

endast skall göra en prövning av kreditinstitutets administrativa struktur och

finansiella situation. Enligt regeringen torde denna prövning normalt innebära

att kreditinstitut som uppfyller kraven för auktorisation i Sverige även har

tillräckliga förutsättningar för att driva verksamhet genom filial i utlandet.

Ett av målen med den s.k. inre marknaden är att skapa ett gränslöst Europa

för bl.a. tjänster. Genom EES-avtalet och därefter genom medlemskapet i EU har

Sverige blivit en del av denna inre marknad. Även finansiella tjänster skall

således fritt kunna tillhandahållas över gränserna inom EES. Enligt

propositionen ter det sig mot denna bakgrund främmande och i viss mån

diskriminerande mot de svenska kredit- och värdepappersinstituten att ha en

ordning som innebär att dessa företag måste ansöka om tillstånd hos Finans-

inspektionen för att få inrätta filialer i ett annat EES-land. Den kontroll av

institutens administrativa struktur och finansiella situation som de behöriga

myndigheterna enligt direktivbestämmelserna skall göra innan de

vidarebefordrar en anmälan om filialetablering kan utföras utan något särskilt

tillståndsförfarande. I propositionen föreslås därför att de i

bankrörelselagen, lagen om kreditmarknadsbolag och lagen om

värdepappersrörelse uppställda kraven på tillstånd för svenska bolags

etablering av filial inom EES bör avskaffas.

I propositionen anförs vidare att verksamhet vid filial här i landet enligt

gällande bestämmelser får påbörjas två månader efter det att

Finansinspektionen mottagit en underrättelse från hemlandsmyndigheten i ett

annat land inom EES. Regeringen föreslår att verksamhet även skall få påbörjas

dessförinnan, om inspektionen medger att verksamheten får påbörjas.

Regeringens motivering till förslaget är att de nuvarande bestämmelserna

angående filialetablering i Sverige inte helt överensstämmer med aktuella

direktivbestämmelser. I dag får utländska instituts filialer påbörja

verksamhet i Sverige med början två månader efter det att Finansinspektionen

fått underrättelse från hemlandsmyndigheten. Enligt direktivbestämmelserna kan

verksamheten påbörjas tidigare om värdlandet medger detta. Regeringen anser

att det inte finns skäl att frångå direktiven i detta avseende.

I propositionen anför regeringen också att det är angeläget att systematiken

och, när så är påkallat, innehållet i den lagstiftning som reglerar de

institut som står under Finansinspektionens tillsyn samordnas i största

möjliga utsträckning. EG:s direktiv på det finansiella området är i stora

delar likartade beträffande banker och andra kreditinstitut, värdepappers- och

försäkringsföretag. Vid genomförandet av reglerna i svensk lagstiftning bör

därför ambitionen vara att de svenska bestämmelserna i den utsträckning som är

motiverat utformas på ett likartat sätt. Enligt regeringens uppfattning finns

det skäl att justera ytterligare några bestämmelser, främst i

bankrörelselagen, för att uppnå en större överensstämmelse mellan de olika

regelverken på det finansiella området.

I motion Fi35 av Johan Lönnroth och Per Rosengren (v) uttalar motionärerna att

de ställer sig tveksamma till de förslag i propositionen som innebär att

utländska aktörer på finansmarknaden mer eller mindre obehindrat skall kunna

etablera verksamhet i Sverige. Motionärerna anser att beslutsunderlaget i

propositionen är otillräckligt. Enligt gällande lagstiftning har banker och

företag på finansmarknaden från EU:s medlemsländer fri etableringsrätt i

Sverige. Utgångspunkten för lagstiftningen är att EU-direktiven skall

garantera likvärdiga villkor för aktörerna på marknaden, oavsett nationell

tillhörighet. Enligt motionärerna råder det ett stort mått av osäkerhet i

denna fråga. Propositionen bidrar inte heller till att räta ut frågetecknen.

Motionärerna saknar därför en redogörelse för i vilken utsträckning EU:s

direktiv för finansmarknaden och dess aktörer har genomförts i de olika EU-

länderna.

Utskottet konstaterar att den ändring för utländska filialer i Sverige som

föreslås i propositionen innebär att dessa filialer i vissa fall kan påbörja

sin verksamhet före tvåmånadersfristens utgång. Ändringen är en anpassning

till EG-direktiven på finansmarknadsområdet.

Utskottet anser dock inte att en undersökning om i vilken utsträckning EG-

direktiven på finansmarknadsområdet i denna begränsade del har genomförts i

andra EU-länder påverkar Sveriges skyldighet att genomföra nämnda direktiv.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

och avstyrker motion Fi35 (v).

Vissa insättningsgarantifrågor

Den 1 januari 1996 trädde det svenska systemet för garanti för insättningar i

funktion. Garantisystemet bygger delvis på ett EG-direktiv.

Insättningsgarantinämnden, som före ombildningen den 1 juli 1996 benämndes

Bankstödsnämnden, är ansvarig myndighet för garantisystemet.

I propositionen föreslås att de uppgifter som ett institut lämnar till

Insättningsgarantinämnden i samband med debiteringen av avgifter för garantin

skall ha granskats av en av institutets revisorer. Vidare föreslås att nämnden

skall ges möjlighet att ta ut dröjsmålsränta på avgifter som inte betalas i

rätt tid och att utländska garantisystem skall ges möjlighet att överta en

insättares fordran mot ett svenskt institut.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrade regler för filialetablering m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Fi35 antar de i proposition

1996/97:72 framlagda förslagen till

dels lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

dels lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och dels

lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,

2. beträffande vissa insättningsgarantifrågor

att riksdagen antar det i proposition 1996/97:72 framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

Stockholm den 4 mars 1997

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner

(s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s),

Lennart Hedquist (m), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Fredrik

Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s),

Per Bill (m) och Karin Pilsäter (fp).

Särskilt yttrande

Ändrade regler för filialetablering m.m. (mom. 1)

Johan Lönnroth (v) anför:

Det kompletterande material vi har fått bekräftar att de farhågor som uttrycks

i motion Fi35 är berättigade. Villkoren för olika aktörer och graden av

genomförande av EU-direktiven varierar mellan EU:s medlemsländer. Regeringen

bör verka för överenskommelser om minimikrav på detta område.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionen..............................................1

Utskottet.............................................1

Ändrade regler för filialetablering m.m. 1

Vissa insättningsgarantifrågor 3

Hemställan 4

Särskilt yttrande.....................................4

Ändrade regler för filialetablering m.m. (mom. 1) (v) 4

Bilaga

Propositionens lagförslag.............................5

1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) 5

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappers-

rörelse 12

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmark-

nadsbolag 19

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättnings-

garanti 25