Bet. 1996/97:FiU23

Finansutskottets betänkande

1996/97:FIU23

Ändringar i kreditupplysningslagen (prop. 1996/97:65)

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

FiU23

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande de i proposition 1996/97:65 föreslagna

ändringarna i kreditupplysningslagen (1973:1173) jämte fem följdmotioner samt

två motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995 och två motioner

väckta under den allmänna motionstiden 1996. Utskottet behandlar även de i

proposition 1996/97:114 föreslagna ändringarna i kreditupplysningslagen.

I proposition 1996/97:65 föreslås att det nuvarande systemet med en s.k.

frikrets inom vilken förmedling av kreditupplysningar är undantagen från

lagens tillämpningsområde avskaffas. I frikretsen ingår bl.a. banker och

kreditupplysningsföretaget Upplysningscentralen UC AB. Lagen blir genom

ändringen tillämplig på all kreditupplysningsverksamhet. Det innebär att

enhetliga regler om skydd mot integritetsintrång och om rätt till insyn och

rättelse kommer att gälla inom hela kreditupplysningsområdet.

I anslutning till frikretsens avskaffande föreslås att banker och vissa

andra kreditinstitut skall ha rätt att bedriva kreditupplysningsverksamhet

utan särskilt tillstånd med stöd av sin grundläggande auktorisation.

I syfte att göra kreditupplysningsföretagen mer jämställda när det gäller

möjligheten att informera om kreditengagemang och kreditmissbruk föreslås i

propositionen att bestämmelser om tystnadsplikt inte skall hindra att

uppgifter om bl.a. kreditengagemang och kreditmissbruk utväxlas inom en

begränsad krets där bl.a. kreditupplysningsföretagen ingår. Därmed förbättras

konkurrenssituationen på kreditupplysningsmarknaden.

Enligt propositionen skall Datainspektionen även i fortsättningen utöva

tillsyn över lagens efterlevnad.

Vidare föreslås att fysiska personer som är näringsidkare eller som har

anknytning till näringsverksamhet på samma sätt som privatpersoner skall få

besked om vem som beställt en kreditupplysning om dem.

I proposition 1996/97:114 föreslås att tillståndspliktig

finansieringsverksamhet även skall få bedrivas i ekonomisk förening. De

ändringar som föreslås i kreditupplysningslagen är följdändringar till detta

förslag.

Samtliga ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Utskottet förordar med anledning av en motion ett tillägg till 11 §

innebärande att även handelsbolag och kommanditbolag skall ha rätt till en

kreditupplysningskopia och en beställaruppgift. I övrigt tillstyrker utskottet

propositionen.

Till betänkandet har fogats fem reservationer.

Inledning

I detta betänkande behandlar finansutskottet

dels proposition 1996/97:65 Ändringar i kreditupplysningslagen,

dels proposition 1996/97:114 Finansieringsverksamhet i ekonomisk förening m.m.

såvitt avser förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen,

dels de med anledning av proposition 1996/97:65 väckta motionerna

1996/97:Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1996/97:Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd),

1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp),

1996/97:Fi40 av Per Rosengren m.fl.(v),

1996/97:Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c),

dels den under allmänna motionstiden 1996 väckta motionen

1996/97:Fi706 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd),

dels de från näringsutskottet överlämnade motionerna

1994/95:N216 av Lennart Fremling och Siw Persson (fp),

1994/95:N263 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

1996/97:N214 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m).

Lagförslag

För att samordning skulle ske av två samtidigt föreliggande förslag till

ändringar i 3 och 5 a §§ kreditupplysningslagen har behandlingen av lagförslag

7 i proposition 1996/97:114 Finansieringsverksamhet i ekonomisk förening m.m.

(bet. FiU26) flyttats till behandlingen av proposition 1996/97:65.

De lagförslag som regeringen lägger fram i proposition 1996/97:65 finns i

bilaga 1 till betänkandet. Det lagförslag som regeringen lägger fram i

proposition 1996/97:114 finns såvitt avser kreditupplysningslagen i bilaga 2

till betänkandet.

Av finansutskottet framlagt lagförslag finns i bilaga 3 till betänkandet.

Yttrande från konstitutionsutskottet

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande

över de förslag i propositionen jämte motioner som rör dess beredningsområde.

Konstitutionsutskottet har avgett ett yttrande, 1996/97:KU9y, som återfinns i

bilaga 4 till betänkandet.

Inkomna skrivelser m.m.

Under ärendets beredning har utskottet mottagit skrivelser från Svenska

Bankföreningen, D&B Soliditet AB, Intrum Justitia Sweden AB och

Upplysningscentralen UC AB.

Företrädare för Svenska Bankföreningen, D&B Soliditet AB och

Upplysningscentralen UC AB har inför en delegation av utskottet redovisat

synpunkter på förslagen i proposition 1996/97:65 och på motioner som väckts

med anledning av propositionen.

Propositionernas förslag

Proposition 1996/97:65

I proposition 1996/97:65 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens

förslag till

1. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

3. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,

4. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

Proposition 1996/97:114

I proposition 1996/97:114 föreslår regeringen, såvitt nu är ifråga, att

riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

kreditupplysningslagen (1973:1173).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1996/97:65

1996/97:Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att även leverantörer skall ingå i den krets av

företag inom vilken uppgifter om kreditengegemang, betalningsförsummelser och

kreditmissbruk får utväxlas för kreditupplysningsändamål i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar tillåta flödesinformation i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att personer som så önskar skall medges rätt att

ställa sig utanför denna typ av register i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förändringar i kreditupplysningslagen.

1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändig flödesinformation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbättrat rättelseförfarande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lämplig kontroll- och tillsynsmyndighet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kreditupplysningsverksamhetens bedrivande.

1996/97:Fi40 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan ändring beträffande rätten att få

kreditupplysningskopia som anförs i motionen.

1996/97:Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Datainspektionens tillsyns- och tillståndsgivningsverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inkassouppgifter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att även juridiska personer skall få besked om vilka upplysningar

som har lämnats ut om dem.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995

1994/95:N216 av Lennart Fremling och Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till sådan ändring i kreditupplysningslagen att

även enskilda näringsidkare informeras om vem som får upplysningar om dem ur

ett kreditupplysningsregister.

1994/95:N263 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt att erhålla

kreditupplysningskopior och s.k. beställaruppgifter.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996

1996/97:Fi706 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till

beställaruppgift vid kreditupplysningar för näringsanknutna personer.

1996/97:N214 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även

näringsidkare skall få information om vem som begärt en kreditupplysning.

Utskottet

Bakgrund

Kreditupplysningslagen (1973:1173) innehåller regler för den yrkesmässigt

bedrivna kreditupplysningsverksamheten. Lagen syftar i första hand till att

undanröja riskerna för att kreditupplysning skall medföra otillbörligt intrång

i de kreditsökandes personliga integritet eller leda till skada genom oriktiga

eller missvisande uppgifter. Samtidigt är lagen avsedd att bidra till en

effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet.

I juni 1991 tillkallades en särskild utredare som skulle se över

kreditupplysningslagen. Huvuduppgifterna för utredaren, som arbetade under

namnet Kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:06), var enligt direktiven att

undersöka hur intresset av en effektiv kreditupplysning kunde främjas utan att

kravet på personlig integritet och sekretess träds för när. Vidare skulle

utredaren undersöka hur den svenska lagstiftningen borde anpassas till EG:s

regler och därutöver i vilken utsträckning utländska företag borde ges

möjlighet att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige samt i vilken

utsträckning utvecklingen i fråga om data- och informationsteknik påkallade

ändringar i kreditupplysningslagen. Enligt tilläggsdirektiv i april 1993

skulle utredningen vidare överväga om kreditupplysningslagen borde ändras så

att också näringsidkare m.fl. ges rätt till en s.k. beställaruppgift, dvs. en

uppgift om vem som har begärt en kreditupplysning.

Den första etappen av utredningens arbete var inriktat på att åstadkomma en

anpassning av kreditupplysningslagens regler till EES-avtalet. I mars 1992

redovisade utredningen denna del av arbetet i delbetänkandet EES-anpassning av

kreditupplysningslagen (SOU 1992:22). Utredningen lämnade i december 1993

slutbetänkandet Integritet och effektivitet på kreditupplysningsområdet (SOU

1993:110).

Sedan Kreditupplysningsutredningen överlämnat sitt slutbetänkande har det

s.k. dataskyddsdirektivet antagits, dvs. Europaparlamentets och rådets

direktiv om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av

personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (95/46/EG).

Direktivet antogs den 24 oktober 1995. Det är bindande för medlemsstaterna i

fråga om det resultat som skall uppnås, men staterna får själva avgöra i

vilken form och med vilka medel som resultatet skall nås. Direktivet skall

vara genomfört i svensk rätt senast tre år efter att det antagits, dvs. den 24

oktober 1998.

Regeringen uppdrog åt en parlamentariskt sammansatt kommitté att analysera

på vilket sätt dataskyddsdirektivet skulle införlivas med svensk lag.

Kommittén, som antog namnet Datalagskommittén (Ju 1995:08), överlämnade den 5

mars 1997 sitt betänkande Integritet Offentlighet Informationsteknik (SOU

1997:39).

Med hänsyn till att Datalagskommittén inte hade avslutat sitt arbete innan

denna proposition avlämnades till riksdagen lämnas frågor som behandlas i

dataskyddsdirektivet eller som berörs av Datalagskommitténs övriga arbete

utanför detta lagstiftningsärende, med undantag för vissa enkla anpassningar

till direktivet. Det innebär att vissa av Kreditupplysningsutredningens

förslag inte behandlas nu. Det gäller exempelvis frågan om uppgifter skall få

samlas in och lagras i kreditupplysningsverksamhet utan att den berörda

personen lämnat sitt samtycke. Andra förslag av utredningen saknar samband med

dataskyddsdirektivet. Det är dessa förslag - tillsammans med några enkla

anpassningar till direktivet - som tas upp i föreliggande proposition.

Företrädare för bl.a. kreditupplysningsföretagen har framfört synpunkter på

vilka uppgifter som skall få användas i kreditupplysningar om näringsidkare.

Regeringen avser att överväga den frågan vidare i det fortsatta

lagstiftningsarbetet.

Nuvarande reglering av kreditupplysningsmarknaden m.m.

Kreditupplysningslagen

Kreditupplysningslagen (1973:1173) gäller i första hand sådan

kreditupplysningsverksamhet som innebär att någon lämnar kreditupplysningar

mer än i enstaka fall mot ersättning eller som ett led i näringsverksamhet.

Även annan kreditupplysningsverksamhet omfattas av lagen, om verksamheten är

av större omfattning (1 §).

Med kreditupplysning avses i lagen ?uppgift, omdöme eller råd, som lämnas

till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i

övrigt i ekonomiskt hänseende? (2 §).

Från lagens tillämpningsområde är viss kreditupplysningsverksamhet

undantagen. Det gäller förmedling av kreditupplysningar mellan företag inom

samma koncern samt inom den s.k. frikretsen. Denna krets utgörs av Sveriges

Riksbank och sådana kreditinrättningar eller för kreditupplysningsverksamhet

inrättade företag som står under Finansinspektionens tillsyn och inte är

kreditmarknadsbolag (1 § andra och tredje styckena).

Den kreditupplysningsverksamhet som omfattas av lagen får bedrivas endast

efter tillstånd från Datainspektionen (3 §). Tillstånd får meddelas om det kan

antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett sakkunnigt och omdömesgillt

sätt. Datainspektionen har möjlighet att förena ett tillstånd med föreskrifter

om hur verksamheten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla ändrade

förhållanden av betydelse för tillståndet (4 §).

För verksamhet som bedrivs genom offentliggörande av kreditupplysningar på

sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen eller

yttrandefrihetsgrundlagen krävs inte tillstånd. Hit hör publicering av

kreditupplysningar i tidskrifter men också offentliggörande av

kreditupplysningar i radio eller liknande medier (3 § tredje stycket).

Tillstånd behövs inte heller för banker eller andra kreditinstitut från EES-

länderna, förutsatt att de enligt sin hemlandsauktorisation har rätt att

bedriva kreditupplysningsverksamhet (3 § andra stycket).

Regler för hur kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas finns i 5-11 §§.

Lagen innehåller också regler om rättelse då oriktiga eller missvisande

uppgifter lämnas i kreditupplysningsverksamhet (12 §).

Lagen skiljer mellan begreppen kreditupplysning och personupplysning (2 §).

Kreditupplysningar kan avse såväl fysiska som juridiska personer. Med

personupplysning avses en kreditupplysning om en enskild person som varken är

näringsidkare eller annars har ett så väsentligt inflytande i någon viss

näringsverksamhet att en uppgift om personens egna förhållanden behövs för att

belysa verksamhetens ekonomiska ställning.

Om personupplysningar finns särskilda bestämmelser i olika avseenden i 7-9

§§. När en personupplysning lämnas skall den omfrågade personen kostnadsfritt

få ett skriftligt meddelande om innehållet i den upplysning som lämnats om

honom, en s.k. personupplysningskopia. Detta meddelande skall innehålla även

eventuella omdömen och råd som getts i personupplysningen. Den omfrågade

personen skall också få reda på vem som har begärt upplysningen, en s.k.

beställaruppgift (11 § första stycket).

En enskild person som är näringsidkare eller näringsanknuten har en

motsvarande rätt att kostnadsfritt erhålla ett meddelande om vilka faktiska

uppgifter som lämnats om honom. Han har däremot inte rätt att få veta

innehållet i eventuella omdömen eller råd som lämnats eller vem som begärt

uppgifterna (11 § andra stycket).

Datainspektionen utövar tillsyn över den kreditupplysningsverksamhet som

omfattas av lagen (15 §). Datainspektionens beslut enligt lagen överklagas

till allmän förvaltningsdomstol (23 §).

Datalagen

Om uppgifter om enskilda personer i kreditupplysningsverksamhet hanteras med

hjälp av automatisk databehandling (ADB) gäller reglerna i datalagen

(1973:289). Lagen gäller däremot inte för registrering som sker manuellt.

Lagen gäller inte heller för registrering avseende juridiska personer, oavsett

om registret förs med hjälp av ADB eller inte.

Datalagens bestämmelser avser personregister. Personregister får inrättas

och föras endast av den som har anmält sig till Datainspektionen och fått

bevis om detta, s.k. licens. För vissa typer av register, som bedöms innebära

särskilda risker för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet

krävs utöver licens även ett särskilt tillstånd från Datainspektionen. Så är

t.ex. fallet om de registrerade inte har någon naturlig anknytning till den

som för registret.

Den som i kreditupplysningsverksamhet med hjälp av ADB vill föra ett

register över enskilda personer måste ha både licens och ett särskilt

tillstånd, eftersom ett kreditupplysningsregister normalt innehåller uppgifter

om personer som inte har någon naturlig anknytning till

kreditupplysningsföretaget. Härtill kommer förstås kravet enligt

kreditupplysningslagen på tillstånd för att driva kreditupplysningsverksamhet.

Kreditupplysningsmarknaden

Det finns för närvarande omkring 40 företag som har Datainspektionens

tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet. Den svenska

kreditupplysningsmarknaden domineras dock av två stora företag,

Upplysningscentralen UC AB (Upplysningscentralen) och Dun & Bradstreet

Soliditet AB (Soliditet).

Upplysningscentralen ägs av bankerna och står enligt instruktionen för

Finansinspektionen under dess tillsyn. Upplysningscentralens bolagsordning har

godkänts av regeringen och får enligt lydelsen inte ändras utan regeringens

tillstånd. Företaget tillkom som ett samordningsorgan för bankernas interna

kreditupplysningsverksamhet. Sedan år 1981 inkluderas företaget i frikretsen,

vilket innebär att den bankinterna delen av Upplysningscentralens verksamhet

faller utanför kreditupplysningslagen. Företaget bedriver emellertid också

extern kreditupplysningsverksamhet. För denna del av verksamheten gäller

kreditupplysningslagens regler.

Soliditet tillhör inte frikretsen. Kreditupplysningslagens regler gäller

således för företagets hela kreditupplysningsverksamhet.

Kreditupplysningslagens föreslagna tillämpningsområde m.m.

Frikretsen

Propositionen

Enligt de nuvarande reglerna omfattar kreditupplysningslagen inte förmedling

av kreditupplysningar inom en krets som utgörs av Sveriges riksbank och sådana

kreditinrättningar eller för kreditupplysningsverksamhet inrättade företag som

står under Finansinspektionens tillsyn och inte är kreditmarknadsbolag.

Den s.k. frikretsen omfattar i första hand bankaktiebolagen och sparbankerna

samt Upplysningscentralen. I frikretsen får också anses ingå filialer till

banker från andra EES-länder som bedriver bankrörelse här i landet med stöd av

sin hemlandsauktorisation samt utländska bankföretag som har fått regeringens

tillstånd att driva bankrörelse genom filial här i landet.

Systemet med en frikrets har funnits alltsedan kreditupplysningslagen

infördes år 1974. Det skäl som främst föranledde införandet av detta system

var behovet av ett friare informationsutbyte mellan banker och andra

kreditinrättningar.

Det finns för banker och andra kreditinstitut ett stort behov av att kunna

utbyta uppgifter om exempelvis kreditengagemang och kreditmissbruk. Detta

behov är i dag knappast mindre än vid tiden för lagens tillkomst. Det är

därför enligt propositionen viktigt att behovet kan tillgodoses.

Som närmare utvecklas nedan föreslår regeringen att det skall bli möjligt

för bl.a. banker och kreditmarknadsbolag samt kreditupplysningsföretag att,

utan hinder av reglerna om tystnadsplikt, utväxla uppgifter om

kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk. Den föreslagna

lösningen ger förutsättningar för ett friare utbyte av information mellan

dessa företag. Behovet av ett friare informationsutbyte mellan bl.a. bankerna

utgör därmed inte längre något tungt vägande skäl för att frikretsen skall

behållas.

Regeringen föreslår att systemet med en s.k. frikrets avskaffas. Lagen blir

därmed tillämplig på all kreditupplysningsverksamhet. Förslaget motiveras i

huvudsak enligt följande. Lagens huvudsyfte är att förhindra att

kreditupplysning leder till otillbörligt intrång i den personliga

integriteten. En naturlig utgångspunkt för en lag med ett sådant syfte är att

den bör omfatta all kreditupplysningsverksamhet som kan leda till ett sådant

intrång. Om ett integritetsintrång riskeras, bör det krävas starka skäl för

att verksamheten skall undantas. Vikten av att enhetliga regler om skydd mot

integritetsintrång och om rätt till insyn och rättelse gäller inom hela

kreditupplysningsområdet talar med betydande styrka mot ett system som innebär

att stora delar av kreditupplysningsverksamheten undantas från lagens

tillämpning. Ytterligare ett skäl för att avskaffa frikretsen är att en

kreditupplysningslag med så generell tillämpning som möjligt ger ökade

förutsättningar för en konkurrens på lika villkor på

kreditupplysningsmarknaden.

Finansutskottets bedömning

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Begreppen kreditupplysning och kreditupplysningsverksamhet

Propositionen

Enligt lagens nuvarande definition avses med kreditupplysning ?uppgift, omdöme

eller råd som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet

eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende? (2 §). Med

personupplysning avses enligt lagens nuvarande definition ?kreditupplysning om

annan enskild person än den som är näringsidkare eller annars har så

väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om hans egna

förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning?.

Begreppet kreditupplysningsverksamhet definieras inte. Lagens

tillämpningsområde omfattar dock sådan kreditupplysningsverksamhet som innebär

att någon lämnar kreditupplysningar mer än i enstaka fall mot ersättning eller

som ett led i näringsverksamhet. Lagen gäller också annan

kreditupplysningsverksamhet, om den är av större omfattning (1 § första

stycket).

Regeringen föreslår att innebörden av begreppen kreditupplysning och

kreditupplysningsverksamhet skall vara oförändrad i sak. Definitionen av

kreditupplysning förses dock med ett förtydligande som anger att uppgifter,

råd och omdömen som lämnas till någon i dennes kreditupplysningsverksamhet

inte utgör kreditupplysning. Regeringen föreslår vidare att begreppet

personupplysning skall utmönstras ur lagen. I stället skall begreppen fysiska

personer som inte är näringsidkare resp. näringsidkare användas. Enligt 2 §

andra stycket kreditupplysningslagen avses med näringsidkare även den som,

utan att driva näringsverksamhet, har ett så väsentligt inflytande i en viss

verksamhet att uppgifter om hans egna förhållanden behövs för att belysa

verksamhetens ekonomiska ställning (s.k. näringsanknutna fysiska personer).

Finansutskottets bedömning

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Myndigheters uppgiftslämnande och kreditupplysning inom koncerner

Propositionen

En uttrycklig bestämmelse införs i kreditupplysningslagen om att

myndigheternas utlämnande av uppgifter faller utanför kreditupplysningslagen,

om de lämnas med stöd av lag, förordning eller särskilt beslut av regeringen

eller den myndighet som regeringen har bestämt.

Kreditupplysningslagen skall inte heller i framtiden omfatta förmedling av

uppgifter mellan företag inom samma koncern som inte är

kreditupplysningsföretag. Lagen skall dock vara tillämplig när ett

kreditupplysningsföretag lämnar kreditupplysningar till andra företag inom

samma koncern.

Finansutskottets bedömning

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Regler om rättelse

Gällande ordning

I 12 § kreditupplysningslagen finns följande bestämmelser om rättelse och

komplettering av uppgifter.

Om det förekommer anledning till misstanke att uppgift i en kreditupplysning

eller i ett kreditupplysningsregister som lämnats ut under den senaste

tolvmånadersperioden är oriktig eller missvisande, så åligger det den som

driver verksamheten att utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utreda

förhållandet. Är misstanken riktig skall uppgiften, om den förekommer i

register, rättas, kompletteras eller uteslutas ur registret. Har uppgiften

tagits in i en kreditupplysning, skall rättelse eller komplettering så snart

det kan ske tillställas var och en som under den senaste tolvmånadersperioden

fått del av uppgiften. Har uppgiften under den senaste tolvmånadersperioden

lämnats i periodisk skrift e.d. skall rättelse eller komplettering införas vid

nästas publiceringstillfälle. Den som uppgiften avser skall underrättas om

rättelse eller liknande åtgärd, om den skett på hans eget initiativ.

Bestämmelserna om rättelse och komplettering gäller inte, om det är fråga om

en uppgift som uppenbarligen saknar betydelse för bedömningen av vederbörandes

ekonomiska vederhäftighet.

Vad som sägs i 12 § gäller såväl för fysiska som juridiska personer.

I sitt slutbetänkande (SOU 1993:110) förordar Kreditupplysningsutredningen

att bestämmelserna i 12 § behålls i sin nuvarande lydelse.

Kreditupplysningslagen innehåller i 21 § regler om skadestånd. Enligt

paragrafen skall den som bedriver kreditupplysningsverksamhet ersätta skada

som till följd av verksamheten tillfogas någon genom otillbörligt intrång i

hans personliga integritet eller genom att oriktig uppgift lämnas om honom, om

inte den som bedriver verksamheten kan visa att tillbörlig omsorg och

varsamhet iakttagits. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall

hänsyn tas även till lidande och andra omständigheter av annan än rent

ekonomisk betydelse. Enligt 22 § har Datainspektionen i vissa fall rätt att

förelägga vite. I paragrafen föreskrivs att om den som bedriver

kreditupplysningsverksamhet inte fullgör vad som åligger honom enligt bl.a. 12

§ får Datainspektionen förelägga vite.

Motionen

I motion Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) yrkande 2 anförs att även företag

har rätt till integritet i vart fall i form av skydd mot felaktiga och

missvisande kredituppgifter. Sådana uppgifter måste därför rättas till genom

ett effektivt och snabbt förfarande. Rättelseförfarandet som regleras i 12 §

kreditupplysningslagen är otillfredsställande. Skärpning kan uppnås genom att

föreskriva ett snabbare förfarande med en bredare underrättelseplikt. En

felaktig kreditupplysning kan för ett mindre företag vara förödande.

Underlåtelse från kreditupplysningsföretagens sida att efterleva

rättelseförfarandet bör också vara förenat med stränga skadeståndsmöjligheter.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet anser i sitt yttrande (1996/97:KU9y) att motionen bör

avstyrkas med hänvisning till att vad som anförs i motionen tillgodoses genom

nu gällande regler.

Finansutskottets bedömning

Finansutskottet anser i likhet med motionären att det är av väsentligt

intresse såväl för de enskilda som för kreditgivarna att den information som

förekommer i kreditupplysningssammanhang inte är felaktig eller missvisande.

Finansutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning att vad som anförs i

motionen tillgodoses genom nu gällande regler. Motion Fi39 (fp) yrkande 2

avstyrks.

Tillstånds- och tillsynsfrågor

Skall nuvarande system med tillståndskrav och statlig tillsyn behållas?

Propositionen

Kreditupplysningsverksamhet får enligt den nu gällande huvudregeln i 3 §

kreditupplysningslagen bedrivas endast efter tillstånd av Datainspektionen.

Enligt 4 § får tillstånd meddelas bara om verksamheten kan antas bli bedriven

på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

Regeringen bedömer att kreditupplysningsverksamhet även fortsättningsvis som

huvudregel bör få bedrivas endast efter särskilt tillstånd. Kriterierna för

att få ett sådant tillstånd bör behållas oförändrade.

Finansutskottets bedömning

Finansutskottet delar regeringens bedömning.

Skall särskilda regler i fråga om tillstånd gälla för banker och vissa andra

kreditinstitut?

Propositionen

Som framgått ovan föreslås i propositionen att systemet med en frikrets

avskaffas. Om kreditupplysningslagens nuvarande tillståndsbestämmelser som

återfinns i 3 § behålls oförändrade, skulle det innebära att banker och andra

företag inom frikretsen fick bedriva kreditupplysningsverksamhet endast med

Datainspektionens tillstånd.

Mot en sådan ordning talar att såväl banker som andra kreditinstitut är

underkastade ett krav på oktroj eller annat tillstånd enligt den speciella

reglering som gäller för kreditinstituten. Tillståndsprövningen görs av

regeringen eller - i fråga om kreditmarknadsbolagen - av Finansinspektionen.

Därvid bedöms bl.a. institutens allmänna lämplighet att bedriva finansiell

verksamhet.

Om en bank eller ett kreditmarknadsbolag efter prövning meddelas oktroj

resp. tillstånd, kan man utgå från att institutet kan driva den del av

verksamheten som består i att lämna kreditupplysningar på ett sakkunnigt och

omdömesgillt sätt. Det är därför överflödigt att det görs en särskild prövning

som tar sikte på kreditupplysningsverksamhet.

Regeringen föreslår mot den angivna bakgrunden att något särskilt tillstånd

inte skall krävas för banker eller andra kreditinstitut som enligt sin

grundläggande auktorisation har rätt att bedriva kreditupplysningsverksamhet.

Finansutskottets bedömning

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn?

Propositionen

Enligt nu gällande bestämmelse är det Datainspektionen som utför

tillståndsprövning och utövar tillsyn över efterlevnaden av

kreditupplysningslagen.

Förslaget i propositionen att den s.k. frikretsen tas bort medför att även

banker och andra kreditinstitut kommer att omfattas av tillsynen.

Tillståndsprövningen för banker och andra kreditinstitut föreslås dock i

propositionen, som framgått ovan, innefattas i regeringens eller

Finansinspektionens prövning av om oktroj respektive tillstånd skall meddelas.

Kreditupplysningsutredningen föreslog i sitt betänkande att

tillståndsprövningen även i fortsättningen skulle utföras av Datainspektionen.

Ansvaret för tillsynen skulle dock enligt förslaget vara uppdelat mellan

Datainspektionen och Finansinspektionen. Enligt utredningen skulle

Finansinspektionen utöva tillsyn över banker och andra kreditinstitut, medan

Datainspektionen skulle anförtros tillsynen över de egentliga

kreditupplysningsföretagen.

I stort sett samtliga remissinstanser avstyrkte en uppdelning. Som skäl mot

den av utredningen föreslagna ordningen anfördes att en uppdelning inte skulle

innebära ett effektivt resursutnyttjande och att det fanns en risk för att de

olika delarna av kreditupplysningsmarknaden inte skulle komma att styras av

överensstämmande villkor. Detta skulle i sin tur kunna leda till att

konkurrensförhållandena inte blev enhetliga. Vidare framhölls att

Finansinspektionen och Datainspektionen skall tillvarata delvis olika

intressen.

I propositionen instämmer regeringen i de invändningar som framförts. Ett

samrådsförfarande mellan myndigheterna, som utredningen föreslog, kan bara

delvis undanröja de problem som följer med en uppdelning av tillsynen. Med

hänsyn härtill bör, enligt regeringen, tillståndsprövningen och tillsynen på

kreditupplysningsområdet anförtros åt en och samma myndighet.

Frågan är då om det finns anledning att flytta tillståndsprövningen och

tillsynsansvaret från Datainspektionen till Finansinspektionen.

Av stor betydelse i sammanhanget är enligt regeringen att

Finansinspektionen, till skillnad från Datainspektionen, inte särskilt har

till uppgift att tillvarata den enskildes intresse av integritetsskydd. Att

just integritetsskyddsfrågor tilläggs stor betydelse när det gäller vilken

myndighet som skall ha ansvaret för tillståndsprövningen och tillsynen är,

enligt regeringen, naturligt med tanke på att kreditupplysningslagens

huvudsyfte är att förhindra att kreditupplysning leder till otillbörligt

intrång i den personliga integriteten. Det förhållandet att Datainspektionen

som en av sina huvuduppgifter har att värna om skyddet för den personliga

integriteten utgör därför ett tungt vägande skäl för att Datainspektionen bör

handha tillståndsprövningen och ha ansvaret för tillsynen på området.

Hos Datainspektionen finns vidare en lång erfarenhet av de frågor som kan

bli aktuella i kreditupplysningssammanhang och ett betydande mått av

sakkunskap på området. Så gott som all kreditupplysningsverksamhet drivs med

hjälp av ADB. Datainspektionen är tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt

datalagen. Med tanke på den viktiga roll som ADB spelar för

kreditupplysningsverksamhet är det en fördel om Datainspektionens kompetens på

dataområdet kan tas tillvara. I praktiken är det också ofta så att

tillståndsprövningen och tillsynsuppgifterna enligt datalagen och

kreditupplysningslagen sammanfaller. Om Datainspektionen inte skulle anförtros

tillsynen över bankers och andra kreditinstituts verksamhet enligt

kreditupplysningslagen skulle inspektionen alltså ändå - liksom i dag - utöva

tillsyn enligt datalagen över närliggande verksamheter som dessa institut

bedriver.

Efter en sammanvägning av de omständigheter som diskuterats föreslår

regeringen att Datainspektionen bör ha hand om tillståndsprövningen samt vara

tillsynsmyndighet på hela kreditupplysningsområdet. För att tillvarata

Finansinspektionens särskilda kunskaper om finansiell verksamhet i stort bör

Datainspektionen samråda med Finansinspektionen i tillsynsfrågor som rör

banker och andra kreditinstitut. Enligt regeringen bör en bestämmelse om

sådant samråd införas i kreditupplysningsförordningen (1981:955).

Vidare föreslås att tillsynsverksamheten skall finansieras genom avgifter.

Enligt propositionen bör en bestämmelse införas i kreditupplysningslagen som

ger regeringen rätt att föreskriva en skyldighet för den som bedriver

kreditupplysningsverksamhet att betala en avgift för tillsynsverksamheten.

Datainspektionen bör påföra avgiften.

Motionerna

I motion Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) yrkande 3 påpekas att

kreditupplysningsverksamhet har ett påtagligt samband med kreditbedömning och

annan finansiell verksamhet. Finansinspektionen har rätt kompetens att bedöma

vad som är rimlig information i en kreditupplysning, i den mån en sådan

detaljerad prövning alls skall ske av kreditupplysningsregistrens

uppgiftsarter. Finansinspektionen har också ett eget ansvar för värnandet av

låntagares och kreditsökandes personliga integritet. Dessutom skall

Finansinspektionen enligt sin instruktion verka för ett gott konsumentskydd.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till de näringspolitiska aspekter som bör

beaktas vid kreditupplysning bör Finansinspektionen vara tillstånds- och

tillsynsmyndighet med skyldighet att samråda med Datainspektionen.

I motion Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande 1 anses också att det vore

mest lämpligt om ansvaret för all tillstånds- och tillsynsverksamhet låg hos

Finansinspektionen med hänsyn till den starka ekonomiska knytning som

kreditupplysningsmarknaden har.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens

förslag i denna del och att motionerna Fi39 (fp) yrkande 3 och Fi41 (c)

yrkande 1 bör avstyrkas.

Finansutskottets bedömning

Finansutskottet anser liksom regeringen att en och samma myndighet bör ha

ansvaret för tillståndsprövningen och tillsynen på kreditupplysningsområdet.

Kreditupplysningslagens huvudsyfte är att förhindra att kreditupplysning

leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Att en av

Datainspektionens huvuduppgifter är att värna om skyddet för den personliga

integriteten är, som regeringen framhållit, ett tungt vägande skäl för att

Datainspektionen bör handha tillståndsprövningen och ha ansvar för tillsynen.

Därtill kommer att det hos Datainspektionen finns en lång erfarenhet av de

frågor som kan bli aktuella i kreditupplysningssammanhang och en stor

sakkunskap på området. Vidare är det, med tanke på den viktiga roll som ADB

spelar för kreditupplysningsverksamhet, en fördel om Datainspektionens

kompetens på dataområdet kan tas till vara. På grund av det anförda anser

finansutskottet, liksom regeringen och konstitutionsutskottet, att

Datainspektionen även i fortsättningen skall ha hand om tillståndsprövningen

och vara tillsynsmyndighet på hela kreditupplysningsområdet.

Finansinspektionens särskilda kunskaper om finansiell verksamhet i stort kan

tas till vara genom att Datainspektionen samråder med Finansinspektionen i

tillsynsfrågor som berör banker och andra kreditinstitut.

Regeringens förslag att på kreditupplysningsområdet införa ett system som

innebär att tillsynsverksamheten finansieras genom avgifter från dem som

omfattas av tillsynen finner finansutskottet vara välgrundat.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker finansutskottet regeringens förslag

och avstyrker motionerna Fi39 (fp) yrkande 3 och Fi41 (c) yrkande 1.

Villkor för hur verksamheten skall bedrivas m.m.

Propositionen

Enligt nuvarande bestämmelser kan Datainspektionen meddela föreskrifter om hur

verksamheten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla förhållanden som haft

betydelse för tillståndet (4 §). I propositionen föreslås att Datainspektionen

även fortsättningsvis skall kunna besluta om villkor för hur ett företags

kreditupplysningsverksamhet närmare skall bedrivas.

Enligt det nuvarande systemet har Datainspektionen i regel meddelat

huvuddelen av villkoren i samband med att ett tillstånd att bedriva

kreditupplysningsverksamhet beviljats. I det föregående har föreslagits att

banker och andra kreditinstitut skall få bedriva kreditupplysningsverksamhet

utan att det görs någon särskild tillståndsprövning, under förutsättning att

institutet enligt sitt grundläggande tillstånd har rätt att bedriva

kreditupplysningsverksamhet.

Enligt vad som framgått ovan bör Datainspektionen enligt regeringens mening

utöva tillsyn även över kreditinstitutens kreditupplysningsverksamhet. För att

Datainspektionen skall kunna få tillfälle att meddela de villkor som kan vara

behövliga avseende dessa institut, bör en anmälningsskyldighet föreskrivas. Om

ett institut har för avsikt att utnyttja sin rätt att enligt den grundläggande

auktorisationen bedriva kreditupplysningsverksamhet, bör sålunda anmälan om

detta göras till Datainspektionen innan verksamheten påbörjas. Anmälan bör ske

minst två månader innan institutet avser att påbörja

kreditupplysningsverksamhet. En bestämmelse om detta bör tas in i lagens 3 §.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens

förslag.

Finansutskottets bedömning

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Vissa känsliga personuppgifter

Propositionen

I 6 § kreditupplysningslagen föreskrivs att vissa känsliga uppgifter om

fysiska personer inte får användas i kreditupplysningssammanhang. Uppgifter om

politisk eller religiös uppfattning, ras eller hudfärg får över huvud taget

inte komma till användning. Uppgifter om brottslighet, omhändertagande och

liknande uppgifter får användas endast efter medgivande av Datainspektionen.

Sådant medgivande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Detsamma

gäller beträffande uppgifter om sjukdom, hälsotillstånd och liknande. I

paragrafens fjärde stycke anges att bestämmelsens förbud inte hindrar att

uppgifter om näringsförbud insamlas, lagras eller vidarebefordras i

kreditupplysningsverksamhet.

Reglerna i 6 § tar sikte på alla fysiska personer, alltså även sådana som är

näringsidkare eller näringsanknutna.

EG:s dataskyddsdirektiv innehåller bl.a. i artikel 8 bestämmelser om

behandling av känsliga uppgifter. Som tidigare nämnts har Datalagskommittén

arbetat med frågan på vilket sätt direktivet skall genomföras i svensk rätt.

Några mer ingående ändringar i 6 § bör mot denna bakgrund inte övervägas i

detta lagstiftningsärende.

På ett par punkter finns det dock, enligt regeringen, skäl att redan nu gå

fram med förslag. Det gäller dels vissa enkla anpassningar till direktivet,

dels en utvidgning av undantaget i 6 § fjärde stycket kreditupplysningslagen

från förbudet att använda uppgifter om brott.

Direktivets uppräkning överensstämmer i stort sett med vad som gäller enligt

6 § kreditupplysningslagen. I direktivet används emellertid uttrycket

?religiös eller filosofisk övertygelse? medan det i 6 § enbart talas om

?religiösa uppfattningar?. Uppräkningen i 6 § bör ändras så att den

överensstämmer med direktivet. I detta används vidare uttrycket ?ras eller

etniskt ursprung?, vilket motsvaras av ?ras eller hudfärg?. Ordet hudfärg bör

mot denna bakgrund ersättas av det vidare uttrycket etniskt ursprung. Även

uppgifter om sexualliv anges i direktivets uppräkning och bör därför läggas

till i 6 §.

Konstitutionsutskottets yttrande

Enligt konstitutionsutskottets mening bör finansutskottet tillstyrka

regeringens förslag.

Finansutskottets bedömning

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk

Uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i kreditupplysningar,

m.m.

Propositionen

När det gäller betalningsförsummelser anges i 7 § kreditupplysningslagen att

personupplysningar inte får innehålla uppgifter om andra

betalningsförsummelser än sådana som har fastslagits av domstol eller en annan

myndighet eller som har lett till inledande av skuldsanering,

betalningsinställelse, konkursansökan eller ackord. Uppgifter om andra

betalningsförsummelser får inte heller lagras. I paragrafens andra stycke

stadgas att regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Datainspektionen

får föreskriva undantag från förbudet under förutsättning att det föreligger

särskilda skäl.

Förbudet i paragrafen tar sikte endast på upplysningar om privatpersoner.

Kreditupplysningar om fysiska personer som är näringsidkare eller

näringsanknutna omfattas alltså inte av bestämmelsen. Förbudet gäller inte

heller kreditupplysningar om juridiska personer.

Datainspektionen har med stöd av 7 § andra stycket gett Upplysningscen-

tralen och Soliditet tillstånd att föra register över beviljade krediter samt

över missbruk av checkkrediter, personkonton och kontokortskrediter. Med stöd

av medgivandet får företagen i viss omfattning låta uppgifter om gravt

missbruk av sådana krediter ingå i kreditupplysningar om privatpersoner. Med

kreditmissbruk avses i detta sammanhang att någon utnyttjar en kredit utan att

vara berättigad till det. De bankkonton som enligt tillstånden kan komma i

fråga för missbruksregistrering är alltså personkonton och checklönekonton.

Uppgifter om missbrukade kontokortskrediter får inhämtas från

kreditmarknadsbolag och andra kontokortsgivande företag som

kreditupplysningsföretaget har bedömt som seriösa. Datainspektionen har också

meddelat närmare föreskrifter om vilka kriterier som skall var uppfyllda för

att ett kreditmissbruk skall bedömas som gravt. Enligt föreskrifterna får

uppgifterna om kreditmissbruk bara lämnas ut inom en sluten användargrupp.

I förarbetena till kreditupplysningslagen (prop. 1973:155 s. 89 och 97)

betonades att det med tanke på den stora betydelse som tillmäts uppgifter om

betalningsförsummelser är särskilt angeläget att upplysningar om

privatpersoner inte är oriktiga eller missvisande. Det framhölls samtidigt att

behovet av skydd för den kreditsökande gör sig mindre starkt gällande när

kreditupplysningen avser ett företag. Med hänsyn till den stora vikt som

kreditupplysningar har för kreditgivningen inom näringslivet ansågs det

angeläget att upplysningarna om företag är så uttömmande som möjligt. Departe-

mentschefen menade att företag därför måste finna sig i att kreditupplysningar

beträffande dem kan innehålla uppgifter som är behäftade med ett visst mått av

osäkerhet. Med företag likställdes företagare och företag närstående personer.

När det gäller privatpersoner bör, enligt regeringen, huvudprincipen liksom

hittills vara att kreditupplysningar inte får innehålla uppgifter om andra

betalningsförsummelser än sådana som har slagits fast av domstol eller någon

annan myndighet eller som har lett till inledande av skuldsanering,

betalningsinställelse, konkursansökan eller ackord.

Enligt regeringens uppfattning finns det emellertid skäl att bygga ut 7 §

med en regel om att kreditupplysningar om privatpersoner även får innehålla

uppgifter om kreditmissbruk, om krediten har lämnats av ett företag som står

under Finansinspektionens tillsyn och kredittagaren i avsevärd utsträckning

överskridit gällande kreditgräns eller på annat sätt allvarligt missbrukat

krediten. Vidare föreslås en utvidgning av undantaget i 6 § från förbudet mot

att använda uppgifter om brott. Utvidgningen innebär att uppgifter om

betalningsförsummelser, kreditmissbruk och näringsförbud får användas även om

det av uppgifterna framgår att någon har begått ett brott.

När det gäller kreditupplysningar om juridiska personer och om näringsidkare

och därmed likställda har inte integritetshänsynen samma betydelse som vid

kreditupplysningar om privatpersoner. Här är det särskilt viktigt att

kreditupplysningarna kan baseras på ett så fylligt underlag som möjligt. Även

om det självfallet måste eftersträvas att den information som lämnas om ett

företag är korrekt och rättvisande, får det inom företagssektorn accepteras

att kreditupplysningarna innehåller uppgifter som är behäftade med en viss

osäkerhet.

Lika litet som vid kreditupplysningslagens tillkomst, anser regeringen att

det nu finns anledning att i lagen ställa upp några särskilda begränsningar i

kreditupplysningsföretagens möjligheter att använda sig av uppgifter om

betalningsförsummelser och kreditmissbruk som juridiska personer och

näringsidkare har gjort sig skyldiga till. Exempelvis uppgifter om ansökningar

om betalningsföreläggande bör således liksom i dag kunna användas. Det finns

beträffande denna grupp inte heller anledning att kräva att ett kreditmissbruk

skall vara allvarligt för att information skall få lämnas om det.

Företrädare för bl.a. kreditupplysningsföretagen har framfört synpunkter på

vilka uppgifter som skall få användas i kreditupplysningar om näringsidkare.

Regeringen avser att överväga denna fråga vidare i det fortsatta

lagstiftningsarbetet. Enligt uppgift från Justitiedepartementet skall arbetet

påbörjas före sommaren.

Motionerna

I motion Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) yrkande 2 anförs att propositionen i

vissa fall inte är tillräckligt långtgående för att tillgodose behovet av en

väl fungerande kreditupplysningsverksamhet. Regeringens förslag om s.k.

flödesinformation, exempelvis inkassoinformation, är heller inte tillräckligt

långtgående och dessutom otydligt. Redan i propositionen till nuvarande

kreditupplysningslag framgår att s.k. flödesinformation bör ingå i en

kreditupplysning. Eftersom Datainspektionen valt att inte tillåta att

inkassoinformation och annan så kallad flödesdata utväxlas mellan företag bör

riksdagen nu tydligt poängtera den betydelse som tillgång till flödesdata har

för en framtida effektiv kreditupplysning. Bakgrunden till att regeringen inte

velat utvidga kretsen är att det anses vara ett oacceptabelt ingrepp i

integriteten, särskilt för företag som bedrivs i enskild firma. Det måste dock

anses ingå i företagandets villkor att företagaren blir föremål för

granskning.

I motion Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) anför motionärerna att

kreditupplysningslagens huvudsyfte bör vara att främja en god och väl

fungerande kreditupplysning. För att kreditupplysningar skall fungera som ett

hjälpmedel vid kreditprövningar krävs att upplysningarna grundar sig på färsk

flödesinformation. Sådan information är viktig men kräver att informationen

kontinuerligt uppdateras för att utgöra ett tillförlitligt underlag vid

kreditprövningen. I syfte att göra kreditinformationen tydligare anser

motionärerna att en bestämmelse bör införas om att den som lämnar en

kreditupplysning innehållande uppgift om att mål om betalningsföreläggande har

inletts skall ange om motparten har bestritt ansökan. Av samma skäl anser

motionärerna att det i kreditupplysningslagen bör införas ett krav på att den

som lämnar råd och omdömen också skall redovisa på vilken grund detta sker.

I motion Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) yrkandena 1 och 4 anses att s.k.

flödesinformation skall få ingå i en kreditupplysning. Det bör göras helt

klart att en tidig flödesinformation är tillåten och att den inte kan

förbjudas genom administrativa villkor.

I motion Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande 2 föreslås att

inkassouppgifter skall kunna inkluderas i en kreditupplysning, vilket tydligt

bör framgå av lagen.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens

förslag och avstyrka motionerna i berörda delar.

Finansutskottets bedömning

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande de föreslagna

ändringarna i 6 och 7 §§, vilka avser uppgifter i kreditupplysningar om

privatpersoner.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om vilka uppgifter som bör

få förekomma i kreditupplysningar beträffande juridiska personer samt

näringsidkare och därmed likställda.

Liksom konstitutionsutskottet anser finansutskottet det viktigt att

inledningsvis framhålla det generella krav på kreditupplysningsverksamheten

som uppställs i 5 §, nämligen att sådan verksamhet inte får bedrivas så att

den leder till kränkning av den personliga integriteten eller till att

oriktiga uppgifter lagras eller lämnas ut.

Beträffande kreditupplysningar om juridiska personer samt om näringsidkare

och därmed likställda anser finansutskottet i likhet med regeringen att

integritetshänsynen inte har samma betydelse som vid kreditupplysningar om

privatpersoner. Här är det särskilt viktigt att kreditupplysningarna kan

baseras på ett så fylligt underlag som möjligt. Finansutskottet delar därför

regeringens bedömning att det saknas anledning att i lagen ställa upp några

särskilda begränsningar i kreditupplysningsföretagens möjligheter att använda

sig av uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk som juridiska

personer och näringsidkare har gjort sig skyldiga till. Exempelvis uppgifter

om ansökningar om betalningsföreläggande bör således liksom i dag kunna

användas.

I motionerna behandlas vilka uppgifter som skall få ingå i en

kreditupplysning. Av propositionen framgår att frågan om vilka uppgifter som

skall få användas i kreditupplysningar om näringsidkare kommer att bli föremål

för överväganden inom regeringens fortsatta lagstiftningsarbete på

kreditupplysningsområdet. Enligt uppgift från Justitiedepartementet kommer

detta arbete att påbörjas före sommaren. Liksom konstitutionsutskottet anser

finansutskottet att detta arbete inte bör föregripas men förutsätter att

arbetet bedrivs skyndsamt. Finansutskottet anser även att begreppet

flödesinformation bör ges en klarare innebörd än som framgår av motionerna.

På grund av det anförda avstyrks motionerna Fi37 (m) yrkande 2, Fi38 (m, c,

fp, kd) i denna del, Fi39 (fp) yrkandena 1 och 4 och Fi41 (c) yrkande 2.

Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt

gäller

Propositionen

I kreditupplysningslagen finns inga bestämmelser som begränsar

kreditupplysningsföretagens möjligheter att samla in och lämna ut uppgifter om

kredit- engagemang. Uppgifter om vad den som söker en kredit tidigare har för

kreditengagemang kan i viss utsträckning hämtas ur allmänt tillgängliga

källor. Uppgifter om krediter som har beviljats fysiska personer utan säkerhet

i fastighet eller motsvarande är emellertid inte allmänt tillgängliga. Som

nämnts ovan har Datainspektionen med stöd av 7 § andra stycket

kreditupplysningslagen gett Upplysningscentralen och Soliditet tillstånd att

föra register över beviljade krediter samt över missbruk av checkkrediter,

personkonton och kontokortskrediter.

I realiteten har endast Upplysningscentralen kunnat upprätta ett

kreditengagemangsregister. Detsamma gäller för övrigt beträffande register

över kreditmissbruk. Anledningen härtill är att bl.a. bankerna ansett sig

förhindrade att lämna ut uppgifter av detta slag till Soliditet av det skälet

att den tystnadsplikt som följer av kreditupplysningslagen, enligt deras

mening, är svagare än den tystnadsplikt som följer av bestämmelserna i

bankrörelselagen, den s.k. banksekretessen.

Uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk är

av stor betydelse i kreditupplysningssammanhang. Den omständigheten att endast

Upplysningscentralen av landets kreditupplysningsföretag har tillgång till

uppgifterna har stor betydelse från konkurrenssynpunkt. Den centrala

lagstiftningsfrågan i sammanhanget är således om en effektiv konkurrens i nu

angivet avseende kan uppnås utan oacceptabla ingrepp i personlig integritet

och tystnadsplikt.

I bestämmelsen om tystnadsplikt i 14 § kreditupplysningslagen stadgas att

den som är eller har varit verksam i kreditupplysningsverksamhet inte

obehörigen får röja vad han till följd därav fått veta om enskildas personliga

förhållanden eller om yrkes- eller affärshemligheter. Bankrörelselagens

(1987:617) bestämmelse om tystnadsplikt finns i 1 kap. 10 §. I bestämmelsen

sägs att enskildas förhållande till banker inte får obehörigen röjas. På

motsvarande sätt anges i 1 kap. 5 § lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsföretag att enskildas förhållande till kreditmarknadsbolag inte

får obehörigen röjas. För värdepappersbolagen finns en motsvarande regel i 1

kap. 8 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

Regeringen föreslår att det i kreditupplysningslagen införs en bestämmelse

om att regler om tystnadsplikt i bankers, kreditmarknadsbolags och

värdepappersbolags verksamhet inte hindrar att uppgifter om kreditengagemang,

betalningsförsummelser och kreditmissbruk utväxlas för kreditupplysnings-

ändamål inom en krets som i huvudsak utgörs av dessa företag samt

kreditupplysningsföretag. Informationen bör dock få spridas endast inom en

sluten användargrupp.

Frågan är då hur den slutna användargruppen närmare bör avgränsas. Enligt

regeringen är ett nära till hands liggande kriterium för en sådan avgränsning

att utgå från företag som står under myndighetstillsyn. Denna tillsyn får

anses ge en viss garanti för att uppgifterna hanteras enligt gällande

föreskrifter. Det bör vidare enligt regeringens mening inte finnas något

hinder mot att lämna ut uppgifterna om det råder en tillfredsställande

tystnadsplikt för de företag som tar emot uppgifterna. Om man begränsar

kretsen av mottagare till kreditgivare i vars verksamhet det råder en

författningsreglerad tystnadsplikt som ger ett tillräckligt gott skydd mot

fortsatt spridning, bör en tillfredsställande ordning kunna uppnås.

Den föreslagna lösningen innebär att den tystnadsplikt som gäller enligt

bankrörelselagen, lagen om kreditmarknadsbolag och lagen om

värdepappersrörelse inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för

kreditupplysningsändamål. En erinran om det bör tas in i bestämmelserna om

tystnadsplikt i de aktuella lagarna.

Företagen inom handeln omfattas inte av någon författningsreglerad

tystnadsplikt. De står inte heller under tillsyn. Enligt regeringen finns det,

mot denna bakgrund, inte förutsättningar att i kreditupplysningslagen

föreskriva att företag utanför den ovan beskrivna användargruppen skall kunna

ges tillgång till information med det känsliga innehåll som det här är fråga

om.

Flera remissinstanser har i anslutning till önskemålet om att även företagen

inom handeln skall få tillgång till uppgifter om bl.a. kreditengagemang

framhållit att ett system byggt på den tyska s.k. Schufamodellen bör

övervägas.

I Tyskland tillämpas ett system med slutna användarkretsar inom vilka

information sprids. I en sådan krets ingår banker och liknande kreditinstitut,

men även andra företag kan bli medlemmar. En förutsättning är dock att

företaget sysslar med mer långsiktig kreditgivning. Den som ansöker om kredit

hos exempelvis en bank får underteckna en klausul (?Schufaklausul?) som

innebär att han eller hon förklarar sig införstådd med att uppgifter om bl.a.

kreditengagemang sprids i enlighet med Schufas regler. Ett liknande system

förekommer i England.

Ett system av beskrivet slag grundas på att den som söker kredit medger att

information sprids inom användarkretsen enligt vissa överenskomna

bestämmelser. Ett sådant system utgör i betydande grad en privaträttslig

lösning som inte självklart bör regleras i författning. Härtill kommer att det

pågående arbetet i Datalagskommittén med att överväga hur EG:s

dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt innebär att frågor med

koppling till direktivet i huvudsak bör hållas utanför detta

lagstiftningsärende. Därvid är särskilt att beakta att bl.a. frågan om

samtycke generellt skall krävas för databehandling av uppgifter om fysiska

personer behandlas i direktivet.

Regeringen anser att det med hänsyn till det anförda inte finns skäl att nu

överväga en ordning liknande Schufasystemet. Det kan dock finnas anledning att

återkomma till frågan, exempelvis i samband med en utvärdering av de nu

föreslagna lagändringarna.

Motionerna

I motion Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) yrkandena 1 och 3 hänvisas till

regeringens förslag i aktuellt avseende. Effektiviteten i kreditupplysning

skulle enligt motionärernas uppfattning underlättas om även leverantörer

omfattas av den inre kretsen. För att ytterligare stärka privatpersoners

integritet anser motionärerna att personer som så önskar bör medges rätt att

ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens register.

I motion Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) konstateras att

kreditupplysningsmarknaden domineras av två aktörer, Upplysningscentralen och

Soliditet. Det är därför positivt att regeringen föreslår att sekretessregler

inte skall hindra att uppgifter om kreditengagemang m.m. utväxlas för

kreditupplysningsändamål inom en krets av kreditupplysningsföretag,

värdepappersbolag och banker. Konkurrensen bör dock underlättas ytterligare

för att marknaden skall bli effektiv. Ett system enligt den s.k.

Schufamodellen bör därför införas även i Sverige.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens

förslag och avstyrka motionerna i berörda delar.

Finansutskottets bedömning

Gällande ordning där endast Upplysningscentralen har tillgång till uppgifter

om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk är inte

tillfredsställande från konkurrenssynpunkt.

Finansutskottet anser att regeringens förslag innebär att en effektiv

konkurrens kan uppnås utan att det leder till oacceptabla ingrepp i personlig

integritet och tystnadsplikt. Företag inom handeln, som varken står under

tillsyn eller omfattas av någon författningsreglerad tystnadsplikt, bör inte

ingå i den slutna användargruppen. Finansutskottet tillstyrker således

regeringens förslag. Motion Fi37 (m) yrkande 1 avstyrks.

Motionärerna i Fi37 (m) yrkande 3 förespråkar att personer som så önskar

skall medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens register.

I motion Fi38 (m, c, fp, kd) förespråkas att ett system enligt den s.k.

Schufa-modellen bör införas även i Sverige.

Ett system enligt den s.k. Schufamodellen utgör i hög grad en privaträttslig

lösning som i enlighet med vad regeringen påpekat inte självklart bör regleras

i författning. Som framgår av propositionen behandlas frågan om samtycke

generellt skall krävas för databehandling av uppgifter om fysiska personer i

EG:s dataskyddsdirektiv. Hur detta direktiv skall införlivas i svensk rätt

bör, med hänsyn till att denna fråga kommer att behandlas i annat sammanhang,

hållas utanför detta lagstiftningsärende. Finansutskottet delar regeringens

och konstitutionsutskottets uppfattning att det på grund av det anförda inte

finns skäl att nu överväga de frågor som behandlas i motionerna varför

motionerna Fi37 (m) yrkande 3 och Fi38 (m, c, fp, kd) i denna del avstyrks.

Skyldighet att lämna kreditupplysningskopia

Gällande ordning

När en kreditupplysning om en privatperson lämnas ut skall, enligt 11 §

kreditupplysningslagen, den som avses med upplysningen samtidigt och

kostnadsfritt tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen

och råd som upplysningen innehåller om honom (kreditupplysningskopia). Den

omfrågade skall också underrättas om vem som har begärt upplysningen

(beställaruppgift). Denna information anges regelmässigt på

kreditupplysningskopian.

En person som är näringsidkare har en motsvarande rätt att kostnadsfritt

erhålla ett meddelande om vilka faktiska uppgifter som lämnas om honom eller

henne. En näringsidkare har däremot inte rätt att få veta vilka omdömen och

råd som lämnas eller vem som har begärt upplysningen. Detsamma gäller för en

person som, utan att vara näringsidkare, har ett så väsentligt inflytande i

någon viss näringsverksamhet att en uppgift om personens egna förhållanden

behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning.

En juridisk person har inte någon laglig rätt att få vare sig en

kreditupplysningskopia eller en beställaruppgift när en kreditupplysning om

den juridiska personen lämnas.

Tidigare riksdagsbehandling

Under senare år har det väckts ett flertal riksdagsmotioner med krav på att

kreditupplysningslagen skall ändras så att fler får rätt till

beställaruppgift. Motionerna har i första hand tagit sikte på sådana fysiska

personer som är näringsidkare eller knutna till en näringsverksamhet. Vid

behandlingen av motionerna har näringsutskottet framhållit att det gäller å

ena sidan att skydda enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å

andra sidan att värna om möjligheterna till en effektiv

kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga missriktad kreditgivning och

andra icke önskvärda dispositioner. Motionerna har avslagits med motiveringen

att den gällande ordningen representerar en rimlig avvägning mellan dessa två

intressen. Därvid har framhållits att integritetsskyddet, i enlighet med

grundtankarna bakom kreditupplysningslagen, i första hand har ansetts gälla

för de personer som är föremål för kreditupplysning. Men det kan också, har

det påpekats, betraktas som en form av integritetsskydd att upplysningar om en

näringsidkares vederhäftighet i ekonomiskt hänseende kan inhämtas utan att

beställaren behöver röja sig för den han begär upplysning om (se bl.a. bet.

1991/92:NU9).

När frågan senast behandlades i riksdagen ansåg emellertid näringsutskottet,

mot bakgrund bl.a. av att det hade gått nära fem år sedan frågan senast

remissbehandlats, att det borde uppdras åt Kreditupplysningsutredningen att ta

upp frågan om näringsidkares rätt till beställaruppgift till prövning.

Ytterligare en anledning till en förnyad prövning ansågs vara att det

ekonomiska läget hade medfört att näringsidkare numera oftare blev föremål för

kreditupplysningar (se bet. 1992/93:NU22). Riksdagen ställde sig bakom

betänkandet (rskr. 1992/93:213).

Propositionen

Fysiska personer som är näringsidkare eller på annat sätt knutna till

näringsverksamhet har rätt till en kreditupplysningskopia som ger besked om

vilken faktisk information som har lämnats ut om dem. De får däremot inte veta

vilka råd och omdömen som har lämnats eller vem som har beställt uppgifterna.

Regeringen anser att skälen för en ordning med beställaruppgift beträffande

alla fysiska personer är så starka att en rätt till beställaruppgift nu bör

införas för alla fysiska personer. Särskilt betydelsefull är därvid den

omständigheten att den nuvarande ordningen vållar betydande obehag och

irritation och av många uppfattas som ett obehörigt intrång i den personliga

integriteten. En större öppenhet med avseende på kreditupplysningar avseende

fysiska personer måste ses som en allmänt önskvärd utveckling. Även

näringsidkare och näringsanknutna personer bör sålunda ha rätt till

beställaruppgift i samband med att de får ett meddelande enligt 11 §.

De skäl som anförts till stöd för ett krav på beställaruppgift gör sig även

gällande i fråga om rätten till besked om vilka råd och omdömen som lämnats.

Särskilt integritetsaspekten är viktig men även den omständigheten att en

person får anses ha ett berättigat intresse att få veta vilka omdömen och råd

som lämnas om honom i kommersiella sammanhang. I likhet med andra fysiska

personer bör därför även näringsidkare och näringsanknutna personer få reda på

inte bara vilka faktiska uppgifter som har lämnats om dem utan också vilka

omdömen och råd som kreditupplysningen har innehållit.

Även juridiska personer kan ha ett intresse av att få veta vilka uppgifter

som har lämnats om dem och vem som har beställt upplysningen. Det kan bl.a.

vara av vikt för juridiska personer lika väl som för enskilda näringsidkare

att snabbt kunna rätta felaktiga eller missvisande uppgifter direkt hos

beställaren.

När det gäller juridiska personer finns emellertid inte något behov att med

hänsyn till integritetsskyddsintressen låta den omfrågade få besked om att en

kreditupplysning lämnats och om innehållet i denna. Av betydelse är vidare att

ett utökat uppgiftslämnande i fråga om juridiska personer skulle medföra

kraftigt ökade kostnader för kreditupplysningsföretagen och därmed för

kreditupplysningsverksamheten som sådan, eftersom juridiska personer för

närvarande inte har rätt att få vare sig kreditupplysningskopior eller

beställaruppgifter.

Regeringen anser, med hänsyn till vad som framgått ovan, att de juridiska

personerna även i fortsättningen bör stå utanför bestämmelserna i 11 §

kreditupplysningslagen. Någon laglig rätt för dem till kreditupplysningskopior

eller beställaruppgifter bör således inte införas.

Motionerna

I motionerna 1994/95:N216 av Lennart Fremling och Siw Persson (fp),

1994/95:N263 av Rolf Dahlberg m.fl. (m), Fi706 av Inga Berggren m.fl. (m, c,

fp, kd) och N214 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) framställs krav på att

näringsidkare och näringsanknutna fysiska personer skall få rätt att veta vem

som begärt en kreditupplysning om dem, s.k. beställaruppgift. I motion

1994/95:N263 (m) begärs också att näringsidkare och näringsanknutna fysiska

personer även skall få rätt att veta vilka omdömen och råd som lämnats om dem,

s.k. kreditupplysningskopia.

I motion Fi40 av Per Rosengren m.fl. (v) anses att även handelsbolag och

kommanditbolag bör ingå i den grupp som skall få tillgång till kopior av

kreditupplysningen eftersom de skiljer sig från övriga juridiska personer

genom att ägarna själva beskattas för bolagets vinster.

I motion Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande 3 förespråkas också att

även juridiska personer regelmässigt och kostnadsfritt bör underrättas om

vilka kreditupplysningar som har utgått om företaget. Däremot bör de inte

underrättas om vem/vilka som har beställt kreditupplysningen.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens

förslag och avstyrka samtliga motioner i berörda delar.

Finansutskottets överväganden

Finansutskottet anser det mycket positivt att regeringen nu föreslagit att

alla fysiska personer - även näringsidkare och därmed jämställda personer -

skall ha rätt att i en kreditupplysningskopia inte bara få besked om vilka

faktiska uppgifter som lämnats om dem utan också vilka omdömen och råd som har

lämnats samt vem som har begärt kreditupplysningen, s.k. beställaruppgift.

Motionerna 1994/95:N216 (fp), 1994/95:N263 (m), Fi706 (m, c, fp, kd) och N214

(m) får anses tillgodosedda genom förslaget. I likhet med

konstitutionsutskottet tillstyrker finansutskottet regeringens förslag i denna

del och avstyrker motionerna 1994/95:N216 (fp), 1994/95:N263 (m), Fi706 (m, c,

fp, kd) och N214 (m).

Beträffande juridiska personer anser regeringen att det med hänsyn till

integritetsskyddsintressen inte finns något behov av att låta den omfrågade få

besked om att en kreditupplysning lämnats och om innehållet i denna. Juridiska

personer föreslås inte få någon rätt till vare sig en kreditupplysningskopia

eller en beställaruppgift.

En sådan ordning skulle medföra ökade kostnader för

kreditupplysningsföretagen. Företrädare för de två största

kreditupplysningsföretagen och Svenska bankföreningen har hävdat att en vidgad

plikt att lämna kreditupplysningskopior eller beställaruppgifter är förenad

med ytterligare nackdelar, bl.a. skulle färre kreditupplysningar komma att

beställas och möjligheten att erbjuda kreditupplysningar via cd-rom begränsas.

Finansutskottet anser att det får förutsättas att även juridiska personer

kan ha ett behov av att få veta vilka kreditupplysningsuppgifter som har

lämnats om dem och vem som har beställt uppgifterna. Det kan för juridiska

personer lika väl som för enskilda näringsidkare vara viktigt att snabbt kunna

rätta felaktiga eller missvisande uppgifter direkt hos beställaren. Som anförs

i motion Fi40 (v) gör sig detta särskilt starkt gällande beträffande

handelsbolag och kommanditbolag. Konsekvenserna av en felaktig

kreditupplysning kan i dessa fall skada inte bara bolaget utan även ägarna som

privatpersoner. Finansutskottet anser att fördelarna för handelsbolag och

kommanditbolag av att ha en rätt till kreditupplysningskopia och

beställaruppgift är större än de negativa effekterna som uppkommer.

Finansutskottet förordar, med anledning av motion Fi40 (v), att 11 § skall

erhålla den lydelse som framgår av bilaga 3. Motion Fi41 (c) yrkande 3

avstyrks i den del den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet nu

förordat.

Ändringsförslaget i proposition 1996/97:114

Finansutskottet har tidigare i vår behandlat proposition 1996/97:114

Finansieringsverksamhet i ekonomisk förening m.m. (bet. 1996/97:FiU26). I

betänkandet, FiU26, har finansutskottet inte behandlat ett förslag till

ändring i 3 och 5 a §§ kreditupplysningslagen för att samordning skall kunna

ske med de förslag till ändring i samma lagrum som föreslås i proposition

1996/97:65.

I proposition 1996/97:114 föreslås att tillståndspliktig

finansieringsverksamhet även skall få bedrivas i ekonomisk förening. I

propositionen föreslås vidare att lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

till följd därav skall ändra namn till lagen om finansieringsverksamhet och

att den skall vara tillämplig på kreditmarknadsföretag, dvs. ett svenskt

aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt

lagen att bedriva finansieringsverksamhet. De ändringar som föreslås i

kreditupplysningslagen är följdändringar till dessa förslag.

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag. De i proposition 1996/97:65

föreslagna ändringarna i 3 och 5 a §§ kreditupplysningslagen har av

finansutskottet utformats i bilaga 3 med beaktande av de ändringar som

föreslås i proposition 1996/97:114.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regler om rättelse

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi39 yrkande 2,

2. beträffande tillstånds- och tillsynsfrågor

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:65 i denna del och

proposition 1996/97:114 i denna del antar det i sistnämnda proposition

framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173) såvitt avser 3 §,

3. beträffande tillstånds- och tillsynsmyndighet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi39 yrkande 3 och 1996/97: Fi41

yrkande 1,

res. 1 (c)

4. beträffande uppgifter om betalningsförsummelser och

kreditmissbruk i kreditupplysningar

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Fi37 yrkande 2, 1996/97:Fi38 i

denna del, 1996/97:Fi39 yrkandena 1 och 4 och 1996/97:Fi41 yrkande 2

antar det i proposition 1996/97:65 framlagda förslaget till lag om

ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 6 och 7 §§,

res. 2 (m, c, mp, kd)

5. beträffande utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter

för vilka tystnadsplikt gäller

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Fi37 yrkandena 1 och 3 samt

1996/97:Fi38 i denna del

dels med bifall till proposition 1996/97:65 i denna del och proposition

1996/97:114 i denna del antar det i sistnämnda proposition framlagda

förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt

avser 5 a §,

dels med bifall till proposition 1996/97:65 i denna del antar förslaget

till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

dels med anledning av proposition 1996/97:65

a) med ändring av riksdagens beslut den 14 maj 1997 (bet. 1996/97:FiU26,

rskr. 214) såvitt gäller ändring i lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag bestämmer att 1 kap. 5 § sistnämnda lag samt rubriken

närmast före paragrafen skall ha följande som Utskottets förslag

betecknade lydelse:

--------------------------------------------------------

|Lydelse enligt riksdagens |Utskottets förslag |

|beslut | |

|(rskr. 214) | |

--------------------------------------------------------

| 1 kap. |

-------------------------------------------------------

|Sekretess | Tystnadsplikt |

-------------------------------------------------------

| 5 § |

-------------------------------------------------------

| |

|Enskildas förhållanden till kreditmarknadsföretag får|

|inte obehörigen röjas. |

| I det allmännas verksamhet tillämpas i stället|

|bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). |

| Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte|

|följa för den som bryter mot förbudet i första|

|stycket. |

-------------------------------------------------------

| | | I 5 a §|

| | |kreditupplysningslagen |

| | |(1973:1173) finns|

| | |bestämmelser som innebär|

| | |att vad som gäller om|

| | |tystnadsplikt enligt|

| | |första stycket inte|

| | |hindrar att uppgifter i|

| | |vissa fall utväxlas för|

| | |kreditupplysningsändamål.|

-------------------------------------------------------

b) beslutar om en sådan ändring av ingressen till regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag som

föranleds härav,

dels ock med bifall till proposition 1996/97:65 antar förslaget till lag

om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

res. 3 (m)

6. beträffande skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fi40 och med avslag på

motionerna 1994/95:N216, 1994/95:N263, 1996/97:Fi706, 1996/97:N214 och

1996/97:Fi41 yrkande 3 antar det i proposition 1996/97:65 framlagda

förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt

avser 11 § med den ändringen att paragrafen skall erhålla den i bilaga 3

som Utskottets förslag betecknade lydelsen,

res. 4 (m, fp, mp, kd)

res. 5 (c)

7. beträffande kreditupplysningslagen i övrigt

att riksdagen antar det i proposition 1996/97:65 framlagda förslaget till lag

om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) i den mån det inte

omfattas av vad utskottet hemställt ovan.

Stockholm den 15 maj 1997

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören

Lekberg (s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia

Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s),

Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy

Ottosson (mp), Sven-Erik Österberg (s), Per Bill (m) och Michael Stjernström

(kd).

Reservationer

1. Tillstånds- och tillsynsmyndighet (mom. 3)

Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Kreditupp-

lysningslagens huvudsyfte är? och slutar med ?Fi41 (c) yrkande 1? bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet konstaterar att Datainspektionen sedan kreditupplysnings-

lagens tillkomst visserligen har haft ansvar för tillståndsprövning och

tillsyn enligt lagen. Enligt utskottets mening finns det dock anledning att ta

fasta på den starka ekonomiska anknytning som kreditupplysningsverksamhet har.

Ansvaret för tillstånds- och tillsynsfrågor på kreditupplysningsområdet bör

därför anförtros Finansinspektionen. De tillsynsbefogenheter som

Datainspektionen har enligt datalagen i fråga om ADB-hanteringen i

kreditupplysningsverksamheten kan tillgodose intresset av ett gott

integritetsskydd. Motionerna Fi39 (fp) yrkande 3 och Fi41 (c) yrkande 1 bör

därför bifallas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillstånds- och tillsynsmyndighet

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi39 yrkande 3 och

1996/97:Fi41 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Tillstånds- och tillsynsmyndighet (mom. 4)

Per-Ola Eriksson (c), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt

(m), Roy Ottosson (mp), Per Bill (m) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?I motionerna

behandlas? och på slutar med ?Fi41 (c) yrkande 2? bort ha följande lydelse:

I motionerna behandlas vilka uppgifter som skall få ingå i en

kreditupplysning. Finansutskottet vill framhålla att det inom näringslivet

finns ett stort behov av att kunna undersöka sina kunders eller tilltänkta

affärspartners kreditvärdighet i syfte att undvika kreditförluster. För att

kreditupplysningsverksamhet skall bli effektiv krävs tillgång till så bred och

tidig information som möjligt, t.ex. om inkassoåtgärder. Finansutskottet vill

erinra om att gällande lagstiftning inte uppställer något förbud mot att i

kreditupplysning om näringsidkare och juridiska personer lämna uppgifter om

betalningsförsummelser som inte fastslagits genom domstols eller annan

myndighets avgörande. Mot bakgrund av vad som anförts i de nu aktuella

motionerna vill finansutskottet framhålla nödvändigheten av att bred s.k.

flödesinformation i kreditupplysningar om näringsidkare och juridiska personer

också görs tillgänglig i praktiken. Finansutskottet vill även nämna att det i

sammanhanget torde vara lämpligt att överväga om det bör införas en skyldighet

för den som lämnar en kreditupplysning innehållande uppgift om att mål om

betalningsföreläggande har inletts även skall ange om motparten har bestritt

ansökan.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi37 (m) yrkande 2, Fi38

(m, c, fp, kd) i denna del, Fi39 (fp) yrkandena 1 och 4 och Fi41 (c) yrkande 2

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i

kreditupplysningar

att riksdagen antar det i proposition 1996/97:65 framlagda förslaget till lag

om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 6 och 7 §§

samt med anledning av motionerna 1996/97:Fi37 yrkande 2, 1996/97:Fi38 i

denna del, 1996/97:Fi39 yrkandena 1 och 4 samt 1996/97:Fi41 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka

tystnadsplikt gäller (mom. 5)

Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Finansut-

skottet anser att? och på s. 22 slutar med ?i denna del avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Regeringen föreslår i propositionen att det i kreditupplysningslagen skall

införas en bestämmelse om att regler om tystnadsplikt i bankers,

kreditmarknadsbolags och värdepappersbolags verksamhet inte hindrar att

uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk

utväxlas för kreditupplysningsändamål. För att tillvarata

integritetsskyddsintressen har regeringen valt en ordning med en sluten

användargrupp inom vilken de nu aktuella uppgifterna kan utväxlas utan hinder

av tystnadsplikt. I gruppen skall enligt förslaget ingå företag som står under

myndighets tillsyn och omfattas av författningsreglerad tystnadsplikt. Detta

medför att den slutna användargruppen kommer att bestå av banker,

kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och kreditupplysningsföretag.

Finansutskottet anser dock att avgränsningen av den slutna användargruppen

gjorts alltför snäv. I likhet med motionärerna i Fi37 (m) yrkande 1 anser

finansutskottet att effektiviteten i kreditupplysningsverksamheten skulle

förbättras om även leverantörerna omfattades av den slutna användargruppen.

Finansutskottet förordar således med bifall till motion Fi37 (m) yrkande 1 att

5 a § kompletteras på sätt som motionärerna föreslagit.

I motion Fi37 (m) yrkande 3 föreslås att privatpersoner som så önskar skall

medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens register. I

motion Fi38 (m, c, fp, kd) framförs liknande tankegångar. Finansutskottet

delar motionärernas uppfattning att ett sådant system bör införas, bl.a. med

hänsyn till att privatpersoners integritet skulle stärkas. En sådan ordning

skulle också bli enklare och mer klargörande än regeringens förslag. Med

bifall till motion Fi37 (m) yrkande 3 och med anledning av motion Fi38 (m, c,

fp, kd) i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för

vilka tystnadsplikt gäller

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi37 yrkandena 1 och 3 samt med

anledning av motion 1996/97:Fi38 i denna del

dels med bifall till proposition 1996/97:65 i denna del och proposition

1996/97:114 i denna del antar det i sistnämnda proposition framlagda

förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt

avser 5 a § med den ändringen att i paragrafens andra stycke ordet ?samt?

skall bytas ut mot ett kommatecken och att sist i paragrafens andra

stycket skall orden ?samt leverantörer.? tilläggas.

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels med bifall till proposition 1996/97:65 i denna del antar förslaget

till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

dels med anledning av proposition 1996/97:65

a) med ändring av riksdagens beslut den 14 maj 1997 (bet. FiU26, rskr.

214) såvitt gäller ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

bestämmer att 1 kap. 5 § sistnämnda lag samt rubriken närmast före

paragrafen skall ha följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

--------------------------------------------------------

|Lydelse enligt riksdagens |Utskottets förslag |

|beslut | |

|(rskr. 214) | |

-------------------------------------------------------

| | 1 | |

| |kap. | |

-------------------------------------------------------

|Sekretess | Tystnadsplikt |

-------------------------------------------------------

| 5|

|§ |

-------------------------------------------------------

| |

| Enskildas förhållanden till kreditmarknadsföretag|

|får inte obehörigen röjas. |

| I det allmännas verksamhet tillämpas i stället|

|bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100). |

| Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte|

|följa för den som bryter mot förbudet i första|

|stycket. |

-------------------------------------------------------

| | | I 5 a §|

| | |kreditupplysningslagen |

| | |(1973:1173) finns|

| | |bestämmelser som innebär|

| | |att vad som gäller om|

| | |tystnadsplikt enligt|

| | |första stycket inte|

| | |hindrar att uppgifter i|

| | |vissa fall utväxlas för|

| | |kreditupplysningsändamål.|

-------------------------------------------------------

b) beslutar om en sådan ändring av ingressen till regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag som föranleds

härav,

dels ock med bifall till proposition 1996/97:65 antar förslaget till lag

om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

4. Skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia (mom. 6)

Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt

(m), Roy Ottosson (mp), Per Bill (m) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Finansut-

skottet anser att? och slutar med ?utskottet nu förordat? bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med regeringen att det beträffande juridiska

personer saknas skäl att med hänsyn till integritetsskyddsintressen låta den

omfrågade få besked om att en kreditupplysning lämnats och om innehållet i

denna. Som framgått ovan skulle en vidgad plikt att lämna

kreditupplysningskopior och beställaruppgifter till juridiska personer medföra

högre kostnader och sämre effekt i kreditupplysningsförfarandet.

Finansutskottet delar regeringens bedömning i denna del. Motionerna Fi40 (v)

och Fi41 (c) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N216, 1994/95: N263,

1996/97:Fi706, 1996/97:N214, 1996/97:Fi40 och 1996/97:Fi41 yrkande 3

antar det i proposition 1996/97:65 framlagda förslaget till lag om

ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 11 §,

5. Skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia (mom. 6)

Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Finansut-

skottet anser att? och slutar med ?utskottet nu förordat? bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser att det får förutsättas att även juridiska personer

kan ha ett behov av att få veta vilka kreditupplysningsuppgifter som har

lämnats om dem. Det kan för juridiska personer lika väl som för enskilda

näringsidkare vara viktigt att snabbt kunna rätta felaktiga eller missvisande

uppgifter. Juridiska personer bör därför regelmässigt underrättas om vilka

kreditupplysningar som har utgått om företaget. Däremot bör de inte

underrättas om vem/vilka som har beställt kreditupplysningen, eftersom det

skulle kunna verka hämmande på leverantörers benägenhet att begära

kreditupplysningar om sina kunder. Vad utskottet anfört med bifall till motion

Fi41 (c) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motion Fi40 (v) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi41 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1994/95:N216, 1994/95:N263, 1996/97:Fi706, 1996/97:N214 och

1996/97:Fi40 antar det i proposition 1996/97:65 framlagda förslaget till

lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) såvitt avser 11 §

samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

I proposition 65 framlagda lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

2. Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse

I proposition 114 framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

-----------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------

|Utskottets lagförslag |

| |

| |

|Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag om |

|ändringar i kreditupplysningslagen (1973:1173) |

------------------------------------------------------------

|Av regeringen föreslagen | |Utskottets förslag |

|lydelse i proposition | | |

|1996/97:65 | | |

-----------------------------------------------------------

| |

|11 § |

-----------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------

| När en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut,|

|skall till den som avses med upplysningen samtidigt och|

|kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om de|

|uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller|

|rörande honom och om vem som har begärt upplysningen. |

-----------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------

| När en kreditupplysning om en fysisk person, lämnas ut,|

|skall till den som avses med upplysningen samtidigt och|

|kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om de|

|uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller|

|rörande honom och om vem som har begärt upplysningen.|

|Detta gäller också när en kreditupplysning lämnas om ett|

|handelsbolag eller kommanditbolag. |

------------------------------------------------------------

|Detta gäller inte | | Vad som sägs i första|

|kreditupplysningar som | |stycket gäller inte|

|lämnas genom | |kreditupplysningar som|

|offentliggörande på ett | |lämnas genom|

|sådant sätt som avses i | |offentliggörande på ett|

|tryckfrihetsförordningen | |sådant sätt som avses i|

|eller | |tryckfrihetsförordningen |

|yttrandefrihetsgrundlagen. | |eller |

| | |yttrandefrihetsgrundlagen. |

------------------------------------------------------------

Konstitutionsutskottets yttrande

1996/97:KU9y

Ändringar i kreditupplysningslagen

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 18 mars 1997 beslutat att bereda

konstitutionsutskottet tillfälle att i de delar som som berör utskottets

beredningsområde yttra sig över dels proposition 1996/97:65 om ändringar i

kreditupplysningslagen jämte fem följdmotioner, dels fyra motioner väckta

under allmänna motionstiden 1995 och 1996.

Konstitutionsutskottet behandlar endast de delar av propositionen som avser

vilken myndighet som skall meddela tillstånd och utöva tillsyn (avsnitt 6.3),

villkor för hur verksamheten skall bedrivas m.m. (avsnitt 6.4), vissa känsliga

personuppgifter (avsnitt 7), uppgifter om betalningsförsummelser och

kreditmissbruk i kreditupplysningar (avsnitt 8.1), utlämnande för

kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller (avsnitt

8.2) samt skyldigheten att lämna en kreditupplysningskopia (avsnitt 9).

Utskottet behandlar vidare de motionsyrkanden som har anknytning till nämnda

delar av propositionen. Därutöver yttrar sig utskottet över fyra

motionsyrkanden som tar upp en fråga som inte behandlas särskilt av

propositionen, nämligen frågan om vilka uppgifter som bör ingå i

kreditupplysning om företag och företagare.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i kreditupplysningslagen

(1973:1173).

Regeringen föreslår att det nuvarande systemet med en s.k. frikrets inom

vilken förmedling av kreditupplysningar är undantagen från lagens

tillämpningsområde avskaffas. Lagen blir genom ändringen tillämplig på all

kreditupplysningsverksamhet. Enligt regeringen innebär detta att enhetliga

regler om skydd mot integritetsintrång och om rätt till insyn och rättelse

kommer att gälla inom hela kreditupplysningsområdet.

I anslutning till frikretsens avskaffande föreslås att banker och vissa

andra kreditinstitut skall ha rätt att bedriva kreditupplysningsverksamhet

utan särskilt tillstånd med stöd av sin grundläggande auktorisation.

Regeringen föreslår vidare att bestämmelser om tystnadsplikt inte skall

hindra att uppgifter om bl.a. kreditengagemang och kreditmissbruk utväxlas

inom en begränsad krets där bl.a. kreditupplysningsföretagen ingår. Enligt

regeringen innebär ändringen att kreditupplysningsföretagen blir mer

jämställda när det gäller möjligheten att informera om kreditengagemang och

kreditmissbruk.

Enligt regeringens förslag skall Datainspektionen även fortsättningsvis

utöva tillsyn över lagens efterlevnad.

Därutöver föreslår regeringen bl.a. att fysiska personer som är

näringsidkare eller som har anknytning till näringsverksamhet på samma sätt

som privatpersoner skall få besked om vem som har beställt en

kreditupplysning om dem.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Bakgrund

Kreditupplysningslagen (1973:1173) innehåller regler för den yrkesmässigt

bedrivna kreditupplysningsverksamheten. Lagen syftar i första hand till att

undanröja riskerna för att kreditupplysning skall medföra otillbörligt intrång

i de kreditsökandes personliga integritet eller leda till skada genom oriktiga

eller missvisande uppgifter. Samtidigt är lagen avsedd att bidra till en

effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet. Lagen trädde i kraft den 1

juli 1974 (prop. 1973:155, NU 1973:69, rskr. 1973:379). Efter en översyn i

Justitiedepartementet genomfördes vissa ändringar i lagen år 1981, särskilt i

fråga om enskilda personers integritetsskydd (prop. 1980/81:10, NU 1980/81:30,

rskr. 1980/81:429). Även därefter har vissa mindre ändringar gjorts.

Regeringen beslutade den 27 juni 1991 att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att se över kreditupplysningslagen. Utredaren, som arbetade under

namnet Kreditupplysningsutredningen, hade som huvuduppgifter att undersöka hur

intresset av en effektiv kreditupplysning kan främjas utan att kravet på att

personlig integritet och sekretess träds för när, hur den svenska

lagstiftningen skall anpassas till EG:s regler och därutöver i vilken

utsträckning utländska företag bör ges möjlighet att bedriva

kreditupplysningsverksamhet i Sverige samt i vad mån utvecklingen i fråga om

data- och informationsteknik påkallar ändringar i kreditupplysningslagen (dir.

1991:69). Enligt tilläggsdirektiv i april 1993 (dir. 1993:41) skulle utredaren

också överväga om kreditupplysningslagen bör ändras så att också

näringsidkare m.fl. ges rätt till en s.k. beställaruppgift, dvs. uppgift till

den omfrågade om vem som har begärt en kreditupplysning.

Kreditupplysningsutredningen påbörjade sitt arbete i december 1991. Den

första etappen av arbetet var inriktad på att åstadkomma en anpassning av

kreditupplysningslagens regler till EES-avtalet. I mars 1992 redovisade

utredningen denna del av arbetet i delbetänkandet EES-anpassning av

kreditupplysningslagen (SOU 1992:22). Förslaget ledde till vissa ändringar i

kreditupplysningslagen. I december 1993 lämnade utredningen sitt

slutbetänkande Integritet och effektivitet på kreditupplysningsområdet (SOU

1993:110). Betänkandet har remissbehandlats.

Sedan Kreditupplysningsutredningen lämnade sitt slutbetänkande har det s.k.

dataskyddsdirektivet antagits, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv om

skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och

om det fria flödet av sådana uppgifter (95/46/EG). Direktivet antogs den 24

oktober 1995. Det skall vara genomfört i svensk rätt senast tre år efter att

det antagits, dvs. den 24 oktober 1998.

Regeringen beslutade den 15 juni 1996 att uppdra åt en parlamentariskt

sammansatt kommitté att bl.a. analysera på vilket sätt dataskyddsdirektivet

skall införlivas med svensk lag (dir. 1995:91). Kommittén, som antagit namnet

Datalagskommittén, skulle också lägga fram förslag till en ny lag på området.

Kommittén avslutade sitt arbete den 5 mars 1997 och har avlämnat betänkandet

Integritet Offentlighet Informationsteknik (SOU 1997:39).

Utskottet

Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn?

Propositionen

Regeringen föreslår att Datainspektionen även fortsättningsvis skall meddela

tillstånd enligt kreditupplysningslagen. Inspektionen skall också utöva

tillsyn såväl över kreditupplysningsföretag som över banker och andra

kreditinstitut. Tillsynsverksamheten skall enligt regeringens förslag

finansieras genom att det införs en skyldighet att betala avgifter för

tillsynen.

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen inledningsvis att

Kreditupplysningsutredningens förslag innebär att tillståndsprövningen skall

utföras av Datainspektionen. Finansinspektionen bör dock ha ansvar för tillsyn

vad avser banker och andra kreditinstitut, medan Datainspektionen bör

anförtros tillsynen över de egentliga kreditupplysningsföretagen. Regeringen

konstaterar vidare att i stort sett samtliga remissinstanser avstyrker en

uppdelning. En uppdelning skulle inte innebära ett effektivt

resursutnyttjande, och det finns en risk för att de olika delarna av

kreditupplysningsmarknaden inte skulle komma att styras av överensstämmande

villkor. Detta skulle kunna leda till att konkurrensförhållandena inte blir

enhetliga. Vidare framhålls i remissvaren att Finansinspektionen och

Datainspektionen skall tillvarata delvis olika intressen.

Regeringen instämmer i de invändningar som framförts. Enligt regeringen bör

således tillståndsprövningen och tillsynen på kreditupplysningsområdet

anförtros åt en och samma myndighet.

Vad gäller frågan om det finns anledning att flytta tillståndsprövningen och

tillsynsansvaret från Datainspektionen konstaterar regeringen att

Datainspektionen i sitt remissvar anför att det med hänsyn till den starka

ekonomiska anknytning som kreditupplysningsverksamhet har vore mest lämpligt

om ansvaret för all tillstånds- och tillsynsverksamhet låg hos

Finansinspektionen.

Regeringen anför att kreditupplysningsverksamhet har samband med

kreditgivning men också med konsumentskyddsfrågor. Detta kan sägas tala för

att man väljer Finansinspektionen eller möjligen Konsumentverket som

tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Enligt regeringen är Finansinspektionens kunskaper om kreditinstitutens

speciella problem och om kreditmarknaden i stort av värde även i

kreditupplysningssammanhang. Kreditupplysningsverksamheten har ett påtagligt

samband med kreditbedömning och annan finansiell verksamhet. Detta talar för

att tillståndsprövningen och tillsynen enligt kreditupplysningslagen bör

ankomma på Finansinspektionen.

Regeringen anser att av stor betydelse i sammanhanget är emellertid att

Finansinspektionen, till skillnad för Datainspektionen, inte särskilt har till

uppgift att tillvarata den enskildes intresse av integritetsskydd. Att just

integritetsskyddsfrågor tilläggs stor betydelse när det gäller vilken

myndighet som skall ha ansvaret för tillståndprövningen och tillsynen är

enligt regeringen naturligt med tanke på att kreditupplysningslagens

huvudsyfte är att förhindra att kreditupplysning leder till otillbörligt

intrång i den personliga integriteten. Det förhållandet att Datainspektionen

som en av sina huvuduppgifter har att värna om skyddet för den personliga

integriteten utgör ett tungt vägande skäl för att Datainspektionen bör handha

tillståndsprövningen och ha ansvaret för tillsynen på området.

Regeringen anför vidare att hos Datainspektionen finns en lång erfarenhet av

de frågor som kan bli aktuella i kreditupplysningssammanhang och ett betydande

mått av sakkunskap på området. Regeringen konstaterar att så gott som all

kreditupplysningsverksamhet bedrivs med hjälp av ADB. På dataområdet är

Datainspektionen tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt datalagen

(1973:289). Med tanke på den viktiga roll som ADB sålunda spelar för

kreditupplysningsverksamhet är det enligt regeringen en fördel om

Datainspektionens kompetens på dataområdet kan tas till vara. I praktiken är

det också ofta så att tillståndsprövningen och tillsynsuppgifter enligt

datalagen och kreditupplysningslagen sammanfaller.

En sammanvägning av de omständigheter som diskuterats leder enligt

regeringen till att Datainspektionen bör ha hand om tillståndsprövningen samt

vara tillsynsmyndighet på hela kreditupplysningsområdet. För att tillvarata

Finansinspektionens särskilda kunskaper om finansiell verksamhet i stort i

syfte att beakta de särskilda förhållanden som gäller för kreditinstituten

föreslår regeringen att Datainspektionen bör samråda med Finansinspektionen i

tillsynsfrågor som rör den delen av kreditupplysningsmarknaden. En bestämmelse

om sådant samråd bör införas i kreditupplysningsförordningen (1981:955).

Regeringen konstaterar att på flera närliggande områden finns system som

innebär att tillsynsverksamhet finansieras genom avgifter från dem som

omfattas av tillsynen. Regeringen anser att det finns skäl att införa ett

sådant system även i kreditupplysningsområdet. En bestämmelse om

avgiftsskyldighet bör därför införas i kreditupplysningslagen. Bestämmelsen

bör enligt regeringen utformas så att regeringen får rätt att föreskriva en

skyldighet för den som bedriver kreditupplysningsverksamhet att betala en

avgift för tillsynsverksamhet. Det bör vidare anges att avgiften skall påföras

av Datainspektionen.

Motionerna

I motion 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att mot bakgrund av

de näringspolitiska aspekter som bör beaktas vid kreditupplysning bör

Finansinspektionen vara tillstånds- och tillsynsmyndighet med skyldighet att

samråda med Datainspektionen (yrkande 3).

I motion 1996/97:Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) anförs att motionärerna

delar Datainspektionens uppfattning att det med hänsyn till den starka

ekonomiska knytning som kreditupplysningsmarknaden har vore mest lämpligt om

ansvaret för all tillstånds- och tillsynsverksamhet låg hos

Finansinspektionen.

Utskottets bedömning

När det gäller frågan om vilken myndighet som skall ha ansvaret för

tillståndsprövningen och tillsynen på kreditupplysningsområdet delar utskottet

regeringens uppfattning att en och samma myndighet bör anförtros dessa

uppgifter. Någon uppdelning av ansvarsområdet bör således inte genomföras.

Härefter vill utskottet, i likhet med regeringen, framhålla att

kreditupplysningslagens huvudsyfte är att förhindra att kreditupplysning leder

till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Finansinspektionen

har visserligen betydande kunskaper om kreditinstitutens speciella problem och

om kreditmarknaden i stort. Till skillnad från Finansinspektionen har

Datainspektionen dock som huvuduppgift att värna om skyddet för den personliga

integriteten. Datainspektionen har vidare sedan kreditupplysningslagens

tillkomst hanterat frågor om tillstånd och tillsyn enligt lagen och har

således en lång erfarenhet av dessa frågor och stor sakkunskap på området. Med

hänsyn till den viktiga roll som ADB spelar i kreditupplysningssammanhang

utgör enligt utskottets mening också Datainspektionens kompetens på

dataområdet ett tungt vägande skäl för att Datainspektionen även

fortsättningsvis skall ha hand om tillståndsprövningen och ansvaret för

tillsynen på kreditupplysningsområdet. Mot bakgrund av vad som nu har anförts

anser utskottet att Datainspektionen också i fortsättningen på

kreditupplysningsområdet skall ansvara för tillståndsprövningen och vara

tillsynsmyndighet. Finansinspektionens särskilda kunskaper om finansiell

verksamhet i stort kan enligt utskottets mening tillvaratas genom de regler om

samråd som regeringen anser bör införas i kreditupplysningsförordningen.

Motionerna 1996/97:Fi39 (yrkande 3) och 1996/97:Fi41 bör därför avstyrkas.

Från de synpunkter konstitutionsutskottet har att företräda har utskottet

vidare ingenting att invända mot att ett avgiftssystem införs för tillsyn på

kreditupplysningsområdet.

Villkor för hur verksamheten skall bedrivas m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår att Datainspektionen även fortsättningsvis skall kunna

besluta om villkor för hur ett företags kreditupplysningsverksamhet närmare

skall bedrivas.

I skälen för sitt förslag anför regeringen att möjligheten för

tillståndsmyndigheten att kombinera ett tillstånd med föreskrifter är av stort

värde, bl.a. med hänsyn till integritetsskyddsfrågorna. Denna möjlighet

innebär också att särskilda anvisningar kan ges för varje enskilt

kreditupplysningsföretag med utgångspunkt i just den verksamhet som företaget

bedriver. Detta är enligt regeringen betydelsefullt, eftersom flera av de

företag som är verksamma inom kreditupplysningsområdet har en speciell

inriktning. Möjligheten för tillsynsmyndigheten att meddela villkor för hur

verksamheten skall bedrivas bör därför behållas.

Som redovisats ovan föreslår regeringen att Datainspektionen bör utöva

tillsyn även över kreditinstitutens kreditupplysningsverksamhet. För att

Datainspektionen skall kunna få tillfälle att meddela de villkor som kan vara

behövliga avseende dessa institut, bör enligt regeringen en

anmälningsskyldighet föreskrivas. Anmälan bör ske minst två månader innan

institutet avser att påbörja kreditupplysningsverksamhet. Regeringen föreslår

att en bestämmelse om detta tas in i 3 § kreditupplysningslagen.

Regeringen föreslår vidare att Datainspektionen liksom hittills skall få

möjlighet att återkalla tillstånd för kreditupplysningsverksamhet. Någon

motsvarande återkallelserätt bör inte finnas när det gäller banker och andra

kreditinstitut. I stället bör Datainspektionen underrätta Finansinspektionen

eller motsvarande myndighet i institutets hemland när anledning till det

uppkommer.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Vissa känsliga personuppgifter

Propositionen

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser i 6 § kreditupplysningslagen om

att känsliga uppgifter om fysiska personer inte får användas i

kreditupplysningssammanhang kompletteras för att anpassas till EG:s

dataskyddsdirektiv.

Regeringen erinrar om att några mer ingående ändringar inte bör göras med

hänsyn till Datalagskommitténs arbete med förslag om hur dataskyddsdirektivet

skall genomföras i svensk rätt. På ett par punkter finns det dock enligt

regeringen anledning att redan nu gå fram med förslag. Det gäller dels vissa

enkla anpassningar till direktivet, dels en utvidgning av undantaget i 6 §

fjärde stycket kreditupplysningslagen från förbudet att använda uppgifter om

brott. Regeringens förslag i sistnämnda avseende redovisas i påföljande

avsnitt.

I uppräkningen i 6 § kreditupplysningslagen talas om (någons) ?religiösa

uppfattning?. Regeringen föreslår att detta uttryck ändras till det i

direktivet använda ?religiös eller filosofisk övertygelse?. Därutöver bör

uttrycket ?ras eller hudfärg? bytas ut mot det i direktivet använda ?ras eller

etniskt ursprung?. I direktivets uppräkning anges även uppgifter om sexualliv.

Regeringen föreslår att detta läggs till i 6 §.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i kreditupplysningar

Propositionen

Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser behålls i fråga om möjligheten

att använda uppgifter om betalningsförsummelser i kreditupplysningar om

privatpersoner. Lagens 7 § byggs emellertid ut med en regel om att

kreditupplysningar om privatpersoner även får innehålla uppgifter om

kreditmissbruk, om krediten har lämnats av ett företag som står under

Finansinspektionens tillsyn och kredittagaren i avsevärd utsträckning

överskridit gällande kreditgräns eller på annat sätt allvarligt missbrukat

krediten.

Vidare föreslår regeringen en utvidgning av undantaget i 6 § från förbudet

mot att använda uppgifter om brott. Utvidgningen innebär att uppgifter om

betalningsförsummelser, kreditmissbruk och näringsförbud får användas även om

det av uppgifterna framgår att någon har begått brott.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt

gäller

Propositionen

Regeringen föreslår att det i kreditupplysningslagen införs en bestämmelse om

att regler om tystnadsplikt i bankers, kreditmarknadsbolags och

värdepappersbolags verksamhet inte hindrar att uppgifter om kreditengagemang,

betalningsförsummelser och kreditmissbruk utväxlas för kreditupplysnings-

ändamål inom en krets som i huvudsak utgörs av dessa företag samt

kreditupplysningsföretag.

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att det i

kreditupplysningslagen inte finns några bestämmelser som begränsar

kreditupplysningsföretagens möjligheter att samla in och lämna ut uppgifter om

kreditengagemang. Enligt regeringen har dock i realiteten endast

Upplysningscentralen (Upplysningscentralen UC AB, vilken ägs av bankerna och

utgör det ena av de två bolag som dominerar kreditupplysningsmarknaden) kunnat

upprätta ett kreditengagemangsregister. En anledning härtill är att bankerna

ansett sig förhindrade att lämna ut uppgifter av detta slag till Soliditet

(Dun & Bradstreet Soliditet AB, vilket utgör det andra av de två dominerande

bolagen på kreditmarknaden) av det skälet att den tystnadsplikt som följer av

kreditupplysningslagen, enligt deras mening, är svagare än den tystnadsplikt

som följer av bestämmelserna i bankrörelselagen (1987:617), den s.k.

banksekretessen.

Som bakgrund för sitt förslag anför regeringen att uppgifter om

kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk är av stor

betydelse i kreditupplysningssammanhang, att endast Upplysningscentralen av

landets kreditupplysningsföretag har tillgång till uppgifterna, att detta har

stor betydelse från konkurrenssynpunkt samt att den centrala

lagstiftningsfrågan i sammanhanget är om en effektiv konkurrens i nu angivet

avseende kan uppnås utan oacceptabla ingrepp i personlig integritet och

tystnadsplikt.

Regeringen konstaterar att det i 14 § kreditupplysningslagen anges att den som

är eller har varit verksam i kreditupplysningsverksamhet inte obehörigen får

röja vad han till följd därav fått veta om enskildas personliga förhållanden

eller om yrkes- eller affärshemligheter. Även om den tystnadsplikt som följer

av denna bestämmelse i något avseende kan anses mindre sträng än den

tystnadsplikt som gäller för banker och kreditmarknadsbolag, ger den enligt

regeringens mening ett tillräckligt gott skydd för såväl kreditinstituten som

för deras kunder. Alla kreditupplysningsföretag bör därför kunna ges tillgång

till uppgifter om kreditengagemang. En annan fråga är hur uppgifterna skall få

lämnas i kreditupplysningsverksamheten. Regeringen anför att informationen i

dag får, enligt det tillstånd som Datainspektionen lämnat, spridas endast inom

en sluten användargrupp. Regeringen anser att den lämpligaste lösningen är att

en motsvarande reglering införs i lagen.

Vad gäller frågan hur den slutna användargruppen närmare bör avgränsas anför

regeringen att ett nära till hands liggande kriterium för en sådan avgränsning

är att utgå från företag som står under myndighetstillsyn. Vidare anser

regeringen att om man begränsar kretsen av mottagare till kreditgivare i vars

verksamhet det råder en författningsreglerad tystnadsplikt, som ger ett

tillräckligt gott skydd mot fortsatt spridning, bör en tillfredsställande

ordning kunna uppnås.

Regeringen konstaterar att såväl banker som kreditmarknadsbolag står under

Finansinspektionens tillsyn. Deras verksamhet regleras också av en

författningsreglerad tystnadsplikt. Banker och kreditmarknadsbolag bör således

enligt regeringen kunna ges tillgång till uppgifter om kreditengagemang.

Detsamma gäller enligt regeringen värdepappersbolagen.

Vad gäller försäkringsbolagen konstaterar regeringen att också dessa står

under tillsyn av Finansinspektionen. Detta förhållande utgör enligt regeringen

en viss garanti för en korrekt informationsbehandling. Emellertid saknas

enligt regeringen en författningsreglerad tystnadsplikt jämförbar med den som

gäller för banker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag. Förutsättningar

att låta försäkringsbolagen ingå i den slutna användargruppen föreligger

därför inte. Regeringen anser att inte heller Skeppshypotekskassan, som står

under Finansinspektionens tillsyn men saknar författningsreglerad

tystnadsplikt, bör ingå i den slutna användargruppen.

Regeringen konstaterar vidare att en särskild fråga är om även utländska

banker samt motsvarigheterna till kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag

bör ha tillgång till uppgifter om kreditengagemang. Regeringen anser att

företag som har svenskt tillstånd att driva verksamhet av aktuellt slag här i

landet skall ha tillgång till sådana uppgifter. När det gäller utländska

företag, som inte har sådant tillstånd, bör man enligt regeringen göra

skillnad på företag inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) som

bedriver verksamhet här i landet med stöd av sin hemlandsauktorisation och

andra utländska företag av detta slag. Med hänsyn till förbudet mot

diskriminering på nationell grund (artikel 6 första stycket Romfördraget) bör

enligt regeringen företag från EES-området ha samma rätt som motsvarande

svenska företag att få del av uppgifter om kreditengagemang.

Vad gäller företagen inom handeln konstaterar regeringen att de inte

omfattas av någon författningsreglerad tystnadsplikt. De står inte heller

under tillsyn. Mot denna bakgrund finns det enligt regeringen inte

förutsättningar att i kreditupplysningslagen föreskriva att företag utanför

den ovan beskrivna användargruppen skall kunna ges tillgång till information

med det känsliga innehåll som det här är fråga om.

Regeringen konstaterar att det i Tyskland tillämpas ett system med slutna

användarkretsar inom vilka information sprids. I en sådan krets ingår banker

och liknande kreditinstitut men även andra företag kan bli medlemmar. En

förutsättning är dock att företaget sysslar med mer långsiktig kreditgivning.

Den som ansöker om kredit hos exempelvis en bank får underteckna en klausul

(?Schufa-klausul?) som innebär att han eller hon förklarar sig införstådd med

att uppgifter om bl.a. kreditengagemang sprids i enlighet med Schufas regler.

Ett liknande system förekommer i England.

Regeringen anför vidare att ett system av beskrivet slag grundas på att den

som söker kredit medger att information sprids inom användarkretsen enligt

vissa överenskomna bestämmelser. Ett sådant system utgör enligt regeringen i

betydande grad en privaträttslig lösning som inte självklart bör regleras i

författning. Härtill kommer att det pågående arbetet med att överväga hur EG:s

dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt innebär att frågor med

koppling till direktivet i huvudsak bör hållas utanför förevarande

lagstiftningsärende. Regeringen framhåller att därvid särskilt är att beakta

att bl.a. frågan om samtycke generellt skall krävas för databehandling av

uppgifter om fysiska personer behandlas i direktivet. Med hänsyn till det

anförda finns det enligt regeringen inte skäl att nu överväga en ordning

liknande Schufa-systemet. Det kan dock finnas anledning att återkomma till

frågan, exempelvis i samband med en utvärdering av de nu föreslagna

lagändringarna.

Sammanfattningsvis anför regeringen att tystnadsplikt alltså inte bör hindra

att uppgifter om kreditengagemang utväxlas för kreditupplysningsändamål inom

en sluten användargrupp. Gruppen bör bestå av banker, kreditmarknadsbolag och

värdepappersbolag samt kreditupplysningsföretag. Även vissa utländska bolag

bör få tillgång till informationen.

De skäl som i det föregående anförts till stöd för ökad tillgång till

uppgifter om kreditengagemang gör sig enligt regeringen också gällande i fråga

om upppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk. Även sådan

information bör därför få spridas inom den slutna användargruppen utan hinder

av eventuell tystnadsplikt.

Regeringen framhåller att en bestämmelse i kreditupplysningslagen med detta

innehåll inte i och för sig medför att bankerna, kreditmarknadsbolagen och

värdepappersbolagen blir skyldiga att lämna ut informationen, endast att de

inte på grund av tystnadsplikt är förhindrade att göra det. Regeringen

konstaterar att varken Bankföreningen eller Finansbolagens förening i sina

remissvar har haft något att erinra mot Kreditupplysningsutredningens förslag

i denna del. Enligt regeringen finns det därför anledning att utgå från att

bl.a. bankerna, efter det att frågan om tystnadsplikt fått sin lösning, kommer

att på lika villkor lämna ut information av aktuellt slag till samtliga

kreditupplysningsföretag. Regeringen anför att om något kreditinstitut trots

allt skulle välja att lämna ut information endast till ett eller ett par

kreditupplysningsföretag, bör förfarandet kunna prövas enligt konkurrenslagen.

Med hänsyn till det anförda anser regeringen att det saknas skäl att i

lagen föreskriva en skyldighet att lämna ut information.

Avslutningsvis anför regeringen att den föreslagna lösningen innebär att den

tystnadsplikt som gäller enligt bankrörelselagen, lagen om kreditmarknadsbolag

och lagen om värdepappersrörelse inte hindrar att uppgifter i vissa fall

utväxlas för kreditupplysningsändamål. En erinran om detta bör tas in i

bestämmelserna om tystnadsplikt i de aktuella lagarna.

Motionerna

I motion 1996/97:Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) hemställs att riksdagen

beslutar att även leverantörer skall ingå i den krets av företag inom vilken

uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk får

utväxlas för kreditupplysningsändamål (yrkande 1). Enligt motionärerna skulle

effektiviteten i kreditupplysning underlättas om även leverantörer ingick i

den inre kretsen.

I samma motion hemställs vidare att riksdagen beslutar att personer som så

önskar skall medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens

register (yrkande 3). Motionärerna anför att detta ytterligare skulle stärka

privatpersoners integritet. Samtycket blir avgörande i varje enskilt fall,

vilket enligt motionärerna är både förenklande och klargörande i förhållande

till regeringens förslag.

I motion 1996/97:Fi38 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förändringar i kreditupplysningslagen. Bland annat anför motionärerna att det

är positivt att regeringen föreslår att sekretessregler inte skall hindra att

uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser m.m. utväxlas för

kreditupplysningsändamål inom en krets av kreditupplysningsföretag,

värdepappersbolag och banker. Konkurrensen bör enligt motionärerna dock

underlättas ytterligare för att marknaden skall bli effektiv. Ett system

enligt Schufa-modellen bör därför införas även i Sverige.

Utskottets bedömning

Regeringen föreslår en ordning som skall underlätta utväxling av uppgifter om

kreditengagemang, betalningsförsummelser och kreditmissbruk. Som skäl härför

åberopar regeringen bl.a. nämnda uppgifters stora betydelse i

kreditupplysningssammanhang och att en effektivare konkurrens på

kreditupplysningsområdet kan uppnås. Utskottet vill härvid framhålla att vad

som nu sagts om en effektivare kreditupplysningsverksamhet måste vägas mot den

enskildes intresse av skydd för sin integritet.

För att göra en lämplig avvägning mellan effektivitets- och

integritetsintressen har regeringen valt att föreslå en ordning med en sluten

användargrupp inom vilken uppgifter om kreditengagemang,

betalningsförsummelser och kreditmissbruk kan utväxlas utan hinder av regler

om tystnadsplikt. Kriterierna för hur den slutna användargruppen skall

avgränsas bör enligt regeringen vara dels att ifrågavarande företag skall stå

under myndighetstillsyn, dels att företagens verksamhet skall omfattas av en

författningsreglerad tystnadsplikt som ger ett tillräckligt gott skydd mot

fortsatt spridning. Utskottet anser att den nu beskrivna ordningen på ett

tillfredsställande sätt skyddar den personliga integriteten från otillbörligt

intrång. Mot denna bakgrund godtar utskottet regeringens förslag att det i den

slutna användargruppen får ingå banker, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag

och kreditupplysningsföretag samt vissa utländska bolag. Följaktligen delar

utskottet regeringens uppfattning att företag inom handeln, vilka varken står

under tillsyn eller omfattas av författningsreglerad tystnadsplikt, inte bör

ingå i den grupp som skall få tillgång till de nu aktuella uppgifterna. Motion

1996/97:Fi37 yrkande 1 bör därför avstyrkas.

I nämnda motion hemställs vidare att riksdagen beslutar att personer som så

önskar skall medges rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens

register (yrkande 3). Liknande tankegångar framförs i motion 1996/97:Fi38, där

det anförs att ett system enligt den tyska Schufa-modellen bör införas i

Sverige. I propositionen erinrar regeringen om att ett system enligt Schufa-

modellen i betydande grad utgör en privaträttslig lösning som inte självklart

bör regleras i författning. Regeringen erinrar också om att frågan om samtycke

generellt skall krävas för databehandling av uppgifter om fysiska personer

behandlas i EG:s dataskyddsdirektiv. Med hänsyn till pågående utredningsarbete

bör enligt regeringen frågor med koppling till direktivet i huvudsak hållas

utanför förevarande lagstiftningsärende. Utskottet delar regeringens

uppfattning. De frågor som aktualiseras i nämnda motioner bör därför enligt

utskottets mening inte nu föranleda något uttalande från riksdagens sida.

Skyldigheten att lämna kreditupplysningskopia m.m.

Gällande ordning

När en kreditupplysning om en privatperson lämnas ut skall, enligt 11 §

kreditupplysningslagen, den som avses med upplysningen samtidigt och

kostnadsfritt tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen

och råd som upplysningen innehåller om kreditupplysningen (kredit-

upplysningskopia). Den omfrågade skall också underrättas om vem som har begärt

upplysningen (beställaruppgift). Denna information anges regelmässigt på

kreditupplysningskopian.

En person som är näringsidkare har en motsvarande rätt att kostnadsfritt

erhålla meddelande om vilka faktiska uppgifter som lämnas om honom eller

henne. En näringsidkare har däremot inte rätt att få veta vilka omdömen och

råd som lämnas eller vem som har begärt upplysningen. Detsamma gäller för en

person som, utan att vara näringsidkare, har ett så väsentligt inflytande i

viss näringsverksamhet att en uppgift om personens egna förhållanden behövs

för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning.

En juridisk person saknar laglig rätt att få vare sig en

kreditupplysningskopia eller en beställaruppgift när kreditupplysning om den

juridiska personen lämnas.

I 12 § sägs att om det förekommer anledning till misstanke att en uppgift i

kreditupplysning som lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller i

register som används i kreditupplysningsverksamhet är oriktig eller

missvisande, skall den som bedriver verksamheten utan dröjsmål vidta skäliga

åtgärder för att utreda förhållandet.

Vidare sägs att visar sig upppgiften vara oriktig eller missvisande, skall

den, om den förekommer i register, rättas, kompletteras eller uteslutas ur

registret. Har uppgiften tagits in i kreditupplysning som lämnats på annat

sätt än som avses i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen,

skall rättelse eller komplettering så snart det kan ske tillställas var och en

som under den senaste tolvmånadersperioden fått del av uppgiften. Har

uppgiften under den senaste tolvmånadersperioden lämnats i periodisk skrift

eller i en kreditupplysningsverksamhet som bedrivs genom återkommande

offentliggöranden enligt yttrandefrihetsgrundlagen, skall rättelse eller

komplettering så snart det kan ske införas i ett följande nummer av skriften

eller motsvarande form av offentliggörande enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

Vad som nu sagts gäller dock inte, om uppgiften uppenbarligen saknar betydelse

för bedömningen av vederbörandes vederhäftighet i ekonomiskt hänseende.

I 12 § sägs vidare att om en fråga om rättelse eller liknande åtgärd har

tagits upp efter framställning från den som uppgiften avser, skall denne

kostnadsfritt underrättas om huruvida sådan åtgärd vidtagits.

Enligt 21 § kreditupplysningslagen skall den som bedriver

kreditupplysningsverksamhet ersätta skada som till följd av verksamheten

tillfogas någon genom otillbörligt intrång i hans personliga integritet eller

genom att oriktig uppgift lämnas om honom. Någon skadeståndsskyldighet

föreligger dock inte om den som bedriver verksamheten kan visa att tillbörlig

omsorg och varsamhet iakttagits. Även lidande och omständigheter av annan än

rent ekonomisk betydelse skall beaktas.

Därutöver stadgas i 22 § att om den som bedriver kreditupplysningsverksamhet

inte fullgör vad som åligger honom enligt bl.a. 11 och 12 §§, får

Datainspektionen förelägga vite.

Tidigare riksdagsbehandling

Under senare år har det väckts ett flertal riksdagsmotioner med krav på att

kreditupplysningslagen skall ändras så att fler får rätt till

beställaruppgift. Motionerna har i första hand tagit sikte på sådana fysiska

personer som är näringsidkare eller knutna till näringsverksamhet. Vid

behandlingen av motionerna har näringsutskottet framhållit att det gäller å

ena sidan att skydda enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å

andra sidan att värna om möjligheterna till effektiv

kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga missriktad kreditgivning och

andra icke önskvärda dispositioner. Motionerna har avslagits med motiveringen

att den gällande ordningen representerar en rimlig avvägning mellan dessa två

intressen (se bl.a. bet. 1991/92:NU9).

När frågan senast behandlades i riksdagen ansåg näringsutskottet emellertid,

mot bakgrund bl.a. av att det hade gått nära fem år sedan frågan senast

remissbehandlades, att det borde uppdras åt Kreditupplysningsutredningen att

ta upp frågan om näringsidkares rätt till beställaruppgift till prövning. En

ytterligare anledning till förnyad prövning var enligt näringsutskottet att

det ekonomiska läget hade medfört att näringsidkare oftare blev föremål för

kreditupplysningar (bet. 1992/93:NU22). Riksdagen följde utskottet (rskr.

1992/93:213).

Propositionen

Regeringen föreslår att alla fysiska personer - även näringsidkare och därmed

jämställda personer - skall ha rätt att i en kreditupplysningskopia inte bara

få besked om vilka faktiska uppgifter som lämnats om dem utan också om vilka

omdömen och råd som har lämnats och om vem som har begärt kreditupplysningen

(beställaruppgift). När det gäller juridiska personer föreslås däremot inte

rätt till vare sig kreditupplysningskopia eller beställaruppgift.

Som skäl för sitt förslag anför regeringen att ett av de oftast framförda

argumenten för att införa en rätt till beställaruppgift är att det för den

omfrågade är förknippat med obehag att inte veta vem som har beställt en

kreditupplysning och därmed fått tillgång till integritetskänsliga uppgifter

om honom eller henne. Det har därvid särskilt uttryckts en oro för att

uppgifterna i kreditupplysningen kan komma att användas till annat än

bedömning av vederhäftigheten i ekonomiskt hänseende.

Regeringen konstaterar att kreditupplysningslagen inte uppställer något krav

på att legitima skäl skall föreligga vid beställning av kreditupplysningar om

näringsidkare. Härmed är det enligt regeringen dock inte sagt att det är

önskvärt att kreditupplysningar om näringsidkare begärs av vilket skäl som

helst. Regeringen erinrar om att det av definitionen av kreditupplysning i 2 §

framgår att det med kreditupplysning avses uppgifter m.m. som lämnas till

ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt

i ekonomiskt hänseende. Möjligheten att med stöd av kreditupplysningslagen få

upplysningar om andra personer är följaktligen inte tänkt att stå till buds

för andra syften än för att göra ekonomiska bedömningar av den som

upplysningen rör. En rätt för näringsidkare att få en beställaruppgift kan

enligt regeringen motverka att kreditupplysningar begärs av ren nyfikenhet

eller av något annat skäl som inte har att göra med en ekonomisk bedömning av

den som upplysningen rör.

Regeringen anför att en rätt till beställaruppgift också har den fördelen

att näringsidkaren får möjlighet att rätta felaktiga eller missvisande

uppgifter direkt hos beställaren.

Vidare anför regeringen att till stöd för den nuvarande ordningen har

särskilt framförts att en rätt för näringsidkare att få en beställaruppgift

kan verka återhållande på benägenheten att begära kreditupplysningar.

Regeringen anser dock att skälen för den föreslagna ordningen är så starka

att en rätt till beställaruppgift för alla fysiska personer nu bör införas.

Sålunda bör även näringsidkare och näringsanknutna personer ha rätt till

beställaruppgift i samband med att de får ett meddelande enligt 11 §

kreditupplysningslagen (kreditupplysningskopia).

De skäl som anförts till stöd för ett krav på beställaruppgift gör sig enligt

regeringen i viss mån även gällande i fråga om rätten till besked om vilka råd

och omdömen som lämnats. Särskilt integritetsaspekten är viktig men även den

omständigheten att en person får anses ha ett berättigat intresse att få veta

vilka omdömen och råd som lämnas om honom i kommersiella sammanhang.

Regeringen anser därför att näringsidkare och näringsanknutna personer i

likhet med andra fysiska personer bör få reda på vilka råd och omdömen som

kreditupplysningen innehållit.

Vad gäller juridiska personer finns enligt regeringen emellertid inte något

behov att med hänsyn till integritetsskyddsintressen låta den omfrågade få

besked om att en kreditupplysning lämnats och om innehållet i denna.

Regeringen konstaterar att det inte heller i diskussionerna rörande dessa

frågor har framförts att en sådan rätt för juridiska personer borde införas.

Av betydelse är vidare enligt regeringen att ett utökat uppgiftslämnande i

fråga om juridiska personer skulle medföra kraftigt ökade kostnader för

kreditupplysningsföretagen och därmed för kreditupplysningsverksamheten som

sådan.

Med hänsyn till det anförda anser regeringen att juridiska personer även i

fortsättningen bör stå utanför bestämmelserna i 11 § kreditupplysningslagen.

Någon laglig rätt för dem till kreditupplysningskopior eller

beställaruppgifter bör således inte införas.

Motionerna

I motion 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att

rättelseförfarandet enligt 12 § kreditupplysningslagen är otillfredsställande.

Enligt motionärerna kan en skärpning uppnås genom att föreskriva ett snabbare

förfarande med en bredare underrättelseplikt. Underlåtelse från

kreditupplysningsföretagens sida att efterleva rättelseförfarandet bör vara

förenat med stränga skadeståndskrav. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 2).

I motion 1996/97:Fi40 av Per Rosengren (v) anförs att även handelsbolag och

kommanditbolag bör ingå i den grupp som skall få tillgång till

kreditupplysningskopia. Motionärerna framhåller att dessa bolagsformer skiljer

sig från övriga juridiska personer genom att ägarna själva beskattas för

bolagets vinster. Konsekvenserna av en felaktig kreditupplysning kan i dessa

fall skada ägarna även som privatpersoner. Enligt motionärerna bör riksdagen

hos regeringen begära förslag om en sådan ändring.

I två motioner från allmänna motionstiden 1995, 1994/95:N216 av Lennart

Fremling och Siw Persson (fp) och 1994/95:N263 av Rolf Dahlberg m.fl. (m),

samt i två motioner från allmänna motionstiden 1996, 1996/97:N214 av Göte

Jonsson och Ulf Melin (m) och 1996/97:Fi706 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp,

kd), hemställs att även näringsidkare och näringsanknutna personer skall ha

rätt att få beställaruppgift.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening har näringsidkare och näringsanknutna fysiska

personer ett berättigat intresse ur integritetssynpunkt att liksom

privatpersoner få meddelande om såväl vilka omdömen och råd som har lämnats i

kreditupplysning som vem som har begärt sådan upplysning. Utskottet ser därför

med tillfredsställelse på att regeringen nu föreslår att bestämmelser med

denna innebörd införs. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag. Vad

som efterfrågas i motionerna 1994/95:N216, 1994/95:N263, 1996/97:N214 och

1996/97:Fi706 tillgodoses genom den nu föreslagna ordningen.

I likhet med regeringen anser utskottet att det saknas behov av att med

hänsyn till integritetsskyddsintressen utvidga rätten att erhålla

kreditupplysningskopia och beställaruppgift även till juridiska personer. Vad

som anförs i motionerna 1996/97:Fi39 yrkande 2 (delvis) och 1996/97:Fi40 bör

därför inte föranleda något uttalande från riksdagens sida.

I motion 1996/97:Fi39 yrkande 2 anförs därutöver att rättelseförfarandet i

kreditupplysningslagen kan bli mer tillfredsställande genom dels att ett

snabbare förfarande föreskrivs, dels att underlåtenhet från

kreditupplysningsföretagens sida att efterleva rättelseförfarandet förenas med

stränga skadeståndskrav. Utskottet konstaterar att nu gällande ordning

föreskriver en skyldighet för den som bedriver kreditupplysningsverksamhet att

utan dröjsmål vidta åtgärder för att utreda misstanke om oriktiga eller

missvisande uppgifter samt att ombesörja rättelse av sådana uppgifter. Vidare

innehåller kreditupplysningslagen en speciell reglering om

skadeståndsskyldighet gentemot den enskilde. Vad som anförs i motionen

tillgodoses enligt utskottets mening således genom nu gällande regler.

Motionen bör därför avstyrkas.

Uppgifter i kreditupplysning om företag

Motionerna

I tre motioner, som avlämnats med anledning av propositionen, aktualiseras en

fråga som inte har behandlats särskilt varken av Kreditupplysningsutredningen

eller i propositionen, nämligen frågan om vilka uppgifter som bör ingå i

kreditupplysning om företag och företagare.

I motion 1996/97:Fi37 av Lars Tobisson m.fl. (m) hemställs att riksdagen

beslutar tillåta flödesinformation i enlighet med vad som anförs i motionen

(yrkande 2). Motionärerna påpekar att det i förarbetena till

kreditupplysningslagen framgår att s.k. flödesinformation, t.ex.

inkassoinformation, bör ingå i en kreditupplysning. Eftersom Datainspektionen

valt att inte tillåta att inkassoinformation och andra s.k. flödesdata

utväxlas mellan företag, bör enligt motionärerna riksdagen nu tydligt

poängtera den betydelse tillgången till flödesdata har för en framtida

effektiv kreditupplysning. Motionärerna framhåller att företag, särskilt små

eller nystartade, har ett stort behov av att kunna undersöka sina kunders

kreditvärdighet i syfte att undvika kreditförluster. Flödesdata utgör ett bra

underlag för att undersöka om företaget har tillräcklig likviditet för att

betala sina krediter.

I motion 1996/97:Fi39 av Bengt Harding Olson (fp) hemställs att regeringen

ges till känna vad i motionen anförts om nödvändig flödesinformation (yrkande

1). Motionären framhåller att en bred flödesinformation är möjlig enligt

gällande lag, men detta har inte godtagits av Datainspektionen. I dag får

endast flödesdata i senare led i form av ansökan om betalningsföreläggande

användas i kreditupplysningsunderlaget. Om registrering av inkassokrav tillåts

vid kreditupplysning ges enligt motionären en större effektivitet och

aktualitet.

I samma motion hemställs därutöver att regeringen ges till känna vad i

motionen anförts om kreditupplysningsverksamhetens bedrivande (yrkande 4).

Motionären framhåller att många företag anser att Datainspektionens

villkorspraxis vad avser flödesinformation står i strid mot kreditupplysnings-

lagen och dess intentioner. Tidig flödesinformation och obligatoriska

beställaruppgifter torde enligt motionären öka tillförlitligheten i

kreditupplysningarna. Det är nödvändigt att riksdagsbeslutet görs så klart att

det inte råder något tvivel om att tidig flödesinformation är tillåten.

Även i motion 1996/97:Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) framhålls vikten av

att inkassouppgifter kan ingå i kreditupplysning. Det skulle enligt

motionärerna gynna nystartade och små företags möjligheter att hävda sig på

marknaden. Motionärerna anser att Datainspektionen hittills har tolkat den

möjlighet som ges i kreditupplysningslagen restriktivt. Enligt motionärerna

bör det tydligt slås fast att inkassouppgifter skall få utnyttjas i samband

med kreditprövningar. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2).

Gällande ordning

Enligt 5 § kreditupplysningslagen skall kreditupplysningsverksamhet bedrivas

så att den ej leder till otillbörligt intrång i personlig integritet genom

innehållet i de upplysningar som förmedlas eller till att oriktiga eller

missvisande uppgifter lagras eller lämnas ut.

I 7 § första stycket sägs vidare att personupplysning inte får innehålla

uppgift om annan betalningsförsummelse än sådan som fastslagits genom domstols

eller annan myndighets avgörande eller åtgärd eller som lett till inledande av

skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) eller till

betalningsinställelse, konkursansökan eller ackord. Uppgift som enligt det

sagda inte får lämnas ut får inte heller lagras.

I förarbetena till kreditupplysningslagen anförde departementschefen att någon

invändning inte kunde riktas mot att en kreditupplysning innehåller uppgift om

domstols eller annan myndighets beslut eller åtgärd (prop. 1973:155 s. 96).

Vidare anförde departementschefen (s. 97 f.) beträffande ansökningar om

betalningsföreläggande eller lagsökning samt andra liknande ansökningar hos

domstol eller annan myndighet att risken för att sådana uppgifter är

materiellt oriktiga eller missvisande talar starkt för att de inte bör få

förekomma i kreditupplysningar. Departementschefen fann emellertid att

skillnad härvid måste göras mellan kreditupplysningar om privatpersoner och

företagsupplysningar. Med hänsyn till den stora vikt kreditgivningen har inom

näringslivet är det enligt departementschefen av största vikt att

kreditupplysningar som avser företag är så uttömmande som möjligt för att man

därmed skall undvika kreditförluster. Ett företag måste därför finna sig i att

kreditupplysningar kan komma att innehålla uppgifter som är behäftade med ett

visst mått av osäkerhet. Vad som nu sagts skulle enligt departementschefen

även gälla företagare och företag närstående personer. Departementschefen

ansåg mot bl.a. denna bakgrund att det inte borde ställas upp något förbud mot

att använda ansökningsuppgifter i kreditupplysningar om företag och

motsvarande. När det däremot gäller upplysningar om privatpersoner ansåg

departementschefen att behovet av skydd för den enskilde väger över. I fråga

om sådana upplysningar borde det därför införas ett principiellt förbud mot

användning av ansökningsuppgifter.

Vad gäller uppgifter om inkassoåtgärder och kreditspärrar samt påståenden i

övrigt om betalningsförsummelse som inte har varit föremål för rättslig åtgärd

fanns det enligt departementschefen ännu starkare skäl än när det gäller

ansökningsuppgifter att ställa upp förbud mot att uppgifterna används i

kreditupplysningar. Departementschefen ansåg att det i princip bör vara

förbjudet att ta in denna typ av uppgifter som avser privatpersoner. Något

motsvarande förbud i fråga om företagsupplysningar förelåg däremot inte.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. NU 1973:69, rskr.

1973:379).

Tillstånd enligt kreditupplysningslagen avseende kreditupplysningar om företag

Som framgår av redogörelsen ovan har något förbud inte uppställts i fråga om

att i kreditupplysning om företag och företagare lämna uppgift om

betalningsförsummelse som inte har fastslagits genom domstols eller annan

myndighets avgörande.

Utskottet har inhämtat att den omständigheten att ett principiellt förbud

inte har uppställts i kreditupplysningslagen i praxis inte har inneburit att

tillstånd generellt beviljas för att i kreditupplysningar lämna uppgifter om

betalningsförsummelse som inte fastslagits genom domstols eller annan

myndighets avgörande. Bland annat har ansökningar om tillstånd att i

kreditupplysning om företag lämna uppgifter om inkassoåtgärder och om

leverantörsskulder inte beviljats med hänvisning till 5 §

kreditupplysningslagen (se t.ex. regeringens beslut den 5 mars 1992 i ärende

nr 91-2520 och Datainspektionens beslut den 6 februari 1996 i ärende nr 4526-

95).

I propositionen anges att regeringen avser att i det fortsatta

lagstiftningsarbetet på kreditupplysningsområdet överväga frågan om vilka

uppgifter som bör få användas i kreditupplysningar om näringsidkare.

Utskottets bedömning

I ovan nämnda motioner aktualiseras frågan om vilka uppgifter som bör få ingå

i kreditupplysning om företag och företagare.

Utskottet vill framhålla att ett generellt krav på

kreditupplysningsverksamhet är att sådan verksamhet inte får bedrivas så att

den leder till kränkning av den personliga integriteten eller till att

oriktiga eller missvisande uppgifter lagras eller lämnas ut. Uppgifter som

inte är väl underbyggda bör därför användas i kreditupplysning med stor

restriktivitet.

Av propositionen framgår att frågan om vilka uppgifter som bör få ingå i

kreditupplysningar om företag kommer att bli föremål för överväganden i

regeringens fortsatta lagstiftningsarbete på kreditupplysningsområdet. Enligt

utskottets mening bör detta arbete inte föregripas. Motionerna bör därför

avstyrkas.

Stockholm den 16 april 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Widar Andersson (s), Birger Hagård

(m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg

(s), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m),

Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och Nikos Papadopoulos (s).

Avvikande meningar

1. Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn?

Birgitta Hambraeus (c) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande

under rubriken Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn? som

börjar med ?Härefter vill? och slutar med ?därför avstyrkas? bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att Datainspektionen visserligen sedan

kreditupplysningslagens tillkomst har ansvarat för tillståndsprövning och

tillsyn enligt lagen. Enligt utskottets mening finns det dock anledning att ta

fasta på den starka ekonomiska anknytning som kreditupplysningsverksamhet har.

Ansvaret för tillstånds- och tillsynsfrågor på kreditupplysningsområdet bör

därför läggas på Finansinspektionen. De tillsynsbefogenheter som

Datainspektionen har enligt datalagen i fråga om ADB-hanteringen i

kreditupplysningsverksamheten kan tillgodose intresset av ett gott

integritetsskydd. Motionerna 1996/97:Fi39 yrkande 3 och 1996/97:Fi41 (yrkande

1) bör därför bifallas.

2. Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka

tystnadsplikt gäller

Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m) och Inger René (m)

anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande under rubriken

Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka tystnadsplikt

gäller som börjar med ?Regeringen föreslår? och slutar med ?riksdagens sida?

bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till den stora betydelse som uppgifter om kreditengagemang,

betalningsförsummelser och kreditmissbruk för kreditupplysningsändamål har i

kreditupplysningssammanhang föreslår regeringen nu en ordning som skall

underlätta utväxlingen av sådana uppgifter. Regeringen anför vidare att den

föreslagna ordningen kan medverka till en effektiv konkurrens på

kreditupplysningsområdet. För att tillvarata integritetsskyddsintressen har

regeringen valt en ordning med en sluten användargrupp inom vilken de nu

aktuella uppgifterna kan utväxlas utan hinder av tystnadsplikt. I gruppen

skall enligt förslaget ingå banker, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och

kreditupplysningsföretag samt vissa utländska bolag. Enligt utskottets mening

har avgränsningen av den slutna användargruppen gjorts alltför snäv. I

enlighet med vad som anförs i motion 1996/97:Fi37 yrkande 1 bör även

leverantörer ingå i den slutna användargruppen för att en effektivare

kreditupplysningsverksamhet skall erhållas.

I nämnda motion anförs vidare att privatpersoner som så önskar skall medges

rätt att ställa sig utanför kreditupplysningsföretagens register. Liknande

tankegångar framförs i motion 1996/97:Fi38 (delvis). Utskottet delar

motionärernas uppfattning att ett sådant system bör införas, bland annat med

hänsyn till att privatpersoners integritet skulle stärkas. En sådan ordning

skulle också bli enklare och mer klargörande än regeringens förslag.

3. Skyldigheten att lämna kreditupplysningskopia m.m.

Kenneth Kvist (v) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande under

rubriken Skyldigheten att lämna kreditupplysningskopia m.m. som börjar med ?I

likhet? och slutar med ?riksdagens sida? bort ha följande lydelse:

Vad gäller juridiska personer och rätten till kreditupplysningskopia finns

det enligt utskottets mening anledning att göra skillnad mellan å ena sidan

handelsbolag och kommanditbolag och å andra sidan övriga juridiska personer.

Ägare till handelsbolag och kommanditbolag beskattas själva för bolagets

vinster. Vad gäller dessa bolagsformer finns således en direkt koppling mellan

bolagets resultat och ägarnas privata ekonomi. En felaktig kreditupplysning

kan i förevarande fall skada såväl bolaget som ägaren i egenskap av

privatperson. I enlighet med vad som anförs i motion 1996/97:Fi40 bör

kreditupplysningslagen därför ändras så att även handelsbolag och

kommanditbolag skall meddelas vilka uppgifter som lämnats i kreditupplysning

om bolaget.

4. Uppgifter i kreditupplysning om företag

Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Birgitta Hambraeus (c), Jerry Martinger

(m), Kenneth Kvist (v) och Inger René (m) anser att den del av

konstitutionsutskottets yttrande under rubriken Uppgifter i kreditupplysning

om företag som börjar med ?I ovan? och slutar med ?därför avstyrkas? bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att det inom näringslivet finns ett stort behov av

att kunna undersöka t.ex. kunders eller tilltänkta affärspartners

kreditvärdighet. Inte minst gäller detta de små och nystartade företagen. För

att kreditupplysningsverksamheten skall bli effektiv krävs tillgång till så

bred och så tidig information som möjligt, t.ex. om inkassoåtgärder. Utskottet

vill erinra om att det i gällande lagstiftning inte uppställts något förbud

mot att i kreditupplysning om företag lämna uppgifter om

betalningsförsummelser som inte fastslagits genom domstols eller annan

myndighets avgörande. Mot bakgrund av vad som anförs i de nu aktuella

motionerna vill utskottet därmed framhålla nödvändigheten av att bred s.k.

flödesinformation i kreditupplysningar om företag också görs tillgänglig i

praktiken.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Inledning.............................................2

Lagförslag..........................................2

Yttrande från konstitutionsutskottet................2

Inkomna skrivelser m.m..............................3

Propositionernas förslag..............................3

Proposition 1996/97:65..............................3

Proposition 1996/97:114.............................3

Motionerna............................................3

Motioner väckta med anledning av proposition 1996/97:653

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995....4

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996....4

Utskottet.............................................5

Bakgrund............................................5

Nuvarande reglering av kreditupplysningsmarknaden m.m.6

Kreditupplysningslagen............................6

Datalagen.........................................7

Kreditupplysningsmarknaden........................7

Kreditupplysningslagens föreslagna tillämpningsområde m.m.8

Frikretsen........................................8

Begreppen kreditupplysning och kreditupplysningsverksamhet9

Myndigheters uppgiftslämnande och kreditupplysning inom koncerner10

Regler om rättelse...............................10

Tillstånds- och tillsynsfrågor.....................11

Skall nuvarande system med tillståndskrav och statlig tillsyn

behållas? 11

Skall särskilda regler i fråga om tillstånd gälla för banker och

vissa andra kreditinstitut?

12

Vilken myndighet skall meddela tillstånd och utöva tillsyn?12

Villkor för hur verksamheten skall bedrivas m.m..15

Vissa känsliga personuppgifter.....................16

Uppgifter om kreditengagemang, betalningsförsummelser och

kreditmissbruk 17

Uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i

kreditupplysningar, m.m.

17

Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka

tystnadsplikt gäller

20

Skyldighet att lämna kreditupplysningskopia........23

Ändringsförslaget i proposition 1996/97:114........26

Hemställan.........................................27

Reservationer........................................30

1. Tillstånds- och tillsynsmyndighet (mom. 3) (c)..30

2. Uppgifter om betalningsförsummelser och kreditmissbruk i

kreditupplysningar (mom. 4) (m, c, mp, kd)

30

3. Utlämnande för kreditupplysningsändamål av uppgifter för vilka

tystnadsplikt gäller (mom. 5) (m)

31

4. Skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia (mom. 6) (m, fp, mp,

kd) 33

5. Skyldighet att lämna en kreditupplysningskopia (mom. 6) (c)33

Bilaga 1

I proposition 65 framlagda lagförslag................35

1. Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)35

2. Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)44

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag 45

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse 46

Bilaga 2

I proposition 114 framlagt lagförslag................47

Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)47

Bilaga 3

Utskottets lagförslag................................49

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag om ändringar i

kreditupplysningslagen (1973:1173)

49

Bilaga 4

Konstitutionsutskottets yttrande 1996/97:KU9y Ändringar i

kreditupplysningslagen 50