Bet. 1996/97:FiU3

Finansutskottets betänkande

1996/97:FIU03

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner (prop. 1996/97:1 och skr. 1996/97:51)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

FiU3

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar i detta

betänkande förslagen i

budgetpropositionen till anslag inom

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner och regeringens skrivelse

1996/97:51 Vissa frågor om den kommunala

ekonomin samt de motioner som väckts med

anledning av propositionens förslag och

av skrivelsen.

Bidragen, som sammanlagt uppgår till 83

612 miljoner kronor, omfattar huvuddelen

av statens utgifter till kommuner och

landsting. Bidragen lämnas dels i form

av ett allmänt finanisellt stöd till

kommuner och landsting, dels i form av

bidrag för att åstadkomma likvärdiga

ekonomiska förutsättningar mellan

kommuner respektive landsting. Dessutom

kan bidrag lämnas för särskilda insatser

i vissa kommuner och landsting.

Utskottet tillstyrker propositionen och

avstyrker motionsyrkandena.

Utskottet behandlar i betänkandet också

ett antal andra kommunalekonomiska

frågor som förts fram i motioner under

den allmänna motionstiden. Utskottet

avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogast 15

reservationer och 7 särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1996/97:1

(budgetpropositionen) utgiftsområde 25

föreslår regeringen

1. att riksdagen för budgetåret 1997

anvisar anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner enligt

följande uppställning:

Anslag Anslags Anslagsb

typ elopp

(tkr)

A 1. Generellt

statsbidrag till ramansl 62 227

kommuner ag 000

och landsting

A 2. Bidrag till reserva

särskilda insatser i tions 400 000

vissa anslag

kommuner och

landsting

A 3. Statligt obeteck

utjämningsbidrag till nat 20 985

kommuner och anslag 000

landsting

Summa för 83 612

utgiftsområdet 000

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 1996/97:51

lämnas en redogörelse för vissa åtgärder

som regeringen vidtar för att skapa

bättre ekonomiska förutsättningar för

kommuner och landsting inför år 1997.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1996

1996/97:Fi509 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att på

statsbudgeten för 1997 fördela anslagen

på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner i enlighet med vad som anförts

i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på anslag

på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner för budgetåren 1998 och 1999.

1996/97:Fi601 av Lars Stjernkvist m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att

kommunsektorns behov av mer resurser

skall prioriteras när det återigen finns

utrymme för reformer.

1996/97:Fi602 av Marie Granlund och Lars

Stjernkvist (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om den kommunala

skatteutjämningen.

1996/97:Fi603 av Jan-Olof Franzén och

Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

göra en utvärdering av skattebortfallet

för landsbygdskommunerna.

1996/97:Fi604 av Tomas Eneroth m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den kommunala

skatteutjämningen.

1996/97:Fi605 av Mats Odell m.fl. (kd)

vari yrkas att riksdagen med följande

ändringar i förhållande till regeringens

förslag för budgetåret 1997 anvisar

anslagen under utgiftsområdet Allmänna

bidrag till kommuner enligt följande

uppställning:

A 1. Generellt statsbidrag Anslagsföränd

till kommuner och ring (tkr):

landsting -2 600 000

1996/97:Fi606 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i större utsträckning

respektera den kommunala demokratin och

det kommunala självstyret,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att någon form av kommunalt

skattestopp, ny begränsning av

beskattningsrätten eller bestraffning

genom minskade statsbidrag till kommuner

som väljer att höja skatten inte skall

genomföras under mandatperioden,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att frågan om att

vidga den kommunala skattebasen enligt

vad som anförts i motionen snarast bör

utredas,

4. att riksdagen beslutar att staten

måste ta ett större direkt ansvar för

utvecklingen inom kommunsektorn genom en

höjning av statsbidragen.

1996/97:Fi607 av Christin Nilsson och

Annika Nilsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

flyktingmottagande och ersättning från

den kommunala skatteutjämningen.

1996/97:Fi608 av Inger Lundberg m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en

fördjupad analys av de långsiktiga

ekonomiska förutsättningarna för

kommuners och landstings verksamhet.

1996/97:Fi611 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär

en snabbutredning om möjligheten att

finansiera delar av

socialbidragskostnaderna direkt över

statsbudgeten, enligt vad i motionen

anförts,

3. att riksdagen med följande ändringar

i förhållande till regeringens förslag

anvisar anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner enligt

uppställning:

A 2 Bidrag till särskilda Anslagsföränd

insatser i vissa kommuner ring (tkr):

och landsting +400 000

1996/97:Fi612 av Dan Ericsson (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

att en andel av de särskilda medel som

anvisats för rekonstruktiva åtgärder

avsätts för ändamål i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det kommunala

utjämningssystemet skall innehålla en

faktor som grundar sig på högt

flyktingmottagande under kort tid.

1996/97:Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om avreglering av kommunernas

och landstingens verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om konkurrensutsättning av

kommunernas och landstingens verksamhet,

6. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om stimulans till kommunala

skattesänkningar i enlighet med vad som

anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av

uppgiftsfördelningen mellan stat och

kommun i syfte att åstadkomma en

långsiktigt hållbar lösning,

9. att riksdagen för budgetåret 1997

anvisar ett anslag under utgiftsområde

25 Allmänna bidrag till kommuner på 67

919 miljoner kronor, i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp)

vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om det kommunala

skatteutjämningssystemet.

Motioner med anledning av skrivelse

1996/97:51

1996/97:Fi24 av Lars Tobisson m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av strukturella

förändringar för en bättre ekonomi.

1996/97:Fi25 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den kommunala

återbetalningsskyldigheten av 1997 års

skattemedel vid 1999 års slutavräkning,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en permanent

förstärkning av den kommunala ekonomin.

1996/97:Fi26 av Mats Odell m.fl. (kd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en seriös och långsiktig

behandling av den framtida

resurstilldelningen till

kärnverksamheterna i kommuner och

landsting,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av regeringens

möjligheter att göra ändringar inom

statsbudgetens intäktssida utan att

detta anmäls till riksdagen.

1996/97:Fi27 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att säkerställa att

kommunsektorn får behålla den ekonomiska

lättnad som regeringen utlovat i

skrivelsen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare förbättringar av

den kommunala ekonomin.

1996/97:Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en ny förordning

med samma innebörd som den nyss upphävda

(1992:1592),

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningen av de 400

miljoner kronorna,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om statsbidrag till äldreboende

och en överföring av medel från

försäkringskassorna till landstingen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om de legala förutsättningarna

för det s.k. återbetalningsskyddet.

Utskottet

Inledning

I budgetpropositionen (prop. 1996/97:1,

utg.omr. 25) föreslår regeringen

riksdagen att anvisa anslag för år 1997

under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag

till kommuner. Utskottet återkommer

senare till anslagsförslagen och de

motionsyrkanden som väckts med anledning

därav.

I regeringens skrivelse 1996/97:51,

beslutad den 24 oktober 1996, har

regeringen därefter lämnat en

redogörelse för vissa åtgärder som

regeringen efter överläggningar med

Centerpartiet vidtagit för att skapa

bättre ekonomiska förutsättningar för

kommuner och landsting inför år 1997.

För att ge kommuner och landsting

preliminära skatteinkomster som

överensstämmer med regeringens bedömning

i budgetpropositionen av den

samhällsekonomiska utvecklingen har en

ändring gjorts av den uppräkning som

skall göras av skatteunderlaget.

Härigenom tillförs kommuner och

landsting ytterligare 2,6 miljarder

kronor i preliminära skatteinkomster för

år 1997. Härutöver anmäler regeringen

att den avser att engångsvis göra vissa

insatser för de kommuner som har en

särskilt stor andel flyktingar. Utrymmet

för detta ändamål beräknas till totalt

400 miljoner kronor för år 1997.

Riksdagen har den 22 november 1996 på

förslag av finansutskottet beslutat om

ramar för utgiftsområden och beräkning

av statsinkomsterna (bet. 1996/97:1,

rskr. 53). Ramen för budgetåret 1997 för

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner har därvid i överensstämmelse

med regeringens förslag i

budgetpropositionen fastlagts till 83

612 miljoner kronor. I enlighet med den

nya beslutsordningen för riksdagens

behandling av statsbudgeten skall

respektive ansvarigt utskott i steg två

av budgetprocessen inom av riksdagen

fastställda ramar lägga fram förslag

till anslag inom de olika

utgiftsområdena. Enligt

riksdagsordningen har finansutskottet

bl.a. till uppgift att bereda ärenden om

anslag inom utgiftsområde 25.

Innan utskottet behandlar

budgetpropositionens förslag om anslag

till statsbidrag till kommuner och

landsting tar utskottet inledningsvis

dels upp ett antal motionsyrkanden som

väckts under den allmänna motionstiden

om den långsiktiga ekonomiska

utvecklingen för kommunsektorn, dels

några yrkanden med liknande inriktning i

motioner med anledning av regeringens

skrivelse 1996/97:51 Vissa frågor om den

kommunala ekonomin. Efter det att

utskottet tagit ställning till förslagen

till anslag behandlas avslutningsvis ett

antal andra kommunalekonomiska frågor

som förts fram i motioner.

Den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme

Motionerna

Enligt motion Fi25 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) behöver kommunerna en

permanent ekonomisk förstärkning för att

kunna motsvara de mest elementära kraven

på verksamheten. Den nuvarande politiken

leder i stället till att nedskärningarna

av den kommunala verksamheten kommer att

fortsätta. Detta sker bl.a. genom att

regeringen fortsätter att mjölka den

kommunala ekonomin genom realt minskade

statsbidrag samt höjda egenavgifter och

sänkta ersättningsnivåer i

socialförsäkringarna som reducerar det

kommunala skatteunderlaget.

Under de första åren på 1990-talet

minskade den kommunala sysselsättningen

med 45 000 personer. Motionärerna hävdar

att regeringens egna bedömningar tyder

på att utgifterna i kommunsektorn måste

minska med 13 miljarder om kravet på

ekonomisk balans skall kunna uppfyllas.

Det kan leda till en ytterligare

sysselsättningsminskning med omkring 30

000 personer inom kommunerna och omkring

20 000 personer inom landstingen. Denna

utveckling måste enligt motionärerna

brytas. Det är, sägs det, orimligt att

skära mer på kommunala verksamheter för

att i stället lägga pengar på

transfereringar och passivt

arbetslöshetsunderstöd.

I motion Fi26 av Mats Odell m.fl. (kd)

anförs att den ensidiga budgetsaneringen

utan tillväxtåtgärder är skadlig för den

ekonomiska utvecklingen.

Kristdemokraternas budgetalternativ

innebär att ca 6,5 miljarder ytterligare

tillförs kommuner och landsting utöver

regeringens alternativ. Ett genomförande

av denna politik skulle betyda att de 30

000 personer som annars skulle sägas upp

i stället kan ha kvar sina arbeten.

Kommunsektorn behöver varaktiga reala

förbättringar och inte engångsbelopp

till sina kärnverksamheter.

Även i motion Fi27 av Roy Ottosson m.fl.

(mp) understryks att det är mycket

angeläget att ytterligare och bestående

ekonomiska lättnader görs för

kommunsektorn. Välfärden behöver

utvecklas och förbättras, inte urholkas

och försämras. Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för år 1997 innebär att

kommuner och landsting får 2, 8

miljarder mer än med regeringens

förslag. För åren 1998 och 1999 innebär

Miljöpartiets förslag att kommunsektorn

får 4,7 respektive 7,6 miljarder mer än

vad regeringen beräknat. Motionärerna

menar att dessa förslag bättre motsvarar

vad staten bör och kan avstå till

kommunsektorn de närmaste åren.

I motion Fi606 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) ställs krav på att staten skall ta

ett större ansvar för utvecklingen inom

den kommunala sektorn och vidga det

ekonomiska handlingsutrymmet genom en

höjning av statsbidragen. Kommuner och

landsting planerar betydande

personalminskningar för att möta de

minskade intäkterna och de ökade

kostnaderna. Den kommunala konsumtionen

skall enligt budgetpropositionen skäras

ner samtidigt som behovet enligt flera

bedömningar kommer att öka, bl.a. till

följd av befolkningsförändringar.

Kostnadsneddragningarna enligt

motionärerna leder till

personalminskningar i kommuner och

landsting fram till år 1999 på 20

000-50 000 anställda beroende på om man

skall tro på regeringen eller på Kommun-

och Landstingsförbundens beräkningar.

I motionen betonas att det finns mycket

stora skillnader i ekonomiska

förutsättningar mellan enskilda kommuner

och landsting. I många fall kan det

krävas kostnadssänkningar på över 10 %

för att nå upp till balanskraven i

slutet av decenniet. Slutsatsen är dock

att läget är prekärt och att något måste

förändras för att rädda välfärden och

undvika att arbetslösheten ökar mycket

kraftigt de närmaste åren. Motionärerna

vill också att riksdagen skall ge

regeringen till känna att någon form av

kommunalt skattestopp, ny begränsning av

beskattningsrätten eller bestraffning

genom minskade statsbidrag till kommuner

som höjer skatten inte skall genomföras

under mandatperioden.

I motion Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp)

vidhåller Folkpartiet liberalerna

förslaget i sitt budgetalternativ om en

överföring av medel från

försäkringskassorna till landstingen.

Enligt motionärerna finns det behov av

ett mera permanent stöd till

vårdsektorn. Ett statligt

stimulansbidrag på 500 miljoner kronor

till de kommuner som vill utveckla

dldreboendet bör också tillskapas.

I motion Fi601 av Lars Stjernkvist m.fl.

(s) konstateras att statens ekonomi har

förbättrats samtidigt som kommunernas

finanser har försämrats. Trots att

ambitionen har varit att de kommunala

verksamheterna - vården, omsorgen och

utbildningen - skall värnas framför

ersättningar och bidrag har kommuner och

landsting påverkats. Samtidigt som

ekonomin försämras ökar behoven av

service. I takt med att statens ekonomi

förbättras ställs nu många krav på

förbättringar i de statliga ersättnings-

och bidragssystemen. Trots detta måste

regeringen hålla fast vid den fastlagda

inriktningen att prioritera verksamhet

före bidrag.

Jobben inom den kommunala sektorn

behövs enligt motionärerna. Skälet till

att många arbetstillfällen försvunnit är

inte brist på arbetsuppgifter utan brist

på pengar. Den enda sektor där mer

pengar med säkerhet leder till fler

jobb, hävdas det i motionen, torde vara

kommunsektorn. Detta i motsats till

byggsektor, industri och privat

tjänstesektor där stimulanser har

osäkrare effekter. Slutsatsen är därför

att kommunernas och landstingens

verksamhet måste ges företräde när det

återigen finns utrymme för reformer. Det

kan ske antingen genom att staten

överför mer pengar till kommunsektorn

eller att staten tar över ansvaret för

vissa kommunala uppgifter.

Enligt motion Fi608 av Inger Lundberg

m.fl. (s) är det angeläget att en

djupare analys av den kommunala sektorns

finansiella situation och långsiktiga

förutsättningar kommer till stånd och

presenteras för riksdagen. Motionärerna

anser att utvecklingen inom kommuner och

landsting ger anledning till oro. Som

skäl anges skatteinkomsternas

utveckling, de ökade kraven inom

äldrevård, socialtjänst och utbildning

samt svårigheterna att genomföra

ytterligare produktivitetsförbättringar.

Den kommunala sektorn har en

grundläggande betydelse för välfärd,

jämställdhet mellan män och kvinnor

liksom för sysselsättningen. Därför

krävs enligt motionärerna en

grundläggande diskussion om dess

möjligheter och finansiella utrymme

inför 2000-talet.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inledningsvis erinra om

sina uttalanden om det

samhällsekonomiska utrymmet för

kommunsektorn i sitt av riksdagen

nyligen behandlade betänkande

1996/97:FiU1 om ramar för utgiftsområden

och beräkning av statsinkomsterna.

Utskottet underströk därvid att

riksdagens och regeringens ambition i

samband med saneringen av

statsfinanserna bl.a. har varit att

kärnverksamheterna i kommuner och

landsting, dvs. skola, vård och omsorg,

skall prioriteras framför statliga

transfereringar. Under en period då

stora besparingar har gjorts i de

statliga utgifterna har statsbidragen

till kommuner och landsting i princip

hållits nominellt oförändrade. Utskottet

delade samtidigt regeringens bedömning

att det även under de närmaste åren

krävs en restriktivitet när det gäller

utvecklingen av de offentliga utgifterna

och att kommunsektorn måste lämna sitt

bidrag därtill. Utskottet pekade också

på betydelsen av den överenskommelse som

slutits mellan regeringen och de två

kommunförbunden om den kommunala

ekonomin för de närmaste åren i syfte

att skapa stabila spelregler.

I flera av de här aktuella motionerna

uttrycks en allvarlig oro för den

långsiktiga utvecklingen inom den

kommunala sektorn. Det gäller inte minst

det vidgade gapet mellan resurser och

behov. Bland orsakerna pekas på en svag

ökning av intäkterna, ett ökat behov av

kommunala tjänster till följd av

demografiska förändringar liksom det

kommande kravet på balans i den

kommunala ekonomin. Riskerna för att de

till följd av det kärva

arbetsmarknadsläget kraftigt ökande

socialbidragskostnaderna skall tränga

undan ordinarie kommunal verksamhet

understryks också. I flera av motionerna

reses krav på bestående ekonomiska

förstärkningar för kommunsektorn för att

säkerställa kvaliteten i de kommunala

tjänsterna och stödja sysselsättningen i

kommuner och landsting. I motion Fi608

(s) framhålls särskilt behovet av en

fördjupad, samlad och långsiktig analys

av den kommunala sektorns ekonomiska

situation.

Utskottet anser i likhet med flera av

motionärerna att kommuner och landsting

står inför stora utmaningar de närmaste

åren för att upprätthålla en rimlig

kvalitet på verksamheten inom ramen för

en ekonomisk balans. Detta understryks

inte minst av Svenska Kommunförbundets

nyligen avgivna rapport om kommunernas

ekonomiska läge och av Hälso- och

sjukvårdsutredningens analys av behoven

inom sjukvården och äldreomsorgen. Det

är också av omsorg om verksamheten i

kommuner och landsting som regeringen

med stöd av Socialdemokraterna och

Centerns riksdagsgrupper den 24 oktober

1996 har beslutat om en justering av den

uppräkning som skall göras av

skatteunderlaget. De 2,6 miljarder som

därigenom år 1997 tillförs kommuner och

landsting ger givetvis bättre

förutsättningar att värna de kommunala

kärnverksamheterna och den kommunala

sysselsättningen. Utskottet vill

samtidigt framhålla att den bästa

garantin för en permanent förbättring av

kommunsektorns finansiella situation är

en god ekonomisk tillväxt med ökad

sysselsättning och förbättrat

skatteunderlag. För att detta skall

uppnås måste saneringen av statens

finanser fullföljas.

Inom ramen för den nya ordningen för

beredningen av statsbudgeten skall

regeringen senast den 15 april avlämna

en ekonomisk vårproposition med

riktlinjer för vilket utrymme som under

de närmaste åren finns tillgängligt för

offentlig verksamhet. Utskottet utgår

från att regeringen i detta sammanhang

för riksdagen redovisar en bedömning av

de långsiktiga förutsättningarna för

kommunsektorns ekonomi.

Med vad här anförts avstyrker utskottet

motionerna Fi25 (v) yrkande 2, Fi26 (kd)

yrkande 1, Fi27 (mp) yrkande 2, Fi28

(fp) yrkande 3, Fi601 (s), Fi606 (mp)

yrkandena 2 och 4 och Fi608 (s).

Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner

Budgetpropositionen

Allmänt

Utgiftsområde 25 omfattar merparten av

statens utgifter för bidrag till

kommuner och landsting. Bidragen lämnas

dels i form av allmänt finansiellt stöd

till kommuner och landsting, dels i form

av bidrag för att åstadkomma likvärdiga

ekonomiska förutsättningar mellan

kommuner respektive landsting. Dessutom

kan bidrag lämnas för särskilda insatser

i vissa kommuner och landsting.

- De generella bidragen fördelas till

kommuner respektive landsting i

relation till antalet invånare och

utgör ett allmänt finansiellt stöd till

deras verksamhet.

- Bidraget för särskilda insatser syftar

i första hand till att tillfälligt

stödja kommuner och landsting som har

en särskilt svår ekonomisk situation

och som kan få problem vid införandet

av det nya utjämningssystemet för

kommuner och landsting.

- Det statliga utjämningsbidraget till

kommuner och landsting syftar till att

ge alla kommuner och landsting

likvärdiga förutsättningar att bedriva

sin verksamhet. Anslaget motsvaras av

en lika stor inkomst på statsbudgetens

inkomstsida, vilken består av de

avgifter som kommuner och landsting

erlägger i det nya utjämningssystemet.

Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde

25 framgår av följande sammanställning

(mkr):

Utg Anv Förs Beräk Beräk

ift isa Utgiftspr lag nat nat

199 t ognos 1997 1998 1999

4/9 199 1995/96

5 5/9 därav

6

1996

Allmänna 45 102 102 77 83 83 83

bidrag 627 657 005 780 612 662 762

till

kommuner

Ekonomiska regleringar

Ramen för utgiftsområdet år 1997

föreslås i propositionen höjas med 3 779

miljoner kronor, i huvudsak för att

kompensera för statliga åtgärder som

påverkar den kommunala ekonomin. Detta

har skett mot bakgrund av den

överenskommelse som våren 1996 träffades

mellan regeringen och de två

kommunförbunden. En del av denna

överenskommelse bestod i att regeringen

åtog sig att ekonomiskt reglera nya och

ändrade regler som påverkar det

kommunala skatteunderlaget och det

kommunala skattetrycket. Regeringen

anmäler i propositionen att den har haft

överläggningar med Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet

om de ekonomiska regleringar som skall

göras med hänsyn till överenskommelsen.

Följande regleringar föreslås.

Den i proposition 1996/97:19 föreslagna

förändringen i beskattningen av

bilförmåner beräknas leda till en

minskning av de kommunala

skatteinkomsterna med 533 miljoner

kronor fr.o.m. 1997. Regeringen och

kommunförbunden är överens om att detta

bör föranleda en höjning av de generella

statsbidragen med motsvarande belopp.

Den 1 januari 1996 infördes ett nytt

system för återbetalning av

mervärdesskatt till kommuner och

landsting. Den ekonomiska regleringen av

denna förändring uppgick till 19 000

miljoner kronor. Beloppet baserades dock

på ett osäkert underlag. Utgångspunkten

för regleringen var att den skulle vara

statsfinansiellt neutral vid övergången

till det nya systemet. I propositionen

anges att ett mer aktuellt underlag

visar att den sammantagna regleringen på

helårsbasis skall uppgå till 22 482

miljoner kronor. Regeringen och

förbunden är mot denna bakgrund överens

om en permanent reglering, vilken

innebär att nivån på det generella

statsbidraget fr.o.m. år 1997 skall

höjas med 3 482 miljoner kronor.

År 1997 föreslås dessutom vissa

ytterligare förändringar, vilka

föranleder en ekonomisk reglering mellan

staten och kommunsektorn enligt

finansieringsprincipen. Förslagen, som

gäller att landstingen skall erbjuda

kostnadsfritt insulin till patienter och

ändrad ersättning till specialskolor och

resurscenter (utgiftsområde 16, anslag A

7), innebär ett tillskott om 24 miljoner

kronor till kommuner och landsting.

Vid införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet för kommuner och

landsting höjdes de generella

statsbidragen för att ge kompensation

för höjda arbetsgivaravgifter m.m. för

finansieringen av Sveriges medlemskap i

EU. Medlen fördelades så att landstingen

fick en relativt sett större andel till

följd av högre kostnader för bl.a.

landstingens införanderegler i det nya

sy- stemet. Dessa kostnader beräknas

successivt minska, varför regeringen i

propositionen föreslår att 200 miljoner

kronor flyttas från landstingens

generella bidrag till kommunernas

generella bidrag år 1997.

Anslag

Riksdagen har efter förslag i

budgetpropositionen fastställt ramen för

utgiftsområde 25 för år 1997 till 83 612

miljoner kronor (bet. 1996/97:FiU1,

rskr. 53). Vid beräkningen av de totala

utgifterna för utgiftsområdet har hänsyn

tagits till de justeringar som föreslås

till följd av finansieringsprincipen.

Till anslaget A 1 Generellt statsbidrag

till kommuner och landsting föreslås att

riksdagen skall anvisa ett ramanslag om

62 227 miljoner kronor. Regeringen

föreslår att ett gemensamt ramanslag

bildas av de nuvarande två anslagen

Generellt statsbidrag till kommuner och

Generellt statsbidrag till landsting. De

två nuvarande anslagen bör enligt

förslaget utgöra poster i det nya

anslaget.

Till anslaget A 2 Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting

föreslås att riksdagen skall anvisa ett

reservationsanslag om 400 miljoner

kronor.

Till anslaget A 3 Statligt

utjämningsbidrag till kommuner och

landsting föreslås att riksdagen skall

anvisa ett obetecknat anslag om 20 985

miljoner kronor. Anslagsformen föreslås

förändras till ett obetecknat anslag

eftersom anslagsformen förslagsanslag

inte längre skall användas.

Motionerna

Enligt motion Fi509 av Marianne

Samuelsson m.fl. (mp) innebär

Miljöpartiet de grönas budgetförslag att

kommuner och landsting får mer pengar.

För år 1997 överensstämmer motionärernas

ram och förslag för de olika anslagen

med regeringens förslag. Samtidigt

räknar man med att kommunsektorns

ekonomiska förutsättningar skall

förbättras med 2,8 miljarder kronor år

1997 till följd av de åtgärder som

föreslås. För åren 1998 och 1999 räknar

motionärerna upp ramen liksom anslaget A

1 Generellt statsbidrag till kommuner

och landsting med 2 respektive 12

miljarder kronor.

I motion Fi605 av Mats Odell m.fl. (kd)

anges att Kristdemokraternas politik, om

den vann riksdagens stöd, skulle

innebära påtagliga förbättringar för

kommunsektorn i förhållande till

regeringens politik. Skatteunderlaget

skulle t.ex. förbättras med 4 miljarder

kronor som en konsekvens av en slopad

höjning av de avdragsgilla

egenavgifterna. Motionärerna ställer

krav på att ett vårdnadsbidrag för alla

barnfamiljer skall införas till en

initial kostnad på den statliga budgeten

på 2 600 miljoner kronor. Motsvarande

belopp bör därför räknas av från det

generella statsbidraget, eftersom ett

vårdnadsbidrag skulle innebära minskade

kostnader för kommunerna. Anslaget A 1

bör därför jämkas till 62 227 miljoner

kronor.

I motion Fi611 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) föreslås att anslaget A 3 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting utökas med 400 miljoner

kronor så att det sammantaget uppgår

till 800 miljoner kronor. För övriga

anslag inom utgiftsområdet föreslår

motionärerna samma belopp som

regeringen. Vänsterpartiets ram för

utgiftsområdet överstiger således

regeringens motsvarande ram med 400

miljoner kronor.

I motion Fi613 av Lars Tobisson m.fl.

(m) läggs förslag fram om åtgärder för

en avreglering och ökad

konkurrensutsättning av den kommunala

sektorn. Mot bakgrund av dessa förslag

föreslår motionärerna en minskning av

bidragen till kommuner och landsting med

3 099 miljoner kronor. Därutöver

föreslås en minskning med 4 647 miljoner

kronor som syftar till att återställa

det ursprungligen antagna utrymmet för

momsavdrag i kommunsektorn.

I övrigt föreslås i motionen

minskningar av statsbidragen för att

neutralisera den automatiska ökningen av

de kommunala skatteintäkterna som följer

av att de avdragsgilla egenavgifterna

sänks (-4 020 miljoner kronor), att

kostnaderna minskar till följd av en

ytterligare karensdag (-1 550 miljoner

kronor) samt införandet av

vårdnadsbidrag alternativt avdragsrätt

för barnomsorgskostnader (-2 376

miljoner kronor). Sammantaget vill

Moderata samlingspartiet minska anslagen

inom utgiftsområdet för år 1997 med 15

693 miljoner kronor eller till 67 919

miljoner kronor.

Propositionens och motionernas förslag

till anslag inom utgiftsområde 25

framgår av följande tabell:

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner

Miljoner kronor

Miljoner kronor

Anslag Regeri m v kd

ngens

försla

g

A 1 Generellt 62 227 0 0 -2

statsbidrag till 600

kommuner

och landsting

A 2 Bidrag till 400 0 +40 0

särskilda insatser i 0

vissa

kommuner och

landsting

A 3 Statligt 20 985 0 0 0

utjämningsbidrag till

kommuner

och landsting

Allmänna -15

bidrag till kommuner 693

Totalt 83 612 -15 +40 -2

693 0 600

Utskottets bedömning

Riksdagen har på förslag av utskottet i

betänkande 1996/97:FiU1 beslutat om

ramar för utgiftsområden och om

beräkningen av statsinkomsterna. Ramen

för utgiftsområde 25 har därvid som

tidigare berörts lagts fast till 83 612

miljoner kronor.

De i motioner från Moderata

samlingspartiet och Kristdemokraterna

framförda yrkandena om förändrade anslag

inom utgiftsområdet är ett fullföljande

av respektive partiers budgetpolitiska

alternativ. Partierna tillgodoräknar sig

positiva kommunalekonomiska effekter av

sina förslag beträffande avdragsgilla

egenavgifter och vårdnadsbidrag, för

Moderata samlingspartiet även för

förslaget till ytterligare karensdag.

Även Miljöpartiet de gröna vill ha

förändringar i förhållande till fattade

beslut när det gäller egenavgifterna.

Partiet för dock inte fram några förslag

till anslagsförändringar för budgetåret

1997. För åren 1998 och 1999 vill

partiet höja anslaget till generellt

statsbidrag med 2 respektive 12

miljarder kronor. Utskottet kan

konstatera att samtliga här aktuella

förslag till regeländringar har avvisats

av riksdagen i samband med

ställningstagandet till ramar för

utgiftsområdena och beräkningen av

statsinkomsterna.

Vänsterpartiet ställer krav på att

anslaget A 2 (Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting)

skall räknas upp med 400 miljoner kronor

eller till sammanlagt 800 miljoner

kronor. Utskottet noterar att

Vänsterpartiet beträffande de två övriga

anslagen inom utgiftsområdet biträtt

regeringens förslag. Detta gör att

partiets yrkanden sammantaget inte ryms

inom den av riksdagen numera fastställda

ramen för utgiftsområdet. Utskottet

anser för sin del att regeringens

förslag till anslaget A 2 är rimligt

avvägt, särskilt mot bakgrund av att

regeringen genom de beslut som anmäls i

skrivelse 51 tillfört kommuner och

landsting sammanlagt ytterligare 2,6

miljarder kronor redan år 1997.

Därutöver kommer 400 miljoner kronor

från det här aktuella anslaget under år

1997 att tillföras de kommuner som har

särskilt stor andel flyktingar.

I Moderata samlingspartiets alternativ

föreslås två åtgärder som direkt

påverkar den kommunala ekonomin, dels

föreslås en minskning av statsbidragen

med 3,1 miljarder kronor genom

ytterligare avreglering av

socialtjänstlagen och barnomsorgslagen,

dels föreslås en minskning av

momsbidraget med drygt 4,6 miljarder

kronor. De föreslagna nedskärningarna

motsvarar lönekostnaderna för över 30

000 heltidsanställda i kommunerna. En

sådan dramatisk neddragning av anslagen

skulle enligt utskottet slå

utomordentligt hårt mot kommunala

verksamheter som barnomsorg, skola,

sjukvård och äldreomsorg liksom mot den

kommunala sysselsättningen. Utskottet

avvisar för sin del bestämt en sådan

politik.

Utskottet ställde sig redan i samband

med behandlingen av ramen för

utgiftsområde 25 (bet. 1996/97:FiU1 s.

194) bakom förslaget att statsbidragen

inte som för ett stort antal andra

statsutgifter skall minska utan vara

nominellt oförändrade de närmaste åren.

Utskottet ansåg att den avvägning som

gjorts i budgetpropositionen var rimlig

i nuvarande statsfinansiella läge. Mot

denna bakgrund tillstyrker utskottet nu

även regeringens förslag till anslag

inom utgiftsområdet.

I propositionen föreslår regeringen en

permanent ekonomisk reglering som följd

av det fr.o.m. år 1996 införda nya

systemet för återbetalning av

mervärdesskatt till kommuner och

landsting. Det föreslås ske genom att

nivån på det generella statsbidraget

fr.o.m. år 1997 höjs med 3 482 miljoner

kronor. Utskottet har - efter det att

budgetpropositionen presenterades -

erfarit att uppgifter framkommit som

leder till att justering bör göras så

att ytterligare 222 miljoner kronor förs

över från det generella bidraget till

kommunerna till det generella bidraget

till landstingen utöver de 6 269

miljoner kronor som tas upp i

propositionen. Den nya fördelningen av

det sammantagna beloppet om 22 482

miljoner kronor skulle efter korrigering

bli ett bidrag till kommunerna på 15 991

miljoner kronor och ett bidrag till

landstingen på 6 491 miljoner kronor.

Utskottet noterar att omföringarna

mellan de olika kontona är

statsfinansiellt neutrala.

En motsvarande omföring för innevarande

budgetår godkändes av utskottet i

betänkandet 1996/97:FiU11 (s. 14) med

anledning av förslaget till

tilläggsbudget i budgetpropositionen. Nu

liksom då konstaterar utskottet att

kommunförbunden är eniga om att en

korrigering bör göras. En

överenskommelse därom har träffats den

15 oktober 1996 mellan företrädare för

Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet. Utskottet har för

sin del inget att erinra mot denna

korrigering.

Med hänvisning till vad utskottet här

anfört tillstyrks förslaget till

medelsanvisning i propositionen och

avstyrks motionerna Fi509 (mp) yrkandena

3 och 4, Fi605 (kd), Fi611 (v) yrkande 3

och Fi613 (m) yrkande 9.

Bidrags- och utjämningssystemet

Motionerna

I motionerna Fi602 (s), Fi604 (s), Fi607

(s) och Fi612 (kd) väckta under den

allmänna motionstiden tas vissa

kommuners kostnader för

flyktingmottagandet upp. Bl.a. ställs

krav på att sådana kostnader skall

beaktas i det statliga

utjämningssystemet.

I motion Fi602 av Marie Granlund och

Lars Stjernkvist (s) sägs att Malmö och

Norrköpings kommuner tagit ett mycket

stort ansvar för de bosniska flyktingar

som regeringen 1993-1994 vädjade till

kommunerna att ta emot. Andelen bosnier

som mottagits i Norrköping är ungefär

fyra gånger och i Malmö nära tre gånger

så stor som i genomsnittskommunen.

Samtidigt har kommunerna drabbats

särskilt hårt av krisen på

arbetsmarknaden. Enligt motionärerna

finns det stor risk för att de nya

kommuninvånarna låses fast i ett

bestående utanförskap och att

socialbidragskostnaderna dramatiskt

ökar, vilket i sin tur hotar att urholka

kvaliteten i de kommunala

kärnverksamheterna.

Det nya utjämningssystemet har, enligt

vad som hävdas i motionen, inte skapat

rimliga förutsättningar för kommuner som

likt Malmö och Norrköping tagit ett

stort ansvar för flyktingmottagandet.

Därför bör dessa förhållanden

uppmärksammas av den statliga utredning

som har till uppgift att se över

skatteutjämningen.

Enligt motion Fi604 av Tomas Eneroth

m.fl. (s) är flyktingmottagandet en

nationell angelägenhet, medan ansvaret i

dag i huvudsak ligger på kommunal nivå.

Genom avtal mellan stat och kommun har

överenskommelser slutits som innebär att

kommunerna kompenseras för kostnader som

uppstår i samband med

flyktingmottagandet. Motionärerna menar

att förutsättningarna att lyckas med ett

integrationsarbete inom två år är

relativt goda i en normal

arbetsmarknadssituation. Emellertid är

situationen i dag den att kommunernas

kostnader för socialbidrag ökar kraftigt

samtidigt som det statliga åtagandet

löper ut. Problemet har tidigare

aktualiserats främst utifrån

storstädernas perspektiv men motsvarande

problem finns i hög grad även i små

kommuner.

Som exempel nämns i motionen Markaryds

kommun där man beräknar att

socialbidragskostnaderna kommer att öka

med 120 % när statens åtagande upphör

vid årsskiftet. På liknande sätt kan

situationen beskrivas i en mängd mindre

kommuner med tidigare stort

flyktingmottagande. Motionärerna anser

att det rimligen aldrig kan ha varit

statsmakternas avsikt att kommuner som

har varit solidariska får göra

besparingar i skola, barnomsorg och

äldreomsorg för att klara

kostnadsökningarna. Dessa förhållanden

bör beaktas i den statliga utredning som

håller på att se över skatteutjämningen.

Kostnaderna för flyktingmottagandet

utifrån Landskronas horisont tas upp i

motion Fi607 av Christin Nilsson och

Annika Nilsson (s). Motionärerna

understryker att Landskrona kommun

alltid har uppfyllt de avtal som

skrivits med Statens invandrarverk

utöver vad som formellt fastlagts.

Härtill kommer en omfattande

sekundärinvandring utan statlig

ersättning som innebär höga

socialbidragskostnader för kommunen.

Sammantaget har Landskrona med ca 38 000

invånare tagit emot 2 100 flyktingar på

tre år. Av kommunens invånare har ca 4

000 personer invandrarbakgrund.

Förutom ökade sociala kostnader innebär

flyktingmottagandet resurskrävande

insatser inom barnomsorg, grundskola,

gymnasieskola och kommunal

vuxenutbildning.

Skatteutjämningssystemet kompenserar

inte för ökade kostnader för

utomnordiska medborgare när det gäller

barnomsorg, gymnasieskola och kommunal

vuxenutbildning, något som enligt

motionärerna förefaller uppenbart

orimligt. Sammanfattningsvis anser

motionärerna att Landskrona kommun

åsamkats så stora kostnader för

flyktingmottagandet att särskilda

insatser från statens sida för att

kompensera kommunen är befogade. Detta

bör beaktas i den pågående utredningen

om den kommunala skatteutjämningen.

Även i motion Fi612 av Dan Ericsson

(kd) tas frågan om en översyn av

utjämningssystemet med utgångspunkt från

förhållandena i Norrköping upp. Kommunen

har enligt motionären i dag den högsta

andelen bosnier i förhållande till

folkmängden bland landets kommuner (2,1

% eller drygt 3 000 personer). I likhet

med i flera andra motioner pekas på att

de särskilda statsbidragen täcker

kommunernas kostnader för

integrationsinsatser och försörjning

under cirka två år. Läget på den svenska

arbetsmarknaden och svårigheterna för

flyktingar till egenförsörjning innebär

att påfrestningarna på kommunernas

socialbidragskostnader därefter blir

mycket stora. För Norrköpings del

beräknas kostnadsökningen till ca 100

miljoner kronor under 1997.

Motionären konstaterar för sin del att

det nya utjämningssystemet inte skapar

rimliga förutsättningar för de kommuner

som tagit ett stort ansvar för

flyktingmottagandet de senaste åren.

Enligt hans mening beror detta på att

möjligheterna på arbetsmarknaden inte

överensstämmer med de förutsättningar

som modellen för kostnadsutjämning

bygger på. Den faktor som är relevant är

andelen utomnordiska invånare som måste

ges en ökad tyngd i systemet. Den

långsiktiga utformningen av

kostnadsutjämningssystemet bör beakta

den beskrivna situationen. På kort sikt

bör en andel av de 400 miljoner kronor

som riksdagen anvisat för särskilda

insatser avsättas till ändamålet.

Motion Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp)

har väckts med anledning av regeringens

skrivelse 1996/97:51 Vissa frågor om den

kommunala ekonomin där regeringen bl.a.

anmäler att den engångsvis avser att

fördela 400 miljoner kronor till

kommuner som har en särskilt stor andel

flyktingar och hög arbetslöshet bland

dessa. Motionärerna säger att de godtar

regeringens fördelning av de 400

miljonerna ur den s.k. kommunakuten även

om den skiljer sig något från

Folkpartiets förslag, som utgår från det

gällande fördelningssy- stemet.

I motion Ub247 av Karin Pilsäter (fp)

om segregation, väckt under den allmänna

motionstiden, tas en rad frågor om

medborgarnas möjligheter till

egenförsörjning och mångkulturell

utveckling upp. Barn och ungdomar som

växer upp måste enligt motionären ges

likvärdiga livschanser oavsett bakgrund

och omgivning. Skolan måste kunna

kompensera för exempelvis bristande

språkkunskaper i hemmiljön. Det krävs

därför ett resursfördelningssy- stem som

kan styra inte bara inom kommunerna utan

också mellan kommuner så att de skolor

som har ett stort antal elever med behov

av särskilt stöd kan få mer pengar. I

motionen ställs krav på att inkomst- och

utjämningssy- stemet skall ta större

hänsyn till dessa behov.

Utskottets bedömning

Utskottet vill beträffande de här

aktuella motionsyrkandena hänvisa till

att regeringen i sin skrivelse 51

redogjort för särskilda insatser för de

kommuner som har en särskilt stor andel

flyktingar, bl.a. på grund av en stor

sekundärinflyttning från andra kommuner.

Regeringen bedömer att det är möjligt

att inom en total ram om högst 400

miljoner kronor göra en verkningsfull

insats för de mest utsatta kommunerna.

Insatserna skall finansieras med 200

miljoner kronor av de medel som för år

1996 finns avsatta på anslaget för

särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting och med högst hälften av de

400 miljoner kronor som föreslagits för

år 1997, under förutsättning att

riksdagen beviljar dessa medel.

Regeringen har också beslutat om

fördelningen av de första 200 miljonerna

till ett knappt tjugotal kommuner. De

största bidragen har lämnats till

Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Örebro

och Landskrona kommuner. Andra kommuner

som fått bidrag är bl.a. även Botkyrka

och Markaryd. Utskottet kan således

konstatera att de krav på omedelbara

insatser för vissa kommuner som

framförts i olika motioner i hög grad

blivit tillgodosedda genom de beslut som

fattats. Utskottet ställer sig också

bakom regeringens ställningstagande i

frågan och har således inget att erinra

mot att en del av medlen för år 1997 på

anslaget A 2 disponeras på det sätt som

aviseras i skrivelsen.

När det gäller önskemålen i motionerna

att kostnaderna för flyktinginsatser

skall beaktas i kostnadsutjämningen i

bidrags- och utjämningssystemet får

utskottet anföra följande. I

kostnadsutjämningen tar man i dag viss

hänsyn till andelen utomnordiska

medborgare. En parlamentarisk kommitté

har till uppgift att följa upp och

utveckla det nya utjämningssystemet

varvid tyngdpunkten ligger på

kostnadsutjämningen. I detta sammanhang

kan även frågan om kostnaderna för

utomnordiska medborgare komma att prövas

i ett mer långsiktigt perspektiv.

Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna Fi28 (fp) yrkande 2, Fi602

(s), Fi604 (s), Fi607 (s), Fi612 (kd)

samt Ub247 (fp) yrkande 4.

De kommunala skatteinkomsterna år 1997

Regeringens skrivelse

I regeringens skrivelse understryks att

många kommuner och landsting står inför

en besvärlig situation inför år 1997.

Enligt regeringens bedömning finns det

en stor risk för att den försämrade

ekonomin kan leda till både

kvalitetsförsämringar i verksamheten och

till att uppsägningar av personal kan

bli nödvändiga. Mot bakgrund av att de

preliminära skatteinkomsterna för år

1997 som kommuner och landsting dittills

arbetat efter beräknats på ett något mer

pessimistiskt antagande om den

samhällsekonomiska utvecklingen än den

bedömning som regeringen använt i

budgetpropositionen beslutade regeringen

den 24 oktober 1996 att ändra den

uppräkning som skall göras av

skatteunderlaget.

Detta innebär omkring 2,6 miljarder

kronor i ökade preliminära

skatteinkomster för kommuner och

landsting under år 1997. Den åtgärd som

regeringen vidtagit är att i förordning

upphäva de uppräkningsfaktorer som

Riksrevisionsverket fastställt och

bestämma nya sådana. Detta gör att

kommuner och landsting erhåller de

preliminära skatteinkomster som följer

av antagandena i budgetpropositionen.

Motionerna

I motion Fi24 av Lars Tobisson m.fl. (m)

anförs att regeringen borde medverka

till de för ekonomins funktionssätt

nödvändiga strukturförändringarna i

stället för att vidta de nu aktuella

improvisatoriska åtgärderna.

Motionärerna påpekar att det i

regeringens skrivelse tydligt anges att

slutavräkning av 1997 års

skatteinkomster kommer att ske i

sedvanlig ordning . Detta innebär att

kommuner och landsting enligt gällande

regler skall återbetala de

skatteintäkter de erhållit för mycket om

regeringens mer optimistiska prognos

slår fel. Mot den bakgrunden är det

förvånande att regeringen inskridit mot

den gällande ordningen för utbetalning

av preliminära skattemedel. Motionärerna

anser också att det är felaktigt att nu

likviditetsmässigt förstärka

kommunsektorn, något som kan ge en

felaktig signal och motverka nödvändigt

rationaliseringsarbete.

Enligt motionärerna är det

konstitutionellt uppseendeväckande att

företrädare för regeringen efter det att

regeringen fattat sitt beslut lämnat en

garanti att medel upp till ett belopp på

2,6 miljarder kronor i praktiken ej

skall behöva återbetalas om

skattekraftsutvecklingen ej blir den

prognosticerade. Något förslag med den

innebörden har regeringen emellertid

inte avlämnat till riksdagen,

konstateras det i motionen.

Enligt motion Fi25 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) ställer Vänsterpartiet sig

positivt till att kommunerna ges ökade

resurser. Men tyvärr har regeringen gett

en falsk bild av att kommunerna tillförs

nya friska pengar. Om det dessutom visar

sig att regeringen överskattat

tillväxten i ekonomin och underskattat

arbetslösheten nästa år kan kommunerna

tvingas att betala tillbaka pengarna.

Motionärerna anser att det

återbetalningsskydd som finans- och

inrikesministrarna utlovat i ett brev

inte är tillräckligt. Vid den tidpunkt

då det är aktuellt med en eventuell

återbetalning kan det sitta en annan

regering vid makten som inte anser sig

bunden av tidigare regeringars löften.

Ett återbetalningsskydd bör därför

stadfästas genom ett riksdagsbeslut.

I motion Fi26 av Mats Odell m.fl. (kd)

reses invändningar mot regeringens metod

att upphäva de av Riksrevisionsverket

fastställda uppräkningsfaktorerna.

Verket har tidigare varit mycket

träffsäkert i sina bedömningar av det

förväntade skatteunderlaget. Enligt

skrivelsen skall slutavräkningen av 1997

års skatteinkomster ske i vanlig

ordning. Det innebär enligt motionen att

om regeringen gjort en felaktig

bedömning kommer det att drabba de

kommunala budgetarna genom en

återbetalning 1999, dvs. efter nästa

val. Det förhållandet att regeringen

utfärdat ett återbetalningsskydd ändrar

inte på detta. Regeringens skrivelse

innebär fortfarande bara ett osäkert

lån.

Om återbetalningsskyddet skulle behöva

användas, hävdar motionärerna, innebär

det att regeringen redan har utnyttjat

en lucka i det nya budgetsystemet. Vid

förändringar på utgiftssidan måste

regeringen gå till riksdagen och meddela

detta så att en finansiering kan göras

inom den totalram som finns för statens

utgifter. Denna lucka i lagen har

regeringen cyniskt utnyttjat, heter det

i motionen.

Enligt motion Fi27 av Roy Ottosson

m.fl. (mp) välkomnar Miljöpartiet de

gröna regeringens beslut att i någon mån

mildra den statliga åtstramningen av

kommuner och landsting. Välfärdens

kärnområden - vård, omsorg och skola -

drabbas i ökande grad av besparingar som

nu slår mot verksamhetens omfattning och

kvalitet. Enligt motionärerna är det

återbetalningsskydd som regeringen

utlovar osäkert eftersom avräkningen

kommer att ske år 1999, efter

riksdagsvalet år 1998. Det kan inte

uteslutas att den regering som bildas

efter 1998 års val väljer en annan

politik. Det är därför viktigt, anser

motionärerna, att regeringen redan i

vårpropositionen 1997 föreslår sådana

åtgärder att löftet i sak uppfylls. Det

bör göras genom att införa bestående

ekonomiska lättnader för kommunsektorn.

I motion Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp)

gör motionärerna bedömningen att läget i

kommunerna utvecklats dithän att ett

resurstillskott är nödvändigt. Därför

avvisas inte den åtgärd som regeringen

vidtagit eftersom syftet - att mildra de

värsta effekterna av kommunala

neddragningar - är angeläget. Däremot

anförs allvarliga principiella

betänkligheter mot den metod som

använts.

Motionärerna anser att den valda

metoden är ett slags kreativ bokföring.

Det understryks att det inte är någon

tillfällighet att ett statligt ämbetverk

- och inte regeringskansliet - har

givits i uppgift att räkna ut vilka

summor som skall betalas ut till

kommunerna. Att uppgiften givits till en

från den politiska nivån oberoende

myndighet gör det svårare att utöva

påtryckningar i själva beräkningsfasen.

Enligt motionen tjänar alla i längden på

att det tekniska beslutsunderlaget inte

är färgat av politiska hänsyn. En ny

förordning med samma innebörd som den av

regeringen upphävda bör återinföras.

Även i denna motion görs invändningar

mot det s.k. återbetalningsskydd som

utfärdats av företrädare för regeringen.

Bl.a. ställs frågan vilken rättslig

verkan som utfästelserna har. Enligt

motionärerna bör därför de legala

förutsättningarna för

återbetalningsskyddet klarläggas.

Utskottets bedömning

Utskottet stöder de åtgärder som

regeringen i skrivelse 51 anmäler för

riksdagens kännedom. Utskottet ser med

tillfredsställelse att de beslutade

insatserna kommer att förbättra de

ekonomiska förutsättningarna för

kommuner och landsting inför år 1997. I

ett antal motioner tas frågan om

fastställandet av uppräkningsfaktorerna

och frågan om det s.k.

återbetalningsskyddet upp.

Utskottet kan konstatera att det av

lagen (1965:269) med särskilda

bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt m.m.

framgår att regeringen - eller den

myndighet som regeringen bestämmer -

skall besluta om uppräkningsfaktorer (4

§). Regeringens beslut innebär att

kommuner och landsting erhåller de

skatteinkomster som följer av

antagandena i budgetpropositionen. I

motsats till vad som hävdas i motion

Fi26 (kd) är beslutet inte ett sätt att

kringå det nya budgetsystemet. Det

handlar här inte om att betala ut medel

till kommuner och landsting som annars

skulle belasta budgetens utgiftssida. De

kommunala skatteinkomsterna betalas

tvärtom normalt ut från statsbudgetens

inkomstsida (inkomsttitel 1111).

Sammanfattningsvis försämrar regeringens

åtgärd inte statens inkomster, utgifter

eller saldo i förhållande till vad som

framgick av förslaget till

budgetproposition.

Företrädare för regeringen och

Centerpartiet har i sammanhanget gjort

deklarationer om ett återbetalningsskydd

på upp till 2,6 miljarder kronor.

Innebörden är att om slutavräkningen år

1999 skulle visa att regeringen

överskattat skatteunderlagets ökning år

1997 så kommer det felande beloppet,

dock högst 2,6 miljarder kronor, att

utbetalas som ett extra statsbidrag år

1999 till kommuner och landsting.

Utskottet ställer sig för egen del bakom

de politiska utfästelser som därigenom

gjorts. Ett troligt huvudalternativ är

att den ekonomiska utvecklingen blir

sådan att en återbetalning ej kommer att

bli aktuell. Det skulle därmed inte bli

nödvändigt med ett bemyndigande till

regeringen att utbetala ett extra

statsbidrag. Om det mot förmodan skulle

bli aktuellt förutsätter utskottet att

regeringen återkommer med en begäran om

ett sådant bemyndigande.

Med hänvisning till vad utskottet här

anfört avstyrks motionerna Fi24 (m),

Fi25 (v) yrkande 1, Fi26 (kd) yrkande 2,

Fi27 (mp) yrkande 1 och Fi28 (fp)

yrkandena 1 och 4.

Stimulans till kommunala

skattesänkningar

Motionen

I motion Fi613 av Lars Tobisson m.fl.

(m) anförs att den lag om spärr mot

kommunala skattehöjningar som riksdagen

nyligen beslutat om bör kompletteras med

en stimulans till vissa kommuner att

sänka sin höga kommunalskatt. En oroande

tendens är nämligen att de kommuner som

gynnas av de nya reglerna för inkomst-

och kostnadsutjämning ej sänkt sin

skatt. I stället konserveras den höga

skattenivån trots bidragstillskottet.

Eftersom ett framskjutet argument för

utjämningssystemet varit att utjämna

skillnader i kommunalskatt är det

enligt motionärerna anmärkningsvärt att

någon uppföljning inte tycks ske av

varför detta mål inte uppfylls.

Riksdagen bör därför hos regeringen

begära förslag om stimulans till

kommunala skattesänkningar.

Utskottets bedömning

Riksdagen har redan en gång under

innevarande riksmöte på förslag av

utskottet avslagit ett yrkande från

Moderata samlingspartiet med likartad

innebörd (bet.1996/97:FiU6, rskr. 16).

Utskottet förutsatte därvid att kommuner

och landsting som gynnats av det nya

statsbidrags- och utjämningssystemet

överväger en sänkning av sina

skattesatser. Utskottet var däremot inte

berett att ställa sig bakom förslaget om

statliga åtgärder riktade mot vissa

kommuner eller landsting i syfte att

förmå dem att sänka sina skattesatser.

Utskottet, som inte har ändrat

uppfattning under den mellanliggande

tiden, avstyrker motion Fi613 (m)

yrkande 6.

Utvärdering av skattebortfallet för

landsbygden

Motionen

I motion Fi603 av Jan-Olof Franzén och

Ingvar Eriksson (m) anges att

landsbygdskommunerna har ett stort

skattebortfall. Med nu gällande regler

dräneras kommunerna på skatteintäkter på

grund av att näringsfastighetsägarna

ofta är mantalsskrivna på andra orter än

där näringsfastigheten är belägen.

Landsbygdskommunerna har allt svårare

att upprätthålla en tillfredsställande

service till sina kommuninvånare på

grund av minskade skatteintäkter.

Effekten blir att kommunalskatten måste

hållas hög vilket i sig leder till ökad

utflyttning och försämrad kommunal

ekonomi. Riksdagen bör därför ge

regeringen i uppdrag att göra en

utvärdering av skattebortfallet för

landsbygdskommunerna.

Utskottets bedömning

Utskottet noterar att syftet med det

nuvarande utjämningssystemet är att

åstadkomma likvärdiga ekonomiska

förutsättningar mellan kommunerna

respektive mellan landstingen. Detta

åstadkommer man dels genom en

långtgående inkomstutjämning där alla

kommuner och landsting garanteras ett

skatteunderlag per invånare som

motsvarar genomsnittet för riket, dels

genom en utjämning för strukturellt

betingade kostnadsskillnader. Det bör

särskilt framhållas att vissa

komponenter i kostnadsutjämningen tar

hänsyn till ökade kostnader på grund av

glesbygdsförhållanden. En stor del av de

problem som motionärerna uppmärksammar

täcks således in av det gällande

utjämningssystemet.

Utskottet vill också peka på att en

parlamentarisk kommitté har fått till

uppgift att dels se över ett antal

faktorer i kostnadsutjämningen, dels

beakta helheten samt utvärdera reformen.

Utskottet avstyrker mot bakgrund av det

anförda motion Fi603 (m).

Den kommunala skattebasen

Motionen

I motion Fi606 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) ställs krav på att riksdagen skall

ge regeringen i uppdrag att utreda

frågan om att vidga den kommunala

skattebasen. Enligt motionärerna finns

det områden som rimligen borde återföras

eller överföras till kommunal

beskattning. Ett sådant exempel är

företagsbeskattningen eller ännu hellre

en modell med kommunala

företagsavgifter. En sådan lösning

skulle t.ex. kunna innebära att

kommunerna får täckning för en del av

dagens utgifter för den kommunala

infrastruktur som företagen i dag

använder gratis. En annan utvidgning av

skattebasen som motionärerna förespråkar

är en möjlighet för kommunerna att

använda sig av miljöavgifter, främst

inom trafikområdet. Riksdagen bör därför

ta ställning för en förutsättningslös

genomgång av möjligheterna att utvidga

den kommunala skattebasen med särskilt

avseende på företagsbeskattning och

miljöavgifter.

Utskottets bedömning

Enligt utskottet utgör den kommunala

beskattningsrätten en av hörnstenarna i

den kommunala självstyrelsen. Den

kommunala beskattningen av juridiska

personer upphörde fr.o.m. år 1985. Under

ett antal år därefter utgick en

kompensation till kommunerna med

anledning av avskaffandet av den

kommunala företagsbeskattningen. En

utvidgning av beskattningsrätten av det

slag som motionärerna förordar saknar

enligt utskottets mening aktualitet.

Utskottet är inte heller berett att

ställa sig bakom förslaget till

kommunala miljöavgifter på företagen.

Med det anförda avstyrker utskottet

motion Fi606 (mp) yrkande 3.

Ramarna för den kommunala självstyrelsen

Motionerna

I motion Fi606 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) om den kommunala självstyrelsens

villkor sägs att den kommunala sektorn i

Sverige befinner sig i en mycket

besvärlig sitution. Den kommunala

kniptången har i många fall tryckts åt

så hårt att de förtroendevalda inte

längre ser någon utväg utom att kraftigt

sänka kvaliteten inom vård, omsorg och

skola. En möjlighet att lösa problemen

är att vidga det kommunala

handlingsutrymmet, t.ex. genom att

utvidga den kommunala skattebasen. En

annan nödvändig förutsättning för att

återfå handlingsutrymme, självtillit och

framtidstro i kommunerna är att staten

slutar upp med alla destruktiva ingrepp

i det kommunala självstyret. Enligt

motionärerna skulle därför ett beslut i

Sveriges riksdag om att ge långsiktiga

och hållfasta spelregler utan plötsliga

begränsningar i beskattningsrätt eller

statsbidrag ha stor betydelse.

I motion Fi613 av Lars Tobisson m.fl.

(m) anförs att statens roll bör vara att

ställa upp ramarna för den kommunala

verksamheten i stort och fastlägga de

ekonomiska förutsättningar som gäller

för en sund offentlig ekonomi som

helhet. De uppgifter i samhället som

kräver lokala lösningar skall också

skötas lokalt. Det är inte motiverat att

staten reglerar och standardiserar

verksamhet som kommunerna skall bedriva.

Ett första steg mot en avreglering av

den kommunala sektorn och ett

återupprättande av det lokala

självstyret togs enligt motionärerna

under den förra mandatperioden, något

som ledde till att nya och effektiva

lösningar kunde väljas till fördel för

kommuninvånarna. För att kommunerna

skall ha rimliga möjligheter att bidra

till balans i den offentliga ekonomin

måste avregleringen fullföljas.

Enligt motionen är det mycket viktigt

att det kommunala skattetrycket kan

sänkas för att ge ökat utrymme för

privat konsumtion och större möjligheter

för den enskilde att själv fatta beslut.

Detta kan uppnås med avreglering och

ökad konkurrensutsättning samt genom att

kommunerna och landstingen koncentrerar

verksamheten till sina genuina

uppgifter. På detta sätt kan skatten

sänkas och utrymme ges för människorna

att växa samtidigt som ekonomisk

tillväxt stimuleras, heter det i

motionen.

Enligt motionen bör också en översyn

omedelbart inledas i syfte att under de

närmaste åren genomföra en successiv

förändring av den offentliga sektorns

omfattning och ansvarsfördelning. Syftet

är att uppnå ett långsiktigt stabilt

system som hanterar de ekonomiska

relationerna mellan stat och kommun. En

omprövning av utgångspunkterna för ett

hållfast system måste enligt

motionärerna bestå i att föra över vissa

uppgifter från den offentliga till den

privata sektorn - med motsvarande

utrymme för medborgarna att själva

finansiera dessa. Men det gäller också,

sägs det i motionen, att pröva vilka

offentliga åtaganden som är av den arten

att finansieringsansvaret bör ligga kvar

på den kommunala sektorn. För vissa

uppgifter som i dag åvilar kommunerna

bör finansieringen ske på nationell nivå

och gå direkt till medborgarna. Således

bör en nationell skolpeng inrättas för

att stimulera mångfald och kvalitet samt

ge ökad valfrihet. De uppgifter som

efter en översyn kvarstår som ett lokalt

ansvar - också vad avser finansieringen

- bör även fortsättningsvis finansieras

med kommunal inkomstskatt.

Utskottets bedömning

Utskottet anser i likhet med

motionärerna bakom motion Fi606 (mp) att

kommuner och landsting behöver

långsiktiga och stabila spelregler för

sin verksamhet. Samtidigt kan inte

statsmakterna undandra sig ansvaret för

att utvecklingen inom kommunsektorn

hålls inom ramar som samhällsekonomin

tillåter och att verksamheten bedrivs på

ett sådant sätt att kvalitet och

fördelningspolitisk rättvisa

upprätthålls. Det nya bidrags- och

utjämningssystemet med sin successiva

infasning och överenskommelsen mellan

regeringen och kommunförbunden om den

kommunala ekonomin är enligt utskottet

exempel på att strävan under senare år

varit att åstadkomma långsiktiga och

hållfasta spelregler. Därmed har enligt

utskottets mening goda förutsättningar

skapats att utveckla den kommunala

självstyrelsen. En grundläggande

förutsättning för ett vidgat kommunalt

handlingsutrymme är samtidigt, anser

utskottet, en stabil tillväxt i

samhällsekonomin som helhet.

Utskottet anser i motsats till motion

Fi613 (m) att kommunerna även

fortsättningsvis skall ha det fulla

finansieringsansvaret för skolan och

motsätter sig således den omfattande

centralisering av skolan som införandet

av en nationell skolpeng skulle

innebära.

Utskottet anser att statsmakternas roll

är att ange ramarna för den kommunala

verksamheten liksom de ekonomiska

förutsättningarna. Bland de nationella

intressen som måste hävdas finns,

förutom samhällsekonomiska hänsyn,

t.ex. kravet på likvärdig och rättvist

fördelad samhällsservice, skydd för

medborgarnas liv och hälsa, skydd för

särskilt utsatta grupper liksom

rättssäkerhet. Det finns därför enligt

utskottet ett grundläggande behov av en

viss reglering av den kommunala

verksamheten, t.ex. när det gäller

skolverksamheten. Samtidigt anser

utskottet att lokala frågor så långt

möjligt skall skötas lokalt. En

nationell skolpeng leder till en

olämplig centralisering av skolan, något

som riskerar att försämra utbildningen.

Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna Fi606 (mp) yrkande 1 och

Fi613 (m) yrkandena 1, 2 och 8.

Ansvarsfördelningen mellan stat och

kommun på det sociala området

Motionen

I motion Fi611 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) begärs en snabbutredning om

möjligheten att finansiera delar av

socialbidragskostnaderna direkt över

statsbudgeten. Socialbidragskostnaderna

har ökat dramatiskt i kommunerna under

senare år. Enligt motionärerna är det

ett resultat av den ekonomiska krisen,

arbetslösheten och sänkta

ersättningsnivåer för sjuka och

arbetslösa. Socialbidragen måste återfå

sin ursprungliga roll som det yttersta

sociala skyddsnätet. I Danmark delar

stat och kommuner på

socialbidragskostnaderna. Det finns

enligt Vänsterpartiet starka argument

för en sådan modell. Staten tvingas då i

större utsträckning än i dag att

utvärdera de samhällsekonomiska

effekterna av enskilda besparingsbeslut.

Utskottets bedömning

Frågan om utformningen av socialbidragen

övervägs för närvarande inom

regeringskansliet. Enligt utskottet är

det i avvaktan på resultatet av dessa

överväganden inte aktuellt att pröva

frågan om en eventuell förändring av

ansvarsfördelningen för

socialbidragskostnaderna.

Utskottet avstyrker med det ovan anförda

motion Fi611 (v) yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den kommunala

sektorns utveckling och ekonomiska

utrymme

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:Fi25 yrkande 2, 1996/97:Fi26

yrkande 1, 1996/97:Fi27 yrkande 2,

1996/97:Fi28 yrkande 3,

1996/97:Fi601, 1996/97:Fi606

yrkandena 2 och 4 samt 1996/97:Fi608,

res. 1 (fp)

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

res. 4 (kd)

res. 15 (m) -

motiv.

2. beträffande anslagen under

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner

att riksdagen med bifall till

proposition 1996/97:1 utgiftsområde

25 samt med avslag på motionerna

1996/97:Fi509 yrkandena 3 och 4,

1996/97:Fi605, 1996/97:Fi611 yrkande

3 och 1996/97:Fi613 yrkande 9 för

budgetåret 1997 anvisar anslagen

under utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner enligt

utskottets förslag i bilaga till

detta betänkande,

3. beträffande bidrags- och

utjämningssystemet

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:Fi28 yrkande 2, 1996/97:

Fi602, 1996/97:Fi604, 1996/97:Fi607,

1996/97:Fi612 och 1996/97: Ub247

yrkande 4,

res. 5 (fp)

4. beträffande de kommunala

skatteinkomsterna år 1997

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:Fi24, 1996/97:Fi25 yrkande 1,

1996/97:Fi26 yrkande 2, 1996/97:Fi27

yrkande 1 samt 1996/97: Fi28

yrkandena 1 och 4,

res. 6 (m)

res. 7 (fp)

res. 8 (v)

res. 9 (mp)

res. 10 (kd)

5. beträffande vissa frågor om

den kommunala ekonomin

att riksdagen lägger regeringens

skrivelse 1996/97:51 till

handlingarna,

6. beträffande stimulans till

kommunala skattesänkningar

att riksdagen avslår motion

1996/97:Fi613 yrkande 6,

res. 11 (m)

7. beträffande utvärdering av

skattebortfallet för landsbygden

att riksdagen avslår motion

1996/97:Fi603,

8. beträffande den kommunala

skattebasen

att riksdagen avslår motion

1996/97:Fi606 yrkande 3,

9. beträffande ramarna för den

kommunala självstyrelsen

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:Fi606 yrkande 1 och

1996/97:Fi613 yrkandena 1, 2 och 8,

res. 12 (m)

res. 13 (mp)

10. beträffande

ansvarsfördelningen mellan stat och

kommun på det sociala området

att riksdagen avslår motion

1996/97:Fi611 yrkande 2.

res. 14 (v)

Stockholm den 5 december 1996

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist

(s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg

(s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s),

Sonja Rembo (m)1, Sonia Karlsson (s),

Lennart Hedquist (m)1, Susanne Eberstein

(s), Johan Lönnroth (v), Kristina

Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m)1,

Roy Ottosson (mp), Sven-Erik Österberg

(s), Per Bill (m)1, Karin Pilsäter (fp)1

och Michael Stjernström (kd)1.

1 dock ej i beslutet under mom. 2 i

hemställan

Reservationer

1. Den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme (mom. 1)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med Utskottet vill

och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort

ha följande lydelse:

Utskottet ser med stor oro på den

långsiktiga ekonomiska utvecklingen inom

den kommunala sektorn. Det gäller inte

minst det vidgade gapet mellan resurser

och behov. Utskottet konstaterar att

regeringen i budgetpropositionen

förutser en snabb försämring av den

kommunala ekonomin. Den samlade

kommunala sektorn antas således få ett

underskott på ca 13 miljarder kronor

nästa år och 10 miljarder kronor år

1998. Samtidigt ökar behovet av

kommunala tjänster kraftigt, inte minst

på grund av en ändrad åldersstruktur.

Detta understryks bl.a. av Svenska

kommunförbundets nyligen avgivna rapport

om kommunernas ekonomiska läge och av

hälso- och sjukvårdsutredningens analys

av behoven inom sjukvården och

äldreomsorgen.

Mot denna bakgrund anser utskottet att

den ekonomiska politiken måste läggas om

så att fler människor än nu kan försörja

sig på eget arbete i stället för a-

kassa, AMS-åtgärder eller socialbidrag.

En sådan politik beskrivs i Folkpartiets

partimotion om den ekonomiska politiken.

Därutöver anser utskottet att vården,

och då främst äldreomsorgen, måste

tillföras ytterligare resurser. I likhet

med vad Folkpartiet liberalerna framfört

i sitt budgetalternativ vill utskottet

peka på två vägar. För det första bör

resurser överföras till vårdsektorn från

försäkringskassorna. En bättre

samordning mellan kassorna och vården

skulle spara både mänskligt lidande och

pengar. För det andra bör ett statligt

stimulansprogram på 500 miljoner kronor

tillskapas för utveckling av

äldreboendet, finansierat genom

besparingar i statens budget. Utskottet

vill också understryka att stora

resurser kan frigöras med hjälp av

effektiviseringar genom

konkurrensutsättning och en tydligare

prioritering av vård och omsorg framför

andra engagemang, inte minst i

bolagsform.

Med vad utskottet här anfört tillstyrks

motion Fi28 (fp) yrkande 3. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande den kommunala

sektorns utveckling och ekonomiska

utrymme

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Fi28 yrkande 3 och med avslag

på motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 2,

1996/97:Fi26 yrkande 1, 1996/97:Fi27

yrkande 2, 1996/97:Fi601,

1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 samt

1996/97:Fi608 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme (mom. 1)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med Utskottet vill

och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort

ha följande lydelse:

Utskottet ser postivt på att kommuner

och landsting inför år 1997, genom de

åtgärder som regeringen anmäler i

skrivelse 51, ges ökade resurser. Det

ger åtminstone ett tillfälligt andrum i

en hårt ansträngd ekonomisk situation

och kan också stärka kvinnornas

ställning på arbetsmarknaden.

Samtidigt fortsätter riksdag och

regering att långsiktigt urholka den

kommunala ekonomin genom realt minskade

statsbidrag, höjda egenavgifter och

sänkta ersättningsnivåer som reducerar

det kommunala skatteunderlaget. I

januari 1997 kommer kommunerna dessutom

att tvingas betala tillbaka 1,9

miljarder kronor till staten vid

slutavräkningen för 1995 års

skatteintäkter.

Under de första åren på 1990-talet -

fram till år 1994 - minskade den

kommunala sysselsättningen med 45 000

personer. Kommunförbundet räknar med att

nedskärningarna fortsätter. Skall

kommunerna klara kraven på ekonomisk

balans år 1999 måste utgifterna enligt

förbundet minska med 13 miljarder

kronor. Enligt gjorda beräkningar kan

sysselsättningen behöva minska med

omkring 30 000 personer inom kommunerna

och omkring 20 000 personer inom

landstingen. Det handlar huvudsakligen

om kvinnojobb och neddragningarna kommer

att gå ut över kvaliteten i vården,

skolan och omsorgerna.

Utskottet anser att

nedskärningspolitiken måste brytas. Det

är orimligt att skära ner på kommunala

verksamheter för att i stället lägga

pengar på transfereringar och passivit

arbetsmarknadsstöd. Kommunsektorn

behöver en permanent ekonomisk

förstärkning för att kunna motsvara de

mest elementära kraven på verksamheten.

Om riksdagen ställer sig bakom

Vänsterpartiets förslag att sänka

arbetsgivaravgifterna med 3

procentenheter för kommunerna och

landstingen skulle ungefär 5 miljarder

kronor frigöras för att värna kvaliteten

i verksamheten och säkra tusentals jobb

inom vård, omsorg och utbildning.

Med det anförda tillstyrker utskottet

motion Fi25 (v) yrkande 2 och Fi608 (s).

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande den kommunala

sektorns utveckling och ekonomiska

utrymme

att riksdagen med bifall till

motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 2 och

1996/97:Fi608 och med avslag på

motionerna 1996/97:Fi26 yrkande 1,

1996/97:Fi27 yrkande 2, 1996/97:Fi28

yrkande 3, 1996/97:Fi601 samt

1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3. Den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme (mom. 1)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med Utskottet vill

och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort

ha följande lydelse:

Välfärdens kärnområden - vård, skola

och omsorg - har i ökande grad drabbats

av besparingar. Möjligheterna till

effektivitetsvinster är i dessa

verksamheter begränsade eller i många

fall uttömda på kort sikt. Nedragningen

av resurser slår i många fall direkt på

verksamhetens omfattning och kvalitet.

Utskottet välkomnar därför de beslut som

regeringen anmäler i skrivelse 51 och

som innebär att den åtstramning av

kommuner och landsting som statliga

besparingar samt avgifts- och

skattehöjningar orsakat, i någon mån

mildras.

På längre sikt måste emellertid enligt

utskottets uppfattning politiken ändras

så att bestående lättnader för

kommunsektorn införs. Ytterligare

insatser behöver därför göras. Välfärden

behöver utvecklas och förbättras, inte

urhokas och försämras. Utskottet ställer

sig bakom det budgetförslag som

framförts av Miljöpartiet de gröna och

som innebär att kommuner och landsting

år 1997 får 2,8 miljarder kronor mer än

vad regeringen har föreslagit. För

budgetåren 1998 och 1999 är motsvarande

förbättringar av kommunsektorns ekonomi

4,7 respektive 7,6 miljarder kronor.

Utskottet anser att detta bättre

motsvarar ett lämpligt

samhällsekonomiskt utrymme för

kommunsektorn de närmaste åren än den

nuvarande politiken gör. Det är därför

viktigt att regeringen i den ekonomiska

vårpropositionen återkommer till

riksdagen med förslag till ytterligare

förbättringar för den kommunala

ekonomin. Även ytterligare förstärkning

bör övervägas med hänsyn till

kostnadsutvecklingen inom bl.a. vården.

Utskottet tillstyrker med det anförda

motionerna Fi27 (mp) yrkande 2 och Fi606

(mp) yrkandena 2 och 4. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande den kommunala

sektorns utveckling och ekonomiska

utrymme

att riksdagen med bifall till

motionerna 1996/97:Fi27 yrkande 2 och

1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 samt

med avslag på motionerna 1996/97:Fi25

yrkande 2, 1996/97:Fi26 yrkande 1,

1996/97:Fi28 yrkande 3, 1996/97:Fi601

samt 1996/97:Fi608 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme (mom. 1)

Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med Utskottet vill

och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser självfallet att den

samlade offentliga sektorn måste

anpassas till vad det samhällsekonomiska

utrymmet medger. Inom det kommunala

området måste framför allt

nyckelområdena sjukvård, omsorg och

skola prioriteras. Ett genomförande av

Kristdemokraternas politik skulle enligt

utskottet medföra påtagliga

förbättringar för kommunsektorn i

förhållande till den politik som

regeringen för.

Utskottet konstaterar att den ensidiga

budgetsaneringen utan tillväxtåtgärder

är skadlig för den ekonomiska

utvecklingen. Utskottet ställer sig

bakom Kristdemokraternas

budgetalternativ som innebär att

ytterligare 6,5 miljarder kronor

tillförs kommuner och landsting utöver

regeringens alternativ för budgetåret

1997. Dessa resurser kan användas till

förstärkningar inom vård, omsorg och

skola. Ett genomförande av denna politik

skulle betyda att de 30 000 personer som

annars skulle sägas upp i stället kan ha

kvar sina arbeten. Enligt utskottets

mening behöver kommunsektorn varaktiga

reala förbättringar och inte

engångsbelopp till sina

kärnverksamheter.

Utskottet tillstyrker med det anförda

motion Fi26 (kd) yrkande 1. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande den kommunala

sektorns utveckling och ekonomiska

utrymme

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Fi26 yrkande 1 och med avslag

på motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 2,

1996/97:Fi27 yrkande 2, 1996/97:Fi28

yrkande 3, 1996/97:Fi601,

1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 samt

1996/97:Fi608 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Bidrags- och utjämningssystemet

(mom. 3)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 15 börjar med Utskottet vill

och på s. 16 slutar med UbU247 (fp)

yrkande 4 bort ha följande lydelse:

Utskottets grundläggande inställning är

att kostnadsutjämningen i bidrags- och

utjämningssystemet bör utgå från den

s.k. Henstrandska utredningens noga

genomarbetade och väl underbyggda

förslag. Med ett sådant

fördelningssystem finns det också bättre

möjligheter att fördela resurserna

mellan olika kommuner så att barn och

ungdomar ges likvärdiga uppväxtvillkor.

Den sittande parlamentariska kommittén,

som har till uppgift att utveckla det

nuvarande utjämningssystemet, bör få i

uppdrag att föreslå förändringar så att

större hänsyn tas till behovet av social

integration.

Utskottet godtar regeringens förslag

till fördelning av pengar ur den s.k.

kommunakuten till de kommuner som har

särskilt stor andel flyktingar. Rent

principiellt anser dock utskottet att

kommunakuten bör avskaffas och att

medlen bör ingå i det reguljära

fördelningssystemet.

Utskottet tillstyrker med det här

anförda motionerna Fi28 (fp) yrkande 2

och Ub247 (fp) yrkande 4 samt avstyrker

motionerna Fi602 (s), Fi604 (s), Fi607

(s) och Fi612 (kd).

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande bidrags- och

utjämningssystemet

att riksdagen med bifall till

motionerna 1996/97:Fi28 yrkande 2 och

1996/97:Ub247 yrkande 4 samt avslag

på motionerna 1996/97:Fi602,

1996/97:Fi604, 1996/97:Fi607 och

1996/97:Fi612 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. De kommunala skatteinkomsterna år

1997 (mom. 4)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 18 börjar med Utskottet

stöder och på s. 19 slutar med

yrkandena 1 och 4 bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringen i

skrivelse 51 anmält för riksdagen att

man ingripit och i förordning upphävt de

uppräkningsfaktorer som

Riksrevisionsverket fastställt för

utbetalningen av de preliminära

kommunalskattemedlen för år 1997 och i

stället bestämt nya sådana. Det är

enligt utskottet förvånande att

regeringen inskridit mot den gällande

ordningen. I stället borde regeringen

lägga fram förslag som kan medverka till

för den kommunala ekonomins

funktionssätt nödvändiga

strukturförändringar. Sådana

strukturella grepp har i flera

sammanhang framförts från Moderata

samlingspartiet och är avgörande för att

Sverige skall få en god ekonomisk

tillväxt. Regeringens skrivelse visar

indirekt vad som regelmässigt framförs i

de moderata motionerna, nämligen att det

även för kommuner och landsting har en

avgörande betydelse att Sverige får en

god ekonomisk tillväxt. Endast så säkras

välstånd och välfärd - i hög grad också

den som kommunsektorn bidrar med.

Mot denna bakgrund anser utskottet att

det är felaktigt att likviditetsmässigt

förstärka kommunsektorn innan den

önskade förbättringen av ekonomin

uppnåtts. Åtgärden kan bidra till att

pågående förändringsarbete upphör eller

senareläggs.

Regeringen säger tydligt i sin

skrivelse att slutavräkning av 1997 års

skatteinkomster kommer att ske i

sedvanlig ordning . Det innebär att

kommuner och landsting får betala

tillbaka för mycket erhållna

skatteintäkter om regeringens revidering

av RRV:s prognos skulle slå fel. Efter

det att regeringen fattat sitt beslut

har emellertid finansministern och

inrikesministern utfärdat en garanti

med innebörden att medel upp till 2,6

miljarder kronor i praktiken inte skall

behöva betalas tillbaka om

skattekraftsutvecklingen ej blir den

prognosticerade. Detta är ett

konstitutionellt mycket märkligt

förfarande eftersom en formell garanti

endast kan lämnas av regeringen och inte

av två enskilda statsråd och det först

efter att riksdagen lämnat sitt

bemyndigande. Något sådant bemyndigande

har riksdagen inte lämnat. Den typ av

improvisatoriska åtgärder som regeringen

vidtagit leder inte till ett bättre

funktionssätt för ekonomin utan endast

till att kommunsektorn invaggas i en

falsk trygghetskänsla.

Med vad utskottet här anfört tillstyrks

motion Fi24 (m). Övriga motionsyrkanden

avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande de kommunala

skatteinkomsterna år 1997

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Fi24 och med avslag på

motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 1,

1996/97:Fi26 yrkande 2, 1996/97:Fi27

yrkande 1 samt 1996/97:Fi28 yrkandena

1 och 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

7. De kommunala skatteinkomsterna år

1997 (mom. 4)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 18 börjar med Utskottet

stöder och på s. 19 slutar med

yrkandena 1 och 4 bort ha följande

lydelse:

Utskottet instämmer i bedömningen i

regeringens skrivelse att läget i

kommunerna nu utvecklats dithän att ett

resurstillskott är nödvändigt. Utskottet

avvisar därför inte den åtgärd som

regeringen vidtagit med beräkningen av

de preliminära skattemedlen för år 1997

eftersom syftet, nämligen att mildra de

värsta effekterna av kommunala

nedskärningar, är angeläget.

Den metod som regeringen valt är ett

slags kreativ bokföring. Det är som

utskottet ser det ingen tillfällighet

att ett statligt ämbetsverk har givits

till uppgift att räkna ut vilka summor

som skall betalas ut till kommunerna.

Att uppgiften givits till en från den

politiska nivån oberoende myndighet gör

det svårare att utöva påtryckningar i

själva beräkningsfasen. Utskottet anser

att alla i längden tjänar på att det

tekniska beslutsunderlaget inte färgas

av politiska hänsyn. En ny förordning

med samma innebörd som den av regeringen

upphävda bör därför återinföras.

Utskottet har också allvarliga

invändningar mot det s.k.

återbetalningsskydd som utfärdats av

finansministern och inrikesministern

efter det att regeringen beslutade i

frågan om utbetalningen av de

preliminära skatteinkomsterna för år

1997. Utskottet kan konstatera att en

formell garanti endast kan lämnas av

regeringen och inte av två enskilda

statsråd, och det först efter det att

riksdagen gett regeringen ett

bemyndigande. Något sådant bemyndigande

har riksdagen inte gett till regeringen.

Slutsatsen är att kommunerna och

landstingen fortfarande svävar i

okunnighet om de blir

återbetalningsskyldiga år 1999 om

regeringens optimistiska prognoser inte

infrias. Det förfaringsätt som använts i

detta ärende är enligt utskottets mening

inte acceptabelt.

Utskottet tillstyrker med det anförda

motion Fi28 (fp) yrkandena 1 och 4 och

avstyrker övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande de kommunala

skatteinkomsterna år 1997

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Fi28 yrkandena 1 och 4 samt

med avslag på motionerna

1996/97:Fi24, 1996/97:Fi25 yrkande 1,

1996/97:Fi26 yrkande 2 och

1996/97:Fi27 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. De kommunala skatteinkomsterna år

1997 (mom. 4)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 18 börjar med Utskottet

stöder och på s. 19 slutar med

yrkandena 1 och 4 bort ha följande

lydelse:

Utskottet ställer sig positivt till att

kommunsektorn ges ökade resurser genom

de beslut som regeringen anmäler i sin

skrivelse. Därigenom ges åtminstone ett

tillfälligt andrum för kommuner och

landsting i en hårt ansträngd ekonomisk

situation. Utskottet vill särskilt peka

på att åtgärderna kan bidra till att

stärka kvinnornas ställning på

arbetsmarknaden.

Samtidigt anser utskottet att

regeringen gett en falsk bild av att

kommunerna tillförs nya friska pengar,

när det i själva verket handlar om att

regeringen förskotterar pengar som dessa

i alla fall skulle fått år 1999. Skulle

det visa sig att regeringens

optimistiska prognoser inte infrias kan

kommuner tvingas betala tillbaka

pengarna år 1999. Det s.k.

återbetalningsskydd som finans- och

inrikesministrarna lovat i ett brev till

kommuner och landsting är inte

tillräckligt. Vid den tidpunkt då en

eventuell återbetalning kan bli aktuell

kan det sitta en annan regering vid

makten som inte anser sig bunden av den

tidigare regeringens löften. De

politiska utfästelser som hittills

givits bör därför enligt utskottets

uppfattning stadfästas genom ett

riksdagsbeslut.

Utskottet tillstyrker med det ovan

anförda motion Fi25 (v) yrkande 1 och

avstyrker övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande de kommunala

skatteinkomsterna år 1997

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Fi25 yrkande 1 och med avslag

på motionerna 1996/97:Fi24,

1996/97:Fi26 yrkande 2, 1996/97:Fi27

yrkande 1 och 1996/97:Fi28 yrkandena

1 och 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

9. De kommunala skatteinkomsterna år

1997 (mom. 4)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 18 börjar med Utskottet

stöder och på s. 19 slutar med

yrkandena 1 och 4 bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det är

betydelsefullt att ekonomiska lättnader

görs för kommunsektorn på såväl kortare

som längre sikt. Utskottet välkomnar

därför regeringens beslut, som anmäls i

skrivelse 51, att redan inför 1997 i

någon mån lindra den statliga

åtstramningen av kommuner och landsting.

Ökade möjligheter ges därigenom att

hävda kvaliteten i välfärdens

kärnverksamheter - dvs. vården, omsorgen

och utbildningen - samtidigt som en hel

del arbetstillfällen kan räddas.

Efter det att regeringen avlämnade sin

skrivelse har finansministern och

inrikesministern utfärdat ett s.k.

återbetalningsskydd som innebär att

kommuner och landsting skall få behålla

sina preliminära skatteinkomster även om

det skulle visa sig att regeringens

nuvarande prognoser varit för

optimistiska. Mot denna bakgrund är det

viktigt att regeringen redan i 1997 års

ekonomiska vårproposition föreslår

sådana åtgärder att löftet i sak

uppfylls. Detta bör enligt utskottets

mening ske genom bestående ekonomiska

lättnader för kommunsektorn.

Utskotter tillstyrker med vad som här

anförts motion Fi27 (mp) yrkande 1 och

avstyrker övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande de kommunala

skatteinkomsterna år 1997

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Fi27 yrkande 1 och med avslag

på motionerna 1996/97:Fi24,

1996/97:Fi25 yrkande 1, 1996/97:Fi26

yrkande 2 och 1996/97:Fi28 yrkandena

1 och 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

10. De kommunala skatteinkomsterna år

1997 (mom. 4)

Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 18 börjar med Utskottet

stöder och på s. 19 slutar med

yrkandena 1 och 4 bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att de beslut som

regeringen anmäler i sin skrivelse

innebär en bekräftelse på att den

ensidiga budgetsaneringspolitik som

bedrivits under de senaste dryga två

åren på ett oacceptabelt sätt drabbat

välfärdens kärna. Detta försöker

regeringen nu mildra med ett

bokföringstrick inför år 1997.

Regeringen vill göra sken av att

kommuner och landsting får nya pengar

när det i sjäva verket handlar om att

förskottera skatteinkomster som man i

alla fall skulle erhålla år 1999.

Utskottet är kritiskt mot åtgärden

eftersom ett engångsbelopp inte ger de

varaktiga reala förbättringar som

kommuner och landsting så väl behöver.

Utskottet vill således understryka att

regeringens åtgärd med osäkra

engångseffekter inte räcker för att

komma till rätta med de resursproblem

som finns inom kommunsektorn. Detta

framträder särskilt tydligt genom att

kommuner och landsting kan tvingas att

återbetala skattemedel år 1999 om det

visar sig att regeringens optimistiska

prognoser inte infrias. Visserligen har

två statsråd efter det att skrivelsen

beslutades av regeringen utfärdat ett

s.k. återbetalningsskydd. Utskottet

noterar att en formell garanti endast

kan lämnas av regeringen och då först

efter ett bemyndigande från riksdagen.

Något sådant bemyndigande har regeringen

inte erhållit. Därför innebär

regeringens skrivelse i praktiken endast

ett osäkert lån. Det är utskottets

bestämda mening att frågan om de

ekonomiska förutsättningarna för

välfärdens kärnområden inte kan hanteras

på ett så oseriöst sätt.

Utskottet tilllstyrker med det anförda

motion Fi26 (kd) yrkande 2 och avstyrker

övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande de kommunala

skatteinkomsterna år 1997

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Fi26 yrkande 2 och avslag på

motionerna 1996/97:Fi24, 1996/97:Fi25

yrkande 1, 1996/97:Fi27 yrkande 1 och

1996/97:Fi28 yrkandena 1 och 4 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

11. Stimulans till kommunala

skattesänkningar (mom. 6)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 19 som börjar med Riksdagen har

och slutar med motion Fi613 (m) yrkande

16 bort ha följande lydelse:

Riksdagen har tidigare denna höst på

regeringens förslag fattat beslut om en

spärr mot kommunala skattehöjningar för

eren 1997 och 1998. Spärrens

konstruktion överensstämmer väl med vad

som under ett par år föreslagits i

moderata motioner. Det är att beklaga

att denna spärr inte infördes tidigare

eftersom de omfattande kommunala

skattehöjningar som genomdrevs hösten

1994 då hade kunnat undvikas.

En brist i den beslutade ordningen är

emellertid enligt utskottet att det inte

kombinerats med ett incitament för de

kommuner som vinner på det nya

utjämningssystemet att sänka sin skatt.

Ett viktigt argument för

utjämningssystemet har uppgetts vara att

utjämna skillnader i kommunalskatt. Det

är därför enligt utskottet förvånande

att någon uppföljning inte tycks ske om

hur detta mål uppfylls. Regeringen bör

ta initiativ för att uppmuntra kommuner

med hög kommunalskatt och som nu gynnas

av det nya utjämningssy- stemet att

sänka sin skatt.

Enligt utskottets mening bör regeringen

snarast återkomma till riksdagen med ett

förslag av denna innebörd.

Konstruktionen kan vara sådan att dessa

kommuner och landsting inte erhåller

resurstillskott om de inte samtidigt

sänker sin skatt med motsvarande belopp.

Med det anförda tillstyrker utskottet

motion Fi613 (m) yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande stimulans till

kommunala skattesänkningar

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Fi613 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Ramarna för den kommunala

självstyrelsen (mom. 9)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 22 börjar med Utskottet

anser och slutar med yrkandena 1, 2

och 8 bort ha följande lydelse:

Utskottet kan helt ställa sig bakom det

som anförs i motion Fi613 (m) om att

statens roll bör vara att sätta upp

ramarna för den kommunala verksamheten i

stort och lägga fast de ekonomiska

förutsättningar som gäller för en sund

offentlig ekonomi som helhet. De

uppgifter i samhället som kräver lokala

lösningar skall också skötas lokalt.

Det är enligt utskottet inte motiverat

att staten reglerar och standardiserar

verksamhet som kommunerna skall bedriva.

Ett första steg mot en avreglering av

den kommunala sektorn och ett

återupprättande av det lokala

självstyret togs under den förra

mandatperioden. Detta arbete måste nu

fullföljas.

Utskottet anser också att det är mycket

viktigt att det kommunala skattetrycket

kan sänkas för att ge ökat utrymme för

privat konsumtion och större möjligheter

för den enskilde att själv fatta beslut.

Detta kan uppnås med avreglering och

ökad konkurrensutsättning samt genom att

kommunerna och landstingen koncentrerar

verksamheten till sina genuina

uppgifter. På detta sätt kan skatten

sänkas och utrymme ges för människorna

att växa samtidigt som ekonomisk

tillväxt stimuleras.

En översyn bör enligt utskottet

omedelbart inledas i syfte att under de

närmaste åren genomföra en successiv

förändring av den offentliga sektorns

omfattning och ansvarsfördelning. Syftet

är att uppnå ett långsiktigt stabilt

system som hanterar de ekonomiska

relationerna mellan stat och kommun. En

omprövning av utgångspunkterna för ett

hållfast system måste enligt utskottet

bestå i att föra över vissa uppgifter

från den offentliga till den privata

sektorn - med motsvarande utrymme för

medborgarna att själva finansiera dessa.

Men det gäller också att pröva vilka

offentliga åtaganden som är av den arten

att finansieringsansvaret bör ligga kvar

på den kommunala sektorn. För vissa

uppgifter som i dag åvilar kommunerna

bör finansieringen ske på nationell nivå

och gå direkt till medborgarna. Således

bör en nationell skolpeng inrättas för

att stimulera mångfald och kvalitet samt

ge ökad valfrihet. Det förtjänar påpekas

att en nationell skolpeng som kan

disponeras direkt av familjerna skulle

innebära en mycket långtgående

decentralisering och säkerställa rätten

för familjer i hela landet att välja

skola för sina barn.

De uppgifter som efter en översyn

kvarstår som ett lokalt ansvar - också

vad avser finansieringen - bör även

fortsättningsvis finansieras med

kommunal inkomstskatt.

Med det anförda tillstyrker utskottet

motion Fi613 (m) yrkandena 1, 2 och 8

samt avstyrker motion Fi606 (mp) yrkande

1.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande ramarna för den

kommunala självstyrelsen

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Fi613 yrkandena 1, 2 och 8

samt med avslag på motion

1996/97:Fi606 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Ramarna för den kommunala

självstyrelsen (mom. 9)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 22 börjar med Utskottet

anser och slutar med yrkandena 1, 2

och 8 bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som

sägs i motion Fi606 (mp) att kommunernas

möjligheter att lösa sina problem blivit

starkt begränsade, bl.a. genom att ett

skattestopp i praktiken införts efter

några års uppehåll. Genom realt

minskande statsbidrag, indirekta

övervältringar av kostnader på

kommunerna och ett skatteunderlag som

alltmer gröps ut till följd av höjda

egenavgifter har en griptång tryckts åt.

Effekten har på många håll blivit sänkt

kvalitet inom vård, omsorg och skola.

Medborgarnas tillit till det

demokratiska sy- stemet har också

minskat liksom intresset för politiskt

arbete.

Enligt utskottet är det alldeles

nödvändigt att staten slutar upp med

alla destruktiva ingrepp i det kommunala

självstyret. Först därigenom kan

kommuner och landsting återfå

handlingsutrymme, självtillit och

framtidstro. Ett beslut i riksdagen om

att ge långsiktiga och hållfasta

spelregler - dvs. utan plötsliga

övervältringar av kostnader som inte

kompenseras med ökade statsbidrag,

förändrade statliga skatte- och

avgiftsregler som krymper kommunernas

skattebas samt begränsningar i

beskattningsrätt eller statsbidrag -

skulle därvid ha stor betydelse.

Därigenom skulle ett viktigt steg tas

mot att det förlorade förtroendet

återfås hos medborgare och

förtroendevalda. Ökade möjligheter

skulle också skapas för enskilda

människor att få tillbaka ansvar, makt

och möjligheter att påverka sin vardag.

Utskottet tillstyrker med det anförda

motion Fi606 (mp) yrkande 1 och

avstyrker motion Fi613 (m) yrkandena 1,

2 och 8.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande ramarna för den

kommunala självstyrelsen

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Fi606 yrkande 1 och avslag på

motion 1996/97:Fi613 yrkandena 1, 2

och 8 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

14. Ansvarsfördelningen mellan stat och

kommun på det sociala området (mom. 10)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 23 börjar med Frågan om och

slutar med Fi611 (v) yrkande 2 bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottet är en viktig

förklaring till kommunernas ekonomiska

problem de dramatiskt ökade

socialbidragskostnaderna under senare

år. De har inte minst orsakats av

statliga åtgärder i samband med

budgetsaneringen. Utskottet vill peka på

att staten och kommunerna i Danmark

delar på socialbidragskostnaderna. Det

finns starka skäl för en sådan modell.

Ett viktigt skäl är att staten i högre

grad än i dag då tvingas att utvärdera

de samhällsekonomiska effekterna av de

enskilda besparingsbesluten. Vad

utskottet här anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker med vad som här

anförts motion Fi611 (v) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande ansvarsfördelningen

mellan stat och kommun på det sociala

området

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Fi611 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

15. Den kommunala sektorns utveckling

och ekonomiska utrymme (mom. 1,

motiveringen)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som

på s. 7 börjar med Utskottet vill och

på s. 8 slutar med finanser fullföljas

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning medför den

ekonomiska politik som regeringen för

bl.a. låg tillväxt, rekordstor

arbetslöshet och skenande

socialbidragskostnader. Effekten blir

att kommunerna måste genomföra

nedskärningar inom skolan, barnomsorgen

och äldreomsorgen. Det kommunala

skatteunderlaget blir mindre än vid en

högre tillväxt och sysselsättningen

lägre. Därtill har den

socialdemokratiska politiken på

riksplanet samt i kommuner och landsting

inneburit att det framgångsrika

förändringsarbetet från perioden

1991-1994 avstannat på många håll. Det

försvårar möjligheterna att genomföra

nödvändiga rationaliseringar och

förbättra produktiviteten, vilket i sin

tur bidrar till att försämra den

ansträngda kommunala ekonomin

ytterligare.

Om det moderata alternativet genomförs

finns enligt utskottet helt andra

arbetsförutsättningar för kommunerna. De

massiva skattehöjningarna ersätts med

skattesänkningar som ger medborgarna en

bättre ekonomi med större valfrihet.

Tillväxten blir större liksom antalet

nya arbetstillfällen, och trycket på

kommunernas socialbudgetar minskar.

Enligt utskottet behöver en avre-

glering och ökad konkurrensutsättning av

kommunsektorn också genomföras.

Enligt det moderata budgetalternativet

skall skattesänkningarna som minskar

bidragsberoendet och ökar tillväxten

bl.a. finanseras genom minskade

statsbidrag till kommuner och landsting

med 7,7 miljarder kronor, varav 4,6

miljarder kronor är ett återställande av

den ursprungliga beräknade

överkompensationen för kommuner och

landsting när nuvarande momsavdrag för

kommunsektorn infördes. I sammanhanget

bör som jämförelse nämnas att den

tillväxtbefrämjande ekonomiska politik

som förordas av Moderata samlingspartiet

är av avgörande betydelse också för

kommunsektorn. Varje procentenhets extra

ekonomisk tillväxt ger sålunda

kommunsektorn ett tillskott på över 3

miljarder kronor.

Övriga justeringar i det moderata

budgetalternativet avser

neutraliseringar vid

egenavgiftssänkningar. De kommunala

kostnaderna kommer också att minska som

en följd av att ytterligare en karensdag

införs liksom avdragsrätt/vårdnadsbidrag

för barnomsorgskostnader.

Särskilda yttranden

1. Anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik

Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:

Den 22 november beslutade riksdagens

majoritet bestående av socialdemokrater

och centerpartister att fastställa

ekonomiska ramar för de olika

utgiftsområdena i den statliga budgeten

och en beräkning av statens inkomster

avseende 1997. Samtidigt beslutades en

preliminär fördelning av statens

utgifter på utgiftsområden för

budgetåren 1998 och 1999.

Moderata samlingspartiet har i parti-

och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av den ekonomiska politiken

och budgetpolitiken. Våra förslag syftar

till att skapa förutsättningar för ett

ekonomiskt, kulturellt och socialt

växande Sverige. Genom en större enskild

sektor och ett starkare civilt samhälle

kan både företag och människor växa.

Massarbetslösheten kan steg för steg

pressas tillbaka samtidigt som den

sociala tryggheten också i andra

bemärkelser kan öka genom att hushållen

får en större ekonomisk självständighet.

Vi har föreslagit en långtgående

växling från subventioner och bidrag

till kraftiga skattesänkningar för alla,

främst låg- och medelinkomsttagare.

Samtidigt värnar vi de människor som är

i störst behov av gemensamma insatser

och som har små eller inga möjligheter

att påverka sin egen situation. Vi slår

också fast att det allmänna skall

tillföras resurser för att på ett

tillfredsställande sätt kunna genomföra

de uppgifter som skall vara gemensamma.

Rättsväsendet måste fungera

tillfredsställande och försvaret skall

vara så starkt att Sverige kan

försvaras.

När riksdagens majoritet nu genom

riksdagsbeslutet den 22 november valt en

annan inriktning av politiken, deltar vi

inte i detaljbesluten. I detta särskilda

yttrande redovisar vi den del av vår

politik som berör utgiftsområde 25. Vi

menar att de åtgärder som vi föreslagit

i partimotioner och i kommittémotioner

och som berör kommunsektorn 1997 ger ett

utrymme att begränsa statens bidrag till

netto 67 919 miljoner kronor. Till

övervägande del utgör vår justering av

kommunanslagen en neutralisering av de

lägre kostnader och de högre

skatteintäkter som våra förslag leder

till för kommuner och landsting.

Mot bakgrund av våra förslag om

åtgärder för en avreglering och en ökad

konkurrensutsättning förordar vi således

en minskning av bidragen till kommuner

och landsting med 3 099 miljoner kronor.

Därutöver föreslår vi en minskning med 4

647 miljoner kronor som syftar till att

återställa det ursprungligen antagna

utrymmet för momsavdrag i kommunsektorn.

I övrigt anser vi att statsbidragen

skall minskas för att neutralisera den

automatiska ökningen av de kommunala

skatteintäkterna som följer av att de

avdragsgilla egenavgifterna sänks (-4

020 miljoner kronor), att kostnaderna

minskar till följd av ytterligare en

karensdag (-1 550 miljoner kronor) samt

införandet av vårdnadsbidrag alternativt

avdragsrätt för barnomsorgskostnader (-2

376 miljoner kronor). Sammantaget vill

således Moderata samlingspartiet minska

anslagen inom utgiftsområde 25 med 15

693 miljoner kronor.

I detta sammanhang vill vi ånyo

understryka att det s.k. inomkommunala

utjämningssystem som infördes fr.o.m. år

1996 enligt vår uppfattning strider mot

den svenska grundlagens bestämmelser. De

facto har samma ståndpunkt intagits av

utredningen om den kommunala

självstyrelsens grundlagsskydd, som

därför föreslår en grundlagsändring. Vi

avvisar självfallet den lösningen men

vill bestämt framhålla att dagens

inomkommunala skatteutjämning snarast

måste ersättas med ett grundlagsenligt

system. För oss är det självklart att

hävda den för den kommunala

självstyrelsen grundläggande principen

att det en kommun upptar i kommunalskatt

skall disponeras fullt ut av kommunen

för sina lokala uppgifter. Denna

grundlagsfästa princip är också

bakgrunden till att kommuner och

landsting inte tillerkänts rätt att ta

ut skatt för andra ändamål.

2. Anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)

Karin Pilsäter (fp) anför:

Folkpartiet liberalerna har i motion

1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) föreslagit en alternativ budget för

år 1997. Vårt budgetförslag innebär i

sina huvuddrag sänkta skatter för

företagande och tillväxt med en stark

rättviseprägel genom en tydligare omsorg

om de mest utsatta i och utanför

Sverige. Finansutskottet behandlade

detta förslag i sitt tidigare under

hösten avgivna betänkande 1996/97:FiU1

Utgiftsramar och beräkning av

statsinkomsterna. För en utförligare

redovisning av det liberala alternativet

hänvisas till reservation nr 48 i

betänkande 1996/97:FiU1. För

utgiftsområde 25 föreslog vi 500

miljoner kronor till sjukvård och

äldreomsorg utöver Socialdemokraternas

och Centerpartiets förslag. Vårt förslag

till utgiftsram har emellertid avslagits

av riksdagens majoritet i

budgetprocessens första steg och jag är

därför nu förhindrad att fullfölja våra

anslagsyrkanden.

3. Anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)

Johan Lönnroth (v) anför:

Vänsterpartiet redovisade under den

allmänna motionstiden sitt

budgetalternativ i motion 1996/97:Fi212

Arbete och välfärd av Gudrun Schyman

m.fl. (v). Budgetförslaget, som är fullt

finansierat, har en utgiftsnivå för år

1997 som ligger ca 15 miljarder kronor

över regeringens förslag.

Finansutskottet behandlade tidigare

under hösten de olika budgetalternativen

i sitt betänkande 1996/97:FiU1

Utgiftsramar och beräkning av

statsinkomsterna. Utskottet avvisade

därvid Vänsterpartiets förslag och

ställde sig i allt väsentligt bakom

propositionsförslagen. Vänsterpartiets

alternativ redovisades i reservation 49

till betänkandet. Riksdagen har därefter

den 22 november 1996 beslutat i enlighet

med finansutskottets förslag.

Eftersom jag i detta skede av

budgetberedningen inte kan yrka bifall

till våra förslag till förändrade

ekonomiska förutsättningar för kommuner

och landsting har jag avstått från att

reservera mig till förmån för

Vänsterpartiets förslag till anslag inom

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner och landsting. Jag biträder

givetvis alltjämt förslagen att

arbetsgivaravgifterna för kommuner och

landsting skall sänkas med 3

procentenheter och att anslaget till den

s.k. kommunakuten (anslaget A 2 Bidrag

till särskilda insatser i vissa kommuner

och landsting) skall utökas med 400

miljoner kronor till sammanlagt 800

miljoner kronor.

4. Anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)

Roy Ottosson (mp) anför:

Miljöpartiet de grönas samlade

budgetförslag innebär att kommunsektorn

får 2,8 miljarder kronor mer år 1997,

4,7 miljarder kronor mer 1998 och 7,6

miljarder kronor mer 1999 än i

regeringens förslag. För år 1997 innebär

Miljöpartiet de grönas förslag

oförändrat anslag till generellt

statsbidrag till kommuner och landsting.

För år 1998 beräknas i Miljöpartiet de

grönas förslag att ytterligare 2

miljarder kronor anslås och för år 1999

beräknas att ytterligare 12 miljarder

kronor anslås, jämfört med de

beräkningar som redovisas i

propositionen. Utskottet tar emellertid

inte nu ställning till beräkningar på

anslag för 1998 och 1999.

5. Anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)

Michael Stjernström (kd) anför:

Kristdemokraterna redovisade sitt

budgetalternativ under den allmänna

motionstiden i motion 1996/97:Fi214 av

Alf Svensson m.fl. (kd). Finansutskottet

behandlade de olika budgetalternativen

tidigare under hösten i sitt betänkande

1996/97:FiU1 Utgiftsramar och beräkning

av statsinkomsterna. Utskottet avvisade

då det kristdemokratiska alternativet

och ställde sig i allt väsentligt bakom

propositionsförslagen. Kristdemokraterna

redovisade sitt alternativ i

betänkandets reservation nummer 51.

Riksdagen beslutade den 22 november 1996

i enlighet med finansutskottets förslag.

Eftersom jag i detta skede av

budgetberedningen inte kan yrka bifall

till våra förslag till förändrade

ekonomiska förutsättningar för

kommunsektorn har jag avstått från att

reservera mig till förmån för

Kristdemokraternas förslag till anslag

inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag

till kommuner, trots att jag alltjämt

biträder förslagen.

Kristdemokraternas politik skulle, om

den vann riksdagens stöd, medföra

påtagliga förbättringar för

kommunsektorn. Vi vill skapa

förutsättningar för kommunerna att

utföra sina viktiga uppgifter inom

grundläggande områden som vård, omsorg

och utbildning. Vi avvisar därför en 1,5-

procentig egen- avgiftshöjning, vilket

ökar kommunernas skatteunderlag med ca 4

miljarder kronor. Vi kräver också att

ett vårdnadsbidrag för alla

småbarnsföräldrar införs till en total

kostnad på 2 600 miljoner kronor.

Motsvarande summa kan därför räknas av

från det generella statsbidraget som

utgår till kommunerna, eftersom

vårdnadsbidraget medför att trycket på

den kommunala barnomsorgen minskar i

motsvarande eller högre mån.

6. Den kommunala skattebasen (mom. 8)

Johan Lönnroth (v) anför:

Enligt Vänsterpartiets mening bör frågan

om att på sikt överföra

fastighetsbeskattningen till det

kommunala beskattningsområdet övervägas.

Det finns enligt vår uppfattning flera

skäl som talar för en sådan ordning. Det

är t.ex. kommunerna som svarar för

gatuhållning, va-nät m.m. samt den

infrastruktur som krävs för att en

fastighet skall kunna utnyttjas. Vi vill

också peka på att fastighetsskatten i

många länder ingår i den kommunala

skattebasen. En kommunal

fastighetsbeskattning skulle kunna bidra

till att åstadkomma en långsiktigt

stabil finansering av den kommunala

verksamheten och därmed till att stärka

den kommunala självstyrelsen. Därför bör

frågan utredas.

7. Den kommunala skattebasen (mom. 8)

Roy Ottosson (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att ett sätt

att lösa den kommunala sektorns

besvärliga situation är att vidga

utrymmet för den lokala demokratin. En

metod som kan användas är att utvidga

den kommunala beskattningsrätten. Ett

exempel som bör övervägas är att föra

över företagsbeskattningen till det

kommunala området. En sådan lösning

skulle t.ex. innebära att kommunerna får

täckning för en del av dagens utgifter

för den kommunala infrastruktur som

företagen i dag får använda gratis. En

annan vidgning av skattebasen skulle

kunna göras genom att kommunerna i ökad

utsträckning fick möjlighet att använda

miljöskatter, främst inom trafikområdet.

Alternativt bör man pröva möjligheter

för kommunerna att införa företags- och

miljöavgifter för att bekosta åtgärder

som är kopplade till företagen. Vi

föreslår därför att riksdagen tar

ställning för en förutsättningslös

genomgång av möjligheterna att utvidga

den kommunala skattebasen med särskilt

avseende på företagsbeskattningen och

miljöavgifter. I sammanhanget måste

också effekterna på och förhållandet

till den inomkommunala inkomst- och

kostnadsutjämningen utredas.

Förslag till beslut om anslag inom

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med

regeringens förslag till anslags-

fördelning.

Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Vänsterpartiet,

Miljöpartiet de gröna och

Kristdemokraterna redovisar sina

ställningstaganden i särskilda yttranden

till detta betänkande.

Verksamhetsområde Utskottets

Anslag

förslag

A Bidrag och ersättningar till kommuner

och landsting

1 Generellt statsbidrag till 62 227 000

kommuner och landsting

(ram)

2 Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner 400 000

och landsting (res)

3 Statligt utjämningsbidrag

till kommuner och landsting 20 985 000

(obet)

Summa för utgiftsområdet 83 612 000

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Skrivelsen 2

Motionerna 2

Utskottet 5

Inledning 5

Den kommunala sektorns utveckling

och ekonomiska utrymme 5

Motionerna 5

Utskottets bedömning 7

Anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner 9

Budgetpropositionen 9

Motionerna 11

Utskottets bedömning 12

Bidrags- och utjämningssystemet 13

Motionerna 13

Utskottets bedömning 15

De kommunala skatteinkomsterna år

1997 16

Regeringens skrivelse 16

Motionerna 17

Utskottets bedömning 18

Stimulans till kommunala

skattesänkningar 19

Motionen 19

Utskottets bedömning 19

Utvärdering av skattebortfallet för

landsbygden 19

Motionen 19

Utskottets bedömning 20

Den kommunala skattebasen 20

Motionen 20

Utskottets bedömning 20

Ramarna för den kommunala

självstyrelsen 21

Motionerna 21

Utskottets bedömning 22

Ansvarsfördelningen mellan stat och

kommun på det sociala området 22

Motionen 22

Utskottets bedömning 23

Hemställan 23

Reservationer

1. Den kommunala sektorns

utveckling och ekonomiska utrymme

(mom. 1) (fp) 25

2. Den kommunala sektorns

utveckling och ekonomiska utrymme

(mom. 1) (v) 26

3. Den kommunala sektorns

utveckling och ekonomiska utrymme

(mom. 1) (mp) 27

4. Den kommunala sektorns

utveckling och ekonomiska utrymme

(mom. 1) (kd) 27

5. Bidrags- och utjämningssystemet

(mom. 3) (fp) 28

6. De kommunala skatteinkomsterna

år 1997 (mom. 4) (m) 29

7. De kommunala skatteinkomsterna

år 1997 (mom. 4) (fp) 30

8. De kommunala skatteinkomsterna

år 1997 (mom. 4) (v) 31

9. De kommunala skatteinkomsterna

år 1997 (mom. 4) (mp) 31

10. De kommunala skatteinkomsterna

år 1997 (mom. 4) (kd) 32

11. Stimulans till kommunala

skattesänkningar (mom. 6) (m) 33

12. Ramarna för den kommunala

självstyrelsen (mom. 9) (m) 33

13. Ramarna för den kommunala

självstyrelsen (mom. 9) (mp) 34

14. Ansvarsfördelningen mellan stat

och kommun på det sociala området

(mom. 10) (v) 35

15. Den kommunala sektorns

utveckling och ekonomiska utrymme

(mom. 1, motiveringen) (m) 36

Särskilda yttranden

1. Anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

(mom. 2) (m) 37

2. Anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

(mom. 2) (fp) 38

3. Anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

(mom. 2) (v) 38

4. Anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

(mom. 2) (mp) 39

5. Anslagen under utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner

(mom. 2) (kd) 39

6. Den kommunala skattebasen

(mom. 8) (v) 40

7. Den kommunala skattebasen

(mom. 8) (mp) 40

Bilaga

Förslag till beslut om anslag

inom utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner 41