Bet. 1996/97:JoU10 Djurskydd m.m.

Bet. 1996/97:JoU10
Utskottsbetänkanden · JoU

Djurskydd m.m.

1997-04-10 · 17 sidor

Så kom texten hit

Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1996/97:JoU10, Djurskydd m.m.

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets betänkande

1996/97:JOU10

Djurskydd m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

JoU10

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sammanlagt 22 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 1996 om djurskydd och djurhälsa. Motionerna avser bl.a. frågor om

distriktsveterinärorganisationen, djurskyddstillsynen, transport av djur,

djurfoder och varroakvalster. Samtliga motionsyrkanden avstyrks bl.a. med

hänvisning till tidigare ställningstaganden och pågående beredning i

regeringskansliet.

Till betänkandet har fogats 6 reservationer.

Motionerna

1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bibehållande av nuvarande stränga djurskyddslag då reglerna

omförhandlas i EU,

1996/97:Jo229 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering av distriktsveterinärorganisationen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en genomgång och uppföljning av hur kommunerna hanterat sina

åtaganden vad gäller djurhälsovård.

1996/97:Jo230 av Eva Björne och Ola Sundell (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kampen för att utrota varroan återupptas.

1996/97:Jo237 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering av distriktsveterinärorganisationen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en genomgång och uppföljning av hur kommunerna hanterat sina

åtaganden vad gäller djurhälsovård.

1996/97:Jo258 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av nuvarande regler beträffande fördelningen av medel

till distriktsveterinärorganisationerna, syftande till konkurrensneutralitet

mellan de olika slagen av veterinärer.

1996/97:Jo501 av Nils Fredrik Aurelius (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fördelningen av

medel till distriktsveterinärorganisationerna bör vara sådan att

konkurrensneutralitet uppnås mellan privatpraktiserande veterinärer och

statliga.

1996/97:Jo503 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kastrering av grisar.

1996/97:Jo506 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehav av varghundar.

1996/97:Jo507 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av

svanskuperingsförbudet på vorsteh-hundar i skadeförebyggande syfte och att

djurskyddslagen i denna del blir föremål för översyn.

1996/97:Jo510 av Gudrun Lindvall och Siw Persson (mp, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att projektinriktade

åtgärder bör vidtas av den ansvariga myndigheten för att dokumentera att

djurskyddet inte åsidosätts vid transport av levande djur från Sverige till

andra länder inom och utom EU.

1996/97:Jo513 av Siw Persson m.fl. (fp, v, mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna att en utredning tillsätts för att

kartlägga djurskyddets organisation i dag liksom de organ som administrerar

frågor där djur ingår utan att ha föreskrivningsskyldighet enligt

djurskyddslagen samt lämna förslag till organisation av en oberoende

djurskyddsmyndighet.

1996/97:Jo521 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om djurtransporter.

1996/97:Jo527 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kodressörer.

1996/97:Jo528 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad lagstiftning, i

syfte att utrota varroasjukdomen bland bin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en plan för bekämpning av varroasjukdomen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett statligt stödsystem.

1996/97:Jo532 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet

åsidosätts vid transporter av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den i en skrivelse redogör för

vilka åtgärder regeringen har vidtagit i EU-arbetet, och i andra

internationella forum, för att främja bättre djurhållning och djurskydd.

1996/97:Jo537 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utföra en

undersökning om förekomsten av trakékvalster i Sverige i syfte att bevara

kontrollen vid införsel av bin i Sverige.

1996/97:Jo770 av Lennart Brunander och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

skyddet av nykläckta fågelungar i hav och på stranden.

Utskottet

Motionerna

Distriktsveterinärorganisationen

Enligt motionerna Jo229 (v) yrkande 17 och Jo237 (v) yrkande 17 har den

omorganisation av distriktsveterinärorganisationen som genomförts fått mycket

kritik. Från djurägarhåll har bl.a. de höga veterinärtaxorna kritiserats.

Omkring 90 veterinärer som tidigare arbetat inom

distriktsveterinärorganisationen har valt att stå utanför den nya

organisationen. Anslagen har överskridits under föregående år bl.a. beroende

på en ökning under anslaget Bidrag till avlägset boende djurägare. Mot

bakgrund av kritiken och de överskridanden som gjorts bör regeringen utvärdera

den nya organisationen och återkomma till riksdagen med förslag på eventuella

förändringar. I en sådan utvärdering bör även den nya jordbrukspolitikens

konsekvenser för djurskydds- och djurhälsofrågor beaktas.

I motionerna Jo258 (c) yrkande 8 och Jo501 (m) begärs en översyn av

nuvarande regler beträffande fördelningen av medel till

distriktsveterinärorganisationerna. Syftet bör vara att åstadkomma

konkurrensneutralitet mellan de olika slagen av veterinärer. Enligt

motionärerna har den nya veterinärorganisationen tagits emot positivt av

lantbrukets organisationer och enskilda lantbrukare. Den förändrade

veterinärorganisationen ger utrymme för både effektiviseringar och privata

initiativ som kommer både lantbrukarna och djurskyddet till del. Omkring en

tredjedel av distriktsveterinärerna har nu övergått till privat verksamhet.

Jordbruksverket har deklarerat att man avser att fullfölja riksdagsbeslutet om

en heltäckande statlig veterinärorganisation. Samtidigt pågår en utveckling

som innebär att hälften av lantbrukets djur i dag omfattas av den privata

veterinärverksamheten. Denna verksamhet lyder under samma regler och dess

veterinärer innehar motsvarande uppdrag gentemot lantbrukare, samhälle och

konsument som den statliga organisationen och dess anställda veterinärer. Lika

ekonomiska villkor bör gälla för de olika veterinärgrupperna, bl.a. för

upprätthållande av verksamhet i glesbygd och adekvat jourverksamhet.

Tillsyn

Enligt motionerna Jo229 (v) yrkande 18 och Jo237 (v) yrkande 18 behövs en

genomgång och uppföljning av hur kommunerna hanterat sina åtaganden vad gäller

djurhälsovård. De nya krav som ställs på kontroll och uppföljning och som

sammanhänger med inträdet i EU har lett till en ökad belastning på kommunernas

hälsoskyddsverksamhet. Bedömningarna skiljer sig åt mellan olika kommuner

vilket kan komma att få negativa konsekvenser för den enskilde jordbrukaren.

En ökad satsning på utbildning och kompetenshöjning är därför både viktig och

avsnitt 4 Kontrollera mot PDF

nödvändig. Lika viktigt är att kommunerna har ekonomiska resurser att

upprätthålla en godtagbar miljö- och djurskyddskontroll.

I motion Jo513 (fp, v, mp) framhålls att djurskyddsfrågorna enligt

djurskyddslagen administreras av två centrala myndigheter, Jordbruksverket och

Centrala försöksdjursnämnden. Jordbruksverket utfärdar föreskrifter och

allmänna råd och har det högsta tillsynsansvaret för lantbrukets djur, djur

som används inom flera andra verksamheter samt i viss mån försöksdjur.

Centrala försöksdjursnämnden har till huvudsaklig uppgift att verka för en

begränsning av djurförsöken i landet och är huvudman för de djurförsöksetiska

nämnderna. Vissa djurskyddsfrågor hamnar indirekt inom andra myndigheters

ansvarsområde och faller därvid ofta mellan två stolar eftersom dessa

myndigheter inte har några bemyndiganden enligt djurskyddslagen. Många

statliga organ hanterar således frågor som direkt påverkar djurens välfärd.

Men djurskyddslagen och dess följdföreskrifter tillämpas väldigt olika och

djurskyddsfrågorna finns egentligen inte alls med i det dagliga arbetet hos

dessa myndigheter. En utredning bör därför tillsättas för att kartlägga

djurskyddets organisation liksom de organ som administrerar frågor där djur

ingår utan att ha föreskrivningsskyldighet enligt djurskyddslagen. Vidare bör

förslag lämnas till inrättandet av en oberoende djurskyddsmyndighet.

Transport av djur m.m.

Enligt motionerna Jo510 (mp, fp), Jo521 (s), Jo532 (kd) yrkande 2 bör ett

samarbetsprojekt inledas med andra EU-länder för att följa och dokumentera vad

som händer de djur som transporteras från Sverige eller som transporteras från

och till andra EU-länder. Enligt motionärerna har för första gången på 30 år

grisar exporterats från södra Sverige till Tyskland för slakt. De efter

Sveriges medlemskap i EU öppnade gränserna underlättar denna typ av export.

Transport av djur mellan EU-länder skall besiktigas av en av landet utsedd

officiell veterinär. Någon ytterligare kontroll av transporten vid exempelvis

ankomsten till mottagarlandet behöver dock inte ske. Jordbruksverket har

nyligen utfärdat transportföreskrifter som stadgar att de flesta djurslag inte

skall transporteras mer än åtta timmar. Men om tid för vila ges kan den totala

transporttiden bli mycket längre. Eftersom det är väl dokumenterat att djurens

förhållanden vid transport ofta är undermåliga finns det anledning för Sverige

att vara mycket uppmärksam på de transporter av levande djur till slakt som nu

kommit i gång.

Andra länder har inte heller samma slaktbestämmelser som i Sverige. Regler

för att skydda djuren vid slakt är inte lika långtgående, och inställningen

avsnitt 5 Kontrollera mot PDF

till djuren i många europeiska länder är annorlunda än i Sverige. För att

Sverige skall kunna bibehålla sin trovärdighet när det gäller högt ställda

djurskyddskrav i olika sammanhang bör åtgärder vidtas för att förbättra

kontrollen av djurtransporterna.

I motion Jo532 (kd) yrkas vidare att riksdagen hos regeringen begär att den

i en skrivelse redogör för vilka åtgärder regeringen har vidtagit i EU-

arbetet, och i andra internationella forum, för att främja bättre djurhållning

och djurskydd (yrkande 3). Enligt motion L708 (c) har Sverige världens

strängaste djurskyddslag. Inga djur får hormonbehandlas för snabbare tillväxt,

och inblandning av antibiotika och kadavermjöl i djurfoder är förbjudet.

Djuren skall ha tillräckligt stor plats och alla kor skall beta ute på

sommaren. Transporter samt djurhantering på slakterierna får inte orsaka

onödigt lidande för djuren. Denna lagstiftning kan bli föremål för omprövning

i samband med att Sveriges övergångsregler som ny medlem i EU omförhandlas.

Motionärerna yrkar att nuvarande lagstiftning bibehålls (yrkande 2).

Varroa m.m.

Enligt motion Jo230 (m) minskar antalet biodlare i Sverige. Det är allvarligt

då bina har stor betydelse som pollinatörer och ger honung som är ett nyttigt

och högvärdigt livsmedel. En stor anledning till minskningen är att

varroakvalstren fortsätter att sprida sig norrut över landet. Odlarna vill

inte fortsätta med sin verksamhet när de tvingas till användning av olika

kemiska preparat för att hålla nere kvalsterangreppen. Enligt motionärerna är

det hög tid att återuppta kampen mot varroan. Det gäller att se till att den

inte sprider sig ännu mer. Den har tillåtits sprida sig för mycket, men det är

ännu bara mindre områden i landet som är infekterade (yrkande 2). I motion

Jo528 (c) framhålls biodlingens betydelse som näring, dels genom produktionen

av honung och dels genom binas arbete som pollinatörer och landskapsvårdare.

Näringen har under senare årtionden varit hotad genom infektion av amerikansk

yngelröta respektive varroa. Den förra har genom aktiv bekämpning kunnat

bemästras. Varroan däremot ökar alltjämt i omfattning och orsakar näringen och

samhället stora kostnader. Under de senaste tio åren har antalet bisamhällen

minskat med ca 30 %. Huvuddelen av denna sänkning kan antas vara föranledd av

endera inträffad infektion av varroa eller bedömd risk för infektion. Därtill

kommer att ett stort antal vildbisamhällen infekterats. I kontaminerade

områden ger utebliven pollinering väsentligt minskade skördar av bär, frukt

och jordbruksgrödor. Det är alltså hög tid att byta strategi. Från att

avsnitt 6 Kontrollera mot PDF

förhindra spridning till att bekämpa varroan. Detta kräver förändringar i

aktuell lagstiftning (yrkande 1). Vidare måste en plan för aktiv bekämpning

upprättas (yrkande 2). Ett statligt stöd för denna bekämpning bör också

införas. Stödet får finansieras inom ifrågavarande utgiftsområde (yrkande 3).

Enligt motion Jo537 (c) finns det s.k. trakékvalstret i delar av Europa.

Kvalstret orsakar en sjukdom hos bin som innebär att många bisamhällen dör när

parasiten nyetableras. Kvalstret har ännu aldrig påträffats i Sverige. Genom

de regler som för närvarande gäller måste bin före införsel till Sverige

besiktigas. Statens jordbruksverk ansvarar för att denna besiktning görs och

Sveriges lantbruksuniversitet, institutionen för biodling, utför själva

kontrollen. Inom ramen för medlemskapsavtalet pågår hos EG-kommissionen f.n.

en utvärdering av möjligheterna för Sverige att erhålla s.k. tilläggsgarantier

för ett antal djursjukdomar. Sverige bör med kraft hävda att trakékvalster bör

vara en av de sjukdomar för vilka särskilda införselregler skall gälla. Om

tilläggsgarantier erhålls bör de också innebära att de zongränser som för

närvarande finns inom Sverige för att hindra spridning av varroa får

bibehållas. En mer omfattande undersökning måste göras för att dokumentera att

trakékvalster inte finns inom Sveriges gränser. Detta kan också ge

erforderligt underlag för Sverige att med kraft hävda ett svenskt

införselförbud av bin.

Övriga frågor

Enligt motion Jo503 (mp) bör kastreringen av grisar upphöra. Det bör tas fram

förslag till hur kastreringen av grisar skall kunna göras överflödig. De

metoder som finns för att ge grisarna smärtlindring behöver inventeras. Vidare

bör det utredas om det alls går att kastrera grisar utan att tillfoga dem

smärta under eller efter ingreppet. Dessutom är det viktigt att man utreder

påståendet att köttet påverkas i både lukt och smak om man inte kastrerar

hangrisarna.

Enligt motion Jo506 (s) är uppfödning och försäljning av korsningar mellan

varg och hund en ny företeelse inom svensk hundavel. I mars 1991 importerades

den första varghybriden vilket kom att bli inledningen till en oroande

utveckling. Både Svenska Kennelklubben och föreningen Varggruppen, som värnar

om en livskraftig frilevande vargstam i Norden, har uttryckt en stark oro över

att privatpersoner äger varghybrider och krävt ett förbud. Ett sådant förbud

bör enligt motionären införas snarast innan antalet blivit så stort att

utvecklingen inte kan stoppas. Det finns ca 240 hundraser i Sverige och det

finns inga skäl att hålla varghybrider som sällskapsdjur, bruksdjur eller i

avsnitt 7 Kontrollera mot PDF

forskningssyfte. Däremot är skälen många för ett snabbt och odiskutabelt

förbud att inneha hund med inslag av varg.

Enligt motion Jo507 (s) bör svanskuperingsförbudet upphävas när det gäller

vorstehhundar. Härigenom kan många skador förebyggas. Djurskyddslagen bör i

denna del blir föremål för en översyn. Enligt motion Jo527 (m) främjar

kodressörerna, rätt använda, djurhälsan. Djurskyddsförordningen bör därför

ändras i denna del.

Enligt motion Jo770 (c) förekommer i våra skärgårdar båttävlingar på

försommaren som förorsakar skador på sjöfågel. De nykläckta fågelungarna är då

ännu inte tillräckligt utvecklade så att de kan rädda sig undan. Det borde

vara naturligt att man innan en sådan här båttävling planeras och genomförs

försäkrar sig om att de fåglar som häckar där i havet eller på stranden är

tillräckligt stora så att de klarar de svallvågor som orsakas av en eventuell

tävling. Tävlingar av detta slag bör därför inte få förekomma före ett visst

datum. Tidpunkten bör vara satt så att fågelungarna som kläckts under våren

och försommaren blivit stora nog att klara sig själva. Naturvårdsverket bör

ges i uppdrag att utarbeta föreskrifter som uppfyller detta krav.

Utskottets överväganden

Distriktsveterinärorganisationen

Våren 1994 godkände riksdagen regeringens förslag till en ny rikstäckande

veterinärorganisation där finansieringen lades om från djursjukvårdsavgift

till ett ökat veterinärarvode som erläggs av djurägaren (prop. 1993/94:150,

JoU32, rskr. 403). Det statliga huvudmannaskapet för

distriktsveterinärorganisationen (DVO) behölls bl.a. med motiveringen att

staten har det yttersta ansvaret för att det i hela landet finns ett väl

fungerande veterinärväsende. Veterinärernas roll behövde också anpassas till

de krav som EU ställer. Den nationella gränskontrollen inom EU saknas och har

ersatts av en kontroll i ursprungsbesättningen i nära anslutning till

transporten till annat EU-land. Distriktsveterinärer och länsveterinärer borde

enligt förslaget i de flesta fall vara de veterinärer som skall utföra de

därmed förenade officiella uppgifterna. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 lades

finansieringen av distriktsveterinärorganisationen om. Syftet var bl.a. att

säkerställa att sociala avgifter för distriktsveterinärernas arvoden

inbetalades. Vidare syftade reformen till att reducera statens kostnader för

organisationen. Distriktsveterinärorganisationen omfattar ca 100 stationer och

ca 360 tjänster. Uppbyggnaden av organisationen fortsätter. Den nya

veterinärorganisationen har således varit operativ under en relativt kort tid

och frågan om en eventuell utvärdering eller liknande är enligt utskottets

avsnitt 8 Kontrollera mot PDF

mening allt för tidigt väckt. De grundläggande skälen för omorganisationen och

ett bibehållande av den statliga veterinärorganisationen kvarstår. Utskottet

förutsätter att regeringen på lämpligt sätt följer den fortsatta utvecklingen

på detta område och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo229 (v) yrkande 17 och

Jo237 (v) yrkande 17 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Med det anförda föreslår utskottet att även motionerna Jo258 (c) yrkande 8

och Jo501 (m) lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Tillsyn

Utredningen om djurskyddstillsynen slutförde sitt uppdrag i februari 1996 med

betänkandet Offentlig djurskyddstillsyn (SOU 1996:13). Regeringen har med

anledning av bl.a. utredningens förslag aviserat en proposition om vissa

ändringar i djurskyddslagen. Enligt regeringen kommer ett förslag att

föreläggas riksdagen i slutet av maj 1997. Mot bakgrund härav föreslår

utskottet att motionerna Jo229 (v) yrkande 18, Jo237 (v) yrkande 18 och Jo513

(fp, v, mp) lämnas utan vidare åtgärd.

Transport av djur m.m.

EG:s direktiv om skydd av djur under transport (91/628/EEG) är, till skillnad

mot övriga djurskyddsdirektiv, ett totalharmoniserat direktiv. Direktivet

gäller transport av djur inom, till och från gemenskapen. Nationella regler

får tillämpas på transporter som understiger 50 km. Direktivet förbjuder

transport av djur som inte är i skick för den avsedda transporten. Dessutom

måste lämpliga åtgärder vidtas för djurens vård under transporten och vid

ankomsten till bestämmelseorten. Vidare anges hur olika djurslag skall

transporteras och hur transportfordonen skall vara utformade. I juni 1995

antog rådet ett nytt direktiv (95/29 (EG)) om ändring i direktivet om skydd av

djur vid transporter. Ändringen innebär en viss skärpning av tidigare

tillämpliga regler. Inom EU pågår f.n. arbetet med att inrätta ett nät av

s.k. mellanstationer där djur under transport skall kunna rasta vid

föreskrivna tidsintervaller.

Sverige har efter EU-inträdet fört en offensiv politik för att skärpa kraven

på bl.a. djurtransporter. I samband med ovan nämnda ändringar i direktivet har

också vissa framgångar nåtts med att skärpa EU:s regler för krav på

transportfordonens utformning och förarnas utbildning. Vidare kan nämnas att

kommissionen, med anledning av en svensk förfrågan angående vissa

missförhållanden vid hästtransporter, konstaterat att EG:s

djurtransportdirektiv skall vara genomfört i nationell lagstiftning senast den

1 januari 1997 och att kommissionen fr.o.m. den dagen har möjlighet att vidta

åtgärder om direktivet inte genomförts i respektive medlemsland. Vidare

avsnitt 9 Kontrollera mot PDF

aviserar kommissionen ytterligare inspektioner på grund av bristerna i

nationell tillämpning.

Det finns fortfarande mycket kvar att göra för att uppnå en önskvärd

standard på bl.a. djurtransporterna inom EU. Som redovisats ovan har Sverige

sedan inträdet i EU på olika sätt varit aktivt på detta område och därmed

fullföljt våra svenska traditioner när det gäller djurvänliga transporter.

Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen kommer att vara

pådrivande i djurskyddsarbetet och därmed också på olika sätt försöker att

förbättra och ytterligare skärpa de regler som gäller bl.a. djurtransporterna.

Enligt utskottets mening får det dock i första hand ankomma på regeringen och

berörda myndigheter att bedöma i vilka former och i vilka sammanhang detta

arbete kan bedrivas på mest effektiva sätt. Med anledning härav avstyrker

utskottet motionerna Jo510 (fp, mp), Jo521 (s) och Jo532 (kd) yrkande 2.

I anslutning till motion Jo532 yrkande 3 hänvisar utskottet till regeringens

redovisning i skrivelsen 1996/97:80 om verksamheten i Europeiska unionen år

1996 (se s. 125 f.). Utskottet är därmed inte berett att i förevarande

sammanhang tillmötesgå de krav på att regeringen i en särskild skrivelse skall

redogöra för vilka åtgärder som vidtagits på detta område som förs fram i

motionen. Motion Jo532 (kd) yrkande 3 avstyrks.

Det svenska förbudet mot inblandning av kadavermjöl i fodret kan enligt

anslutningsfördraget behållas under en övergångstid på tre år (31/12 1997).

När det gäller antibiotika har Sverige enligt anslutningsavtalet med EU fått

möjlighet att behålla sina regler under en fyraårig övergångsperiod (31/12

1998). Under denna period skall de svenska kraven ses över på grundval av

vetenskaplig dokumentation som Sverige skall tillhandahålla.

EU:s ständiga foderkommitté beslutade under år 1996 att godta kommissionens

förslag om ändring av rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser. Detta

innebar att användningen av antibiotikan avoparcin som fodertillsats i

djurfoder är förbjuden fr.o.m. den 1 april 1997. Vidare kan nämnas att EU:s

jordbruksråd samma år beslutat om vissa förändringar när det gäller förbudet

mot hormoner. Genom direktiv 96/22/EG förbjuds användningen av hormoner i

annat än terapeutiskt eller zootekniskt syfte. De hormoner som är tillåtna i

detta syfte specificeras i direktivet. Även hormoner som över huvud taget inte

får användas specificeras. Genom direktivet fortsätter således det förbud mot

användningen av hormoner i tillväxtbefrämjande syfte som redan tidigare gällde

inom EU. Också importen från tredje land av kött som produceras med

avsnitt 10 Kontrollera mot PDF

tillväxtbefrämjande hormoner förbjuds genom direktivet. De skäl som

gemenskapen anför som motivering för att inte tillåta import av kött som

producerats med tillväxtbefrämjande hormoner, dvs. intresset att skydda

människors och djurs hälsa, anses av vissa exporterande länder inte vara

vetenskapligt vedertagna. Importförbudet anses därför strida mot

internationella handelsavtal. Frågan har hänskjutits till en s.k. WTO-panel

för prövning av om importförbudet står i överenskommelse med gällande

internationella handelsavtal.

Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen är pådrivande

inom EU när det gäller dessa frågor. Regeringen har också tillkallat en

särskild utredare som skall sammanställa och redovisa de vetenskapliga fakta

och bedömningar som är av betydelse för ett ställningstagande i frågan om ett

fortsatt förbud mot användningen av antibiotika, kemoterapeutika,

koccidiostatika och andra tillväxtbefrämjande medel som tillsatser i foder.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 1997 (dir. 1995:71). Utskottet

anser det lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna

fråga och föreslår därför att motion L708 (c) yrkande 2 lämnas utan någon

riksdagens vidare åtgärd.

Varroa m.m.

Bekämpningen av varroakvalstret liksom av smittsamma bisjukdomar i övrigt

regleras främst i bisjukdomslagen (1974:211) och i bisjukdomsförordningen

(1974:212). Enligt förordningen åligger det Jordbruksverket att bl.a. följa

sjukdomens uppträdande och spridning, utfärda föreskrifter om bekämpning och

meddela råd och anvisningar. Det åligger länsstyrelsen att regionalt biträda

verket när det gäller bekämpningen.

Som utskottet tidigare framhållit (senast 1995/96:JoU14) måste den oro

många biodlare känner inför varroakvalstrets etablering och fortsatta

utbredning i Sverige tas på största allvar. Till viss del kan denna oro bero

på den osäkerhet som råder om varroakvalstrets mer långsiktiga inverkan på

biodlingen och om effekterna av de insatser som görs för att bekämpa den

fortsatta spridningen. Stora biologiska och ekonomiska värden står på spel om

inte varroakvalstret kan bekämpas på ett godtagbart sätt. Hur detta skall

genomföras är dock till stora delar ett biodlingstekniskt och

veterinärmedicinskt problem som det i första hand får ankomma på

Jordbruksverket och andra berörda myndigheter att hantera. Samtidigt

förutsätter utskottet givetvis att regeringen med stor uppmärksamhet följer

utvecklingen på detta område. Utskottet föreslår därmed att motionerna Jo230

(m) yrkande 2 och Jo528 (c) yrkandena 1, 2 och 3 till de delar de inte kan

avsnitt 11 Kontrollera mot PDF

anses tillgodosedda med det anförda lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet avser att i annat sammanhang återkomma till vissa motioner om mer

allmänna och övergripande frågor rörande biodlingen.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att även motion Jo537 (c)

lämnas utan vidare åtgärd.

Övriga frågor

Enligt 25 § djurskyddsförordningen (1988:539), i dess lydelse fr.o.m. den 1

december 1996, får svin kastreras utan att veterinär anlitas under

förutsättning att kastreringen sker innan djuret uppnått två veckors ålder.

Vid kastrering av svin som uppnått två veckors ålder skall ingreppet göras

under bedövning. Tidigare fick ifrågavarande ingrepp göras utan veterinärs

anlitande fram till dess djuret uppnått fyra veckors ålder. Enligt utskottets

mening får det i första hand ankomma på regeringen och berörda myndigheter att

pröva möjligheterna att ytterligare skärpa nu gällande föreskrifter på detta

område. Utskottet avstyrker därmed motion Jo503 (mp).

När det gäller innehav av varghundar vill utskottet anföra följande. Enligt

19 a § djurskyddsförordningen (1988:539) är det förbjudet att inneha eller

genom avel frambringa hundar som har extremt stor kamplust, blir lätt retade

och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har en

benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar.

Förordningen fick sin nuvarande lydelse genom en ändring som trädde i kraft

den 15 mars 1997 (SFS 1997:49). Ändringen innebar att förbudets tidigare

begränsning till rasen pitbullterrier utgick. Enligt vad utskottet erfarit är

frågan om varghundar föremål för ytterligare beredning i Regeringskansliet.

Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo506 (s) lämnas utan riksdagens

vidare åtgärd.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågan om ett

upphävande, helt eller delvis, av djurskyddslagens svanskuperingsförbud.

Utskottet har därvid bl.a. redovisat den utredning som institutionen för

kirurgi och medicin vid Sveriges lantbruksuniversitet har genomfört på uppdrag

av Jordbruksverket avseende svansskador hos korthårig vorsteh och pointer.

Resultatet, som redovisades i juni 1995, remissbehandlades. Jordbruksverket

har vid sin efterföljande prövning inte funnit skäl att föreslå något undantag

från det rådande kuperingsförbudet (se vidare 1995/96:JoU14). Utskottet har

inget underlag för att göra någon annan bedömning. Utskottet avstyrker således

motion Jo507 (s).

När det gäller frågan om kodressörer vill utskottet anföra följande.

Klövhälsan beror på många faktorer av vilka bl.a. kan nämnas det underlag kon

står på, hennes foderstat, hur man bedriver avel, hur ofta man verkar kons

avsnitt 12 Kontrollera mot PDF

klövar och om kon har tillgång till någon typ av fotbad för att hålla klövarna

rena. Det finns således många andra metoder, som är etiskt mer acceptabla, för

att uppnå en fullgod klövhälsa. Det var också skälet när beslutet om den nya

djurskyddslagen fattades och förbudet mot att använda kodressörer infördes i

djurskyddsförordningen. Med samma motivering har också regeringen stärkt

möjligheterna att tillämpa förbudet genom en skärpning av

djurskyddsförordningen. Fr.o.m. den 15 mars 1997 får således kodressörer inte

finnas monterade i stall eller andra förvaringsutrymmen för djur (SFS

1997:49). Med det anförda avstyrks motion Jo527 (m).

Med anledning av de i motion Jo770 (c) framförda synpunkterna beträffande

båttävlingar och fågelskydd vill utskottet anföra följande. Varje båttävling

kräver enligt ordningslagen (1993:1617) tillstånd. Ansökan om sådant tillstånd

prövas av polismyndighet och i vissa fall av länsstyrelse. Ansökan blir

regelmässigt föremål för ett omfattande remissförfarande. Utöver den lokala

naturskyddsföreningen inhämtas yttranden också från bl.a. länsstyrelsen och

Naturvårdsverket. Eventuella invändningar mot tävlingen från

naturvårdssynpunkt beaktas alltid i samband med tillståndsprövningen. Vidare

innebär tillståndsprövningen att även de eventuella skyddsområden som

inrättats med stöd av naturvårdslagen (1964:822) måste beaktas. För att skydda

exempelvis en viss djurart kan länsstyrelsen ha meddelat föreskrifter som

inskränker bl.a. allmänhetens rätt att uppehålla sig inom ett visst område.

Föreskrifterna får bl.a. avse förbud att färdas, uppehålla sig och landa med

båt inom området. Slutligen bör även uppmärksammas den möjlighet som

länsstyrelsen har att enligt sjötrafikförordningen (1986:300) meddela

föreskrifter om begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling

om föreskriften behövs bl.a. från miljösynpunkt. Med det anförda föreslår

utskottet att motion Jo770 (c) lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande distriktsveterinärorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 17 och 1996/97:Jo237

yrkande 17,

res. 1 (v)

2. beträffande fördelning av medel till veterinärorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo258 yrkande 8 och 1996/97:Jo501,

res. 2 (m, fp)

3. beträffande djurskyddstillsynen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 18, 1996/97:Jo237

yrkande 18 och 1996/97:Jo513,

res. 3 (mp)

4. beträffande djurtransporter

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo510, 1996/97:Jo521 och

1996/97:Jo532 yrkande 2,

res. 4 (mp)

5. beträffande regeringsskrivelse om djurskyddsarbetet i EU m.m.

avsnitt 13 Kontrollera mot PDF

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo532 yrkande 3,

6. beträffande fodertillsatser m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:L708 yrkande 2,

7. beträffande varroakvalster m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo230 yrkande 2, 1996/97:Jo528 och

Jo537,

res. 5 (m, c, fp, mp)

8. beträffande kastrering av grisar

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo503,

res. 6 (mp)

9. beträffande varghundar

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo506,

10. beträffande förbudet mot svanskupering

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo507,

11. beträffande förbudet mot kodressörer

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo527,

12. beträffande båttävlingar och fågelskydd

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo770.

Stockholm den 10 april 1997

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson

(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-

Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Gudrun

Lindvall (mp), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m) och Birgitta Carlsson

(c).

Reservationer

1. Distriktsveterinärorganisationen (mom. 1)

Maggi Mikaelsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Våren 1994?

och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Den omorganisation av distriktsveterinärorganisationen som genomförts har

fått mycket kritik. Från djurägarhåll har bl.a. de höga veterinärtaxorna

kritiserats. Omkring 90 veterinärer som tidigare arbetat inom

distriktsveterinärorganisationen har valt att stå utanför den nya

organisationen. Anslagen har överskridits under föregående år bl.a. beroende

på en ökning under anslaget bidrag till avlägset boende djurägare. Mot

bakgrund av kritiken och de överskridanden som gjorts bör regeringen utvärdera

den nya organisationen och återkomma till riksdagen med förslag på eventuella

förändringar. I en sådan utvärdering bör även den nya jordbrukspolitikens

konsekvenser för djurskydds- och djurhälsofrågor beaktas. Vad utskottet anfört

med anledning av motionerna Jo229 (v) yrkande 17 och Jo237 (v) yrkande 17 bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande distriktsveterinärorganisationen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 17 och

1996/97:Jo237 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Fördelning av medel till veterinärorganisationen (mom. 2)

Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp)

och Ola Sundell (m) anser

avsnitt 14 Kontrollera mot PDF

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Med det

anförda och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Den nya veterinärorganisationen har tagits emot positivt av lantbrukets

organisationer och enskilda lantbrukare. Den förändrade